Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Diskussion.

Talman!

Bästa kollegor. Vi i Obunden Samling vill genom denna åtgärdsmotion väcka en fråga av både praktisk och principiell betydelse, nämligen hur vi utformar våra kostråd på Åland. I dagsläget använder vi oss av de finska näringsrekommendationerna, vilka mer eller mindre okritiskt har implementerat de nordiska riktlinjerna. Detta handlar inte enbart om hälsa, utan bygger i allt högre grad på klimatargument.

Det är inte vetenskapligt försvarbart att blanda samman näringslära och klimatpolitik. Det är två olika discipliner med olika syften. Hälsorekommendationer ska fokusera på människokroppens behov, inte på att styra vad som är politiskt önskvärt i ett globalt klimatarbete. När klimatmålen ska börja styra vad våra barn i skolan får på tallriken eller vad som serveras på våra äldreboenden, uppstår orimliga konsekvenser. Att åländska produkter som kött, smör och mjölk fasas ut till förmån för mestadels importerade bönor och vegetabiliska substitut är varken hälsosamt, hållbart eller ekonomiskt klokt.

Vår motion är enkel. Vi vill att Åland ska ta fram egna, Ålandsanpassade näringsrekommendationer som särskiljer vad som är hälsosamt från vad som är klimatvänligt och ta hänsyn till den mat vi faktiskt producerar här på hemmaplan. Det är så vi tryggar vår livsmedelsförsörjning. Det är så vi stärker landsbygden och självförsörjningsgraden.

Talman! Denna fråga handlar inte om att förneka att klimatet förändras över tid. Det handlar om att fatta kloka, lokalt anpassade beslut. Låt oss stå upp för åländsk produktion, för saklighet i kostråden och sunt förnuft. Tack!

Tack, talman!

Det här är en intressant diskussion och fråga.

Jag frågar lite hypotetiskt. Om det skulle finnas en sockerfabrik på Åland som erbjuder arbetsplatser och som hör till det som vi skulle producera här på Åland, skulle då ledamoten förespråka att våra kostrekommendationer från det offentliga skulle innehålla mer socker?

Nej, det finns ingen anledning till det. Jag ser inte ens parallellen till det. Ålänningarna konsumerar alltför mycket socker som det är redan. Men det finns ju fortfarande användningsområden för socker, bland annat i djurfoder, så jag kan inte se kopplingen. Jag nämnde också specifikt kött, smör och mjölkprodukter som huvudsakliga näringskällor.

Tack, talman!

Kopplingen om vi ska anpassa kostråden till vad som produceras just nu på Åland så ställde jag som en hypotetisk fråga. Om vi skulle producera socker här på Åland, borde sockret då ingå i näringsrekommendationerna? Jag ville ge en bild av hur krångligt det kan vara att väva in de olika aspekterna och den kritik som riktas mot att klimat- och miljöaspekter ingår i rekommendationerna.

Ledamoten konstaterade redan att det i rekommendationerna står att vi borde äta mer baljväxter för att må bra, och för att det är mer klimatvänligt än att äta alltför mycket kött. Borde vi inte vara överens om att vi då ska arbeta för att odla mer baljväxter här på Åland?

Jag har sagt att vi ska ha Ålandsanpassa och vi måste skilja på vad som är hälsosamt och vad som är klimatpolitik. Ingenstans sade jag att vi ska äta mera baljväxter.

Väldigt enkelt kan man ju säga att de nordiska näringsrekommendationerna, som de är utformade idag, inte är konsekventa på det sättet. Det är nästan omöjligt att tillgodose sitt dagliga proteinbehov enbart genom bönor och baljväxter. En aktiv man på ungefär 80 kilo ska äta 1,4 kilo bönor och baljväxter per dag för att täcka sitt grundläggande proteinbehov, som är fastställt av de nordiska näringsrekommendationerna. Det går inte rent praktiskt att göra. Istället bör vi fokusera på köttproduktion, mjölk och smör, förstås.

Tack, fru talman!

Från Centerpartiets sida har vi alltid stött projekt som gynnar den lokala försäljningen och den lokala produktionen. Vi vill i den här frågan vara tydliga med att vi också ställer oss kritiska till de nordiska näringsrekommendationerna.

Framförallt har vi en generell oro, kring lönsamheten inom jordbruksproduktionen. Vi ser snarare en nedmontering av jordbruksproduktionen än en uppmontering i dessa tider. Jag tror att det är oerhört centralt att vi diskuterar dessa frågor.

Varningsklockorna har länge ringt, och nu ser vi att investeringsstöden inte går ut. Unga jordbrukare tvekar att investera eftersom bankerna inte vågar satsa. Det är mycket som spelar samman, och man måste sätta på sig glasögonen i den här frågan och se den ur olika perspektiv.

Tack för det, ledamot Mattsson. Jo, jag håller med.

Om ska börja prata om klimatet och blanda ihop dem, så varför ska vi exportera klimatbördan till andra länder som har sämre djurskydd, lägre miljökrav och kanske ett större fossilberoende än vad vi har? Det finns ingen röd tråd i det resonemanget överhuvudtaget.

Vi måste också tänka på transporter, särskilt till och från Åland. Att importera en stor del av de här baljväxterna och växtsubstituten istället för kött blir helt fel. Sjötransporterna slukar en hel del resurser, så om vi ska diskutera miljökonsekvenserna så finns det inte heller någon röd tråd där.

Tack, talman!

Jag har personligen alltid varit övertygad om att det absolut bästa är att vi producerar vår mat väldigt nära. På så sätt har vi kontroll över produktionen på ett helt annat sätt än om vi måste importera. Jag tror att en farhåga är, om vi skulle se på de nya näringsrekommendationerna, att man inom de offentliga köken till exempel skulle minska på antalet lokalt producerat protein. Det finns risker i detta.

Jag håller helt med dig.

Om vi tittar på våra nordiska grannländer, som Sverige, Norge och Island, ser vi att de har lokalt anpassade näringsrekommendationer och arbetar med att utveckla planer för detta. De har inte bara svalt det här med hull och hår. Så varför skulle vi inte kunna göra samma sak här på Åland?

Tack fru talman!

Tack ledamot Lindström. Jag har en fråga. I vanliga fall, när det när det lyfts motioner och det lyfts förslag här i lagtinget, så brukar ju Obunden Samling och den här sidan av salen vara väldigt kritiska till att man ska tillföra förvaltningen mera arbetsuppgifter, mera byråkrati och tillsätta nya tjänstemän. Är inte det här förslaget att Åland skulle ha någon slags egen näringsrekommendation ett steg i fel riktning, om man ska hålla sig till den principen?

Jo, rent principiellt så är vi emot det. Men när det finns skäl och fog för att till exempel stärka livsmedelsproduktionen och folkhälsan så tycker jag att det absolut är angeläget för varenda människa på Åland att vi skulle kunna göra så. Absolut.

Jag kommer att hålla mitt enskilda anförande lite senare. Jag tänker inte ta upp så mycket, men det finns några saker som inte riktigt går ihop. Vad menar man med folkhälsan? Vilken evidensbaserad forskning lyssnar Obunden Samling på när man påstår att köttproduktion och animalier är det viktigaste och mest hälsosamma?

Till exempel ser vi en stor ökning av hjärt- och kärlsjukdomar, som är starkt kopplade till stillasittande barn som sitter hemma och äter onyttigheter. Vad baserar man sina påståenden på? Det är det jag undrar. Jag tycker att det är tråkigt att det blir en politisk och ideologisk fråga, men jag kommer att ta upp detta senare i mitt anförande.

Jag förstår inte vad barn som sitter hemma och äter onyttigheter har att göra med den här diskussionen. Men vi kan ta ett enkelt exempel. En snabb googling visar att Hongkong har världens högsta medellivslängd: 82,5 år för män och 88,1 år för kvinnor. De har också den högsta köttkonsumtionen i hela världen och en mycket låg förekomst av hjärt- och kärlsjukdomar, till exempel. Likadant är det i Japan.

Samtidigt har Indien, som har den högsta andelen veganer och vegetarianer – mellan 20 % och 42 % är vegetarianer och 10 % är veganer – en otroligt hög förekomst av hjärt- och kärlsjukdomar, magcancer och en stigande trend av diabetes. Dessutom äter de absolut minst kött per capita.

Så det är klart att det finns två sidor av det här. Men att påstå att vi ska ersätta kött med baljväxter, nej, det kommer inte att hända.

Tack, fru talman!

Tack till Lindström. Här inom Centern har vi i alla tider försökt värna om det lokala näringslivet och tycker att vi ska göra det i så hög grad det bara går. En del av vårt lokala näringsliv är förstås lantbruksnäringarna, och därför är det fint att se att också obundna anammar den här gamla centerlinjen, och vi tackar för det.

När vi diskuterar lokal produktion osv. så är de offentliga köken en viktig och stor part här. Min fråga är: Hur ska vi få de offentliga köken, typ skolkök, att i så hög grad, ännu högre grad än idag, använda sig av lokala närproducerade råvaror från kött till grönsaker, mejeriprodukter och så vidare?

Jag tackar för det, ledamot Höglund.

Jo, jag tycker att det är något som kanske social- och miljöfrågor bör titta närmare på. Jag anser absolut att det är hållbart på alla sätt. Skolköken och de som är på institutionsboenden serverar extremt många matportioner per dag. Där kan vi göra en jätte insats för den åländska produktionen om vi kan få dem att välja i mycket större utsträckning åländskt producerade livsmedel, speciellt kött, smör och mejeriprodukter och även olika former av spannmål och vegetabilier.

Tack, fru talman!

För en centerpartist är det trevligt att höra detta.

Tack, talman!

Jag tycker att det här är fräscht. Det handlar om att tänka lite utanför boxen och fundera på om vi kan använda vår självstyrelse. Kan vi bestämma något själva? I det här fallet kan vi göra det utan att det blir alltför administrativt tungt för förvaltningen.

Det här är bra för livsmedelsproduktionen och livsmedelsförädlingen. Det handlar om närproducerat, vilket minskar transporterna. I dessa oroliga tider är det viktigt att vi är självförsörjande i så hög grad som möjligt.

Jag tackar för det här initiativet och önskar utskottet lycka till. Kanske kan till och med landskapsregeringen ta till sig detta innan utskottet är färdigt med sin process och göra något verkligt av det här.

Det gläder mig att ledamoten Thörnroos engagerar sig i den här frågan, så jag tackar för det. Tack!

Tack, talman!

Jag vill börja med att säga att jag tolkar andemeningen i denna motion som att vi ska köpa mera åländska livsmedel, eller i alla fall inte mindre. Det här återkommer jag till lite längre fram i mitt korta anförande.

Motionen nämner att de nordiska näringsrekommendationerna inte lett till debatt i Finland, vi håller inte med. Rekommendationerna var på remiss i åtta veckor och det går att finna en uppsjö av publikationer och artiklar med efterföljande diskussioner kring detta och problembilden är densamma som framställts i Finland som i övriga Nordens länder: En oro för bönder och landsbygd i första hand.

Vidare har införandet av Finlands näringsrekommendationer också väckt en intensiv debatt. På Finska Livsmedelsverket kan vi läsa följande: "Statens näringsdelegation ordnade den 27 november 2024 ett publiceringstillfälle för de nationella näringsrekommendationerna. Över 1 000 deltagare från flera olika organisationer hade anmält sig till evenemanget." Man kan hitta en hel uppsjö av artiklar, diskussioner och debattartiklar. Så att det inte har funnits någon debatt anser jag att är lite felaktigt framställt i motionen.

Det antyds att det skulle vara dåligt att äta bönor framom kött. Det här inte förenat med den forskning som man baserar rekommendationerna på. Det är faktiskt aningen raljant att påstå detta om man är ute efter det kroppsliga välmåendet och hälsan. Jag tycker att vi ska följa de vedertagna kostrekommendationerna som är baserade på forskning.

