Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Diskussion.

Herr talman!

Det andra lagförslaget kopplat till samma budget som nämndes tidigare handlar om ändringar i kommunalbeskattningen för 2026. Som bekant har vi behörighet över den kommunala delen av inkomstbeskattningen, vilket givetvis också omfattar behörigheten över resten.

Det här förslaget hänger ihop med ett paket, får man väl säga, ett beskattningspaket som initierades av regeringen Orpo, men som också har effekter på vår behörighet och på beskattningen av ålänningarna.

Jag är ingen talesperson för regeringen Orpo, men i samband med presentationen av beskattningspaketet nämndes saker som arbetslinjen och tillväxt när förslagen lades fram. Jag ser ingen anledning att ifrågasätta den sammanfattningen av hela paketet.

Paketet som helhet finns beskrivet i lagförslaget. Till vissa delar föreslår vi förändringar vad gäller kommunalbeskattningen. De stora förändringarna i hela paketet handlar förstås om justeringar av arbetsinkomstavdraget som påverkar personbeskattningen direkt till staten, vilket spiller över på den kommunala förvärvsinkomsten.

Det finns också förändringar, gällande marginalskatten och skatteskalorna, som förhindrar att beskattningen för välbärgade personer med höga inkomster inte går över 52 %. Jag tycker att det är skäligt. Att betala 52 % i skatt är ändå väldigt mycket. Var och en kan läsa hur skattepaketet som helhet är upplagt.

Vad gäller de föreslagna förändringarna i kommunalbeskattningen, utifrån vår behörighet, handlar det kanske främst om justeringen. Jag kallar det justering eftersom det inte är en stor förändring. Det är en indexjustering, justering av grundavdraget och det innebär att beloppet skulle höjas med 100 euro, från 3 825 euro till 3 925 euro, vilket ger en liten effekt för skattebetalarna.

Det jag vill påpeka här är att det åländska grundavdraget är mer fördelaktigt för individen jämfört med rikets motsvarande grundavdrag. Vi har en lägre minskningsprocent, vilket gör att avdraget går högre upp i skatteskalorna och det gynnar både låginkomsttagare och det nedre spannet av medelinkomsttagare. Vårt grundavdrag är i varje fall mer fördelaktigt.

Därutöver föreslår vi att avdragsmöjligheterna för avgifter till arbetsmarknadsorganisationer slopas, liksom avdraget för arbetsrum i privatbostad och fritidsbostad. Det här avdraget infördes när pandemin härjade i våra trakter.

Så dessa tre förändringar; grundavdraget, arbetsmarknadsorganisationer och fritidsbostäder samt cykelförmånen finns med i paketet, föreslår landskapsregeringen att vår lagstiftning ska ändras. Tack!

Tack, talman!

Finansminister Perämaa, det här lagförslaget fick vi också på vårt bord sent igår eftermiddag, och vi debatterar det nu. Det anses vara en del av budgetförslaget för år 2026.

Jag måste säga att jag inte hittar mycket spår av detta, men kanske finansministern kan berätta var. Nu kanske finansministern inte kan sidhänvisningar direkt utantill. Men, i varje fall, när jag försöker söka på dessa ord i budgeten så hittar jag inte något större resonemang om det i själva budgeten. Men finansministern får gärna upplysa mig.

Herr talman!

Ordhänvisningar och sidhänvisningar kan jag inte räkna upp.

Men nu finns det ett lagförslag här framför, det är fritt fram att diskutera och det kommer att vara föremål för en helt normal hantering i lagtinget och i utskottet. Jag och förvaltningen står jag till förfogande för att ge all den information som detta ärende behöver ges, även till oppositionen.

Jag måste också ge lite beröm. Dessutom måste jag passa på att stävja ryktet om att det skulle vara sossarna som styr den här sittande regeringen, särskilt eftersom ni nu tar bort avdragsrätten för arbetsmarknadsavgifterna. Då är det väl ganska tydligt vem som bestämmer.

Herr talman!

När det handlar om en samregering mellan tre partier når man ofta en kompromiss i sakfrågor och beslut, vilket är en del av den normala politiken. Ibland ger någon part mer än vad de får i andra frågor, och så fortsätter det. Det är precis så normal politik fungerar, och jag tror att Obunden Samling också utsattes för detta under förra mandatperioden.

