Föredras

Enligt 39 § i arbetsordningen avgör talmannen vem som ges ordet för att ställa en fråga. Talmannen har rätt att förklara frågestunden avslutad även om alla anmälda frågeställare inte beretts tillfälle att framföra sina frågor. En fråga får räcka högst en minut och svaret på frågan får ta högst två minuter. Efter svaret får frågeställaren och ministern yttra sig högst två gånger. De här anförandena får räcka högst en minut. Talmannen har rätt att avbryta diskussionen när han anser den ställda frågan tillräckligt belyst.

Talman!

Bästa minister! Jag ställer frågan som möjligtvis borde ha ställts till minister Zetterman. Men hon är inte här idag fick jag höra.

Jag ställer den till näringsministern. Jag gav lite heads up på förmiddagen, men när det gäller den här upphandlingen av en medborgarportal för Åland och jag tror att det är en sak som vi kanske behöver titta på närmare i lagtinget igen. Det har förekommit vissa omnämnanden i budget och så vidare, men ministern får gärna berätta det.

Det lär vara en upphandling på gång och 14 dagars svarstid på vissa frågor och så vidare. Det skulle vara intressant att veta lite mera hur man resonerar kring detta, och hur den här plattformen är tänkt att fungera. Tack, talman!

Tack, talman!

Jag ska göra mitt bästa för att svara på frågan. Jag känner inte till detaljerna eftersom detta inte ligger under min portfölj.

Men jag kan säga att jag är väldigt nöjd med det tänkta upplägget ur ett näringslivsperspektiv.

Dels handlar det om medborgarportalen, som ska underlätta för både medborgare och företag att få tillgång till offentlig service. Tanken är att man ska kunna göra detta digitalt dygnet runt, oavsett vilken myndighet eller kommun man vill uträtta en tjänst hos.

Så som planen ser ut, om jag har förstått det rätt, så genomförs just nu en liten pilot för att testa grundstommen. Sedan är tanken att det ska komma ett större ramavtal där förhoppningsvis flera åländska företag ingår, och där man successivt utvecklar.

Tidigare, när man har tagit fram digitala system, så har man försökt göra gigantiska upphandlingar och upphandla allt som ett paket. Jag är glad att man börjar frångå detta, åtminstone inom förvaltningen, och istället arbetar som man gör i det privata näringslivet, där man tar det stegvis och utvecklar det efter behov. Framförallt när det gäller digitalisering är det nästan helt omöjligt att säga idag hur något ska fungera och att det sedan kommer att fungera som det var tänkt. Man måste vara beredd på att justera och kanske till och med ändra helt från vad man tidigare har tänkt.

Vi har valt den aktiva linjen att vi inte ska ha någon egen utveckling, eller så lite utveckling som möjligt, inom det offentliga. Istället låter vi de privata aktörerna göra det som de gör allra bäst.

Tack, talman!

Minister Josefson, de flesta av oss har säkert vid något tillfälle varit inne på portalen suomi.fi, den motsvarighet som redan finns och som staten upprätthåller. Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata, dvv, upprätthåller suomi.fi.

Är det något liknande vi tänker oss? Pågår det i så fall diskussioner med dvv-myndigheten om att samarbeta för att undvika att behöva uppfinna hjulet på nytt, så att säga, i stor utsträckning. Tack, talman!

Tack, talman!

Det är en mycket bra fråga, ja det gör det. Vi har ett ganska bra samarbete som har byggts upp över tid. Vi ska inte uppfinna hjulet på nytt. Att bara ta fram ett eget åländskt Bank-ID, som exempel, skulle antagligen kosta flera miljoner, och sedan tillkomma mycket driftkostnader för att underhålla det.

Vi tar vara på de delar vi kan från suomi.fi och Finland. Tanken är att ta fram en grundstomme som sedan myndigheter och kommuner kan koppla på sig till. På så sätt kan man bygga upp till exempel säkerhets- och driftskostnader på ett ställe, så att det inte blir utsplittrat.

Det har varit vissa kommuner och myndigheter som har börjat titta på portallösningar, eftersom det är vad befolkningen efterfrågar. Det är ett sätt att samla allt och göra det kostnadseffektivt.

Talman!

Jag vill lyfta fram en fråga som berör Sunds kommun, närmare bestämt landsväg 2 som går igenom Bomarsund och Prästö. Hur ser planen ut för att slutföra moderniseringen av denna landsväg?

För många på norra Åland är detta ett skarpt ärende då trafiksäkerheten upplevs som usel på vägsträckan i kombination med tunga transporter, däribland bränsletransporter.

Tack för det ledamoten Valve, och tack också för frågan som ställdes i förväg.

