Remissdebatt

  • Remissdebatten avbröts vid plenum den 6 mars 2023. Kvar på talarlistan står tre ledamöter. Ordet ges först till ledamoten Fellman.


  • Ledamot Nina Fellman (S) Anförande | 13:49

    Så småningom kanske tillgängligheten i lagtinget skulle kunna förbättras med något slags arrangemang för de korta.

    Talman! Det här meddelandet är ju som de här externpolitiska meddelandena ganska bakåtblickande. Man konstaterar vad som har hänt och så är det några ord om framtiden. Jag tycker ju alltid att det ändå är intressantare att fundera på, utgående från det som har varit, vad man vill åstadkomma framåt.

    Därför vill jag säga några ord om det nordiska samarbetet och dess betydelse för Åland. Det har ju varit ganska lite diskussion om de frågorna, både i vicelantrådets presentation - med all respekt för att det är många bokstäver i detta meddelandet - men också i debatten har vi inte pratat så mycket om det nordiska.

    Jag menar att vi har i Norden en värdegemenskap och vår nordiska välfärd gemensamt. Nato-processen, vad man än i övrigt tycker om den, kommer att föra de nordiska länderna ännu närmare varandra på flera områden. Därför tycker jag att det är viktigt att vi på Åland funderar på vad vi vill och vad vi vill ha ut av det nordiska samarbetet, annars blir vi ganska passiva bisittare. Det finns en poäng med det också, att ta in kunskap från hur andra gör. Men rimligen, om vi har väldigt få utrikespolitiska arenor, så borde vi ha en tanke om vad vi vill åstadkomma, vad vår röst vill uttala i det nordiska samarbetet. Det finns de, särskilt våra ledamöter i Nordiska rådet, som är väldigt aktiva på vissa frågor. Men också från landskapsregeringen så tycker jag att det finns utrymme för utveckling. Det nordiska arbetet är inte bara någonting som tjänstemännen ska hålla på med, utan det finns en politisk arena.

    Grönlands och Färöarnas högre ambitioner vad det gäller ett fullvärdigt medlemskap har nu föranlett landskapsregeringen att skriva att det kan finnas behov av att utöka deltagandet också för Åland om det realiseras. Som jag sade i den tidigare debatten, argumentet tidigare emot att Åland skulle följa Grönland och Färöarna i den här utvecklingen har varit främst det ekonomiska och resursmässigt, alltså att vi inte har personal och ekonomiska resurser att satsa mera på det nordiska samarbetet.

    Men om landskapsregeringen nu gör bedömningen att det nu finns ett sådant ekonomiskt utrymme att vi kan, om Färöarna och Grönland går vidare, utöka våra resurser för det nordiska arbetet, då tycker jag att det är en halvmesyr att bara hänga på utan att också kräva samma utveckling för Ålands del. Den frågan tycker jag därför att behöver utredas lite djupare.

    Under det här året, som nu är Islands ordförandeskap, har man satt upp som mål att anta en ny handlingsplan för att uppnå den Nordiska visionen 2030. Min erfarenhet är att islänningarna är väldigt effektiva på att driva processer vidare så här finns det utrymme, om man vill någonting, att föra fram synpunkter. Men jag har inte kunnat utläsa av det här meddelandet att det finns några åländska ambitioner bortom att "inhämta värdefull information", som det står i meddelandet. Man skriver, ordförandeskapet det här året ska prioritera jämlikhet, social välfärd, tillit och ett demokratiskt medvetande av grundläggande värderingar som binder de nordiska länderna samman. Man vill prioritera samarbeten inom hälsa, lika rättigheter för hbtqia personer, digitala lösningar som ökar tillgänglighet samt integrering av köns- och jämställdhetsaspekter i samklang med den gröna omställningen. Det här låter ju helt fantastiskt. För en socialdemokrat är det skön musik att man på det nordiska planet jobbar vidare med demokratiska värderingar som vi har gemensamt, som inte handlar om trångsynt nationalism eller isolationism. Det här är vad vi i Norden står för.

    Jag skulle vilja som vägkost för landskapsregeringen i det kommande arbetet lyfta fram den enorma betydelse, som det har för just de här områdena, att vi har en väl fungerande bildning och folkbildning i de nordiska samhällena. Väldigt mycket av kittet i det nordiska samhället bygger på den tillit som vi har för varandra och den kommer ur bland annat folkbildningen.

    I KUT-samarbetets välbesökta lunchseminarium nyligen underströks att demokratin kräver engagerade, bildade medborgare som litar på varandra. Om de nordiska demokratierna ska bestå kanske man också inom det nordiska samarbetet behöver lyfta den frågan, hur vi i en tid av ökad politisk polarisering genom folkbildningsarbetet kan bygga tillit och skapa utrymmen för dialog. Det tycker jag att kunde bli Ålands inspel – en prioritering av folkbildningen som demokratisk hälsofaktor. Tack!


