Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet. Diskussion.

Tack, talman! Ärade lagting. Dagens remissdebatt rörande en del av det åländska nationalitetsskyddet, innebär i sig en milstolpe i en process som inleddes för snart två år sedan. Trots brinnande pandemi har arbetet med såväl näringsrätt som jordförvärvsskyddet löpt på i en tillfredsställande takt.

Lagförslaget om näringsrätt och näringstillstånd är resultatet av ett gediget arbete i en särskild arbetsgrupp och samspelet med en politisk referensgrupp. Jag vill gärna redan i detta skede rikta ett tack till alla som medverkat till att processen kommit så här långt. Tacket inkluderar även de lagtingsledamöter som deltagit i de särskilda informations- och diskussionstillfällen som hållits under resans gång.

Talman! Först en kort historisk tillbakablick. År 1945 tillsatte finska statsmakten en kommitté med uppdrag att utarbeta ett förslag till en revidering av självstyrelselag för Åland med särskilt fokus på det åländska nationalitetsskyddet. I samband med kommitténs arbete, som sedan ledde fram till den andra självstyrelselagen 1951, lanserades den åländska hembygdsrätten och näringsrätten i syfte att ”skänka ålandsbefolkningen full trygghet på nationalitetsskyddets område”.

Självstyrelselagens bestämmelser om näringsrätt kompletterades 1957 med den första landskapslagen om rätt att idka näring. Från 1950-talet fram till 1990-talet skedde få ändringar i den näringsrättsliga regleringen.

På 1990-talet skedde dock flera större förändringar som påverkade näringsrätten. Åland gick med i EU, vi fick en ny självstyrelselag och en ny lag om rätt att utöva näring antogs 1996.

I samband med EU-inträdet framförhandlades särskilda villkor för Åland. I förhållande till näringsrätten innebär Ålands undantag i det s.k. Ålandsprotokollet att inskränkningarna i rätten att bedriva näring fortsättningsvis kan tillämpas på Åland. De näringsrättsliga bestämmelserna omfattas dock av en stand-still klausul som innebär att regelverket som gällde den 1 januari 1994 inte kan skärpas – det är alltså endast möjligt att lindra dvs. lätta upp regelverket. Sedan den nuvarande lagen om näringsrätt antogs för över 25-år sedan har i princip inga ändringar genomförts i regelverket.

År 2009 tillsattes en parlamentarisk kommitté, den s.k. Gun Carlsson kommittén, som skulle se över regelverken gällande hembygdsrätt, jordförvärv och näringsrätt. Gällande hembygdsrätten har det som bekant under de senaste åren skett moderniseringar men inte gällande jordförvärvslagstiftningen och näringsrättslagstiftningen. Trots det har den parlamentariska kommitténs betänkande fungerat som en god utgångspunkt även för den nu aktuella reformen.

Landskapsregeringen tillsatte sedan i februari 2020 en arbetsgrupp som skulle se över och föreslå en modernisering av näringsrättslagstiftningen och jordförvärvslagstiftningen. Arbetsgruppen har utrett många frågeställningar i förhållande till exempelvis EU-rätten och den nya grundlagen för Finland som ju antagits efter att den nuvarande näringsrättslagen trädde i kraft.

Ursprungstanken var att arbetsgruppen skulle lämna ett betänkande om en revidering av både jordförvärvs- och näringsrättslagstiftningen men det visade sig att arbetet var för stort, för komplicerat och behövde därmed delas upp i två delar. Därför lämnades ett delbetänkande om modernisering av näringsrätten i januari 2021 och ett delbetänkande om modernisering av jordförvärvslagstiftningen i november 2021. Som stöd för arbetsgruppens arbete har det funnits en parlamentarisk referensgrupp med representanter för samtliga lagtingspartier som har kommit med mycket värdefulla inspel både under arbetet med betänkandena och under lagberedningsprocessen. Ett varmt tack för ett positivt samspel även under referensgruppens möten.

Varför behöver då näringsrättslagstiftningen reformeras? Det huvudsakliga svaret på den frågan är att rättsskyddet behöver stärkas. Idag grundar sig landskapsregeringens tillståndsgivning på ett principdokument som innehåller många och svårtillämpliga bestämmelser. När det handlar om bestämmelser som inverkar på en så grundläggande rättighet som näringsfriheten är det problematiskt att bestämmelserna finns i ett principdokument och inte i lag. Näringsidkarnas rättigheter och skyldighet ska finnas i lag.

Ytterligare har regelverket till vissa delar visat sig ineffektivt. Det här skapar en orättvisa gentemot den stora allmänheten som följer regelverket när det inte finns några konsekvenser för den som bryter mot regelverket. Det behövs även effektivare möjligheter till tillsyn och sanktioner.

Den nuvarande lagstiftningen är även bristfällig i förhållande till sitt grundläggande- och ursprungliga syfte – att trygga det åländska nationalitetsskyddet, särskilt det svenska språket. Det här är något som tydliggörs redan i den föreslagna lagens portalparagraf. Att det här är den rätta vägen att gå stärks av Högsta förvaltningsdomstolens beslut 2013 som slog fast att den åländska näringsrätten syftar till att trygga det svenska språket.

I dag skrivs ett språkligt villkor in i tillstånden om att idka näring: ”Bolagets verksamhetsspråk ska vara svenska”. En stor del av reformarbetet har gått ut på att konkretisera det här kravet. Vad betyder det i praktiken? Det nuvarande kravet har samtidigt varit för vagt och för skarpt. I förslaget förtydligas rätten att få betjäning samt information om det man köper på svenska. Ytterligare ska åländska arbetstagare ha rätt att få sina arbetsavtal på svenska. Rätten att få service eller dokumentation på svenska begränsar inte möjligheterna att ge eller få service på något annat språk. Arbetsgruppen har särskilt studerat hur EU-domstolen har tolkat olika språkbestämmelser som finns inom unionen, t.ex. i Frankrike och Belgien. Ingenting hindrar att lagstiftning antas som främjar ett specifikt språk utan den röda linjen går vid att förbjuda användningen av andra eller ett specifikt språk. Lagförslaget är utformat helt i enlighet med den här fastslagna linjen.

Det innebär i klarspråk att EU-domstolen har ansett att man t.ex. kan föreskriva att arbetsavtal ska finnas tillgängliga på ett specifikt språk, ex. franska (tillåtet att främja ett språk). Däremot är det förbjudet att i lagstiftningen skriva att arbetsavtalen inte får uppgöras på något annat språk än franska (förbud mot utesluta andra språk). Utöver detta är det enligt EU-domstolen förbjudet att lagstifta t.ex. om att arbetsavtal inte får finnas på engelska (förbjudet att lagstifta mot ett specifikt språk). Jag berör detta lite extra eftersom det trots allt är pga. det svenska språket som vi står och finns i detta parlament idag.

När det gäller språkliga bestämmelser inom den åländska lagstiftningen finns det t.ex. redan sådana gällande den åländska hembygdsrätten. Samtidigt ska lagtinget vara medvetet om att det här är en form av språklig reglering som inte har prövats inom den åländska behörigheten tidigare.

Landskapsregeringen anser att syftet med självstyrelsen och den näringsrättsliga behörigheten ger en möjlighet att anta sådan här lagstiftning men det måste prövas. Vad är det åländska nationalitetsskyddet värt i modern tid?

Stänger den föreslagna språkliga regleringen möjligheten för de åländska företagen att verka internationellt? Nej, ett företag som finns på Åland kan i den verksamhet som vänder sig utanför Åland erbjuda service till sina kunder på vilket språk som helst. Inte heller föreslås bestämmelserna gällande t.ex. arbetsavtal gälla arbetstagare som finns placerade utanför Åland.

Ytterligare förbättrar lagförslaget möjligheten för företag utanför Åland att komma hit och verka. En hel del försvårande bestämmelser underlättas. Redan nu har styrelsekravet lindrats efter stor enighet i referensgruppen, men bestämmelserna finns i principdokumentet, det behöver sannerligen stadfästas i själva lagen. Det här gör det enklare för åländska företag att ta in utomstående kompetens och det gör det lättare att flytta sitt företag till Åland från någon annan plats. Egentligen görs regelverket så flexibelt att den som verkligen vill verka på Åland främst har att förhålla sig till de språkliga bestämmelserna. Är det för mycket begärt? Det ska vara enkelt att komma hit och bedriva näring om man följer några av våra grundläggande bestämmelser. Men om man bryter mot dessa då ska det finnas konsekvenser.

Talman! Näringslivets organisationer har aktivt varit med i arbetet med reformen och det på ett givande sätt till alla delar. Organisationerna har hörts av arbetsgruppen och referensgruppen, både muntligt och skriftligt. Ålands Näringslivs barometer har visat att man har varit nöjda med hur reformen av näringsrätten har fortskridit. Uppfattningen är att näringslivet har önskat ett betydligare lindrigare samt klarare regelverk än dagens system samtidigt som man har visat förståelse för behovet av att slå vakt om det åländska nationalitetsskyddet.

Ytterligare kan några allmänna saker om lagförslaget nämnas: Den föreslagna lagen är betydligt utförligare och tydligare än den nuvarande, vilket också innebär att den innehåller fler paragrafer.
Lagen gör en begreppsskillnad mellan näringsrätt som erhålls med stöd av lag och näringstillstånd som erhålls genom tillstånd av landskapsregeringen. Motsvarar därmed den modell som används inom jordförvärvslagstiftningen. Der införs en möjlighet att utfärda permanenta tillstånd när det gäller basservice för samhällsfunktioner. Det gäller t.ex. flygplatsverksamhet, telekommunikation och den typen för samhället helt nödvändiga service.

Tillfälliga näringstillstånd ska vara tillfälliga. Det ska inte finnas någon orättvisa som möjliggör att ett företag kan undvika bestämmelserna genom att kontinuerligt erhålla tillfälliga tillstånd. Dock kommer åtminstone alla företag som idag utövar näring på Åland att kunna ansöka om ett nytt tillfälligt tillstånd vilket innebär att man har minst fem år på sig att anpassa sig till det nya regelverket.

Enligt förslaget införs ett efterlängtat offentligt register där myndigheter och allmänhet enkelt kan kontrollera att ett företag har näringsrätt eller näringstillstånd. Detta har önskats särskilt från kommunalt håll.

Avslutningsvis, jag drar lite ut över tiden, talman det ör ett omfattande och viktigt lagpaket. Landskapsregeringen anser att den föreslagna lagen bör antas av lagtinget med kvalificerad majoritet. Det här med anledning av att Självstyrelsepolitiska nämnden i sitt betänkande 2/2012-2013 ansett att ”huvudregeln bör vara att lagar som reglerar principiellt viktiga självstyrelsepolitiska frågor ska antas med kvalificerad majoritet”. Exempelvis landskapslagarna om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd samt landskapslagen om åländsk hembygdsrätt har antagits med kvalificerad majoritet. Hembygdsrätten, jordförvärvsrätten och näringsrätten bildar en helhet och utgör grundpelare för det åländska nationalitetsskyddet och bör därför ha samma status i lagstiftningen.

Talman! Till sist tänkte jag redan på förhand beröra några av de frågeställningar som jag tror att många i parlamentet funderar eller kommer att fundera på under ärendets fortsatta utskottsbehandling. Jag försöker sammanfatta det som jag själv funnit att tillhör standardfrågorna.

Fråga 1: Innebär inte bestämmelserna om tvångsmedel och straff en utvidgning av regelverket?
Svaret är: Jo, men Högsta domstolen har ansett att det går att utvidga bestämmelserna som upprätthåller ett regelverk utan att det innebär att själva regelverket utvidgas.

Fråga 2: Innebär inte språkbestämmelserna en utvidgning av regelverket?
Svar: Egentligen inte. Att verksamhetsspråket ska vara svenska är skarpt och omfattande. Dock är inte språkbestämmelserna helt beroende av stand-still klausulen heller eftersom dessa har utformats på ett sätt som språkbestämmelser får utformas på i enlighet med EU-rätten.

Fråga 3: Varför just en styrelsemedlem blott?
Svar: Det har inte funnits en politisk vilja att helt frångå styrelsekravet under den här reformen. Detta är något som kommande landskapsregeringar får lov att hantera om man vill gå vidare. Nu testar vi gränserna med nationalitetsskyddet rent allmänt och ser hur nationalitetsskyddet i modern tid kan hanteras enligt de övervakande organen och så får vi ta det vidare. Det finns bestämmelser som gör det naturligt att ha ett krav om enbart en styrelsemedlem, t.ex. innehåller aktiebolagslagen och andelsbolagslagen krav på att minst en styrelsemedlem ska vara EU- eller EES-medborgare.

Fråga 4: Varför behövs det fängelsestraff i händelse av brott mot bestämmelserna i lagen?
Svar: Det finns fängelsestraff för massor av bestämmelser. Straffskalan går från böter till fängelse i högst sex månader. Det här innebär att det sistnämnda är högst osannolikt men i mycket grova fall är det möjligt att utdöma fängelse i sex månader. Sistnämnda påföljd har även lindrats efter diskussionen med lagtinget då maximistraffet tidigare föreslogs vara ett år. Tack, talman!

Talman! Tack för presentationen vicelantrådet. Äntligen, får man som liberal ledamot säga. Det här är något som vi har velat göra länge, att göra den här lagstiftningen både uppluckrad, förnyad och moderniserad.

