Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet. Diskussion.

Tack, talman! Ärade lagting. Landskapsregeringen föreslår att landskapslagen om posttjänster ska ändras så att kvalitetsnormen för försändelser lindras och så att en rätt till avgiftsfri avvikande postutdelning för den som på grund av funktionsnedsättning eller sjukdom har oskäligt svårt att hämta sin post införs.

Regleringen rörande s.k. samhällsomfattande tjänster och kvalitetsnormer har som så mycket annat sin grund i EU:s postdirektiv.

Enligt direktivet ska medlemsstaterna säkerställa att användarna har tillgång till samhällsomfattande tjänster som inbegriper stadigvarande tillhandahållna posttjänster av fastställd kvalitet inom hela territoriet till rimliga priser för samtliga användare.

De samhällsomfattande tjänsterna inbegriper brevförsändelser som betalas genom allmänt använda kontantbetalningssätt, dvs. kontant eller med bankkort i utbyte mot att brevet förses med ett frimärke. Alla andra försändelser som betalas via faktura faller utanför de samhällsomfattande tjänsterna, t.ex. myndighetspost och tidningar. EU:s syfte med den här regleringen har varit att säkerställa att privatpersoner och små företag kan skicka brev till skäliga priser. Dessa har inte på samma sätt möjlighet till massfördelar som t.ex. lite större företag och myndigheter.

Postdirektivet föreskriver även om utdelningstätheten men de nivåer som stadgas om i direktivet har redan frångåtts i hela elva medlemsstater. Den ändring som föreslås här på Åland i detta förslag är helt i linje med den ändring som genomfördes i Finland 2017.

På Åland är det Åland Post som ansvarar för de samhällsomfattande tjänsterna. Enligt posten har de lokala brevvolymerna på Åland minskat med 40 % under de senaste tio åren främst till följd av samhällets ökade digitalisering. Det här gör att det inte är försvarbart varken ur ekonomisk eller miljömässig synvinkel att upprätthålla dagliga utdelningsrundor till samtliga hushåll om det inte finns tillräckligt med post att dela ut.

Den föreslagna ändringen skulle innebära att Åland Post får möjlighet att dela ut post till hushållen varannan dag enligt ett rullande schema där brevbärarna kan dela ut enligt en runda varannan dag och en annan runda varannan dag. Enligt postens uppskattning innebär det här en kostnadsinbesparing på omkring 500 000 euro årligen. Om ingenting görs har posten bedömt att landskapsregeringen behöver skjuta till medel - i praktiken lagtinget förstås - för att upprätthålla daglig utdelning. Posten har även framfört att ändringen förbättrar möjligheterna till att ha heltidsanställda brevbärare genom att de dagliga rundorna blir längre.

Förutom rörande utdelningstätheten föreslår landskapsregeringen en lagändring som säkerställer att postmottagare som på grund av funktionsnedsättning eller sjukdom har oskäligt svårt att avhämta sin post ska på begäran ha rätt till avvikande postutdelning avgiftsfritt, dvs. utdelning närmare dörren. Detta har av tradition varit Åland posts praxis sedan tiden före postverksamhet ingick i landskapets lagstiftningsbehörighet men det har inte funnits ett regelverk kring det. Landskapsregeringen anser att det i syfte att stärka den enskildes rättsskydd är nödvändigt att införa bestämmelser i lagstiftningen om rätt till avvikande postutdelning på grund av personliga specialbehov. Den avvikande postutdelningen har finansierats av landskapsregeringen till ett belopp som uppgår till omkring 20 000 euro. Enligt förslaget blir det här ett ansvar för den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster, Ålands Post. Detta blir en liten inbesparing på den direkta belastningen på Ålands budget varje år.

Talman! Landskapsregeringen har under processen i flera steg hört allmänheten rörande de föreslagna lagändringarna. Redan sommaren 2020 skickades den första förfrågan rörande ändringarna till de åländska kommunerna och tidningshusen. Ytterligare skickades lagförslaget sedan på en mycket bred remissrunda.

Remissvaren har också utretts i flera steg och det finns säkert skäl för mig att kommentera några av synpunkterna. En del remissinstanser har befarat att servicen kommer att försämras. Det stämmer, servicen försämras om man går från utdelning varje till varannan dag - det är ofrånkomligt. Syftet är dock att säkerställa en pålitlig och fungerande utdelning till samtliga hushåll även på längre sikt. Det skulle inte vara rimligt att skjuta till skattemedel för en utdelning varje dag när hushållen utan att medel skjuts till kan få sina brev varannan dag. Många får inte ens brev varje dag längre och kommer säkert inte egentligen att märka en jättestor skillnad på grund av det här lagförslaget.

En del remissinstanser har även oroat sig över delgivningstiderna och brevröstningen. Bedömningen både från landskapsregeringens och Åland Posts sida är att lagändringen inte påverkar delgivningstiderna i praktiken. I sammanhanget kan dock även nämnas det digitaliseringsmeddelandet som lagtinget nyligen debatterades så där är ett av förslagen att förenkla möjligheterna till elektronisk delgivning. Landskapsregeringen avser inom kort att ge lagberedningen i uppdrag att arbeta vidare med den sistnämnda frågan.

Talman! Några ord även om besvärstiden för rättelseyrkande. Någon var orolig, jag tror att det var KST som påpekade att det kunde bli eventuella problem. Men här har vi då tillsammans med tjänstemännen dels tittat på gällande lagstiftning, i synnerhet vad 110 § kommunallagen stadgar. Tar vi det här vidare så är det bara konstatera att idag har man möjlighet att skicka rättelseyrkanden också via e-post. Så den möjligheten påverkas ju egentligen inte i praktiken. De flesta har ju trots allt e-post idag. Det är någonting som även domstolsväsendet uppmuntrar till, man skickar in saker och ting elektroniskt om så är möjligt.

När det gäller brevröstningen så har det största problemet varit rösterna som kommer in utomlands ifrån. Postgången på Åland har inte varit problemet. För att underlätta för brevröster som skickas in utanför Åland bereder vi som bäst en ändring som förbättrar möjligheterna att beställa brevröster i god tid inför ett val. Det kommer lagtinget så småningom få på sitt bord. I den här diskussionen är det även viktigt att komma ihåg att en brevröst inte behöver returneras per post utan den som brevröstar kan anförtro vem som helst att lämna in sin röst till mottagarkommunen.

Talman! Avslutningsvis lite om tidningar, en nog så viktig demokratisk del av vår samhället. I dessa tider är demokrati något som vi verkligen alla har anledning att värna om. Tidningar omfattas inte av samhällsomfattande tjänster, men tidningshusen har befarat att deras kostnader för utdelning kommer att öka. Vi ska komma ihåg att tidningsutdelningen sker genom avtal mellan tidningshusen och posten. Tidningen kommer alltså att delas ut till hushållen dagligen även genom avtal. Detta sker genom anpassade kurirrundor. Lagstiftningen om samhällsomfattande tjänster kan inte vara ett förtäckt stöd till tidningshusen. Om man vill ha ett stöd för utdelningen så bör vi tillsammans se på andra former och återkomma i det särskilt.

