Föredras

Enligt 39 § i arbetsordningen avgör talmannen vem som ges ordet för att ställa en fråga. Talmannen har rätt att förklara frågestunden avslutad även om alla anmälda frågeställare inte beretts tillfälle att framföra sina frågor. En fråga får räcka högst en minut och svaret på frågan får ta högst två minuter. Efter svaret får frågeställaren och ministern yttra sig högst två gånger. De här anförandena får räcka högst en minut. Talmannen har rätt att avbryta diskussionen när han anser den ställda frågan tillräckligt belyst. Lantrådet har ingen tidsbegränsning.

Talman! Den externa politiken är kokhet med flera komplexa frågor på agendan. Självstyrelselagens vidare öde. Finlands högst troliga Natoanslutning och därmed Ålands demilitarisering. Lantrådets något kantiga uttalanden i riksmedia som verkligen väckt ont blod. Men landskapets interna politik lider dessutom av obeslutsamhet och oreda. Medierapporteringen på hemmaplan handlar om landskapsregeringens och majoritetens interna stridigheter och krishantering. Ledarskap och styrning verkar i det närmaste obefintlig samtidigt som avgörande utvecklingsfrågor väntar på tydliga och klara besked. Frågan som många ålänningar ställer sig är om landskapsregeringen är regeringsdugligt överhuvudtaget?

Talman! Det korta svaret på den frågan är ja. Landskapsregeringen är regeringsdugligt. Men om vi backar bandet lite så har jag en samsyn med det som vicetalman Sjögren för fram. Det är väldigt många stora frågor nu som finns på axeln mellan Mariehamn och Helsingfors. Vi har självstyrelselagen som har stor betydelse för oss. Vi har fastighetsskatten som också påverkar oss i stor utsträckning. Vi diskuterar beredskapslagen. Vi har en ändring av självstyrelselagens § 30. Listan kan kan göras lång. Många, många långa och svåra frågor. Jag tycker att landskapsregeringen vinnlägger sig om att föra en god och ärlig kommunikation mot Helsingfors. Jag tycker inte att att den kritik som nu framkommer från vice talman Sjögren - i ganska svävande ordalag -tidvis är helt berättigad. Jag stoppar här vid första frågetillfället.

Talman! Jag förväntar mig såklart inget annat svar. Vad kan lantrådet annars svara? Såklart. Men jag skulle vilja fördjupa diskussionen kring den interna landskapspolitiken. Vad blev det av reformpaket? Vad ska hända med kommunerna, landskapsandelssystemet, skärgårdstrafiken, ÅDA? Vi lever i en form av maktvakuum. Kan lantrådet ge tydliga och klara besked om vad som ska hända med ÅDA? Och när vi får skärgårdsmeddelande till lagtinget?

Tack talman! Det är alldeles sant att flera av de stora reformpaket som vi hade önskat genomföra från landskapsregeringens sida så har vi inte hunnit verkställa. Jag tror att alla vet vid det här laget vart vår tid och vår kraft har gått. Precis som övriga länder i västvärlden så har vi fått satsa tid och resurser på att hantera covidsituationen och också jobba väldigt mycket med självstyrelselagsrevisionen.

När det gäller landskapsandelssystemet - vårt interna system här på Åland - så har en arbetsgrupp tillsatts - eller två egentligen - och de har tid, om jag minns rätt nu, så går mandatet ut den sista september att jobba med de här frågorna.

När det gäller kommunerna så där har vi verkställt det som vi också tidigare sa inför valet att tvångssammanslutningar inte är aktuella. Så till den delen har vi kommit ganska långt.

När det sedan gäller ÅDA så håller jag helt med om att det är ett bekymmersbarn hela ÅDA. Det blev inte riktigt som - visionerna fanns och det var storslagna - men det verkliga paketet har blivit något eller avsevärt annorlunda än de förhoppningar som fanns. Det är en process som vi arbetar med. Sedan ska vi också komma ihåg - speciellt när det gäller ÅDA - att det är ganska många aktörer som finns med här så det gäller att få alla med på banan.

Talman! Alla är fullständigt medvetna om vilka år vi lägger bakom oss, men jag tycker det måste vara slut att skylla på det nu. Problemet för landskapsregeringen - tycker inte bara oppositionen, utan också ålänningarna - är att man ju inte vet hur man ska hantera de stora och viktiga interna frågorna. Och kanske det är så att det som var lantrådets fjäder i hatten med tjugo starka mandat var en missbedömning. Det är spretigt, otydligt, vankelmodigt och det har ingen styrfart alls. Så jag upprepar min fråga; när kan lagtinget och kommunerna förvänta sig tydliga och klara besked om ÅDA? När får vi ett skärgårdsmeddelande till lagtinget? Det kan väl inte var så svårt som regeringschef att ge svar på.