När det gäller vägsträckningen så är det precis som ledamoten säger. Det är viktigt att vi kommer till åtgärder, för den är mycket trafikerad och där finns bosättning nära vägen.

Färjetrafiken leds över Prästö och samtidigt är Prästö ett kulturhistoriskt viktigt område. Det är inte alldeles enkelt att hitta i Bomarsund och i Prästö goda vägsträckningar som går att förenas med de kulturhistoriska värden som där finns.

Man har jobbat lite grann på det här tidigare. Det finns en ritning över hur det kunde dras en väg över Prästö. Den vägen är ritad så att det har en separat gång och cykelbana, och det skulle vara viktigt att påbörja en delgeneral planläggning kring den här nya vägdragningen. Men som alla vet så är det här projektet lite i vila tills vi kommer till ett beslut om vad som ska ske med Prästösund, om man ska gå in och göra en bro där, eller om man ska fortsätta med den nuvarande trafiken med linfärja och vägdragningar kopplade till det.

Talman!

Jag vill lyfta fram att när den sista etappen av projekterades på landsvägen så var det inte tal om något annat än en bro, annat än en eventuell lösning i framtiden. Trafiksäkerheten på sträckan har länge upplevts som ett akut problem, och jag blir bekymrad över kopplingen till Prästösundsbron, som alltid tycks ligga långt fram i tiden, bortom 2030.

Anser ministern att det är rimligt att denna sträcka, på sätt och vis, lämnas åt sitt öde fram till en möjlig bro? Borde inte vägsäkerheten prioriteras oavsett om det handlar om en bro, en elektrisk färja eller någon annan lösning?

Ja, ska man åtgärda saker på kort sikt, eller ska man göra det ordentligt? I så fall kanske vägen inte kommer att gå på samma ställe i framtiden som den gör idag.

Om jag har förstått det rätt, så var det här något man började arbeta med 2011 och 2012. Då togs det fram ritningar för den här sträckan, LV2, det vill säga Sundsvägen. Det fördes också diskussioner med Kulturbyrån, men vad jag har förstått så kom de diskussionerna inte i mål den gången.

Det finns tydligen fortfarande svårigheter kopplade till en ny vägdragning och de kulturhistoriska värdena. Säkert kan man med mindre åtgärder göra förbättringar på kort sikt. Förmodligen är hastigheten en av de viktigaste faktorerna för hur man kör i det här området.

Tack, talman!

Ministern nämnde diskussionerna med kulturbyrån som ännu inte är i mål, och att en ändring av delgeneralplanen behöver göras. Det finns också en koppling till Prästösundsbron, vilket i högsta grad är en politisk fråga som landskapsregeringen förfogar över.

Jag vill avsluta med att säga att den här vägsträckan är en populär rutt för Ålands cykelturister. Den ligger nära Bomarsunds besökscentrum, fästningen och campingar. Borde vi inte prioritera denna vägsträcka för att stärka hela Ålands attraktionskraft?

Jag tycker att attraktionskraften i Bomarsundsområdet är väldigt starkt kopplad till de kulturhistoriska värdena som där finns, och att vägen nu är dragen mitt genom hela detta område är på något sätt också ett utropstecken i historieskrivningen, att det var så man såg på det här området och man drog en väg rakt igenom hela området.

Vägsäkerhet, att man kör långsammare och att man är försiktigare och så vidare, så det gäller att ta ner farten i de här områdena om man ska skapa en trafiksäker lösning.

Tack, talman!

Ibland önskar man att den här frågestunden skulle vara mycket längre, så att man kunde ställa många frågor. Men jag riktar ändå min fråga till näringsministern och den rör skärgårdsnämnden.

Det är nämligen så att skärgårdsnämnden ännu inte har haft något möte i år 2026, trots att det, enligt min uppfattning och även många andras, finns ett behov av det. Det pågår mycket stora förändringar inom skärgårdstrafiken som påverkar både näringslivet och privatpersoners liv och leverne i skärgården.

Därför är min fråga till ansvarig minister: Varför har man inte valt att kalla skärgårdsnämnden till ett möte?

Tack, talman!

Det har skett en lite större förändring med skärgårdsnämnden. Jag tror till och med att det var under förra mandatperioden. Då bröt man ut trafikfrågor från skärgårdsnämnden för att få utrymme att diskutera andra frågor. Självklart är trafiken den största frågan för dem som bor i skärgården, och den påverkar i princip allt man gör. Men därför valde man att skapa en separat trafikgrupp, direkt kopplad till och infrastrukturavdelningen och infrastrukturministern.

