Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet. Diskussion.

Tack, talman!

Eftermiddagen fortsätter med demokratifrågor, kul.

Ombudsmannamyndigheterna har en särskild och viktig roll i våra nordiska samhällen. Detta visas inte minst av att den internationella titeln på uppgiften är densamma över hela världen på svenska. Ombudsmannamyndigheternas arbete utgör en del av fundamentet i rättsstaten och demokratin. Deras uppdrag är att säkerställa balansen mellan individen och det offentliga, så att de som möter myndighetsutövning också får ett skydd.

Genom att granska myndigheter, ta emot klagomål och följa hur lagar tillämpas bidrar de till att offentlig makt utövas lagligt, sakligt och rättvist. Detta uppfattas ofta som en av de mest tillgängliga vägarna för den enskilde att få sin sak prövad.

I takt med att samhället förändras behöver förstås också regelverken och myndigheterna utvecklas, både för att möta nya rättighetsfrågor och nya lagstiftningar, men också för att säkerställa att systemen förblir effektiva och oberoende.

Detta lagförslag handlar om att modernisera och stärka lagstiftningen om Ålands ombudsmannamyndighet. Bakgrunden till att detta görs just nu är nya EU-direktiv om likabehandlingsorgan, samt en omfattande analys, särskilt driven av myndigheten själv, gällande behov som har identifierats i deras dagliga verksamhet.

Det innebär att vi stärker stödet till de enskilda individerna. I lagförslaget tydliggörs att ombudsmannamyndigheten inte bara är en informationsinstans, utan aktivt kan bistå den som har utsatts för diskriminering genom att hjälpa dem att tillvarata sina rättigheter. Skyddet mot diskriminering breddas, och uppdraget utvidgas så att det också omfattar diskriminering på grund av könsidentitet och könsuttryck. Detta speglar en modern och samtida syn på likabehandling och rättigheter som därmed följer.

Myndighetens tillsynsverktyg stärks, förbättrade möjligheter till information ges, rätten att göra inspektioner förtydligas och en tydligare sekretessbrytande grund skapas för att möjliggöra den information som behövs för att kunna utöva tillsyn.

Arbetssätten och arbetsuppgifterna utvecklas också. Myndigheten får ett tydligare mandat när det gäller att samla in uppgifter, publicera rapporter och utlåtanden samt samarbeta med andra aktörer. Både kunskapsuppbyggnaden och det förebyggande arbetet stärks därmed.

För det femte görs förändringar som stärker oberoendet och organisationen. Det är också vad direktiven i hög utsträckning handlar om. Det gäller hur myndighetschefen utses och vilka uppgifter som följer med rollen. Det handlar också om att ombudsmannanämnden upphävs, något som har efterfrågats. Detta är en tydlig förändring av struktur, styrning och ansvar.
Jag vill betona att både landskapsregeringen och myndigheten själv anser att det är mycket viktigt att ha diskussioner tillsammans med samhället och olika grupper, men att det är mer relevant att ha dessa diskussioner i samband med olika frågor som dyker upp och att då höra berörda, till exempel intresseorgan.

Sammantaget innebär detta att vi går in för ett system som blir tydligare, starkare och mer anpassat till dagens krav. Genom lagförslaget ger vi bättre verktyg, tydliggör ansvar och förstärker oberoendet, samtidigt som vi säkerställer att åländsk lagstiftning är helt i linje med europeiska krav och utvecklingen av EU:s regelverk kring likabehandlingsorgan.

Det handlar om förtroende. Det handlar om tillit. Förtroende för att alla människor behandlas lika, förtroende för att myndigheter granskas och förtroende för att systemen ska fungera även när något går fel.

Samtidigt, talman, är det viktigt att ha med sig att Åland har särskilda förutsättningar när det gäller dessa myndigheter som har oberoendekrav på sig. Av naturen är de små, och det är svårt att samarbeta med andra organ på ett djupt och effektivt sätt. Att upprätthålla flera små, oberoende myndigheter ställer betydligt högre krav än vad det gör i stora organisationer i medlemsstaterna. Vi har begränsade resurser. Små organisationer och roller står nära varandra, vilket skapar utmaningar för denna myndighet, liksom för alla andra små myndigheter när det gäller kompetens, bredd, rollfördelning och oberoende, som ju är helt centralt för denna typ av verksamhet.

Därför är det viktigt att ha en modern lagstiftning med tydlighet och struktur. Ju mer sårbar en organisation är, desto skarpare behöver regelverket vara, så att det inte handlar om ett personberoende, utan att det finns ett system med tydliga ramar som skyddar dessa funktioner.

Sammanfattningsvis, talman, med det här lagförslaget, som vi nu lägger fram för lagtinget, stärker vi en institution som redan i dag är en viktig del av vår demokratiska struktur. Det är en myndighet som jag uppfattar har mycket hög tillit bland medborgarna, en organisation med hög kunskapsnivå och en organisation som är välbehövlig för det åländska samhället. Nu rustar vi dem lite starkare inför framtiden. Tack, talman!

Tack, talman!

Jag har läst lagförslaget. Ministern nämnde att man ska kunna bistås vid domstolsprocesser. Jag vet inte hur arbetsdrygt det är, jag är inte jurist och har inte företrätt någon i domstol, men det låter som en ganska arbetsdryg insats. Sedan kombineras detta med att det ska vara kostnadsneutralt.

Då börjar man fundera. Kommer ombudsmannamyndigheten att behöva mer resurser? Alternativt kan vara så att de har för mycket resurser idag. Jag skulle vilja att ledamoten resonerar lite kring kostnadsneutraliteten i förhållande till de ytterligare uppgifter som påförs myndigheten.

Talman!

När det gäller kostnadsneutraliteten i det här lagförslaget så läggs det både till uppgifter och tas ifrån uppgifter. Den sakliga bedömningen är att det är resursneutralt.

Tack, talman!

Jag fortsätter med en annan fråga. Jag funderar när det gäller EU-direktiv, och då brukar vi ha en tendens att lägga oss på miniminivån. Jag kan inte bedöma när jag har läst lagförslaget om det på det viset, och jag tyckte mig inte höra ministern säga någonting om det. Men har vi lagt oss på miniminivån nu eller vad i så fall är det som inte är på miniminivån? Vad är extra i så fall om det inte är så?

Själv funderar jag på de specifika uttrycken om könsuttryck och könsidentitet, men det kanske är formulerat så i direktiven. Ministern får gärna klargöra.

Talman!

Visst är det bra att frågan om könsuttryck och könsidentitet kommer med. Det har efterfrågats av många parter, och jag tycker att det är bra att ledamoten Wikström lyfter det. Det är en mycket positiv förändring i den här lagstiftningen.

När det gäller miniminivån kan man säga att det handlar om ett minimi genomförande av direktiven. Min uppfattning är att de nordiska länderna och Åland generellt har en väldigt hög ambitionsnivå och borde ha det och vill ligga över genomsnittet i Europa när det gäller demokratifrågor. Jag ser detta som en kärna i den nordiska identiteten.

