Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet. Diskussion.

Herr talman! Bästa lagting och åhörare. Idag ska vi diskutera ändring av lagstiftning om offentlig upphandling, rena fordon som det kallas i dagligt tal.

Lagförslaget berör offentlig upphandling gällande rena och energieffektiva vägtransportfordon enligt direktiv från EU. Syftet med förordningen är att främja och stimulera marknaden för rena och energieffektiva fordon och förbättra transportsektorns bidrag till EU:s miljö- klimat- och energipolitik.

I direktivet finns bestämmelser om att upphandlande enheter ska säkerställa att de uppfyller minimimålen för upphandling av rena vägfordon enligt direktivets procentuella fördelning. Åtgärderna delas upp på två upphandlingsperioder; år 2021- 2025 och år 2026-2030.

Medlemsländerna har rätt att fördela insatserna inom sitt territorium med beaktande av skillnader i bland annat ekonomisk kapacitet, befolkningstäthet och transportsystemens egenskaper.

Fördelningen för den första perioden är person- och paketbilar 38,5 procent, bussar med låggolv 41 procent och lastbilar 9 procent. För den andra perioden så stiger andelen rena fordon inom kategorierna bussar med låggolv och lastbilar.

I beredningen har landskapsregeringen undersökt möjligheten att fördela en högre procentandel på de upphandlande enheterna i tätbefolkade kommuner. Diskussioner har förts med kommunala upphandlare. De flesta kommunala upphandlande enheters upphandlingar av fordon och fordonstjänster understiger EU:s tröskelvärde och omfattas således inte av direktivets tillämpningsområde.

Kommunala upphandlade enheter i Mariehamn köper till andelen flest fordon och fordonstjänster och en stor andel av dessa inköp är redan idag rena. Generellt kan man säga att upphandlingar av skolskjuts och avfallshanteringen faller inom direktivets tillämpningsområde.

Den fördelning som nu föreslås gällande minimiandelar för personbilar och lätta nyttofordon är för landskapet, underlydande myndigheter och Mariehamns stad 75 procent. Landsortskommunerna 13,5 procent och skärgårdskommunerna lite lägre 10 procent. Miniandelen för lastbilar är för landskapet, dess underliggande myndigheter och Mariehamns stad 20 procent. Landsortskommuner 5 procent och skärgårdskommuner 0 procent. För den andra perioden stiger, som sagt, andelarna.

Gällande definitionen av miljövänliga och energieffektiva personbilar och lätta nyttofordon så stiger kravet på renhet från den första till den andra perioden. För den andra perioden så gäller 0 gram koldioxid per kilometer, där kan man prata om rena fordon på allvar.

Den ekonomiska konsekvensen är att rena fordon, åtminstone initialt, förväntas vara dyrare att upphandla än konventionella fordon. Men marknadsprognoserna pekar på sjunkande inköpspriser och som känt är både drifts- och underhållskostnaderna lägre för rena fordon.

Förslaget till ändring av lagstiftning har skickats till kommunerna och kommunalförbund på remiss. Från den kommunala sektorn så har man pekat på behovet av utbildning samt dels kompensation vid eventuella högre kostnader. För tillsynen av lagens efterlevnad på Åland så föreslås upphandlingsinspektionen. Tack, herr talman!

Talman! Jag vill veta av finansministern varför det inte finns någon analys kring den gröna given och hård lagstiftning som kommer slag i slag nu. Det här är väl ett av de första där man ska reglera koldioxidutsläpp för personbilar och lätta lastbilar. Man aviserar från EU att det ska vara ökad energieffektivitet och energiskatter och så gör man så här. Jag förstår inte motiveringen till att man inte ser Åland som en helhet. Man köper ju in bilar nu, rena fordon. Jag tycker att landskapsregeringens miljö- och klimatpolitik haltar. Varför har man valt att göra så här? Hela Åland är ju i princip en skärgårdsregion.

Tack, herr talman! Tack för frågan som är helt berättigad. Man har gjort en analys här när man har gått in för den procentuella fördelningen mellan stan, landsbygdskommurena och skärgården och tittat var det har den största effekten. Var köps det in mest fordon? Det är förstås landskapet, Mariehamns stad som de facto har gått in markant för inköp av rena fordon. Jag vet att man också ute i kommunerna tittar på rena fordon. Ett rent fordon i den här första upphandlingen så är ju inte ett rent elfordon utan det kan ju också vara en form av hybrid i det första skedet.

I den kommunala enkäten när man har kontaktat kommunerna och begärt in deras synpunkter så har man från kommunalt håll dels varit orolig för kostnaderna och sedan haft den uppfattningen att man inte ska överstiga minimikraven enligt direktivet.

Talman! Det blir ju lite så här att den ena handen inte vet vad den andra gör i landskapsregeringen. Finansministern sade själv att priserna sjunker på rena fordon. Nu ska det vara någon slags indelning att en del kan köpa vad de vill och andra måste hålla sig till direktiven och lagstiftningen. Vi vet också i dagsläget att transporter och vägtrafik står för 25 procent av de åländska koldioxidutsläppen. Jag tycker att landskapsregeringens klimatpolitik haltar. Och, som sagt, under budgetdebatten fick vi veta att vi ska ha en sträng lagstiftning och att det ska komma påbud hur vi ska genomföra våra koldioxidminskningar, och så tar man inte ens en sådan här liten sak i beaktande. Det ser illa ut, finansministern.

Tack, herr talman! På finska sidan när man har tagit det här direktivet så har man haft samma tänk. Man har haft en fördelning där storstäder ska ha en högre andel och landsbygden en lägre andel. Det samma tänk här. Det är också av praktiska orsaker. Man vet att i tätorter så har man inte bara korta sträckor utan man har en annan typ av laddinfrastruktur ute på landet och i skärgården.

Talman! Jag har två frågeställningar som jag blev att fundera lite över när det gäller den här framställningen. Den första så gäller egentligen det tröskelvärde som omnämns. I lagframställningen omnämns EU:s tröskelvärde. Är det detta som är dryga 200 000 som man brukar prata om i normala fall, eller är det något annan specifikt för det här? Gäller det årsvis eller per period i så fall? Jag vill få en upplysning om det, talman.

Tack, herr talman! Tack för frågan! Det är helt sant. Det är dryga 200 000, 214 000 är tröskelvärdet.

Talman! När det sedan gäller vilka som omfattas av detta så nämndes i lagframställningen att soptransporter skulle vara en av de punkter som skulle omfattas. Läser man i framställningen den texten som finns under artikel 2.1 i punkterna så står det "juridiska personer som till största delen finansieras av myndigheter eller andra offentliga organ". Då tänker jag att när det gäller skolskjutsar och kollektiv så är det ju med skattemedel som den trafiken finansieras, men när det gäller soptransporter så är de ju avgiftsfinansierade. Jag undrar hur soptransporterna faller in på detta trots att det är en avgiftsbaserad verksamhet?

Tack för frågan. Det är fortfarande så att det är kommunal upphandling. Man räknar ju dels också på vad tredje part är med och finansierar här, alltså brukarna och då faller det inom ramen för detta regelverk.

Tack, talman! Tack minister Höglund. Den här frågan som jag kommer att ställa så ställer jag nästan alltid när det är lagförslag och dylikt. När vi tittar på vilka som har har varit remissinstans så saknas ju företagen helt och hållet. Jag förstår mycket väl att företagen i sig inte är någon upphandlingsenhet, med de facto så borde det på Lilla Åland vara en stor vinst i att även de får tycka till kring ett sådant här lagförslag för de kommer ändå att vara väldigt, väldigt inblandade i det som kommer att ske via lagförslaget.

Tack för frågan. I det här skedet så är det kommuner, kommunförbund och myndigheter som har fått frågan här. Frågan kunde säkert ha ställts till företag också. Jag är ganska säker på att företagen ser positivt på det hela, för det är en ny marknad som öppnas för dem också förstås, eller inte bara öppnas utan en marknad som kommer att fortsätta växa.