Talman! Vad gäller skärgårdsmeddelandet så kommer det inte att levereras förrän under hösten. Det är jag tämligen övertygad om. Det har inte funnits tid och kraft för att ta det vidare i den omfattning och utsträckning som är möjlig.

När det sedan gäller ÅDA-processen i detalj så har jag inte vetskap om den. Det är finansminister Höglund som som leder den processen.

Tack herr talman! Jag vill fortsätta med revisionen av självstyrelselagen särskilt i ljuset av det att rådet för bedömning av lagstiftning i riket nu kom med en väldigt hård kritik kring beredningen av självstyrelselagen. Den som fortsättningsvis är politiskt ansvarig för projektet i Helsingfors är Ålandsminister Anna-Maja Henriksson. Så hur kommer det nu att gå med det här projektet och vilka politiska förhandlingar för man för att verkligen få det här projektet i hamn?

Talman! Tack för den frågan. Jo, det är väl både bra och dåligt att lagstiftningsrådet nu kommer med ganska tydliga pekpinnar om vad som behöver göras och vad som inte behöver göras. Jag har inte sett den svenska versionen av det och jag har svårt att i detalj kommentera det vidare. Vi förbereder en fortsatt dialog gentemot Helsingfors, men jag kan väl tycka i det här fallet att det kanske nog i första hand är Ålandsministern som behöver tala om hur man har tänkt att den här processen ska tas vidare. Vi är naturligtvis behjälpliga. Vi är ett subjekt i processen, men i första hand åligger det här nog justitieministeriet.

Eftersom självstyrelsepolitiska nämnden redan förra sommaren var väldigt kritisk till att det förslag som då låg skulle skickas på remiss. Det förslaget skickades ändå på remiss efter att ha fått grönt ljus av lantrådet och vicelantrådet. Kritiken mot det är massivt. Och det här som nu kommer från laggranskningsrådet som säger att hela beredningen - trots att det kommer från det mest lagkompetenta ministeriet i hela landet, Justitieministeriet - är så undermåligt och tyder på ytterst dålig lagberedning. Anser lantrådet att det var fel att ändå ge grönt ljus för den remissversion som gick på remiss i somras?

Talman! Ja, jag tycker fortsättningsvis att det var korrekt att ge justitieministeriet möjligheten att skicka lagförslaget på remiss. Vi ska också komma ihåg att i det medföljande brevet så fanns det en klar och tydlig skrivning att landskapsregeringen förbehåller sig rätten att processa arbetet vidare och komma med ändringsförslag trots att det hade gått ut på remiss. Det var en överenskommelse som gjordes tillsammans med Ålandsministern.

Jag måste säga att jag börjar bli väldigt oroad över om det här projektet överhuvud taget ska kunna gå i hamn under den här mandatperioden. Det var meningen att vi skulle få den här självstyrelselagen som en gåva till vårt jubileum. Nu verkar vi få ett Natomedlemskap i stället. Men anser lantrådet att det fortfarande går att hålla på så här med eventuell dialog med Ålandsministern eller vilka mera kraftfulla åtgärder kan landskapsregeringen vidta för att faktiskt sätta fart på det här projektet? De är nu på väg i en väldigt dålig riktning.

Talman! För det första så tror jag att jag behöver ta del av laggranskningsrådets promemoria på svenska. Det är det första som behöver ske. Det andra sedan som behöver ske det är en direkt dialog med Ålandsministern och det blir först efter att jag har tagit del av det här materialet. Som jag har sagt tidigare så anser jag att ansvaret i första hand åligger Ålandsministern. Vi har från landskapsregeringens sida redan för två år sedan försökt få fram att det bör finnas en skild arbetsgrupp som jobbar med de här frågorna med representanter både från Helsingfors och Mariehamn och med en oberoende ordförande med stark dignitet. Det fanns flera namn som var föreslagna, men då var det inte möjligt. Efter att vi har haft en diskussion med Ålandsministern så får vi helt enkelt återkomma i det här ärendet.

Tack, herr talman! Med reservation för det ovanliga världsläget under den här mandatperioden så tar jag mig ändå friheten att lufta lite regionalpolitik med lantrådet och trafik i första hand. En bro över Prästösund har varit efterfrågad sedan många år och lantrådet Thörnroos har personligen varit en av dess politiska förkämpar under åren, både som trafikminister och som lagtingspolitiker. Under valkampanjen 2019 så riggade Centern upp en stor banderoll vid Töftö färjfäste med texten "Skulle du också föredra en bro?" med grönklöver uppe i hörnet. Nu har Centern nio mandat i en tjugo-mandats regering. Lantrådet heter Veronica Thörnroos. Prästösundsbron är med i regeringsprogrammet och upptagen i budgetförslag. Då är min fråga: kommer den Centernledda majoriteten att förorda en inledning av projektet Prästösundsbron under denna mandatperiod?