Jag har en konkret fråga. På de informationstillfällen som landskapsregeringen förtjänstfullt ordnat för lagtinget så fick jag uppfattningen om att näringen ska vara riktad till den åländska marknaden för att näringstillstånd behövs. Men i detaljmotiveringen så kan man läsa det motsatta att även om näringsverksamhet riktar sig till marknader utanför Åland ska lagen tillämpas om näringsidkaren är etablerad på Åland eller är annars fysiskt lokaliserad till Åland. Men sen säger man också fortsättningsvis i detaljmotiveringen att tolkningen av om en näringsidkare är etablerad på Åland är flexibel, dvs. platsen för näringsidkarens registrering är inte den enda faktorn som ska (… taltiden slut).

Tack, talman! Det som ledamot Zetterman lyfte är väl en av de här särskilda omständigheter som arbetsgruppen har fått fundera på. Hur ska man reglera saker och ting? Vad ska anses vara hemort för en näringsidkare när det gäller service på Åland? Här är väl nog utgångspunkten att vi bör ha det förslag till skrivningar som finns i lagförslaget av den anledningen att det är svårt att hela tiden dra gränslinjerna mellan vad som är på Åland och vad som är utanför. Vi vet alla att inom näringslivet kan det ske en förändring i en bolagsverksamhet över en natt, styrelsebeslut och VD verkställer och då kan det vara bra att ha de här bolagen med register som säger att det är okej att verka på Åland. Då har de också fått information om vilka regler som ska iakttas.

Talman! Vore det inte rimligare att ifall man inte alls utför näring på Åland utan har bara externa marknader som man arbetar mot, ett företag som bara jobbar på den amerikanska eller på den svenska marknaden, så varför ska man då behöva ha näringstillstånd till den delen bara för att man bor på Åland? Det motverkar direkt både inflyttning av enskilda men också inflyttning av bolag. Så det här hoppas jag att utskottet kunde titta närmare på, exakt de här bestämmelserna. Just skrivningen att det är flexibel tolkning kanske utskottet kunde ge vidare vägledning kring.

Sedan har jag är en annan fråga gällande arbetsavtal. Vilket arbetsavtal gäller? Låt säga att man har en arbetsplats där det interna språk är engelska, man anställer en person som inte kan svenska och då har man ju förstås arbetsavtal upprättat på engelska för den personen. Men det finns också krav på svenska som arbetsavtal. Vilket är det juridiskt bindande avtalet ifall (… taltiden slut).

Tack, talman! Vad gäller den förstnämnda frågeställningen så vill jag upplysa ledamoten om att näringsrätten har ett förhållande i form av att det är jordförvärvssidan. Därför kan vi inte lämna näringsidkande på Åland helt öppet även om de premisser som ledamoten beskrev skulle vara allmänt positiva. Men, som sagt, vi har också någonting som heter jordförvärvsskydd. Jag ber ledamoten beakta det i sitt fortsatta granskande av lagförslaget.

När det gäller det sistnämnda har utgångspunkten för arbetet varit att ingen åländsk arbetstagare ska behöva uppleva en situation där man känner sig obekväm för att man ber om att få sitt arbetsavtal på sitt modersmål, i vårt fall svenska. Det handlar om att helt enkelt öka självklarheten, det som borde gälla på åländsk mark. Sedan, som redogörs då, så finns det ingenting som förbjuder annan användning.

Tack, talman! Jag vill hävda att det visserligen rådde stor enighet i referensgruppen om att gå vidare med lagstiftning om att det räcker med en åländsk styrelsemedlem i bolagsstyrelser i framtiden. Men det fanns inte enighet om att landskapsregeringen skulle besluta under processens gång och på det sättet föregripa lagtingets beslut om att ändra den här ganska avgörande punkten. Problemet uppstår ju, dels är det så att landskapsregeringen genom det här beslutet föregick lagtingets lagstiftningsmakt och att vi inte vet vad som händer i fall - vilket ju är en risk -det här lagförslaget faller i laggranskningen. Vad är det då som gäller? Då är det landskapsregeringen som har ändrat på nationalitetsskyddet.

Tack, talman! Det är synd att Socialdemokraterna fortsätter sitt motstånd mot en reform som lagtinget i övrigt, inklusive landskapsregeringen, ansett att det var motiverat att redan i februari 2021 lindra kravet på styrelserepresentation, ålänningar med hembygdsrätt eller fem års bosättning. Socialdemokraterna har varit ensamma om att motsätta sig den reform som landskapsregeringen tog beslut om för snart ett år sedan. Här ser vi helt olika. Som jag betonade i inledningsanförandet så kan man se det här förslaget som en kompromiss, eller hur? Det finns en del som säger att vi inte ska ha krav på styrelserepresentation överhuvudtaget. Socialdemokrater vill tydligen bibehålla nuvarande eller det tidigare systemet i motsats till det som har gällt sedan ett år tillbaka. Men vad som händer är naturligtvis att skulle detta falla så är det principbeslutet som gäller också till den här delen.

Vicelantrådet Jansson förhåller sig nu väldigt fritt till sanningen. Socialdemokraterna har understött och fortsätter att understöda den lagändring som föreslås med det här lagförslaget. Vi tycker att det är en rimlig förändring.

Men det som landskapsregeringen och vicelantrådet gjorde var att ta makten ifrån lagtinget att fatta det här beslut genom att föregå en lagändring i en av de viktigaste och mest grundläggande lagarna som vi har och som reglerar självstyrelsen och nationalitetsskyddet. Vad jag säger är att genom det beslutet så satt landskapsregeringen lagtinget offside i den här frågan, för beslut är redan fattat före behandlingen inleds i den här salen.

Tack, talman! Jag tycker att det är synd att Socialdemokraten trampar på i gamla spår och blåser till strid i stället för att se nyttan av den här reformen.

Jag kan bara igen upprepa, före landskapsregeringen tog beslutet för snart ett år sedan så lyftes den här frågan i självstyrelsepolitiska nämnden. Socialdemokraterna var de enda i nämnden som motsatte sig landskapsregeringens förslag om att genomföra den här delen av reformpaketet på förhand. Utgångspunkten var, som ni alla känner till, krav från näringslivet. För att klara av de generationsskiften som har varit aktuella så måste vi gå med på en lindring av styrelserepresentationen i ett tidigare skede än som naturligtvis var önskvärt.

Talman! Vi måste påpeka att vi visste heller inte hur det skulle gå med själva lagförslaget för drygt ett år sedan. Skulle vi ha möjlighet med tanke på pandemin och annat att föra det här till lagtinget idag?

Tack, talman! Tack vicelantrådet för presentationen och för ett idogt arbete hittills.

Jag vill fråga vicelantrådet gällande byråkratiseringen och resurseringen. Hur ser vicelantrådet på det, på slutprodukten? Är det någonting som kommer att kräva mera resurser inom landskapsregeringen? Det ska ju bli mer transparent, lättare och enklare för företagen. Men hur blir det på andra sidan? Hur kommer det här lagförslaget att mynna ut? Kommer det att krävas resurser? I vilket skede kommer landskapsregeringen att säkerställa att digitaliseringen, som ju kommer att vara A och O också i detta lagförslag, är i synk med slutprodukten?

Det var en bra frågeställning ledamot Holmberg. Om vi bortser från själva den initiala delen, bland annat skapandet av det offentliga registret, så kommer det naturligtvis att krävas en hel del merarbete, för alla befintliga som sitter på näringsrättstillstånd idag ska ju vi finnas med och så vidare. Vi har resonerat som så att om lagtinget godkänner förslaget så kan man med hjälp av sommarpraktikanter, som har varit ett bra koncept som jag har sagt tidigare, ordna den delen.

Men i övrigt så är tanken att den här klarheten som det här lagförslaget förhoppningsvis medför så underlättar för alla, både för de sökande och också för vår egen förvaltning.

Tack, talman! Jag undrar hur vicelantrådet ser på lagförslaget i ljuset av att vi idag är inne på 2020-talet? Vi har länge arbetat väldigt proaktivt, speciellt Liberalerna, för att liberalisera näringsrätten på Åland. Anser vicelantrådet i ljuset av detta lagförslag att vi är på 2020-talet? Eller skulle det ha funnits en vits i att ta det ett par steg till? Visst, vi ska vara aningen protektionistiska på Åland av olika orsaker. Men är det faktiskt 2022 när vi läser lagförslaget fullt ut? Jag tänker på styrelsemedlemmarna, jag tänker på språkskyddet i stort med tanke på att vi lever i en global värld där vi förhoppningsvis tycker att marknadsekonomi är någonting positivt. Borde vi ändå ha tagit ett par steg till? Det är en öppen fråga.

Jag tror att ledamot Holmberg måste beakta premisserna för detta arbete, dvs. att det har skett dels utgående från arbetsgruppens insats, men nog med ett ganska intimt samspel med den politiska referensgruppen. Resultatet av de diskussionerna är nog det här lagförslaget. Vi har försökt lyssna på alla parter, inklusive näringslivet. Det här är, som sagt var, en kompromiss. Jag tycker att det här är ett bra sätt att inleda 2020-talet när det gäller det åländska nationalitetsskyddet. Vi förstärker kraven på det svenska språket i det åländska samhället, men vi gör det på ett sätt som trots allt inte medför mer byråkrati, men däremot tydliga spelregler, vad som händer och vad som ska gälla i varje enskild situation.

Tack, herr talman! Socialdemokraterna ser positivt på att det här lagförslaget nu kommer till Ålands lagting. Det är precis så det ska gå till. Den lagstiftande församlingen antar en ny lag. De utspel som vicelantrådet tidigare har gjort i de här frågorna, varit lite för snabb och ivrig och gått emot både tjänstemän och nämnd, så det förorsakade ett spörsmål här och den delen har vi väl nu klarat av.

Det som gäller i det här förslaget nu är en ålänning per styrelse, är det någonting som man har diskuterat och problematiserat just att det bara är en? Den personen kan ju lätt bli en pantfånge i det här systemet. Övervägde aldrig landskapsregeringen till exempel två åländska representanter?

Tack, talman! Svaret är nej. Vi har inte gjort det. Anledningen är hur bolagslagstiftningen är uppbyggd, med tanke på hur få styrelsemedlemmar det kan finnas i ett bolag etcetera, så det är den bevekelsegrunden. I stället har vi försökt säkerställa att när den ordinarie ålänningen är borta från styrelsen så ska samma principer gälla för dennes ersättare. Det är ett sätt att trygga att det alltid finns en åländsk närvaro runt sammanträdesbordet.

Jag vill påpeka för ledamoten att den turbulens som vi hade då för ungefär ett år sedan handlade om jordförvärvssidan. Jag har inte föregripit någonting. Jag har upprepat det som tidigare har gjorts av tidigare ministrar. Det var ingenting ovanligt med den saken heller.

Jag minns det mycket väl och jag minns också att vi förblev att konstatera att vi har olika syn på den saken.

Detta med en ålänning per bolagsstyrelse, det är säkert en möjlig väg att gå. Det råder väl en kontrafaktisk diskussion kring om näringsrätten på det sättet som system har gynnat utvecklingen av det åländska näringslivet eller om det har varit något slags hinder för utvecklingen. Därav så kommer vi väl aldrig att riktigt få ett svar på om det har varit bra eller dåligt. Men att tiden nu är mogen för en förändring, det tror vi absolut från vår sida.

Jo, det var ett välkommet besked från Socialdemokraternas partiledare. Vi ska hoppas att det här är ett förslag som kan föras i mål här om några veckor.

När det gäller näringsrättens fördelar och nackdelar, om man gör någon sorts analys av fördelar och nackdelar så är jag övertygad om att det kommer att visa både plus och minus. Plus är att vi inte behöver uppleva Visbyeffekten; tomma butiker etc. under vinterhalvåret och full fart under sommaren. Men samtidigt är det ofrånkomligt att vissa affärsidéer har inte kunnat äga rum på åländsk mark, trots att förutsättningarna borde ha varit de bästa för att göra ett lyckat åländskt projekt. Det är bara att beklaga.

Avslutningsvis, kanske tidigare landskapsregering kunde ha varit lite modigare när det gäller att behandla den typen av affärsidéer positivt (… taltiden slut).

Talman! Under åren så har en modernisering av näringsrätten varit högt upp på - framförallt - näringslivets önskelista.

Grundtanken med näringsrätten är att trygga det åländska nationalitetsskyddet, med fokus på det svenska språket, vilket de flesta ålänningar är måna om att trygga. Det är som tur inte den delen i sig som fått kritik utan framförallt den bestämmelse som styr företagens styrelsesammansättning, att ⅔ delar av styrelsemedlemmarna måste ha hembygdsrätt eller bott på Åland i minst 5 år.

Idag kan det svårt att hitta all kompetens, ofta nödvändig spetskompetens, till en bolagsstyrelse. Att man alla gånger ska lyckas hitta det på lilla Åland är svårt, nog för att vi har förvånansvärt många personer med hög kompetens här. Men speciellt svårt kan det vara för de företag som jobbar runt om i hela världen, vilket börjar bli rätt många. Ibland vill man också ha personer i en styrelse som inte känner varandra och kanske framförallt inte är släkt, vilket kan bli klurigt här på Åland. Det här har lett till att flera åländska företag har funderat på att flytta bolaget till ett annat land för att på så sätt kunna ha den styrelse man vill och behöver ha för att utvecklas och vara konkurrenskraftiga.

Lagen kan också skrämma bort nya företagsetableringar då det är ett extra hinder för att starta företag på Åland jämfört med t.ex. Sverige eller Finland, och speciellt med tanke på att du behöver ge bort en majoritet av styrelseplatser till ålänningar och inte själv bestämma vem som styr ditt företag.