Det som bekymrar mig med införandet av dessa direktiv, när det gäller frågan kring oberoende, är just organisationsmodellerna. Att ha en organisation så här separerad - det gäller andra myndigheter också som till exempel Datainspektionen - det skapar små, ganska sårbara enheter. För närvarande har ombudsmannamyndigheten en viss mängd personal (… taltiden slut).

Talman!

Jag ska fatta mig kort, för en gångs skull. Den föreslagna reformen av lagstiftningen om Ålands ombudsmannamyndighet är en förstärkning av arbetet för mänskliga rättigheter, likabehandling och rättssäkerhet på Åland. Lagändringen innebär inte bara tekniska justeringar, utan markerar ett avgörande steg mot ett starkare, modernare och mer effektivt skydd för människor som utsätts för diskriminering eller annan osaklig behandling. Förändringarna är därför både nödvändiga och välkomna.

En av de betydelsefulla förbättringarna är att ombudsmannamyndighetens uppdrag förstärks och förtydligas. Myndigheten får bättre möjligheter att stöda personer som utsatts för diskriminering och att aktivt hjälpa människor att ta till vara sina rättigheter. Detta är en viktig utveckling, eftersom många människor i utsatta situationer annars riskerar att stå ensamma inför komplicerade processer och myndighetskontakter. Ett starkare stöd från ombudsmannamyndigheten innebär därför en tydlig förstärkning av rättssäkerheten och människors faktiska möjlighet att få upprättelse.

Det är också positivt att lagförslaget uttryckligen stärker skyddet för personer oavsett könsidentitet och könsuttryck. Det är modernt och inkluderande, och en förändring som visar att Åland vill ligga i framkant när det gäller jämlikhet och mänskliga rättigheter. Alla människor ska känna sig trygga i att lagen skyddar dem, och därför är detta ett särskilt viktigt steg framåt.

En annan del av reformen är att myndighetens praktiska befogenheter stärks. Genom bättre möjligheter till information, inhämtning och effektivare tillsyn får ombudsmannamyndigheten verkliga verktyg att utföra sitt arbete. Det är avgörande för att myndigheten inte bara ska ha ett ansvar på papperet, utan också möjligheter att agera när människors rättigheter riskerar att kränkas.

Det är också särskilt viktigt att myndighetens oberoende förstärks. Ett självständigt och starkt likabehandlingsorgan är helt grundläggande i ett demokratiskt samhälle. Genom de föreslagna förändringarna skapas bättre förutsättningar för ombudsmannamyndigheten att arbeta långsiktigt, professionellt och utan otillbörlig påverkan. Detta stärker både förtroendet för myndigheten och skyddet för den enskilda människan.

Slutligen, herr talman, är det viktigt att i det här lagförslaget, men också i alla andra lagförslag, att eventuella ekonomiska konsekvenser utreds och tydliggörs. I just detta fall kan vi konstatera att det torde vara ett kostnadsneutralt förslag, och även det är Liberalerna tillfreds med. Tack!

Tack, talman!

Till att börja med sammanfattar jag det hela med att säga att Centerns lagtingsgrupp på det hela taget stöder ändringarna i lagförslaget.

Det här handlar i grunden, kort och gott, om att säkerställa att Ålands ombudsmannamyndighet har tydliga ramar och goda förutsättningar att utföra sitt arbete. I ett litet samhälle som Åland är det särskilt viktigt att människor känner förtroende för myndigheterna och vet att rättssäkerheten fungerar också när något blivit fel.

För oss i Centern är det viktigt med lagstiftning som fungerar i praktiken. Uppgifter, ansvar och resurser behöver givetvis gå hand i hand. Samtidigt behöver myndigheten vara tillgänglig och nära människorna i vardagen.

Det här är kanske inte den största politiska frågan i salen. Men den är viktig. När människor behöver stöd, eller när något gått fel i kontakten med myndigheterna, då ska systemen fungera.

Därför ser vi i Centern positivt på att lagstiftningen nu förtydligas och moderniseras.

I remissvaren framkommer också flera frågor som lag- och kulturutskottet med fördel kan titta närmare på, bland annat hur ansvarsfördelningen och de praktiska förutsättningarna för myndighetens arbete ser ut framöver. Det gäller också den föreslagna bestämmelsen i 20a § om sekretessbrytande grund, där både polismyndigheten och ÅHS lyfter behovet av tydlighet kring informationsutbyte, ansvar och rättssäkerhet. I remissvaren finns också relevanta resonemang kring resursering, arbetsmängd och hur arbetet med likabehandling och tillsyn bäst ska fungera i en åländsk kontext. Tack, talman!

Värderade talman!

Liggande lagförslag är vid en första anblick svårt att ha invändningar emot. Det innebär däremot inte att det saknas frågetecken som det vore bra om utskottet tittar närmare på.

Förslaget handlar om rättigheter, stöd och att hjälpa människor och vem vill säga nej till det? Men det är också här politik blir lite svårare ibland. För politik handlar inte om att välja mellan gott och ont. Politik handlar oftare om att välja mellan det goda och det möjliga.

Och verkligheten är att Åland är litet i världen och våra resurser är begränsade även om landskapet är skuldfritt. Varje euro vi använder kan bara användas en gång och det måste vi beakta vid varje framställning.

Därför måste vi ställa frågan om kostnaden. Det framgår av framställningen att förslagen bedöms som kostnadsneutralt, men, samtidigt förändras myndighetschefens arbetsuppgifter och blir något fler och det brukar komma med en kostnad för arbetsgivaren. Förslaget innebär att myndigheten får ett något bredare uppdrag, med andrar uppgifter och därmed mer arbete. Och då måste vi också fråga oss om myndigheten har resurserna långsiktigt eller om det kommer att behövs fler tjänster och därmed utökade kostnader.

I offentlig sektor verkar det hända att vi ibland inte tänker hela vägen fram. Vi lägger till lite här, lite där, ytterligare ett ansvar, ytterligare en uppgift och plötsligt undrar vi varför kostnaderna stiger. Utskottet måste utreda detta noggrant, även om ministern redan har klargjort sitt perspektiv.

Jag vill betona att vi absolut ska värna människors rättigheter, det finns inte något motsatsförhållande till detta i att samtidigt ifrågasätta om förslaget verkligen är kostnadsneutralt.

Vidare är det viktigt att man minns att det alltid ska krävas resultat, och att man också har en uppföljning på resultaten. Frågorna blir alltså: Hur vet vi att detta fungerar? Hur mäter vi nyttan? Blir situationen faktiskt bättre för människorna vi vill hjälpa? För om vi inte följer upp det då riskerar vi att mäta aktivitet i stället för resultat.

Borgerlig politik handlar inte om att säga nej till stöd eller trygghet, det handlar om ansvar och att varje skatteeuro ska göra nytta och inte riskerar att förslösas genom att vi inte tänkt längre fram än första veckan lagstiftning träder i kraft.