Landskapsregeringen har ansett att det inte i det här skedet finns skäl för att införa ett stöd till tidningshusen utan att vi ens vet om det sker en påverkan på marknaden. Det här är i stället något som behöver utvärderas och följas upp, något som landskapsregeringen tidigt aviserat i processen att vi kommer att göra.

I sammanhanget är det kanske värt att påminna om att även tidningarna upplever minskade volymer av papperstidningar, nästan en enorm utveckling på den sidan eftersom allt fler istället övergår till digitala prenumerationer. Ytterligare finns det ingen anledning för Åland Post att höja sina kostnader på ett oskäligt sätt. Detta eftersom det inte finns något som säger att det är Åland Post som ska sköta tidningsutdelningen, tidningarna kan välja att sköta sin distribution på valfritt sätt, även om Ålands Post nu en längre tid har varit det självklara valet. Tack, talman!

Tack, talman! Tack vicelantrådet. Ja, vi kan läsa i lagförslaget om hur allmänhetens behov av posttjänster förändras. Det är ju ingenting specifikt för Åland, det är tidens tand. Däremot tycker jag att landskapsregeringen och även vi alla politiker behöver ställa oss frågan: När kommer posten på Åland att behöva bli en budgetpost, även som en kostnad i årsbudgeten? Jag tror inte att det dröjer så många år. Den framförhållningen kanske man borde ta redan i dag och konstatera att den här trenden, som nu pågår med vikande postmassor som ska postas och levereras, är någonting som minskar och minskar i takt med digitaliseringen. Det skulle vara hälsosamt att ta fram den här brytpunkten när kostnadssidan skär intäktssidan för Åland Post.

Tack, talman! Det är naturligtvis en oerhörd väsentlig frågeställning som ledamot Holmberg väckte. Det är en diskussion som behöver föras och den kan naturligtvis starta när som helst. Vi kan väl gemensamt konstatera att de gyllene tiderna för Ålands Post, och därmed också en för Åland oerhörd viktig sysselsättning, i grunden har förändrats i och med att Finland har valt att slopa alla former av avvikande skatteregler mot Åland inom ramen för skattegränssystemet. Detta leder naturligtvis till minskade inkomstkällor. Hittills har dock inte posten direkt till mig i alla fall sagt att man önskar föra en sådan diskussion - jag känner inte till om finansministern fått några indikationer - utan i det här skedet är man nöjda med det lagförslag som nu finns på bordet.

Tack, talman! Det är klart att det blir en beräknad kostnadsinbesparing på en halv miljon euro och den täcker säkert upp några års bristande postverksamhet, om vi kallar det för det. Sett till hur posten har varit uppbyggd så har det funnits stora inkomstkällor, precis som vicelantrådet tog upp. Man har också bedrivit en transportverksamhet som man kanske många gånger kan sätta frågetecken kring. Är det något som det offentliga Åland Post ska syssla med? Men jag tycker att det här är någonting som utskottet kanske borde ta i beaktande. Sett till det besparingsbeting, det balanseringsbeting som vi nu ska göra gemensamt här långsiktigt så skulle det vara värt att också titta på när Åland Post behöver skattemedel för sin verksamhet varannan dag i alla fall.

Tack, talman! Jag tror att vi alla i salen delar ledamotens uppfattning om det framtidsscenariot. Vi ska väl hoppas och tro att det leder till positiva synergieffekter som också postens nya satsning på den finska sidan har lett till. Är man lika kreativa, om vi får tillåta att spekulera, så kanske Åland Post trots allt skulle kunna få en roll också inom ramen för skattegränsdelen, i alla fall västerut. Det finns ju en hel del kreativt. Vi välkomnar naturligtvis att lagtinget börjar fundera på det, och vilka är bättre skickade än finans- och näringsutskottet att ta den inledande diskussionen.

Tack, fru talman! Ja, den här förändringen låter förstås väldigt logiskt och rationellt. Ändå vet jag att varje gång det den här typen av försämringar i servicen från Postens sida har varit upp så har det ändå varit med stor vånda som politiker har gått in för det. Särskilt därför att man vet att det betyder att från skärgård och landsbygd försvinner en efter en; butiken, posten och banken. Var finns detta centrum där man kunde träffas förut? Nu blir det också en försämring i utdelningen. Betyder det här att för de gamla människor som sitter och väntar på sin papperstidning, att den ska dimpa ner i postlådan som en av en av ljusglimtarna under dagen, att det är någonting som nu upphör och inte då bara de åländska tidningarna utan också kanske Hufvudstadsbladet och andra tidningar som så många på Åland prenumererar på?

Tack, talman! Jag tror det är viktigt, ledamot Gunell, att vi separerar de här frågeställningarna. Det var det som jag försökte förtydliga i min presentation av lagförslaget, de samhällsomfattande tjänsterna - normala brevförsändelser som inte kopplar direkt till myndighetssfären och sedan till tidningsdelen som lever sitt liv. Man ska inte skrämma ålänningarna med att det här betyder att det kommer att bli svårare att få sin tidning levererad till hemmaplan, om vi säger så. Det är ett skilt avtal som gäller mellan tidningshusen och Åland Post och de påverkas inte direkt. Det är den indirekta oron som tidningshusen har uttryckt i dialogen med oss, dvs. att Ålands Post kommer att behöva extra inkomster överlag, lite det som ledamot Holmberg var inne på i förra replikväxlingen. Det är en del av utvecklingen. Som sagt var, vi har meddelat vår beredskap att titta på ett distributionsstöd om ett sådant behov uppstår.

Tack, fru talman! Jag tror att det är väldigt viktigt att landskapsregeringen har med sig den aspekten av det här, att det är väldigt viktigt för människor som bor lite utanför centrum att posten ändå kommer fram, att man kan lita på posten och att man får sin dagliga papperstidning. Säkert är det så att papperstidningarnas roll här i världen kommer att minska inom en snar framtid. Men jag vet att för många äldre så är det kanske dagens höjdpunkt när de här tidningarna kommer i postlådan. Jag hoppas att landskapsregeringen gör allt man kan för att se till att papperstidningarna fortfarande kan levereras och likaså också till exempel Husis som är viktig läsning för många.

Jo, jag kan bara hålla med om ledamotens argumentation och bevekelsegrunder för att följa med utvecklingen. Men jag vill understryka att nu presenterar vi för lagtinget ett lagförslag. Efter att lagförslaget har genomgått vederbörlig behandling, förts för lagkontroll och så kommer det tillbaka och landskapsregeringen sätter sedan lagstiftningen i kraft. Sedan infaller en tid då förstås när Åland Post kommer att överväga när man behöver komma tillbaka och säga att nu vill man införa det här. Jag utgår ifrån att via ägarstyrningen så kommer det att vara en dialog också tillbaka. Då finns det på nytt skäl, och också under den mellanliggande tiden, att se om den här dramatiska förändringen fortsätter när det gäller försändelser, dvs. nedgången av de fysiska. Sedan vet vi att när det gäller paketsidan så sker det en annan sak, men det hanteras ju separat från det här.

Tack, talman! Det är ju bra att vicelantrådet ser så positivt på att alla de försämringar, som det här lagförslaget innebär, ska kunna fixas genom senare lagstiftning och utredningar. Jag hoppas att det blir så, men jag är lite tveksam.