Då man läser nu gällande lag kan man få intrycket att syftet just handlar om det här, att det är ett slags konkurrensskydd. Men huvudsyftet med lagen är som sagt att trygga nationalitetsskyddet och framförallt det svenska språket. Det i sin tur framkommer ganska otydligt. Bestämmelserna kring språket lämnar till på det en del frågetecken efter sig.

Summan av kardemumman är att nuvarande näringsrätt försvårar utvecklingen av existerande företag och skrämmer bort nya företag. Då kan man fråga sig varför lagen inte har uppdaterats förrän förhoppningsvis nu och varför har det funnits en del motvilja till att göra det?

Först och främst tror jag de flesta var positiva till den på 90-talet då nuvarande lag trädde i kraft. Jag minns det lite dåligt tyvärr men jag vet åtminstone att världen såg väldigt annorlunda ut då jämfört med idag.

Man kan också diskutera ifall näringsrätten haft positiva effekter för Åland och näringslivets utveckling. Vi har ju nämligen faktiskt en otrolig välfärd idag byggt av skattepengar av otroliga företag, fast vi haft en näringsrätt. Kan det ha varit en viktig byggsten av det Åland som vi har idag? Jag vet inte, jag gissar att ingen här med säkerhet kan säga det. Men vi vet att världen förändras och så måste även vi.

Men främsta anledningen till att man ändå har varit försiktig med att ändra näringsrätten är den så kallade stand-still klausulen som vi fick i samband med EU-inträdet. Det betyder att vi enbart kan lätta på lagen, som minister Jansson redogjorde för, och aldrig göra den strängare. Ifall vi efterhand inser att det var ganska smart att ha ålänningar i företagsstyrelser så kan vi inte ändra oss. Gjort är gjort.

Av de anledningarna har det varit svårt att få ihop en kvalificerad majoritet här i lagtinget. Men nu ser det ut som vi har det eftersom landskapsregeringen har tagit fram ett rykande färskt lagförslag för näringsrätten.

Jag har själv fått äran att delta i referensgruppen som behandlat lagförslaget. Jag vill tacka för en bra behandling. Diskussionerna har varit väldigt öppna och lösningsorienterade över partigränserna. Tjänstemännen har varit guld värda som har mejslat fram lagförslaget. Det har varit en ganska svår lag att jobba med tanke på stand-still klausulen. Men jag och Centerns lagtingsgrupp är mycket nöjda med det resultatet som nu ligger på vårt bord.

Lagförslaget lättar nämligen på kravet på styrelsemedlemmar. Istället för att ha ⅔ ändras det till att endast en enda person behöver ha hembygdsrätt eller bott på Åland i 5 år. Man har även tagit bort punkterna om att företagen måste använda lokala resurser samt att betydande förädling av varor och tjänster ska ske lokalt på Åland. Överlag så blir det nu mer flexibelt och det ökar förutsättningen för utveckling för näringslivet.

Samtidigt lägger man fokus på lagens grundsyfte - språket - och rätten till att få service på svenska. Det är mycket bra att man redan i lagens första paragraf tydliggör att det här är syftet lagen och att man följer upp det med språkbestämmelserna som man också har tydliggjort. Till exempel att man som konsument har rätt att få service på svenska, att varor och dess information ska kunna tillhandahållas på svenska och att marknadsföring mot ålänningar ska finnas på svenska. Samtidigt tydliggör man att andra språk inte är förbjudna, vilket minister Jansson nyss redogjorde väl för.

Lagförslaget både stärker näringslivet och samtidigt tryggar det svenska språket vilket är två saker som går helt i linje med åländsk centerpolitik. Så Centerns lagtingsgrupp stöder förstås lagförslaget.

Centerns lagtingsgrupp vill även i sammanhanget lyfta behovet av att jobba med kommunikationen utåt för att välkomna hit fler. Det verkar finnas en uppfattning i våra närregioner att man varken får köpa hus eller starta företag på Åland och det är ibland det enda som vissa vet om Åland. Den här missuppfattningen måste vi jobba bort då vi vill ha och behöver ökad inflyttning både i form av personer och företag. Tack!

Talman! Jag får tacka för samarbetet i den parlamentariska referensgruppen. Som svar på den retoriska frågan som ledamot Josefsson ställde, hur kommer det sig att man inte har ändrat det här förut? Nå, nu äntligen har vi majoritet för att ändra den här lagstiftningen. Den har inte funnits de senaste 10-15 åren, men nu finns det äntligen en majoritet. Det är det korta och koncisa svaret på den retoriska frågan.

Tack också ledamot Sjögren för samarbetet i gruppen. Anledningen till att man inte har haft en majoritet i lagtinget är antagligen högst troligen baserad på stand-still klausulen, som jag redogjorde för.

Talman! Det kan säkert vara en delförklaring. Jag upplever nog också att många inte riktigt haft problemets omfattning klart för sig och vilket problem det faktiskt har varit speciellt för de större företagen på Åland. Så det tror jag också att har varit en sak. Men sedan har förstås företagen börjat lobba för sin sak och redogjort för allmänheten hur verkligheten ser ut.

Tack, talman! Tack ledamot Josefsson. Ledamot Josefsson är ju med i referensgruppen och har gjort ett förtjänstfullt arbete även där. Vad är ledamotens uppfattning, hur har näringslivet gått in i den här processen? Vad har näringslivet haft för önskemål gällande moderniseringen?

Näringslivet var tidigt med i processen i gruppen. Jag tror faktiskt att det var första hörande som vi hade i arbetet. Det som de lyfte var framförallt just styrelsesammansättningen. Som vi också kan läsa av remissvaren så är de överlag nöjda med liggande förslag.

Tack, talman! Det ändå ett stort steg, det ska vi ha i åtanke givetvis, även fast det finns lagtingspolitiker som skulle önska att den blivit ännu modernare direkt. Men det är väl bra om lagtinget också kan komma överens om att vi inom ett visst antal år tittar på lagstiftningen ånyo, utvärdera den och ser om vi kan ta de där ytterligare små stegen framåt som skulle behövas för att göra den som en riktigt perfekt slutprodukt.

Absolut, jag ser det här också som ett första steg, ett ganska stort steg egentligen. Vissa vill säkert ha det ännu större, att man till exempel helt slopar detta kring styrelsesammansättning så att det inte behöver vara någon ålänning med i styrelsen.

Det som jag upplevde från näringslivet överlag var att de tycker också att det är klokt att kanske ta ett steg i taget eftersom vi har den här stand-still klausulen. Jag personligen är åtminstone helt öppen för att också lindra det ännu mer. Men jag tycker också att det är klokt att ta ett steg i taget och se utfallet av det.

Talman! Jag kan tacka ledamoten Josefsson för ett väl formulerat anförande som alltid, han ställer många väldigt viktiga frågor. En av dem som jag var intresserad av och som jag fastnade för och började fundera kring är just huruvida språkrådet har tjänat Åland tidigare eller inte. Jag kan tänka mig att språkkravet har gjort så att företagen kanske har behövt fundera lite extra och också gjort det möjligt att på något sätt tjäna ålänningarna och få en lokal ekonomi. I stället för globalismen med företag som kommer utifrån och dammsuger den åländska marknaden med olika typer av dumpningspriser som slår ut den åländska marknaden. Det här är spekulationer. Jag vet inte om det har gjorts utredningar på det här, men det skulle så klart vara intressant om språkkravet, det åländska ägandet och styrelserepresentationen på något sätt ändå har haft den fördelen.

Vi förde en hel del sådana diskussioner. Jag gissar att det har förts sådana diskussioner i många, många år. Det är jättesvårt att svara på. Man kan spekulera att näringsrätten har varit en väldigt viktig del av det Åland som vi har idag. Jag tror att just språkbestämmelserna har sin plats. Det är också Centerns uppfattning att behålla och trygga just språkbestämmelserna och det är viktigt just pga många av de antaganden som ledamot Holmström gjorde.

Kravet på styrelsesammansättning, där tror vi att det är dags att uppdatera. Det har kanske inte samma påverkan som just språkbestämmelserna, men språkbestämmelserna behöver vi trygga.

Talman! Det är just med anledning av att ett sådant resonemang har förts som man från kommittén och också från landskapsregeringen kan komma med det här lagförslaget som är väldigt omfattande och också väldigt grundligt. Men just den delen kring huruvida lokal ekonomi och om den lokala ekonomin har utvecklats på grund av näringsrättslagstiftningen, så en sådan utredning tror jag också att är svår att göra överhuvudtaget. Jag tror inte att ÅSUB skulle kunna göra en sådan utredning och sätta fram principer för hur man bedömer en sådan sak. För det blir en kontrafaktisk utvärdering. Vad om detta inte skulle ha hänt i historien? Vilka företag skulle man kunde man ha fått hit? Hur skulle det ha påverkat åländska föreningars sponsorer eller servicemindedness till ålänningar och så vidare? Det är väldigt svårt att göra. Men det är i alla fall tankeväckande. Jag tycker att man får låta diskussionen pågå här.

Man kan vända på den frågan hur många gånger som helst, utan att komma till ett exakt svar. Jag vet att ÅSUB tidigare försökte göra en analys av lindring av näringsrätten. Sammanfattningen där var att det åländska samhället och ekonomin tjänar på ett mer lindrat regelverk just för att det ökar konkurrensen, vilket gynnar effektivisering och framförallt kanske priserna för de åländska konsumenterna.

Talman! Jag tycker att ledamoten i Josefsson lyfte en intressant fråga som jag också kommer att lyfta i mitt anförande, nämligen det om marknadsföringen av Åland och vilka möjligheter näringsrättslagstiftningen ger. Jag tror att det är en sak som vi behöver vara betydligt bättre på. Liberalerna hade det med i sitt valprogram att man skulle satsa 500 000 på marknadsföring i Svenskfinland och Mälardalsregionen, just för att kännedomen om Åland är så svag till den här delen. Många tror att man inte ens får flytta hit. Jag tycker att det är en jätteviktig poäng som jag kommer att diskutera vidare senare.

Jag skulle vilja ställa en lite liknande fråga som min kollega Holmberg ställde till vicelantrådet tidigare. Josefsson representerar en ny ung generation centerpartister. Är det här tillräckligt? Är det tillåtet för ett bolag att flytta till Åland och bli verksamt här eller var än marknaden nu råkar vara.

Först och främst så ser jag fram emot ledamot Zettermans anförande. Jag håller helt med om att vi borde bli bättre på att jobba med kommunikationen och marknadsföring utåt om Åland. Jag vet också att landskapsregeringen har sökt efter en kommunikationsstrateg som bland annat ska jobba mer med det här och lägga kraft på Åland Living bland annat.

Men till din fråga. Det är ju betydligt större skillnad, det är mycket mera lindrigare nu än tidigare och framförallt den är betydligt mer tydlig nu. Just om man förstår att syfte är språket och inget annat så tror jag att hindret att starta bolag här är mycket lägre (… taltiden slut).

Talman! Jag är av den uppfattningen och jag är nästan hundra procent säker på att ledamoten Josefsson delar den uppfattningen att vi bör få fler företag till Åland. Om man ser på den åländska marknadsstrukturen så ser vi redan i dag att den präglas av mikro- och småföretag. De företagen har ju ofta en ganska särskild styrelsesammansättning, nämligen det är ofta så att det sitter en enda person i styrelsen, dvs. bolagets ägare som ofta är den enda. Det betyder att en ledamot utifrån skulle utgöra halva styrelsen eller att man måste gå från en till tre personer i styrelsen. Det finns ju en poäng i att man har en enmannastyrelse, det är att man kan fatta alla beslut direkt på kontoret, vilka många ensamma och småföretagare tycker om att göra. Hur ser ledamoten på den frågan? Har det varit för mycket storbolagens frågor som man har lyft i stället för små- och mikrobolagens?

Där kan det bli lite problematiskt, fast egentligen inte just för att man kan ge ett tillfälligt näringstillstånd, vilket man kan ha i fem år. Så om t.ex. jag skulle flytta till Åland, ta mitt företag med mig och jag är den enda i styrelsen så skulle jag få tillfällig näringsrätt och om fem år så uppfyller jag kraven för ett permanent näringstillstånd. På så sätt är det inga problem. Däremot kan man ju tänka på att man behöver tydliggöra det här, så tydligt det bara går så att man inte bara läser hur man får det permanenta tillståndet utan att man har den möjligheten att få ett tillfälligt.

Tack, talman! Jag vill också ta upp mot ledamoten Josefssons retoriska frågan om varför det har tagit så länge. Min uppfattning är att oförmågan att revidera den här lagstiftningen framförallt har legat i oviljan från Ålands mera nationalistiska partier - där centern är en - att släppa till en förändring. Man har varit väldigt ovillig till det.

Men verkligheten har helt enkelt kommit ikapp i kombination med att ansvaret för den här trasiga lagstiftningen som vi nu har legat på en centerminister. Det fanns egentligen ingenting annat att göra. Det visste vi i oppositionen och vi har medverkat till att den här lagstiftningen nu kommer och vi har inte gjort partipolitik av den.

Det är mycket bra. Jag upplever att egentligen ingen har gjort partipolitik av det här, inte den här gången i alla fall. Jag har ingen koll på hur det var innan. Jag vet bara vad som gäller nu.

Som svar så när det gäller mitt eget parti Centern så vet jag enbart att alla i lagtingsgruppen stöder förslaget och har gjort det sedan den första gången vi diskuterade detta när minister Jansson, som också är centerpartist, nämnde att vi ska göra det här.

