Föredras

Talman! Skärgårdstrafiken har varit i fokus igen den senaste veckan men inte på ett positivt sätt, tyvärr. Landskapet riskerar nu böter i mångmiljonklassen för ingenting. Som alla vet fortsatte förra landskapsregeringen tidigare planer i kortrutten, bro och färja. Nuvarande landskapsregering, med lantrådet i spetsen, konstaterar i plenum i juni att beslut som fattats både i kortruttsprojektet Västra Föglö och i upphandlingen av färjetrafiken på Föglölinjen har skett i laga ordning och inom de befogenheter beslutande haft vid tidpunkten för beslut. Vilka befogenheter har landskapsregeringen och lantrådet haft gällande uppsägningen av avtalet med elhybridfärjan?

Talman! Tack för frågan. Under åren 2012-2013 gjordes en kortruttsutredning över hela skärgården, de samlade trafikmöjligheterna som man såg. Avsikten där var att flytta över ansvaret från landskapsregeringen till den enskilde. Det vill säga att färdas mera över land än att färdas över hav, eftersom det alltid är dyrare. Att färdas över land ger också bättre möjligheter för den enskilde att anpassa sitt resande efter de faktiska behoven. Det meddelandet fördes till lagtinget år 2014.

Under den förra mandatperioden fortsatte landskapsregeringen delvis de planer som fanns från tidigare. Jag kan tycka att vad man glömde bort att komma ihåg var att situationen, det ekonomiska läget och folks inställning till miljö och natur förändras under resans gång. Under åren 2015-2019 då ni, Katrin Sjögren, ledde landskapsregeringen var ni inte en gång till Centerpartiet, som då hade sex mandat, för en avstämning. För att höra vad har vi för syn på skärgårdstrafiken, hur vi tillsammans kan ta det vidare? Står vi bakom det här?

En lång resa som alltid tecknades av brådska resulterade den 27 september 2019 i en omröstning i lagtinget. En omröstning som inte hade stöd av en majoritet. Inte ens alla i ert eget parti, vicetalman Katrin Sjögren, stödde det. Det vill säga det fanns inte ett parlamentariskt stöd för de planer som fanns. I det läget hade det varit ansvarsfullt att konstatera att det här avtalet behöver nog sägas upp ganska omgående. Den förra landskapsregeringen valde ändå, trots att ett parlamentariskt stöd saknades både i det förra lagtinget och det här, att fortsätta planerna.

I samband med valet var Åländsk Center väldigt tydlig. Vi tycker att man ska ta timeout vad gäller Gripö projektet. Vi tycker att man ska satsa på en tunnel. Vi tror att som ekonomin hade utvecklats, med investerare som visat sig intresserade och med de berättigade miljökrav som hade lyfts upp, att man borde en sista gång titta på den möjligheten, men det förslaget vann inte understöd. Det är det här landskapsregeringen gör nu. Vi verkställer det som det förra lagtinget sade och det som det här lagtinget tycker.

Talman! Lantrådet vägrar svara på frågan. Min fråga löd: vad har man för befogenheter och fullmakter att säga upp elhybrid avtalet? Det är precis det jag frågar och det är här vi står nu. Budgeten är bindande på momentnivå, det skriver landskapsregeringen och lantrådet själv i verkställande av budgeten för 2020. Allmänna motiveringar har en status som en uppmaning och har inget beslut. Min bedömning är den att landskapsregeringen inte har en fullmakt att säga upp elhybrid avtalet. Dessutom så uppmanade sittande lagting landskapsregeringen att omförhandla och alternativt säga upp avtalet. Lagtinget och allmänheten fick läsa i media, som också företagarna fick göra, att man bröt upp avtalet. Har man fört några förhandlingar överhuvudtaget?

Talman! Det försöker piskas till en hård stämning här, där nuvarande landskapsregeringen då skulle ha brustit. Till saken hör att lagtinget fattade beslut den 27.09.2019 och beslutade om följande åtgärdsuppmaning: "Lagtinget uppmanar landskapsregeringen att omedelbart säga upp avtalet för färjetrafik mellan Svinö och Mellanholm med hänvisning till att lagtinget inte beviljat medel för ifrågavarande verksamhet." Den delen har vi ingen samsyn kring. Vi har olika syn på huruvida man kunde häva avtalet och om man inte kunde häva avtalet.

Av förekommen anledning, eftersom vi ligger i en juridisk process, vill jag helst inte kommentera hur saker och ting har skötts. Men jag kan säga att det stämmer inte att företagarna inte skulle ha fått den informationen förrän det står i tidningen. Hur sedan konsortiet väljer att hantera sin interninformation kan inte landskapsregeringen ta ställning till. Jag har stort förtroende för de tjänstemän inom allmänna förvaltningar som hanterar de här frågorna. De är både lyhörda, pragmatiska och kommunikativa. Jag vet att det har förts information både informellt och formellt med konsortiet.

Talman! Lantrådet fortsätter att hänvisa till föregående lagting. Vi vet också att det fanns enighet i kortrutten och miljökonsekvens bedömningen till Gripö, som sittande lantråd gjorde som infrastrukturminister.

Nej, det här måste den här sittande landskapsregeringen ta ansvar över. Bred parlamentarisk förankring, vad blev det? 13-14 i en åtgärdsuppmaning. Vi röstade om klämmen och det fanns på budgetmoment nivå när det gäller bron, men lagtinget har inte fattat ett beslut om att säga upp elhybrid avtalet. Budgetbehandlingen pågår som bäst i lagtinget och i finans- och näringsutskottet. Tänker landskapsregeringen informera finans- och näringsutskottet? Vi pratar om skadestånd i 10 miljoners klassen. Det har väl aldrig hänt förut? Dessutom gav landskapsregeringen tydliga utfästelser för snart ett år sedan att man ska informera lagtinget om hur förhandlingarna fortskred (… taltiden slut).