Tack, talman! Det finns väl, i alla fall på lång sikt, enbart vinnare i ett sådant här lagförslag. Men jag tycker ändå det skulle vara av stor vikt både näringspolitisk men också ekonomiskt att man involverar den tredje parten på ett helt annat sätt än vad man har valt att göra här. Detta gäller även fast man köper tjänster så att säga och då gör man det av ett företag. Därför tycker jag att det skulle ha varit väldigt, väldigt bra om man skulle ha haft med deras synpunkter för det skulle också ha kunnat ge en helt annan syn på lagförslaget från en annan vinkel.

Det är absolut ett bra tänk där. Det är någonting att ta med sig inför kommande lagförslag, att efterhöra så många som möjligt. Jag tror att vi har fångat upp det här väldigt bra eftersom det är många kommuner och kommunalförbund som har hörts här. I och med det så vet vi också den säljande partens sida. Men bra tankar och åsikter!

Tack, talman! Min fråga är väldigt simpel och en fortsättning på det som vicetalman Sjögren var inne på. Som jag uppfattade det så är egentligen det enda motivet för att undanta landsbygds- och skärgårdskommunerna från regelverket att det inte ska bli dyrare för dem, det vill säga en rent ekonomisk aspekt på en lagstiftning som handlar om renare fordon. Är det en ny typ av regionalpolitik som landskapsregering vill driva, där det är okej för för landsbygdskommuner med sämre ekonomi att skita ner lite mera?

Tack, herr talman! Tack för frågan. Nej, så är det absolut inte, utan det finns ett minimimål som för Åland gäller att 38,5 procent av den framtida upphandlingen ska vara energieffektiv och ren. Nästa steg blir att den blir ännu renare. Vi vet att att landsbygdskommunerna har upphandling av skolskjutsar, men Mariehamns stad har inte det i samma omfattning i alla fall. Tätorter har också en annan typ av infrastruktur för att kunna ladda sina elfordon. Det är ju förstås enklare i en stad att ha en större andel elfordon eller rena fordon.

Jag kan fortfarande inte se något annat motiv här än det rent ekonomiska, alltså att man uppfattar att det blir dyrare att upphandla rena fordon och därför hittar man på en konstruktion där landsbygdskommunerna slipper det.

Om man, som ministern uttryckte det, siktar på att uppnå de största effekterna av de upphandlade enheter som Mariehamns stad och landskapet gör - som ska omfattas av de strängaste reglerna - hur ser man då på kommunalförbunden där en del av dem har stora transportbehov?

Jo, den största effekten av det här lagförslaget för kommunalförbunden är antagligen skolskjutsar och renhållning och de omfattas av det här regelverket. Vad gäller skolskjutsar ute på landsbygden så gäller ju de procentsatser som vi föreslår här.

Talman! Jag vill också diskutera kommunalförbunden. Jag förstår inte riktigt det här. Vilket regelverk ska kommunalförbundet lyda under? Är det så att om Mariehamn är med i ett kommunalförbund så ska det strängare regelverket gälla och om Mariehamn inte är med så ska det mindre stränga gälla? Alltså vi pratar till exempel om avfallstransporter, ska de då vara rena fordon inom MISE-samarbetet, där Mariehamn är en medlemskommun, medan det inte behöver vara rena fordon utanför MISE-samarbetet? Samma sak med KST, ska de inom Mariehamns gränser behöva köra med rena fordon, men när de kör över kommungränsen till Jomala så kan man byta bil? Hur är det tänkt i praktiken?

Det är en väldigt, väldigt bra fråga och jag hoppas att utskottet tar en närmare titt på den. Har vi ett kommunförbund som sträcker sig både över stad och landsbygdskommuner så måste det finnas ett regelverk som går att hantera. Det kan inte vara så att den ena bilen omfattas av den ena upphandlingen och ute i kommunerna av en annan, om den renhållningsbilen kör i stan och sedan kanske den kör ute på landet. Som jag tolkar det så är det den här generella procentfördelningen som gäller. Men här ber jag att utskottet ska titta på det.

Talman! Det här liknar faktiskt ingenting. Ansvarig minister sade att utskottet ska reda ut en fråga. Vi vet att KST har enorma mängder transporter, dels i sin egen hemtjänst men också i hela färdtjänstsystemet. Avfallshanteringen är en stor del av de tunga transporterna och dessutom började du räkna in transporter bort från Åland i form av avfallshanteringstjänster. Marknaden måste ju tydligt förberedas för det. För den tunga fordonsparken finns ingen infrastruktur planerad. Ledamoten Sjögren hade en skrivning om det i budgetmotionen för den gröna given därför att landskapsregeringen inte kommit med något besked alls om hur den infrastrukturplaneringen ska ske. Nu kommer man med ett direktiv som säger att nu ska ni minska utsläppen, men ingen gemensam övergripande planering, och man vet inte ens när det gäller. Någon ordning får det väl ändå vara!

Det här lagförslaget har gått ut på remiss, inte bara till kommunerna utan också till kommunförbunden; MISE och KST och de har välkomnat lagförslaget.

Talman! Lagförslaget reglerar vilka vägtransportfordon och trafiktjänster som omfattas, vilka krav ett rent fordon ska uppfylla och vilken procentandel av en upphandlande enhets anskaffning av fordon och trafiktjänster som ska vara rena. De upphandlande enheterna som berörs är landskapsregeringen, dess underlydande myndigheter och inrättningar samt kommunerna.

I direktivet om rena fordon finns bestämmelser om att upphandlande enheter ska säkerställa att de uppfyller minimimålen för upphandling av rena vägfordon enligt direktivets procentuella fördelning. Dessa så kallade minimiandelar gäller vid upphandling av personbilar och lätta fordon samt även lastbilar.

Det är bra att landskapsregeringen i lagförslaget beaktat att det inom landskapet finns geografiska skillnader som behöver beaktas, såsom avstånd och tillgång till laddningsinfrastruktur som medför utmaningar särskilt för skärgårdskommunerna.

Direktivet är ett led i EU:s mål att bli klimatneutralt senast år 2050 och utvecklingen mot utsläppssnål mobilitet. Det här betyder i praktiken att de upphandlande enheter som berörs ska ställa in sig på att upphandla enligt minst det som beskrivs i direktivet.

För dem som inte tänkt tanken så blir lagförslaget en väckarklocka och för de som redan påbörjat omställningen så bekräftar lagförslaget att de är på rätt väg.

Valet av miljövänligare drivmedel såsom gas- och elfordon har länge ansetts som fördyrande åtgärder samtidigt som utbyggnaden av laddinfrastruktur har saknats och prestandan på elbilarna har ansetts för oändamålsenlig när man sett till den egna verksamhetens behov av transportmedel.

Men trenden tenderar att svänga. De senaste åren har teknikutveckling gått framåt med stormsteg och när efterfrågan ökar dramatiskt så sker det allt fler avgörande positiva genombrott på marknaderna för smartare teknik- och miljöval. Samtidigt har man blivit mer varse om vikten av att i upphandlingsskedet beakta energi- och miljöpåverkan under ett fordons hela livscykel.

För att underlätta implementeringen av lagen i praktiken så vore det bra om lag- och kulturutskottet granskar vilka behov och möjligheter det finns för oberoende information och rådgivning gällande rena och energieffektiva vägtransportfordon. Osäkerheten och okunskapen om vad man bör tänka på vid upphandlingen av elfordon har bl a påtalats från kommunerna i remissvaren. Här finns sannolikt ett kunskapsglapp som riskerar att bromsa den annars så snabba utvecklingen.

Det är skäl att notera och ha beredskap att hantera konsekvenserna av att lagen i ett tidigt skede av implementeringen påverkar företag som tillhandahåller fordonstjänster och vars upphandlingar överstiger EU:s tröskelvärden. Jag passar bollen över till lag- och kulturutskottet att fundera vidare på.

