Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Diskussion.

Talman! Vem har inte hört uttrycket; ”förebyggande vård och insatser sparar pengar, vi ska satsa på det”. Men gör vi inte det då och vad innebär det egentligen? Jag är övertygad om att det finns förbättringsutrymme här och skrev därför en motion om just detta.

Nu i pandemitider har vi verkligen fått sätta oss in i sjukdomsförebyggande åtgärder. Vi har fått höra: Tvätta händerna, nys i armvecket och håll avstånd. Tre enkla åtgärder som alla effektivt förebygger smittspridning av Covid-19. Men andra sjukdomar går att förebygga på andra sätt. Det viktiga preventiva arbetet görs och ska göras av flera sektorer i samhället, men är kanske lite otydligt definierat i vår lagstiftning. Allas ansvar blir ofta ingens ansvar.

Men det finns många lågt hängande frukter att plocka. Att ha en välfungerande struktur och tydlig ansvarsfördelning för det hälsofrämjande uppdraget är viktigt.

När vi under förra mandatperioden tog de nya socialvårdslagarna betonade vi att vi lagen, att nu var det dags för en omställning till mera förebyggande och tidiga insatser samt åtgärder. Nu tycker jag att det är dags också för hälso- och sjukvården att göra samma omställning, från dyr specialsjukvård till mera kostnadseffektiv förebyggande vård. För vi ska komma ihåg att: Den bästa och billigaste vården är den som aldrig behövs!

Som rätt nybliven politiker så var jag under den förra mandatperioden på en resa till Norrtälje för att bekanta oss med deras flera gånger om prisbelönta förebyggande hälsoarbete. Dessa personer har även varit inbjudna till Åland och föreläst om sitt arbete. Deras utgångspunkt är att det är samsyn, samverkan och gemensamma mål som är nyckeln till framgång.

I Sverige har man gjort en samhällsekonomisk utvärdering i kommuner, bl.a. i Norrtälje. De kommuner som gjort systematiska satsningar på det förebyggande arbetet visar att vissa kommuner har sparat miljoner och på sikt hundratals miljoner kronor.

Jag brukar påstå att goda exempel och idéer får man stjäla, för vi behöver se satsningar i hälsa som investeringar i individer och i samhället, för de kommer att minska utgifterna framöver. Men det behöver vara rätt satsningar och vi behöver bli bättre på att både tänka och räkna mera hälsoekonomiskt, men även tänka på att de insatser och metoder som vi använder ska ha stöd i forskning. Det gäller att på olika sätt skapa bättre förutsättningar för befolkningens hälsa. Samhällets ekonomi är beroende av att människorna mår bra och för att människor ska må bra behövs en stabil ekonomi.

Även på hemmaplan har vi lyckade exempel på satsningar i det förebyggande arbetet. Fältarna är ett klassiskt exempel, men jag vill även nämna det s.k. ”ungdomsprojektet” i Mariehamn, ett lyckat exempel på förebyggande arbete som förhindrat placeringar av barn och ungdomar och därför sparat mycket pengar. Men de största vinsterna är förstås individernas och därför inte går att värdera.

Med risk för att nu låta som en lektor inom hälsovårdarutbildningen vill jag ändå klargöra några begrepp: Förebyggande arbete eller prevention, handlar både om att främja hälsa och att förebygga ohälsa. Åtgärder kan rikta sig till hela befolkningen eller till en viss grupp som kanske är i en riskzon. Man talar om primärprevention som är riktad mot friska för att förhindra sjukdom eller skada. Sekundärprevention är att upptäcka tidiga tecken på sjukdom och vid tertiärprevention minskar man skadans eller sjukdomens komplikationer.

Prevention brukar delas också in i tre olika typer: 1. Universell prevention riktar sig till en hel population eller befolkning. 2. Selektiv prevention riktar sig till riskgrupper. 3. Sedan pratar om indikerad eller individuell prevention. Därtill vill jag betona vikten av friskfaktorer. Vi behöver jobba med allt detta samtidigt för att nå optimala resultat.

Jag tycker att Åland skulle vara ett ypperligt ställe för att starta ett samarbete mellan hälso- och sjukvårdsbyrån, ÅHS, KST, yrkesgymnasiet och högskolan och kanske även ÅSUB för att fokusera på utveckling och forskning inom folkhälsoarbetet i syfte att höja hälsonivån bland ålänningarna. Vi har en samlad och regelbunden folkhälsorapportering och det ger möjlighet att analysera och bedöma effekterna av olika insatser. Om vi börjar med att sätta upp folkhälsomål så kan vi sedan se på vilka faktorer och åtgärder som krävs för att nå framgång och höja folkhälsonivån. För att få maximal nytta av satsade pengar i hälsofrämjande arbete så måste arbetet bedrivas i flera sektorer och på olika nivåer. Men som ni vet, samarbete är svårt.