Talman! Tack för frågan. Jo, jag har försökt i den position jag befinner mig nu att tycka likadant som jag gjorde i opposition och så som jag har gjort som lagtingsledamot. Jag har alltid varit en förespråkare av en bro över Prästösund och det är jag fortsättningsvis. Min förhoppning, min absoluta förhoppning, är att ansvarig minister, infrastrukturministern, skall få rull på det här projektet innan den här mandatperioden är slut.

Tack, herr talman! Det är egentligen snarare den politiska biten som jag är ute efter och lantrådets bord där man har den övergripande politiken. För under budgetdebatten för budgeten 2021 så fick jag svar av finans- och näringsutskottets ordförande Pettersson att vi skulle vänta med att budgetera för Prästösundsbron innan tunnelkommittén släppte sin slutrapport och i ett replikskifte med lantrådet själv så framhöll hon att Föglötunneln och Prästösundsbron var olika projekt med olika tidsram och att de inte behöver utesluta varandra. Ändå är det ju ett tydligt vägval man gör med en del av projekten. Vilken linje ska det satsas på. Och var ska framtidens skärgårdstrafikhubb anläggas. Vi är flera som ser fram emot att få ta del av landskapets avsikter i ett skärgårdsmeddelande. Men det har vi förstått att inte kommer att presenteras innan sommaren åtminstone. När får vi klarhet i landskapsregeringens vision och avsikter för hela skärgårdens kommunikation?

Talman! Målsättningen är, som jag också redan sade i ett tidigare replikskifte till vicetalman Sjögren, att det ska lämnas under hösten. Ett skärgårdsmeddelande som inte bara tar fasta på rutterna utan också det tänkta framtida tonnaget - vilket drivmedel det ska finnas där.

Tack, herr talman! Återigen så är det egentligen en bredare vision som vi är ute efter. Det handlar egentligen om regionalpolitik i slutändan och det handlar ju om att om det byggs en tunnel så innebär det att vi riskerar att lägga ner Hummelvikshamnen på lång sikt i och med att hubben ska anläggas i södra skärgården och det då med negativa nettoeffekter för hela Åland, inte bara skärgårdskommunerna. Men uppenbart så finns det inte majoritet bland regeringsmedlemmarna för tunneln. Innebär det då att Prästösundsbron kan bli aktuell igen om det här var olika frågor och de hade olika tidsram? Det behövs ju mer tydlighet, anser åtminstone jag, vad gäller landskapsregeringens regionalpolitik. Det finns flera exempel på att den haltar. Vi har stöd till jordbrukarna just nu, det är Godbyrondellen, tunnelfrågan då så såklart, sjöfågelförvaltningen, landskapsandelar till kommunerna. I vilket skede avser lantrådet att återta tyglarna för regionalpolitiken? Vi har ju snart ett utbrytarparti som (… taltiden slut).

Talman! De tyglarna har jag nog försökt hålla i hela tiden. Sedan är det helt naturligt att det finns olika rörelser som tycker olika saker, ensakspartier och annat. Det är ingenting som som är nytt för Åland. Det har funnits tidigare också. Jag tror att det är viktigt att hela Åland lever. Jag tror det faktiskt alldeles på djupet av mitt hjärta. Är det så att man vill det - för det är egentligen den första frågan alla partier behöver ställa sig - vill vi att hela Åland ska leva? Är det det vi vill? Då måste vi också vara beredda att satsa. Vi måste satsa på skärgårdstrafik, vi måste satsa på stöd till lokala butiker och vi måste satsa på annat. Om vi vill att hela Åland ska leva, hela året runt, så är det det vi måste göra i varje litet steg som vi tar. I en av våra lokaltidningar i dagsläget så lyftes också frågan upp om regionalpolitiken och hur viktig den är. Jag tror att en av de få positiva saker som faktiskt har varit med Covid-19 det är att folk har insett att det finns ett eget värde i att bo och leva på landsbygden eller i skärgården. Så tillsammans, tillsammans ledamoten, så tar vi det här vidare.

Talman! Minister. Åland och ålänningarna har öppnat upp sina hem och sina hjärtan för att hjälpa de ukrainare som på privat väg kommit till Åland för att få skydd. Många goda människor i landskapet har berett plats i sina hem och försökt göra det bästa för att flyktingarna skall ha det så bra som möjligt och hitta någonstans att landa efter kriget. Men det här är ju ingen långsiktig lösning som är gångbar i längden och även om man har plats att ta hand om de här människorna så kanske man inte ha de ekonomiska resurserna att ha de här människorna att bo hemma hos sig i flera år. Även om man har lust och vill det och är en god människa. Så jag undrar lite om ministern skulle vilja redogöra vad det finns för samarbeten och om man har någon slags krisplan för det här med kommunerna just nu och vad landskapet har för roll i det hela.

