Enda behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen. Diskussion.

Tack, talman!

Bästa lagting och övriga åhörare. Landskapsregeringens externpolitik består av det här meddelandet nr 4/2024-2025. Det kom till lagtinget och godkändes i början av april av landskapsregeringen, och remitterades till självstyrelsepolitiska nämnden i slutet av april 2025.

Meddelandet handlar om en redogörelse av landskapsregeringens prioriteringar inför 2025, det vill säga externpolitiska prioriteringar inför perioden 2025. Det beskriver också vad som har hänt under 2024 i förhållande till det Nordiska ministerrådet, samt i relation till EU och övriga externa samarbeten.

Självstyrelsepolitiska nämnden har valt att fokusera på tre områden i detta betänkande. Först några ord om situationen i EU och prioriteringarna där, vilket är uppdelat i två delar. Dels handlar det om den långtidsbudget som EU har presenterat, och vi kommer även att beröra frågan om vargjakt som jag ska säga några ord om. Sedan handlar det om det Nordiska ministerrådet, som också nämns i betänkandet, samt Ålands demilitarisering.

Om vi börjar med EU:s långtidsbudget, så finns det faktiskt några orosmoln som nämnden vill lyfta fram. Dessa har också uppmärksammats av landskapsregeringen, som har agerat genom att göra en skrivelse. Man konstaterar att det handlar om den fleråriga budgetramen för 2028-2034. EU-fonderna har vi hittills kunnat bestämma över, men EU:s strävan efter centralisering innebär att dessa fonder nu riskerar att knytas till en central aktör per stat, vilket skulle innebära att den finska centralförvaltningen, regeringen skulle handha fonderna, i motsats till hur det har varit tidigare. Detta ser vi förstås med oro, och vi noterar det i betänkandet.

En ökad centralisering inom EU är inte en bra utveckling. Vi är inte ensamma om att tycka så; som en sidoanmärkning kan jag nämna att regionkommittén har varit helt enig i sin kritik mot denna utveckling, liksom många stora och starka regioner i Europa. Ett konkret exempel är Bayern i Tyskland, som är en betydande maktfaktor, samt Lombardiet i Italien som också har uttryckt missnöje med denna utveckling i regionkommittén.
När det gäller förhållandet till EU delar nämnden landskapsregeringens åsikt att detta inte är en önskvärd utveckling, och vi hoppas att den kan stoppas.

I betänkandet finns en rubrik som handlar om vargjakten på sjöfågel. Här påpekas att EU:s så kallade gröna giv och dess utveckling inom naturvård inte bör utesluta en hållbar jakt på sjöfågel. Det finns en kort redogörelse för EU-domstolens ställningstagande i denna fråga. Under förutsättning att vi till exempel skulle få en starkare ejderstam eller andra positiva utvecklingar så uppmuntrar nämnden landskapsregeringen att bevaka dessa frågor, och vi hoppas att vårfågeljakten kan återinföras som en åtgärd för aktiv viltvård.

Sedan har vi det Nordiska rådet och demilitariseringen. Nordiska ministerrådet, här ser vi framåt och konstaterar att Finland och Åland kommer att ha ett gemensamt presidentskap under 2026. Vi nämner vikten av att Åland ska vara med i frågor kring civil beredskap och att vara ett gott exempel.

Det är också värt att notera att Helsingforsavtalet, som är ett viktigt grundavtal för det nordiska samarbetet, håller på att revideras. Frågan om fullvärdigt medlemskap lyfts, men nämnden tar inte ställning i den frågan, utan noterar att den kan aktualiseras, särskilt om Grönland och Färöarna blir fullvärdiga medlemmar.

Avslutningsvis, när det gäller Ålands demilitarisering, finns det ett stycke där man noterar att Ålands demilitariserade och neutraliserade ställning har stärkts under den senaste tiden och står på en stadig grund. Man hänvisar till rättsakter i form av folkrätt och sedvanerätt och det rättsläge som föreligger enligt dessa rättskällor. Utredningar har gjorts i samband med den senaste utvecklingen, till exempel med Natomedlemskap och oro i Östersjön. Vi pekar på att Ålands demilitariserade och neutraliserade ställning är oförändrad, stark och bekräftad flera gånger om. Det är viktigt, för även i en situation med osäkerhet är det detta som gäller. Tack, talman!

Tack, herr talman!

Tack vicetalman Måtar för en bra redogörelse över betänkandet från nämnden. Jag är mycket nöjd över att ha deltagit i behandlingen.

När det gäller långtidsbudgeten och den ganska långtgående centraliseringen som har skett inom EU, vilket vi alla är överens om är ett problem. Det är bra att detta nu uppmärksammas, även om det kanske har dragits till sin spets. Vi har under lång tid påpekat att det har skett en centralisering inom EU, vilket strider mot unionens grundtanke om att det ska vara regionernas union. Jag tycker att det är viktigt att detta lyfts fram.

Det är också värt att nämna att de stora regionerna i Tyskland, samt Regionkommittén där Anders Ekström är med, har tagit en tydlig ställning för regionernas rättigheter. Jag hoppas att det kan komma något gott ur detta, även om situationen känns osäker. Kanske är det just det som krävs ibland för att få saker att röra på sig.

Tack, talman!

Lagtingsledamot Påvals har helt rätt i att det på något sätt kan ena regionerna i förhållande till EU-kommissionen.

Vi hörde sakkunniga i självstyrelsepolitiska nämnden när vi arbetade med det här betänkandet. Åtminstone uppfattar jag det som att det lät lite uppgivet, nästan som att tåget håller på att lämna plattformen. Jag är orolig för vart det är på väg. Det är som sagt inte en önskvärd utveckling att EU blir mer centraliserat.

Tack, herr talman!

Nej, det är absolut inte önskvärt, särskilt inte för en gränsregion som Åland. Men vi är inte ensamma när det gäller gränsregioner, och det finns många gränsregioner som delar språk med ett grannland eller som har en kultur som skiljer sig på ett sätt från nationen.

I mitt anförande kommer jag att ta upp att för den enskilde EU-medborgaren är det regionen som är primär. Nationen är sekundär. Så ser EU ut. EU är en union gjord av regioner. Jag tycker att det är bra att frågan kommer upp på agendan. Den här oron leder på något sätt till en motreaktion.

Det är just denna motivation som gör att vi på Åland bör vara beredda att bidra till att något konkret faktiskt händer. Jag anser också att vi kan använda det allmänna Nordiska rådet, så gott det går, och alla dessa instanser verkligen bör vara högljudda och ha en ganska hög röst, fast man är liten. Vi kan använda rösterna nu och se till att vi samlar krafterna så att det blir något gott av det här. Det får inte sluta med att det bara är nationerna som har makten.

Tack, talman!

Jag håller med och hoppas att vi kan stoppa den här utvecklingen. Den är oroväckande och innebär att vi får mindre att säga till om, trots att det känns som att det finns regler inom EU som säger att vi borde ha mer inflytande än vad som faktiskt blir fallet om detta fortsätter.

Tack för en bra redogörelse. Jag skulle bara vilja bekräfta den här Regionkommitténs motstånd. Det var faktiskt också - man kan inte kalla det en demonstration enligt belgisk definition - en manifestation mot detta förslag och man var väldigt eniga.

Det var en skrivelse som gjordes och undertecknades av alla partigrupper. Jag vet inte om det har hänt tidigare, men motståndet är kompakt. Jag är säker på att det pratas mycket om detta i alla regioner med sina respektive regeringar. Påtryckningarna sker på många sätt.

Jag vill avsluta med att nämna att kommissionären Raffaele Fitto från Cohesion öppnade för att diskutera detta mer. Det kan ha funnits andra delar av kommissionen som inte höll med honom i det avseendet, men de har nog tagit till sig av kritiken i alla fall. Vi får se var det landar, som vicetalmannen också nämnde.

Tack, talman!

Ledamot Ekström är ordinarie ledamot i Regionkommittén och deltog vid det tillfället när Regionkommittén enhälligt tog ställning emot en sådan utveckling.

Men som sagt, Regionkommittén är ett rådgivande organ, och vad man tycker och ger råd om där är på inget sätt bindande för kommissionen.

