Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Diskussion.

Tack, talman! Det här området handlar om växtskydd och är ett rättsområde som förstås är väldigt tekniskt. Det finns också väldigt små möjligheter att avvika från unionens regelverk. En förordning är direkt tillämplig i medlemsländerna som ni vet.

Landskapsregeringen föreslår med den här landskapslagen att rikets växtskyddslag skulle göras tillämplig på Åland med de nödvändiga avvikelser som finns i förslaget. Det här regelverket omfattar inspektioner och bekämpningsåtgärder som genomförs i syfte att hindra skadegörare från att sprida sig.

I stort så är det en väldigt teknisk lag som gör att det blir lite mindre byråkrati för vår lagberedning att följa efter de ändringar som görs både i unionens växtskyddsförordning och rikets densamma. På så sätt så föreslår vi att vi tillämpar rikets lagstiftning direkt här på Åland gällande växtskydd. Det är en lag som är teknisk men den är betydligt mycket enklare för alla att veta vad som gäller. När förändringar sker så vet vi nu var vi ska följa de tillämpningarna.

Tack, talman! Tack minister Karlström. Vi har ju under hela förra veckan debatterat budgeten och ekonomi. Vi har konstaterat att vår förvaltning historiskt sväller och att vår ekonomi är i behov av stora omkonstruktioner.

Jag blir lite fundersam när jag läser i lagförslaget att denna växtskyddslag kommer att kräva mer personal, en tjänsteman till. Kan ministern resonera lite kring det?

Talman! Det står precis så som ledamot Holmberg sade i det här förslaget. Idag har vi en tjänsteman på det här området. När man jämför med hur mycket arbete det är i förhållande till motsvarande arbete som görs på finska sidan där det är 40-50 tjänstemän som gör motsvarande arbete, så har man under årens lopp konstaterat att systemen är ganska bräckligt. Vi har en enda tjänsteman som kan hela området. Vad händer om personen blir sjuk en längre tid? Vad händer när det gäller allt från mamma- till pappaledigheter som ska in? Så därför säger vi inte att det ska vara en hel tjänsteman till, men vi ska stärka upp den här tjänstemannen, kanske med andra personer på avdelningen, kanske en viss procent till från någon annan deltidare. Totalt sett så inser vi att på sikt så kommer det inte hålla att ha en tjänsteman utan vi behöver ha flera som (… taltiden slut).

Tack, talman! Tack för svaret minister Karlström. Det är absolut inte fråga om någon sorts missunnsamhet eller tvivel på att behovet är stort när det gäller personalresurs. Det handlar väl mer om att sätta det i ett mönster och kanske i ett sammanhang där vi i dag har den ekonomi vi har. Finns det då ett större resonemang där man med olika sätt, med olika verktyg kan digitalisera? Jag ser att det i lagförslaget står att det är ett mycket manuellt arbete som pågår. Finns det på något sätt möjligheter, utan att man behöver utöka personalstyrkan, att ändå arbeta på ett sätt eller kanske ändra lagstiftningen på ett sätt så att man ändå får ut det man önskar av lagstiftningen, så att man inte är tvungen att öka på personalstyrkan? Det här är ju grundproblem som vi har idag och har haft länge.

Talman! Det är det här som är en utmaning med självstyrelsen också. När vi gör saker själva så kommer vi att behöva ha folk som gör jobbet på verkstadsgolvet också.

Men jag är helt enig med ledamot Holmberg. Vi behöver se just på sättet att arbeta och kanske inte alltid ta en tjänsteman till med exakt samma beskrivning, utan se inom avdelningen om det finns det någon som kan ta del av den här kunskapen. Kan vi vidareutveckla någonting vidare? Kan vi digitalisera processer så att onödig byråkrati och administration inte tar den tiden som tjänsteman kan behöva lägga ner på just det? Det är helt korrekt noterat och jag delar uppfattningen. Det här är någonting som vi kommer att få se över på många olika områden de kommande åren just med tanke på att ekonomin ser ut som den ser ut.