Tack talman! Och tack för frågan ledamoten. Först och främst vill jag lyfta att det är med stolthet jag och landskapsregeringen ser att befolkningen på Åland har välkomnat och gjort sitt till att ta emot de ukrainare som har sökt skydd här på Åland från det krig som Ryssland har startat. Landskapsregeringen har med god dialog tillsammans med Inrikesministeriet lyft frågan - som ledamoten vet att vi inte har egen behörighet gällande de här frågorna - eftersom vi sagt att vi inte har en flyktingförläggning här på Åland ser jag att Inrikesministeriet och Migrationsverket i god dialog har svarat på vårt behov och därav är de nu på god väg att starta den här servicepunkten och filialen Röda Korsets Ålandsdistrikt får större mandat här på Åland. För två veckor sedan hade vi tillsammans med Migrationsverket information till de åländska kommunerna. Alla kommuner var i stort sett representerade och fick information bland annat med själva boendet. Kommunerna kan idag göra avtal med skäliga kostnader med privatpersoner och därefter få ersättning retroaktivt. De föreslår bland annat att man inte ska ta kontakt med Migrationsverket idag i den här frågan, utan vänta tills servicepunkten här på Åland har startat upp. Sedan får ju de ukrainare som har sökt skydd mottagningspeng och kan söka arbete m m. Landskapsregeringen har på ett tidigt stadium startat svenska utbildning med 36 platser, de blir fulltaliga på en gång och likaså har vi haft information och arrangerat. (… taltiden slut).

Tack! Min andra fråga handlar om landskapsregeringens roll och om man har en plan som en part i flyktingarnas hälso- och sjukvård. De personer som har kommit hit har krigstrauman kanske fysiska skador och människor har också andra sjukdomar som man lever och tampas med. Nu undrar jag hur man i landskapsregeringens roll säkrat att flyktingarna får den professionella hjälp och stöd de är i behov av. Vad jag har förstått så är det så att koordinatorn man tillsatte hos ÅHS har ett ganska kort anställningsförhållande och jag undrar om det blir en förlängning och jag skulle också vilja fråga, ett förtydligande, om det är så att det ska bli en förläggning som är öppen för alla möjliga flyktingar eller är det här en mottagning som gäller bara ukrainare?

Tack talman! Om vi börjar med ÅHS och utifrån den flyktingkoordinator som är idag. Flyktingkoordinatorn har tidigare fått utbildning i och med det lyckade projektet "En säker hamn" och därav kunde hon snabbt gå in och arbeta. Hur anställningsförhållandet är via ÅHS det kan jag tyvärr inte svara på. Men utifrån det behovet som finns så tror jag nog att ÅHS kommer att se till att den koordinatorn kommer att fortsätta. Alla flyktingar från Ukraina får ju vaccinationer, hälsoundersökningar och också information om trauma. Landskapsregeringen har arrangerat, i samarbete med Helsingfors diakonissanstalt och Ålands hälso- och sjukvård, just information kring trauma.

Gällande förläggningen tror jag måste återkomma i nästa fråga, för tiden rinner i väg.

Tack! Det är ju så att flyktingarna har rättigheter och att få byråkratin på plats med bostäder, barnomsorg, skola och tolkar och allt det här förstår jag att är ganska resurskrävande.
Jag tänkte fråga, landskapsregeringens tidigare rutin med att man delade ut pengar till kommunerna under covidpandemin så hade man ju den förhållningen att man delade ut pengar till alla kommuner oavsett vad man hade för kostnader. Nu är det ju så att vissa kommuner tar emot väldigt mycket fler flyktingar än andra. Vissa kommuner kanske inte har en enda flykting. Så jag undrar vad man har för syn från landskapsregeringen på hur man ska dela ut de här stöden. För det är också så att de kommuner som har mest flyktingar, som har mest barn i skolan och som har mest kostnader ska ju också vara de som får mest pengar. Så jag hoppas att man inte bara delar ut helikopterpengar och strör ut utan att resurserna ska räcka till där kostnaderna är.

Tack, talman! Om jag skulle börja med ledamotens fråga om förläggning. Den servicepunkt som nu startar upp med Röda Korsets distrikt så är det meningen att vilken asylsökande som helst ska kunna få sina ärenden där, så det är någonting positivt.

Gällande ersättningen till kommunerna har Inrikes- och Finansministeriet gått ut med att man kommer att ersätta för barnomsorg och grundskola. Där har vi en dialog både med Undervisningsministeriet och med Inrikesministeriet hur de här medlen ska ersättas eftersom vi inte har samma system enligt statsandelar. Men där har vi bett att kommunerna ska märka de pengar som går till det här. Och vi har ställt frågan till riket om de vill att vi ska samordna eller om det är så att ersättningen går direkt till kommunerna. Men där kan jag inte ge svar i dag.