Gällande de specifika frågorna så har det inte funnits något behov av möte i skärgårdsnämnden. Jag har inte heller fått någon efterfrågan om att ha ett skärgårdsnämndsmöte tidigare än planerat.

Talman!

Tack för den informationen, som jag för övrigt var väl medveten om.

När man diskuterar med näringslivet i skärgården så är man djupt bekymrad. Man är bekymrad eftersom tullistorna förändras väldigt snabbt och glesas ut. Framförhållningen för att ändra i listan är också mycket kort.

Även fast turlistorna är borttagna ur skärgårdsnämndens arbete så är ändå turtätheten och trafiken i skärgården avgörande för allt näringsliv. Därför blir min fråga till ministern: Hur ser ni på näringslivet i skärgården och dess möjligheter i framtiden?

Tack, talman!

Om jag ser på några trender, så har vi ganska mycket investeringsstöd och även skärgårdsstöd. Det finns olika stöd riktade specifikt till skärgårdsföretag, och det verkar som om detta håller på att väcka liv. Det har kommit in många ansökningar, både att starta företag och att göra nyinvesteringar. Så på den fronten ser det positivt ut.

Men företag vill alltid arbeta långsiktigt, och för många företagare är förstås trafiken A och O. När det finns många frågetecken skapar det oro. Det är bara att försöka räta ut dessa frågetecken. Jag har förstått att det pågår en hel del dialoger, men ur ett näringslivsperspektiv behöver man utan tvekan se till att få en pålitlig (… taltiden slut).

Talman!

Jag stöder ministerns intentioner om att vi behöver få en långsiktig och bra trafik. Men problemet för företagarna i skärgården, med den här "hattifnatt" politik som vi nu ser är jätte bekymmersam. Ibland undrar jag faktiskt om folk här i salen förstår hur krångligt det blir för en företagare i skärgården att bedriva sin verksamhet när man inte har en aning om hur trafiken kommer att se ut.

Även om man mot förmodan skulle ha en viss insikt om trafikläget, hur ska de då kunna få en bilplats om de mot förmodan får en sådan? Hur ska de kunna veta att de kommer att kunna ta sig tillbaka?

Här behöver nog landskapsregeringen verkligen steppa upp. Jag hoppas att näringsministern kan ta ledningen i den här frågan.

Tack, talman!

Det har varit en del kaos i skärgårdstrafiken under en lång tid. Landskapsregeringen försöker nu ta itu med detta, och det är också anledningen till att man lätt kan förespråka en så lång upphandlingstid som man planerar för. Genom att göra detta kan man säkerställa att skärgårdstrafiken kommer att fungera under många år framöver.

Det är fortfarande en del kvar att göra innan allt är på plats, men när mandatperioden närmar sig sitt slut hoppas vi på en långsiktig och stabil skärgårdstrafik. Det är åtminstone vår målsättning.

Minister Gunell, talman, ledamöter!

Under 20 veckor sommaren 2024 hade vi 27 patienter med mycket allvarliga olyckor relaterade till lätta elfordon. Dessa olyckor resulterade i skall- och nackfrakturer och intrakraniella blödningar. Undertecknad, ledamoten Waller, skrev en motion om att ett regelverk måste komma på plats. Denna motion ligger fortfarande i lag- och kulturutskottet och ingenting har hänt.

Jag vill nämna att Finland har infört en lag som trädde i kraft den 17 juni. Denna lag stipulerar en minimiålder på 15 år, en promillegräns på 0,5 samt att fordonet ska ha fram- och bakljus, ljudsignaler och en hastighetsbegränsning på max 25 kilometer i timmen och inte passagerare.

När kan vi förvänta oss ett regelverk här? Jag har träffat ett antal personer som har blivit skadade nu under helgen.

Tack för det. Det är en mycket angelägen fråga, särskilt nu när vi går in i en ny högsäsong. Många av elsparkcyklarna används både äldre och yngre personer, och de används ofta för att ta sig till och från krogarna. Det finns en hög skaderisk kopplad till användningen av elsparkcyklar.
På senare tid har vi även sett många olyckor med fyrhjulingar.

Redan 2024 hade vi möten kring detta ämne. Det kom larmrapporter från Ålands hälso- och sjukvård och det fanns diskussioner med ÅHS, polisen och landskapsregeringen om hur vi skulle kunna få en lagstiftning på plats, liknande den som finns i riket, med en promillegräns och en åldersgräns. Självklart är det också viktigt att polisen övervakar att hjälm används, eftersom elsparkcyklar bör betraktas som cyklar, och det är obligatoriskt att ha hjälm upp till 15 års ålder.