Däremot, talman, vill jag lägga vikt vid den delen av motionen som motiverar det offentliga Åland att köpa lokalproducerat. Det här är en oerhört viktig fråga för Åland som helhet, för primärnäringarna och livsmedelsförädlingen, med sitt insulära läge. ​Enligt en studie från Nordiska ministerrådet har Åland en självförsörjningsgrad på livsmedel om 59 procent, vilket är högst bland de undersökta nordiska ö-samhällena. Det här är något vi måste värna om och allra helst stärka. Det är en viktig beredskapsfråga med vilken robusthet vi kan möta en kris, där vår möjlighet till hjälp utifrån kan vara begränsad.

Men, talman, jag anser inte att beslut om hur vi främjar offentliga upphandlingar av lokalproducerade livsmedel hör hemma i näringsrekommendationerna, utan målsättningarna kan uppnås på andra sätt och med andra styrdokument. Men står det kött på menyn så då gör vi klokast i att välja det åländska köttet. Men hur? Det är ju som bekant så att EU styr reglerna för konkurrens och vidare det handlingsutrymme vi ges för att handla med offentliga medel.

Det här kräver ett strategiskt arbete, särskilt när det gäller att köpa lokalproducerade livsmedel. Det finns sätt att göra det på, men man måste känna till att man inte får ställa krav på ursprung i en offentlig upphandling.

Vidare anser jag att när det handlar om att varje upphandlande enhet ska göra det här, alltså landskapet, kommuner och kommunalförbund, så måste man ha möjlighet att ha ett handlingsutrymme att kunna välja och värdera hur man själv handhar sina resurser. Tack!

Tack, fru talman!

Det är intressant att detta ärende togs upp 2023. Då var jag fortfarande minister. Jag var på Island och deltog i antagandet av de nordiska rekommendationerna. Det var väldigt tydligt i beställningen att när politiken efterfrågade dessa rekommendationer, skulle man beakta både klimat- och hälsomässiga fördelar.

Det finns en sammanblandning av dessa två aspekter, vilket är en del av kärnan i motionen. Man blandar ihop klimataspekter med hälsoaspekter.

Forskarrekommendationer nämnde ledamoten. Hur kommer det sig att Sverige har andra kostråd än vad vi har i Finland, till exempel? Hur kan det skilja 150 gram kött i rekommendationerna för konsumtion mellan de svenska och finska kostråden?

Tack, talman!

Jag kan inte svara på exakt hur Sverige har värderat sina mängder i antal gram kött. Men vi kan konstatera att det rekommenderas 350 gram i Finland. Vi kan också notera att WHO, genom en metaanalys, har fastställt att risken för
kolorektalcancer ökar med 18 % per 50 gram dagligt intag av processat kött. Detta är självklart något vi måste väga in.

Det handlar också om tillgången på kött i det åländska samhället. Om vi skulle uppfylla 500 gram kött per vecka och person, då räcker inte den produktion av kött vi har i dag.

Tack, fru talman!

Orsaken till det här är att Sverige har anpassat de här nordiska näringsrekommendationerna till sina nationella förhållanden. Jag litar på Livsmedelsverket i Sverige när de säger att 500 gram är enligt hälsomässiga rekommendationer, medan de nordiska näringsrekommendationerna uttryckligen utgår ifrån klimat och hälsa. Jag tror att skillnaden ligger däri. De nordiska näringsrekommendationerna, där fokuserar man på bägge och i de svenska där man bara fokuserar på hälsa i kostråden som finns att läsa, så har man fokuserat på hälsomässiga aspekter. Och det är i liknande andemening som vi borde göra det här på Åland också. Är inte det vettigt? Man skulle separera de här två frågorna från varandra.

Tack så mycket, talman!

Jag anser inte att det finns något direkt motsatsförhållande mellan de här två. Tidigare var de finska kostrekommendationerna 500 gram kött per vecka, men vi kan konstatera att även innan de nuvarande kostrekommendationerna infördes, så var det veckovisa intaget under 350 gram när det gäller nötkött och processat rött kött. Så de rekommendationerna ha uppfyllt sig själva redan innan man kom med dem från annat håll.

Dessutom kan vi säga att nötköttsproduktionen i Finland genererar cirka 47,5 miljoner ton koldioxid per år, vilket motsvarar utsläppen från 10 miljoner bensindrivna bilar. Så det är inte bara en parentes.

Jo, jag tackar för det.

För upplysningens skull kan vi göra en snabb jämförelse mellan kött och baljväxter. Du kan ta alla vegetabilier om du vill, så det finns en uppsjö av näringsämnen som saknas i vegetabilier. Det handlar om livsnödvändiga vitaminer, mineraler och andra ämnen som du inte finner i vegetabilier.

Det här är inte en kritik mot vegetabilier, men jag blir trött på hela diskussionen om att vegetabilier skulle kunna ersätta kött. Nej!

Vi har B12 som saknas helt i växter. Kreatin finns i kött och fisk, men saknas helt i växter. Taurin och karnosin, elkarnitin, diatri, hemjärn, vitamin A och DHA och EPA (omega-3 i aktiv form) finns inte heller. Hur ska du få dessa näringsämnen från baljväxter? Dessutom innehåller baljväxter antinutrienter som minskar upptaget av andra näringsämnen. Du tar inte upp magnesium om du äter baljväxter, och du tar inte upp zink heller. Så hur kan man påstå att det skulle vara lika bra? (… taltiden slut).

Tack, talman!

I likhet med vad ledamot Lindström säger att han inte ställer sig emot baljväxter, så står inte jag heller och säger att jag är emot kött. Rekommendationerna är ju, som sagt, att man ska äta väldigt varierat, och där ingår det röda köttet, fisk och fjäderfä.

Det blir en lite tom och skramlig argumentationen när man påstår att köttet ska tas bort helt. Det är inte vad som föreslås, utan man kan komplettera kosten med motsvarande produkter.

Svar, nej, man kan inte komplettera de här sakerna med vegetabilier. Det är det som är grejen. Du kan inte äta vegetabilier istället för kött och tro att du får i dig alla näringsämnen. Det är verkligen kärnan i frågan.

Likadant säger de nordiska näringsrekommendationerna att allt rött kött bör minskas för klimatets skull. Det blir intressant när vi äter ungefär 13 200 ton viltkött per år i Finland. På vilket sätt skulle det förbättra miljön om vi skulle sluta äta viltkött? Det finns ingen röd tråd i någonting.

Därför bör vi Ålandsanpassa de här näringsrekommendationerna. Det är det vi säger.

Tack, talman! Jag vet inte om ledamot Lindström inte lyssnade eller om han bara var ignorant när jag sade att vi inte ska ersätta det röda köttet med något annat. Det handlar om att begränsa konsumtionen av rött kött och komplettera den med andra typer av protein och livsmedel.

Tack, talman!

Den här frågan om vad som är möjligt att bestämma från det offentliga när det gäller upphandling är en återkommande diskussion. Ledamoten nämnde att vi inte kan ställa krav på att det vi köper in ska komma från Åland. Men nog finns det väl andra krav vi kan ställa? Man kan sätta upp kriterier för att styra hur man vill göra sina inköp.

Ibland låter det som om vi inte har några möjligheter att påverka upphandlingen. Det framstår som att allt styrs av EU och att vi inte kan göra något. Då kanske man missar goda möjligheter att ställa krav på vilka produkter vi vill köpa in. Hur ser ledamoten på det?

Talman!

Det här kanske är den enda gången ni får höra det här, men jag älskar offentlig upphandling. Det är en liten snäv låda, en liten box, men i den boxen kan man vara väldigt kreativ. Det råkar sig inte bättre än att jag själv har skrivit en uppsats om att möjliggöra lokalproducerade livsmedelsupphandlingar, så jag vet att det finns verktyg i boxen. Men det krävs ett mer strategiskt arbete som man behöver gå in för. Jag tror inte att vi ska genomföra det arbetet enbart genom näringsrekommendationer; istället behöver vi andra styrdokument.

Jag anser att dessa styrdokument bör ägas av de upphandlande myndigheterna, så att de själva kan bestämma hur de ska hantera sina resurser utifrån sin verklighet. Det handlar också mycket om hur man formar en upphandling. Vi måste se till att inte utesluta de små aktörerna och anpassa upphandlingen så att de kan delta. Det får inte bli så att allt faller på de stora grossisthandlarna.

Tack, talman!

Här har vi samsyn. Jag håller med om att vi kanske inte behöver inkludera detta i de näringsrekommendationerna. Jag tycker dock att ledamoten Listherby bör ta upp boxen i något sammanhang, eftersom jag ofta hör i dessa diskussioner att man verkar vara helt bakbunden av upphandlingsreglerna.

Det vi har diskuterat i andra ärenden här i salen handlar om upphandlingar, och jag hoppas verkligen att detta är något som landskapsregeringen tittar närmare på. Jag önskar att ledamoten Listherby kan se till att dessa verktyg förs in på rätt plats.

Tack, talman!

Visst är det så att vi är bundna av att hålla oss till EU:s regelverk när det gäller den offentliga upphandlingen, men det råder också avtalsfrihet, och vi kan utforma våra avtal ganska fritt, faktiskt.

Som jag nämnde tidigare finns det mycket kreativitet i den här boxen. Jag tror att det offentliga Åland kommer att stärkas av det servicecenter som vi just nu diskuterar att inrätta. Vi har en möjlighet att också stärka upp upphandlingskompetensen på Åland, vilket kan frigöra tid och resurser för att genomföra de strategiska och långsiktiga målsättningar som vi har i alla dokument och policys som ligger på hög.

Jag ser med stor tillförsikt fram emot att vi stärker upphandlingsenheterna.

Tack, talman!

Jag delar också det som ledamot Listherby säger om hur man i Finland har debatterat kring de här näringsrekommendationerna. Det har inte varit helt tyst; lantbrukare har opponerat sig ganska ordentligt, med samma rädsla som vi på Åland har, nämligen att man monterar ner jordbruksproduktionen.

Matsystemet är väldigt komplext. Både kött, mjölk och specialodlingar hör ihop när det gäller växtföljder och så vidare. Det är en viktig aspekt att beakta. Jag tror också att det är viktigt och gott att äta mycket växtbaserade livsmedel. Vi har en stor konkurrensfördel här på Åland eftersom vi har så nära mellan våra olika producenter och kan ytterligare öka vår produktion.

Tack så mycket, talman!

Debatten har gått het i Finland, och på många sätt omfattar den även de åländska jordbrukarna och näringarna. Vi har faktiskt ett instrument att använda: vår självstyrelselag, som kan hjälpa oss att skapa bättre förutsättningar.

Det som jag personligen tycker är glädjande är att vi nyligen fick en rapport från Anton Nilsson, som var på besök. För primärnäringarna så kan vi i rapporten läsa att det kommer att bli mindre påtvingande lagstiftning från EU, vilket vi hoppas kommer att gynna åländska jordbrukare och köttproducenter.

Till den delen så blir man ju ändå positiv kring att eventuellt kunna stöda vår jordbruksproduktion ännu mer. Dels så diskuterar vi upphandling och där är jag glad att vi har ledamot Listherby med professionell kunskap. Jag tycker att det har diskuterats under åtta år, eller längre än vad jag har hört, och det har varit motioner kring hur man ska kunna stärka den offentliga upphandlingen. Men vi har inte riktigt kommit vidare där. Jag ser fram emot att diskutera den saken vidare också med ledamoten. Jag hoppas att vi kanske ytterligare kan stärka Åland i det fallet och det närproducerade tillika som den här regeljusteringen från EU, och att vi förhåller oss på ett klokt sätt till den som kommer.

Tack så mycket! Jag vill verkligen vara tydlig med att den andemening som jag har plockat med mig i mitt anförande från motionen så tycker jag att är viktig. Det är bra att vi pratar om den åländska livsmedelsförsörjningen, för den är avgörande. Den är viktig i normala tider, men ännu viktigare när det råder kristid. Med vårt insulära läge kan det uppstå svåra problem om någon drar ur stöpseln och vi kan inte räkna med att få omedelbar hjälp med livsmedelsförsörjningen.

Så till den delen tycker jag att den här motionen är bra, men jag skulle gärna vilja få in åtgärder på en annan plats.

