Remissdebatt

Diskussion avbröts vid plenum den 23 april och återupptas härmed.

Talmannens förslag är fortsatt att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet och att lagtinget samtidigt beslutar att, i enlighet med lagtingsordningens 48 §, begära ett utlåtande från finans- och näringsutskottet.

Diskussion.

Talman!

Våra åländska kommuner finansieras i huvudsak av skatter och landskapsandelar. Skatterna beslutar kommunerna själva om, vilket innebär, något förenklat, en direkt finansiering från kommuninvånarna till kommunen. Landskapsandelarna beslutas av Ålands lagting genom lagstiftning.

Kommunens uppgift består huvudsakligen av lagstadgade uppgifter som vi i Ålands lagting beslutar om. Därmed har vi i Ålands lagting direkt möjlighet att påverka kommunernas ekonomiska situation, både genom att öka eller minska intäkterna och genom att reglera kommunernas lagstadgade uppgifter.

Landskapsregeringens ambition med lagförslaget är att trygga den åländska välfärden i alla våra kommuner. Landskapsregeringen föreslår därför att lagtinget antar lagstiftning för att trygga serviceproduktionen för invånarna i kommunerna, som av ekonomiska skäl inte längre kan utföra sina lagstadgade ärenden. Lagförslaget omfattar ett förslag till en landskapslag om ett utvärderingsförfarande för kommuner med synnerligen ansträngd ekonomi, samt ett förslag till ändring av kommunstrukturlagen för Åland.

Talman! Enligt den föreslagna lagstiftningen initieras ett utvärderingsförfarande när ekonomin i en kommun uppfyller de i lagen angivna kriterierna. Detta sker på basis av årliga nyckeltalsuppföljning utifrån publicerade bokslutsuppgifter. De nyckeltal som föreslås utgöra kriterier är, precis som i tidigare lagförslag, tre stycken.

Det första nyckeltalet är det ackumulerade underskottet i räkningen, inklusive avskrivningar och reserveringar. Nyckeltalet anger här om kommun har ett ackumulerat underskott eller inte. Kriteriet för en synnerligen ansträngd ekonomi uppfylls om det ackumulerade underskottet kvarstår under tre år i följd.

Det andra nyckeltalet, årsbidrag i förhållande till avskrivningar, anger om kommunens årsbidrag täcker avskrivningarna, vilket i stort sett visar kommunens resultat. Kriteriet för en synnerligen ansträngd ekonomi uppfylls om nyckeltalet i medeltal för de tre senaste åren visar under 80 %. Vi kan konstatera att nyckeltal två inte är ett likviditetsmått. Kommunens lån syns inte i nyckeltal två eftersom lån inte är resultatpåverkande, och kommunen kan inte förbättra sitt värde i nyckeltal två genom att uppta lån. Nyckeltal två kan däremot leda till att kommunen väljer att underinvestera för att undvika att uppfylla nyckeltal två, istället för att låna för att göra nödvändiga investeringar. Att riskera att inte genomföra nödvändiga investeringar för att uppfylla nyckeltalet är inte ett optimalt verktyg för att trygga den kommunala servicen.

Det som vi vill ha på Åland är tillväxt, vilket vi får genom en ökad befolkningsmängd och investeringar. Nyckeltal två kunde därför med fördel kompletteras med ett nyckeltal som tar sikte på kortsiktig betalningsförmåga, exempelvis ett mått på kassalikviditeten på 30 till 45 dagar, för att undvika inbromsning. Det är främst kassan som direkt kan påverka huruvida kommunerna kan leverera lagstadgad service till våra kommuninvånare.

Det tredje nyckeltalet, soliditetsgrad, anger kommunens långsiktiga betalningsförmåga. Soliditetsgraden beräknas genom att dividera det egna kapitalet med balansomslutningen, som utgörs av summan av eget kapital och skulder. På det viset bedöms också kommunens lånegrad. En tillräcklig soliditetsgrad anses ligga över 50 %, det vill säga att det egna kapitalet ska utgöra minst hälften av det totala kapitalet.

Nyckeltal tre, som tar sikte på kommunens långsiktiga betalningsförmåga, soliditeten, är viktig och visar tydligt på en kommuns finansiella status. Soliditeten kan påverkas på två sätt: om en kommun amorterar ökar soliditeten eller om kommunen tar nya lån minskar soliditeten.

En hög soliditet kan tyvärr också vara en följd av bristande, otillräckliga eller obefintliga investeringar som medför liten eller ingen upplåning. Generellt försämras en kommuns relativa soliditet omedelbart i samband med en större investering, exempelvis i daghem, äldreboende eller en utbyggnad av skolan. För kommuner som fortsätter växa eller har en politik som siktar på tillväxt är investeringar nödvändiga även på kort sikt för att trygga kommunal service. Även om ekonomin i flera av våra kommuner i dagsläget sätter stopp för mer omfattande investeringar, oavsett hur nödvändiga de än är, skulle det vara önskvärt att beräkna soliditeten som ett medelvärde över fler än två år för att ge en reell bild av den långsiktiga betalningsförmågan, framförallt för våra tillväxtkommuner.

Fru talman! Den föreslagna lagstiftningen föreslås träda i kraft så snart som möjligt, så att bestämmelserna om utvärderingsförfarande kan tillämpas första gången när bokslutsuppgifterna för räkenskapsperioden 2025 publiceras under hösten 2026. För att ge ett praktiskt exempel på hur nyckeltal slår ut, kan vi ta Lemland som exempel.

Lemland kommun förhåller sig till ovanstående nyckeltal enligt bokslutet 2023 på följande sätt:

1. Kommunen har ett ackumulerat överskott om 3,7 miljoner. Nyckeltalet ett uppfylls inte.
2. Kommunen har ett treårigt medeltal på 93 %. Året före var det treåriga medeltalet 52 %. Nyckeltalet två på 80 % uppfylls inte nu, men året före skulle det ha uppfyllts.
3. Kommunen har en soliditet på 43 %. Året före var soliditeten 42 %. Nyckeltalet tre uppfylls.

Vi kan därmed konstatera att Lemland kommun i dagsläget inte uppfyller den föreslagna definitionen av en kommun med synnerligen ansträngd ekonomi, även om nyckeltal tre inte uppfylls. Det finns två kommuner som kan klassas som kriskommuner nämligen Lumparland och Vårdö. Hur många det blir efter att bokslutet 2024 presenteras återstår att se.

För att kunna betala löner åt lärare och daghemspersonal är kassalikviditeten det bästa måttet på kommunens kortsiktiga handlingsberedskap och möjligheten att trygga den kommunala servicen. De nyckeltal som här är definierande är historiska bokslutssiffror, och alla långsiktiga åtgärder tar tid att förbättra, speciellt om man har kontinuerliga investeringsbehov.

Med tanke på framtida revideringar av lagen kunde man redan idag börja fundera på möjligheten att införa ett nyckeltal som skulle mäta en kommuns kortsiktiga handlingsberedskap, och då framförallt kassalikviditeten.

Fru talman! Det är bra och på tiden att vi äntligen får en lag som definierar vad en kriskommun är, och på så sätt kunna hjälpa kommunerna att överleva. Det blir också lättare för oss politiker ute i kommunerna, då vi vet vad som gäller och vilka minimimål vi ska sträva efter gällande den kommunala ekonomin. Nyckeltalen i lagförslaget kunde, som sagt, belysa nuläget, men det viktigaste är nu att vi har nyckeltal som är lika för alla för att bedöma kommunernas förmåga att leverera lagstadgad service till alla våra kommuninvånare.

Hamnar en kommun i utvärderingsförfarandet, enligt landskapslagen, om den har en synnerligen ansträngd ekonomi, är det också av vikt att noggrant granska och visa om den ansträngda ekonomin i en kommun är en direkt följd av Ålands lagtings beslut om den kommunala verksamhetens intäkter och kostnader, eller om det finns andra bakomliggande faktorer som kan avhjälpas genom en ny kommunindelning.

Utvärderingsförfarandet bygger på en premiss om att det skulle finnas åtgärder för en kommun att vidta, som inte redan testats, men som kommer att drabbas när landskapsregeringen och en oberoende ordförande kliver in. Det kommunala uppdraget och ansvaret är att ge service till kommuninvånarna i förhållande till de finansiella medel som finns tillgängliga. Kommunerna gör redan idag, och har i många år gjort, allt för att få ekonomin att gå ihop.

Om landskapsregeringen, eller en oberoende utomstående part, besitter kunskap om åtgärder som det kommunala fältet inte redan har genomfört, och som skulle ge en positiv effekt på kommunernas ekonomi, skulle det vara i hela det åländska samhällets intresse att denna information kunde nå kommunerna mer proaktivt än tidigare. För om en kommuns ekonomi är så skadad att kommunen befinner sig i en ekonomisk kris, skulle ett mer proaktivt förfarande gynna både landskapets och kommunernas ekonomi.

Fru talman! Just det sista åtgärdsverktyget, förändrade kommunindelningar, innebär i praktiken att det bara är en större kommun med en starkare ekonomi som kan bära en mindre kommun med en svag ekonomi. Eftersom en liten kommun, trots stark ekonomi, aldrig kan bära upp en betydligt större kommuns ansträngda ekonomi. Att slå ihop ekonomiskt ansträngda kommuner med varandra kommer visserligen att ge större enheter, men mindre sårbarhet och större möjligheter till specialisering. Men ekonomiskt kommer det eventuellt inte att ge en ekonomiskt bärkraftig helhet.

Det skulle därför vara önskvärt att landskapsregeringen kunde lägga resurser på att undersöka de föreslagna åtgärderna för att bygga starka argument för att dessa åtgärder inte enbart leder till långa och ingripande processer, utan att det faktiskt finns reella möjligheter att genom detta skapa ekonomiskt bärkraftiga helheter på lång sikt och därigenom trygga vår kommunala service på hela Åland.

Fru talman! Ett lagförslag som tryggar kommunal service på Åland är inte bara en praktisk nödvändighet. Det är ett uttryck för en politisk vilja att bevara en levande landsbygd och värna om social sammanhållning. En väl utformad lagstiftning kan skapa stabilitet, rättvisa och framtidstro – tre grundpelare för en hållbar åländsk välfärdsmodell. Vi liberaler stöder lagförslaget. Tack, talman!

Tack, talman!

En välskött kommun med god ekonomi kan med detta lagförslag bestraffas genom att behöva ta ansvar för en fattig kommun. Jag undrar om ledamoten Asumaa verkligen anser att detta är rimligt?

Tack, talman!

Som jag nämnde i mitt anförande önskar jag att landskapsregeringen, om det skulle bli aktuellt, ser detta som det sista alternativet. Om en sammanslagning skulle ske, är det viktigt att vi har argument för vad detta innebär i sin helhet. Det handlar om att skapa en enhet som är bärkraftig på lång sikt.

Genom att arbeta mot detta mål tryggar vi den kommunala servicen, så att ingen behöver belastas mer än nödvändigt. Det är avgörande att vi ser till att investeringarna betalar sig tillbaka och att helheten blir konkurrenskraftig och stabil.

Detta är i grunden strävan i förslaget, som vi ser som det sista alternativet.

Tack, talman!

Ledamot Asumaa är aktiv inom kommunpolitiken i Lemland. Jag tänker mig att ledamoten också nämnde Lumparland, vilket gör att situationen i Lumparland borde vara intressant och känd för ledamoten.

Lumparland påpekar att landskapsandelarna har stått stilla sedan 2009. De nämner att deras verksamhetsbidrag har ökat med 1 miljon euro, vilket innebär att kostnaderna har stigit med samma belopp under denna tid. De jämför sin situation med Brändö, som får 100 000 mera i landskapsandelar, men som nu har 800 000 euro mer i skatteintäkter.

Slutligen säger Lumparland att Lumparland får 65 000 euro mer än Sottunga, men att deras kostnader är 1,8 miljoner euro högre än Sottunga. Detta väcker frågan om det kanske är nödvändigt att fixa landskapsandelssystemet?

Landskapsandelarna behöver revideras. Jag tror att det kommer att ske. Jag känner till hur det fungerar i Lumparland för Lemland har många serviceavtal med dem för att de överhuvudtaget ska klara sig.

Här i Ålands lagting kan vi också göra skillnad, beroende på hur vi stiftar lagar. Det är här de lagstadgade servicen bestäms, vilket också påverkar kostnadsnivån. Det är viktigt att se över landskapsandelarna, eftersom det finns en pott för dem. Men den potten lär inte växa, så den behöver på något sätt omfördelas.

Jag vet att kommunen i Lemland får en halv miljon i landskapsandelar för grundskolan, men grundskolan kostar 2 miljoner. Det innebär att skattebetalarna måste betala 1,5 miljoner av kostnaderna för grundskolan. (… taltiden slut).

Om Lumparland skulle få landskapsandelar i samma relation till verksamhetsbidrag som 2009, så skulle man idag få 400 000 ytterligare i landskapsandel. Detta skulle innebära en vinst på ungefär 200 000 i vinst på sista raden.

Under den här tiden, från 2009 fram till idag, har ÅHS-lagen ändrats. Man har infört lag om barnomsorg och grundskola, samt KST. Det har genomförts många olika åtgärder som har fördyrat kommunernas verksamhet.

Skulle det inte ha varit rimligt att justera landskapsandelarna något uppåt i absoluta tal eller åtminstone behållit den relation som jag nämnde i början av repliken?

Som sagt, Ålands lagting har under årens lopp stiftat lagar som bestämmer intäkterna och kostnadsnivån för våra kommuner. Det är klart att vi kanske också behöver se oss själva i spegeln.

Om vi hade en bottenlös brunn med pengar skulle vi säkert kunna finansiera allt. Men verkligheten är den att resurserna är begränsade idag. Pengarna kan inte delas ut hur som helst, och landskapsandelarna är vad de är.

Det är dock troligt att en översyn av landskapsandelssystemet kommer att göras förr eller senare, vilket kan leda till en jämnare fördelning av medlen.

Som sagt, vi vet att om Lumparland gör några hundratusen euro minus så gör Lemlands kommun 2 miljoner euro minus. Inte är det mycket lättare fast vi är en bärkraftig kommun (… taltiden slut).

Fru talman!

Det här lagförslaget handlar i slutändan om att skapa ramar för hur man slår ihop kommunerna, och att påstå något annat är missvisande. Så ser jag på det.

Vi diskuterar landskapsandelssystemet och att det behöver revideras. Vore det inte lämpligt att först fastställa ramarna för hur detta ska se ut, att vi får se förslag på hur det nya landskapsandelssystemet ska utformas. Kommer man att skära ner där eller inte?

Vi har redan sett att detta hanteras på ett otillfredsställande sätt av Liberalernas finansminister. Det handlar inte om landskapsandelssystemet, men om att minska kompensationsgraden för grundavdraget, det vill säga skatteavdrag. Landskapet borde finansiera sina egna skatteavdrag åtminstone, men det gör man inte.

Liberalerna har också föreslagit att vi ska fortsätta dra ner på kompensationen till kommunerna för sina egna skatteavdrag, som man har genomfört. Är det rätt?

Med den här lagen riskerar vi faktiskt att få hopslagna kommuner till slut.

Tack, fru talman!

Det sista alternativet är att slå ihop kommuner. Det är så lagen är formulerad. Men om det visar sig vara nödvändigt, kanske det måste göras en dag. Jag tror dock att det är ganska långt till den dagen ännu då vi ser att kommuner slås ihop pga att de inte klarar sig bra.

Det är bra att vi har nyckeltal för att identifiera vad en kriskommun är, och vi har begränsade resurser när det gäller landskapsandelar.

Om ledamot Wikström läser budgetarna och boksluten kan man se att landskapsandelarna har ökat varje år, även under Liberalernas finansministertid. Jag förväntar mig att de kommer att öka nästa år igen.

Tack, fru talman!

Landskapsandelarna har justerats i enlighet med index, och det är ju för att följa med de kostnader som kommunerna har. De inkluderar då inte ytterligare pålagor eller reduktion av kompensationsgraden för skatteåtgärder som landskapet genomför. Det är på det viset.

Vi avviker från ett välfungerande system som vi har arbetat med här på Åland under många decennier. Vi har flyttat över sådana uppgifter som är besvärliga för kommunerna att hantera till landskapet eller via KST, vilket kanske inte är det mest lyckade exemplet.

Jag försöker säga att de problem och kostnader som kommunerna har, framförallt de små kommunerna, är huvudsakligen sociala kostnader. Det är sådana kostnader framöver som är förknippade med välfungerande äldreomsorg och att människor hålls friska.

Att prata om kriskommuner och att vi ska spara pengar på det, det kommer vi inte att göra. Däremot kommer det att leda till att vi lägger ner närservice och flyttar den.

Talman!

Jag vet inte vad frågan var i den repliken, det var väl mera ledamot Wikströms egna påståenden och funderingar.

Allt är relativt och att vi har en begränsad mängd pengar som ska fördelas på bästa möjliga sätt. Det är klart att vi kan flytta över resurser till olika områden, men man kan fråga sig vad kommunerna egentligen behöver. Om vi flyttar allt till landskapet kanske vi inte behöver kommuner, men pengarna blir inte mera för det, det är bara någon annan som får betala i slutändan.

Visst går det att flytta över ännu mer, men då riskerar vi att många kommuner försvinner eftersom de inte har några uppgifter kvar. Det handlar om hur man vill ha det och hur man ser på situationen.

Talman!

Vi känner till att det saknas lagstiftning för landskapsregeringen att vidta åtgärder om de kommuner som kommer på obestånd. Därför är det bra att man nu gör ett försök.

När det gäller en här lagstiftningen, tror ledamoten Asumaa att kommuner som är på väg mot obestånd kommer att ta initiativ till olika samgåenden själva? Eller kommer de att vänta på att landskapsregeringen ska fatta beslut i ärendet?

Tack, fru talman!

Vad jag tror är att när en sådan lag väl är på plats, så vet alla vad nyckeltalen är. Jag tror att alla som har ansvar för sin kommun, oavsett om man sitter i fullmäktige eller i kommunstyrelsen, har en klar förståelse för vilken riktning man ska arbeta mot för att undvika att hamna i ett utvärderingsförfarande. Den vägen innebär inte att de inte behöver be om hjälp från landskapsregeringen.

Jag tror att denna lagstiftning kommer att stöda dem i att undvika de situationer man kan hamna i om man inte uppfyller nyckeltalen och andra krav. Så det är vad jag tror. Men jag vet inte.

Talman!

Egentligen är den stora frågan som ställs: Är detta en lagstiftning som kommer att tvinga kommuner att ha sin ekonomi i tillräckligt bra skick för att undvika att hamna i en situation där de behöver vidta åtgärder?

Eller är det här en lag som kommer att ge dem insikt om att, baserat på de nyckeltal de möter, de kommer att hamna i en sådan ställning? Bör vi agera nu?

Det handlar egentligen om två olika aspekter av frågan.

Tack, fru talman!

Min bestämda åsikt är att kommunerna verkligen kommer till insikt och måste inse att detta är verklighet på riktigt. De här nyckeltalen behöver uppfyllas om man inte ska hamna på förhör hos landskapsregeringen. Jag tror att ingen vill hamna i den situationen, utan att alla i kommunerna tar sitt ansvar och gör sitt bästa.

Men om realiteterna kommer emot och pengarna tar slut, så är det en annan sak. Då är det viktigt att man också beaktar detta i utredningen, att man reder ut situationen. Är det på grund av lagstiftningen som man har hamnat där? Eller är det så att man har klåpat själv där ute i kommun? Det är också en viktig fråga att ställa sig om man hamnar i den situationen.

Jag garanterar att den här lagen ger en insikt och ett motiv för att arbeta gentemot dessa nyckeltal, för att inte bli benämnd som en kriskommun. Jag är övertygad om det.

Tack, fru talman!

Ärade kolleger. Efter en längre tids fördröjning har alltså regeringen Sjögren förelagt lagtinget förslag om lagstiftning som syftar till att trygga den kommunala servicen, dvs. den serviceproduktion som det allmänna i form av den kommunala självstyrelsen ska tillgodose sina invånare i vardagen.

Lagförslaget anger hur tryggandet av den denna del av den åländska välfärden även ska kunna fortsätta i ett kommunalt sammanhang där det ekonomiska tillståndet för berörd kommun betecknas som synnerligen ansträngt.

I allt väsentligt motsvarar det nu aktuella lagförslaget den lagstiftning som utarbetades redan under föregående mandatperiod men vars tidtabell starkt påverkades av flera andra akuta lagreformer, inte minst förorsakade av Covidpandemins konsekvenser där lagberedningens begränsade resurser gjorde att vi fick lov och vänta med denna i och för sig viktiga lag.

Låt mig på Centergruppens vägnar ändå påpeka att det i det nu aktuella lagförslagets textdel intagits förtydligande skrivningar som Centern välkomnar. Låt mig här främst nämna framhållandet av finansieringsprincipen, dvs. det faktum att även detta parlament förbundit sig till den europeiska konventionen om att kommunerna även ska ges faktiska förutsättningar att klara av de uppgifter som det allmänna i övrigt påför dessa via lagstiftning. En princip som inte alltid respekterats av regeringarna här på Åland genom tiderna.

En annan välkommen markering är det i sig självklara framhålls: ”Det bör dock ses som en sista utväg i en situation där det inte finns andra möjligheter att trygga invånarnas rätt till service”.

Varför är det sistnämnda så självklart, dvs att beslut om att sammanslå kommuner är en absolut sista utväg? Svaret är att om sistnämnda inte uppfyllts till punkt och pricka har de som eventuellt besvärar sig mot framtida samgångsbeslut alla möjligheter att vinna gehör inom förvaltningsdomstolarna.

Och därav följer per automatik den rätt omständliga process som – i värsta fall – kan leda fram till förändringar i den kommunala strukturen. Ifall någon reagerar på ordvalet ”i värsta fall” så avspeglar uttrycket Centerns grundläggande syn på vikten av den kommunala självstyrelsen; att denna form av förvaltning av gemensamma resurser trots allt är ett effektivt sätt att sköta om de jordnära vardagsfrågorna och därmed starkt bidra till världens bästa vardag för ålänningarna.

Hur kommer det sig då att Centern, känt som ett kommunkramarparti, än en gång accepterar denna nya lag? Orsakerna är givetvis flera men låt mig i alla fall nämna några för oss centrala aspekter:

1) För det första är det av största vikt att enskilda ålänningarnas rätt till service alltid tryggas oavsett försämrade ekonomiska förutsättningar.
2) För det andra ger det föreslagna konceptet de berörda kommunerna inte bara en lång period av funderande och tid för åtgärder, utan även en i stort kostnadsfri konsulthjälp som kan pågå under mycket lång tid som framgår av lagförslaget.
3) För det tredje garanterar lagförslaget att systemet med likviditetsstöd får en fortsättning och detta oavsett det politiska styrets sammansättning i regering och lagting framöver.
4) Eftersom en kommunal process tidigast startar upp i slutet av 2026, har vi dessutom gott om tid att se över hur de i sammanhanget så centrala samgångsunderstöd bör förbättras, allt förstås i ljuset av att frivilliga diskussioner om samgåenden som i första hand tycks ha stupat på de fördyringar som den nya kommunstrukturen ger upphov till. Här har vi Lemland-Lumparland som ett exempel och även Getas och Finströms försök för några år sedan.

