Enda behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen. Diskussion.

Talman! Utskottet konstaterar att missbruk av alkohol, narkotika, doping, tobak och spel medför omfattande skadeverkningar som orsakar lidande för den enskilde och närstående samt betydande kostnader för samhället. Utskottet anser därför att det är angeläget att det bedrivs ett samordnat och kontinuerligt arbete på ANDTS-området med fokus på såväl generella som riktade förebyggande insatser och vård.

Utskottet konstaterar att ANDTS-programmet är väl förankrat. En parlamentarisk tillsatt referensgrupp med företrädare från lagtingets samtliga partier har deltagit i beredningen av programmet. Under arbetets gång hölls ett brett hörande med berörda myndigheter och aktörer inom tredje sektorn. Ett utkast till programmet sändes även på remiss till berörda aktörer inom olika samhällssektorer. En förutsättning för ett framgångsrikt och strukturerat genomförande av ANDTS-programmet och kommande åtgärdsprogram är att arbetet på området fortsättningsvis sker i bred samverkan och kontinuerlig dialog mellan berörda aktörer.

Talman! Den operativa samverkans- och referensgruppen som har till uppgift att främja samverkan, kunskapsutbyte och initiativ bland aktörerna som är verksamma på fältet inom ANDTS-frågor har en nyckelroll. Utskottet har erfarit att samverkan och kommunikationen mellan gruppen och den parlamentariskt tillsatta kommitté som ska följa upp ANDTS-programmet bör stärkas. En dialog behöver enligt utskottet ske mellan gruppen och den parlamentariska kommittén på regelbunden basis för att försäkra sig om att målsättningarna och åtgärderna är de rätta och vid behov kan ändras eller kompletteras.

Talman! I ANDTS-programmet redogörs för målsättningarna på ANDTS-området och de indikatorer som ska användas för uppföljning av målsättningarna. De konkreta åtgärderna kommer att utformas i ett separat åtgärdsprogram utgående från programmets målsättningar. Utskottet anser att det är positivt att åtgärderna till skillnad från tidigare program ingår i ett separat åtgärdsprogram och att indikatorer kommer att användas i uppföljningen. Ett separat åtgärdsprogram som antas och ändras av landskapsregeringen skapar en flexibilitet som möjliggör att ytterligare eller ändrade åtgärder snabbt kan intas i programmet om behov uppstår. Utskottet anser dock att det är viktigt att det i kommande ANDTS-program redogörs för hur åtgärdsprogrammet har förverkligats och i vilken mån målsättningarna har uppfyllts.

Utskottet har i samband med behandlingen av tidigare ANDTS-program efterlyst åtgärder för att förebygga och bryta dataspelsberoende. I betänkandet över ANDTS-programmet för åren 2013-2016 konstaterade utskottet att dataspelsberoende och överdrivet dataspelande bland barn och unga är ett växande problem som behöver uppmärksammas. Utskottet konstaterade vidare att ett dataspelande som övergår i ett dataspelsberoende kan få allvarliga konsekvenser på såväl den fysiska som den psykiska hälsan. Utskottet noterar med tillfredsställelse att målsättningar gällande digitalt spelande nu intagits i ANDTS-programmet. Utskottet förutsätter att konkreta åtgärder intas i åtgärdsprogrammet för att förebygga och lindra skadeverkningar av digitalt spelberoende.

Utskottet konstaterar att det arbete som skyddar bäst och har störst betydelse för att förebygga problem som orsakas av alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel är traditionell ungdoms- och fritidsverksamhet, övrigt socialt arbete samt strategiskt folkhälsoarbete. Åtgärder i den kommande folkhälsostrategin torde således även gynna det förebyggande ANDTS-arbetet och fungera som skyddsfaktorer mot att utveckla ett ANDTS-missbruk.

Utskottet konstaterar avslutningsvis att en av målsättningarna i ANDTS-politiska programmet för år 2017-2020 var en översyn av substitutionsvården. Substitutionsprogrammet på Åland, som genomförs av Ålands hälso- och sjukvård i samarbete med beroendemottagningen inom Kommunernas socialtjänst k.f., skulle ses över utgående från de nationella riktlinjerna för substitutionsvården. I föreliggande ANDTS-program konstateras att åtgärden endast delvis har förverkligats. Utskottet anser att det är angeläget att riktlinjerna för substitutionsvården på Åland uppdateras utgående från de nationella riktlinjerna och förväntar sig att det arbete som inletts slutförs. Tack, talman!