Talman!

Vicetalman Måtar gör en god redogörelse för betänkandets innehåll, måste jag erkänna att jag är lite förvirrad. Det har gått sex månader sedan vi behandlade detta i lagtinget och remitterade det till självstyrelsepolitiska nämnden.

Detta meddelande är främst en tillbakablick på 2024 och information om vad landskapsregeringen ska göra under 2025. Nämnden har dock snarare valt att fokusera på vad man har gjort under 2025 och vad som komma skall under 2026. Kan vicetalman Måtar klargöra hur man har gjort den prioriteringen?

Talman!

Det en konstant diskussion om hur snabbt man ska agera på meddelandena och vad som rent praktiskt fungerar. Dessutom handlar det om frågor kring utvecklingen i EU, Nordiska ministerrådet och Nordiska rådets arbete och dessa frågor tenderar att finnas kvar under en lång tid. När man väl sätter sig ner för att uttrycka sina åsikter, och skriver datumet den 25 november i kalendern, så blir det naturligt att förhålla sig till det som är aktuellt just nu i skrivande stund.

Man kan säga att det handlar mer om stil än om innehållet, så att säga.

Talman!

Jag vill också tacka vicetalmannen för en god redogörelse av landskapsregeringens externpolitik. Jag ställer mig också bakom dem som oroas över den centralisering som sker inom EU, särskilt när det gäller jordbrukspolitiken och hur den kommer att utvecklas framöver.

Det känns betryggande att höra att självstyrelsepolitiska nämnden har dessa frågor under bevakning. Det verkar som om vicetalmannen och jag har en samsyn i hur detta ska bedrivas framöver. Tack för det!

Tack, talman!

Ledamot Mattsson har helt rätt i sitt konstaterande att vi är både bekymrade och det är inte en önskvärd utveckling vi ser.

Jag nämnde det inte i mitt anförande, men i det här betänkandet pekar man på en konkret artikel i fördraget om Europeiska unionen, nämligen artikel 4.2. Denna artikel säger att EU ska respektera det lokala och regionala självstyret. Det känns som att denna artikel inte riktigt uppfylls om man agerar på det sätt som har föreslagits i samband med rambudgeten för 2028 till 2034.

Tack för det. Det är väl bara att fortsätta bevaka situationen och se hur den fortskrider. Särskilt inom jordbruksprogrammet har pelare 1 redan tillhört Finland. Pelare 2, landsbygdsutvecklingspengarna, har ju varit åländsk behörighet, och det vill vi verkligen inte förlora.

Det är bra att ni följer med.

Tack, talman!

När ledamot Mattsson tog upp jordbruket, har jag ändå för mig att det i praktiken har varit ett väldigt gott samarbete mellan landskapsregeringens avdelning för jordbruksstöden och den finländska motsvarigheten. Det har fungerat väldigt bra.

Även om systemet ändras, behöver det inte betyda att det inte kommer att fungera framöver. Man ska inte måla allt för mörka moln. Men ändå, utvecklingen är inte önskvärd.

Talman!

Vicetalman Måtar gör en bra redogörelse kring det externpolitiska meddelandet. Det är glädjande att läsa att vi från Åland nu får delta i de informella transportministermötena. Man måste väl se det som ganska naturligt, med tanke på att vi har haft ett delat ordförandeskap. Jag hoppas verkligen att detta visar vägen för kommande ordförandeskap i ministerrådet, som är Danmark och Färöarna.

Det jag vill få fram är att det har funnits ett stort motstånd mot att inkludera Åland och Färöarna i dessa informella transportministermöten, vilket egentligen kan ses som helt ologiskt. Om det är någon som har behov av att delta i dessa möten, så är det vi som är helt beroende av transport. Så jag hoppas att detta nu visar att vi inte är så farliga och att det är bra om vi är med.

Tack, talman!

Ledamoten Holmberg Jansson har värdefulla synpunkter angående hur det är i praktiken och har förstås erfarenhet av detta. Jag kan inte låta bli att notera att vi här kanske får åka snålskjuts på främst Grönland. Det beror nog på de påtryckningar som har funnits där när det gäller Grönlands status inom ramen för Danmark, där den enes död är den andres bröd. Det låter lite hemskt, men det är ändå den principen, så att säga. Danmark råkar ut för påtryckningar, och det kan ge oss möjlighet att få större inflytande. Det är intressant.

Talman!

Visst har det som har skett på Grönland spelat en roll, men det som också är tydligt är att både Färöarna, Grönland och Åland har tryckt på hårt. Även när jag var minister fick vi inte delta i de informella transportministermötena och det var en sten i skon som verkligen skavde. Vi tyckte att det inte fanns någon rim och reson i varför vi inte skulle få vara med.

Nu är vi med, och det blir två år i rad, och det tror jag att är bra för fortsättningen. Det diskuteras mycket nu om att det ska bli ett transportministerråd. Det finns inget sådant i dagsläget; det handlar fortfarande om informella möten.

Det är spännande att se utvecklingen. Det är också kul att notera att när Finland hade ordförandeskapet förra gången så var det delat med Åland. Nu har det varit så 2025 med mera utvidgning och det är precis som (… taltiden slut).

Tack, talman!

Ledamoten Holmberg-Jansson beskrev ett förbättrat samarbete över tid, och det är en fin utveckling som jag lyfter på hatten för.

Tack, talman!

Tack vicetalman för redogörelsen och våra diskussioner i nämnden. Jag begärde replik eftersom jag vill uppmana kollegan Anders Ekström att ställa sig i talarstolen. Det kommer han att göra, även om han inte är närvarande just nu, vilket är bra.

Det är viktigt att hela parlamentet får ta del regionkommitténs motstånd. Det är ofrånkomligt att det som händer om det blir en nationell plan, en enda, så blir våra fajter med Helsingfors i ljuset av Finlands kommande och pågående stålbad vad gäller ekonomin. Det blir ingen rolig resa, och det är något vi måste ha klart för oss. Jag kommer att återkomma till detta i ett kommande anförande.

Vi måste ha allting klart på förhand, exakt hur det ska vara. Annars riskerar vi att få strider med finansministern som kan bli riktigt otäcka med tanke på Ålands behov.

Ja, ledamot Harry Jansson, det är bra att påpeka dessa saker igen.

Jag kan dessutom tillägga att jag känner till att Finlands kommuner inte heller är imponerade av den här utvecklingen och har påtalat det.

När det gäller det här ärendet, så ligger det i riksdagen just nu. Jag minns inte vilket utskott det handlar om, men i varje fall i ett utlåtande till ett riksdagsutskott påpekar Kommunförbundet det oönskade i denna utveckling. Vi har också allierade i landet.

Det sistnämnda är oerhört viktigt, att söka någon samarbetspartner i den här frågan. Vi måste tillsammans hitta ett lag som motsätter sig det på alla sätt som bara går. För om vi får det här på bordet år 2028, att konstatera bara en nationell plan för Finland, så det blir inte roligt för kommande lagting, än mindre för våra regeringar.

Avslutningsvis, det här om något visar ju behovet av en egen åländsk parlamentariker som vistas fulltid nere i Bryssel och Strasbourg och kan vara med och påverka. För så här får det inte gå till. Faktum är att EU-kommissionen kommer att strunta i det som borde vara en fördragets viktigaste artikel, det vill säga respekten för de konstitutionella karaktärerna som finns runt om i Europa, som också mindre EU-kommissionen.

Tack, talman!

Tack, lagtingsledamot Jansson. Påpekandet om en Europaparlamentsplats är förstås helt korrekt. Jag anser att man juridiskt kan resonera kring att vi skulle ha rätt till det. Jag tror däremot att vi aldrig kommer att få det.

Vi behöver fundera på om vi ska fixa en Nilsson 2 där nere i Bryssel, någon som kan assistera honom. Han har mycket på sina axlar, han gör ett Herkulesarbete och behöver få, skulle jag tro, lite förstärkning. Det skulle inte alls vara fel.

Vi bör också överväga att tänka mer i lobbyingtermer, vilket skulle kunna vara intressant. Jag spekulerar lite nu.

Tack, herr talman!