Tack, talman!

Ledamot Listherby anför ett stöd för åländska livsmedel, och det är mycket glädjande. Det är en syn vi helt och hållet delar, och vi bör stöda vår lokala livsmedelsbransch när vi har möjlighet till det.

Vidare säger ledamot Listherby att detta inte hör hemma i näringsrekommendationerna. Här uppstår en följdfråga: Anser ledamot Listherby att klimatfrågor bör inkluderas i näringsrekommendationerna? Hur ställer sig ledamoten till detta?

Tack, talman!

Jag sa tidigare att jag inte anser att det finns motsatser i de här två frågorna. Jag återgav tidigare i ett replikskifte om hur stor klimatpåverkan nötköttsproduktionen i Finland har. Den är anmärkningsvärt stor, med tanke på att den endast uppfyller ungefär 320 gram kött per person och vecka. Så i den aspekten handlar det om en avvägning som har gjorts.

Forskning som WHO har publicerat visar att vi bör hålla oss nere på 350 gram kött. Det här går ju längre än så, men om vi fokuserar på det röda köttet så kan vi se att det finns en samstämmighet och korrelation i de uppgifter vi har. Därför kan jag inte se att det finns någon motsatt effekt.

Tack, talman!

Tack ledamot Listherby. Jag kan konstatera att vi inte har samma syn på frågan. Näringsrekommendationerna är framtagna för att främja hälsa, förebygga sjukdomar och för att se till att befolkningen får i sig rätt form av energi och näring, helt enkelt.

Klimat däremot och rekommendationer, det handlar om att minska utsläpp, skydda ekosystem etc. De här två sakerna ska man absolut inte blanda ihop.

Tack, talman!

När det gäller vår hälsa så är den i allra högsta grad påverkad av vilket klimat vi har. Så att väva in klimatförebyggande åtgärder också när vi vet att klimatavtryck är stora, det tycker jag ändå är rimligt så länge de är samspelta.

Tack, talman!

Det kan bli lite tjatigt, men jag har svårt att acceptera vissa resonemang och att förstå dem fullt ut. Ledamoten säger här att hon inte ser att diskussionen om självförsörjning hör hemma i näringsrekommendationerna, och jag kan ha sympati för det resonemanget. Om det vore så att vi till exempel bara odlade ohälsosamma produkter på Åland, så skulle det vara tokigt att fokusera på det. Men nu är det ju inte så; vi odlar nyttiga och även förädlade högkvalitativa produkter här på Åland. Till exempel gör vi jättehögkvalitativt smör som går på export, medan man i våra skolor tycker att man ska äta ett konstgjort margarin istället, för det står i näringsrekommendationerna.

När man säger att självförsörjning inte hör hemma i diskussionen, men att klimatet gör det, det resonemanget har jag svårt att få ihop. Hur kan klimatet stå över vår självförsörjning? (… taltiden slut).

Tack, talman!

Ledamot Egeland glömde nämna chips. Det är vi också hyfsat självförsörjande på.

Jag anser att genomförandet av livsmedelsberedskapen hör hemma någon annanstans, i ett annat strategidokument, ett annat genomförande som de offentliga upphandlande enheterna måste kunna bestämma över själv hur de vill hantera och arbeta för att nå de uppsatta målen.

Jag blir lite förvånad. Det här handlar om offentliga rekommendationer, och just Obunden Samling brukar ofta tycka att man inte ska lägga sig i så mycket. Så jag tänker att om man vill servera smör som inte följer näringsrekommendationerna, så kan man göra det hemma. Det gör jag själv.

Det är intressant att ledamoten själv hemma struntar i näringsrekommendationerna och serverar riktigt smör. Det var glädjande att höra.

Men tidigare noterade jag att ledamoten avfärdade frågan med att man litar på vetenskapen när det kommer till näringsrekommendationerna. Eftersom rekommendationerna ser helt annorlunda ut i Sverige får man utgå ifrån att de också litar på vetenskapen. Det finns alltså en hel del att väga in.

När hon nämner de enorma utsläppen av koldioxid från köttdjur så kan jag kontra med att nämna köttdjurens fantastiska egenskaper i att motverka utarmade jordar och deras förmåga att främja biodiversitet. Det får vi inte glömma.

Det var också roligt att chipsen kom upp faktiskt. Det är inte superhälsosamt, men man har ju ändå bidragit till att upprätthålla chipsproduktionen på Åland.

Tack så mycket.

Ledamot Egeland skriver så vackert om ekologiskt betande kor som har tillgång till frigående utevistelse året om på öppna fält. Tyvärr är detta inte verkligheten för väldigt många av de köttdjur vi har, även här på Åland. Vi ligger efter med lagstiftningen som skulle möjliggöra en sådan bild av våra köttdjur som ledamoten beskriver. Jag ser fram emot den dag då vi kan nå dit i verkligheten.

Tack, fru talman!

I butikerna runt om i Finland är det just nu brist på malet kött. Det fick jag senast igår bekräftat av en finsk centerkollega i Nordiska rådet, och i tidningen Landsbygdens Folk skrev man om samma problematik i en artikel förra veckan. Samtidigt har ekonomin inom jordbruket i Finland och på Åland varit pressad under en lång tid. På fem år har antalet köttgårdar i Finland minskat med ungefär en tredjedel, från 10 000 till 6 500. Min gissning är att det främst är de små gårdarna som har lagts ner, medan de större enheterna finns kvar.

Efter flera år av dåliga skördar och minskade lager rapporteras nu även tendenser till en global livsmedelsbrist. Mot den bakgrunden vill jag betona att det som främst oroar oss i centergruppen är att vi i tider då beredskap och livsmedelsförsörjning är centrala frågor, ändå ser en successiv nedmontering av vår egen livsmedelsproduktion. Istället för att stötta unga livsmedelsproducenter och ge dem en framtidstro, ser vi en utveckling där investeringsstöd inte utnyttjas och där bankerna tvekar att finansiera jordbruket på grund av den låga lönsamheten i branschen.

Från Centerns sida har vi alltid starkt värnat om den lokala produktionen över tid. Vi stöder projekt för att öka försäljningen och stärka förtroendet för åländska lokala produkter. Vi ser vår lokala livsmedelsproduktion som en central del av samhällsekonomin och landsbygdens utveckling. Oron över att de nya näringsrekommendationerna kan leda till att importerade livsmedel prioriteras framför lokalproducerade produkter är befogad. I synnerhet i de offentliga köken kan rekommendationerna påverka konsumtionen.

Rekommendationerna från 2023 bygger inte enbart på hälsoaspekter utan inkluderar även klimathänsyn, i syfte att gynna både individen och planeten. Jag tycker det låter bra i teorin, men man måste också se den här frågan ur flera perspektiv. Man kan ställa sig frågan: Hur påverkar dessa rekommendationer vårt lokala jordbruk och våra producentpriser?

Rekommendationerna förespråkar en kost rik på grönsaker, frukt, bär, baljväxter, potatis och fullkorn, samt ett högt intag av fisk och nötter. Däremot rekommenderas ett begränsat intag av mjölkprodukter och kött, särskilt processat kött. Den stora frågan blir då: Kommer detta att leda till att ålänningar väljer importerade proteiner istället för lokala produkter? Och vad händer då med våra åländska och finländska mjölk- och köttproducenter på sikt?

Vårt matsystem är komplext. Om vi har inte tillräckligt många producenter av kött så försvinner även möjligheten att hålla landskapet öppet och då minskar attraktiviteten för turismen. Om det inte finns vall i växtföljden påverkas specialodlingen. Om inga gårdar tar emot tjurkalvar skapas problem för mjölkgårdarna och så vidare. Med detta vill jag bara visa att allt hänger samman.

Därför kände jag en viss frustration när jag upptäckte att landskapsregeringen, precis som i Finland, har valt att anamma näringsrekommendationerna i sin helhet och dessutom tagit fram material som lyfter fram problematiken med att äta rött kött och konsumera mjölkprodukter.

Samtidigt tror jag inte att detta är det största hotet mot vår lokala livsmedelsproduktion. Snarare handlar det om den allmänna lönsamhetsproblematiken som jag inledde med i mitt anförande.

Efterfrågan på inhemskt kött finns, men producenterna tvingas lägga ner på grund av ekonomiska svårigheter just nu, och pengarna går oftast till andra fickor än de som producerar.

Centergruppen vill därför i sammanhanget uppmana till att det är väldigt viktigt att sätta på sig glasögonen, tala med varandra istället för om varandra och att välja kvalitet före kvantitet. Vi måste alltid prioritera lokalproducerade livsmedel framför importerade alternativ. Det är så vi tror att man skapar ett hållbart och livskraftigt Åland. Tack, talman!

Tack, talman!

Tack till ledamoten för ett bra anförande. Det märks att detta är en hjärtefråga för ledamoten.

Jag reagerade på det hon sade om att det är svårt för unga lantbrukare, särskilt med tanke på att bankerna tvekar på grund av lönsamhetsproblemen.

Det finns ett ytterligare problem när det kommer till att söka lån hos bankerna. Det handlar om ESG (Environmental, social, and governance). Många anser att djurhållning är skadligt för klimatet, vilket leder till att det blir röda siffror och det är inget man bör investera i. Det ser också som ett stort problem.

Tack, talman!

Ledamot Egeland lyfter ett problem kring investeringen som jag också ser att finns och som påverkar delvis säkert utvecklingen av hela lantbrukssektorn.

Tack, talman!

Nu kanske jag glider utanför ledamotens anförande här, för det är frivilligt att besvara frågan. Men jag tänkte på det som sades tidigare, att jag målar upp en bild av att djur på Åland går ut och betar fritt. Det påstods dock att så inte är fallet, utan att de hålls instängda. Jag kanske är den enda i salen som ser många djur som går ut och betar när jag är ute och åker. Dessutom har vi lagkrav på att djur måste gå ute och beta, så jag tror inte alls att det är en lagstiftning som släpar efter; det finns ju redan en sådan lagstiftning.

Men om man ska lyfta nackdelarna, vilket man naturligtvis kan göra när det gäller djurhållning och koldioxidutsläpp, så bör man också lyfta fram fördelarna. Dessa inkluderar biodiversitet, motverkande av utarmade jordar och öppna landskap, och så vidare.

Tack, talman!

Jag tycker att detta replikskifte illustrerar hur komplext vårt matsystem är. Det finns så många olika aspekter att ta hänsyn till. Därför blir den här debatten alltid väldigt omfattande.

Jag väljer att fokusera på att öka försäljningen, stärka förtroendet för åländska produkter och öka kunskapen om livet på landet. Jag tror att det är det viktigaste för Åland.

Tack, fru talman! Ledamoten höll ett bra anförande, och det är en poäng som jag också tänker på. När jag lyssnar på ledamoten slår det mig att vi har ett nordiskt klimat. Vi har inte samma förutsättningar att odla året runt, och därför har vårt livsmedelskluster utvecklats till att producera en hel del förädlade produkter, som kött och mejeriprodukter.

Dessa aspekter behöver vi också ta med oss. Så här ser våra förutsättningar ut för att kunna producera här. Ledamoten lyfte självförsörjningsgraden, och jag tycker att det är en väldigt viktig aspekt. Man kan inte alltid direkt jämföra sig med ett land eller en region som ligger mycket längre söderut, utan vi måste fråga oss: Vad har vi för förutsättningar, och vad kan vi producera här? Det ska vi fokusera på.

Tack, talman!

Näringsrekommendationerna rekommenderar även medelhavskost till viss del, och jag tycker att det är viktigt att vi ser på vilka produkter vi har runt omkring oss som kan vara nyttiga och bra att äta.

Här vill jag gärna återkoppla till exempelvis växtföljd. Vi behöver djuren för att förbättra jorden och skapa mulljordar, men också för att odla specialgrödor. Man kan inte odla samma produkter hela tiden; det behövs olika produkter emellan, som till exempel vall som djuren äter. Allt hänger samman.

Tack, fru talman!

