Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Diskussion.

Tack, talman!

AI är minsann någonting som är på allas läppar. Vi kan läsa om allt från krigsföring till medicinsk utveckling och hur offentlig förvaltning utvecklas. Jag tror att den stora majoriteten i den här salen använder AI ofta, om inte dagligen.

Artificiell intelligens har på mycket kort tid gått från att vara ett teknikområde för specialister till att bli en samhällsbärande teknik. AI används idag globalt inom offentlig förvaltning, utbildning, hälso- och sjukvård samt näringslivet. Tekniken möjliggör effektiviseringar, bättre beslutsstöd och nya former av service, men innebär samtidigt risker, framförallt kopplade till transparens, ansvar och grundläggande rättigheter.

Internationellt sett betraktas AI idag som en strategisk resurs, samtidigt som det har blivit uppenbart att AI kan påverka demokrati, rättssäkerhet och tillit om den används utan tydliga ramar. Därför har många länder, där Europa leder utvecklingen, börjat kombinera innovationspolitiken med reglering, särskilt när AI används i samhällskritiska funktioner. AI kommer också upp i diskussionen kring Europas digitala suveränitet. I det sammanhanget är det viktigt att titta på hur den globala marknaden ser ut. En faktor bland många är att Kina fortfarande är totalt dominerande globalt när det kommer till patent inom digitalisering och AI. Nordamerika är tvåa och Europa ligger någonstans nere på 10 procent. Vi kommer att vara beroende av globala innovationer på det här området. Det är ostridigt så.

Det handlar om att bli medveten – medveten om risker, medveten om vilka kopplingar som finns och medveten om hur man själv delar sin data.

Europeiska unionen har därför valt en tydlig regleringsmodell genom AI-förordningen, som ofta internationellt kallas för AI Act. Den trädde i kraft den 1 augusti 2024. Vi är därmed försenade i denna lagstiftningsåtgärd. Förordningen gäller direkt i alla medlemsstater och omfattar både offentliga och privata aktörer. Det betyder att denna lagstiftning handlar om att peka ut inte bara vilka uppgifter som ska hanteras och vilka krav som finns, utan också vilka som är tillsynsmyndigheter och hur tillsynen ska organiseras. Det innebär att både myndigheter och företag, organisationer och andra aktörer som utvecklar, men också tillhandahåller och använder AI-system omfattas av regelverket. Det är alltså en helt samhällsgenomgripande reglering.

AI-förordningen bygger på en riskbaserad modell där AI-systemen ska delas in i olika risknivåer. Särskilt högriskklassade AI-system, som ofta berör offentlig sektor och personuppgifter, omfattas av långtgående krav när det gäller styrning, dokumentation, mänsklig kontroll, riskhantering och transparens. Det är det som AI Act handlar om, i de fall man använder system med höga risker kopplade till faktorer som berör demokratiutveckling och personlig integritet och andra risker, så ställs det krav på ytterligare mått och steg i den interna hanteringen.

För offentliga organ innebär detta ett tydligt ansvar som användare av AI, medan det för privata aktörer innebär krav som leverantör till offentlig sektor och som användare av AI i den egna verksamheten. AI-förordningen är alltså ett sammanhängande regelverk där hela samhällets ekosystem omfattas.

AI-förordningen kräver också regulatoriska sandlådor, och förslag om hur detta skulle ordnas på Åland fanns med i remissversionen av lagstiftningen. Tanken är att vi ska samordna detta med rikets regulatoriska sandlåda, och de diskussionerna pågår fortfarande. Kravet på regulatoriska sandlådor träder i kraft den 1 augusti i höst. Lagtinget kan förvänta sig en ny tilläggslagstiftning inom kort. Regulatorisk sandlåda är ett begrepp som kanske låter aningen förvirrande, men det handlar om att man ska kunna testa sitt AI-system för att se om det uppfyller gällande lag. AI-förordningen möjliggör också för länder att skapa sådana regulatoriska sandlådor tillsammans.

I Norden pratar vi mycket om att göra saker tillsammans inom detta område. De nordiska länderna uppfattar sig som små i det här sammanhanget, och därför har man också ett tätt samarbete med digitaliseringsministrarna inom Baltikum.

Det som Norden försöker specialisera sig på är att anpassa digitaliseringen, och i det här fallet AI, till rättsstatens principer, till tillit till offentlig sektor, att AI aldrig får ersätta mänskligt ansvar och att automatiserade beslutsstöd alltid måste kunna granskas. Därför har de nordiska länderna gemensamt byggt upp en hel del strukturer kring dessa frågor, och det är ett återkommande tema på ministermötena. Det mest tydliga är att de nordiska digitaliseringsministrarna, tillsammans med de baltiska ministrarna, har byggt upp ett gemensamt AI-center.

När det kommer till Åland kan vi konstatera att denna utveckling får särskilda förutsättningar. Vi är ett litet självstyrt samhälle med ansvar för både offentlig förvaltning och statsrättigheter inom de områden som vi utför vår egen lagstiftning, men samtidigt är vi väldigt små. Därför är det viktigt att skapa tydlighet gentemot privata aktörer som verkar inom landskapets behörighet och att tydligt diskutera tillsammans med riksmyndigheterna som har behörigheter inom de områden där vi saknar behörighet. Det är viktigt att komma ihåg att AI-förordningen, precis som cybersäkerhetslagstiftningen, träffar både landskapsförvaltningen, andra myndigheter och åländska företag och organisationer.

Detta innebär att Åland behöver ha förmåga att säkerställa rättssäker AI-användning i offentlig sektor och stöda privata aktörer i förståelsen av regelverket samt samordna kompetens och tillämpning.

Det betyder också att vi i lagförslagen har två lagar, vilket innebär att det finns en följdändring i landskapslagen om marknadskontroll där behöriga tillsynsmyndigheter lokalt på Åland utpekas.

Lagförslagets ambition är att skapa en tydlig struktur för hur AI ska hanteras inom landskapsförvaltningen. Lagen fastställer ramar för styrning, ansvar och uppföljning i linje med EU:s AI-förordning och säkerställa att AI används på ett sätt som är förenligt med rättssäkerhet, transparens och självstyrelsens principer.

Det är viktigt att notera att en organisation som inte använder AI inte heller möter några förpliktelser. Jag vill understryka detta med anledning av utlåtandena från andra berörda aktörer. Om en organisation inte använder AI får man inga förpliktelser. Är man en organisation som upplever att man har så stark AI-mognad att man använder en bred palett av olika AI-verktyg, då har man också skyldighet att göra riskanalyser. Jag bedömer inte detta som särdeles problematiskt. Tittar man på de mer långt hunna kommunerna på rikssidan i Finland, som är ett av världens bästa digitaliseringsländer, så använder man två olika AI-modeller för den breda förvaltningen. Det finns förstås specialarrangemang inom hälso- och sjukvården där man har AI-analyser, som i tidig detektering av cancerdiagnoser. Men i de breda förvaltningssammanhang som allmän förvaltning och kommuner, så är man väldigt begränsade i hur många verktyg man använder.

Det föranleder också en tillsättning av en tjänst, och det behöver understrykas att en tjänst inte är samma sak som ett årsverke, vilket jag har noterat i den allmänna debatten där det finns en stark förväxling. Om landskapsregeringen inte skulle kunna tillsätta nya tjänster och dra tillbaka tidigare tjänster, skulle det innebära att vi fastnar i samma organisationsstruktur som vi haft för länge sedan. Här behöver det finnas en dynamik.

AI regelverken är komplexa och omfattar både juridik, teknik och verksamhetsutveckling. Landskapsregeringen ser det som ändamålsenligt att ha en person med ansvar för dessa frågor inom landskapsförvaltningen, också för att undvika suboptimering och att alla organisationer ska behöva bygga upp en egen specialistkompetens inom området.