Det är viktigt för att de gemensamma resurserna ska räcka till vården, till skolan och till omsorgen etc. Det är människornas vardag och det är viktigt.

Sammanfattningsvis stöder vi lagförslaget, men utskottet måste klargöra att vi inte skapar strukturer där flera instanser arbetar med samma sak och att vi inte utökar kostnaderna oskäligt. Det finns ytterligare frågeställningar vilka vår ledamot Johan Lindström kommer att bevaka i utskottsbehandlingen. Tack, talman.

Talman!

Vi ska förstås gå igenom kostnadsfrågorna noggrannare i utskottet. Min uppfattning är, som sagt, att det är ett kostnadseffektivt lagförslag, och jag tror att detta också kommer att framkomma i utskottsbehandlingen.

Med anledning av det som ledamoten anförde om att styra och följa upp, hur ser man på den oberoende statusen för myndigheten? Det är just detta som den här lagstiftningen handlar om – att man politiskt inte ska gå in och styra den här typen av myndigheter.

Tack, talman!

Jag tror att ledamoten Zetterman kanske missförstod vad jag sade. Jag pratade inte om att styra, utan om att följa upp resultat. Det är någonting helt annat än styrning.

Talman!

Det blir för mig lite oklart ifall man ska göra en politisk uppföljning, vilket jag förstod. Det är en myndighet som har reviderats och de har sina årsrapporter. Dessutom uppfattar jag att ombudsmannamyndigheten hör till de bättre myndigheterna till den här delen, de har alltid har ett stort seminarium i samband med att de presenterar sina resultat. De som har deltagit på de mötena så ser att man har långsiktiga målsättningar och kortsiktiga målsättningar och man har måluppfyllelse på dem. Jag ser ingen tendens till att det skulle avslutas.

Men utskottet får säkert höra mera av ombudsmannamyndigheten själv hur de jobbar med de här frågorna.

Tack, talman!

Jag ser inget märkligt i att man följer upp. När man förändrar uppdraget för en myndighet är det viktigt att man följer upp om det blev såsom vi hade tänkt när vi stiftade den här lagstiftningen. Det är inga märkligheter.

Talman!

Först och främst vill jag framföra att det är utmärkta besked att kostnaderna kommer att gås igenom i utskottet, det välkomnar vi.

Talman, diskriminering ska alltid bekämpas konsekvent och utan kompromisser. Åland ska vara öppet, tryggt och rättssäkert, och alla människor ska behandlas lika inför lagen. Diskriminering ska aldrig accepteras.

Men bara en god intention är inte tillräckligt. Det vi har på bordet i dag är ingen avsiktsförklaring; det är skarp lagstiftning. Lagstiftning måste alltid vara träffsäker, proportionerlig och framförallt fungera i verkligheten. Vi ser nu ett exempel där strukturer byggs om, befogenheter och ansvar utökas. Samtidigt blir gränserna lite mer otydliga. Vi vill fästa er uppmärksamhet på att gränsen mellan det policyutvecklande arbete som görs på regeringskansliet och det som görs på ombudsmannamyndigheten nu blir lite mer flytande. Risken för dubblering av funktioner är uppenbar.

Vi kan också fundera på om det är ombudsmannamyndighetens roll att skriva insändare som kritiserar regeringens politik. Det är ju mitt jobb. Man kan fråga sig om det ingår i ordet "förebygga". För mig som är i opposition är det förstås tacksamt, men principiellt kan det vara problematiskt. Mitt förhoppningsvis konstruktiva svar på den frågan är att ombudsmannamyndigheten är en utmärkt sparringpartner för regeringen, lite liknande revisionen. Ombudsmannamyndigheten kan göra mycket fina sammanställningar över hur medborgarna upplever till exempel bemötandet på KST och ÅHS. Dessa sammanställningar måste tas till vara.

När jag som kansliminister hade förmånen att lägga grunden för ombudsmannamyndigheten och föra lagen till lagtinget, ansåg jag att den sammanställda inputen var synnerligen viktig. Som socialminister höll jag därför årliga genomgångar med ombudsmannamyndigheten om de synpunkter som de hade samlat in årligen. Något sådant görs inte i dag, och det är synd, för de insikter och de data som ombudsmannamyndigheten samlar på sig är värdefulla för regeringens interna politikutveckling. Om man inte tar till vara de synpunkterna är det kanske inte heller förvånande att det pyser ut kritik från ombudsmannamyndigheten i lite mera offentlig form.

Sedan har vi det här med att ombudsmannamyndigheten ges en starkare och mer självständig roll. Det kan i grunden vara rätt väg att gå, men man måste betrakta det som en helhet där också ombudsmannanämnden avskaffas. Ombudsmannanämnden har varit en viktig kanal för insyn och förankring. Det väcker en enkel fråga: Vem granskar granskaren?

Ett ökat oberoende, alltså en starkare myndighet, måste alltid åtföljas av ökad transparens och tydliga befogenheter. Annars är risken att vi skapar en myndighet som står allt friare, men också allt längre ifrån medborgarna.

Talman! Lagförslaget innebär också att myndigheten får utökade befogenheter; befogenheter att inhämta information, göra inspektioner och också bryta sekretess. Det är inga små justeringar, det är kraftfulla verktyg. Det räcker inte med att säga att syftet är gott och att ändamålet helgar medlen.

Talman! Vi saknar också ett tydligare fokus på konsekvenserna för Ålands företagare. Åländska företag ska förstås ta ansvar, och det förutsätts av alla aktörer. Men man måste också kunna lita på att regelverket är tydligt, förutsägbart och rättvist.

När vi nu lägger grunden för framtidens ombudsmannamyndighet är det extra viktigt att tänka några varv till och se till att tillsynen och inspektionerna inte ska kunna upplevas som godtyckliga eller osäkra. Det gynnar ingen, allra minst de människor som lagstiftningen är tänkt att skydda.

Talman! För att knyta ihop resonemanget från A till Ö: Vi står till fullo bakom målet, ett Åland fritt från diskriminering. Vi kommer inte okritiskt att ställa oss bakom förslag som riskerar att vara fördyrande, öka byråkratin, försvaga insynen i en ännu starkare myndighet eller skapa otydlighet i ansvar. Vi förutsätter att utskottet nu gör det arbete som krävs; fundera ett varv till kring insyn i myndighetens verksamhet, säkerställa att rättssäkerheten inte urholkas och vid behov skärpa lagförslaget och tydliggöra ansvarsfördelningen.

När allt kommer till kritan, talman, spelar det ingen roll hur stark en myndighet är på papperet. Det som på riktigt spelar roll är hur systemet fungerar för de människor som vi här representerar. Tack!

Talman!

De verktyg som finns tillgängliga för inspektioner, tillsyn och andra uppdrag är självklart viktiga för att kunna fullfölja de lagstadgade uppgifter man har. Jag reagerade dock starkt på det som ledamoten Valve säger när han kritiserar ombudsmannamyndigheten för att gå ut i media. Jag trodde först att jag hörde fel, men ledamoten Valve fortsatte sitt resonemang.