När vi pratar om de här näringsrekommendationerna, och de direkt finska som har tagit de nordiska rakt av, så hänger allt ihop, precis som när det gäller lagstiftning och olika åtgärder som landskapet vidtar. Man kan tänka att detta är en liten detalj, men det är i detaljerna som djävulen sitter.

Om vi nu går ut och börjar rekommendera alla offentliga inrättningar att konsumera mindre kött, så är det klart att det får en effekt på vårt lokala jordbruk. För mig veterligen är det väldigt många av våra offentliga inrättningar som just köper åländska produkter, så jag tycker att den här liknelsen är ganska tydlig. Det är lätt att förstå sambandet.

I Sverige håller man på att utvärdera detta, och den första april 2025 ska man se hur de nordiska rekommendationerna påverkar det svenska lantbruket. Jag tycker att vi borde göra något liknande här, kanske ta med viltkött också.

Som sagt, frågan är bred. Jag tycker det är intressant att se att efterfrågan på kött, till exempel i Finland, just nu är på en nedgång. Trots näringsrekommendationerna finns det mindre kött där efterfrågan är som störst. Här behöver vi nog tänka till ordentligt på hur vi säkrar vår livsmedelsproduktion i stort.

Om vi också ska prata om beredskap och kunskap just nu, så anser jag att livsmedelsproduktion aldrig har varit viktigare än vad den är idag. Därför är det väldigt bra att man debatterar den här frågan, eftersom den är så pass bred och det finns olika synpunkter. Men jag är rädd för att vi håller på att montera ner den, och det är verkligen en rädsla som jag tror att vi ska beakta.

Tack, fru talman!

Jag brukar undvika att ta replik på anförandet från en person inom det egna partiet, men jag tycker att frågan är intressant och blev lite nyfiken.

Man får ofta för sig att det finns någon gård här och där, och att de som sysslar med primärproduktion inte är så många. Men vet ledamoten Mattsson hur många som verkligen arbetar inom primärproduktionen, ungefär?

Tack, talman!

Jag insåg att mitt anförande inte innehöll så många siffror den här gången. Men jag vet att inom jordbruksproduktionen på Åland, alltså ren lantbruksproduktion, sysselsätter vi idag ungefär 600 personer. Det är värt att notera att antalet har minskat över tid. Gårdarna har blivit mer effektiva och mer rationella.

Dessa lantbruk omsätter många miljoner och sysselsätter dessutom andra företag i närheten, såsom livsmedelsindustrin och andra aktörer inom hela livsmedelssystemet, inklusive transporter.

Tack, det var av min andra fråga här. Det handlar förstås om sysselsättning inom andra områden, till exempel transport. Då kommer man osökt att tänka på att produktionen av primära varor har en ganska stor export. Det är något som Åland behöver – pengar in. Vet ledamot Mattsson något mer om den biten?

Talman!

Om jag inte missminner mig så har jag för mig att siffrorna är ungefär 293,5 miljoner, alltså primärnäringarna och livsmedelsindustrin, där även träindustrin räknas in. Det säger en del om volymerna i den här branschen och hur viktig den är för Åland.

Tack, talman!

Jag har stor respekt för ledamoten Mattssons engagemang i dessa frågor.

Men jag reagerar ändå på en sak. Vi hör här i salen att det finns tendenser till en strutsmentalitet, där man anser att ESG är dåligt och att man inte vill att investerare, banker och konsumenter ska ha en helt klar bild för att kunna fatta informerade beslut.

Det är därför jag reagerar på att ledamoten nämner sin irritation över att rekommendationerna innehöll förslag om att minska på det röda köttet. Jag måste ställa frågan: Hur menar ledamoten då? Ska vi ha näringsrekommendationer här på Åland som tar hänsyn till djurproduktionens ekonomi?

Tack, talman!

Jag tror att ledamot Röblom kanske lite försökte sätta orden i min mun, för jag har inte sagt att jag var irriterad. Jag vet inte hur han uttryckte det, men så sa jag inte i alla fall.

När det gäller konsumtion av rött kött anser jag att det är mycket viktigt att prioritera kvalitet före kvantitet.

Vad gäller investeringar inom jordbruksbranschen så oroar det mig, helt ärligt. Vi ser att investeringsstöden inte går ut just nu, samtidigt som det finns en efterfrågan på en förädlad produkt från Åland som kan generera intäkter för samhället. Men det finns inte tillräckligt med unga producenter som har möjlighet att investera, och då kommer också bankerna in i bilden. Det handlar om långsiktiga investeringar och risktagande över tid.

Tack, talman!

Det var inte meningen att felcitera ledamoten, men jag hakade upp mig lite på den inverkan som rekommendationerna kan ha på näringslivet och är det så att rekommendationerna är att äta mindre rött kött så kan ha ekonomiska konsekvenser. Det är en intressant diskussion.

Jag håller annars med om det som ledamoten sade, kvalitet framför kvantitet.

Men jag vill ta fasta på det faktum att det är ekonomiskt prekärt för delar av jordbruket. Vilken möjlighet ser ledamoten då att man kanske skulle behöva förändra jordbruket för att, till exempel, delvis börja producera annat som det finns en större efterfrågan på, till följd av sådana här rekommendationer?

Tack, talman!

Det var en intressant fråga från ledamoten Röblom, och den har jag också själv funderat på. Jag tror att det är viktigt att man redan i ett tidigt skede arbetar med utbildning, faktiskt hemkunskap i skolorna. Det handlar om att lära sig hur man tillreder produkter och hur man kan ta tillvara på mer av det som är lokalt producerat. Dessutom bör man lära sig att kombinera olika råvaror, där näringslära också ska ingå. Jag tror att detta kan ge en större förståelse. Det kanske krävs ett förändringsjobb om man vill förändra konsumtionen. För det är ju det detta handlar om. Det är de som köper som till viss del bestämmer, för annars har vi ingen lönsamhet. Så ser verkligheten ut.

Talman!

Det är trevligt att lyssna på ledamoten och hennes stora kunskap inom området. Det blir tydligt för mig hur viktigt det är att vi har olika personer i vårt lagting med varierande expertis och kunskap. Här kan man tryggt luta sig tillbaka och lyssna på vad ledamoten säger. Det finns nog ingen här i salen som slår oss på fingrarna när det gäller hur ett jordbruk fungerar, förutom ledamoten Mattsson.

Livsmedelsförsörjning var ett ämne som lyftes under Nordiska rådets två dagar. Vår samarbetsminister fick bland annat frågan om hur man arbetar med detta inom Norden och hur viktigt det är ur ett beredskapsperspektiv. Ledamoten får gärna fylla på med sina tankar kring beredskap och livsmedelsproduktionen.

Tack, talman!

Jag måste börja med att tacka ledamoten Holmberg-Jansson för den goda repliken. Jag uppskattar också de olika kunskaperna som vi har och som vi kan dela här. Det är verkligen viktigt att det finns olika perspektiv i alla frågor.

När det kommer till beredskap var det ett mycket aktuellt ämne under den session som både jag och ledamoten deltog i, där livsmedelsproduktionen diskuterades i stort. En aspekt som jag fortfarande tänker på när det gäller beredskap är vikten av att stötta nya producenter och att vi har produkter nära till hands är otroligt viktigt.

Jag har inte mycket mer att tillägga just nu.

Talman!

Just kvalitet framför kvantitet, det var också något som ledamoten var inne på och den första att understryka det.

I tidigare diskussioner, och när jag var minister i inom landskapsregeringen, betonades hur viktigt det är att vi har ett välfungerande slakteri. Vi vill undvika att transportera våra djur till fastlandet med långa transporter, vilket inte är en bra djurhållning.

Det är avgörande att vi har ett mejeri, och allt detta blir ännu viktigare i den verklighet vi befinner oss i nu. Vi måste se till att vi har en beredskap och en egen försörjning på vår ö. Utan detta står vi oss ganska slätt. Vi behöver dessa resurser. Det finns många möjligheter, som vi också diskuterade under vårt besök på mejeriet, som kan bidra till beredskapen.

Tack, talman!

Jag tycker att mina replikskiften illustrerar bredden även i den här frågan. Här handlar det om viktiga aspekter som el, vatten och energi. Vi har företag som har goda förutsättningar att vara etablerade på Åland och därigenom kunna producera de livsmedel vi behöver.

Det finns dock en del utmaningar som jag ser framöver, särskilt när det gäller att få företagen att etablera sig här, samarbeta och arbeta vidare för att generera intäkter till samhället och säkra vår försörjningsgrad.

Jag tackar ledamoten Mattsson för ett mycket bra anförande. Jag håller med fullständigt. Jag tycker också att vi borde fokusera på det som vi faktiskt kan påverka. Som du nämner handlar det om att stärka lokala kretslopp och minska importberoendet för att gynna den landsbygd vi har idag. Det är faktiskt något som håller på att tyna bort, och vi måste ta det på största allvar.

Jag är väldigt glad att du lyfter den här frågan gång på gång, att du har ork att göra det och att du gör det på ett så hedersamt sätt. Tack!

Tack, talman!

Jag börjar känna mig lite tjatig, men den här frågan är oerhört viktig.

Jordbrukslandskapet har överlag förändrats, och det har gått ganska fort. Jag nämnde i början av mitt anförande en förändring när det gäller det finska perspektivet och det ser likadant ut här. Antalet köttgårdar har minskat från 10 000 till 6 500, vilket innebär en minskning med en tredjedel på fem år. Det säger ganska mycket om landskapsbilden, och det hänger också ihop med vad vi vill visa för våra turister som kommer till Åland.

Det är så mycket som hänger samman i det här, och därför uppmanar jag till att man ska ta på sig glasögonen när man gör sådana här typer av rekommendationer. När vi har självstyrelsen behöver vi inte prata i silos, utan vi måste prata tillsammans.

Jag avslutade mitt anförande med att säga att vi behöver prata mer med varandra än om varandra i den här typen av frågor, och se Åland som en helhet.

Jag kan inte annat än instämma. Jag tycker att det här är ett ypperligt tillfälle att använda självstyrelsen på bästa sätt för att gynna det unika vi har här: småskaligheten.

Tack, herr talman!

Jag instämmer helt med ledamoten Mattsson i hennes slutsatser här.

Det finns mycket att diskutera, och det är en ganska bred diskussion vi kan föra när vi pratar om vårt lokala livsmedelsutbud och producenter, samt hur vi ska se till att vi håller vår självförsörjningsgrad hög. Det är viktigt att vi på Åland kan vara självförsörjande, särskilt i händelse av kris och beredskap. Vi måste veta hur länge vi klarar oss utan import och hur väl vi sköter vår egen produktion. Det är också vårt ansvar som beslutsfattare att se till att detta livsmedelsutbud förblir levande.

Precis som min kollega Listherby nämnde, handlar det om mycket mer än bara näringsrekommendationer. När vi ser på den här frågan, är det viktigt att tänka på vad vi menar med kvalitet när det kommer till mat och dryck. Ledamoten Mattsson tog upp detta, och det är värt att diskutera. Vi kan basera våra rekommendationer på att äta mindre av något, men att istället välja bättre alternativ från Åland.

Tack, talman!

Tack ledamot Påvals för den repliken. Om jag skulle ta fram affischer, så kanske det skulle stå så på affischerna : "Ät mindre, men ät bättre". Men det är min personliga åsikt. Det finns också saker att tänka på när det gäller just dessa aspekter.

Som sagt, den här frågan är bred och viktig att diskutera.

Tack, herr talman!

Ja, makten sitter i slutändan hos konsumenterna, det är så det är i det samhälle vi lever i. Jag tycker att det är helt rätt att rekommendationerna i slutändan går ut som just rekommendationer. Sedan är det upp till var och en hur man hanterar dem.

Jag anser också att det är dumt att göra den här debatten till ett motsatsförhållande mellan kött och växtbaserad mat. Vi har många odlare på Åland som erbjuder högkvalitativa produkter, så på det sättet behöver vi bredda diskussionen.