Talman! Jag skulle ogärna i offentligheten föra ett resonemang kring frågeställningar som är öppna i den nu juridiska processen. Jag tror att det vore oklokt. Jag vet att den tidigare infrastrukturministern har lyft summor i samband med ett skadestånd. Jag vet vad som står i pappren som har gått in till tingsrätten. Samtidigt ska vi komma ihåg att vi är i början av en process. Landskapsregeringen har inte svarat på det här nu, vilka bedömningar vi gör. Jag finner det osannolikt att vi gör exakt samma ekonomiska analys som konsortiet har gjort, men det är en fråga som kommer att processas vidare i domstolen. Jag tror inte, med den kännedom jag har i dag, att det vore rimligt att ge finans- och näringsutskottet alla detaljer i en juridisk process som är pågående. Landskapsregeringens och lagtingets förhoppning är naturligtvis att skadeståndet ska bli så lågt som möjligt. Det är det som vi arbetar för tillsammans. Man måste också låta landskapsregeringen som har det operativa ansvaret ha det, ta det och föra det här i mål. Det som den förra Landskapsregeringen lade grunden till, ett kaos i skärgårdstrafiken.

Tack, talman! Så att inte lantrådet ska få sluta med de berömda orden, ett kaos i skärgårdstrafiken, tycker jag att vi ska ta ett varv till med samma frågeställning.

Jag känner mig uppriktigt oroad över vad som ska hända med tredjepart om landskapsregeringen, som är en myndighet, ingår avtal, precis som lantrådet själv med sin regering har svarat justitieombudsmannen, JK, justitiekanslern i juni. Regeringen Sjögren hade både politiskt och juridiskt mandat att göra de upphandlingar som då gjordes. Det betyder att tredje part måste kunna lita på att landskapsregeringen som myndighet gör bindande avtal (… taltiden slut).

Tack, talman! Tack för frågan. Jag tror delvis att jag förstår vart vi är på väg. För det första vill jag säga att jag har en stark samsyn med det som ledamoten Camilla Gunell säger. Har man ingått ett avtal så bör man se till att det följs. Det ska inte bero på vem som är minister eller vem som sitter i landskapsregeringen. Nu är det så att verkligheten är en helt annan. Jag tror faktiskt inte att jag kan erinra mig någon av de senaste 5-6 årens upphandlingar som inte ettdera skulle ha varit till marknadsdomstolen eller som skulle ha varit till tingsrätten för prövning. Oberoende om det är byggande av hus, byggande av färjor eller broar, om det gäller neddragningar av vägar och så vidare så de beslut som landskapsregeringen fattar, oberoende vem som är motpart, granskas och ifrågasätts i en juridisk process. Det är snarare en regel än ett undantag att det inte går så. Därmed är det inte sagt att det är lyckat, varken för det offentliga Åland eller för det privata näringslivet, men så verkar situationen har utvecklats.

Tack, talman! Lantrådet får det att låta som att det här är någon slags sedvanlig process som vi nu går igenom. Jag tror att Åland aldrig har sett en liknande skandal där man pådrar sig skattebetalarna 10 miljoner och mer i skadestånd för att få ingenting. Det är inte en sedvanlig process. Det är regeringen Thörnroos som har agerat utan att ha lagtingets stöd. Det har inte fattats sådana beslut utan man hänvisar till en omröstning i slutet av mandatperioden som var en åtgärdsuppmaning. Juridiskt har nu det här avtalet brutits och att skadestånden kommer är absolut ingen överraskning. Tycker inte lantrådet Thörnroos att det finns något utrymme för självrannsakan i den här frågan?

Tack, talman! Nej, det är nog ingen överraskning att det kommer ett skadestånd. En skadestånds anhållan, en skadeståndsbegäran, så är det alltid när saker förs till domstol för prövning. Det är bara skadeståndsbeloppet som jag kan tillstå att det är väldigt högt, åtminstone här inledningsvis. Det är fritt fram för den som lämnar in skadeståndet att nämna vilken siffra man anser att man vill ha i ersättning. Där finns det ingenting som avviker från det normala.

När det sedan gäller min egen insats i det här är jag den första att beklaga att skärgården lider. Våra fartyg är gamla och skruttiga, om det ordet tillåts, och vi behöver en förnyelse av flottan. Det jag har dragit för lärdom av det här är att se till att det finns ett bred parlamentarisk stöd för de åtgärder som vidtas och därför har det nu tillsatts en parlamentarisk kommitté som jobbar vidare med tunnelfrågan. För närvarande är Socialdemokraterna det enda parti som inte ingår i den, de andra har tackat ja för att delta i den processen. Det hoppas jag att är ett sätt som ska möjliggöra för fortsättningen där det inte är beroende på en fyraårsperiod hur saker och ting förs fram.

Tycker inte lantrådet att det är ett problem att tredjepart i det här fallet drabbas av det faktum att landskapsregeringarna efter varandra inte kan stå kvar i ett juridiskt bindande beslut? En tredjepart skriver inte ett avtal med regeringen Thörnroos eller regeringen Sjögren, eller vad det nu heter, den skriver ett avtal med Ålands landskapsregering. Jag tror inte man kan göra det här till någon slags normaliserad process. Det är ytterst ovanligt att vi befinner oss i detta skede. Första infrastrukturminister i den egenskapen påtager landskapet kostnader för utredningar närmare fem miljoner. Nu har vi det här skadeståndet på 10 miljoner och det finns ytterligare ett byggföretag som inväntas komma med skadestånd. Tycker inte lantrådet att hon börjar bli lite dyr för självstyrelsen?

Talman! Det är väljarna som avgör huruvida de har tyckt och om de tycker att jag gör ett gott arbete, oberoende i vilken position jag befinner mig i. När ledamoten Gunell pratar om tredjepart så måste det i alla fall vara skärgårdsborna som lider av det här. Ena parten är landskapsregeringen och andra parten än konsortiet där det är Finferries, alltså det statsägda finska bolaget, som håller i taktpinnen. Vårt lokala rederis andel där måste nog betraktas kanske som något mindre än en konsortiets. Både med tanke på omsättning och vinstmarginaler från tidigare.

Jag hoppas och tror att det här, trots allt, ska leda till en lösning som vi alla kan acceptera och som vi alla kan leva med. Att den parlamentariska kommitté som leds av infrastrukturministern ska komma till skott så småningom och vi ska slutligen få ett beslut om huruvida vi ska bygga en tunnel till Föglö eller inte, var den ska dras och hur den ska finansieras. Jag vill inte säga att jag roade mig, men jag tittade lite mina gamla lådor och konstaterade att den utredning som landskapsstyrelsen på den tiden, 1993, lämnade om trafiklösningar till Föglö står sig än idag.