Tack, talman! Tack ledamot Lindholm för presentationen. Jag har en fundering om hur man i utskottet har resonerat när man bara har hört två sakkunniga, minister Annette Holmberg-Jansson och specialsakkunnig Rönnlund. Borde man inte ha vidgat sitt hörande lite mera? Hur tänkte man?

Tack, talman! Tack ledamot Eckerman. Vi hade en diskussion kring det här, men eftersom det var en bred parlamentarisk förankring på det som hade gjorts redan innan plus att det har varit på en bred remissrunda och det här är redan i kraft, så vad skulle vi ha frågat dem? Det var lite så som det kändes. De har ju redan haft möjlighet att yttra sig. Vi tog ju till oss de remissvaren vi hade fått. Det var nog ingen i utskottet som ansåg att vi behövde ha flera höranden.

Tack ledamot Lindholm. Jag förstår att det var svårt för utskottet att hitta på mera saker att fråga om. Men det som också är lite märkligt med det här ärendet är att man har ett program och sedan har man åtgärderna efteråt. De som är sakkunniga är duktiga på är att se vad vi ska göra, hur vi ska komma framåt, vad det kostar och sådana saker och det hade man kanske inte riktigt möjlighet att diskutera i det här skedet. Jag hoppas att man får återkomma till det här programmet tillsammans med åtgärdsprogrammet också i lagtinget och debattera det en gång till så att vi får orsak och verkan och ekonomi och allting att gå i hop. Det här är ett väldigt väldigt viktigt arbete så det kan inte splittras upp i olika bitar, anser jag.

Tack, talman! Det hoppas jag också. Jag tror att jag talar för hela utskottet, att vi ser fram emot att åtgärdsprogrammet kommer och förhoppningsvis kommer till lagtinget för debatt. Det är egentligen där som kärnan är huruvida det här programmet kan anses vara ett lyckat program, det beror ju på åtgärdsprogrammet. Jag delar ledamot Eckermans åsikt i det fallet.

Talman! Stundtals under remissdebatten tyckte jag att det förelåg en rätt god ton och förståelse kring de här frågorna som ANDTS-programmet syftar till att åtgärda. Det fördes till exempel ett resonemang om varför man inte ska kalla det för missbruk, av det skälet att det bidrar till stigmatiseringen av en sjukdom som kallas för beroende.

När jag läser betänkandet så inleds det i den allra första meningen att det här handlar om missbruk. Då drar jag slutsatsen att utskottets medlemmar antingen inte var närvarande eller verkligen i grunden inte riktigt förstod det som remissdebatten kretsade kring. Jag undrar, hur resonerade man i utskottet när man nådde den här formuleringen med beaktande av att ord gör skillnad?

Tack, talman! Tack ledamot Pettersson. Jag kan helt ärligt erkänna att den formuleringen inte är bra. Det är precis som ledamot Pettersson sade, det borde ha stått beroende i stället. Jag ska vara så ärlig och säga att jag reagerade inte. Vi hade ganska många förslag till förbättringar från utkastet. Men av någon anledning så slank det här igenom och det var ingen i utskottet, mig veterligen, som överhuvudtaget reagerade på det där. Det är är tråkigt och det är fel. Jag ber om ursäkt, mer kan jag inte göra.

Det där är alldeles förståeligt eftersom det händer och vi använder det slarvigt. Jag har själv använt uttrycket i debatten av slarv, alltså för att man inte tänker efter. Men jag tror att det är en viktig sak för detta parlament när man diskuterar frågor som på riktigt och i grunden är svåra, att man använder de riktiga begreppen.

Missbruk är inte ens en medicinsk term längre. Den används inte av det skälet att den faktiskt pekar ut, misstänkliggör och bidrar till stigmatisering, snarare än att man kallar det för vad det är och hur man tar sig ur det framöver. Jag tycker att vi ska minnas det här när vi pratar om svåra frågor. Det är bättre att använda de korrekta begreppen än sådant som misstänkliggör.

Tack, talman! Tack till ledamot Pettersson. Absolut. Jag vill också framhäva att min personliga uppfattning är att det är ganska mycket lättare att få någon att erkänna att man har ett beroende än att få personen ifråga att säga att jag är missbrukare. Det är helt helt korrekt. Vi har absolut varit slarviga med formuleringarna, men vi ska försöka komma ihåg till en annan gång att vi ska formulera oss bättre. Som sagt, jag var närvarande i remissdebatten och jag sympatiserar helt klart med de frågor som ledamot Pettersson ställde.

