Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet. Diskussion.

Talman! Värderade lagting. Landskapsregeringen föreslår några ändringar i fastighetsskattelagen. Enligt förslaget ska områden som skyddas med stöd av landskapslagen om naturvård vara befriade från fastighetsskatt.

Den andra ändringen som jag kommer att nämna är att under rubriken Allmän fastighetsskatt, om lagtinget omfattar förslaget, ska mark separeras från byggnader.

Som grund för att vi står här och behandlar en skattefråga ligger det faktum att lagtinget och landskapet har lagstiftningsbehörighet i fråga om skatt till kommunerna. Vi har en lagstiftning som i huvudsak kanske, om man får säga det, är grundad på en blankettlagstiftning. Riksdagens lagstiftning har satts i kraft på Åland, men med vissa undantag. Det är dessa undantag som ställer villkor att vi måste justera vissa saker för att det ska bli lättförståeligt och det ger oss möjligheten att göra de ändringar vi föreslår att ska göras.

Vad gäller den andra saken så åtskiljer man, enligt förslaget, mark från byggnader. Faktum är att i riksdagen så har man gått in för den här förändringen. Då tycker landskapsregeringen att det är skäligt att göra motsvarande ändring så att man ändrar under rubriken Allmän fastighetsskatt att gälla skilt för byggnader och skilt för mark.
Om vi inte skulle göra den här ändringen så blir inte fördelningen att gälla här på Åland. Men vi anser att det är skäligt att göra den här korrigeringen så att det blir på ett liknande sätt här, att det blir tydligt och klart så att undantagen stämmer överens med den blankettlag som vi har satt i kraft här på Åland.

Det man kan nämna är att på rikshåll så väljer man att ha en gaffel i beskattningsmöjligheterna för kommunerna som för mark är från 1,3 % av beskattningsvärde upp till 2 %. Gällande byggnader så har man en beskattningsgaffel på 0,93 % till 2,0 %. Medan landskapsregeringen i likhet med hur det har varit förut, där det inte har varit fördelat på mark och byggnader, och man har valt att ha det så att kommunerna har möjlighet att utgå ifrån beskattningsprocent 0 % upp till 2 %. Det här förslaget bibehåller den möjligheten för våra kommuner, alltså fortfarande en beskattningsgaffel med rätt att bestämma om den i respektive kommuns fullmäktige med en 0 % möjlighet upp till 2,0 %. Här utnyttjar vi alltså den beskattningsbehörighet vi har så att vi har en avvikelse i förhållande till rikslagstiftningen. Den här är av mera teknisk natur eftersom det inte ändrar så mycket i sak.

Sen den frågan som har lite mera substans i sig, bedömer åtminstone jag och landskapsregeringen, det gäller skattebefrielse för naturskyddsområden.

För något år sedan så gick man på riskhåll in för att man skulle befria sådana områden som enligt rikslagstiftningen bedömdes vara naturskyddsområden. Man skulle befria dem från fastighetsskatt för att på det viset uppmuntra också privata markägare att delta i bevarandet av naturen och förstås allt det som kommer därtill.

Nu har landskapsregeringen valt att föreslå att motsvarande ska införas här på Åland. En privat markägare som har mark som lämpar sig för ändamålet och kan bedömas vara ett naturvårdsområde så det kan leda till en skattebefrielse för denna mark. Jag och landskapsregeringen tycker att det här är en alldeles utmärkt sak. Skyddandet av naturen är inte någonting som exklusivt ska vara tillägnat och hanteras av det offentliga, utan det är synnerligen lämpligt att man breddar ansvaret för naturen att gälla det offentliga förstås, men också det privata. Här ges då en skattelättnad för att vi ska kunna uppnå de målsättningar vi har också gällande privata markområden. Naturvård och markområden är ju en fråga som diskuteras förstås ganska mycket och har diskuterats under senare tid. Så det passar ju alldeles utmärkt att denna fråga kommer upp i detta sammanhang.