Jag skulle vilja ställa en fortsatt fråga kring det här med dagstidningarna och konsekvenserna av det här lagförslaget. Som jag uppfattade det så menade vicelantrådet att dagstidningarna inte är en av de här viktiga samhällstjänsterna som posten ska stå till tjänst med. Samtidigt bedömer jag att just dagstidningar är så oerhört viktig del av vår demokratiska infrastruktur, vår yttrandefrihet och samhällsdebatt, att det är landskapets uppgift att se till att det inte försämras.

Tack, talman! Jag försökte ju förklarar varför just tidningar är så oerhört viktiga med tanke på demokratiaspekterna. Men ledamot Fellman, det där är en mycket mer mångfacetterad omständighet än vad ledamoten låter påskina.

Faktum är att min 93-åriga pappa tack vare elektronik, tack vare att han har en så kallad Ipad så kan han idag läsa just tidningarna, därför att han har möjlighet att förstora bilden på sin Ipad. Det finns inget motsatsförhållande här mellan teknik och möjligheten för folk att ta del. Men kanske inte alla äldre har samma förmåga att nyttja tekniken. Men den finns där och därför har man ju försökt via det offentliga, också inom ramen för äldreomsorgen, ge de äldre en IT-boost genom att till och med tillhandahålla direkt service för hur man ska hantera de digitala verktygen.

Likaväl så är vicelantrådet säkert medveten om att distributionskostnaden är och har alltid varit en jättestor utgiftspost för alla dagstidningar. Även om mängden papperstidningar har minskat så är det fortfarande en stor del av både kostnaderna och möjligheten till vinst för dagstidningar. Genom det här lagförslaget så kommer det att bli dyrare, helt säkert. Landskapsregeringen avskriver den problematiken genom ett stycke i lagförslaget där man säger att vi vill följa med händelseförloppet och att det här regleras genom avtal. Avtal betyder att det blir dyrare för en part att dela ut tidningen och det kan betyda slutet för någon tidning.

Jag tycker väl att det är onödigt att måla upp skräckbilder här. Vi har ju trots allt en borgerlig regering och därmed vill vi inte stå här och per automatik lova ut offentliga pengar, särskilt inte med tanke på den bristvara vi har. Men är det så att lagtinget, finans- och näringsutskottet, vill att vi ska direkt gå ut och lova pengar i ett läge där vi tycker att det är marknaden, alltså Åland Post och tidningshusen som i första hand ska försöka hitta ett system som är kostnadsmässigt försvarbart. Vad kan vi egentligen mera begära i det här skedet? Vi har varit positiva till att titta på ett distributionsstöd för Ålands del den dagen som behovet aktualiseras. Vi har till och med gjort en kalkyl. Vad skulle t.ex. de svenska eller finska systemen betyda för Ålands del rent ekonomiskt? Vi förbereder oss för det här, men i det här skedet handlar det om lagtekniken.

Tack, talman! Jag undrar om brevförsändelser, alltså inte handskrivna brev medborgare emellan, utan t.ex. kallelser till läkartider, tandläkartider, labbtider och så vidare från Ålands hälso- och sjukvård till exempel. Kommer man nu att samtidigt se till att adressregistren och allting fungerar på ett tillfredsställande sätt? För det kommer att bli ytterligare en fördröjning vid kallelser. Vad jag har förstått så är t.ex. adressregistren inom ÅHS inte uppdaterade enligt magistraten. Om folk har flyttat så kan de ha en 12 år gammal adress på en avdelning och en annan adress någon annanstans. Det är väldigt svårt att få dessa kallelser i tid. Om man får posten mera sällan så är det större risk att man missar sina besök och också får en bot på uteblivet besök.

Tack, talman! Ja, ledamot Eckerman, i den bästa av världar så har vi inga problem, vi har också pengar att upprätthålla strukturer som inte svarar mot de fysiska behoven för våra kära medborgare. Men jag kan ju inte stå här och lova någonting varken på ÅHS eller på någon annan myndighets vägnar att man kommer att se över sina system på postadresser. Vi får utgå ifrån att den systematik som hela vårt samhälle bygger på, dvs. att inrapporterade bostadsförändringar, återspeglar sig i de befintliga registren. Mera kan vi inte göra än att hoppas på att det verkligen fungerar. Sedan kommer det alltid att ske rent av mänskliga misstag vad gäller den typen av hantering. Men jag ser inte att denna förändring av postutdelningstäthet skulle påverka någonting i grunden till den delen.

Ja, då ser vi det på två helt olika sätt ministern och jag. Det är viktigt att ålänningarna, trots att posten då ska komma ännu mera sällan än tidigare, får sådana här viktiga kallelsen och sådant via brev. Att man ser till att de kommer i tid och att folk inte missar sina tider på grund av ouppdaterade tjänster. Jag tänker att det är under landskapets ansvar eftersom landskapet också ansvarar för hälso- och sjukvården, dess system, dess digitalisering och register och sådant.

Som sagt var, vi kan inte ta ansvar för allt här och nu när vi behandlar ett konkret förslag om hur vi ska kunna ge Åland Post, via nya beslut, möjligheter att förändra tätheten.

Jag kan ju också bara vad gäller den typen av ärende konstatera att även här har ÅHS visat hur tekniken kan användas. Vi kan alla notera vilken god elektronisk service vi har fått vad gäller hanteringen av Covid-19. Vi kan bara vara glada hur snabbt och smidigt man har försett oss med kallelser till vissa tider, vi får svaret inom en viss tid och inom den tiden har man levererat elektroniskt svar och resultatet av provet. Vad kan man egentligen mer begära? En organisation som ÅHS har också levt upp till våra förväntningar.

Talman! Det här lagförslaget är ju inte ett roligt lagförslag. Det är bara att konstatera att det här är ingenting som någon på det politiska Åland vill genomföra. Samtidigt är det också så att vi behöver ta hand om skattebetalarnas pengar och vi behöver ha en effektiv förvaltning där man kan försvara det man gör med medborgarnas pengar helt enkelt. Vi ser ju den här utvecklingen också på andra håll i Norden. Myndigheterna är tvungna att anpassa sig till den här förändringen.

Men min fråga, nu ser vi en del försämringar i vardagen ute i regionerna, vad har landskapsregeringen för tankar om att stärka vardagen ute på landsbygden nu när man gör den här försämringen som kommer att minska attraktionskraften? Hur går det med det attraktionskraftshöjande arbetet generellt ute i skärgården och på landsbygden?

Tack ledamot Zetterman. Jag tror att jag håller mig till lagförslaget utan att gå in på de attraktionshöjande åtgärder som diskuteras vid sidan av det här huvudförslaget, om vi kallar det så.

Däremot träffade ju ledamoten helt rätt i sin inledningsdel, dvs. det här är ju inget roligt lagförslag att lägga fram. Det har ju vållat oss en hel del bekymmer, både internt och förhållandena till regeringsgrupperna som naturligtvis har haft samma dubier som vi nu får ta del av.

Men samhällsutvecklingen är ibland ganska ohejdbar. Det som gläder mig, i alla fall när det gäller remissvaren, är att merparten av remissinstanserna och merparten av kommunerna, har visat förståelse för den här förändringen. I något fall har man sagt att det här är ett ansvarsfullt sätt att hantera en svår situation på.

