Första behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av de lagförslag som ingår i betänkandet. Diskussion.

Tack, talman!

Nu har vi äntligen kommit så här långt att vi kan presentera lag- och kulturutskottets betänkande om tjänsteinnehavarlagen. Den har arbetats på både i utskottet och med ett utlåtande från självstyrelsepolitiska nämnden har den vilat ett tag och därefter återremitterats. Men nu har vi till slut nått hit tillbaka till lagtinget.

Det ska sägas redan inledningsvis att det inte är ett enigt betänkande vi kommer med idag. En reservation har inlämnats som föreslår att lagen ska förkastas. Men reservanterna kommer att presentera sin egen reservation längre fram.

Talman, väldigt länge har en revidering av tjänstemannalagen efterfrågats. Det aktuella förslaget, vars betänkande vi nu diskuterar, syftar till att modernisera och uppdatera lagen från 1988 för landskapets tjänstemän. Detta medför att förvaltningen blir mer rättssäker, modern och effektiv.

Övergripande handlar ändringarna om att anställningsformerna renodlas så att offentlig makt endast utövas av tjänsteinnehavare, samtidigt som deras roll och ansvar föreslås regleras på ett mer strukturerat och tydligt sätt. I lagförslaget föreslås även att benämningen "tjänsteman" ersätts med det könsneutrala "tjänsteinnehavare". I detta läge är det endast landskapets anställda och dess underliggande myndigheter som omfattas av lagen. Dock behöver det sägas att den långsiktiga ambitionen är att även kommunerna ska omfattas längre fram.

Talman, det regeringen nu föreslår och den linje en majoritet av utskottet har gått in för är alltså att förverkliga en beställning från lagtinget från 2004, där man konstaterade att uttrycket "tjänsteinnehavare" är ett könsneutralt uttryck. Vidare konstaterar självstyrelsepolitiska nämnden att lagtinget redan år 2004 tagit ställning till och omfattat att "tjänsteman" i kommande landskapslagstiftning ersätts av "tjänsteinnehavare". Jag ska ändå stanna kvar vid detta en kort stund.

När det gäller specifikt terminologin ska vi vara medvetna om att valet av att gå in för ordet "tjänsteinnehavare" är en avvikelse från vad som nämns i Ålands självstyrelselag. I självstyrelselagen används begreppet "landskapets tjänstemän" och "kommunernas tjänsteinnehavare". Av just den anledningen har utskottet djuplodat i frågeställningen och även vänt sig till självstyrelsepolitiska nämnden för utlåtande, något jag alltså redogjorde för nyss. Jag vill här understryka att lagstiftningskontrollen inte anmärkte på att man redan i början av detta årtusende frångick denna terminologi då kommunallagen reviderades och ordet "tjänsteinnehavare" byttes mot "tjänsteman" – även om detta är det ombytta i självstyrelselagen. Med detta i beaktande ser utskottet inget hinder för att även denna gång ändra terminologin och i den nya lagen gå in för begreppet "tjänsteinnehavare".

Utskottet har fördjupat sig i vad som finns bakom begreppet "offentlig makt". Detta i ljuset av att det är de personer som i sin yrkesutövning utövar offentlig makt som ska fortsätta vara tjänsteinnehavare och inte övergå till arbetstagare. Utövning av offentlig makt innebär att myndigheter fattar lagstödda beslut som direkt påverkar enskildas rättigheter och skyldigheter. Det är också detta som framöver ska avgöra om en anställning ska vara ett tjänsteförhållande eller ett arbetsavtal. Även en liten andel av din tjänst är maktutövning och räcker för tjänsteförhållande.

I detta finns det en del självstyrelsepolitik jag vill lyfta. När det gäller arbetsförhållande som arbetstagare och inte tjänsteinnehavare så lyder man under finsk behörighet. Det här framgår i självstyrelsepolitiska nämndens utlåtande som otillfredsställande i, och utskottet anser likaledes att det vore önskvärt att i framtiden, eftersom det nu verkar som att resultat i revideringen av självstyrelselagen inte har nåtts, att Åland kan överta även denna behörighet. Särskilt lyfts detta som besvärande då det råder undantagsförhållanden. Här tangerar arbetet med den finska beredskapslagen denna fråga.

I ljuset av detta föreslår nämnden att tiden för när ett avtal ska ändras från tjänsteinnehavare till arbetsavtal inte bör vara så snäv som beskrivs i paragraf 92. Där föreskrivs att det inom en tvåårsperiod ska ha genomförts överföringar.

Utskottet föreslår därför i sitt betänkande att den tvingande övergångsbestämmelsen tas bort för att säkerställa att landskapsregeringen behåller kontrollen över sin personal vid kriser. Detta anses viktigt för att upprätthålla samhällsviktiga funktioner, lokal handlingsförmåga och beslut med god kännedom om åländska förhållanden. Samtidigt betonas att övergången till arbetsavtal måste förberedas noggrant, där man identifierar strategiskt viktiga tjänster och säkerställer att kritiska funktioner som service, infrastruktur, säkerhet och ledning fungerar även under undantagsförhållanden.

Utskottet beskriver en omfattande förändring av anställningsformerna inom landskapsförvaltningen, där majoriteten av personalen går från tjänsteförhållande (84 %) till arbetsavtalsförhållande. Detta innebär en betydande omställning både organisatoriskt och för de anställda individuellt. För den enskilde kan förändringen skapa oro, vilket gör det viktigt att tydligt informera om vad det innebär i praktiken.

Konsekvenserna för de anställda innebär en mer begränsad arbetsplikt, men också ett svagare skydd vid disciplinära åtgärder jämfört med tjänsteförhållanden. Samtidigt betonas vikten av att undvika omotiverade skillnader mellan anställda med liknande arbetsuppgifter, vilket kräver transparens och tydliga motiveringar där skillnader uppstår.

Bedömningen av vilken anställningsform som ska tillämpas görs individuellt, vilket riskerar att leda till oenhetlig praxis mellan olika arbetsplatser. Därför behövs gemensamma riktlinjer för att säkerställa rättssäker och likvärdig tillämpning. Särskild uppmärksamhet riktas mot införandet av extra uppsägningsgrunder för vissa tjänster, vilket kräver att dessa i framtiden utformas som tidsbundna.

Övergången från tjänsteinnehavare till arbetstagare ska ske inom befintliga resurser, men innebär i praktiken ett omfattande arbete med information, nya arbetsavtal och kollektivavtal. Detta gör processen resurskrävande och ställer krav på noggrann planering för att säkerställa både personalens trygghet och verksamhetens kontinuitet. Dock resonerar utskottet så att då man frångått kravet om två års övergång, bör myndigheterna klara det med nuvarande resurser och i den takt resurserna tillåter.

Vidare, talman, anser utskottet att lagförslaget missar att åtgärda ett nordiskt gränshinder, där personer som bor i ett land men arbetar i ett annat saknar rätt till tjänstledighet för politiska uppdrag i bosättningslandet. Även om väldigt få berörs ses frågan som principiellt viktig för det nordiska samarbetet, och utskottet föreslår därför en lagändring för att stärka denna rätt. Som nordist är jag glad över att utskottet inför en ändring av aktuell lag för att åtgärda detta gränshinder som varit prioriterat sedan 2014.

Utskottet noterar även att lagändringen innebär att tjänstedelegationen avskaffas och att nya mekanismer måste införas för att garantera likabehandling, exempelvis genom tydliga instruktioner, innan reformen träder i kraft.

Avslutningsvis, talman, finns det ett "a-betänkande" till detta ärende. Det handlar helt enkelt om tekniska ändringar som på grund av den utdragna behandlingstiden omfattar två nyligen behandlade lagar: Gymnasielagen, som upphävts samt landskapslagen om Ålands folkhögskola.

Talman, även om utskottet lyfter flera kritiska moment i sitt betänkande, anser vi att arbetet med denna lag har varit ett långsiktigt arbete som pågått under flera mandatperioder och återspeglar tidigare lagtingsbeslut.

Med de förändringar utskottet föreslår i sitt betänkande anser vi att lagen om landskapets tjänsteinnehavare har balanserats mot de kritiska moment som identifierats.

Därför, talman, förordar utskottet att lagtinget ger sitt bifall i enlighet med lag- och kulturutskottets betänkande. Tack!

Talman!

Tack utskottsordförande Listherby. Jag vill ta upp frågan om tjänstetrygghet. Tehy har uppmärksamma det här i insändare.

Om jag har förstått det rätt så har man ett betydligt svagare uppsägningsskydd än om man är tjänsteman eller har ett tjänsteavtal. Då erfordras det tungt vägande skäl, objektiva och sakliga skäl. Följaktligen försämrar det här arbetstagarnas anställningstrygghet. Är det rätt uppfattat?