Sen kan vi också notera att landskapet via lagtinget och budgetar under många år har satsat ganska mycket pengar på att köpa områden för att uppnå just målet med att förbättra naturvården. Kan vi delvis uppnå samma via privat markägande så är det ju alldeles utmärkt.

Vi kan läsa om de ekonomiska konsekvenserna. Skatteåtgärder leder ju alltid till att det blir mindre skatter eller mera skatter och förhoppningsvis någon god effekt också. Någon ska ju betala det. En jämförelse med de uppskattade kostnaderna för de finska kommunerna kan ni läsa i lagförslaget på sidan 4. Man får ärligt säga att hemskt stora effekter har det ju inte haft ännu. Det är inte frågan om jättemycket pengar, men ungefär 100 000 till 300 000 euro räknas kostnaden vara för de finländska kommunerna efter att man för något år sedan gav de finländska markägarna skattebefrielse. En motsvarande jämförelse med befolkningsunderlaget här så kan man bedöma att förlusten, skattebortfallet för åländska kommuner, vad det sen må vara, kunde vara i storleksordningen 500 euro till 2 000 euro. Någon jättestor sak är det inte, men ändå ett steg i rätt riktning.

Så med dessa ord så är jag klar. Tack!

Tack, talman! I teorin är det ju förstås en bra sak det här. I framställningen så konstateras det ganska lakoniskt: "I den mån föreslagna ändringar uppmuntrar markägarna att inrätta privata naturreservat bidrar det till att bevara den biologiska mångfalden". Jag inser att frågan är tidigt ställd i mandatperioden, men ändå. Finns det någon uppfattning om intresset bland privata markägare att utnyttja den här skattelättnaden, som i sanningens namn är ganska liten? Har landskapsregeringen någon uppfattning om det finns ett intresse bland privata markägare att vidta sådana åtgärder? Har landskapsregeringen för avsikt att på något andra sätt uppmuntra privata markägare att skydda sina områden?

Ja, det är ju förstås svårt att svara på. Det skulle kräva ganska omfattande enkäter om man skulle kunna ha en klar uppfattning om det här. Det kanske skulle kosta mer än det smakar att kunna presentera några kloka svar på de här frågorna. Men jag uppfattar ändå att ålänningarna har ett stort intresse av sin natur. Jag hoppas i varje fall att det åtminstone ska ge ett motsvarande genklang som på finska sidan. Ändå tycker jag att den här signalen från det offentliga är viktig, att man genom detta säger att naturvården är någonting gemensamt och inte bara någonting för det offentliga.

Tack, talman! Det är självklart en fin signal. Man får väl kanske anta att det ändå inte kommer att bli tillräckligt för att uppnå de krav och de mål som ställs. Och att det kommer att krävas av det offentliga att man också fortsätter i fortsättningen antingen gör intrångsersättningar eller köper upp områden för att leva upp till de krav som ställs.

Kanske så. Men i ekonomiskt kärva tider så gäller det att man är synnerligen noga förstås var man sätter pengarna så att man får möjligast bra effekt för dem.

Tack, talman! Jag får hälsa finansminister Perämaa välkommen till sin nya tjänst. Jag tycker att han har börjat på ett bra sätt och klädsamt presenterat en lag som om det egentligen vore hans egen. Men de facto så står det att den är antagen den 7 december av föredragande ministern Roger Höglund och lantråd Veronica Thörnroos. Jag hoppas att det exempel som minister Perämaa här gjorde och sade att det finns en regering och det finns en förvaltning där vi kommer att få se de övriga punkterna på dagens behandling, i de andra punkterna. Jag önskar honom välkommen och det var ett klädsamt exempel.

Fru talman! Så pass många gånger har jag stått i talarstolen så jag vet med den erfarenheten att det är precis som ledamoten Nordberg sade. Lagtinget och landskapsregeringar består, medan personer kan byta.

Tack, talman! Ja, välkommen tillbaka finansminister Perämaa. Vi är back in business igen. Det är lite nya roller, men the show must go on och det gör den sannolikt också i den här frågan.