Gällande förslaget till tillsyn av lagen så kan konstateras att det är logiskt och ändamålsenligt att den föreslås skötas av upphandlingsinspektionen eftersom den redan har i uppgift att utöva tillsyn över upphandlande enheters efterlevnad av upphandlingslagstiftningen. Tack, talman!

Talman! Ledamot Mansén sade emot sig själv lika som finansministern gjorde. Man pratade om teknikutveckling, att priserna sjunker och att utvecklingen delvis drivs av sig själv. Samtidigt så tycker man att det är korrekt att vi ska frånta en stor del, hälften, av befolkningen från de här miljövänliga transporterna. Jag kan förstå att man kan ha sympatier och göra särlösningar för skärgården, men vi pratar ju om hela fasta Åland där det finns möjligheter att ha miljövänliga transporter. Hur ser ledamot Mansén på det? Varför tar man bort hela fasta Åland? Det finns ju ingen rimlighet i det.

Tack, talman! Tack vicetalman Sjögren. Jag ser inte att vi tar bort möjligheten för skärgården. På samma sätt som finansministern så ville jag bara peka på var lagstiftningen har störst effekt. Det är ju i centralorter där elfordon till exempel passar rätt bra. Jag hoppas samtidigt att utvecklingen är sådan att alternativet rena fordon är det naturliga alternativet. Det blir lätt i debatten som att vi tvingar någon att gå över till miljövänligare fordon, men det handlar väl förhoppningsvis ändå om ett naturligt val.

Men jag tycker här att landskapsregeringen och majoriteten inte har gjort sin hemläxa. Nu tycker man att det är lag- och kulturutskottet som ska ta reda på de här svårigheterna och knoppigheterna. Man ska lagbereda och man ska analysera hur det förhåller sig med kommunalförbunden. Vad är ledamoten Mansén uppfattning när det gäller kommunalförbunden? Hur ska man få reda på det? Där finns det ju en enorm potential; i avfallshantering och i färdtjänst så att vi skulle kunna minska koldioxidutsläppen. Jag tycker inte att landskapsregeringens och majoritetens klimatpolitik hänger ihop för fem penni just nu.

Tack, talman! Jag håller med. Jag förstår vad vicetalman Sjögren lite är ute efter. Jag håller med att så klart ska inte landsbygden och skärgården fråntas möjligheten i lagstiftningen, klart att de ska inbegripas i det. Men jag tycker att man höra kommunerna och kommunförbundet i den här frågan för att ta reda på var trösklarna finns. Var finns problemen i sådana fall vid implementeringen? Jag säger inte att det skulle vara fel med den här procentsatsen. Av den erfarenhet jag har själv så finns det praktiska problem som behöver lösas på vägen. Att ställa ett hårt lagstiftningskrav kan slår fel, kan jag tycka, ekonomiskt.

Talman! När det gäller EU-direktivet så tänkte jag höra om ledamoten Mansén har satt sig in i vad EU-direktivet stipulerar när det gäller tunga fordon? Jag tror att det blir en liten nöt att knäcka för lag- och kulturutskottet att sätta sig in i EU-direktivet. Jag har inte själv hunnit göra det nu, men jag sitter ju med i lag- och kulturutskottet så jag har säkert möjligheten att få fördjupa mig i det. Jag tänkte höra om ledamoten kan säga någonting om vilka krav som gäller för tunga sidan? Jag tror att personbilssidan är ganska lätt och även paketbilssidan, alltså lätta nyttofordon, men när det gäller tung trafik så tror jag att det kan bli intressant att se var man har lagt ribban.

Tack ledamot Nordberg. Du träffar ganska rätt kan jag säga. Det är också en fundering som jag har haft när jag läste det här. Hur klarar man den utmaningen när det gäller tunga fordon? Jag vill egentligen lite passa på den frågan. Jag tycker att det vore bra om lag- och kulturutskottet granskar hur det kravet i praktiken är möjligt att genomföra. Man måste titta lite djupare på vad direktivet ger för möjligheter. Det är just på den tunga fordonssidan som de största utmaningarna är när det gäller till exempel övergången till eldrift.

Tack för ordet, herr talman! Det förefaller som det kan bli en del arbete i lag- och kulturutskottet med den här framställningen. Grunden i själva framställningen är förstås lovvärd, det vill säga att man ska främja en så ren fordonspark som möjligt. Det framgår också vad som betecknas som rena fordon. Men det brukar vara så att alla mynt har två sidor. Jag var intresserad av att försöka utröna vilka de byråkratiska aspekterna av det här förslaget är, och det var inte alldeles lätt. Det är det som är nackdelen med blankettlagstiftning, att helheten blir väldigt svår om man enbart ska läsa den framställning som vi har fått på bordet för den innehåller bara bara brottstycken.

Jag vill säga med tanke på det, och medan jag kommer ihåg det, att jag håller också med om att det har varit en onödigt smal remiss. Man tycker till exempel att det hade varit ganska självklart att bilhandlarnas branschorganisation hade varit med och gett sina aspekter på det här lagförslaget.

När det gäller eventuella byråkratiska aspekter så är det svårt att få ut någonting av lagparagrafen. I detaljmotiveringarna så hittade jag en formulering under punkten 3.2. Det står så här: "För att underlätta för de upphandlande enheter som ska tillämpa upphandlingslagstiftningen är det ändamålsenligt att så långt det går harmonisera rikets och Ålands lagstiftningar genom att de enheter som i riket anses vara upphandlande enheter ska anses vara det även på Åland." Det här blir ju väldigt vagt. Jag kan tänka mig att de enheter som man hänvisar till på riksdagen torde vara avsevärt större. Det kan också finnas enheter på rikssidan där det överhuvudtaget inte finns någon motsvarighet på Åland. Det här vill jag att utskottet tittar på.

Sedan är det riktigt som sades att tröskelvärdena kommer emot och lagstiftningen går inte in på samma sätt på upphandlingar under 214 000 euro. Men jag kan ha förståelse för att man ställer olika krav på olika regioner. Ser vi till exempel på möjligheterna för ett elfordon att laddas så är det ganska naturligt att laddningsstationerna finns där människorna finns. De finns inne på Siffkoff, de finns på Maxinge och det är där som människorna finns. Bara ett sådant praktiskt exempel pekar på hur svårt det är att ställa helt helt likadana krav, och också det här hoppas jag utskottet resonerar om. Jag har en förståelse för landskapsregeringens avvägning här, det vill jag säga.

Jag vill jag avsluta med att rikta en fråga till finansministern. Han nämnde att kommunerna har talat om en kompensation. Har man överhuvudtaget reflekterat någonting över en eventuell kompensation för de merkostnader som det här lagförslaget kan medföra för kommunerna? Jag skulle gärna vilja höra det.

Jag tror att jag sätter punkt här. Det var främst detta med upphandlande myndigheter och jämförelser med riket som jag vill att utskottet speciellt tittar på. Tack!

Tack, talman! Tack ledamot Eriksson. Jag tycker att det är en intressant aspekt som ledamoten tog upp. Den är särdeles intressant just idag med tanke på allt det omställningsarbete vi är i full fart med, och det är laddstolpar. Ska vi få den utvecklingen att gå åt rätt håll så ska ju marknaden vara med. Det är marknaden som ska sköta om att det kommer laddstolpar enligt mitt tycke, precis som marknaden såg till att det en gång i tiden kom bensinstationer. Men utesluter vi marknaden, alltså att det inte behövs och att man har en lagstiftning som inte ställer de kraven, då blir det aldrig laddstolpar. Det är därför som det är så viktigt, samhället ska inte betala laddstolpar, men samhället ska ställa krav så att laddstolparna behövs och då sköter marknaden om resten.