Till sist några avslutande kommentarer. Oavsett denna nya lagstiftning kommer Centern att fortsätta verka både för en acceptabel nivå på de s.k. landskapsandelarna och att kommunerna där det bara är möjligt ska avlyftas nu gällande lagkrav. En förändring av den subjektiva rätten till barnomsorg är här ett första men viktigt steg på vägen.

Talman! Genom att det liberala gruppanförandet, via ledamot Asumaa, fokuserade så pass mycket på nyckeltalen så kan jag välja bort den delen helt och hållet. Tack för det, ledamoten Asumaa. Tack, talman!

Tack, talman!

Ledamoten Jansson nämnde finansieringsprincipen, vilket väckte en tanke hos mig.

Utvecklingen av landskapsandelarna från 2009 till idag, en reflektion av den lagstiftning som har införts, ÅHS-lagen ändrades, vi fick KST och hela paketet med sociallagstiftningen, inklusive grundskola och barnomsorg. Vi har även infört en subjektiv rätt till barnomsorg, och så vidare. Tycker ledamoten Jansson att finansieringsprincipen har iakttagits med tanke på den utökning av åligganden som kommunerna har fått i relation till den kompensation som landskapet har givit till dem?

Som centerpartist tycker jag naturligtvis att det kunde ha kommit mer pengar till det kommunala fältet överlag. Men när vicetalman Måtar lyfter detta i en sådan här jämförande process så blir det ganska komplicerat, eftersom det har hänt så otroligt mycket i samspelet mellan kommuner och självstyrelsenivån genom åren.

Om man tänker på att vi en gång i tiden lyfte bort kommunernas ansvar för gymnasialstadiet, i ett skede även ansvaret för sjukvården och jag minns mycket väl att när vi bildade ÅHS så var kommunerna initialt med och betalade ett visst antal miljoner på den tiden. Så det har skett förändringar åt båda håll, så att säga.

Som jag också nämnde i mitt anförande på Centerns vägnar, så det är klart att finansieringsprinciperna från detta parlament inte alltid har respekterats.

Tack, talman!

Lagtingsledamot Jansson, när det gäller tiden från 2009 till dagens datum så kanske man ändå inte kan göra en rättvis jämförelse med ÅHS som jag tror kom i början av 1990-talet eller något liknande. Det var i varje fall en bra tid tillbaka, och skapandet av gymnasieskolan har också funnits länge.

Man kan inte påstå att kommunerna har varit någon vinstmaskin som har genererat onödiga kassor som sedan har kastats vind för våg. Istället handlar det om att kommunerna främst producerar barnomsorg, skola och äldreomsorg i stort. Dessutom får man inte den kompensation för detta som man har fått tidigare. Något har förändrats i politiken här i lagtinget under perioden från 2009 till idag.

Tack, talman!

I stort är det lätt att hålla med vicetalman Måtars scenario som har utspelat sig. Samtidigt måste vi komma ihåg att det finns en begränsad summa pengar. Ledamoten nämnde år 2009, då hade vi just drabbats av de fulla effekterna av Lehman Brothers affärers fruktansvärda baksida, vilket påverkade hela den globala ekonomin. Det handlade inte bara om att ett antal bankanställda fifflade med bokföringen och skapade luftslott, utan det ledde också till en ekonomisk nedgång som var tuff.

Det är klart att kommunerna också har fått stå för en del av den smällen. Dessutom har det fattats politiska beslut som, åtminstone enligt Centerpartiets mening, inte har varit kloka, särskilt när det gäller neddragningar av andelar och liknande.

Det enda jag kan lova är att vi under denna mandatperiod ska se till att något liknande inte sker, det vill säga att den kommunala delen inte blir underfinansierad.

Tack, fru talman! Ledamoten talar om varför Centern accepterar det här lagförslaget. Jag tror snarare att orsaken ligger i att Centern har rört sig, och fortfarande rör sig, från att vara ett konservativt landsbygdsparti till att bli mer och mer ett liberalt stadsparti som fokuserar på tätorterna.

Jag vill också återkomma till diskussionen om finansieringsprincipen och hur vi ser på utvecklingen framåt och bakåt. Det finns exempel i den här regeringen, som ledamoten Jansson stöder, där man har dragit ner på kompensationsgraden för skatteavdrag. Det har ingenting att göra med landskapsandelar; det handlar om beslut som landskapsregeringen fattar. Man har valt att minska kompensationen till kommunerna.

Nog borde vi ändå finansiera skatteavdrag som vi själva har infört till fullo, istället för att dra ner på dem. Vi har redan dragit ner och nästa år har finansministern också flaggat för ytterligare nedskärningar. Det handlar inte om utökad service, det handlar bara om skatter. Det här borde finansieras till fullo, men vi gör inte det.

Tack, talman!

Ledamot Wikström drar nu in igen en mycket större helhet än detta lagförslag. Det är klart att man kan klaga på regeringspolitiken hittills under det senaste halvåret, men sammantaget handlar det ändå om över 50 miljoner som förs till den kommunala nivån varje år, totalt över 50 miljoner.

Det är klart att man kan kritisera mekanismen bakomliggande slutsats som har gjorts, men det är ändå ett försök att se till att helheten påverkas.

Jag delar den oro som jag hoppas att andra också känner här i salen, över vad regeringens nya skattesänkningar kommer att leda till, både på kommunal nivå och för vår gemensamma kassa. De 2 miljarder som tappas på riksnivå kommer att påverka oss igen och pressa självstyrelsekassan rejält.

Jag fortsätter att prata om kostnader. Om vi ska slå ihop kommunerna genom den här kommunsammanslagningslagen för att få ner kostnaderna för kommunerna, så ledamoten Jansson vet mycket väl, precis som jag själv vet, att kostnaderna framförallt i de mindre kommunerna är ett stort problem. Det är inte så att de små kommunerna har stora utsvävningar och kostnader som man kan plocka bort hur som helst, utan det handlar om lagstadgade uppgifter. Så hur är egentligen tanken att man ska spara pengar genom att i förlängningen slå ihop kommunerna?

Jag tror inte ett dugg på de här utredningsgrupperna som ska komma in och berätta för kommunerna att vi måste plocka bort all verksamhet som inte är lagstadgad. De kommuner som har ekonomiska problem har redan gjort dessa nedskärningar.

Nästa steg, om man bara har lagstadgad verksamhet kvar, är att slå ihop kommunerna. Det är dit det här i förlängningen kommer att leda.

Men hur sparar man pengar då, när människor är sjuka eller gamla? Man kan inte spara bort det genom att slå ihop kommunerna. Det blir inga besparingar. Jag tror inte på det här.

Ledamoten Wikström, som är obunden, frestas att vara lite populistisk och prata om kommunsammanslagningslag här. Men kom ihåg att i första hand, och det är därför Centerpartiet stöder förslaget och verkar för det, så handlar det faktiskt om att ge stöd till kommunerna i vardagen när de hamnar i en svår situation. Ingen behöver oroa sig för att en kommun som tillfälligt är på obestånd kommer att bli föremål för någon utredningsgrupp.

Det finns ett starkt nödvändighetskriterium inbyggt i hela det här systemet. För att det faktiskt ska bli något som ledamoten väljer att kalla kommunsammanslagningslag, måste situationen vara så pass exceptionell att inget annat alternativ finns.

Jag tror också mycket på det vi har lovat i regeringsblocket, nämligen att vi ser över lagstiftningen. Här är naturligtvis den subjektiva rätten till barnomsorg ett viktigt första steg.

Tack, talman!

Det här lagförslaget, som jag förstår det, var på gång redan under förra mandatperioden. Det fanns en ganska stor enighet inom dåvarande landskapsregeringen om att denna lag behövde komma vidare. Man ville arbeta med de vägar som vi nu föreslår, och det fanns enighet om att lagen var nödvändig. Kan ledamot Jansson säga varför den aldrig kom till lagtinget?

Tack, talman!

Tack för frågan ledamot Ekström. Om vi backar bandet så hade vi en politisk situation - jag tror att tidigare minister Wikström får svara - där vi var nog överens vid regeringsbordet om att vi behövde det här. Men nu ska jag inte uttala mig Obunden Samlings vägnar, för jag vet inte längre vad de stod för i slutet av mandatperioden när det här var aktuellt. Så jag vågar inte säga något.

Jag upplevde runt ministerbordet att vi var överens, även centerministern och centergruppen tyckte att det här var ett viktigt steg. Men sedan, som nu och då i politiken, fanns det en rörelse bland gräsrötterna som ansåg att detta låg alltför nära valet som kom hösten 2023. Det är mycket mänskligt att konstatera att tidtabellen inte blev den bästa. Jag skulle säga att tidtabellen ställde till det mycket på grund av pandemin, som jag redan nämnt.

Det här lagförslaget påminner mycket om det tidigare förslaget. Det har inte gjorts några jättestora ändringar, men frågorna som tas upp är väldigt svåra. Om de förverkligas kan de få allvarliga konsekvenser. Jag förstår att det är en svår situation. Men om jag uppfattar det rätt så fanns det egentligen inga stora motsättningar mot själva förslaget. Däremot kom förslaget lite nära valet och många bland gräsrötterna ansåg att det var olämpligt att ha det så nära valet. Det var det som var orsaken.

Tack, talman!

Jag kan inte motsäga ledamotens slutsats. Skulle detta ha kommit våren 2022, i god tid så tror jag att man med en ganska avslappnad attityd hade sagt att "det här tar vi, så bygger vi vidare".

Men för Centerpartiets del är just kravet på att ha likviditetsstödsbiten tryggad. Då räddar man den kommunala situationen här och nu. Centern är tacksamma för att regeringsblocket är för att likviditetsstödet måste vara en del av det naturliga.

Det handlar inte om att stötta kommuner, utan om att trygga våra egna människors vardag. Det är ingenting annat, även om en del säger att det handlar om är kommunala, dyra strukturer. Men som sagt, kommunerna är ett effektivt sätt att hantera våra gemensamma pengar på.

Talman!

Jag ska försöka ställa en så lätt fråga som möjligt. Tror ledamot Jansson att denna lag kommer att medföra att kommuner kommer att gå samman på frivillig väg?

Jo, om vi samtidigt, parallellt med detta, ser över lagstiftningen som styr samgångsunderstöden, det vill säga både nivån och kanske även inriktningarna, och då tänker jag på de speciella förutsättningar som gäller för skärgården. Det kommer att behövas en särskild diskussion och analys av den biten. Jag tror att detta sammantaget kan leda till att vi tar ett steg i den riktningen.

Talman!

För ett antal år sedan hade landskapsregeringen en liknande ambition att skapa en ny kommunstruktur och minska antalet kommuner på Åland. I de förslagen ingick så kallade morotspengar. Min uppfattning är dock att, trots dessa morotspengar, fanns det en stark lokal identitet som gjorde att det egentligen inte spelade någon roll hur mycket man "sockrade" budet. Den lokala identiteten var viktigare än att se det större perspektivet och fördelen.

Det är en utmaning för framtiden, det handlar inte om lagen i sig, utan eventuellt om ett "sockrat" bud som kan få våra kommunpolitiker runt om på Åland att tänka om.

Tack, talman!

Jag tycker att det är viktigt att skilja på den lagstiftning som var i kraft fram till 2021 som i praktiken handlade om att skapa en tvingande övergripande struktur. Det fick kommunerna att reagera negativt, så att säga. Jag förstår dem.

Ett exempel är Sottunga, att få status som byalag, det är ingen höjdare i tillvaron att plötsligt ha den statusen.

Men jag är övertygad om att man skulle vara nog så kreativa, jag hoppas att minister Zettermans kommunala tankesmedja funderar på detta och det är kanske dags att hitta några nya strukturer. Exempelvis Lemland är värdkommun för Lumparland, men fortfarande bevaras Lumparlands identitet. Självklart får man lämna ifrån sig det mesta av administrationen och sådant som kan skötas gemensamt, men man hittar ett nytt koncept.

Jag tror att vi måste bli mycket mer kreativa. Det har man gjort i omvärlden, och det finns läxor att lära av.

Tack, talman!

Ledamot Jansson pratar om tryggandet av service och enskilda ålänningars rätt till service, men han bortser från perspektivet att den service som ska tryggas kan flyttas bort från den närhet den idag finns i. Detta kan leda till sämre service och sänkt attraktionskraften för dessa områden om vi genomför tvångssammanslagningar.

Centern har ju tidigare varit en garant för närservice och attraktiva kommuner. Vilken hälsning har ledamot Jansson till de väljare som har röstat på Centern och trott att partiet skulle fortsätta stå upp för detta?

Ledamot Kanborg vända sig med förtröstan sig till centerväljare som frågar honom, Centern står kvar vid grundförutsättningen, det vill säga att kommunerna är det bästa.

Jag tror att ålänningarna idag har kommit till slutsatsen att det är bättre att det finns en bra kvalitet på servicen överlag, än att vi exakt behåller de strukturer som finns idag. Folk värdesätter mera att mor och far har det bra inom äldreomsorgen. Man värdesätter att barnskyddet på Åland fungerar på ett exemplariskt sätt. Det är viktigt att det finns ett fungerande samhälle i en tid när pengarna inte längre är ett överflöd att hantera.

Vi har gått från överskott till underskott, med ett antal miljoner som vi nu behöver hantera. Var ska vi hitta de pengarna?

Tack, talman!

I sitt anförande talar ledamot Jansson varmt för samgångsstöd. Men då kan man fråga sig: varför talar inte ledamot Jansson sig varm för justering av landskapsandelar för att kompensera kommunerna för alla de pålagor som påförs dem, när landskapsandelarna inte har justerats överhuvudtaget? Jo, svaret är enkelt. Landskapsregeringen försöker driva kommunerna till sammanslagning genom tvång. Annars skulle man börja med att kompensera det man har påfört kommunerna.

Jag kan bara konstatera att den Centern som jag lämnade har blivit stadscentern för landsbygden, och våra kommuner har man glömt bort. Eller kan vi förvänta oss att ledamot Jansson och Centern sätter piskan på för att förändra landskapsandelssystemet?

När Centern satt sig i regeringsförhandlingar inför regeringen Sjögrens uppstigande på den politiska kartan var en av huvudfrågorna att säkerställa att landskapsandelarna inte kommer att bli föremål för neddragningar.

De neddragningar som det åländska samhället står inför är stora. Men mycket tack vare Centern kommer dessa utmaningar inte att drabba landskapsandelarna, det vill säga det finansiella flödet till kommunerna för att klara av ålänningarnas.

Det handlar inte om att fälla något centerträd, utan snarare om att konstatera att det behövs mer centerfolk, då kommer vi tillsammans att klara av detta.

Tack, talman!

Bästa lagting och övriga åhörare. Det här är ett mycket viktigt anförande som jag håller för Obunden Samling. Jag börjar med att ta ett djupt andetag, för man blir ju nästan lite fundersam.

Jag börjar där lagtingsledamot Jansson slutade. Lagtingsledamot Janssons minne svek, vilket är ganska märkligt och hör väl till spelet. Vi ser mer och mer att vi inom Obunden Samling snart behöver skaffa ett nytt administrativt system för att hantera alla medlemmar som ansluter sig, inklusive gamla centeranhängare som vill lämna det statsparti som Kanborg kallade det. Om ledamoten Jansson hade ett bättre minne skulle han veta vad vi svarade i de remissrundor som har varit. Han skulle också komma ihåg att det var otänkbart för Obunden Samling att lägga fram sådana här kriskommunförslag under förra mandatperioden, och det var det också för Centern eftersom deras egen styrelse sade nej. Det är den korrekta versionen som alla bör känna till.

Jag fortsätter. Jag lägger undan remissvaret och den mejlkorrespondens som vi har haft och hoppas förstås att salen ska komma ihåg 14 § i arbetsordningen och inte föra så mycket oljud när jag försöker hålla mitt anförande.

Vi måste komma ihåg att det finns klassiska regler som brukar hänvisa till de farligaste orden i det amerikanska språket: "Vi kommer från regeringen. Vi är här för att hjälpa." Nu kommer minister Zetterman och säger: "Vi kommer från landskapsregeringen. Vi är här för att trygga." Vi ska skapa en lag som tryggar den kommunala servicen. Det där är ju bara att använda vackra ord för något som i praktiken är en kommunsammanslagningslag.

Om man tittar på vilka lagar det handlar om så handlar det dels om att skapa lagen om tryggande av kommunal service, även kallad kriskommunlagen. Men det handlar också om att ändra den gamla kommunstrukturlagen. Det gäller att kalla saker vid deras rätta namn. Är det brunt och hårigt och går omkring i skogen med stora horn så är det oftast en älg. Och det här är samma sak, det här är en kommunsammanslagningslag. Det är det som håller på att skapas, och det bör alla känna till. Sedan får man säga att det är för att trygga, för att göra allt möjligt.

När man läser det här lagförslaget kan man se att det var Vårdö och Lumparland som skulle ha träffats av de här reglerna hösten 2024 om reglerna hade funnits.

Talman, vi tittar på hur de ser på detta. Här kommer man från landskapsregeringen och säger att nu ska vi trygga er service. Jaha, säger Lumparland, det är detta ni har velat hela tiden, trygga vår service. Lumparland svarar vidare; sedan 2009 har ni inte gett oss mer pengar, men ni ändrade ÅHS-lagen. Så fort det är någon som ligger någon dag för länge på ÅHS så kostar det multum. Ni införde KST, som inte är något annat än en stor blytacka som man kastar åt den som drunknar. Ni införde hela det här socialreformpaketet med olika detaljerade bestämmelser om vem som ska göra vad och hur. Ni införde också lagen om barnomsorg och grundskola med en massa krav och fördyrande åtgärder. Allt det här har hänt sedan 2009, och i princip har landskapsandelarna stått stilla.

Flera från regeringsblocket har i talarstolen sagt här nu att landskapsandelarna har nog ökat lite. Men vi ska nu tala om landskapsandelarna, vi ska inte tala om de olika skattekompensationerna som man betalar till följd av grundavdrag och resekostnadsavdrag främst. Det är bara för att lagtinget har skapat en lag som säger att kommuninvånarna får göra avdrag i sina beskattningar och därmed betala mindre kommunalskatt, och att vi kompenserar kommunerna för det. Det är ett nollsummespel. Vi betalar pengar för pengar. Det är inte rättvist att räkna in det, utan det är landskapsandelarna som ska stå för de kostnader som kommunerna har.

Då säger Lumparland och flera av mindre randkommunerna; det ser inte riktigt ut som att ni kommer för att trygga oss. Varför har ni inte försökt trygga oss tidigare genom att betala pengar till oss?

Om vi fortsätter så kanske Lumparland också ställer den här helt berättigade frågan: När man jämför kommuner som är jämförbara med oss, så ser vi till exempel att Brändö har 800 000 euro mer i skatteintäkter än vad vi har, och ändå får de 100 000 mer i landskapsandelar. Sottunga kommun, som har 1,8 miljoner euro lägre kostnader, får nästan lika mycket som vi får i landskapsandelar. (Det finns exakta siffror, men jag råkade lämna pappren på min bänk). Dessa jämförelser gör att man blir ganska fundersam.

Lumparlands representant fortsätter att titta. År 2009 fick Lumparland en så här stor andel av vårt verksamhetsbidrag. Verksamhetsbidraget är i allmänhet är negativt, och på den tiden fick vi en så här stor del. Om vi skulle få motsvarande del idag skulle vi få drygt 1,2 miljoner istället för nu drygt 800 000. Alltså en skillnad på 400 000. Varför kan vi inte bara få så som vi fick 2009? Då är det ju bara nollställt, nivån bibehålls och vi beaktar inte ens att ni faktiskt har lagt på oss alla de reformpaket som nämndes: ÅHS-lagen, KST, lag om barnomsorg och grundskola. Skulle Lumparland få samma som vi fick 2009 så skulle vi idag ha gått på plus med ungefär 200 000 euro istället för minus 200 000.

Om man sedan fortsätter att prata med flera kommuner så kommer de flesta tillbaka till att KST-reformen har blivit dyr. De flesta säger också att om vi hade skött det här med till exempel transporterna, så tror vi inte att taxibilarna hade kört omkring på döda personer på dagarna, så att säga, som det har varit.

Det här är den typiska situationen som uppkommer när vi skapar, åtminstone för åländska förhållanden, stora organisationer. De tappar kontrollen på kostnaderna. Tittar man på KST så är soliditeten 15 % och det är absolut den sämsta soliditeten som vi hittar totalt, det var bara Mise som var värre, men de har faktiskt tjänat pengar några år. Men det lär väl ändra sig också.

Tittar vi på KST så är grundavtalet skrivet så att de inte ska kunna gå back. Men om vi tittar på de kriterier som vi ska använda för att se att någon organisation inte riktigt klarar sitt uppdrag, så är en soliditet på 15 % för den som ska sköta socialvården på Åland inte särskilt stabilt.

Om vi fortsätter att titta på detta så drog Sjögrens första regering igenom, i november 2018, ett beslut om en landskapslag om reform av kommunstrukturen på Åland. Vi har fortfarande kommunstrukturlagen och det är den vi ändrar nu. Men den här landskapslagen om reform av kommunstrukturen lyckades vi upphäva eftersom det kom nya kvastar i samband med valet 2019.

Där var tanken att man skulle slå ihop de åländska kommunerna med tvång, men det visade sig att lagen var så formulerad, vilket till exempel Ålandsdelegationen uppmärksammade, att den krävde samtycke från kommunerna. Så det blev ett misslyckande.

Men nu gör man om och gör rätt. Nu skapar man först kriterier som gör att vi skapar kriskommuner och sedan tvingar man fram sammanslagningar. Det här är ju just det som uppkommer när vi har den situation vi har, talman. Vi har uppgiftsmakten och den ekonomiska makten samlad här hos lagtinget och i förlängningen hos landskapsregeringen. Landskapsregeringen säger vad kommunerna ska göra och inte göra. Samtidigt säger landskapsregeringen hur mycket pengar kommunerna ska få för att göra det som de åläggs.

Sedan 2009 har utvecklingen varit mindre pengar och fler uppgifter. Föregående talare, Harry Jansson från Centern, nämnde finansieringsprincipen i gruppanförandet. Det är ett internationellt åtagande som vi har tagit på oss att följa, att se till att landskapet ger tillräcklig finansiering åt kommunerna så att de ska klara sina uppgifter. Men vi följer inte finansieringsprincipen. Det är märkligt.

Jag ska inte vara alltför långrandig. Avslutningsvis ser jag också att vissa grundlagsproblem uppmärksammas i det här lagförslaget. Man hävdar och argumenterar för att grundlagsproblemen ändå inte är så stora, så det här borde gå igenom. Jag väcker nog ett varningens finger. Jag tycker inte att det är tillräckligt tydligt när man definierar, man sätter ett strypkoppel på de kommuner som blir föremål för det här utvärderingsförfarandet. De får inte göra investeringar hur mycket som helst om det finns behov av att låna. Frågan är om det begreppet är tillräckligt tydligt. När har man behov av att låna? Man kan tycka att man har behov av att låna fast man har pengar på banken.