Vårt mål har varit att så snabbt som möjligt få till stånd en lagstiftning även på Åland. Den 25 maj förra året överlämnade vi en lagstiftningspromemoria till lagberedningen. Den ligger nu i avvaktan på ett moderskapsvikariat och kommer att tas upp så fort som möjligt. Vår målsättning är att vi ska kunna lagstifta om denna fråga inom den här mandatperioden.

Vi har inte legat på latsidan i denna fråga; vi har även genomfört en barnkonsekvensanalys, eftersom den berör många barn och unga.

Tack minister Gunell.

Det förundrar mig, i denna fråga skulle kunna tillämpa en blankettlag omgående. Att ärendet ligger i lagberedningen hänvisat till ett moderskapsvikariat, det är inte tillfredsställande. Vi får hoppas att ingen blir förlamad från nacken och neråt denna sommar.

Det är en mycket allvarlig situation. 27 olyckor på 20 veckor är inte acceptabelt. Det finns lagar i Sverige och i Finland, men inte på Åland. Varför inte en blankettlag?

Det kan mycket väl bli en blankettlag. Det är inte en alldeles svår lagstiftning, och vårt mål är att få den på banan så fort som möjligt.

Men vad kan vi göra fram till dess till att det finns en lagstiftning? Jo, vi kan fortsätta med det vi redan gör, nämligen att arbeta med informationskampanjer och tala med föräldrar, eftersom detta är en otroligt viktig fråga för dem. Det handlar om att se hur barn nyttjar dessa fordon. Vi kan besöka skolor och informera där, samt att polisen använder sina övervakningsmöjligheter när det gäller dessa grupper.

Sedan kan vi också, när vi har tid, följa lagstiftningen och se hur den har utfallit i Finland och i Sverige. Vad har lagstiftningarna i sig gett för konsekvenser för dem som använder dessa fordon? Har olyckorna minskat och så vidare?

Tack till minister Gunell. Lagtinget är landskapsregeringens uppdragsgivare. Det finns en motion som skrevs den 6 november 2024. För mig är det obegripligt att denna motion, där landskapsregeringen skulle åläggas att säkerställa att det finns ett regelverk, överhuvudtaget inte tas upp.

Men jag har lärt mig att motioner ofta tas med en klackspark, vilket jag beklagar. Det här är en viktig fråga. Det kan kosta liv.

Vi är precis lika angelägna som ledamoten Lindén att få den här lagstiftningen på plats. Men det är mycket trångt i öppningen till lagberedningen och väldigt, väldigt hårda prioriteringar som där görs. Och om en lagberedare blivit tilldelad ett uppdrag så oftast blir det den som också slutför det hela.

Så vi hoppas att åtminstone till nästa sommar så kommer det också att finnas lagstiftning. Men om vi kan hjälpas åt fram till dess med att jobba med information och upplysning kring farorna med dessa fordon, och på andra sätt hjälpas åt att uppmärksamma den här saken i samhället, så är det också en bra åtgärd.

Tack, talman!

I maj har två nya vindkraftsprojekt i Danmark bjudits ut. Det ena projektet, som är havsbaserat, heter North Sea Mid och har fått 2,1 miljarder euro i stöd för att påbörja byggnationen. Det andra projektet, som också är havsbaserat, heter Hesselø och har fått 2,9 miljarder euro i stöd för att starta byggprocessen. Detta är nyheter från maj.

Tidigare i år blev det klart med Bornholms energi, även ett vindkraftsprojekt tillsammans med Danmark och Tyskland, och de fick 1,9 miljarder euro i stöd. Detta utgör bakgrunden till min fråga.

Min fråga är hur mycket mera pengar, finansministern, ska vi avsätta för det havsbaserade vindkraftsprojektet Sunnanvind, med tanke på den globala situationen? Det krävs miljarder euro i stöd för att dessa projekt överhuvudtaget ska kunna påbörjas.

Herr talman!

Som bekant ska vi behandla förslaget till ändringsbudget här i morgon och remittera den.

Efter att projekt Sunnanvind ändå har knutit till sig konsulter som just nu analyserar marknadssituationen, så vill landskapsregeringen syna det kortet fram till att vi har fått en uppfattning, grundad på expertis, om hur marknadssituationen ser ut.

Om vi skulle bedriva projektet längre fram ännu så kommer det att krävas finansiering under en längre tid än år 2027. I det här skedet vill vi slutföra det som är beställt så att vi kan få en uppfattning under sommaren. Som vi har sagt offentligt så är syftet att avgöra huruvida det är intressant att bjuda ut projektet eller inte. Inom någon vecka kommer vi att ha det beskedet.

Om landskapsregeringen bedömer att det är läge att begära samtycke av lagtinget så kommer vi att återkomma till frågan under tidig höst. Då kommer vi i så fall att föreslå att en begäran om samtycke görs och att lagtinget ska avgöra hur stora områden som ska bjudas ut.