Därför ser vi behov av att ha en person som kan fungera som en samordnande funktion för AI-frågor inom landskapet, kompetensstöd för förvaltningen, kontaktpunkt gentemot EU:s regelverk och nationella aktörer, samt stöd gentemot privata aktörer och frågor gällande tillämpning inom landskapets behörighet. Utan någon som behärskar dessa frågor har vi inte förutsättningar för att arbeta med AI, varken proportionerligt, rättssäkert eller samordnat. Om vi inte har någon som behärskar området inom AI, har vi också svårt att dra nytta av AI. Vi ser stor potential i effektivisering och nya arbetssätt.

Talman! AI-utvecklingen berör hela samhället, både offentliga och privata aktörer. Med detta lagförslag uppfattar jag och landskapsregeringen att Åland tar ansvar för att möta AI-förordningen på ett strukturerat och självstyrelseanpassat sätt som stärker tilliten, möjliggör innovation och säkerställer rättssäkerhet.

Avslutningsvis vill jag understryka vikten av fortbildning inom AI-området. Lagtinget hade en fortbildning den här förmiddagen, vilket jag uppfattade som mycket uppskattat. Den snabba utvecklingen gör att både lagstiftning, förvaltning och tillämpning förändras i ett tempo som är nytt för oss alla. Det behöver vi alla ha förståelse för. Ingen kan AI idag. Någon kanske kan mycket om AI-tekniken, någon kanske är bra på att tillämpa AI, och någon kanske har en bred förståelse för vad AI betyder för samhällsförändringen. AI är fortfarande så ungt att ingen har helhetsgreppet som man har på en äldre teknik. Detta kommer också att utvecklas i en mycket hög takt. Vi ser hur de stora modellerna, men bara språkmodellerna är en liten del av AI. Vi behöver också komma ihåg att dessa chattar är en väldigt smal användning av AI, men de utvecklas från dag till dag och vad de kan göra. Här behövs kontinuerlig fortbildning.

För att vi ska få lagstiftning, regelverk och politiska beslut att bli träffsäkra och ändamålsenliga krävs att vi här i den här salen, och andra nyckelpersoner i offentlig sektor, kontinuerligt stärker sin kunskap om vad AI är, hur det fungerar, vilka risker och möjligheter som finns, samt hur regelverken är tänkta att tillämpas och hur de behöver utvecklas. Jag skulle säga att fortbildning inte är något som är trevligt att ha, utan en helt nödvändig förutsättning för god styrning inom detta område, men också för god styrning av offentlig förvaltning i stort. Vi behöver investera i kunskap för att skapa bättre beslutsunderlag, minska riskerna för felanvändning och säkerställa att AI används på ett sätt som är förenligt med de allmänna principer som finns för offentlig förvaltning.

Därför är det min personliga uppfattning, talman, att det vore mycket bra om utskottet skulle ta denna lagstiftning på stort allvar och se till att man fördjupar sig i området, och kanske också ordnar öppna höranden för lagtinget i stort. Tack, talman!

Tack, talman!

Den här lagstiftningen om artificiell intelligens är en direkt konsekvens av cybersäkerhetslagen och av att vi såg till att digitaliseringsområdet skulle tillfalla Åland, efter att ministern och landskapsregeringen agerade. Om vi inte hade gjort detta, och om Finland hade tagit över dessa delar, skulle vi inte heller ha den här lagstiftningen. Jag vet inte hur omfattande den är, kanske flera hundra sidor.

Landskapsregeringens agerande gör nu att vi behöver behandla den här frågan som en del av självstyrelsen. Personligen anser jag att lagstiftningen om tillsyn av AI och relaterade frågor skulle riket bra kunna sköta.

Jag måste dock påpeka att denna fråga, som jag ser det, inte tillför något till självstyrelsen. Istället medför den betydande kostnader för oss.

Talman!

När det gäller behörigheten över det här området kan vi inte längre separera digitalisering från övrig verksamhet; de är helt sammanflätade. Om vi inte skulle ha denna behörighet skulle en stor del av den åländska behörigheten gå förlorad, vilket är min uppfattning.

Jag anser inte att ledamoten Wikström helt och hållet talar sanning när det kommer till de stora kostnaderna. Om vi pratar om GDPR, dataskyddsförordningen, cybersäkerhetsdirektivet eller AI-förordningen så handlar det inte bara om att ha lagstiftningsbehörighet. Det handlar snarare om att leva upp till de säkerhetsnivåer som krävs, vilket vi skulle vara tvungna att göra oavsett om vi hade behörigheten eller inte.

En person inom den allmänna förvaltningen som behärskar detta område ser jag som absolut nödvändig, oavsett vem som har behörigheten.

Tack, talman!

Självstyrelsen bör fokusera på frågor som verkligen påverkar ålänningarnas verklighet och vardag. Jag anser att varken den här cybersäkerhetslagen eller det aktuella AI-paketet, som är en följd av tidigare beslut från landskapsregeringen, leder till något positivt. Dessa initiativ bidrar inte till att öka förtroendet för självstyrelsen eller till att stärka den. Snarare är det tvärtom.

Ministern påstår att Finland är ett av världens bästa länder när det kommer till digitalisering. Det är beklagligt att vi inte har kunnat dra nytta av den kunskapen och låta Finland sköta dessa tillsynsuppgifter. Om vi hade gjort det skulle vi ha sluppit kostnaderna.

Nu står vi här med dessa utmaningar och måste anställa fler personer för att hantera tillsynen och upprätta regulatoriska sandlådor på Åland. Vi är bara 30 000 människor här.

Talman!

Jag har förstått att det är social- och miljöutskottet som ska hantera den här lagen. Jag tror att det är positivt att ledamoten Wikström får vara med i utskottsbehandlingen. Jag hör att det finns en hel del missförstånd.

När det gäller samarbetet med riksmyndigheterna så är de mycket goda inom dessa områden, både när det gäller cybersäkerhet och informationssäkerhet.

När det gäller den regulatoriska sandlådan var jag mycket tydlig med att den är avsedd att skapas tillsammans med annan part. Vår avsikt är inte att bygga upp en egen regulatorisk sandlåda.

Kärnfrågan här är att ledamoten Wikström säger att vi nu behöver anställa någon, men vi lever i en tid med ett helt nytt verktyg som används överallt, hela tiden, och som är fyllt med möjligheter men också med risker. Självklart behöver vi ha kompetens inom detta område i vår allmänna förvaltning.

Tack, herr talman!

Jag tänkte fråga ministern om en liten nulägesbeskrivning.

När det gäller landskapsförvaltningen, finns det redan i dag någon form av instruktioner eller regler för hur förvaltningen ska förhålla sig till AI, både i sin användning av teknologin och när det gäller vilka system som ska användas?

Det pågår en intensiv diskussion i vår omvärld om att frikoppla sig från amerikanska system, vilket till exempel Frankrike gör med Microsoft, om jag får nämna ett bolag.

Hur ser läget ut i landskapsregeringen i dag, och hur ser ministern på den utvecklingen?

Talman!

En AI-policy behövs för att kunna tillämpa AI, och förordningen har gällt sedan 2024. Vi ska komma ihåg att myndigheterna är bundna att följa den. Många har efterfrågat något lokalt som kan stöda dessa processer. Det finns en AI-policy som reglerar hur teknologin får användas.

Frågan om digital suveränitet är större än bara AI, men AI och digitalisering hänger tätt ihop. Här finns det olika uppfattningar. För ett litet självstyrt samhälle är det dock inte en enkel fråga. Ska vi frigöra oss från amerikanska eller kinesiska system? Det är i praktiken väldigt svårt att göra. För oss som ett litet land handlar det istället om att se till att vi har kontroll, kunskap och förutsättningar för att göra medvetna val. Det är också vad digital suveränitet innebär.

Tack, herr talman!

Vi är små spelare i det här spelet, men jag tycker att det är intressant att följa när en betydligt större aktör, som Frankrike, bestämmer sig för att frikoppla sig från amerikanska techjättar. Gör vi detsamma här på Åland, eller gör vi tvärtom? Jag anser att det är en intressant fråga att utforska, särskilt när det gäller hur aktivt vi kan välja inom det område där vi har möjlighet att välja.