Det politiska meddelandet är en redogörelse över var självstyrelsen står och hur vi ska navigera i en snabbt föränderlig omvärld. Jag vill börja med att tacka självstyrelsepolitiska nämnden för ett gott samarbete och det koncisa betänkandet som vi har valt att lyfta fram. Tack till utskottssekreteraren Benjamin Sidorov som mycket väl har sammanfattat de diskussioner som ibland kan förekomma i nämnden.

Självstyrelsen, herr talman, är bara stark när den används. Det är min klara åsikt. Därför måste den moderniseras, vara praktiskt fungerande och ha en verklig betydelse både i vardagen och i internationella sammanhang.

Meddelandet tar ett brett grepp om EU, Norden, riket och den säkerhetspolitiska utvecklingen. När vi pratar om självstyrelsens framtid hamnar dock oundvikligen EU i centrum. Med tanke på EU:s 30-årsjubileum, som jag nämnde, är det på sin plats att betänkandet har självstyrelsens relation till unionen i fokus.

Det är i Bryssel som mycket av den lagstiftning som styr våra möjligheter formas, ofta snabbare än någon nationell eller regional process. Nämnden är tydlig: Åland behöver ha ett starkare inflytande i EU, inte ett svagare. Vi vill understryka att regionernas ställning i EU måste stärkas. Europa består i grund och botten av regioner. Medborgarna i EU identifierar sig först och främst med sin region och i andra hand med sin nation. Det är viktigt för politiker på alla nivåer att förstå.

Tanken med unionen från början var att nationalstaternas betydelse skulle minska till förmån för regioners inflytande. Utvecklingen går tyvärr åt andra hållet, och detta uppmärksammas nu i och med förslaget om långtidsbudgeten, som har fått rejäl kritik just för att decentralisera makten ytterligare till nationerna. Unionen går mot fler majoritetsbeslut om mer gemensam reglering och för små självstyrande områden kan det bli problematiskt om inte regionernas röst väger tydligare.

Åland behöver tidigare insyn i EU-beredningen och möjlighet att markera, när våra intressen avviker från statens, och regelbunden dialog direkt med kommissionen. Åland är en autonom region med lagstiftande makt, det ska märkas och det ska inte enbart gömmas i fotnoter. Hur förbättrar vi gemene ålänningars relation och förståelse till EU? Det är en viktig fråga som gäller alla medlemmar i EU-staterna.

Jag tycker att det är viktigt att man också i diskussionen, som ofta kan ha ganska negativa tongångar, ska komma ihåg att vi har en historia utan EU och vi har även en presumtiv vardag som skulle kunna ha varit utan EU. Hur skulle den ha sett ut?

Jag vill hävda att det finns mycket positivt med EU-medlemskapet som vi kanske idag tar för givet. Det är enklare att resa inom EU, och vi har varuförflyttningar som även förbättras på Åland nu med den här regeringens insatser. Vi har en stabil ekonomi. EU är ett fredsprojekt. Vi står stadiga tillsammans, vilket är ännu tydligare i och med konflikten i Ukraina och Rysslands aggressioner.

Det skulle dock underlättas betydligt, tror jag, att förbättra den här relationen och ålänningarnas förståelse för EU om vi hade en egen plats i Europaparlamentet. Jag instämmer med föregående replikskifte här. En plats i Europaparlamentet är något som Finland har utlovat sedan tidigare. Jag tror att det skulle vara en viktig sak för att uppväga den behörighetsförflyttning som skedde i och med EU-inträdet.

Några ord om en EU-fråga som berör många ålänningars identitet, nämligen vårjakten. Nämnden gör kloka och balanserade ställningstaganden kring att vårjakten är möjlig inom fågeldirektivet, men den måste vara vetenskapligt grundad och det kräver proaktiv dialog med EU-kommissionen. Det här är viktigt. Vårjakten har orättvist blivit en symbolfråga i EU, där proportioner och fakta ibland får stå tillbaka för mer övergripande politiska narrativ.

Här vill jag lyfta fram ett perspektiv som har fått för lite utrymme i kontakten med EU. Vårjakten är inte bara en tradition; det är ett verktyg för aktiv viltvård. När folk rör sig i skärgården på våren så händer det viktiga saker. Mårdhund och mink hålls borta från häckningsöar och havsörnen får en mer obekväm tillvaro med människor på holmarna. Mänsklig närvaro i skärgården under våren minskar predatortrycket just när det är som känsligast under häckningstiden. Ålands skärgård är ingen nationalpark där processer sköter sig själva. Ålands skärgård är beroende av mänsklig närvaro och att det finns någon som bryr sig, annars tar rovdjuren över och det blir en buffé på häckningsholmarna.

Vi måste fortsätta att vara noggranna med rapportering, övervakning och forskning. Det är viktigt att förklara för kommissionen att vårjakten är en del av den aktiva förvaltningen av ejderstammen, och att skärgårdens biologiska mångfald är beroende av det. Betänkandet öppnar för att detta perspektiv lyfts tydligare, och det är helt rätt.

Herr talman! Betänkandet beskriver det förändrade säkerhetsläget i Norden och Östersjön. Åland ska fortsätta att vara demilitariserat och neutraliserat. Det ligger fast. Vi ska också vara en stabil partner i Norden och delta i de dialoger som följer av det nya säkerhetspolitiska läget i vår region. Här är balans och tydlighet viktigt, och landskapsregeringen linje är just det. Vi kan visa goda exempel på civil beredskap och lokal livsmedelsförsörjning i dessa samarbeten. Jag tror att vi på Åland har potential att ytterligare utveckla detta och kunna visa upp goda exempel och modeller för de andra samarbetsstaterna och områdena.

Talman! Självstyrelsen är inte bara ett arv, utan ett ansvar som står fast idag och står fast även imorgon. Ansvaret är större idag än det har varit på länge. För att lyckas måste Åland stärka sin röst i EU. Vi är en del av EU och en del av en extern arena. Vi måste också vara en trygg och stabil partner i Norden. Jag tycker att vi har utvecklat den rollen betydligt de senaste åren.

Åland är litet, men absolut inte betydelselöst. En sak är säker, vi måste själva fortsätta att ta vara på de möjligheter som de internationella sammanhangen ger oss.

Keep up the good work! Tack!

Tack, talman!

Ledamot Påvals nämner vårjakten och att det är naturvård i sig. Nämnden konstaterar att vårjakt på sjöfågel har en historiskt lång kontinuitet. Det handlar inte bara om naturvård; det är också ett kulturarv som vi bör värna om på olika sätt.

Tack, herr talman!

Det är det absolut och det är ett kulturarv som är väldigt viktigt för många ålänningar. Det handlar om identitet och självbild på Åland. Vi måste se naturen inte bara som en nöjespark, utan som en del av oss själva.

Den här jakten som sker på våren så tillsammans med säljakten så ska vi komma ihåg den historiska aspekten. Det var en stor orsak att folk kunde leva i skärgården förr i tiden. Ur ett beredskapsperspektiv är det viktigt att människor har dessa grundläggande kunskaper när det handlar om jakt och fiske, och det är något vi kan förmedla vidare. Många på Åland besitter dessa kunskaper, vilket är avgörande för vår självförsörjning. Det blir särskilt tydligt om det skulle uppstå en kris.

Talman!

Jag kommer ihåg min tid som kulturminister då vi sökte medlemskap i UNESCO. Där kan man lyfta fram kulturarv och få kulturarv registrerade. Jag minns att vi diskuterade vårfågeljakten - jag tittar på ledamot Rainer Juslin som var avdelningschef då. En del av jakten skulle eventuellt kunna lyftas. Men det var ett lite för känsligt ämne just då att lyfta och därför blev det kanske inte aktuellt.

Jag undrar om det fortfarande anses vara ett känsligt ämne idag? Finns det en möjlighet att det kan bli en öppning i framtiden? Är det fortfarande ett känsligt ämne och anses lite olagligt, och därför inte kan lyftas som ett immateriellt kulturarv inom UNESCO?

Tack, herr talman!