(Hörs inte. Mikrofonen inte påslagen.)

Tack, talman! Men snälla ledamot Zetterman, igen, tidningarna berörs inte av det här lagförslaget. Vad som händer på marknaden mellan posten och tidningshusen, det får vi eventuellt anledning att återkomma till beroende på. Det finns ju naturligtvis en gräns på det sättet att om de fysiska prenumerationerna minskar så är det klart att det kommer något skede där det kanske finns bara två fysiska prenumeranter i en kommun. Hur ska det då överhuvudtaget finnas ekonomiska och miljömässigt hållbara system som säger att man ska skicka en bil för att leverera en eller två tidningar någonstans på Åland? Vi förstår alla att någonstans finns det också en brytpunkt vad gäller hanteringen av det här. Därmed var ledamot Holmbergs inledande fråga ganska bra. Hur gör vi med den samhällsomfattande förändringen och var landar det slutligen i postens vardag?

Tack, talman! När jag läser lagstiftningen i parallelltexterna så ser jag att man pratar om 50 procent respektive 97 procent. Den första frågan; är det här någonting man mäter själv hos posten att man lyckas med? Eller är det någon opartisk så att säga som konstaterar att man ligger inom lagens råmärken?

Den andra frågan är; man skriver att det ska delas ut så att minst 50 procent ska nå adressaten den fjärde vardagen. Är inte det lite drastiskt uttryckt? "Senast då" hade varit ett korrekt uttryckt, gissar jag. Samma sak med 97 procent, att den ska delas ut obevekligen, enligt lagtexten, den femte vardagen efter inlämningsdagen. Där kanske man kan titta på benämningarna lite tydligare och säga vad det egentligen handlar om. (… taltiden slut).

Vad gäller de fakta som finns i lagförslaget så måste vi utgå från att Ålands Post som offentligt ägt bolag alltid har försett oss med korrekta uppgifter utgående från hur deras statistik visar utfallet av sin service. Vad gäller det här med att man då nästan förbinder sig att leverera inom den här tidsramen så det ska vi vara glada för. Men hemskt gärna får finans- och näringsutskottet pina posten på den här delen, dvs. hur kan vi faktiskt leva upp till en sådan här ram för utdelningen? Jaha, blir det lag- och kulturutskottet och inte finans- och näringsutskottet?

Tack, talman! Min anmärkning var att man hade specificerat den fjärde dagen eller den femte dagen, men det borde ju i lagen ha stått senast då, antar jag. Annars blir det ju verkligen konstigt.

Vicelantrådet pratade också om varannan dags utdelning, men jag ser ingenting sådant i lagtexten eller missar jag?

Tack, talman! Systematiken bygger ju på det, ledamot Silander, att varannan dag kommer utgående från den systematik som nu blir följden av lagförslagen måndag, onsdag och fredag och tisdag, torsdag. Det är därför som man talar om varannan dag jämfört med hur man varje vardag nu får sina fysiska brev, så att säga, som inte är kopplade till myndighetssfären i det här fallet.

Tack, talman! Den föreslagna förändringen av lagstiftningen om posttjänster är både enkel och svår. Den sätter fingret på den hårda värld som aktiebolag har att anpassa sig till och den ställer den utmanande frågan; när är det dags att rita om kartan så att den motsvarar verkligheten?

Sättet på vilket vi idag kommunicerar har förändrats rejält, det offentliga samtalet är antagligen öppnare och ivrigare än någonsin till följd av möjligheten i internet som når överallt och alla.

När det handlar om överlevnad för ett aktiebolag, vilket Åland Post är, får kostnaderna långsiktigt inte överstiga intäkterna. Det är basfakta, enkelt att begripa och tillämpligt på i stort sett alla bolag i världen. Detta har fått effekter hos dem som sköter postservice i våra omkringliggande regioner och länder där utdelningstakten minskat drastiskt till följd av att mängden post krympt, vilket vicelantrådet Harry Jansson redogjorde för förtjänstfullt i sin presentation. Detta lagförslag tar fäste i samma verklighet. Till följd av att antalet försändelser minskat finns det inte längre samma skäl att upprätthålla samma service som tidigare. Detta ska inte blandas samman med att mängden information minskat för det har den inte. Digitaliseringen har bara förändrat en stor del av kommunikationen i grunden.

Att förändra sättet på vilket posten delas ut innebär en försämring för alla, det råder inga tvivel om det. För konsumenten med sin postlåda så innebär detta en försämring, vi får se brevbäraren lite mer sällan. Vi får posten under färre dagar. I denna förändring får man inte glömma bort att det finns också uppsidor, det finns sådant som är riktigt bra vilket också lyfts i vissa av remissvaren. Remissvaren för övrigt ger en väldigt splittrad bild över hur man betraktar det här lagförslaget, vilket gör att beslutet måste fattas i denna sal.

Att dra ner på antalet utdelningsdagar får konsekvenser även för mängden energi som används i utkörningen. Utsläppen minskar, vilket är bra för alla. I någon mening bidrar också detta till att farten i digitaliseringen ökar och det är något som hela Åland vinner på, ju mer vi gör oss digitala, desto bättre är det för alla. Postens uppgift som samhällsbärare är inte längre lika viktig som den var förr till följd av att kommunikationen har förändrats.

Med detta sagt måste ändå frågor som delgivningsbeslut, lagstiftning, poströstning och liknande samhällsviktiga funktioner hanteras inom ramen för den nya lagen. Detta måste lag- och kulturutskottet i sin hantering vara noga med att lyfta fram i sitt betänkande, att man ser vilka utmaningar som där finns.

Här ska man minnas, vilket också framgår i lagförslaget, att tidningsutdelning inte ingår i det som kallas för samhällsomfattande tjänster.

Men den stora frågan för de mest perifera delarna av Åland handlar ändå om dagstidningarna där man kanske måste se över sina distributionsnät för att nå alla hushåll på samma sätt som idag. Detta har man redan kommit långt med i form av digitala upplagor, där man inte alls använder distributionsnät. Men oron bland allmänheten finns ändå där. Ska vi inte längre få vår papperstidning?

Här ska man minnas att tidningshusens roll som samhällsbärare också har minskat på samma sätt som postens. Folk är i dag inte lika beroende av dagstidningar, nyheterna kommer på andra kanaler, de flesta av dem digitala. Förr i världen skötte tidningshusen sina distributionskedjor på egen hand. Inför denna förändring har Åland Post, med landskapsregeringens goda minne, sagt sig vara redo att hitta lösningar för tidningsdistributionen så den motsvarar utgivningstakten. Jag hör själv verkligen till papperstidningskramarna och anser att papper i alla avseenden är överlägset skärmar när det gäller att tillgodogöra sig information.

Den svåraste delen av detta lagförslag är signalpolitiken. Man ger sig in i att stöka till folks vardag. Det är väl ungefär det sista man ska göra inom det politiska och ändå är det precis just det som vi måste göra. Det är därför vi är invalda här, för att se till att vardagen fortsätter att fungera även i de fall som den har förändrats.