Herr talman! Vi vet alla hur ekonomin är i dessa coronatider. I finans- och näringsutskottet behandlar vi som bäst budget 2021, utan reformer sägs det, men inte helt. Ni vill införa ett transportstöd som kan vara en bra åtgärd för resiliensen, men ni föreslår ett transportstöd för livsmedelsföretag enbart. Det känns nästan lite sunkigt 1900-tal att ge stöd enbart till en grupp som stöder det största partiet i regeringen. Själv har ni blivit degraderad till jordbruksminister. Vilka är argumenten för livsmedelsindustrin och kunde ni kanske tänka er att ge ett transportstöd till alla företagare, alltså hela Åland, alla exporterande företag?

Tack, talman! Vi har diskuterat det här både i budgetdebatten och också under utskottsbehandlingen. Som ledamot Toivonen vet så är det ett stöd som man kan ha lite olika åsikter på om är rätt riktat eller inte. I den här exceptionella tiden när vi vet att livsmedelsindustrin faktiskt går ganska bra, i förhållande till många andra som är hårt drabbade av coronapandemin, så har vi sett från landskapsregeringens sida att det är viktigt att smörja de hjul som snurrar. Orsaken varför vi har valt att införa ett transportstöd är för att vi vet att den bransch som är viktigast för Åland och som just nu lider mest är transportsektorn och det är framförallt rederierna. Det vi då kan konstatera är också att det enda vi med säkerhet vet är att transporterna inte kommer att bli billigare den närmaste tiden, utan snarare tvärtom. Det här är ett sätt att på förhand försöka dämpa den effekten av vad vi vet att komma skall. Och varför då livsmedelsindustrin? Jo, för det handlar om att det är stora mängder. Tar vi exempelvis vår fabrik i Saltvik, eller de ägarna som äger den vid Saltvik men som tillverkar chips, så transporterar man kanske mera luft än vad man transporterar varor. Ser vi på de andra livsmedelsföretagen så är det oftast stora volymer. Tar vi de traditionella andra industriföretagen så är inte volymen dess stora och transportkostnader den stora kostnaden för bolaget. Utan det är andra kostnader som är högre i balansomslutningen, såsom hyror, personal och så vidare. För att gynna de företag som har stor utmaning de kommande året, med tanke på transportkostnader, har vi valt att rikta in oss mot livsmedelsföretagen.

Tack, talman! Tack för svaret herr jordbruksminister. Det är bra att ni försöker hålla hjulen att snurra, men om en bil kör i diket är det bättre att satsa på fyrhjulsdrift. ÅSUB undersökte faktiskt effekterna av transportstödet när de skulle avvecklas 1999. Då kom man till att ungefär 450 arbetsplatser var hotade. I dagens läge kunde man faktiskt se ett nytt transportstöd som skulle gälla alla företag, att det kunde generera 450 arbetsplatser. Att bara störa livsmedelssektorn stinker nog kohandel. Det var kanske doften av er politik som vi kunde känna i ett anförande under debatten. Min fråga kvarstår, kunde 450 arbetsplatser i detta läge vara ett tillräckligt argument för att bedriva en politik för hela Åland och inte enbart för de hjul som redan snurrar?

Tack, talman! Minister Karlström, som förövrigt inte bara är jordbruksminister utan också arbetsmarknads-, turism-, industri-, handels-, digitaliseringsminister, inser att de 500 000 euro vi sätter på transportstödet inte skulle göra så stor skillnad om vi spred ut det till alla branscher att gälla överallt med alla som eventuellt har någon sorts transport i sin verksamhet att göra, allt från handel till annat. I en tid där det finns begränsade resurser så väljer vi att sätta dem på de företag som vi vet att kommer att drabbas hårt av transporterna, de exporterade transporterna, de kommande åren. Om det här sedan kommer att vara ett stöd som kommer att finnas kvar i en längre tid eller inte, det kommer framtiden att få visa. Men det här är ett sätt att proaktivt hjälpa och smörja de hjul som snurrar, fyrhjulsdrift eller (… taltiden slut).

Tack, talman! Tack för svaret såhär långt. Jag har en tilläggsfråga, eller ett argument till. Vi lever som bekant i en brytningstid när E-handeln tar stora marknadsandelar, men på Åland har företagen svårt att konkurrera på grund av skattegränser. Det gäller att öppna en webbutik och att börja exportera. Det här är merkostnader, och för många företag på Åland är det oöverstigliga kostnader. I media har man lagt fram idén om att det här transportstödet på 2020-talet kunde riktas också till dessa företag, inte bara den fysiska transporten utan tekniska transporten kring skattegränsen. Alltså transportstöd där kostnaden för skattegränsen på ett annat sätt kunde stödas. Kunde då IT-ministern stöda en sådan här sak?

Talman! Det här är däremot en oerhört viktig fråga det också. Det är inte transporterna som är hindret för webbhandel eller E-handel på Åland. Det är inte de kostnaderna som på något sätt är det som gör att en företagare väljer att börja sälja sina varor eller inte på nätet. Tyvärr, precis som ledamot Toivonen säger, så är det skattegränsens administrativa trösklar som många gånger är oöverstigliga. Det är det här landskapsregeringen också har sagt i tilläggsbudget 4, men också i den här senaste budgeten för 2021, att man kommer att sätta krafttag och också pengar och resurser bakom för att hitta en lösning på. Det är helt klart så att Åland 2021 och framåt kan inte vara den regionen i världen där man inte kan bedriva webbhandel och E-handel på. Det måste vi bara lösa, men det löses inte genom att använda transportstöd och de minimis lösningen. Det måste lösas på annat sätt och där har finansministern (… taltiden slut).