Om vi tittar på Lumparland så berättar de att deras icke lagstadgade utgifter ligger på ungefär 50 000 euro på årsbasis. Det är också fakta. Om vi tittar på landskapsregeringen, hur har deras kostnader utvecklats under den här tiden? Hur mycket icke lagstadgade utgifter har vi? Hur mycket lek håller vi på med, som lagtinget via budget säger att det här ska vi hålla på med? Det är många miljoner, ska jag säga.

Om Obunden Samling skulle få bestämma så skulle de miljonerna inte längre skickas ut. Vi skulle inte betala 1 miljon i året till vindkraft, till exempel, men det är väl ännu mer om vi räknar in Sunnanvindkostnaderna.

Vi skulle fundera på om vi ska ha 2,3 poliser per 100 000 invånare jämfört med staten Finland som har 1,3 gånger. Ska vi ha dubbelt fler poliser här jämfört med resten av landet? Ska vi kasta ut PAF-pengar till höger och vänster och mitt i? Ska vi hantera pensionsfonden på det sätt vi gör? Vi kan konstatera att pensionsfonden, i förhållande till de regler som gäller för att beräkna pensionsansvar och vilka krav som finns på kapital, med råge uppfyllt det och vi har egentligen högre pensionskostnader än vad vi skulle behöva ha.

Det finns mycket pengar som vi skulle kunna styra till kommunerna så att i synnerhet randkommunerna skulle klara sig. Tack, talman!

Tack, talman!

Ja, vicetalman Måtar, det här var bland det flummigaste jag har hört på länge.

Man kan inte hantera ett konkret lagförslag på det sätt som vicetalmannen gör. Man måste ta den här frågan på större allvar än att bara blanda in poliser och annat i jämförelse. Det är sagt som kritik för ett gruppanförande borde ha bättre kvalitet.

När det gäller händelserna 2019-2023 så har jag aldrig upplevt runt regeringsbordet att den obundna representanten skulle ha meddelat att det här färdiga lagförslaget idag skulle vara ett större problem. Däremot hade det också kunnat klargöras lite hos obundna som det görs i alla partier som ingår i regeringsfältet.

Jag har inte heller fått någon signal från gruppledarmötet som hålls varje vecka. Det har inte meddelats att de obundna inte skulle att acceptera den här lagstiftningen. Så det är nog en efterhandskonstruktion á la obundna som vi får uppleva här.

Som det var med vindkraften, partiledare Bert Häggblom och talman etc. är för vindkraften men sen när det kom till valet (… taltiden slut).

Tack, talman!

Jag konstaterar för Obunden Samlings del att jag har stött på en öm punkt. Ledamoten blandar in högt och lågt.

Jag har skriftligt underlag på vilka kommentarer vi har gett till det här kommunsammanslagningspaketet. Centern hade förstås ansvarig minister under förra perioden, och det finns en orsak. Nu har vi en liberal ansvarig minister som lägger fram detta utan tvekan. Centern kunde inte göra det eftersom styrelsen i Centern sade nej och det gör gräsrötterna ännu i Centern. Det är vad jag har sagt, och det står jag fast vid.

Man har lämnat ett yttrande under resans gång, sade vicetalman. Bästa vicetalman Måtar, som politiker får vi yttranden hela tiden. Det är nog faktiskt runt regeringens bord, på gruppledarmöten och givetvis på trepartimöten som man för fram kritik som också når den ansvariga ministern. Ni kan inte bara sitta och skriva något som inte når ministern i det här fallet.

Det är en nyhet för mig att ni ska under resans gång, med ett antal remisser, skulle ha skrivit något. Om Obunden Samling, mot förmodan, tar plats vid regeringsbordet igen, så kom ihåg att det är samverkan och diskussion som är A och O om man vill ha framgång.

Tack, talman!

Jag vill påstå att jag deltog i nästan alla gruppledarmöten under förra mandatperioden och gjorde anteckningar. Just nu har jag faktiskt svårt att minnas att vi ens någonsin diskuterade kommunstrukturlag eller kriskommunlagen, eftersom det var en så känslig fråga. Den fördes aldrig ordentligt fram. När den väl togs upp gav vi skriftlig feedback och kommenterade bland annat de olika kriterierna, som vi nu ser har förändrats något jämfört med det lagförslag som dåvarande minister Jansson presenterade.

Tack, talman!

Jag fortsätter väl traditionen här, vicetalman, genom att kasta fram siffror som kommer. Jag tänker att man kunde vara lite konkret för en gångs skull. Jag tänker på landskapsandelarna, kompensationen år 2009. Vad var det för summa som betalades ut det året, enligt vicetalmannens uppgifter?

Drygt 40 miljoner betalades ut i landskapsandelar 2009 och 2023 så var det också drygt 40 miljoner kan man avrunda det till. Det är de siffror som jag använder.

Okej, då behöver jag titta närmare på det, för jag får nog helt andra siffror när jag tittar på bokslutet från det året, men jag låter det vara osagt.

Jag lyssnade väldigt noga nu, men hur jag än lyssnade så kunde jag inte höra obundnas eget förslag på hur vi ska trygga den kommunala servicen.

Jag förstår att man har mycket kritik mot det här förslaget. Det är lätt att ha det. Det är enkelt att kritisera vad det får för konsekvenser, och man kan tycka att det är väldigt jobbigt att göra saker på det här sättet.

Jag vill understryka att jag inte uppfattar förslaget som att grundsyftet är en sammanslagning av kommuner. Grundsyftet med det här förslaget är att trygga den kommunala servicen, och det behöver göras. När kommuner inte har råd att betala för att driva verksamheter, så måste medborgarnas service tryggas.

Så vad har obundna tänkt? Vad är det som är bättre? Ska vi sticka huvudet i sanden? Hur ska vi göra?

Tack, talman!

Vi ska titta på landskapsandelssystemet och reformera det. Idag har vi ett landskapsandelssystem som kan liknas vid en karta, men verkligheten stämmer inte överens med denna karta. Då måste man ändra kartan.

Vi har en situation där flera kommuner upplever detta problem. Jag har pratat med tidigare kommundirektörer som berättar att det förr i tiden var lättare att kompensera. Om man hade ett visst antal äldre på Oasen eller på De Gamlas Hem, så fick man ersättning för det. Om man hade ett visst antal elever i skolan, så fick man också ersättning. Nu används olika schabloner, det finns skärgårdstillägg och allt till höger och vänster, vilket gör att systemet blir snedvridet. Vissa kommuner får för mycket, medan andra får för lite.

För att trygga och underlätta för kommunerna måste vi minska kraven i lagstiftningen. Till exempel borde tvånget att höra till KST ändras. Åland kan ha två socialvårdsområden till exempel (… taltiden slut).

Tack, fru talman!

Jag har förståelse och sympati för resonemanget om finansieringsprincipen. Det är ju inget nytt. Det har varit en del av debatten länge, att påföra uppgifter utan att ta ansvar för att de ska kunna finansieras.

Men jag vänder mig ändå emot det här resonemanget, som kommer från obundna, nästan lite slentrianmässigt. Det handlar om att vi ska sänka lagkraven och ge mer pengar till kommunerna. Alltså, vi ska sänka kraven i lagstiftningen till exempel när det gäller tillgången till barnomsorg. Samtidigt ska vi ge mer pengar till kommunerna.

Då undrar jag: Vad är målbilden? Vad är den obundna målbilden i det här? Är det att så lite som möjligt ska komma från den här salen, men så mycket som möjligt till kommunerna, både när det gäller ekonomi och möjlighet att bestämma själva? Jag är nyfiken på vad grundresonemanget är.

Grundresonemanget är att det finns ett samhällskontrakt. Enligt den så kallade finansieringsprincipen ska vi i lagtinget fatta beslut som säkerställer att kommunerna har en tillräcklig finansiering. Det löftet, det samhällskontraktet har vi brutit.

Vi har prioriterat många andra saker. Till exempel hoppar säkert Hållbart Initiativ jämfota över att vi betalar 1 miljon om året till vindkraftsproduktionen i Eckerö, vilket säkert känns jättebra för er. Men många ålänningar anser att de pengarna istället borde gå till kommunerna. Det är också vad Obunden Samling anser.

Tack, talman!

Det blev nästan blivit en liten tävling mellan Centerpartiet och Obunden Samling om vem som är mest konservativ. Det var det som fick mig att engagera mig. Jag vill också påpeka att det finns progressiva krafter i det här parlamentet. De heliga korna måste ifrågasättas.

Det är därför jag reagerar på förslaget att lösningen för att hantera de ekonomiska problemen i kommunerna är att vi sänker lagkraven, enligt Obunden Samling. Ska vi verkligen gå tillbaka till en tid då bygden styrdes av polisen, läraren och läkaren? Vad är det för krav vi ska ställa härifrån?

Jag förstår, som sagt, den här finansieringsprincipen och att Obunden Samling reagerar på den. Men att direkt börja prata om att vi ska sänka lagkraven och att vi ska ge kommunerna mer frihet att bestämma själva, det väcker frågor.

Tack, talman!

Ledamoten Röblom får det att låta, jag föreslog bara att vi ska titta på hur finansieringsförhållandet var 2009. Om vi skulle behålla det förhållandet, var vi då helt ute och cyklade 2009? Var det så annorlunda det året? Måste vi verkligen säga att vi då var tillbaka till att länsman, läraren och läkaren bestämde? Det låter på lagtingsledamot Röblom som att jag har sagt att vi ska tillbaka till 50-talet, men det har jag aldrig sagt.

Jag har istället föreslagit att vi ska titta på hur det såg ut 2009. Var vi helt ute och cyklade då? Hade medborgarna inte någon form av service och rättigheter?

Jag säger också att vi bör se över de lagstiftningar vi införde. Vi gjorde ändringar i ÅHS-lagen 2011, om jag minns rätt. Vi införde socialvårdspaketet någon gång 2018 och 2019, och det trädde ikraft 2020. Vi genomförde också lagstiftning kring skola och barnomsorg. Vi kan absolut titta på lättnader där.

Talman!

Den här lagstiftningen handlar om att trygga kommunmedborgarnas service. Centern är ett parti som tar ansvar. Vi anser att det är nödvändigt att det finns en laglig grund och ett regelverk som säkerställer kommuninvånarnas trygghet om en kommun av ekonomiska skäl inte längre klarar av att utföra sina lagstadgade åtgärder.

Denna lagstiftning om verktyg och beskrivningar hur den kommunala självstyrelsen ska tryggas. Den beskriver också hur en kommun ska hanteras i samarbete med kommunen och landskapet, om det uppstår en svår situation.

Samtidigt sker en översyn av lagstiftningen, det vet ledamoten också. Vi har diskuterat detta, och jag har fått svara på frågor kring den subjektiva rätten. Självklart är ledamoten medveten om att vi har genomfört en utvärdering av landskapsandelarna, och den processen pågår fortfarande.

Vicelantrådet Hambrudd läste upp vad en av de två lagar vi nu behandlar handlar om. Jag vet inte om det var med flit eller om det var av misstag, men varför talar vicelantrådet bara om den lagstiftning som rör utvärdering av kriskommun? Den andra lagen, som hör ihop och som inte skulle behöva vara med här, är ju kommunstrukturlagen och det är där man inför de bestämmelser som gör att en kriskommun kan slås samman med en annan.

Detta är den stora saken. Det skulle inte vara lika mycket diskussion från vår sida, även om det fortfarande skulle finnas vissa invändningar, om vi kunde lämna bort bestämmelsen om tvångssammanslagning i kommunstrukturlagen. Tala lite om den, vicelantråd Hambrudd!

Tack, talman!

Jag vill återigen ställa frågan: Vad handlar det egentligen om i grunden? Jag tycker att diskussionen ibland blir en blandning av päron och äpplen. Vi vill naturligtvis att våra kommuner ska vara livskraftiga, men vi måste också se på hur verkligheten ser ut idag.

Vi har ett regeringsprogram där vi i Centerpartiet har varit mycket tydliga med att landskapsandelarna inte ska minskas överhuvudtaget. Vi måste ta hänsyn till både kommunerna, landskapet och hela samhällets ekonomi. Därför är det viktigt att vi ser över de ekonomiska förutsättningarna. Av den anledningen måste vi också granska lagstiftningen. Vad kan vi göra för att mildra situationen och få ner kostnaderna? Det är självklart.

När det gäller kommunstrukturslagen så har det skett betydande förändringar under den förra mandatperioden.

Tack, talman!

Jag märker tydligt att vicelantrådet Hambrudd inte vill tala om ändring av kommunstrukturen, där vi inför möjligheten att tvångssammanslå kommuner. Jag förstår att det som centerpartist är det känsligt att diskutera att ni med vett och vilja inför dessa bestämmelser.

Dessutom säger vicelantrådet här att det var bestämt att Centern inte går med på att minska landskapsandelarna. Ändå har ni minskat kompensationen för resekostnads- och grundavdraget, det har ni varit med och dragit igenom här i lagtinget sedan ni kom med i regeringen. Är inte det en minskning, även om det handlar om skattekompensationen? Så det är inte direkt landskapsandelar, men det innebär mindre pengar till kommunerna.

Tack, talman!

Jag blev lite fnissig först när ledamoten Måtar pratade om något brunt och hårigt som går runt i skogen. Då tänkte jag att det var en metafor för det egna partiet. Men så var det tydligen inte.

Jag hoppas att de som lyssnar utanför det här rummet förstår att det som vicetalman Måtar anför som sanningar är ett mishmash av påhitt, fördomar och någon slags Trumpinspirerad politisk retorik med rötter i "Säg vad du vill Åland". Det är inte fakta, alla de här siffrorna som sprutar ut i det här anförandet.

Jag undrar om det någonstans finns en guldgruva med pengar som bara Obunden Samling känner till? En gruva som vi skulle kunna ösa ur för att kasta pengar åt alla håll, till alla platser där det kan tänkas behövas, utan att behöva bry oss överhuvudtaget om det som vi andra vet: att det finns en begränsad kassa som vi behöver förhålla oss till.

Lagtingsledamot Fellman når nya höjder eller bottnar i sin retorik. En av de värsta att måla upp andra som demoner, samtidigt som hon kanske är den första som klagar när folk tycker att hennes retorik är synnerligen beklaglig här i lagtinget.

Jag skulle kunna sluta där, men när det gäller de siffror jag har lagt fram, så är det här siffror som kommunerna själva framför, ni kan ta ut det från registratorn. Det är förstås farligt att begära papper från registratorn, och använd rätt e-post om ni gör det, så att ni inte blir beskyllda för att göra något fel när ni begär information.

Men det här är ju information direkt från kommunen, direkt från hästens mun, som man ibland säger. Inte är det något fel på de här siffrorna. Det är ju lagtingsledamot Fellmans bedrövliga sätt att svart- och brunmåla andra partier som får stå för det.

Tack, talman!

Jag reagerade starkt på hur ledamoten Måtar demoniserade och beskrev Kommunernas socialtjänst som att man kastar en blytacka åt någon som drunknar. Det handlar om en hel myndighet med människor som på ett professionellt och hängivet sätt ägnar sig åt socialt arbete. Det gäller barnskydd, tidigt stöd för familjer, specialomsorg, missbrukarvård och familjerådgivning, bara för att nämna några av de områden som Kommunernas socialtjänst arbetar med.

Vicetalman Måtar påstår att det är KST:s fel att man kör omkring med döda personer. Hela den situationen är ett arv från kommunernas tid, och det finns mycket som fortfarande behöver redas upp, vilket KST inte ens har hunnit med än.

Så hur kan man komma med sådana påståenden?

Tack, talman!

Det är intressant, för det är konstigt att det händer just nu att det förefaller vara lite dålig koll på verksamheten.

När det gäller KST, så har jag sagt att det är lagtinget som har infört bestämmelsen om KST och som har sagt att det bara ska finnas ett socialvårdsområde på Åland. Lagtinget har också angett att det här inte går att lösa via upplägget med värdkommuner.

Jag har inte uttalat mig om att taxi-bedrägeriet förefaller vara baserat på dålig förvaltning, det vidhåller jag. För övrigt har jag inte uttalat mig om det. Jag förstår att KST:s ordförande Fellman sitter här och är förstås lite extra känslig för kritik mot KST. Men jag står fast vid det jag har sagt.

Talman!

Jag måste också konstatera att vicetalmannens anförande innehåller många slängar fram och tillbaka, inte alltid välgrundade. Detta gör det förstås svårt att bemöta, vilket kanske är en viktig del av hela idén med anförandet.

Vi tittar på några av de delar som ledamoten lyfte. Finansieringsprincipen, där kan vi konstatera att beskattningsrätten, som absolut inte är gängse inom de europeiska kommunerna i den utvidgad del vi har i Norden, är en otroligt viktig del i kommunernas finansiering. Ett motsvarande system finns till exempel inte i södra Europa, och konventionen är europeisk.

Om vi ser på tilldelningarna över tid kan vi konstatera att när de obundna satt i regeringen betalades det ut 35 miljoner euro och år 2023 var den totala utdelningen 47 miljoner euro.

Tack, talman!

När det gäller finansieringsprincipen och beskattningsrätt så hjälper beskattningsrätten inte särskilt mycket, lagtinget kan ändå införa skatteavdrag som gör att beskattningsrätten dras ner, om man sedan inte kompenserar fullt ut för de skatteavdrag som beviljas genom lagstiftning.

När det gäller tilldelning över tid och så vidare så tittar man på den totala ersättningen och dess förändring från Sjögren 1 regeringen 2015-2019 och sedan Thörnroos regeringen 2019-2023, så kan man konstatera att det har getts extra pengar till kommunerna. En speciell orsak till varför det kanske inte blev mera var dessa coronapengar som gavs till kommunerna, som inte behövdes då, vilket man kan se så här i efterhand. Det blev som en extra kompensation, och det finns en förklaring till detta.

Om vi nu talar om den totala utdelningen för att göra det här lite mindre obegripligt, så kan vi sammanfatta det på ett mer koncist sätt.

År 2018 betalades 39 miljoner till kommunerna, år 2023 var summan 47 miljoner, och budgeten för 2025 är det 55 miljoner. Det innebär att från den tid när vicetalman Måtar satt med i regeringen, så kan vi se en ökning från 47 till 55 miljoner enligt uppgifter från förvaltningen.

Hela grunden i vicetalman Måtars exempel är att han plockar ut de siffror som får situationen att framstå som allra värst i vicetalman Måtars värld, han lyfter fram dessa siffror och konstaterar också enskilda exempel.

Vi vet ju att lagstiftningen måste fungera generellt enligt systemet. Vi vet också att ändringar i landskapsandelssystemet brukar leda till att någon kommun får mindre, någon annan mer.

Tack, talman!

Minister Zetterman, de här siffrorna känner jag inte igen. Jag misstänker att de siffrorna inkluderar det som betalas till KST. Dessutom handlar det inte bara om landskapsandelar, utan de innehåller även skattekompensationerna. För att göra det mer begripligt måste vi tala om landskapsandelarna isolerat. Skattekompensationen är ju bara pengar för pengar.

Det här är siffror som jag gärna skulle vilja diskutera i en enskild debatt. Vi behöver återkomma till detta och sätta oss ner för att prata om det i en timme för att verkligen förstå siffrorna. De siffror jag har kommer från kommunerna.

Talman!

Vicetalman Måtar nämnde att landskapsandelarna från 2009 till 2024 har ökat för lite. Skulle de har ökat i proportion till vad som har kommit i pålagor så skulle en kommun öster om Lemland vara på plus. Det kan stämma, för 2009 betalade landskapet ut 41 miljoner, medan man 2024 betalade 55 miljoner, det är plus 14 miljoner.

Samtidigt, under den här perioden, har befolkningstakten i den nämnda kommunen minskat. År 2009 hade kommunen 391 invånare, medan det år 2024 var 371, vilket innebär en minskning med 20 personer. Vi vet att finansieringen av kommunerna kommer från skatter och landskapsandelar. Vad anser vicetalmannen om skattebasen som har minskat, kunde det vara en faktor som också påverkar situationen?

Lagtingsledamot Asumaa har inte studerat sin östra granne tillräckligt mycket, eftersom skatteintäkterna har ökat. Det är det som har räddat kommunen under den här perioden. Skatteintäkterna har ökat väsentligt.

Den här siffran på 55 miljoner, men jag talar om 40 miljoner år 2009 och drygt 40 miljoner år 2023. Jag talar bara om landskapsandelarna. Jag talar inte om skattekompensationen. När vi hittar på avdrag som kommunerna hamnar ut för och får mindre skatteintäkter än tänkt, då ska vi kompensera dem, men det gör vi inte. Vi gör det till viss del, och det är pengar mot pengar. Det går inte att tala om det. Vi måste tala om landskapsandelarna.

Tack, talman!

Jag återkommer ännu till den befolkningsminskning som har skett. Jag vet att kommunerna finansieras med skattemedel från kommuninvånarna. Skatterna ökar för lönerna ökar givetvis, men skattebasen vad gäller befolkningen har minskat med 20 personer.

Är det inte så att detta är en avgörande faktor för finansieringen av kommunal verksamhet? Till exempel kostar grundskolan i Lemland 2 miljoner euro, men kommunen får endast 500 000 euro i landskapsandelar och 1,5 miljon euro måste därför betalas av kommuninvånarna.

I de kommuner där befolkningen ökar, ökar också skattebasen och skatteintäkterna. Däremot, i den här kommunen som nämndes som exempel så minskar befolkningen. Jag tror också att en faktor är att det blir svårare att finansiera hela kommunen när det blir färre invånare.

Tack, talman!

När det gäller befolkningsökningen och minskningen så nämnde ledamot Asumaa att det handlar om 20 personer. Jag kan inte se att en förändring på 20 personer skulle berättiga en minskning av landskapsandelarna med 400 000, vilket är det exempel jag har lyft fram här. Detta utgående från information direkt från den berörda kommunen.

Den typen av ökningar eller minskningar är så pass små att de inte direkt innebär minskade kostnader. Man måste fortfarande ha skolan kvar även fast det ett år är lite färre elever och så vidare och samma med åldringshemmet och daghemmet. Man måste titta på de verkliga kostnaderna, och det har vi inte gjort.

Det här landskapsandelssystemet som vi har beaktar inte verkligheten tillräckligt mycket.

Tack, fru talman!

Namnet på detta lagförslag är "Tryggande av kommunal service", och då kan man fråga sig: För vem? Jo, det är för människorna och medborgarna – ålänningarna som bor i våra kommuner. Måtar nämnde väldigt lite de människor som det faktiskt berör.

Man pratar mycket om de existerande strukturerna i kommunerna och hur vi ska upprätthålla dem. Det här är ett verktyg. Den här lagen syftar enligt oss till att på laglig grund säkerställa att vi skyddar medborgarna, om man kommer i den situationen att den existerande kommunstrukturen inte längre fungerar. Vi anser att den inte längre riktigt fungerar.

Vi behöver självklart säkra den lokala bygdeidentiteten, eftersom den är viktig för ålänningarna. Men det går ju inte runt rent ekonomiskt.

Vad är de obundnas förslag? Ska vi fortsätta som vi gör och bara trycka på mer landskapsandelar? Vad är Obunden Samlings målbild för att öka kommunernas välstånd och få kommunerna att må bra? Det framgick inte riktigt i gruppanförandet.