Av remissvaren att döma framgår tydligt att glesbygd och skärgård är oroligare än tätorterna inför denna förändring. Detta har också märkts i direkta kontakter till undertecknad, rätt många har hört av sig och undrat vad det här riktigt ska landa i. Är det verkligen nödvändigt? Måste vi agera på det här sättet? Det finns en oro som har framförts väldigt tydligt och den tycker jag att man ska ta med sig. Man befarar att det drabbar bobarheten och gör det mindre intressant att leva i glesbygd och skärgård. Detta ska vi inte glömma bort. Hela Åland är alltid lika viktigt och vi måste se till att behålla den synen även när vi måste göra förändringar. Centralorter klarar sig inte utan glesbygd och skärgård, och glesbygd och skärgård klarar sig heller inte utan centralorter. Svårare än så är det inte.

Det här förslaget till förändrad postlag så gör, enligt Centergruppens mening, det inte väldigt mycket svårare men kanske lite annorlunda. Det är något som vi är vana att göra, det har vi alltid tvingats göra och man måste anpassa sig när verkligheten har förändrats. För Centerns vidkommande har vi landat i ett stöd för lagförslaget mot bakgrund av att tiderna har förändrats och distributionsnäten inte längre är lika nödvändiga som förr.

Det förtjänas ändå sägas att lagtingsgruppens alla medlemmar har inte till alla delar gått in för att dela denna analys och kommer därför att lyfta tveksamheter i senare anföranden. Det här kännetecknar en lag som har olika delar. Det finns det som är bra i den, det finns det som är mindre bra och då måste man ibland välja. Tack!

Tack, talman! Ledamoten ställer flera frågor kring hur man ska behålla bobarheten. Hur kan man garantera eller kanske hjälpa folk att känna sig trygga i sin vardag med den här försämringen som det här lagförslaget innebär? Men jag hör inga svar. Räcker det för centergruppen att bara konstatera att ja, nu blir det sämre, men vi tycker att det är okej att det blir sämre? Eller har man några andra förslag på hur man ska motverka den känslan av otrygghet och den faktiska försämringen av servicen som det innebär? Det handlar ju om en avvägning. Alltså, som vi alla konstaterar, det blir dyrare att distribuera eller det är dyrt i förhållande till hur mycket post som distribueras och därför sparar man pengar på det här sättet. I grund och botten är det en inbesparing.

Tack, talman! Det är viktigt, tycker jag, att man inser att lagförslag alltid har olika konsekvenser. Jag vill nämna det här med oron för bobarheten eftersom det finns de som känner det. Det finns betydligt många fler som inte känner det och det måste man också minnas. Det är inte så att en pratar för alla ens i glesbygden eller i skärgården, utan det finns väldigt många olika sätt att betrakta det på.

Det här lagförslaget mynnar i slutändan till att man kan försäkra sig om en långsiktig lösning, och det är bra på många sätt. Långsiktigt är detta bra, medan de kortsiktiga förändringarna kan uppfattas som utmanande. Det är inte så konstigt, så är det väldigt ofta när man gör förändringar.

Traditionellt har det ju varit så att det är ju Centern som har tagit sig tolkningsföreträde att prata just för landsbygd och skärgård och säga att det är Centern som värnar de perifera områdena på Åland och de rättigheter och den service som finns där. Och det gjorde man särskilt när en förändring i postlagen senast lades fram av den förra regeringen. Då kom de argumenten att det var ett svek mot landsbygden och det var en centralisering av orimliga mått och så vidare. Men nu kommer man egentligen med exakt samma argument när det gäller kostnader och servicenivåer som då, men nu är det helt rimliga förändringar.

Tack, talman! Centern talar för hela Åland. Vi för inte bara glesbygdens och skärgårdens talan för vi tycker att man inte kan se skillnad på den och centralorten, vilket jag försökte lyfta fram rätt tydligt. Allting sitter alltid ihop och det måste man minnas. Det kanske är det som är den stora skillnaden i våra olika sätt att betrakta den här frågan på. Vi ser denna förändring som något som långsiktigt kommer att göra så att vi kan fortsätta med vår vision att hela Åland alltid ska leva.

Tack, talman! Jag tycker att ledamot Pettersson lägger bra vikt vid vad som är centralt i det här, att vi tillsammans bara accepterar samhällsförändringen, strukturomvandling som det populärt brukar kallas.

Jag tycker också att när man läser remissvaren så kan man lite avdramatisera det här. Om vi tänker på att av remissvaren så har vi fyra kommuner som är lite kritiska och sju som har visat förståelse. I något fall sägs att det här är ansvarsfullt gjort, även om det är en försämring. Och fem kommuner har de facto inte svarat på det här. Det visar kanske att det inte finns en dramatik, det finns inte en oro att det här i grunden skulle förändra trivseln ute i glesbygden, dvs. att man inte får vittja sin postlådan varje dag för att få sina fysiska brev. Man kan ändå vittja den för att få sin tidning som ligger utanför det här förslaget. Det är det bra att gruppordförande för Centern tar det här ner till en mer praktisk vardagsnivå.

Talman! En sak som också är viktigt att minnas i sammanhanget är att den verklighet vi står inför, att folk skickar färre brev och folk distribuerar färre tidningar, den gör ju att om man skulle vidmakthålla det system som är idag så måste någon annan betala det förr eller senare. Då blir det på skattebetalarnas bekostnad kanske, eller så måste helt enkelt priserna till de olika tidningshusen, porton och därmed distributionsnätet stiga, vilket också drabbar konsumenterna. Hur man än vänder sig så måste alltid någon betala. Med detta lagförslag så tydliggör man hur det ligger till och skapar möjligheter för framtiden. Det är vår enkla analys av det.

Tack, fru talman! Jag vill börja med att säga att jag märker att majoriteten av partierna har haft bättre insyn i detta lagförslag än vad vi i oppositionen har haft. Vi fick det här lagförslaget till kännedom i fredags och vi har inte riktigt haft möjlighet att ha gruppmöten i saken och gå igenom vad vi tycker. Vi har väl ändå arbetat ut en åsikt i partiet som jag ska redogöra för. Det är en del av förslaget där man menar att kvalitetsnormen ska ändras så att utdelningen minskar till varannan dag. Det matcher i stort sett en minskad användning av fysisk post i och med den ökade digitaliseringen i samhället.

Posten ska fram, heter det, men när det uttrycket myntades så fanns det inget internet, ingen e-mejl, Teams onlinetidningar och sociala medier med mera. Gamla sanningar formas av tiden helt enkelt. Det finns således inte samma underlag, fru talman, för att hålla samma postgång som förr i världen, det är tydligt. Digitala tjänster utgör huvudlinjen, men de analoga alternativen är viktiga att slå vakt om, de behöver finnas för dem som väljer det. Det är alltså individens val.

Med i lagförslaget finns också att landskapsregeringen vill dra in distributionsstöden till tidningshusen, vilket kommer att medföra att tidningshusen flaggar för ökade kostnader. Det finns regionalpolitiska frågeställningar när det gäller de som inte kan cykla till macken och hämta tidningen. Vad sker när det också sker avbrott i utdelningen på grund av väder och vind med mera ute i regionerna som i skärgården och i glesbygden? Ska man då kompensera det bortfallet på något sätt eller riskerar folk i skärgården att inte få posten på flera dagar? Det här är en fråga som vi behöver få fram i utskottet.