Tack, talman! Minister Wikström. Den fasta förbindelsen till Föglö var kanske den största revitaliserande infrastrukturfrågan inför valet i oktober 2019. Särskilt viktig var frågan helt uppenbart för Centern och Obundna, som med stora affischer och plakat marknadsförde tunnelalternativet framom färjförbindelse till Föglö. Jag hör själv till den kategorin av skärgårdsbor som inte ser fördelarna, vare sig ekonomiskt, hållbarhetsmässigt eller rent funktionellt, med gårdagens lösningar på framtidens behov.

Nu har landskapsregeringen tillsatt en kommitté som ska bistå med synpunkter kring några viktiga parametrar för att kunna gå vidare med frågan. Inte eventuellt gå vidare, utan i ert regeringsprogram går det uttryckligen att läsa att regeringen avser bygga en tunnel till Föglö. Ett år har gått sedan valet, en månad har gått sedan kommittén tillsattes men inget möte är ännu utlyst. Är arbetsgruppen bara en kuliss i ett spel för galleriet? Eller hur har ni tänkt få fart på projektet?

Tack, talman! Det är, som ledamoten säger här, en viktig fråga. Man måste alltid beakta att lagtinget beviljar medel till landskapsregeringen. Vi är inne i en budgetprocessen nu och medlen har ännu inte beviljats. Självklart skulle jag gärna sett att den här processen hade tagit fart redan nu. Utan corona skulle vi vara där. Nu för vi egentligen den debatten som skulle ha förts i våras.

Tunnelkommittén kommer ha ett konstituerande möte innan jul, det kan jag garantera. Sedan behöver vi se vad finans- och näringsutskottet säger och att medel avsätts för det här arbetet. En tjänsteman behöver också till för att leda arbetet. Med det sagt så kan man ha en del möten innan tjänstemannen är på plats. Ungefär där ligger vi i frågan.

Tack, talman! Tack, ministern Wikström. Ni har påbörjat rekryteringen, det är bra så. Men har ni reflekterat över att vi tappat tid och styrfart i projektet? Finns det ens en projektbeskrivning att studera i dagsläget? Vi har inte närmat oss ett förprojekteringsskede i saken, inte långt nära ännu. I vätgasprojektet, ett tacknämligt initiativ från ministern, anlitar ni ett aktiebolag som till största delen ägs av utom åländska krafter. Hur ser ministern på möjligheten att gå tillväga på samma sätt här? Det finns ju många fördelar med att anlita en samlad kunskap som redan är tillgänglig på Åland dessutom. Vad tror ministern om det spåret?

Tack, talman! Det är trevligt att ledamoten lyfter upp vätgasprojektet. Jag tycker personligen att det är ett intressant angreppssätt. Vi behöver generellt sett bli bättre på att söka medel från EU. Det är så att det här projektet finansieras helt med hjälp av EU-medel om det beviljas. På så sätt är det bra.

När det gäller infrastruktursatsningar så oavsett hur man upphandlar en tunnel så behöver det finnas representanter från landskapsregeringen eller från offentlig sektor som är med och håller i projektet. Man kan inte helt frikoppla offentlig sektor från ett sådant här projekt. Det kan man inte heller göra när man pratar om ett färjprojekt, som vätgasprojektet. Nu är det vid ett sådant skede med vätgasprojektet att man söker medel för vidare utredning och det finansieras till hundra procent om det blir beviljat.

Tack, minister Wikström. Ni säger att det inte finns medel allokerade. Skärgårdstrafiken sparar över en miljon euro i bränslekostnader under detta år på grund av att bränslekostnaderna helt enkelt är lägre nu. Vi måste få fart på det här projektet nu. Jag ser det som slöseri med resurser om vi inte kan ta tillvara den kunskap som finns nästgårds. I synnerhet i ett läge där vi står och stampar på stället, eller kanske snarare tar ett steg bakåt i stället för att forcera och avancera i en fråga som är så komplex och viktig för hela Ålands överlevnad, inte minst i en tid som präglas av dystra framtidsutsikter.

Kan ministern utlova nu att en kallelse utfärdas snarast? Så att vi inom kommittén kan diskutera dessa frågor utan att behöva gå till det offentliga rummet först. Ministern Wikström, vad ska vi säga till alla de tusentals islänningar, unga och gamla, som har förväntningar på att frågan om den fasta förbindelsen till Föglö framskrider?

Tack, talman! Jag menar att det är precis det som händer nu. Jag vet att det har förekommit kritik om att det är för lite medel avsatta. Det är inte min personliga åsikt men det är det som händer nu. Vi har gått ut med en tjänst, förstås står det med där att det måste beviljas medel för att den ska kunna tillsättas. Det är så här det ser ut när vi vill satsa på en lösning. Som sagt, hela den här processen borde ha skötts redan i våras men på grund av coronan så har det blivit försenat. Jag ser också fram emot att diskutera de här frågorna i kommittén i stället för i offentligheten på det här viset. Även om det är viktigt för offentligheten också att veta hur det framskrider.

Talman! Den här frågan torde riktas till minister Holmberg-Jansson, men jag har meddelat ersättande mister Hambrudd på förhand. Landskapsregeringen har beslutat att inte tillsätta ett råd för personer med funktionsnedsättning för år 2021. Läser man däremot lagen, ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet om service och stöd på grund av handikapp 4 § som träder i kraft första januari 2021, står det att landskapet tillsätter ett råd för personer med funktionsnedsättning. Min fråga lyder alltså, kommer landskapet att tillsätta ett råd för personer med funktionsnedsättning under 2021?

Tack, talman! Tack för frågan ledamot Eckerman. Landskapsregeringen kan inte i nuläget säga att vi tillsätter ett råd under 2021. Det som landskapsregeringen har i förslaget till budget 2021 är att vår avsikt är att verksamhetsformen och funktionen för rådet för personer med funktionsnedsättning ska utvärderas i samband med utvärdering av landskapsregeringens funktionshinderspolitiska åtgärdsprogram "Ett tillgängligt Åland". Med utvärderingen som grund ska landskapsregeringen tydliggöra ansvarsfördelningen mellan landskapsregering, kommunerna, kommunernas socialtjänst och intresseorganisationerna. Till grund för beslutet om att funktionshinders rådets funktionsnivå och sammansättning ska utvärderas ligger även utvecklings- och hållbarhetsagendan för Åland strategi två, det vill säga tillit och delaktighet.