Jag tror att den största otjänsten vi gör oss själva och denna fråga är att ha beröringsskräck. Vi måste kunna hantera sådana detaljer. Jag har diskuterat detta mycket med ledamot Juslin tidigare. Vi har kommit fram till att det enda som är olagligt i vårjakten per se är själva skottet, utförandet av skottet.

Det som omger detta, allt som handlar om förberedelser och den kulturella aspekten, är inte olagligt. Det är otroligt viktigt att vi fortfarande värnar om vår kultur, vår folksjäl och vår skärgård bland ålänningar i allmänhet.

Det är kulturen i sin helhet som vi talar om. Det handlar om ett hantverk och är en viktig kunskap som många av oss, som har fått det från barnsben, har tagit för givet. Men vi ska komma ihåg att det har växt upp generationer som inte har den här traditionen, som inte har lärt sig lockrop eller sättningar. Detta är något vi måste vara noga med att vakta på, för annars riskerar vi att förlora det.

Tack, talman!

Som medlem i självstyrelsepolitiska nämnden har jag fått sätta mig in i många nya områden som berör alla ålänningar, även om få kanske har vetskap om hur komplext och spännande självstyrelsen är. Till exempel borde alla ta en titt i den lilla gula boken, där alla dokument om Ålandsexempel och demilitariseringen är samlade och där det beskrivs hur allting gick till. Det är jättespännande.

Men tillbaka till det ämne vi ska tala om idag. Nämnden konstaterar att Ålands medlemskap i EU har inneburit betydande förändringar. EU-programmen har under en lång tid skapat möjligheter för utveckling, vilket är mycket positivt. Det har lett till investeringar och innovationer på Åland. Samtidigt kan man konstatera att medlemskapet har medfört ett kontinuerligt behov av att anpassa lagstiftningen på Åland, vilket i vissa fall har resulterat i regleringar som inte alltid varit ändamålsenliga för våra lokala förutsättningar, precis som tidigare talare har påpekat.

Nämnden betonar också, inför arbetet med EU:s fleråriga budgetram, vikten av ett framtida stödprogram som beaktar självstyrande områdens behov.

Det förslag som EU-kommissionen presenterade under sommaren 2025, med nationella och regionala partnerskapsplaner, väcker stor oro på Åland. Risken är uppenbar att Finland i sina nationella planer kan fatta beslut som berör Åland, trots att vi har vårt konstitutionella självbestämmande. Självstyrelsepolitiska nämnden kommer att fortsätta att bevaka denna fråga. Nämnden framhåller därför att landskapsregeringens arbete för att stärka Ålands position i rambudgeten måste prioriteras, och att Finland tydligt behöver markera vikten av autonomi genom att rättigheter respekteras. Det är lite som David som slåss mot Goliat, men jag tror att vi klarar det här.

När det gäller jakten på sjöfågel noterar nämnden dess kulturhistoriska betydelse. EU-domstolen har tidigare fastslagit att jakten strider mot fågeldirektivet, vilket har lett till att inga tillstånd har beviljats sedan år 2020. Nämnden ser positivt på att insatser ska göras för att stärka ejderstammen och följa utvecklingen, med målet att möjligheterna till jakt på sikt kan omprövas.

Vidare konstaterar nämnden att det nordiska samarbetet fortsätter att vara starkt och bra. Det gemensamma ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet år 2025 har fungerat väl, och det historiska presidentskapet i Nordiska rådet 2026 öppnar för att lyfta frågor om säkerhet, beredskap och modernisering av Helsingforsavtalet.

Nämnden betonar att Ålands särställning och erfarenheter, inte minst Ålandslösningen, måste lyftas fram starkare. Åland måste inkluderas fullt ut i frågor som rör civil beredskap och framtid i nordiska strukturer. Det är särskilt viktigt, i tider av imaginära hot och verkliga hotbilder, att den civila beredskapen är verklig och viktig. Det är den som ger ett resilient Åland. Vi är trots allt en liten ö med begränsade resurser, och det är beklämmande att läsa att Ålands särställning också är under attack och ifrågasätts i insändarsidor. Ofta kan man läsa om detta med sådana läsglasögon att man har en väldigt låg insyn i Ålandsexemplet och vad allt detta egentligen innebär. Det är frågor som vi på Åland ständigt måste lyfta, både i insändarspalter, i media och runt kaffeborden.

När det gäller den demilitariserade och neutrala statusen på Åland betonar nämnden att denna ordning vilar starkt på en folkrättslig grund och har bekräftats många gånger genom historien. Det försämrade säkerhetspolitiska läget i Östersjön gör det nu viktigare att ännu mera värna om denna ordning.

Åland är ett tydligt exempel på hur internationell rätt bidrar till stabilitet. Jag kan själv konstatera att vi bor på fredens öar. Samtidigt finns det väldigt mycket kapital i krigsupprustning, och vi behöver verkligen stå på tårna här och skydda vår särställning.

Symptomatiskt för hela världen, om man blickar ut omkring sig, så ser man att det är äldre män med makt och pengar som skramlar med sina vapen och försöker sprida rädsla.

Nämnden har även hört olika ministrar och sakkunniga i ärendet.

Jag skulle också vilja kommentera ett tidigare replikskifte. Vi pratar mycket om hur vi ska stärka Ålands del i EU och hur vi ska stärka Ålands plats i Helsingfors. Men jag tycker att vi kanske borde göra tvärtom. Kanske EU borde ha en tjänsteman på Åland som faktiskt får höra och veta allt som händer. Och kanske Helsingfors också borde ha en riktig tjänsteman på Åland som ansvarar för dessa frågor. Det är ganska svårt för en eller väldigt få personer att föra denna dialog. Jag tänker att ett samarbete är ett delat ansvar som alla borde ha. Tack!

Talman!

Oftast präglas arbetet i självstyrelsepolitiska nämnden av en stor grad av konsensus och ett resonemang. I de olika skrivelser som kommer därifrån är vi oftast rätt eniga om innehållet. Därför nämner vi sällan specifika frågor kopplade till skrifterna inom det självstyrelsepolitiska arbetet, särskilt eftersom vi har flera duktiga personer inom detta område, bland annat Harry Jansson som lät mig få hans taltur nu. Jag har lovat att inte hålla ett så långt anförande.

Jag vill ändå lyfta fram några punkter. Jag vill särskilt belysa det som står i betänkandet angående vårjakten för sjöfågel. Jag tänker ta upp vårfågeljaktens betydelse ur ett annat perspektiv. Det handlar inte bara om jakten i sig, utan också om allt som omger den.

När jag själv var ung så minns jag att många av våra fritidsaktiviteter i skärgården började tidigt på våren, ofta i samband med vårfågeljakten. Det var då som många fritidshus öppnades för säsongen, och vi såg till att allt var i skick, inklusive att koppla på vattnet. Detta engagemang gjorde att ungdomarna fick en annan relation till skärgården och fritidshusen.

Idag känns det som att intresset för skärgården är begränsat till midsommar, då kommer ungdomarna och visar eventuellt något intresse för skärgården. Detta gör att säsongen blir mycket kortare på alla sätt och vis.

Självstyrelsepolitiska nämnden uppmanar i sitt betänkande landskapsregeringen att bevaka möjligheten att återinföra vårjakten. Detta har också en helt annan effekt. Om intresset för vårjakten minskar så minskar även intresset för predatoråtgärder.

Tidigare fanns det många sjöfåglar i den del av skärgården där jag brukar vistas, men idag ser man inte lika många. Man var noga med var man lade ut näten för att skydda fågelungarna. Nu är det en bedrift om man överhuvudtaget ser fågelungar i skärgården.

Det är viktigt att ungdomar får en beröring med dessa fåglar för att förstå att de är en del av ett samspel. Jag tror att det är en viktig del i bevarandet av vårjakten. Många ungdomar är ättlingar till skärgårdsbor och jag ser att intresset inte är lika starkt som tidigare. Det är något vi måste påminna oss om när vi fortsätter arbetet för att bevara vårfågeljakten.

Tack, herr talman!

Jag tycker att det är en mycket bra beskrivning, en bredd i begreppet "levande skärgård" av ledamot Nordberg. Det handlar om mycket mer än vad en enskild person kan tänka sig ur sitt perspektiv.