När det gäller användningen av AI, som ministern nämnde, hade vi ett fortbildningstillfälle idag. Jag tackar för det; det var mycket givande. Under det tillfället diskuterades medvetenheten kring hur man använder AI och hur man känner igen AI-genererat material. Det handlar också om hur vi i förlängningen använder dessa verktyg.

Tillbaka till nulägesanalysen: Känner sig ministerns sig trygg med den användning av AI som sker idag inom landskapsförvaltningen, särskilt när det gäller att producera texter och liknande?

Talman!

Jag ska helt ärligt säga att det fortfarande, precis som i många organisationer, är väldigt personberoende. Olika anställda använder det i olika grad utifrån sitt eget intresse.

Något som de minnesgoda kanske kommer ihåg är att i budgeten för 2026 avsatte vi en betydande summa för att höja den digitala kompetensen inom landskapsförvaltningen. Här blir AI en viktig del av det arbetet.

Processerna fortgår, men det är ju det som är dilemmat för offentlig sektor. Jag vet att ni också fick höra de orden tidigare idag: att användarna är både den största möjligheten, men också den största risken när det gäller alla typer av digitala system. AI är ett väldigt starkt digitalt system. Det innebär att effekterna blir ännu större.

Att ge den grundläggande kompetensen och skapa möjligheter för folk att göra rätt och undvika misstag, men ändå våga använda de system som finns och (… taltiden slut).

Talman!

Ministern säger i sitt anförande att det är viktigt att komma ihåg i debatten att en tjänst inte är samma sak som ett årsverk. Men när man läser det här underlaget framgår det att det kommer att krävas åtminstone ett årsverk vid digitaliseringsenheten.

Vidare pratar man om ytterligare ett årsverk vid Datainspektionen. Kan vi således vara eniga om att detta lagförslag kommer att kräva minst två årsverk för att kunna förverkligas?

Talman!

Det kommer att kräva årsverken för den här saken. Det betyder inte att det behöver bli förändringar på totalen.

Tack, talman!

Jag skulle vilja fortsätta att diskutera kostnaderna. Det anges att kostnaden för det första året gällande digitaliseringsenheten beräknas uppgå till 210 000, och för de följande åren till 130 000. Däremot nämns ingenting om kostnaderna överhuvudtaget för Datainspektionen, som också ska finansieras via landskapets budget.

Jag tycker också att man är ganska diffus när man skriver om genomförandet av landskaps- och kommunal förvaltning med nya krav. Man talar om förhållandevis låga indirekta kostnader. Vad menas med förhållandevis låga kostnader? En person kanske anser att 100 000 är en låg kostnad, medan någon annan tycker att 500 000 är lågt. Det här är inte godkänt. Vi måste få noggrannare underlag.

Talman!

Jag tror att vi talar förbi varandra i dessa frågor. Jag nämnde specifikt denna fråga i mitt huvudanförande om kommuner och andra organisationer. Om man inte använder någon AI har man inga kostnader för införandet av AI. Men om man inför AI och anställer en eller två personer som lär organisationen att effektivisera sig, kan årskostnaden bli 150 000 till 200 000 euro, men man kan man spara en miljon genom att göra saker på ett annat sätt.

Landskapsregeringen kan onekligen veta hur olika kommuner planerar att implementera AI och på vilket sätt de tänker använda det i sina organisationer. Därför blir det också som ledamoten Kanborg beskriver. Det går inte att ha precisa siffror, men man kan säga att en kommun eller en myndighet som inte alls använder AI kommer att ha noll i kostnader och noll i besparingar.

Talman!

Det blev en bra övergång från föregående talare. I lagförslaget står det både åtminstone ett nytt årsverke till digitaliseringsenheten och en ny tjänst. Vad ska den nya tjänsteman göra som inte de befintliga tjänstemännen klarar av? Det är för mig den stora frågan.

Digitaliseringsenheten har en inte oansenlig budget, som förvisso är utspridd på flera moment. I bokslutet för 2025 kunde vi läsa att Datainspektionen fick fördubblad personalstyrka och ett nytt ärendehanteringssystem. Varför går det inte att åstadkomma detta med befintliga resurser?

Talman!

När det gäller Datainspektionen så får vi se exakt hur det faller ut. Det är bra att man tar upp alla kända kostnader, inklusive presumtiva kostnader i ett lagförslag.

När det gäller digitaliseringsenheten står det också att det hanteras inom ramen. Jag har varit inne på detta många gånger tidigare och jag är kritisk till, och var kritisk under förra mandatperioden i mycket stor utsträckning, till att man gjorde många saker som man på god svenska kallar för "nice to have". Man byggde dock väldigt lite i grunden.

I dag har vi en digitaliseringsenhet som egentligen är helt fokuserad på att göra projekt och bygga applikationer som är väldigt ytligt inriktade. Däremot saknas grundinfrastrukturen och det saknas också tjänstemannauppgifter inom detta område.

Självklart behöver landskapet Åland, oavsett behörighet eller inte, en person som är specialiserad på ämnesområdet AI. Det är ett kraftfullt verktyg med stora möjligheter.

Jo, visst behöver landskapsregeringen höja kompetensen inom AI, men det går att göra genom utbildning. Man kan förbättra den befintliga kompetensen. Om det redan finns ett antal personer som arbetar med frågan kan man använda samordning mellan myndigheterna.

Det är möjligt att samarbeta mellan Datainspektionen och digitaliseringsenheten, vilket vi vet att man redan har gjort inom flera olika områden. Rimligtvis borde man kunna klara av detta med de resurser som redan finns.

Ledamoten Valve, det finns inga tjänster tillgängliga. En tjänst måste tillsättas. Om du ska utöva tillsynsuppgifter i det här fallet så måste det finnas en tjänst.

Du kan inte ha någon som är projektanställd, eller någon som har ett arbetsavtal, eller någon som arbetar med mjukvaruutveckling, att ta på sig ett tjänstemannaansvar utan att en tjänst har tillsatts. Det trodde jag att ledamoten Valve också var införstådd med.

Talman!

Jag ber om ursäkt om jag var lite ouppmärksam. Jag satt nämligen och funderade på de här kostnaderna. Det som redovisas är vad kostnaderna blir för landskapets förvaltning. Men det drabbar ju hela det offentliga Åland.

Har man uppskattat hur kostnaderna kommer att bli där? Eller är det något som man inte tar någon större hänsyn till?

Talman!

AI-förordningen trädde i kraft år 2024 med krav på myndigheterna att genomföra riskbedömningar. Denna lagstiftning beskriver hur tillsynen ska utformas, framförallt hur den ska skötas på Åland och vilket stöd landskapsregeringen avser att ge till andra myndigheter och privata aktörer.

Lagstiftningen skapar bättre förutsättningar för kommuner, underlydande myndigheter och privata aktörer som omfattas av AI-förordningen. Det innebär mer stöd och hjälp till dem än vad de tidigare har haft. Jag vill igen understryka att landskapsregeringen inte kan bedöma de ekonomiska effekterna för olika verksamheter, eftersom dessa beror på hur mycket AI-verktyg de använder.

Notera också att det i landskapsregeringens lagförslag inte finns några angivelser om effektiviseringspotential.

Talman!

Det som ministern säger är säkert rätt och riktigt. Men samtidigt befinner vi oss nu i budgettider, och vi vet att kassan sinar. Det finns en gräns för driftsutgifterna, vilket innebär att nya tjänster måste finansieras genom att plocka bort något annat, i rimlighetens namn. Annars går det inte att hålla det finanspolitiska ramverket. Det är detta som gör oss lite bekymrade.

Vi ska dock inte ta ifrån ministern hennes otroliga intresse och glöd för digitaliseringsfrågor, även om det ibland kan tyckas lite onödigt kraftigt. Men ekonomin oroar. Jag skulle säga att hela den här digitaliseringskarusellen, som nu snurrar allt snabbare, är nästan det största hotet vi har mot Ålands självstyrelse för tillfället.