Tack, minister Hambrudd. Inflytande och demokrati är väldigt viktigt för medborgarna. Det förvånar mig och intresseorganisationerna som arbetar för de funktionsnedsatta att man i stället för att tillsätta ett råd nu tänker utvärdera och inte anser att ett råd är en nödvändig förutsättning för att uppfylla skrivningarna i funktionsrättskonventionens artikel 33. Det är en bra tanke att man tydliggör ansvarsfördelningen mellan landskapsregeringen, kommunerna, KST och intresseorganisationerna, men kommer man alltså inte att följa sin egen lagstiftning detta år?

Tack, talman! Landskapsregeringen anser att det här är väldigt viktigt. Av den anledningen behöver det också utvärderas för att säkerställa implementeringen av FN:s konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det har under flertal år tillsatts ett handikappråd, ett funktionshinderråd, för landskapet Åland. Rådets sammansättning och funktion har varierat mellan åren. Landskapsregeringens bedömning är att om det nu blir ett råd att det blir på rätt sätt och på rätt nivå. Det handlar om att verkligen säkerställa implementeringen. Av den anledningen så vill landskapsregeringen först göra den här utvärderingen.

Tack, talman! Delaktighet och självbestämmande är ingenting självklart som kommer per automatik, inte heller för personer med funktionsnedsättningar. Faktum är att beslutsfattandet rätt sällan tar samhällets mångfald i beaktande. Det är sällan det ges tillfällen till dialog mellan personer som är berörda och har olika inflytande i gemensamma frågor. Jag är övertygad om att ett råd för personer med funktionsnedsättning är viktigt 2021 och det skulle gynna den åländska demokratin. Likaväl som att man prioriterar ett eget ungdomsråd och äldreråd på Åland så är det här alltså viktiga, demokratiska grundstenar i beslutsfattandet. Kan jag se det som att man nedprioriterar en av de här viktiga frågorna, ministern?

Tack, talman! Nej, ledamot Eckerman. Landskapsregeringen nedprioriterar inte det här utifrån det. Det stämmer, det finns äldreråd som är kommunerna. I Finland har de personer med funktionsnedsättning ute i kommunerna, det har vi inte i vår lagstiftning. Vi vill göra den här utvärderingen så att det blir på så rätt sätt som möjligt.

Talman! Våld mot kvinnor är ett viktigt folkhälsoproblem att ta itu med och där har landskapsregeringen en viktig roll. Eftersom en del kvinnor lever i en ständig pandemi av våld, och där finns inget vaccin i sikte. Finland är ett farligt land för kvinnor att leva i för det våld som kommer till myndigheternas kännedom är bara toppen av ett isberg. Vi har många styrdokument för jämställdhetsarbetet, men tyvärr ingen ansvarig tjänsteman som arbetar med jämställdhetsfrågor. Hur går det med rekryteringen? När ser vi en person på tjänsten som ansvarig för jämställdhetsfrågor?

Tack, talman! Tack för frågan. Just nu har vi en tjänsteman anställd på 60 procent, utifrån att vi också väntar på nästa års budget. Landskapsregeringen avser att anställa en specialsakkunnig inom jämställdhet på 100 procent vid årsskiftet, hoppas vi.

Vi har styrdokumentet "agenda för jämställdhet" som årligen ska fyllas med konkreta insatser. Vi har även ett styrdokument "nolltolerans mot våld i nära relationer" som båda ska ha årliga åtgärdsprogram med delmål och aktiviteter. Hur fortskrider det arbetet? Avsaknaden av ansvarig tjänsteman på heltid för jämställdhetsfrågor har knappast förbättrat den situationen.

Den undersökning som Ålands ombudsmannamyndighet gjorde för snart ett år sedan visade att de flesta kommuner, men även flera landskapsmyndigheter, saknar jämställdhetsplaner och även lönekartläggningar för sina anställda. Jämställda löner får alltså vänta för deras del. Hur har jämställdhetsminister Hambrudd agerat i frågan?

Tack, talman! Gällande jämställdheten så har vi agendan för jämställdheten där vi har alla sex olika punkter, bland annat mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Trots att vi nu har en specialsakkunning inom 60 procent så är det nu rätt person som kan göra det arbetet på 60 procent. Eftersom det är tidigare enhetschef för jämställdhetsfrågor.

Vi håller just nu på att konkretisera arbetet och åtgärdsplanerna, bland annat för samordningen kring våld i nära relationer, som vi vill ha mellan de olika myndigheterna. En del som jag väldigt gärna, och landskapsregeringen, vill titta på är utifrån det arbetet som justitieministern just nu har gjort i Finland kring Istanbulkonventionerna, jag tror att det är 34 olika åtgärder. Vi vill se över de här för hur de kan implementeras utifrån åländska förhållanden.

Alla har rätt att leva ett liv som är fritt från våld. Dagen för avskaffande av våld mot kvinnor uppmärksammades i torsdags den 25 november. Sociala medier översållades av orangefärgade inlägg av alla dess slag. På olika håll runt om i världen uppmärksammade regeringar och städer dagen genom att låta viktiga byggnader belysas i orange färg. Kan vi få se lagtingsbyggnaden, eller kanske någon annan byggnad, lysa orange den 25 november 2021?

Tack, talman! Det var en viktig dag förra veckans torsdag. "The orange day" som det heter ska vara flera dagar, varav landskapsregeringen uppmärksammade genom att digitalt via vår Youtube kanal ha information och utbildning av kompetenshöjande insatser. Specifikt riktade till de grupper som möter våldsutsatta personer, men även för andra personer. Det hoppas jag verkligen att vi kan flagga för den för att uppmärksamma, men det här är en så pass viktig fråga att det här ska uppmärksammas alla dagar på året. För att vi ska lyckas få nolltolerans och nollvision kring våld i vårt samhälle.