Kan Moderaterna verkligen mena att det är fel för myndigheter, och särskilt för oberoende myndigheter, att öppet diskutera de brister de ser i samhället? Något annat vore ju att tysta de sakkunnigas röst. Är det också fel av professorer vid universitet att uttala sig om regeringens ekonomiska politik? Är det fel om en sakkunnig uttrycker hur äldreomsorgen fungerar på Åland? Är det inte precis det vi vill ha i ett vitalt demokratiskt samhälle?

Jag ber ledamoten att förtydliga vad han menar.

Talman!

Nej, absolut inte. Ledamoten Zetterman missar målet.

Jag hade förmånen att delta i ombudsmannamyndighetens frukost för några månader sedan. Under frukosten ställde jag frågan om huruvida landskapsregeringen numera har genomgångar, till exempel med ansvariga ministrar, där man får presentera trender för hur bemötandet har förändrats inom KST och ÅHS. Jag fick svaret att nej, sådana genomgångar gör vi inte längre. Det finns ingen sådan kontaktyta mellan landskapsregeringen och ombudsmannamyndigheten.

När man vet detta börjar man se på insändare från ombudsmannamyndigheten med lite andra ögon. Nyligen kom det en mycket kraftig kritik från ombudsmannamyndigheten, som handlade om barnomsorgslagstiftningen. Då undrar jag: Pratar myndigheterna med varandra?

Jag tror det skulle vara bra för Åland om landskapsregeringen och ombudsmannamyndigheten hade lite mer dialog.

Talman!

Jag känner inte igen mig. Jag kan bara tala för mitt eget ministerområde, där jag är ansvarig för själva myndigheten. Jag har varit på möten på ombudsmannamyndigheten tillsammans med både barnrättsminister Annika Hambrudd och socialminister Arsim Zekaj. Jag vet att barnrättsministern har återkommande kontakter med dem, och jag pratar också mycket om myndighetens funktionalitet.

Men det var inte den delen av ledamoten Valves anförande som jag resonerade kring. Han inledde med att säga att det är problematiskt att myndigheterna uttalar sig i medierna mot landskapsregeringen. Att ombudsmannamyndigheter uttrycker sig kritiskt mot en regering, det ser vi i hela Norden, och det är någonting som det här parlamentet borde understöda. Vi bör säga att det är en bra sak att sakkunskapens röster hörs. Att ombudsmannarösterna hörs är en fin och vacker demokratisk sak.

Talman!

Att ombudsmannamyndighetens röst hörs i landskapsregeringen är jättebra. Som socialminister brukade jag ha genomgångar ungefär klockan 10-11 på tisdagsförmiddagar och varje gång det kom en rapport bad jag ombudsmannamyndigheten att göra en lite mer fördjupad presentation av trenderna.

Det är helt okej, ombudsmannamyndigheten har all frihet och möjlighet att skriva vilka insändare de vill. Jag kan dock tycka att det blir lite udda när fristående myndigheter kritiserar landskapsregeringens lagförslag i insändarform. Det ger allmänheten ett splittrat intryck av det offentliga, om landskapsregeringen lägger fram ett lagförslag med ett visst innehåll och sedan kommer det en insändare från myndigheter som är emot det. Jag ser vissa problem med det. Jag hör att minister Zetterman ser annorlunda på situationen.

Talman!

Jag är lite upp och ned nu, för jag sprang in från ett annat möte och beklagar att jag missade ministerns presentation.

Det här lagförslaget är för Socialdemokraterna väldigt okomplicerat. Vi uppfattar det som ändringar som är ganska odramatiska och som är en följd av EU-direktiv som ska genomföras och sättas på plats, och förändringar som myndigheten själv har önskat och som man har diskuterat sig fram till.

Ledamoten Valve sade att det här är inga små justeringar, men till stor del är det ju ganska små justeringar av ansvarsområden och förtydliganden, framförallt en standardisering på europeisk nivå.

Det man kan konstatera är att frågor om diskriminering, medborgares möjlighet att få hjälp vid upplevd diskriminering, informationsplikt, förebyggande insatser och kommunikation, det är en diger lista på uppgifter som den relativt fåtaliga myndigheten har, där man jobbar i flera roller med flera olika uppdrag. Vi tycker att det är jättebra att myndighetschefens roll och tillsättning förtydligas. Men det betyder inte att det blir mera resurser för en rätt hårt belastad myndighet. För framtiden kan det, precis som det står i framställningen, säkert vara bra att följa med arbetsbelastningen på det här som jag uppfattar att alla är överens om att är ett jätteviktigt område. Det ska inte förekomma diskriminering på Åland, inte på någon grund som finns i lagstiftningen. Att det finns möjligheter för medborgarna att få hjälp med sådana problem är grundläggande.

Om man vill uttrycka det enkelt, kan man säga att de ändringar som görs är en likriktning av praxis, diskrimineringsgrunder, informationshantering, dokumentation och så vidare. Även om det innehåller lite triggerord för politisk debatt om könsidentitet och könsuttryck och sådant, så tänker vi socialdemokrater att det kan vara så att det finns någon som vill att människor med olika uttryck eller identiteter inte ska skyddas mot diskriminering.

Att ombudsmannanämnden upphävs, det kanske man kan fundera på. Det finns i remissvaren en del farhågor kring förankring och dialog. Som motiveringarna till den här förändringen är skrivna så är det rimligt att man gör så här. Men vi ser att det är ett uppdrag för myndigheten som man nog behöver fundera på. Det är inte givet att det händer av sig själv att man upprätthåller den förankringen till intresseorganisationer och medborgare utan den här nämnden, utan det är någonting som man kommer att behöva jobba med inom myndigheten för att det inte finns en struktur kvar för det.

Kort och gott, det är ett viktigt arbete, viktiga grundläggande rättigheter och viktigt att det är en fristående och stark myndighet med rättigheter att jobba för medborgarna mot diskriminering.

Jag kan säga att jag tycker inte, som ledamoten Valve gav uttryck för, att det är någon fara med att myndigheter uttrycker sina åsikter i olika sakfrågor. Det är bara ett tecken på dels den fristående roll som den här myndigheten har, och som också andra har, och samtidigt är det ett sätt att bibehålla den transparens som alla har efterfrågat, att det faktiskt finns olika åsikter, de kan uttryckas och att man kan föra en öppen debatt om dem.

Socialdemokraterna stöder det här förslaget. Tack!

Talman!

All inspektionsrätt ska utföras ansvarsfullt, proportionerligt och med begränsningar. Det här lagförslaget innehåller vissa begränsningar, och en av dem är att den nya inspektionsrätt som myndigheten får inte kan utövas i boenden, det vill säga i utrymmen där människor bor.

Det finns också en annan begränsning, nämligen att inspektionerna ska göras inom ramen för blankettlagen om diskriminering.

Min uppmaning till utskottet är att patrullera gränsen och se till att den nya inspektionsbefogenheten, som myndigheten får i det här sammanhanget, är rimlig. Det finns nog skäl att titta ett varv till på det.