Det syns säkert på mina ögon att jag funderar på vad ledamoten Holmberg riktigt menade i detalj. Jag förstår det övergripande syftet, och det var det som jag pekade på, att där det finns en efterfrågan, dit man vill locka kunder med elbilar så där finns det också laddstationer. Men ställer man generella krav, speciellt om man också ska möjliggöra för folk att köpa billigare elbilar, dvs där du inte kan köra 300-400 kilometer på en laddning utan du har hybridbilar där du de facto kanske kommer bara en gång från skärgården in till stan, så då är det svårt att ställa helt likadana krav att detta ska gälla likväl i Brändö som i Mariehamn. Det är därför jag menar att jag har förståelse för att man har resonerat att man ställer olika krav på olika regioner från landskapsregerings sida.

Tack, talman! Nej, jag förstår inte varför landskapsregeringen har ställt olika krav? Ledamot Eriksson uppfattade min något otydliga replik helt korrekt. Vi kommer aldrig att få till stånd en utveckling ute i samhället som vi är i behov av, om vi inte heller ställer kraven rättvist över Åland. Jag har svårt att se hur det här egentligen skulle klara en laggranskning när man sätter olika krav på olika delar av ett samhälle. I min mening så i den första perioden så fungerar det med laddhybrider, nästa period då är det någonting annat. Det här skulle vara alla tiders möjlighet att få en säker och framåtsyftande omställning där marknaden får vara med. Men genomgående i hela lagförslaget så märker vi att marknaden inte varit med i det här, precis som ledamot i Eriksson påpekade och det tycker jag är synd för det minskar transparensen och de lagkrav som borde ha funnits (… taltiden slut).

Huvudpunkten att försöka ställa krav är ju absolut bra, krav som är så rättvisa som möjligt. Sedan är det alltid svårt att avväga vad som är rättvist.Vill vi ha det rättvist bara för dem som har möjligheter att ladda där utbudet finns eller ska vi också möjliggöra för periferin? Den här frågan kan inte jag svara på här i repliken. Jag tycker att debatten hittills också har visat att det inte är riktigt färdigt tänkt. Så det finns en hel del att göra i lag- och kulturutskottet när det gäller det här.

Vi är överens om att givetvis borde man haft branschorganisationerna med och eventuellt kunde man ha fått en input som hade skjutit det här i ännu mera progressiv riktning, men det har inte jag kompetensen att avgöra.

Talman! Nej, lagen är nog inte färdig, det kan vi konstatera. Ledamoten Eriksson sade att det är rimligt att sätta krav på de lätta transporterna när laddinfrastrukturen finns tillgänglig. På något sätt kan man ju förstå det resonemanget. Men det finns ju ingen infrastruktur alls för den tunga trafiken idag. Så hur kan då ledamoten Eriksson tycka att det okej att regelverket skärps för den tunga trafiken där det inte alls finns någon infrastruktur, men menar att det är okej att det skärps för den lätta trafiken för att det finns infrastruktur inom vissa regioner?

När det gäller den tunga trafiken så är min uppfattning, utan jag är expert på det här området, att man inte har hunnit lika långt där ännu som man har gjort med den lätta trafiken. Till exempel när det gäller el-lastbilar så jag har förstått att inköpen kanske är tre gånger dyrare än en traditionell lastbil. Så min uppfattning är att där får vi se tiden lite an ännu. Tekniken är inte så långt fram att man får det att fungera på samma sätt som för de, så småningom, relativt förmånliga personbilarna.

Talman! Men nu säger vi att redan under den första referenstidpunkten så ska 20 procent av de upphandlade transporterna vara rena fordon och det finns ingen infrastruktur. Så hur kommer det sig att man på Sottunga, som inte är särskilt stort, inte klarar av att ha rena fordon där man kanske kunde ladda vid kommunkansliet? Där går det inte, för där finns ingen infrastruktur.

Men hela den tunga transportsektorn som ska klara av det här och där tekniken har kommit mycket, mycket kortare väg - jag håller med ledamot Eriksson - där ska man klara av det. Alltså, det finns ingen logik i ledamoten Erikssons resonemang.

Så kan det vara ibland att det kan uppfattas som ologiskt, men det jag vill peka på som väckte min förundran så är: Vad är de byråkratiska aspekterna av den här lagframställningen? Jag hade väldigt svårt att hitta ett bra svar på det i framställningen.

När det gäller tunga, mellantunga och lätta fordon så är det inte riktigt min teknikväg, det ska jag öppet och ärligt erkänna. Jag hoppas att lag- och kulturutskottet, när de kommer tillbaka, också kan ge svar på ledamoten Zettermans frågor.

Tack, herr talman! Tack till ledamot Ericsson. Ledamot Eriksson funderade över kompensationerna till kommunen för eventuella merkostnader. Vi vet ju inte idag om det blir merkostnader och i vilken storleksordning, för det är ganska många frågetecken här. Först ska man uppfylla tröskelvärdet och överstiga det. Vi vet inte vilka kommuner som gör det i dag, det gäller också nya upphandlingar. Regeringen har helt enkelt sagt att när det på något sätt utkristalliseras vad det här kan handla om för kommunerna så får vi återkomma den dagen. Just nu är det för osäkert.

Jag nöjer mig med det svaret och konstaterar att frågan kanske är lite för tidigt ställd och det har jag respekt för.

Talman! Jag tycker att det delvis i den här diskussionen nu finns lite gamla sanningar och lite gammalmodigt tänk. Det är ju så att miljö och ekonomi mycket väl kan gå hand i hand. Gör man en något dyrare investering i ett fordon så tjänar man ju snabbt igen det genom att man laddar bilen med elektricitet. Det är en aspekt som verkar helt falla bort.

Under budgetdebatten förra veckan i stan så konstaterade man att elpriserna år 2022 stiger rejält, medan man beräknar att staden kommer att spara 30 000 på sina elkostnader på grund av energieffektivisering. Vi måste liksom tänka hela tiden miljö och ekonomi, miljöklimat och ekonomi. Det saknar jag delvis i flera flera anföranden och också i den här framställningen, tyvärr.

Jag vet inte vad som eventuellt var det gammalmodiga i mitt anförande. Jag kör själv i elbil och jag måste säga att jag blev verkligen förvånad hur pass mycket förmånligare det blev på sikt. Jag vet inte om jag är mera gammalmodig än någon annan.

Till den delen så tog ju ledamot Eriksson också upp det här med kompensation till kommunerna. Jag menar att det finns ju en stor vinst att tänka på miljön och klimatet också som jag tycker att man ofta glömmer bort.

Så är det givetvis. Men det är lättare att avväga det om man ser att det här är förmånen, det här är miljönyttan och det här är kostnaderna. Åtminstone i min värld så vill jag alltid väga de här båda aspekterna mot varandra. Det var detta som jag var lite fundersam på, att det är väldigt svårt att se vad kostnaderna riktigt blir. Därför har jag uttalat stöd för att man har olika krav för olika regioner och även ställde frågan om kompensation. Vi vet förhoppningsvis efter utskottsbehandlingen vad det här mera handlar om i detalj och då kan vi också också diskutera det mera i detalj.

Tack, herr talman! Landskapet har tydligt framfört att man avse ha en ambitiös klimatpolitik med bland annat egen klimatlag och utbyggnad av en infrastruktur för laddstolpar som vi diskuterade i förra veckans debatt.

Just lagstiftning kring offentlig upphandling, herr talman, så är en av de mest konkreta verktygen som vi politiker kan ha för att uppfylla klimat-, miljöplaner och strategier och klimatlagar för den delen.

Nu föreslår man att utnyttja möjligheten att differentiera procentandelarna mellan olika upphandlande enheter, dessa enheter är landskapet, tätort och kommuner på landsbygden och i skärgården. Det ställer vi oss frågande till. Den anledning som nämns mitt i styckena är kommunernas oro, under punkt 3.1 direktivet om rena fordon. Det som nämns är kommunernas oro för ökade kostnader eftersom utgifterna för många av kommunens skolskjutsar och avfallstransporter överstiger EU:s tröskelvärde för att omfattas av direktivets tillämpningsområde. Men i slutet av tredje och femte stycket så framhålls att det är de geografiska utmaningarna som är bakgrunden till de ökade kostnaderna och därmed ska man öppna för att möjliggöra undantag. Vari ligger problemet egentligen? Frågan, herr talman, ställs av en som är uppväxt med skolskjuts på Vårdö upp till sjätte klass. Vari ligger då de geografiska utmaningar som man skulle försvåra för kommunerna på landsbygden och i skärgården att använda fossilfria fordon?