Vi kan diskutera hur vi kan anpassa rekommendationerna i framtiden. Enligt dem skulle man kunna utgå från att om vi äter mindre kött, så kan vi istället välja kött av bättre kvalitet, från djur som har haft det bra. Viltkött är ett utmärkt exempel på kött som är bra att äta, men även det kött vi får från Åland, som följer vår lagstiftning, är av hög kvalitet.

Tack, talman!

Det finns verkligen mycket gott vi kan äta på Åland, och vi har alla förutsättningar för det.

Jag tycker att den diskussion om upphandling som Liberalernas ledamot Listherby lyfte är intressant. Där behöver vi också komma vidare och fundera på hur vi kan formulera oss så att vi inte tappar vår lokala produktion genom att minska andelen lokala produkter i de offentliga köken till förmån för proteiner som kommer långt bort.

Det finns mycket att titta på, och därför är jag glad att vi fick chansen att debattera det här ämnet idag.

Talman!

Det här är en fråga som inte är svartvit. Det finns många nyanser av frågan. Ledamoten Mattsson lyfte jordbrukets ekonomi och försörjning, vilket är en viktig aspekt av vår beredskap och vår resiliens. Andra har tagit upp upphandlingsfrågor och så vidare. Allt detta ingår förstås i helheten.

Det som det inte handlar om är huruvida man ska äta enbart kött eller enbart grönsaker, eftersom det inte finns med i våra näringsrekommendationer, ingen uppmanar till att välja antingen eller. Det finns en ganska balanserad och vetenskapligt grundad rekommendation om vad som är bäst ur hälsosynvinkel.

När jag lyssnar på ledamoten Lindströms beräkningar om hur mycket bönor man skulle behöva äta för att överleva så förstår jag inte hur jag fortfarande står här, eftersom jag under många år inte åt kött och ändå är hyfsat frisk idag.

Debatten blir ofta ideologisk snarare än saklig och handlar om saker som inte finns med i de här näringsrekommendationerna överhuvudtaget. Jag uppfattar faktiskt den här åtgärdsmotionen som ytterligare ett sätt för Obunden Samling att ifrågasätta vetenskapligt baserade och forskningsframtagna rekommendationer. Om man ser på hur de nordiska kostråden har tagits fram, så sker det vart tionde år ungefär. Man lägger ner jättemycket arbete, samlar in kunskap från forskare och vetenskapsmän över hela världen och hela Norden, och kommer fram till slutsatser som blir rekommendationer. Det handlar inte om tvingande lagstiftning.

Jag ser inget skamligt i att kombinera frågan om kostråd och klimat till en helhet. Utan ett klimat som vi kan överleva i så spelar det ingen roll med resten. Men även de andra aspekterna som har lyfts här, till exempel att vi ska ha ett jordbruk som håller oss levande och som är tillräckligt mångfacetterat för att växtföljden och allt annat som ledamoten Mattsson nämnde ska fungera.

Vad jag har uppfattat av det jag har läst och lyssnat till i presentationerna, så är uppmaningen från dem som har tagit fram den här åländska rekommendationen till kostråd, vilket flera redan har nämnt, att vi ska vara "kvalitarianer". Vi ska äta bra mat, äta gott och helst närproducerat, vilket jag också tror står på de flesta av de här affischerna: "Köp helst närproducerat." Man rekommenderar mer grönsaker och mer baljväxter eftersom det bevisligen har en positiv effekt, till exempel på hjärt- och kärlsjukdomar, som är och har varit mycket vanliga på våra breddgrader.

I motiveringen till den här åtgärdsmotionen uttrycks en oro över att ett övermått av bönor på våra äldreboenden ska ta över istället för kött och smör. Då borde man titta mer på hur kostråden ser ut, till exempel för äldreomsorgen, där man uttryckligen har diskuterat detta flera gånger även i Mariehamn. Kostråden för de äldre är väldigt energität mat med smaker och konsistenser som påminner om hur människor har ätit när de var yngre. Detta för att locka äldre människor att äta, särskilt de som kanske får i sig för lite näring.

Jag vill ytterligare understryka att näringsrekommendationerna är just rekommendationer som inte tvingar någon på individnivå att avstå från varken biff, bearnaisesås eller något annat, men säger inte heller att man inte kan överleva på enbart grönsaker. Det är både och, lite grått och handlar om lite balans. Ät lagom mycket av det mesta, ät bra mat och ät det som är närproducerat! Jag tycker inte att de här näringsrekommendationerna i sig är så märkvärdiga. De är en utveckling av det vi vet och det forskningen säger, med en följd får det åländska samhället, som jag tror att kan vara positiv.

Flera har lyft frågan om de offentliga köken och hur de köper in till exempel kött. Ofta köper de inte det åländska köttet eftersom det är för dyrt. Men kanske man skulle köpa lite mindre kvantitet så skulle man ha råd med kvaliteten, det vill säga det åländska, det lokalproducerade som är bra för oss, för vårt samhälle och också för klimatet. Tack!

Tack, herr talman!

Jag vet inte varför ledamoten känner sig nödgad att prata om att Obunden Samling kom med ovetenskapliga påståenden. Jag refererade själv till de kostråd som har tagits fram i Sverige och som skiljer sig från de nordiska näringsrekommendationerna, De är framtagna av Livsmedelsverket. Jag förstår inte, Livsmedelsverket i Sverige, är det en opålitlig källa enligt ledamoten? Vad menar hon egentligen? Varför påstår hon sådana här saker? Det är beklämmande när vi diskuterar en så viktig fråga.

Det var ju en beställning från början, att blanda ihop klimat och hälsa. Det var en uttrycklig beställning och man fick det man beställde, en ihopblandning. Man fokuserar inte enbart på hälsoaspekter eller enbart på klimataspekter, utan man blandar ihop dem. Det skadar förtroendet för dessa rekommendationer, åtminstone för min del och speciellt när vi har olika rekommendationer i de nordiska länderna.

Jag läste precis en artikel från för några månader sedan där det svenska Livsmedelsverket, utgående från de nordiska kostrekommendationerna, rekommenderar att intaget av kött i Sverige ska sänkas till 350 gram per vecka, från de nuvarande 500 gram. Detta förslag grundar sig på de nordiska kostrekommendationerna, och man håller på att ta fram ett nytt underlag och nya kostrekommendationer i Sverige. Det är följden av de nordiska kostrekommendationerna.

Jag förstår att det finns politiska aspekter att ta hänsyn till, och att man behöver balansera olika intressen. Det svenska jordbruket är en viktig lobbyorganisation, och det är inget fel med att lyfta fram sin egen näring. Men det jag eftersträvar är en balans, och jag anser att klimat och hälsa hänger ihop. Det är inget skamligt med att (… taltiden slut).

Tack, herr talman!

De nu aktuella kostråden i Sverige är från 2024, och näringsrekommendationerna antogs 2023. Jag tror att ledamoten får titta på detta en gång till.

Det är också så att Livsmedelsverket, som jag har nämnt tidigare i debatten, just nu arbetar med att utreda hur de nordiska näringsrekommendationerna påverkar den lokala livsmedelsförsörjningen i Sverige. Det är detta som man håller på att undersöka nu. Om man kollar upp informationen finns det tydliga uppgifter om detta, så vi får se vad resultatet blir.

Men det verkar inte som att man utreder hur man ska implementera nya kostråd i det här fallet. I så fall är det något helt nytt som inte jag har hittat.

En oerhört stor del av det kött som vi konsumerar på Åland, i Finland och i Norden är inte producerat lokalt. Istället kommer det ofta från Sydamerika, där man avverkar regnskogar för att producera kött som är billigt för oss, men som är otroligt destruktivt för klimatet och miljön. Skulle vi sluta med detta och istället äta inhemskt producerat kött för klimatets skull, så fine.

Förutom detta är det rimligt att vi tar hänsyn till resultaten av den forskning som handlar om vad som är nyttigt och bra för vår hälsa. Jag anser inte att vi kan vifta bort alla de närings- och kostrekommendationer som vetenskapen har tagit fram.

Tack, talman!

Ledamot Fellman säger här att det som diskuteras är baserat på vad som är bäst ur hälsosynpunkt. Men det handlar inte bara om hälsa; det handlar även om klimatet. Det har gjorts en avvägning mellan hälsa och klimat.

Vidare nämner ledamoten att hon tycker att detta verkar vara ytterligare ett sätt för Obunden Samling att ifrågasätta vetenskapligt framtagna rekommendationer. För det första finns det olika rekommendationer i olika länder, så jag förmodar att även de andra länderna förlitar sig en hel del på vetenskap.

Vi har faktiskt inte ifrågasatt, såvitt jag vet, vetenskapliga rekommendationer som har varit tillräckligt styrkta. Det vi har motsatt oss är sådana uttalanden som ledamot Fellman gör när hon säger: "Utan ett klimat som vi kan leva i så spelar det ingen roll." Är det detta som hon är orolig för? Att vi behöver sådana här åtgärder, annars kommer klimatet (… taltiden slut).

Jag upprepar, inom Norden görs det ungefär vart tionde år grundliga genomgångar av den bästa tillgängliga forskningen. Dessa utvärderingar omfattar allt material som rör kostrekommendationer för våra nordiska länder. Om ledamoten Egeland anser att han har hittat något bättre, baserat på vetenskap och forskning, än de nordiska näringsrekommendationerna, så vill jag gärna ta del av det och se om det håller samma standard och höga kvalitet.

Jag upprepar igen, jag ser ingen motsättning mellan att bedöma vad som är bra för människor och vad som är bra för klimatet.

Tack, talman!

Jag vill kontra med att fråga om det finns några verkliga vetenskapliga bevis för att det inte finns någon motsättning mellan det som är näringsrikt för människan och det som är bäst för klimatet? Jag har inte sett några sådana bevis. Det står inte i de nordiska näringsrekommendationerna att det skulle vara så.

Vidare vill jag ta upp det som ledamoten nämner, nämligen att det är ett problem att vi köper för mycket kött från Sydamerika. Vi behöver inte nödvändigtvis fokusera på just Sydamerika, men det handlar om platser i världen där produktionskostnaderna är lägre och där djurens förhållanden är sämre. Det är självklart ett problem, och detta hänger naturligtvis ihop med det jag nämnde tidigare, till exempel att det kan vara svårt att få banklån på grund av klimatet, ESG och allt sådant. Det gör det mycket svårare för oss här, som lägger större vikt vid dessa frågor, än vad det är på andra platser i världen.

Det är fantastiskt att höra ledamoten Egeland bekräfta att han inte anser att vi överhuvudtaget ska bry oss om klimatfrågan. Enligt honom bör vi inte tycka att vi ska begränsa våra koldioxidutsläpp eller lagstifta om något som har med klimatet att göra, eftersom det bara skulle göra det svårare för näringslivet här.

Jag har en helt annan ståndpunkt. Jag anser att vi har ett stort ansvar för klimat och miljö, och om det hänger ihop med näringslivets rekommendationer, vackert så.

Tack, talman!

Jag tänker först och främst på rekommendationerna om att vi ska äta ungefär 350 gram rött kött i veckan. Vi ska minska på det mättade fettet och på processat kött, som till exempel korv. Istället ska vi äta mer baljväxter, grönsaker och fisk. Det är inte så dramatiskt egentligen, om man tänker på det på det viset.

Jag reagerar lite på motionens upplägg, där man motsätter sig att vi ska ta med klimat- och miljökriterier och istället fokusera på ekonomiska kriterier. Ålänningarna ska alltså ha rekommendationer som inte tar hänsyn till miljö och klimat, men som beaktar den lokala matproduktionen. Jag upplever att miljö- och klimataspekten borde ingå mer naturligt, med tanke på var maten kommer ifrån. Den kommer ju från växtriket och djurriket, så jag tror att det finns en förståelse för att dessa aspekter bör inbegripas i rekommendationerna. Det är mer relevant än att säga: "Hej ålänning, vi rekommenderar att du äter det här för att det är bra för ekonomin."

Vi kan inte längre tala om kostrekommendationer utan att samtidigt diskutera klimat och miljö. Att detta ens är en diskussion visar på fattigdom och en ovilja att förstå. Vår tids stora utmaningar är inte bara att hålla människor friska utan även att hålla våra ekosystem levande. Den mat vi producerar och konsumerar har en kraftig påverkan på planetens klimat, på vattenresurser och på biologiska mångfald.