Talman! Människor därute, inklusive media, uppfattar just nu att självstyrelsen är i gungning, att själva grundvalarna skakar. Detta till följd av landskapsregeringens och lantrådets väldigt hårda och konfliktsökande ton i snart sagt alla uttalanden riktade till Finland. Är det verkligen så illa i relationerna att den hårda tonen är befogad? Förra veckan fick vi beslut om en höjning till 0,47 av klumpsumman, vi fick ett sjöfartsstöd på 27 miljoner, Åland får del av ett coronastöd på flera miljoner, det finns andra stödformer som kommer Åland till del som en del av Finland. Ändå är tonen och budskapet ett och detsamma från landskapsregeringen: Ni glömmer bort oss, vi ska ha mer, Krista Kiuru är dum. Man pratar som en konfliktsökande tonåring snarare än ett lantråd till en statsminister. Min fråga är anser lantrådet att det alltid är befogat att blåsa i den här stridstrumpeten? Är Finland (… taltiden slut).

Tack, talman! För det första kan jag inte erinra mig att jag någonsin i offentligheten skulle nämnt en minister i Finlands regering med namn och därtill sätta en stämpel på vad jag anser om hans eller hennes kompetens. Så till den delen vill jag ta kraftigt avstånd från det som ledamot Fellman säger.

För det andra vill jag säga att i vissa specifika frågor har vi från landskapsregeringens sida markerat tydligt. Det gäller främst svenska språket kopplat till smittskyddslagarna. Vi har sedan i våras, i samband med pandemin, haft ganska långt tålamod och accepterat att självstyrelsen har satts i karantän vågar jag nästan säga. Jag tycker nu ändå att man även i Helsingfors, speciellt vad gäller social- och hälsovårdsministeriet, borde kunnat upparbetat rutiner som bättre svarar emot de faktiska ska-krav som finns både i grundlagen och i självstyrelselagen. Det är inte ohemult att begära att lagstiftning finns på svenska. Det är inte okej när svarstiderna är två dagar och mejlet har kommit på fredag. Den svenska översättningen är på 7 sidor, den finska är på 55. Det är inte okej ur ett självstyrelseperspektiv, i första hand därför att det rör ålänningarna. Det är väldigt viktigt under den här pandemin att ålänningarna har samma rättigheter och skyldigheter som andra har. När man går in direkt mot individ och inskränker individens fria rörlighet så bör man vara säker på att man verkligen har torrt på fötterna. För att vi ska kunna ge ett bra svar om våra synpunkter till Helsingfors så bör vi få materialet på svenska. Jag tycker inte att det är ohemult.

Tack, talman! Min fråga gällde inte de fall där det är befogat att ha en kritisk inställning, utan om alla de andra frågor där man skulle kunna diskutera med en annan utgångspunkt och i ett annat tonläge för att hitta lösningar, också i de konfliktområden som alltid finns mellan självstyrelsen och riket. Under pandemin när man införde undantagstillstånd så har man konstaterat att det både i förhållande till grundlagen, till regionerna, till Åland finns problem som man måste jobba vidare med. Det sade man redan tidigt i Finland att det här är en lagstiftning som är föråldrad. Som politiker i det här rummet så vet vi att här kan tonen vara ganska hård. Sedan när man sitter i utskotten och jobbar så finns det utrymme för en sakligare diskussion. Så var finns de rummen? Var finns de personerna som landskapsregeringen kan prata mera stillsamt med och nå mål, annat än genom att blåsa i trumpeten för hemmapubliken? Eller är det också hemligt?

Talman! Det är svårt att svara på en fråga som är så generaliserande till sin karaktär, som den som ledamoten Nina Fellman ställer. "Alla de andra frågorna", vilka alla de andra frågorna? Vi för en kontinuerlig dialog vad gäller PAF, Penningautomatföreningen, vi har varit på höranden, fört informella diskussioner vad gäller 0,47:an som numera är i hamn. Vi för diskussioner vad gäller EU:s återhämtningsfond och resiliens, där förs det diskussioner hur mycket som helst. Vi hade senast statssekreterarna här i förra veckan och jag tycker att diskussionen och dialogen där är god. Jag vågar säga att, som jag ser det i alla fall, de ställen där vi har markerat självstyrelsens befogenheter ganska kraftigt är när det gäller lagstiftningen kring smittskyddslagen. Då menar jag inte det som framkom under beredskapstiden, där får man ha förståelse för att det var ganska turbulent och ganska svårt att få allting om alla fullt ut. I övrigt tycker inte jag att dialogen och tonen till Helsingfors är höjd heller, men det är min bedömning förstås.

Tack, talman! Det kanske är så eftersom det är en väldigt bred uppfattning både bland allmänhet och media att det är ett väldigt hög konfliktnivå i dialogen med riket just nu.

När vi har diskuterat tidigare tilläggsbudgetar, och också årets budget, så har man prata om att det i kommunikationen och samarbetet med regeringen borde finnas mer resurser i Helsingfors, för att föra samtalen för att fördjupa kunskapen både hos oss och i Helsingfors. Men i budgeten finns inga medel anslagna och en väldigt vag formulering i den allmänna motiveringen. Anser lantrådet att det behövs en förstärkt närvaro i Helsingfors? Tänker man i så fall förverkliga den? Eller finns det andra vägar man tänker sig för att fördjupa den här dialogen och förbättra samtalstonen och kunskapen?

Talman! För det första anser jag inte att landskapsregeringen driver en politik med fokus på hög konfliktnivå. Jag tycker att landskapsregeringen driver en saklig politik med självstyrelsens grundramar i ryggraden. Vi står upp för det som är för det åländska utan att vara onödiga. Det som är bra för Åland ska också vara bra för Finland och vice versa.

När det sedan gäller Helsingfors så är jag helt av samma åsikt som ledamoten Nina Fellman. Vi behöver förstärka i Helsingfors. Exakt hur den förstärkningen ska se ut är vi faktiskt inte riktigt helt övertygade om ännu. Däremot hade jag faktiskt förmånen i samband med att statssekreterarna var här och jag rådfrågade dem att hur tycker ni att vi borde göra för att stärka våra positioner i Helsingfors. Där fick vi flera goda förslag på vad man kan göra. Det kommer att ske en förstärkning i Helsingfors och vi kommer att återkomma till det i en tilläggsbudget.