Det är det kortet som vi vill syna. Men landskapsregeringen har för sin del överhuvudtaget inte diskuterat beredskap att gå in i projektet i en situation där projektet skulle behöva subventioneras.

Tack, talman!

Tack för svaret. Om vi ser på omvärlden och vad som händer när projekt bjuds ut utanför Danmarks och Tysklands kuster, där energipriserna är betydligt högre och det krävs flera miljarder euro i stöd, då måste vi ifrågasätta den ändringsbudget som vi snart ska diskutera , vilket innebär ytterligare 1 miljon euro, inte allt skattemedel men ändå.

Vi måste ställa oss frågan: Hur mycket längre är det värt att fortsätta med detta? Är detta de sista pengarna vi ser i ändringsbudgeten, eller kommer det att fortsätta på något sätt?

Om alla projekt i vår omvärld kräver miljardstöd, hur kan vi då sitta här och budgetera med förväntningar på intäkter från detta projekt? Det känns som om vi inte lever i samma verklighet som övriga länder runt Östersjön.

Jag känner ändå finansministern som en man som har koll på pengarna. Jag undrar vad det egentligen är vi håller på med?

Herr talman!

Det är bra att min ringa person leder till en uppfattning som väl överensstämmer med den position jag har just nu. Bra så!

Men landskapsregeringen har ändå via projekt Sunnanvind, med en hög finansieringsgrad från EU, vilket är viktigt att poängtera här, valt att anlita de främsta experterna vi kan få tag på för att genomföra just denna marknadsanalys.

Därför kan det vara skäl att vi avvaktar med vår uppfattning och inte bara hänvisar till sådant som enskilda personer kan läsa om i tidningarna. Självklart kan jag också läsa i tidningarna.

Vi har kontrakterat konsulter för detta och avser att avvakta deras resultat. Då har vi verkligen något att stå på för att ta ställning längre fram. Det är det som landskapsregeringen avser att göra.

Tack, talman!

Jag är bekant med affärsområdeskonsulterna som kostar 1 miljon euro. Det är något som vi alla är medvetna om vid det här laget. Vi har också 5-6 tjänstemän anställda på projekt Sunnanvind. Varje månad som går kostar det mera pengar, och de är ganska välbetalda, vilket gör att kostnaderna snabbt ökar.

Vi har diskuterat den här frågan nu, och marknadsförhållandena har varit exakt desamma sedan vi började prata om den. Sedan jag började kritisera detta har inget förändrats.

Jag hoppas verkligen att när man är klar med den sista miljonen som ska investeras i det här projektet, så kommer man att konstatera precis det som jag säger: det finns inga marknadsekonomiska incitament för att bjuda ut det här projektet, och definitivt inte på ett sätt som skulle leda till att vi får pengar till Åland. Det förefaller vara fria fantasier.

Herr talman!

370 000 netto ungefär är det som landskapsregeringen föreslår att ska frigöras för att kunna komma så långt fram i bedömningen att vi verkligen har expertis till grund för att avgöra huruvida vi ska begära samtycke eller inte.

Jag vågar påstå att energimarknaden är komplicerad, och det kan man verkligen säga. Jag tog lite fasta på det ledamoten Wikström sa, nämligen att energimarknadsläget är besvärligt just nu. Och så är det förstås.

Det viktigaste som marknadsanalytikerna nu ska göra är att försöka bedöma hur situationen kan tänkas vara om tio år, för det är då ungefär som de här projekten i så fall kan genomföras, om vi bedömer att det är läge att gå vidare. Men det ställningstagandet har inte tagits ännu, men snart ska det tas.

Talman!

När landskapsregeringen förändrar skärgårdstrafiken uppstår också frågor om beredskap och säkerhet.

På Lappo finns boende, företag, gästhamn, restaurang- och övernattningsverksamhet. Förändringarna i trafiken förlänger tiden för att få Brändö FBK till Lappo och Asterholma vid brand eller annan olycka.

Min fråga till ansvarig minister är därför: Har landskapsregeringen beaktat räddningsberedskap och insatstider för Brändö FBK när den nya trafiklösningen utformats och vilka bedömningar har man gjort av konsekvenserna för säkerheten på Lappo och Asterholma?

Tack för det. Det är en viktig fråga.

I likhet med både brand- och säkerhetsfrågor, samt kollektivtrafik och hälsovårdsfrågor och hur man skickar prover och så vidare inom det nya trafikkonceptet, så allt detta behöver ytterligare diskuteras. Landskapsregeringens önskan är att vi ska kunna ta upp dessa frågor inom ramen för en arbetsgrupp med de tre norråländska skärgårdskommunerna. Vi har ännu inte riktigt kommit igång med detta, men min förhoppning är att vi snart ska kunna inleda arbetet.