Talman!

Jag vill rikta uppmärksamheten mot konsekvensbedömningarna. Det är egentligen bara en mening: "Förslaget har för övrigt inga organisatoriska effekter och bedöms inte heller ha några direkta konsekvenser för miljön, för jämställdheten mellan kvinnor och män eller för barn." För tillväxten så borde det rimligtvis också ha en betydelse, det som ministern beskrev, med en lägre minskningsprocent för grundavdraget i kommunalbeskattningen på Åland.

Jag har en uppmaning. Nämn konsekvenserna för tillväxten framledes!

Herr talman!

Jag ska ta till mig det som har sagts. Skattepolitik och skattelagstiftning är komplicerat och svårt. Vi har inte varit särskilt bra på dessa frågor, varken nu eller historiskt. Vi har aldrig haft någon tjänsteman vid landskapsregeringen som har haft ett uttryckligt ansvar att se på skattejuridik. Vi har duktiga lagberedare och duktiga tjänstemän, men vi har aldrig riktigt fokuserat på frågan.

Det som ledamoten Valve tar upp är en viktig del av skattepolitiken, och jag tar till mig det som sägs.

Jag måste ge ministern lite beröm, för den här diskussionen brukar bli ganska krånglig. Det händer ofta att vi står här och pratar om deggressiviteten i avdragets omvända nedtrappningsnivå. I år uttryckte ministern det dock på ett väldigt enkelt och begripligt sätt. Ett plus för det!

Herr talman!

Jag vill ta tillfället i akt att nämna något kopplat till den här repliken. Inom skattepolitiken strävar åtminstone riket numera efter att förenkla skatteåtgärderna. Målet är att skapa så enkla system som möjligt, där man redan på förhand kan sänka eller höja skatten. Förhoppningsvis handlar det om att sänka skatten, vilket gör det tydligt för alla vilka avdragsmöjligheter som finns. Att behöva rapportera något i efterhand, som leder till individuella förändringar, är inte särdeles intressant längre och kräver mer byråkrati. Ett exempel på detta är sjukdomskostnadsavdraget, som vi inte ska gå in på. Även arbetsmarknadsorganisationsavgifterna är ett sådant fall där man försöker undvika den typen av byråkratiska avdrag till förmån för lätta avdrag.

Tack, herr talman, lagting och åhörare!

Det är egentligen väldigt roligt att prata om beskattning. Om man inte tycker att det är roligt, så är det i alla fall nödvändigt, för vi pratar om ganska mycket pengar. Det handlar om över 5 miljoner här, som det här skattepaketet kostar. En del av kostnaden faller på kommunerna, medan lejonparten faller på landskapet. Vinnarna här är invånarna i stort, vilket är positivt för konsumtion och därigenom tillväxt.

Det här med avdrag i beskattningen kan vara lite komplicerat. Ibland görs avdragen från både statlig och kommunal beskattning, och ibland dras de i första hand från statlig beskattning. När statsbeskattningen inte räcker till, går de in på kommunalbeskattningen. Det är där som kommunerna förstås är med och finansierar detta.

Det finns ett intressant resonemang i lagförslaget om retroaktiviteten. Det är en gammal fråga som dyker upp varje år, särskilt vid den här årstiden när man diskuterar skatteförändringar. Grundlagsutskottet har sagt att man ska undvika retroaktivitet. Det är inte bra, men det är inte förbjudet och grundlagsutskottet har sagt att det är okej. I det här fallet går det inte att undvika, det är bara så enkelt. Det ska träda ikraft den 1 januari. Det är inte så långt borta, och vi måste hinna igenom den här processen så det blir retroaktivitet. Det är bara är så.

Jag måste ärligt säga att vi kunde ha haft lite mer tid. Men jag vet också tidsplanen och när man arbetar med en budget och de tillhörande budgetlagarna så är tiden är knapp, så är det bara. Jag har själv varit med om detta.

Avdraget för arbetsrum upphör och det är inga problem. Jag är glad att det står att detta inte gäller för näringsidkarna, utan de ska få göra sitt avdrag, annars skulle det vara väldigt märkligt.