Tack, talman! All respekt! Jag hoppas att Centern också i kommande lagtingsmajoriteter kan förhålla sig på samma sakliga sätt till den här frågan och alla frågor som rör lagstiftningarna om nationalitetsskydd och låta bli att göra varken parti- eller symbolpolitik av just dem. För att i framtiden så blir det ju så att alla ändringar också i näringsrättslagstiftningen måste ske med kvalificerad majoritet. Vi ska alla vara överens och det ställer ganska stora krav på att vi alla i den här församlingen har den mognaden.

Talman! Äntligen! Det har tagit väldigt, väldigt länge men nu är vi politiskt överens om nödvändigheten att reformera och modernisera lagstiftningen om näringsrätten. Det är en fråga som varit mycket viktig för Liberalerna under många år och som vi drivit i flera valrörelser. Det har dessutom varit en del spott och spe för att vi drivit frågan genom åren.

Redan 2009 reserverade sig Liberalerna som enda parti till det betänkandet som en parlamentarisk grupp sammanställde som en del av den åländska utredningsserien. ”Utgångspunkten för det åländska näringslivet är friheten att idka näring och lika konkurrensvillkor i en alltmer internationell och global marknadsekonomi. Kommunikationsspråket med myndigheter och allmänhet på Åland ska vara svenska. För att idka näring på Åland ska krävas anmälan som visar att verksamheten uppfyller språkkrav och andra uppställda villkor. Företagens ledning och styrelsesammansättning är en fråga för ägarna. Företagens utveckling, språkbalansen och den kulturella identiteten på Åland gynnas av ett stabilt och levande lokalsamhälle med goda utbildningsmöjligheter och goda kommunikationer med omgivningen.”

Det känns bra att vi nu äntligen är överens om att det är den här vägen vi ska gå och det nu finns ett stort stöd för att modernisera och uppdatera lagstiftningen kring näringsrätten.

Det här är en lika komplicerad, omständlig som intressant lagstiftning som definitivt inte verkar i ett vakuum utan måste förhålla sig till allt från stand-still-klausulen i Ålandsprotokollet, grundlagen och näringsfrihetens konstitutionella skydd samt den rättsliga omgivning som EU-rätten bygger på med delvis motsatta målsättningar eftersom den inre marknaden syftar till att avskaffa de inre gränserna för varornas, tjänsternas, personernas fria rörlighet.

Näringsrätts- och jordförvärvslagstiftningen har länge varit defekt och rättsosäker, med in casu-bedömningar, varierande praxis och principdokument istället för uppdaterad och tydlig lagstiftning. Såväl självstyrelselagen som grundlagen utgår från att det i lag ska regleras om individens rättigheter och skyldigheter. Det finns inga oklarheter var bristerna har funnits i sakfrågorna, i själva juridiken, men politiken har varit otydlig och spretande. Vi har haft olika åsikter helt enkelt.

Från stora dekar av näringslivet har man ansett att näringsrätten som den nu är utformad är ett strukturellt hinder för företagsetableringar och utveckling av befintliga företag på Åland samtidigt som det nu gällande regelverket upplevs som tandlös. Nå, det ska bli ändring på det nu förhoppningsvis.

Lagframställningen är ytterst informativ, omfattande och heltäckande. Är man intresserad av Ålands historia och bakgrunden till våra särrättigheter och självstyrelsen är den ett guldkorn. Framställningen kunde med fördel användas i undervisning av olika slag. Tjänstemannateamet bakom framställningen och som bistått den parlamentariska gruppen, där jag har varit en av medlemmarna, har gjort en mycket stor och pedagogisk arbetsinsats. Jag vill på Liberalernas vägnar tacka så mycket för det. Det har varit ett viktigt fördjupningsarbete med en inte helt lätt uppgift att hitta en lösning som innebär en liberalisering av styrelsesammansättningen, likabehandling, rättssäkerhet, förbättrar språkskyddet utan att förhindra eller försvåra för näringsidkare och företag att etablera sig på Åland. Det har helt enkelt varit en balansgång på slak lina.

Två viktiga och avgörande frågor för oss Liberaler har varit styrelsesammansättningen och språket. Vi tycker att ägarna i absolut så stor utsträckning som möjligt ska få bestämma hur styrelsen ska se ut. Det blir också allt svårare i en mer globaliserad värld, det behövs spetskompetenser i styrelserna och dessutom så finns det lagstiftning som regleras vilken kompetens som bör finnas i en styrelse, t ex när det rör försäkringsbranschen.

Beträffande språken så tycker vi att företagen helt själva ska få bestämma vad man har för internt verksamhetsspråk. Hela lagen går ut på, såsom vicelantrådet redogjorde för, att inte förbjuda något språk. Verksamhetsspråket ut till kunder och brukar ska så klart vara svenska.

Talman! Under arbetet i den parlamentariska gruppen och under lagberedningen har Liberalerna haft tveksamheter kring straffbestämmelserna och dess allvarliga karaktär med vite och i förlängningen fängelse som slutpunkt. Vi kunde även ha tänkt oss att det skulle räcka med en form av anmälningsplikt.

Vi vill betona vikten om snabb behandling när det gäller näringsrättsärenden och därför är det nödvändigt att snarast få ett digitalt system på plats. Det ska inte få gå väldigt mycket snabbare att bilda och registrera ett företag än att få näringsrätt eller -tillstånd. Det ska finnas så få hinder som möjligt när det gäller att etablera företag.

Slutligen vill vi från Liberalerna understryka vikten av att hålla en öppen dialog med näringslivet och näringslivsorganisationerna. Näringsrätten och den nya lagstiftningen måste följas upp och utvärderas med jämna mellanrum, gärna i samarbetet med ÅSUB.

Utskottet kunde gärna göra en analys kring lämplig utvärdering, på vilket sätt och inom vilka tidsrymder som man bör göra en dylik utvärdering. Dessutom kunde landskapsregeringen fundera på en informationskampanj där vi kunde marknadsföra Åland som etableringsort och även marknadsföra att det föreligger försumbara hinder. Tack.

Tack, talman! Tack till vicetalmannen för Liberalernas gruppanförande. Jag kan bara konstatera att jag tänker inte säga ett ord om varför tidigare landskapsregeringar inte har förmått att göra den här reformen, dvs. att ta tag i taktpinnen. Jag kan bara för Centerns del säga att när vi analyserade bakgrund, orsak och verkan så var Högsta förvaltningsdomstolens utslag 2013 helt avgörande. I modern tid kom det från en av de högsta rättsinstanserna i Finland ett belägg för hur det åländska nationalitetsskyddet ska tolkas i modern tid. Det gav så att säga bryggan för att överhuvudtaget bygga den reform som lagtinget idag har presenterats. Skulle vi ha kunnat läsa Högsta domstolens utslag från 2013 på ett annat sätt, då hade vi inte stått här idag och försvarat lagförslaget. Det var helt vägledande. Jag vet inte hur övriga partier resonerar, men Centerns analys bygger på den rättsliga bakgrunden.

Det kan man säkert ha som bakgrund och en viktig bakgrund. Men för Liberalernas del så har det också varit ett viktigt inspel vad näringslivet har tyckt, till exempel med det interna verksamhetsspråket och styrelsesammansättning.

Tack, talman! Där vet vicetalman mycket väl att det generella begreppet näringslivet inte bara är storföretag, det är inte bara de som har särskilda intressen, utan det är hela näringslivet. Här är det ganska symptomatiskt även för den process som föregått dagens lagförslag att de små företagarna, representerade via Ålands företagarförening, har ju backat upp landskapsregeringen till fullo, medan det då inom Ålands näringsliv, som representerar övriga delar av näringslivet, är tudelat. Å ena sidan kommunicerar styrelsen där att man kanske till och med vill gå längre, medan vi vet att det också där finns andra som tycker att kanske det här inte var så bra och tycker att det här i alla fall är till fyllest för behovet. Men vår roll som lagstiftare, lagting och regering tillsammans, är att se till att vi hittar någon form av balans mellan nationalitetsskyddet och näringslivets utveckling och där tycker jag att vi kan tacka varandra.

Talman! Jag tycker inte alls att det är något ovanligt att småföretagare ser till sin verklighet. Men nog är det väl på det viset att om man är ett storföretag med internationella kontakter och en stor export så har man andra krav på sin styrelse än om du har ett litet företag på Åland. Det är liksom självklarheter som vi pratar om.

Jag kan också, när jag står här i talarstolen nu, dra mig till minnes vicelantrådets blogginlägg här före valet 2019. Vicelantrådet varnade i sitt inlägg att om Liberalerna skulle komma med i nästa landskapsregering så då skulle det gå åt skogen med jordförvärvslagstiftningen och näringsrätt.

Nej, vi har sträckt ut handen, det här var så långt vi kom den här gången och vi är glada för att vi har tagit steg framåt.

Jag håller med vicetalman Sjögren när hon sade att det är viktigt att företagen själva får bestämma vilken kompetens de ska ha i sina styrelser. Jag vet att det hör till att man inte brukar torgföra vad som har sagts i olika kommittéer. Men jag vet att vår representant har framfört en sådan idé att när det gäller åländska företag så borde man få bestämma helt och hållet, utan att det skulle vara någon kvalifikation om det ska vara en eller två ålänningar. Medan när det gäller utom-åländska företag - det är ju trots allt där som språkproblematiken finns - så skulle man hålla kvar vid de gamla reglerna. Hur såg man på det ifrån liberalt håll?

Talman! Det har inte varit några stora problem för Liberalerna att acceptera att det räcker med en representant i styrelsen. Jag tycker att det är viktigt att man följer upp detta, vilket jag också sade i mitt gruppanförande. Verkligheten ser inte ut som den gjorde för 10-15 år sedan. Vi lever i en alltmer globaliserad värld där det finns krav i styrelserna på att man behöver ha spetskompetens och dessutom så följs det upp med lagstiftning. Liberalernas hållning har hela tiden varit att försöka lyssna på näringslivet i så stor utsträckning som möjligt.

Vi är ju eniga. Jag och Ålands Framtid tycker att det är viktigt om man driver ett företag att man får bestämma vilken kompetens man vill ha i styrelsen. Spontant kan jag inte se något hot i att åländska företag skulle sätta språkbalansen ur spel här på Åland. Det är för de utom-åländska företagarna som man behöver fundera vilka konsekvenser det får.

När det gäller att nå spetskompetens för åländska företag så om man helt och hållet hade tagit bort kravet så ser inte jag att det hade rubbat språkbalansen på något sätt om man hade fått helt och hållet den kompetens man ville ha. Det var det som var frågan.

Sedan med all respekt, vi står också bakom det här förslaget, jag tycker att det är bra att man får konsensus runt en så här pass viktig lagstiftning för Ålands konstitution.

Talman! Det är på det viset att vi har lagstiftningsbehörighet och möjlighet att reglera den här lagstiftningen kring näringsrätt och näringstillstånd. Men det finns ju också en annan verklighet där ute som jag upplever att kan rubba språkbalansen. Våra barn och ungdomar lever väldigt mycket på nätet idag och kan engelska snart lika bra som svenska, så det finns ju andra metoder att diskutera språkbalansen. Som regel så är Liberalerna för marknadsekonomi och fritt företagande. Jag är inte speciellt oroad över den där språkbalansen. Jag är faktiskt inte det.

Talman! Lagen om näringsrätt revideras och moderniseras. Det är befogat. Speciellt två irritationsmoment är på väg att få sin lösning.

Det första handlar om möjligheten att hantera eventuell nonchalans mot det svenska språket. Från och med snart kommer vi att kunna vidta åtgärder genom tydliga villkor, påbud, åtgärdsuppmaningar och dylikt, och vid behov även hårdare bandage. Det har inte varit möjligt på samma sätt tidigare.

Det andra är kravet på andelen ålänningar i styrelsen. Den principen har man förvisso redan ändrat i s.k. beslutspraxis, men nu kommer den bestämmelsen även att lagfästas.

Den här landskapslagen är av så stor principiell vikt att landskapsregeringen föreslår att den bör antas med kvalificerad majoritet. Det är bra. Lagen är ju en av grundpelarna när det gäller att bevara språk, kultur och lokala svenska traditioner, som vi har benämnt dessa nödvändigheter redan från start, även fast Ålandsöverenskommelsen i sig inte innehåller några direkta stadganden om inskränkningar i näringsrätten.

Näringspolitiskt inriktade skyddsmotiv har funnits, och har även kunnat användas i praktiken. I förarbetena till den nu gällande landskapslagen anges att begränsningarna att idka näring ”inte primärt ska utnyttjas i konkurrensbegränsande syfte”. Näringsrätt skulle kunna förvägras av konkurrensskäl endast om den tilltänkta näringsverksamheten står i konflikt med det åländska nationalitetsskyddet genom att äventyra en fungerande, konkurrensmättad marknad eller näringsgren.

Talman! Jag kommer särskilt ihåg ett exempel från den tid då jag på heltid var aktivt verksam inom det åländska näringslivet då en stor del av det samlade näringslivet, förvisso väldigt mycket större företag, ansåg att det bästa sättet att garantera en bra flygtrafik med en för ålänningarna anpassad tidtabell var att låta ett åländskt bolag hantera verksamheten, och att det därför var rimligt att man kunde förvänta sig att beviljande myndigheter skulle låta bli att ge näringsrätt åt utomstående aktörer. Den gången ansåg man uppenbarligen att man inte äventyrade en fungerande, konkurrensmättad marknad. Om jag nu har förstått det hela rätt och kommer ihåg situationen helt korrekt. Omfattande investeringar blev därmed värdelösa och Åland fick ett sämre trafikupplägg.