Det här är ju lite samma fråga som lagtingsledamot Röblom redan ställde, men lagtingsledamot Påvals förtjänar ju ett svar.

Vi ska komma ihåg vad det är för service vi talar om. Det som kommunerna huvudsakligen håller på med ännu är äldreomsorgen, grundskolan och barndagvården. Det är det stora, de har även vissa andra sociala bitar kvar också. Det är dessa områden som ska tryggas, och vi kommer inte att spara pengar på dem.

Lagtingsledamot Påvals nämnde bara själva tryggandet, men det handlar också om att kommunstrukturlagen ska ändras som säger att vi tvångsanslår om vi inte får ordning på ekonomin. Den här ekonomin får man inte ordning på om vi inte skjuter till mer pengar. Ska det annars sparas så ska skolan, äldreboendet eller daghemmet stängs. Det är så man sparar.

Tack, fru talman!

Skolor, dagis och butiker har stängts på den åländska landsbygden under de senaste 40 åren. När jag gick i högstadiet i Godby fanns det flera grundskolor på norra Åland som barnen gick i, men som inte längre existerar idag. Många butiker har stängt och flera av institutioner försvinner med dagens system och håller på att försvinna en efter en. Anledningen är att det inte finns pengar att finansiera dem.

Jag vill återigen påpeka att Måtar glömmer människan i det här. Han nämnde att KST är som en blytacka som man slänger till någon som drunknat. Det var faktiskt ganska osmakligt. Vi vet alla här inne varför KST skapades. Det berodde på att vi inte hade en fungerande socialvård på Åland tidigare, och det kan jag personligen skriva under på.

Just nu finns det flera ledande kommunpolitiker här inne, och många i majoriteten tycker att det här är ett vettigt förslag. Det är något som är nödvändigt att göra. Jag tycker att vi bör tänka efter: vad är bara politisk retorik och vad är verklighet? Det är människor bakom besluten. Kom ihåg det!

Tack, talman!

Ledamoten nämnde sin egen skolgång, som troligtvis inleddes i Vårdö grundskola.

Vårdö och Lumparland, som jag sade i inledningen av mitt anförande, är de kommuner som drabbas först av dessa regler och som riskerar att sammanslås.

Om man ska spara något, så innebär det i så fall att man måste stänga skolan på Vårdö. Det är Obunden Samling emot. Vi vill att skolan ska finnas kvar på Vårdö, likaså äldreboendet och barndagvården. Men det kommer inte att fungera om vi inte ger mer pengar till Vårdö och kompenserar dem för de kostnader som de har haft, eller om vi inte lättar på lagstiftningen och den detaljstyrande administration som vi har skapat åt kommunerna under de senaste 15-20 åren. Det är så som vi kan säkerställa att vi har skola, äldreomsorg och barndagvård kvar, såsom det är idag.

Tack, talman!

Detta lagförslag har klara konstnärliga och litterära kvaliteter. Det för tankarna till den belgiska konstnären René Magritte. Närmare bestämt konstverket ”Bildernas bedrägeri” (La Trahison des images). Ni vet, bilden av en pipa och så undertexten ”Detta är ingen pipa” och detta är ingen kommunreform. Eller för att citera så är ”avsikten inte att åstadkomma en kommunreform”. Klart det är en kommunreform! Och det är inget pinsamt med det.

När de så kallade nödvändighetskriterierna uppfylls ges ju landskapsregeringen en betydande prövningsrätt kring vilka kommuner som är med i den utredning som regeringen äger makt att besluta om. Det kan vara 2 eller 16 kommuner.

När man läser lagförslaget är det lätt att se lagförslaget som en het potatis som kastats mellan regeringspartierna - och som studsat några gånger på centerfältet för att svalna. De snirkliga formuleringarna vittnar om att många i regeringsblocket ansträngt sig hårt för att, så att säga, hålla ”ryggen fri”. Och bra så, det är ert jobb att göra det.

Det finns dock några positiva saker att säga om förslaget: Det är det första livstecknet från "Aktion 2021-rapporten" samt att landskapsregeringen börjar fundera på hela det offentliga Ålands effektivitet. Det är bra.

Det finns tre paragrafer som har verklig betydelse, övriga paragrafer är mer eller mindre kopior av rikslag för att förenhetliga fastighetsgränser vid kommunsammangång. Vi moderater tycker förstås att det är viktigt att respektera egendomsskyddet, men det är ingen ”kioskvältare” att egendom respekteras genom dessa paragrafer. Det handlar om rikslagstiftning som intas för att vinna enhetlighet och överskådlighet. Geografiskt sammanhängande enheter är bra.

Övergångsstöd är helt okej, detta har dock historiskt och hittills inte varit någon avgörande faktor. Vi välkomnar ett utlåtande från finans- och näringsutskottet och de gör en lite närmare analys av de ekonomiska nyckeltalen och mekanismerna som triggar en kommunreform.

Orsaken till att kommunerna är pressade är emellertid stegrade lagkrav från landskapet, t.ex. subjektiv rätt till barnomsorg. Det är viktigt att se det. Det är också viktigt att landskapsregeringen så tydligt hänvisar till grundlagsutskottets praxis redan i ingresserna. En viktig del av landskapsregeringens arbete är att normalisera rätten till barnomsorgen, så att vi kan återgå till att stöda en arbetslinje och uppmuntra till arbetssökande, det behöver vårt samhälle här och nu. Och, talman, kommunerna behöver det också.

I stort är lagförslaget ett steg i rätt riktning, men fortfarande för krångligt för de kommuner som vill göra det. Vi ber lag- och kulturutskottet att undersöka möjligheter till förenklingar. Vi menar att lagförslaget delvis - men inte helt - utgår ifrån en sådan ambition, att göra det enklare. Det här framskymtar i kapitel 5.2 i lagförslaget: ”En annan premiss har varit att inte göra själva förfarandet för komplicerat, trots att en kommuns ekonomi är så komplex att ett visst antal parametrar ändå måste beaktas.” Enklare tack! Vi befarar att det beskrivna förfarandet kommer att vara så tungrott att vi hinner ha lagtings- och kommunalval innan det är klart. Och så börjar vi om igen.

Begränsningen av investeringar är rätt tänkt, men kan i praktiken få absurda konsekvenser för t.ex. Föglö som behöver bygga en ny skola och plötsligt inte ”får”.

Sen finns det, talman, några spekulativa inslag i förslaget, jag ska ta lite högläsning: "Förslaget innebär ändå med säkerhet en ökad ekonomisk trygghet för både kommuninvånare, kommunala beslutsfattare och landskapsregeringen". Och så avslutas det med: "Denna ekonomiska trygghet kan hypotetiskt sett vara en väsentlig inbesparing i form av uteblivna förluster för kommunerna och landskapsregeringen." Lite modigare skrivningar hade vi önskat än att "hypotetiskt är detta bra" även om det nog är en säker skrivning som håller ryggen fri.

I en helhetsbedömning landar vi i att vi idag är någonstans mellan neutrala och svagt positiva. Det positiva är att det införs en ”lägsta nivå” för kommunerna, men frågan är hur effektivt det blir i praktiken med alla nämnda hängsel och livremmar. Detta är helt klart är ett litet steg i nödvändig riktning, men fortfarande omgärdat av en del krångel.

Talman! När du gifter dig ska det räcka med att säga ”ja” en gång och sen är ni gifta och delar ekonomi. Analogt: om man konstaterar med en livspartner att nu är det dags att gifta sig, då ska man inte behöva säga ”ja” 5 gånger och vänta i farstun i två mandatperioder. Då vill du nog bara flytta ihop och skaffa ett gemensamt konto. Om du frivilligt vill göra en kommunreform så ska det vara enkelt och regeringen får gärna fånga en annan het potatis, dvs. titta på hur man gör livet enklare för kommunerna.

Denna lag handlar dock substansmässigt inte om två jämbördiga parter som fattar tycke för varandra. Detta är inte en glad kommundans på ungdomsgården där giftastycke uppstår. En mera passande liknelse är att det handlar om en festdeltagare som blev för full, ramlade i diket tre gånger och sen ropar ur diket med hes röst ”nu måst nån ta hand om mig!” Är det då en festdeltagare som ska ta hand om den som ligger i diket eller alla? Det är frågan. Tack för ordet!

Tack, talman!

Tack ledamot Valve. Det var ett väldigt konstruktivt och positivt anförande, det måste jag säga.

Den här festdeltagaren ska tas om hand av alla, var det en analogi till att vi ska ha en kommun på Åland?

Den raka frågan när det gäller ekonomin: Tycker Moderaterna att ålänningarna generellt är belagda med för mycket skatt, eller vi ålänningar överbeskattade?

Talman!

Det är en lurig fråga med tanke på hur överblicken ser ut över den åländska beskattningen. Generellt sett välkomnar Moderat Samling alltid skattelättnader som stimulerar till arbete och uppmuntrar till arbetssökande. Vi anser att det är en vettig åtgärd.

För oss kommer arbetet i finans- och näringsutskottet samt nyckeltalen att bli avgörande för hur vi ställer oss till hela det här lagpaketet.

Tack, talman!

Absolut, vi ska titta på nyckeltalen när vi gör vårt utlåtande till lag- och kulturutskottet.

På ett mer generellt plan är jag också nyfiken på hur Moderaterna ställer sig till vad som är viktigt. Det viktigaste är människan, en god äldreomsorg, en bra skola och en meningsfull fritidsverksamhet, etc. Är det dessa aspekter som är viktiga, medan mindre viktigt är vem som producerar och hur de produceras?

Med detta vill jag säga att vi idag producerar en välfärd som är alldeles för dyr i förhållande till hur vi strukturerar den. Därför har jag en första fråga: Är ålänningarna överbeskattade? Jag vågar tro att fler och fler ålänningar ser över sin plånbok och konstaterar att de får mindre och mindre kvar. Vad är då det viktiga? Att vi producerar välfärden på ett kostnadseffektivt och kvalitativt sätt som möjligt eller är det kommungränserna som ska styra?

Jag tycker det är lite otroligt att jag får frågan om ålänningarna överbeskattas från en regering som avskaffade sjukdomskostnadsavdraget, och tog 1 miljon euro av ålänningarna. Men okej, jag ska försöka besvara ledamoten Holmbergs fråga.

Det viktigaste, för att citera ledamoten Jansson, är att mor och far har det bra. Det som är bra med det här lagförslaget är att det läggs ett golv för kommunerna. Den ambitionen är bra. Jag vill vara tydlig med att det är en bra sak att det nu finns ett golv, även om vi behöver titta närmare på nyckeltalen och de mekanismer som aktiverar det förfarande som jag beskrev i mitt anförande.

Talman!

Vad jag kan förstå så var Moderaterna med och godkände den här framställningen förra mandatperioden. Man kan väl ha både förståelse och respekt för det. Man får inte igenom allt när man sitter i majoritet.

I grunden utgår jag ifrån att Moderaterna ställer sig bakom lagen som koncept. Så uppfattar jag också Moderaternas gruppanförande.

En sak som jag reagerar på är ledamoten Valves ganska hårda uttalanden om de så kallade pålagorna på kommunerna. När det gäller till exempel den subjektiva rätten så var ju Moderaterna med och införde den. All lagstiftning som hör till socialvårdslagstiftningen, den nya grundskolelagen och bildandet av KST, har ju just Moderaterna varit med och fattat beslut om.

Talman!

Pålagor på kommunerna är en allmän trend. I den här mandatperioden har vi haft flera lagförslag, där en del handlar om blankettlagar, som innebär ökade pålagor på kommunerna. Ibland har det varit så att konsekvenserna inte ens har beskrivits för kommunerna i lagförslaget, och de har efteråt upplevt vad det innebar.

Därför välkomnar jag mer exakthet i konsekvensbeskrivningarna kring vad dessa lagar innebär för kommunerna och det kommunala fältet.

Talman!

Jag tror att vi kan vara överens om att det som kan uppfattas som onödig byråkrati eller oproportionerliga bestämmelser ofta kostar mycket, men ger lite nytta. Det är något vi alla söker lösningar på för att eliminera. Det har varit en ambition för många landskapsregeringar, och vi arbetar också med den här frågan tillsammans med kommunerna.

Det till trots, anser jag att Moderaterna, liksom partiordförande Wille Valve, inte kan fråntas ansvaret. De är det enda partiet som har suttit i alla regeringar under de tre senaste mandatperioderna innan denna. När det gäller de reformer som kommunerna uppfattar att ha varit väldigt kostsamma, har Moderaterna faktiskt varit med och drivit igenom varenda en av dem. Det tycker jag är viktigt att påpeka med anledning av ledamoten Valves anförande.

Det låter som att min kritik har träffat rätt. Jag måste säga att det är imponerande att ni har fått hit detta till salen. Det kunde ha varit betydligt värre med tanke på den misstänksamhet som verkar råda mellan regeringspartierna.
Det är ändå hyfsat enkelt.

Men om två kommuner vill gå samman är det nog ett önskemål att det ska vara så enkelt som möjligt. Tyvärr är det inte så idag. Och inte heller förfarandet med tryggandet av kommunal service är, med all respekt sagt, särskilt enkelt.

Talman!

Ledamot Valve pratar om det konstnärliga i lagförslaget, och jag är böjd att hålla med. Om ledamot Valve tillåter, skulle jag vilja backa bandet lite.

I höstas, när vi debatterade en lag om tillfälligt likviditetsstöd till kommunerna, hade vi en finansminister som uttryckligen sade att detta var tillfälligt, för att man skulle komma med åtgärder i kriskommunlagen. Nu, i beredningen av detta, säger man att man ska komma med en ny likviditetsstödslag med lösningar för situationen.

Har ledamot Valve samma minne av att regeringen verkar ha bytt fot? Har Valve några teorier om varför regeringen agerar på det här viset? Man säger en sak och några månader senare gör man något helt annat.

Ja, det är en infamt bra fråga, men jag måste nog passa på den för att inte själv förfalla in i den spekulation som jag kritiserade i mitt anförande.

Talman!

I motsats till föregående talare vill jag påstå att det här inte är en kommunreform. Det är ett pytte, pytte litet steg i den riktningen, men det är inte en kommunreform och vi socialdemokrater beklagar detta på sätt och vis, eftersom vi tror att den dagen kommer. Den dagen närmar sig med stormsteg, när vi kommer att tvingas göra något större. Kanske kommer vi då inte längre att kunna göra det bästa för helheten, utan istället göra det som vi blir tvungna till.

Vi anser att Åland och ålänningarna skulle tjänas bättre av färre kommuner, men det har inte med det här lagförslaget att göra. I den nuvarande regeringskonstellationen har vi kommit överens om hur långt vi kan gå i den frågan, och det handlar om att trygga servicen för kommuninvånarna, även om kommunen hamnar på obestånd.

Det här är en nödlösning - i bemärkelsen en lösning i nöd. Det är nödvändigt att sådan lagstiftning finns på plats. När en kommun kommer till en situation när man inte längre klarar av att betala löner till lärarna, maten till de äldre som bor på ESB-boenden eller plogningen på vintern, och det inte finns något alls att göra för att lösa situationen, då måste det finnas ett regelverk för hur man går tillväga för att se till att medborgarna och kommunens anställda får det de har rätt till.

Vi har redan idag kommuner som varit tvungna att låta bli att betala sina räkningar för att det har varit slut i kassan. Det finns många orsaker till detta, som redan har nämnts. Lagstiftningen kan vara besvärlig, och förändringar i landskapsandelar spelar också in. Men det handlar inte bara om det. De minsta kommunerna har det tufft på grund av strukturella och demografiska faktorer, där skattekraften minskar och andelen äldre växer. De har inte råd med investeringar för framtiden, vilket leder till en nedåtgående spiral. Det är olyckligt och tråkigt att det är så, men vi måste ändå ta ansvar för att se till att åtminstone en miniminivå upprätthålls. Det behöver finnas en ordning.

Det här lagförslaget har, som redan har konstaterats, arbetats fram över två mandatperioder. Det har varit på flera remissrundor, och man har hört kommunerna i flera omgångar. Man har hört partierna och anpassat det så att det ska fungera enligt det som har sagts. De partier som idag sitter i opposition har varit med väldigt långt i utformningen av lagförslaget och har varit beredda att anta det.

Man har diskuterat kriterier och gränser för när en kommun definieras som i behov av stöd. Dessa kriterier är alltid jättesvåra att sätta. Den som hamnar på fel sida om gränsen tycker förstås att den är felplacerad, men flyttar man på den lite så hamnar någon annan på fel sida. En del kommuner kan ha hög skuldsättning på grund av stora investeringar, men trots skuldsättningen har de tillgångar och livskraft. Det kan leda till en utredning som kanske inte behövs, men gränserna måste sättas någonstans.

Vi ser av underlaget till lagstiftningen att vi har kommuner som redan utgör så kallade kriskommuner och andra som är väldigt nära. Men det är en lång och omständig process innan man genom detta förfarande når ett resultat. Jag tycker att det är tråkigt att hela debatten handlar om slutpunkten, det sista som händer om man misslyckas med de här åren av utredningar, utvärderingar och förslag till åtgärder som ska komma före man når den punkten. Tanken är ju att denna process ska leda till att kommunerna, genom olika åtgärder, både själva och gemensamt med landskapsregeringen, hittar vägar för en förbättrad ekonomi.

Det är olyckligt ur socialdemokratisk synvinkel att nå den oönskade slutpunkten där två eller flera kommuner mot sin vilja skulle sammanslås. Det är något vi har velat undvika i tidigare kommunreformprocesser. Ingen önskar att det ska sluta så, att det finns en kommun som behöver hjälp men ingen vill ta hand om dem. Invånarna i den kommunen förtjänar trygghet och respekt. Det är inte en bra slutpunkt att komma till.

Men utan en helhetslösning måste det ändå finnas hängslen och livrem, så att om vi når den slutpunkten, så finns det ett alternativ.

Vi stöder det här lagförslaget eftersom det behöver finnas på plats. Vi tycker att det är "good enough". Vi jublar inte, men det är tillräckligt.

Vi vill gärna vara med och arbeta för framtiden på alla möjliga sätt, konstruktivt och tillitsfullt. Det kan ske genom internt kommunalt samarbete, genom tankesmedjor som minister Zetterman har dragit igång, och som jag tycker har varit jätte intressanta och givande. Jag har träffat flera kommunrepresentanter som har tyckt att det är ett intressant sätt att tänka på framtiden. Vi är övertygade om att Åland behöver denna samling och enighet för att trygga välfärden för ålänningarna och för att säkerställa Ålands utvecklingskraft. Det handlar inte bara om att upprätthålla och konservera det som har varit, utan om att utveckla Åland så att vi blir starkare.

Som sagt, vi arbetar utifrån regeringsprogrammet. Vi har kommit överens om att få det här lagförslaget på plats som en säkerhetsåtgärd. Vi är gärna med och arbetar vidare med andra saker, till exempel en förenklad kommunstrukturlag, en fördjupad dialog och fler samarbeten. Tidigare idag har man nämnt äldreomsorgen som ett område där vi nödvändigt behöver samarbeta. Det är inte bra att vi i flera kommuner på Åland idag planerar att bygga utan att prata med varandra. Då slösar vi pengar. Tack, talman!

Tack, herr talman!

Jag vill bara passa på att dementera påståendet om att Obunden Samling har varit väldigt positiva och tagit fram det här lagförslaget och att vi nu byter sida. Det framgår dels av de utskick vi gjorde till den dåvarande regeringen under Thörnroos, och det framkommer också i tidningen helt offentligt. År 2022 var vi ytterst kritiska, vilket också står i Ålandstidningen. I början av 2023 sade vi nej till detta, så vi vill inte ta ansvar för den lagstiftning som nu presenteras.

Man pratar om att små kommuner inte har råd med mat. Ledamoten nämner att man inte har råd med lärare, och därför kan det hända att vi behöver slå ihop kommuner i framtiden, lite underförstått.

Men hur blir det billigare? Hur blir det billigare att leverera vårdplatser, till exempel inom äldrevården, om man flyttar den från en mindre kommun till en större? Jag tror inte att detta kommer att spara några pengar i slutändan; istället kommer det att fortsätta kosta pengar.

Det passar Obunden Samlings retorik att hoppa direkt till det som kommer sist, det vill säga den stunden när man inte hittar en enda annan utväg än en tvingande sammanslagning. Jag anser att det är ett oönskat slutresultat av den processen. Men det måste finnas där om ingenting annat fungerar.

Det är nödvändigt att vi har ett verktyg för att trygga kommuninvånarnas rättigheter samt för att skydda de kommunalt anställdas löner och rättigheter. Sådan lagstiftning finns i Finland och den finns även i Sverige, ingen tycks gilla den, men den finns där som en sista utväg.

Tack, herr talman!

Vad jag har förstått har det inte lett till att de kommunala organisationerna i vår närhet blivit billigare. Däremot flyttar ju servicen, och det är helt naturligt att det sker när vi pratar om en kommun som har ett så pass ansträngt ekonomiskt läge att man måste utvärdera och få experthjälp utifrån.

Vi pratar om kommuner som har avvecklat nästan all sin lagstadgade verksamhet, och det som finns kvar är närservice. Det är det vi diskuterar och nedskärningar genom att slå ihop kommunerna. Allt annat är bara är ett steg i den riktningen. Dit kommer vi med det här, om man inte finansierar kommunerna som gör att vi inte kommer dit. Jag vet inte varför vi måste hymla om det.

Jag tyckte att ledamoten Valve var väldigt tydlig med att detta är en kommunsammanslagning med extra steg. Det är det, man behöver inte hymla om det.

Ändå har vi under årens lopp, trots den retorik som ledamoten Wikström driver, sett att det inte innebär någon form av besparing eller effektivitetsökning att göra saker tillsammans.

Vi har ÅHS, Ålands gymnasium och KST, eftersom vi har insett att de små kommunerna inte klarar av att leverera den typen av högt kvalificerad och specialiserad service på egen hand. Samarbete är nödvändigt för att klara av detta, och därför är det vettigt med samarbete och sammanslagningar.

Om det inte blir en kommunreform, vilket det mycket väl kanske inte blir, så kommer äldreomsorgen att bli nästa steg, och det kommer att ske inom någon annan mindre (… taltiden slut)

Talman!

Tack för ett intressant anförande. Flera ledamöter har nämnt Lex Kittilä, som en form av tvångsförvaltning av kommunerna. Det har uttryckts farhågor om klanvälde eller situationer där hela kommunen i praktiken blir icke beslutsför på grund av brottsutredningar eller liknande.

Många har berört detta, och jag skulle vara intresserad av att höra hur ledamoten Fellman ser på en sådan reglering. Det behöver inte nödvändigtvis vara analogt som i Finland, där det är finansavdelningen som tvångsförvaltar kommunerna, utan mer principen. Behöver vi detta på Åland?

Jag vet inte om jag egentligen har ett svar på den frågan. Jag tror att det är viktigt att vi har den här regleringen på plats, men jag vet inte hur jag ska uttrycka det. Jag hoppas att vi inte behöver använda den i det sista skedet, för jag tror inte att resultatet då blir det som åtminstone Socialdemokraterna eftersträvar, dvs. ekonomiskt och socialt hållbara kommunala helheter. Vi tror att de skulle behöva uppstå på ett annat sätt. Men det här är det minsta vi behöver göra. Och det är inte bra att vi inte lyckas med mera. Men vi behöver ha det här på plats.