Tack, herr talman! Precis som minister Karlström tidigare nämnde så är det ju faktiskt en självstyrelsefråga vi pratar om här. Vi pratar om växtskyddsförordningen och den blankettlag som landskapsregeringen ämnar ta in. Det här är ett ett lagförslag som syftar till att malla med EU:s nya växtskyddsförordning. Och precis som tidigare nämndes så ser vi en lagstiftning som nu kommer att behöva ytterligare resurser. Så vitt som vi tolkar det i praktiken så gäller det en ny tjänst inom förvaltningen. Det resonemanget som ministern redan förde här så var det intressant att höra kring de överväganden man har, om arbetsbelastningen och hur man kan påverka det på annat sätt.

Under budgetdebatten förra veckan så framkom behovet av att förändra lagstiftning i stället för att svälla en redan svällande förvaltning angående de ekonomiska förutsättningar vi ändå har i dagens läge.

Det borgar för en diskussion också kring det samarbete som sker inom förvaltningen. Detta kom också upp under förra veckans debatt, samarbete mellan miljöbyrån och näringsavdelningen och hur det kan fördjupas och hur det kan utvecklas på ett sätt så att vi slipper anställa personer och i stället kan kan ändra om olika arbetsuppgifter och lagstiftning. Nog om den saken.

En annan sak som man oundvikligen kommer in på när vi pratar om växtskydd så är ju frågan om glyfosaterna som har funnits både på Åland och i EU under många, många år. Angående växtskyddslagstiftningen så är det viktigt att ta upp att Österrike, Tyskland och Luxemburg arbetar ganska aktivt mot nationella förbud mot glyfosater. Österrike försökte få igenom ett sådant nationellt förbud men stoppades i år av EU-kommissionen. Frankrike har gått in för regionala förbud mot glyfosater. Man har sett väldigt negativa konsekvenser både på människor och på djurliv, speciellt pollinerare som finns i regionerna.

Det kan vara något att överväga för Åland ifall vi ska vara i framkant när det gäller hållbarhetsfrågan och också när det gäller våra strategier kring biologisk mångfald. Det är något som också är aktuellt i allra högsta grad inom EU:s återhämtningsfond och den diskussionen som föregår där.

För faktum är att glyfosater påverkar våra bin väldigt allvarligt, det sänker immunförsvaret hos våra honungsbin. Forskning har visat att när man har minskat användning av glyfosater så har pollineringen funkat bättre.

I slutändan kommer ju då frågan: Vad är syftet med vår miljöpolitik här? Vad är syftet med EU:s miljöpolitik men framförallt Åland? Åland har nu, vad jag tycker i alla fall, en ganska hög svansföring när det handlar om hållbarhetsfrågor och miljöpolitik. Vi pratar om att vi ska vara i framkant när det gäller biologisk mångfald. Diskussionen pågår även högst aktivt inom BBC-delegationen där jag tillsammans med flera ledamöter sitter. Då kommer vi också in på den frågan om balansen mellan miljöpolitik och näringspolitik. Det är väl egentligen där som skon alltid har klämt. Vad gör vi i stället för att bespruta med Roundup? Vi kanske inte gör så mycket idag, men vad gör vi i stället? Det finns fortfarande inget medel som motsvarar den effekten som det har och den positiva effekten som det har också på vårt lantbruk och dess ekonomiska förutsättningar.

Men vi måste ändå fråga oss, finns det sätt hur vi i framtiden kan undvika att miljöpolitik och näringspolitik behöver vara motpoler? För det är de tyvärr just nu. Det är väldigt synd att de ska behöva vara det när vi pratar om växtskydd. Det är nog en högst aktuell fråga, en nästan panikartad fråga när vi pratar om miljöpolitik. Men framöver så handlar det faktiskt också om överlevnad av vårt jordbruk.

Så hur bygger vi nytt innan vi river det gamla? Hur kan vi då ta fram mer forskning kring olika kedjor och kring andra tekniker? Det här är en svår fråga. Jag tror att även här behövs samordning på nordiskt plan kring hur vi ska ha en gemensam nordisk strategi och kring hur vi fasar ut glyfosater ur våra jordbruk de kommande åren. I slutändan är det nog så att glyfosater inte är förenligt med framtidens eller ens samtidens miljöpolitik och de strategier kring biologisk mångfald som vi ämnar ha. Tack så mycket, herr talman.