Talman! Av förekommen anledning så är flera av Liberalernas sakkunniga och engagerade ledamöter inte på plats på grund av tjänsteresa och på grund av sjukdom. Så nu har jag fått instruktioner och material om vad som är viktigt att framföra i dag för Liberalernas del.

Det kan inte vara svårt för någon att hålla med om programmets målsättningar att skadeverkningar av ANDTS bruk ska minska. Det nya greppet att de konkreta åtgärder kommer att utformas i ett separat åtgärdsprogram kan vara bra. Det är också väsentligt att vi regelbundet mäter om vi faktiskt når resultat.

Men eftersom varken utskottet eller den liberala lagtingsgruppen har tagit del av åtgärdsprogrammet är det svårt att ta ställning till om åtgärderna som kommer i programmet ens har en rimlig chans att bidra till målsättningarna i ANDTS-programmet, om de kommer att uppnås.

Finns det åtgärder och insatser inom alla områden och i hela vårdkedjan? Finns det insatser för att komma åt de växande problemen med läkemedelsberoende. Kommer barnperspektivet att finnas med?

Vi är alla ense om att riskbruk och beroende kräver mycket resurser och leder till höga kostnader för samhället, inte bara för sjukvården. Vi behöver sammanhållna förebyggande insatser och åtgärder över hela vårdkedjan och av flera samhällsaktörer. Det behövs insatser för att uppmärksamma problemen och för att minska det personliga lidandet, inte bara för den drabbade utan även för de anhöriga, och speciellt behöver barn som anhöriga lyftas fram.

Det bör vara lätt att söka hjälp eftersom bara kostnaderna för alkoholkonsumtion uppgår till många miljoner per år. Minskad alkoholkonsumtion ger ganska omgående en ekonomisk vinst och forskning visar också att det är de breda befolkningsinriktade åtgärderna som fungerar bäst för att hålla nere förbrukningen.

Politiskt är vi ofta ense om att proaktiva insatser är den eller de bästa åtgärderna och den liberala lagtingsgruppen anser att det här programmets starka sidor är att det har varit ute på en bred remiss.

I programmet konstateras att ansvaret för det proaktiva förebyggande arbetet på ANDTS-området ligger på kommunerna. Därför borde kommunerna ha gjorts delaktiga i arbetet med åtgärdsprogrammet och inte bara som en remissinstans.

Förebyggande åtgärder är centrala inom barnomsorg, skola och fritidsverksamhet ute i kommunerna. Kommunerna kanske behöver vägledning kring hur förebyggande insatser kan läggas upp eftersom forskning visar att de preventiva insatserna riktade mot barn i missbruksmiljöer är viktiga.

Det är också viktigt att arbeta med allmän preventiva insatser. Det kanske skulle vara på sin plats att ÅMHM gjorde ett tillsynsarbete när det gäller de proaktiva och förebyggande insatserna i det åländska samhället.

Vi kan också läsa i betänkandet att utskottet konstaterar att det arbete som skyddar bäst och har störst betydelse för att förebygga beroendeproblem är traditionellt ungdoms- och fritidsverksamhet, övrigt socialt arbete som strategiskt folkhälsoarbete. Liberalerna är helt eniga med utskottet i den frågan.

Då vi debatterade ANDTS-programmet förra gången så lyfte Liberalerna den så kallade Islandsmodellen eftersom den har lyckats minska ungdomars alkoholanvändning drastiskt. Arbetet med att implementera delar av deras modeller var på gång, det var bra på gång tills det lades ner av nuvarande regering. Vi skulle vara intresserade idag av att veta hur och på vilket sätt det viktiga arbetet fortsätter? Men det ser inte ut som vi kan få så mycket svar i dag, dessvärre.

Så för att uppfylla programmets målsättning behövs insatser av flera aktörer än landskapsregeringen och landskapsmyndigheterna.

Talman! Projektet "Vision Nolltolerans" som dras av folkhälsan behöver få en mer långsiktig och stabil finansieringslösning. Liberalerna vill även lyfta fram den operativa samverkans- och referensgruppen och deras envisa strategiska och resultatinriktade arbete med att främja samverkan bland aktörerna inom fältet. Vi hoppas att de anser sig ha tillräckligt med resurser och ett brett mandat att utföra sitt viktiga arbete.