Hur tänker man då med tidningsutdelningen? Är landskapsregeringen beredd att gå in med budgeterade medel för att ombesörja att personer som befinner sig utanför den digitala sfären inte ska stå utan samhällsinformation i form av dagstidningar? Det finns alltså demokratiska frågeställningar som behöver tas i beaktande i utskottet. När vi pratar om postgången och den kommande digitaliseringen så måste vi alltid, alltid ha i bakhuvudet att personer med digitalt utanförskap, speciellt i glesbygdsregioner, riskerar att bli informationssamhällets andra klassens medborgare. Vi behöver alltså ha en flexibel lagstiftning som anpassar sig absolut efter digitalisering men också tar detta i beaktande. Det ska alltså vara ett alternativ och inte ett krav att använda digitala medier.

Fru talman! Vi behöver också tänka på vad det innebär för framtidens postväsende och postgång nu när man inleder processen med att lindra kvalitetsnormer. Jag efterlyser en prognos inför postens roll i framtiden. Det här tog jag och minister Jansson upp i en frågestund för ungefär två och ett halvt år sedan. Det är en fråga som fortfarande är aktuell.

Det ställer också krav på digitaliseringen i kommunernas administration och hur den ska utvecklas. Vi vet att det är många kommuner som har bristande digitaliseringsprocesser. Man behöver helt enkelt slå vakt om att pappersgången fungerar där, eller att man hjälper till att stöda den utvecklade digitaliseringsprocessen.

I lagförslaget nämns den avvikande postutdelningen som ska ske till dem som på grund av funktionsnedsättning eller sjukdom har oskäligt svårt att hämta sin post. Det är bra, det är positivt. Frågan är om det behöver finnas en flexibilitet inbyggd även här i lagstiftningen som möjliggör för regionala lokala anpassningar som bevakar var och ens rätt att få post och ta sin demokratiska rätt att få ta del av samhällsinformationen. Skulle det finnas grund för att inkludera ålder eller säsong? Det är en stor skillnad för en person som har problem med kroppen av olika anledningar, man kanske inte behöver ha en sjukdom utan enbart ålder . En person kanske har problem att ta sig till posten när det är vinter och halt, men det går bra när det är sommar. De här sakerna behöver kanske tas i beaktande för att slå vakt om var och ens möjlighet att tillgodogöra sig information. Tack så mycket!

Tack, herr talman! Tack till ledamot Påvals. Som information så är det inte så länge sedan som vi delade ut PAF-medel till många föreningar. En av de föreningarna hade som en deluppgift att lära ut internet i olika former till den äldre befolkningen. Jag ser det här som otroligt viktigt. Jag hoppas att det här kommer att bli en succé, och det tror jag också, det finns ingenting som talar emot. Vi har också en skyldighet från samhället i olika former att föra ut digitaliseringen till våra äldre, vilket i förlängningen minskar på behovet av pappersprodukter, vilka det än må vara.

Tack, herr talman! Det är absolut ett jättebra initiativ och jag tycker man märker att äldre personer tar till sig digitaliseringen väldigt bra. De flesta som man känner och pratar med av den äldre generationen säger att det är inga bekymmer överhuvudtaget.

Allt eftersom tiden går och allt fler äldre personer tillgodoser sig digitala tjänster så börjar det snarare bli en demokratifråga. Det handlar om var och ens eget val. Det handlar om att en person, som kanske inte enbart är äldre, helt enkelt väljer att inte använda digitala medier och att även de ska ha rätt att göra det i ett demokratiskt samhälle. Detta bör slås vakt om. Det är ideologisk fråga i främsta hand, men i praktiken behöver den synas. Och som sagt, det börjar bli allt färre äldre som har det här bekymret. Det har tidigare varit en generationsfråga, men det är alltmer en personlig och individuell demokratisk rättighet.

Tack, talman! Jag vill börja med att läsa upp ett litet stycke: "Ålands landskapsregering är med detta lagförslag redo att kapitulera kring samhällsansvaret och ge Posten Ålands styrelse fria händer att dra in service och försämra postgången för att maximera den vinst som i sista ändan går till landskapskassan". Och vidare, "posten ska fram är ett begrepp som tydligen inte riktigt gäller längre. Numera tycks det som om posten ska fram bara om den är lönsam, annars inte". Så sade ledamoten Pettersson år 2017, bara som en liten påminnelse.

När vicelantrådet säger "låt oss avdramatisera det här, det är ingenting att oroa sig för", så är det ju inte riktigt sant, utan det här är en ganska stor och för många människor oroande och allvarlig förändring. Även om den är rimlig så tycker jag att det är dumt, särskilt för ett parti som tidigare har profilerat sig så starkt som landsbygdens och skärgårdens förespråkare, att vifta bort den oro som folk känner.

Men låt oss säga i klartext vad det här handlar om. Mängden post har minskat med så mycket som 40 procent. Behovet av utdelning är alltså mindre. Samtidigt har Posten Ålands goda inkomster - att man kom på så kallade kreativa affärsmöjligheter till följd av skatteundantaget - försvunnit. Förr hade posten helt enkelt råd, bättre råd än andra postverk med utdelning som egentligen kanske inte var motiverad. I dag finns risken att posten inte längre kan bära kostnaderna för samhällsservice, utan att man måste få budgetmedel för att klara postutdelningen, att det börjar kosta.

I lagförslaget uppskattas inbesparingarna av den förändrade utdelningen till en halv miljon. Sett ur den synvinkeln är det alltså en helt rimlig förändring. Utdelning varje dag är inte motiverad, det sparar pengar och det minskar på frekvensen. Andra har gjort precis samma sak. Det är en följd av en samhällsförändring som har pågått i många år.

Som ni hörde nyss när den förre landskapsregeringen genomförde förändringar, som också de på sätt och vis var försämringar särskilt av den regionala närvaron i landskapet, så kom de högljudda protesterna från centerleden, från sittande minister. Det beskrevs som ett svek mot landsbygden och en centralisering, även om utvecklingen var obönhörlig. Man gjorde bedömningen, den samlade bedömningen, att det är rimligt att försämra servicenivån för medborgarna.

I takt med att de här viktiga samhällsfunktionerna har lagts ner eller flyttat bort har regionerna på Åland utarmats. Där det tidigare fanns ett centrum finns i dag nästan ingenting. Är det en utveckling som vi kan stoppa? Var ska man lägga krutet? Vilka servicefunktioner är de viktiga, de som man ska ha råd att betala för och på bekostnad av vad annat?

Vi socialdemokrater tycker att det i det här sammanhanget vore rimligt att diskutera den frågan. Vart är samhällsutvecklingen på väg? Vilka strider är viktiga att ta? Vilka servicenivåer är viktiga och vilka ska man upprätthålla på bekostnad av gamla strukturer?

Det finns några problem med de färre utdelningsdagarna som vi menar att landskapsregeringen borde ha satt mera vikt vid. En av dem är kopplingen till val. Vicelantrådet låter förstå att det där är inget problem. Men jag hade gärna sett en lite grundligare utredning, särskilt när man nu har lagt ner alla utvecklingsambitioner vad gäller e-röstning.