Finansministern känner till att nära anknuten till dagens huvudämne så ligger ju beskattningen av tidigare värdelös mark som åländska ägare har besuttit sedan urminnes tider och plötsligt 2018 så sker ju den här förändringen. En liten skandal har jag kallat det. Med tanke på att vi fortfarande inte har kunnat lösa frågan så är den också växande till den delen. Vi måste med gemensamma krafter försöka lösa den. Vi ska uppmana finans- och näringsutskottet att på samma gång titta närmare på frågan, ta reda på statusen på den finska stora omläggningen av hela fastighetsbeskattningen och se om vi där kunde få en egen kategori inom ramen för vilken den här typen av impediment skulle kunna beskattas och därmed avföras.

Ja, den frågan är ju en av de frågor som har levt länge och som har påverkat oss på ett negativt sätt. Det finns ju andra också och förstås finns det positiva saker som har skett också. Jag håller bara med ledamoten till den delen.

Jag hade tänkt lite grann inför den här presentationen att vi möjligen skulle ha gjort en avvikelse, men jag såg det som att det ligger ändå en hel del utanför rubriksättningen i den här framställningen. Men den där frågan finns där i bakgrunden. Jag har förstås inget emot om utskottet önskar fördjupa sig i frågan. Men att vi ska sträva till att hitta lösningar, i en i för sig svår fråga, håller jag fullständigt med om.

Jo, jag dristar mig att lyfta också den andra frågan. I och med det lagförslag som ligger på lagtingets bord så för första gången från regeringssidan - där jag var med den 7 december som ledamot Nordberg konstaterade - så för vi in värderingslagen som en del av detta parlaments rätt att lagstifta. Så till den här delen blir lagkontrollen av den här lilla lagen i sig oerhört principiellt viktig. Är det som så att vi klarar av det testet i lagkontrollen, via Ålandsdelegationen och Högsta domstolen, så då har vi faktiskt en grund att börja titta på. Kan vi använda värderingslagen för att lösa den här problematiken? Det blir ett mycket intressant test. Jag önskar finansministern lycka till med också den här bifrågan.

Tack, fru talman! Välkommen vill även jag önska finansminister Perämaa. Den här delen kring de privata naturskydden och befriande från fastighetsskatten är väldigt bra. Det är ett viktigt steg i att involvera privata mark- och vattenägare i inrättande av olika typer av naturskydd på Åland. Det är kanske inga stora pengar det handlar om, men det är ändå ett viktigt steg på vägen. Det är också viktigt med kommunikationen till de berörda kring definitionen av naturskyddsområde, att det inte per definition måste innebära totalt användningsförbud eller tokigheter som landstigningsförbud och sådana saker. Det handlar om att definitionerna även är tydliga och att man är överens om vad som gäller. Det går ju snabbt rykten och sådana villfarelser runt bland folk när man börjar prata om naturskydd. Vi måste vara noga med att vi vet vad vi diskuterar gemensamt.

Talman! Jag kommer i detta anförande fokusera på den delen av lagändringen som enligt förslaget befriar områden som skyddas med stöd av landskapslagen om naturvård från fastighetsskatt.

Jag vill inleda mitt och Liberalernas anförande med att vara tydlig med att: ja, vi ska skydda vår unika natur och vi kommer under mandatperioden måla upp en strategi för vilka verktyg som ska användas och i vilken utsträckning när vi ska skydda den biologiska mångfalden.

Denna fråga är flerbottnad då vi i första hand ser det viktiga med att skydda och återställa de viktiga naturvärdena. Att vi därtill med EU i har en press på oss att uppfylla vissa mål till år 2030 gör att vi inte längre kan vila på hanen. Det är dags att agera.

EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 är hörnstenen i naturskyddet i EU och utgör en viktig del av den europeiska gröna given. Medlemsländerna har antagit EU:s råd och arbetar på olika sätt för att nå målen. Målen anger, enkelt förklarat, att 30 % av landytan och 30 % av havet ska vara skyddat.

Att vi inför denna förändring i fastighetsskattelagen är alltså precis rätt väg att gå. Vi måste bygga vår strategi på frivillighet hos de privata markägarna och jag ska förklara varför.