Talman!

Det förvånar mig faktiskt, replikskiftena. Vi sitter i en värld där man pratar om att vi potentiellt är mitt i den fjärde industriella revolutionen. Vi vet att vi har verktyg som är så kraftfulla att de kommer att förändra samhället i grunden, det är alla överens om och diskussionen handlar om huruvida landskapsregeringen ska tillsätta en tjänst för detta. Vad är alternativet?

Alternativet till att vi inte implementerar AI och utnyttjar de möjligheter som finns, är att vi fortsätter arbeta på ett riskabelt sätt. Min bedömning är att vi gör just det i dag, eftersom vi saknar strukturella sätt att fortbilda personal och vi har ingen sakkunskap inom området. Vi fortsätter att göra det som ledamoten säger. Det är helt riktigt, vi har inte implementerat digitala system på rätt och mest effektiva sätt på grund av brist på kunskap. Men ska vi verkligen fortsätta med denna brist på kunskap?

Tack, talman!

Från centerns sida vill vi inledningsvis säga att vi ser nödvändigheten med detta lagförslag. Det är viktigt att Åland nu tar ett tydligt steg för att genomföra EU:s regelverk kring artificiell intelligens och skapar en struktur för tillsyn.

Centern anser att det är klokt att lagförslaget lägger sig på en miniminivå i detta skede. Regelverket är nytt, tekniken utvecklas snabbt och det finns skäl att gå fram stegvis. Att detta beskrivs som en första fas är därför en rimlig och ansvarsfull ansats.

Samtidigt vill vi lyfta några perspektiv som blir viktiga framåt, särskilt ur ett åländskt perspektiv.

För det första handlar det om tillsynens förutsättningar i praktiken. Att ansvaret finns är en sak – men i ett litet samhälle som Åland behöver vi säkerställa att det också finns kompetens och resurser över tid, särskilt i takt med att användningen av AI ökar både inom offentliga sektorn och inom näringslivet som helhet.

För det andra ser vi ett behov av att följa upp detta första steg. Om detta nu är fas ett, så är det också viktigt att vi har en beredskap för hur och när vi går vidare i de följande faserna. Det kan som vi ser det handla om att samla erfarenheter och vid behov återkomma till lagtinget med justeringar eller kompletteringar.

För det tredje vill vi från Centern lyfta det åländska perspektivet när det gäller möjligheter, inte bara tillsyn. När det gäller exempelvis regulatoriska sandlådor och utvecklingsmiljöer är det viktigt att åländska företag och myndigheter i praktiken får tillgång till dessa. För oss handlar det om att säkerställa att Åland inte bara följer regelverk – utan också kan dra nytta av den utveckling som nu sker.

Talman, sammanfattningsvis stöder Centern lagförslaget. Vi ser det som ett viktigt första steg, samtidigt som vi vill betona vikten av att följa utvecklingen noggrant och säkerställa att lösningarna fungerar i en åländsk kontext. Tack, talman!

Tack, talman!

Bästa lagting och övriga åhörare! Nu ska vi införa reglering av AI på Åland, och detta följer delvis av den så kallade AI-förordningen som EU har beslutat att införa.

Som vi alla vet vid det här laget, och om man inte vet det så är det dags att förstå det: EU är världsmästare när det gäller att reglera allt. USA ligger i lä, Kina ligger i lä och Japan ligger i lä om vi ser på världen. Man väljer att inte göra på det sätt som EU har gjort.

Det är inte mycket vi kan göra åt detta i lagtinget, men vi kan faktiskt på allvar införa en minimi-minimilagstiftning när det gäller att implementera denna förordning. Vi ska komma ihåg att detta är en förordning, vilket innebär att den gäller direkt oavsett vad vi gör. Det är inte ett direktiv som förutsätter nationell lagstiftning, utan en förordning.

Obunden Samlings uppfattning är att vi skulle kunna göra detta betydligt enklare genom att bara peka ut en ansvarig myndighet och beskriva hur kontroll och sanktioner ska skötas. Det känns som att den här lagen, med drygt 20 paragrafer som till viss del består av upprepningar av det som står i EU-förordningen, är lite oproportionerlig. Den är för omfattande. Jag tycker att vi på allvar skulle titta på det här. Jag tror att vi skulle klara oss med 6-7 paragrafer som definierar detta. Vi ska också komma ihåg att vi ska tillämpa proportionalitetsprincipen. Ingen i EU kommer att fundera särskilt mycket på hur Åland tillämpar AI-förordningen och vilken AI-verksamhet som finns här, och så vidare. Detta skulle vara något som vi absolut skulle kunna hantera med befintliga resurser.

Det oroar mig, när jag läser detta lagförslag, att vi plötsligt kan få kostnader på ett par hundratusen extra i året på grund av denna lagstiftning. Vi borde sköta detta med befintliga resurser helt enkelt.
Tack, talman!

Talman!

Det var mycket intressant. Först säger vicetalmannen att nu ska vi reglera AI på Åland för att sedan övergå till att det här är i förordningen. AI har varit reglerat på Åland sedan 2024, när AI-förordningen trädde i kraft. Det är ostridigt.

Vice talmannen pratar om Kina, USA och Japan. Jag hoppas att vicetalmannen inte menar att vi ska ha samma syn på personlig integritet, mänskliga rättigheter och tillgång till vår egen data som man har i Kina. Vi vill gärna höra till den europeiska sfären där vi värnar om den typen av frågor.

Sedan kan man förstås också diskutera, vilket jag gärna gör, om man har gått för långt i Europa för att kväva också innovationer. Men att börja jämföra oss med Kina känns väl ändå lite märkligt?

Tack, talman!

Minister Zetterman gör det som hon kanske brukar, det vill säga att hon försöker sätta ord i munnen på mig. Varför skulle jag vilja ha det som Kina? Hur kan ministern ens utgå ifrån att jag skulle vara intresserad av det? Det är på något sätt att måla upp något som jag absolut inte har sagt.

Det jag sade var att om man tittar på hur man gör ute i världen, så har man inte agerat som EU. För EU är först, man slår sig för bröstet för redan 2024 lyckades EU reglera det här området på ett sätt som ingen annan har gjort. EU överreglerar allting och det är vid det här laget allmänt känt. Det var det jag försökte påpeka.

Talman!

Ledamoten Måtar säger att vi har gjort det onödigt komplicerat med 20 paragrafer, det skulle ha räckt med 6 paragrafer. Samtidigt påstår vicetalmannen att vi upprepar det som står i AI-förordningen. Det handlar också om att skapa en lagstiftning som är förståelig i sin helhet och där vi uppfyller de krav som artiklarna ställer. Här finns inga ytterligare skärpningar av AI-förordningen; det är vad förordningen kräver att vi ska inkludera.

Till sist säger vicetalmannen att vi inte borde behöva extra resurser för detta, utan att det borde skötas inom befintliga resurser. Det är uttryckligen vad som står i lagförslaget, att det ska hanteras inom den befintliga ramen för digitaliseringsenheten.

Tack, talman!

När man ser hur det har besvarats bland remissinstanser osv. så verkar det som att detta kommer att kräva mer resurser. Det är det som oroar mig.

När det gäller den här lagstiftningstekniken, att sitta och kopiera och skriva av EU-förordningen, så innebär det att så fort EU-förordningen ändras, måste vi börja ändra vår lagstiftning. Jag menar därför att det ska vara precis som när vi hanterar blankettlagar; vi är väldigt sparsamma med att upprepa det som står i den finska lagen.

Vi kunde använda en liknande teknik när det gäller EU-förordningen. Det var det jag försökte säga.

Värderade fru talman!

Vicetalman Marcus Måtar, jag vill bekräfta att man inte genom hur man utformar det nu aktuella lagförslaget, kan överföra en behörighet, som tillkommer självstyrelsen, på riket.