I olika sammanhang har påpekats vikten av att näringsutövningen på Åland ska handhas av ålänningarna själva, och att man till stöd för denna uppfattning gärna använder bestämmelsen om att rätten att utöva rörelse eller näring kan inskränkas för den som inte uppfyller givna villkor. Det är en i mitt tycke riktig grundinställning.

Det finns olika uppfattningar i de olika politiska partierna om hur näringslivets förutsättningar borde regleras, antingen genom restriktiva tolkningar eller mer förlåtande. En del vill använda instrumentet väldigt restriktivt, för att därmed se till att näringsutövningen så gott som uteslutande handhas av ålänningarna själva, andra anser att näringsrättsinstrumentet är för restriktivt och några anser att näringsrättsinstrumentet egentligen kunde avskaffas helt och hållet.

Det är också intressant att det bara är bolagsstyrelsernas sammansättning som har bekymrat oss genom tiderna, inte vem eller vilka som står som ägare till bolagen.

Beslutspraxis har på senare tid ändrats, för snart ett år sedan, då vi gick in för att lätta på kraven gällande andelen ålänningar som krävs i bolagsstyrelserna. Vi gick då in för att det i fortsättningen räcker med minst en ålänning i styrelsen, bland de övriga.

I praktiken har nästan allt gått att lösa ändå, har det visat sig. Så gott som alla som har sökt om näringstillstånd har fått näringstillstånd. I väldigt få fall har man nödgats vidta åtgärder, eller helt enkelt förvägrat näringstillstånd.

Det är inte säkert att problemen ens idag är oöverstigliga. Detta eftersom undantag har kunnat göras, efter prövning. Men det är av stor vikt att det i vår omgivning inte uppfattas som att det är nästan omöjligt för utomåländska intressen att etablera sig på Åland.

Så för alla som vill se en ytterligare vitalisering av det åländska näringslivet, eller åtminstone ge bättre upplevda förutsättningar än tidigare, är det viktigt att tröskeln uppfattas vara så låg som möjligt, och att vi generellt inte är onödigt skärrade för extern konkurrens. Men det ska förstås ske inom givna och tydliga villkor, företagets hemort ska vara på Åland, verksamhetsspråket ska vara på svenska, det ska finnas minst en ålänning i styrelsen.

Syftet med det föreslagna lagförslaget är, som det anges, ”att trygga det åländska nationalitetsskyddet, skapa förutsättningar för ett livskraftigt näringsliv, garantera en tillräcklig förutsebarhet i myndigheternas åtgärder och verksamhet samt att modernisera de bestämmelser som gäller näringsverksamheten på Åland.”

Talman! Det används en hel del tid och andra resurser till att hantera näringstillstånd. Man kan därför tänka sig en smidigare lösning i framtiden, möjligen vid nästa revidering av näringsrättslagen, så att den som söker om näringsrätt helt enkelt fyller i en handling på nätet, där man bland annat kryssar i att man accepterar de viktiga villkor som landskapsregeringen ställer för näringsrätt, och att man avser att leva efter dem. Därmed skulle näringsrätt automatiskt beviljas, utan att någon myndighet har rört vid ärendet överhuvudtaget.

Tid och andra resurser skulle användas enbart då särskilt ömmande eller för nationalitetsskyddet viktiga fall skulle bli föremål för prövning. Med den automatiken kunde resurserna istället användas för bättre kontroll.

Talman! Lagförslaget är mycket bra presenterat, med tydliga beskrivningar över hur det har sett ut över tid och hur förhållandena i omvärlden har förändrats och, som en konsekvens, hur detta har påverkat lagförslagets innehåll.

Ett par konstateranden dock. I § 10 anges att var och en har rätt att idka fiske och jordbruk. Nödvändigheten av detta stadgande om fiske och jordbruk har ifrågasatts tidigare, men man har kommit fram till att det bör finnas med även i fortsättningen. Om man hade tagit bort det hade det enligt förklaringen i framställningen ansetts stå i strid med Ålandsprotokollet eftersom införandet av tillståndsplikt gällande fiske och jordbruk hade inneburit en inskränkning i etableringsrätten. Ändå är det lite underligt att just dessa två näringsgrenar ska vara undantagna från de villkor som gäller för övriga fysiska personers näringsrätt med stöd av lag. Att uttrycket ”var och en” gäller enbart fysiska personer kan man se i motiveringarna, även om nu jag tycker att det inte riktigt framgår av lagtexten.

I § 15 kan man se att landskapsregeringen ställer vissa villkor för att kunna bevilja permanent näringstillstånd. Förutom att tillståndet ska gälla för en närmare avgränsad näringsverksamhet och att den juridiska personen ska ha sin hemort på Åland, stadgas även att styrelseledamot som uppfyller villkoret om hembygdsrätt eller hemvistperiod på Åland under minst fem år, dessutom ska ha en faktisk anknytning till den juridiska personen.

I motiveringarna kan man se vad som avses, men jag undrar ändå om det inte är så att alla som väljs in i en bolagsstyrelse faktiskt har en anknytning till bolaget, genom att var och en styrelsemedlem tillför kompetens. Denna kompetens kan handla om produktutveckling, marknadsföring, ekonomi, eller varför inte kunskap om Åland och åländska förhållanden? Det är ju den sistnämnda kompetensen vi som lagstiftare har sett som den viktigaste när det gäller beviljande av näringstillstånd.

Talman! Vi moderater ser fram emot att lagförslaget ska godkännas, med den föreslagna kvalificerade majoritet som krävs, men förväntar oss före det en grundlig utskottsbehandling. Tack.

Tack, talman! Tack ledamot Silander. Jag håller med ledamot Silander att det borde vara ännu enklare att ansöka. Det var lite det som jag var inne på när jag ställde min fråga till vicelantrådet; på vilket sätt förväntar man sig att resursering och byråkratisering ska gå? Det där skulle vara ett ypperligt sätt att både visa utåt att tröskeln är låg, men att det ändå finns en ansvarsfråga i sista ändan om det inte går som det var tänkt.

Vi har Visit Åland som ska marknadsföra Åland gentemot besökare. Vi har Åland Living som ska locka nya inflyttare till Åland. Vi har Ålands näringsliv och företagarföreningen som förhoppningsvis ska kunna ha goda verktyg och nycklar till att locka fler företag till Åland. Tycker ledamot Silander att det här lagförslaget blir en sådan nyckel?

Tack, talman! Genom det här lagförslaget så sänker vi tröskeln. Det blir i alla fall möjligare och troligare att vi kan locka hit flera företag, men det är många saker som det beror på. Varför ska man flytta till Åland överhuvudtaget? Där har vi nog lite marknadsföringsinsatser att göra, att berätta hur fint är att bo och leva på Åland och att vi ändå når omvärlden jättelätt.

Tack, talman! Av ledamot Silanders svar så tolkar jag det som att vi har ganska liknande åsikter i frågan. Vi pratar ofta här om ökad inflyttning, fler besökare och ökad tillväxt av företagen etc. När detta väl bearbetade lagförslag blir klart så blir det väl en möjlighet att verkligen göra 1+1 till 3, alltså att vi verkligen gör den här insatsen med hjälp av företagen och med hjälp av våra branschorganisationer. Därför skulle det ju vara väldigt intressant, när detta utskottsbehandlas, att se om slutprodukten blir den gyllene nyckeln som den har möjlighet att vara, utan att det på något sätt skulle rubba parlamentarismen och den kvalificerade majoriteten. För det kanske finns någonting som vi kunde skruva upp lite ytterligare för att göra den där nyckeln så effektiv som möjligt.

Tack, talman! Det ligger mycket i det som ledamot Holmberg sade. Det gäller för ledamot Holmberg och andra ledamöter i finans- och näringsutskottet att ta hand om den frågan.

Talman! Jag skulle vilja ställa samma fråga till ledamoten Silander som jag gjorde till ledamoten Josefsson, nämligen denna om styrelseantalet. Nu är det krav på en styrelseledamot, vilket är väldigt välkommet för storföretagen förstås, att den delen har minskat. Men just för småföretagarna, en ensam person boende i Stockholm som vill flytta hit med sitt företag och börjar verka på Åland. Hur ser ledamoten på det? Har man mest tagit hänsyn till de stora bolagen som har hörts mest? Eller finns det hänsyn till hela näringslivet till den delen?

Min uppfattning är ju att man har tagit hänsyn till hela näringslivet när man har gjort det här förslaget nu till ny lag. Det är ju så att även småföretagen, om man så skulle vilja komma hit med bara en enmansstyrelse, så som läget är nu så måste man ju skaffa två ålänningar till den enmansstyrelsen så att det blir tre. Så det är ju en förenkling trots allt.

Det har ledamoten helt rätt i. Så är det. Det är stora steg framåt i den här frågan, men jag tycker ändå att vi måste ta oss friheten att resonera kring den. Bara för att det har funnits en arbetsgrupp tycker inte jag att det betyder att debatten ska vara död, utan det demokratiska samtalet måste få fortgå.

En annan del som gäller just småföretagare är att jag uppfattar att det kanske är där som vi har en riktigt stor chans till företagsetablering, nämligen personer från Sverige och Finland som vill flytta till Åland och bo här och ta med sig sitt lilla bolag som kanske verkar utanför den åländska marknaden. Är det ledamoten Silanders uppfattning att de då måste söka näringstillstånd? Vi säger att Lisa flyttar hit från Stockholm, hon jobbar som föreläsare på den svenska marknaden. Behöver hon då söka näringsrätt för att få flytta med sitt bolag till Åland eller kan hon bara flytta?

Tack så mycket för frågan. Det är ju så som lagen nu är utformad, att det gäller för alla att de här styrelsekraven ska gälla; minst en ålänning.

Tack, fru talman! Tack ledamot Silander för kloka ord. Vad gäller ledamotens vision om digitaliseringen som ett instrument så ska vi sannerligen hoppas att vi får det här på banan så fort som möjligt, bara vi har lagstiftningen på plats. Vi ska naturligtvis göra allt för att underlätta så att man kan följa ett formulär på landskapsregeringens hemsida. Problemet med handläggningen av näringsrättstillstånd idag är ju inte vår förvaltning, utan det är ju att de sökande inte förser vår förvaltning med bilagor, alltså de underlag som behövs. Det är där som problematiken finns. Har man då tydligt på hemsidan vad man ska ha, fylla i och kryssa i så måste man ju förstå att man också ska också bifoga de sakerna som bilagor. Det tror jag att kommer att hjälpa många.

Tack, talman! Det finns hopp om en enklare framtid hör jag av minister Jansson, även fast han använde ordet problem. Jag ser det mera som en möjlighet.

Problemet ligger naturligtvis i att hantera digitaliseringen. Vi vet att vi har ett underliggande behov av att bygga ett instrument. Vi har på gång i förvaltningen nu ett betänkande som omfattar ungefär 100 sidor idag som belyser hur själva grunden för hantering av information ska hanteras inom landskapsregeringens väggar. Jag tror att ledamoten förstår att sedan bryta ner det här och sektorsvis hitta lösningar för alla är en utmaning, men den här landskapsregeringen gillar utmaningar helt klart.

Sedan skulle den här frågan vara mycket lättare att hantera om det inte var så att näringsrätten hör ihop med jordförvärvssidan. Jag har hört nu i diskussionerna; kom ihåg det näringsrätten och jordförvärvsskyddet är en helhet! Det är därför som vi måste hantera det som en helhet.

Tack, talman! Givetvis ska gjort jordförvärvsrätten beaktas i vilken lösning man än väljer. Det är inte frågan om annat.

Talman! Bästa lagting och övriga åhörare. Från Obunden Samlings sida så ska jag i korthet säga några ord om det här lagförslaget. Före mig talade gruppordförande för Moderaterna Tage Silander och det förekom en diskussion med vicelantrådet Jansson som är ansvarig för den här lagändringen. Jag börjar från det.

Det här är ju regler som hör ihop, jordförvärv och näringsrätt. Om man lite vill karikera så är det liksom kronjuvelerna som vi håller på att putsa och fixa på nu. De är ganska grundläggande bestämmelser för den åländska självstyrelsen och nationalitetsskyddet.

Sett från Obunden Samlings sida, som jag vill säga att står för konservatism, så är det ganska bra som det är. Ska man ändra så ska man inte ändra allt för mycket, vi se då att det här lagförslaget fungerar.

Det jag vill påpeka när det gäller de regler som gäller idag så förefaller det finnas en skillnad mellan reglernas faktiska innehåll och det som allmänheten, inklusive många aktiva i näringslivet, tror att är innehållet.

Det är samma sakförhållande, enligt vår uppfattning, som råder beträffande jordförvärvsreglerna. Många tror att jordförvärvsreglerna har ett annat innehåll än vad de faktiskt har. Den här tron är i allmänhet åt det hållet att man tror att det är mycket värre än vad det är, för att använda uttrycket värre, såtillvida att när du kommer utifrån och ska till Åland så tror du att det är ju helt omöjligt att köpa mark här om du inte är ålänning, vilket vi som känner till reglerna vet att så är det inte.

Samma sak gäller etablering av näringsverksamhet. Man tror att det är alldeles omöjligt om man flyttar till Åland att man ska få dra igång en näringsverksamhet här. Det stämmer ju inte heller.