Vi pratar om en levande skärgård där man rör sig i skärgården redan från den 1 maj, och tidigare var det även möjligt att vistas där ännu tidigare i skärgården. Dessa effekter är betydande på många sätt.

Jag tror att en levande skärgård är en skärgård där det faktiskt finns människor, skärgården lever och är beroende av dessa människor. Människor har funnits i skärgården på Åland så pass länge att det har blivit en naturlig del av omsättningen.

Jag ser en ganska tydlig trend. När intresset för vårjakten minskar, som när den begränsades kraftigt, så påverkar det även fågellivet. När tillgången till vissa områden begränsades kraftigt så blev det färre fåglar där, och man kunde se att mink, mårdhund och örn fick friare tillgång. Det är en viktig poäng som Norberg tar upp här.

Tittar man på de ställen där det rör sig folk, så är det också de platser där fåglarna känner sig trygga. Jag pratar bland annat om örnarna. Senast jag var ute i skärgården såg jag två jättestora örnar. Jag hade min ungdom till dotter med, och vi fick verkligen möta dem på väldigt nära håll. Det var gigantiska fåglar. Vi konstaterade att de behöver ganska mycket mat för att bli mätta varje dag.

Det är en viktig poäng som jag tycker att vi också ska lyfta i internationella sammanhang, och jag tror att även andra människor, särskilt i Norden, känner igen sig i den. Det handlar om det lokala ekologiska perspektivet och att få erfarenheter från personer som bor nära naturen och som kan beskriva det de ser.

Det är precis det som Nordberg gör. Han beskriver kopplingen mellan att man idag ser en trend där ådor börjar bygga bo närmare stugor och där människor samlas. Nu ser vi stora klungor av ejder inne i Västra hamnen, vilket är ett tydligt exempel på denna trend. Det kan fungera som en förlaga för viss forskning, där man konstaterar att detta är något som håller på att hända.

Det är viktigt att förmedla detta från brukarperspektivet, särskilt från folk på Åland. Det är vi som berörs av dessa förändringar, det är vi som ser konsekvenserna.

Talman!

Eftersom jag inte kommer att beröra vårjakten i mitt anförande, så ansluter jag mig till fullo till det som ledamot Nordberg just anförde från talarstolen till den delen. Därmed inte sagt att vårjakten är nedprioriterad för Centern, men vi har bättre talesmän på det området än undertecknad.

Talman! Vi diskuterar idag externpolitiska frågeställningar i ett tidevarv då folkrätten och därmed den normala internationella ordningen med respekt för liv och egendom är satta på undantag i alltför många avseenden och ersatta med en inhuman aggressiv hållning. Länge kunde forskare som Hans Rosling trösta oss andra med att världen trots allt blivit tryggare och att många samhällen utvecklades i rätt riktning ifråga om utbildning och hälsa.

En utblick i världen idag ger oss alla som värderar fred, demokrati och frihet högst av allt, anledning till oro. Endast 25 av alla 197 länder i världen klassificeras idag av oberoende forskningsinstitut som fullvärdiga demokratier. 25! Av dessa är 13 stycken EU-medlemmar vilket betyder att inte ens inom unionen, som vilar på grundläggande rättigheter, uppfyller en majoritet av staterna alla kriterier på fria val, medborgerliga rättigheter, fungerande statsskick m.m.

Det är förstås alltid en tröst, om än något klen, att samtliga nordiska länder återfinns i den absoluta toppen när den hittills ledande garanten för demokrati USA befinner sig i fritt fall på alla plan. Utvecklingen inom den länge så givna garanten för västerländsk fred och frihet kan enligt mig tjäna som exempel på att demokrati och rättsstat aldrig ska tas som självklara och givna.

Över en fjärdedel av alla världsmedborgare lever idag därtill under olika former av diktatur. Kännetecknande för alla moderna diktaturer är att det utgör en stor fara både för den egna befolkningen och omvärlden. Rysslands fortsatta aggressioner i och mot Ukraina är ett talande och tyvärr fortsatt tragiskt exempel på detta destruktiva beteende. Senaste idag var det i dagens nyheter över 100 personer som var lemlästade eller döda av ryska terrorbombningar.

Talman! Med allt detta i beaktande får vi trots alla problem med både Helsingfors och Bryssel vara glada över att vi tillhör den del av världen där rättsstaten och de grundläggande friheterna är ganska självklara om än, som sig bör, med jämna mellan rum är föremål för både debatt och kritik.

Oaktat allt det ovan nämnda får vi som åländska politiker aldrig ge avkall på ambitionerna om att Ålands särställning både ska utvecklas och respekteras, oavsett om det handlar om inomstatliga eller unionsrättsliga angelägenheter.

EU-kommissionens planer på att centralisera beslutsfattandet via en enda nationell budgetram är ett färskt exempel på hur vår autonomi hela tiden utsätts för nya utmaningar. När utsläppsfrågan är på plats så väntar det här runt hörnet. Det är nya utmaningar hela tiden.

Centern delar till fullo nämndens oro över vad EU-kommissionens förslag kan innebära både för Ålands andel av de framtida medlen och t o m hur fördelningen ska äga rum inom det som annars är åländsk behörighet att besluta om. Såsom nämnden betonar uppstår här uppenbar konflikt med Föredraget om Europeiska unionen artikel 4.2, där det bland annat framkommer att unionen ska respektera det lokala och regionala självstyret. Från Centerns sida uppmanar vi regeringen Sjögren att söka samarbete med andra lagstiftande territorier och andra i syfte att göra en samlad juridisk klagan till EU-domstolen om det går så illa att EU-kommissionens planer avancerar med kraft.

I en tid där Finland fortsatt står inför en enorm utmaning att sanera statsfinanserna är det helt avgörande att det juridiska regelverket även denna gång är vattentät sett med åländska ögon.

Talman!  Ålands medlemskap i det nordiska samarbetet är som bekant extra intressant till följd av de danska autonomiernas profilhöjning. Trots att det nordiska arbetets riktigt stora landvinningar går långt tillbaka i tiden, är och förblir allt nordiskt en av Ålands få internationella arenor och samtidigt ger det möjlighet till nätverksbyggande på alla nivåer.

Vägen för Åland in i det nordiska öppnades en gång i tiden, vi talar här om tidigt 1970-tal, av att Färöarna upptogs i den nordiska familjen, som alltid med Danmarks välvilliga inställning som avgörande förutsättning. Därmed kunde Finland inte längre ignorera de åländska önskemålen om ett inträde i det nordiska. Över 50 år senare har vi under den senaste tiden fått ta del av våra kollegers berättelser om att samarbetet med den finska delegationen och andra präglas av gott samarbete. Det är intressant hur tiden har förändrats. Ett gott tecken där är Ålands och Finlands gemensamma presidentskap i Nordiska rådet. Ålands, Grönlands och Färöarnas presidieplatser är även det ett tecken på att nya vindar blåser över allt nordiskt.

Behovet av ett fördjupat säkerhets- och försvarspolitiskt samarbete samt pågående uppdatering av Helsingforsavtalet gör Ålands medverkan runt alla nordiska konferensbord extra viktig i dessa dagar.

Bästa vänner, förr eller senare kommer detta parlament att få ta ställning till nästa nivå av nordiskt samarbete. Centerns utgångspunkt är att Åland – trots de åtaganden som följer med – ska fortsätta att verka och synas på samma nivå som Färöarna och Grönland. Innebär detta ett fullvärdigt medlemskap? Jag tror ingen i detta läge kan ge ett tydligt svar på frågan. Pågående utredningar kommer att peka på allehanda problem med juridiska, finansiella och praktiska inslag och invändningar.

 I väntan på att sistnämnda fråga avancerar är det hög tid att Åland och övriga autonomier erhåller tillgång till det nordiska nätverk av civil beredskap om benämns i Hagasamarbete, som nämnden berör i sitt betänkande. Jag citerar: "Nämnden anser att Åland ska ses som en viktig knutpunkt i diskussioner angående civil beredskap på Åland, inte minst beaktande Ålands centrala läge i Östersjön och den sjöfart som är sammankopplad med Åland."    
Det är självklarheter och något som vi har kämpat för under en lång tid nu.