De flesta nya elbilar, herr talman, avverkar 150 till 200 kilometer minst på en laddning. Längsta vägsträckan på Åland brukar man säga att är runt 50 kilometer. I skärgården avverkas de längsta sträckorna med färjor där bilen ska vara avstängd och där kommer vi tyvärr inte att se fossilfria transporter på länge ännu, det har den här regeringen sett till är jag rädd.

Man blir verkligen fundersam, herr talman, det är nog tveksamt om den här gränsdragningen som landskapsregeringen har gjort kommer att hålla i lagstiftningskontrollen. Inte är det väl så att den här skrivningen är ditsatt av delar av majoriteten som representerar sina hemkommuners intressen i främsta hand och som vill ha en genväg förbi de kostnader som det innebär att göra en fossilfri omställning av den offentliga bilparken? Det ser ut som att landskapsregeringen med denna skrivning inte avser att göra något annat än att pumpa lite mer luft i flytvästarna och armkuddarna som man satt på våra små kommuner i stället för att arbeta för ett livskraftigt kommunfält som kan simma på egen hand och bidra till att uppfylla EU:s direktiv som handlar om att ta ansvar för vår gemensamma framtid. Sådant kan tydligen landskapet och storstäder som Mariehamn hålla på med, vilket ju redan görs. Så det här förslaget kan väl inte ses som någonting annat än ett konstaterande av nulägets faktum, det är i alla fall inte någon vidareutveckling.

Leder denna skrivning till att den ena och andra kommunen på Åland kan undantas kravet på rena fordon med geografiska hinder som anledning? Då är det verkligen anmärkningsvärt, speciellt med tanke på att landskapsregeringen avser att investera i att utveckla laddinfrastrukturen på Åland.

Den här skrivningen, herr talman, är ett tydligt exempel på politik under kategorin "Not in my backyard". Det är tydligt att det är kostnaderna som är problemet för våra små kommuner. Det blir därmed tydligt att Åland med gällande kommunstruktur inte klarar av att uppfylla detta direktiv, om man lyfter på slöjan så att säga. Hur många gånger kommer vi att stöta på det bekymret kan man ju undra?

Den här lagen, herr talman, är inte färdig på långa vägar. Den liberala lagtingsgruppen föreslår att den återförs till landskapsregeringen, annars är vi rädda att utskottet tyvärr kommer att tvingas göra grovjobbet. Tack, herr talman!

Tack, talman! Jag tycker väl att ledamoten Påvals tog i kanske lite väl mycket när han kritiserade det här lagförslaget. Jag tycker ändå att man ska lägga in insatserna där de gör störst nytta. Vi vet ju alla att det har varit en utmaning i de mindre skärgårdskommunerna under en lång tid, att överhuvudtaget få entreprenörer som är villiga att sköta om till exempel skolskjutsar. Ledamoten själv var inne på i sin hemkommun Vårdö och där är det kanske lite annat. Men tittar vi på de här perifera öarna så ska man vara glad om det är någon som överhuvudtaget tar sig an, ställer upp och sköter om skolkörningar.

Tack, herr talman! Absolut, det kan ju stämma i vissa fall. Men jag tycker nog att landskapsregeringen har ett ansvar att faktiskt föra en politik där man tänker att hela Åland ska vara med och utvecklas. I det här fallet så står det ju ganska bra stilla. De områden som man avsatt att ska göra omställning så är de som redan har gjort det, eller i mångt och mycket redan de gör det. Det handlar väl om de ska stödas på det ena eller andra sättet. Men vad är avsikten? Är avsikten att Åland ska ställa om och att vi ska få en bilpark i det offentliga som är ren eller fossilfri i slutändan? Eller är det helt enkelt att upprätthålla gamla strukturer som tyvärr inte längre håller enligt EU:s direktiv?

Talman! Jag tror att man vill svälja kameler och silar myggorna. Det är ju nämligen så att det måste ju ha större betydelse där det finns många fordon som släpper ut mera så då gör det större nytta, till exempel i större kommuner och i Mariehamn. Hela idén med denna lagstiftning är ju de facto att uppfylla ett EU-direktiv. Det är ju ingenting som jag tror att skulle ha kommit till i rappet, om det inte vore ett direktiv i grunden som tvingar oss helt enkelt att införa det här.

Nej, tyvärr, så mycket för landskapsregeringens klimatpolitik som var väldigt ambitiös. Jag tänker på att de områden och enheter på Åland som har möjlighet och redan gjort de här sakerna så ska betala för hela Ålands omställning. Jag hoppas att ledamoten själv hör vad han säger här nu, att fortfarande ska kommunerna inte delta överhuvudtaget. Man har inga krav på kommunerna överhuvudtaget att de ska delta i omställningen och i den ambitiös klimatpolitiken som landskapsregeringen lägger upp. Det måste finnas andra vägar som är framkomliga än att hitta undantag för att kringgå de här reglementena. Jag tycker att det är svagt.

Tack, talman! Tack ledamot Påvals. Det var ett ganska uttrycksfullt anförande, men jag håller till punkt och pricka med faktiskt. Ska vi ställa om så behöver vi se Åland som en helhet och inte ringa in något specifikt område. Det är ju faktiskt så att även i de små kommunerna så om du säljer dina tjänster via en taxibil, en sopbil eller vad det än må vara så kommer dina övriga kunder att ställa krav på att du tänker klimatsmart och har gjort en omställning.

Det här lagförslaget är ju grunden till att påskynda den utvecklingen där Åland blir en helhet och inte att det finns specifika områden som har ställt om och andra har fått vänta. Jag håller helt med. Utskotten ska inte idka lagberedningsarbete, så jag tycker nog att landskapsregeringen borde ta tillbaka detta med tanke på alla de frågetecken som har kommit upp under denna korta halvtimme som vi har hållit på också.

Detta att se Åland som en enda helhet verkar vara ett bekymmer för landskapsregeringen. Man fortsätter att slå kilar i sprickan mellan landsbygden och staden och det har landskapsregeringen gjort ända sedan de tillsattes. Jag tycker verkligen att det snart börjar bli fånigt. Man är totalt oförmögen att se hur landsbygden och tätorten skulle kunna samverka och bidra tillsammans till utvecklingen.

Angående att utskotten idkar lagstiftningsarbete, det har vi också stött på i social- och miljöutskottet. Jag tycker att landskapsregeringen behöver se över arbetet och se hur mycket man egentligen släpper ut som måste bearbetas i utskotten.

Tack, talman! Som sagt, Åland är en helhet och det får inte vara så att vi ska kvalitetshöja lagförslagen i utskotten. När lagförslagen kommer till ett utskott så ska de vara klara, då ska man titta på sakfrågor och inte idka någon form av lagberedningsarbete. Det måste vara slut på det.

Och, som sagt, Åland är litet i sig, men ska vi ska vi ställa om och bryta ut delar av Åland så blir det ett väldigt, väldigt svårt omställningsarbete som vi har framför oss, både ekonomiskt och också hur det uppfattas när våra besökare kommer och hälsar på. Jag tycker att det var självklara punkter som ledamoten Påvals tog upp i sitt anförande.

Det som stör mig mest egentligen är att det inte framkommer vad syftet med den här skrivningen är. Skulle syftet vara att man har en väldigt strikt bedömning för vem som ska undantas det här kravet på det ena eller andra sättet, då skulle jag förstå det. Men nu så öppnar man bara en lucka för att möjliggöra att man ska kunna kringgå de här kraven av olika geografiska anledningar. Var då öppen med att det är kostnaderna som är problemet och att den kommunstruktur vi har inte håller för det här! Att vi har små enheter som inte klarar av att hantera den här typen av lagstiftning, det är väl sin sak, men att man skyller på de geografiska avstånden är för mig helt obegripligt. På Åland har vi 50 kilometer som den längsta sträckan.