Tack, talman! Tack lantrådet. Bästa lagting. Från USA har vi de senaste åren fått följa en politisk kommunikation som varit såväl högljudd som på många sätt söndrande. En egocentrisk kommunikation som renderar till polarisering och försämrade politiska relationer. En motvikt till den traditionella diplomatin som söker samförstånd och samarbeten. Diplomati borde vara Ålands bästa utvecklare av självstyrelsen gentemot riket. En diplomati som innehåller respektfullt relationsbyggande, kommunikation såväl på det officiella som det inofficiella planet. Har landskapsregeringen en tydlig och förankrad kommunikationspolicy över hur de externa kontakterna hanteras?

Svaret kan ges både med ett ja och med ett nej. Ja till den delen att vi nu har formaliserat de kontakter vi har utanför Åland, det vill säga Helsingfors och Bryssel, och har regelbundna gemensamma avstämningar med dem. Det är de första. Två, att vi funderar på den här förstärkningen i Helsingfors, hur vi ska göra den, och också i förlängningen förstärkningen Stockholm-Bryssel. Till den delen har arbetet påbörjats men vi är ännu inte i mål.

Tack, talman! Risken är att alla dras över samma kam. Bilden av Åland som lite gnälligt försvårar inte bara de politiska relationerna, det spiller även över i de kundrelationer och kontaktskapade som många åländska företag gör dagligen. Bilden utåt av Åland är viktig för precis varenda ålänning. Det är betydelsefullt att Åland uppfattas som ett positivt subjekt. Att hårda ord och polemik inte är lönsamma sett över tid. Utan en tydlig kommunikationspolicy riskerar dagsform, humör och personliga stressnivåer ge ett spretigt intryck av det officiella Åland. Jag frågar igen, borde det inte ligga en vinst i att man redan nu, omgående, idag, direkt efter plenum, egentligen sätter igång arbetet med att få en kommunikationspolicy? Speciellt i dagar som dessa.

Tack, talman! Säkert i den bästa av världar knäpper man med fingrarna och så har man har man ett färdigt svar. Ett av problemen och utmaningarna med demokrati och demokratiska processer är att de tar tid. De tar tid, de behöver förankras och personer som berörs av det behöver informeras. Jag delar synen på att landskapsregeringen säkert kan förbättra sin kommunikation både i Helsingfors, Stockholm och i Bryssel. Men jag tror att det krävs nog lite mer omfattande arbete än att rusa och stad just här idag. Slå ett klubbslag i bordet och säga att nu ska vi göra så här.

Tack, talman! Jag är mycket förvånad. Jag var övertygad om att svaret skulle bli att det nog finns en kommunikationspolicy redan idag. Att man hanterar speciellt de externa relationerna via en kommunikationspolicy. Även fast den inte är djupt förankrad, även fast den inte är framtagen av det bästa och under en lång tid så borde det vara fallet att en kommunikationspolicy finns. Annars blir det väldigt spretigt. Annars blir det på personnivå, och det är nog inte bra.

En kommunikationspolicy bidrar till att skapa en gemensam syn på kommunikation som ett strategiskt verktyg i verksamheten och ett viktigt medel för att nå målen. En kommunikationspolicy anger ramar för hur och varför en god kommunikation är så elementär. Därutöver definierar den ansvar och roller, vilket bidrar till ett professionellt arbetssätt. Då är frågan, det kanske är det som är orsaken till att vi så många gånger blir bemötta av tystnad.

Talman! Jag vet inte riktigt om ledamoten försöker komma till att det saknas en kommunikationspolicy, att det har saknats tidigare en kommunikationspolicy och att vi nu omedelbart borde ta en, jag är lite osäker kring det.

Däremot finns det ett tydligt regelverk från landskapsregeringens sida. Jag vill inte kalla det till kommunikationspolicy, men det finns ju dokument kring vem som kommunicerar med vem, när man kommunicerar och hur man kommunicerar. Självklart är det alltid så att det finns förbättringspotential. Är det så att det finns konkreta tips från ledamoten John Holmberg på kommunikationsstrategier så är ni välkommen att delge dem till landskapsregering. Vi ska ta det ad notam.

Tack, talman! Landskapsregeringen har antagit en tillämpningsguide för socialvårdslagar och äldrelagen. Det är inte ministerns bord, men däremot är utbildning det. I den här tillämpningsguiden står det minikriterier vid institutionsvård är att personalen har fördjupade kunskaper i demensvård, läkemedelshantering, nutrition och vård vid livets slutskede. Därtill finns det tilläggskriterier vid demensenhet på institutionsnivå, där landskapsregeringen har sagt att tilläggskriterier för god omsorg och vård för personer med demens vid separat demensenhet på institutionsnivå, där ska personalen ha tilläggsutbildning inom demensvård motsvarande ett halvt års studier eller 30 studiepoäng. Den här utbildningen finns inte idag. Jag undrar, eftersom den här börjar gälla från och med 1.1.2021, när utbildningen kommer att finnas tillgänglig? Och om den blir på högskolenivå eller på gymnasialstadiet?

Tack, talman! Tack för frågan ledamot Zetterman. Det är ett väldigt viktigt område som du lyfter. Behovet av tilläggsstudier är något som vi alltid behöver vara i framkant med. Svaret på din fråga utifrån om det ska vara på gymnasialstadiet, alltså vuxenutbildningsstadiet, där har inte landskapsregeringen diskuterat. Jag önskar att jag kunde säga om den kommer att vara på högskolenivå, men det vågar jag faktiskt inte svara. Det här är en viktig fråga som ledamot Zetterman lyfter och det där får jag helt enkelt kontrollera upp med mina kolleger kring hur den utbildningen ska gå?

Tack, talman! Minister Hambrudd säger att frågan är viktig, det brukar hon dock göra ofta i den här talarstolen.

Landskapsregeringen har väl inte klubbat riktlinjer för hur lagarna ska tillämpas, där det ingår delar kring utbildning, utan att ha diskuterat utbildningssidan? Eller ska jag förstås ministerns svar på det sättet?

Tack, talman! Nej, ledamot Zetterman ska inte tolka mitt svar på det sättet. Utifrån utbildningarna där som är inom socialvården och utifrån de olika behörigheterna inom specialomsorgsboenden med mera vågar jag inte säga hur diskussionen har varit utifrån ansvarig minister. Av den anledningen så kan jag inte säga att vi har glömt bort att diskutera den här saken.