Det är viktigt att vi fortsätter att fundera på lokaltrafiken på Lappo, Asterholma och Torsholma. Jag bedömer att även efter Bogöj, som nu är kontrakterad till slutet av 2028 och sköter lokaltrafiken, så kommer det att behövas en mindre lokal färja i framtiden. Förhoppningsvis kan vi införa en sådan här vajerlös vajerfärja bara vi får lagstöd på plats i lagstiftningen. På så sätt kan vi fortsätta att ha en lokaltrafik mellan dessa öar. I så fall har vi samma beredskap som vi har idag.

Talman!

Tack för svaret. Det betyder alltså att man har bestämt trafiken före man har tittat på de här beredskaps- och räddningssituationerna i det här området.

Landskapsregeringen lyfter ofta vikten av beredskap. Kan ministern redogöra för vilka insatstider landskapsregeringen och trafikavdelningen har utgått ifrån i sin bedömning kring beredskapen för Lappo? Eller har man inte gjort det utan man ska göra det sen? Om landskapsregeringen inte har gjort den bedömningen, vilka räddningsmyndigheter eller beredskapsansvariga har hörts inför beslutet och vilka blev slutsatserna? Det verkar som att man har gått ett steg för långt här före man har hört dem. Stämmer det?

Jag kan inte i detalj säga hur beredskapstiden ser ut i dagsläget, men det jag förstår av ledamoten Anders Holmbergs fråga är att han utgår ifrån att läget kommer att försämras. Jag skulle dock säga att läget kommer att vara ungefär detsamma.

Dessutom handlar det ju om en olycka, en brand. Sådana incidenter inträffar väldigt sällan under kontorstid och ibland kan de även hända nattetid. Det är force majeure, man måste ringa 112 och man måste få beredskapen att fungera på bästa sätt.

Vad jag har förstått så finns det en viss lokal beredskap i byn, någon slags brandvagn, men det är nödvändigt att få en brandbil om vi utgår ifrån en sådan situation och de måste då komma med färja. Om det inträffar nattetid måste man ju inkalla de resurser som finns och agera så snabbt som möjligt, förstås.

Talman!

Som det är nu så kommer det att krävas uppemot 2 timmar innan Brändö FPK når Lappo eller Asterholma. Det är inte en acceptabel nivå på en samhällsberedskap.

Det är jättepositivt att brändö- och lappoborna får höra att man kommer att vidta åtgärder för det här. Det är viktigt att man säkerställer tryggheten och räddningsberedskapen på Lappo och Asterholma. Jo, det kanske finns en bandvagn där i dag, men om det är så att man inte kan få brandbilen från Brändö då behöver vi kanske se till att vi placerar en brandbil på Lappo. Det är trots allt mycket människor som bor där sommartid. Det finns gästhamnar och övernattningsverksamheter.

Jo, tack, jag känner väl till just det samhället.

Men det är viktigt att betänka att räddningstiden idag, vilket är det centrala i svaret, inte ska försämras från det läge vi befinner oss i dag tills vi övergår till en ny trafikmodell.

Dessutom måste vi ta hänsyn till att vi har sjöräddning, sjöbevakning och helikoptrar. Vi har också en god relation med gränsbevakningen och Superpuman vid sjukdomsfall, och så vidare. Alla dessa resurser finns också för skärgården att nyttja.

Talman!

Minister Josefsson, landskapet har ägande i en rad bolag av varierande anledning. I den här listan över ägande som finns i årsredovisningen kan man också notera att det finns ett antal bolag som befinner sig i likvidation. Men i förteckningen finns också aktiva bolag, både fastighetsbolag men även ett turistföretag, som jag noterade för några dagar sedan utsåg landskapsregeringen en representant att delta i bolagsstämman.

När det gäller det ena fastighetsbolaget kan vi notera att revisorerna redan för 20 år sedan uppmanade landskapsregeringen att avyttra ägandet vid första bästa tillfälle.

När det gäller turistföretaget anser jag att det inte hör till landskapets kärnverksamhet. Min fråga till ministern är alltså: Hur ser landskapsregeringens strategi för detta innehav ut?

Tack, talman!

Tack för en bra fråga. Generellt är strategin att försöka avveckla det vi kan. Det här innehavet är en gammal kvarleva som egentligen håller sig kvar. Många av dessa innehav är också svåra att avveckla. När man väljer att avveckla måste det göras till marknadsmässiga priser, och man kan helt enkelt inte heller subventionera en avveckling. Därför blir man också fast i vissa bolag.

