Föredras

Enligt 39 § i arbetsordningen avgör talmannen vem som ges ordet för att ställa en fråga. Talmannen har rätt att förklara frågestunden avslutad även om alla anmälda frågeställare inte beretts tillfälle att framföra sina frågor. En fråga får räcka högst en minut och svaret på frågan får ta högst två minuter. Efter svaret får frågeställaren och ministern yttra sig högst två gånger. De här anförandena får räcka högst en minut. Talmannen har rätt att avbryta diskussionen när han anser den ställda frågan tillräckligt belyst.

Talman!

Jag vill lyfta fram att när den sista etappen av projekterades på landsvägen så var det inte tal om något annat än en bro, annat än en eventuell lösning i framtiden. Trafiksäkerheten på sträckan har länge upplevts som ett akut problem, och jag blir bekymrad över kopplingen till Prästösundsbron, som alltid tycks ligga långt fram i tiden, bortom 2030.

Anser ministern att det är rimligt att denna sträcka, på sätt och vis, lämnas åt sitt öde fram till en möjlig bro? Borde inte vägsäkerheten prioriteras oavsett om det handlar om en bro, en elektrisk färja eller någon annan lösning?

Ja, ska man åtgärda saker på kort sikt, eller ska man göra det ordentligt? I så fall kanske vägen inte kommer att gå på samma ställe i framtiden som den gör idag.

Om jag har förstått det rätt, så var det här något man började arbeta med 2011 och 2012. Då togs det fram ritningar för den här sträckan, LV2, det vill säga Sundsvägen. Det fördes också diskussioner med Kulturbyrån, men vad jag har förstått så kom de diskussionerna inte i mål den gången.

Det finns tydligen fortfarande svårigheter kopplade till en ny vägdragning och de kulturhistoriska värdena. Säkert kan man med mindre åtgärder göra förbättringar på kort sikt. Förmodligen är hastigheten en av de viktigaste faktorerna för hur man kör i det här området.

Tack, talman!

Ministern nämnde diskussionerna med kulturbyrån som ännu inte är i mål, och att en ändring av delgeneralplanen behöver göras. Det finns också en koppling till Prästösundsbron, vilket i högsta grad är en politisk fråga som landskapsregeringen förfogar över.

Jag vill avsluta med att säga att den här vägsträckan är en populär rutt för Ålands cykelturister. Den ligger nära Bomarsunds besökscentrum, fästningen och campingar. Borde vi inte prioritera denna vägsträcka för att stärka hela Ålands attraktionskraft?

Jag tycker att attraktionskraften i Bomarsundsområdet är väldigt starkt kopplad till de kulturhistoriska värdena som där finns, och att vägen nu är dragen mitt genom hela detta område är på något sätt också ett utropstecken i historieskrivningen, att det var så man såg på det här området och man drog en väg rakt igenom hela området.

Vägsäkerhet, att man kör långsammare och att man är försiktigare och så vidare, så det gäller att ta ner farten i de här områdena om man ska skapa en trafiksäker lösning.

Tack, talman!

Ibland önskar man att den här frågestunden skulle vara mycket längre, så att man kunde ställa många frågor. Men jag riktar ändå min fråga till näringsministern och den rör skärgårdsnämnden.

Det är nämligen så att skärgårdsnämnden ännu inte har haft något möte i år 2026, trots att det, enligt min uppfattning och även många andras, finns ett behov av det. Det pågår mycket stora förändringar inom skärgårdstrafiken som påverkar både näringslivet och privatpersoners liv och leverne i skärgården.

Därför är min fråga till ansvarig minister: Varför har man inte valt att kalla skärgårdsnämnden till ett möte?

Tack, talman!

Det har skett en lite större förändring med skärgårdsnämnden. Jag tror till och med att det var under förra mandatperioden. Då bröt man ut trafikfrågor från skärgårdsnämnden för att få utrymme att diskutera andra frågor. Självklart är trafiken den största frågan för dem som bor i skärgården, och den påverkar i princip allt man gör. Men därför valde man att skapa en separat trafikgrupp, direkt kopplad till och infrastrukturavdelningen och infrastrukturministern.