För några år sedan begick vi från åländsk sida ett strategiskt misstag. Vi avböjde Grönlands och Färöarnas förslag om att den autonoma trion tillsammans skulle söka inträde i Hagasamarbetet. Varför? Jo, svaret är att Åland redan fått beskedet från inrikesministeriet i Helsingfors om inga hinder längre fanns för att fullt ut involvera åländska myndighetspersoner i det gemensamma civila samarbetet rörande beredskap. Eftersom detta budskap upprepades av inrikesministern, dennes statssekreterare och hela ledningsgruppen under ledning av kanslichefen kunde vi inte ens i vår vildaste fantasi föreställa oss att deras gemensamma löfte saknade täckning i verkligheten. Talman, detta är denna typ av händelser som gör att man kan ställa frågan: vem styr egentligen vissa processer i Helsingfors?

Talman! Återigen har vi under den senaste tiden fått ta del av synpunkter på Ålands demilitarisering och neutralisering och med forskning inriktad enbart på hur Ålands icke militära status kunde avskaffas. Personligen anser jag att både nämnda forskning och den vidare argumentationen på HBL:s ledarsida är, om inte direkt naiv, men den bortser i alltför hög grad från hur väl Ålands demilitarisering och neutralisering är bepansrad – ett i sammanhanget passligt ordval.

Försök att rubba Ålands status har gjorts förut och inte minst Stockholmsplanen 1938 om hur Åland skulle befästas lärde oss ålänningar vikten av att alltid se om vårt hus. Det, bästa kolleger, har vi lyckats med genom åren. Autonomin stampar måhända i allt för hög grad på stället men de folkrättsliga markeringar vi uppnått vid t.ex. EU-inträdet, åtföljande EU-fördragsrevisioner och nu senast i anslutning till Finlands Nato-anslutning, är resultatet av en fungerande omvärldsbevakning.

Till sist talman dristar jag mig att ställa följande fråga: Varför önskar bl.a. HBL att Ålandsfrågan åter ska öppnas upp, dvs. att alla delar i Ålandslösningen från 1921 ska kastas överbord med allt vad det innebär av ökade spänningar på flera plan? Och det i ett läge där världen är i extra stort behov av positiva exempel om att folkrätten kan bidra till lyckade lösningar sprungna ur tidens allehanda konflikter. Det Finland minsta av allt behöver är osäkerhet om huruvida landet avser att respektera texterna i ingångna fördrag.

Finlands statsledning har senast i samband med utrikesministeriets rapport, om Ålandsfrågan från 2023, visat att landets internationella förpliktelser ligger fast. Jag är övertygad om att de ledande gestalterna i Helsingfors är ytterst medvetande om att Ålandskonventionen från 1921 fortsatt ger Finland en extra säkerhetsgaranti via de åtaganden som övriga signatärmakter förbundit sig till rörande eventuella angrepp på Ålandsöarna. I en tid då FN-stadgan väger alltför lätt, oklarheter emellanåt tycks råda om effekterna av både EU:s och Natos lojalitetsparagrafer vid ett skarpt läge, gagnar Ålandskonventionen Finland som helhet fortsättningsvis.

Låt oss dock hoppas att den senaste tidens finlandssvenska debatt stannar inom just denna språkliga ram. Det Åland för sin del inte behöver i detta nu är ännu en allmän uppslitande finländsk debatt om Ålands demilitarisering och neutralisering. En sådan storm träffade Åland i samband med slutprocessen av nuvarande självstyrelselag och gagnade sannerligen inte de åländska intressena. Den som tvivlar på det sistnämnda kan läsa president Mauno Koivistos memoarer från sin presidenttid. Tack, talman!

Tack, talman!

Jag vill ge ledamoten beröm för det han nämner om demilitariseringen och neutraliseringen. Det var väl valda ord med tanke på den allvarliga situation vi befinner oss i nu, samt den debatt som har rasat.

Tack, herr talman!

Tack ledamoten Jansson för goda insikter, särskilt när det handlar om demilitariseringens och neutraliseringens status.

Det är viktigt att påpeka den stora diskrepansen mellan vad som står på tidningssidorna och insändarsidorna, samt i krigshetsande rubriker, och vad som faktiskt sägs av den finska regeringen och försvarsministeriet. Det som uttrycks från den sida där den reella makten finns, är att Ålands status som demilitariserat område står fast och att Finland fortsätter att förhålla sig till sina internationella förpliktelser. Alla dessa saker sägs, och ändå fortsätter hetsen. Vilka syften tjänar man? Det är svårt att förstå.

Precis som ledamoten säger, hela Finland tjänar på demilitariseringen och den kontakt som Finland har nu med Nato, och det måste ju vara guld värt inom Nato.

Tack, talman!

Som ledamot Påvals understryker så är signalerna från statsledningen i Helsingfors oerhört viktiga, samt det faktum att Nato har bekräftat Ålands status. Jag har aldrig varit orolig vad gällde Nato inträdet. Är det någon organisation som alltid har värnat om folkrätten i alla sammanhang så är det Nato.

De signaler vi får via den fria forskningen, om vi kallar den så, så är det bara att notera att den pågår och försöka vara sakliga.

Jag vill passa på att rikta ett tack till alla ålänningar som har engagerat sig i debatten, både på sociala medier och via insändare, och som på ett sakligt sätt har bemött de felaktiga påståenden som har riktats mot Ålands status.

Tack, herr talman!

Vi ska inte glömma att det kommer flankstöd västerifrån. Sveriges försvarsminister uttryckte för inte så länge sedan att även Sverige anser att Ålands demilitarisering inte på något sätt hotar säkerheten i Östersjön. Tvärtom, den förbättrar samarbetet, och man avser nu att förstärka försvaret runt Ålandsöarna med ubåtar och annat.

Jag tror att Åland har en viktig roll, och demilitariseringen i sig har också en betydelse. Den är ett fredsexempel och kommer att behövas, dels under kriser, men framförallt efter ett krig eller efter en konflikt. När man ska skapa fred i världen så kommer Åland återigen att vara ett exempel som står fast. Jag tror att det är en viktig roll som vi har, även om vi i slutändan inte har någon bestämmanderätt.

Det är viktigt att komma ihåg att på dessa insändarsidor är det ålänningarna som får kritik för att vi skulle ha någon typ av bestämmanderätt. Det har vi inte överhuvudtaget; vi är ett objekt i detta sammanhang, men vi kan ändå vakta och bevaka vår position.

Jo, jag kan bara hålla med ledamoten om det som nämndes sist. Det är dock alltid svårt att diskutera när känslor är involverade.

Vi har ju fått presenterat varför Ålands ställning är så förödande med tanke på olika människoliv och andra aspekter. Men vi har ärvt ett system, och det är inte ålänningarna själva som har skapat det. Vi har fått ett arv inom staten via autonomin, särskilt vad gäller den allmänna icke militära statusen. Detta är fastställt i ett antal fördrag och har enbart förstärkts.

Det som har stört mig mest när jag har läst igenom den färska avhandlingen om Ålands ställning är det totala nonchalerande av det sedvanliga rättsliga kring detta. Det är paketerat och utgör faktiskt ett system som har respekterats, så fort krigen har avslutats så har Ålands ställning återupprättats.

Talman!

Bästa ledamöter. I mitt anförande kommer jag att prata om EU:s nationella planer i relation till självstyrelsen, om civil beredskap och om demilitarisering.

Bästa åhörare. Vi lever i en tid där både EU och det nordiska samarbetet snabbt förändras. Det säkerhetspolitiska läget i Europa, kriget i Ukraina och en växande osäkerhet i vår omvärld har lett till att EU lägger stor vikt vid nationella planer, stärkt försvar och en snabbare beslutsprocess. Det är en utveckling som på många sätt är positiv, men som samtidigt väcker viktiga frågor för de självstyrande områdena som Åland.

När EU nu i allt högre grad arbetar genom nationella planer och nationella strategier så innebär det att mycket av beslutsmakten decentraliseras från Bryssel till respektive medlemsland. För stater med full suveränitet är detta förstås positivt, eftersom de får större handlingsutrymme att anpassa sitt arbete till sina egna nationella behov. Men, bästa ledamöter, för självstyrande områden, som genom sina egna befogenheter också berörs av EU:s lagstiftning, kan detta innebära ett minskat inflytande.