Vi vill tacka för allt jobb som läggs ner och det jobb som kommer att göras framöver och konstaterar att den gruppen har ett synnerligen viktigt uppdrag.

Den senaste tiden har det även aktualiserats att vi saknar en trygg, säker plats för tillnyktring här på Åland. Baserat på de erfarenheter som rapporteras finns det brister i omhändertagande av påverkade personer. Hur ska vi säkra en beredskap för att garantera en säker tillnyktring? Och vilka åtgärder behöver vi för den verksamheten? Hur det omhändertagandet ska se ut behöver den kommande ANDTS-parlamentariska gruppen se på så att vi får en lämplig och hållbar lösning.

Liberalerna kommer med stort intresse att följa det fortsatta arbetet. Vi vill att alla ska kunna blomstra på vår ö. Dit hör inte att folk faller in i risk- eller beroende bruk. Ett hållbart Åland innefattar även ett strategiskt arbete för ett socialt hållbart Åland. Det behöver finnas flera alkohol- och drogfria miljöer, speciellt för barn och unga. Tack!

Talman! Det övergripande målet i Ålands ANDTS-program är att förebygga och begränsa de negativa fysiska, psykiska och sociala effekterna och de substanser som orsakar beroendesjukdomar och hindrar människor från att leva ett hälsosamt, tryggt och meningsfullt liv i vårt samhälle.

Programmet präglas av en avsikt att stärka de skyddsfaktorer man identifierar, och på ett stärkt förebyggande arbete där man ska eliminera de skadeverkningar på brukare, anhöriga och andra i samhället i stort där beroendesjukdomen och skadeverkningarna visar sitt fula ansikte.

Social- och miljöutskottets betänkande nämner något som också är ett stort minus i vårt åländska samhälle, det är att man konstaterar att en måluppfyllelse kräver insatser av flera än landskapsregeringen och landskapsmyndigheterna.

På Åland bär den tredje sektorn, anhöriga och föreningsverksamheten ett stort och tungt lass i det här viktiga förebyggande arbetet. En intressant fråga är vad arbetet skulle ha kostat för kommunerna om det var som i riket att till exempel socialvården och det sociala arbetet låg på kommunerna och om vi inte hade en så stark och bra organiserad tredje sektor som bär det här tunga lasset. Alla är nämligen inblandade; från landskapsregeringen till polisen, sjukvården, äldreomsorgen, ÅMHM, skolorna, barnomsorgen, barnrådgivningen och olika enheter som behandlar beroendesjukdomar och alla andra instanser, kommuner och organisationer som på något vis har sin vakande och hjälpande hand i en ålännings liv från att den föds till att den lämnar denna jord.

I utskottets betänkande nämns att den parlamentariska kommittén ska följa upp att ANDTS-programmet följs upp. Man söker efter en dialog mellan alla dessa aktörer med olika ansvarsområden och den parlamentariska kommittén. Här hade det varit bra att förtydliga vem det är som håller i taktpinnen och har det övergripande ansvaret för att dialogen ska fungera. Hade inte det första, största och viktigaste steget varit att identifiera och bygga den grunden till det här fundamentet för det fortsatta arbetet? Nu låter det lite som att det är allas men ändå ingens riktiga ansvar.

Talman! Det är bra att det här är på gång, men det nämns inte en endaste gång, inte i ett endaste sammanhang, finansieringen som är en av de svåraste uppgifter vi som politiker ställs framför, särskilt när det gäller en sak som vi alla tror oss vara eniga om. Det är samma sak med många olika samhällsfrågor. De anses vara så himla viktiga men ingen är beredd att öronmärka budgetmedel till dessa och oftast har de ett luddigt och spretigt ansvar delat bland många olika organisationer. Så är det verkligen med det här arbetet.

Vem är det som ska hålla i taktpinnen, vem är det som ska öppna börsen och se till att arbetet verkställs i alla de led som nu är involverade och att det finns pengar till alla de goda förebyggande verksamheterna?