Jag tackar för inputen. Jag tycker också att det är bra att man tittar på inspektionsrätt och att det inte missbrukas. Jag sa ju inte ett ord om det i mitt anförande, så jag kan inte säga något mer om den saken.

Jag tycker att det blir jättespännande att se Ålands myndigheter skriva kritiska insändare om regeringens politik. Jag ser fram emot att läsa från ÅHS styrelse, kanske också från Datainspektionen och några andra.

Vi har alla våra roller, och jag tror att det är jätteviktigt att vi tänker på dem och vad vår roll är i Montesquieus system.

Jag tycker att det är en jätteintressant fråga. Vi har haft flera tillfällen när det har uppstått kraftfulla konflikter, till exempel mellan Datainspektionen och ÅHS i olika frågor. Ombudsmannamyndigheten har uttryckt sina åsikter.

Menar ledamoten Valve på fullt allvar att man borde belägga dessa myndigheter med någon form av munkavle i frågor som rör deras verksamhetsområde? Att de inte skulle få delta i en öppen och transparent diskussion om viktiga samhällsfrågor?

Det kan absolut vara obekvämt för en regering, det kan vara svårt och det kan utnyttjas på olika sätt. Men menar ledamoten verkligen att man borde säga att de ska vara tysta?

Tack, talman!

Under debatten om ett ärende som klubbades tidigare här i dag, nämligen tjänstemannalagen som rör tjänsteinnehavarlagen, nämnde ledamoten Fellman att ord har betydelse. Detta får mig att fundera kring den här ombudsmannamyndigheten. Det känns lite som patriarkalt förtryck när man i lagförslaget läser om ombudsmän, diskrimineringsombudsman och barnombudsman.

Detta signalerar att dessa tjänster är vigda för personer av manligt kön, eller alternativt att det skulle kunna vara en kvinna med manlig könsidentitet. Hur kommer det sig att man inte fortsätter på den inslagna vägen, utan istället ger upp dessa viktiga ord som har betydelse?

Tack ledamot Egeland. Äntligen börjar ledamoten förstå vikten av vilka ord man använder.

Ombudsman kommer förstås från en patriarkal konstruktion där män var de som hade sådana uppgifter. Det är dock ett ord som till och med har införts i andra språk som en beskrivning av en funktion.

Om ledamoten Egeland vill inleda en process för att förändra beteckningen "ombudsman" till "ombudsperson", så lovar jag att jag ska stöda det.

Tack, talman!

Det här med ironi och sarkasm kanske inte ha varit min starka sida. Däremot har en sak som verkligen varit min styrka varit att försöka sätta mig in i språket och förstå hur det påverkas av hur vi använder det.

Jag är som bekant inte för det som hände med tjänstemannalagen. Jag undrar hur det kommer sig att det var så viktigt att ändra just där, men här är det helt oviktigt?

Mitt hjärta blöder för dem som inte är män eller kvinnor med manlig könsidentitet. Det finns ju även män med kvinnlig könsidentitet, och de är helt exkluderade när man läser det här lagförslaget.

Jag måste säga att jag är inte riktigt säker på vart ledamot Egeland vill komma med sitt resonemang, annat än att raljera över sådant som är viktigt för andra människor.

Jag tycker att det var en bra och framåtsyftande reform att vi nu har en tjänsteinnehavarlag som är könsneutral.

Jag kan leva med ombudsmannamyndigheten till den dag när vi gemensamt kan jobba för att ändra också den saken.

Tack, talman!

När jag läste det här lagförslaget började jag diskutera med vänner och bekanta om begreppen könsidentitet och könsuttryck. Ledamoten är en välkänd förespråkare för människors rättigheter och lyfter ofta fram att människor ska ha sina rättigheter, oavsett vad.

Nu har vi två relativt nya ord här. Ledamoten har så pass mycket kunskap i dessa frågor att hon säkert kan informera ålänningarna om vad uttrycken faktiskt betyder och vad som skiljer dem åt. Det är nog inte helt självklart för majoriteten av befolkningen; troligtvis är det bara en liten minoritet som kan det här idag.

Jag bäddade väl för det här själv, när jag ens tog upp frågan.

Jag tycker att ledamoten Wikström och jag kan sätta oss ned en dag och gå igenom allt som är så förvirrande för ledamoten när det gäller könsidentitet, könsuttryck och människors olika preferenser och sexuella identiteter. Det är en diskussion som verkligen behöver föras under ordnade former.

Tack, talman!

Jag tror att det faktiskt finns en majoritet här i lagtinget som inte har koll på skillnaden mellan de olika uttrycken, vad de betyder och vad vi egentligen lagstiftar om. Det handlar om något som vi pratar om, man ska inte diskriminera och man vet att man inte får röra vissa ord. Det är därför jag ställer frågan. Jag tror att många ålänningar också undrar vad dessa ord betyder. Det är en helt seriös fråga. Jag ställer den till ledamoten eftersom hon har kunskap om dessa frågor.

Varför har vi inte bara en grund för diskriminering? Man får inte diskriminera någon av någon anledning, och så är det bra med det. Ju längre tiden går desto fler uttryck hittar vi på för att utmärka nya människor, vilket kan bli ett problem.

Men min fråga var helt ärligt ställd. Jag tänkte att ledamoten kunde hjälpa till att informera ålänningarna och lagtinget om dessa nya begrepp.

Jag skulle föreslå, eftersom ledamoten Wikström har en utmärkt position för att klargöra de svåra frågorna, att utskottet tar sig an denna fråga. Det skulle kunna resultera i en liten manual till lagtinget, eller alternativt att man ordnar en workshop, föreläsning eller ett seminarium. Under dessa tillfällen kan man diskutera de svårigheter som ledamoten och Obunden Samling kan ha när det gäller att förstå att människor är olika och har rättigheter baserade på detta. Ingen ska diskrimineras på grund av sina olikheter. Det är viktigt att man fortbildar sig i frågan.

Talman!

Jag kände att debatten börjar barka lite, så jag måste komma med några tydliggöranden.

Givetvis är det inget problem att myndigheter skriver insändare, de må skriva hur många insändare de vill. Men jag vill fästa er uppmärksamhet på en insändare som publicerades i Nya Åland i april, som kom från Barnombudsmannen. Den lyfte flera viktiga perspektiv kring barnomsorgen och hemundervisning. Det jag vill betona är att insändaren fick ett svar den 29 april med rubriken "Barnombudsmannen ger en partsinlaga", skriven av en undervisande mamma på Åland.

Anledningen till att jag lyfter fram detta är att myndigheter alltid ska värna om sitt oberoende, särskilt de som ska ingripa vid diskriminering och som har en utökad inspektionsrätt. Det ska aldrig finnas några frågetecken när en myndighet inspekterar, ingriper eller använder sig av den fullmakt som vi har på bordet idag för att bryta sekretess. Här har vi en oberoende myndighet, och det är otroligt viktigt.