  • Tack, talman! Tack ledamot Fellman för visionära tankar. Det är bra att vi får tänka lite utanför boxen vad gäller behovet av att nyttja våra olika medlemskap, i detta fall Nordiska rådet. Tyvärr är kollegan, minister Holmberg-Jansson, inte närvarande på grund av sjukdom just nu. Jag tror att hon ville hålla ett anförande om detta.

    Ledamot Måtar tog upp och berörde, jag citerar "för att Ålands ställning inte ska rubbas kan det finnas behov av att utöka det åländska deltagande i det nordiska samarbetet." Och det är just det, om Färöarna och Grönland öppnar dörrarna för oss så ska vi naturligtvis analysera: Har Åland nytta av det? Kan vi dra bra erfarenheter och få ett bra nätverk inom nya områden? Tillsammans måste lagtinget och landskapsregeringen hela tiden via Nordiska rådet och delegationen för vår del se vad som är bra. Tanken om ett helt fullvärdigt medlemskap har vi tidigare ansett att är allt för dyrt. Vi kanske får ta steg för steg, men i många fall har vi inte råd att låta bli att samarbeta.


  • Ledamot Nina Fellman (S) Repliksvar | 13:56

    Jag tycker att det är precis just på det här området som det kanske skulle vara bra om man började titta på. Vi har ju väldigt små tjänstemannaresurser i dag för det nordiska samarbetet. Det sköts på de olika avdelningarna av tjänstemän som har en massa annat för sig och inom regeringskansliet av en mycket liten skara människor. Så vad skulle behövas? Vad skulle krävas för att vi skulle kunna öka upp engagemanget på det området? På vilka områden är det viktigast att vi jobbar mera fokuserat? Om man tänker sig att det här ska gå vidare så behöver man kanske börja räkna på det redan inför nästa års budget. Finns det utrymme så måste man ju självklart utnyttja det.


  • Tack, jo där har vi en samsyn. Jag tror att vi tillsammans verkligen måste utvärdera situationen och se vad vi kan och vad bör bidra med och dra nytta av. Vi har också utanför det nordiska våra ambitioner och det nödvändiga steget att bli en medlem också i IMO, Internationella sjöfartsorganisationen. Med tanke på det som pågår där inom hela den branschen så vore det nödvändigt att vi också politiskt via landskapsregeringen skulle ha en roll där. Men vi håller som bäst på att utvärdera. Klarar vi av att ha en observatörsstatus inom ramen för det? Det förefaller som så att vi har Helsingfors med på tåget. Medan tyvärr, inom ramen för det nordiska - Hagasamarbetet borde vara så självklart när det är kopplat till civil beredskap - så där har vi fortfarande stött på lite hinder. Jag har nu meddelat inrikesministern att vi vill ha en lösning på plats inför nästa nordiska session på Island.


  • Ledamot Nina Fellman (S) Repliksvar | 13:57

    Det är naturligtvis viktigt att man håller ögonen på alla de samarbetena. Men det som jag försökte säga i mitt anförande är att man särskilt signalerar att det kan finnas ett utrymme för att jobba mer med det nordiska samarbetet, jag tycker att det är viktig att man då funderar på vad man vill jobba med. Vilka områden är viktigast för Åland och vad har vi för åsikter om de prioriteringarna? Det här är ju väldigt långt en kompetent och saklig tjänstemannaprodukt. Men vad är det vi politiskt vill satsa på? Vad är värdet för Åland av det nordiska samarbetet?


  • Ledamot Simon Påvals (Lib) Anförande | 13:58

    Tack, fru talman! Jag ska redogöra för några ämnen som berör externpolitiken, som jag dels saknar och som också väcker några frågetecken som man kanske kan få svar på från ministerbänkarna.

    För det första, ett av de största gränshindren som vi har i Norden i dag är ju våra tidszoner och hur det skiljer sig åt på timmarna. För handeln och för de politiska kontakterna så är det ju faktiskt två timmar per dag som det kastar sammanlagt, i Sverige och sen gentemot de andra länderna och Norge så är desto mer, eller samma? Ja, hur som helst så skiljer det sig.

    EU-kommissionen har lagt ett förslag på att avskaffa sommartiden. EU-parlamentet delar den uppfattningen. Just nu står det stilla i ministerrådet i EU. Man har ännu inte tagit ställning till förslaget och inget beslut har fattats på EU-nivå.

    Det var i den här diskussionen som man i Norden tog upp detta. Åland var ganska drivande i frågan kring hur vi ska samköra våra tidszoner så gott som möjligt så att vi inte får större tidsskillnader i Norden mellan länderna. Nu har det troligen i EU blivit bortprioriterat i och med kriget och de akuta frågor som har funnits kring coronapandemin. Men förhoppningsvis så kommer diskussionen att komma igång igen. När diskussion väl är igång och när ett beslut har tagits kring om vi ska avskaffa sommartiden eller inte i Europa, då tycker jag att det är viktigt att Finland, Sverige, Norge och Danmark gör slag i saken och ser till att vi är överens om en gemensam tid, eller åtminstone ser till att vi inte får ytterligare timmar som skiljer oss åt.

    Åland har som sagt också varit drivande i detta arbete. Jag ser ingenting av detta i det externpolitiska meddelandet. Det kanske finns en anledning till det?