Med de aviserade inbesparingarna på ÅHS så behöver vi titta på alla sätt som vi kan för att minska vårdkonsumtionen. En av framgångsfaktorerna här tror jag är att använda resurserna optimalt samt se till att vård ges i rätt tid, på rätt nivå och att se på vilka förebyggande åtgärder som skulle behöva vidtas för att nå de största hälsovinsterna. Vi behöver möjliggöra processer som skapar intersektoriell samverkan med företrädare för och från olika samhällsnivåer och sektorer.

Ett område där jag även ser behov av utveckling är det viktiga förebyggande arbetet inom ANDTS-området. I Sverige har folkhälsomyndigheten tagit fram ett s.k. preventionsindex för att följa kommunernas förebyggande arbete. Även här hos oss så ligger ansvaret på det viktiga preventiva ANDTS-arbetet på kommunerna. Det är ÅMHM:s roll att övervaka detta, en roll som de inte visste om att de har.

I Finland är det THL som undersöker och följer upp befolkningens välfärd och hälsa samt utvecklar åtgärder och metoder för att främja dem.

Utvärderingen som har gjorts av vårt eget ANDTS-arbete visade att flera ansåg att den förda politiken är att av de största hindren för lyckad ANDTS-prevention, men även att det finns brist på intresse, stöd, samarbete, engagemang och resurser. Ansvarsfördelningen mellan olika aktörer anses otydlig och denna bör förtydligas så att samordningen av preventiva insatser kan förbättras.

Och kanske vi även borde börja analysera hälsokonsekvenserna i olika lagförslag? Jag tror att vi behöver mera folkhälsopolitik i politiken och vi behöver prata mera om välfärdsekonomi.

Vad gäller barn och unga så vill jag nämna att RIMH, dvs. Rådet för idrott, motion och hälsa, var bra på gång med att införa den s.k. ”Islandsmodellen i en modifierad åländsk variant, men det arbetet verkar ha stannat av vilket är tråkigt, för det är ett exempel på förebyggande insats som har visat resultat.

Men vi behöver sätta upp våra egna konkreta folkhälsomål och folkhälsoparametrar för att sedan hitta vår egen strategi för att nå dit.

Jag föreslår därför i min motion att det görs en utvärdering och en verksamhetsjämförelse med omkringliggande regioner och deras folkhälsoarbete som har gett bäst resultat varefter en gemensam handlingsplan med olika aktörer utarbetas.

Klämmen i min motion lyder: "Att lagtinget uppmanar landskapsregeringen att utvärdera det hälsofrämjande arbetet på Åland samt därefter vid behov inkommer med förslag till lagstiftning till lagtinget". Tack, talman!

Tack, talman! Tack ledamot Söderlund. Det var ett riktigt bra anförande och en intressant motion. Den ligger precis lagom och bra i tiden med tanke på den tidigare frågestunden som vi hade förra veckan som handlade också om rekryteringen inom Ålands hälso- och sjukvård, vikten av förebyggande hälsoarbetet och att det är svårt att få personal inom Ålands hälso- och sjukvård just på hälsosidan.

Min fråga är också då till ledamoten Söderlund om du har någon, ja, det var lite kort tid, men du kanske kan svara så ställer jag frågan i nästa replik?

Tack talman! Precis. Det är ju hälsovårdarna som är nyckelpersoner i det här individuella förebyggande arbete. Vem har inte gått på mödrarådgivning, hälsokontroller och det är jätteviktigt. Jag skulle önska att hälsovårdarna också var mer delaktiga till exempel i utvecklandet av skolmiljön, det finns mycket att göra som de kan hjälpa till med. De har ju just den här kunskapen och kompetensen.

Tack ledamot Söderlund för att du räddade det så här snyggt när jag fick en tankevurpa här.

Men det handlar ju inte heller bara om förebyggande inom hälsa, det handlar ju också om förebyggande på det sociala området. Mödrarådgivningen är de första som träffar familjer och familjer som inte kommer från Åland och som kanske inte är lika mycket integrerade i samhället och som inte har ett stort kontaktnät. Det är ju just sådant som man ska prata om när det gäller förebyggande och vikten av hur viktigt det här är och att det är någonting som fungerar. Jag hoppas att ledamoten Söderlund också kunde utveckla lite hur viktigt det är med just de här preventiva åtgärderna.

Tack, talman! Tack ledamot Eckerman för frågan. Det är ju så att den fysiska hälsan påverkar den psykiska som påverkar den sociala. Alla de här faktorerna samspelar. Alla insatser samspelar ju också därför. Insatser i den egna hälsofaktorn påverkar de andra. Alla insatser är hemåt.