Gällande de specifika frågorna så har det inte funnits något behov av möte i skärgårdsnämnden. Jag har inte heller fått någon efterfrågan om att ha ett skärgårdsnämndsmöte tidigare än planerat.

Talman!

Tack för den informationen, som jag för övrigt var väl medveten om.

När man diskuterar med näringslivet i skärgården så är man djupt bekymrad. Man är bekymrad eftersom tullistorna förändras väldigt snabbt och glesas ut. Framförhållningen för att ändra i listan är också mycket kort.

Även fast turlistorna är borttagna ur skärgårdsnämndens arbete så är ändå turtätheten och trafiken i skärgården avgörande för allt näringsliv. Därför blir min fråga till ministern: Hur ser ni på näringslivet i skärgården och dess möjligheter i framtiden?

Tack, talman!

Om jag ser på några trender, så har vi ganska mycket investeringsstöd och även skärgårdsstöd. Det finns olika stöd riktade specifikt till skärgårdsföretag, och det verkar som om detta håller på att väcka liv. Det har kommit in många ansökningar, både att starta företag och att göra nyinvesteringar. Så på den fronten ser det positivt ut.

Men företag vill alltid arbeta långsiktigt, och för många företagare är förstås trafiken A och O. När det finns många frågetecken skapar det oro. Det är bara att försöka räta ut dessa frågetecken. Jag har förstått att det pågår en hel del dialoger, men ur ett näringslivsperspektiv behöver man utan tvekan se till att få en pålitlig (… taltiden slut).

Talman!

Jag stöder ministerns intentioner om att vi behöver få en långsiktig och bra trafik. Men problemet för företagarna i skärgården, med den här "hattifnatt" politik som vi nu ser är jätte bekymmersam. Ibland undrar jag faktiskt om folk här i salen förstår hur krångligt det blir för en företagare i skärgården att bedriva sin verksamhet när man inte har en aning om hur trafiken kommer att se ut.

Även om man mot förmodan skulle ha en viss insikt om trafikläget, hur ska de då kunna få en bilplats om de mot förmodan får en sådan? Hur ska de kunna veta att de kommer att kunna ta sig tillbaka?

Här behöver nog landskapsregeringen verkligen steppa upp. Jag hoppas att näringsministern kan ta ledningen i den här frågan.

Tack, talman!

Det har varit en del kaos i skärgårdstrafiken under en lång tid. Landskapsregeringen försöker nu ta itu med detta, och det är också anledningen till att man lätt kan förespråka en så lång upphandlingstid som man planerar för. Genom att göra detta kan man säkerställa att skärgårdstrafiken kommer att fungera under många år framöver.

Det är fortfarande en del kvar att göra innan allt är på plats, men när mandatperioden närmar sig sitt slut hoppas vi på en långsiktig och stabil skärgårdstrafik. Det är åtminstone vår målsättning.

Minister Gunell, talman, ledamöter!

Under 20 veckor sommaren 2024 hade vi 27 patienter med mycket allvarliga olyckor relaterade till lätta elfordon. Dessa olyckor resulterade i skall- och nackfrakturer och intrakraniella blödningar. Undertecknad, ledamoten Waller, skrev en motion om att ett regelverk måste komma på plats. Denna motion ligger fortfarande i lag- och kulturutskottet och ingenting har hänt.

Jag vill nämna att Finland har infört en lag som trädde i kraft den 17 juni. Denna lag stipulerar en minimiålder på 15 år, en promillegräns på 0,5 samt att fordonet ska ha fram- och bakljus, ljudsignaler och en hastighetsbegränsning på max 25 kilometer i timmen och inte passagerare.

När kan vi förvänta oss ett regelverk här? Jag har träffat ett antal personer som har blivit skadade nu under helgen.

Tack för det. Det är en mycket angelägen fråga, särskilt nu när vi går in i en ny högsäsong. Många av elsparkcyklarna används både äldre och yngre personer, och de används ofta för att ta sig till och från krogarna. Det finns en hög skaderisk kopplad till användningen av elsparkcyklar.
På senare tid har vi även sett många olyckor med fyrhjulingar.