Sen vidare så låter det här emellanåt, det lät lite så från Liberalernas håll, att oj, nu kommer dammluckorna att öppnas, nu äntligen kommer det att storma in utländska etableringar på den åländska marknaden. Jag kan lugna den som är orolig för det eller den som hoppas på det, jag lugnar båda sidorna och gjuter lite olja på vågorna min vana trogen; ingenting särskilt stort kommer att hända tack vare den här reformen. Det är i det stora hela en form av förtydliganden, det är en form av förbättring av lagstiftningen. Men att det kommer att leda till att vi öppnar kranarna och att Åland helt plötsligt blir en jätteintressant marknad, så gör jag er som tror det tyvärr besvikna.

Vi ska också komma ihåg att vi har ett otroligt åländskt näringsliv som består av såväl stora börsbolag, åtminstone stora i våra mått mätt, vi har framgångsrika mellanstora bolag, i våra mått mätt och vi har en hel hög med mindre bolag. Vi har ett otroligt dynamiskt och fint näringsliv som har uppkommit. Då kan man fråga sig; är det trots dessa regler eller är det tack vare dessa regler? Det sambandet har nog aldrig egentligen utretts ordentligt. En del gör gällande att vi har fått ett eget näringsliv här som har utvecklats gynnsamt tack vare att det inte har varit så lätt för utomstående entreprenörer att etablera sig. I varje fall har utomstående näringsidkare trott att det har varit svårt att etablera sig här, de har inte haft helt hundra procent kännedom om reglerna. Så kan man resonera.

Man kan också resonera att de här reglerna faktiskt överhuvudtaget inte har spelat så jättestor roll för hur företagen har utvecklats. Företagen utvecklas sist och slutligen utgående från hur deras ägare jobbar och hur personalen i företagen fungerar, hur marknaden är och hur efterfrågan är och så vidare. Det är så många olika faktorer som påverkar hur näringslivet utvecklar sig. På Åland har vi haft en tradition av risktagande av att driva företag. Jag tror att kanske det är en större bidragande orsak till att vi har fina företag här jämfört med hur reglerna är.

Vi kan också komma ihåg att det finns fortfarande nationella regler. Det finns lagen om tillsyn av utlänningars företagsköp, en strategisk lagstiftning som säger att finska staten har rätt att kontrollera företag som köper vissa former av företag och etablerar sig i Finland. Vi har också handelsregisterlagen som säger att det finns ett behov av tillstånd för företag utanför EU-området om de etablerar sig i Finland. Där kan man säga att landet som helhet har någon form av bedömning av vad som är strategiskt intressant och vad man behöver hålla koll på. Det är lite liknande för oss, vi är resultatet av en minoritetsskyddslösning. Vi behöver hålla lite koll på att minoritetsskyddet funkar och därför har vi den här typen av lagstiftningar. Därför har vi den här typen av kronjuveler som vi ska vara lite försiktiga med när vi putsar och det tycker jag att vi är nu då. Tack för det, talman.

Tack, fru talman! Tack till ledamot Måtar. Jag delar naturligtvis ledamotens bedömning att det här kommer egentligen inte att leda till stora förändringar. Däremot finns det en tydlighet, en klarhet i systemet och vad som faktiskt förväntas av den som erbjuder ålänningarna sin service och vad de ska leva upp till. Jag tycker att ledamoten gör helt rätt analys. Det är en lagstiftning som är nödvändig att modernisera med tanke på rättssäkerheten, men förändringarna kommer kanske mera under lång sikt.

Samtidigt måste man konstatera att Åland har vuxit. Under de senaste 20 åren har vi ökat med ungefär 5 000 personer, trots att vi haft det här regelverket. Kronjuvelerna har då varit ett skydd, om vi säger så, men trots det har vi 5 000 nya människor. Om vi bryter ner det så är det 500 nya människor per år som Åland har klarat av att ta hand om och förse med arbetsplatser. Så trots allt, samhället har fungerat trots nationalitetsskyddet.

Tack, talman! Vicelantrådet Jansson har helt rätt i sin analys här. Vi kan liksom inte säga när vi då under en 20-års period har haft den inflyttningen, den befolkningsökningen och den aktiviteten i näringslivet som vi har haft, så kan vi inte påstå att näringsrättsreglerna på det sättet har skrämt bort folk eller på något sätt förhindrat en utveckling. Utvecklingen har ägt rum och den har helt andra förklaringar tror jag. Jag tror att det är ett helt falskt samband att överhuvudtaget ta upp näringsrättsregler och säga att det är si eller så. Att folk kommer till Åland beror på många, många andra orsaker som vi nu inte har tid att i detalj gå in på.

Talman! Till min förvåning så var jag på en punkt helt överens med ledamoten Måtar. Det blir knappast så väldigt stora drastiska förändringar av den här lagstiftningen.

Men ett system som är trasigt måste lagas. När det gäller en sådan flaggskeppslagstiftning som näringsrättslagstiftningen är så måste den vara i skick. Vi menar också att alla partier, vilken roll man än har i systemet, så när det gäller nationalitetsskyddet så måste man höja sig över partipolitik och symbolpolitik och se till Ålands bästa. Så här långt kom vi nu och vi är glada för den kompromissen.

Jag konstaterade under min tid som kansliminister hur otillräcklig vår näringsrättslagstiftning är, och det är något som man från utsidan kanske inte ser lika tydligt. Därför är det glädjande att vicelantrådet har sett det ohållbara i detta system och den vånda som många regeringar och särskilt våra tjänstemän har kämpat med för att kunna använda sig av den här lagstiftningen på ett korrekt sätt.

Det har varit en lång och krånglig väga att komma hit. Man kunde väl argumentera att det har tagit över 10 år att komma till den här punkten där vi är någorlunda överens.

Det stod klart under den förra mandatperiodens uppstädning och genom några uppmärksammade fall, där det helt enkelt inte gick att tillämpa den lagstiftning som vi har idag, att den inte håller måttet. Det går inte heller att fixa, trixa och kryssa mellan skären längre om det inte är möjligt att tillämpa den lagstiftning man har på ett stringent sätt med tillräckligt verksamma redskap.

Det har också under den här processens gång blivit tydligt att den tidigare inställningen att näringsrätten framförallt var till för att skydda mot finskan nu har förbytts i att lagstiftningen måste fokusera på att skydda och upprätthålla kunskaper och service i svenska. Varken grundlagen eller EU-rätten tillåter förbud eller diskriminering mot andra språk. Vi kan skydda svenskan och det ska vi göra, men inte genom att förbjuda något annat språk. Det tycker jag att är en viktigt insikt och en lättnad.

Detta lagförslag är framförallt ett förtydligande och en modernisering. Man lyfter upp det till lagnivå, det som tidigare varit spritt i principdokument och varit föremål för tolkning och delvis motstridiga beslut.

På sätt och vis kan man uppfatta förslaget som att regelverket blir strängare. Det blir det de facto inte, det blir tydligare, övervakningsbart och det blir ett redigt system för vilka påföljderna blir om man inte efterlever lagen och faktiskt en grund för att tillämpa den. Det är inte nya regler, men de är tydligare.

Det kan tyckas väldigt strängt att påföljden för att man inte efterlever lagens krav till och med kan bli fängelse, men då behöver man komma ihåg att det föregås av en lång process av varningar och påpekanden innan landskapsregeringen kan välja att göra det till rättslig process.

Ett register över näringsrätter och näringstillstånd kommer att kräva en hel del arbete för att det ska bli verklighet, men också det är ett steg, precis som tidigare har påpekats, mot en tydligare och en smidigare hantering där man har bättre koll.

För dem som vill se ett helt avskaffande av näringsrätten i den fria marknadens namn finns ändå också skäl att påminna om att Ålands särställning vilar på en enda grund, det åländska språkskyddet. Jag vill påstå att det inte längre går att hävda, som man formulerade i tidernas gryning, att det finns en åländsk kultur som ska skyddas. Det finns många, men skyddet för svenskan är något som vi i en globaliserad värld måste ta ansvar för, även om det kanske kostar oss något i lite krångligare system. Ingen annan kommer att göra det åt oss.

I arbete i den parlamentariska referensgruppen har alla partier medverkat och alla har hörts. Den processen tycker jag att har skötts väl, både av vicelantrådet och särskilt av de tjänstemän som förtjänstfullt har jobbat med frågan. Det är delvis av respekt för dem som ska se till att våra lagar efterlevs som jag tycker att det är nödvändigt att vi kommer i mål med denna lagstiftning. Det är inte schysst att förvänta sig att tjänstemän ska ösa vatten med ett såll.

Den största förändringen rent materiellt är att kravet på antalet styrelsemedlemmar i bolagsstyrelser som nu reduceras till en. Vi anser att det är en rimlig förändring som motsvarar de behov som näringslivet har uttryckt i en modern och rörlig företagsvärld. Vi har haft diskussioner och dubier kring om det räcker med bara en ålänning i styrelsen, så att det inte blir någon slags pantfånge för åländskheten, men vi tycker att det är ett steg man kan ta. Återigen är det ju svenskan som näringsrätten ska skydda, inte vara ett hinder för näringsfriheten.

Däremot menar vi fortsatt att det är olyckligt att man föregick lagstiftningen genom ett enskilt beslut. Om denna lagstiftning skulle falla i laggranskningen så är lagtinget därmed förbigått, satt på undantag, genom ett beslut i regeringen och man har ändrat vårt nationalitetsskydd på det sättet genom att förbigå lagtinget. Det var ett återfall i någon slags fixarpolitik som tyvärr har utmärkt ärendena med näringsrätt under årens lopp. Det var onödigt och respektlös, tyckte vi.

Det finns en klar risk, självfallet, att lagen på någon punkt inte träffar rätt i förhållande till behörigheter, EU-rätt och så vidare, och då är vi tvungna att snabbt hitta samma starka konsensus som vi nu har för en ändring.

Genom denna lag och den process som har lett fram till den så har vi på sätt och vis lyft kraven, höjt kraven för att förändra näringsrättslagstiftning, så att det ska ske med kvalificerad majoritet. Det kommer i framtiden att kräva en mognad och en saklighet från alla i lagtinget att behandla de här frågorna på ett gemensamt sätt. Tack, talman!

Tack, fru talman! Tack för ett bra anförande ledamot Fellman. Det var sakligt och bra.

Jag vill trots allt, så att ledamoten förstår, försvara lite handläggningen av den tidigarelagda förändringen av beslutpraxis vad gäller representationen i styrelserna. Skulle vi ha vetat för drygt ett år sedan att det här lagförslaget skulle avancera nu, som det har gjort, så då skulle situationen kanske varit annorlunda. Då hade vi kunnat säga; vi kan skjuta på det här. Men i och med att det fanns så tydliga signaler från otroligt viktiga aktörer på åländsk mark att nu är det dags att säkerställa möjligheten att göra generationsväxlingar också i styrelserna, så då vågade vi helt enkelt inte vänta. Det var därför som vi naturligtvis förankrade det i självstyrelsepolitiska nämnden och det är väl det som också borde ha gjorts tidigare när man har ändrat (… taltiden slut).

Tack, talman! Jag argumenterar inte alls för själva... utan just då när det beslutet fattades så upplevde man att nu måste vi göra det här, för annars förlorar vi någonting och då förbigick man den korrekta processen och man åsidosatte lagtingets lagstiftningsmakt. Men det kommer alltid sådana tillfällen. Det kommer alltid sådana frågor där man känner att nu måste vi fixa det här, nu måste det gå snabbt. När det gäller en så principiellt viktig lagstiftning som den här så menar vi att man borde ha gjort det korrekt och kanske förhandlat eller diskuterat sig fram till en annan tidtabell eller någonting.

Ledamoten är mycket väl medveten om att under årens lopp har man ändrat beslutsprinciperna rörande både näringsrätten och jordförvärvsrätten utan att ens kommunicera med lagtinget, alltså i praktiken med självstyrelsepolitiska nämnden. Undantaget var här att den nuvarande landskapsregeringen accepterade och respekterade systemet, dvs. att lagtinget bör vara involverade i förändringar av grundläggande principer, så det bemödade vi oss om. Jag tycker inte att det är rättvist att jämföra med en fixarpolitik som har kännetecknat tidigare regeringar inom det här rättsområdet.

Därom skola väl de lärda strida. Jag menar att det här var ett uttryck för den synen på hur man förändrar lagstiftningen eller hur man låter bli att förändra lagstiftningen och i stället fattar prejudicerande beslut.

Nu får vi hoppas att den här lagen går igenom, att den klarar laggranskningen och att vi får en modern och stringent näringsrättslagstiftning. Det har ju varit allas mål.

Talman! Näringsrätten är ett bärande fundament i självstyrelsen. Den är den ena delen i den åländska treenigheten bredvid hembygdsrätten och jordförvärvsrätten. Dessa lagar stiftades för att värna Ålands speciella konstitutionella status.

Språket är då liksom nu ett viktigt fundament för ett folks identitet och gemenskap. Undersökningar på Åland har visat att det svenska språket är den viktigaste kulturella markören som bidrar till åländskheten. Därpå följer hembygdsrätten och naturen.

Lagstiftningen om åländsk näringsrätt genomgår nu en robust metamorfos. Tiden är inne nu. För nya tider ställer ju nya frågor, levererar nya förväntningar, krav och utmaningar. En tidsanpassning är också ett måste för lagar så fundamentala som den om näringsrätten.