När man tittar på tabellen ser man hur de olika skatteåtgärderna belastar kommunerna. Om vi tar fackavgiften som exempel, så har möjligheten att göra avdrag nu upphört. Det gynnar förstås beskattaren, medan andra avdrag går åt andra hållet. Här nämns ett höjt grundavdrag i budgetförslaget, vilket inte är någon nyhet. Jag tog upp det i mitt gruppanförande. Det belastar kommunerna, men där har vi förstås den kompensation som kommer emot, så nettot för kommunerna blir inte så stort. Den stora delen här handlar om övriga avdrag som man har tagit beslut om i riket och som vi följer. Vi behöver inte följa vad man gör i riksregeringen, men om vi inte gör det så blir det skillnad i beskattningen, vilket ofta är kopplat till kostnader som vi hamnar på. Så fort vi har en avvikelse ska den betalas i någon form.

Från Centern har vi inte desto mer åsikter om detta. Vi tycker att det här är helt bra. Tack ska ni ha!

Tack, talman!

Lagtingsledamot Höglund talar om att det är bråttom. Det är ju inte riktigt bra med retroaktiv skattelagstiftning, men eftersom det är bråttom måste vi driva igenom det. Grundlagsutskottet har sagt att retroaktiv lagstiftning är okej.

Jag har många gånger sagt att vi behöver en lagstiftningsplan för det här lagtinget. Det borde ligga på regeringens ansvar att lägga fram en sådan plan varje höst eller i början av varje lagtingsår. På så sätt skulle vi få en bättre planering för vad som ska göras.

Vi bör också ha en egen uppfattning om huruvida retroaktiva skattelagar är bra eller inte. Bara för att grundlagsutskottet säger att det är okej, så behöver inte vi här tycka att det är acceptabelt. Vi borde ha som princip att vi inte tar bort avdrag så att de försvinner retroaktivt. Om jag har räknat med att dra av kostnader för mitt arbetsrum ett år till, och det kommer en skattelag som i efterhand tar bort den rätten, så är det fel. Därför borde vi låta bli att göra sådana ändringar. Vi ändrar från och med följande år istället.

Jag förstår helt resonemanget och har funderat mycket i de banorna själv.

Men sen tänker jag att man måste se på alla de här åtgärderna. Är det här negativt för skattebetalaren? Då ska man vara ytterst försiktig. Om summan blir positiv för skattebetalaren, så kanske man kan se på det på ett annat sätt. Men det är lite olyckligt.

Så här är det gjorts i alla år, det är ingenting som säger att vi behöver fortsätta med det. Jag stöder tanken på att man behöver ha en lagstiftningsplan här.

Däremot, om jag inte är helt ute och cyklar, så är det här mycket beroende av vilka åtgärder man gör på rikssidan. Där kanske inte beskeden kommer riktigt i den tid som man önskar för att vår lagstiftning skulle kunna jobba perfekt.

Tack, talman!

Ja, visst kan man tänka sig att de här lagstiftningsåtgärderna är beroende av vad som görs på rikssidan. Men egentligen har vi ju en egen kommunalskattelag, och vi skulle kunna ha en kommunal beskattning som fortfarande tillåter avdrag för arbetsmarknadsavgifter. Vi har redan ett grundavdrag som avviker, och vi hade kunnat ha sjukdomskostnadsavdraget kvar. Vi skulle också kunna fortsätta ha avdrag för arbetsrum. Vi är inte bundna av vad som görs i riket.

Om vi fortsätter att fundera på det här med grundavdraget, så vet jag att under lagtingsledamotens tid som finansminister så förbättrades kommunernas kompensationer för just detta grundavdrag.

Är lagtingsledamoten nöjd med det system som nu finns och de förslag som finns?

Jag tycker att kompensationen är helt okej. Tidigare var de väldigt låga. De vi införde, under den regeringen som jag satt i, var ju ganska ordentliga kompensationer. Detta beslut fattades förstås med tanke på att man 2019 drog ner ganska mycket på landskapsandelarna. Så det här var en form av återställning.