Man nämner i utskottets betänkande också att det är traditionell ungdoms- och fritidsverksamhet som är en av de viktiga beståndsdelarna. Hur många kommuner på Åland har möjlighet att erbjuda en kvalitativ organiserad ungdomsverksamhet för sina barn och ungdomar? Då ska vi minns att alla inte är intresserade av t.ex. idrott. Vad har man ute i kommunerna för policy inom idrotten på korpnivå? Är det så att man tar en öl i bastun efter matchen eller hur fungerar det? Vem övervakar att detta följs och att det är en arena som är okej som välkomnar alla? Alla som är engagerade inom idrottsrörelsen har en viktig del av den kamratfostrande idrottsverksamheten. Hur ser det egentligen ut inom kulturen på Åland med alkoholpolicys och arbete där minderåriga deltar i verksamheterna?

Man lyfter även det övriga sociala arbetet och strategiskt folkhälsoarbete. Det här är ansvarsområden som oftast är helt utanför den offentliga sektorn men finansieras av spelpengarna, ja ni vet hur det fungerar på Åland. Man lagstiftar i Ålands landskapsregering under mandatperioden helt emot sina uttalade målsättningar inom ANDTS vad gäller ungas exponering av alkoholhaltiga drycker och tobak bland annat när det gäller hantering inom restaurang, dagligvaruhandeln och på idrottsarenor.

För sist och slutligen, kära lagting, när det kommer till kritan så kanske det inte är det viktigaste att eliminera lidandet som beroendesjukdomarna har i vårt samhälle. Det kanske är den där lilla djävulen som sitter på andra axeln och vet att de beroendeframkallande substanserna som vi säljer i samhället ger ett klirr i kassan. Det är detta som gör att vårt samhälle blir väldigt ohållbart, trots att vi beslutsfattare vet att det är en näring som kanske, när man räknar på det samhällsekonomiskt, är den största minusaffären vi har av alla. Att tillfriskna från en beroendesjukdom i ett accepterande samhälle som är uppbyggt på sprit och spel är väldigt svårt.

Talman! Åtgärdsprogrammet och själva ANDTS-programmet är separerade. Det kan jag finna lite märkligt. Vi har inte ens sett åtgärdsprogrammet och vi behandlar nu utskottets betänkande där man har hört minister Holmberg-Jansson och specialsakkunnig Rönnlund. Jag hade gärna sett att man hade kunnat höra experter i lagtinget till exempel de viktiga erfarenhetsexperterna som finns på Åland. Det har mycket att dela med sig av. Jag tror att hela lagtinget skulle ha nytta av att lära sig mera och få en annan bild av vad beroendesjukdom egentligen innebär. Tyvärr behandlar vi detta viktiga betänkande lite olyckligt en dag när det är väldigt tomt och glest här i salen, också på ministerbänken. Jag hade gärna ställt frågor både till minister Holmberg-Jansson och kanske också till minister Hambrudd. Jag fick veta nu att de hade förhinder att delta idag och det är tråkigt.

Jag hoppas också att vi kommer att återkomma till hela ANDTS-programmet, åtgärderna och också att vi ska kunna säkra en finansiering inom kort när vi har kommit så långt. För det är ju så att när kriser rustar om i vårt samhälle så brukar det också komma enorma svall efteråt gällande människor som behöver självmedicinera sig, till exempel med alkohol, narkotika och andra preparat för att stå ut och klara av att fixa det som pågår inuti kroppen, all oro och alla tankar. Vi behöver kunna vara rustade och uthärdliga med sikte på att det här ska bli bra i framtiden och se till att alla får den hjälp de behöver. Tack!

Talman! Det jag känner till när det gäller PAF-pengar och idrott så har det ju varit en otrolig sanering och man har strikta alkoholpolicyn. Så min uppfattning är att den sidan så sköter idrotten med den äran när det gäller barn- och ungdomsidrott.

Sen vill jag lite haka på det som ledamoten sade om om ungdoms- och fritidsverksamhet. Vi kan också konstatera här i dag att det skiljer sig otroligt mycket från kommun till kommun vad man erbjuder barn och unga för fritidsverksamhet. Tyvärr är det på det viset.

Ja, jag kommer ju från den professionen att jag har jobbat nästan hela sitt yrkesverksamma liv med ungdomar på ungdomsenheten i Mariehamn. Det var ju många ungdomar från andra kommuner på den tiden som gärna hade velat vara med i vår fina verksamhet. Men det gick inte för det var olika kommuner och olika kommuner ville inte finansiera och det fanns ingenting annat. Men jag vet att det har blivit lite bättre. Men det är ju en sådan fråga som gör att Ålands alla kommuners olika behandling av ungdomar och olika möjligheter kommer fram på ett väldigt olyckligt sätt.

Talman! Precis så är det, gränserna ställer till det för våra barn och ungdom. De är helt oförstående till att det är på det här viset, att det kan skilja sig så mycket från kommun till kommun. Tyvärr, som sagt, så är det på det viset.

Jo, det är jag helt enig om. Jag funderar också på barn som bor i olika kommuner och har två olika hem men ändå är skrivna i en kommunen. Dessa barn blir ju ofta den andra veckan uteslutna från en verksamhet för att de inte är skrivna i den kommunen även fast de tillbringar halva sin tid i den kommunen. Jag vet att många av mina vänners barn har haft problem. Vissa kommuner har erbjudit barn en massa verksamheter på sommarn men de har fått sitta hemma för att de är skrivna i Mariehamn men tillbringar till exempel halva sin tid i en annan kommun. Det är mycket märkligt att vi får ha det så här.

Tack ledamot Eckerman för ett tankeväckande anförande. Vi debatterar ju idag det parlamentariskt framtagna ANDTS-programmet som tagits fram i enhällighet. Enhällighet präglade också remissdebatten och enhällighet präglade utskottsbehandling. Det får nog sägas också att det var ett enhälligt betänkande.

Sedan kommer ju åtgärderna, precis som ledamoten Eckerman var inne på. Jag tar fasta på det som ledamot Eckerman sade inledningsvis i anförandet, att man måste peka ut vem som är ansvarig för de kommande åtgärderna. Så har gjorts i tidigare program. Jag är fullkomligt i fast förvissning om att det kommer att göras också i de kommande åtgärderna, att där tydligt står vem som är ansvarig för varje enskild åtgärd.

Som tidigare medlem i referensgruppen kan jag också konstatera att det hör till att höra erfarenhetsexperter. Det brukar ingå, alltid.

Tack, talman! Tack ledamot Valve. Jo, det skulle vara bra om också hela lagtinget skulle höra till exempel erfarenhetsexperter. Jag tänker tillbaka på det viktiga som ledamoten Jörgen Pettersson sade här tidigare, att man använder fel språkbruk. Man talar om missbrukare i stället för att det är personer som är sjuka i en beroendesjukdom. Jag tror att det det tåls att höras för att det ska sätta sig, så att inte sådana här misstag uppstår igen. Och att folk får en bättre och större förståelse för det som kanske känns lite svårt att prata om och att det blir liksom mer accepterat i samhället att det finns många människor som är sjuka.

Ett annat värde i att höra erfarenhetsexperterna är ju att kunna ställa den här frågan; vad hade fått dig att sluta där och då? Finns det någon omständighet där man hade kunnat göra det? En fördel med detta sätt att arbeta är att alla partier har varit med, alla kan föra fram åsikter och tyngdpunkter osv.

I nästa replik hör jag gärna om Eckerman tycker att vi borde jobba på något annat sätt än såsom vi jobbar idag, alltså en parlamentarisk referensgrupp plus en operativ grupp.

Avslutningsvis, ministrarna Annette Holmberg-Jansson och Hambrudd hade inte möjlighet att närvara idag. De tog inte lätt på att inte vara här idag, men ibland är det så som minister att man bara måste klona sig. Jag har lovat ministrarna att allting som sägs här idag kommer att noteras och också vara vägledande för de åtgärder som referensgruppen börjar jobba med.

Det är viktigt att man har en bred kunskap om varför det blir på ett visst sätt i samhället och vad det är som man kan göra för att förebygga och eliminera att folk hamnar i en beroendesjukdom och allt som har med det att göra. Jag har personlig erfarenhet av många som är sjuka i någon beroendesjukdom och sedan har tillfrisknat För det går också att tillfriskna. Jag tycker att det är viktigt att man talar om att det går att bli frisk och det är något som man ska eftersträva. De blev till exempel inte sedda redan i lågstadiet och på dagis och har någon slags neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och har fått leva med den ångesten och de problemen väldigt länge. Sedan har de på ett sätt börjat självmedicinera för att de hittar någonting som gav det inre lugnet. Så gör väldigt många. Så det är just därför som jag tycker att det är viktigt att både minister Hambrudd och Annette Holmberg-Jansson och alla ska vara med och lyssna. Jag känner till vad de gör i dag. Jag har pratat med ministrarna redan. (… taltiden slut).