Därför tror jag att det är till fördel, om man vill värna om förtroendet för det allmänna Åland, att myndigheter, i den mån de uttalar sig och skriver insändare, håller sig till sitt eget ansvarsområde. Det blir ganska problematiskt om en myndighet skriver om att förbjuda hemundervisning, ta emot fler flyktingar eller ta emot färre flyktingar och på något sätt kopplar detta till sin verksamhet.

Däremot är det helt oproblematiskt när myndigheterna fullgör sin allmänna informationsplikt och berättar om sin verksamhet. Det finns också ett grundlagskrav på detta, och den plikten kan fullgöras på olika sätt. Man kan skriva insändare, ordna möten eller berätta om den senaste årens statistik. Tack för ordet!

Tack, talman!

Ledamoten nämner i sitt anförande tillit till olika myndigheter och att rättssäkerheten ska upprätthållas. Det ska gå rätt till.

Men jag undrar också över en annan aspekt. Det talas mycket från moderaternas och obundnas sida om att den offentliga sektorn inte ska svälla, och att vi inte ska ha för mycket offentlig verksamhet.

Samtidigt har vi vissa myndigheter på Åland som är enpersonsmyndigheter, vilket jag anser är problematiskt ur flera olika perspektiv. Vi tillför självstyrelsen olika EU-förordningar och så vidare, vilket innebär ett stort ansvar som vi kanske inte alltid kan göra något åt och vi har bara en person på myndigheten som ska sköta dessa frågor.

Hur resonerar man kring detta? Jag tycker att det är en viktig fråga som vi bör diskutera, både ur ett självstyrelsepolitiskt perspektiv och när det kommer till rättssäkerhet. Hur ska vi gå tillväga?

Det var en jättebra fråga, det blir svårt att hålla sig till sak, men jag försöker.

I lagförslaget som vi har framför oss står att den här myndighetens kostnader utökas något, men det preciseras inte hur mycket. Det är jättebra att utskottet tittar på det.

Vad gäller den bredare principiella diskussionen som Eckerman berörde i sin replik, så finns det en orsak till att hela den västerländska demokratin har något som kallas för "checks and balances". Varje gång det finns en myndighet med en viss funktion så måste det balanseras. Det måste finnas någon som lite kontrollerar och följer upp att verksamheten är någorlunda normal. Denna uppföljning måste också finnas på Åland. En absolut oberoende myndighet tror jag ärligt talat inte på. Det måste alltid finnas ett minimum av uppföljning, om inte annat så personalmässig uppföljning.

Okej, men då skulle jag vilja resonera lite vidare.

Är det ett samarbete med de finska motsvarande myndigheterna, en förstärkning därifrån, som vi ska ha? Det kanske inte alla i lagtinget tycker är jättebra, med tanke på att många har en extrem allergi mot att ha någon form av beröring med Finland överhuvudtaget. Så hur har man tänkt lösa det här?

Jag tycker att det är viktigt att ta den här diskussionen. Det är också en självstyrelsepolitisk fråga, men även en rättsfråga för ålänningarna. Vi har väldigt små myndigheter som är centrerade här, och det har också att göra med arbetsbördan. Det handlar om ansvar och en mängd olika lagstiftningar och juridiska aspekter. Det skulle vara bra att diskutera hur vi ska gå tillväga i framtiden för att bevara både självstyrelsen och det svenska språket, samt rättssäkerheten för alla i samhället.

Tack, talman!

Ledamoten Eckerman har ett mycket gott minne. I början av mandatperioden föreslog jag att ombudsmannamyndigheten borde samarbeta mer med finländska myndigheter, eftersom vi har överlappande behörighetsområden. Jag har sedan förstått att det i praktiken kan bli knepigt när man ska utöva befogenheterna. Det förutsätter att det finns någon form av överenskommelseförordning på plats för att det ska fungera.

Som ledamoten nämner, är erfarenheterna spridda. Under en tid hade vi en finländsk diskrimineringsombudsman som var otroligt lätt att samarbeta med från åländsk sida. Men det går lite i trender. När vi bygger upp systemen måste vi tänka långsiktigt.

Jag har personligen inte helt stängt dörren. Det bör rimligtvis gå att hitta vissa synergier kring åtminstone diskrimineringslagen. Diskriminering är diskriminering, både på Åland och i riket.

Talman!

Jag måste ändå få fortsätta diskussionen om myndigheternas, i synnerhet när det gäller en oberoende myndighets, rätt att uttala sig i media. För mig var det här anförandet väldigt oklart, eftersom ledamoten hänvisade till en insändare som jag visserligen har läst, men det var ganska länge sedan. Jag kommer inte ihåg innehållet.

Men till exempel att en myndighet går ut och säger något om mer eller mindre invandring, så vi har sett organisationer som Tillväxtverket och motsvarande myndigheter, särskilt i Finland, peka på detta många gånger. Alltså myndigheter som säger att landet behöver mer inflyttning för att vi ska klara av ekonomin. De kritiserar regeringar för deras invandringspolitik.

Att en barnombudsmannamyndighet kritiserar landskapsregeringen för att man inte gör tillräckligt med åtgärder är väl helt på sin plats. Det är också rimligt att en myndighet påpekar att vi får för lite resurser för att klara av att fullgöra våra skyldigheter, vilket polismyndigheten till exempel gjorde i hög utsträckning tills de fick trafikgruppen på plats.

Talman!

Jag anser lite att minister Zetterman blandar äpplen och päron. Branschorganisationer, breda organisationer, Ålands näringsliv med flera kan skriva precis vad de vill, så länge det gynnar deras egen bransch, t.ex. att det behövs ökad inflyttning, mindre inflyttning och så vidare.

Jag vill poängtera att det handlar om myndigheter, och framförallt om myndigheter som ska värna om sitt oberoende. Om man empatiskt försöker sätta sig in i situationen som en hemundervisande förälder som läser en insändare som problematiserar hemundervisning från den myndighet som ansvarar för diskriminering på Åland, kan man verkligen känna att det är en oberoende myndighet den dagen det blir inspektion av det ena eller andra slaget? Det är det detta jag vill fästa uppmärksamheten på och inget annat.

Talman!

Tillväxtverket är en statlig myndighet. Jag uppfattar en stark brist på sakkunnigdebatt i det åländska samhället.

I andra länder finns det professorer som aktivt deltar i debatten när politiska beslut fattas, särskilt när det handlar om vårdetik och vårdutveckling. I Sverige har man till exempel en åldersgräns på 13 år för fängelse, och den diskussionen förs aktivt av Barnombudsmannen och många andra organisationer. Professorer som är specialiserade på mänskliga rättigheter deltar i debatten, både för och emot olika ståndpunkter. Denna typ av diskussion saknas i hög utsträckning på Åland, vilket förvånar mig.

Jag blev överraskad när statsvetaren Valve menade att det är problematiskt att med dessa diskussioner. Jag trodde att han skulle tycka mera som jag, att det vore bra med mera av den här typen av diskussion, både från myndigheter och sakkunniga.

Talman!

Jag har tvärtom framhållit att den typen av information, som hör till myndighetens uttryckliga ansvarsområde – i det här fallet insamling av årlig statistik, bemötande, KST och ÅHS och så vidare – är enbart till fördel om myndigheten skriver insändare eller gör sin uppfattning gällande inom dessa områden. Det har säkert hänt någon gång.

Men jag tror att det är ännu viktigare att landskapsregeringen får ta del av informationen. På så sätt kan man vara proaktiv och fatta kloka, välavvägda politiska beslut. Jag är lite bekymrad över att denna informationsgång går förbi landskapsregeringen och istället går till medierna.

Tack, talman!

Jag hade inte tänkt hålla ett anförande idag, men när jag läste den här lagstiftningen blev jag lite förvirrad, framförallt med tanke på de uttryck som införs i lagstiftningen. Vi pratar om könsidentitet och könsuttryck. Jag ställde frågan till ledamoten Fellman om hon kunde definiera skillnaden mellan dessa begrepp. När jag ställde frågan såg jag hur ni alla började knacka på telefonerna och googlade. Men jag förstår det, och det är bra att vi försöker reda ut det. Det är inte så enkelt; det är ganska svårt när man sätter sig in i det.

Könsidentitet handlar om det inre, det som man känner sig som. Jag kan till exempel känna mig som en kvinna och då är det min könsidentitet. Ja, så förstår jag begreppet könsidentitet. Medan könsuttryck handlar om det yttre, alltså hur jag klär mig. Om jag klär mig som en man, då är mitt könsuttryck manligt, om jag förstår det rätt. Jag kan i praktiken känna mig som en kvinna när jag står här idag och talar med er, men alla mina könsuttryck är manliga, vilket gör att jag uppfattas som en man av er som sitter här, förhoppningsvis. Det är i alla fall min avsikt.

Om jag inte sätter det här i perspektiv av diskriminering, så blir jag tvungen att fundera: Hur ska jag - om vi föreställer oss att jag identifierar mig som kvinna, men alla mina könsuttryck är manliga - kunna bli diskriminerad på grund av min könsidentitet? Ni uppfattar mina manliga könsuttryck. Det blir väldigt svårt att förstå hur den diskrimineringsgrunden skulle fungera. Kanske är det någon som kan svara på det här.

Generellt sett, som jag har varit inne på tidigare i andra debatter, senast om tjänstemannalagen, tycker jag att det är problematiskt när vi inför begrepp som inte är väl förankrade i befolkningen. Ni pratar nu som att detta är väl förankrade begrepp. Om man säger något om det, så uppfattas man som emot. Man tycker om diskriminering, men ingenting är längre från sanningen. Det är problematiskt när vi inför sådana här begrepp i lagstiftningen som vi själva inte ens behärskar eller förstår. Sannolikheten för att en majoritet av befolkningen ska förstå dessa begrepp är ytterst liten.

Man kan också fundera vidare, lite filosofiskt. Om någon identifierar sig som man, men är en biologisk kvinna och uttrycker sig som man, vad definierar då en man? Det är de här begreppen som jag funderar på. Vad definierar en man och vad definierar en kvinna? Vi rör oss i kanske inte problematiska men ändå frågor som vi borde diskutera. Att inte diskutera dessa frågor är verkligen fel av oss. Det pågår en debatt när det gäller de uttryck som ledamoten Fellman lyfter fram. Det är en debatt som pågår i parlament runt omkring oss. Det finns en anledning för människor känner sig obekväma när det kommer uttryck som de inte riktigt förstår.

Vi har också hela diskussionen om traditionella könsroller, vad är biologiskt kön och vad är ett socialt kön? Vad är kön egentligen? Är det inte just den här typen av diskussioner vi ska föra här i parlamentet, särskilt när vi inför lagstiftning där vi inför diskrimineringsgrunder kopplade till dessa aspekter?

Trots detta har ingen sagt något om det här idag, utan bara att vi inte ska diskriminera någon och att det här är bra.

Jag tycker att den kritik jag framför här idag är saklig. Vi behöver verkligen ta reda på det.

När det gäller EU-direktiv, finns det uttryckliga krav på att vi ska införa just dessa diskrimineringsbegrepp, eller inte? Om det inte är så, kan jag personligen tycka att ingen ska diskrimineras av någon anledning. Det borde väl vara grunden för en ombudsmannamyndighet när vi pratar om diskriminering. Ingen ska bli diskriminerad av någon orsak.

När vi börjar införa nya ord på det här viset så hittar vi hela tiden nya diskrimineringsgrunder. Det blir ganska svårt för ombudsmannamyndigheten att avgöra vad som är diskriminering och vad som inte är det, om det hela tiden införs nya sakliga begrepp. Betyder det då att det som inte står med i lagen inte är en diskrimineringsgrund? Så är det inte; man får inte bli diskriminerad av någon orsak. Det borde väl egentligen räcka eller? Tack, talman!

Tack, talman!

Om jag vore en person med en könsidentitet eller könsuttryck som inte faller inom normen, skulle den raljerande och förlöjligande inledningen av ledamoten Wikströms anförande vara djupt diskriminerande för mig. Att bli utsatt för att man förklarar att den identitet man har, inte ens erkänns, utan istället avfärdas som ett påhittat ord, gör det svårt att ens förstå situationen.

Ledamoten vet mycket väl att det alltid har funnits människor med olika könsidentiteter och könsuttryck genom historien. Att detta nu införs genom ett EU-direktiv i diskrimineringsgrunderna, som utgör en laglig grund för ombudsmannamyndigheten att hantera, är inget godtyckligt. Det är ett resultat av en samhällsutveckling.

Tack, talman!

Jag vet inte om jag pratar så mycket om godtycklighet. Jag försöker förstå de här begreppen. En central fråga är: Hur kan man bli diskriminerad på basis av könsidentitet när allt som andra människor ser är könsuttryck? Det är en central frågeställning. Ledamoten får gärna förklara detta, och i så fall om just den frågeställningen är djupt diskriminerande för människor som inte klär sig eller uttrycker sig som man förväntar sig av en man eller en kvinna. Jag förstår inte på vilket sätt jag har förolämpat någon i mitt anförande. Ledamoten får gärna förtydliga det, för det går mig förbi.

Det är inte alls förvånande för mig att ledamoten Wikström, som är en norm mitt i prick, man, inte förstår att människor med ett annat uttryck, oavsett vad det må vara, kan känna sig utsatta och diskriminerade baserat på hur de identifierar sig eller hur de klär sig. Det har säkert aldrig drabbat honom, men det finns många sätt att ta reda på detta.

Jag är säker på att ledamoten Wikström, som både kan läsa, skriva, googla och använda ChatGPT, kan ta del av erfarenheter av diskriminering som drabbar personer med en annan könsidentitet eller könsuttryck. Det här är verkligen inte kärnfysik.

Som jag nämnde tidigare har ledamoten alla möjligheter att fördjupa sig i den här frågan i utskottet och söka svar, om han vill göra det seriöst, och inte bara vill göra det för att förlöjliga (… taltiden slut).

Tack, talman!

Jag hoppas att jag inte uppfattas som splittrande eller förlöjligande av majoriteten. Men jag anser att det är en befogad fråga: Hur kan man bli diskriminerad på grund av könsidentitet om allt vi ser är könsuttryck? Ledamoten borde rimligtvis kunna svara på den frågan ganska enkelt, om det nu är så uppenbart för alla. Men kanske är det inte riktigt så enkelt som ledamoten vill framställa det.

Som jag har förstått det går detta ärende till lag- och kulturutskottet, och inte till social- och miljöutskottet där jag själv är medlem. Därför vill jag lyfta fram dessa frågeställningar här och nu, så att de kan klargöras i utskottet.

Tack, talman!

Jag tycker att det har varit en ganska intressant diskussion. Jag är genuint nyfiken.

Ledamoten talar om att, vilket jag också håller med om, ingen ska diskrimineras på några grunder. Men hur ser är Obunden Samlings syn på att vi har en lagstiftning om detta? Ska det vara godtyckligt på vilka grunder man ska diskrimineras, beroende på vilka människor ni anser passar in i diskrimineringsgrunden? Eller på vilka grunder tror ledamoten Wikström att människor oftast blir diskriminerade?

Tack, talman!

Jag anser att den centrala uppgiften för ombudsmannamyndigheten är att avgöra om någon människa har blivit diskriminerad. Därför kanske jag inte är den rätta personen att stå här säga det. Då vi måste ha en specifik sakfråga att diskutera.

När det gäller vilka grunder man vanligtvis blir diskriminerad på så har jag inte heller någon aning om det. Om jag ska gissa så handlar det troligtvis om etnicitet och kön.

De problem som jag lyfter fram här har inte med det att göra, utan snarare den inneboende problematiken i de två begreppen och hur de beskrivs.

Hur kan man bli diskriminerad på grund av könsidentitet när allt som alla upplever är könsuttryck? Kan ledamoten besvara det här? Enligt ledamotens kollega var det väldigt uppenbart att det här är enkla saker. Ledamot kan säkert ge mig ett svar på det.

Jag märker att det finns olika synsätt på det här. Jag, ledamoten Fellman och ledamoten Wikström, samt hans flinande kollegor i Obunden Samling, har olika åsikter. Jag håller mig ganska lugn, så ni behöver inte sitta och skratta.

Det här visar också på att det finns ett stort ganska underskott i både förståelse och kunskap, samt en helt annan syn på hur det här är, vilka människor som har vilka rättigheter och hur olika grupper i vårt samhälle fungerar. Det handlar också om hur diskriminering yttrar sig.

Ledamoten Wikström, jag kan föreslå en diskussion i utskottet, om jag får fast jag är ersättare. Kanske kan vi ha en sittning där vi bjuder in ledamoten och andra, eller ett öppet hörande med regnbågsfyren eller någon annan organisation. På så sätt kan ni få bättre kunskap och slippa sitta och flina, samt känna er provocerade av att det finns nya begrepp i en lagstiftning.

Tack, talman!

Jag vill bara informera de som lyssnar om att ledamoten sitter i första raden här, medan mina partikollegor sitter i sista raden. Jag ser dem allihop. Jag har inte sett särskilt mycket flinande, men det är väl sådana vanliga påhopp som man förväntar sig från Socialdemokraterna.

Det är helt uppenbart att vi i alla fall beaktar den här frågan på olika sätt. Det verkar som att man från socialdemokratiskt håll inte är intresserad av att diskutera de frågeställningar som jag lägger fram, utan istället ägnar sig åt att förklara för mig hur dum jag är som inte förstår dessa saker. Jag borde tydligen informera mig bättre.

Men för den som lyssnar blir det ändå ganska uppenbart att ingen i det socialdemokratiska partiet heller behärskar dessa frågor. Ändå står vi här idag i beråd att fatta beslut om att anta en lagstiftning som använder sig av dessa begrepp. Det är ganska oseriöst.

Tack, talman!

Jag log faktiskt när ledamoten Wikström inledde sitt anförande. Jag tyckte att det han sa var bra, och det var intressant att han lyfte fram detta. Det var ett av de få tillfällen i lagtinget då jag var på lite bra humör.

Men det som görs här är att man medvetet missar ledamoten Wikströms andemening. Denna andemening är att ingen ska bli diskriminerad. Vi kan inte fortsätta att införa en massa diskrimineringsgrunder som ingen vet vad de betyder. Som det är nu är det fritt fram att diskriminera mot tehyranier. Hur ska det gå för dem? De måste in nästa gång.

Det är väl det som ledamot Wikström menar, att ingen ska diskrimineras. Vi kan inte införa en massa små grunder som ingen vet vad de betyder.

Tack, talman!

Precis, ingen ska diskrimineras, det är grunden. När vi inför nya begrepp som vi uppenbarligen inte behärskar här i lagtinget så blir det ganska besvärligt. Dessa begrepp får man inte diskrimineras för, men vi behärskar inte begreppen själva. Om ni i lagtinget pratar med era bekanta och med era vänner, så är jag helt övertygad om att en majoritet inte kan se skillnaden mellan dessa två ord och de förstår inte vad de betyder. Det är problematiskt.

Vi inför lagstiftning baserat på sådana grunder, med ett språk som befolkningen inte förstår, vilket skapar ytterligare komplikationer. De är svåra att sätta gränser på. Vad betyder de? Det är ett väldigt luddigt språk.

Tack för det förtydligandet. Det är precis det jag försöker framföra här, men också de filosofiska antagandena om vad en man och en kvinna är. Ska vi ta bort alla könsbegrepp?

Tack, talman!

Det som ledamoten har lyft fram nu, och de replikskiften som har följt, visar tydligt att vår lösning är att ingen får diskrimineras. Deras lösning är att vi måste ha en sittning med en lobbyorganisation, till exempel Regnbågsfyren, som kan förklara alla dessa begrepp för oss.

Hur ska vi göra med ålänningarna som ska tolka dessa lagar? Ska de också ha en sittning med Regnbågsfyren eller någon annan? Det kommer att dyka upp en annan lobbyorganisation som tar hand om tehyranier.

Tack, talman!

Det är precis det jag vill belysa, i alla fall något snarlikt när det kommer till språket. Om vi inte behärskar språket, så är det troligt att majoriteten av befolkningen inte gör det heller. Hur ska man då kunna förstå lagstiftningen vi står i beråd att anta?

Som ledamoten nämner så är det vår skyldighet att genomföra en stor informationskampanj om de nya begreppen, så att folk förstår på vilka grunder man inte får diskriminera någon annan.

Det är helt naturligt, som för mig och ledamoten, att man ska inte särbehandla människor av vilken anledning som helst. Man ska se personen som den är och behandla den därefter och stanna där. Det är naturligt för mig.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet omfattas? Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.