En annan är delgivningarna som riskerar att komma för sent med negativa konsekvenser för medborgarna. Och en tredje är förstås, det som vi redan har diskuterat, tidningsutdelningen som man ganska summariskt avskriver som ett icke-problem där man ska följa utveckling. Så är inte fallet. Dagstidningar är en otroligt viktig del av vår demokratiska infrastruktur. Jag vill hävda att mediatätheten på Åland är en friskhetsgaranti för hela samhället, en omistlig del av självstyrelsen. Med den här förändringen av utdelningsfrekvensen kommer det att bli konsekvenser för tidningsutdelningen, och det borde naturligtvis ha gjorts en djupare analys av hur de konsekvenserna ser ut. Kanske det har gjorts inom regeringssamarbetet och att det finns mera information där än vad som delges oss i den här lagframställningen som vi har haft två dagar på oss att läsa. Men det borde rimligen ha funnits en diskussion kring hur posten, som en del av landskapet, ska ta sitt samhällsansvar. Vi har ju på Åland inget presstöd, distributionsstöd eller någon annan form av bidrag för våra massmedier. Nu riskerar landskapet att dra undan mattan för mediamångfalden. Det borde man ha analyserat och presenterat lösningar för.

Socialdemokraterna kommer inte att motsätta sig den förändrade lagstiftningen, men vi tycker inte att landskapsregeringen har gjort jobbet vad gäller konsekvenserna av den. Vi hoppas att utskottet tittar vidare på frågorna. Tack, talman!

Tack, talman! Tack och lov så kom slutklämmen från ledamot Fellman, dvs. att man motsätter sig inte. Vi fick nu höra ett antal motiveringar av gammal datum om varför det här skulle vara så svårt. Bästa ledamot Fellman, det gäller att ta ansvar. Nu har det skett en radikal förändring bara på några år vad gäller antalet fysiska försändelser. Omvärlden har förändrat sig. Det är svårt för oss att ha andra kvalitetsnormer än omvärlden etc. De fruktansvärda följder som ledamoten förväntar sig av lagförslaget, det har inte vi kunnat spåra, inte ens i de kritiska remissvaren. Här gäller nog bara att göra det bästa av situationen. Vad kan man begära? Landskapsregeringen har sagt att behövs det distributionsstöd så ska vi naturligtvis titta på det. Därför delar jag ledamoten syn på vikten av att även de fysiska tidningarna kan nå fram till prenumeranter inom rimlig tid. Egentligen är vi överens, det är bara sättet som Socialdemokraterna motsätter sig.

Jag tror ingalunda att det blir några fruktansvärda följder. Jag tror att det kommer att bli negativa konsekvenser av det här lagförslaget både för tidningshusen, för medborgarna och kanske också för andra aktörer. Jag tycker inte att det är rimligt att man viftar bort de negativa konsekvenserna och underlåter att analysera vilka konsekvenserna blir, särskilt när man har varit så oerhört aggressiv i den här diskussionen tidigare. Om man har ändrat åsikt så kan man ju säga det.

Men då är vi också överens om att det här har inte så dramatiska förändringar på ålänningarnas vardag. Och, som sagt var, den behållning att få vittja postlådan varje dag så tror jag att de flesta av oss faktiskt kan leva utan, särskilt med tanke på att det oftast, i alla fall i Djurvik, Gottbyvägen 420, inte finns någon annan fysisk försändelse än just tidningen. Man kan säga att Åland Post redan idag bär tidningsdistributionen utgående från att antalet fysiska försändelser har minskat oerhört.

Så nu gör vi det bästa av situationen. Vi för fram ett lagförslag som möjliggör den här förändringen. Någon mer konsekvensbedömning än vad som finns i det här förslaget tror jag inte att behövs. Som sagt, remissrundan startade redan år 2020 och jag tror inte att det skulle finnas något mer matnyttigt att förse lagtinget med än föreliggande förslags innehåll.

Jag menar att det är en del av det politiska arbetet, av lagstiftning och lagberedningen, att fundera på alla konsekvenser av ett lagförslag och inte förminska och bagatellisera folks oro och de möjliga konsekvenser som det kan bli på det sättet som vicelantrådet gör. Det kommer att bli negativa konsekvenser, det är en försämring. Då är det väl bättre att säga som det är i stället.

Talman! Jag tycker att ledamot Fellman hade ett mycket bra anförande. Det är precis som ledamot Fellman sade. Vi behöver vara öppna och ärliga med att det blir en försämring.

Det är också viktigt att utskottet gör sitt arbete och gör en ordentlig och genomgripande analys. Jag kan heller inte låta bli att konstatera att för den förra regeringen så skulle det ha varit helt otänkbart att lägga fram en sådan här lag. För precis det här som ledamot Fellman tog upp så fick vi höra att vi avvecklade, det var inte att utveckla, vi kapitulerade från samhällsansvaret och det var "SSIF", samma som i Finland. Det skulle vara ärligt från lagframställarna, som har huvudansvaret, och säga att man har gjort en kovändning.

Det jag gärna hade sett när det gäller just tidningsutdelningen - eller kanske man har gjort det men det finns inte i lagförslaget - är att man hade tittat på vilka möjligheter det finns att samordna tidningsutdelningen och att garantera att det inte blir en dyrare utdelning för en del och inte för andra. Det finns saker att göra, men man har valt att inte göra det.

Talman! "Posten ska fram", det har varit ett ordspråk allt sedan postväsendet och den ordnade postgången infördes på 1600-talet. Med tanke på hur tidigare generationer kämpat med livet som insats för att forsla post över Åland från Grisslehamn i väster till Gustavs i öster så känns det nu föreliggande lagförslaget futtigt.

Om lagförslaget antas i sin nuvarande form kommer det att innebära försämringar för alla ålänningar men främst för dem som valt att leva sina liv i glesbygd och skärgård. Jag vet att tidningsutdelning inte ingår i de så kallade samhällsomfattande tjänsterna men likaväl är det en mycket viktig del av många ålänningars liv att kunna hämta sin lokaltidning i postlådan samma dag som den har utgivits. Därför tycker jag att det är tråkigt att landskapsregeringen väljer att inte överväga ett distributionsstöd utan lägger hela ansvaret på aktörerna. Min farhåga är att den prishöjning, som det skulle innebära att skärgårdsborna och även på landsbygden kan få dagsfärska tidningar, kommer att tas ut genom höjda priser. Då är det sannolikt att papperstidningen blir för dyr för dem som av olika anledningar inte kan tillgodogöra sig en digital tidning.

Talman! Jag är medveten om att ändringarna i lagen tillkommit för att Posten ska kunna spara pengar. Jag är dock lite betänksam över inbesparingen på 500 000 euro per år, för mig låter det låter det högt då postutdelare tillhör de lågavlönade. Jag hoppas att utskottet kan granska om dessa siffror stämmer.

Egentligen är jag nog gammalmodig men jag tycker faktiskt att det är märkligt att Posten på Åland satsar på att utveckla verksamhet utanför Åland samtidigt som man vill minska på kärnverksamheten inom Ålands gränser. Postens stora utmaningar är att ställa om från verksamheten med bagatellmoms där det investerats i stora utrymmen som nu gapar tomma.