Tack, talman! Fru lantråd. I efterdyningarna av tunnelkommitténs slutrapport har ni för tio dagar sedan i tidningen uttryckt att man bör gå vidare med kärnborrningarna för att få kostnadsbilden bekräftad. Jag är den första att gratulera lantrådet till ett konstruktivt förslag. Samtidigt har ni tidigare informerat allmänheten via media, inte lagtinget förrän nu, att inget meddelande om vare sig tunneln - som ni enligt regeringsprogrammet avser bygga - eller skärgårdstrafikens framtid kommer till lagtinget före sommaren. Kanske till hösten, som sagt. Vi har trampat vatten för länge nu, fru lantråd. Ni har det övergripande ansvaret för hur arbetet i regeringen ska löpa och för att resultat ska uppnås. Nog måste man väl kunna jobba parallellt med olika projekt som ingår i regeringsprogrammet. Hur blev det så här, fru lantråd?

Tack talman! Och tack för frågan. Ja, jag tycker faktiskt att man borde gå vidare och göra de här provborrningarna. Det är min absoluta övertygelse. Det är först då som man har fakta på hand. Är det möjligt eller är det inte möjligt. Jag menar att frågan måste komma vidare. Jag delar helt ledamoten Juslins syn till den delen.
När det sedan gäller om man kan arbeta med flera stora projekt samtidigt. Ja, teoretiskt sett kan du säkert göra det, men inte med den bemanning som vi har nu. Det är inte möjligt. Men med två, tre anställningar till på infraavdelningen så är det säkert fullt fullt möjligt att driva flera stora projekt samtidigt.

Tack! Ja, man kan ju nästan varannan dag se att infrastrukturavdelningen rekryterar nytt folk. Kostnaderna för kärnborrningarna uppskattas enligt en ledande aktör på infrastrukturområdet - med erfarenhet från verksamheter runt om i världen - till 300 - 400.000 euro. Till skillnad från de uppgifter som infrastrukturministern gått ut med och som tyvärr upprepats i media och av något regeringsparti som korsat sina fingrar gällande skrivningen i regeringsprogrammet. Detta belopp kan registraturen bekräfta. Den sannolika kostnaden för tunneln ligger på 167,8 miljoner euro enligt slutrapporten. När kan vi se medel allokerade i budget för att gå vidare med undersökningarna i lämplig form? Förslagsvis i nära samarbete så som allians- eller OPS-förfarande med sakkunskapen inom privata sektorn.

Talman! Min förhoppning är att vi ska kunna se det i samband med budgeten som läggs inför nästa år. Före det tror jag knappast att det är realistiskt att få det till stånd. Före det så krävs det förstås också diskussioner i landskapsregeringen. Men det krävs också diskussioner i det samlade lagtinget. Därför att det här är ett projekt som kommer att sträcka sig över många år. Och det är viktigt att det finns en bred majoritet även från de partier som för tillfället befinner sig i opposition.

Tack fru lantråd! Ni hänvisar förmodligen till rubriken i dagens ledare i Ålandstidningen; Sätt större fokus på skärgården. Det är fint att ni kanske börjar ta efter den devisen. Att bygga ett modernt kryssningsfartyg för ett åländskt rederi kostade mer än en tunnel till skärgården. Likaså kostade det mer att bygga om hamnen i Åbo för dessa kryssningsfartyg än vad kostnaderna för tunneln till skärgården förmodas kosta. Vi pratar alltså inte om oöverstigliga kostnader, trots skrämseluppgifter. Det finns handlingskraft inom det privata näringslivet. Hur ser lantrådet på möjligheterna för att regeringen kan dra nytta av den sakkunskap som finns hos aktörer utanför Åland - även på Åland - när det största infrastrukturprojektet på Åland någonsin ska förverkligas.

Talman! Självklart ska man dra nytta av den sakkunskap som finns på Åland. Allting annat vore ju ytterst oklokt. Sedan gäller det också att hitta en avvägning där, att det inte blir fråga om någon form av positiv särbehandling inför eventuella kommande uppdrag. Så där finns det en stark samsyn oss emellan och jag ska ta arbetet vidare i landskapsregeringen. Och jag ska uppmana ledamoten Rainer Juslin att ta en fördjupad diskussion i sin egen grupp så att vi andra också får reda på var Liberalerna står idag.