Som ni alla vet har Åland idag lagstiftningsbehörighet inom flera områden som EU direkt påverkar, exempelvis miljö, jordbruk, näringslivsfrågor och sociala frågor. När dessa nu paketeras in i nationella helhetsplaner riskerar Åland att inte kunna påverka i samma utsträckning som tidigare, trots att det är vår egen behörighet. Detta är riktigt allvarligt. Här behöver landskapsregeringen, regionkommitténs Anders Ekström och vårt ministerråd i Bryssel verkligen vara på tårna.

Vi ser redan idag hur arbetet med EU:s återhämtningsfond, klimatlagstiftning och sammanhållningspolitik ofta utgår från nationella prioriteringar. De utgår alltså inte från det självstyrande området Ålands prioriteringar, utan från Helsingfors, och vi kommer oftast in i ett senare skede. Detta är en utveckling som måste motverkas. Beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt. Det är inte bara i princip ett EU-fördrag, utan det är en grund för hela vår självstyrelse.

Jag vill tala lite om civil beredskap. I både Europa och Norden byggs nu civil beredskap i snabb takt. Det handlar om att säkra energi, mat, transporter och digital infrastruktur allt mera. För Åland är detta ett prioriterat område. Vårt geografiska läge gör oss både strategiskt viktiga och sårbara. Trots detta står vi utanför strukturer som till exempel Hagasamarbetet. Ledamot Jansson redogjorde förtjänstfullt alldeles nyss, när vi, till vår stora förvåning, efter ett antal löften från olika håll, fick information om att vi är garanterade en plats i Hagasamarbetet. Det oaktat kämpar landskapsregeringen fortfarande med att ta sig in dit. Det är dumt. Det är på gränsen till löjligt. För här borde vi absolut vara med. Här diskuteras räddningstjänst, polisfrågor, krisberedskap och totalförsvar. Självklart borde vi, som en ö mitt i Östersjön, ha en plats där.

Vi behöver, bästa ledamöter, en modell där självstyrda områden inte riskerar att hamna utanför trygghetssystemet när Norden och EU bygger nya strukturer. Att stärka Ålands civila beredskap är inte bara ett åländskt intresse, utan också ett nordiskt och europeiskt intresse.

När det sedan gäller demilitariseringen så hade jag under min tid som lantråd förmånen att delta aktivt i den process som ledde fram till den rapport som utrikesministeriet tog fram. Det var mycket intressant, kan jag säga. I en tid av militarisering i Europa är det också viktigt att lyfta fram Ålands demilitarisering och neutralisering. Jag tycker att man försöker göra detta, både från den här salen och från regeringssidan samt från andra aktörer, till exempel Ålands Fredsinstitut, på ett föredömligt sätt.

Vi måste komma ihåg att dessa internationella avtal inte är någon belastning, de är en tillgång och har bidragit till stabiliteten i Östersjön i över 150 år. Dessa värden idag är kanske större än någonsin.

Åland är ett exempel på hur säkerhet kan byggas genom avtal, diplomati och civila lösningar, det är viktigt att komma ihåg. Det är viktigt att påminna om att demilitariseringen inte står i motsättning till att stärka vår civila beredskap. Tvärtom. Just för att Åland är demilitariserat så måste den civila beredskapen vara stark och välorganiserad.

Avslutningsvis, EU:s utveckling med nationella planer får inte leda till att självstyrande regioners inflytande urholkas. Vi ska säkerställa att Ålands röst hörs i Bryssel, i Helsingfors och i det nordiska samarbetet. När vi nu stärker civil beredskap och krisberedskap måste Åland vara en fullvärdig part, inte en aktör vid sidan av och inte ett objekt.

I allt detta ska vi aldrig tappa bort den unika roll som Åland har genom sin demilitarisering. Det är inte bara historia, utan en aktiv del av Europas fredsarkitektur.

Tack för att ni har lyssnat.

Tack, talman!

Jag tycker att ledamoten redogjorde väldigt bra för relationen med den nya långtidsbudgeten och hur den kan påverka självstyrelsen. Det var tydligt, och det visar på vikten av att vi verkligen samarbetar från Åland.

Jag är intresserad av att höra hur ledamoten ser på resurseringen i Bryssel. Vi har ju regionkommittén och ett par tjänstemän, men det är inte så mycket i förhållande till andra orter i både Finland och Sverige. Hur ser ledamoten på det?

Talman!

I den förra regeringen diskuterade vi väldigt flitigt. Skulle vi förstärka Helsingfors, eller skulle vi förstärka i EU? Tyvärr kom pandemin när vi hade våra visioner, och därefter följde ekonomiska trångmål, vilket gjorde att vi inte kom längre.

Det är dock tydligt att en förstärkning i Bryssel inte bara skulle ge ett plus ett som blir två, utan en förstärkning i Bryssel skulle ge ett plus ett som skulle bli tre. Två personer kan täcka in och åstadkomma betydligt mer än vad bara en person kan göra.

Nu ser jag att ledamot Holmberg, ordförande i finans- och näringsutskottet, verkar oroad över detta. Men det var en liknelse, inte matematik i ordets strikta bemärkelse, så ledamoten kan lugna sig.

Tack för det svaret. Resurseringen diskuterades av flera ledamöter. Med tanke på hur det låter nu så behöver man väl se på de här sakerna framledes.

Talman!

Jag ska ta upp två saker som berörs i det här meddelandet.

För det första EU:s fleråriga budgetram som nu ses över. EU-kommissionen kom med ett förslag i somras och nästa sommar kanske vi har något som kan kallas resultat.

Förslaget är inte bra för Åland. Förslaget är egentligen att vi ska ge över våra rättigheter till Helsingfors gällande samtliga EU-program. Dessutom ska de prioriteras tillsammans med andra EU-program inom exempelvis försvar. Rent konstitutionellt är det således ganska stora utmaningar för Åland ifall det här går vägen.

Nu är sista ordet inte sagt i den här frågan. Civilminister Ingrid Zetterman är idag i Helsingfors och diskuterar det här med finska regeringen.

I regionkommittén har vi vänner i den här frågan. Min bedömning är att en enig regionkommittén har fördömt det här förslaget i mer eller mindre kraftiga ordalag. Vidare har vi vårt ö-samarbete där motståndet till det här förslaget är kompakt. Åland är alltså på bollen Vi jobbar på där vi kan på många olika ställen. Eftersom vi saknar vår rättmätiga plats i EU-parlamentet så behöver vi förlita oss på goda relationer i den här frågan. Vi gör så gott vi kan just nu.

Talman! Det andra jag vill nämna några ord om är arbetet kring skattegränsen. Det är ett arbete som pågår varje vecka. Vi läste i media idag att nu har äntligen finansminister Purras grupp om skattegränsen tillsatts. Dessutom har man vidgat uppdraget utifrån regeringsprogrammet som endast skulle utreda frågan. Nu ska de också fundera på lösningar. Det här är positivt.

Medlemmarna i gruppen är bra personer. Vi skulle förstås önska ha en direkt åländsk representation i den här sammansättningen. Jag vet också att finansminister Perämaa idag är i Helsingfors för att diskutera med sin kollega Purra. Jag tror inte att sista ordet är sagt ännu.

Jag vill också passa på att nämna nya tullkodexen som förhandlas just nu, den omnämns lite i meddelandet. Det finns som bekant en föreslagen ändring som gjort ålänningarna lite optimistiska. Om rådets förslag till skrivning antas så finns det möjligheter till förenklingar, även om det är en ganska lång kvar.

Jag vill berömma alla tjänstemän i förvaltningen. Det är många som har jobbat hårt med att föra fram det här till parterna i trilogen. Jag vet också att den finska representation är med oss i den här frågan och att de har fört fram vår åsikt som hela Finlands.

När det gäller nya tullkodexen kan man alltså säga att det ser bra ut, ingen verkar vara emot vår ståndpunkt, men vi har ännu inte fått bekräftelse att frågan har diskuterats och klarerats i trilogen. Vi väntar med spänning på förhandlingar under vintern. Tack, talman!