Talman!

Tehy har skrivit en insändare och skickat in ett remissutlåtande på rätt sätt i samband med att lagförslaget gick ut på remiss. Vi har också haft Tehy som hörande.

Som ledamoten Lindén beskriver, övergår man från tjänsteinnehavare till ett arbetsförhållande. Arbetsförhållandet förändras, och anställningstryggheten förändras, det har ledamoten rätt i.

Tack, utskottsordförande Listherby. Jag tycker att detta är en alarmerande förändring att man försämrar arbetstagarnas anställningsskydd. Det bör man uppmärksamma. Det är den avgörande förändringen, såvitt jag kan se, i denna lag.

Tack, talman!

Jag skulle vilja tydliggöra att de ändringar som genomförs i Finland och som nu även omfattar Åland så där saknas det rättspraxis idag, eftersom det har ändrats. Innan det finns rättspraxis från domstolen kan man inte exakt säga hur de kommer att tillämpas.

Detta gäller även den lag som vi behandlar i dag, där det också görs ändringar. Innan vi har praxis för hur anställningstryggheten bedöms, är det faktiskt väldigt svårt att säga exakt hur det kommer att skilja sig.

Tack, fru talman!

Jag vill först tydliggöra att jag stöder att benämningen "tjänsteman" bör ändras till "tjänsteinnehavare". Det är intressant att en sådan fråga kan ta så mycket fokus och tid, vilket jag misstänker att den har gjort. De som förespråkar benämningen "tjänsteman" kan säkert ha samma åsikt. Varför lägger vi så mycket tid på detta?

Jag tänkte därför fråga, lite på skoj, hur mycket tid utskottsordförande bedömer att frågan om benämningen har tagit i den här behandlingen.

Talman!

Givet att terminologin har ändrats, kände lag- och kulturutskottet sig tvungna att begära ett utlåtande från självstyrelsepolitiska nämnden. Jag vågar påstå att den tid vi har lagt ner är långt mycket mer omfattande än vad vi vanligtvis lägger på ett helt betänkande. Det handlar om många, många timmar.

Det har diskuterats i olika forum, och vi kan konstatera att detta är ett avsteg från självstyrelselagens terminologi. Så till den delen anser jag att det har varit rätt och riktigt att vi har djuplodat i frågan.

När det gäller om det är könsneutralt eller inte, eller om det helt enkelt är onödigt att göra den här förändringen, så tycker jag att den delen har fått orimligt mycket tid.

Tack, fru talman!

Det kan ibland uppstå avsteg och nya stigar i våra diskussioner. Sådana frågor kan också bli känslomässiga vid vissa tillfällen.

Jag har en konkret fråga kopplad till utskottets betänkande. Ni föreslår att regeringsrepresentanterna, det vill säga den åländska representanten i Helsingfors, ska byta namn till ministerråd. Detta liknar den titel som vi har för vår representant i Bryssel. Är det klarerat att ministerråd är en sådan titel som självstyrelsen kan använda sig av? För ibland vara lite knarrigt och snorkigt vad man får använda i diplomatins underbara värld.

Tack, talman!

Jag anser att både "knarrigt" och "snorkigt" är exempel på ord som vi kan använda här i debatten på ett mycket målande sätt.

Vi har inte stött på något hinder för att ändra terminologin till att använda ordet "ministerråd". Nej, där har vi inte funnit någon anledning att mera skrapa på ytan gällande terminologin, eller att ändra till "tjänsteinnehavare". Om jag återgår till den frågan, så behandlades den i lagtinget 2004. På det sättet anser utskottet, liksom nämnden, att det är helt rimligt att fortsätta med ett långsiktigt arbete och där också införliva denna ändring av terminologin, som även kom som en hemställningskläm.

Talman!

Ord har betydelse, och man kan tycka att det är löjligt att vi diskuterar om det ska vara "tjänsteman" eller "tjänsteinnehavare". Men orden avgör hur vi tänker och formar vår uppfattning. Just i det här fallet, när vi pratar om att använda en kommunal benämning för landskapets tjänstemän, så enligt mig så är det en nedvärdering av självstyrelsen.

Ledamoten håller på med något slags försvarstal om att detta redan var bestämt sedan tidigare. Det är det inte. Det är den här regeringen som har bestämt att detta lagförslag kommer hit. Det är inte något som har beslutats tidigare.

Saken är den att även om det skulle vara så, om man inte har tänkt på dessa frågeställningar tidigare, så hade man tid att göra det nu. Vad handlar det egentligen om? Varför ska vi byta från "tjänsteinnehavare" till "tjänsteman"? Vi har ändrat ett tjugotal lagar till följd av detta, vilket har lett till massor av arbetstid. Är det bara av ideologiska skäl som vi gör denna förändring nu?

Tack, talman!

Det kan konstateras att ledamoten Wikström, i vanlig ordning, försöker måla upp en pseudo verklighet. Jag anser att landskapets tjänstemän beaktar de beslut som lagtinget tidigare har fattat, det vill säga att man ska ta hänsyn till ordet "tjänsteinnehavare" i kommande lagstiftning.

När det gäller den nuvarande behandlingen så har vi gått vidare. Om man påstår att det är otroligt arbetsdrygt och att man behöver ändra i 20 olika lagar, så är arbetet redan gjort, ledamoten Wikström. Ska vi göra om arbetet igen? Då faller den tesen och det argumentet. Ska vi gå tillbaka till lagberedningen och säga: "Nej, nu får ni göra om igen" när arbetet redan är utfört?

Detta är tidens tand, vi följer språkutvecklingen i takt med att samhället förändras.

Tack, fru talman!

Jag menar att jag inte fick svar på syftet med den här ändringen. Det är ni som har beslutat om ändringen, och det håller inte att hänvisa tillbaka till de gamla besluten. Det gör inte det. Det här är lag. Ni ändrar nu från tjänsteinnehavare till tjänstemän. Jag frågar varför? Vad är syftet med den här ändringen, förutom det gamla som ledamoten hänvisar till?

Det här är en viktig ändring. Språk har betydelse. Med den här ändringen blir självstyrelsens tjänstemän kommunala tjänsteinnehavare. Så är det i Finland och så står det i Svenska Akademiens ordlista. Det är fel. Det är principiellt fel. Det påverkar hur vi tänker och hur kommande generationer kommer att tänka om självstyrelsen. Det är skadligt för självstyrelsen.

Jag tycker inte att det här är en liten fråga. Det är absolut inte så. Därför vill jag veta orsaken till att man ändrar det. Vad är syftet? Det är en väldigt splittrande fråga, och det borde vara viktigt att kunna motivera varför man gör det.

I utskottsarbetet har vi erfarit att Finland kommer att beakta samma språkliga ändring när lagstiftningen för tjänstemännen ändras, vilket innebär att terminologin kommer att ändras till "tjänsteinnehavare".

Man säger att det redan är könsneutralt, för så står det i Svenska Akademiens ordlista. Men om du klickar på ordet "tjänsteperson", som är vanligt förekommande i Sverige, framgår det i beskrivningen att det är ett könsneutralt begrepp för tjänstemän. Där har man redan tänkt varvet runt.

Det är väl bra att vi kan fatta de beslut som någon annan redan har funderat över lite grann.

Tack, fru talman, bästa ledamöter!

Jag ska nu presentera den reservation som ledamoten Johan Lindström och jag har enats om i lag- och kulturutskottet.

Vi har alltså reserverat oss mot betänkandet eftersom vi anser att lagförslaget inte är en teknisk uppdatering. Det är en principiell kursändring med långtgående konsekvenser för självstyrelsen, rättssäkerheten och personalens trygghet.

Det första gäller terminologin. Självstyrelselagen använder begreppet "tjänsteman". Nu föreslås att vi inför ett nytt begrepp, "tjänsteinnehavare", med motiveringen att det är mer ändamålsenligt och könsneutralt. Enligt vem? Ordet "tjänsteman" är redan officiellt könsneutralt. Man kan visserligen hänvisa till Finland, men det svenska språkets utveckling i Finland måste nog ses som ganska marginell. Jag tror det är bättre att titta mot Sverige, där man anser att ordet "tjänsteman" inte är kopplat till kön.

Som jag sa så är ordet tjänsteman könsneutralt. Det är dessutom det begrepp som återfinns i självstyrelselagen. Att avvika från självstyrelselagstiftningens terminologi utan sakliga behov är inte en modernisering; det är en normförskjutning. Lagstiftning ska bygga på funktionella behov, inte på ideologiska markeringar. Att gräva djupt i ett arkiv och hitta ett betänkande från lag- och kulturutskottet från 2002 för att rättfärdiga denna förändring är ganska långsökt.