Tack ledamot Påvals. Vi diskuterar och resonerar kring jordbruk och det här med glyfosater. Det är en komplex fråga. Näringspolitik och miljöpolitik går ju som du säger hand i hand. Det som jag önskar och som jag inte hittar så mycket på Åland är just forskning kring olika saker. Hur påverkar olika saker varandra i jordbruket? Det är inte så lätt alla gånger att hitta det. Då är det också svårt att göra kloka bedömningar och var man ska lägga in insatser och så vidare för att samtidigt ha en lönsam jordbruksproduktion som är konkurrenskraftig, för det är precis lika viktigt. Du nämner det nordiska samarbetet. Jag ser att det här är en fråga som är viktig på nordisk nivå också, att hitta en nivå som passar för alla och där vi fortfarande kan ha ett konkurrenskraftigt jordbruk.

Tack, herr talman! Tack ledamoten Mattsson för den repliken. På Åland borde det ju inte vara så svårt tycker vi ändå att kunna samarbeta i och med att vi har SLU runt hörnet faktiskt. De tankar som landskapsregeringen har är ju väldigt positiva kring det kommande innovationscentret där man ska samarbeta med Uppsala universitet på ett sådant sätt där vi faktiskt kan ta del av en sådan forskning på ett helt annat sätt i framtiden.

Det andra som ledamoten Mattsson nämnde var konkurrensen och det är väldigt intressant. Det är ändå den interna nordiska konkurrensen som vi pratar om när vi pratar om vårt jordbruk och närregionernas konkurrens med våra åländska odlare. Det krävs ett samnordiskt beslut, tycker jag i alla fall, kring hur vi ska se på våra framtida jordbruk och hur vi ser till att man inte kan konkurrera ut en annan odlare för att man besprutar sina grödor mer än andra gör. Det är nog en högst aktuell och (… taltiden slut).

Tack, talman! Jag tycker att Åland är fantastiskt också som en plattform för pilotprojekt. Det hoppas man ju, som du säger, med innovationscentret att man kanske kunde göra olika projekt här på Åland och faktiskt locka hit för att till exempel se på cirkulära system. Det är ju redan i gång, Hungry for Finland till exempel där man ser hur man kan jobba industri och jordbruk emellan. Här tror jag att vi har många möjligheter för framtiden. Ja, absolut ett nordiskt samarbete i de här frågorna är viktigt.

Tack, herr talman! Ja, absolut, vi har många möjligheter på Åland men vi har också mycket ansvar. Vi har ändå tagit oss, som jag sade, en väldigt hög svansföring när det handlar om miljöpolitiken och hållbarhetsfrågor. Vi på Åland har tagit oss den rollen att vi faktiskt ska vara i framkant när det handlar om de här frågorna. Vi har stora möjligheter på Åland att kunna vara testområden på olika sätt. Jag tror också att det finns stora möjligheter på Åland. Vårt delikata jordbruk är på ett sätt väldigt känsligt för påverkan, men också väldigt lätt att kunna förändra eftersom vi har väldigt små arealer och sedan kunna applicera just forskning med hjälp av EU-pengar. Det skulle vara intressant. Det är återigen ett område där vi kan profilera oss för framtiden. Absolut.

Tack, herr talman! Glyfosat är ett verksamt ämne som framförallt används för att bekämpa ogräs. Vi vet att det har varit mycket diskussion, kanske olika åsikter och ibland kanske mer tyckande än vetenskapligt i vissa sammanhang. Det som gäller just nu är att till slutet av december 2022 så är det i alla fall det här växtskyddsmedlet tillåtet i EU. Någonstans kan jag hålla med om att det kanske kan vara en nordisk diskussion, men framförallt så är det ju en diskussion som sker på EU-nivå. Så länge som vi är med EU, och det finns förordningar som gör saker och ting direkt tillämpliga här, så är idag den verksamma substansen laglig att använda. Väljer jordbrukarna att använda den så ska det inte falla någon skam över dem för det, tycker jag.