Talman! Jag har några frågor om tjänstemannalagen som vi har fått höra att är under beredning och vi väntar med spänning. Jag vet inte hur mycket finansministern vill avslöja om vad som kommer, men jag hoppas att han kan föra ett resonemang. För där regleras förstås rätten till olika tjänstledigheter som ju finns både lagstadgade och sedan enligt prövning. Jag och Liberalerna tycker att det är bra om personal får prova på andra arbetsplatser eller andra arbetsuppgifter och kanske även andra arbetsgivare. Kan vi förvänta oss några förändringar i den här rätten till tjänstledigheter i den här nya tjänstemannalagen eller tänker man följa gällande principer? Man har säkert diskuterat den här frågan och hur resonerar man?

Tack, herr talman! Tack för frågan, ledamot Söderlund. Tjänstemannalagen kommer ju att komma upp på höstkanten här i lagtinget är det tänkt. Då blir det en revidering på ett antal punkter. Nu är det dock för tidigt att säga någonting. Men det kommer säkert att diskuteras tjänstledigheter, det kommer diskuteras visstidsanställningar etcetera. Men i nuläget så är det för tidigt att uttala sig.

Tack, talman! Och tack ministern. Jag tror att landskapsregeringen skulle vinna på att ha liknande principer för tjänstledighet för förvaltningen och underlydande myndigheter. För jag tror att vi som arbetsgivare vinner på att personalen får möjlighet att testa på annat. Visst blir det en liten tröskel med att hitta vikarier ibland, men jag tror att det här gör personalen mer motiverad och engagerad när personal får testa sina vingar i andra arbetsuppgifter. Men trots att vi har samma tjänstemannalag för dem som är anställda vid ÅHS så är man där mycket mer sparsam med att bevilja tjänstledigheter än vad jag uppfattar att man är här i förvaltningen. Borde man inte ha samma principer för underlydande myndigheter?

Tack, herr talman! Och tack för tilläggsfrågan ledamot Söderlund. Det är ju så att helst skulle man vilja ha samma principer inom hela landskapsförvaltningen, alltså förvaltningen i sig med underlydande myndigheter. Det tycker jag att kan vara en bra målsättning. Vad gäller tjänstledigheter så är det ju förstås en förmån för arbetstagaren. För arbetsgivaren kan det vara något mycket bra att arbetstagaren testar på något annat och kommer tillbaka med nya kunskaper etcetera. Men det kan också i vissa fall vara hämmande för verksamheten - som ledamoten själv varit inne på - där det är svårigheter att få tag på vikarier, speciellt om det är för kort tid. Så det blir en intressant diskussion runt det här senare i höst.

Talman! Om vi i hela förvaltningen ska lyckas rekrytera och engagera och behålla personal så tror jag att det är viktigt att vi är lyhörda för personalens synpunkter också. Om vi dessutom ska kunna använda personalresursen på ett effektivt sätt, bland annat vid ÅHS, så tror jag att det här skulle vara en viktig fråga och ha principer för det. Jag skrev en motion till budgeten 2022 om hur man skulle kunna använda personalresursen på ett mera effektivt sätt. Det är klart att ministern inte kommer ihåg alla motioner som skrivs men det skulle ge möjligheter att använda personalresursen mycket effektivare.

Nej, det är ju så att så att antalet motioner i sig gör att det svårt att komma ihåg enskilda, vissa minns man ju förstås. Vad gäller personalpolitik så det är oerhört viktigt. En oerhört stor del av landskapets förvaltningskostnader består av personalutgifter så vi behöver ju vara en attraktiv arbetsgivare. Helt klart. Och då använda de instrument som finns på det sätt som gör att verksamheten fungerar och förstås är kostnadseffektiv.

Tack, talman! Bästa vicelantråd, lagting, åhörare. Förändringen av fastighetsskatten 2017 drabbade många ålänningar då oproduktiv mark började uppvärderas till en nivå som inte står i relation till marknadsvärdet. Förändringen tar ingen hänsyn till Ålands unika förhållanden i form av markmiljöer eller jordförvärvsrätt. Ett reformarbete av fastighetsskattesystemet i Finland pågår. Och det är elementärt att det i processen tas hänsyn till de faktorer som påverkar de åländska fastigheternas marknadsvärde vilket ställer Åland i en särställning med tanke på just markmiljöer och jordförvärvsrätten. Finska regeringens förslag till fastighetsbeskattningsreform är nu ute på remiss till den 20 maj. Hur ser vicelantrådet på förslaget och processen och har Ålands särställning beaktats i lagförslaget?