    Det finns en annan anledning som är mer aktuell kring varför det här är en viktig fråga och det är i och med det kommande Natointrädet. De två sakerna tillsammans kan innebära att de skandinaviska länderna, inklusive Finland, kan agera som en ännu starkare enhet försvarsmässigt, politiskt och finansiellt. Vi ska se till att vi i Norden skapar en stark enhet där vi utökar våra samarbeten på vardagligt plan.

    När vi pratar om Norden och pratar om Skandinavien så är det ju lite olika begrepp. Det är inte riktigt alla som är överens i slutändan vad begreppen innebär. Norden idag inkluderar, som vi alla vet, Island och Grönland, Färöarna. Men när vi pratar om tidsomställningsfrågan och till och med när vi pratar om försvarssamarbetet så är det egentligen fastlands-Norden som vi i främsta hand måste hantera. När vi pratar om Skandinavien så är det ju mestadels Sverige, Norge och Danmark som man pratar om och Finland inkluderas inte alltid i den definitionen. Det står i alla definitioner att Finland ibland inkluderas.

    I dagens läge med ett kommande Natointräde så kommer vi att få en skarpare gräns gentemot Ryssland än vi någonsin har haft. En politisk gräns. En sak som jag vill ta upp här är hur vi då politiskt definierar den här zonen som är väster om ryska gränsen, och om det finns möjligheter att man i framtiden politiskt kunde framföra att Finland ska inkluderas i begreppet Skandinavien, vilket det ibland görs men för det mesta inte. Detta alltså av rent politiska orsaker. Man ska se till att vi i Skandinavien, och tillsammans med Finland, i den politiska sfären faktiskt håller en enhet och har en gemensam definition och ser till att vi i fastlands-Norden tillsammans vet vad vi pratar om när vi pratar om de olika begreppen. Värdet finns i ordet som bekant.

    Rysslands hänsynslösa anfallskrig mot grannlandet Ukraina har ju fått alla länder i Europa att tvingas omvärdera sina diplomatiska relationer till Ryssland. Inget av detta är ju åländsk behörighet, men vi är ju påverkade av det på ett eller annat sätt så klart ändå. Gamla överenskommelser med Ryssland kan behöva omvärderas i processens gång.

    Ålänningarna uttrycker en oro över säkerhetspolitiken precis som alla andra. Det är något som vi politiker och landskapsregeringen i första hand måste vara noga med att möta i diskussionerna och se till att man öppet och löpande säkrar ålänningarna om att situationen är under kontroll. Om det är något som i framtiden skulle hända så vet man vad som gäller. Jag pratar om den civila beredskapen, man vet vilket nummer man ringer när man ser någon misstänkt aktivitet och de sakerna. Desto mer tänker jag inte gå in på den saken. Jag konstaterar att det är viktigt att vi på Åland har en åsikt om säkerhetspolitiken, fast det kanske inte hör till Ålands behörighet. En åsikt kan man alltid ha.

    Ett annat ämne som jag vill ta upp är saken kring den gemensamma förvaltningen av strömmingen i södra Bottenhavet. Just nu pågår det en diskussion med fiskeriministeriet i Helsingfors om detta, enligt minister Karlströms utsago. I början av februari så var vi en delegation och också en tjänsteman från landskapsregeringen på ett seminarium i Östhammar kring just den här saken att begränsa det storskaliga industriella trålfisket på lekströmming som pågår i södra Bottenhavet och i Ålands hav på vintern. Det var en tjänsteman från landskapsregeringen som deltog där, men jag läser ingenting om detta i det externpolitiska meddelandet och det här är ju faktiskt en externpolitisk fråga. Inget av detta gäller egentligen åländska vatten. Den här problematiken pågår utanför Ålands territorialvatten, men Åland berörs av det och av konsekvenserna i allra högsta grad. Det är ju ett externpolitiskt problem just i och med att vi behöver hantera det tillsammans med våra grannländer. Så det skulle vara intressant att veta varför ingenting nämns under rubriken Fiskeri. Kanske det finns något spår av det i skrivningarna i det externpolitiska meddelandet? Men jag har i alla fall inte hittat det. Det skulle vara bra med ett förtydligande. Jag ser att minister Karlström tyvärr inte är på plats.

    Slutligen så nämnde en ledamot här i salen UNESCO och UNESCO-kommissionen på Åland där man försöker sätta pusselbitar på plats för att Åland ska vara fullvärdig medlem i UNESCO. Jag lade en åtgärdsmotion förra året kring att klassa den åländska skärgårdskulturen som ett immateriellt kulturarv. I replikskiftet så nämnde jag det och det kom upp frågeställningar kring om det verkligen bara är den åländska skärgårdskulturen som ska uppmärksammas. Borde vi inte samköra det även med Stockholm, med Åboland och med andra delar av Norden? Och det tycker jag absolut. Men jag som ledamot i Ålands lagting kanske inte kan lägga en motion om att klassa Åbolands skärgård som kulturarv, utan jag fokuserar på det som är inom våra behörighetsgränser. Men jag uppfattar det som att man tog till sig det och jag hoppas att vi ser resultat av den här saken. Det verkar vara efterfrågat även bland många personer som är engagerade just inom olika ämnen i skärgårdskulturen. Vi pratar om jakt och viltvård, vi pratar om fiske och vi pratar om hur man rör sig bland kobbar och skär och på kobbar och skär. Det här är en sak som vi faktiskt kan använda för att se till att vi undviker exploatering av vår skärgård i framtiden av andra syften än de som vi har själva. Jag tackar för det.