Tack, herr talman! Den 15 december 2022 så löper tillståndet ut. Det betyder inte att det blir förbjudet den 15 december 2022, utan det innebär att det tillstånd som har skjutas upp tidigare även kan skjutas upp nu.

Herr talman! Men fastän det har visat sig att nationella förbud inte är möjliga så är ändå regionala förbud möjliga, där man kan profilera sig just som många regioner i Frankrike har gjort. Man har profilerat sig genom att säga att vi har förbjudit glyfosater och hittat andra lösningar för att bedriva våra jordbruk på.

Just nationella förbud, nej det håller jag helt med om, det satte EU-kommissionen stopp för i år, medan de regionala skulle Åland absolut ha möjlighet att kunna arbeta fram.

Jag är också lite tveksam till regionala förbud, i så fall skulle jag hellre se att kanske branschorganisationen själv eller jordbrukarna själva kommer fram till att det här är sättet som vi väljer att göra det på, och så sker det genom fri vilja och eget intresse. Man väljer att ta ett sådant aktivt val, än att den här salen antingen ska förbjuda det, förbjuda GMO eller förbjuda någonting annat. Det här är en vid och bred diskussion. Men någonstans så skulle jag vilja skicka tillbaka initiativet till brukarna och inte bara förbjuda som vi gör i den här salen.

Tack, herr talman! Vi är faktiskt inne på samma samma linje. Jag nämnde i slutet av mitt anförande; hur bygger vi upp nytt innan vi river det gamla? Det handlar istället om att fastställa en lagstiftning där det helt enkelt inte längre finns behov av glyfosater och där man helt enkelt arbetar fram en jordbrukspolitik, så klart inom ett nordiskt samarbete. Det är ju svårt att här på Åland säga att vi ska arbeta om vår politik när omkringliggande regioner inte har gjort det. Då blir vi ju såklart i en väldigt negativ sits när det handlar om konkurrens. Men att helt enkelt arbeta fram i andra ändan, istället för att förbjuda någonting så ska vi börja arbeta fram alternativen som gör att det inte längre är nödvändigt.

Herr talman! I och med att talmannen tydligen tycker att debatten om glyfosater inte är på sidan om den här framställningen så fortsätter jag gärna med den diskussionen.

Ledamoten Påvals ställde frågan om vi förbjuder glyfosater; vad gör vi i stället? I den mån ledamoten Påvals hör vad jag säger så är det en väldigt, väldigt bra fråga. När nuvarande miljöstöd utarbetades, när grunderna slogs fast, så gjorde man en analys över de största miljöproblemen vi har på Åland. Man kom ganska snabbt fram till att det var eutrofieringen, det vill säga utsläpp till vattendrag och sjöar. Där noterade man att höstplöjningen, när man luckrar upp till ett 30 centimeter djup, är en av de största miljöbovarna. Det fördes till och med ett resonemang om man skulle förbjuda höstplöjning, vilket hade slagit undan benen för många odlare, men man valde i stället för piska att använda morot. Man betalade en premie åt dem som inte höstplöjde. Driver man ett plöjningsfritt jordbruk så är det väldigt svårt att inte göra glyfosatbekämpning någon gång emellan. Så därför är det en intressant fråga som ledamoten ställde. Vad gör vi i stället? Man måste ju ha svar på den frågan så att man inte inför ett förbud som leder till att man helt plötsligt har betydligt större utsläpp till våra vattendrag än vad vi har idag.

Herr talman! Jag går jag gärna tillbaka till framställningen. Jag ska börja med att förvåna det här ärade parlamentet och säga att den här gången har jag inga invändningar mot att man går över till blankettlag. Man ska inte ha egen lagstiftning bara för sakens skull. Jag råkade själv sitta på minister Karlströms post när det här infördes på beställning av min dåvarande lagtingsgrupp. Tanken var god, men vi såg redan då att det var en hel del merarbete med detta. Men tanken var god, det vill säga man skulle ha en egen växtskyddslagstiftning, en egen utsädeslagstiftning och en egen gödselmedelslagstiftning. Tanken var att man skulle kunna handla och köpa förnödenheter förmånligare till det åländska lantbruket, till exempel från Sverige vilket man inte kunde göra vid den tidpunkten.