Ägarförhållandena på Åland är exceptionella. Det offentliga Åland äger mindre än 10 % av alla landområden, resten är privat ägt på olika sätt. Landskapet äger endast cirka 3-4 % av landområdena. Både i Finland och i Sverige ser fördelningen annorlunda ut, där de offentligt ägda markområdena är mycket större. Gällande fördelningen av vattenområden på Åland ser det annorlunda ut där landskapet är stor ägare.

Givet dessa åländska förhållanden måste således skyddandet av markområden ske till allra största del på frivillighet av privata markägare och denna lagändring är precis i den rätta riktningen. Landskapet bör skydda den skyddsvärda mark vi redan äger framom att köpa markområden på den öppna marknaden. Landskapet ska inte bidra till att trissa upp marknadsvärdet på den öppna marknaden.

Likaså är programmet METSO och HELMI goda exempel på frivilligt skydd av den egna skogen där skogsägare kan få ekonomisk ersättning för att skydda skog i stället för att avverka den. Det ser vi väldigt positivt på.

Talman! Vi behöver ställa oss frågan om vad som händer ifall medlemsländerna inte lyckas att uppfylla målen om 30 by 30, som EU:s mål har kommit att kallas. Jag vill mena att vi då riskerar en hård lagstiftning från Bryssel som riskerar att äganderätten kränks.

Därför är vi i Liberalerna odelat positiva till denna, för naturen, främjande lagändring, oavsett vilken regering som lagt fram förslaget. Tack.

Tack, fru talman! Det som ledamoten Listherby nämnde i sitt anförande är intressant gällande just den mark som landskapet själva äger. Även fast det inte är så stor procent så är det ändå en viss yta. Under förra regeringen så tog jag ett initiativ till att vi skulle skydda det som är skyddsvärt av landskapets egna marker. Det hade kommit påtryckningar från privata sidan varför vi köper mark innan vi ens har skyddat det som vi kan skydda själva. Men jag tolkar det från Liberalernas och Listherbys sida att det finns ett stöd för den tanken att landskapet kan börja med det man själv äger.

Tack, talman! Precis som jag sade i anförandet så behöver vi se på vad som är skyddsvärt av det som vi redan äger, gå in och skydda det i första hand och inte trissa upp marknadspriset.

Tack, talman! Den andra linjen som ledamoten Listherby framförde är den här konflikten som kan uppstå med den privata äganderätten. Ledamoten nämnde också att det kan komma tuffa lagkrav från EU. Men om det nu inte blir den här rustningen att skydda på eget initiativ för att få den här skattelättnaden nu -vi vet inte hur stort intresse blir, vi hoppas att det ska finnas ett stort intresse - hur ser ledamoten Listherby att vi går vidare? Vad är nästa steg för att öka det åländska skyddet så att vi är bättre förberedda i så fall inför den hårda lagstiftning som kan komma från EU-håll?

Tack, talman! Vi ju liksom precis i början på att införa någon typ av strategi. Vi nämner också i vårt alldeles färska regeringsprogram att en strategi är någonting som vi ämnar att genomföra. Så vi måste ju börja där. Ser man på hur de frivilliga engagemangen har varit både i Sverige och Finland så har det varit väldigt, väldigt god uppslutning, om man tittar på just den lagändring som vi ser nu samt på Metsoprogrammet till exempel. Vi behöver börja där och tro på att det här faktiskt ska funka. Tittar man på Finland så är 13 % av all mark Natura 2000 och där har man också gått in för väldigt strikt att det ska ske på frivillig basis i stället för att köpa mark.

Tack, fru talman! Jag också stöder detta lagförslag och jag var ju förstås med i regeringen som antog den.

Men jag funderar lite. Man börjar skattebefria alla marker när de privata vill skydda sina markområden, det är i grunden bra och jag stödet det. Men det finns också en risk om man får de här naturskyddsområden väldigt enkelt. Finansministern var inne på skatteproblematiken, men det kan också leda till ett ganska fragmenterat område av naturskydd. Som vi vet så är ju det viktigt med stora sammanhängande områden när det gäller naturskydd, det är det absolut bästa. Jag vet inte om det här är något som ledamoten har reflekterat över.