Och att prata om skärgårdskommunerna, visst jag förstår detta med entreprenörer - som kom upp här tidigare - och att det kan vara svårt att hitta folk som kör, men nog finns det sätt att gå runt det, förutom att behöva undanta detta krav för resten av samhället.

Tack, herr talman! Det är ju så att minimikraven för personbilar och lätta fordon är 38,5 procent och det är 38,5 procent som landsbygdskommunerna omfattas av. Skärgården har lite lägre procent och landskapet, myndigheter och Mariehamns stad en högre. Så jag tycker inte att det är några underligheter där. Vi har hört orsakerna här flera gånger, det beror förstås på befolkningstätheten i Mariehamns stad och man har uttalat att man satsar på elfordon, miljövänliga fordon.

Vi vet att skolskjutsarna ute på landet - ta till exempel södra Ålands högstadium - kör ganska många kilometer. Den upphandlingen är ju speciell i sig. En sådan upphandling har man ju till exempel inte i Mariehamns stad som man kan jämföra med där.

Den här lagstiftningen är bra för miljön och den bör gå igenom. Jag förstår inte riktigt vilka frågetecknen egentligen är här, jag tycker att det är ganska klart hela vägen.

Tack, herr talman! Ja, där går våra åsikter isär helt enkelt. Det som vi funderar är ju mest på vilka grundar som den här bedömningen ska göras sen, vilka geografiska gränser som ska dras och när man ska kunna undantas det här kravet. Kommer överhuvudtaget de små kommunerna att kunna omfattas av det här? Det är ju det som är frågan. Det finns mycket frågetecken.

När det gäller den tunga trafiken, som vi tog upp i replikskiften tidigare, så är infrastrukturen överhuvudtaget inte utbyggd, så det är väl där som det största problemet ligger i lagförslaget. Det är mycket frågetecken.

Det har också framkommit i många tidigare anföranden, herr talman och minister Höglund, att det är lag- och kulturutskottet som ska handa många av de här detaljerna. Det är ganska grava frågetecken som ändå har framkommit av både majoritetens och oppositionens anföranden. Jag tycker nog att man behöver ta en fundering till innan man släpper iväg en sådan här en lagstiftning.

Tack för svaret. Vad gäller tunga fordon så är det ett EU-direktiv. Det är ett EU- direktiv och det måste vi följa. Sen har vi den möjligheten att vi gör regionala fördelningar, vilket vi föreslår här. Men vi kan inte säga att vi undantar tunga fordon från EU-direktivet. Den makten har vi inte, den möjligheten har vi inte och jag hoppas att vi inte heller har den viljan.

Tunga miljövänliga fordon betyder inte el-lastbilar för den tekniken finns inte riktigt ännu, utan vi pratar om andra typer av bränsle.

Sedan vill jag också nämna, eftersom frågan var upp tidigare; hur är det med MISE? Där är det 38,5 procent för personbilar och 9 procent för lastbilar. Jag svarade, men var inte hundra på det och därför bad jag utskottet att kontrollera det. Så är det, nu vet vi också det.

Tack, herr talman! Det var inte riktigt det jag sade heller, att vi skulle undanta den tunga trafiken. Det jag ifrågasatt är hur man avser att bygga ut infrastrukturen för den saken. Det är väl det som är den stora frågan hur vi ska kunna möjliggöra för det, om vi inte ens kan möjliggöra för laddinfrastruktur i skärgården och för de små kommunerna.

Som sagt, jag antar, efter majoritetens beslut, att det här är någonting som lag- och kulturutskottet får arbeta med. Jag hoppas för landskapsregeringens del att det här kommer att hålla hela vägen. Det är nog tveksamt, verkligen. Men hoppet är det sista som överger människan.

Talman! Fler utsläppssnåla bilar på våra vägar! Det hade kunnat vara texten på en banderoll på valfri klimatdemonstration. Nåja, med lite bearbetning kanske.

Men kravet kommer från EU:s direktiv om upphandling av rena fordon. Bakgrunden är den långsamma omställningstakten inom den offentliga sektorn har konstaterats. EU kräver nu att alla medlemsländer ska upphandla fler utsläppssnåla bilar i tre kategorier, person- och paketbilar, bussar samt lastbilar. Miniminivåer anges per land, fordonskategori och referensperiod. Det finns två perioder: 2021 till 2025 och 2026 till 2030. Under den första perioden definieras ren lätt bil som en bil som släpper ut 50 g CO2/km. I praktiken laddhybrider alltså. Under den andra perioden stramas det åt så att de lätta bilarna ska ha nollutsläpp för att klassas som ren bil.

Kraven på Åland är på helhetsnivå är 38,5 % rena person- och paketbilar för bägge referensperioder. För bussar gäller 41 % i första perioden och 59 % i andra perioden. För lastbilar 9 % den första perioden och 15 % den andra perioden. Åland har rätt att fördela insatserna olika inom sitt territorium på olika sätt. Lägre procentsatser ska då grunda sig på bland annat skillnader i ekonomisk kapacitet, geografiska avstånd, befolkningstäthet och transportsystemens egenskaper osv.

Talman! När vi på Åland implementerar EU-lagstiftning ska vi se det som en möjlighet att nå våra egna hållbarhetsmål. Det gäller självklart också i upphandlingslagstiftning som styr den offentliga konsumtionen. Finland gör det. Sverige gör det. Gör vi det på Åland? Hur hänger lagförslaget ihop med de klimatmål som fastställts i energi- och klimatstrategin och i färdplanen för mål 6 inom ramen för Ålands utvecklings- och hållbarhetsagenda. Är detta tillräckligt för att nå de åländska transportmålen?

För det första berör lagförslaget inte så många bilar. I det åländska lagförslaget framgår att väldigt få fordonsinköp idag överstiger EU:s tröskelvärde. För att öka lagförslagets betydelse för klimatet kan det övervägas att upphandlingsgränsen sänks, vilket också diskuteras i Sverige. Lag- och kulturutskottet skulle gärna få kolla på gränsdragningen här.

För det andra så behöver vi titta på de differentierade kravnivåerna. Ja, det finns goda skäl att göra en viss skillnad mellan landskapet, stad, landsbygd och skärgård. Men en jämförelse med det finska lagförslaget visar att de föreslagna miniminivåerna här på Åland är lägre än de lägsta miniminivåerna i det finska lagförslaget. Vem vill att Åland ska släpa efter?

Hållbart Initiativ skulle alltså önska att utskottet överväger höjningar. Exempelvis kan tänkas att miniminivåerna för skärgårdskommunerna ökar från 10 % till 20 % de första åren och sedan från 10 % till 38,5 % för åren efter det. Minimikraven för landsbygdskommunerna kan också öka från 38,5 till 50 % för andra perioden vad gäller lätta fordon. Det kan också övervägas att höja ambitionsnivån för alla kategorier för tunga fordon. Här är dock utmaningen att det inte idag finns en infrastruktur för laddning av tunga fordon, därför kanske man kan tänka sig den andra referensperioden.

Det kan inte ha undgått de som arbetar med upphandling att vi befinner oss i ett klimatnödläge och att lagkraven i och med detta successivt kommer att öka. Kommuner och myndigheter har haft en god tid på sig att förbereda sig på förändringarna.

Talman! Det är sunt i dessa ekonomiskt svåra tider att vara misstänksam mot kostnader. Det stämmer att kostnaderna för utsläppssnåla fordon och tjänster fortfarande är högre än för de fossila alternativen. Men det är de inte mycket längre till. Anskaffningskostnaderna kommer av allt att döma att sjunka, eftersom utsläppskraven styr fordonstillverkarna att massproducera fler rena bilar. Dessutom är driftskostnaderna för fossilfria fordon redan idag långt lägre än vad de är för fossildrivna fordon.