En av de första frågorna som jag vill ställa till utskottet är: Titta om det finns någonting i det förfaringssätt vi går in på nu som på något sätt kan försvåra för åländska lantbrukare att få tag på så förmånliga förnödenheter som möjligt.

Det sägs också på sidan 1 i den här framställningen att "förslaget är ändamålsenligt för att anpassa Ålands regelverk till den Europeiska unionens nya regelverk". Jag vill att utskottet tittar på den frågan, för vem är det mer ändamålsenligt för odlarna eller för förvaltningen?

Det här medför ju att det blir ett system med egenkontroll, det betyder att jordbrukarna och odlarna får göra mera arbete själva. Det borde leda till att man förenklar för förvaltningen, att man gör övervakningen billigare och att det blir mindre byråkrati, som minister Karlström sade. Därför är jag också lite förvånad att man högst upp på sidan 6 säger att "nu handhas växtskyddsfrågor inom landskapsförvaltningen av en tjänsteman. Mot bakgrund av att det redan mycket stora arbetstrycket och med beaktande av de tillkommande arbetsuppgifterna bedömer landskapsregering att förvaltningen är i behov av en förstärkning som kan arbeta med växtskyddsfrågorna". Det här var ju upp i ett tidigare replikskifte så det är onödigt att vi tar det ett varv till. Men jag hoppas att utskottet kan titta på det här. När man införde ett system med egenkontroll så borde det - i min värld åtminstone - leda till mindre arbete för dem som ska övervaka det, men i framställningen sägs det tvärtom. Så jag tycker att det kan vara intressant om man reder ut det. Leder en blankettlagstiftning och egenkontroll till mer eller mindre arbete för förvaltningen? Det går inte att få svar på detta utgående från framställningen. Tack.

Talman! Samtidigt som det visst är som ledamot i Eriksson säger att det är mera egenkontroll så står det också i framställningen: "Samtidigt ökar antalet aktörer med rätt till växtpass från två till cirka 10 stycken och avser alla växter avsedda för plantering". Det kommer till andra uppgifter också för växtskyddsinspektören mot vad det är idag och mera jobb därifrån. Men som jag sade i replikskiftet tidigare så det är inget självändamål att öka antalet tjänstemän på näringsavdelningen för det här. Vi ska försöka göra det så effektivt som bara är möjligt men också samtidigt med respekt för den arbetsuppgift som finns för växtskyddsinspektören som utför väldigt mycket i olika områden redan idag.

Jag har läst framställningen och jag har sett den där meningen också. Men jag ser gärna att utskottet tar en titt på detta. Vissa av de här motiveringarna hänger inte riktigt ihop och därför skulle jag gärna se att man benar ut det tillsammans med landskapsregeringen.

Talman! Jag håller med ledamot Eriksson om helhetsbedömningen. Till exempel om tar bort plöjning och har plöjningsfri odling så om då man tar bort användningen av glyfosater så kanske det blir andra bekymmer som är miljöbelastande. Så jag håller helt med om att man måste nog ta en helhetsbedömning. Om man tar bort en sak så skadar man i andra ändan på miljöjobbet.

Själv har jag haft lite ekoodling och där har plöjningsfritt nästan omöjliggjorts och man måste använda mekaniska bekämpningsmedel för att klara av det. Så det visar hur svårt det är att få detta helt klart.

Ledamoten Salmén och jag är eniga. Därför tyckte jag att det var en så bra fråga som ledamoten Påvals ställde. Vad gör vi i stället? Det är väldigt viktigt att man ser helheten, precis som Salmén säger, så vi är överens. Tack för stödet!

