Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Diskussion.

Herr talman! Frågan om service till invånarna på Åland via kommunerna är givetvis en stor fråga. Genom åren har frågan om den kommunala strukturen varit en stor fråga. Men i förhållande till det så torde den här framställningen ändå vara en ganska liten sak, speciellt med tanke på att det som föreslås är av tillfällig karaktär.

Läser man lagförslagets första sida så får man en ganska bra bild av det som föreslås, men jag ska ägna några fler ord åt att försöka beskriva innehållet i lagförslaget ändå.

Först kan jag säga någonting om kommunernas ekonomi. Den beskrivning i lagförslaget som är någon dag gammal nu, utifrån landskapsregeringens beslut i plenum om att föra ärendet till lagtinget, så ter ju sig ändå lite annorlunda nu i förhållande till det som har rapporterats under senare dag. Det vill säga att så kallade rytmstörningar i inflödet av skatteintäkter för kommunernas del torde ge ett utfall under detta år och att det kommer en minskad utbetalning till kommunerna för att korrigera en för stor tilldelning av kommunalskatter till kommunerna under år 2023. Det pratas, enligt kommunförbundets rapportering, om så mycket som 8 miljoner euro som har betalats ut för mycket under 2023.

Det är svårt att förstå att det skulle vara så här svårt att prognostisera saker och ting. Men kommunförbundet har ju gett sina förklaringar som antagligen inte går att ifrågasätta. Förklaringarna har getts öppet offentligt i media så att var och en kan ta del av dem.

Risken är överhängande, får man väl nästan bedöma det, att detsamma sker under detta år också. Jag kan inte avgöra om det betalas ut för mycket eller för lite, men rytmstörningen kvarstår det här året också, så att skattemyndigheten i utbetalningarna inte träffar exakt rätt nu heller. Det kan bli ytterligare rytmstörningar som ska korrigeras under kommande år för kommunernas del.

Man får komma ihåg att det här kapitlet i framställningen inte har beaktat det som nu har redovisats i media under senare dagar. Och gällande detta kan ju förstås utskottet gärna ägna någon bedömande tid åt om de så önskar.

Landskapsregeringen bedömer att ingen kommun för närvarande befinner sig i en akut likviditetskris, så att man skulle kunna komma i åtnjutande av det som lagförslaget anger att ska vara möjligt. Men landskapsregeringen bedömer ändå att under tiden fram till att nästa lag ska ta vid, när den här lagen upphör att gälla, att det kan uppstå en sådan situation att likviditetsstöd behöver utbetalas. Just nu så finns det ingen laglig grund, menar landskapsregeringen, för att göra en sådan utbetalning. Därför är det rätt och skäligt att det finns ett sådant verktyg om behov uppstår.

Det som lagförslaget föreslår är en sista hands lösning, om vi använder det begreppet. Den ska kunna tillämpas i en situation när en kommun har uttömt alla möjligheter till extern finansiering för att nå den målsättning som här beskrivs, dvs. att trygga att invånarna i en kommun tillgodogör sig den service som de enligt lag har rätt att få. Den här åtgärden ska trygga uttryckligen invånaren i kommunen, inte vara ett verktyg för att långsiktigt trygga kommunens ekonomi. Det här skulle alltså komma till i en situation när kommunen inte längre har råd att bedriva den verksamhet som kommunen har en skyldighet till.

Som rubriken anger så skulle det här förslaget vara tillfälligt. Lagen skulle gälla till utgången av år 2026. I landskapsregeringens tidsplanering finns den modell att lagtinget kunde anta en kriskommunslagstiftning under tiden fram till dess, i god tid, så att när den här lagen upphör att gälla så skulle då motsvarande mekanismer finnas reglerade i en kriskommunslagstiftning.

Man kan säga att det saknas kriterier i det här lagförslaget att bedöma huruvida en kommun ska kunna få likviditetsstöd enligt lagen eller inte. Det har funnits en motsvarande lag tidigare. Landskapsregeringen har den uppfattningen att det enda som möjliggör att man har en så pass vid bedömningsfullmakt i lagstiftning, för att avgöra om man ska betala ut likviditetsstöd till en kommun eller inte, kopplar ihop med att en lag ska vara tillfällig. Landskapsregeringen har den bestämda uppfattningen att en kriskommunslagstiftning behöver ha betydligt tydligare kriterier för när motsvarande redskap via den lagen ska kunna tillämpas.

Men jag är vän av noggranna kriterier. Det ska vara lätt för en möjlig stödmottagare att avgöra när och om man kan komma i den situationen att man kan få denna förmån, om vi nu kallar det så i det här fallet. Men landskapsregeringen bedömer ändå nu att det är ändamålsenligt att ha en ganska öppen fullmakt för denna bedömning just för att lagen är temporär, tillfällig.

Sedan får vi komma ihåg att det är lätt att säga att vi ska ha noggranna kriterier. Det är nog svårare att få dem väldigt exakta så att de fungerar i alla situationer. Vi kan ta det här med rytmstörningen av skatteintäkterna som ett exempel. I och med det som nu sker med kraftigt oväntade höga skatteintäkter för kommunerna år 2023 och återbetalning 2024 och möjligen en sådan 2025, gör att det kommer att stöka om i de kommunala nyckeltalen. När man jämför mellan år så kommer detta att spöka ganska mycket.

Det som nu står som en begränsning i lagförslaget i den vida bedömningsfullmakten som lagförslaget föreslår, så i och med skrivningarna här så kan landskapsregeringen inte kräva av en kommun att man väsentligt höjer skatteuttaget i jämförelse med ett medeltal som finns på Åland. Tack, herr talman!

Talman! Tack för redogörelsen. Om man vågar sig på en jämförelse mellan kommunerna och en individ så återfinns individens rättigheter och skyldigheter i lag, i grundlagen. Men när det gäller kommunerna så känns det nog lite vanskligt med den här otroligt öppna fullmakten. Landskapsregeringen skriver "kommunen själv redan har vidtagit alla till buds stående åtgärder." Jag är lite bekymrad över den formuleringen och tydligen är jag heller inte den enda som är det när man läser remissutlåtandena.

Sedan funderar jag också på varför man inte låter den här lagstiftningen gälla tillsvidare? Landskapsregeringen har ju alla möjligheter att när som helst gå in och upphäva en lag.

Jag svarar på fråga två först. Landskapsregeringen bedömer att arbetet med kriskommunlagstiftning är på så god väg att vi bedömer att den lagen kommer att kunna träda i kraft i god tid före utgången av 2026. Som en naturlig åtgärd utifrån det så är det lämpligt att sätta den tidpunkten som upphörande datum för denna lag, så slipper man förnya de byråkratiska processerna då.

Jag återkommer till den andra frågan i nästa replik.

Talman! Tittar man på remissvaren igen så är det ju sju stycken av de 14 inlämnade som tycker att det här med tillfälligt inte låter riktigt förnuftigt. Inte för att man inte vill arbeta för att den egna kommunen ska ha en ekonomisk stabil bas, utan för att det finns saker och ting som man helt enkelt inte kan förändra väldigt snabbt. Jag kan inte förstå var problemet ligger i att lagen ska gälla tillsvidare eftersom det är väldigt enkelt för landskapsregeringen att upphäva en lag.