Tack, talman!

Bästa lagting. Jag vill passa på att ta tillfället i akt, eftersom det diskuterades ganska mycket vårjakt här tidigare.

I egenskap av ordförande för Ålands Jakt- och Fiskemuseum, vill jag hälsa alla välkomna nästa sommar till museet för att titta på en specialutställning om vårjakten.

Det har sagts att gudingen, dvs. hanfåglarna av ejderstammen, är nästan men inte tillräckligt starka ännu, och det är säkert alldeles riktigt. Men stammarna fluktuerar. Det kan vara värt att förvaltningen ser över möjligheten att införa en regional jakt på någon annan art. Jag vet till exempel att svärtan är väldigt stark i vissa regioner, och man kunde fundera på om det är möjligt att tillåta jakt på svärta i mycket begränsad utsträckning.

Det sades tidigare att förr höll alla på med jakt på predatorer, alla som också idkade vårfågeljakten, men det stämmer nog inte. Jag tycker att de som verkligen är seriöst intresserade av jakt på predatorer så idkar nog den jakten fortfarande. Däremot har det rensat bort en del nog jaktintresserade personer som kanske vill satsa mera på uttaget än att tillföra något nytt. Det handlar inte bara om jakt på predatorer, utan även uppsättning av knip- och skrakholkar har minskat dramatiskt. På den punkten borde jaktvårdsföreningarna intensifiera sina insatser.

Det immateriella kulturarvet håller faktiskt på att dö ut. Det är i princip omöjligt att tillverka fjädervettar idag. Man tillverkar inte fjäderskruden längre, utan det är på praktdräkten på våren. Om någon har fått en ejder på nät kanske så kan man göra en vett av den, men i övrigt har den här kunskapen nästan helt försvunnit, för att inte tala om kunskapen att tillverka trävettar.

Det är viktigt att landskapsregeringen fortsätter arbeta med UNESCO för att försöka få detta accepterat och föra in det på listan över det viktiga immateriella kulturarvet.

Att avstå från skott har faktiskt effekt, vilket vi ser på älgstammen idag. Många jägare och jaktlag har avstått från älgjakten under några år nu, och idag ser man älgar i markerna igen. Att avstå från skott har nog effekt.

Välkomna till Ålands Jakt- och Fiskemuseum i sommar! Tack!

Talman!

Jag hade en något vacklande hållning till om jag skulle prata i det här ärendet eller i nästa. Men så tänkte jag att jag slår till med det här.

När det gäller det nordiska samarbetet har vi sett en positiv utveckling under de senaste åren. Vårt samarbete med den finländska delegationen har blivit bättre, och kanske också vårt sätt att arbeta i partigrupperna, som jag upplever fungerar väldigt bra idag, både ersättarsystemet och det arbete som den åländska delegationen kan göra i Nordiska rådet.

Jag tycker att det är en viktig diskussion att ha om vad vi ska satsa på för framtiden, särskilt om det blir verklighet med ett fullvärdigt medlemskap för Grönland och Färöarna. Vad betyder det för Åland i termer av pengar och personresurser? Vad innebär det strukturellt? Vilka former av samarbeten kan man ha? Det är självklart att om Grönland och Färöarna blir fullvärdiga medlemmar i Nordiska rådet så kan inte Åland bli en blindtarm. På vilket sätt gynnar det oss?

Om man är pragmatisk kan man konstatera att vårt arbete i Nordiska rådet och det nordiska samarbetet fungerar ganska bra. Vi får ut det vi har nytta av ur det samarbetet, medan vi samtidigt kan se att vår närvaro i Bryssel, där lagar stiftas som direkt påverkar oss, är väldigt svag. De som är i Bryssel är duktiga på sitt jobb, men jag tror att vi satsar för lite på EU-nivån. Vi bör allvarligt fundera på hur mycket vi ska sträcka oss efter det nordiska samarbetet, eftersom vi har bundit upp oss själva för en ganska stram ekonomisk ram. Vi behöver veta vad vi satsar på och vad vi strävar efter, så att vi får ut den nytta av våra pengar som vi behöver.

För min del och för Socialdemokraternas del välkomnar vi en diskussion som faktiskt tittar på vad vi ska prioritera som är viktigt för Åland, och inte bara diskutera symbolfrågor.

Hagasamarbetet, där tror jag att det finns en reell chans att vi kommer vidare under nästa år, baserat på de signaler vi har fått. Men utöver det, vad är det vi faktiskt vill ha? Om vi tittar på en begränsad pott pengar, hur ska vi kunna utveckla vår närvaro i Bryssel, så att vi är bättre där det fattas beslut som direkt påverkar oss?

Jag vill också nämna diskussionen om demilitariseringen, som har varit väldigt amper i offentligheten, åtminstone i den finlandssvenska offentligheten. Det är jättebra att man ökar närvaron i det offentliga, men jag tycker att vi från Ålands sida ska luta oss tryggt mot den officiella uppfattningen i dessa frågor.

Jag vill kort tala för Ålands Fredsinstitut. Denna fråga har diskuterats flera gånger av Fredsinstitutets styrelse. Vi har konstaterat där att Fredsinstitutets roll är att bidra med forskning och fakta, inte att ge sig in i alla dagsdebatter. Vi ska föra fram sakargument som ingen annan kommer med. Tack, talman!

Talman!

Tack till ledamot Fellman. Det är en viktig frågeställning som ledamoten väcker, nämligen hur vi ska använda våra resurser på det smartaste sättet. Jag tror att vi alla tillsammans behöver fundera på om vi ska be landskapsregeringen göra en bedömning av det som ledamoten analyserar.

Hur ska vi se till att bevaka både det nordiska ljuset och vad som händer där, särskilt inom EU? Vi vet att den senaste ambitionen att EU blir allt viktigare för oss, och vi saknar den demokratiska förankringen. Kanske behöver vi en gemensam beställning om att ta ett samlat grepp om detta.

Detta bör ske vid sidan av den normala budgetbehandlingen, så att det inte drunknar i alla andra frågor som vi har varit inne på under de senaste tre-fyra dagarna, beroende på hur man räknar helgen.

Jag återkommer till demilitariseringen i den andra repliken.

Frågan om den demokratiska förankringen i EU, vi har den inte. Om vi är realister kan vi anta att den inte kommer att ramla över oss i rappet. Då behöver vi jobba mera och smartare i den riktningen.

Vi har en väldigt stark demokratisk förankring i det nordiska samarbetet, vi är där och det utvecklas i rätt riktning inom de ramar som vi har idag. Jag delar uppfattningen att det skulle vara bra om vi skulle prata om det här och be landskapsregeringen att ta fram mera underlag för hur vi ska gå vidare.

Några ord om det nordiska. Under Gunnar Westerholms tid, han var nordisk medarbetare för vår del, gjordes en ganska bra kartläggning. Om landskapsregeringen skulle damma av den så skulle man få dags dato vad gäller det nordiska.

När det gäller demilitariseringen och neutraliseringen så delar jag helt ledamotens slutkläm. Det är oerhört viktigt att vi har Ålands Fredsinstitut, så att det finns någon som alltid är med, följer den senaste forskningen och därmed har kapacitet att göra bedömningar. Vi vet att vårt parlament och andra politiker ibland ställs inför dessa frågeställningar. Då är det är bra att Ålands Fredsinstitut finns och kan uppdatera oss alla. Det är ett oerhört viktigt bidrag som Ålands Fredsinstitut ständigt levererar till oss.

Om man har följt Fredsinstitutets utvecklingslinje under åren så har Fredsinstitutet sysslat med olika saker. Det har funnits mer aktivistiska inslag, forskning och publikationer. Nu är min bild att verksamheten smalnar av något, både på grund av ekonomiska verkligheter och hur världen ser ut idag.

De två huvudspåren för Fredsinstitutet är forskningen och folkbildningen, alltså det offentliga samtalet. Här är demilitariseringen en mycket central fråga.

Diskussionen avslutad. Detaljbehandlingen börjar.

Först föreläggs betänkandets kläm och efter det motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.
Föreläggs betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.
Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.
Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.