Upphandlingslagstiftningen är ett viktigt verktyg för att höja ambitionsnivån på omställningen. Det är viktigt att det offentliga Åland går i framkant och utgör gott exempel. Hur ska vi annars med trovärdighet lyckas sporra hushåll och näringsliv att göra detsamma? Tack, herr talman.

Tack, herr talman! Tack ledamot Holmström för det anförandet. Synd bara att det inte har kommit i ett tidigare skede innan vi behandlar det här i lagtinget. Jag har svårt att förstå hur Hållbart Initiativ har gått med på detta. Man kan fråga hur lättvindigt landskapsregeringen kommer att hantera denna differentiering av procentandelarna.

Det handlar om att bygga en marknad för framtiden. Det är det som vi ska göra. Vi ska bygga en infrastruktur som möjliggör, precis som Holmström sade, marknaden för de fossilfria bilarna och för de rena bilarna. Att man nu totalt eftersätter landsbygden och skärgården på det här sättet jämfört med fastlandet är ju helt oförståeligt egentligen, om vi nu ska vara på framkant och ha en regering med ett grönt parti med. Det är nog lite svårförståeligt kan jag säga.

Talman! Jag vill komma med två klarlägganden. Hållbart Initiativ har i ett tidigt skede kommit med synpunkter innan det här lagförslaget kom till lagtinget. Hållbart Initiativ har inte deltagit i behandlingen när man klubbade det här lagförslaget för överlämnandet till lagtinget. Så på det sättet så vill jag å det bestämdaste säga emot det som ledamoten Påvals sade om att vi på något sätt har varit med i framdrivande av detta.

Däremot måste vi nu, när vi är här i lagtinget, parlamentariskt diskutera rimligheten i att vi belägger lägre krav och gör en differentiering på vissa upphandlande myndigheter när vi har en klimatkris att stå inför och när vi har en omställning att göra på Åland, om vi menar allvar med våra höga ambitioner.

Tack, herr talman! Ja, men Hållbart Initiativ stöder det här lagförslaget. Jaha? Man stöder alltså inte det här lagförslaget. Det var ju intressant. Man är ändå en del av en majoritet som har framfört det.

Det var lite det här som vi pratade om i början av mandatperioden, herr talman, att Hållbart Initiativ riskerar att bli - ursäkta uttrycket - en grön tvättsvamp för den här regeringen. Man sitter med och går med på sådana här skrivningar som helt klart och tydligt motsätter sig de klimat- och miljöambitioner som Hållbart Initiativ har haft från första början som parti. Det är mycket allvarligt. Det handlar om att vi äntligen har ett grönt parti i lagtinget som driver dessa frågor, som sitter vid maktens bord och kan styra och ställa i den här riktningen. Nu sitter Hållbart Initiativ med i en sådan regering som inte har de ambitionerna, utan man tar kommunernas bästa i främsta hand efter den struktur som nu finns och har inga ambitioner överhuvudtaget att ändra den strukturen (… taltiden slut).

Talman! Kan jag ännu en gång komma med ett klarläggande till ledamoten Påvals? Vi har inte gått med på skrivningarna och det är därför som vi står här och säger vad vi tycker om det här lagförslaget inför behandlingen i lag- och kulturutskottet. Och det gör vi med anledning av att det finns en skräck ute i kommunerna, det finns en skräck i samhället och en politisk skräck för att ökade krav är kostnadsdrivande och att ökade krav inte är bra för ekonomin. Men jag tyckte att jag i mitt anförande också kom med ett klarläggande till denna del. Att öka kraven på rena fordon i upphandlingar kan till och med vara ekonomiskt sunt. Det kommer att bli ekonomiskt sunt, extremt sunt i framtiden när kostnaderna för införskaffningarna av rena fordon har gått ner drastiskt. Men redan i dag är det ur ett investeringsperspektiv finansiellt sunt. Så därför förstår jag inte varför denna rädsla finns.

Tack, talman! Tack ledamot Holmström Det här funkar inte längre. Det funkar inte att landskapsregeringen kommer med förslag, må det sedan vara budget eller lagförslag, och sen ska vissa partier stå i talarstolen och säga att de understöder inte det här. Jag har full respekt för varför ledamot Holmstörm inte understöder det här lagförslaget. Det gör inte vi heller av olika orsaker. Det här är ju inte bra för Åland. Vi måste hitta en väg där det kommer fram lagförslag som håller kvaliteten och som alla kan omfatta, i alla fall de som sitter i majoritetsblocket. Jag tyckte inte det den förra perioden att jag tycker det inte speciellt inte nu heller. Utskotten ska inte vara lagberedare. Utskotten ska inte komma vissa partier till mötes och vara någon sorts gångbro mellan partier i majoritetsblocket som inte kan komma överens. Det måste bli ordning och reda på något sätt. Det enda sättet att få det här lagförslaget att komma på rätt köl igen är ju att landskapsregeringen tar tillbaka det.

Det här EU-direktivet har ju tagits fram i brådskande ordning. Egentligen borde det ha implementerats redan, som till exempel i Finland. Med anledning av det och med anledning av remissperioder och så vidare så har också tidsramen varit ganska snäv. Vill lagtinget ytterligare riskera överträdelseförfarande med EU? Det är ju frågeställningen i sådana fall. Jag ser en möjlighet i att lag- och kulturutskottet faktiskt tar sig tiden att ha fler höranden och går igenom vem som omfattas av det här lagförslaget och vilka konsekvenser det kommer ha rent praktiskt, men också hur man kan vrida åt kravnivåerna för att vi faktiskt kan få en effektiv omställning som är sund ur alla perspektiv.

Tack, talman! Ledamot Holmström, jag tror det är viktigt att vi verkligen står med båda fötterna på jorden och konstaterar att det här lagförslaget inte är till för att vissa partier här i lagtinget ska vara nöjda. Det här lagförslaget är till för att skapa en grön omställning som gör att varenda ålänning har det bättre.

När det kommer till tidspress så den absolut snabbaste processen - om man verkligen är mån om att kunna implementera det här lagförslaget så fort som möjligt - det är ju att landskapsregeringen tar tillbaka lagförslaget. Det är den snabbaste vägen, den enklaste vägen, den billigaste vägen och det sparar både miljö och pengar. Att nu börja lagbereda det här i ett utskott, där det finns så många olika åsikter, det kommer inte att spara någon tid och det kommer knappast heller att medföra att lagförslaget blir bättre. Det som kommer att hända är att det kommer att falla i en laggranskning och då har vi tappat väldigt, väldigt mycket tid.

Talman! Jag säger inte på något sätt att den här lagen behöver lagberedas ytterligare i detalj, utan plattformen finns här redan. Det finns kravnivåer som kan ökas. Det finns konsekvenser som behöver tittas på det. Det är också i sin ordning att utskotten har höranden och sätter sig in i de här sakerna.

Huruvida det faller i en laggranskning eller inte är alltför tidigt att säga. EU-direktivet medger vissa villkor för undantag och huruvida dessa villkor för undantag är uppfyllda eller inte, det tycker jag inte att man kan göra någon typ av analys kring här, utan det är väl i sådana fall något som lag- och kulturutskottet får lägga sig i.

Talman! Jag tycker också det här igen blir mycket märkligt och konstigt. Vi hade som sagt var en debatt kring att vi ska ha en egen klimatlag och det skulle vara hårda bandage. Och nu får vi reda på här att kommunalförbunden inte räknas, vi har mycket trafik där. Vi har färdtjänst, vi har avfallshantering och kommunerna har hemtjänstfordon. Dessutom har vi för låga gränsvärden. Jag vill ha ett klargörande här från ledamot Holmström och Hållbart Initiativ: Stöder ni det här lagförslaget som det ser ut nu?