Sen ser jag också fram emot att få någonting att ta fasta på när det gäller alla till buds stående åtgärder. Det är ju en fullmakt som är så öppen som man kan köra in med häst och vagn om man skulle vilja.

Herr talman! Jag ska lite kommentera den andra frågan. Landskapsregeringen bedömer det som nödvändigt att ha lagen tillfällig för att det finns risk att lagen med den öppna fullmakten inte skulle nå igenom nålsögat i lagstiftningskontrollen. Jag tror att ledamoten, numera partiledare för Pro Åland, har varit med och tagit fram en motsvarande lagstiftning förut och stött på samma problem. Den här lagstiftningen är inte ett redskap för att långsiktigt finansiera kommunal verksamhet. I en situation när kommunen tappar förmågan efter att ha gjort sitt yttersta och inte längre klarar av att finansiera service för invånaren, då syftar den här lagframställningen till att träda in.

Tack för ordet talman! ”Lagtingskolleger, vi behöver prata.” Den frasen brukar få människor att haja till och orden följs sällan av något särdeles positivt och den här typen av samtal skjuter man lätt framför sig. Däremot följs orden ofta av något viktigt. Ibland måste man ta tag i svåra frågor och det ska vi göra idag, eftersom det blir värre om vi ignorerar dem.

När man ser på boksluten 2023 i de åländska kommunerna är det i stor utsträckning en ganska optimistisk läsning. Resultaten överträffade fjolåret och budgetarna i stort sett överallt. Orsaken är en s.k. rytmstörning i skatteintäkterna, där de åländska kommunerna erhöll väsentligt högre skatteintäkter än förväntat under 2023. Det här året slår pendeln tillbaka när rytmstörningen innebär att skatteintäkterna minskar mer än förväntat och det kommer antagligen att kraftigt försämra kommunernas resultat.

Faktum är att vi redan börjar få signaler om att kommuner har en svår situation. Enligt ÅSUB:s sammanställning av kommunernas budgetar för 2024 så förväntar sig kommunerna generellt sett högre kostnader under året. Kombinerat med rytmstörningen resulterar det i att 14 av 16 kommuner förväntar sig ett negativt årsbidrag, dvs. resultatet före avskrivningar. Det finns variationer mellan kommunerna men givetvis är det här en ekvation som inte riktigt går ihop.

Talman, vi behöver alltså prata om kommunernas ekonomi. När kommunerna bildades i mitten på 1800-talet hade man inte förutsett att en kommun skulle hamna i sådana ekonomiska problem att de skulle få svårt att upprätthålla servicen. År 2024 är det en konkret risk. De åländska relativt små kommunerna är just nu i en ganska utsatt situation, något som förvärras av att de behöver göra relativt omfattande investeringar de närmaste åren. Under decennier har vi klarat oss genom att förenkla processer, som med kommuninvånarnas tysta godkännande har medfört en fungerande tillvaro för en mindre kommun. Nu står vi inför en situation där kommuner helt enkelt inte längre kan ta sådana genvägar.

Kommuninvånare vill exempelvis få tillgång till de digitala system som staten erbjuder. Kommuninvånare kräver att barnen får samma möjligheter till utbildning och att pensionärer får motsvarande äldreomsorg som samhället i stort. Samtidigt kräver invånare att det kommunala skatteöret håller sig i nivå med övriga kommuner. Att som enskild kommun stå utanför den här utvecklingen blir oerhört svårt. Jag personligen tror inte ens att det är möjligt.

Därför har många kommuner nu hamnat i en situation där kostnaderna ökar och nya investeringar behövs samtidigt som skatteintäkterna viker. ÅSUB:s sammanställning visar på ett budgeterat negativt resultat 2024 om ca 22 M€ bland de åländska kommunerna. Vi har naturligtvis en negativ rytmstörning men det är ett ordentligt underskott. I den situationen är det svårt att vidta åtgärder i en utsatt kommun. I ett företag kan man alltid spara på något, men kommunerna är tvungna att följa lagen. Lagstadgad verksamhet kan man eventuellt skruva i, men det går inte att välja bort den. Därför blir besparingar i kommunal verksamhet en långsam process.

Det är i det ljuset som lagförslaget om tillfälligt likviditetsstöd ligger är på lagtingets bord. Det finns inte ännu tillförlitliga prognoser om kommunernas ekonomiska situation för 2025, men att döma av de signaler som syns har vi nästa år en fortsatt tuff situation bland de åländska kommunerna. Med en likviditet som 2022 totalt uppgick till ca 44 M€ i de åländska kommunerna, finns det således en överhängande risk att pengarna tar slut i en del kommuner. Om det sker, kan dessa då inte längre bedriva sin verksamhet och risken är stor att vissa kommuninvånare plötsligt saknar grundläggande service.

För att klargöra vad jag försöker antyder - år 2025 och 2026 finns det en risk att detta tillfälliga likviditetsstöd behövs på riktigt bland de åländska kommunerna.

Talman! Det positiva i detta är att vi ännu har tid att agera. Vad landskapsregeringen erfar är det för närvarande ingen kommun som befinner sig i akut ekonomisk kris. Det ger oss tid att behandla den här lagen i finans- och näringsutskottet, för att under hösten återkomma till lagtinget med ett betänkande och underlag för beslut.

Jag vill dock understryka att vi nu beslutar om en tillfällig likviditetslag för kommuner. Om kommuner visar strukturella underskott krävs det strukturella åtgärder för att komma tillrätta med underskotten. Att endast tillföra likviditet löser ingenting på sikt. Därför är det viktigt att vi under nästa år bör enas om den kriskommunlag som ska klargöra regelverk och rutiner för sådana kommuner som hamnar i en ekonomisk kris. Det är ingen situation som någon kommun vill hamna i, utan kriskommunlagens syfte är att säkerställa att kommuninvånarna fortfarande erhåller grundläggande kommunal service om en kommun skulle hamna i ett sådant ytterst prekärt läge.

Talman! Det vi nu har på bordet är den här lagen om tillfälligt likviditetsstöd som gäller till slutet av 2026. Det här är inga roliga saker att diskutera och jag antar att det också är därför som lagtinget inte har kommit till skott med de här frågorna på flera mandatperioder. Att ignorera det här i ytterligare några år vore oansvarigt mot ålänningarna. Vi är i elfte timmen nu, men det finns ännu tid för genomtänkta förslag. Låt oss ta vara på den här tiden!

Liberalerna stöder förslaget. Tack för pratstunden.

Tack, herr talman! Ledamoten talade mycket om kommunernas problem, samhälleliga förändringar osv, men undviker att nämna kanske den viktigaste förändringen som påverkar vårt samhälle; demografin. Vi blir äldre och vi har en lägre andel produktiv befolkning som arbetar och betalar skatt. Det är egentligen den mest avgörande faktorn som gör att vi hamnar i en sådan här situation, inte bara de små kommunerna utan överlag. Jag tänkte bara att jag måste betona det också, att man inte bara pratar om strukturella förändringar och att det är det som är kommunernas problem. Den åldrande befolkningen är, enligt mig i alla fall, den enskilt största orsaken till de utmaningar som vi står inför.