Tack, herr talman! Precis som ledamot Eriksson också pratade om så måste man alltid ställa det ena mot det andra här. Lika mycket som att ett plöjningsfritt jordbruk i dagens system kräver mer växtskyddsmedel så visar det sig också att om du använder mindre växtskyddsmedel så krävs det också mera diesel på andra sätt. Där väger vi också en lokal miljöfråga mot klimatfrågan. Det som togs upp i tidigare replikskifte visar ju också på att det är en svår fråga som behöver bemötas med mer forskning. Vi behöver alltså få fram ett annat system men det har vi inte just nu. Om det ändå är så nu att EU:s syften till 2022 är att vi ska förbjuda glyfosater, hur beter vi oss då? Hur har vi berett vår lagstiftning? Hur har vi förberett våra jordbrukare inför en sådan sak? Nu verkar det inte troligt men i fall det nu sker, hur bemöter vi den saken?

Det är en mycket bra fråga. Det är väl en av de lantbruksstrategier som regeringen och intresseorganisationer förhoppningsvis jobbar med. Som exempel har det funnits ett medel som har varit effektivt, kanske lite för effektivt, när det gäller att få potatisen att avmogna. Det var sista året som man körde med det i år och det leder till att odlarna får investera i ganska dyra maskiner för att sitta och slå ned fyra rader i taget med bra många dagars mer dieselförbrukning, om jag använder ledamotens Påvals uttryck. Det ena hänger inte alla gånger ihop med det andra. Men frågan är berättigad. Det är viktigt att se på vad vi gör vi om det blir ett totalförbud.

I förra replikskiftet framkom att vi ska börja se till helheten. Vi har ju vårt projekt "Hungry for Saltvik" där tanken är att ta fram biogas som kan köras istället för diesel. Jag menar också att det nordiska samarbetet kan ju faktiskt bli en hel uppväxling ifall man kunde knyta ihop de olika projekten som finns kring den här forskningen och kring just biogas.

Ledamot Eriksson sitter ju i Nordiska rådet och att ta upp den här frågan här och jobba med den kanske kan leda till någonting nytt den här mandatperioden.

Bara helt kort tid så att vi inte upprepar oss, klimatfrågorna har en väldigt framskjuten roll inom Nordiska rådet. Den här typen av frågor diskuteras rätt ofta.

Herr talman! Bästa lagting. Jag trodde att debatten enbart skulle handla om övergången till blankettlag, inte om enskilda växtskyddsmedel, men eftersom den debatten tillåts så hoppas även jag att få säga några ord och att skicka med lite färdkost till utskottet.

Det är ju nämligen en fråga kring glyfosfaterna, kring Roundup, kring Monsanto och det internationella bolaget som producerar mycket av växtskyddsmedel som används i hela världen. Många skandaler. Många frågor kring cancerframkallande ämnen och mycket sådana preparat som på olika sätt skadar den biologiska mångfalden. Det här är ju en ständig balansgång att kunna ha ett, vad vi kallar, konkurrenskraftigt jordbruk men också en hållbar utveckling av planeten och även av landskapet Åland och dess jordbruk.

Därför är väl den här poängen klok. Sådana här typer av förändringar så ska påverka unionsländerna likvärdigt, helst globalt likvärdigt så att matproduktionen i olika håll av EU åtminstone kan skötas på ett likvärdigt sätt.

Men nog börjar det bli lite daterat att fortsätta år ut och år in med sådana här preparat som vi innerst inne alla vet att inte är bra varken för naturen eller för människan. Man gick in för ett förbud mot glyfosater i Österrike redan 2019, om jag minns rätt, alltså för ett år sedan. Så man borde kanske titta på vilka alternativ som man använder i det österrikiska jordbruket i stället för glyfosater. Har det jordbruket då förlorat i konkurrenskraft sedan den här övergången skedde?

Som tidigare nämndes här så den ekologiska odlingen har redan länge, länge varit utan glyfosater. Finns det någonting där som man kan lära sig?

Det skulle vara intressant om utskottet kunde ta del av remissutlåtanden som har kommit från flera organisationer. Jag såg också att Ålands Natur och Miljö har utlåtit sig där. Jag vet inte om de heller höll sig till sakfrågan om övergången till blankettlag eller om de gick in på enskilda växtskyddsmedel. Det vet jag inte, men kanske utskottet kan titta på det.