Jag ska inte skryta, men jag anser att det var ett rackarns bra förslag och jag är nöjd med det.

Tack, talman!

Som ledamot Höglund nämner så är skatter och skattepolitik kanske inte det enklaste att debattera. Den kommunala skattegrunden baseras i stor utsträckning på avdrag i statsbeskattningen, och de kommunala avdragen som man kan bestämma över själv.

När man ser på den effektiva skattegraden i kommunerna, så kan jag berätta om Lemland. Den effektiva skattegraden ökar från 2024, den tidigare har varit 0,46 och med dessa avdrag så ökar den effektiva skattegraden i Lemland till 13,02. Detta har en positiv effekt på det totala för kommunerna.

Vi har tidigare sagt att kommunerna får mindre. Det största avdraget i kommunalbeskattningen är resekostnadsavdraget som exempelvis uppgår till 1,1 miljoner för min kommun.

Det var väl kanske inte direkt någon fråga där, men jag håller med det som ledamot säger.

Vi diskuterade grundavdraget och kompensationsgraden. Den här regeringen har ju sänkt kompensationsgraden till kommunerna från 70 % till 60 %. Det har dessutom flaggats för att den ska sänkas ytterligare i år, inför årets budget.

Det är värt att notera att den inte har sänkts ytterligare, utan fortfarande ligger på 60 %. Jag tror att vi har ledamoten Höglund att tacka för detta. Jag är väldigt glad över att den inte sänktes ytterligare, även om kompensationsgraden i optimala fall hade behövt bibehållas på 70 %.

Det var väl det jag ville belysa.

Orsaken till det sänktes från 70 till 60 procent - det handlar om ungefär 1 miljon för den kommunala sektorn - var just det som den kommunala sektorn sparade på; man slopade sjukdomskostnadsavdraget så att det blev ett nollsummespel för kommunerna.

Från min sida vill jag säga att om man ska sänka kompensationen från 60 procent ner till 46 procent, som föreslagits till i år i budget 2025, så ska det motsvaras av sänkningar som gör att det fortfarande blir ett nollsummespel. Den dagen det är gjort, så kan man se över kompensationen på nytt.

Talman, ledamöter, journalister och allmänhet!

Igår kväll fick vi detta, så vi har av naturliga skäl inte haft möjlighet att gå så djupt in i det.

Men när jag läste igenom materialet på morgonen blev jag mycket förvånad. Ledamoten Måtar konstaterar att anklagelsen om att denna regering är socialistisk, i samband med detta lagförslag, visar sig vara djupt falsk.

Vi vet att avdragsrätten för fackligt medlemskap infördes i Sverige 2002, men togs bort av den borgerliga regeringen 2007. Socialdemokraterna återinförde den 2018, och borgarna tog bort den igen 2019. Det är anmärkningsvärt att man tar bort detta avdrag. Det är också värt att nämna att arbetsgivare fortfarande har rätt att göra avdrag för medlemskap i arbetsgivarorganisationer. Men nu ska man alltså ta bort rätten för arbetstagare att göra kommunala avdrag.

Detta hänger ihop med det jag har berört i mina tidigare anföranden. Vikten av medborgarinflytande i vårt välfärdssamhälle är inte självklar, utan är i hög grad erövrat.

Vi vet också att anslutningen till facket har minskat dramatiskt, vilket har lett till nya former av utnyttjande av arbetskraft. Kanske handlar det om besparingar när man köper tjänster från specifika företag.

När det gäller transkribering så handlar det om prestationsbaserad transkribering där antalet nedslag avgör lönen. När det t.ex. gäller siffran 2 så får man mera ersättning om man skriver tre bokstäver; två jämfört med siffran 2.

Man avskedar sina egna sekreterare och köper istället in tjänster där arbetstagarens förmåner är kraftigt naggade i kanten. Jag tycker att detta är mycket anmärkningsvärt, och jag skulle vilja höra hur Socialdemokraterna resonerar kring detta när man går med på det. Jag förstår att man måste kompromissa, men detta är en mycket principiell fråga. Jag vänder mig också till allmänheten, via journalisterna, att uppmärksamma denna fråga.