Tack ledamot Wikström för det påpekandet. Jag nämnde inte det i mitt anförande. Du har ju helt rätt i att vår demografi ser ut så. Vi blir äldre, det är färre som arbetar och ska försörja de äldre och andra. Det här påverkar även kommunernas ekonomi väldigt starkt och kan vara en del av den här strukturen. Men vilket fall som helst, vad det än beror på så är det ett faktum att kostnaderna ökar i kommunerna och att intäkterna inte riktigt hänger med och det kommer att behöva hanteras på något sätt.

Tack, herr talman! När man pratar vidare om strukturella förändringar som Liberalerna tycker om att prata om så hoppas jag att en del av de här strukturella förändringarna just berör äldrevården. Att man inte bara pratar om att nu måste kommunerna gå ihop och så är det bra det här, via kriskommunlag eller hur man tänker sig. Man ska fundera, hur kan vi bemöta den här utmaningen med en åldrande befolkning? Men jag hoppas att vi kommer till det här längre fram. Jag har inte sett något tecken på att vi inte skulle göra det heller.

Vi diskuterade här tidigare i år om landskapet skulle ta över institutionsvården och det fanns mycket gehör här i salen. Så det låter som att det finns sådana tankegångar också och inte bara den här piskan. Det låter lite som att man är inne på det med en kriskommunlag.

Jag vill bara understryka att ur vår synvinkel så är vi måna om det kommunala självbestämmandet. Vi tänker inte stå här och säga hur det ska göras och på vilket sätt strukturen ska se ut, utan det är mycket upp till de enskilda kommunerna själva att bestämma det.

Däremot så kommer den här kriskommunallagen att titta på medborgarnas perspektiv. För det är ju så att skulle kommunen hamna i en sådan kris, som jag hoppas verkligen att vi aldrig kommer att se men där det finns en risk att vi gör det, då måste vi kunna veta vad vi ska göra. Är det en sådan kris att man har svårt att ge grundläggande kommunal service, då måste någon hantera det. Där har landskapet nu dels börjat med den här den tillfälliga lagen och sedan med den kommande kriskommunlagen så kommer man att adressera de frågorna, för att göra det tydligt för alla vad som gäller och hur man kan lösa sådana situationer. Men det finns inget på bordet just nu, att Liberalerna vill framtvinga vissa strukturer. Så är det.

Tack, talman! Tack för anförandet ledamoten Ekström. Det som alltid slår mig när vi diskuterar den här sortens frågor är att det som vi diskuterar är ju ett säkerhetsnät för om det behövs, det vill säga att kommunerna blir utan pengar. Det som alltid slår mig i det sammanhanget är; hur mycket utveckling kan det ske i en verksamhet som hela tiden har de här molnen hängande över sig? Ledamoten var själv inne på det här med digitaliseringen till exempel. Men det finns ju också vatten och avlopp, det finns planläggningsfrågor och sådant som ligger på kommunernas bord. Min farhåga, utan att veta, är att när man hela tiden är lite satt under bilan ekonomiskt så finns det inte så mycket utrymme att jobba med utvecklingsfrågor. Hur ser ledamoten på det?

Ja, det här blir kanske mer en personlig reflektion på de frågorna. Men jag håller med om att när man hela tiden behöver släcka bränder så brukar det inte vara en speciellt konstruktiv miljö att arbeta i.

Däremot är ju nöden uppfinningarnas moder, som man brukar säga. Det är klart att står man inför en situationen där det verkligen är uppenbart för alla att vi behöver göra någonting, då finns det också en möjlig väg att göra någonting. Det som kommer ur en sådan situation så brukar faktiskt ibland kunna bli riktigt bra.

Men jag tycker att det blir lite förment att jag ska stå här och berätta vad jag tycker och vad jag tror. Jag tror att det är mycket upp till kommunerna. Vi har väldigt olika situationer bland de åländska kommunerna, hur de ser ut geografiskt, hur de är organiserade och framförallt deras storlek. Jag tror att det kommer att påverka väldigt mycket de lösningar som man kan diskutera på olika saker. Jag ser både en möjlighet och en risk med att vara i den situationen.

Tack, herr talman! Lagting, åhörare. Centern är positiv till det här lagförslaget av den enkla anledningen att den behövs. Lagförslaget behövs. Det fanns ett liknande likviditetsstöd, men det gick ut här vid årsskiftet och då behöver det absolut ersättas med ett motsvarande. Vi vet att under senare år har man behövt ha det här likviditetsstödet och använt det vid ett par tillfällen.

Just nu finns det inte några signaler från det kommunala fältet på någon akut likviditetskris. Kommunerna gjorde som sagt ett bra år 2023, långt över vad man hade budgeterat, både i resultat och vad gäller skatteintäkter. Sedan fick man ytterligare högre landskapsandelar än vad man hade budgeterat. Så år 2023 blev helt bra. Ett antal av dessa kommuner har en god likviditet. Det beror förstås på att intäkterna är högre än vad man har räknat med. Men det beror också på att man har en investeringsskuld och att man har gjort inbesparingar där det har gått. Vi känner igen det här fenomenet när vi jämför med vår ekonomi; investeringsskuld, goda skatteintäkter etcetera.

De åländska kommunerna väntar en skattesmäll för år 2023. Det har nämnts 8 miljoner här. Man har anat länge att denna skattesmäll skulle komma, det har befarats i säkert över ett år att det kommer en rekyl, men man har inte vetat i vilken storleksordning. Det torde handla om 8 miljoner. Det är inte så att kommunerna behöver betala tillbaka de här pengarna från kassan utan det minskar från de förskott som man får varje månad.

Vissa kommuner kommer att kunna hantera det här jättebra, man har likviditet och det är pengar som inte kommer in. Någon kommun kanske inte har samma likviditet och kan då få problem. Vi får se på höstsidan hur det ser ut. Sannolikt kan det hända någonting här efter årsskiftet.

Likviditetsstödslagen behövs för att kommunen ska garantera den lagstadgade servicen, trygga invånarnas service, att de gamla får vård och att barnen får undervisning och mat. Det vet vi alla.

Det är meningen att den här kommunen som avser att söka stödet ska titta på hur de av egen kraft kan förbättra sin ekonomi, sin likviditet. Det här är en del som kanske är oklar, men med sunt förnuft så ska inte detta vara några större problem.

Det som en kommun inte ska behöva göra är att höja inkomstskattesatsen så att den blir avsevärt högre än det åländska genomsnittet. Det här är en speciellt viktig fråga för Centern. Det står här i detaljmotiveringen att avsikten är att lagen ska träda i kraft under hösten 2024. Vi har ju förstått här att det inte är panik. Utskottet börjar diskutera detta ganska snabbt, men det kommer att komma till lagtinget när lagtinget åter samlas efter sommaren och förhoppningsvis klubbas det här i salen. Sedan blir det den normala lagstiftningskontrollen och då ska väl allt vara klart vid årsskiftet. Så bra, tack mina vänner!