Det andra, bästa ledamöter, är betydligt mer allvarligt. Det gäller renodlingen av anställningsformen. I dag är cirka 84 % av landskapets anställda i tjänsteförhållande. Med den föreslagna reformen blir situationen den omvända. En överväldigande majoritet av personalen ska i stället omfattas av rikets arbetsrätt. Det är inte en marginell förändring; det är en maktförskjutning. Arbetsrätten hör till rikets lagstiftningsbehörighet. Om vi genom egen lagstiftning flyttar huvuddelen av vår personal till arbetsavtalsförhållanden, avhänder vi oss i praktiken kontrollen över centrala delar av den offentliga förvaltningen. I normala tider kan det framstå som administrativt hanterbart, men i undantagsförhållanden, vid kris – tro mig, jag har goda och dåliga erfarenheter från pandemin – blir frågan om vem som har det yttersta bestämmandet över våra samhällsviktiga funktioner inte teoretisk. Bästa ledamöter, det är avgörande.

En fackorganisation, Tehy, lyfter i sin insändare en annan viktig dimension: uppsägningsskyddet. De pekar på risken för att personal som i decennier har tjänat landskapet plötsligt får ett kraftigt försämrat skydd. Det är ofrånkomligt. Det är inget tyckande, det är fakta. De frågar hur likabehandling påverkas, hur äldre arbetstagare påverkas och hur detta rimmar med de löften som gavs när ÅHS bildades, att ingen skulle få sämre villkor. Det är berättigade frågor. Majoriteten hänvisar till att arbetslagstiftningen kräver sakliga skäl för uppsägning. Men tjänsteförhållande är inte bara en teknikalitet; det är en del av den offentligrättsliga strukturen, knuten till tjänsteansvar, oberoende och särskilt skydd mot godtycke. Att reducera detta till en fråga om sakliga grunder är en förenkling av en komplex problemställning.

Vi menar också att det är problematiskt att så centrala gränsdragningar mellan offentlig makt och verkställande uppgifter i praktiken ska preciseras genom anvisningar från landskapsregeringen. Grundlagen kräver att individens rättigheter och skyldigheter ska framgå av lag. Här öppnas i stället för en ordning där avgörande tolkningar riskerar att bli administrativa snarare än lagbundna, och därtill varierar kraftigt från myndighet till myndighet.

Men, bästa talman, det mest anmärkningsvärda är dock tidpunkten. Vi befinner oss fortfarande i en revision av självstyrelselagen. Självstyrelselagen är fortfarande inte offentlig, och därmed kan jag inte kommentera ytterligare. Frågan om arbetsrättens behörighet är en del av den diskussionen. Ett nytt självstyrelsesystem bereds i Helsingfors. Att i detta skede genomföra en reform som permanent för över huvuddelen av landskapets personal till rikets lagstiftningsområde, innan den nya självstyrelselagen har presenterats offentligt och vi de facto vet utfallet av denna, är mycket oklokt. Det minsta lagtinget kan begära är att få remissversionen av den nya självstyrelselagen innan vi fattar beslut som kan visa sig stå i direkt relation till kommande behörighetsfördelning. Lagtingets uppgift är att värna självstyrelsen, inte aktivt och medvetet sätta upp stängsel och begränsa den.

Därför uppmanar vi lagtinget att avvakta med behandlingen av lagförslaget tills den nya självstyrelselagen har gått på remiss och därmed givits offentlighet. Då får vi en klarare bild av den framtida behörighetsfördelningen.

Bästa ledamöter, helt kort, Pro Åland, Obunden Samling och förhoppningsvis någon annan här i salen kommer inte aktivt och medvetet att arbeta för att begränsa självstyrelsens möjligheter att påverka ålänningarnas vardag. Därtill, bästa ledamöter, tycker jag att det är fel av landskapsregeringen att lägga ett förslag där arbetstagarnas arbetsskydd försämras så kraftigt som det görs i och med denna lagstiftning. Tack!

Tack ledamot Thörnroos. Jag uppfattade inte, föreslår ledamoten en bordläggning?

Det är så att 85 % av de anställda inom ÅHS är tjänstemän, och av dessa är 85 % kvinnor. Anställningsskyddet för dessa kvinnor inom ÅHS kommer påtagligt att försämras. Tehy påpekar detta gång på gång i olika medier, och om man inte beaktar denna konsekvens, blir det problematiskt.

Om alla de som nu kallas tjänstemän skulle bli tjänsteinnehavare, skulle det vara en annan fråga. Men det är endast de som utövar offentlig makt som blir tjänsteinnehavare. Alla vanliga närvårdare och sjukskötare arbetar under arbetsavtal, och det är kvinnor som får ett försämrat rättsskydd och anställningsskydd.

Tack, talman!

På frågan om jag föreslår bordläggning har jag valt att inte ta upp det nu i det här inlägget. Det är möjligt att jag återkommer till det, eller kanske någon annan gör det. Jag förstår nämligen inte varför detta beslut ska tas nu, när vi inom de närmaste veckorna kommer att få förslaget till ny självstyrelselag offentliggjord.
Det är det första.

Det andra är att det finns ett visst mått av sanning i att vissa av dagens tjänsteinnehavare inte utövar offentlig makt. Man borde nog fundera på en annan lösning och kanske avvakta med beslutet.

Sedan är det så att om man gör en genusanalys här, så är det de åländska sjuksköterskorna och kvinnorna som kommer att förlora igen.

Tack ledamoten Thörnroos. Jag vet inte om man måste göra det uppe i talarstolen, men jag föreslår bordläggning.

Tack, fru talman!

Tack ledamot Thörnroos för ett mycket bra anförande, faktiskt. Jag måste säga att jag håller med om i princip allt som hon sade i sitt anförande, framförallt det som har att göra med svenska språket och självstyrelsen.

Jag fick inget svar från utskottets ordförande när jag frågade varför man faktiskt gör det här. Men det handlar om förändringen från "tjänsteman" till "tjänsteinnehavare". Det handlar bara om identitetspolitik. Man ändrar ordet. Man säger att det är könsneutralt. På något sätt är det här en front för jämställdhet när man ändrar ett ord från "tjänsteman" till "tjänsteinnehavare". Det verkar vara den här typen av jämställdhetspolitik som den här regeringen driver.

Jag tycker att det var ganska belysande det som tidigare replikerande, tog upp: samtidigt som man gör dessa förändringar försämrar man verkligheten och jämställdheten för kvinnorna. Det är mycket besynnerligt, det här. Tack för ett bra anförande.

Talman!

Det är de åländska kvinnorna som återigen ska betala lite mer än vad andra behöver göra.

När vi går tillbaka till svenska språket så är det på något vis löjeväckande att tala om hur man tänker göra i Helsingfors. Men om det finns något land som misshandlar det svenska språket och där det inte finns någon speciellt stor utveckling, så är det faktiskt Finland.

Det är något vi får leva med, med tanke på att vi bara är 285 000 i hela landet som har svenska som modersmål. Därför är det smartare att rikta sig mot Sverige och fundera på hur de utvecklar språket. Nu kan man ju googla och söka på olika ställen, men det jag har funnit är att detta är etablerat i lagar, avtal och arbetsliv. I Sverige kan en tjänsteman vara en man eller en kvinna.

Tack, fru talman!

De omvärldsspanare som man hänvisar till, ja, men nu är det så här: Det kanske ska ändras i Finland i framtiden. Det är också ett väldigt, väldigt dåligt sätt att betrakta när vi ändrar lagar. Då måste vi fundera själva: Är det här bra för Åland? Är det bra för det svenska språket? Att hänvisa till hur man ändrar språket i Finland, som ledamoten är inne på, så är det helt fel. Där kan vi inte hämta facit.

Jag börjar mer och mer tänka att det är här på Åland som vi faktiskt skyddar det svenska språket i Finland. Det är ännu viktigare att vi anmärker på sådana här punkter och inte ändrar på samma sätt som i Finland, om det skadar det svenska språket. Det anser jag.

Överlag, när man pratar om anställningstrygghet, är det en märkbar skillnad. Under föregående mandatperiod var ledamoten Thörnroos med och ändrade tjänstemannalagen så att kvinnor med otrygg anställning fick fast anställning. Det är jämställdhetspolitik på riktigt.

Talman!

Det var ett bra beslut som vi förde till lagtinget under den förra regeringsperioden. Det har inte alltid varit lätt för oss ÅHS när det gäller anställningsförhållanden, men det är alltid någon som får betala priset när regelverket inte är tydligt och skarpt. I det här fallet var det kvinnorna.

Det är svårt att få ett lån och svårt att få ett bankkort med kredit om man inte har en ordinarie anställning. Därför var det ett klokt beslut.

Jag vill återigen säga att så länge ordet "tjänsteman" är gångbart i Sverige, så är det gångbart även för mig och för Pro Åland.

Tack, fru talman!