  • Talman! Jag ska tacka för det goda anförandet. Det fanns många olika punkter att haka i. Jag vill haka i just den punkten som också ligger mig varmt om hjärtat, nämligen den om industriell trålning i Östersjön och dess begränsning.

    Det är för mig också helt förvånande att landskapsregeringen ignorerar den här frågan på det sättet som man gör i det här meddelandet genom att inte alls egentligen befatta sig med den. Det är kanske också en diplomatisk signal för att man inte riktigt är ense i landskapsregeringen. För är man ense om någonting och vill man driva någonting så har vi alla möjligheter att göra det genom Nordiska ministerrådet och genom alla andra olika typer av nätverk som man också beskriver i det här meddelandet. Så då har det återstått för dem som är ivriga i den här frågan, närmare bestämt den åländska delegationen i Nordiska rådet, att väcka den frågan i Nordiska rådet. Jag kommer faktiskt att förhandla för den frågan när vi åker till Reykjavik här på tisdag. Jag kan återkomma till det sen.


  • Ledamot Simon Påvals (Lib) Repliksvar | 14:08

    Tack, herr talman! Om man lyssnar till ministerns egen utsago och ser vad som görs så görs det ju någonting. Man är ju ändå intresserad av att hantera frågan, men det är ingenting man tydligen skryter med. Om det nu finns någonting så kanske det går att utläsa i skrivningen som redan finns. Men jag tycker att om det är någonting som man vill framföra och som man tycker att är en viktig fråga så ska man väl ändå ha med det i ett externpolitiskt meddelande. Det är en fråga som verkligen kokar på vår grannkust just nu, på svenska sidan. Där sitter föregående opposition nu i regeringsställning och avser att göra någonting åt den här saken, som jag har förstått. Men det kräver ju alltså ett samarbete mellan länderna. Där tycker jag att vi på Åland har en viktig roll att faktiskt se till att vi driver på det här för vår egen skull, för vi ser effekterna som har varit på svenska östkusten. Men vi ser också i liten skala detta på Åland, i och med sälens intrång i innerskärgården och de här sakerna. Det är viktigt att vi tar i detta, tycker jag.


  • Talman! Det ju så klart positivt att man följer en utveckling och att man deltar i olika typer av konferenser och seminarier. Men vad är då så kontroversiellt att man inte kan skriva om att man har gjort det? Det är som att man vill lite gömma undan det för att det inte ska bli någon dialog eller någon typ av debatt. Nå, vi har ju en sådan debatt redan. Den debatten handlar ju om att vi har en decimerad strömmingspopulation i Östersjön. Vi ser det som väldigt oroväckande och det finns orsaker som vi också kan härleda till den industriella trålning i Östersjön och också ekologiska konsekvenser. Så klart att det finns olika orsaker och så, men om man tittar på rapporterna och på de konsekvenser som kustnära fiskare har i till exempel Stockholms skärgård så är det lätt att göra den kopplingen att det är industriellt trålfiske. Då behöver man också kunna diskutera de sakerna och säga att det här är problem, vi tar det på allvar, vi väcker initiativ och vi håller diplomatisk (… taltiden slut).


  • Ledamot Simon Påvals (Lib) Repliksvar | 14:10

    Jag delar oron med ledamot Holmström. Jag är rädd att sanningen finns i tystnaden, man är rädd för att ta i den här frågan för att man är rädd att rubba större kugghjul än vad man tycker att det handlar om. Jag tycker att det här är en fråga som berör hela vår biodiversitet och berör Östersjöns hälsa i stort. Det är många som varnar just för de konsekvenserna som det här medför. Det är många som ser de här konsekvenserna även i den åländska skärgården. Vi behöver också se till att vi verkligen får på papper vad som har skett och hur det påverkar. Just exempelvis avsaknaden av strömming i skärgården gör ju att andra arter, som inte alls är lika bra för näringskedjan, faktiskt växer till sig. Rovfiskar försvinner och vi har sälens intrång på grund av att det inte finns strömning ute i havsbandet. Det här är allvarliga frågor. Det här ser vi miljökonsekvenser av. Är vi för sent ute så då får vi skylla oss själva.