Talman! Tack för de synpunkterna. Jag noterade att Finströms kommun, där ledamoten är bosatt, också är positiv och inte har några invändningar. Hur har man resonerat inom Centern när det gäller den här tidsmässiga begränsningen? Vad är det som är så komplicerat med att inte låta den löpa tillsvidare? Hur har resonemanget gått kring den delen?

Ja, det är en av frågorna som har diskuteras inom Centern. Vi har noggrant diskuterat hela den temporära lagen förstås. Vi förstår att det finns en oro där, att lagstiftningskontrollen inte kommer att hålla om det här blir en tillsvidare lag. Därför så förstod jag att det behöver vara en temporär lag. Den blir två år. Den föregående var väl också två år, om jag minns rätt. Är det så att den här lagen fortsättningsvis behövs så då behöver man helt enkelt ta och förlänga den. Det borde vara en så pass enkel manöver så att vi har inte sett några större problem med det.

Talman! Men det torde väl vara en ännu enklare manöver att låta den gälla tillsvidare? Och sen då ha en ny lagstiftning som upphäver den skulle jag tycka. Det har ju funnits andra tillfällen när man har prognostiserat att lagförslag ska komma och kunna träda i kraft och av olika anledningar så har de försenats och då finns det ju risk att det blir ett glapp här. Nu förstår jag i andra anföranden att det kanske är meningen att det här ska vara väldigt tydligt för kommunerna, att de ska inte räkna med någon större hjälp från landskapsregeringen under någon längre tid.

Har ni fört något resonemang om "vidtagit alla till buds stående åtgärder"? Hur har ni resonerat inom Centerpartiet kring det? För det är ju en väldigt väsentlig fråga tycker jag i min värld. Ska man uppta lån, ska man inte uppta lån, måste man höja kommunalskatten och så vidare?

Gällande den första frågan så är det lagstiftningskontrollen som gjorde att vi kunde acceptera den här två års lagen, annars är det risk för att den faller.

Vad gäller den andra frågan som är betydligt mer delikat - ledamoten sade att det var som att köra med häst och kärra eller kanske långtradare med släp till och med - så är det en väldigt öppen skrivning. Så är det. Där måste helt enkelt kommunerna, vilket är helt rätt tycker jag, titta på om man har gjort allt vad man kan inom rimliga medel. Har man inte gjort det, då är det likviditetsstödslagen som ska träda in. Det ger en viss tolkning här. Men som jag sade i mitt anförande så är det också förknippat med sunt förnuft, både från kommuner och från regering.

Tack, herr talman! Jag är lite inne på samma spår med den här tidsmässiga begränsningen. Det låter som att man har fastställt nu att kriskommunslagstiftningen ska vara klar om ett par år, tills den här lagen slutar att gälla, så mycket har finansministern intygat. Det här frågorna är väldigt känsliga, de drar lätt ut på tiden och det beror på hur mycket man prioriterar det hos lagberedningen. Finns det ingen risk då att den kommande kriskommunslagstiftningen blir fram stressad? Har man resonerat om detta? Är det viktigt att den här lagen ska komma på plats just här och nu? Varför är det så pass viktigt att man har det på det här viset? Det är inte riktigt klart, tycker jag.

Kriskommunslagstiftning, jo för mig handlar inte det om ett sätt att slå ihop kommuner. Det handlar sist och slutligen om att trygga servicen för invånarna. Om det av någon anledning ändå drar ut på tiden med den lagen så då måste man helt enkelt förlänga likviditetsstödslagen. Den måste finnas för det kan komma en kommun som är i verklig kris och då har man inte ett år på sig tills man har hunnit stånga igenom en ny lagstiftning. Man måste helt enkelt i god tid föra fram en förlängning av den här lagen.

Tack, herr talman! Jag tror faktiskt på ledamot Höglund när han sade att det inte är hans mening att försöka stressa ihop kommunerna eller få ihop dem. Men man har ju sett tidigare resultat av andra partier i den linjen så man blir lite orolig. Men vi får lita på att Höglund vaktar den här frågan.

Jag tänker vidare på det som ledamoten talade om investeringsskuld. Ofta får man höra investeringsskuld, investeringsskuld och investeringsskuld. Vad är den stora investeringsskulden i den kommunala sektorn enligt ledamoten? Han tog upp detta så pass betydande. Vi ser nya åldringshem som byggs på Åland. Vi har bra skick på våra vägar. Vad är den stora investeringsskulden i våra kommuner idag?

Här kan jag väl kanske svara för Finströms kommun eftersom vi håller på att titta på den biten idag. Vi har äldreomsorgen i likhet med många andra kommuner. Vi har också inom kommunförbundet ganska dyra renoveringar som behöver göras. Förutom detta är det sedvanligt underhåll av byggnader och vägar. Så när man räknar upp det här så blir det en ansenlig summa. Sedan tror jag att kommunerna håller också på att titta på byggnationer i olika slag. Jag vet ju från min hemkommun att vi skulle väldigt gärna vilja ha lite flera uthyrningslägenheter. Vi tycker att kommunen inte ska bygga dem, men det är något som diskuteras och så ser vi var det landar. Så det finns behov både inom äldreomsorgen och inom lägenheter och normala större reparationer av fastigheter.

Talman! Bästa lagting och övriga åhörare. Ämnet är ju faktiskt lite mer intressant än vad man kanske först tänker sig. Personligen har jag ju faktiskt varit med och fattat beslut om en tillfällig lag redan en gång här under den förra mandatperioden. Den lagen är ju på det sättet inte ny. Men jag måste nog medge att jag har tittat närmare på hela den här problematiken nu jämfört med vad som var fallet under tidigare mandatperiod.

Jag har en fråga som jag lite funderar på. Är det här faktiskt nödvändigt? När man sedan dessutom tittar på den här lagen är den ju helt utan kriterier, vilket t.ex. finansminister Perämaa nämnde här tidigare i sitt anförande.

Talman! Det är en lag som egentligen helt och hållet saknar innehåll. Den säger inte vilka rättigheter kommunerna har och den säger inte heller vilka skyldigheter landskapet har i förhållande till kommunerna. Den säger inte heller egentligen vad man ska göra om man är missnöjd, ifall kommunen tycker att landskapet inte har behandlat den rätt. Det finns alltså inte något ordentligt förfarande. Det är överhuvudtaget väldigt oklart vad den här egentligen betyder. Men jo, en lag lär vi väl få.

Tittar man på den tidigare gällande lagen på det här området så blev den i lagstiftningskontrollen föremål för en liten bisats. Man konstaterade om den faktiskt var okej med grundlagen. Grundlagen kräver i princip att land ska med lag byggas, alltså förvaltning ska skötas i enlighet med lag. Men man skriver att vi har en lag, men det står i lagen att landskapsregeringen gör precis som man vill i den här bedömningen. Jag måste nog säga att inte förbättrar vi nu den kommunala världen och den finansiella säkerheten desto vidare.

Personligen när jag tittar vidare på vilka andra typer av sådana lagar vi har så finns det ju till exempel en landskapslag från 1988 om lån och räntestöd och understöd. Ärligt talat förstår jag inte riktigt varför inte den skulle vara tillämplig ifall en kommun kommer och säger att man behöver ha extra stöd? Det här har ju uppenbarligen varit föremål för någon form av juridisk bedömning. Men när jag läser igenom de reglerna så tänker jag för mig själv att här finns ju lagstöd för landskapsregeringen att fatta ett beslut om understöd till en kommun, för det finns inte några särskilda kriterier i denna understödslag från 1988. Den säger att man kan betala, bara det finns budgetmedel så kan man betala stöd till en kommun. Kommunerna nämns uttryckligen i den lagen och där finns ju sedan närmare bestämmelser om hur man går till väga om man är missnöjd osv.

Sen finns det också en landskapslag om landskapsgaranti och likviditetslån för lantbrukare. Det är en lite nyare lag. Där handlar det om att man ska låna eller få garantier för att kunna lyfta ett lån. Det här är också någonting som jag tycker att kunde ha tjänat som inspiration och som jag hoppas att man lite funderar på att kunna ta modell. Nu lär väl den här lagen bli som den blir.

Flera här har talat om i vilken situation det ska bli aktuellt. Det blir att lite som försäkringsbolagen, de brukar säga så här; för att ni ska få försäkringsersättning så behöver det vara plötsligt oförutsett och utifrån kommande. Plötsligt, det ska vara pang, nu blev det stora problem. Det ska vara oförutsett, man ska inte kunna planera bort det här genom att bete sig på ett normalt försiktigt sätt och det ska vara utifrån kommande. Det ska inte vara ni själv som har förorsakat det här, för att ni ska få försäkringsersättning.

Och lite liknande verkar det ju vara med den här, att helt plötsligt är en kommun utan pengar. Det är ju någonting som i så fall ska ske väldigt oförutsett och plötsligt, för annars måste man ju fundera på vad kommunen gör fel. Man borde ju ha ett ansvar på kommunerna, att de ska sköta sig. Då måste vi också komma ihåg att det är inte bara kommunerna som har ett ansvar utan det är också landskapsregeringen, landskapet och lagtinget som är lagstiftare och som hittar på att nu ska kommunerna sköta det här och det här. Då har vi ju den väldigt viktiga lagen med ett femtiotal paragrafer som heter landskapslag om landskapsandelar till kommunerna. Där finns ju också en massa kriterier för hur man ska finansiera upp kommunerna.

Det som saknas och som vi i Finland har mycket tydligare, där den är lagstadgad, är finansieringsprincipen i den finska kommunallagen. I Sverige så är det som ett riksdagsbeslut som man ska följa som någon form av generalbestämmelse. Det vill säga en finansieringsprincip som säger att staten inte kan ålägga kommunerna saker utan att se till att finansieringen är säkerställd. Och så länge vi sköter det ordentligt härifrån från lagtinget och från landskapsregeringen, så kommer ju knappast kommunerna att råka ut för jättestora problem, eller borde inte göra det.

Jag tycker egentligen att den här typen av bestämmelser, den här lagen med sina sex paragrafer, hade bra kunnat sammanfattats till i princip en eller två bestämmelser i landskapsandelslagen, och så skulle vi ha den där sen permanent. Det ska vara tydliga kriterier för när man har rätt att få det.

Sen måste jag också lite fundera. Jag skulle nästan föreslå att vi slutar prata budget när vi ska försöka beskriva kommunernas verksamhet. Det är ungefär lika fel som när vi använder budget för att beskriva landskapets ekonomi när vi de facto har bokslut.

Jag kan fatta att vi pratar om budget 2024 ännu, för 2024 är till hälften framför oss. Jag kan förstå att vi talar om budget 2025 eftersom den är helt framför oss. Men när vi ska beskriva till exempel landskapets eller kommunernas ekonomi för 2022 eller för 2023 så finns det ingen orsak att tala om budget. Det finns absolut ingen orsak. Det är som att man pratar om sin resa till Kanarieöarna och allt vad man hade tänkt göra. Men sen blev man ändå bara sittandes på ett ställe. Då kan man väl inte beskriva resan utgående från sina planer, utan man beskriver resan utgående från vad som exakt hände.

Bara för att poängtera detta så budget 2022 för kommunerna, om vi tar årsbidrag, så var det budgeterat -8,2 och utfallet i bokslutet blev plus 13,4, alltså 21 miljoner fel.

I det här lagförslaget så talar man om budget 2022 för kommunerna och på något vis beskriver någonting. Det blev 21 miljoner bättre.

Samma sak var det för bokslut och budget för kommunerna 2021 och 2020. År 2021 så var felet 18 miljoner, så det var lite mindre. År 2000 var det 11 miljoner fel. Alltså man är alltid överdrivet negativ i sin budget. Man underdriver, om vi använder det ordet, man förminskar sina tänkta intäkter och man överdriver sina tänkta kostnader. Att vi använder det som en verklighetsbeskrivning och beskriver ett problem, det är ju fullständigt fel. Det är som att man har ritat en karta i verkligheten och sen kör man dit med GPS och får liksom ett streck på den verkliga kartan, men ändå ska man använda den här tänkta kartan när man ska försöka navigera sig. Det är inte riktigt bra.

Medskicket från Obunden Samling är, okej, om man anser att det behövs en landskapslag om tillfälligt likviditetsstöd till kommunerna så lär vi ju knappast förhindra det. Vi gillar att man försöker stöda kommunerna. Men vi bäddar för totalt godtycke. Jag kan inte se att vi förbättrar kommunernas rättigheter något särdeles mycket, om ens något. Vi klargör inte heller landskapsregeringens och lagtingets skyldigheter i förhållande till kommunerna på något sätt. Vi är egentligen fortsättningsvis förvirrade, men eventuellt på en högre nivå. Tack, talman!

Tack, talman! Tack vicetalman Måtar för intressanta punkter. Det här är ju förstås en situation som egentligen aldrig riktigt har inträffat och därför är det väldigt svårt att beskriva hur det ska gå till. Jämfört med den värld som jag kommer ifrån så har vi en konkurrenslagstiftning. Det sker ju lite nu och då och då har man kunnat bättra på det allt eftersom och där blir det ganska tydligt vad som ska göras.

Jag vill egentligen vända mig lite emot det här med bokslut och budget, jag tycker att man ska använda siffrorna som finns, de senaste. Faktum är att i det här förslaget, när vi pratar om 2022, så är det bokslutssiffror generellt som anges och som man refererar till. Däremot för 2023 så finns det en hel del budgetsiffror, men det beror ju på att när man beredde det här under våren så då var inte boksluten klara. De har kommit nu och nu kan vi titta på dem, helt enkelt. Det har inte heller kommit sammanställningar för 2023. Jag tycker att man behöver ha både och med sig här, de siffrorna som finns på papper då ska man använda bokslut, men framåt ska man titta på budgetar.

Tack, talman! Det som var min poäng, om vi först börjar med huruvida den här lagstiftningen har tillämpats, så har den väl tillämpats på ett par fall. Jag känner bara till ett enda fall och en kommun, men det kanske är samma kommun två gånger. Men det är ju inte något särskilt vanligt förekommande problem. Med tanke på att vi fick den första åländska kommunallagen 1861 eller 1863 eller något liknande och vi i princip följer kyrksockens indelning sedan 1734 eller något liknande och att detta inte har varit något jättestort problem, så undrar jag om vi inte kunde ha levt en stund till utan just den här lagen som är väldigt luddig.

När det gäller budget och bokslut så fortsättningsvis säger jag att man alltid ska ta budget med en nypa salt. Det var väl det som var en av mina viktiga poänger.

Talman! Det här är i stora drag ett harmlöst lagförslag som inte kommer att ändra mycket i praktiken, vilket också Centerns gruppanförande tecknade en väldigt tydlig bild av.

Det blir den utlovade kriskommunslagstiftning som blir den verkliga politiska biffen. Från moderat sida vill vi dock lyfta en praktisk omständighet. När landskapsregeringen indirekt tvingar kommuner med ekonomiska svårigheter att lyfta banklån på marknadsmässiga villkor, då gör givetvis banken en värdering av kreditvärdigheten med väldigt tydliga kriterier och ställer krav på säkerheter. Och bankerna har kriterier. Man behandlar kommuner på samma sätt som andra aktörer på marknaden. Det finns också en uppenbar risk för att det finns kommuner som inte beviljas lån, dvs. banken bedömer att den här kommunen inte kan ställa tillräcklig säkerhet. Det finns få omständigheter som tyder på att lånet kan återbetalas. Den demografiska basen har nämnts tidigare här i salen som exempel Man kan knappast klandra bankerna för det.

Vi vill uppmana utskottet att särskilt fördjupa sig i denna fråga och specifikt diskutera med de minsta och de ekonomiskt mest utsatta kommunerna för att efterhöra deras ståndpunkter.

Vi önskar att utskottet överväger ett borgen ansvar från landskapsregeringens sida som ett medel för att hantera problematiken.

Vi noterar också de kritiska ståndpunkter som har framkommit i remissen. Här citerar jag direkt ur motiveringarna: "Ålands kommunförbund och sju av kommunerna är kritiska till att en kommun om möjligt i första hand ska uppta lån för att upprätthålla sin likviditet. Kritiken motiveras med att ett sådant lån kommer att belasta även andra kommuner som kommunen med bristande likviditet i framtiden kan komma att gå samman med. En av kommunerna föreslår att likviditetsstöd ska beviljas som räntefria lån eller som bidrag. Ett sådant lån skulle då inte belasta någon annan kommun förutsatt att lånet avskrivs vid en samgång"

Landskapsregeringen har dock valt att inte justera lagförslaget och lyssnat på den kritiken som har kommit från Kommunförbundet och kommunerna.

Vi vill betona att om det i utskottsbehandlingen bekräftas att det finns kommuner som inte ens kan få lån på grund av bristande säkerhet, då gör det viss skillnad för de resonemang som ligger till grund för den här lagstiftningen. Och då finns det anledning att fundera en gång till kring grunderna för detta lagförslag. Tack för ordet!

Talman! Ledamot Valve nämnde att kommunerna eventuellt behöver ta lån och också att bankerna behandlar både företag och kommuner på lika villkor när man ska lyfta lån. Som företagare vet man att när man ska lyfta lån av banken så kanske man behöver personlig borgen och lite annat. Men jag har nog aldrig hört att en kommun eller kommunstyrelsens ordförande ska dit och skriva på någon personlig borgen för något lån.
Att de skulle behandlas lika hos bankerna, en kommun och ett privat företag, så det tror jag nog inte riktigt att stämmer.

Talman! Det är allmänt känt att de kriterier som ligger till grund för bedömning av kreditvärdighet har strängerats under de senaste åren som en följd av EU:s normer och också till följd av finansinspektionens praxis. Det har kommit till vår kännedom att det finns kommuner som inte direkt har bemötts med ett positivt besked i sina kontakter med banker. Vi anser att det finns skäl för utskottet att fördjupa sig specifikt i den här frågeställningen. För om det skulle visa sig att så är fallet så förändrar det ganska mycket som ligger till grund för den här lagstiftningen.

Talman! Bankerna har säkert en strängare linje idag, men fortfarande så behandlas inte kommuner och företag lika när man ska lyfta lån. Ledamoten nämnde också att det finns kommuner som inte har beviljats lån. Jag skulle gärna vilja veta, vilken åländsk kommun har till dags dato inte beviljats lån av någon bank på Åland?

Som jag sade i mitt anförande så har det kommit till vår kännedom att det finns kommuner som har fått ett ganska njuggt besked från bankerna när de har lyft frågan. Därför önskar vi att utskottet också fördjupar sig i den här frågan, och specifikt hör de minsta kommunerna, de som har minst säkerhet att ställa till förfogande.

Herr talman! Läser man detaljmotiveringen gällande paragraf 2 så står det: "I praktiken för landskapsregeringens del kommer det bland annat att bli frågan om att bedöma om kommunen har vidtagit alla tillgängliga åtgärder, inklusive uttömt alla möjliga åtgärder till extern finansiering." Skulle det bli en sådan situation att någon kommun inte kan erhålla extern finansiering så då har man uttömt alla möjligheter.

I den sista meningen i samma moment står: "Vilka åtgärder som krävs innan likviditetsstöd kan bli aktuellt kommer i viss mån att variera beroende på förhållandena i kommunen." Jag menar att den här detaljmotivering täcker upp den situation som här beskrivs av ledamoten Valve.

Det är i sådana fall mycket gott och då kan minister Perämaa knappast ha någonting att invända emot att utskottet förtydligar och bekräftar det i sitt betänkande.

Herr talman! Det vore mig främmande att ha en uppfattning om det eller neka utskottet att göra sitt arbete, om vi säger det förenklat så.

Sedan den andra frågan. Att man skulle beviljas lån i stället för att på det sättet kunna efterskänka lånet ifall kommunen ifråga skulle vara föremål för sammanslagning med någon annan kommun. Det är i och för sig en god tanke, men samtidigt har utgångspunkten för den här lagstiftningen varit att det här inte ska vara ett redskap i diskussioner om kommunstruktur eller samgåenden av kommuner. Vi vill hålla den här lagstiftningen helt ren och bara beakta invånarens rätt till lagstadgad service.

Talman! Det är dock också så att när man bäddar för ett regelverk som uppmuntrar kommuner att lyfta lån eller rent av tvingar dem att lyfta lån och vända sig till banken, då skapar man också skuldsatta kommuner. Det här beskrevs ju i flera remissutlåtanden och konsekvenserna av att man får skuldsatta, belånade kommuner, vilket knappast främjar samgåenden, om det är det som den här regeringen önskar uppnå med detta lagförslag. Det tror jag inte att man uppnår.

Så det är lite spännande att det åländska kommunala fältet är mer progressivt när det kommer till kommunsammangåenden än denna regering.

Talman! Det finns egentligen inte så mycket att säga om den föreslagna lagen om tillfälligt likviditetsstöd. Den behöver finnas på plats för de fall att den behövs, vilket alla hoppas att den inte ska behövas, så att man kan betala ut stöd enligt lag och inte på basen av tillfälliga beslut.

När landskapsregeringen tidigare har diskuterat eller beviljat stöd, utan stöd av en sådan här lag, så har den saken stött på kritik.

Jag tycker att det här är en hygien- och säkerhetsåtgärd med syfte att trygga kommunmedborgarnas rättigheter till service och också de kommunalt anställdas utkomst om det skulle vara en akut situation.

Det är ett gemensamt ansvar, och det har landskapsregeringen. Jag kan inte tänka mig att det finns någon här som tycker att man inte ska hjälpa till i en sådan akut och svår situation om den uppstår. Man kanske kan likna det vid det sociala trygghetsnätets utkomststöd. Det är den sista utvägen, den där som är tänkt att bara täcka upp medan man hittar någon annan väg framåt.

Om vi ska vara ärliga så är ju en del av våra kommuner så bräckliga att det kan räcka med en kommuninvånare som till exempel behöver dyr institutionsvård för att en sådan situation ska uppstå.

Den viktigare diskussionen, som flera redan har varit inne på, är förstås hur vi kommer vidare med en reform av den kommunala strukturen, för det kommer inte den här lagstiftningen att lösa.

Ingen ska löpa risken varken att bli beroende av likviditetsstöd eller den kommande kriskommunlagen. För när kriskommunslagstiftningen kommer så är det en lagstiftning som behöver finnas på plats för en eventualitet, att det går riktigt på tok och att det inte går att bära ett kommunalt ansvar längre och det saknas förutsättningar för en kommun att fortsätta som en självständig enhet.

Som vi socialdemokrater har konstaterat många gånger tidigare så är en kriskommunslagstiftning också i sig någon form av tvingande mekanism för åtminstone två parter. Det är något som i sådana fall, när den lagstiftningen kommer, behöver finnas på plats när allting annat har misslyckats. Och det är kanske inte det bästa sättet att bygga framtida hållbara kommuner, skuldsatta eller icke.

I den regeringskonstellation som vi nu sitter i så har vi satt vissa ramar för kommunfrågan. Det är olika åsikter som har enats om den minsta gemensamma nämnaren och den ska vi förstås jobba utefter.

Men som vi ser det så är problemet i många kommuner, kanske faktiskt i de flesta åländska kommuner, att det saknas utrymme, tid och resurser att jobba särskilt mycket med förändring och förnyelse. Investeringsskulden är verklig i alla kommuner.

Grundläggande förändringar och grundläggande utveckling kräver mycket arbete. Kommunala kvarnar mal långsamt. Förtroendevalda är väldigt upptagna av det som de har precis framför näsan just vid ett specifikt möte i fullmäktige eller i nämnden och de har sällan tid att sätta sig in i stora komplicerade, tidskrävande utvecklingsfrågor.

Just det att våra kommuners strukturer redan idag har utarmats betyder att det faktiskt kanske saknas kraft att ta tag i frågan och diskutera den, ens när det skulle kunna vara nödvändigt, för att undvika att man behöver använda en likviditetsstödslagstiftning eller en kriskommunslagstiftning. Ingen vill hamna där. Vi behöver hitta vägar att göra någonting åt det.

Vi kanske därför löser problemen genom att bita av mindre delar så som man på Åland har gjort i många, många år. Vi har äntligen tagit en gemensam räddningsmyndighet, vi har KST, en gemensam gymnasieskola och ÅHS. Alla är steg för att lösa en strukturell problematik. Det är naturligt att man gör så, men det är också faktiskt ett sätt att göra slut på självständiga kommuner utan att någonsin fatta just det beslutet.

Jag tycker att vi behöver fortsätta diskutera och hitta vägar framåt som kanske är nya och som vi inte har grälat om tidigare.

Socialdemokraterna stöder naturligtvis det här lagförslaget. Tack, talman!

Tack, herr talman! Till den delen så vill jag säga att det var ett framåtsyftande anförande. Ledamoten talade om att hitta nya vägar som kanske innebär ökat samarbete mellan kommunerna även om det i teorin minskar kommunernas självständighet och självbestämmanderätt. Det är inte det som vi är vana att höra från ledamoten så det var roligt att höra.

Hur ser ledamoten i övrigt på till exempelvis avloppsnät och den typen av investeringar? Är det rimligt att landskapet går in och stöder dem i sådana fall eller till och med bygger sådana saker som kommunerna har svårt att finansiera själv?

Det är ju där som problematiken finns. Vi pratar om ett kommunalt ansvar, till exempel för avloppsnätet som kommunerna inte klarar av att finansiera eller inte klarar av att samarbeta för att förverkliga. Det i sig är ju ett sätt att säga att här har vi någonting som är ett kommunalt ansvar men som kommunerna inte klarar av. Och så tycker man att landskapet ska ta över ansvaret för dem istället. Det är klart att för det som inte fungerar och måste göras, så behöver vi hitta andra vägar. Men vad är då kommunernas ansvar? Vad är det som ska bli kvar i kommunerna? Om vi gör så varje gång att när kommunerna inte mäktar med en uppgift som är ett kommunalt ansvar så ger man bort det till någon annan.

Tack, herr talman! Det är viktigt, när det gäller utvecklingen av den kommunala sektorn, att det sker i harmoni med medborgarna och med kommunen. Det är ju så som vi har utvecklat den kommunala sektorn hittills på Åland och jag tycker att vi ska fortsätta i den andan. Landskapet har ju också investerat mycket i kommunerna historiskt sett; i broar och i avloppsnät osv. Det har funkat bra. Jag vet inte varför vi ska sluta med det?

Sen har vi Ålands största kommun där vi själva är med i och där vi dividerar och bråkar så att vi får ingenting gjort. Jag vet inte hur större enheter skulle leda till snabbare beslut? Verkligheten talar sitt tydliga språk. Det är inte direkt smidigt.

Jag tycker att det är jättetråkigt att ledamoten Wikström, som ledamot i Mariehamns stadsfullmäktige, pratar så illa om sin egen kommun. Jag kan verkligen inte hålla med om någonting av det som ledamoten sade. Jag tycker att Mariehamn på väldigt många områden är väldigt framgångsrik och väldigt progressiv. Mariehamn har på många områden, där andra kommuner kanske inte ens har börjat, kommit ganska långt. När det gäller till exempel miljöarbete så ligger Mariehamns stad långt framme i utvecklingen.

Jag tycker att det är problematiskt att man lyfter ur kommunerna det ena området efter det andra till olika konstruktioner och har kvar skalen, men inte makten och inte pengarna. Jag tycker att kommuner är bra. Det är bra sätt att fatta beslut på.

Talman! Ledamoten Fellmans anförande gjorde mig lite förvirrad. Hos mig har tanken börjar väckas lite om landskapsregeringen har glömt bort att det finns en lag från 1988 som ännu är i kraft? Lagen ger landskapsregeringen lagstöd för att fastställa låneräntor till kommunerna och lagen ger landskapsregeringen stöd att ge lån till kommunerna. Ifall någon vill fördjupa sig i den här lagen så heter den landskapslag 1988:50, "Om lån, räntestöd och understöd ur landskapets medel samt om landskapsgaranti". Såvitt jag kan se är den fortfarande i kraft och den ger landskapsregeringen en väldigt bred fullmakt att bevilja lån till kommuner och kommunförbund till exempel. Så frågan väcks, behövs ens det här lagförslaget?