Herr talman! Jag är kanske lite förvånad över de lite negativa inlägg som har varit. Jag är förvånad såtillvida att vi hade en väldigt samstämmig och bra debatt när vi hade remiss till utskottet om de här frågorna. Det är viktiga frågor som tas upp.

Jag sade det som jag tyckte att var väsentligt förra gången, så jag ids inte upprepa det. Men jag vill ha ett kort inlägg om en, som jag tycker, viktig sak som lite saknas i debatten och som jag inte heller hittar i utskottets betänkande.

Först vill jag ställa en fråga till utskottet och jag noterade att kollegan Eckerman tog upp samma sak. Det står så här: "Utskottet har erfarit att samverkan och kommunikation mellan gruppen och den parlamentariskt tillsatta kommittén som ska följa upp programmet bör stärkas." Det skulle vara intressant om man kunde förklara på vilket sätt dialogen inte fungerar. Har vi två olika grupper som drar åt samma håll så är det är viktigt att man har en bra bra dialog. Detta vill jag gärna få lite utvecklat från utskottets sida.

Sedan det som jag tänker ta upp, det sägs också här att man har tidigare från utskottet efterlyst åtgärder för att förebygga och bryta dataspelsberoende och man säger att det här är någonting som behöver uppmärksammas. Utskottet skriver vidare: "Konkreta åtgärder bör intas i åtgärdsprogrammet för att förebygga och lindra skadeverkningar av digitalt spelberoende." Man säger vidare: "Man konstaterar att det arbete som skyddar bäst och har störst betydelse för att förebygga problem som orsakas av alkohol, narkotika, doping och spel är traditionell ungdoms- och fritidsverksamhet, övrig socialt arbete samt strategisk folkhälsoarbete."

Det jag lite har saknat i den här debatten är ju föräldrarnas roll. Vi måste kunna diskutera det också utan att någon på något sätt ska känna sig utpekad eller skuldbelagd. När det gäller spelberoendet så har vi väl alla träffat föräldrar som uppgivet suckar och undrar hur de ska få loss sina barn och ungdomar från skärmen. Nordiska undersökningar som jag har tagit del av visar också att den tilltagande skärmtiden inte bara leder till att välmåendet rubbas, som sägs här i utskottet, utan det påverkar egentligen allt, inlärningen i skolgången, för att nämna ett exempel.

När det gäller skärmtid så tror jag att det är viktigt att man från föräldrahåll är tydlig och konkret med barnen om hur mycket tid som är okej, att man vågar sätta tydliga gränser och att man själv framförallt är en god förebild. Nog har vi väl alla också många gånger förvånats när man har sett föräldrar som sitter helt uppslukade i sina egna sociala medier.

De här frågorna måste vi också diskutera tror jag. Jag är förvånad över att inte utskottet, specifikt när det gäller dataspelberoendet, tar upp den biten.

Det var bara detta som jag vill tillägga och sedan hade jag en fråga där i början.

Tack, talman! Jag tycker att det är bra att ledamoten tog upp skärmtid. Skärmtid kan ju vara så många olika saker. Jag saknade det också lite i betänkande just när man nämnde spelberoendet, men det är ju också väldigt mycket skärmtid. Man vet ju bara om man går till sig själv och kanske alla i den här salen, att många idag är beroende av skärmen. Det är ju som sagt väldigt olika, men jag tycker att det är bra att ledamoten belyste det i debatten.

Jag tackar för det. Det är det som jag tycker att lite saknas. Det läggs ner otroligt med resurser att hjälpa barn och ungdomar som hamnar snett och det är viktigt att så görs. Men man talar ganska sällan om föräldrarnas roll och ansvar. Jag noterade till exempel här i media för kanske en månad sedan att föräldraföreningen i KHS kanske måste läggas ner på grund av att man inte fick tag på två föräldrar, och då pratar vi om en skola med kanske närmare 300 elever. Så den här frågan måste vi också börja titta på. Det är viktigt att föräldrarna föregår med gott föredöme. Precis som kollega Mattsson sade så är ju själv ganska uppslukad och har massor av mejl som man håller på att drunkna under. Att man ser barnen, ser ungdomarna och att man lägger bort det själv och framförallt att man är en god förebild för barn och ungdomar, det tror jag att är viktigt.

Tack, talman! Spelberoende är något som har funnits sedan säkert tio år tillbaka, men den här skärmtiden är ju ett rätt modernt beroende som vi pratar om. Det kommer ju hela tiden mer social media som är uppbyggd på bekräftelse och beroende. Det här är nog något som vi framåt kommer att se mycket av och också måste ta i beaktande i de här sammanhangen.