  • Tack, talman! Tack ledamot Påvals. Det är absolut väldigt intressanta och viktiga frågor som ledamoten tog upp. Det jag ändå tycker att man ska komma ihåg är att både det som vi inom Ålandsdelegationen från Nordiska rådet fick till angående trålningsbegränsningar, och samma sak när det gäller seminariet som jag också deltog i tillsammans med ledamot Påvals, det var ju år 2023. Det som nu beskrivs här är ju år 2022, även om kanske början var på gång. Men det är ju faktiskt nu som det har riktigt aktualiserats och börjat ta fart. Vi ska verkligen hoppas att det kan komma väldigt mycket bättre skrivningar här när vi ser på det externpolitiska meddelandet för 2003. Bara som en point, man behöver inte alltid tro det värsta, för det är faktiskt någonting som är på gång.


  • Ledamot Simon Påvals (Lib) Repliksvar | 14:12

    Tack, herr talman! Tack ledamot Lindholm. Jo, det är ordning i klassen när Lindholm pratar.

    Angående just seminariet i Östhammar som jag nämnde, så får vi hoppas att det faktiskt finns med på nästa års externpolitiska meddelande. Men processen ska nog ha påbörjats tidigare än så om jag har förstått det rätt. Det finns ändå någon typ av ambitioner som man tycker att ska kunna uttryckas här. Men vi hoppas att det är som ledamot Lindholm sade, att det är någonting som vi får se i årets externpolitiska meddelande.


  • Tack, talman! Tack ledamot Påvals. Som sagt, det är min förhoppning också.

    Sedan bara kort om tidszonerna. Det hade vi upp i januari när vi träffades i Stockholm på Nordiska rådet. Det är liksom inte glömt, men Nordiska rådet tycker nu att vi måste avvakta tills EU kommer till skott med hur de vill ha det. Men så mycket diskuterade vi där inom mittengruppen i alla fall att alla var överens om att det får inte, precis som ledamoten sade, bli större tidsskillnader i alla fall. Det absolut värsta som kan tänkas är att Finland skulle gå in för att vi behåller sommartiden och Sverige och Danmark skulle ha normaltid. Då blir det två timmars skillnad och det var alla överens om att det är absolut det sämsta som kan hända.


  • Ledamot Simon Påvals (Lib) Repliksvar | 14:14

    Tack så mycket, herr talman! Jag diskuterade med ledamot Lindholm tidigare bakom kulisserna här lite om den här saken. Jag har fullt förtroende för att ni i delegationen tar upp den här saken. Jag tycker väl snarare att det är viktigt att vi faktiskt driver på den här frågan och håller den levande även innan EU har kommit med ett slutgiltigt beslut. Jag är rädd för att det sedan kommer att gå ganska undan. Vi behöver i den nordiska gemenskapen vara överens om vad vi tycker och vill. Det är viktigt att vi också internt på Åland, i Finland och i Sverige bestämmer oss för det. Jag tror att den här processen gärna skulle få leva i det Nordiska rådet och i Nordiska ministerrådet också inför så att säga.


  • Tack, herr talman! När det gäller tidszonerna så när Europa klarar sig med två så måste nog Norden klara sig med lite mindre än två.

    Ledamot Påvals tog upp Skandinavien. Det är ett intressant begrepp som ibland är så, men som egentligen inte innebär Finland. Men det finns ett gammalt begrepp som Fennoskandien som inte riktigt är det som ni avser. Men det är ju en väg att gå, att låta det begreppet innefatta det som ni ville ha.


  • Ledamot Simon Påvals (Lib) Repliksvar | 14:15

    Tack, herr talman! Jag måste bläddra fram min andra sida här. Jag har faktiskt noterat Fennoskandien. Det är, om inte annat, ännu sämre begrepp som ju faktiskt inte inkluderar Danmark heller. Det har ju också en geologisk innebörd som inkluderar områden som inte hör till Finland heller. Det finns den Fennoskandiska territorialplattan som man i så fall då definierar. Jag är alltså ute efter en politisk definition, en ny politisk definition som gärna får inkludera ett gammalt begrepp, som handlar om området som är väster om ryska gränsen i och med att Finland nu kommer att ha den kraftigaste territorialgränsen gentemot Ryssland som man någonsin har haft.


  • Jag lägger märke till att ledamot Påvals håller geopolitisk debatt i lagtinget, det är intressant och lovvärt. Jag förutsätter att han vet hur Skanderna ligger, det mesta ligger på norska sidan och de vidrör faktiskt Finland i sin nordvästligaste del. Det gör ju att det är lite konstigt egentligen att inte Finland är med i Skandinavien begreppet. Men historiskt sett har det i alla fall mest diskuterats som en språkfråga. Jag tror att det här kanske är en svår sak att nå, men skulle vara intressant att nå.


  • Ledamot Simon Påvals (Lib) Repliksvar | 14:17

    Tack, herr talman! Tack ledamoten Eriksson. Min gamla historielärare, det måste nämnas ännu en gång. Han är faktiskt en av dem som kan hantera den här fråga på ett jättebra sätt, historiskt. Jag anser ju att historien ändrar sig och historien har ju tagit ett enormt steg i och med kriget i Ukraina och i och med Finlands kommande inträde i Nato. Vi ska komma ihåg att det är en språkfråga framförallt, det är precis som ledamoten Eriksson sade. Man pratar om de skandinaviska språken. Vi pratar svenska i Finland också, så det här är också en självstyrelsefråga. Det också en språkfråga som berör oss. Vi på Åland vill ju ändå höra till den skandinaviska kulturfamiljen på ett eller annat sätt. För oss på Åland är det viktigt att vi driver här frågan, att Finland faktiskt kan höra till Skandinavien som definition och att det är en politisk definition framförallt.