Redan 2024 hade vi möten kring detta ämne. Det kom larmrapporter från Ålands hälso- och sjukvård och det fanns diskussioner med ÅHS, polisen och landskapsregeringen om hur vi skulle kunna få en lagstiftning på plats, liknande den som finns i riket, med en promillegräns och en åldersgräns. Självklart är det också viktigt att polisen övervakar att hjälm används, eftersom elsparkcyklar bör betraktas som cyklar, och det är obligatoriskt att ha hjälm upp till 15 års ålder.

Vårt mål har varit att så snabbt som möjligt få till stånd en lagstiftning även på Åland. Den 25 maj förra året överlämnade vi en lagstiftningspromemoria till lagberedningen. Den ligger nu i avvaktan på ett moderskapsvikariat och kommer att tas upp så fort som möjligt. Vår målsättning är att vi ska kunna lagstifta om denna fråga inom den här mandatperioden.

Vi har inte legat på latsidan i denna fråga; vi har även genomfört en barnkonsekvensanalys, eftersom den berör många barn och unga.

Tack minister Gunell.

Det förundrar mig, i denna fråga skulle kunna tillämpa en blankettlag omgående. Att ärendet ligger i lagberedningen hänvisat till ett moderskapsvikariat, det är inte tillfredsställande. Vi får hoppas att ingen blir förlamad från nacken och neråt denna sommar.

Det är en mycket allvarlig situation. 27 olyckor på 20 veckor är inte acceptabelt. Det finns lagar i Sverige och i Finland, men inte på Åland. Varför inte en blankettlag?

Det kan mycket väl bli en blankettlag. Det är inte en alldeles svår lagstiftning, och vårt mål är att få den på banan så fort som möjligt.

Men vad kan vi göra fram till dess till att det finns en lagstiftning? Jo, vi kan fortsätta med det vi redan gör, nämligen att arbeta med informationskampanjer och tala med föräldrar, eftersom detta är en otroligt viktig fråga för dem. Det handlar om att se hur barn nyttjar dessa fordon. Vi kan besöka skolor och informera där, samt att polisen använder sina övervakningsmöjligheter när det gäller dessa grupper.

Sedan kan vi också, när vi har tid, följa lagstiftningen och se hur den har utfallit i Finland och i Sverige. Vad har lagstiftningarna i sig gett för konsekvenser för dem som använder dessa fordon? Har olyckorna minskat och så vidare?

Tack till minister Gunell. Lagtinget är landskapsregeringens uppdragsgivare. Det finns en motion som skrevs den 6 november 2024. För mig är det obegripligt att denna motion, där landskapsregeringen skulle åläggas att säkerställa att det finns ett regelverk, överhuvudtaget inte tas upp.

Men jag har lärt mig att motioner ofta tas med en klackspark, vilket jag beklagar. Det här är en viktig fråga. Det kan kosta liv.

Vi är precis lika angelägna som ledamoten Lindén att få den här lagstiftningen på plats. Men det är mycket trångt i öppningen till lagberedningen och väldigt, väldigt hårda prioriteringar som där görs. Och om en lagberedare blivit tilldelad ett uppdrag så oftast blir det den som också slutför det hela.

Så vi hoppas att åtminstone till nästa sommar så kommer det också att finnas lagstiftning. Men om vi kan hjälpas åt fram till dess med att jobba med information och upplysning kring farorna med dessa fordon, och på andra sätt hjälpas åt att uppmärksamma den här saken i samhället, så är det också en bra åtgärd.

Talman!

Skarvar engagerar många mariehamnare just nu.

Landskapsregeringen har konstaterat att det finns minst 60 skarvbon och hundratals skarvar på Råttgrundet i Slemmern, mitt vid inloppet till Mariehamn. Området ligger nära badstrand, rekreationsområden och stort småbåtshamnsområden. Samtidigt pågår fiskevård och utplantering av fisk i Slemmern.

Mot denna bakgrund vill jag fråga ansvarig minister: Avser landskapsregeringen att vidta åtgärder tillsammans med markägarna för att förhindra att en permanent skarvkoloni etableras på Råttgrundet. När kan ett sådant beslut fattas?