Tack talman! Och tack för en mycket aktuell frågeställning. Vi fick för några veckor sedan, som ledamoten säger, ett remissutkast. En ny lag som i synnerhet handlar om lagen om värdering av tillgångar som utgör själva grunden för den av kommunerna uppbärda fastighetsskatten. Svaret på ledamotens avslutande fråga är ja. Man har beaktat Ålands ställning på det viset att man betonar att den lagstiftning som är på gång blir aktuell på Åland och vad Åland så anser. Så det är korrekt hanterat. Vi för dock en diskussion, kollegan Roger Höglund och jag, tillsammans med tjänstemännen. Hur ser vi på det faktum att värderingslagen ändå utgör en del av beskattningen i övrigt? Kommer vi då utgående från det att kunna säga, jo, den ska gälla här därför att det är statlig behörighet, men den gäller inte heller här för att det är åländsk? Det är naturligt att säga att det borde vara utgångspunkten, men vi vet alla hur svårt det är att separera beskattningssystemet. Där har vi en uppgift som vi arbetar vidare på. Om tiden tillåter så är det avgörande för oss naturligtvis hur beskattningsgrunden i stort kommer att förändras. Kommer man att gå vidare med förslag att man separerar beskattningen av mark och byggnader helt och hållet? Då kanske vi kan få en lösning på den beskattningspraxis som ledamoten redogjorde för, det som plötsligt infördes hösten 2017. En chock för över tusen åländska fastighetsägare. Gör man det så kanske det finns möjlighet för oss att sätta den allmänna fastighetsskatten så låg, alltså att lagtinget gör det, att effekterna - den negativa för markägarna - skulle kunna minska betydligt och därmed vara en del av lösningen.

Tack talman! Jag har tagit del av de skriverier som har funnits i riksmedia kring det här och jag konstaterar att kommunerna har inte involverats särdeles mycket. Hur har landskapsregeringen hanterat den biten här lokalt på Åland, har landskapsregeringen fört någon dialog med kommunerna? Om man sedan tar del av media så ser man till exempel att i Österbotten så räknar man med att den nya fastighetsskattereformen kanske inte behöver vara betungande rent ekonomiskt. Den kanske till och med gör att vissa fastigheter blir billigare. Medan man i Åbolands skärgård är djupt oroade över att det blivit tvärtom. Men att där finns det ju, precis som vicelantrådet var inne på, ett förslag också från regeringen att sänka procenten så att varje kommun kan behandla fastighetsskatten så det inte behöver bli kostnadsdrivande. Hur ser vicelantrådet på det?

I och med det kommer ledamoten in på det som blir något av en nyckelfråga i den fortsatta hanteringen här på åländsk mark, det vill säga skall vi anse att vi inskränker de kommunala självstyret? Lagtinget har ju i sin makt beskattningsgrunderna så lagtinget skulle mycket väl kunna säga att den här skattereformen för de åländska kommunerna ska vara helt neutral. Men då kommer vi ju också att inkräkta på kommunala självstyrelsen så det beror lite på den helhetsbedömning som vi måste göra tillsammans inom kort. Jag utgår från att det är bra att också lagtinget - i första hand via finans- och näringsutskottet - kommer in i den här processen ganska tidigt. Med det menar jag faktiskt redan innan vi ska ge ett svar till Skatteförvaltningen i den här frågan. Det finns många bitar därför att man tänker på den finska sidan och ändrar parametrarna ganska radikalt (… taltiden slut).

Tack talman! Det här är ju självstyrelsepolitik på riktigt och vi kan också ställa frågan att ska man betala skatt på det man som man redan har betalat för? Jag vet att vicelantrådet i en tidigare frågestund också gav exempel på att det kanske är så att vi inte ska betala någon fastighetsskatt. Alltså att det blir någon form av subventionering till kommunerna för att man ska lindra det om det är så att det nya systemet inte faller väl ut på Åland. För det handlar ju ändå kanske om överkomliga summor totalt sett för Ålands del, men besväret för respektive markägare är desto större. Har vicelantrådet någon hint om när det nya systemet är tänkt att sjösättas, är det i januari 2023?

Jo, till sistnämnda del så har man tänkt sig sätta lagstiftningen i kraft redan i oktober i år, 2023 blir någon form av uppstarts-år. Därför att alla de nya värderingsgrunder som ska basera sig på de aktuella prisnivåerna i respektive region ska ligga till grund för den fastighetsbeskattningshantering som sker 2024. Så vi har de facto fram till 2024 på oss att bestämma hur vi ska göra för Ålands del. Jag hoppas ju - det som ledamoten lite var inne på - att vi alla är överens om att vi inte ska beskatta våra invånare på ett ohemult sätt och för mig är det ohemult att man betalar skatt för sådant som i praktiken är värdelös mark. Det finns ingen kommunal teknik att tala om. Det finns inga vägar. Det finns ingenting som gör att det är lika med byggnadsmark som man använder i den finländska fastighetsskattelagen.