  • Jag delar din målsättning, även om jag kanske är lite försiktig med förhoppningen att det ska lyckas. Jag hoppas att den här utvecklingen kan gynna Åland både vad gäller trålning, skärgårdskultur och där delar jag helhjärtat ledamot Påvals målsättning och vill fortsätta att jobba för dessa mål.


  • Ledamot Simon Påvals (Lib) Repliksvar | 14:18

    Ledamoten Eriksson, med rötter i skärgården, vet ju vad detta innebär, vad skärgårdskulturen innebär och vad som krävs för att man ska kunna leva och hantera skärgården historiskt, men också idag i en modern tid. Det finns mycket kunskap, kulturell kunskap som jag tycker att vi behöver dela med oss av och se till att den inte försvinner i intet.

    Det som jag skriver i åtgärdsmotionen är just detaljerna kring säljakten och hur de försvann i och med säljakten försvann. Det fanns ett visst material kvar, men detaljmässigt så har man inte lyckats ta vara på det. Samma öde kommer vårjakten att gå och många andra typer av fiskeformer som kanske glöms bort. Det här är en självförsörjande fråga också. Inte ska jag måla fan på väggen, men det kan vara att vi kommer att behöva det här kunskaperna i framtiden och då är det bra att ha det.


  • Tack, talman! Tack ledamot Påvals. Du nämnde i ditt anförande om att Åland skulle ansöka om att skärgården skulle bli immateriellt UNESCO-område. Jag tror att det var ledamot Holmström som i måndags lyfte Unescos biosfärområde. Det tror jag att skulle vara mera intressant och mycket smidigare och skulle passa Åland. Unescos biosfärområde handlar om naturvård och hållbarhetsutveckling på ett nytt sätt. Människor ska kunna bo och utvecklas i områden samtidigt som samhället testar ny kunskap och praktik när det gäller att hantera hållbara relationer mellan människan och naturen och att just bruka och bevara. Det tror jag att skulle vara betydligt mer intressant ur åländsk ekonomisk synvinkel.


  • Ledamot Simon Påvals (Lib) Repliksvar | 14:20

    Tack, herr talman! Ingen blir gladare än jag om man tar saken i egna händer och förädlar den till något ännu bättre och ännu bredare. Det välkomnas.

    Jag tycker att mycket av den hållbara hanteringen av den naturliga relationen till naturen, som vi på Åland har, finns i vår skärgårdskultur och det har tyvärr glömts bort i många delar. Det är någonting som har förts över i generationer, man tar helt enkelt vara på saker och nyttjar inte resurserna mera än vad de klarar av. Det sägs vara ett modernt tänk, men det är det ju inte. Det är ju faktiskt ett tänk som varit grundad i en överlevnadsfråga för inte så länge sedan på Åland. Jag tycker att det finns mycket värdefulla aspekter i detta som vi behöver ta med oss. För min del och många andra med mig så definierar vi det som en skärgårdskultur. Men välkommen, ta i saken, mal ner den och gör någonting ännu bättre av det! Det välkomnar jag.


  • Tack, talman! Det är roligt och positivt att höra att ledamot Påvals håller med här att det kanske skulle vara mer intressant att titta på om vi kunde vara Unescos biosfärområde just när det gäller att bruka och bevara. Det tycker jag är den åländska andan och speciellt också i skärgården.


  • Ledamot Simon Påvals (Lib) Repliksvar | 14:21

    Ja, men det finns ändå en kulturell aspekt i det här också som jag nog vill hålla i när det handlar om att kunna leva i skärgården. Egentligen ska vi beteckna hela Åland som skärgård, vi har så nära till vatten. Var än du är så når du vatten på en dagspromenad. Så därför tycker jag nog att vi behöver hålla i den här kulturella aspekten också. Det är ändå kulturen som på ett eller annat sätt ser till att kunskapen förmedlas vidare kring hur man hanterar och hur man lever på ett visst område i samklang med naturen. Jag tycker inte att vi får glömma bort det. Det finns mycket kunskap kvar som vi inte ska uppfinna på nytt. Vi ska inte uppfinna hjulet på nytt, det är bara dumt.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Anförande | 14:22

    Tack, talman! Bästa lagting och åhörare. Jag vill lyfta två saker som handlar om den biologiska mångfalden. Den första är det EU-direktiv som bygger på att staternas land- och vattenområden senast 2030 ska vara till 10 % strikt skyddade eller till 30 % skyddade. Jag tror att det är sjätte eller sjunde gången som jag står här och försöker få lite mera svar kring själva upplägget. Vi kan ju se rätt så ofta att landskapsregeringen köper in områden just för den biologiska mångfaldens skull, vilket ju är bra. Den biologiska mångfalden ska vi kämpa för och skydda, absolut, men det är ett dyrt system om vi ska köpa på oss mark och vattenområden som täcker upp de krav som ligger.