Tack, talman! Tack ledamot Wikström. Jag vill överlåta det till de sakkunniga på miljöbyrån att avgöra de ansökningar som inkommer när det gäller bedömningen av de här områdena och om de uppfyller kraven som ställs.

Tack, fru talman! Det här lagförslaget behandlar fastighetsskattelagen. Ledamoten var inne på skillnaden med att offentlig sektor köper upp olika naturskyddsområden eller att man betalar ut ersättningar, om jag förstod ledamoten rätt. Är det inte rimligt att vi också i landskapet kan köpa in markområden, speciellt sådana områden som har varit ute till salu länge? Hur strider det mot äganderätten? Hur trissar det upp priserna om ett område har legat ute flera år till exempel och är svårt att sälja?

Tack, talman! Ledamot Wikström, 2018 köpte landskapet några kobbar utanför Brändö om jag inte minns helt fel. Marknadspriset var då 29 000. Det slutade efter budgivning att landskapet betalade 50 000 för det här området. Det är den typen av upptrissade marknadspriser som jag är ute efter att vi inte ska agera med.

Tack, fru talman och grattis! Ärade lagting. Jag vill börja med essensen i det här lagförslaget. Det är det som står under Övriga konsekvenser: "I den mån föreslagna ändringar uppmuntrar markägarna att inrätta privata naturreservat så bidrar det till att bevara den biologiska mångfalden på Åland." Det är essensen. Sedan finns det också några tekniska justeringar, ändringar och de gick finansministern förtjänstfullt igenom.

Det som är det viktiga är några saker. Jag konstaterade att det är inte mycket ekonomiska konsekvenser i det här förslaget. Det handlar om ett antal hundringar upp till ett fåtal antal tusenlappar. Skulle detta handla om mera pengar så då hade vi kommit in på frågan om kommunerna behöver kompenseras för skattebortfall. I det här fallet så är det så ringa eller marginellt så man behöver inte ta ställning till det.

Sen vet jag att det har varit en oro här, vilket vi har sett i media och i ett av de remissvar som kom här. Kommer det här att påverka kommunernas framtida planering? Det är en berättigad fråga. Men då hänvisar jag till det som står i lagtings-PM:et Jag kommer att läsa lite ur det. "För att ett område ska inrättas som naturreservat förutsätts enligt 5 § att det i området förekommer en art, en biotop eller ett ekosystem som är sällsynt eller ett område av särskild betydelse för kännedom om landskapets natur eller representativt för en viss naturtyp". Det är liksom inte bara att skydda vilket område som helst utan det ska vara en viss typ av område. Om man tycker att man vill slippa någon beskattning på sitt område så är det inte bara att göra det, om inte området är förknippat med dessa egenskaper.

Ytterligare: "Landskapsregeringen fattar beslut om inrättande av naturreservat och innan ett fredningsbeslut fattas ska kommunen höras". Kommunerna har också ett intresse här.

Hur är det då om man tycker att man har haft ett område och man har fått det fredat, kan man då efter ett antal år upphäva den här fredningen? Nej, då ska man kunna påvisa att det här skyddsvärdet, som fanns ursprungligen, har upphört på något sätt. Har det inte gjort det så är det nog svårt att ändra tillbaka det till ett icke skyddsvärt område.

Jag tycker att den oro som finns för att det här ska utnyttjas på kommunernas bekostnad och att kommunerna har svårare att planera sina områden, så den oron är väldigt kringskuren här och går helt enkelt att svara mot. Tack ska ni ha!