Nu både revideras och moderniseras lagen med flera målsättningar framför ögonen. Centralt är fortfarande språkbestämmelserna som ska skydda svenska språkets ställning bättre jämfört med hur det är idag. Viktigt också för att det åländska samhället ska kunna utvecklas i takt med sin samtid, locka till inflyttning och etableringar i näringslivet. Samtidigt ska lagen garantera tillräcklig förutsägbarhet i myndigheternas åtgärder och verksamhet.

Talman! År 2002 gjorde ÅSUB en genomgång av hur näringsrätten och då gällande landskapslag fungerade i verkligheten. Man ville veta hur lagstiftningen hade fungerat i ett längre historiskt perspektiv. Hade den i själva verket alls uppfyllt sitt syfte? Av rapporten framkom att näringsrätten inte hade blivit det kontrollerande instrument som var avsikten eftersom det i själva verket bara var en del av nyetableringarna på Åland som genomgick näringsrättsprövning. När det gäller skyddet av det svenska språket och dess ställning i näringslivet tydde undersökningen av specialgranskade företag på att svenskan allmänt sett var det viktigaste språket.

Den föreslagna lagen ger tydligare befogenheter till stöd för regeringens tillsyn och även effektivare påföljder när man konstaterar bristfällig efterlevnad i näringsverksamheten. Det innebär mer effektiva instrument i praktiken för att beivra överträdelser mot regelverket. Det öppna näringsrättsregistret ökar också transparensen och den sociala kontrollen. Detta ökar samtidigt den näringsrättsliga lagstiftningens öppenhet, förutsägbarhet och effektivitet, helt i takt med tidens melodi och förväntningar på likabehandling. Likabehandlingsprincipen blir alltså tydligare i och med att prövningsgrunderna i enskilda fall i högre grad regleras i lag snarare än att bli föremål för in casu bedömningar. Den rättssäkerhet som detta innebär är bara att understöda.

En annan förändring är bestämmelserna om styrelsesammansättning, något som redan finns i dagens beslutspraxis. Det ska alltså fungera att ett bolag har minst en ordinarie styrelseledamot eller bolagsman som har hembygdsrätt eller som utan avbrott har varit bosatt på Åland under de fem senaste åren. Det är positivt att vi partier nu gemensamt här i lagtinget har kunnat nå denna kompromiss.

Förslaget förväntas underlätta möjligheterna att starta företag. En tydligare lagstiftning som har ett mer transparent regelverk ger självklart bättre information om de förutsättningar som gäller för näringsidkande. Det är också bra för den åländska marknadsföringen. Riskerna minskas för att Åland går miste om nya etableringar på det sättet med anledning av missförstånd och okunskap om kriterierna. Konsekvenserna på sikt väntas också vara positiva för samhällsekonomin i och med att inskränkningarna i rätten att utöva näring lindras. Ett lindrat regelverk öppnar i sin tur för mer konkurrens och det utgår vi från att är positivt för de åländska konsumenterna. I förlängningen kan man också förvänta sig att ökad konkurrens bidrar till en ökad attraktionskraft för boende och besökare.

Men det finns också nackdel med det vi kallar globalism, det som jag i ett tidigare replikskifte kallade för dammsugningen av den lokala marknaden. Jag är av uppfattningen att kravet på åländsk representation troligtvis har varit bra för den lokala ekonomin och också kommer att vara bra för den lokala ekonomin. Åländsk styrelserepresentation motverkar det som vicelantrådet tidigare talade om Visbyeffekten - det vill säga att företag är öppna på sommaren men är stängda på vintern - och det ger en ökad sannolikhet för sponsorering av åländska evenemang och kulturaktiviteter genom att det finns en kärlek till Åland. Här kan man ju bara titta på företag som kommer utifrån, som kanske har tillfällig näringsrätt och jämföra dem med företag som har större ägande eller större representation i styrelser, hur de väljer att prioritera sina sponsoreringsbidrag så att säga eller inte överhuvudtaget ge sponsorering. Jag menar också att kravet på en styrelserepresentation kan ha andra sådana effekter som motverkar globalismen och dess nackdelar, om inte annat.

Men om detta så vet vi inte mycket. Det är spekulationer, det har aldrig gjorts någon sådan utredning. Vi kan se i andra länder och i andra regioner att en sådan diskussion förs i och med den ökade globaliseringen och dess rovdjursjakt på komparativa fördelar, som man brukar prata om i ekonomiska sammanhang. Den diskussionen tycker jag också att vi kan ha här, även fast man kanske inte alltid har vetenskapliga underlag för alla påståenden.

Jag menar alltså att språkkravet, såsom det är designat i liggande lagförslag, är balanserat mellan dessa två faktorer. Vi ska inte kasta kravet på åländsk styrelserepresentation med badvattnet bara för att vi gör en förändring.

Talman! Förslaget till reviderad och uppdaterad lagstiftning är tungt, synnerligen omfattande, detaljrikt, faktaspäckat och förväntas så vara med tanke på den grundbult som lagen utgör i vår självstyrelse. Tjänstemännen ska så klart ha ett stort tack för sina stora insatser.

Den bärande grundtanken gäller fortfarande liksom den gjort sedd i en historisk backspegel: Kort och gott; näringsrätten ska fungera som ett nationalitetsskydd – inte i första hand fungera som ett konkurrensskydd.

Vi får en tidsenlig lag, en lagstiftning som har kommit i kapp sin nutid vilket är av avgörande vikt för att lagen fortsatt ska ha den tyngd självstyrelsen förutsätter. Tack.

Tack, talman! Tack ledamot Holmström. Det har ju förekommit spekulationer i flera gruppanföranden hittills om vi på Åland har den välfärd vi har idag tack vare eller på grund av språkskyddet och hur näringsrätt har varit utformad. Den är ganska spekulativ, den är väldigt spekulativ.

Visbymodellen väljer flera väljer att rikta blicken emot, där ser man hur vissa småföretag plockar russinen ur kakan under några sommarveckor och sen försvinner de. Jag tror nog att verkligheten ser lite annorlunda ut. Jag är helt övertygad om att skulle vi lyckas på Åland att vart 15:e, 20:e eller 25:e år få fram ett stort företag på grund av eller tack vare att vi har en mera marknadsliberal företagspolitik så skulle det vara värt det. Jag ids inte räkna upp företagsnamn här och nu, men vi vet alla vilka företag som har kommit till Åland tack vare att vi har fått impulser via personer som (… taltiden slut).

Tack, talman! Tack också ledamoten Holmberg för det. Och det är just därför vi behöver göra den här avvägningen och därför vi behöver göra det här moderniseringen som lindrar kraven vad gäller åländsk styrelserepresentation för att det finns värden i globaliseringen. Det finns värden i att ha ökad konkurrens. Det finns många positiva värden, men det finns också en baksida som jag ville ta upp i mitt anförande, även om den baksidan är minst lika spekulativ som framsidan och vad gäller globalismens fördelar. Jag menar att vi behöver ta båda i beaktande när vi för den här diskussionen. Jag menar att nackdelarna kanske inte har tagits upp så mycket i den här debatten, och jag ville lyfta fram dem för att också kunna ha en diskussion om dem.

Tack, talman! Missförstå mig inte. Jag och Liberalerna anser att den här näringsrättslagstiftningen är ett stort steg framåt, men den är definitivt inte någonting som tar det hela i mål.

Vi kan inte säga hur Åland har drabbats negativt av nuvarande lagstiftning, men vi kan med fog säga vilka företag som inte har kommit till Åland på grund av den lagstiftning vi har just nu. Där finns det en liten listning faktiskt. Jag hoppas att vi tar med oss det som en färdkost i utskottsbehandling, men också när vi förhoppningsvis - om inte vi i alltför lång framtid, alltför många år - utvärderar det lagförslag som vi nu debatterar.

Talman! Jag vill bara understryka och understöda att det vore värdefullt om utskottet faktiskt tittar på det här och våga sig ut på spekulationernas strövtåg lite grann åt båda håll vad gäller nackdelarna och fördelarna med det åländska språkkravet, historiskt sett och kanske också framåt. Det hade varit intressant och belysande och skulle ge fler perspektiv på den här debatten.

Tack för ordet, fru talman! Målsättningen med den här lagstiftningen framgår på första sidan, där det står: "En central del av lagförslaget är de språkbestämmelser som ska skydda det svenska språkets ställning på ett bättre sätt än i dagsläget." Det är en bra målsättning.

I den allmänna motiveringen finns det också en mycket bra historisk kontext som faktiskt har precis lika stark bäring idag som 1921.

Man hänvisar i allmänna motiveringarna till Rapportörskommissionen som menade redan 1921 att Ålands geografiska läge skulle kunna innebära att Åland kunde bli ett skeppsbyggnadscentrum. Det var det som var aktuellt då. Detta skulle i sin tur leda till en ”tillströmning till landet av finska arbetare med alla de följder som ålänningarna fruktade".

Trots att det inte var med från början så syftade således ändå den folkrättsliga lösningen i sista hand också till ett nationalitetsskydd som omfattar utvecklingen inom näringslivet på Åland.

Jag vill göra en liten utvidgning apropå det här citatet "tillströmningen till landet av finska arbetare", Jag blev att fundera på det när jag i går läste söndagens Hufvudstadsblad där man hade ett stort reportage från Kaskö, denna ursvenska bygd vid Österbottens kust. Där framgick det att man har fått en helt annan språkbalans tack vare en enda stor företagsetablering. Det var ett skogsföretag som etablerade sig där och som sedermera har lagts ner. Nu har man en helt annan språkbalans och man har också en helt annan framtidstro. Så efter jag läste den artikeln så tänkte jag att kasköborna skulle nog ha skrattat sig lyckliga om de hade haft det instrumentet som självstyrelsen har gett Åland.

Så näringsrätten och det åländska nationalitetsskyddet har tjänat det åländska samhället mycket väl, vilket troligtvis kanske inte riktigt alla inser idag.

Men genom den andra självstyrelselagen så introducerades särskilda inskränkningar av näringsrätten på Åland i syfte att "skänka åländska befolkningen full trygghet på nationalitetsskyddets område".

Anmälnings- och tillståndspliktig näring kunde också idkas av juridiska personer som hade laglig hemort på Åland och vilkas alla styrelsemedlemmar hade hembygdsrätt eller under fem år utan avbrott hade haft sitt egentliga bo och hemvist på Åland. Så var förslaget då.

När det gäller anmälnings- och tillståndspliktig näring så talas det ganska många gånger om byråkrati från de som är kritiska till näringslagstiftningen. Jag har personlig erfarenhet av att ha varit med flera gånger och sökt näringsrätt och jag måste säga att det fungerar otroligt enkelt och smidigt. Det är ett enkelt och smidigt sätt för att hålla koll på att det åländska näringslivet inte förfinskas, det är bara så enkelt.

Själva grundtanken med självstyrelsen är just att vissa grundläggande rättigheter har inskränkts för att den åländska befolkningens språk, kultur och lokala svenska traditioner ska kunna skyddas. Det är det som är själva fundamentet som vi står på.

Det är ingenting som har kommit fram här i dag, men det finns många som har pratat om att man vill ha bort näringsrätten helt och hållet och vill således också i förlängningen ha bort hela självstyrelsen.

Herr talman! I och med att Åland blev medlem i Europeiska unionen så hamnade den här lagstiftningen i en helt ny rättslig omgivning. Det är ju så att EU-rätten bygger ju på en totalt motsatt målsättning än den som gäller för den åländska näringsrättslagstiftningen.

Lite självgod får jag lov att säga att alla som var med och jobbade så gjorde ett bra jobb och nästintill ett underverk som lyckades få undantag från vårt EU-avtal. Det undantaget är viktigt att vi inte slarvar bort.

Till protokollet anknyter, som flera har varit inne på, en s.k. stand-still klausul som innebär att inga nya inskränkningar kan införas i förhållande till undantaget med stöd av regler som utfärdats efter den 1 januari 1994, då vi blev EU-medlemmar. Jag ska återkomma till det här.

I förarbetena till den landskapslag som antogs efter att näringsrättsinstrumentet infördes i den andra självstyrelselagen framgår bakgrunden i språk- och nationalitetsfrågan. Samtidigt har det också funnits ett mera näringspolitiskt inriktat skyddsmotiv knutna till näringsrätten. Det ska vi inte sticka under stol med. Lagtingets näringsutskott påpekade i anslutning till beredningen av den gällande landskapslagen att begränsningarna i rätten att idka näring ”inte primärt skall utnyttjas i konkurrensbegränsande syfte”. Enligt utskottet kan näringsrätt förvägras av konkurrensskäl endast om den tilltänkta näringsverksamheten står i konflikt med det åländska nationalitetsskyddet genom att äventyra en fungerande, konkurrensmättad marknad eller näringsgren, och här finns det en öppning som är viktig att vi håller i minnet.

År 2009 så utgick den parlamentariska kommittén för jordförvärv, näringsrätt, hembygdsrätt med mera om en ganska vid definition av syftet med dessa inskränkningar i rätten att utöva näring på Åland. Kommittén ansåg att näringsrättens målsättning är att näringsutövningen på Åland ska handhas av ålänningarna själva för att långsiktigt kunna upprätthålla och garantera sysselsättning och försörjning för den fast bosatta och svenskspråkiga lokalbefolkningen. Genom att ålänningarna själva handhar och kontrollerar företagsamheten finns även bästa möjliga förutsättningar för det lokala näringslivet att utvecklas. Ett aktivt företagande bland den åländska befolkningen är också av stor vikt för självstyrelsens långsiktiga utvecklingsförutsättningar, sades i den parlamentariska kommittén. Det här tycker vi från Ålands Framtid att är mycket bra skrivningar som är värda att fortsättningsvis tänka på.