Man avser på Åland att ta bort avdragsrätten för fackligt medlemskap. Det är väldigt anmärkningsvärt. Jag är nyfiken på att höra mer. Jag ser att jag får kommentarer här i form av repliker. Jag ser fram emot att höra hur man resonerar kring detta.

Fackföreningsrörelsen är en del av vårt välfärdssamhälle. Att desarmera den på olika sätt och om medlemsantalet går ner så hotar det vår välfärd. Tack!

Herr talman!

Skatten sjunker som helhet ganska mycket för arbetaren, men också för alla ålänningar. Det ger människorna en frihet att använda sina pengar som de önskar, med mer pengar i plånboken. Om man vill vara medlem i en fackförening är det ju hur bra som helst. Friheten blir i varje fall större.

När det gäller vårt skattesystem och uppbörden har vi ett bekymmer, vi sköter inte uppbörden själva. Att bibehålla sådana avdrag som man efteråt ska korrigera i beskattningen medför en kostnad. Det skulle också bli fallet om vi skulle införa avdragsmöjligheter här på Åland, medan resten av landet lämnar avdragsmöjligheten.

Vi har alltså ett systemfel i vår behörighet. Följande landskapsregering borde (… taltiden slut).

Tack minister Perämaa.

Talman! I valfrihetens namn tar man bort incitamentet att tillhöra en fackförening. Det är något man får välja själv, och det kan ju, tycker jag, ha sin giltighet när man går med i ett parti. Inte ska man ju inte få ett avdrag för att man går med i Grön Vänster, Socialdemokraterna eller Moderaterna.

Fackföreningsrörelsen är en väldigt, väldigt fundamental del av vårt samhälle. Det handlar om att arbetstagaren, som befinner sig i ett underläge, samordnar sina intressen gentemot arbetsgivaren, som har ett överläge. Det är den kollektiva styrkan.

När man tittar historiskt på detta, så anser jag att det är en mycket viktig aspekt.

Jag förstår alla de här frågorna kring skatteuppbördsprinciper och så vidare. Eller tvärtom, jag förstår inte hur (… taltiden slut).

Herr talman!

Jag gör ett nytt försök att beskriva situationen. Detta är en ganska stor avvikelse från uppbördssystemet som riket sköter om för vår räkning mot betalning. Om vi bibehåller avvikelser, som kräver merarbete fysiskt av personer, så följer det en prislapp. Landskapsregeringen anser inte att det är värt att betala mera för uppbörden för att bibehålla en sådan här avvikelse, särskilt eftersom vi ändå sänker skatten för alla arbetare totalt sett med de förslag som har lagts fram. Detta ger också möjligheter för privatpersoner att bekosta fackföreningsavgiften.

Herr talman!

Tack ledamot Perämaa. Det naturliga vore förstås att det finns en prislapp på detta. Hur mycket, så att säga, förlorar de åländska kommunerna i skatt genom att folk drar av sina fackavgifter? Det är lätt att påstå att det generella avdraget kompenserar detta gott och väl, och att man måste få välja. Men jag har en annan syn på fackföreningsrörelsen. Kanske någon annan hinner svara här?

Tack, talman!

Det här är en fråga där vi delar ledamotens Lindén uppfattning. Vi anser att det är en dålig sak att ta bort denna avdragsmöjlighet. Vi tycker att det försvagar människors incitament att vara fackligt anslutna.

I denna fråga, enligt den information vi har fått från våra ministrar, stämmer det som finansministern har redogjort för. Den här frågan kom väldigt sent och är förknippad med kostnader.

I landskapsregeringen så hade vi förlorat om vi hade valt att ha en avvikande åsikt. Det finns många frågor i detta pussel och i helheten.

Vi kommer att fortsätta arbeta med frågan, framförallt tillsammans med våra kompanjoner på rikssidan. Vi hoppas att det efter nästa val kanske kan bli en ny förändring. Ledamoten beskrev ju hur det svänger i denna fråga i alla länder.

Talman!

Tack ledamot Fellman. Det gläder mig att vi har en gemensam syn på den här frågan. Det är dock viktigt att påpeka att den inte är slutbehandlad. Den kommer att tas upp sannolikt i finans- och näringsutskottet, och då får vi även höra fackföreningsrörelsen. Förhoppningsvis får vi också siffror som kan klargöra vad det handlar om.