Jag är tacksam för möjligheten, trots att det inte uttrycktes uttryckligen.

Det handlar ju om nästa steg. Vi har ganska små samhällen på Åland. Vi har pratat mycket om den ekonomiska sårbarheten idag, men kommunerna kan också vara sårbara på andra sätt.

Tack, herr talman!

Det är bra, som ledamoten Fellman sätter fingret på, att mycket i den här lagstiftningen handlar om de steg som tas i tidigare skeden, inte bara det slutgiltiga. Oppositionen vill gärna fokusera på att kommuner bara ska slås ihop, men det handlar om ett verktyg för att på laglig grund kunna hantera frågor kring kommuner som befinner sig i kris, särskilt ekonomisk kris, och hur medborgarnas service tryggas.

Jag tycker det är bra att detta lyfts fram, och att den här debatten tar i mark emellanåt. Det är människor bakom dessa beslut som fattar dem, och det finns inget automatiserat i processen. Denna lag fungerar i slutändan som en indikator på att något är fel. Man behöver se över vissa strukturer och aspekter, och det här är ett sätt för kommunerna att få hjälp och skapa ett bättre samarbete för att lösa problemen.

Tack, talman!

Tack för möjligheten att säga någonting som jag tänkte på tidigare i debatten.

Ska man tvinga någon rik kommun att ta hand om de fattiga, om man kommer till den där sista slutpunkten? Det är socialdemokrati i sin kärna, att vi tar hand om varandra. Kommer man till en sådan punkt att någon inte klarar sig själv, så är det självklart så att man måste hitta en väg att lösa det. Det är ett kommunalt ansvar. Så länge vi vill ha kommuner och vi vill att kommuner ska sköta en viss typ av service, då är det ju den kommunala nivån som ska sköta det. Kanske det är svaret på ledamoten Valves tidigare fråga, en landskapstvångsförvaltning är inte vägen att gå.

Tack, herr talman!

Oavsett hur mycket vissa vill framhålla att det handlar om någon typ av tvångslagstiftning, så är det ingen i majoriteten som vill det. Vi har många ledande kommunpolitiker i majoriteten som kommer att beröras av detta på olika sätt och som säger att den lagstiftning vi presenterar är vettig. Det är ingen av oss som har de intentionerna.

Vi måste dock komma vidare i den här frågan. Vi har stängningar av grundskolor, dagis och butiker som har pågått i 40-50 år på Åland med den existerande kommunstrukturen. Nu försöker vi åtgärda dessa problem med lagstiftning. Men i slutändan måste vi hitta en laglig grund för dessa verktyg, och det har vi inte haft.

Det leder till att kommunens medborgare hamnar i ett vakuum, vilket inte är rättssäkert överhuvudtaget. Jag anser att detta är ett bra sätt att hantera situationen på.

Tack, talman!

I förlängningen handlar det också om det kommunala ledarskapet, det som vi många gånger tidigare har efterfrågat: det interkommunala ledarskapet och hur kommunerna sträcker ut handen till varandra och börjar diskutera viktiga frågor.

Tidigare har vi berört diskussionen kring Oasen och Jomala som vill ta över Oasen och sköta den. Den processen, som jag tycker att skulle vara den enda vettiga vägen att gå, riskerar nu att gå i stöpet, vilket leder till ytterligare fragmentering.

Som Mariehamnspolitiker skulle jag önska att Mariehamn var mer aktivt i att sträcka ut handen till andra kommuner. Om inte kommunerna själva hittar de här redskapen, så ökar risken för att vi måste använda den här lagen.

Talman!

Ledamoten Fellman lyfte frågan om huruvida vi är för små eller inte. Jag tänker så här att när vi diskuterar frågor inom den organisation och de ministeransvar som jag har, så uppfattar jag att landskapsregeringen som organisation är alldeles för liten.

Vi lever i en värld som har förändrats, inte minst genom digitaliseringen. Vi kan konstatera att Norden och de baltiska länderna gemensamt planerar för ett AI-center. Till exempel landet Sverige anser att de är alldeles för små för att hantera detta på egen hand.

Jag tror att vi måste fundera på var vi befinner oss i samhällsutvecklingen, vilka utmaningar vi står inför och vilka vinster vi kan göra genom att samarbeta.

Jag är jätte tacksam för alla de goda kommunala inspel som har kommit från den kommunala tankesmedjan. Jag uppfattar samarbetsklimatet där som mycket gott.

Jag tror att vi måste tänka mer på hur vi vill att framtiden ska se ut, och fundera mer på vad vi faktiskt tror att invånarna vill ha. Hur vill de att deras service ska se ut? Vad är det de kräver av skolan, omsorgen och äldreomsorgen? Hur viktigt är kommunkansliet för dem? Är det viktigare att de har en dygnet runt digital möjlighet att sköta sina ärenden? Allt det där är för mig viktigare än de här gränserna. Jag förstår att det finns andra värderingar, men jag tycker att man behöver tänka på de sakerna lite mer.

Talman!

Samtidigt är det ju så att förändring alltid är svårt. Det är sällan som förändring går lätt på något sätt. Jag tycker att det är viktigt att understryka att likväl som självstyrelsen finns till för människorna så är också kommunerna där för människornas del. Det är för människorna vi producerar samhällsservice. Det är med skatteintäkterna som vi finansierar servicen och dessa frågor behöver värnas, bägge två.

Tack, talman!

Vi som har följt med debatten här i salen kring kommunfrågan de senaste tio åren, så är det ju lite bekant med vissa av de aspekter som har lyfts under den här debatten. Jag tänker på förrförra perioden, ni som var med då också. Under förra perioden diskuterades de här frågorna så mycket att jag kan känna viss respekt för att ni inte är helt söndersågade, för alla de här argumenten har vridits och vänts på väldigt mycket.

Jag tar mig friheten att föra ett vidare resonemang kopplat till det här lagförslaget. Åland har anslutit sig till Europeiska stadgan om lokal självstyrelse, där det uttryckligen sägs att kommunernas uppgifter ska följas av tillräckliga ekonomiska resurser. Självstyrelsen ska inte bara innebära en frihet, utan det ska också finnas ekonomiska möjligheter att fullgöra sina uppdrag.

Vi från Hållbart Initiativ värnar om demokrati och deltagande, och vi tror att starka samhällen byggs genom närhet till beslut, insyn och ansvar. Det är därför vi är noga med att förändringar när det gäller kommunerna ska ske med respekt för invånarnas möjligheter att påverka. Samtidigt måste vi konstatera att kraven i samhället ökar. Det är en naturlig följd av att kunskapen växer och forskningen utvecklas. Ny teknik utvecklas och nya behov identifieras. Världen utvecklas, och vi med den.

Det var med stöd i detta som jag i ett replikskifte tidigare ifrågasatte att man slentrianmässigt säger att en lösning på kommunernas problem skulle vara att sänka kraven i lagstiftningen, sänka kraven på till exempel medborgerliga rättigheter eller kraven på medborgarnas service i lagstiftningen som ett sätt att möta kommunernas ekonomiska utmaningar. Är det rätt väg att gå? Jag är tveksam.

Vi står inför stora samhällsförändringar, såsom klimatomställningen, omställningen av energisystem, vatten- och avloppsfrågor, samt digitalisering av välfärdstjänster och myndighetsutövning. Dessa områden kräver samordning, teknik, kompetens och långsiktig planering – resurser som det kan vara svårt att upprätthålla i varje enskild kommun. Att konstatera detta är inte att nedvärdera kommunerna, utan att ta deras uppdrag på allvar.

Talman! Lagförslaget handlar om att trygga serviceproduktionen för invånarna i kommuner som av ekonomiska skäl inte längre kan utföra sina lagstadgade åtaganden. Det är bra. Kopplat till detta är det relevant att diskutera vad som belastar kommunerna idag. Kommuninvånare förväntar sig att skolan fungerar, att äldreomsorgen är trygg och att barnomsorgen håller god kvalitet. Det är inom dessa områden som vardagen levs. Här fungerar det ofta som bäst när avstånden mellan beslut och invånare är korta. Det är här som litenheten är en styrka. Men det kanske inte är lika viktigt när det gäller avloppsrören och vattenledningarna.

Det finns områden där den kommunala kapaciteten både ekonomiskt, personellt och administrativt, faktiskt är begränsade. Dessa frågor är som helhet mycket litet. Vi måste våga fråga oss: Vilka uppgifter är det rimligt att varje kommun bär själv? Och vilka uppgifter bör hanteras gemensamt eller centralt för att garantera kvalitet, rättvisa och hållbarhet?

Jag tar mig friheten att ta ett exempel: KST, kommunernas socialtjänst. Det har den senaste tiden förts fram att det finns kommuner som kämpar med kostnaderna för KST, och det har också på nytt lyfts i debatten att KST borde föras över till landskapet. Jag menar att det är något vi skulle behöva diskutera. Jag tycker att argumenten om att ett överförande av KST till landskapet, i likhet med ÅHS, skulle skapa en tydligare ansvarskedja och starkare perspektiv på rättvisa och effektivitet, de aspekterna är intressanta.

Vi bör våga ställa frågan: Är det dags att ytterligare renodla uppgiftsfördelningen och låta KST bli underställt landskapsregeringen?

Talman! Lagförslaget innehåller ett i grunden sunt resonemang om att ge kommuner i ekonomiskt trångmål en möjlighet till utvärdering, stöd och åtgärder. Att mäta är att veta. Det är bra. Att man motsätter sig kriterier och att vi ska försöka ringa in de ekonomiska problemen i kommunerna, det är ju att sticka huvudet i sanden.

I lagförslaget finns också en process som kan leda till kommunsammanslagningar. Det är också bra att processen är tydlig.

En fråga jag tror många i kommunerna ställer sig är om landskapsregeringen har gjort sin hemläxa och systematiskt gått igenom om kommunerna har verkliga ekonomiska förutsättningar att klara sina uppdrag. Är det är rätt uppgifter på kommunal nivå idag? Är landskapsandelssystemet som det ska vara? Om landskapsregeringen inte har gjort detta och sett över strukturella frågor i
finansieringen av uppgiftsfördelningen, då riskerar detta lagförslag att uppfattas som en genväg, ett slags kattlucka, där vi löser komplexa problem bakifrån genom att slå ihop kommuner snarare än att ta itu med grundproblemen.

Talman! Det är bra att vi bygger in mekanismer för att agera i svåra lägen, men det vore också önskvärt att landskapsregeringen återkommer tydligare med sin helhetssyn. Hur ser man på utvecklingen av det kommunala fältet på Åland på sikt? Vad är den långsiktiga färdplanen? Tack, talman!

Tack, talman!

Det har framkommit under debatten att ledamoten Röblom är lite orolig för att vi vill dra ner på servicen till medborgarna.

Vi gjorde en rapport under 2021 över möjliga minskningar av kommunala kostnader. Då var Centern, Obunden Samling, Moderaterna och Hållbart Initiativ med och tog fram den rapporten. Står inte Hållbart Initiativ bakom den rapporten längre? Ser han fortfarande den rapporten som ett utmärkt verktyg för kommunerna att kunna påverka sin egen ekonomi.

Tack, talman!

Vi såg det då, och jag ser det nu så att rapporten steg ett i en tvåstegsraket. Att identifiera vad man kan göra, det är inte samma sak som att säga att "det här bör man göra", och det är definitivt inte samma sak som att säga "det här blir konsekvenserna" om man gör det som står i rapporten.

Vi var väldigt missnöjda med var hur detta kommunicerades ut från den sittande regeringen. Det slarvades bort. Det lät som om det bara seglade ut i sommartorkan, helt okommenterat av dåvarande finansministern och så vidare. Detta gjorde att det tolkades som konkreta förslag från den dåvarande landskapsregeringen, vilket det inte var.

Från Hållbart Initiativs sida var vi noga med att påpeka att det behövdes en konsekvensanalys av de här åtgärderna också.

Tack, talman!

Hållbart Initiativ hade en representant, en lagtingsledamot, som satt med i den här gruppen, så det var väl inget konstigt med det. Den ledamoten stod bakom rapporten. Det var ju ingenting som finansministern seglade ut under mattan, utan det här var en rapport som Hållbart Initiativs lagtingsledamot var med och tog fram.

Tack, talman!

Rapporten tolkades som att det var regeringens förslag och vi menar att det var inte regeringens förslag. Det var första delen av en tvåstegsraket där nästa steg i raketen skulle ha varit en konsekvensanalys, en noggrann konsekvensanalys av vad de olika åtgärderna som stod i den första rapporten skulle kunna leda till.

Tack, herr talman!

Jag tycker att ledamoten resonerar helt rätt när man pratar om vad landskapet ska göra och vad kommunerna ska göra. Vi har pratat mycket om detta. Historiskt sett har vi utvecklat den offentliga sektorn på Åland genom att de områden som kommunerna inte längre mäktar med, på grund av dagens utveckling, har flyttats till landskapet. Exempel på detta är polisen, ÅHS och gymnasieskolan, och nu senast KST. Det är via kommunförbundet, som man förstås kan konkretisera på olika sätt. Men det är ändå så som vi har jobbat här på Åland. Vi har inte genomfört den här typen av kommunsammanslagningslagar som det faktiskt handlar om.

Jag vet inte om det är det som ledamoten syftade på, men jag tycker att vi borde fundera på vad nästa steg är. Vad är den stora utmaningen som vi har på Åland idag? För mig är svaret redan klart. Vi har en åldrande befolkning som inte kan arbeta i samma utsträckning som tidigare. Det är detta vi behöver fokusera på och fundera över. Hur kan vi göra det på ett vettigare sätt här på Åland?

I min egenskap av politiker i Mariehamn vill jag dela med mig av en insikt jag fick för något år sedan. När vi diskuterade demenscenter och utbyggnaden av äldreomsorgen slog det mig tydligt varför vi har vissa utmaningar. Varför planerar kommuner byggande av olika saker, istället för att samarbeta och ha en tydligare dialog med varandra. Genom att arbeta tillsammans skulle vi kunna hitta bra gemensamma lösningar.

Det kan förstås bero på olika orsaker. Olika kommuner har gjort olika bedömningar av sina behov, och beslutsprocesserna befinner sig på olika nivåer. Ibland är det i fullmäktige, ibland i kommunstyrelsen, och det gör att vi inte riktigt hittar ingången till varandra eftersom vi från början har tagit olika avstamp.

Jag tycker att detta är ett bra exempel på hur mycket dubbelarbete som görs, när vi istället borde fokusera på att hitta bättre gemensamma lösningar.

Tack, herr talman!

Ja, det är så man kan utveckla ett samhälle så att det blir harmoniskt och inte skapar stora klyftor där man är rädd för framtiden. Nu kommer jag inte ihåg hur ledamoten uttryckte sig, men när man ska slå ihop kommuner via en sådan här lagen så tänker man att allt kommer att lösa sig, men ingenting löser sig. Vi kommer inte att spara pengar, och våra grundläggande problem kommer fortfarande att finnas kvar när vi gör detta.

Vi blir äldre, och det är det vi verkligen behöver fokusera på. Jag tror inte att kommunerna själva skulle ställa sig negativa exempelvis till att landskapet skulle ta över institutionsvården och införliva det under ÅHS. Vi inom Obunden Samling motionerade om detta tidigare, men det har nästan gått obemärkt förbi. Det är i alla fall min ståndpunkt hur vi borde arbeta.

Talman!

Jag vill understryka att jag är positiv till att dessa processer kommer på plats. Det jag uppskattar med detta lagförslag är att det inte enbart handlar om politiskt tyckande. Om en kommun bedöms vara i ekonomiskt trångmål, så fastställs kriterierna i lagen och vissa saker aktiveras när detta sker.

Jag anser att det är viktigt att en sådan här lag finns på plats. Vi måste våga se sanningen i vitögat, särskilt den ekonomiska sanningen, om det skulle visa sig vara så.

Det är något jag vill markera emot. Det uppfattas lätt som en kattlucka för kommunsammanslagningar om vi inte samtidigt för ett resonemang, som har nämnts tidigare i debatten. Hur ser det ut med landskapsandelssystemet? Är uppgifterna fördelade mellan landskap och kommuner på rätt sätt idag?

Tack, talman!

Jag noterar att ledamot Röblom talar om hur man ska renodla uppgiftsansvaret och nämner till exempel KST och hur det skulle kunna organiseras, kanske under landskapet, eller att man skulle kunna hitta några sådana reformer.

Vidare hör vi att äldreomsorgen och institutionsvården kan vara aktuella och fastigheter nämns. Men om jag resonerar vidare kring alla de här sakerna som landskapet ska ta över, så landar jag i att Åland är på väg mot en sotereform. Är det dit vi är på väg med allt det här som vi ska ta över i landskapet?

Och vad blir då kvar av kommunerna? Vad kommer kommunernas roll att vara? Jag skulle gärna önska att ledamoten kunde resonera vidare kring det.

Tack, talman!

Det där är ju frågan, alltså just med institutionsvården så där har vi från Hållbart Initiativs sida varit öppna för att det ska kunna renodlas och föras över från kommunerna till landskapen. Men då är ju frågan: vad innefattar exakt institutionsvård och var drar man gränsen där? Det är just gränsdragningen som vi måste diskutera.

Jag är inte beredd att säga att äldreomsorgen ska föras över till landskapet. Jag bedömer att det hör till området av närservice, som medborgarna vill ha kommunalt och nära till, såsom dagis och liknande.

Å andra sidan när det gäller mer tekniska frågor som vatten och avlopp, så kanske man inte bryr sig så mycket så länge det fungerar.

Tack, talman!

Vi kanske har en samsyn i att kommunen inte har något eget existensberättigande. Kommunen är inte en kommun utan dess invånare. Invånarna har rätt till den lagstadgade servicen. Jag tycker att det är detta vi behöver fokusera på.

Om vi nu skulle gå vidare och överföra kommunala verksamheter till landskapet, då behöver vi också fundera på hur detta ska finansieras. Ska man ta in skatter från kommunerna, eller ska det införas en landskapsskatt för att finansiera en sådan reform, som jag tror att vi är på väg mot?

Allt detta handlar ju om att trygga Ålands invånares rätt till service.

Tack, talman!

För mig är inte strukturen i sig eller kommunen i sig någon helig ko, absolut inte. Fokus ska ju vara på den service som kommuninvånarna kan förvänta sig och ska förvänta sig, samt hur man gör det på bästa sätt.

Jag vill också poängtera från Hållbart Initiativ att de utmaningar vi står inför, som jag nämnde i mitt anförande, är viktiga att beakta. Till exempel, hur ska vi organisera vår vatten- och avloppssektor på bästa sätt? Det krävs enorma investeringar, och vi behöver +200 miljoner för att investera i vatten och avlopp på Åland.

Hur ska vi utveckla den sektorn så att vi slösar mindre färskvatten och tar tillvara på näringsämnen? Det är frågor som berör hela Åland och som kanske inte per automatik ska ligga på alla kommuners bord att fundera på.

Talman!

Ledamot Röblom väcker min inre kommunkramare till den delen. Diskussionen om att flytta bort uppgifter från kommunen innebär att vi i slutändan får kommuner med i princip ingen beslutsfattande makt – ingenting som spelar någon större roll.

Kommunerna har idag stort utrymme att samarbeta inom sina områden, och det finns ingenting som hindrar dem från att göra det. Precis som KST, där valde kommunerna att KST skulle bli ett kommunalförbund, inte värdkommun. På samma sätt ligger finansieringsmodellen för KST idag helt i kommunernas händer.

Det sägs att kommunerna inte ska sköta dessa uppgifter, men jag anser visst att kommunerna ska sköta dem. Vi behöver vara tydliga med att detta är ett kommunalt uppdrag. De problem som ledamoten Röblom tar upp handlar inte om huruvida landskapet eller kommunerna är huvudman, utan snarare om hur bra man är på att organisera sig.

Ja, kommunkramare, jag vet inte själv hur het jag är på kommunkramarskalan. Jag har inte reflekterat så mycket över det, utan jag försöker fokusera på vad utkomsten ska vara. Alltså, vad ska målet vara och hur kan vi uppnå det på bästa sätt?

Jag tycker att det inte behöver vara så svartvitt. Bara för att man flyttar över vissa uppgifter ytterligare från kommunerna till landskapet, så betyder inte att det som återstår för kommunerna bara är att besluta om handlar om knätofsar och midsommarkransar.

Det måste finnas ett mellanområde där det som känns relevant att ha så nära som möjligt, ur demokratisk synvinkel, fortfarande ligger på kommunerna. Medan det som vi, i hållbarhetens namn, måste arbeta mer gemensamt för är sådant som kanske bör hanteras på landskapsnivå.

Talman!

Ifall jag inte lyckades väcka Röblom som kommunkramare, så kanske jag lyckas väcka han som förvaltningskramare. Det här är ju behäftat med ganska stor problematik, uppskattar jag. Kommunerna är genialiska i sin konstruktion. De har beskattningsrätt, relativt fri beslutanderätt och en direktdemokrati där kommunmedlemmarna bestämmer hur kommunen ska styras genom allmänna val. Därefter tillsätter man organisationer.

När landskapsregeringen har detta, är det ett lagting som för det första ska syssla med lagstiftning, godkännande av budget och granskning av makten. Man för in en mängd kommunala uppgifter i det, och dessutom gör man det i statsapparaten. Ålands landskapsregering har ju, precis som regeringen, statsmakt i de områden där vi har behörighet.

Om man betänker att vi skulle föreslå samma sak för en annan regering, så tror jag att vi alla inser att det rent förvaltningsmässigt, i demokratins grundvalar, också skulle bli stökigt.

Tack, talman!

Ministern väckte min förvaltningsnörd som funnits latent inom mig, ganska snabbt.

Jag tycker att det är jätteintressant. När jag nu tittat närmare på olika politiska frågor, särskilt KST och kommunalförbund, så har jag insett att den demokratiska styrningen inte är helt perfekt.

Det skulle kanske vara tydligare och mer transparent ur ett demokratiperspektiv om dessa frågor låg under landskapsregeringen. Då skulle det bli klart för alla att besluten fattas och verkställs av landskapsregeringen, och hur det sedan ska skötas i olika organisationsformer. Det kanske inte alltid behöver bildas nya avdelningar inom landskapsregeringens hus; det kan finnas andra sätt att organisera sig som är mer effektiva och tydliga. Det tycker jag vi kan fortsätta att diskutera.

Talman!

Det här lagförslaget handlar kanske på ytan om kommunernas ekonomi – om euro och cent. Men egentligen handlar det om något mycket större: Ålands förmåga att fortsätta ge sina invånare den service de har rätt till. Och den hjälpen kan inte vänta tills enskilda kommuners ekonomi blir bättre. I grunden handlar detta om ansvar och om mod.

Jag vill redan nu vara tydlig: detta är min personliga åsikt. Jag vet att det finns olika uppfattningar också inom mitt eget parti. Men jag talar utifrån den erfarenhet jag bär med mig – som tidigare social- och hälsovårdsminister, som styrelseordförande för ÅHS, som ordförande för kommunalförbundet Oasen och som före detta ordförande för Demensföreningen.