Det är därför både klokt och helt nödvändigt att de nordiska näringsrekommendationerna nu, för första gången, integrerar miljö och klimat som en av sina grundpelare. En kost som är bra för hälsan och samtidigt minskar utsläppen bevarar markens bördighet och skyddar våra hav. Det är vägen framåt.

Talman! Jag uttrycker en viss skepsis inför delar av den åtgärdsmotion som Obunden Samling har lagt fram. I praktiken ifrågasätter man att klimat- och miljöaspekter ska ingå i rekommendationerna på grund av deras eventuella konsekvenser för den lokala kött- och mjölkproduktionen. Jag och Hållbart Initiativ delar omsorgen om vår lokala matproduktion, men inte slutsatsen i denna åtgärdsmotion. Det är inte rekommendationerna som hotar åländskt jordbruk. Hotet ligger i att inte anpassa sig till vad våra jordar och vatten tål. Miljö- och klimatsmart matproduktion är inte ett tillval, det är en förutsättning.

Vår uppgift här är inte att underminera vetenskapen, och för den delen våra egna erfarenheter av torka och algblomningar, utan vi ska använda den som en grund för en hållbar åländsk väg framåt.

Talman! Rekommendationen om 350 gram kött per person och vecka kan tyckas kontroversiell, men faktum är att om den mängden utgörs av åländskt kött, producerat på ett ansvarsfullt sätt i småskalig drift med god djurvälfärd, så kan vi både klara kostrekommendationerna och upprätthålla en livskraftig lokal livsmedelsproduktion.

Med det sagt så finns det saker som vi bör utveckla. Jag vill peka på konkreta områden där den åländska matproduktionen kan förnyas. Hållbart Initiativ har påtalat att vi vill se en ökad åländsk odling av baljväxter, både ur livsmedelssynpunkt och eftersom de är kvävefixerande grödor i växtföljden. Vi behöver investera i biologiska gödselsystem och mikrobiell jordhälsa så att vi kan fasa ut vårt beroende av importerad konstgödsel, som är både kostsam och sårbar för självförsörjningen.

Vi behöver stärka lokala kretslopp där matrester, gödsel och energi cirkulerar lokalt, vilket gör vår matförsörjning både robust och klimatvänlig. Vi har ju ett överskott av skit helt enkelt.

Talman! Ska Åland stå stabilt i en krissituation så måste vi bygga ett livsmedelssystem som inte är beroende av import av fossila insatsvaror och som vilar på lokala samarbeten och ekologiska metoder. Vi behöver satsa på stabila bevattningstekniker och på lokala marknader. Vi ska se jordbrukets fundamentala roll i miljö- och klimatarbetet.

Vi ska, talman, inte fastna i något gammalt. Vi behöver inte avståndstagande från vetenskapen. Vi behöver en klok och modig tolkning som tar miljö och klimat på allvar, som främjar lokal hållbar produktion och använder vår offentliga upphandling för att stärka våra åländska, helst ekologiska, produkter.

Jag vill också lägga till, talman, och följa upp det som ledamoten Liz Mattsson sade om kunskaper. Vad är bra mat? Det diskuterar vi lite här idag. Hur lagar man mat? Hur planerar man sitt matintag för att minska matsvinnet? Jag vill stöda ledamoten Mattssons åsikt om att vi måste stärka kunskapen bland våra unga.

På klimattoppmötet i Glasgow använde jag ordet reconnect på engelska, dvs. återkoppla vår kunskap till vad maten egentligen är och var den kommer ifrån. Tack!

Talman!

Tack, Alfons Röblom, för ditt anförande. Ingenstans i åtgärdsmotionen nämns miljön. Vi har diskuterat vikten av att särskilja klimatet från näringsrekommendationerna.

Anledningen till detta, för att svara på din retoriska fråga i ditt anförande, är att vi inte tror att vi kan påverka klimatet. Men miljön kan vi göra massor för, och vi bör verkligen göra det.

Att du tycker att det är konstigt att vi har ekonomiska incitament med, ja, absolut, för ekonomin är något vi kan påverka direkt. Genom att förbättra ekonomin förbättrar vi innovation och genom innovation kan vi förbättra miljön och indirekt även klimatet, om det är vårt mål.

Tack, talman!

När jag läste den här motionen kände jag en viss sympati för åsikten att näringsrekommendationer bör vara helt och hållet hälsorelaterade. Men när jag tänkte djupare på det insåg jag snabbt att hälsofrågor kopplade till vad vi äter också är starkt relaterade till miljö och klimat. Jag tyckte dessutom att motionen delvis motsade sig själv. Varför ska vi bortse från miljö och klimat om vi ändå ska ta in ekonomiska kriterier? Då handlar det inte bara om hälsan.

När det gäller kommentaren om miljö och klimat kan vi inte särskilja dem. Det är som ett slags spöke som vandrar runt i dessa diskussioner, att miljö- och klimatpolitik ska särskiljas. Det är onödigt att tänka så. Vi måste se det som att allt hänger ihop.

Jag anser att man kan skilja mellan miljö och klimat, och att vi bör göra för att få mest valuta för pengarna.

Åland utgör 0,00375 % av världens befolkning. Vi har ett utsläpp på ungefär 200 000 ton koldioxidekvivalenter per år. Det betyder att köttproduktionen endast står för en liten del av detta, faktiskt står den för 0,00043 % av de totala globala koldioxidutsläppen.

Om vi skulle eliminera hela jordbruket och all köttproduktion, hur mycket skulle det egentligen påverka klimatet? Hur många grader skulle klimatet förändras om vi lät köttproduktionen försvinna helt och hållet?

Talman!

Det är ett oerhört tröttsamt argumentet som framförs, att vi inte behöver göra någonting. Vi behöver inte ta ansvar för oss själva eller vårt fotavtryck på planeten. Vi behöver inte göra något eftersom vi är så små, så det är någon annan som ska göra det. Det är Kina, Indien och USA som ska ta ansvar. Vi behöver inte bry oss.

Det håller inte ihop. Vi konsumenter köper varor från Kina, precis som alla andra människor i världen. Vi är alla konsumenter och vi har ett solidariskt ansvar.

När det kommer till miljö och klimat kan jag säga att om vi förstör Östersjön genom att släppa ut näringsämnen, så minskar vi dess förmåga att binda koldioxid. Just nu förstör vi Östersjön, vilket påverkar kolupptagningen negativt.

Detta är ett tydligt exempel på hur miljö och klimat hänger ihop.

Tack, herr talman!

Det är en intressant debatt. Det förefaller som att ledamoten gärna skulle se att vi prioriterar klimatfrågorna, i det här fallet genom näringsrekommendationerna, istället för att fokusera på självförsörjningsgraden och lokalproducerade produkter. För det är ju faktiskt så att om vi äter mer bönor och får en större del av våra proteinkällor därifrån, så minskar vi intaget av vårt lokalt kött.

Vi producerar inte så mycket bönor här på Åland, så vi måste importera dem. Det är ett ställningstagande som man kan göra. Jag tycker att ledamoten är väldigt tydlig med att vi ska prioritera klimatfrågorna här, och att de åländska frågorna om att ha köttdjur och frigående köttdjur inte är lika viktiga. Det är inte det som vi prioriterar. Så förstår jag i alla fall hur ledamoten resonerar.

Jag menar, om vi importerar mer av vår proteinkälla från bönor och olika vegetabiliska proteiner, så blir det mindre animaliskt protein som vi producerar här på Åland, eller hur?

Tack, talman!

Jag vill verkligen slå vakt om självförsörjningen, och jag har ingenting emot att äta åländskt kött. Det sägs inte heller i rekommendationen att vi ska sluta med det.

Jag är också öppen för - detta är en ganska viktig poäng - att om det finns något i den åländska matproduktionen som behöver förändras för att stärka den och göra den mindre beroende av fossila importer, som konstgödsel och annat, så är vi kanske tvungna att odla något annat som är bättre både för hälsan och klimatet. Förhoppningsvis skulle detta också kunna skapa en marknad. Vi måste vara öppna för sådana förändringar.

Men den öppenheten stängs om vi fastnar för mycket i hur matproduktionen ser ut idag, att det ska vara kött på tallriken och då stänger vi dörrarna för de tankar som kan leda till förbättringar och nya möjligheter.

Tack, herr talman!

Jag var inne på det tidigare, men den nordiska livsmedelsproduktionen är mycket fokuserad på förädlade varor. Detta beror på att vår odlingssäsong inte är lika lång som i andra delar av världen, där man kan odla bönor året runt.

Därför har det nordiska livsmedelsklustret utvecklats för att fokusera på köttprodukter och mejeriprodukter. Det handlar om produkter som är anpassade till det klimat vi har här uppe, vilket har lett till att vi har specialiserat oss på just dessa livsmedelsprodukter. Det är en logisk utveckling.

Det som nu försöker göras är att slå sönder det här systemet och de arrangemang som har vuxit fram över lång tid. Vi har specialiserat oss på dessa produkter, och nu vill man, med ideologiska förtecken, förstöra det arbete som har lagts ner. Det är något vi inte gillar.

Jag tycker att vi bör vända på steken och säga att Obunden Samling, av ideologiska skäl, vill bromsa en utveckling som faktiskt är obromsbar genom att sticka huvudet i sanden.

När det kommer till djurproduktionen, så har vi en stor mängd djurproduktion i Sverige. Jag kommer inte ihåg den exakta siffran, men en ofantlig andel av det spannmål som odlas i Sverige går till djurproduktion. Det handlar om foder, och för att producera det fodret måste vi även använda baljväxter. Då kan man fråga sig om det verkligen måste vara så, eller om vi kan göra något annat med delar av den arealen?

Återigen, jag står inte här och säger att vi ska sluta äta åländskt kött, men jag menar att vi måste vara öppna för att det finns andra alternativ. Vi kan göra vår matproduktion både mer miljövänlig och klimatsmart, samt starkare.

Tack, talman!

Visst är det så att kostråd och klimatmål inte behöver vara motstridiga. De kan faktiskt gå hand i hand om vi anpassar oss efter Ålands förutsättningar, vilket vi i Centern ser som en viktig väg framåt.

Vi har möjlighet att både äta hälsosamt och ta hand om miljön genom att använda våra egna lokala råvaror, såsom spannmål, grönsaker, fisk och mejeriprodukter. Genom att stärka vår egen produktion och minska beroendet av importerad mat kan vi både minska klimatpåverkan och ge våra lantbrukare bättre förutsättningar.

Det handlar alltså om att hitta en balans där vi får till bra matvanor, samtidigt som vi ser till att både människor och miljö mår bra.

Tack, talman!

Det där säger jag inte emot. Jag håller med det som ledamoten Mansén säger.

Det jag valde att lyfta och peka på i mitt anförande är att vi från Hållbart Initiativ har identifierat sådant som vi skulle kunna satsa på att göra mera och bättre. Ett exempel på detta är att ta hand om överskottet av gödsel som vi har här på holmen. Genom att använda denna resurs kan vi förvandla ett problem till en möjlighet, istället för att låta det rinna ut i sjöar och vattendrag.

Jag har ingen anledning att säga emot ledamoten Mansén. I mitt anförande tycker jag att jag utvecklade tankegångar kring att vi vill se ett åländskt jordbruk som är miljö- och klimatsmart samt resilient.

Tack, herr talman!

Det är en intressant debatt. Det är glädjande att det finns ett brett stöd för att vi behöver revidera eller ta fram egna kostråd och näringsrekommendationer här på Åland. Det är jättebra, för i dag är läget sådant att många använder de finska rekommendationerna, eftersom det som finns tillgängligt är just de. Vad refererar man till i olika kök på Åland? Det är de finska näringsrekommendationerna. Det här är något som landskapet behöver fokusera på och förändra nu, såsom vi ser det.