Talman! Bränslepriserna skjuter i höjden. Man har till och med i media talat om extrempriser. De här priserna påverkar förstås offentlig sektor. De påverkar de privata bolagen och givetvis så också hushållen. Inom landskapsförvaltningen är det infrastrukturavdelningen som i allra högsta grad blir påverkad av fluktuationer i bränslepriserna och därför frågar jag infrastrukturministern; hur ser de ekonomiska prognoserna ut för infra-avdelningen för 2022? Vad är ministerns strategi för att klara av att hantera situationen med kraftigt ökade priser? Ska allting hanteras med tilläggsbudgetar eller har man inom avdelningen satt igång något arbete för att hantera frågan?

Tack talman! För det första så när vi talar om bränslepriser - det är ett intressant ämne - så ska vi komma ihåg att även om bränslepriserna nu är väldigt höga så tittar man på bränslepriserna 2008 och 2009 så märker man att då var de också väldigt höga. Tar man i beaktande inflationen så skulle jag nästan vilja påstå att de var ännu högre då. Vad jag menar är att historiskt sett ser vi inte de högsta bränslepriserna som någonsin har varit. Men det är fortfarande en relevant fråga. Var är de största utgifterna för landskapet när det gäller olja eller bunker? För det är bunker det handlar om. Det handlar om skärgårdstrafiken. Där håller vi som bäst på att installera en ny typ av bränsleövervakningssystem som heter BlueFlow på några av våra skärgårdsfärjor i syfte att bättre övervaka bränslekonsumtionen. Vi kommer att återkomma i den här frågan. Det kommer en frågeställning om skärgårdstrafiken som kommer upp den nionde maj, så då kommer vi att vidareutforska det här området. Men vi arbetar på det viset att hur kan vi använda mindre bränsle men fortfarande upprätthålla samma trafik som i dag. Det finns möjligheter.

Talman! Att inhandla gamla fossildrivna fartyg från de kringliggande länderna har varit en viktig del i ministerns masterplan för skärgården. Man har uttryckt det som att det är det som är vägen framåt. Nu ser vi ökade bränslekostnader. Vi kan också konstatera att EU:s Fit for 55-paket och taxonomi kommer att ge kraftigt ökade beskattningsinstrument för fossila bränslen. Vidhåller ministern att det fortfarande är lika mästerligt att köpa in gamla oljedrivna fartyg eller behöver man ha en ny strategi för skärgården?

Tack, herr talman! Självklart så går det inte att fortsätta med fossila bränslen i all evighet. Det är en självklarhet. Frågan är snarare om Åland ska vara ledande på det här området eller inte. Och säga vad man vill om inköpet av det begagnade tonnaget från Norge. Det är en ekonomiskt sund affär om man pratar ekonomi. Investeringskostnaderna är såpass mycket lägre än ett nytt tonnage att det medger vissa högre drivmedelskostnader än om man jämför med till exempel ett el-tonnage. Men man ska komma ihåg också det att energipriserna har varit historiskt höga. Elpriserna har också varit historiskt höga. Jag skulle till och med säga att elpriserna har varit högre om man tittar relativt sett - historiskt sett - än bunkerkostnaderna.

Talman! Jag kan konstatera att jag inte fått några ekonomiska prognoser från infra-avdelningen, inte heller någon strategi för hur man hanterar situationen och inte heller klarspråk i hur man går vidare med införskaffningen av nytt tonnage till skärgården och försöker därför mig på en lite mer konkret fråga så kanske ministern kan svara. Taxiverksamheten är hårt reglerad och också taxiverksamheten blir ju givetvis påverkad av bränslekostnaderna. Men till skillnad från andra näringar har man inte möjlighet att justera sina egna utpriser till kunderna på grund av den reglering som finns. Beslut om taxitaxorna fattas av landskapsregeringen årligen. Har nu infrastrukturministern beredskap att ompröva det tidigare beslutet man har fattat gällande taxorna med anledning av att de nu direkt påverkar taxibolagens affärer och resultat? Särskilt med åtanke att man har haft två tuffa corona-år bakom sig.

Talmannen konstaterar att det här är en fråga som inte hörde ihop med den första huvudfrågan. Men jag ger ministern möjlighet att svara om ministern önskar.

Tack, herr talman! När det gäller taxinäringen så för infrastrukturavdelningen en dialog med taxinäringen och hade senast i förra veckan möte om hur man ska kunna hantera den här plötsligt uppkomna situationen. Det är inte så att det är första gången som man har reglerat priserna flera gånger under ett år. Vi har beredskap att hantera den här situationen och det kommer att märkas inom kort. Men när det gäller uppskattningen, bränsleuppskattningen, vad kostnaden blir på råvaror och bunker då i huvudsak så är det en fråga som ingen människa i världen kan svara på. Därför är en prognos över vad som kommer hända - den ger inte så mycket vid handen - utan man måste hantera situationen som den är.