Och från alla dessa perspektiv ser jag samma sak: vi kan inte längre gömma oss bakom 16 kommunvapen. Åland måste börja tänka som en helhet. Våra äldre, våra barn, våra anhöriga bryr sig inte om vem som formellt ansvarar – de vill ha trygghet, omsorg och kontinuitet. Och det är det vi ska leverera.

Talman! Jag vet sedan tidigare att en kommunreform är ett känsligt ord för många. Men vi måste också våga tala klarspråk. Det här lagförslaget – som tillåter ändringar i kommunindelningen mot kommunens vilja är i praktiken en ny dörr. En dörr till samarbete, men också till samgående när det är den enda vägen att rädda serviceproduktionen.

Jag är för en kommunreform. Inte för sakens skull, utan för att jag inte ser något annat hållbart alternativ. Vi har redan svårt att få tag på utbildad personal inom äldreomsorgen. Vi har svårt att rekrytera inom socialvården. Vi bygger parallella system som i längden blir för tunga och dyra. Det här vet vi. Och då måste vi våga agera.

Jag noterar också att det här lagförslaget innehåller tydliga kriterier för när en kommuns ekonomi anses vara "synnerligen ansträngd", till exempel om ett ackumulerat underskott har funnits i fem år. Det i sig visar att det här inte är en lagstiftning som kommer att användas lättvindigt – men den finns där när det verkligen behövs. Och det är klokt.

Talman! Men vet ni, prestige räddar ingen från ensamhet. Prestige anställer inga socialarbetare. Vi måste sluta vela och börja våga börja tala klarspråk. Åland klarar sig inte utan förändring och de är fler och fler som ser att det behöver göras något och det är nu. Så lägg prestigen åt sidan!

Fråga den äldre som väntar på en boendeplats. För henne spelar det ingen roll vilken kommun som "äger" problemet – hon vill ha hjälp, och hon vill ha den idag, inte när vi är färdiga med ännu en utredning.

Jag brukar säga att vi måste se människan bakom systemen. Det är så vi bygger ett hållbart Åland. Jag ser att den här lagstiftning är en bit på vägen till just detta. Tack, talman!

Talman!

Jag skulle kunna formulera en ganska snitsig replik. Jag vill dock bara nöja mig med att säga tack för ett jättebra anförande. Jag håller med om allt som ledamoten sade.

Talman!

Det är så här att ju fler stolar man har suttit på, desto mer insatt blir man i de olika problemområdena som uppstår med olika kommuner. Oftare blir man frustrerad och tänker: "Kan vi inte bara samarbeta nu?"

Tack så mycket, talman!

Det är sant att det här lagförslaget inte handlar om kommunerna som entitet överhuvudtaget. Precis som ledamoten säger, handlar det om personerna bakom kommunerna som har rätt till den här jätteviktiga servicen. Dessa kommuner existerar inte för sin egen skull och har inget egenvärde som abstrakt enhet.

Jag vill bara ge mitt stöd till ledamotens avslutande repliksvar.

Det enda tvång som jag vill stå bakom är att tvinga fram bättre omsorg, trygghet och service för våra äldre.

Talman!

Jag tycker att ledamoten Holmberg-Jansson kommer med en viktig påminnelse. Nämligen att det är för människorna som vi finns här, både i den här beslutande salen, på tjänstemannanivå och i övriga myndigheter på Åland. Det är människorna och verksamheterna som är våra uppdragsgivare. Jag anser att det var en god påminnelse från ledamotens sida.

Hon, liksom jag, vet att det finns många olika uppfattningar om behovet av en kommunreform och hur den i så fall skulle genomföras. Tack för understödet också.

Det är bara att konstatera att den här lagen är behäftad med det här tvånget. Därför behöver kriterierna vara tydliga så att man kan se att rättssäkerheten är i skick.

Den här lagen i sig utgör inga hinder för kommunala frivilliga samarbeten eller kommunala frivilliga framgångar.

Talman!

Jag tycker att det är väldigt tydligt att kommunens ekonomi ska vara synnerligen ansträngd och att det har funnits ett ackumulerat underskott i fem år. Självklart kan man tolka detta på olika sätt, men vi måste ändå lita på att de tjänstemän och de som genomför dessa utredningar har den kompetens som krävs. Annars får vi ifrågasätta deras kapacitet, och det har vi faktiskt rätt att göra.

Vi måste våga göra det som andra runt omkring oss redan har gjort. Vi behöver titta på hur vi kan ta hand om våra äldre och sjuka på bästa sätt, trots ett begränsat antal resurser.

Under valet 2019, tror jag det var, hade vi från det parti jag representerar, Moderaterna, en valslogan som löd "Större och smartare kommuner". Jag tycker; varför inte?

Talman!

Jag tycker att tidigare ministern och nuvarande lagtingsledamot Holmberg-Jansson har stor potential att arbeta inom från det kommunala fältet. Detta gäller särskilt utifrån hennes ordförandepost i Oasen, som hon diskuterade i sitt anförande. Vi behöver faktiskt hitta gemensamma lösningar för Åland, eftersom vi måste göra saker tillsammans, kostnadseffektivt och framförallt klara av att leverera service.

Det handlar ju inte bara om pengar. Ett exempel är äldreomsorgen, där vi har begränsad tillgång på arbetskraft. Digitaliseringen är ett annat område. Det är inte så enkelt att bara sätta ut en annons i tidningen och sedan har en välmeriterad IT-person på plats dagen efter. Här finns stora områden där vi måste samarbeta och se till att vi har de resurser som bäst krävs.

Talman!

Jag ser att det är viktigt att samordna viss service på ett smart sätt. Oavsett om det handlar om ekonomi, löneförvaltning eller liknande, bör vi undvika att göra det var och en för sig. Vi behöver också tänka på att skapa boenden för unga med demens. Kanske kan vi ha ett sådant boende i Sund. Det handlar om att börja tänka tillsammans, och vi behöver inte slänga kommunvapnen i sopkorgen. Kommunvapnen får vara kvar. Det handlar om att se över strukturerna och hur vi kan samarbeta på ett smartare sätt.

Nu kommer vi lite grann in på kommunreformen, men när jag läste det här kände jag att det finns en möjlighet till det som detta lagförslag erbjuder.

Talman!

Jag delar ledamot Holmberg-Janssons uppfattning till hundra procent.

Jag har funderat mycket på äldreomsorgen de senaste veckorna, och allt snurrar kring hur och var vi ska bygga och hur svårt det är att samarbeta mellan kommunerna. Istället för att diskutera innehållet och utvecklingen av äldreomsorgen, som att adressera ensamhet, personalförsörjning, personalpolitik och omsorgsteknik, så hamnar vi i diskussioner om fel saker.

Det är nästan sorgligt att tänka på hur svårt det är att samarbeta, och att vi lägger pengar på fel ställen.

Talman!

Jag kan också känna en viss frustration, just på grund av att vi verkligen behöver samarbeta på ett helt annat sätt än vad vi har gjort tidigare. Man kanske inte bara behöver fokusera på euro och cent, utan det handlar också om personalförsörjningen. Hur ska vi klara av att få tag på personal som kan ta hand om våra äldre?

Vi kanske behöver satsa mera på att ta hand om personalen, och det kan vara lättare om vi har större enheter. Det behöver nödvändigtvis inte vara svaret, men jag tror ändå att det är oerhört viktigt att vi ser på detta som en helhet. Var ska vi satsa och var ska vi inte satsa? Personalförsörjningen och att ta hand om personalen är oerhört viktigt.

Talman!

Hur länge har vi pratat nu, flera av oss, om speciella boenden för yngre med demens, till exempel? Kanske i tio år. Vi vet att en 85-åring som är dement har helt andra behov än en 65-åring med demens.

Vi fortsätter att prata och snurra kring frågorna och har jättesvårt att fatta beslut. Det blir en helt ohållbar situation om landskapsregeringen måste ta alla dessa beslut. Som civilministern sade, så finns det redan idag möjligheter för kommunerna att samla sig, fundera och samarbeta. Men av någon anledning verkar det så otroligt svårt.

Jag tycker att det är sorgligt och ett underbetyg för det politiska Åland.

Talman!

Som tidigare styrelseordförande i KST vet jag hur det är när man slår samman olika kommuner till en gemensam socialtjänst. Man kan se de olika nivåerna som finns i de olika kommunerna och hur ojämlikt det är på vårt Åland. Det tycker jag inte är acceptabelt. Alla ska ha rätt till samma service, oavsett var man bor, och det ska kännas tryggt att veta att så är fallet.

Inledningsvis har vi fått höra att det har blivit mycket dyrare med KST. Men det finns förklaringar till detta. Det beror på de olika nivåerna i de olika kommunerna. Jag tror att om KST får tid på sig, så kommer vi att se att det i alla fall inte blir dyrare. Det hade garanterat blivit dyrare om vi hade behållit verksamheten i kommunerna, med tanke på de krav som ställs på dem som arbetar med dessa frågor. (… taltiden slut).

Tack, herr talman!

Inledningsvis vill jag bara konstatera att när vi pratar om kostnader och hur mycket de har ökat i kommunerna och hur mycket bidrag de har fått, så är det viktigt att notera att landskapsandelssystemet har indexerats och att vi har haft en väldigt hög inflation, vilket leder till att landskapsandelarna ökar. Men kommunerna får i motsvarande grad högre kostnader. Jag tror inte att detta har nämnts, kanske det har nämnts i debatten, men hur som helst så har jag sagt det nu.

Det här lagförslaget heter Tryggande av kommunal service, men egentligen är sluttampen kommunsammanslagning, även om det döljs under premissen att den kommunala servicen ska tryggas. Man har lagt in flera steg för att fördröja denna process och uppmuntra kommunerna till samarbete, som man säger. Kanske leder det till något slags resultat, men det får vi se om lagstiftningen går igenom.

När man pratar om att det är viktigt att trygga den kommunala servicen till medborgarna, så blir man konfunderad när man skär ner i kompensationerna till kommunerna. I årets budget för 2025 ska kompensationen för grundavdraget sänkas från 70 % till 60 %. Dessutom har finansministern flaggat för att vi nästa år ska skära ner ytterligare i kompensationer till kommunerna för skatteavdrag som vi själva har infört. Det är inte rätt. Det är inte bra. Det går inte ihop med vad man säger om att trygga servicen till medborgarna. Genom att agera på detta sätt skapar vi kriskommuner.

Vi får se hur landskapsregeringen väljer att agera framåt. I stora drag känns det som att vi har lagt in flera olika steg här nu. Utvärderingsförfaranden, som jag tror mycket är Centerns förtjänst att dessa steg finns med här. Annars tror jag att det finns en större majoritet som gärna hade sett tydligare och kraftigare åtgärder i denna fråga.

Man pratar också om att det ska tillsättas en utvärderingsgrupp som ska titta på ekonomin i syfte att förbättra den. Jag tror inte att det finns så många här inne som verkligen tror att denna grupp kommer att komma med briljanta förslag. Ni vet, precis som jag vet, att när en kommun är i ett utsatt läge har man kvar lagstadgad verksamhet. Det som behöver göras för att få ner kostnaderna är att skära i servicen eller slå ihop skolan med en annan skola och ett äldreboenden med ett annat äldreboende. Den här typen av lösningar, som storkök och så vidare, är de förslag som en sådan grupp kommer att komma fram till. Ni vet det, och jag vet det.

Det är också så att mindre kommuner har i detaljkoll på vad saker och ting kostar. Om man frågar en kommundirektör i en liten kommun om utgifterna, så kommer den personen att kunna svara ganska bra. Frågar man samma fråga till kommundirektören i Mariehamn till exempel, så kommer den personen inte att klara av att svara på samma sätt som en mindre kommun kan. Helt naturligt, eftersom organisationen är mycket större och ger en sämre överblick över kostnaderna.

Jag menar att våra små kommuner har bra koll på vad saker och ting kostar, och en utvärderingsgrupp kommer inte att tillföra något mer.

När man pratar om kommuner finns det två stora sätt att betrakta detta på. Det finns de av er som tycker att vi ska ha stora, starka kommuner som ska hantera de befintliga områdena, och det ska vi göra genom att skapa stora kommuner som klarar av det övergripande ansvaret.

Sedan finns det den del av politiker som jag själv tillhör, som anser att det är fel fokus att titta på kommunsammanslagningar. Istället bör vi göra som vi alltid har gjort här på Åland, så som vi har utvecklat Åland. Jag menar inte att allt ska stå stilla, men vi har utvecklat Åland genom att överta områden som kommunerna inte längre klarar av eller har stora problem med.

Jag har nämnt detta i flera replikskiften, men ÅHS, Polismyndigheten, gymnasieskolan och KST är exempel på detta. Det är så vi har utvecklat Åland. Vi lever i ett bra samhälle idag, så varför ska vi ändra på ett system som uppenbarligen fungerar?

När man pratar om de små kommunerna som ett problem, så är det ett enkelt sätt att göra politik av det. Man tror att om vi slår ihop kommunerna, så blir allt billigare. Men det blir det inte. Har vi något exempel från omvärlden som visar att det blir billigare? Kostnaderna kvarstår, de flyttas bara till en ny enhet. Det är samma resonemang som när man flyttar över kostnaderna till landskapet, eller när landskapet tar över ett nytt område. Det blir inte billigare för det. Vi har kvar samma kostnader, ungefär samma kostnader, som det kostar att producera dessa tjänster i en mindre kommun så kommer det att kosta samma sak i en större kommun också.

Istället för att fundera på hur vi smidigt kan slå ihop kommunerna, så borde vi fundera på vilket område landskapet behöver titta på härnäst. Vilket område har kommunerna svårt att hantera på egen hand? Jag har pratat om detta flera gånger, och jag är övertygad om att den största utmaningen idag, både på Åland och i Norden och Europa, är att vi blir äldre. Det är min personliga åsikt. Men hur är det organiserat idag när vi har ÅHS som sköter en del av äldrevården, och kommunerna som sköter en annan del, och det blir inte optimalt. Det blir inte den mest attraktiva arbetsplatsen för våra närvårdare, och det kan vara en del av orsaken till att det är svårt att anställa närvårdare idag.

Det kanske är ett för stort steg att börja prata om äldrevård direkt, att vi ska ta över det här, men jag vet inte vad den rätta vägen är. Jag tror att institutionsvården skulle kunna vara ett bra steg. Jag vill också nämna till landskapsregeringens förtjänst att man har börjat utreda denna fråga, om jag inte missminner mig, i årets budget. Det är ett litet steg på vägen. Om det blir något av det vet jag inte.

Oavsett hur många kommuner vi har på Åland, så är vi lika gamla och vi åldras lika snabbt. Vi kommer att ha samma behov av vård och omsorg. Om vi kunde samverka bättre på detta område tror jag att vi skulle ha bättre möjligheter att möta framtidens utmaningar än vad vi har idag.

Vi bör utveckla kommunerna och serviceproduktionen i harmoni med kommunerna och i samklang med medborgarna, istället för det tvingande sättet som jag inte tror leder till särskilt positiva resultat. Tack!

Tack, talman!

Jag vill bara påpeka att det har hänt ganska mycket med landskapsandelarna över åren. Om vi ser tillbaka så fanns det tidigare andra typer av stöd för investeringar som kanske inte existerar på samma sätt idag. Det har skett stora förändringar.

Tittar vi på siffrorna så var landskapsandelarna 36 miljoner år 2019, förra året var de 50 miljoner, inklusive kompensationer och i år ligger de på 55 miljoner. Det visar att det har skett en god utveckling, även i förhållande till inflationen. Så man kan inte påstå att allt har tagits bort.

Jag vill också betona att det finns andra aspekter som behöver ses över, där har ledamoten en poäng, och det är något vi inom landskapsregeringen gör. Det finns frågor inom det kommunala ansvaret som man behöver titta över på ett generellt plan, men det handlar inte om den här lagen. Den här lagen är mer inriktad på kommuner i kris och är inte en generell kommunallag.

Tack, herr talman!

Ja, det är just det att man skapar verktygen här nu för att sedan kunna försätta en kommun i kris. Jag visar också att man håller på att skära ner på pengarna till kommunerna. Det här är ingen lag för kommunerna, men samtidigt skär man ner på ersättningarna till dem, vilket för kommunerna närmare en kriskommun. Det är så som det här hänger ihop.

Jag vill också påpeka att jag inte har sagt att man skär ner på landskapsandelarna. Men när man pratar om ökning och säger hur mycket det ökar över en lång tidsperiod, måste man beakta inflationen och de indexjusteringar som genomförs i landskapsandelssystemet. Det var den poängen som jag tyckte blandades bort lite här.

När det gäller investeringar är det så att större investeringar på Åland ofta har genomförts med hjälp av landskapet. Dessa investeringar, som avlopp, broar och så vidare, är sådana som kommunerna har svårt att klara av själva. Jag tror att vi kommer att fortsätta med detta också från landskapsregeringens sida eller jag hoppas det.

Du påstår att man inte skär ner, men du sade just att man skär ner.

Jag säger att landskapsandelarna har ju ökat på det sättet. De ökade i år från förra året, 5 miljoner, vilket innebär en ökning med 10 %. Det är verkligheten.

Blir det inte billigare med den här lagen? Nej, absolut inte. Den här lagen gör det absolut inte billigare. Jag ska strax hålla ett anförande där jag pratar om vilken typ av lag detta är.

Den här lagen kommer att medföra många kostnader för landskapet, som behöver avsätta resurser för att reda ut detta. Det kommer att innebära stora kostnader för kommuner som måste sätta sig ner runt bordet och noggrant gå igenom allt, upp och ner och fram och tillbaka i olika frågor. Dessutom kommer externa experter att behöva anlitas för att hjälpa till.

Den här lagen är inte avsedd att göra den kommunala servicen billigare. Den är till för att trygga den kommunala servicen. Invånarna ska kunna vara säkra på att de får kommunal service, och det är därför vi har den här lagen på bordet.

Tack, herr talman!

Orsaken till att landskapsandelarna har ökat med 10 % som ledamoten sade, beror på en fördröjning i indexjusteringarna och vi hade en inflation på 10 % för ett par år sedan. Det är orsaken till att det har ökat.

Det jag menar är att man inte kan prata om absoluta tal här och säga att landskapsandelarna har ökat så mycket. Det blir väldigt förvanskat. Visserligen är det sant, men det ger en missvisande bild. Kostnaderna för kommunerna har ökat i motsvarande grad. Om serviceproduktionen har blivit dyrare på grund av omständigheter som ingen här inne kan påverka och det har lett till att vi måste indexjustera landskapsandelarna, så betyder inte det att kommunerna på något sätt har fått det bättre ekonomiskt ställt, utan att status quo har bibehållits. Det är väl bra så, det är bättre än att man skär ner, vilket ni också gör, genom att minska kompensationen för olika skatteavdrag. Ni måste sluta med det!

Talman!

Man blir lite förbluffad över det här anförandet.

Först den här historiebeskrivning som ledamoten Wikström gör. Han påstår att vi har flyttat över saker från kommunerna till landskapet. Han nämner ÅHS, men alla vet att det var den lilla primärvårdsskärvan som man flyttade till landskapet.

Polisen har aldrig varit kommunal på Åland, utan har alltid funnits inom den gamla länsstyrelsemodellen. Gymnasiet har heller aldrig varit kommunalt på Åland, såvitt jag vet. Kanske var det så under en kort period i tidernas begynnelse, men det är ingenting som har flyttats över i modern tid.

Obunden Samling står här, den här gången är det Christian Wikström, och berättar att inga intäkter för kommunerna har ökat de senaste åren. På sidan fyra i lagframställningen kan man se ganska precist att intäkterna har ökat; 6 miljoner mera i verksamhetsintäkter, 28 miljoner mera i skatteintäkter och 3,5 miljoner i landskapsandelar. Därtill har kompensationerna ökat.

Tack, herr talman!

Jag pratade om samordningen av offentlig sektor och hur Åland har utvecklats inom detta område. Det finns förstås olika organisationsmodeller, och jag kan inte alla detaljer. Jag vet dock att vi har samordnat den här typen av verksamheter och det är så som vi har utvecklat vårt landskap. Jag anser att detta är rätt sätt att gå framåt, och jag tycker att vi ska fortsätta på den inslagna vägen.

När vi diskuterar ekonomiska frågor, som pengar hit och dit, är det viktigt att ha en grundläggande förståelse för indexjusteringar. Man pratar om miljoner i absoluta tal, utan att ta hänsyn till att lagen stipulerar att vi måste indexera. Detta betyder ju att vi följer kostnadsutvecklingen.

Talman,

Christian Wikström framför en historiebeskrivning som han nu säger att han själv inte har koll på. Det var faktiskt det som Wikström sa. Polisen har inte flyttats från kommunerna till landskapet. Gymnasiet har inte flyttats från kommunerna till landskapet, och endast en liten del av ÅHS-verksamhet har flyttats från kommunerna till landskapet.

Wikström säger att vi inte kan säga att det är absoluta tal. Nej, man måste se till indexjusteringar. Om vi ser på sidan fyra i lagframställningen så kan vi konstatera att verksamhetskostnaderna från kommunerna har ökat med 30 miljoner från 2018 till 2023. Under samma period har skatteintäkterna ökat med 28 miljoner, plus att landskapsandelarna och verksamhetsintäkterna också har ökat. Så det är klart att det sker indexjusteringar, men detta sker ju både på intäktssidan och kostnadssidan.

Jag försökte beskriva en samhällsutveckling. Tidigare hade vi länspoliser som fanns i kommunerna, men det har vi inte längre idag. Det var ett exempel.

Jag tycker att ministern svarade ganska bra på sin egen fråga här. Vi ser att kostnaderna har ökat och att de har indexjusterats. Kostnaderna ökar i motsvarande grad som intäkterna, vilket är vad en indexjustering innebär.

Under förra mandatperioden ökade vi kompensationsgraden för exempelvis grundavdraget. Det är rätt och riktigt, och det borde vara helt och hållet kompenserat.

Tack, talman!

Tack ledamot Wikström. Det blir lite som att halva laget spelar hockey och den andra halvan spelar fotboll samtidigt. Först får vi höra vicetalman Måtar prata sig varm om hur man ska hitta pengar för att finansiera kommunerna. Sedan, efter några timmar, kommer ledamot Wikström upp och pratar om att flytta över verksamheter till landskapet, att det är framtidens väg och det ska vi fortsätta göra för det har vi gjort historiskt, och att detta är bra och det ska vi fortsätta att göra.

Är man ett oppositionsparti kan man kanske vinna ganska mycket på det. Man vinner mycket på att prata om samma sak och vilja samma sak. Ni är obundna, men det blir faktiskt ganska rörigt faktiskt att se på två olika sporter på samma plan. Det måste vara ett helskotta att sitta med i det partiet också, för det kan inte vara lätt att hänga med. Jag hänger inte med och är jag kanske någorlunda normal smart.

Tack, herr talman!

Det finns inget motsatsförhållande mellan det som vicetalman Måtar sade och det jag säger. Det är klart att jag också tycker att vi behöver minska på kraven. Vi stöder till exempel avskaffandet av den subjektiva rätten till barnomsorg. Det stöder vi.

Men vi behöver också se att det finns en realitet på Åland idag. Äldrevården är en sådan realitet. Vi blir äldre. Det finns absolut inget motsatsförhållande mellan det som vicetalman Måtar sade och det jag säger, endast om man vill försöka hitta någon slags osamstämmighet i det här som vi har sagt idag, så då kan man påstå det. Men det finns inget motsatsförhållande. I så fall, visa var motsatsförhållandet finns!

Tack, talman!

I alla fall jag har svårt att hänga med. För några månader sedan föreslog de obundna att man skulle sänka lagstiftningen i kommunerna. De kommunmedborgare som inte tyckte om detta kunde flytta till en annan kommun. Vicetalman Måtar skramlar pengar för att ge till kommunerna, och ledamot Wikström säger att vi ska fortsätta flytta över verksamheter. Hur ska man tolka det?

Det är självklart att man tar till sig detta, för det är det senaste som obundna sade. Det kanske hinner komma upp en tredje ledamot som säger något annat. Det finns ingen rim och reson i detta. Huvudsaken är att man är emot, sen om man är emot tillsammans så det spelar mindre roll, bara man är emot. Detta är ungefär som att lagtingets demensförening har årsmöte. För 15 år så sedan pratade vi om exakt samma saker i den här salen, och det är något som är fel då.

Jag märker att ledamot Holmberg klara av att hitta ett motsatsförhållande mellan det som vicetalman Måtar säger och det jag säger, för det finns inget sådant.

Jag är också för att vi ska ge mer pengar till kommunerna. Jag tror att kommunerna är bättre på att hantera ekonomin än vad vi är här i landskapet, där vi kastar pengar omkring oss som om de växte på träd. Jag också för det. Det är bra att vi sänker kraven inom barnomsorgen till exempel, så att kommunerna har lättare att få sin verksamhet att gå ihop. Vi ska kompensera våra skatteavdrag som vi genomför fullt ut.

Det finns inget motsatsförhållande mellan att vi, samtidigt som vi gör detta, också funderar på hur framtidens Åland ska se ut och hur vi kan samverka bättre på Åland i framtiden, utan att slå ihop kommunerna, vilket vi inte har någon tradition av.

Tack, talman!

Jag hoppas vi nu talar om en lag som aldrig behöver tillämpas. Den här lagen har ingen önskat och förra regeringen arbetade med den, men den kom aldrig fram lagen till lagtinget av olika skäl.

Den här majoriteten vill inte heller föra fram lagen, men den behövs. Vi är ansvarsfulla ledamöter som vill ha ordning och reda på Åland. Därför gör vi obekväma saker istället för att stoppa huvudet i sanden. Därför ligger den här lagen nu på lagtingets bord.

Den här lagen är som en konkurslag för kommuner. Konkurser är aldrig roliga och de innebär oftast att någon part som förlorar pengar eller annat.

Det är stor skillnad på en konkurs i ett företag och i en kommun. En kommun har lagstadgade verksamheter som kommuninvånare kan förvänta sig. Man kan inte i en kommun bara säga att nu stänger vi alla dagis eller skolor den här terminen och så får föräldrar lösa det för sina barn. Kommuner har ett lagstadgat ansvar. Man kan inte bara skicka hem skolbarn eller personer på sina äldreboenden.

I dagsläget har vi ingen lag som stipulerar vad som händer med en kommun i trångmål. Vad sker när en kommun inte kan betala löner och tillhandahålla service? Idag finns det ingen modell för det och därför behövs den här lagen.

Är lagen perfekt? Nej det finns saker man kunde göra bättre. Nyckeltalen är inte perfekta. Jag skulle önskat ett större fokus på framåtblickande likviditet men med min ringa erfarenhet har jag inte lyckats hitta bättre officiella nyckeltal att lagstifta om. Än de som vi har här just nu.

Jag saknar att vi inte föreslår systemet med gula varningslampor som man har i riket. Där får man en tidig officiell indikator på kommuner som är på väg att bli kriskommuner. Givetvis har vi förstår alla möjligheter att inofficiellt skapa dessa varningslampor men en inofficiell gul lampa kommer inte att innebära att kommunen behöver vidta några åtgärder.

Vad är alternativen? Stora delar av oppositionen satt i landskapsregeringen förra mandatperioden, men där kom det egentligen inga alternativ. En del av oppositionen var inne på samma linje som nu föreslås och läser man in sig på det här så är det den mest rationella vägen. Det här är svåra frågor och det är inga perfekta lösningar som föreslås.

Alternativet som nu föreslås i lagen är att kommuner efter en lång behandlingstid och mycket offentliga resurser kan sammanslås med en annan kommun. Det kommer inte att vara en rolig process, men det finns egentligen inga andra möjliga vägar framåt.

Alternativet kunde vara att man istället inför asymmetrisk lagstiftning. Det innebär att kommuner skulle enligt lag ha olika servicenivåer. Detta är något som lagberedare och experter tydligt och resolut påpekat att Landskapsregeringen inte ska göra. Det skapar en situation där kommuninvånare på Åland har olika rättigheter. Det kan alltså handla om att vissa kommuner begränsar sin service inom dagis, skola, äldrevård eller sociala förmåner radikalt.

Det skulle innebära att alla gemensamma kommunala projekt blir omöjliga att driva. Det går inte att ha ett KST eller en räddningsmyndighet där huruvida du får hjälp beror på i vilken kommun du bor. Medborgare ringer in men får svaret att tyvärr - vi ser att du har ett stödbehov men just din kommun har inte den skyldigheten så därför får du klara dig själv. Ni hör – det här skulle inte fungera. Det här är inget realistiskt alternativ.

Lagen behövs och det ganska omgående. Vi har redan tre kommuner som ansökt om likviditetsstöd. Jag är aktiv i Jomala kommun och även om vi har våra ekonomiska utmaningar så har vi än så länge framtiden i våra egna händer. Den här lagen är inte aktuell för Jomalabor i dagsläget, men jag är övertygad om att Jomalabor är villiga att hjälpa andra kommuner i kris med tillfälliga likviditetsstöd. Vi delar gärna med oss, i alla fall i några år.

Däremot, ifall de tillfälliga likviditetsstöden blir permanenta så kommer Jomalaborna till slut att protestera. Om ökade likviditetsstöd dessutom får konsekvensen att skatten behöver höjas i Jomala – då kommer viljan att hjälpa andra kommuner förutsättningslöst att minska drastiskt bland Jomalabor.

På motsvarande sätt är jag rätt säker på att de mer tätbefolkade kommuninvånarna på Åland gärna hjälper till ett tag, men till slut måste man få till en situation där alla kommuner klarar sig på egna ben. Om det inte går behöver man vidta åtgärder i kommuner med underskott. Gärna tidiga, förebyggande åtgärder men låter man situationen eskalera blir åtgärderna alltmer drastiska till slut. Tillämpas den här lagen, blir åtgärderna mycket drastiska.

Gällande själva lagen, så behöver vi komma ihåg att den här lagen är en slags konkurslag för kommuner och ingenting annat. Det är ålänningarnas sista skyddsbarriär ifall kommunen man bor i är på ruinens brant. Det är ingen lag som någon önskar att tillämpas, men utan den saknas dock några som helst skyddsåtgärder. Det bästa alla åländska kommuner kan göra är att aldrig hamna i situationen att lagen behöver tillämpas på din kommun. Se till att ni löser problemen långt innan ni hamnar här!

Talman! Åland har tur att vi har en landskapsregering och en majoritet som är inställda på att skapa ordning och reda på Åland. Vi tar tuffa beslut och vi lägger fram nödvändiga lagförslag som många politiker egentligen vill ignorera. Det är dags att lagtinget slutar stoppa huvudet i sanden och istället tar ansvar genom att skapa ett konkret ramverk för vad som händer om kommunen hamnar i svår kris. Det här är ingen lag vi önskar ska tillämpas, men det är Ålands lagtings ansvar att trygga kommunal service på Åland för nuvarande och kommande generationer. Tack!

Tack, talman!

Ledamoten säger att det bästa man kan göra är att se till att detta inte sker i din kommun. Men den här kommunen som ska ta över den fattiga kommunen kan ju inte påverka någonting. Det är snarare tvärtom. Det verkar mer lockande att ge den fattiga kommunen till en rik kommun som har skött sig väldigt bra. Hur tänker man där?

Jag förstår att en kommun inte kan gå i konkurs, och så vill man att vi ska agera solidariskt. Men är det verkligen solidariskt? Om Christian får problem, är det då mer solidariskt om vi alla hjälper honom? Eller ska jag bara säga att Måtar får ta hand om Christians ekonomi? Det blir lite samma sak med en kommun. Om vi bara sitter här i landskapsregeringen och säger att den här kommunen får ta hand om den fattiga kommunen, vad är det för solidariskt med det?

Det blir en svår jämförelse när man gör det person till person. Så fungerar det inte med kommuner; kommuner är mer som familjer. Någon måste se till att familjen mår bra och kan gå vidare. Om någon får problem, så behöver någon annan komma in och hjälpa till.

Jag håller med om att det är svårt att avgöra vem som ska tvingas att ta ansvar för detta. Det finns ingen perfekt lösning, som sagt. Men när jag har funderat på det här, och jag har verkligen funderat mycket, kan jag inte komma på någon bättre lösning. Jag vet inte hur man skulle kunna göra det på ett annat sätt.

Någonstans måste vi se till att medborgarna får kommunal service. Det är grunden i allt detta. Alla ska kunna lita på att det alltid kommer att finnas en skola, ett dagis och ett äldreboende. Hur dessa tjänster ser ut och hur de organiseras kan förändras, men servicen måste alltid finnas där.

Tack, talman!

Jag är känd för mina dåliga jämförelser. Det gick väl precis som förväntat.

Men ledamoten själv jämförde med en familj och man säger att då är ju landskapsregeringen morsan här, så då blir det ju så att morsan säger till någon annan i familjen att du får ta hand om den här ekonomin. Är det inte rimligare att morsan tar hand om den här kommunen som hamnade i obestånd? Det skulle jag säga i alla fall.

Jag ser inte det solidariska med att man kan lämpa över problemet på en välskött kommun. Jag har svårt att se hur man kan se det som en lösning överhuvudtaget.

Det är svåra frågor. Samtidigt så söker vi och väntar på alternativ, men det har egentligen inte kommit fram några andra förslag. När man jämför från person till person blir det inte riktigt en rättvis jämförelse. Men istället för att fokusera på jämförelser, vad ska vi göra? Ska vi bara stoppa huvudet i sanden och inte göra någonting? En kommuninvånare som har bosatt sig i en kommun som inte klarar av att hantera driften, ska vi bara låta kommunen förfalla och titta på? Det är inte heller ett alternativ att vara nöjd med att vi inte bor i den kommunen.

Vi kan inte bara blunda för problemet; vi måste agera. Jag väntar med spänning på vad vi kan göra istället. Vilka förslag kan vi ha? Vad tycker Obunden Samling när det gäller förslag? Jag har hört några förslag, men de har varit mer på en generell nivå här tidigare i gruppanförandet. Men när det gäller kriskommuner och när det verkligen kommer till kritan, vad ska vi göra då? Kom med något bättre!

Tack, talman!

Det var mycket som lagtingsledamot Ekström tog upp angående sin hemkommun och dess roll. Jag kan inte hitta något i lagförslaget som nämner detta, så jag vet inte riktigt varifrån han fick sin information.

Trots det tyckte jag att han nämnde i sitt anförande att hans hemkommun skulle vara villig att ge ekonomiskt stöd till andra kommuner. Jag har försökt titta i lagförslaget och parallelltexten, men jag hittar ingenting som stöder detta.

Varifrån fick ledamot Ekström sin information?

Om man ska vara riktigt bokstavlig så nämnde jag aldrig hemkommunen, utan jag talade om Jomalaborna. När landskapet behöver betala ut likviditetsstöd, enligt den lag vi har idag, så går det från landskapet, och även från oss i Jomalabor. Jag tror att kanske inte alla, men många i Jomala, är av den uppfattningen att vi kan vara villiga att betala likviditetsstöd och använda en del av landskapets pengar till det, men inte hur länge som helst.

Talman!

Generellt sett bidrar alla kommuner, oavsett hemkommun, till landskapets kassa. Som jag har förstått det så är det landskapets kassa som på något sätt ska fungera som motorn i detta sammanhang. Jag tror att det är en felaktig bild att påstå att det är enbart ens hemkommun som ska vara en del av den ekonomiska lösningen.

Däremot är det troligt att de större och starkare kommunerna kommer att bli mottagare av en svagare kommun i sådana fall. Men då talar vi om en sammanslagning, och det handlar inte om likviditetsstöd. Det handlar om en svagare kommun, och i förlängningen innebär det att två kommuner blir en.

I och med den här jämförelsen vill jag påpeka att jag råkar bo i en kommun som har ödet i egna händer och som kanske inte är aktuell för en sådan här lag just n, men jag anser ändå att det är viktigt att vi diskuterar den.

Om det behöver betalas ut pengar från landskapet, måste vi förstå att det också innebär att pengar går ut från Jomalabor, alltså från alla ålänningar. Man kan inte gömma sig bakom det. Det var det jag ville förmedla med den kommentaren.

Jag tycker inte att vi kan sticka huvudet i sanden även inom tätbefolkade kommuner. Vi behöver också fundera på hur vi löser det här. Det var det jag ville få fram.

Tack, talman!

Ledamoten Ekström talar om att detta skulle vara den enda nödvändiga lagen för att lösa ett uppmålat problem i kommuner som saknar tillräckliga resurser. Vi har nyligen fattat beslut om en lag om likviditetsstöd, och den tillämpas. Kommunerna ansöker om likviditet, och visserligen tar det lång tid, vilket de klagar på, men det är ett krångligt förfarande. Trots detta beviljas likviditetsstöd, och de ansöker om det.

Detta är en viktig aspekt. Vi kan inte riktigt ifrågasätta denna lag som det enda som ska hjälpa mot konkurs, som ledamoten nämner.

När det gäller utvecklingen av landskapsandelarna är det bara att läsa boksluten. Vi måste hålla oss till det som gäller för landskapsandelarna. Vi har haft samma system sedan 2018, och det har nästan inte skett några förändringar. Jag återkommer till det i följande replik.

Det här likviditetsstödet är ju det som lagen säger: tillfälligt likviditetsstöd. Tanken är att om man hamnar i tillfälligt trångmål så kan man betala ut stöd för att hantera situationen.

Problemet är dock att om det inte handlar om tillfällig likviditet, utan snarare om en situation som återkommer varje år, så blir det inte ett tillfälligt likviditetsstöd. Istället blir det mer av ett permanent likviditetsstöd.

Jag tror att många som bor i mer tätbefolkade områden på Åland kommer att tycka att det är helt okej att vi hjälper kommuner i trångmål och betalar ut tillfälliga likviditetsstöd. Men jag är rädd att detta kan bli något permanent som fortsätter att återkomma.

Då kommer man att börja ställa krav, och det är något man vill göra. Ur det perspektivet tycker jag inte att likviditetslagen är helt jämförbar. Under något år kan man eventuellt täcka upp för det som behövs när det "regnar in", men på sikt behöver man ha något strukturellt på plats.

Tack, talman!

Det är väldigt lätt att läsa boksluten när det gäller landskapsandelarnas utveckling. År 2018 hade vi 36 miljoner euro, men jag glömde att kolla för 2019. År 2020 blev det 34 miljoner euro, vilket innebär en sänkning. År 2021 hade vi 37 miljoner euro, och 2022 var summan 39 miljoner euro. År 2023 var det återigen 39 miljoner euro, och 2024 nådde vi 41 miljoner euro.

År 2024 var det 8,9 miljoner euro i kompensation för skattebortfall. Detta berodde delvis på skattereformen i riket angående samfundsskatten och dels på de avdrag som finns.

Men som sagt, det intressanta är själva landskapsandelarna som ska kompensera kommunernas kostnader. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att det svänger med mycket högre summor. Dessa kompensationer handlar om pengar mot pengar, och det är just landskapsandelarna. Det här måste vi kunna enas om.

Ministern påpekade tydligt, liksom många andra, att landskapsandelarna har ökat. År 2019 var de 36 miljoner och 2023 var de nästan 43 miljoner. När man nu ser på det totala beloppet, inklusive kompensationen, så uppgår de till 47 miljoner 2023, vilket innebär att det blir ungefär 44 miljoner till.

Varför pratar vi om kompensationerna? Ledamot Wikström tog upp frågan om kompensationer, och det är självklart att vi måste ta upp det. Sanningen är att landskapsandelarna har ökat. Frågan är om de har ökat tillräckligt? Har de ökat i förhållande till det ansvaret? Det är något vi också behöver ta upp i ett större perspektiv. Men det har egentligen ingenting att göra med tryggandet av kommunal service som är mer en konkurslag och det här är mera kommunal förvaltning i allmänhet.

Talman!

Det är bra att ledamoten Ekström lyfter frågan om solidarisk betalning, vilket förstås likviditetsstöd är. Det betalas av samtliga skattebetalare på Åland, oavsett vilken hemkommun man har.

Det var också något jag tog upp i presentationen av lagstiftningen: ett permanent likviditetsstöd är inte förenligt med de grundläggande systemen vi har. Att införa det, särskilt utan tydliga riktlinjer, kan inte uppfattas som att det uppfyller god förvaltningsrätt, vilket skapar en problematik.

Ett tillfälligt likviditetsstöd kan utbetalas vid enstaka tillfällen när det råder tillfälligt svåra förhållanden. Det är en sak. Men att tänka sig att detta system ska vara långsiktigt ställer helt andra krav på lagstiftningen. Hela landskapsandelssystemet skulle förstås rubbas av det.

I den här lagen har ju också det tillfälliga likviditetsstödet en tidsbegränsning som innebär att den kommer att behöva hanteras på nytt.

Jag tror att det är ganska viktigt att komma ihåg att alla ersättningar till kommunerna är beslut som fattas härifrån, det är pengar som behöver fördelas och prioriteras i en budget där vi är under press. Vi har intäkter som kommer att pressas de kommande åren av olika faktorer, både lokalt och i riket. Det är viktigt att ha med sig hela bilden.

Den här lagen handlar inte om den löpande förvaltningen, utan om vad som händer när en kommun hamnar i en absolut kris och inte vet vad den ska göra. Då ska man titta på den här lagen.

Det är viktigt att påpeka att detta inte är en snabb process. Innan vi når det sista steget har det genomförts många utredningar och stödprocesser.

Tack, herr talman!

Ärade lagting. Jag har en viss erfarenhet av tänkta kommunsammanslagningar, det gäller förstås Finström, Geta och Sund som var aktuellt för ett antal år sedan. Här skulle man kunna skriva en handbok om hur man inte ska göra. Eventuella inbesparingar åts upp av löneharmoniseringar, bland annat. Jag ska inte orda så mycket om det här, men det fanns också vissa argument här som kanske inte var helt korrekta, till exempel att den nya kommunen skulle få en större kassa. Det är klart, slår man ihop ett antal konton så får man ett konto med mera pengar. Men man glömde att skuldsättningen också ökar.

Det som var min poäng här är att under den här kommundebatten för ett antal år sedan, efterfrågades en kriskommunlag. Finns det en sådan? Är den på gång? Den fanns inte då. Nu har vi ett förslag på vårt bord, och arbetet inleddes av dåvarande kansliministern Harry Jansson. Det var ett ganska omfattande arbete, förstås med en lång tidsplan, och det var ingenting som hände över natten.

Oavsett om man gillar det här med tryggande av kommunal service eller inte, så finns det ett behov av det. Som har sagts här, bland annat i gruppanförandet från ledamot Jansson, är att det här är för Centern den absolut sista utvägen. Men det är på det här viset som vi kan trygga vardagen för invånarna, oavsett om det gäller tanten på äldreboendet eller killen på dagis.

Vi vet ju också att landskapsandelssystemet, som det är konstruerat idag, är ett trubbigt instrument. Man skulle gärna se en laddning till i landskapsandelssystemet, vilket säkert skulle hjälpa åtminstone någon kommun. Men vi vet också att det inte låter sig göras. Vi har en ekonomi som är kännbart dålig för både landskapet och den kommunala sektorn.

Vad finns det då kvar att laborera med inom systemet om man inte gör om det totalt? Det handlar om en omfördelning av medel inom systemet. Kommer det att landa bra? Kommer Mariehamn och Jomala att vara beredda att dela med sig till de fattigare kommunerna genom en omfördelning? Det är inte säkert.

Så vi har en utmanande ekonomisk situation för hela den offentliga sektorn, både för kommuner och för landskapet. Vår största utmaning här och vår största uppgift är nog att stabilisera den offentliga ekonomin. Därför ställer jag mitt hopp till de inbesparingar som nu arbetas med inom landskapets egen budget och bokslut.

Det arbete som görs med hjälp av det finanspolitiska ramverket är påbörjat och kommer att fortsätta. Jag ställer också mitt hopp till att det arbete som har påbörjats med att minska kommunala kostnader fortsätter, och att det leder till något som minskar den offentliga sektorns totala kostnader. Att bara flytta pengar mellan kommuner och landskap gör ingen egentligen lyckligare på sikt. Tack, mina vänner!

Tack, herr talman!

Ledamoten talar om kommunernas ekonomi här. Man skulle gärna se lite laddning i systemet, men Centerpartiet har uttryckt att det inte kommer att bli mer pengar till kommunerna.

Min fråga är: Finns det ens på bordet att det skulle bli mindre pengar till kommunerna? Gäller detta också för kompensationerna för grundavdraget, som man har flaggat för en gång? Man har sänkt med 10 %, från 70 % till 60 % och för nästa år säger man 50 %. Kommer ledamoten att stöda ett sådant förfarande där vi fortsätter att dra ner på pengarna till kommunerna?

Tack, herr talman!

När det gäller de sedvanliga landskapsandelarna så finns en tydlig skrivning i regeringsprogrammet som säger att en minskning inte ska äga rum. Istället ska man följa de sedvanliga höjningarna som finns i systemet.

När det gäller kompensationer har Centern också varit tydliga med att om man ska sänka kompensationer, så ska man samtidigt sänka de kommunala kostnaderna, så att det blir ett nollsummespel.

Tack, talman!

Ledamoten säger att flytta pengar mellan kommuner och landskap gör ingen lyckligare, och det är säkert sant. Men blir den välskötta kommunen som tilldelas den här kriskommunen verkligen speciellt lycklig?

Jag vill fortfarande betona solidariteten som vi pratar om. Är det inte mer solidariskt att det är landskapet och alla ålänningar som löser det här problemet, till exempel genom att justera landskapsandelssystemet, istället för att ge hela ansvaret till en kommun?

Hittar man en modell i landskapsandelssystemet som kompenserar den här kommunen som är i trångmål, så är det jättebra. Men om man inte lägger i mer laddning i systemet, så sker det på bekostnad av någon annan, förstås.

Det har sagts att landskapsandelssystemet ska revideras och förhoppningsvis förnyas. Vad som händer då är svårt att säga här och nu.

Ska en rikare kommun ta emot en fattigare? Ja, det beror ju på hur de här förhandlingarna går och vad som händer när man inleder ett kommundelsförfarande.

Tack, talman!

Den här rapporten från 2021, som jag nämnde tidigare, om möjliga kommunala inbesparingar, kanske vore det vettigt att börja titta mer på den för att lätta kommunernas börda, istället för att fortsätta på den väg vi är inne på nu.

Jag vill också nämna en sak om landskapsandelarna. Det verkar som att det som står i lagförslaget inte stämmer överens med det som framgår av boksluten. Det finns andra siffror för landskapsandelarna när man granskar boksluten. I vissa fall är beloppen faktiskt betydligt lägre i boksluten än de siffror som anges i lagförslaget.

Rapporten är ganska ny. Jag har vid ett antal tillfällen sagt att om jag hade haft lite mer erfarenhet så hade jag gjort det på ett annat sätt. Men det är som det är. Rapporten handlar om möjliga inbesparingar och innehåller ett antal förslag. Som rubriken antyder, "Möjliga inbesparingar", var det nog inte några krassa förslag från regeringen vid den tiden. Jag tittar i den ibland. Jag tycker fortfarande att den innehåller goda idéer både för lagstiftning och för kommunerna själva.
Den här rapporten var aktuell då, den är fortfarande aktuell och nämns ibland. Jag önskar att den skulle få mer synlighet och kanske den får det i och med detta.

Den andra frågan som gällde landskapsandelar och siffror vågar jag inte uttala mig om, eftersom jag inte har siffrorna framför mig.

Tack, talman!

Vi går in på ett lite mer teoretiskt plan. Låt oss ta min kollega Höglunds hemkommun som exempel. Om vi plötsligt fick en så kallad kriskommission till skänks, vad skulle hända med den attraktionsservice som vi erbjuder i Finström idag? Om vi då får en annan kommun vars problem vi ska reda ut, vad händer med idrottscentret, fotbollsplanen, verksamhetsbidragen och allt det som man har byggt upp för att skapa en attraktiv kommun? Är den här lagstiftningen rätt väg att gå? Eller har vi plötsligt skapat en väldigt oattraktiv storkommun?

Det är en spännande hypotetisk fråga. Det här får mig att tänka på det dokumentet om kommunala kommunsammanslagningen som vi arbetade med, relaterat till Finström, Geta och Sund. Tanken var att allt skulle bibehållas under ett antal år.

Men när en kommun tar emot en annan, kan det medföra kostnader för den mottagande kommunen. Därför behöver vi förstås titta på hur vi kan lösa detta på det mest optimala sättet. Vad kommer att hända med den service som finns i Finström och den service som erbjuds i den kommun som ingår i Finström?

Tack, talman!

Jag tror att ledamot Höglund inte nödvändigtvis hade tänkt på det här tidigare. Det verkar åtminstone så. Det är bra om jag kan väcka en tanke.

Vidare kan jag koppla till detta, eftersom jag lämnar ett väldigt långt remissvar, trots att jag inte var politiskt aktiv när just den här frågan om Finström, Geta och Sund var på tapeten.

Och ja, man skulle bibehålla all personal och även alla tre kommundirektörer. Det var ett skräckexempel på hur effektiviseringar och penninginbesparingar skulle gå till.

Tack, herr talman!

Om man ska skriva en handbok så bör den handboken beskriva hur man inte ska göra, som jag nämnde tidigare.

De här dokumentet omfattade jag inte till alla delar, långt ifrån. Det handlade om att bevara all service, vilket inte är möjligt på sikt om man försöker spara pengar. Detta är en del av svaret på den fråga som ledamoten ställde.

Talman!

Världen befinner sig i stor förändring och det globala påverkar det lokala. Det är svårt att förutspå framtiden men vi vet att vi har en åldrande befolkning och att det föds färre barn, och med det följer utmaningar – inte minst på det ekonomiska området. Det påverkar varje enskild individ och blir kännbart i våra små, likväl som stora kommuner. I tider av osäkerhet behövs trygghet och stabilitet, och det är precis vad den här lagstiftningen har för avsikt att skapa för Ålands invånare.

En grundläggande princip inom den kommunala lagstiftningen är att varje invånare, oavsett var man bor, ska garanteras en miniminivå av kommunal service. Denna rättighet är fastställd av lagtinget. En annan lika viktig princip är att kommunerna också ska ge reella möjligheter att finansiera den service de enligt lag är skyldiga att erbjuda. Det är en fråga om rättvisa, men också om långsiktig hållbarhet och attraktivitet.

Jag önskar livskraftiga kommuner med god närservice i hela vårt örike och jag vill alltid värna en levande landsbygd – det är inte bara vackra ord, det är en avgörande del av Ålands attraktionskraft och framtid. Och jag ser att det aktuella lagförslaget är en möjlighet, en möjlighet att skapa ordning och reda och därmed skydda invånarnas rätt till närservice trots att en kommuns ekonomi är synnerligen ansträngd. Jag ser inte denna lagstiftning som en lag som slår ihop kommunerna över en natt. Tvärtom. Förfarandet är för att kunna utreda en kommuns ekonomi långsamt och eftertänksamt.

Det var redan under förra mandatperioden som arbetet med lagstiftningen "Tryggande av kommunal service” inleddes. Under tiden som gått har ytterligare förtydliganden och förbättringar av lagen gjorts. Bland annat har gränsen för det så kallade årsbidraget sänkts från 100 % till 80 %, och tiden en kommun får göra underskott har justerats från två till tre år.

För att bygga ett hållbart Åland i utmanande tider måste vi samarbeta – kommuner och landskapsregering och partier tillsammans. Lagstiftningen är ett verktyg, men det krävs också att landskapsandelssystemet ses över. Det handlar inte alltid om att tillskjuta mer pengar – även en rättvis fördelning av de resurser som redan finns är avgörande för att få samhället att fungera attraktivt.

Vi måste också erkänna och förstå verkligheten: när kostnader ökar snabbare än intäkter, uppstår ett gap. Under 2022 ökade kommunernas kostnader med 9,1 miljoner euro. Året därpå – 2023 – var ökningen hela 12,3 miljoner. Det säger sig självt, det är inte hållbart. Ökningen har såklart olika orsaker - befolkningsökning, nya lagkrav, nivåerna av service, investeringar, avsaknad av tillväxt, åldrande befolkning och ineffektiva arbetsprocesser.

Slutligen talman, något som upprepas många gånger under dagens debatt, landskapsregeringens ambition med det här lagförslaget är tydlig: att bistå i tryggandet av den åländska välfärden. Och låt oss komma ihåg att detta i grunden är samma lagförslag som togs fram under förra mandatperioden – nu med några justeringar och förtydliganden som gynnar kommunerna ytterligare och det är jag som landsbygdsbo och centerpartist tillfreds med. Tack!

Tack, talman!

Ledamoten säger att vi måste garantera tryggheten för våra kommuninvånare. Då undrar jag: hur ska den tryggheten garanteras? Ska det ske genom att två kommuner går ihop, där den fattiga kommunen går in i en rikare kommun? Hur garanterar man tryggheten på det sättet?

Det här kräver ju att man får ner kostnaderna. Men hur ska man få ner kostnaderna utan att sänka servicenivån? Kan ledamoten förklara för mig, på ett enkelt sätt, hur vi ska få ner kostnaderna på det här sättet?

Det är ju så att ekonomin är trängd, och det finns inga enkla svar på en sådan fråga. Däremot tycker jag att det är otroligt viktigt att det finns lagstöd. Jag tror det var ledamot Anders som sa att detta är till för att skapa ordning och reda, och att det finns lagstöd för att trygga människor.

Det har sagts många gånger här idag, och det är det absolut viktigaste med den här lagstiftningen. Sedan har vi många utmaningar att fortsätta arbeta med framöver när det gäller hela vårt åländska samhälle.

Tack, talman!

Lagstöd för att trygga ålänningarnas service finns redan, så det är inget som står och faller med den här lagen. Men jag funderar på en fråga som jag inte riktigt fick svar på: Hur ska man dra ner kostnaderna genom att slå ihop flera kommuner?

Det enda jag kan komma på är en centralisering, vilket rimmar ganska illa med det som ledamoten framhåller, nämligen att hon är landsbygdspolitiker och bryr sig om landsbygden. Centraliseringen och det sättet att spara pengar innebär ju att man tar bort service från landsbygden och centraliserar den. Det är det enda sättet jag kan se att sparar pengar, genom kommunsammanslagning.

Tack, talman!

I den bästa av världar hoppas jag, som landsbygdspartist, att vi aldrig kommer att behöva använda den här lagstiftningen. Men det måste finnas lagstöd för att kunna agera om det skulle bli nödvändigt, för att trygga den kommunala servicen för en enskild individ. Så är det bara.

Tack, talman!

Vi har hållit på så länge nu, så vi kan hålla på en stund till.
Talman! Denna lag kommer nog inte att göra någon stor skillnad i verkligheten. Det är min slutsats efter att ha hört dagens debatt. Det handlar ju ändå om kommunerna, och kommunerna har de facto något som inte direkt landskapsregeringen har: beskattningsrätten. Jag vet att under de år jag satt i finansutskottet och vi behandlade liknande frågor, så diskuterades möjligheten för vissa kommuner att höja sitt skatteöre för att bemästra olika utmaningar. Men det var sällan ett alternativ; oftast var det landskapsandelar och andra resurser som skulle komma och rädda situationen.

Det har också lyfts här att det skulle vara större enheter. De facto har KST, som genomfördes, gjort att allt har blivit dyrare. Det har säkert blivit mycket bättre, men jag vet inte exakt vad som har blivit billigare för skattebetalarna när man räknar ihop de kostnader som kommunerna har.

När det gäller kommuners vara eller inte vara, så är det trots allt upp till de kommunala fullmäktige att fatta beslut i dessa frågor. Lokala politiker i kommunerna sågar sällan av den gren de själva sitter på. Det kan handla om att agera för den egna hembygdens bästa eller av andra skäl. Historiskt sett har det visat sig att man sällan kommer till den insikten, trots olika pålagor.

Det har även lyfts i den förra kommunreformen en farhåga om att kommuner som inser att slutet närmar sig kommer att satsa på sitt närområde i oskäligt stor utsträckning. Det är också något som möjligtvis sker här; när man inser att kommunens existens är hotad, är det bäst att se till att man får del av resurserna innan man inte längre har möjlighet att påverka.

Avslutningsvis tror jag att en kommunreform behöver ske, men jag anser att den bör genomföras på ett annat sätt än vad denna lag kommer att åstadkomma.

Jag vill ändå uppmana lag- och kulturutskottet att höra samtliga kommuner. Det skulle vara mycket intressant att få en sammanställning från utskottet om hur de olika kommunerna ställer sig till detta lagförslag och om de tror att det verkligen kommer att påverka dem. Jag är lite tveksam till det. Tack, talman!

Talman!

Inledningsvis vill jag tacka för en belysande debatt i många delar, och jag önskar utskottet lycka till. Det verkar bli ett stort arbete för lag- och kulturutskottet som ska höra alla åländska kommuner. Jag utgår från att kommunalförbunden också ska höras, så det blir ett stort arbete.

Några kommentarer har framkommit, och jag vill betona att detta inte är en snabb process. Det inledde jag med att säga när jag presenterade lagen, och det ligger fortsatt kvar. Det har uppkommit frågor kring landskapsandelarna, vilket vicetalman Måtar lyfte. På sidan fyra, som jag hänvisade till många gånger, ser ni att det är ÅSUB:s statistikdatabaser som visar de av kommunerna uppgivna siffrorna. Bokföringstekniken kan variera när det gäller hur man redovisar kompensationer, skattekompletteringar och landskapsandelar.

Om vi nu tittar på landskapsregeringens budget och bokslutet för 2023, kan vi konstatera att landskapsandelarna var 36,6 miljoner euro 2021 och 38,8 miljoner euro 2023. De är budgeterade till 43,5 miljoner euro för 2025. Tittar vi på helheten, vilket också framgår i bokslutet, kan vi se att den totala tilldelningen av landskapsandelar och kompensationer var 38,3 miljoner euro 2021, och nu är det budgeterat till 55 miljoner euro för 2025. Därför vill jag säga att påståendet att landskapsandelarna inte har ökat, oavsett om kompensationer inkluderas eller inte, är inte ett korrekt påstående.

Jag vill också kommentera det som ledamoten Egeland har lyft flera gånger, nämligen att en välskött kommun ska behöva ta över en fattig kommun. Jag tror att vi inser, som många har varit inne på, att den ekonomiska situationen som kommunen befinner sig i har att göra med att skattebasen inte är vad den borde vara. Det kanske inte är något som en enskild kommun eller fullmäktige kan rå för, så jag skulle inte vilja insinuera att dessa kommuner är dåligt skötta.

En ytterligare sak jag vill ta upp är behovet av samordning. Jag vill igen understryka att inget hindrar kommunerna från att samarbeta eller, om de så önskar, ha frivilliga samgångar, vare sig det gäller äldreomsorgen, utveckling av infrastruktur eller annat. Det ligger i kommunernas händer att göra detta. Jag tror att vi behöver prata med varandra mycket mer. Vi behöver bygga tillit mellan parterna och arbeta gemensamt för ett starkt Åland. Tack, talman!

Tack, talman!

Minister Zetterman har ju äntligen, i varje fall verkar det som, tittat på själva landskapsandelarna och inte bara blandat in skattekompensationen. Då har vi kommit en liten bit på väg.

Skattekompensationen handlar om man ger pengar för pengar, kommunerna har blivit av med skatteintäkter och får ersättning för det. Det kan vi lägga åt sidan.

När det sedan gäller huruvida dessa belopp har ökat, och i absoluta tal så finns det vissa ökningar, men om vi samtidigt beaktar att kommunernas kostnader har ökat, dels på grund av åtaganden och skyldigheter som vi har beslutat om, och dels på grund av den anmärkningsvärda inflationen under denna period, kan man fråga sig: Hävdar Zetterman fortfarande att de har ökat för kommunerna? Kommunerna själva säger att så inte är fallet. Men låt oss höra.

Talman!

Jag nämnde båda aspekterna: dels landskapsandelarna, inklusive skattekompletteringen som en del av landskapsandelssystemet, och dels landskapsandelar plus övriga kompensationer som inte är behäftade i lag inom landskapsandelssystemet, utan som är något man gör vid sidan av. Jag anser att båda dessa delar är relevanta.

När det gäller de absoluta talen, så behöver vi verkligen se över detta över sikt. Om jag inte minns fel, så är den allmänna inflationen på tio års sikt ungefär 2 %. Vi hade några år innan med ett mycket lågt ränteläge och väldigt låg inflation. Det är tydligt att vi måste se över detta över tid.

Visserligen är det så att under ett år med kraftig inflation hamnar kommunerna i trångmål, precis som hushållen, varje individ, landskapsregeringen och varje företag. En snabb inflation är svår att hantera för alla parter.

Tack, talman!

Det blev uppenbart för alla att ministern undvek att svara på den konkreta frågan.

Jag ställer den igen, men på ett lite annat sätt. Från år 2018 har vi hade exakt samma landskapsandelssystem som nu. Det har skett små förändringar i absoluta tal, det vill säga att siffrorna har ökat från drygt 36 miljoner till 39 miljoner. De har visserligen ökat något, men om man beaktar dessa ökningar och jämför dem med inflationen samt de underliggande kostnaderna för kommunerna, så har de i själva verket inte ökat.

Faktum är att kommunerna har fått mindre betalt år efter år. Kan minister Zetterman dela denna uppfattning och hålla med om det? Det är nämligen så här som kommunernas företrädare beskriver sin vardag. Jag har inte hittat på detta själv, ministern.

Talman!

Även om man egentligen inte ska ställa frågor under replikskiften, kan jag svara på frågan. Ja, jag menar att vi har haft en ökad tilldelning av landskapsandelar över tid, och det torde vara självklart för alla. Vi har ett landskapsandelssystem som bygger på noll kostnader, vilket innebär att vi ständigt får en eftersläpning i systemet.

När de utökade lagkraven kommer och leder till ökade kostnader, får kommunerna inte kompensation direkt, utan det dröjer flera år. Det här tycker jag är ett problem. Jag utgår från att vicetalman Måtar tycker att det är ett problem, men en ändring av detta förutsätter också en förändring av hela landskapsandelssystemet.

Om vi ser på helheten och finansieringen av kommunerna, tittar man på ökade kostnaderna och tittar man på ökade skatteintäkter och landskapsandelar och övrigt så noterar man att kostnaderna ökar, men det gör också intäkterna.

Jag tänkte beröra det här, även om ministern fortsätter att prata om absoluta tal. Det blir lite variation här på slutet, och det är förstås bra.

Men när vi pratar om skattekompensation och kompensation för skatteavdrag, så förra regeringen genomförde förändringar i grundavdraget, det vill säga, man utvidgade grundavdraget. Samtidigt som man gjorde dessa förändringar så ökade man också kompensationsgraden till kommunerna för de skatteavdragen som har införts hos kommunerna. Det är rätt och riktigt, annars försämrar man ju kommunens ekonomi.

Problemet här är att ni ökar skatteavdragen för kommunerna, alltså för kommunmedborgarna via grundavdraget, men ni agerar i motsatt riktning. Istället för att öka kompensationsgraden till kommunerna så minskar ni den och aviserar ytterligare minskningar. Det är just detta som föranleder att våra kommuner, om ni fortsätter på det här sättet, riskerar att hamna i kris. Tänker ni fortsätta med det?

Talman!

Det är svårt att hålla ett klargörande anförande inför lagtingsgruppen Obunden Samling, därför att partiordförande Måtar sade att vi inte ska prata om kompensationerna. Nu vill ledamot Wikström bara fokusera på kompensationerna.

När det gäller kompensationerna är det precis som ledamoten Wikström säger. Detta är något som har fluktuerat över tid. Landskapsregeringen har ökat och minskat dem. Det är också svårt att beräkna hur stor del som kommunerna gynnas av generella skattesänkningar i form av tillväxt och andra åtgärder.

De obundna sitter nu och säger att jag ska ha någon kalkylator - vi pratade om ChatGPT tidigare - som kan räkna ut marginaler och utökningar av kompensationer samt vad det har för betydelse för kommunalskatten. Det kan jag givetvis inte göra, och det kan inte heller ledamoten Wikström.

Tack, herr talman!

Jag försöker beskriva det här sammanhanget. Ni säger att detta handlar om att trygga kommunal service. Men poängen är att när vi nu inte vet om den här lagen kommer att antas, då skapar vi förutsättningar för att kommunerna ska slås ihop. Samtidigt drar man bort pengar från kommunerna, vilket kan leda till att kriskommuner.

Jag tycker att vi redan nu ser exempel på detta, särskilt när ni flaggar för ytterligare nedskärningar i överföringarna till kommunerna via kompensationen för grundavdraget. Det handlar inte om småsummor, utan om betydande belopp.

Därför blir det lite ihåligt när man pratar om att detta är tryggande av kommunal service. Det verkar snarare som att man genom alla dessa åtgärder arbetar i motsatt riktning, det vill säga den sammanlagda finanspolitiken.

Talman!

Om vi sammanfattar det så här: Vi har haft några år bakom oss med en jättehög inflation, vilket beror på att skatteintäkterna inte ökar i samma takt som kostnaderna skenar iväg. Det här drabbar alla.

En del av detta, om vi pratar om den stora bilden, är förstås att varje myndighet, varje företag och varje hushåll behöver ha möjligheter att hantera sina eventuella situationer. Men ledamoten Wikström har hela tiden talat utifrån en agenda som antyder att vi skulle vilja det åländska samhället illa.

Vi går ju till jobbet varje dag för att göra det bästa för ålänningarna, oavsett om man bor på landsbygden, i Jomala eller Mariehamn eller i skärgården. Vi arbetar med att hitta lagstiftning som underlättar för kommunerna, men som samtidigt inte raserar människors vardag. Vi strävar efter att tillgodose mänskliga rättigheter, men som ändå borgar för effektivitet. Det är vårt jobb, och vi gör det varje dag.

Tack, talman!

Att ledamot Måtar säger att man inte ska blanda ihop landskapsandelarna med kompensationerna, det innebär inte att det uttalandet gör att ingen från Obunden Samling sedan får problematisera kring att man tänker ner på kompensationerna. Det är väl inget konstigt med det?

Jag vill också ta upp det som ledamoten nämnde, hon nämnde mitt namn, och hon sade något om dåligt skötta kommuner. Jag har aldrig påstått att det handlar om dåligt skötta kommuner. Jag förstår mycket väl att en kommun kan hamna i en så kallad kriskommun av andra orsaker än bristande skötsel.

Faktum är att den kommunen som kommer att ta över den här kommunen, den kommer att vara välskött eller åtminstone ha en god ekonomi. Vad är det då som är solidariskt med att de ska tilldelas en kommun med dålig ekonomi? Det borde ju omfatta hela landskapets ansvar.

Talman!

Till den första delen konstaterar jag att en replik ska hålla sig till huvudanförandet och inte referera till tidigare replikskiften.

Till den andra delen konstaterar jag att likviditetsstödsmekanismen som finns i landskapet är just en sådan solidarisk betalning. Det ska också tilläggas att det utgår samgångsstöd till de kommuner som eventuellt skulle sammanslås med anledning av denna lagstiftning.

Det finns dessutom en solidarisk betalning från hela landskapet och alla skattebetalare på Åland i form av samgångsstöd som inte är obetydliga, särskilt inte när det gäller större kommuner.

Tack, talman!

Samgångsstöden är ju bara under en övergångsperiod. De försvinner ju sen, vilket innebär att problemet kvarstår. Skattebasen i den kommun som blivit så kallad kriskommun, eller anledningen till att den blivit det, kommer att finnas kvar även när stödet tar slut.

Det enda sättet att förbättra ekonomin genom kommunsammanslagning måste ju vara att centralisera. Eller finns det något jag har missat? Vad skulle det annars kunna vara? Kan jag få en idé om varför det skulle förbättra ekonomin?

Talman!

Mycket riktigt är samgångsstöden övergående. Den andra delen skulle betyda att man till en viss kommun, även om det är en ny kommun, långsiktigt skulle tilldela extra landskapsandelar. Det kan ju inte heller ses som varken god förvaltning eller proportionerligt i sammanhanget. Utgångspunkten är att man ska bygga en kommun som är tillräckligt bärkraftig.

När det gäller frågan om centralisering eller inte så kan vi konstatera, dels det som har sagts här tidigare, att Åland har varit med om en centraliseringsprocess länge. Vi ser kommuner som kontinuerligt tappar invånare. Detta är en del av problemet.

Men om jag får prata i större begrepp ser jag att hela Åland skulle ha stora vinningar av att genomföra gemensam digitalisering, att sammanslå kompetenser när det gäller äldreomsorg och att införa effektiva förebyggande modeller.

Vi bör inte bara prata om byggnationer, utan också om metoder i allt från utbildningsarbete, äldreomsorg och till missbrukarvård (… taltiden slut).

Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet, med begäran om ett utlåtande från finans- och näringsutskottet, omfattas? Omfattat.

Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet och lagtinget beslutar att, i enlighet med lagtingsordningens 48 §, begära ett utlåtande från finans- och näringsutskottet.