Ledamoten Thörnroos håller i stora drag ett anförande som värderar självstyrelsen mycket högt, och det är glädjande. Jag tänkte kommentera det som ledamoten tog upp i sitt anförande, nämligen utskottets hänvisning till betänkandet från 2004. Jag anser att majoriteten av utskottet gör en extrem ful tolkning av detta, trots att vi har facit tydligt angivet i utskottets betänkande.

I hemställningsklämmen, som omfattades av lagtinget, föreslår utskottet att lagtinget hemställer om att landskapsstyrelsen i nästa ändring av kommunallagen för landskapet Åland ersätter termen "tjänsteman" med "tjänsteinnehavare". Detta ska alltså uttryckligen ske i kommunallagen, något som har stöd i självstyrelselagen, som särskiljer mellan kommunala tjänsteinnehavare och offentliga tjänstemän.

Talman!

Jag vill tacka ledamoten Kanborg för det förtydligandet. Jag hade inte noterat det själv, och vi hade väl inte riktigt fördjupat oss i den delen i lag- och kulturutskottet heller.

Jag vill ändå säga att vi har haft ett väldigt gott arbetsklimat där vi har haft mycket hörande, och det har varit mycket lärorikt. Det vill jag verkligen betona. Så jag vill rikta ett stort tack till utskottets medlemmar, samt till sekreteraren och andra som hade möjlighet att komma och delge oss sina synpunkter.

Tack, talman!

Det är precis så att djävulen sitter ofta i detaljerna, och därför tyckte jag att det var värt att påpeka detta. Här har en majoritet av utskottet tolkat det som en beställning att i alla kommande landskapslagstiftningar ska den förändringen genomföras. Men det är inte den beställning som lagtinget lämnade 2004.

Talman!

Jag har noterat det och även de andra ledamöter som finns här, så vi får se om regeringspartiernas utskottsmedlemmar väljer att kommentera den delen.

Tack, talman!

Tack ledamoten Thörnroos. Ni säger att vi ska vända blickarna mot Sverige istället och då bör vi notera att samma förändring pågår där. Man byter från termen "tjänsteman" till "tjänsteperson". Det går ungefär lika långsamt som i Finland och här, men arbetet är igångsatt.

Talman!

Utan att ha närmare detaljer vill jag bara säga att är det så att man i framtiden ändrar i Sverige så utgår jag ifrån att det har föregåtts av ett mycket gediget arbete i både parlamentet, regeringen och utskotten i Sveriges riksdag. Där fördjupar man sig i frågan och gör analyser.

Något sådant har inte förekommit här på Åland, mig veterligen. Här känns det mer som kosmetika än något som har betydelse i verkligheten.

Tack, talman!

Ledamot Thörnroos tar upp frågan om arbetsavtalsförhållanden kontra tjänsteförhållanden. Juridiskt sett är detta inte så glasklart som ledamoten ger intryck av, särskilt när det gäller försämrade rättigheter och liknande.

Vidare är det så att inom ÅHS finns det många tjänstemän, tjänsteinnehavare som på sikt, som inte har offentlig makt. Trots detta vill man att de ska fortsätta inneha sina positioner av gammal hävd, eller hur har man tänkt kring detta?

Talman!

Jag nämnde i en tidigare replik att det inte är helt korrekt att säga att alla som för närvarande är tjänsteinnehavare omfattas av detta. Det man vill göra nu är att ta 85 % av dem som i dagsläget är tjänstemän och föra över dem. Jag har ingen kännedom, och knappat någon annan heller i utskottet, om det har genomförts något analysarbete för att ta reda på hur många det faktiskt kan röra sig om. Vilka tjänster handlar det om?

Om jag minns rätt har vi diskuterat detta tidigare, men vi har inte fått något svar. Vi ska också komma ihåg att vi har 18 underlydande myndigheter med olika strukturer och olika ledning. Vissa tjänster har specifika uppgifter, och man har tjänsteinnehavaransvar, medan andra inte har det. Den komplexiteten har, såvitt jag vet, inte utretts.

Tack, fru talman!

Tack ledamoten Thörnroos för ett bra anförande. När det gäller det strategiska i att vidta dessa åtgärder nu, precis i det skede där vi befinner oss i revideringen av självstyrelselagen, så tycker jag att ledamoten har en mycket viktig poäng. Det vore nog bra om vi fick se vart den processen leder innan vi fattar ett sådant beslut.

När det gäller de förändrade arbetsförhållandena för många i landskapets tjänst, anser jag att det är en fråga vi borde titta närmare på. Jag har pratat lite med kollegor i oppositionen, och det skulle inte förvåna mig om det kommer ett förslag om att vi borde återremittera ärendet till social- och miljöutskottet för att noggrant undersöka vad det kan innebära för de anställda.

Talman!

Två saker. För det första tror jag att vi i den här salen skulle behöva lite mer betänketid. Vi behöver åtminstone veta hur den nya självstyrelselagen ser ut när den går på remiss och hur den ser ut efter slutbehandlingen av remisstiden, det vet vi ju inte i dagsläget. Det känns som om det här lagförslaget har kommit väldigt snett i tiden, särskilt om man ser på det genom självstyrelsepolitiska glasögon.

Tack, fru talman!

Det är lätt hänt, och det är väl därför jag känner en viss irritation över att det blir så mycket fokus på tituleringar och liknande i ett sådant här lagförslag. Men det finns mycket annat som vi kanske borde titta närmare på. Jag håller med om betänketiden.

Jag tycker också att när det gäller de förändrade arbetsförhållandena, så skadar det inte om vi får en bättre förståelse för vad det innebär för landskapets anställda. På så sätt kan vi slå två flugor i en smäll: både se tiden an självstyrelsepolitiskt och få en djupare insikt för vad dessa förändringar kan innebära för de anställda.

Talman!

Jag delar den analys som ledamoten framförde.

Jag vill också göra ett kort citat från utskottsbetänkandet, där det samlade utskottet skriver: "Däremot understryker utskottet att delegationens syfte är att säkerställa likabehandling. Detta måste säkerställas genom andra förfaranden, till exempel genom instruktioner som tas fram innan lagen träder i kraft och delegationen läggs ned."

Jag känner inte till hur det arbetet har avancerat, men det kanske vi också kan få höra om från regeringsbänken.

Talman!

Det är bra att ledamoten Thörnroos lyfter fram självstyrelselagen. Jag ska ärligt säga att det här lagförslaget har varit ett av de svåraste som jag har behandlat under min tid i utskottet. Att jag inte deltar i reservationen betyder inte att jag och Moderaterna fullt ut omfattar regeringens politik. Jag tycker att det är viktigt att detta framkommer.

Som ledamot i lag- och kulturutskottet var min uppfattning att lagförslaget skulle komma till lagtinget först när självstyrelsevisionen var klart presenterad och offentliggjord, precis som ledamoten Thörnroos nämner. Det anser jag vara viktigt. Därför är jag lite kluven till vissa delar av förslaget, även om jag också ser att det finns positiva aspekter i betänkandet och lagförslaget. Det är bra att ledamoten Thörnroos lyfter fram denna aspekt.

Talman!

Visst finns det saker som är bra i lagförslaget, och det ska man inte sticka under stol med. Men om man sätter på sig självstyrelseglasögonen så är det inget bra förslag.

Om man gör en genusanalys av vad det betyder för kvinnorna, särskilt för många anställda inom ÅHS, så är det inte heller ett bra lagförslag.

Tittar man på svenska språket och hur det hanteras, så är det samma sak – det är inte ett bra lagförslag.

För min del, och för ledamoten Johan Lindström, är de negativa effekterna för svåra att bortse ifrån för att vi ska kunna stöda det. Därför har vårt förslag varit att lagförslaget som sådant ska förkastas.

Fru talman!

Jag vill understryka att om landskapsregeringen ska klara av att minska antalet årsverken, så anser jag att den här lagen faktiskt kan hjälpa till med det. Under utskottsbehandlingen upplevde jag att detta kan vara ett bra verktyg för att verkställa detta arbete.

Jag blir därför lite förvånad, för enligt vårbudgeten och allt annat så ska vi minska antalet årsverken. Hur tänker vi Pro Åland att vi ska åstadkomma denna minskning om vi inte genomför den här förändringen för att nå pudelns kärna?

Talman!

När det gäller årsverken går det åt helt fel håll. Bokslutet som presenterades här visade att det behövdes 55 nya årsverken. Jag kunde läsa i media idag att det krävs fem eller sex nya tjänster bara på ÅHS, vilket tyder på att antalet årsverken inte verkar minska.

Jag har inte berört hur Pro Åland vill göra, men i det korta perspektivet kan jag säga att vi måste konkurrensutsätta och privatisera mer. Varför inte börja med vägunderhållet?

Fru talman!