Jag är helt enig. Undersökningar visar också att mycket av barns och ungas illamående och psykisk ohälsa kan härledas mycket till sociala medier och skärmtid. Så det är viktigt att alla och framförallt föräldrarna tar det här på allvar.

Talman! Bästa lagting och åhörare. Jag vill fästa uppmärksamhet på det som social- och miljöutskottet lyfter upp som en viktig förebyggande åtgärd mot alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel, nämligen traditionell ungdoms- och fritidsverksamhet.

Oberoende hur det ekonomiska läget sett ut på Åland så har det aldrig byggts en struktur där fokus ligger på en regional valfri barn-, ungdoms- och fritidsverksamhet. Där du som barn kunnat välja vilket lag du vill tillhöra, vilken idrott du vill syssla med, vilken ungdomsgård du vill hänga på oavsett var på Åland du bor. Kommunala gränshinder i form av lokala föreningsstöd som inte tillåter andra än kommunens invånare, vägran från kommunalt håll att subventionera andra kommuners föreningar som bedriver en verksamhet som inte existerar i den egna kommunen är några exempel på gränshinder under åren som satt huvudpersonerna, alltså barnen, i kläm. Att sedan vissa kommuner hittat ekonomiska lösningar för att överbrygga problembilden hjälper inte. Idag är mycket fritidsverksamhet beroende av var du som barn råkar bo, och så borde det inte vara på Åland 2022.

Det första som händer när en liten enskild kommun börjar tappa sin ekonomiska bärighet är att dra in på all icke lagstadgad service. Där ingår t.ex. biblioteksverksamhet som är grunden till bra läsande. Där ingår att stänga anläggningar som inte en enskild kommun mäktar med att driva. Där ingår speciellt den renodlade fritidsverksamheten. Tyvärr ser vi nu allt detta hända i rask takt. Det finns kommuner som t.ex. är beredda att dra in på skolskjuts efter fritidsverksamhet, när vi alla vet att den bästa fritidsverksamheten för ett barn i grundskola sker i anslutning till skoldagen. Det bromsar alternativet som istället blir att åka hem och sätta sig framför en skärm.

Att kommunernas ekonomi skulle vara enda orsaken till ojämlik fritidsverksamhet är dock att göra det för enkelt för sig. Problembilden med att fritidsverksamheten har varit lågt prioriterad hos flera kommuner handlar om mer än bara pengar. Okunskapen om betydelsen av en god fritidsverksamhet i ett förebyggande arbete har varit påtaglig genom åren, men ändå har den blivit bortprioriterad.

Den debatt som idag pågår gällande den kommunala ekonomin kan säkert få många att tro att lösningen på grundläggande problem stavas 3 miljoner till i landskapsandelar. Att några miljoner till skulle ge åländska barn och ungdomar samt deras vårdnadshavare en valfrihet som sträcker sig över Åland är naivt att tro. Så länge vi har gränshinder som försvårar utbyte mellan barn och ungdomar och deras intressen kommer problemen kvarstå.

Det jobbas äntligen intensivt med att överbrygga skattegränsproblematiken. När det gäller gränsproblematiken för våra barn och ungdomar finns det ingen politisk majoritet beredd att vidta nödvändiga åtgärder annat än via slentrianmässiga och kortsiktiga ekonomiska brandsläckningar.

Slutligen, talman. Tack till social- och miljöutskottet för betänkandet och att ni plockade upp fritidsverksamhetens betydelse som en viktig förebyggande åtgärd. Det har den alltid varit och dess betydelse som folkhälsoinspiratör kommer att växa alltmer i takt med samhällsutvecklingen. För att insikten om fritidsverksamhetens betydelse ska bli verkstad på riktigt, krävs dock mer än enbart ord. Jag tycker därför att frågan om barn och ungdomars fritidsmöjligheter är en så elementär fråga att den bör vara en del av det kontinuerliga uppföljningsarbetet som ska göras gentemot ANDTS-programmet. Våra barn- och ungdomars möjligheter till valfria fritidsverksamheter torde också vara en grundläggande fråga i det kommande folkhälsoprogrammet. Tack, talman!

Detaljbehandlingen börjar. Först föreläggs betänkandets kläm och efter det motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Föreläggs betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.