    Det finns ju också frivilliga möjligheter, alltså att privatpersoner upplåter sina mark- och vattenområden till naturskydd. Finska regeringen har också ändrat beskattningen på det sättet att naturskyddsområden är befriade från fastighetsskatt.

    Vi vet också att hela omställningsarbetet kostar och kommer att kosta avsevärda pengar. Det uttalade sig vicelantrådet Jansson om senast för någon vecka sedan.

    Så det här är dels en ekonomisk fråga, men definitivt en fråga som borde deklareras. Alltså, hur ser det ut? Ska det självstyrda Åland skydda 10 % strikt av sina vatten- och landområden eller är det någonting som vi också kan göra i samarbete med Finland? Vad är det som gäller? Är det 10 % av det åländska territoriet som ska vara strikt skyddat eller blir vi inbegripna i staten Finland? Det är en fråga som skulle vara väldigt viktiga att besvara. Nu ser jag att det är ingen från landskapsregeringen på plats just nu och det är ju synd, men detta är någonting man borde förtydliga och det ganska omgående.

    Den andra biologiska mångfaldsfrågan är om örnproblematiken. Vi tog rätt nyligen en ny jaktlag där social- och miljöutskottet i sitt betänkande lite grann uppmanade landskapsregeringen att ha en god dialog med EU-kommissionen om den problematik som föreligger. Vi kan väl hoppas att det ännu inte har tystnat i våra skärgårdar. Vi får hoppas att det finns gudingar och ådor som är på väg hit i tillräcklig omfattning. Men det är ju en problematik, trots ett enormt stort arbete bland jaktföreningar, privatpersoner och också från landskapsregeringens sida som på ett väldigt bra sätt har stimulerat arbetet mot de invasiva arterna. Men det spelar liksom ingen roll när örnproblematiken är så pass stor som den är. Det skulle vara intressant att veta hur landskapsregeringen ser på statusen just nu kring det arbetet. Har man haft en dialog med EU-kommissionen, kommer man att ha det? Det är en fråga som är viktig och som jag vill förtydliga. Jag tycker att landskapsregeringen bör på något sätt kommunicera ut det till lagtinget, för det är en fråga som berör både attraktionskraft och den biologiska mångfalden för oss ålänningar men väldigt mycket annat också. Det är en fråga som vi aldrig får släppa förrän problematiken är löst. Tack!


  • Vi har skött det kulturella arvet på privat initiativ i stället för att få betalt för det. Vi har alltid haft det som tradition att vi har skött det. Där håller jag med om att det kanske börjar bli dags att ordna att de frivilliga som vill skydda sina områden får betalt av samhället när man gör en så kallad miljöoffring eller kulturelloffring för att behålla vissa områden. Vi har varit dåliga på det. Landskapet har alltid haft detta att vi ska köpa in. Jag håller med om att det är ett väldigt dåligt system för det är nästan omöjligt att köpa upp sådana mängder områden.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 14:27

    Tack, talman! Tack ledamot Salmén. Jag är helt övertygad om att de åländska markägarna är väldigt måna om det som de äger. Det brukar höra till, det man har införskaffat och äger så det månar man också om. Jag personligen ser inte framför mig att det behöves ekonomiska incitament som gör att privatpersoner ska upplåta sina områden för naturskydd. Jag tror att det första steget som landskapsregeringen ska göra är att gå ut brett mot markägarna och informera om vad EU-direktivet går ut på. Jag är också helt övertygad om att det kommer frivilliga markägare som utan ersättning vill upplåta mark och vattenområden för naturskydd. Det finns ju prejudikat för det bland annat i Sottunga skärgård och säkert någon annanstans också. Skulle man göra en sådan informationskampanj så tror jag att man skulle komma ganska långt. Sedan om inte det räcker, då måste man kanske via budgeten säkerställa att man uppnår det här direktivet.


  • Talman! Jag håller med om det. Det finns ju ganska stora områden på norra Åland som är skyddade och i södra skärgården också. De här procenttalen som ledamot Holmberg pratade om så det är ju väldiga arealer som ska skyddas om man ska uppfylla EU:s krav. Så på det viset så borde vi komma till skott med system för hur man kan uppnå de här målen.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 14:29

    Tack, talman! Vi borde komma till skott på flera saker. Vi borde komma till skott gällande örnarna. Vi borde också komma till skott att ge informationen ut till ålänningar, de privata markägarna, om att den här möjligheten finns och att det är viktigt att de privata markägarna är med på tåget. Vårt ägande på Åland skiljer sig mot de allra flesta stater och länders. Vårt privat ägande är i stor, stor majoritet, cirka 96 % av marken på Åland är privatägd. Precis som ledamot Salmén sade, om man ska uppnå detta så är det väldigt, väldigt många miljoner som ska komma till för att landskapet ska köpa. Det ska inte heller vara ett självändamål. Jag hoppas nu - det är förmodligen sista gången jag ges möjlighet att ta det härifrån - att den informationen går ut och att landskapsregeringen ställer upp en sådan modell där de privata markägarna ges möjlighet.