Enda möjligheten att överföra en behörighet, på det sätt som tidigare har nämnts här eller har önskats, måste ske antingen genom att man ändrar i självstyrelselagens behörighetsfördelningsförteckning eller att man överför förvaltningsbehörighet via en överenskommelseförordning. Stämmer det?

Tack, talman!

Jag tror inte att jag nämnde detta i mitt huvudanförande, men jag besvarar det ändå.

Det förhåller sig naturligtvis precis som lagtingsledamoten Lindbäck säger. Om vi ska börja överföra behörigheter behöver vi ändra innehållet i självstyrelselagen. Men jag har inte sagt något om det.

Jag har försökt påpeka att vi nu på ett överdrivet sätt implementerar en EU-förordning som ändå gäller oavsett vad vi gör eller tycker. EU-förordningen förutsätter egentligen bara några saker av oss, huvudsakligen att vi utser en behörig myndighet som hanterar detta och som ansvarar för övervakning och sanktioner.

Tack värderade fru vicetalman!

Tack vicetalman Marcus Måtar för att han tog sig att besvara en fråga som kanske föll lite utanför ramen, men som var värdefull att få klarlagd.

Talman!

Jag måste i allt mitt lugn erkänna att jag nog blev provocerad av ledamoten Valves anförande. Å ena sidan säger man att vi inte ska ha en enda specialkompetens inom AI-området i landskapsförvaltningen. Det kan tilläggas att det finns specifika uppgifter som enligt förordningen ska skötas av Datainspektionen eller Dataombudsmannen.

Men man vill å andra sidan inte ha en enda tjänst för att behärska området AI i landskapsförvaltningen, men man tycker att vi ska ha en regulatorisk sandlåda. Förstår ledamoten Valve att det handlar om en mångmiljonsatsning med mer specialiserade jurister, specialiserade tekniker och all projektledning som kommer därtill? Det ska vi ha.

Hur kan man sila mygg och svälja kameler på det sätt som Moderaterna gör i den här frågan?

I vanlig ordning bygger ledamoten Zetterman halmdockor. Jag nämner inte i Moderaternas gruppanförande att vi vill se en regulatorisk sandlåda för AI. Det jag sa var att vi inte ska stänga dörren för framtida regulatoriska sandlådor. Jag uttryckte en förhoppning om att det nej som landskapsregeringen har sagt, inte gäller andra områden där det kan dyka upp förslag om regulatoriska sandlådor. Det kan möjligen vara en styrka för Åland.

Jag har inte heller sagt nej till att vi ska ha speciella kompetenser. Utöka gärna kompetenserna! Vi har tusen tjänstemän på landskapsregeringen, och deras kompetens får gärna utökas så att den motsvarar de utmaningar vi har och de ansvarsområden som är aktuella. Det är absolut okej, men kom inte hit med fler lagförslag som innebär fler årsverken.

Talman!

Jag vill minnas att Moderaternas huvudanförande innehöll påståendet att man inte borde säga nej till en regulatorisk sandlåda. Det skulle vara en viktig sak att ha i framtiden. Det är nog att sila mygg och svälja kameler, om man vill göra den här typen av saker.

Om jag minns rätt ville Moderaterna under förra mandatperioden införa en egen identifieringstjänst. Det handlar om frågor som är oerhört dyra, mycket komplexa och som kräver specialiserade tekniker och juridik. Att prata till folket om att det skulle vara bra att ha en sådan tjänst, men samtidigt säga att vi inte ska ha en tjänst är motsägelsefullt.

När det gäller årsverken och tillsättning av tjänster är det precis som jag sa: det behöver tillsättas en tjänst för detta ändamål. I dagsläget finns det väldigt få tjänster inrättade av digitaliseringsenheten, och det handlar om tillsyn. Det har också aviserats ytterligare ett årsverke i denna fråga.

Först och främst är regulatoriska sandlådor positiva saker. De innebär möjligheter, så stäng inte dörren för dem. Jag förstår att landskapsregeringen i det här specifika fallet har gjort den bedömningen, men allmänt sett är det dåligt att göra det.

När det gäller årsverken vill jag återigen påpeka att detta inte går ihop med landskapsregeringens övriga politik, såsom den har formulerats i vårbudgeten. Vi har som mål att minska med 90 årsverken mellan 2026 och 2028. Vi kan inte fortsätta på det här sättet. Vi måste överväga andra alternativ än att öka antalet årsverken. Någon gång måste man dra i handbromsen, och det här är en bra dag att göra det.

Tack, fru talman!

Jag håller med ledamoten om att det här är en bra dag att göra det.

Om vi reflekterar över vad vi har diskuterat här inne de senaste veckorna så hade vi gymnasielagen, och nu har vi den här lagen om tillsyn av artificiell intelligens. Sammantaget handlar det om bortåt nio tjänster som vi har utökat med dessa två lagförslag. Totalt sett innebär det över 600 000 euro i årskostnader för offentlig sektor.

Detta är resultatet av de senaste två veckorna här inne och majoritetens politik, där man säger att vi ska dra ned på tjänster. Men vi ser inga tecken på det. Istället ser vi en kraftig utökning av offentlig sektor. Ledamoten har helt rätt i att vi någon gång måste få stopp på detta.

Nu står det inte när det här lagförslaget ska träda i kraft. Men sannolikheten är ganska stor att även detta lagförslag, liksom gymnasielagen, kommer att innebära att kostnaderna skickas vidare till nästa landskapsregering, som får försöka hantera dem inom ramen för det finanspolitiska ramverket. Vi får väl säga tack för den.

Talman!

Jag är förvånad över att det inte verkar finnas någon inne i regeringssalen som säger stopp. Kanske regeringen inte ska föreslå ett till årsverke, kanske de i stället borde skriva om hur man kan få det här att passa in i de befintliga årsverken och ombilda tjänster, istället för att skapa nya tjänster.

Det är verkligen häpnadsväckande. Ännu mer häpnadsväckande blir det när det inne i själva lagförslaget står "landskapsregeringen bedömer att ett tätt och välfungerande samarbete med de tillkommande personalresurserna vid landskapsregeringens digitaliseringsenhet skulle kunna täcka in den största delen av Datainspektionens tillkommande behov." Det är anmärkningsvärt att landskapsregeringen har funderat i de här banorna, men sedan verkar ha släppt det och går in för det här i alla fall.

Tack, fru talman!

Man kan ju fundera på hur mycket tillsyn den här tillsynstjänstemannen i praktiken verkligen skulle behöva göra här på Åland, om man skulle sätta absolut miniminivå. Jag sysselsatte mig här på skoj att jämföra de finska kostnaderna och försökte översätta dem till de åländska kostnaderna per capita.

Skulle vi ha lika stora kostnader, per capita kostnader som Finland har, här på Åland så skulle vi ligga på ungefär 25 000 euro i kostnader. Nu är det 200 000 euro i första steget, och sedan står det lite indirekt i lagförslaget att det kommer att bli ännu dyrare i framtiden.

När man pratar om kompetenser, som ministern är väldigt ivrig att diskutera, så håller jag med ledamoten. När det gäller AI-kompetens är det något som ska genomsyra förvaltningen. Varje enskild del av förvaltningen, när tiden är mogen, tar AI i bruk i sitt ordinarie arbete. Det är så det fungerar. Inte har man en övergripande AI som går omkring och berättar hur förvaltningen ska sköta sina uppgifter. Det är ett väldigt konstigt sätt att se på den här frågan.

Talman!

Jag hade gärna sett att det här lagförslaget skulle ha gått till finans- och näringsutskottet. Nu har vi beslutat att det istället går till social- och miljöutskottet, där ledamoten Wikström är ordförande.

Som en allmän färdkost inför den behandlingen vill jag vädja till medlemmarna i social- och miljöutskottet att vara så konkreta som möjligt. Ställ konkreta, jordnära frågor! Vad ska den nya tjänstemannen göra på sin första arbetsdag? Vilka ärenden dyker upp, och på vilket sätt ska de hanteras?

Tack, talman!

Det känns som att vi har en förtida budgetdebatt som pågår här nu, och det finns ganska mycket spekulationer om saker som man kanske inte är helt insatt i. Flera av oss kunde konstatera detta i förmiddags när vi lyssnade på en föreläsning om AI och Deepfake. Vi lever i farliga tider. Det vi ser och hör i den virtuella världen, vare sig det handlar om gammal tv, radio, poddar, sociala medier eller underhållning, ser ut som verklighet men är inte det.

Vi kan alla, med hjälp av rätt AI-verktyg, fås att säga saker som vi aldrig skulle drömma om eller göra saker som skämmer ut oss. Vi är både sårbara och okunniga, och vi har svårt att hänga med både i den tekniska utvecklingen samt i källkritik och säkerhetssystem, som behövs för att skydda och reglera oss i denna nya värld.

För mig låter en regulatorisk sandlåda som något som Veckans Wilén skulle göra något roligt av, men så är det tydligen inte.

Vi har lärt oss att vi knappt vet någonting om dessa frågor. Även de som vet lite mer, som till exempel minister Zetterman, som kanske är den mest kunniga på detta område i denna sal, vet inte så hemskt mycket. Vi greppar inte helheten av den samhällsförändring vi lever i och de risker och möjligheter som finns med AI. Det behöver vi förstås arbeta med som lagstiftande församling och som ansvariga för detta landskap, också vi, och jag personligen till exempel, som med ryggmärgen inte vill bry mig om dessa frågor. Det kanske går för en dam i mogen ålder att avstå, men det går inte för barn och barnbarn. För deras trygghet och framtid måste vi arbeta med dessa frågor.

Därför kan vi dels tacka EU och EU-förordning 2024/1689, dels landskapets genomförandebestämmelser i denna lag, så att vi får ett mått av reglering och trygghet i tillsynen av dessa frågor. Det kommer, precis som allt som har med digitalisering att göra, att kosta pengar. Men med en vag, lite odefinierad förhoppning om att vi genom rätt användning, rätt prioriteringar och rätt implementering i våra förvaltningar kan spara pengar och resurser i framtiden. Vi får se.

För att det ska lyckas behöver vi den där basen, den där kunskapen och vi måste göra de riktiga valen. Där tycker åtminstone jag att det kan vara bra att ha en person inom förvaltningen som specialiserar sig på dessa frågor. Den förändring och den kunskapsutveckling sker inte av sig själv; det kräver arbete.

Det är också klart, vilket en del ledamöter nästan har glömt bort, att vi inte har så stora val när det gäller att implementera en EU-förordning. Ingalunda är det så att minister Zetterman har hittat på detta för att på pin kiv svälja landskapets budget.

När det deklarerades att cybersäkerhet är åländsk behörighet så var det ingenting som Åland aktivt krävde, utan genom en prövning konstaterades det att det är vår behörighet.

Jag tycker att det är en relevant fråga, den fråga som ledamoten Wikström tidigare ställde: Kan vi på Åland klara av alla de nya områden och nya tillsynskrav som EU ställer på oss? Det är nog något vi behöver hålla ögonen på, med ett helhetsperspektiv på självstyrelsen. Hur många tillsynspersoner, till följd av olika EU-regleringar, mäktar vår lilla förvaltning med? Vad har vi för kompetens att hantera det på ett bra sätt? Kanske är det som ledamoten Asumaa sa, att digitaliseringen är en framtidsmöjlighet och att det är något vi behöver hålla fast vid, att det finns nya marknader och nya möjligheter.

Men självstyrelsen ska vi ha, och självstyrelsens behörigheter ska vi ha för att arbeta med sådant som dels är viktigt för ålänningarna och som vi dels kan sköta bra. Det är en fråga om vi i längden faktiskt är bra på att sköta detta område, eller om vi ska söka andra lösningar som är komplicerade och där svaret kanske inte alls är givet. Det tycker jag att man ändå kan fundera på.

I övrigt stöder Socialdemokraterna lagförslaget.

Tack, fru talman!

Jag vill ta upp frågan om cybersäkerhetslagen. Det har varit ett aktivt arbete från landskapsregeringens och regeringspartiernas sida, man ville pröva om denna cybersäkerhetslag föll inom åländsk behörighet. Det fördes en aktiv debatt i lag- och kulturutskottet. Även om vi inte kan återge exakt vad som sagts där, var diskussionen intensiv och fokuserad på just denna fråga.

Vi i oppositionen uttryckte stark skepsis kring huruvida vi verkligen skulle testa behörighetsgränserna inom detta område och försöka få lagstiftningsbehörigheten till Åland. Det var en fråga som aktivt drevs från regeringshåll. Det var inte en självklarhet att det skulle bli på detta sätt. Det fanns en avsikt bakom att testa detta. Lantrådet kallade det för en "testballong" – en prövning av om detta faller inom vår behörighet eller inte.

När det gäller nya områden måste vi göra ett medvetet val inom självstyrelsen om vi ska försöka få behörigheten till Åland, särskilt när detta regleras i detalj i självstyrelselagen, eller inte.

Jag uppfattar, i det som ledamoten Wikström säger, två ord som för mig var viktiga. Vi måste veta om någonting är vår behörighet eller inte. Vi måste testa. Är det vår behörighet? Och om det är vår behörighet, hur ska vi sköta den? Det var det som var den springande punkten, att testa om det är vårt ansvar. För om det är vårt ansvar måste vi ta det.

Tack, fru talman!

Nu är jag inte expert på självstyrelsefrågor, men jag har ändå viss kunskap om dessa frågor.

Ledamoten sitter ju med i självstyrelselagsrevisionsgruppen. Om vi inte hade testat vår behörighet, om vi inte aktivt hade gjort det, blir det indirekt så att vi använder den finska lagstiftningen och på så sätt etableras den praxisen?

Vi valde att föra fram det här lagförslaget på det här sättet för att vi ville se: Är detta vår behörighet? Vi är intresserade av det och vi gjorde en viljeuttryckning.

Konsekvenserna av detta ser vi här i dag. Man kan tycka att det är rätt väg att gå, och jag anser att man bör försvara det ställningstagandet, om det är så man anser. När vi debatterade den här lagstiftningen så var vi väldigt kritiska från oppositionens sida till detta ställningstagande.

Jag förstår inte riktigt vad ledamoten Wikström menar. Borde vi alltså ha någon slags "låt gå"-mentalitet när det gäller nya lagstiftningsområden som inte fanns när självstyrelselagen skrevs, och kanske inte heller kommer att finnas i framtiden?

Det kommer att dyka upp nya frågor som vi behöver bedöma. Är det vårt ansvar, eller är det inte? Vi kan inte bara sitta och fundera. Om det kommer något nytt, så tror vi väl att det är någon annans behörighet, så vi struntar i det. Inte kan vi arbeta på det sättet.

Tack, talman!

Jag hade begärt ett anförande för att diskutera den här frågan, och nu gjorde ledamoten Fellman det tacknämligt.

Vårt system är uppbyggt så att vi har explicit lagstiftningsbehörighet. Det är inte så att rikets lag gäller ifall inte vi har en lag. Har vi lagstiftningsbehörigheten så har vi den. Det innebär att åländsk lag gäller, och om vi inte har någon åländsk lag så finns det ingen lagstiftning. Det borde alla i den här salen känna till.

Frågan om cybersäkerhetslagstiftningen väckte diskussioner om var gränsen går. Ingen kunde ge ett tydligt svar på det. Tyvärr föregicks detta inte av några politiska förhandlingar, vilket jag anser borde ha gjorts långt tidigare, när ledamoten Wikström var minister. Det föregicks inte av en politisk behandling. Istället blev det Ålandsdelegationen och Högsta domstolen, och till sist presidenten som fattade beslut om var behörighetsgränsen gick.