Men den rättspraxis som det nu har blivit på grund av det HFD-beslut som vicelantrådet hänvisade till från 2013 är ju att ingen kan förvägras rätt att utöva näring, märk väl, enbart med hänvisning till konkurrensskäl. Det står enbart och det ger enligt mitt synsätt en öppning.

Domstolens slutsatser måste beaktas när landskapslagstiftningen om näringsrätt ses över och ändras, säger landskapsregering i framställningen. Och så är det förstås, alltså beaktas, men det behöver inte helt negligeras.

Ålänningarnas nationalitetsskydd förverkligas genom en sammansatt helhet av lagstiftning. Rätt komplicerad lagstiftning faktiskt. Det är en lagstiftning som jag skulle vilja säga att på Åland är lite av vår av grundlagskaraktär.

Jag hoppas att det blir en verkligt seriös och noggrann behandling av det här i utskottet, så att det inte blir någon sorts brådskande story telling som det kan vara ibland, utan att man verkligen går in på den här frågan.

Som jag sade förut så den s.k. stand-still klausulen innebär att inga nya inskränkningar kan införas i förhållande till undantaget. Det betyder också att gör lagtinget nya uppluckringar i vårt nationalitetsskydd som framledes inte visar sig vara så väldigt smart, att det var oövertänkt och att det t.ex. börjar leda till oönskade konsekvenser så då finns inte möjligheten att gå tillbaka igen enligt vårt synsätt.

Så problemet är att ett misstag går inte att rätta till i efterhand om rättelsen skulle innebära en otillåten strängering av lagstiftningen. Så just därför är det extra viktigt att lagen blir rätt redan från början.

Jag vill understryka det igen, i och med att det här är en lagstiftning som på Åland är av grundlagskaraktär så finns det skäl att ta ett lite vidare och mer noggrant hörande beträffande lagförslaget. Så jag ber utskottet att höra också någon sakkunnig utomstående. Jag önskar speciellt att utskottet kunde höra Sten Palmgren och Göran Lindholm. Det här ska absolut inte tas som kritik mot landskapsregeringen och den mycket, mycket förtjänstfulla beredning som man har gjort där. Men med tanke på det jag sade, att gör vi ett misstag så går det inte att dra filmen tillbaks så därför vill jag också att utomstående ögon hade möjlighet att titta igenom det här. Tack, fru talman.

Tack, talman! Jag vill passa på att understryka att från landskapsregeringens sida har vi absolut ingenting att invända mot ledamotens analys och bevekelsegrunder om varför man måste ta den här frågan på största allvar under utskottsbehandlingen. Det är tvärtom. Som ledamot säger så kan det finnas detaljer. Några har väl redan skymtat fram under debatten hittills som man bör titta närmare på. Från landskapsregeringens sida så välkomnar vi sannerligen att utskottet hör de sakkunniga som anses kunna tillföra en hel del nytt, om vi säger så. Med nytt menar jag just den heltäckande analysen, som alltid är svår att göra. Jag återkommer om HFD 2013.

Jag var noga med att understryka att det var ingen kritik mot regeringen. Jag har haft plats i referensgruppen och framfört åsikter därvidlag. Till ganska stor utsträckning har jag uppfattat att de har respekterats. Det har varit bra och det har varit ett bra samarbete. Men det är bra om man kan få utomstående ögon att titta på det här en gång till. Jag känner helt ärligt att jag inte har hundra procent av konsekvenserna klara för mig. Med tanke på att man tittar ut i en rätt tom lagtingssal så undrar jag; har riktigt alla lagtingsledamöter bilden klar för sig? Jag utgår och hoppas att landskapsregeringen, som har jobbat så här pass noggrant och så länge med det, har det. Men det är mot den bakgrunden som jag vill att man har ett riktigt grundligt - fast ett öppet - hörande i lagutskottet.

Absolut, ledamot Eriksson. Tvärtom, det är bra, vi har hemskt gärna också ett öppet hörande så att även landskapsregeringen kunde ta del av de sakkunnigas synpunkter. Men det viktiga är ju, som ledamoten var lite inne på, att försöka analysera ytterligare, om man anser att det är nödvändigt när lag- och kulturutskottet har bekantat sig med frågan, och kanske till och med hör självstyrelsepolitiska nämnden. Att man då vinnlägger sig om att försöka ta ett nytt modernt grepp om näringsrätten som sådan, utgående från konkurrensaspekten ihop med språkbestämmelser, det är så som man ska tolka det som Högsta förvaltningsdomstolen sade 2013.

Återigen, utan HFD-beslutet 2013 så tror jag nog att vi hade känt oss mycket, mycket mer osäkra än vad läget är nu. För nu har Högsta domstolen svårt att komma runt vad kollegorna på högsta nivå har sagt.

Jo, vi är helt eniga vicelantrådet och jag. Vi hoppas också, med tanke på hur viktig fråga det är, att det kan bli ett öppet hörande som samtliga ledamöter har möjlighet att ta del av. De små partierna har ingen representation överhuvudtaget i lagutskottet.

Jag hör ju till dem som inte har sett näringsrätten som något hot överhuvudtaget mot Åland. Tvärtom, näringsrätt har i ett historiskt perspektiv tjänat Åland väldigt väl. Visbyexemplet, eller vad det kallades för, så är ett av de allra tydligaste exemplen, men det finns många, många fler. Vi har haft en enorm tillväxt i det åländska näringslivet. Ibland låter det ju som att ingenting skulle hända tack vare näringsrätten och det tycker jag att är helt och hållet att överdramatisera frågan.

Tack, talman! Lagting, Åländsk Demokrati stöder i det stora hela denna reform som är viktig, men vi tycker att det ännu finns saker som man kan förbättra och till och med underlätta. Till exempel att utflyttade ålänningar fortfarande måste anhålla om näringsrätt och inte automatiskt ha denna rättighet. Detta kunde man enkelt avhjälpa genom att man i kapitel 3 paragraf 9 gör ett litet tillägg i texten och skriver; "som har hembygdsrätt eller har haft rätt hembygdsrätt eller en pågående hemvistperiod på Åland under minst fem år har rätt att utöva rörelse eller yrke som näring".

Vi försöker i alla sammanhang på olika sätt locka tillbaka ålänningar som farit bort, ofta för studier. Men om de sen vill komma att verka som näringsidkare på distans, vilket högst antagligen blir mera vanligt, så måste de anhålla om näringsrätt på nytt.

Detta är ju lite som att tala med kluven tunga. Antagligen är det ju många utflyttade ålänningar som kanske blir lite uppretade eller ser det här som diskriminering, vilket man kanske faktiskt lätt kan uppfatta det som. Det är dessutom svårbegripligt om man ser till lagens huvudsakliga syfte.

Tidigare lagar om näringsrätt kanske även visade protektionistiska baktankar, men den nya lagen är mycket tydlig att det är en lag som vill skydda det svenska språket. Hur kan en utflyttad ålänning som vill bedriva näring vara ett hot mot det svenska språket?

Nej, vi anser att detta bör korrigeras. Vi från Åländsk Demokrati ger denna vägkost till lag- och kulturutskottet att se över möjligheterna att få denna anomala korrigerad i samband med denna reform genom att lägga till orden "eller haft hembygdsrätt" i paragraf 9, kapitel 3. Tack!

Tack, talman! Tack ledamoten. Jo, vi känner igen ledamotens argumentation genom att Åländsk Demokratis representant i den politiska referensgruppen har lyft de här tankarna.

Som jag redan har sagt i inledande replikskiften med mera, skulle näringsrätten vara exkluderad från jordförvärvssidan så skulle det vara mycket lättare för oss alla. Då skulle vi kunna hantera näringsrätten här och jordförvärsrätten - den befintlig lagstiftning från 2003 och framåt - skilt, men nu går de in i varandra.

Sedan har vi också den problematiken att ha åländska rättigheter på distans. Vi ser en problematik där, i alla fall majoriteten i den politiska referensgruppen har sett att det är ett bekymmer. Vi har ju varit ganska flexibla från åländsk sida. Lagtinget gick in under 2015 för att man ska kunna få behålla hembygdsrätten längre på grund av studier. Det här var ett sätt att vara flexibel i modern tid, att ge tio år för att kunna behålla hembygdsrätten.

Talman! Bästa lagting. Det är ju en spännande dag idag, tycker jag och många med mig, när näringsrätten äntligen är uppe till tals. Som sagt, det är en fråga som många av oss har velat ha på bordet länge och nu äntligen har den en majoritet bakom sig.

Jag skulle i det här anförandet vilja prata om vikten av att vi öppnar upp Åland för såväl inflyttare som bolag. Jag vill diskutera närmare kring den andra paragrafen, nu efter ett replikskifte med vicelantrådet så står det lite oklart för mig hur det här egentligen är tänkt. I andra paragrafen står det så här: "Lagen tillämpas på näring som utövas på Åland. Lagen tillämpas om en näringsidkare som är etablerad utanför Åland aktivt erbjuda varor eller tjänster på Åland". Det är ganska klart och så här har jag tänkt att näringsrätten ska fungera.

Men sen när man läser i detaljmotiveringen så står det så här: "Även om näringsverksamheter riktar sig till marknader utanför Åland ska lagen tillämpas om näringsidkaren är etablerad på Åland eller annars fysiskt är lokaliserad till Åland". Alltså lagen tillämpas på en näringsidkare som är etablerad på Åland, med etablerad kan man ju förstå att det är den juridiska personen, det vill säga bolaget, som är etablerad på Åland.

Men just frågan kring det här med inflyttade och deras möjliga bolag som man bär med sig är en fråga som jag anser att utskottet måste titta närmare på. Det är ju nämligen så, precis som ledamoten Josefsson lyfte här i sitt anförande, att det finns många felaktiga bilder av hur man kan flytta till Åland, både som person och som bolag. I den här frågan så är min och Liberalernas uppfattning att man måste göra det så lätt som möjligt, men ändå då ta hänsyn till det svenska språket i det här sammanhanget. Men också när det gäller jordförvärvsrätten och de frågorna i viss utsträckning så är vi beredda att se på uppluckringar även där.

I dagsläget har vi en situation där många tror att man överhuvudtaget inte får flytta till Åland. Man tror definitivt inte att man kan ta med sig sitt bolag till Åland och den här bilden måste ändras.

Vi hoppas också att lag- och kulturutskottet eller finans- och näringsutskottet, beroende på hur det här ärendet fördelas, kan titta på det och komma med vägkost till landskapsregeringen om att vidta informativa kommunikationsinsatser både gentemot Finland men också gentemot Sverige. Det vore ju olyckligt ifall folk låter bli att skriva sig på Åland och skriva sitt bolag på Åland för att man tror att man inte får göra så. Jag hoppas att allas uppfattning är att alla ska vara välkomna till Åland oavsett varifrån man kommer, med förstås de grundläggande jordförvärvs- och näringsrättsfrågorna på bordet.

Jag har en fråga direkt till vicelantrådet är, för att jag tror att vi pratade förbi varandra i replikskiftet. Hur ska den här andra paragrafen tolkas? I paragrafen står att det ska tillämpas på näring som utövas på Åland, men i detaljmotiveringen så pratar man om var personen är bosatt eller var hemorten är.

Ett exempel. Jag har ett bolag som föreläsare, jag bor i Sverige, har mitt bolag där och jag flyttar till Åland. Om jag då skriver att bolagets hemort blir Åland, måste jag då ha näringstillstånd, trots att det fortfarande är den svenska marknaden som gäller för mitt näringsutövande? Om inte vicelantrådet kan svara på det direkt här och nu så skickar jag med den frågan och konstaterar att den kommer att bli ställd i utskottet. Tack, talman!

Tack, talman! Tack ledamot Zetterman. Jag tycker att frågeställningarna var jättebra som lyftes för några timmar sedan från ledamotens sida. Jag försökte förtydliga i mina egna tankar, är det som så att den här näringsidkaren, som ledamoten har målat upp, har någon form av infrastruktur på Åland, då måste vi ha den här näringsrättsmekanismen på plats för att hantera det, genom att vi har den här kopplingen till jordförvärvssidan. Tanken är ju, utan att i övrigt föregripa den delen av jordförvärvshanteringen, att kunna ha en flexiblare hållning, i alla fall inom planerat område vad gäller jordförvärv om man näringsrätt. Så är det någon form av fysisk etablering i form av infrastruktur rent allmänt, utan att närmare gå in på det, så måste vi hantera det som en näringsrättsfråga.

Talman! Det var där jag tror att förvirringen kom, för jag pratade om bolag som inte har någon form av infrastruktur. Du har ditt bolag där du är föreläsare, är IT-konsult eller jobbar med någonting där det egentligen bara krävs en dator för att utföra ditt värv. Du behöver inte ha någon fastighet för att göra det, utan du jobbar från vilket kontor som helst eller hemifrån, då kan det ju inte behövas näringstillstånd ifall Sverige eller Kina är din marknad.

Tack för förtydligandet. Svaret är förstås att där behövs det inte någon näringsrätt. Jag förstår inte riktigt hur vi skulle kunna konstruera det heller och jag ser inte behovet. Det är ju nästan som näring för självförsörjning och faller redan på det, särskilt om man överhuvudtaget inte riktar sig till åländska konsumenter. Där tror jag nog att vi kan be lag- och kulturutskottet bara förtydliga den biten.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet omfattas?
Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.