Tack, talman! Jag tänker lite grann det på som ledamot Söderlund var inne på. Vi har ju i vårt i regeringsprogram att vi ska ta fram en folkhälsostrategi. En folkhälsostrategi som ska tas fram av professorn i socialmedicin för folkhälsovetenskap vid Karolinska, alltså Knut Lönnroth. Vi har en expert på området som jobbar inom förvaltningen. En expert som tyvärr inte haft full tid för att sätta igång med det här arbetet, men där vi nu istället har ändrat lite grann på fokuset och kommer nu efter också att titta på vad coronapandemin har satt för spår. Vad kan vi titta på när det gäller förebyggande eller preventivt? Hur kan vi jobba med de här frågorna bättre? Jag tror att det kommer (… taltiden slut).

Tack, talman! Ja, vad gäller coronaeffekterna så kommer jag förstås att tänka på den kanske viktigaste förebyggande åtgärderna som vi har och det är ju vaccin mot olika sjukdomar. Där har Knut, ÅHS och många en viktig roll i att styra upp det arbete så att vi snart kan röra oss friare i samhället. Absolut. Jag tror att det är säkert bra. En folkhälsostrategi skulle ha varit ännu bättre.

Men sedan kommer sådan här lagstiftning, som den här alkoholserveringslagen som vi pratade om för några timmar sedan, som helt går stick i stäv mot det arbetet.

Tack, talman! Jag var också här och lyssnade på när Norrtälje kommun var här och det är ju fantastiskt så som man jobbar där. Men det är en kommun. Här har vi några till så det är inte alldeles enkelt.

Islandsmodellen är en jättebra sak. Om man tittar på hur det är upplagt så mycket av det som man begränsar på Island är finsk behörighet och som vi inte kan göra någonting åt. Det handlar om försäljningstider, högre åldersgräns vid alkoholinköp och sådant. Plus att vi sedan också har samverkan mellan olika kommuner och ÅHS. Det är ett stort arbete.

Men jag håller med om att prevention är viktigt på olika delar. Jag känner mig ganska trygg med att ha en professor i socialmedicin för folkhälsovetenskap på hälsobyrån som kan hjälpa i det arbete.

Tack, talman! Precis så är det. Knut Lönnroth, landskapsläkaren, vi kan säkert vara ense om att han är värd sin vikt i guld.

Men angående Islandsmodellen så var det ju inte meningen heller att ta kanske alla delar, utan se på vilka delar som skulle ha passat in här på Åland. Vilka vill vi ta? Vilka skulle vi behöva ta? Det är ju ett jättebra preventivt arbete som görs med den modellen, liknande. Men alla har ju sin lite modifierade variant.

Talman! Det är sällsynt och glädjande att se en motion som så starkt stöder den politik som landskapsregeringen avser föra. Under mandatperioden avses en folkhälsostrategi för Åland antas i vilken ingår förslag på förebyggande friskvårdsåtgärder. Vikten av förebyggande arbete understryks -med fog - i motionen. I regeringsprogrammet ingår därtill en kursiverad mening: "Det är också önskvärt att göra en samhällsekonomisk utvärdering gällande värdet av tidiga insatser."

Också det i motionens anda, som jag ser det, kanske inte direkt citeras på samma sätt. Men folkhälsostrategin, som nämns i landskapsregeringens regeringsprogram, är något helt nytt som inte ska förväxlas med folkhälsorapporten som mera mekaniskt återger relevanta folkhälsodata.

När jag var socialminister hade jag ingen landskapsläkare och jag hade en person på hälsovårdsbyrån som skulle sköta det löpande arbetet. Det säger sig självt att det strategiska framåtblickande folkhälsoarbetet fick ligga för fäfot. I skarven mellan föregående regering och den nuvarande förstärktes dessa resurser och det menar jag att var bra och klokt, med eller utan pandemi så var det klokt ändå att stärka resurser.

Jag instämmer därtill, jag citerar från motionen, ”att våra utmaningar finns i de levnadsvanor som har betydelse för hälsan samt att depressionssjukdomar ökar i vissa grupper”. Så är det, i vissa grupper, jo.

Det enda jag egentligen inte håller med om är det här textstycket: ”En utvärdering av vårt eget folkhälsoarbete skulle ge oss svar på vad som görs, vad som inte görs och vad som skulle behöva göras och av vilken aktör."

Och orsaken är egentligen enkel: Nu är läge att göra folkhälsostrategin, den har inte funnits tidigare, nu gör vi den och därefter är det läge att utvärdera. Det är inte riktigt vettigt att utvärdera något som ännu inte finns. Av denna orsak har jag svårt att stöda motionens slutkläm, men till 90% rentav 95% har jag inga problem med att understöda denna motion. Tack för ordet.

Tack, talman! Jag får tacka ledamot Valve för det 95 procentiga stödet för motionen. Jag har ju absolut koll på den här skillnaden mellan folkhälsorapporten och en folkhälsostrategi. Jag är lite förvånad över att man inte tidigare egentligen har haft folkhälsorapporten som underlag i andra styrdokument eller när andra åtgärder görs. Man borde ha läst den noggrannare och titta mera på den varje gång den kommer. Vilka utmaningar har vi här? Vad behöver vi göra?

Jo, så är det. Jag tror att en förklaring kan vara att folkhälsorapporten numera publiceras vart fjärde år. Den publiceras i slutet av mandatperioden när det några månader kvar till valet. Då är alla politiker, oavsett partitillhörighet, fullt fokuserade på något annat än hur man kan omsätta folkhälsorapportens data i en långsiktig strategi. Vissa politiker är det nog också. Men låt oss vara ärliga, handen på hjärtat; tidpunkten är inte helt lyckad för publiceringen av folkhälsorapporten. Där finns en del att förbättra.

Jag vidhåller att det är kloka tankar i den här motionen, och också detta med verksamhetsjämförelse. Det kommer med all nödvändighet att göras i samband med ÅHS-budgetarbete som nu vidtar i maj. Jag instämmer med det som många tidigare talare har sagt att den här motionen ligger onekligen rätt i tiden.

Tack, talman! Precis som jag nämnde när jag var ny lagtingsledamot så då hade den här rapporten om ålänningarnas folkhälsa nyligen kommit och sedan kom en ny 2019. Jag läste ju den förstås med stort intresse. Men det är ju lite problematiskt att få ut statistik från ÅHS patientdatasystem på olika sjukdomar. Jag har till exempel själv försökt få siffror på demenssjukdomar. Hur många har vi? För det är ju också en sjukdom som vi behöver ta i beaktande i kommande planering av vård, boenden, strategier och allting. Men ÅHS är på gång med ett nytt vårdinformationssystem och det behöver de.

Tack ledamot Söderlund. Jag tar med mig det här med brist på statistik från ÅHS patientdatasystem. Jag har utgått tidigare ifrån att detta inte är ett problem, det vill säga att forskningen får data och att det offentliga givetvis får anonymiserade data som de behöver. Men om det är ett problem, såsom ledamoten Söderlund nämnde, så bör vi förstås titta på det och se vad som kan göras.

Men återigen, en stor del av utvecklingen på detta område har under många år, skulle jag vilja påstå, varit hämmad av avsaknad av dels landskapsläkare men också i övrigt personal specifikt på hälsovårdsbyrån. Detta har lett till att en del arbete i praktiken har gjorts inne i organisationen ÅHS och en del annat har gjorts på socialvårdsbyrån. Men det kanske är ett ämne för ett helt separat anförande. Tack för ordet.

Förebyggande hälsoarbete blir bara alltmer viktigare, vårt samhälle och vår värld utvecklas i rasande fart och det blir allt svårare att leva som vi är skapta för; att vara fysiskt aktiva, sova mycket, ha tid att tänka, vara i naturen och äta varierat och nyttigt.

Därför är det viktigt att arbeta förebyggande och vara ett steg före och se till att våra lösningar också fungerar i framtidens, troligtvis ännu bekvämare, vardag. Till exempel så var det nog få på 90-talet som förutspådde att psykisk ohälsa skulle vara den vanligaste orsaken till sjukskrivningar år 2018 eller att nästan en fjärdedel av alla barn skulle lida av övervikt eller fetma eller att nästan 70 procent av vuxna i Finland lider av övervikt bara 20-30 år senare. Men ja, här är vi idag och mycket av dagens ohälsa hade troligtvis kunnat förebyggas. Till exempel, enligt WHO, skulle hela 90 procent av typ 2-diabetesfallen kunna förebyggas med tillräcklig fysisk aktivitet och hälsosam kost. Den här informationen är tagen från THL för den som är intresserad.

Men först kanske vi ska ställa oss frågan, varför är det viktigt att jobba förebyggande och se till att folk inte blir sjuka eller mår dåligt? Att jobba och prioritera förebyggande hälsoarbete sparar i första hand lidande för den enskilde men också stora kostnader för samhället bl.a. i form av minskat antal sjukskrivningar, sjukpensioner, sjukvård, socialvård och mediciner m.m. Vi ska inte heller glömma att när vi människor mår bra så är vi mer kreativa och produktiva vilket i sin tur bidrar till utveckling och tillväxt, som många pratar om. Att satsa på hälsa och framförallt förebyggande arbete är samhällsekonomiskt smart på många sätt.

Däremot är det rätt svårt att veta hur och vad man ska satsa på då man inledningsvis bara ser kostnader och det är väldigt svårt att säga om och hur mycket det sparar längre fram. Jag vet inte hur svårt det är att ta fram sådana siffror för Åland men i Sverige har åtminstone Institutet för Hälso- och Sjukvårdsekonomi tagit fram en rad sådana siffror och kostnader. De har bland annat beräknat att typ 2-diabetes kostar sjukvården och samhället cirka 17-18 miljarder kronor per år. Om vi tar den här summan delat på befolkning och försöker räkna ut vad det kostar på Åland så landar vi på cirka 5 miljoner euro per år. Tänk då om man kunde förebygga, som jag tidigare nämnde, 90 procent av alla typ 2-diabetesfall. Det går förstås inte att jämföra rakt av på det här sättet som jag gör med siffrorna, men jag vågar gissa på att vi pratar om flera miljoner och då ska vi minnas att exemplet enbart är typ 2-diabetes.

Centerns förhoppning är att den kommande folkhälsostrategin ska innehålla samhällsekonomiska utvärderingar i kombination med olika åtgärder och strategier för att förebygga fysisk som psykisk ohälsa, åtminstone en början på det. Det är ett stort arbete. Jag tror att det skulle vara viktigt för att på politisk nivå kunna göra rätt beslut och prioriteringar.

Som tidigare nämndes så skulle vi behöva ha mera folkhälsa i politiken och jag tror att det här är ett steg för att börja diskutera de här frågorna på ett högre plan. Därför har vi just en folkhälsostrategi med i regeringsprogrammet. I årets budget har vi följande text: "En folkhälsostrategi avses tas fram för att befrämja befolkningens hälsa och förebygga sjukdom och ska bidra till ett långsiktigt, hållbart och systematiskt folkhälsoarbete. Coronapandemin kommer att påverka folkhälsan i befolkningen både på kort och lång sikt och riktlinjer för långsiktiga åtgärder för att minimera negativa konsekvenser av pandemin inkluderas i folkhälsostrategin."

I arbetet med att ta fram en folkhälsostrategi ingår förstås en utvärdering och kartläggning för det arbetet som idag görs och vad som behöver utvecklas eller satsas vidare på, precis det som motionen vi nu diskuterar efterfrågar.

Tack, talman! Tack ledamot för ett intressant anförande. Jag är lite intresserad av att höra ledamot Josefssons åsikter om det nuvarande folkhälsoarbetet som görs, inte görs och vad kunde göras bättre? Vad kunde det göras mera av? Var borde man sätta in mera resurser? Jag vet att ledamoten har stor kompetens inom det här område. Så därför skulle det vara intressant att höra någonting om det.

Till att börja med så vet jag inte heller om det är min uppgift att svara på. Det är just upp till de sakkunniga att avgöra vad man ska satsa på och prioritera. Men generellt så tror jag att man kan göra mycket. Områden som skola och sjukvård där tror jag man kan ha mycket förebyggande åtgärder.

Tack, talman! Ledamot Josefsson var också inne på - jag kommer inte ihåg vad det hette - men någon utredningscentral i Sverige och det finns ju jättemycket idéer att stjäla. Jag tycker att man får stjäla goda idéer, det brukar jag alltid säga. Det räcker egentligen med att googla, sedan måste man ju förstås anpassa till åländska förhållanden. Men idéer finns det och de behöver implementeras på ett åländskt sätt här.

Men de negativa konsekvenserna för folkhälsan borde ju analyseras bättre i olika lagförslag, det tror jag att ledamot Josefsson håller med om. Då blir man ju förvånad att regeringen kommer med ett sådant lagförslag som vi debatterade tidigare idag om servering av alkoholdrycker som kommer att sänka (… taltiden slut).

Just när det kommer till lagstiftning så är det svårt också att beräkna folkhälsokonsekvenser. Som jag nämnde i början av mitt anförande så tror jag att man måste jobba väldigt strategiskt när det kommer till folkhälsa och förebyggande. Det är inte bara vår lagstiftning som ändras utan hela världen och vårt samhälle. En drömstrategi skulle hålla oavsett hur världen utvecklas. Det var ett konstigt svar, insåg jag nu.

Tack, talman! Tack ledamot Josefsson. En stor oro ute i samhället vad gäller folkhälsostrategin och det förebyggande arbetet är ju att de som jobbar med dessa förebyggande arbeten inte får tillräckliga resurser att åtgärda negativa följder som man vet att kommer; t.ex. exempel ökad alkoholkonsumtion, ökat tobaksbruk, ökat missbruk av mediciner, ökad psykisk ohälsa och allt det som ledamoten Josefsson nämnde. Skulle du vilja tala någonting om de här kostnaderna? Vad avser man från regeringen, var tänker man satsa pengar på att främja det här arbetet?

Svara på frågan kan jag inte, utan det är regering som kan svara på det.

Men just när vi pratar om kostnader så anledningen att jag och Centern efterfrågar just de samhällsekonomiska utvärderingarna beror på att det blir också mycket lättare att egentligen våga satsa på förebyggande arbete och veta vad man ska satsa på för förebyggande arbete. Exemplet som jag tog upp, att typ 2-diabetesfall kostar samhället cirka 5 miljoner, om vi kan förebygga 50 procent för en miljon euro då blir det en helt annan nivå på debatten när man kan se detta i siffror.

Det finns ju båda uträkningsmodeller och forskning på hur man kan titta på olika skadeverkningar och vad det kostar. Under den här dagen och under tidigare debatter så tittade jag lite på olika kostnader. I Sverige till exempel så beräknar man att tobakens sammanlagda kostnader för samhället är 31 miljarder per år och alkoholen kostar 103 miljarder per år, bara så där som man har räknat ut med alla deras konsekvenser inom både sjukhus, våld och så vidare. Det är väldigt dyrt. Så jag undrar liksom lite, tillsammans med det här tidigare replikskiftet; varför lagstiftar man på ett sätt som inte är i linje med det som ledamoten sade i sitt anförande?

Allt handlar om balans. I tidigare diskussioner var det en balans mellan näringsliv och folkhälsa. Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi i Sverige har också beräknat att fetma kostar samhället cirka 25 miljarder kronor. Vad orsakar fetma? Ska vi då till exempel förbjuda socker? Allt handlar om att hitta en balans och jobba från olika håll.

(Hörs inte. Mikrofonen inte påslagen.)

Exakt. Jag tror att det är en stor nyckel i att jobba mer förebyggande från politiskt håll, att försöka sätta siffror på det. Det låter ju lite hemskt egentligen att det är pengarna som styr. Men vi har ett ekonomiskt ansvar. Jag tror att detta är den stora nyckeln till hur man ska lyckas satsa rätt helt enkelt och våga satsa. Det handlar mycket om att (… taltiden slut).

(Hörs ej. Mikrofonen inte påslagen.)

Svår fråga, men jag tror Åland har mycket att vinna på att utåt vara väldigt hälsosamma så att säga. Vi har närhet till naturen och hälsa prioriteras allt högre i dagens samhälle, just som jag också nämnde. Det är svårare att vara hälsosam i dagens samhälle. Om vi lyckas bygga ett samhälle där det är hyfsat enkelt att vara hälsosam, och där tror jag att Åland har alla förutsättningar och jag tror också att vi faktiskt ligger i framkant just med vår tredje sektor till exempel. Vi har korta avstånd och det är enkelt att vara ute i naturen till exempel. Det är enkelt att vara fysisk aktiv här på olika nivåer jämfört med t.ex. i en storstad.

Tack, talman! Jag vill tacka ledamot Josefsson för ett intressant anförande. Jag tycker att det är bra att han tar upp de här frågorna. Typ 2-diabetes, fetma och andra åkommor som kommer sig av osunt levande pratar man inte alls lika mycket om med samma rädsla som man pratar till exempel om tobak och alkohol. Vi har i salen hört att man blir mycket upprörd över små liberaliseringar inom alkohollagstiftningen. Vi har ju haft liknande diskussioner när det gällt tobak. Men just metabola sjukdomar är ju faktiskt något som drabbar barn i ganska stor utsträckning nuförtiden, och det kanske vi också måste ta tag i.

Just att lägga fokus på det förebyggande arbetet för barn tror jag att är det allra viktigaste. Man har också sett att om barn växer upp ohälsosamma så är det en väldigt svår trend att ta sig ur både fysiskt och psykiskt. Framförallt barn som lider av övervikt och fetma så har man sett att det är ganska stor sannolikhet att de också lider av det vid vuxen ålder och att de får tidigare problem med till exempel typ 2-diabetes.

Tack, talman! Bästa lagting. Det här än väldigt intressant och viktig debatt. Läkaren Anders Hansen skriver: "Tänk dig att du har en tablett, den mest avancerade medicinen i världen som världen har skådat. Med ett och samma piller kan du dock drastiskt minska risken för en lång rad allvarliga sjukdomar. Och inte bara det, det här mirakelpillret gör att du mår bättre psykiskt, du sover bättre, får mer energi och bättre koncentration. Det gör att du lever längre. Det får till och med din hjärna att växa så att du blir smartare. En sådan medicin finns, men inte i tablettform utan i form av fysisk aktivitet".

Det där tror jag att jag har sagt här för några år sedan i ett annat sammanhang när vi pratade om rörelsens betydelse för folkhälsan, för den är högaktuell. Bara för några veckor sedan så kom finska utbildningsministeriet ut med nya rekommendationer om att barn och ungdomar ska röra på sig i någon form minst en timme om dagen.

Tyvärr är detta någonting som har gått åt fel håll i takt med digitalisering och andra bekvämligheter. I alla åldrar rör vi på oss alldeles för lite, men det är speciellt oroväckande att våra barn ungdomar gör det. Det här är ju en klyfta som verkar öka. Antingen gör du någonting, är väldigt aktiv och det kanske man gör ännu mera. Det är ännu flera som vill bli fotbollsproffs, men det är också ännu flera som inte gör någonting alls och det är detta som är det problematiska. Det kommer nya rön varje vecka om betydelsen av de ekonomiska konsekvenserna som vårt alltmer stillasittande liv för med sig.

När det gäller barn och ungdomar så tycker jag att där är det absolut mest elementära att sätta in åtgärder och insatser. Det handlar om att forskningen visar att beroende på vilken socioekonomisk bakgrund du har så påverkas din förmåga att röra dig väsentligt, det påverkar vilken inkomst du har när du blir vuxen och det påverkar studievägar. Det påverkar egentligen hela ditt kommande liv. Det påverkar hur länge du orkar jobba. Vi förväntas idag att jobba allt längre och längre. Så det gäller att vi får det med oss i ryggsäcken.

Just denna socioekonomi är någonting som blir mer och mer aktuell. Idag är det faktiskt så att inte alla har råd att röra på sig i just den form som man kanske skulle vilja. Alla har inte råd att rida. Alla har inte råd att spela hockey. Det har varit känt länge, men urvalet i vad man har råd med har blivit ännu snävare. Idag har inte alla råd att röra på sig på ett sätt som man kanske borde ha. Och visst, alla har råd att gå ut i skogen, alla har råd att springa ett varv runt kvarteret etcetera, men det är ett problem som vi måste lyfta.

Under förra mandatperioden så författade landskapsregeringen ett politiskt program, ett idrottspolitiskt program. Man bildade också rådet för idrott, motion och hälsa som skulle jobba vidare med det idrottspolitiska programmet. Det gjordes. Jag tycker själv att man kom en god bit på väg. Det idrottspolitiska programmet tog upp alla åldrar. Det handlar inte enbart bara om idrott, det handlar om allt från små barns rörelse till seniorrörelse och allt där emellan.

Det var några saker som vi fokuserade extra mycket på just med tanke på problematiken att få alla barn och ungdomar att röra på sig. Hur får man det? Ja, det måste ske, som så mycket annat, via skolan. Alla går i skolan, alla går i grundskolan så det gäller att få med alla på tåget där. Vi jobbade väldigt, väldigt intensivt när den nya grundskolelagen kom och när vi var en remissinstans till läroplanerna. Vi ville verkligen försöka förlänga skoldagen så att man skulle ha utrymme tidsmässigt att få den här viktiga pulshöjningen för samtliga studerande. Vi ville titta på hur man bygger skolvägarna. Det vet jag att många andra länder tittar på också, speciellt i Sverige. Skolvägen kan vara ett sätt att stimulera till rörelse. Skolkorridoren är ett sätt att stimulera till rörelse. Skolgården är ett sätt att stimulera till rörelse. Tyvärr fick inte detta ett tillräckligt stort genomslag. Jag är besviken på att vi inte kunde få in mer rörelse i den kommande grundskolelagen. Jag hoppas att det är någonting som kan ändras. Det är alltid konkurrens mellan en massa olika viktiga ämnen, men på något sätt är rörelsen ändå, bokstavligt talat, livsviktig. Jag hoppas detta är någonting i det förebyggande arbete som verkligen kan tas fasta på när nya grundskolelagen träder till.

Vi jobbade också hårt med motion på recept eller hälsa på recept. Det är ingen Ålandsvariant. Det är någonting som har funnits länge på många ställen. Vi vet att tröskeln för många att inleda det här rörelsearbetet är hög. Man ska kunna få hjälp med att gå på gym, hjälp med att komma i gång med simning och hjälp med att ta en promenad istället för att få ett recept på en pillerburk. Det handlar om pengar. Det handlar om långsiktiga lösningar. Det handlar också om folkhälsa. Det arbetet är nog inbromsat på grund av pandemin, men jag är övertygad om att det arbetet kommer att utformas väl. Det är viktigt.

Det finns ju en hel del som vi kan göra när det gäller den allmänna folkhälsan. Jag tycker att landskapsregeringen under åratal har varit duktiga på att bygga cykelvägar till gagn för vår besöksnäring. Men det är också till gagn för alla ålänningar att cykla till och från jobbet till exempel.

När det sedan gäller Islandsmodellen, som ju också var ett spår som vi inom rådet för idrott, motion och hälsa var inne på. Islandsmodellen har sitt ursprung på Island men finns idag i över drygt 50 länder, om jag inte minns fel. Men det finns bara Islandsmodell, sedan är alla andra lokala varianter där man har tagit bort och lagt till men där grundbulten är densamma. Island har kanske gått längst där man har lagstiftat om öppethållningstider, lagstiftat om vilka tider som barn ska vara hemma på helger och vardagskvällar etcetera. Men det var aldrig tanken från RIM:s håll. Vi ville se en samordnad fritidsverksamhet för barn och ungdomar efter skoltid, både när det gäller rörelser men även när det gäller kultur. Precis så är det på Island också, där får alla barn en fritidssedel. Man kan prova på ett antal gånger en viss sak; friidrott, fotboll eller teater, och sedan kan man bestämma sig och då har man fritidssedeln som man kan betala med. Det är givetvis en ekonomisk fråga och det är, utan att skoja, förknippat med ganska stort arbete för att få det att fungera på ett kommunfält som ändå är så pass omfattande som det åländska. Men jag skulle inte ge upp Islandsmodellen om jag skulle vara landskapsregeringen. Det finns många, många fina saker i den. Man kommer också med i ett sammanhang där man kan dra mycket nytta av forskning och vetenskap.

Jag tycker att den här motionen är väldigt bra. Jag hoppas att allt som görs i ärendet handlar om rörelse. Vi måste få våra barn och ungdomar att röra på sig mer. Så jag hoppas att det kommer fram, för det är ändå de som är framtiden. Det är där som jag tycker att vi ska lägger den största fokussatsningen på. Tack.

Tack, talman! Jag tror att vi tangerar en "Holmbergsk" hjärtefråga här. Tack för ett initierat anförande. Holmberg var inne på att hälsan är orättvis fördelad, så är det ju och vi behöver hitta åtgärder som kompenserar för den orättvisa fördelningen.

Sedan hoppas jag att vi fortsätter med den politiska strategin att bygga miljöer för barn, ungdomar, vuxna och äldre som stimulerar till rörelse. Alltså man ska stimuleras till att använda olika utegym, planer och sådant. Så det arbetet behöver vi fortsätta med.

Men annars så tackar jag för stödet för motionen.

Tack, talman! Just den där skillnaden i rörelse bland barn och ungdomar har blivit extra tydligt i världen runtom oss i Norden. Jag vet att både Sverige och Danmark har tagit fram mycket forskning, bara under den pandemiåret, där man kan konstatera att det är en väldigt stor klyfta och skillnad mellan de som har rört på sig och de som inte har rört på sig. De som tidigare har rört på sig för lite har rört på sig ännu mindre. Det beror givetvis på att den där en eller två timmars gympalektionen har blivit inställd. Det har byggt på att man själv tar steget ut och gör någonting och det har man inte gjort. Så det blir så extremt tydligt vilken betydelse samhället har för att kunna lösa den här knuten och speciellt skolan. Jag tycker om den individuella friheten, men jag ser ingen annan möjlighet än skolan åläggs det här. Precis som så många andra saker som ska ske i skolan så behöver också detta ta sitt avstamp där.

(Hörs ej. Mikrofonen inte påslagen.)

Tack, talman! Tack ledamot Mattsson. Det enkla svaret skulle ju vara att alla våra föreningar och idrottsanläggningar får ännu mera pengar, men det är inte heller hållbart. Det måste finnas andra lösningar. Nog vet ju jag också att inte var det heller möjligt för alla för 30 år sedan att göra precis det som man önskade.

Jag tycker att Ålands Idrott gör ett strålande arbete i mångt och mycket. Man är även med och har varit under många år att arrangera prova-på-dagar där barn i grundskolan få testa olika idrotter och förhoppningsvis hitta sin favorit som man börjar med. Jag tror att det som vi kan göra först och främst är nog egentligen att vi får in den här rörelsen i skolan. Vi måste konstatera att alla ämnen är viktiga, men det är jätteviktigt att vi får in rörelse. EU-direktivet som ligger som en viss grund i grundskolelagen medger (… taltiden slut).

Jag tror också att skolan är en bra grund till att börja med, och sedan ett samarbete med tredje sektorn är också bra. Just inom hästnäringen så finns det ju många olika föreningar där man kan engagera sig. Jag tycker det är oerhört viktigt att man plockar upp de individer som vill prova på så att alla har samma chans.

Tack, talman! Jag vet också att många av våra idrottsföreningar är väldigt duktiga på att hitta lösningar på problematiken. Det finns alltid lösningar för hur ett barn kan ha råd att vara med i ett sammanhang.

Men det som jag lyfter upp; titta på de stora spektra runt om oss också, jag tror att den här problematiken är något som vi måste ta höjd för. Jag tror att det är någonting som kanske inte är så omfattande på Åland i dag, men jag tror att den kommer att bli omfattande på Åland. Speciellt när vi går in i sämre tider så tror jag att det är någonting som vi måste våga prata om. Men givetvis handlar det om hur vi stöttar och på vilka sätt vi stöttar vår tredje sektor, absolut.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet omfattas? Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.