För min del anser jag att det var lyckosamt för Åland att vi får ha denna behörighet. Jag tror att det kommer att visa sig vara en av de största självstyrelsepolitiska vinsterna. Jag har full respekt för att andra inte delar den uppfattningen.

Det var väl min poäng här att klargöra var gränserna går och vad som är vårt ansvar. Det är helt nödvändigt. Vi kan inte leva i en mentalitet av att hoppas och tro när det kommer nya lagstiftningsområden.

Sedan är det en annan fråga vad man vill ha och vad man tror att självstyrelsen kan ha nytta av. På just det här området kan jag kan inte påstå att jag är någon expert. Det kan hända att det finns stora framtidsmöjligheter inom AI och digitalisering, där vi behöver behålla lagstiftningsbehörigheten och att vi har faktiskt gjort en vinst när vi fick den behörigheten. Men att lämna det oreglerat, det tycker jag är barnsligt.

Talman!

Oavsett om vi har en lag eller inte, så har vi i det här fallet uppenbarligen skyldigheter mot enskilda, och enskilda har rättigheter i förhållande till lagstiftaren och tillsynsmyndigheter. Dessa plikter hade vi haft oavsett om vi haft en lag eller inte och utan en sådan lag skulle enskilda och landskapet hamna i en mycket besvärlig situation.

Det används ord som "test". Jag tycker inte om det ordet och det sade jag från början när jag presenterade lagen, att det här är inte en självstyrelsepolitisk testballong. Det är ett konstruktivt sätt att klarera en behörighet som är ny och odiskuterad i självstyrelselagstiftningen.

Att vi ska ha ett rättslöst samhälle på Åland och att det förs fram i den här salen, det bekymrar mig mycket.

Jag avslutar med att konstatera det som har klarnat i den här processen med den nya självstyrelselagen, som vi har en from förhoppning om att snart nå i mål med, att tiden när vi kunde göra allt på en gång är förbi.

Vi kommer att ställas inför ändringar i självstyrelselagen med jämna mellanrum, snarare än genom stora 15-års reformprocesser och då är det viktigt att veta var gränserna går och vad vi vill för framtiden.

Tack för det, talman!

Min uppfattning, när jag pratar med både företag och myndigheter, är att de uppskattar att vi har den här behörigheten, särskilt de mindre företagen. Traficom har svårt att leverera service på svenska – vilket de förstås borde göra – men de har brister på det området. Man uppfattar det som mycket positivt att det finns sakkunskap här som har tillsynsuppgifter och känner till det åländska samhället, och som kan stöda företagen.

Det är inte på låtsas; det sker en mängd olika attacker även i det åländska samhället, ofta.

Att ha en person som är aktiv i samhället och kan hjälpa till med fortbildning och rekommendera fortbildningsinsatser för både myndigheter och företag, så min uppfattning är att detta har mottagits oerhört positivt och har skapat nytta i vardagen för landskapet Åland.

Det har också lett till att dessa frågor kommer upp på agendan, vilket är viktigt, eftersom det handlar om våra personuppgifter. Det handlar om mänskliga rättigheter och om yttre hot.

Tack, talman!

Ingenting av det som ministern räknar upp kräver att vi ska ha egen lagstiftningsbehörighet eller stifta lagar inom just det här området för att kunna genomföra dessa åtgärder. Att stöda företag i hur de hanterar lagstiftning behöver vi inte lagstifta om för att kunna göra, om det var det som var ministerns argument, jag förstod inte riktigt.

Jag har inte kritiserat de stödinsatser som har genomförts för mindre företag. Jag tror inte att jag nämnde det överhuvudtaget i mitt anförande. Ministern kanske kan klargöra vad hon menar med det?

Talman!

Upplysningsvis är det så att om en myndighet juridiskt har ansvar för en fråga och har tillsynsansvaret, så är det de och enbart de som kan ge tillsyn genom information. Det är de som både har skyldigheten och rättigheten att informera. Övriga myndigheters informationsplikt sträcker sig till att informera om vilken den berörda myndigheten är. Så fungerar all myndighetsutövning.

Det vore är alltså inte möjligt för Åland att ha en person anställd här som skulle diskutera hur finländsk lagstiftning skulle genomföras eller utföra tillsyn i enlighet med finländsk lag, utan att man hade träffat en överenskommelseförordning som hade överfört förvaltningsbehörigheten till Åland. Ja, då hade vi suttit i samma sits. Det hade funnits ett behov av tjänstemän oavsett, behov av sakkunskap hade det funnits oavsett och därmed också ett behov av pengar oavsett.

Tack, talman!

Landskapsregeringen kan erbjuda stöd till företag för att tolka lagstiftningen. Det skulle vi nog kunna göra även utan lagstiftning. Men strunt samma, egentligen. Vi kan väl vara oeniga om den frågan.

När det gäller att AI nu hamnar på agendan, så är detta kanske den mest genomgripande förändringen i vår omvärld idag. Jag tror att det skulle vara på agendan precis lika mycket, även utan det vi diskuterar idag.

Tack, herr talman!

Intressanta reflektioner från ledamoten Wikström.

För det första har ledamoten flera gånger här i salen idag upprepat de behörigheter som råder på Åland när det gäller att påverka medborgarna direkt. Menar ledamoten Wikström att frågor om cybersäkerhet och AI inte påverkar medborgarna direkt? Det skulle jag säga att de gör.

Vi deltog i en informationsträff i morse där det sades att den enskilda människan är vår svagaste länk, men också vårt viktigaste försvar när det handlar om cybersäkerhet och att motverka deepfake-påverkan. Jag undrar vad Wikström menar. Jag skulle vilja ha ett klargörande repliksvar.

Tack, talman!

Cybersäkerhet är viktigt för alla organisationer, även för de som inte har egen lagstiftningsbehörighet.

Vad är 30 000 människor? AI är en nödvändighet i dagens samhälle. Att ett företag arbetar med cybersäkerhetsfrågor har inget att göra med om vi har behörighet över det eller inte. Det är något som måste prioriteras och EU ställer krav osv. Jag anser att dessa frågor inte hör ihop.

Om vi tar lagstiftning som leder till kostnader på Åland så resulterar det i mer komplicerad lagstiftning. Det har vi varit oeniga om när det gäller cybersäkerhetslagstiftningen. Jag tror inte att det är en bra väg att gå.

Finland är ett litet land i dessa sammanhang och det är svårt att hitta kompetent personal som kan sköta dessa frågor. När det gäller den nya tidens IT-frågor tror jag att det är mer lämpligt att en större organisation tar ansvar för dem, istället för att vi här på Åland försöker göra det själva.

Tack, herr talman!

Vi har nog lite olika åsikter om den saken, tror jag. Dessutom kan vi inte räkna på samma sätt. Ålands självstyrelse har egen lagstiftningsbehörighet när det gäller dessa frågor och kan välja att agera utifrån det.

När det kommer till dessa frågor anser jag att de är mycket nära den enskilda medborgaren som vi har ansvar för här i salen, även landskapsregeringen har ansvar.

Ledamoten Wikström resonerar kring detta. EU har betydligt starkare regleringar när det gäller AI och cybersäkerhet än både Kina och USA. Jag tolkar det som att det är därifrån dessa påverkansverktyg kommer.

Det är inte så relevant för Kina att ha dessa regleringar eftersom man faktiskt genomför påverkanskampanjer i Europa. Jag tycker att det är ganska uppenbart att det är Kina och USA som driver utvecklingen, och därigenom använder även Ryssland den tekniken i stor utsträckning. Vi fick också höra i morse på seminariet att exempelvis TikTok är en enda stor (… taltiden slut).

Tack, talman!

Visst är det så att det inte är bra när det bedrivs helt fritt. Man kan göra vad man vill på nätet, använda vilka AI verktyg som helst och skapa vilka filmer som helst. Det har diskuterats mycket om detta de senaste åren, och det är förstås inte bra.