I det här specifika fallet vet jag faktiskt inte så mycket. Jag är lite för dåligt insatt i detta innehav och har inte lagt ner alltför mycket arbetstid på det. Men jag har förstått att det är en gammal kvarleva från en tid då landskapets strategi var tvärtom, man hade ganska många landskapsägda bolag.

Talman!

Det finns en stor oro över vilka konsekvenser det nya avtalet om prehospital akutsjukvård kan få för skärgården.

Det har framförts farhågor om att helikopterpersonalen i vissa situationer kan komma att användas som tredje ambulansresurs på fasta Åland när de ordinarie ambulanserna är upptagna under de 9 månader som man nu går ner till 2 ambulanser mot tidigare 3 stycken året runt.

Är det korrekt att helikopterpersonalen enligt den nya organisationen ska kunna användas som tredje vägambulans? Kan ministern bekräfta eller dementera att detta i vissa situationer kan innebära en fördröjning av helikopterinsatser därför att personalen befinner sig på ambulansuppdrag t.ex. i Lumparland, Geta eller långt bort på fasta Åland?

Tack, talman!

Tack ledamoten Holmberg-Jansson för frågan. Som ledamoten känner till handlar det om ett gammalt avtal från 1996. Det har varit ett föråldrat avtal som har krävt dubbla kompetenser, med både brand- och ambulansskötarkompetens, vilket har skapat bekymmer.

Det nya avtalet kan man säga är en modernisering och ett viktigt ansiktslyft som har genomförts nu.

Antalet utryckningar inom den prehospitala vården är mycket säsongsbetonat, och vi närmar oss nu en period när antalet utryckningar ökar kraftigt. Det nya avtalet är planerat utifrån det flöde som finns.

Det jag vill påpeka är att jag inte har uppfattat att målen för inställelsetiderna i servicenivåbesluten på ÅHS kommer att påverkas av detta. Det har jag inte uppfattat. Men för att vara helt öppen och ärlig vill jag ta den här frågan vidare till organisationen, så att jag kan lämna ett korrekt svar till ledamoten. Jag ber att få återkomma.

Jag nöjer mig med det och att ministern återkommer.

Vi vet att trafikomläggningen är igångsatt inför kortrutten, och jag ska inte fråga ministern om det. Däremot skulle jag vilja höra hur man tänker lösa sjuktransporter över Kumlinge. Idag kan en medelsjuk patient sitta eller ligga ombord på färjan hela vägen för att hämtas upp i Hummelvik av ambulans eller taxi. Hur är tanken att detta ska lösas framöver? Kommer även måttligt sjuka att transporteras med helikopter i framtiden?

Hur kommer man att transportera blodprover, mediciner och sjukvårdsmaterial på ett säkert sätt? Dessa är också välidgt känsliga och får inte glömmas bort någonstans i transportkedjan. Om så sker, måste allt göras om på nytt.

Vi fick höra av din ministerkollega att det kommer att tillsättas en arbetsgrupp. Men jag hoppas att även hälso- och sjukvårdsbyrån och ÅHS är starkt inkopplade i det.

Tack, talman!

Det är helt korrekt, minister Gunells svar. Det stämmer. Det kommer att dyka upp en arbetsgrupp och naturligtvis kommer hälso- och sjukvårdsbyrån och ÅHS vara involverad i det arbetet. Så är det.

Talman!

Ibland kan man fundera på om infrastrukturavdelningen, ÅHS och landskapsregeringen pratar med varandra inför stora förändringar som sker?

Föglö är ett slående exempel, där finns inte hälsovårdarjour som finns på de andra skärgårdsöarna. M/S Skarvens jour drogs in för att spara pengar, en av livlinorna och nycklarna för att kunna hantera svåra situationer. Landskapsregeringen har hävdat att man kan sätta igång Skarven. Men är inte detta en falsk trygghet? För vi vet att besättning åker hem över natten och saknar förpliktelse till jour.

Tack, talman!

Jag delar inte uppfattningen att Skarven har varit en livlina. Den har använts en gång, en kvart före ordinarie avgångstid, och den har överhuvudtaget inte spelat någon roll i det här sammanhanget.

Det finns en reglering från ÅHS styrelse tillsammans med skärgårdskommunerna och den berörda kommunen och FBK. Dessutom finns det ett avtal som reglerar vilka som ska sköta dessa uppgifter och hur de ska göras. Det avtalet togs fram under våren, och det är bra.

Men att Skarven skulle ha haft någon uppgift, det kan jag säga att den inte har haft.

Sedan är det så att jag och minister Gunell sitter bredvid varandra och vi samtalar.

Talman!