Jag vill inleda med att tacka lag- och kulturutskottet för behandlingen av ärendet. Det är ett omfattande lagpaket, och det finns delar i detta lagförslag som i grunden är välmotiverade, inte minst behovet av modernisering av en ålderstigen tjänstemannalag.

Men, och det är ett viktigt men, jag har tillsammans med ledamoten Veronica Thörnroos reserverat mig mot centrala delar av lagförslagen. Det är inte av slentrian, utan för att det finns principiella problem som lagtinget inte borde blunda för.

Med risk att jag upprepar mig, vill jag påpeka att begreppsbytet, som egentligen är symbolpolitik utan substans, är problematiskt. Att man byter "tjänsteman" till "tjänsteinnehavare" framställs som en modernisering, men i praktiken är det något helt annat. Begreppet "tjänsteman" är redan könsneutralt i dagens juridiska språkbruk. Det används i självstyrelselagen och i rikslagstiftning. Att byta ut det görs inte för att det behövs juridiskt, utan för att det anses ideologiskt mer korrekt. Det är inte lagstiftningens kärnuppgift. Denna reform stärker inte rättssäkerheten och förbättrar inte förvaltningen. Det är symbolpolitik, och lagstiftning ska inte vara symbolpolitik.

Sedan har vi självstyrelseperspektivet, vilket blir intressant. Lagförslaget innebär att en stor del av landskapets personal nu ska övergå från tjänsteförhållande till arbetsavtalsförhållande. Det betyder i praktiken att majoriteten av dem som omfattas av sämre anställningsvillkor är kvinnor. Färre omfattas av åländsk lagstiftning och fler omfattas av rikets arbetsrätt. Detta konstateras också öppet i lagförslaget som ett problem ur självstyrelsesynpunkt, men man går vidare ändå. Här borde vi stanna upp och fundera. Vad innebär det i praktiken? Jo, att vi med öppna ögon flyttar makt från Åland till riket.

I normala tider märks det knappt, men vid undantagsförhållanden, kriser och pandemiberedskapssituationer är det avgörande vem som har kontroll över personalen. Enligt reservationen finns det en reell risk att landskapsregeringen inte fullt ut kan styra sin egen personal i sådana här lägen. Detta är inte en teoretisk invändning; det är kärnan i självstyrelsen.

En annan punkt som förtjänar att belysas är den otydliga gränsdragningen. Lagförslaget bygger på att man ska skilja mellan utövning av offentlig makt och övrigt arbete. Men i praktiken lämnas denna gränsdragning till anvisningar från landskapsregeringen, vilket jag anser är ett problem. Enligt grundlagen ska individens rättigheter och skyldigheter framgå av lag, inte av interna anvisningar. När man dessutom vet att myndigheterna skiljer sig kraftigt i storlek, struktur och uppdrag, blir resultatet oundvikligen olika tolkningar och tillämpningar, och i värsta fall godtycke. Detta påtalas direkt i reservationen.

Man har också valt att förlänga implementeringstiden. Det kan låta administrativt rimligt, men vad innebär det i verkligheten? Att människor som i dag arbetar inom landskapet inte vet vilka rättigheter som gäller och tvingas leva i ovisshet längre än nödvändigt. Detta är inte ett modernt arbetsgivarbeteende; det är motsatsen.

Fru talman! Det här lagförslaget innehåller delar som är rimliga, men det innehåller också symbolpolitik i lagform, en försvagning av självstyrelsen och försämring av anställningstryggheten för mestadels kvinnor. Otydliga rättsliga gränsdragningar och risker för både rättssäkerhet och personalens situation är också problematiska. Det är därför vi har reserverat oss.

Jag anser att lagstiftningen bör ta ett steg tillbaka och inte rusa vidare i en riktning där konsekvenserna inte är fullt genomtänkta, och vänta tills den nya självstyrelselagen har gått på remiss. Tack!

Tack, talman!

Lagtingsledamöter och åhörare! Jag vill börja med att tacka lag- och kulturutskottet för ett gott samarbete i detta ärende. Utskottet har behandlat landskapsregeringens lagförslag grundligt. Efter att ha hört sakkunniga och haft diskussioner mellan partierna har vi landat i att föreslå att lagförslaget antas, men med de ändringar som framgår av vårt betänkande.

Det handlar i grunden om en reform som ska modernisera och tydliggöra regelverket för landskapets anställningsförhållanden och för hur offentlig makt utövas inom förvaltningen. För oss socialdemokrater är utgångspunkten att en modern förvaltning måste vila på både rättssäkerhet och trygghet för de anställda.

I det avseendet finns det flera delar i landskapsregeringens förslag som går i rätt riktning. Att tydligare skilja mellan anställningar där offentlig makt utövas och andra anställningsförhållanden skapar klarhet, både för medborgare och för dem som arbetar inom förvaltningen. Det stärker ansvarsutkrävandet och minskar risken för otydliga roller.

Även den språkliga moderniseringen, där man går mot ett könsneutralt begrepp för tjänsteinnehavare, är i sig ett steg som speglar hur samhället idag ser ut. Samtidigt har utskottets arbete visat att en sådan här reform inte är värdeneutral. Hur man utformar övergången från äldre tjänsteförhållanden till nya anställningsformer har konkreta konsekvenser för människors trygghet i arbetslivet.

Därför har vi i utskottet lagt särskild vikt vid övergångsbestämmelserna. För oss socialdemokrater har det varit avgörande att förändringarna inte leder till försämrat uppsägningsskydd och urholkade rättigheter vid graviditet eller andra oskäliga effekter för enskilda anställda. De ändringar som utskottet föreslår syftar just till att undanröja oklarheter och minska risken för att reformen i praktiken slår hårdare än avsett.

En annan central fråga i behandlingen har varit ansvar och rättssäkerhet vid utövande av offentlig makt. När gränserna blir tydligare måste också regelverket vara så utformat att det fungerar i vardagen och inte skapar onödig byråkrati eller rättsosäkerhet. Det gäller inte minst i frågor som rör tjänstebrottsansvar och ersättning vid olycksfall i arbete. Här är det viktigt att lagstiftningen både skyddar allmänhetens intresse och ger rimliga och förutsägbara rättssäkerhetsgarantier för den enskilde tjänsteinnehavaren. Ingen ska behöva känna sig rättsligt oskyddad i sin yrkesroll.

I reservationen lyfts invändningar som i huvudsak rör terminologi och självstyrelseperspektiv. Utskottets majoritet delar inte uppfattningen att valet av begreppet "tjänsteinnehavare" skulle innebära någon förskjutning i sak eller behörighet. Självstyrelsepolitiska nämnden har i sitt utlåtande tidigare tydligt visat att lagtinget redan 2004 har tagit ställning för denna terminologi och att skillnaden i förhållande till självstyrelselagens begrepp "tjänsteman" är språklig, inte materiell.

Det är också värt att påminna om att språket i lagstiftning ständigt har förändrats över tid. Att uppdatera och modernisera språket, inte minst i riktning mot könsneutrala begrepp, är en naturlig del av ett levande rättssystem och förändrar inte rättsläget i sig.

När det gäller självstyrelsefrågan har utskottet också varit noga med att väga principer mot praktisk verklighet.
Det är riktigt att reformen innebär en tydligare renodling av vilka anställningar som ska vara tjänsteförhållanden, men just därför har utskottet också valt att förlänga övergångstiden. Det skapar stabilitet i ett läge där både beredskapslagstiftningen och den framtida självstyrelselagsrevisionen ännu är under arbete. Den lösning som föreslås stärker rättssäkerheten här och nu, utan att föregripa större självstyrelsepolitiska ställningstaganden som måste hanteras i ett bredare sammanhang.

Utskottet har också noterat att landskapsregeringen i detta skede valt att begränsa reformen till landskapets anställda, efter de synpunkter som framförts från kommunalt håll. Det är en rimlig avvägning här och nu. Samtidigt delar vi uppfattningen att det på sikt finns ett behov av en mer samordnad terminologi och struktur även inom kommunsektorn. Det är därför viktigt att detta arbete fortsätter i dialog med kommunerna och att frågan tas upp igen i samband med framtida ändringar av kommunal lagstiftning.

Avslutningsvis vill jag säga att utskottets betänkande visar att det har funnits olika uppfattningar under behandlingen, vilket också kommer till uttryck genom reservationer. Det är i sig ett tecken på att frågan är betydelsefull och förtjänar en seriös politisk diskussion.

För Ålands socialdemokrater är slutsatsen tydlig: lagförslaget är i grunden nödvändigt och välmotiverat. Därför stöder vi utskottets förslag och yrkar att lagtinget antar lagstiftningen i den lydelse som lag- och kulturutskottet föreslår. Tack!