Det verkar ju uppenbarligen som att EU:s signaler om att glyfosatmedel kommer att förbjudas från 2022 verkar vara någonting som man inte tar på särskilt stort allvar inom finländskt jordbruk. Jordbrukarna är heller inte beredda på att något sådant skall ske. Vi vet ju inte, vi får väl se när vi kommer dit. Men det är väl det här som är den eviga frågan, jo nog kan man ju ta bort en sak men då vill vi veta vad som kommer i stället och att det som kommer i stället förhoppningsvis är bättre för miljön.

Jag tycker att landskapsregeringen verkligen kunde ägna lite tid åt att se till att glyfosaterna och andra negativt påverkade växtskyddsmedel inte kommer i kontakt med våra vattendrag och våra dricksvattentäkter. Det här ett område som jag har jobbat med länge och som jag verkligen tycker att vi måste börja samarbeta bättre kring för att de här preparaten inte ska hamna på fel ställe nämligen i vårt dricksvatten. Tack, fru talman.

Tack, fru talman! Tack ledamot Gunell. Det visade sig i augusti att EU-kommissionen satte sig på tvären kring Österrikes nationella förbud om glyfosater. Så det har inte gått igenom. Man vet inte heller vad som är bakom den forskningsbaserade anledningen att Österrike ämnar förbjuda glyfosater. Det pratades om att det var cancerframkallande, det var den främsta orsaken. Men inte för att rätta ledamoten, absolut inte, men det har inte gått igenom i Österrike. Kommissionen satte sig på tvären tills att man ska omförhandla saken till 2022.

Det var bra kompletterande information som ledamot Påvals kom med. Jag läste om det här när det var aktuellt och när man hade röstat igenom det här. Det hade varit en fråga i parlamentet. De som ville gå in för förbudet så vann i den omröstningen, men om det sedan har tillkommit och tillstött komplikationer på resan efter det så där släppte jag frågan. Kanske utskottet närmare kan titta på det här.

Tack, fru talman! Det som är intressant är ju inte det faktum att förbudet har gått igenom utan att den frågan faktiskt drivs i vissa länder och vad anledningen är till att den drivs. Frankrike menar också att man kunnat påvisa att det har skett hormonella förändringar hos foster på grund av glyfosater. Det finns i olika anledningar till att olika länder driver den här frågan i EU. Det är kanske den vågen som vi behöver titta lite närmare på vad den handlar om.

Det är nog en intressant och högaktuell fråga som kommer att bränna till ganska rejält till december 2022 när tillstånden löper ut. Jag tycker nog att landskapsregeringen behöver vara med på tårna och se vad som vad som framkommer. Det kommer att påverka våra jordbruket något oerhört, oavsett vad beslutet blir i slutändan.

Ja, naturligtvis är det en balansgång, det förstår jag också mycket väl. Det är viktigt att vi har liknande konkurrensvillkor inom det åländska jordbruket som man har i kringliggande länder. Men jag tycker alltid det är bra att vara proaktiv. Kommer det ett sådant här förbud så kanske man ska ha en alternativ lösning. Inte det ju konstigt att debatten finns om man har sett själv hur Roundup verkar när man häller det i naturen. Det är giftiga grejer, helt klart.

Talman! Ja, vi diskuterar lagförslag 2 om växtskydd. Alla talare som vi har hört hittills i dag har varit för den blankettlagstiftningen som föreslås. Jag skulle förutspå - jag vill inte på något sätt föregripa utskottets behandling - men jag tror att också vi kommer att tjusas av de argument som finns inne i själva lagförslaget. Därmed inte sagt att vi inte skulle kunna fundera kring det som ledamoten Gunell har framfört. Vi kan ha en form av resonemang kring huruvida det skulle finnas skäl att ha någon särreglering för Åland, blankettlagsregelverket till trots. Det kan vi titta närmare på i utskottet, det är inte fråga om annat. Men jag vill leta återföra fokus i debatten till att vi pratar om en blankettlag och alla är för den hittills.

Ja man inser ju det, både polislagen och nu växtskyddslagen, att ekonomin måste styra i de här frågorna och att man väljer blankettlag systematiskt från landskapsregerings sida och det har säkert sina skäl.

Men jag tycker inte att det är fel att ha lokala anpassningar, man kan till och med vara bättre än andra regioner om man ändå kan upprätthålla konkurrenskraften i näringen. Vi har mycket på Åland att värna om som är specifikt. Vi har fortfarande varroafria bin. Vi har ett GMO-fritt jordbruk. Det är viktiga konkurrensfördelar som Åland har att behålla de här sakerna såsom de är idag. Därför kan det vara skäl att fundera över hur vi kan bli en ännu mera giftfri region än övriga områden om det är möjligt.

Talman! Jag lovar att utskottet kommer att fundera på det. Egentligen är det lite av en icke debatt för att alla hatar Roundup, alla hatar glyfosater. Vi vet ju sedan att när vi börjar införa olika typer av förbud på Åland så får det följdkonsekvenser, bland annat i förhållande till frihandelsavtal mellan EU och övriga världen osv. Det är inte så där bara att införa nya förbud. Det fordrar nog lite mer analys. Det var det jag menade med vad jag sade i den första repliken, eventuellt kan utskottet ta med ett resonemang kring det men jag ser inte framför mig att vi skulle klämma till landskapsregeringen med några nya förbud.

Jag tror att ledamoten Valve kanske kan nyansera sig; "alla hatar glyfosater" det tror jag faktiskt inte. Jag tror att väldigt många tycker att det här är ett bra växtskyddsmedel som man gärna vill behålla också efter 2022. Men det jag säger är att kanske man kan hjälpa till och försöka söka lösningar. Om Åland till och med kan vara snäppet bättre och snäppet mera giftfri än andra regioner så tror jag att det är en konkurrensfördel för jordbruket, kanske inte inom alla nischer men en del.

Tack, talman! Tack ledamot Gunell. En god ekonomi är ju grunden till ett gott miljöarbete, det vet vi. Jag blir fundersam och tycker också att det är en berättigad fråga kring egen lagstiftning kontra blankettlagstiftning. I det här fallet kan vi läsa i beredningen att det kommer att fordra ännu mer personella resurser. Vi fick ett bra svar av minister Karlström, men jag hoppas också att utskottet kommer att kunna titta närmare på det här, för det är ju inte hållbart ekonomiskt att fortsätta på det sätt som vi alltid har gjort. I det avseendet speciellt så tror jag att det kan vara bra att titta på hur en särreglering kunde vara möjlig för Åland. Blankettlagstiftning är jag väldigt mycket för, men om det sedan i sin tur genererar en större förvaltning och större kostnader så tycker jag att man måste dra lite i handbromsen och fundera efter en gång till.

Ja, jag nämnde inte den aspekten av det hela, men utskottet kommer säkert också naturligtvis att titta på de ekonomiska konsekvenserna. Jag tror nog att det också börjar bli dags att fundera. Naturligtvis ska vi ha konkurrenskraftiga näringar både inom vattenbruk och jordbruk, men det kan inte vara till vilket pris som helst. Det finns också en natur och en miljö att hantera och framförallt, som här har diskuterats i budgetdebatten, den biologiska mångfaldens värde som också har ett pris som vi alltför snabbt kompromissar bort.

Tack, talman! Ledamot Gunell, den fråga som jag har ställt mig eller det resonemang som jag fört här har ingenting med miljön eller något specifikt att göra. Det här är ett grundproblem eller en utmaning som vi haft och som gäller vad som helst. Det råkar vara detta lagförslag nu, men det kunde ha varit vilket som helst. Jag tror att vi måste lite sakta ner och fundera efter. Hur lagstiftar vi? Vad vill vi både avseende miljö, konkurrenskraft men också ekonomi?

Förvaltningen kan säkert bättre argumentera för sina äskanden. Men nog har vi väl under årens lopp många gånger ändå sagt att på jordbrukssidan så har vi rätt bra med tjänstemän. Vi har också Hushållningssällskapet som också hjälper till i den här ändan. Om det går att spara tjänster så det blir upp till utskottet att granska närmare. Men just jordbrukssidan är ju inte en av de områden i förvaltningen som har sämst med resurser. Men det har ju förstås också berott på hanteringen av de stora EU-programmen som har lett till att man måste ha en viss kapacitet också där.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet omfattas? Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.