I Europa försöker man reglera detta, men problemet är att när vi inför regleringar skapar vi samtidigt ogynnsamma företagsvillkor inom unionen. Det riskerar att vi hamna efter i utvecklingen, generellt sett. Skulle hela världen reglera på samma sätt som EU så skulle det inte vara ett problem.

Men verkligheten är att majoriteten av världen inte reglerar detta. Därför kommer investeringarna att gå dit där det inte finns några regler, där det är lättare att utveckla ny teknik. Vi här i Europa riskerar att halka efter, mera än idag. Jag tycker att det är tråkigt att att man inte ser hela bilden och vad konsekvenserna av detta egentligen kommer att bli.

Talman!

Jag fäste mig vid det som minister Zetterman sade inledningsvis i sitt anförande, nämligen att det ska rymmas inom ramen. Det är ett bra besked, och då borde det kunna stå i lagförslaget att det ska rymmas inom ramen för den ordinarie budgeten 2026. Det hade nog gett en betydligt smidigare och enklare debatt.

Nu utgår debatten istället från de lösa trådar som finns i det här lagförslaget. Det står att det ska till nya årsverken och en ny tjänst, och det finns en del tolkningsmån, för att uttrycka det milt.

Den som vill visa omsorg om vår åländska ekonomi bör bemöda sig om att lämna så få lösa trådar som möjligt.

Talman!

Det står ju uttryckligen i lagförslaget. För mig är den frågan mycket oklar.

Så minister Zetterman bekräftar alltså att detta ryms inom ramen för den befintliga ordinarie budgeten 2026?

Talman!

Tack vare digitaliseringen har vi nu ett lagförslag framför att bläddra i. Jag lyckades precis tappa bort den specifika skrivningen, men jag vill bekräfta att det ryms inom ramen. Det står också att det ryms inom de kommande ramarna, med hänsyn till att digitaliseringsenhetens ramar i budgetarbetet sjunker.

Jag svarar på båda delarna: det ryms inom ramen för 2026, och det står dessutom att det ryms inom de kommande ramarna, under förutsättning att de inte sänks ytterligare jämfört med det tidigare aviserade. Tydligare än så kan det inte bli, och det står uttryckligen i lagframställningen.

Tack, talman!

Jag vill ta fasta på det som ministern nämner avslutningsvis i sitt anförande. Jag tycker att det är viktigt och jag håller med om det. Jag hade gärna hört mer i debatten kring AI som verktyg och som något som kan utveckla självstyrelsen och vårt samhälle, snarare än att vi diskuterar det i termer av att ge bort behörigheter.

När vi pratar om AI som ett verktyg för framtiden, ser jag det som en möjlighet för Åland att utvecklas. Jag tycker att det var bra att ministern tog upp detta i sitt anförande. Tack för det!

Talman!

Jag tog upp detta delvis i mitt huvudanförande, men jag hade som sagt förväntat mig mer av den diskussionen. Tack för repliken.

När man pratar om maskininlärning är det ett verktyg som har 50 år på nacken. De nya språkmodeller som vi ofta hänvisar till, när vi diskuterar AI, är en nyare teknik som utvecklas i rasande takt. Inom vården har AI funnits länge, men det språng vi gör nu har skapat en enorm investeringsvilja, vilket gör att all teknik inom AI utvecklas.

Jag tror, om jag får göra en personlig spaning, att vi kommer att se en ekonomisk bubbla, precis som vi har sett tidigare i utvecklingen av IT. Men tekniken, precis som internet, kommer att finnas kvar.

Tack, talman!

Tack ledamot Lindbäck. Det var ett välbehövligt anförande som hade både kunskap och erfarenhet i mycket hög utsträckning.

Det som var särskilt med frågan om cybersäkerhetsdirektivet är att digitalisering tidigare inte har funnits som ett rättsområde i behörighetskatalogen för självstyrelselagstiftningen. Jag ställde en fråga till auktoriteter inom området: När blir ett område ett nytt rättsområde? Det visade sig vara en svår fråga att besvara.

Nu har digitalisering blivit ett rättsområde helt uppenbart. I det här fallet handlar det inte om att vi ska ta över behörigheten, utan snarare om att konstatera att nu finns det ett nytt rättsområde som har kommit bakvägen från EU, och det handlar om digitalisering. Frågan som utreddes var: Vem tillhör detta område?

Värderade herr talman!

Det är sant att det i självstyrelselagens behörighetskataloger anges de olika rättsområden som tillhör självstyrelsen, samt de som tillhör riket. Som en sista punkt i dessa långa kataloger finns det en generell bestämmelse som säger att behörigheten även omfattar sådana områden som närmast hänför sig till.

Om det dyker upp ett nytt rättsområde som inte är konkretiserat i katalogen, så finns det en sista punkt som omfattar andra rättsområden som närmast relaterar till dessa nämnda.

Talman!

Det är bra att vi är överens om vad som hände.

Den andra frågan är om detta är en vinst eller en nackdel. Det är en rättighet som konstaterades av Ålandsdelegationen och sedermera fastställdes av presidenten att detta är en åländsk behörighet. Vill man avskaffa den, då blir det en annan process.

Som jag ser det var det en stor självstyrelsepolitisk vinst att vi fick detta område, eftersom det inte längre går att separera IT och digitalisering från övrig verksamhet. Det går in i allt, inklusive utbildningspolitik och sjukvårdspolitik. Det påverkar även utvecklingen av infrastruktur, vilket är frågor som ligger ålänningarna mycket nära. Det går inte att se detta som en separat silo.

Därför anser jag att det är en vinst, för utan digitaliseringsbehörigheten så begränsas de övriga behörigheterna. Jag har dock respekt för att andra har en annan åsikt.

Tack, talman!

Jag tycker att det är en intressant diskussion om självstyrelsepolitiken och när det gäller nya lagstiftningsområden, kanske särskilt eftersom jag inte själv kan alla detaljer. Det är något som flyter en aning.

När det nya rättsområdet uppdagades i samband med cybersäkerhetslagstiftningen och Finland inte hade implementerat direktivet, om vi här på Åland inte hade agerat och inte antagit lagstiftningen om cybersäkerhet, då skulle den finska lagen troligtvis ha gällt även på Åland. Det finns inte angett att det är vår behörighet. Hur hade det då gått i praktiken?

Ledamot Zetterman skrattar här, men det får stå för henne.

Värderade talman!

Ett möjligt scenario skulle kunna vara att kommissionen börjar agera när berörda direktiv inte har implementerats korrekt inom utsatt tid. I sådana fall finns det en möjlighet att utnyttja detta. Både kommissionen och andra parter kan vända sig till Högsta domstolen för att få klarhet i behörighetsfrågor.

Det kan även gå så långt att Finland riskerar att åläggas böter på grund av eventuell bristfällig implementering av direktiven. (… taltiden slut).

Tack, herr talman!

När jag försöker tänka igenom situationen, så menar jag att om behörigheten är oklar och landet har implementerat direktivet, så är det problematiskt. Om vi från finsk-åländsk sida inte är säkra på behörigheten, kan kommissionen verkligen anmärka på att Finland inte ha implementerat direktivet som sådant? Om det råder oklarhet mellan Finland och Åland, så måste vi se det från EU:s perspektiv, som att lantrådet Finland har implementerat direktivet.

Om det inte står angivet att Åland separat ska implementera direktivet, så från mitt perspektiv kan det därför inte bli någon tillsyn på det området.

Jag tycker att detta är en intressant diskussion, och det är nog främst av den anledningen som jag deltar i denna debatt.

Värderade herr alman!

Om det visar sig att detta rör självstyrelsens behörighet och att självstyrelsen inte har implementerat det i landskapslagstiftningen då anser vi att det är en nödvändighet att skapa en lagstiftning. Vi genomförde detta, det behandlades i utskottet och expertis hördes. Vi kom i den beredningen fram till att detta med all sannolikhet är landskapets behörighet, och då bör vi göra såsom vi gjorde.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet omfattas? Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.