Tack ledamot Löthman. Paradoxen blir att i namn av att skapa en könsneutral benämning försämras anställningsskyddet för till exempel ÅHS anställda, där 85 % är kvinnor. De som nu är tjänstemän kommer inte längre att kallas tjänsteinnehavare. De flesta kommer att arbeta under arbetsavtal som har ett betydligt sämre anställningsskydd.

Ledamot Holmberg talade klartext: Den här förändringen möjliggör en minskning av antalet årsverken, vilket i sin tur försämrar de anställdas anställningstrygghet. Det är mycket förvånande att Socialdemokraterna ställer sig bakom detta.

Tack, talman!

Tack ledamoten Lindén som alltid brinner för de här frågorna om ÅHS.

Problematiken är ju den som jag redan var inne på när jag hade en replikväxling med ledamoten Thörnroos. Det är inte så svart och vitt gällande arbetsavtal kontra tjänsteinnehavare, såsom det var för 10-15 år sedan. Den skillnaden är i dag inte lika stor.

Tack ledamot Löthman. Det är med andra ord inte svart eller vitt. Det är inte tydligt. Det måste naturligtvis vara glasklart vilka konsekvenserna blir. Tehy har varit otroligt tydliga i sina uttalanden.

Tack, talman!

Ledamot Lindén, problemet ligger fortfarande i att lagstiftningen tydligt anger vem som ska vara tjänsteinnehavare och att man ska utöva offentlig makt för att inneha den befattningen. Ska vi förändra detta, anser ledamot Lindén?

Tack ledamot Löthman. Jag är förvånad över att Socialdemokraterna släpper igenom detta så lätt. Vad de gör är att de erbjuder symbolpolitik med ena handen och ändrar till könsneutralt språk, men ger en käftsmäll i den praktiska verkligheten genom att försämra arbetsvillkoren. Jag tror faktiskt inte att kvinnor, särskilt inom ÅHS, är lättlurade; de ser nog igenom det här spelet.

Det blir nästan samma diskussion här igen. Det är fortfarande så att situationen inte är glasklar rent juridiskt, hur mycket sämre de olika arbetsavtalen är.

Vem är det som ska utöva offentlig makt? Med tanke på hur ledamoten tidigare har diskuterat offentlig makt i andra frågor så är det en konstig helomvändning man nu gör i den här frågan.

Om man tittar lite snabbt så är den stora skillnaden mellan en tjänsteman och ett arbetsavtalsförhållande framförallt uppsägning och avsked. Det är betydligt lättare att göra sig av med en person genom ett arbetsavtal än att avskeda någon som är anställd som tjänsteman. Anställningsskyddet är den absolut största skillnaden, och det är glasklart.

Det är lätt att säga att det inte är så stor skillnad, men säg det till dem som blir drabbade. Vilket känns tryggare, att ha ett arbetsavtal än att vara i ett tjänstemannaförhållande? Där ligger den största skillnaden.

Det här snacket om att det inte skulle vara så stor skillnad eller att det är luddigt, det stämmer inte alls. Juridiskt sett är det glasklart vad som gäller.

Det går inte att svara på det, eller jag hittar inte ett rimligt svar på det under en minut, för det är de facto inte så glasklart som ledamoten Lindström här försöker övertyga människor om.

Däremot är det konstigt, för vi brukar höra från Obunden Samling hur viktigt det är att vi ska effektivisera. Vi ska minska antalet offentligt anställda. Nu gör vi det och får jättestor kritik för att den här förändringen eventuellt skulle möjliggöra det. Jag tycker att det är lite konstigt.

Talman!

Jag förstår ledamoten Lötmans svåra situation när det gäller att förklara detta lagförslag och hur otroligt bra det är.

Men man kan gå igenom remissutlåtanden och granska dem. Det är inte bara facken som är ytterst tveksamma, jag syftar även på ombudsmannamyndigheten. Flera andra aktörer uttrycker också stor tveksamhet kring huruvida detta verkligen är det mest förnuftiga.

Det finns en skarp oro för att detta kan påverka tryggheten i arbetet för våra åländska arbetstagare, som i stor utsträckning är kvinnor. Nog måste ledamoten ändå förstå, om Socialdemokraterna inte längre beaktar de faktiska remissutlåtandena, men ge ändå oss andra lite respekt som uttrycker tveksamhet.

Tack, talman!

Tack ledamot Thörnroos. Jo, det är självklart. Vi måste ta hänsyn till den oro som facken och övriga remissinstanser har uttryckt. Men det är fortfarande så att den här frågan inte är svart eller vit. Vi återkommer till frågan om vem som ska vara tjänsteinnehavare.

Det är också viktigt att påpeka att skillnaderna inte är så stora som man kanske tror. Som jag har nämnt tidigare, är det inte en så stor skillnad mellan det skydd som erbjuds tjänsteinnehavare och det skydd som gäller vid ett arbetsavtalsförhållande.

Talman!

Ska jag tolka den analysen som att samtliga fackförbund, ombudsmannamyndigheter och övriga remissinstanser har missförstått frågan? Det är de som lyfter upp det här.

Jag ska personligen säga att jag inte är någon expert på avtalsrätt, men jag kan läsa innantill. Jag är själv sjuksköterska i botten, så visst, mitt argumenterande styrs också av känslor.

Men jag tycker att det här är svagt av den här regeringen. Man ska inte komma och prata om jämställdhet och skriva det på papper som vackra ord, när man gör precis tvärtemot i verkligheten. Det är ändå verkligheten som räknas.

Tack, talman!

Det är självklart, som jag nämnde i mitt föregående inlägg, att vi lyssnar på facken. I mitt anförande var jag också tydlig med att det är viktigt för oss att de anställda har bra trygghet på alla sätt och vis, både när det gäller att ha jobb och att inte ha jobb. Det är givet.

Tack, fru talman!

Detta ständiga hänvisande till något som hände för över 20 år sedan, år 2004, det är helt felaktigt. Det var redan då det beslutades, men det finns ingenting mer fel än så. Det är ni som har fattat det beslutet. Det är landskapsregeringen som har beslutat att ändra från tjänsteman till tjänsteinnehavare.

Utskottet har omfattat det och det har ingenting att göra med år 2004. Det är som ett fikonlöv som ni håller upp för att försöka skyla er själva och ingenting annat.

Sedan finns det också en annan aspekt av detta: Var går gränsen? Om Socialdemokraterna menar att vi nu ska ändra och göra det mer modernt och könsneutralt, "man" ska bort. Var går gränsen för detta? Ska vi se alla kommande lagförslag ersättas med termer som innehavare och person, eller något annat?

Om det är på det viset, så ledamoten heter ju "man" i sitt efternamn. Det tycker jag är väldigt förtryckande och fel.

Tack, talman!

Ja, nu nådde den här diskussionen nya höjder. För all del, Wikström får gärna kalla mig "Löthkvinna" fortsättningsvis; det bryr jag mig faktiskt inte om överhuvudtaget.

Det är många som har varit tjänsteman och som har varit tjänstekvinna tidigare, om det nu ska tituleras på det sättet. Jag ser inte detta som ett problem, och jag har inget emot att säga att det är vi som ändrade texten till "tjänsteinnehavare". Det görs i Finland, det görs i Sverige och det görs runt om oss. Jag ser inte den problematik som Wikström utmålar.

Tack, fru talman!

Med anledning av hur omvärlden förändras runt omkring oss är det inte osannolikt, i alla fall tror inte jag det, att Åland blir, om det inte redan är, världens mest svenskspråkiga samhälle. Det är just detta som ger oss lite extra ansvar när det gäller att ta hand om det svenska språket och värna om dess utformning och historiska betydelse.

Att ständigt hänvisa till hur man gör i Finland, det måste ledamoten själv inse att är väldigt ihåligt. Det är Finland som systematiskt inför finlandismer i det svenska språket. Är det detta som man hänvisar till som bra, det vill säga hur de gör i Finland när det gäller det svenska språket? Det känns ju verkligen tryggt, tycker jag då. Jag är förstås sarkastisk här; det ska man inte vara i debatten egentligen.

Avslutningsvis, när ledamoten pratar om att det ska bli enklare att göra sig av med folk och komma i balans med ekonomin, det handlar om att det ska bli lättare att göra sig av med sjuksköterskor. Det är det som det handlar om, för det här berör inte tjänstemän.

Tack, talman!

Den här diskussionen gällande ordalydelser och liknande, jag har arbetat i skolvärlden i många år, och språket har förändrats där också.

Samma sak gäller lagstiftningen. Om vi går tillbaka bara 20 år kan vi se att språket har förändrats. Denna förändring har skett kontinuerligt.

Om man ser en problematik i detta, ja, då kan jag inte riktigt förstå den. Den problematiken som obundna tydligen upplever är för mig otydlig.

Talman!

Vi behandlar i dag ett riktigt omfattande lagförslag som på många sätt går in i kärnan av hur vår offentliga förvaltning ska fungera, både i vardag och i kris. Det ska sägas redan inledningsvis att Moderat Samling har en helt egen linje i förhållande till övriga oppositionen, vilket möjligen har noterats redan i debatten. Vi har inte reserverat oss och vi har inte heller stött den reservation som har gjorts i utskottet.

Bakgrunden till lagförslaget har lyfts flera gånger redan. Det är behovet av att modernisera regelverket för landskapets tjänsteinnehavare. Det handlar i grunden om att skapa en mer flexibel och ändamålsenlig organisation, där fler anställningar kan övergå från tjänsteförhållanden till arbetsavtalsförhållanden. Det är vettigt. Samtidigt berör lagförslaget också frågor som är mycket större än så, såsom behörighet, beredskap och framförallt självstyrelsens praktiska funktion under undantagsförhållanden.

Behandlingen har varit lång. Arbetet inleddes i januari 2025, och den 12 december samma år klubbade lag- och kulturutskottet betänkandet. Efter det har vi fram till i dag väntat på arbetet och utvecklingen, framförallt kring självstyrelselagen.

Som självstyrelsepolitiska nämnden konstaterar är beredskapslagstiftningens tillämpning på Åland inte ännu klarlagd. Frågan om hur behörigheten mellan Åland och riket ska hanteras under undantagsförhållanden är alltså fortfarande öppen, oavsett hur man vänder och vrider på det.

Nämnden lyfter också fram något centralt i sitt utlåtande till utskottet: att överföring av personal till arbetsavtalsförhållanden bör ske med försiktighet. Osäkerheten kring beredskapslagstiftningen är ett särskilt starkt skäl att noggrant överväga hur och när förändringar genomförs.

Utskottet föreslår att den tvingande övergångsbestämmelsen i paragraf 92 slopas. Det här är en viktig förändring och en av orsakerna till varför vi inte reserverar oss. Landskapsregeringen måste ha fortsatt kontroll över sin personal i en situation med undantagsförhållanden. Det är särskilt viktigt inom samhällsviktiga funktioner.

Det handlar om flera saker: att säkerställa kontinuitet i förvaltningen, framförallt i verksamheter som är avgörande för vårt samhälle, och att självstyrelsen ska fungera i praktiken även i kristid.

Utskottet är också föredömligt tydligt med att övergången till arbetsavtalsförhållanden måste ske omsorgsfullt. Det räcker inte att konstatera att en tjänst inte utövar offentlig makt; man måste också väga in huruvida den ifrågavarande tjänsten är strategiskt viktig i en kris. Det är bra medskick från utskottet. Här har landskapsregeringen ett grundligt arbete att göra: att identifiera vilka funktioner som är kritiska för service, infrastruktur, säkerhet och ledningsförmåga, och att säkerställa att dessa tryggas på rätt sätt i alla väder.

Talman! Lag- och kulturutskottet har under slutprocessen tvingats hantera en rad följdfrågor, framförallt kopplade till den nya gymnasielagstiftningen. Lagtinget antog som bekant den 15 april i år en ny gymnasielag och en lag om Ålands gymnasiemyndighet. Vissa delar av det aktuella lagförslaget är inte längre tillämpbara, eftersom de hänvisar till lagar som nu har upphävts eller ändrats. Därför föreslår utskottet att dessa ska förkastas, vilket är både logiskt och nödvändigt.

Det är alltså inget enkelt lagförslag, och det kan inte vara det när det rör något så grundläggande som självstyrelsens funktionsförmåga. Men vi ser att majoriteten i utskottet har tagit de viktiga steg som behövs för att hantera de största riskerna, särskilt genom att lyfta bort den tvingande övergången och betona behovet av försiktighet, vilket dels är en anledning till att vi inte deltar i reservationen. Men det handlar också om att denna lag ger möjlighet att anpassa landskapets förvaltning efter den nya ekonomiska realiteten och nå en ekonomi i balans. För oss moderater skulle det vara främmande att byta riktning i en så viktig fråga som påverkar hela mandatperioden.

Mycket ansvar ligger nu på landskapsregeringen att genomföra detta på ett sätt som verkligen tar hänsyn till de risker och osäkerheter som beskrivs, särskilt kopplade till beredskapslagstiftning.

Vi hoppas från moderat sida kunna vara med och slutföra det för Åland viktiga arbetet under nästa mandatperiod. Vi behöver ha mer flexibilitet i organisationen och vi behöver modernisera vår lagstiftning, men vi får inte göra det på bekostnad av självstyrelsens handlingsförmåga i kristid. Tack för ordet.

Tack, fru talman!

Jag kommer förstås att uppehålla mig kring det svenska språket, som är grunden till vår självstyrelse. Det är därför vi har självstyrelse. Språket är en stor del av vilka vi är, och jag tycker att vi inte riktigt tar det på allvar. Hur vi talar om människor och vilket språkbruk vi använder, det påverkar också hur vi tänker. Vi behöver tänka på detta när vi använder språket och fundera på om vi ska ändra en ordalydelse. Varför ska vi ändra en ordalydelse? Det finns ingen mening med det. Den enda motivering vi har hört här är någon slags symbolpolitisk ordalydelse om att vi ska modernisera språket.

Om man läser Svenska Akademiens ordlista så är en tjänsteinnehavare just det – en kommunal tjänsteinnehavare. Vi nedvärderar oss medvetet med öppna ögon. Jag vet att ni också är medvetna om detta. Jag tror att det inte är så många som tycker att det här är särskilt viktigt. De andra delarna av lagstiftningen anses viktigare. Man går med på detta, och jag måste säga att det är väldigt tråkigt att se det här hända.

I Finland har vi statstjänstemän och kommunala tjänsteinnehavare. Jag skulle säga, som jag har sagt tidigare, att vi på Åland har ett extra ansvar när det gäller det svenska språket och att värna om att det används på ett korrekt sätt. Vi ska inte hänvisa till Finland och säga att "så här gör de i Finland, nu ska vi göra likadant". Det kanske man kan göra i andra frågor, men när det gäller det svenska språket ska vi absolut inte använda den typen av resonemang. Det är ihåligt.

Alla som följer med hur det svenska språket i Finland utvecklas förstår precis vad jag säger här nu. Här sitter vi i Ålands lagting och medverkar till detta. För mig är det förolämpande. Det är verkligt dåligt.

När det här ärendet remitterades till utskottet tänkte jag att det här kommer att lösa sig, för i utskottet sitter Harry Jansson som ordförande, självstyrelsens försvarare nummer ett. Peppe Lindbäck sitter där och har jobbat med självstyrelsen väldigt länge, och ändå ser vi det här resultatet. Man har helt enkelt vikt sig för att hålla regeringsbasen intakt och för att undvika bråk, vilket har lett till att man har vikt sig från dessa önskemål, de som faktiskt bryr sig om självstyrelsen. Jag tycker att det är tråkigt att se att man offrar delar av det svenska språket för kortsiktig politisk stabilitet. Det är fullständigt ovärdigt.

Det här är identitetspolitik och sådant som vi absolut inte ska hålla på med här i lagtinget. Jag tycker att det är väldigt fel.

Som ett exempel kan vi prata om språkets betydelse. Christian är löjlig som pratar om tjänsteinnehavare och tjänstemän är så viktigt. Men tittar vi på Ålands självstyrelsehistoria har språkbruket varit oerhört viktigt. Det har varit avgörande hur vi använder språket, och när vi ändrar terminologin handlar det om viktiga frågor. Vi har ministrar nu, vilket vi inte hade förut. Det är en väldigt viktig fråga för att vi ska anses vara ett parlament. Vi ska vara ett parlament och inte ett landsting.

Som exempel kan vi ta den senaste självstyrelselagsreformen. Då ändrade vi från landstinget till lagtinget för att betona skillnaden i förhållande till svenska landsting och för att understryka likheten med det självstyrda Färöarnas parlament, lagtinget. Det hände 1993. Det var viktiga frågor då. I dag sitter vi och slentrianmässigt skuffar igenom något slags könsidentitetspolitiskt namn. Hur vi tänker om självstyrelsen har förändrats kraftigt sedan dess, och inte till det positiva. Det är tråkigt att se.

Som sagt, det här är frågor som vi under min tid som minister har jobbat med. Ta vägtrafiklagen som exempel, då funderade vi på om vi skulle använda det finska ordet "skyddsväg" eller det svenska "övergångsställe". Vi skulle kunna använda "skyddsväg", som är vanligt i Finland. Men varför har vi inte "skyddsväg"? Nej, så klart inte. Vi använder "övergångsställe" som det heter på svenska, på det sätt som vi pratar här på Åland. I Svenskfinland pratar man om "skyddsväg", och det är helt naturligt. Men det ska vi inte göra här på Åland, lika lite som vi ska börja använda "tjänsteinnehavare" för våra tjänstemän. Det handlar om status för självstyrelsen. Det är verkligen nedvärderande och det gör mig irriterad.