Talman! Jag tycker att jag har varit extremt tydlig med den saken i ett tidigare replikskifte. Det här lagförslaget är inte genomarbetat till den grad att Hållbart Initiativ stöder det, utan önskar att lag- och kulturutskottet tittar på detaljer så att vi kan öka kraven i vår, att vi kan öka upphandlade enheters omfattning, alltså vilka fordon som omfattas av det här lagförslaget. Vi önskar att det också framgår att den här upphandlingslagstiftningen är ett viktigt verktyg för att genomföra den här omställningen. Det är ingen petitess på något sätt. Vi ska använda oss av det verktyget för att det offentliga faktiskt ska leda med exempel. För hur ska vi då annars gå ut i samhället och säga att andra ska göra den här omställningen? Så klart att vi ska leda med exempel.

Talman! Jag delar den uppfattningen till hundra procent, men problemet är att vi har en lagstiftning som inte ser ut på det viset.

Är det ledamot Holmströms uppfattning att vi har majoritet i lagtingssalen för att göra förändringar när det gäller kommunalförbund och när det gäller gränsvärdena? Annars blir hela den här debatten bara ett slag i luften. Oppositionen får skriva sina reservationer till lagförslaget, men det får ingen reell betydelse, inte för majoriteten och inte för klimatet.

Talman! Lagtinget ska inte på något sätt i något lagförslag vara någon typ av stämpel där man bara slentrianmässigt behandlar frågor som kommer från landskapsregeringen, oberoende av hur majoriteten ser ut. Därför har vi ett system med utskott som gör höranden, som funderar på detaljer, som lär sig och som pratar med sina partier. Det är väl så ett parlamentariskt arbete ska se ut. Därför så förutsätter jag också att så kommer att ske i det här förslaget. Kommer det förslag som är i vår linje, som ökar kraven och ambitionerna så då kommer det troligtvis också att gå igenom sedan efter att betänkandet ges. Men låt oss avvakta den behandlingen.

Talman! Jag anser att det här är ganska okomplicerat egentligen för lag-och kulturutskottet. Varför säger jag så då? Jo, för att jag anser att detta lagförslag är rätt väl avvägt. Jag anser inte att det behövs göras stora ändringar av lagförslaget i utskottet. En av de orsakerna som jag grundar det på är att man har lyft fram skärgårdskommunerna som undantagna i detta. Men det spelar ingen roll om vi skulle sätta en procentsats på skärgårdskommunerna, de kommer i vilket fall som helst att understiga EU:s värden när det gäller upphandlingar. De har inte en sådan omfattande upphandling specifikt att de i vilket fall som helst kommer att omfattas. Jag ser det här som ganska problemlöst.

Talman! Det är absolut i sin ordning att man har differentierade nivåer på grund av regionala skäl, vare sig det finns laddinfrastruktur eller om det finns förare till olika typer av tjänster och så klart att man då kan öka procentsatsen i en andra referensperiod på grund av dessa omständigheter. Men jag menar samtidigt att om man ska göra en avvägning så behöver man göra en avvägning mot klimatet, mot de målsättningar som Åland har satt. Och om vi ska nå de målsättningarna så är det ju självklart att det offentliga ska leda med exempel. Hur ska vi annars tro att andra kommer att göra detsamma? Och om det är så att dessa avvägningar görs i utskottet att det är omöjligt att uppnå
dessa väldigt låga miniminivåer så får det väl vara så i sådana fall. Men vi måste ju också kunna diskutera den saken i lag- och kulturutskottet.

Tack, fru talman! Jag tänker säga några ord i och med att det här handlar om upphandlingar, faktiskt så handlar det om upphandlingar och framförallt taxitjänster. Vi har överhuvudtaget inte diskuterat taxinäringen här i dag, bara indirekt. Jag tycker att det är viktigt när man tittar på lagstiftningen att man också ser hur näringen är uppbyggd i dag. Majoriteten av taxinäringen idag består inte av elfordon. Det är en tydlig signal som vi ger här att nu måste man börja ställa om sin fordonsflotta för att man ska kunna uppnå målsättningen i framtiden med mer klimatsmarta transporter.

Det finns ju sätt att komma runt att det är dyrare och det är att genomföra långa upphandlingar. Det kommunala fältet i dag är inte vana med långa upphandlingar när det gäller skolskjuts. Jag vet inte hur KST agerar i dag, hur man upphandlar färdtjänst och om man gör det eller inte. Men det behöver ges tid för att ställa om och tänka på ett nytt sätt. Det är ganska stora strukturella förändringar som man behöver göra om man ska upphandla på lång sikt och inte på kort sikt som vi gör i dag, ett år eller två år när det gäller skolskjutsar. Jag vill lyfta fram det här. Det som händer om man fortsätter med korta upphandlingar och kräver elbilar idag så det leder antagligen till mindre konkurrens på marknaden för att det är så få som kan erbjuda den här typen av transporter, alternativt är att skolskjutsar och färdtjänster blir mycket dyrare än vad de är idag. Så jag vill lyfta fram den här aspekten också inför utskottsbehandlingen.

Vi diskuterar om KST ska omfattas eller inte omfattas. När vi diskuterade och funderade på kollektivtrafiken och elkravet på elbussar som finns med här så finns det också en sådan avvägning att t ex upphandla endast hälften av elbussarna och resten skulle man behålla med konventionellt drivmedel. Total ekonomiskt är det inte lönsamt. Jag tror inte heller att kommunförbunden kommer att agera på det viset, helt enkelt för att det inte är rimligt. Det är mer rimligt att ta allt på en gång. Det var de aspekterna som jag vill lyfta upp här och som jag tyckte att saknades i debatten. Tack.

Talman! Det är bra att infrastrukturministern kommer upp. Själva infrastrukturen för den tunga trafiken så nu kommer man att upphandla elbussar, men enligt detta ska alla sopbilar etcetera också vara rena fordon och blir mer och mer. Hur ser infrastrukturministern på den infrastrukturen? Vilka drivmedel pratar man med sektorn om att man ska gå in för? Är det el som också ska gälla för lastbilstransporter? Det vet vi att är ganska långt borta. Vi vet att avfallstransporterna också är tunga, det är ofta brännbart avfall för att inte prata om glas och annat som är otroligt tunga transporter som kräver ganska mycket energi. Vilken infrastruktur är det som man talar med branschen om? Är det el eller andra typer av lösningar? Vad har man på gång hos landskapsregeringen?

Tack, fru talman! I dag så det finns förstås lösningar, men de är väldigt dyra. Jag kan inte uttrycka mig i detalj om de här frågorna som ledamoten ställde.

Talman! Det finns alltså ingen plan för det här och landskapsregeringen har ingen susning om hur man ska gå vidare med det här. Jag tolkar också infrastrukturministerns svar som att man inte heller har haft särskilt djupgående diskussioner och dialoger med branschen. Men ändå säger man att den tunga transporten ska klara av betydligt högre miljö- och klimatkrav. Det är bra i och för sig. Men däremot så undantar man flera åländska kommuner att ta in vanliga elbilar som ju är lättladdade och vi korta avstånd på Åland. Hur kan man tycka att det är rimligt att man tar bort kraven för lätta transporter ute i kommunerna med hänvisning till att laddinfrastruktur inte finns? Men man tycker samtidigt att det är rimligt att ålägga transportsektorn krav där man inte har en susning om hur infrastrukturen ska byggas ut.

Tack, fru talman! Jag uttalar mig inte om just den här elinfrastrukturfrågan då minister Röblom har huvudansvaret för den frågan. Det är därför.

Vad gäller de lätta fordonen som tidigare nämnts här så i huvudsak så kommer de inte att omfattas av det här förslaget som ligger på grund av att de ligger under tröskelvärdet. Men vill man upphandla så behöver man tänka om helt och hållet. Man måste genomföra långa upphandlingar på grund av hur taxinäringen ser ut i dag. Elbilar är inte så utbrett i dagens taxinäring. Jag tycker inte att det.

Diskussion är avslutad. Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas?Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.