Behandlingen i utskottet kommer att dröja med tanke på att vi har så många ärenden där. Vi behöver dock inte vänta på utskottets behandling för att landskapsregeringen ska kunna agera i den här frågan. Det verkar finnas ett ganska brett stöd för detta.

Jag var minister när man skulle presentera näringsrekommendationer på Island. Det var intressant att vara där, för alla pratade om att vi äntligen får näringsrekommendationer som ska rädda klimatet. Stämningen var väldigt positiv, men man undrade hur det skulle gå. Resultatet av dessa rekommendationer tyder på att vi äter mindre lokalproducerade produkter och mer importerade. Hur ska det annars sluta? Vi behöver få vårt protein, och vi odlar inte så mycket bönor här på Åland, så den proteinkällan måste komma utifrån. De offentliga köken följer förstås näringsrekommendationerna och inte bara de offentliga köken utan även många privatpersoner litar på detta.

Det är viktigt att skilja på hälsoaspekter och klimataspekter. Vi har ett omfattande klimatarbete på Åland och når snart våra mål när det gäller solenergi- och vindenergiproduktion. Vi arbetar på många olika sätt för att nå framgång i dessa frågor, men det ska inte ske på bekostnad av vår lokala livsmedelsförsörjning och vårt lantbruk, vilket vi menar att dessa rekommendationer gör. Det är en detalj som leder i fel riktning.

Det var alltså en beställning från början, och att vi ser detta resultat är inte konstigt. Men det är inte ett positivt resultat för Åland, och jag tycker inte att det är särskilt vettigt överhuvudtaget.

I denna debatt uppstår frågan: Vad är det som är riktigt här nu? Är det de finska rekommendationerna som använder de nordiska, eller de svenska som har högre köttkonsumtion? Vilka är de riktiga hälsorekommendationerna? Man kan sitta här och läsa upp olika rapporter fram och tillbaka, men de nordiska länderna agerar olika.

Jag vill också nämna att när det gäller viltkött och våra egna kostråd och rekommendationer så pratar de nordiska näringsrekommendationerna inte om viltkött. Men på Åland har vi en situation, kära ledamöter, där 10 % av befolkningen är jägare, och det är vanligt att man äter kött från jakten. Borde inte våra egna kostråd innehålla en sådan aspekt? Jag tycker att det vore helt naturligt. Viltkött är ett helt annorlunda än det röda köttet, det är mycket magrare och följer inte samma principer som det röda köttet. Jag ställde faktiskt den här frågan under min vistelse på Island. Varför finns inte vilt kött med? Jag fick svar av en av experterna att det stämmer att viltkött är magrare och nyttigare än rött kött, men de har valt att inte särskilja det, eftersom det är en så liten andel av den totala köttkonsumtionen i de nordiska länderna. Men på Åland har vi en annan situation, med en relativt hög viltkonsumtion jämfört med andra länder.

Det är också en fråga om självstyrelsepolitik att prata om egna åländska kostråd. Det handlar inte bara om det som står i motionen, utan också om att vi har egna rekommendationer som är anpassade för vårt lokala samhälle och vårt lokala jordbruk, och förstås för viltkött.

Sverige har gett Livsmedelsverket i uppdrag att ta fram hur de nordiska näringsrekommendationerna påverkar den lokala livsmedelsproduktionen. Det arbetet ska vara klart den 1 april i år, och där tar man det på allvar, vilket vi inte gör.

Jag är glad att höra att ledamöter från Centerpartiet stöder den här typen av tankar, även om det kanske inte är exakt det jag har framfört, men ändå stöder revideringen och en Ålandsanpassning av näringsrekommendationerna. Jag undrar lite, Centern sitter ju med i regeringen och detta är också en näringslivspolitisk fråga. Jag hoppas att man är lite mera vaken i framtiden när det gäller den här typen av förändringar som sker.

Självklart accepterar vi och håller med om de saker som står i näringsrekommendationerna när det gäller till exempel ultraprocessad mat och för mycket socker. Här tycker jag att man kan titta på de svenska kostråden, som pratar mycket om sunt förnuft, att man ska röra på sig och inte äta så mycket socker. De är ganska vettiga och kan vara en utgångspunkt. Vi kan titta på Sverige också och vi behöver inte alltid kopiera allt från Finland som vi gör nu.

En annan liten parentes: I Japan pratar man om "hara hara hachi bu", dvs. att man ska äta sig 80 % mätt, aldrig helt mätt. Jag tror att en sådan rekommendation skulle göra mer för folkhälsan än allt prat om att vi ska äta max 350 gram kött i veckan. Om vi får befolkningen att börja tänka på det sättet skulle vi få mycket färre problem med övervikt och hjärt- och kärlsjukdomar, än att vi ska äta si och så många gram kött i veckan. Det vore vettigt.

Avslutningsvis ser Obunden Samling fram emot en Ålandsanpassning där vi särskiljer mellan hälsa och klimat, fokuserar på lantbruket och viltköttet och kanske har något inslag från det japanska samhället. Tack, herr talman!

Till den delen vill jag ge ledamoten lite rätt. De skillnader som finns mellan svenska och finska rekommendationer måste alltid beaktas när man bor här mitt emellan. Nu är dessa rekommendationer alldeles nya och färska, och kanske kommer de att ändras något.

Det jag har reagerat på många gånger är att de finska kostrekommendationerna, i motsats till de svenska, saknar föreskrifter om att gravida kvinnor eller kvinnor som planerar att bli gravida inte ska äta viltkött, vilket ledamoten också nämnde. Min uppfattning är att kunskapen om detta är ganska bristfällig, så just frågan om viltkött är viktig.

Annars tycker jag att vi kan balansera här.

Tack, herr talman!

Det är precis som ledamoten säger; man pratar nästan inte någonting om viltkött. När det kommer till att balansera dessa frågor handlar det mycket om sunt förnuft. Är det viktigare att befolkningen äter mindre rött kött, eller är det viktigare att de rör på sig i tillräcklig utsträckning och inte äter för mycket? Vad är det som är viktigast, och vad ska vi fokusera på?

Jag tror att det går att hitta en balans i våra egna kostråd, som jag hoppas vi får se, och som tar hänsyn till dessa aspekter.

Tack, talman!

Jag vet inte om jag har missat något, eftersom jag nyligen kom in i salen.

Jag vill gärna ta upp frågan om egna kostråd och anvisningar. Hur mycket anser Obunden Samling att vi ska sätta på detta? Det är ju tydligt att det kostar att ta fram egna riktlinjer. Hur mycket resurser ska vi avsätta för att göra det? Ni brukar ju annars tala om vikten av sparsamhet. Men nu verkar det finnas pengar över, så jag är nyfiken på att höra mer om detta.

Tack, herr talman!

Nu har landskapsregeringen satt en massa pengar på konsulttjänster för att ta fram köttbitar som ser ut som döda människor som ligger och avlider. Kanske skulle det vara mer vettigt att använda de pengarna istället för att skapa den här typen av bilder. Jag skulle ta med mig dem idag, men jag glömde dem i bänken.

Jag tror inte att det kostar särskilt mycket att ta fram Ålandsanpassade lösningar för det här. Man kan titta på de svenska kostråden och se hur de är utformade. De är gjorda för att en användare ska kunna läsa dem, men de är inte fyllda med olika diverse detaljer. Istället är de mycket baserade på sunt förnuft, så behöver vi också agera och framförallt inte riva ner vårt åländska lantbruk av ideologiska skäl, vilket faktiskt är fallet nu, även om det är en detalj.

Tack, talman!

Vi äter ihjäl oss. Ohälsosam kost är idag faktiskt den enskilt största mördaren, större än rökning, större än fysisk inaktivitet och större än alkohol. Vad vi äter påverkar oss mycket mer än vad vi vill erkänna.

Diskussionen om våra matvanor, folkhälsan och den lokala livsmedelsproduktionen är mycket viktig och förtjänar att föras med tydligt faktaunderlag. Jag önskar även en mera nyanserad debatt. Jag ser inte detta motsatsförhållande som målas upp här.

Motionen uttrycker en oro för att de nordiska näringsrekommendationerna skulle innebära ett hot mot vår lokala produktion och matkultur. Denna oro grundar sig dock på ett missförstånd. De nordiska näringsrekommendationerna, som Finland och Åland följer, har inte som mål att styra bort från lokal produktion. Rekommendationerna bygger på omfattande forskning och ges ut av oberoende forskare från samtliga nordiska länder med hög transparens och kvalitetskontroll. Samtidigt vill jag lägga till att de här rekommendationerna följer landskapets folkhälsostrategi, och de följer också landskapets hållbarhetsagenda.

Regeringen är väldigt angelägen, och det här vill jag verkligen understryka, att vi ska ha en fungerande och livskraftig lokal matproduktion. Det har nämnts här i den här talarstolen hur allting hänger ihop. Det här är ett system, allt från mejeri, kött och allting hänger ihop. Det här måste vi säkra upp. Det är också en beredskapsfråga.

Därför är faktiskt vårt tydliga budskap i den här kommande kampanjen för hälsosamma matvanor att välja lokalproducerat. Jag vill återigen betona att välja lokalproducerat. Det är både ur miljöhänsyn, men också för den lokala näringen och av många andra skäl viktigt att vi väljer lokalt.

För att sätta allt det här i sitt perspektiv, så om alla ålänningar skulle äta kött på det sätt som rekommendationerna rekommenderar - kött har lyfts upp, jag älskar kött och jag tror att också många av er älskar kött och gärna åländskt kött - så skulle det innebära att vi skulle äta ungefär 650 000 kilo kött. Jag räknade för skojs skull och det är ungefär 2 000 kossor eller 7 300 grisar, så det är ganska mycket kött. Det finns ganska bra utrymme för åländska kor och grisar även i våra offentliga kök.

Den offentliga måltidsservicen är otroligt central för oss. Vi serverar cirka 7 400 lunchmåltider. Detta är både viktigt för näringsintaget men också för att forma goda och hälsosamma matvanor från tidig ålder.

Vi är angelägna om att stärka kompetensen och utveckla måltidsservice. Jag nämnde här i början att ohälsosam kost dödar. Det är den största mördaren. Vi får inte glömma bort det, för det är ju det som det handlar om. Det handlar om att komma åt den ohälsosamma kosten, att hitta en balans, motivera, utbilda och höja kompetensen om vad näringsrik kost är, inte hindra eller skapa förbud. Folk kan fortsätta äta sina biffar, men kosten håller på att döda oss här i väst. Vi måste ha det med oss när vi diskuterar näringsintag.

Med detta sagt så ser jag inte att det finns en motsättning mellan näringsrekommendationer och lokal matproduktion här. Jag tror snarare att de här går hand i hand. Det finns gott om utrymme för åländska djur i våra kök. Jag vill ta fasta på det här. Jag vill också starkt förmedla att skapa det här motsatsförhållande är helt och hållet onödigt.

Vi har lyssnat in efter det seminarium som vi höll här i Alandica för några veckor sedan. Vi har lyssnat in, vi har tagit till oss den responsen och vi har också utvecklat en informationskampanj genom att ta in de intryck, den input och den feedback som vi har fått från de närvarande. Vi kommer att fortsätta lyssna. Vi kommer att lyssna på både experter men också på våra näringsidkare och bönder. Tack!

Tack, herr talman!

Kan ministern förtydliga lite? Ska det tas fram några Ålandsanpassningar från de finska näringsrekommendationerna som vi kan följa här på Åland? Och när ska de tas fram? Kommer man att beakta de här aspekterna som vi diskuterar idag, eller inte?

Alla rekommendationer är rekommendationer och det finns alltid en viss flexibilitet. Vi ser här att det är fullt möjligt att vi, inom ramen för de finländska rekommendationerna, också kan hitta lokala anpassningar på det sätt som vi har gjort.

Vi kommer inte specifikt att ta fram helt egna rekommendationer, nej. Men det är fullt möjligt för oss att revidera rekommendationer som passar vårt lokalsamhälle. Man kan skruva och anpassa, men i dess väsentlighet ser vi inte det som nödvändigt. De går i linje med vår folkhälsostrategi, med vår hållbarhetsagenda och så vidare, däremot kan man revidera, visst kan man göra det.