Skarvar engagerar många mariehamnare just nu.

Landskapsregeringen har konstaterat att det finns minst 60 skarvbon och hundratals skarvar på Råttgrundet i Slemmern, mitt vid inloppet till Mariehamn. Området ligger nära badstrand, rekreationsområden och stort småbåtshamnsområden. Samtidigt pågår fiskevård och utplantering av fisk i Slemmern.

Mot denna bakgrund vill jag fråga ansvarig minister: Avser landskapsregeringen att vidta åtgärder tillsammans med markägarna för att förhindra att en permanent skarvkoloni etableras på Råttgrundet. När kan ett sådant beslut fattas?

Tack, talman!

Tack för frågan. Det engagerar många. Jag tror inte att det är särskilt många ålänningar, vare sig de är mariehamnare, jomalabor, saltvikare eller skärgårdsbor som är fan av skarvar.

Tidigare i vår skrev jag till förvaltningen. Jag antog att jag skulle få frågan och sedan informerade Holmberg om att jag skulle få den, vilket uppskattades.

"Hej, jag fick infon om skarvkolonin vid Råttgrundet igår som både jakt- och miljöminister har ni allt stöd för att göra de åtgärder man kan för att bli av med dem, om det är ett problem. Återkom gärna om vad man kan göra."

Då är frågan: vad kan man göra? Först och främst är det markägarna som måste ta något slags initiativ, och det handlar då om Mariehamn och Jomala eller Västerkalmarbyalag, om man ska vara precis.

Vi inväntar egentligen vad markägarna vill och har förstås en diskussion med dem, samtidigt som vi ser över vad man juridiskt kan göra.

Det finns vissa utmaningar när det gäller fågelskyddsområden. Dessutom är skarven, jämfört med vissa invasiva arter som mårdhund och munk, ändå skyddad av EU på viss nivå. Det finns juridiska klurigheter.

Om jag ska sammanfatta det så handlar det om en diskussion kring vilka åtgärder som kan vidtas och vad man vill göra tillsammans med markägarna. I första hand tycker jag att man ska respektera markägarnas önskemål. Jag har fått kännedom om att man från Västerkalmare vill vidta åtgärder och kanske till och med upphäva fågelskyddsområdet. Förvaltningen tittar på det just nu.

Talman!

Skarven engagerar förstås hela Åland. Men det kan bli så att när dessa kommer närmare Mariehamn, så ser mariehamnarna som inte vistas på andra ställen i skärgården, hur problemen uppstår.

Det är jättebra att man från Västerkalmare har hört av sig och jag har också förstått att Mariehamn har varit i kontakt med landskapet.

Under tiden som man utreder detta så lever skarvarna lever fritt på Råttgrundet. Vad kan landskapsregeringen vidta för åtgärder och förebyggande insatser?Både Västerkalmare och Mariehamn hört av sig och jag vet att det är ett fågelskyddsområde, men det är ju möjligt att bedriva skyddsjakt även inom ett sådant område.

Det här är något man inte kan vänta med till nästa år, man behöver börja arbeta redan nu.

Det är just sådana detaljer man tittar på.

Från politiskt håll vill man ha stöd för att genomföra de åtgärder man önskar. Men att bedriva skyddsjakt under häckningssäsongen i ett fågelskyddsområde är problematiskt ur många aspekter, särskilt ur ett juridiskt perspektiv. Det kan få ganska allvarliga följder som kan sätta käppar i hjulet framöver.

Som sagt, man ser över situationen, och det jag har fått presenterat är att det åtminstone är tänkbart och möjligt att bedriva skyddsjakt efter häckningssäsongen och även inför nästa. På så sätt undviker man att det bildas en koloni där. Men här och nu, kortsiktigt, är det svårt att göra något.

Talman!

Det finns många metoder för att bedriva skyddsjakt. Man kan olja ägg och kliva iland och göra saker.

Anser ministern att det saknas lagliga möjligheter att ingripa? Eller vill landskapsregeringen inte agera? Ska vi nu vänta ett år och se innan vi tar tag i situationen?

Från politiskt håll skulle jag säga att vi vill göra det man rent juridiskt kan. Det är det som man tittar på. Det är inte så lätt att svara på.

Och sedan i praktiken, jag har förstått att man har varit och tittat i omgångar, att klättra upp i ganska skrala träd och olja ägg, det är också ganska praktiskt svårt. Det är en kombination av allt.

Som jag skrev till förvaltningen för någon vecka sedan så har de vårt stöd att göra det man kan för att ta itu med de problem som finns i samråd med markägarna. Det hänger också mycket på vad markägarna vill, och så tittar man om vi juridiskt kan uppnå det.