Den principiella aspekten är oerhört viktig. Vi ser nu en kanske något långsökt parallell i hur man i namn av att hålla ihop en regering kan kompromissa. Det är anmärkningsvärt hur Svenska folkpartiet har kompromissat med regeringen Orpo och Purra. Det finns förstås en gräns för detta.

Det är grundläggande för Socialdemokraterna och vänsterpolitik att värna om den fackliga tillhörigheten. Det gläder mig att vi har samma åsikter, ledamot Fellman.

Jag kan väl inte riktigt tycka, även om frågan är väldigt viktig för oss, att den är i paritet med det som svenska Folkpartiet på rikssidan har gått med på.

Men som sagt, historien tar inte slut. Det kommer nya val och det kommer nya förhandlingar, och då kommer vi att vidhålla vår ståndpunkt att det här är en viktig sak.

Talman!

Tack ledamot Fellman! Som sagt, det här lagförslaget kom på vårt bord igår kväll och det kommer att behandlas i finans- och näringsutskottet, där bland annat Socialdemokraterna är representerade. Jag hoppas att man inte har gett upp i den här frågan.

Det är viktigt att allmänheten förstår detta. Det handlar om en principiell fråga. Kanske inser de andra regeringspartierna att det här inte är så väldigt klokt.

Tack, talman!

Jag tycker det är bra att ledamoten Lindén uppmärksammar det här, och jag tillåter mig att göra en lite bredare reflektion kring det.

Vi lever nämligen i en tid där det klassiska sättet att organisera sig har varit på tillbakagång. Vi ser detta i föreningslivet, och ledamoten nämnde också fackföreningsrörelsen. Det är klart att alla sådana här små steg kan bidra till den utvecklingen, där man helt enkelt prioriterar bort att organisera sig.

Sedan kanske det finns andra sätt att göra det, man gör det genom blixtinsatser på sociala medier och demonstrationer osv. Men jag tycker det är en viktig aspekt i de här diskussionerna att det inte är bra för ett samhälle om alla blir sina egna satelliter som sitter hemma i soffan och bara tittar på Facebook. Det är också viktigt med incitament att delta mer fysiskt i organisering.

Talman!

Tack, ledamot Röblom. I den här frågan tror jag att vi är ganska eniga, så jag tackar för inlägget. Det är ett hot, om alla ska förhandla för sig själv, om det är jag och arbetsgivaren, så då går något väldigt, väldigt mycket förlorat.

Tack till ledamoten Lindén som lyfter upp den här frågan. Jag tycker att det är bra att den diskuteras. Det här handlar, som sagt, om en ideologisk skillnad i hur man betraktar fackföreningsrörelsens vikt och värde i vår välfärdsmodell. Det är sant, det är en viktig kärnfråga för socialdemokratin att fackföreningsrörelsen fungerar.

Däremot kan man konstatera att vi nu har en regering i riket som leds av Samlingspartiet och sannfinländarna, och de prioriterar att ta bort det här. Det innebär kostnader för oss på Åland om vi ska ha avvikelser. Om det vid valet 2027 kommer en socialdemokratisk regering som återinför det, så blir det kostnader för den nästa borgerliga regeringen att hantera dessa avvikelser eller genomföra dem. Ibland är vi kanske tvungna att acceptera det som kommer från rikshåll.

Talman!

Tack minister Gunell. Jag tycker att det här är bra. När det kommer upp lite sporadiskt i plenum kan det kanske leda till en medial reaktion.

Liberalerna är en ganska ideologisk heterogen församling. Jag är inte helt övertygad om att de liberala väljarna sympatiserar med att avskaffa avdraget för tillhöra en fackförening, särskilt om arbetsgivaren fortfarande har kvar avdragsmöjligheten.

Jag tror att ett tryck underifrån påverkar det politiska etablissemanget. Hoppet är inte förlorat i denna fråga.

Det står i framställningen att detta avdrag är värt 400 000 euro per år, som det har kostat hittills. Vad den här avvikelsen skulle bli att kosta är svårt att veta förrän i efterhand.