Tack, talman! Tack ledamot Höglund. Det här är ju en fråga som vi har haft små duster kring under den senaste mandatperioden. Det är bra att ledamoten lyfte upp de ekonomiska konsekvenserna. Men de stora ekonomiska konsekvenserna för landskapet skulle ju ha varit att man fortsättningsvis via budget mer och mer lägger in pengar för att kunna köpa markområden, ofta via budgivning. Det är ju bra nu och det borde vara det kloka - det har vi liberaler tyckt i fyra-fem år redan - att börja med den frivilliga vägen. Börja med att informera ålänningarna om det här. Det finns många markägare på Åland som inte har en susning om att det här är på gång ens. Det borde vara steg ett. Gör ett massutskick, sätt ut det på hemsidan och använd sociala medier eller vad som helst, men informera ålänningarna! Det är nu snart sex år kvar till det här direktivet, som är ett väldigt viktigt, ska uppfyllas. Nu anklagar jag inte ledamoten Höglund för det, men håll med om att vi måste ha en strategi som utgår från att de privata markägarna får veta vad det handlar om (… taltiden slut).

Tack, fru talman! Den här frågan är ju inte ny, den har diskuterats. Jag vill minnas att ledamoten Holmberg hade en skriftlig fråga eller vad det var och jag tyckte att vi diskuterade den i väldigt positiva ordalag. Det har inte funnits någon motsättning här. Man har väntat lite på vad som skulle hända i riket med värderingslag etc. och om den skulle inverka här. Man kan vänta ett tag, men inte hur länge som helst. Nu tyckte vi i den föregående landskapsregeringen att det var dags att föra fram det här. Det här är ju ett verktyg av många och vi får se vilken effekt det har. Jag håller helt med om att när det kommer något som egentligen är en vinn-vinn situation för alla så ska man också marknadsföra det, så att alla vet om det. Har man ett markområde och det är skyddsvärt så ska man fundera på det här alternativet.

Tack, talman! Det som har hänt de senaste åren är ju att man har väntat. Man har väntat med att klarera hur det egentligen ska se ut. Skulle vi ställa frågan, via en enkät, till alla lagtingsledamöter då skulle vi få 30 olika svar på hur man tror att det här direktivet ska förverkligas och vad det innebär. Jag tror att det fortfarande finns jättemånga frågetecken som behöver rätas ut. Men parallellt medan man har väntat så har man ju budgeterat pengar. Det finns även i budget 2024 medel för att inköpa marker. Det gäller nu att nya landskapsregeringen - där säkert ledamot Höglund kan ha stor input med tanke på hans erfarenhet från den gångna perioden - får en strategi hur vi ska göra det här. I det jobbet är den här lagstiftningen guld värd.

Tack, fru talman! Vi har en samsyn där. Vi får se. Klarar man sig utan budgetmedel i framtiden, kommer det här att räcka till eller måste det vara en mix av det hela? Det vet vi inte idag, utan det får vi se. Jag förmodar, med tanke på de krav som finns på procentsatserna av områden, att vi kan bli tvungna att lägga till budgetmedel. Men kan vi undvika det så är det väldigt bra.

Tack, talman! Lagtingsledamot Höglund talade om att det är svårt att avskaffa eller upphäva beslut som gäller fredning av områden. Det här är ju ett ämne som är väldigt aktuellt och man kan ju inte låta bli att ha åsikter om att det inte verkar vara särskilt svårt. Men är det så att ledamoten Höglund kanske kan utveckla det här lite ytterligare? Det skulle vara intressant att höra.

Tack, fru talman! Tack för frågan ledamot Måtar. Mitt svar baserar sig på det lagberednings-PM som skickades in från finans till lagberedningen. Där framkommer vad som krävs för att man ska göra ett naturskyddsområde och problematiken med att upphäva det.

Talman! Då drar jag slutsatsen att ledamoten på basen av den juridiken har dragit slutsatsen att det skulle vara svårt. Man kanske inte bara kan fatta ett beslut från den ena dagen till den andra och upphäva naturreservat. Har vi samma uppfattning undrar jag?

Tack, utan att vara jurist, vilket jag absolut inte är, så när jag läser lagberednings-PM:et så står det där att när man ska ha naturskydda ett område så ska man ju göra det dels via det här huset och dels via kommunen. Så det är en lång process innan man har naturskydd på området. Vad nästa steg blir, om man av någon anledning vill upphäva naturskyddet, så är en process i sig.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet omfattas?

Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.