Då förstå jag ministern rätt att vi fortsätter följa de finska näringsrekommendationerna, och vi kommer inte att ta fram några egna åländska kostråd, om jag förstår honom rätt. Den här debatten idag har inte haft någon betydelse alls, trots att många ledamöter här gärna vill se en förändring av detta på grund av vad det innebär.

När vi pratar om kostråd kan vi diskutera vad vi äter, men vi borde fokusera mer på ett hållbart leverne. Det handlar om att leva på ett sätt som gör att vi kan leva längre, om vi säger så. De svenska kostråden fokuserar mycket på detta, och det är något vi borde göra här på Åland också.

Jag hoppas verkligen att ministern ändrar sig och att vi inte slaviskt fortsätter följa de finska rekommendationerna. Vi bör ha egna kostråd, åtminstone på Åland, som ger vårt lantbruk de förutsättningar som behövs för att fortsätta producera livsmedel till det åländska samhället.

Tack, talman!

Vi ska inte slaviskt följa efter något. Det här är inte en svart eller vit fråga.

De finländska rekommendationerna strider inte på något sätt mot något intresse här på Åland. Det är klart att vi har fått påpekanden, framförallt från vissa delar av köttindustrin och vi har beaktat dessa synpunkter. Vi har gjort vissa anpassningar och vi är beredda att lyssna.

Men i sin väsentlighet ser jag inte att de åländska rekommendationerna skulle särskilja sig särskilt mycket från de finska. Jag ser det inte som nödvändigt att lägga jätteresurser på att ta fram den typen av rekommendationer, utan vi kan titta på dem. Vi är beredda att lyssna.

Vi har tagit fram nytt informationsmaterial. Jag ser att ledamöter tittar på gamla affischer. Det finns lite gladare kossor och sådant i det nya materialet och inte den typen av bilder som ledamoten målar upp.

Tack, talman!

Jag tycker att vi har haft en bra debatt här idag. Jag anser också att ministern visar prov på att han har tagit åt sig av den kritik som tidigare har framförts, och att man verkligen kommer att lyfta fram det lokalproducerade.

Jag tror att det är avgörande att vi förstår och att vi inte pratar i olika silos, utan att vi har en bred dialog mellan både näringsliv och god hälsa. Det gläder mig att höra den biten.

Jag hoppas att vi kan fortsätta arbeta med offentlig upphandling och andra initiativ som stöttar vår lokalproducerade mat i alla dess former.

Det var bra att ministern höll ett anförande här och förtydligade att man även efter seminariet har tagit till sig av de åsikter som har kommit in.

Tack, talman!

Tack ledamot Mattsson. Det seminarium som vi hade var otroligt bra. Det samlade både näringsliv och bönder från olika offentliga kök, samt de workshoppar vi genomförde.

Det finns ju ingen anledning att ha workshops om det inte hade funnits ett intresse från landskapsregeringen att lyssna på bönder och de som berörs. Det vi har gjort är att vi har samlat in all information och kokat ner den till något som vi har lyssnat in. Vi har beaktat detta och kommer att fortsätta beakta den lokala näringen och livsmedelsproduktionen.

Vi tar med detta i varje informationsblad, i affischer och i vår informationskampanj: Välj lokalproducerat, det är det vi siktar in oss på. Det är väldigt viktigt, eftersom det hänger ihop med miljöaspekten också.

Tack för det, talman!

Du pratar så fint om hur ni presenterar era affischer. Tycker du själv att det är passande att ha en köttbit som ligger med armar och ben, död, på en affisch som ska uppmuntra till hälsa? Jag finner det högst opassande, och det ger en bild av att rött kött medför ond bråd död. Vad anser ni om det?

Tack, talman!

Jag har sett många olika affischer. Det där är väl arbetsutkasten som fanns inför seminariet. Tyvärr kan jag inte se dem härifrån. Min syn börjar bli sämre, och jag åldras tyvärr. Men jag lovar att titta på den affischen.

Som sagt, vi har nya affischer, så de där är nog obsoleta, skulle jag säga.

Jag tackar för att ni har tagit emot den kritiken och ändrat.

Jag vill jag lyfta fram vikten av de lokala näringsrekommendationerna. Det är verkligen viktigt. Ledamot Söderlund nämnde att Sverige har rekommendationer om viltkött, vilket är ett utmärkt exempel på varför sådana rekommendationer behövs. Sverige har haft problem med höga halter av cesium-137 i viltkött, vilket beror på den stora vildsvinspopulationen. Det är något som gravida kvinnor bör undvika.

På Åland har vi inte haft problem med våra rådjur och rådjurskonsumtion, och vi har inte vildsvinsstam. Vildsvinen bökar upp cesium ur jorden så att hjortdjuren i Sverige också får i sig det. Denna problematik existerar inte här. Likaså har Sverige björnar och vildsvin som kan ha trikiner som gravida kvinnor inte ska äta.

Detta är ett utmärkt exempel på varför det är viktigt att lokalanpassa näringsrekommendationerna. Jag tackar ledamot Söderlund för den inputen.

Tack, talman!

Rekommendationer är alltid rekommendationer, och inom den ramen finns det alltid, som jag nämnde, flexibilitet. Det är inte hugget i sten att så här ska det vara. Punkt. Ingen diskussion. Det finns utrymme för att lokalanpassa utifrån våra förutsättningar.

Jag tror att det är väldigt viktigt att vi inte försöker hitta motsatsförhållanden. Vi kommer att fortsätta lyssna. Det här är något som hela tiden behöver utvecklas i takt med att vi får mer kunskap. Nya rekommendationer kommer att komma, och vi måste förhålla oss till dem.

Sammanfattningsvis var det en bra diskussion. Syftet med seminariet var att ha en öppen och bred dialog. Vi har tagit till oss de synpunkter som har inkommit och har arbetat fram en balanserad informationskampanj som vi kommer att gå ut med.

Tack, talman!

Det har varit en bra och mångfacetterad diskussion. Jag vill lyfta min syn på saken.

Vi lever i en tid där klimatpåverkan, miljöförstöring och ohållbar resursförbrukning får allt större utrymme i debatten. Våra nationella näringsrekommendationer måste vila på vetenskap, med folkhälsan i centrum, samtidigt som vi beaktar utmaningarna inom livsmedelsproduktionen – både globalt och lokalt.

Det är välkänt att animalieproduktion kräver avsevärt mer energi, vatten och mark än växtbaserade alternativ. Denna resursförbrukning driver inte bara på klimatförändringarna utan påverkar också våra ekosystem och vattenresurser negativt.
Därför är det anmärkningsvärt att Obunden Samling lyfter en fråga som på sikt kan försämra ålänningarnas hälsa. Är det verkligen det man eftersträvar? Värnar man inte om lokalsamhället, de våra egna och vår miljö?

Att vetenskapligt grundade kostråd görs till en ideologisk stridsfråga är djupt problematiskt. Det är ingen som tvingar någon att äta på ett visst sätt, men det är vår skyldighet att basera rekommendationer på forskning och evidens. En mer växtbaserad kost innebär effektivare resursanvändning, bevarad jordbördighet och minskade utsläpp – vilket är avgörande för att motverka klimatförändringarnas konsekvenser.

Utöver miljövinsterna har växtbaserad kost tydliga folkhälsofördelar. Hjärt- och kärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken i världen och ligger på topp två, även på Åland, tillsammans med cancer. Kosten har en reell påverkan på folkhälsan, ohälsosamma kostvanor ligger på andra plats efter tobak hos livsmedelsverkets granskning i Sverige av den svenska folkhälsan och där ligger brist på rörelse och motion på tredje plats. Allt detta hör ihop.

Man kan också konstatera att socioekonomiskt utsatta grupper äter sämre och är mer drabbade av så kallade välfärdssjukdomar; hjärt- och kärlsjukdom, typ 2-diabetes, cancer och fetma. Fortsätter utvecklingen som nu kommer de sociala hälsoklyftorna att öka också i framtiden på Åland. Vi har evidens och forskning som styrker dessa påståenden.

Forskning visar dessutom att en växtbaserad kost kan minska risken med upp till 32 %, genom att sänka blodtryck, förbättra blodsockerreglering och minska inflammationer – faktorer som förebygger hjärtinfarkt, stroke och typ 2-diabetes. Att ignorera detta är lika oansvarigt som att blunda för klimatvetenskapen. Är det verkligen så att vuxna beslutsfattare förespråkar något som går emot evidensen? Vi har allt större problem med folkhälsa, stillasittande bland unga och medicinering bland äldre personer för olika livsstilssjukdomar som inte alltid korrelerar med varandra.

Talman! Näringsrekommendationer ska vila på vetenskap, inte på politiska utspel eller kortsiktiga ekonomiska intressen. Det är därför ingen överraskning att Obunden Samling gör detta till en identitetspolitisk fråga. Mönstret är bekant – att polarisera, misstänkliggöra forskning och attackera det så kallade etablissemanget, trots att man själv är en del av det.

Köttätande har blivit en symbolfråga i vissa kretsar, särskilt där nationalism och motstånd mot klimatåtgärder är starka. Det målas upp som en revolt mot "eliten" eller "miljömuppar" och "aktivister" och används till och med som en markör för traditionella könsroller. Men kära lagting, vetenskap, evidens och mätningar i folkhälsa bryr sig som tur inte så mycket inte om ideologi, det baserar sig på fakta.

Jag vill till slut också passa på att lyfta alla grönsaksodlare, alla fruktodlare på Åland och alla ekoodlare som sällan har en egen lobbyorganisation i här i plenum. Tack!

Jag tackar för det anförandet. Det var ju underhållande om inte annat.

Näringsrekommendationerna vilar på fakta, ja det kan man ta med en nypa salt eftersom de inte är konstanta utan ändrar över tid. Vi har en massa exempel på gamla näringsrekommendationer och kostrekommendationer som har visat sig vara fullständigt felaktiga. På den tiden trodde man benhårt på dem och det fanns röster att det inte stämde. Men tyvärr så är det så med närings- och kostrekommendationer att livsmedelsbranschen och läkemedelsbranschen har sitt stora finger med i spelet. Forskarna håller till 99,9 % med dem som har betalat för studierna.

Men hur ska jag säga? Ja, jag kan hålla med om det här. I mitt anförande lyfte jag just det här med att man kanske vill hålla fast vid ohälsosamma näringsrekommendationer, just för att det är så praktiskt att folk får sitta och äta blodtryckssänkande medicin. Jag vet inte, jag kanske låter som en konspiratorisk människa.

Men det kan ligga något i det som ledamoten Lindström säger: att det skulle vara bättre att se till att äta lite mer hälsosamt och mer grönt. På så sätt kanske vi skulle kunna slippa läkemedelsindustrins övertag på folkhälsan.

Grönt är ju inte lika med hälsosamt, det vill jag bara påpeka. En gammal trevlig sanning är att allt fett var farligt, 1970-1992 var kostrekommendationerna att allt fett mer eller mindre var farligt. Det rekommenderades att använda lightprodukter, till man förstod att man kan differentiera mellan de olika fetterna och vilka mängder vi behöver. Under en 30-årsperiod ansågs omega-3-fetter vara extremt farliga, men idag vet vi att fiskfetter är mycket, mycket hälsosamma.

Med detta vill jag också säga att vi inte kan acceptera allt utan att ifrågasätta. Lobbygrupper påverkar ofta hur dessa rekommendationer utformas, och det är något vi bör vara medvetna om. Därför är sunt förnuft ett ledord här.

Jag tänker också på att man i debatten har lyft frågan om att skapa ett resilient och hållbart samhälle med vår konsumtion.

Jag har också kommit fram till att det krävs ungefär 15 000 liter vatten för att producera ett kilo nötkött. Men potatis, mina vänner, potatis kräver endast 290 liter vatten. Det visar ju att det är mycket bättre att äta potatis om vi ska spara på våra resurser. Potatis är världens bästa grönsak. Hurra för potatis, säger jag!

Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet omfattas?

Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.