Självstyrelsen befinner sig i en svår situation när det gäller skattepolitiken. Allt som vi vill ha annorlunda, där självstyrelsen vill utöva sin rätt, medför en ökad kostnad. Det är ett problem i sig att det är så.

Talman!

Tack minister Gunell. Jo, jag inser att komplexiteten är stor och att konsekvenserna är betydande. Det är lite som hela diskussionen om sjukdomskostnadsavdraget, att det ska kompenseras med åtgärder A, B, C och så vidare. Man måste verkligen sätta sig ned med miniräknare, papper och penna för att riktigt greppa det.

Men här handlar det om en princip. Det handlar om principen att värna fackföreningsrörelsen, och det tycker jag att är en oerhört viktig princip. Det borde rimligen vara en viktig princip även för både liberaler och centerpartister.

Talman!

Jag tyckte att det här var en serie mycket intressanta replikväxlingar.

För det första så får jag nog ta tillbaka det jag sa tidigare i höstas, att sossarna sitter i förarsätet. Sossarna ligger i trunken, någonstans under reservdäcket.

Vi fick också beskedet att det är 14 mandat som stöder detta lagförslag eftersom sossarna är emot det, vilket blev väldigt tydligt i replikskiftet med Nina Fellman. Det blir en intressant fortsatt behandling.

Talman!

Tack ledamot Valve. Det blir en intressant fortsatt behandling, och hur det utfallet blir kommer i hög grad att bero på den opinion som vi ser ute i samhället, vilket kommer att påverka våra politiska partier. Det är jag övertygad om.

Tack, talman!

Tack ledamot Lindén. Jag märker att ledamoten verkligen försöker uppvigla till uppror. Han flörtar med media att verkligen försökt piska upp detta. Vid två-tre tillfällen under anförandet och i replikerna så riktade sig till ålänningarna att göra uppror. Det är lite skrämmande.

Precis som finansministern förklarade så är de totala skatteeffekterna för medborgarna positiva. Den här medlemsavgiften täcks gott och väl in i förbättringen av plånboken. Inte heller har vi möjlighet att göra avdrag om vi vill bli medlemmar i Röda Korset, Greenpeace, WWF eller Rädda Barnen.

Jag tror nog att alla mår bra av att ha den här valfriheten. Jag tror att ett samhälle mår bra av det.

Om det står och faller med att man är med i en fackförening, beroende på om man får det subventionerat eller inte, då undrar jag om man verkligen vill vad vara med i en fackförening. (… taltiden slut).

Talman!

Tack ledamot Holmberg. Ledamot Holmberg behöver inte vara orolig. Jag uppmanar inte till revolution.

Men jag tror att det är väldigt, väldigt viktigt - och därför sitter journalister här bakom de här glasrutorna och därför finns det på YouTube - för att folk ska ha möjlighet att reagera på vad som beslutas i denna församling. Det är inte beslutat innan det har gått genom utskottet och återkommit i plenum.

Jag tycker att frågan har en så pass principiell dignitet att det är viktigt att det blir en diskussion, inte ett uppror. Vi har inte revolution på gatorna, men artikulerade åsikter ute i samhället, och framförallt från fackföreningsrörelsen förväntar jag mig att höra.

Tack, talman!

Efter mina tio år i lagtinget var detta det mest uppviglande anförandet och replikskiften som jag har hört av någon ledamot i lagtinget. För mig var det nog steg ett i uppvigling faktiskt.

Talman!

Ledamot John Holmberg, uppvigling, just det. Om man vänder sig till allmänheten, är det också uppvigling att skriva insändare eller delta i en demonstration?

Det är klart att man även i lagtingets talarstol kan vända sig till allmänheten för att uppmärksamma något som kanske borde ha drivits igenom, utan att det överhuvudtaget hade blivit en diskussion. Nu tror jag att det kommer att bli en diskussion. Vad det utmynnar i, så det kommer att följa de demokratiska spelreglerna. Det är ingenting konstigt med att försöka uppmärksamma allmänheten på en lag som jag anser att är väldigt dysfunktionell.

Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet omfattas? Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.