  • Ledamot Wille Valve (M) Anförande | 14:30

    Talman! Det nära samarbetet med Europaparlamentariker som beskrivs i kapitel 3.2.3 är viktigt. Genom det samarbetet som åländska partier har haft har vi lyckats utöka Ålands inflytande i EU. Ålands betydelse i valet, Europaparlamentsvalet, är det som har gjort det möjligt att ha en Europaparlamentariker, dvs. ett nummer att ringa när det krisar till sig och någon som bryr sig om Åland i Bryssel. Här kan till exempel nämnas insatser av Europaparlamentarikern Henrik Lax för en tullkodex som blev betydligt bättre för Åland än ursprungsförslaget. Vi har över tid också sett konstruktiva ställningstaganden i jaktfrågor, initiativ till toppmöten, inflytandefrågor och förstås - vi fick upp Ålands flagga i Bryssel. Det hade inte lyckats utan detta samarbete med Europaparlamentarikern.

    Under åren har ett flertal åländska specialmedarbetare tjänstgjort i Europaparlamentet. Men avtrycket är mycket större än dessa specialmedarbetare. Det finns idag också Ålandsbördiga specialmedarbetare som till exempel Robert Vikström och Jesper Karlsson i EPP gruppen, tidigare också Erika Jansson. Lägg därtill möjligheten för unga ålänningar att tjänstgöra som praktikant i staberna eller på representationen.

    Sedan kan också tilläggas att vi nu i demokratisk ordning har tillkämpat oss en ersättarplats i Europaparlamentet. Inte illa. Och allt det här är bra. Men, det är ett substitut för den plats i Europaparlamentet som vi är berättigade till i kraft av vår konstitutionella status som lagstiftare och verkställare av EU-rätt, den plats som statsrådet själva har konstaterat att vi är berättigad till.

    Vi befinner oss just nu i en självstyrelselagsrevision, talman, som rynkar pannorna på bägge sidorna om Skiftet. Det finns människor som drömmer om att få komma vidare, kanske slippa fila på helgarderade formuleringar kring behörighet.

    Visst finns det sätt att komma vidare. Ett sätt skulle vara att göra Åland till en egen valkrets i Europaparlamentsvalet, på samma sätt som Åland idag är en egen valkrets i riksdagsvalet där vi väljer vår representant och vi har vår egen valrörelse. Då kan vi också här på Åland rakryggat säga att nu har vi utvecklat självstyrelsen ett snäpp till, självstyrelsen 4.0. På rikssidan når man äntligen, äntligen i mål med reformen av självstyrelselagen och kanske man slipper copy paste formuleringar från föregående regeringsprogram i kommande och kan börja ägna sig åt andra utmaningar.

    Ja, men SFP då, kanske någon undrar? Jag skulle argumentera för att det finns skäl för partiet SFP att fundera på frågan. I varje Europaparlamentsval har SFP hållit andan. Mandatet har varit långt ifrån säkrat. Minst en gång räddades SFP mandatet av åländska röster. Det kan, talman, räcka med en liten allmän uppgång i valdeltagandet eller en nedgång i SFP så är SFP utan mandat. Det finns ingen lag och det finns ingen politisk naturlag som säger att vi har ett svenskt mandat i Europaparlamentet. Den dagen SFP står utan mandat i Europaparlamentsvalet kan det vara bra att ha ett annat mandat, ett välvilligt inställt svenskt mandat i Europaparlamentet som vill jobba för gemensamma frågor.

    Ett annat scenario är nämligen att vi har ingen som bryr sig om Åland i Europaparlamentet, ingen åländsk mep, ingen finlandssvensk som behöver åländskt stöd. Men eftersom jag är optimist så vill jag avsluta, talman, med att säga att den dagen vi har ett åländskt mandat i Europaparlamentet - precis som Grönland hade, precis som Belgiens tyskspråkiga minoritet har - den dagen är det också dags att släppa platsen i regionkommittén till andra intresserade, för då är vi representerade där vi ska vara. Tack för ordet!


  • Tack, talman! Det är allt gott och väl. Men jag vill påminna om att det är bra om man har vänner inom flera partier. Socialdemokraterna har till exempel Miapetra Kumpula-Natri som har varit väldigt engagerad både för och i åländska frågor och gjort årliga besök till Åland för att informera sig om vilka frågor som är viktiga för oss. Att binda vår framtid i olika organ till Svenska folkpartiet, det tycker jag kanske är lite kortsynt.


  • Ledamot Wille Valve (M) Repliksvar | 14:35

    Ledamoten Fellman har helt rätt. Det var därför som jag pratade om de åländska partiernas framgångsrika samarbeten. Jag pratar inte om Centerns, Liberalernas och Moderat Samlings framgångsrika arbete för att stärka inflytandet i Europaparlamentet.


  • Diskussionen är avslutad. Kan talmannens förslag att remittera ärendet till självstyrelsepolitiska nämnden godkännas. Godkänt.
    Ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden.