Första behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av de lagförslag som ingår i betänkandet. Diskussion.

Talman! Åhörare. Social- och miljöutskottet har behandlat landskapsregeringens förslag att anta en ny blankettlag om tillämpning av lagen om tillgänglighetskrav för vissa produkter. Genom den föreslagna lagstiftningen implementeras Europaparlamentets och rådets direktiv om tillgänglighetskrav för produkter och tjänster och behöver träda i kraft så snart som möjligt.

Utskottet är positiva till lagförslaget som syftar till att förbättra vissa produkters och tjänsters tillgänglighet, men vi vill i vårt betänkande framföra några synpunkter.

Det var i maj 2015 som Ålands lagting gav sitt bifall till att sätta i kraft lagen om FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och dess fakultativa protokoll till de delar som faller inom landskapets behörighet.

Enligt konventionen ska konventionsstaterna vidta ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning på lika villkor som andra får tillgång till den fysiska miljön, transporter, information och kommunikation, innefattande informations- och kommunikationsteknik och system och andra anläggningar och tjänster som är erbjuds allmänheten.

Tillgänglighet uppnås genom systematiskt undanröjande och förebyggande av hinder, främst genom universell utformning eller design för alla och därför har landskapsregeringen tagit fram ett funktionshinderspolitiskt åtgärdsprogram för åren 2022 - 2025 där tillgänglighet och digitalisering lyfts fram som särskilt fokusområde.

I vårt betänkande valde utskottet mikroföretag och att och lite om hur, när de omfattas av tillgänglighetskraven, men även att de kan medges undantag om det medför en oproportionerligt stor börda, och en väldigt hög andel av de åländska företagen klassificeras som mikroföretag.

Eftersom tillgänglighetsdirektivet har skrivningar om att medlemsstaterna ska tillhandahålla riktlinjer och verktyg till dessa mikroföretag för att underlätta tillämpningen, och det även är ett fokusområde i landskapsregeringens funktionshinderspolitiska program, så utgår utskottet från att landskapsregeringen, förutom att se till att det finns tillräckligt med information om innehållet i och verkställigheten av lagstiftningen, stöder de åländska mikroföretagens tillgänglighetsanpassning av produkter och tjänster.

Sedan även några ord om nödkommunikation till europeiska larmnumret 112 som är särskilt viktigt att betona.

För att uppfylla tillgänglighetskraven avseende det europeiska nödnumret 112 i tillgänglighetsdirektivet föreslås att en ny paragraf intas i landskapslagen om räddningslagen för landskapet Åland så att Ålands polismyndighet kan ta emot nödmeddelanden till det allmänna nödnumret 112 i form av realtidstal eller realtidstext eller på annat sätt som möjliggör interaktion.

Om Ålands polismyndighet möjliggör att nödmeddelanden sänds med videobild ska de svara på meddelandet med talkommunikation, text och video som synkroniseras i en totalkonversation ska Ålands polismyndighet ska svara med samma kommunikationssätt som nödnumret kontaktas med. Det här ska då vara möjliggjort juni 2027.

Det är viktigt att säkerställa att personer med funktionsnedsättning har lika bra möjligheter som andra användare att nå nödnumret 112. Utskottet ser gärna att det om möjligt tas i bruk ett system som möjliggör att ett nödmeddelande kan tas emot även på andra sätt än via realtidstal och realtidstext. Utskottet har informerats om att ett utredningsarbete pågår om att integrera alarmcentralens operativsystem Ålarm med rikets operativsystem Erica som i dagsläget inte fungerar på svenska i riket. Men när rikets operativsystem fungerar även på svenska bedömer utskottet att det är mest ändamålsenligt att det åländska operativsystemet integreras med rikets operativsystem.

Sedan några ord om rådet för personer med funktionsnedsättningar, vilket är ett lagstadgat organ som har till uppgift ge möjligheter för personer med funktionsnedsättning att delta och påverka i planering, beredning och uppföljning inom olika verksamheter i frågor som är av betydelse för personer med funktionsnedsättning och för deras möjligheter att delta i och klara det dagliga livet.

Trots detta har utskottet erfarit att rådet inte har varit delaktiga i framtagandet av föreliggande lagförslag och inte heller återfinns bland remissinstanserna. Eftersom föreliggande lagförslag är av särskild vikt för personer med funktionsnedsättning förutsätter vi att rådet involveras i den fortsatta implementeringen av lagstiftningen. Vi anser även att det är angeläget att alla personer, oavsett eventuell funktionsnedsättning, har möjlighet att ta del av viktig samhällsinformation. Eftersom föreliggande lagförslag är svårläst och av särskild betydelse för personer med funktionsnedsättning uppmanar utskottet landskapsregeringen även att bearbeta lagtexten till en mer lättläst och lättbegriplig version av lagen.

Utskottet föreslår att lagförslagen antas med de ändringar som framgår av betänkandet. Tack, talman!

Talman! Gul lapp! Ålands handikappförbunden ordnade i går en väldigt intressant paneldiskussion där de som var på läktaren kunde visa en gul lapp som betydde jag förstår inte, kan du förklara lite mer? Nu förespråkar jag inte att vi här i den här salen ska börja använda gula lappar mot varandra, det kanske skulle bli lite kaotiskt. Men som vi i utskottet gör, visa en gul lapp till landskapsregeringen. Vad är det här för mambo jambo? Vad betyder det här egentligen? Vad har det för praktisk konsekvens för dem som det berör? I en fråga så ironisk som just funktionsvariation, och just på grund av vikten av att vi ska kunna uttrycka oss på lättläst lagstiftning för dem som det berör, så blir det ju lite knasigt när det kommer sådana lagförslag. Vi förstår att det finns tidsbegränsningar, men en uppmaning från utskottet skulle ju vara, och den har vi gett, att landskapsregeringen kommer med en lättläst version efter att lagen (… taltiden slut).

Tack, talman! Tack ledamot Holmström för kommentaren. Jag hade också nöjet att delta i det här tillfället i går kväll som ledamot Holmström pratade om, ordnat av handikappföreningarna och följde det givetvis med stort intresse. Att vi påpekar här att det här lagförslaget behöver finnas i en mer lättillgänglig version så tänkte jag sedan efteråt att det är många, många flera lagförslag som behöver finnas i en mer lättläst version och inte bara det här. Vi försöker i utskott att vi håller oss till sak och den här lagen som vi behandlar nu. Men det finns förbättringsmöjligheter här i flera lagar.

Talman! Det finns förbättringsmöjligheter. När det gäller lagar som har att göra med personer med funktionsvariation så vore det just viktigt att göra anvisningar till de lagarna om inte annat så på lättläst svenska. Det är inte lätt att skriva lättläst. Vi i partierna pratar om politik för just dessa grupper och så kommer vi på oss själva att vi använder ord som är svåra att förstå eller att vi pratar lite för snabbt. Jag tror att det är viktigt för oss alla, nu när vi skriver valprogram och valmanifest, att vi också gör politiken lättförståelig så att alla kan bli informerade och förstå vad som gäller dem och också påverka politiken nu när vi har valår.

Tack, talman! Det var riktigt bra påpekanden av ledamot Holmström. Det är ju liksom lättare om man har föreningarna och intresseorganisationerna med i beredningen än att man ska korrigera saker sedan. Jag kan uppleva att för en som inte har problem att höra och gå var som helst så ser man inte de här hindren. Därför är en dialog riktigt viktig. Man behöver hjälp och samarbeta i de här frågorna, för det är inte lätt.

Jag har tyvärr inte hunnit bekanta mig med utskottets betänkande närmare på grund av vissa omständigheter. Jag måste därför fråga utskottets ordförande när jag läste snabbt igenom här. De stora förhoppningar som utskottet då ställer på formulering av framtida lagtexter så det får förbli en förhoppning, jag tror snarare att vi får övergå istället att försöka ha en mer lättbegriplig manual som vi har talat om i andra sammanhang.

Men när det gäller mikroföretagen och tillgängligheten även där på deras produkter etcetera, förväntar sig utskottet någonting av tillsyn från landskapsregeringens sida? Hur har utskottet analyserat Vad betyder det här i ljuset av överenskommelsen som trädde i kraft den 15 mars, som reglerar just (… taltiden slut).

Tack, talman! Som ministern sade också i remissdebatten så är det här en svår lag. Den är svår att få grepp om. Den är också så väldigt sektorsövergripande. Vi har mera skrivningar i betänkandet om just de här mikroföretagen som jag inte riktigt minns nu. Man måste ju bara ta ut det viktigaste i sitt anförande. Men just om den här tillsynen så har vi ingenting speciellt som vi har framfört i vårt betänkande.

Tack för det svaret, utskottsordförande Söderlund. Vi får då tolka det som så att ni anser att vi från landskapsregeringens sida bör göra vad vi kan för att uppmana mikroföretagen. Jag vill upplysa utskotten och parlamentet i övrigt att när det gäller tillsynssidan och de riktlinjer som borde ligga till grund för den här implementeringen av direktivet så redan det kommer att ställa otroligt stora krav på vår förvaltning vad gäller riktlinjer. När jag tittar över de områden som berörs sedan och som kommer som släptåg så är det betalningsterminaler, bankomater, läsplattor you name it, då måste vi nog se om vi här skulle kunna få stöd utgående från överenskommelseförordningen för att få hjälp med den här sidan från rikssidan. Men vi får återkomma där.

Tack, talman! Ja, jag kan egentligen bara instämma att den är sektorsöverskridande och det är många som berörs. Det är svårt att säga någonting speciellt om mikroföretagen och tillsynen där, men de kan ju få undantag om det här är till stora besvär eller hur det står sedan i lagförslaget.

Tack, talman! Vid remissdebatten som hölls tidigare så ställde jag en allmän fråga när det här ärendet presenterades. Vem är det egentligen som har huvudansvaret för jämlikhetsfrågor och tillgänglighetsfrågor på Åland överlag? Man talar i den här debatten om att behörigheten mellan Finland och Åland är ganska komplicerad.

Nu är det dags att bli lite personlig. Jag brukar inte vara det så ofta här i talarstolen, men efter att ha satt mig in i tillgänglighetsfrågor på grund av svåra familjära orsaker den senaste tiden så är det väldigt svårt att lista ut vem det är som egentligen har ansvar för klienter som hamnar i svåra situationer.

FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning gäller också på Åland. Men ibruktagandet kanske inte alltid syns i praktiken och det innebär att alla ska ha samma möjlighet att ta del av information, vilket inte alla har. Trots att jag personligen är lagtingsledamot och har suttit med i Mariehamnspolitiken i många år och kanske är den i min familj som är mest insatt i de här frågorna så har jag själv svårt att hitta rätt i den här stöddjungeln när jag försöker hjälpa anhöriga. Hur är det då för de personer som själva har fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar? Hur ser vi till att samhället är tillgängligt för dem? Det ska vara lätt och tillgängligt att få tag på både information och att rätten till stöd. Var du har rätt att få dina stöd ska inte döljas inom delade behörigheter eller att det igen blir någon annans ansvar.

Jag menar att på Åland faller många emellan och många blir tvungna att stå upp för sina egna rättigheter på ett helt orimligt krävande sätt genom alla tider. Smärtpatienter ropar efter hjälp. Rehabpatienter upplever att de faller mellan stolarna. Patienter som har varit länge inom psykiatrin har haft upprop och krävt saklig behandling och vård. Det finns många exempel på Åland.

Jag anser att Åland är alldeles för litet för att människor ska råka illa ut. Att människor inte ges hjälp att känna till sina rättigheter, utan att man skyller på någon annan och att det är någon annans ansvar är helt oacceptabelt. Svårt sjuka människor blir utan korrekt information och hamnar i kläm mellan lagstiftningar, behörigheter och paragrafer.

Så trots att man i det här lagförslaget upplever en skiljelinje mellan Finland och Åland har vi mycket också att göra här inom Åland. Vi alla här i lagtinget och alla politiker har ett ansvar att se till att en sjuk person eller en person i en svår ställning inte är någon annans ansvar utan vårt ansvar. Tack!

Tack, talman! Ledamot Eckerman pratade om att ingen ska falla mellan stolarna. Det är en jätteviktig fråga. Man brukar säga att delat ansvar är ibland ingens ansvar och det ligger ju någonting i det där. Om vi kokar ner det till den här lagstiftningen så har vi jämställdhetsfrågorna på Hambrudd. Har vi biljettbetalningsautomater så kanske det är på minister Wikström. Hur ska man kontakta ÅHS om man inte hör? Det kanske faller på Holmberg-Jansson. Sedan har vi minister Jansson som övergripande. Frågan är inte lätt och det är jättebra att den lyfts.

I motsats till tidigare replikskifte kort och koncist, så tror jag inte att det handlar om vilka personer som finns var. Ledamot Eckerman lyfte en ganska principiellt viktig fråga, tillsyn inom ramen för det system vi har gemensamt med Finland. Utgångspunkten är alltid att den som har lagstiftningsbehörigheten har också tillsynsansvaret så länge vi inte förflyttar någon del eller helheten via en överenskommelseförordning i den ena eller den andra riktningen. Jag är den första att medge att det är komplicerat även för oss som har jobbat med de här frågorna i 40 år drygt, därför att det kommer alltid att uppstå gråzoner. Men de går att åtgärda så länge vi kan identifiera. I samband med diskrimineringsombudsmannalagstiftningen har vi försökt dra den här klara linjen i vad som är ansvaret för motsvarande myndigheter på finska sidan och vad som faller inom vår egen myndighet. Det är naturligt tragiskt att höra att ledamoten då har personlig erfarenhet av det här systemet klickar.

Tack, talman! Tack ministern! Det är lätt att tala utifrån sig själv när man får se saker på ett annat sätt och när man försöker också hjälpa andra medmänniskor och svårt sjuka människor. Jag ser mig ändå som en ganska insatt människa i systemen, jag har varit med ett tag, inte lika länge som ministrar. Men jag tror att det är väldigt viktigt också att man ser till att de här råden som landskapsregeringen har, handikapprådet, äldrerådet och alla sådana och faktiskt också personer som har erfarenhet av de här frågorna så att de rätta sakerna ska komma fram. Det är bra att det sitter experter där, men det är människornas erfarenheter som är det viktigaste när man ska försöka lösa upp hela det här kniviga systemet med folk som faller emellan.

Tack, talman! Jag skulle säga som så på hela förvaltningens vägnar, inklusive den politiska delen, att vi skulle välkomna om ledamoten faktiskt konkret skulle berätta och föra vidare sina upplevelser. Jag tror att det engagemang som vår tjänstemannakår har, särskilt inom social- och hälsovård, så de tar gärna emot de erfarenheterna och bidrag. Tänker vi då på de pengar som vi för in i ÅHS bara långt över 100 miljoner euro per år och börjar räkna det per capita vad gäller sjukvårdsinsatser redan och ta in kommunernas socialtjänst om 35 miljoner drygt med allt det kunnande som finns. Ta sedan det som är kvar på kommunal nivå, inte så mycket och i hop med det här huset på andra sidan väggen så nog är det ju märkligt om vi inte tillsammans skulle kunna reda upp den här bristen i samhället. Jag delar ledamotens principiella oro. Jag beklagar att sådant här kan uppstå.

Det är bra att ministern också funderar i lite olika banor och att man tar det här som en allvarlig fråga. Åland är så väldigt litet. Alla här i den här salen och också där uppe har säkert någon som någon gång har hamnat mellan stolarna på något vis inom socialvård, hälsovård eller sjukvård. Jag tycker att det är jätteviktigt att vi tar det här på ett demokratiskt sätt. Som jag lyfte fram i ett tidigare replikskifte så är det bra att det sitter professionella experter, men de som vet och kan det här är ju just de patienterna som nu måste gå ut i media och måste gå den vägen för att få sina berättelser ut, och det tycker jag inte är viktigt. Det är inte heller viktigt att jag som lagtingsledamot berättar om mina egna erfarenheter för jag är bara en av tusentals på Åland. Det behövs ett forum där det här verkligen kan komma fram så vi kan komma till vägs ände och få hela system att bli bättre.

Tack, fru talman! Jag ska kort redogöra lite för den liberala lagtingsgruppens reflektioner kring detta betänkande och den här lagstiftningen, som är aningen snårig, det hörde jag också ministern själv säga här i stolen att den är och det kan jag inte annat än hålla med om.

Betänkandet är vi från Liberalerna nöjda med. Det finns några ändringar bifogade. När det har gått igenom utskottssekreterare Carin Strand noggranna korrektur så brukar det alltid bli lite små tekniska ändringar och det är vi glada för att hon har ögonen med sig.

Det är mycket fokus på och skrivningar om undantag. Det är klart att man måste hantera det också på något sätt. Det är undantag för mikroföretag som tillhandahåller tjänster. Tillgänglighet är ju i grund och botten en fråga om jämlikhet och det är en fråga om politisk vilja. Det handlar ju också om att alla medborgare ska ges likvärdiga förutsättningar för att kunna delta i vårt samhälle, bidra till vårt samhälle och ta del av samhällets service på lika villkor som alla andra.

Det är viktigt att vi vet var undantagen finns enligt den här lagstiftningen, direktivet. Skärgårdstrafiken är ju också undantagen kraven på tillgänglighet som har nämnts, men det skaver ändå i vissa fall. Nu senast med frågan om den här tvärgående linjen, flakfärjan Mergus som börjar gå där. Det har väckt frågor bland folk på sociala medier speciellt kring tillgängligheten på den linjen. Är det möjligt för en person som har svårt att röra sig av olika anledningar att ta sig till en salong eller måste man sitta kvar i bilen? De här frågorna berör ju var och en på ett eller annat sätt, precis som föregående talare ledamot Eckerman nämnde. I slutändan handlar det om vilket samhälle vi vill bygga tillsammans och vad vi väljer att fokusera på.

Politisk vilja, så oavsett hur mycket EU-direktiv det kommer så kan man inte väcka politisk vilja från EU-håll, den måste komma inifrån och härifrån från vårt håll. Men det är bra att vi diskuterar den här saken också på ett bredare plan utöver detaljerna.

En sak som vi tycker att är väldigt bra från den liberala lagtingsgruppen är att polismyndigheten ska kunna ta emot nödmeddelanden på alternativa sätt utöver ett telefonsamtal. Man ska också svara på meddelanden på samma sätt som det har skickats. Tidigare så har man kunnat skicka ett nödmeddelande till myndigheterna via textmeddelande, men då måste det vara en förhandsanmälan att man har det tillgängligt. I framtiden med det systemet vi vill bygga upp så ska man inte behöva ha det utan det ska kunna göras ändå. Det är bra för personer som har problem att hantera ett vanligt telefonsamtal av olika anledningar, men också bra för alla och för dem som är utsatta och är i trängda situationer. Jag själv i mitt arbete som fältare mötte flera gånger situationer där ungdomar inte kunde ringa ett samtal och kanske inte heller var bekväm med att ringa ett samtal. Man skickade sms i stället och då måste man trolla lite med knäna och se till att det kom fram till rätt och att en polisman ringer upp. Men här finns det med i lag och jag tycker att det är väldigt bra.

Dock är det viktigt i den här punkten att man i utformningen ser till personalens säkerhet. Det väcks också lite frågor kring alarmmottagningspersonal och om man ska visa sitt ansikte med ljud och bild i realtid och hur det påverkar just personalsäkerheten. Det här är en fråga internt för myndigheten att hantera och ska se till att man utformar det här och tar alla perspektiv till sig.

På tal om perspektiv så framkommer det i betänkande kring just brukarperspektivet, kring dem som det här berör i främsta hand. Speciellt i den här typen av lagstiftning som berör människor direkt i ens vardag så är det väldigt viktigt att man faktiskt har ett bra brukarperspektiv, att dem som det gäller faktiskt har fått komma till tals.

Dels så tycker jag att funktionshindersrådet kan involveras i det här arbetet i fortsättningen, de har inte involverats tidigare, det har framkommit på flera sätt. Vi tycker att det är viktigt att det görs i den fortsätta implementeringen av lagstiftningen, att man involverar brukarperspektivet konkret. Och dels också just det som har kommit upp kring en lättläst version av lagen, jag tror att minister Jansson kanske har missuppfattat. Det är inte så att lagen själv ska omskrivas till lättläst version, utan man ska släppa en manual, som ministern själv nämnde, en summering av lagen som är mer lättläst. För ministern själv menade ju, och som vi andra också tycker, att det är klart att lagtext på det här sättet är ganska avancerat att läsa, även för oss som börjar bli vana med det. Och till viss del behöver det vara så för att man ska ha alla ord på rätt ställen och att man vet att det tolkas på samma sätt oavsett från vilket håll det tolkas. Men när det handlar om hur det berör, effekterna och konsekvenserna för var och en så är det viktigt att det framkommer i en lättläst version av den här lagen, tycker jag och den liberala lagtingsgruppen.

Utöver det så är Liberalerna nöjda med lagstiftningen och tycker att det är viktigt att vi hanterar dessa frågor i hela samhället och gör det lika mycket med hjärtat som vi gör det med plånboken. Tack!

Tack, fru talman! Jag bara klarerar att när det gäller upphandlingen av tvärgående linjen så är det ett krav i upphandlingen just om funktionshindersanpassning. Jag kan inte gå in på närmare detaljer i och med att vi bara har accepterat ett anbud, vi har inte tecknat avtal. Mera detaljer kommer i samband med att vi har tecknat avtal.

Tack, fru talman! Tack minister Wikström för den kommentaren. Det är precis sådan typ av information som bör framkomma för att var och en ska veta om det. Det är bra. Mycket bra. Tack så mycket!

Tack, fru talman! Tack ledamoten Påvals för ett bra anförande. Ni lyfte i ett skede av anförandet lite olika kanaler för hur man kan ta kontakt. Det fick mig att tänka på till exempel telefonköer med tutande ljud i 30 minuter. Tidsbokning och sådant kan vara ganska svårt både för personer som är stressade i vardagen, som inte har tid att sköta sina ärenden egentligen på kontorstid, och personer med minnessvårigheter eller folk som överhuvudtaget har ångest att sköta sådana här saker. Jag tror att en tillgänglighetsanpassning skulle gynna väldigt många flera personer än just utsatta grupper som man talar om i det här tillgänglighetsdirektivet.

Tack, fru talman! Tack ledamot Eckerman. Jo, just välfärdstekniken är ju på framfart och vi behöver ju ta del av den så mycket det går. Jag tror att en mycket stor del av kontakten mellan privatpersoner och myndigheter kommer att kunna göras via modernare välfärdsteknik. Vår generation som är uppväxta i den här teknikexplosionen vet ju hur det brukar börja med en apparat och det sluta med att man har den i mobilen. När det gäller välfärdsteknik så pratar man mycket om äldre personer. Vi måste tänka på att det gäller ju faktiskt alla som på ett eller annat sätt har problem att hantera de ordinarie sätten att kontakta myndigheter.

Det också viktigt att tänka på att även om det finns välfärdsteknik och det finns allting som du säger i mobilen så finns det väldigt många människor som inte har möjlighet av olika orsaker att använda den här tekniken fullt ut. Det mänskliga mötet öga mot öga där du kan träffa en person, ringa en person, messa eller mejla och få ett personligt svar och en kontaktperson är väldigt, väldigt viktigt. Det är inte alltid som alla kommer på precis vad de ska fråga för tillfället. Är det många olika kontakter och väldigt många olika sorters kanaler så kan det också bli väldigt stressande och väldigt svårt för många att upprätthålla den här viktiga kontakten.

Tack, fru talman! Jo, det är en väldigt viktig point som ledamot Eckerman har. Fast man pratar om välfärdsteknik så är det alltid viktigt, tycker i alla fall jag, att det bör finnas en människa i andra ändan på ett eller annat sätt, och att man har möjlighet att kunna hantera myndighetskontakter enligt sina egna behov. Jag tycker att vi ska kunna tillhandahålla det på Åland. Den här diskussionen kring vem det gäller, jag tycker att många som blir äldre idag, den generationen över 65, det är liksom inte i huvudsak dem det gäller längre. Man märker att de personerna blir mer och mer mottagliga och i högre utsträckning användare av modern teknik och hanterar det. Man måste tänka på ett helhetsperspektiv. Vilka behov har jag? Vilka förutsättningar har jag att hantera det här? Men den mänsklig kontakten är A och O, jag tycker den är viktig och det är grunden i vårt välfärdssamhälle.