Talman! Även om digitaliseringen är på frammarsch så har vi fortfarande en grupp som fortfarande lever sina liv analogt och kommer att göra det även framledes. Att vara med och lagstifta för att ytterligare försämra och försvåra deras vardag känns inte rätt. Om man läser vad vissa kommuner skriver i sina remissutlåtanden så finns det även farhågor om att det kommer att påverka delgivningstider och övriga kontakter mellan myndigheter och medborgare. Jag anser att detta lagförslag försvårar möjligheterna till att bo och leva på hela Åland.

Jag hoppas att utskottet i sin behandling utreder möjligheterna att trygga alla ålänningars lika möjlighet att tillgodogöra sig samhällsinformation till en skälig kostnad. Tack, talman!

Tack, talman! Jag vill bara framföra mitt tack till ledamoten Lindholm för analysen och ryggraden att säga det som han sade. Vi delar våra farhågor kring den här frågan. Jag tycker att det är lite beklämmande att ledamoten inte har fått gehör i sin grupp för de här orosmomenten.

Tack, talman! Jag förstår att det behöver göras förändringar. Jag tycker kanske att de kommer lite för fort. Jag tror inte att den åländska befolkningen riktigt är så digitaliserad som man utgår ifrån.

Vad gäller tidningsdistribution så är jag faktiskt väldigt oroad för att det kommer att bli så dyrt så att de som kanske inte ens har råd att skaffa en digital plattform och läsa sin tidning så kommer inte heller att ha råd med en prenumeration.

Det hade ju varit lätt faktiskt att ta fram de siffrorna. Det som jag efterlyste var ju en grundligare konsekvensutredning av hur många tidningar som distribueras ute på landsbygden. Vad betyder det? Hur skulle man kunna lösa problemen snarare än att bagatellisera den oro som folk känner? Det kanske finns någonstans en utredning, men vi har inte sett den. Men det hade varit lätt att ta fram. Tidningshusen hade levererat de siffrorna direkt om man hade frågat efter dem.

Tack, talman! I stora drag så håller jag med ledamot Fellman. De här uppgifterna så borde vi kunna ha fått. Men jag hoppas att utskottet åtminstone kan begära att få dem så att de i sitt betänkande kan leverera någon form av svar på frågorna.

I likhet med min kollega Fellman så vill jag också tacka ledamoten Lindholm för att han tog upp de här aspekterna. Jag tycker att det har gått lite snabbt och lite lättvindigt från landskapsregeringens sida. Det här drabbar som sagt. Det som ledamoten Lindholm har nämnt är skärgård, landsbygd och personer med små inkomster och det är också värderingar och grupper som Socialdemokraterna värnar om. Jag hoppas att utskottet också tar med sig de här tankarna, som ledamot Lindholm framförde, i sin fortsatta behandling.

Tack, talman! Tack till ledamot Gunell. Som sagt, jag utgår från att utskottet tar det här med som färdkost och också det som har framkommit från tidigare anföranden. Vi behöver få lite mera fakta på vad det här innebär. Som sagt, långsiktigt så går vi åt det här hållet, det förstår jag också, men jag tycker att det har gått lite onödigt snabbt.

Jag tror också att det är oundvikligt att förändringar måste ske, men samtidigt så tycker jag att man också har ansvar i dagsläget. Kanske inom en tioårsperiod så är den här problematiken borta. Jag vet inte hur allt utvecklar sig. Men fortfarande finns det grupper i samhället som är väldigt beroende av sin dagstidning både för sin information, för sina demokratiska rättigheter och som vill ha den i pappersform. Det kommer att vara så ännu några år framöver, det är min övertygelse. Samhället, både postverksamheten och landskapsregeringen, har ett ansvar gentemot dessa medborgare.

Tack, talman! Som sagt, jag delar ledamoten Gunells uppfattning. Man kan också tillägga att många, framförallt äldre - även om vi absolut inte ska dra alla äldre över en kam och säga att det är enbart de som behöver ha den i pappersform - men för de äldre framförallt så har det varit dagens höjdpunkt när postiljonen kommer och lägger dagens tidning i lådan. Jag vet att det inte är en del av lagförslaget, men det är en konsekvens av lagförslaget.

Tack, talman! Givetvis förstår vi skärgårdsbon Mikael Lindholm även i den här frågan. Men jag skulle vilja säga som så, vad har ledamoten för belägg att påstå att det blir sämre just för glesbygd och skärgård? Hammarland har i sitt utlåtande betonat att det viktiga är att det är samma turtäthet vad gäller posten över hela Åland. Så alla behandlas lika. Var finns orättvisan där som skärgårdsbon Lindholm är så antererager över, som min farmor brukade säga? Vad har ledamot för belägg att påstå att det skulle bli dyrare tidningar för skärgårdsbor? Var skulle det historiska beslutet fattas att man skulle belasta en särskild grupp medborgare med högre prenumerationsavgifter? Så det finns mycket oro här men kanske inte så mycket fakta, om vi säger så.

Jag tycker att vicelantrådet försöker förminska det jag säger och förvanska det jag säger. Det jag menar, som även vår gruppledare förtjänst sade, är att det är aktiebolag som ska förhandla. Det finns ingenting som säger att tidningshusen inte börjar titta på vad distributionskostnaderna ut till glesbygd och skärgård blir per exemplar. Tar du tätorter så funkar det redan idag säkert precis lika bra att ha en annan aktör än Åland Post. Där kan det finnas någon annan som kan konkurrera prismässigt. Men ute i skärgården och i glesbygden så är det så få och långt mellan lådorna så att det blir dyrt. Min farhåga är att det kan innebära att det blir differentierade priser för prenumerationer om tidningshusen inte kan få ersättning för det.

Det är just den problematik, ledamot Lindholm, som vi har försökt adressera och varit noga med att betona under hela resans gång. I drygt två års tid har vi jobbat med det här lagförslaget. Det är inget nytt påfund, eller att det skulle ha gått snabbt.

Det är synd att Vårdö kommun till exempel inte har lämnat ett yttrande som grund för den här behandlingen. Det är bara att beklaga. Det är viktigt att följa med lagstiftning som är viktig för den egna kommunen.

Och sedan, tror verkligen ledamoten Lindholm att en ägarstyrd Åland Post skulle börja särbehandla skärgårdsborna negativt via prissättningen som skulle leda till att det blir dyrare för just skärgårdsborna? Jag tycker att det är en oro som må vara befogad, men man måste ju beakta helheten. Det är ju lika behandling som utgår. Naturligtvis ska ju även ett åländskt ägt Åland Post se till att det finns rättvisa över det hela. Jag förstår oron men jag känner att den är obefogad.

Tack, talman! Tack vicelantrådet. Det jag försöker säga är att jag tror att det kommer troligen att bli så här, det vet vi ju, det blir varannandagsutdelning. Men då kommer tidningshusen att lägga ut på anbud och det är inte alls säkert att det är Åland Post som delar ut i Godby och i de centrala delarna av Jomala. Däremot så säger jag inte att Åland Post kommer att lägga avvikande beroende på var de delar ut, men det är kanske inte de som kommer att dela ut. Det är inte alls självklart att det i ett relativt tätbebyggt samhälle med över 1 000 personer behöver vara Åland Post som delar ut tidningarna. Så det är så som jag tänkte.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet omfattas? Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.