Jag förstår att ledamoten Valve är förirrad, men jag förstår inte vad i mitt anförande som väckte den här förvirringen. För den lagstiftningen som ledamoten nu pratade om, den vet jag ingenting om.

Däremot så uppfattade jag att det fanns ett brett stöd också från Moderaterna för att den här lagstiftningen behövs för att garantera möjligheten att hjälpa kommuner som hamnar i en akut kris. Men om Moderaterna nu har en annan åsikt om lagstiftningen så är det intressant att höra.

Talman! Kärnan är; behövs lagstiftningen om vi redan har en lag i kraft som ger landskapet möjlighet att ge lån, räntestöd och understöd ur landskapets medel om landskapsgaranti? Då inställer sig onekligen frågan om vi behöver det här lagförslaget. Jag tycker att det kan vara en bra fråga för utskottet att fördjupa sig i.

Ja, det kan säkert utskottet göra. Det är bra om frågan väcks, men det har inte med Socialdemokraternas utgångspunkt i den här frågan att göra, utan det är i sådana fall Moderaternas tveksamhet för om den här lagstiftningen behövs eller inte. Vi står bakom framställningen.

Tack, talman! Bästa ledamöter! Visst är det ju så att det är kommuninvånarnas väl och ve som måste komma i första hand. Självklart är det ju så att kommunen och kanske emellanåt också landskapet måste tillse att alla kommuninnevånare har rätt att ta del av den lagstadgade servicen. Något annat borde ju vara löjligt att ens resonera kring.

Vi har tidigare haft en likadan lagstiftning. Jag vet inte i vilken utsträckning man har analyserat utfallet av den och funderar vidare kring hur man kan göra den bättre. Det kan jag svara på. Det måste någon från regeringsbänken göra.

Jag vill lyfta några av de saker som jag också tidigare har sagt.

Kökar kommun skriver i sitt utlåtande: "Det finns inga kriterier specificerade för när en kommun har rätt till likviditetsstöd och när en kommun borde ta lån." Jag tycker att det här är en väldigt väsentlig fråga om man är kommunpolitiker. Man funderar, hur ska man hantera den här situationen nu då? Vad har jag för verktyg att ta till?

Därför är det lite förvånande att landskapsregeringen inte har försökt snäva av det lite. Alla vi som sitter här och ni som lyssnar vet att alla kommuner har olika förutsättningar och olika utmaningar. Men det oaktat så borde man väl ändå kunna få fram några centrala punkter som skulle vara gällande.

Kökar kommun men även flera skriver att det finns en risk för att likviditetsstödslagen slutar gälla innan kriskommunslagstiftningen hinner träda i kraft. Det är ju också ett argument som jag har fört fram tidigare i replikskiftena. Varför sätter man en stopptid på det? Jag lyssnade lite mellan raderna när finansministern lite så där försiktigt antydde att det kan vara bra för kommunen att veta att det här är ingenting som man kommer att få ta del av för någon längre tid, utan det här är bara ett plåster på ett större sår som behöver hanteras sedan på ett annat vis.

Man talar mycket om personalutgifterna här och hur höga personalkostnaderna är. Men, handen på hjärtat, det är väl ändå ingen som tror att personalkostnaderna blir billigare även fast man skulle slå ihop flera kommuner?

Med den erfarenhet jag har från arbete i den här salen och de reformer som vi har gjort så har det kvalitetsmässigt i vissa fall varit en förhöjning. Men det har sammantaget alltid blivit dyrare och det har blivit flera administrativa lagar.

Jag kan inte känna till någon reform som vi har gjort här där administrationen inte har ökat ganska väsentligt.

Jag vill avslutningsvis säga att den här fullmakten tycker jag att utskottet ska fundera kring, om man på något vis kunde få någon form av grundkriterier som skulle gälla för alla kommuner. Annars blir det ju svårt, på gränsen till omöjligt, att få någon form av objektiv behandling. Om vi till exempel har en skärgårdskommun och en större landsortskommun, hur ska man kunna bedöma om landskapsregeringen faktiskt har hanterat dem objektivt? Eller att det inte har varit ett tyckande från landskapsregeringens sida?

Det ska bli intressant och se vad finans- och näringsutskottet kommer fram till. Tack!

Tack, talman! Vi har säkert alla läst om en eventuell skattesmäll som de åländska kommunerna verkar råka utför under året pga osäkra skatteprognoser som inte riktigt verkar stämma och som gör det svårt för kommunerna att planera sin verksamhet då man inte riktigt vet hur mycket skatteintäkter som kommer att flyta in under detta år och kommande år.

Just ni pratas det om återbetalningar på ca 8-8,5 miljoner euro baserat på Finlands kommunförbunds prognoser. Vad jag erfarit börjar rättelsen av denna återbetalning nu i juli med november som den stora månaden då allt ska och kommer korrigeras med bland annat restskatter och skatteåterbäringar. Så våra kommuner får räkna med att i november erhålla betydligt lägre inkomstskatter eller knappt några inkomstskatter alls.

Jag är kommunstyrelsens ordförande i Lemland och jag vet att för Lemlands kommun ser det inte ut som att det skulle handla om direkt återbetalning av skatter, men däremot betydligt mindre skatter. På minus kommer vi inte att hamna i november, men kanske summan blir låg

Det är helt klart att många kommuner måste vara beredda på lägre intäkter och det behöver kommunerna vara förberedda på redan nu.

Det är de likvida medel det här tär hårt på. Av erfarenhet vet vi också att december månad brukar vara den ”dyraste månaden” traditionellt för kommunerna och då behöver kassan i kommunerna vara i skick. Alla kommuner behöver nog fundera över om de behöver vidta några åtgärder redan nu för att ha en god kassa och klara av sina lagstadgade åtgärder i slutet av året.

Talman! Enligt lagförslaget finns just nu inga kommuner på Åland som befinner sig i akut likviditetskris. Men i slutet av året kan situationen vara något helt annat pga dessa mycket osäkra och rätt opålitliga skatteprognoser som just nu levereras.

Därför är det bra att vi kan anta denna lag om tillfälligt likviditetsstöd till kommunerna som en säkerhetsventil för att säkra lagstadgad service till alla ålänningar ute i våra kommuner. Men lagen friskriver inte kommunerna från att ta eget ansvar för sin verksamhet och sin ekonomi. Tack, talman!

Tack för ett gott anförande. Hur ser ledamoten på paragraf 4 i den lag som det hänvisas till i detta lagförslag, lagen från 1988 om räntestöd, understöd ur landskapets medel? Där framgår ju väldigt tydligt att landskapet kan bevilja lån till kommuner och kommunalförbund, varvid inte krävs någon som helst säkerhet från landskapsregeringens sida till skillnad från andra lån som landskapsregeringen beviljar och definitivt till skillnad från de lån som bankerna beviljar. Är inte detta en ganska god möjlighet för kommuner och kommunalförbund i ekonomisk nöd som kanske sporrar till verksamhetsförändringar också?

Ja, det är det säkert.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet omfattas? Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.