Talman! 112 ska finnas till för alla och det är inte självklart idag att det är på det sättet. Hur ska en person med funktionsvariation larma polisen om någonting som händer eller oro om att någonting händer? Det finländska systemet Erica, som vi har fått erfara i social- och miljöutskottet, kommer att möjliggöra snart en video med text och en synkronisering till talkonversation som kommer att hjälpa till när sådana typer av larmsamtal kommer och också minska trösklarna för att göra sådana larmsamtal. Men det kräver i så fall att vi också kommer att ta i bruk Erica här på Åland och för att det ska vara möjligt och praktiskt så måste det funka på svenska. Därför är jag väldigt glad för att landskapsregeringen tillsammans med polisen faktiskt har begärt om pengar från finska myndigheter för att göra den översättningen och att den översättningen också kommer till godo för svenskspråkiga i Finland.

Tack, fru talman! Jo, det är ju så att många frågor som vi hanterar här kan tyckas vara praktiska och konkreta men är ju faktiskt självstyrelsefrågor. Det här är en självstyrelsefråga och det förutsätter ju att det här systemet fungerar fullt ut på svenska. Jag tycker ju inte att vi ska hålla på att bygga egna system bara för att, vi ska inte uppfinna hjul som redan finns, men se till att det finns på svenska. Vi kommer ju också att bidra i den processen med att faktiskt andra svenskspråkiga i Finland får en bättre service på sitt modersmål.

Talman! Jag hoppas, i likhet med ledamoten Påvals, att vi struntar i de här halmgubbarna på något sätt, att om vi kommer in i ett finskt system så kommer vi att låsa fast oss i ett finskt system och vi kan inte påverka det och vi kan inte förändra det om det är så att det kommer uppdateringar. Vi behöver ha en tilltro till att också Finland önskar att det finns ett tvåspråkigt system som funkar för alla, så att nödnumret är tillgängligt för alla. Och att vi kommer vidare i den här processen och också gör det på Åland så att vi inte, som Påvals sade, hittar på egna system som glömmer bort alla de här aspekterna och som kanske också på köpet har säkerhetsbekymmer. Jag tycker att det är viktigt att vi nu ser till att hitta en enighet här i lagtinget om att det är Erica som ska användas på Åland.

Tack, fru talman! Det här är ett av många sätt där självstyrelsen kan verka som garant för det svenska språket i Finland. Jag tycker att det finns flera aspekter i det här. Jag tycker att man kan använda det perspektivet i många fall i relationen till Finland.

Ledamot Holmström nämnde kontakten till polisen. Det är lika viktigt som att vi har välfärdsteknik som underlättar att vi också har en uppfostran som underlättar och ser till att personer i ung ålder får en god kontakt med polisen, att man vet att polisen inte är farlig. Polisen är någon man ska få hjälp av och det förutsätter att man får ett relationsbyggande arbete till stånd som har funnits tidigare och som inte finns just nu. Det hoppas jag att vi får se snart. Polisen har efterfrågat den här saken länge och det även på samma ministers bord.

Tack, talman! Alarmcentralens operatörer pratade ledamot Påvals lite om. Hur ska vi skydda dem? Hur ska vi göra på bästa sätt? Man läser ju att ute i stora vida världen så är blåljuspersonal - dit kanske dessa operatörer kan tänkas höra delvis - utsatta för våld mer och mer, det eskalerar. Där behöver landskapsregeringen tillsammans med Ålands polismyndighet, polismästaren titta på hur man säkrar detta för dem så att de skyddas.

Tack, fru talman! Tack ledamoten Söderlund. Jo, vi har ju till år 2027 på oss att implementera det här enligt den här lagstiftningen. Jag tycker att landskapsregeringen och polisens ledning ska ta tillvara de perspektiv som är nödvändiga också internt och se till att man skapar ett system och riktlinjer som gör att även arbetarskyddet fungerar och att man inte utsätter personer för onödiga risker just i och med den här implementeringen.

Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslagen var för sig i deras helhet.

Föreläggs förslaget till landskapslag om tillämpning av lagen om tillgänglighetskrav för vissa produkter för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 1 § landskapslagen om marknadskontrollen av vissa produkter för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillgängliga webbplatser och mobila applikationer inom förvaltningen för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av räddningslagen för landskapet Åland för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Lagförslagens första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.