Tack, talman!

Tack för frågan. Det engagerar många. Jag tror inte att det är särskilt många ålänningar, vare sig de är mariehamnare, jomalabor, saltvikare eller skärgårdsbor som är fan av skarvar.

Tidigare i vår skrev jag till förvaltningen. Jag antog att jag skulle få frågan och sedan informerade Holmberg om att jag skulle få den, vilket uppskattades.

"Hej, jag fick infon om skarvkolonin vid Råttgrundet igår som både jakt- och miljöminister har ni allt stöd för att göra de åtgärder man kan för att bli av med dem, om det är ett problem. Återkom gärna om vad man kan göra."

Då är frågan: vad kan man göra? Först och främst är det markägarna som måste ta något slags initiativ, och det handlar då om Mariehamn och Jomala eller Västerkalmarbyalag, om man ska vara precis.

Vi inväntar egentligen vad markägarna vill och har förstås en diskussion med dem, samtidigt som vi ser över vad man juridiskt kan göra.

Det finns vissa utmaningar när det gäller fågelskyddsområden. Dessutom är skarven, jämfört med vissa invasiva arter som mårdhund och munk, ändå skyddad av EU på viss nivå. Det finns juridiska klurigheter.

Om jag ska sammanfatta det så handlar det om en diskussion kring vilka åtgärder som kan vidtas och vad man vill göra tillsammans med markägarna. I första hand tycker jag att man ska respektera markägarnas önskemål. Jag har fått kännedom om att man från Västerkalmare vill vidta åtgärder och kanske till och med upphäva fågelskyddsområdet. Förvaltningen tittar på det just nu.

Talman!

Skarven engagerar förstås hela Åland. Men det kan bli så att när dessa kommer närmare Mariehamn, så ser mariehamnarna som inte vistas på andra ställen i skärgården, hur problemen uppstår.

Det är jättebra att man från Västerkalmare har hört av sig och jag har också förstått att Mariehamn har varit i kontakt med landskapet.

Under tiden som man utreder detta så lever skarvarna lever fritt på Råttgrundet. Vad kan landskapsregeringen vidta för åtgärder och förebyggande insatser?Både Västerkalmare och Mariehamn hört av sig och jag vet att det är ett fågelskyddsområde, men det är ju möjligt att bedriva skyddsjakt även inom ett sådant område.

Det här är något man inte kan vänta med till nästa år, man behöver börja arbeta redan nu.

Det är just sådana detaljer man tittar på.

Från politiskt håll vill man ha stöd för att genomföra de åtgärder man önskar. Men att bedriva skyddsjakt under häckningssäsongen i ett fågelskyddsområde är problematiskt ur många aspekter, särskilt ur ett juridiskt perspektiv. Det kan få ganska allvarliga följder som kan sätta käppar i hjulet framöver.

Som sagt, man ser över situationen, och det jag har fått presenterat är att det åtminstone är tänkbart och möjligt att bedriva skyddsjakt efter häckningssäsongen och även inför nästa. På så sätt undviker man att det bildas en koloni där. Men här och nu, kortsiktigt, är det svårt att göra något.

Talman!

Det finns många metoder för att bedriva skyddsjakt. Man kan olja ägg och kliva iland och göra saker.

Anser ministern att det saknas lagliga möjligheter att ingripa? Eller vill landskapsregeringen inte agera? Ska vi nu vänta ett år och se innan vi tar tag i situationen?

Från politiskt håll skulle jag säga att vi vill göra det man rent juridiskt kan. Det är det som man tittar på. Det är inte så lätt att svara på.

Och sedan i praktiken, jag har förstått att man har varit och tittat i omgångar, att klättra upp i ganska skrala träd och olja ägg, det är också ganska praktiskt svårt. Det är en kombination av allt.

Som jag skrev till förvaltningen för någon vecka sedan så har de vårt stöd att göra det man kan för att ta itu med de problem som finns i samråd med markägarna. Det hänger också mycket på vad markägarna vill, och så tittar man om vi juridiskt kan uppnå det.