Talman! Jag känner mig lite förvirrad faktiskt. Därför att som utbildningsminister så torde det ju vara så att ministern Hambrudd är ansvarig för den här frågan. Jag har utgått från att man arbetar kollegialt i landskapsregeringen. Att man därmed förstås har diskuterat den här typen av saker, om det ens är möjligt att genomföra innan man tar in den här typen av bestämmelser. Jag märker på minister Hambrudd att ett sådant kollegialt arbete kanske inte har föregåtts i det här sammanhanget eftersom svaren uteblir.

En annan intressant fråga i det sammanhanget är om landskapsregeringen i samband med det tänker vidta några kompensationsåtgärder gentemot kommunerna? Eller hur man ska lösa bristen på kvalificerade närvårdare i fall nu alla dem ska sättas i skolbänken under en hel termin, vilket är det landskapsregeringen föreslår. Missförstå mig inte, det är jättebra att den här gruppen får en djupare utbildning. Men hur det här ska verkställas i praktiken och allra särskilt eftersom inte ens en utbildning är färdigt planerat, det står nog skrivet i stjärnorna.

Tack talman! Tack ledamot Zetterman. Samarbetet mellan oss ministrar är absolut gott. Det kan jag absolut säkerställa. Utifrån kommunerna nu, utifrån närvårdarutbildningen och den kompetenshöjande, så kan den kompletterande utbildningen ske på många olika sätt. Den kan ske på arbetsplatsen och den kan ske via distansundervisning. Jag får helt enkelt återkomma till ledamot Zetterman så ska du få ett utförligt svar kring det.

Tack, talman! I förra onsdagens Nya Åland, den 25 november, kunde vi läsa att Åland Post vill minska antalet utdelningsdagar. Från fem dagar i veckan till två och tre dagars utdelningar varannan vecka. Tanken är att den nya utdelningsplanen ska träda i kraft under 2022. I samma artikel uttalar sig kansliminister Jansson ganska positivt kring en lagändring som då krävs för att detta ska vara möjligt. Min fråga är hur går diskussionen inom landskapsregeringen kring avsikterna med vår framtida postgång?

Tack, talman! Tack ledamot Påvals för en mycket angelägen fråga som landskapsregeringen samfällt har haft anledning att fundera på. Den har getts betydande uppmärksamhet de senaste veckorna. Vi har också haft det som föremål faktiskt på femregeringsbasen för att verkligen få in synpunkter från den samlade regeringsbasen. Plus att frågan redan i det här skedet har varit ut på en bred remiss för att inhämta synpunkter från kommunerna men också från samhället i stort.

Diskussionerna är som så att vi ser vad som händer med Åland Posts samlade intäktsbild. Tyvärr vet jag att finansministern idag har fått ett otrevligt besked om att postens intäkter kommer att minska ytterligare. Så det är en verksamhet satt under hård press och det betyder naturligtvis att man inom posten ser över alla de utgifter som man har i vardagslivet. Då är frågan om vi som en del av lagmaskineriet ska förelägga lagtinget en sådan lag som förändrar tätheten i utdelningen av post, i ljuset förstås av att antalet försändelser, i synnerhet sådana som gäller fakturor och liknande, då har gått ned rejält. Vi funderar och kommer så småningom att ta ställning i landskapsregeringen.

Tack, talman! Tack minister Jansson för det svaret. Min första tilläggsfråga handlar om det digitala utanförskapet som vi ännu har i vårt samhälle. Samtidigt som våra tidningshus oroar sig för den kostnadsökning som detta kan innebära och hur den påverkar utdelningen av papperstidningar så är det också så att vi har många i vårt samhälle idag som fortfarande inte nyttjar de tjänsterna. Utan i stället föredrar att av olika anledningar ta del av information via den reguljära postgången. Då undrar jag under min tilläggsfråga, delar kansliminister Jansson min oro för att vi med färre utdelningsdagar kan öka den digital utanförskapet ytterligare bland de medborgare som inte nyttjar digitala tjänster av olika anledningar?

Tack, talman! Det är en jättebra tilläggsfråga som ledamot Påvals aktualiserar. Vi kan väl säga att just demokratiaspekten har varit långt framme i de förda diskussionerna så här långt. Det vill säga att, som ledamoten antyder, alla har inte lyckats hänga med på digitaliseringsvågen. Alla har inte ens fysiska möjligheter att läsa tidningarna digitalt. Det här ska ställas mot, exakt vad jag sade tidigare, de ekonomiska förutsättningarna för Ålands Post. Jag tycker att man trots allt måste skilja lite på det faktum att här pratar vi mycket om vilka skrivelser och annat som bör tillställas ålänningarna med tillräcklig täthet kontra tidningsvärden. Då är frågan att kan vi lösa tidningarnas problematik med lönsamhet på ett annat sätt, det vill säga genom distributionsstöd som är närmast.

Tack, talman! "Posten ska fram" heter det traditionellt och jag är personligen till största del användare av digitala tjänster framför de reguljära postgångarna. Jag önskar ändå en reflektion av kansliministern kring vad det kan tänkas innebära för framtidens postväsende och postgång om man nu börjar rucka på den lagstiftning, i avseende att minska antalet utdelningsdagar. Och också kring vilka ytterligare förändringar, eller utöver detta, man kan tänkas göra för att förbättra ekonomin kring postväsendet på Åland idag.

Det är helt enkelt som så att posten måste göra det som alla andra måste göra när man är i en utsatt ekonomisk situation, man måste se över sin kostym. Det är ofrånkomligt att just posttätheten, det vill säga med vilken sekvens postutdelningen ska ske, är den det diskuteras om här och nu.

På årsbasis räknar Åland Post med, det av dem önskade, övergången till ett nytt system skulle medföra inbesparingar i ungefär storleksklassen en halv miljon. Det är naturligtvis betydande pengar det är tal om.

Jag vill understryka så här avslutningsvis att även om landskapsregeringen nu inom en ganska snar framtid beslutar att överlämna en lagpromemoria till lagberedningen så sker det arbetet, sedan blir det remiss och då tar man slutlig ställning. Sedan ska det också fattas ett konkret beslut om (… taltiden slut).