Jag kan avsluta med att säga att i det här lagförslaget, som flera har varit inne på, står det att det inte har några konsekvenser för jämställdheten. Det visar också på den bristfälliga beredningen om man anser något sådant, som flera har påpekat här. Det här lagförslaget berör flest kvinnor som får försämrad anställningstrygghet. Ändå påstår man att det inte har några konsekvenser för jämställdheten. Jag förstår inte ens hur man kan komma fram till en sådan slutsats.

Man hänvisar till att det är otydligt hur mycket det försämrar anställningstryggheten. Men då säger man samtidigt att man förstår att det försämrar anställningstryggheten.

Det är en ganska stor skillnad, om vi pratar om Socialdemokraternas, Centerns och Liberalernas jämställdhetspolitik, handlar det om att byta benämning på ord. Om man ser tillbaka till förra mandatperioden så bytte vi namn på det och vi ändrade också tjänstemannalagen. Då tog vi bort möjligheten att visstidsanställa i all evighet så att mer vårdpersonal, det vill säga kvinnor, kunde bli tillsvidareanställda. Vi förbättrade anställningstryggheten för kvinnor. Det är jämställdhetspolitik på riktigt.

Det förvånar mig också att Socialdemokraterna, Liberalerna och Centern nu försämrar anställningstryggheten i något slags könspolitiskt namn. Tack, talman!

Tack, talman!

I förra veckans debatt diskuterade vi det socialistiska världsövertagandet. Nu levererar ledamoten Wikström ett oerhört känsloladdat försvar för identitetspolitik och plakatpolitik. Jag håller helt med om analysen. Hur vi talar påverkar hur vi tänker.

Det är därför, precis som ledamoten beskrev, som man har ändrat från "landsting" till "lagting" och från "styrelse" till "regering" och så vidare. Man har velat poängtera att vårt sätt att tänka förändras och bör förändras.

Jag för min del är väldigt glad över att jag inte behöver vara lagtingsman utan kan vara lagtingsledamot. Det markerar att båda könen kan inneha en sådan position. Jag kan inte förstå hur en så enkel sak som att konstatera (… taltiden slut).

Tack, fru talman!

Att försvara den rådande ordningen såsom den är, och ange orsakerna till detta, så är det ur ett självstyrelsepolitiskt perspektiv som jag försvarar den. Den rådande ordningen, det vill säga att benämna en tjänsteman som just tjänsteman, är korrekt. Det kan inte handla om identitetspolitik; det handlar om självstyrelsen.

Det som ni använder som argument för att ändra detta är att språket ska bli mer modernt och könsneutralt, och att vi förminskar kvinnor genom att benämna dem som tjänstemän och det är identitetspolitik i sin kärna, inte det jag föreslår. Förklara i så fall på vilket sätt det är så!

Jag ställde också en fråga till ledamot Löthman här tidigare: Var går gränserna för Socialdemokraterna? Hur mycket ska vi förändra språket för att det ska passa er världsbild?

Åtminstone till den grad att män och kvinnor på samma sätt kan inneha olika typer av befattningar. Det tycker jag är helt okej. Det ingår i min världsordning och min bild av verkligheten.

Jag tycker att det är intressant att ledamoten Wikström och Obunden Samling är så oerhört angelägna om att självstyrelsen ska upprätthållas och hållas högt i den här frågan om en enkel benämning av en befattning.

Men till exempel när det gäller Nordiska rådet och att Åland ska ha ett fullvärdigt medlemskap där, så det är inte viktigt överhuvudtaget.

Men just den här frågan om "man" eller befattning, den är så avgörande att det nästan verkar som om självstyrelsen kommer att gå under om vi har könsneutrala benämningar på tjänsteinnehavare. Är det inte lite obalans i prioriteringarna där?

Tack, fru talman!

Som ledamoten sa, och som jag själv har nämnt, har språket betydelse. Hur vi använder språket är viktigt. När vi diskuterar hur självstyrelsen använder sitt eget språk och sitt språkbruk för sin egen förvaltning så är det av central betydelse, vilket vi har sett i det här lagtinget tidigare. Vi har motiverat och ändrat flera gånger tidigare just för att värna om och respektera självstyrelsen.

Nu ändrar vi istället så att våra statstjänstemän blir kommunala tjänsteinnehavare. Det är det vi gör. Men på vilket sätt är det att värna om självstyrelsen? Det handlar om att förminska självstyrelsen. Det går inte att påstå något annat, för det är precis vad det är.

När det gäller frågorna om Nordiska rådet, så är det en annan diskussion. Den har vi redan haft, och jag tar gärna upp den igen när som helst.

Värderade fru talman!

Ledamot Wikström, jag undanber mig verkligen att ledamoten i sitt anförande påför mig med namn, att jag saknar språklig anständighet. Det förtar lite av trovärdigheten i allt det andra som ledamoten Wikström framför i sitt anförande.

Tack, fru talman!

Ja, det må stå för ledamoten Lindbäck själv, men så är det. Jag hade fullt förtroende för att både ledamoten och ledamoten Jansson, som är ordförande, förstod de här frågorna. Jag har också uppfattat via diskussioner att man har förstått hur viktiga de här frågorna är.

Jag kan inte komma till någon annan slutsats än att man har vikt sig för att bibehålla en stabilitet i regeringsblocket. Ledamoten vet att de här frågorna är viktiga, och det är väldigt beklagligt att man har vikt sig och går med på den här förändringen, trots att man inser språkets betydelse. Vi har tidigare arbetat mycket hårt för att uppnå vår självstyrelse och de benämningar som vi har i dag.

Medvetet ger vi efter nu, på grund av att Socialdemokraterna vill ha det så i huvudsak.

Värderade fru talman!

Man har ett ganska starkt självförtroende när man anser att ledamoten Harry Jansson och ledamoten Peter Lindbäck inte vet vad de gör. Dessutom tillhör båda regeringsblocket och har kunnat följa processen för framtagandet av det här lagförslaget, och har ansett att det är helt korrekt att införa benämningen "tjänsteinnehavare".

Jag kommer senare i mitt anförande att ta fram vissa dokument och citat för att åskådliggöra detta.

Men det är bra om ledamoten Wikström har ett så starkt självförtroende att han anser att det övertrumfar ledamoten Harry Janssons och mitt kunnande inom det här området.

Tack, fru talman!

Det är inte särskilt svårt att dra slutsatserna. Vi har hört dessa fikonlöv, som man försöker skydda sig med, i uttalanden från 2004. Kanske finns det fler som ledamoten Lindbäck kommer att plocka fram här för att försvara sitt ställningstagande att man har ändrat på det här viset.

Men att hänvisa tillbaka till 20 år gamla dokument håller inte. Vi behöver ta itu med frågan här och nu. Varför ändrar man detta? Förklara syftet! Om det enda syftet är att det ska bli könsneutralt, då är det väldigt ihåligt. Jag har inte hört ett enda förslag eller en enda motivering som är något annat än att det ska bli könsneutralt. Sedan är dessa fikonlöv.

Talman!

Ursäkta, jag hade tänkt ta bort min replik här och istället sätta mig och vänta på ledamoten Lindbäcks anförande.

Tack, talman!

Idag behandlar lagtinget lag- och kulturutskottets betänkande om ny lagstiftning för självstyrelsens tjänsteinnehavare. Det är ett viktigt ärende, eftersom det berör hur Ålands offentliga förvaltning ska fungera också i framtiden.

Jag har diskuterat med ledamoten Harry Jansson, som i dag är sjukskriven och tyvärr inte kan hålla anförande. På basen av den diskussion vi har fört idag hade han säkert tagit taltur, men nu försöker jag framföra istället, efter diskussion med Harry Jansson, hur jag ser på utskottets betänkande och lagtingsgruppens,

Det nuvarande regelverket har tjänat sin tid. Därför är det både naturligt och nödvändigt att lagstiftningen nu förnyas. Vi i Centerns lagtingsgrupp välkomnar att landskapsregeringen tagit initiativ till denna översyn, och vi konstaterar samtidigt att lag- och kulturutskottet gjort ett gediget arbete med flera kloka och välavvägda justeringar.

Det hör till den parlamentariska processen att olika uppfattningar förs fram, och vi noterar att reservation har lämnats i ärendet. Det är en del av det demokratiska arbetet. Men när lagtinget nu tar ställning behöver fokus ligga på vad som långsiktigt gagnar Ålands förvaltning, personal och självstyrelse.

På Centergruppens vägnar vill jag redan här betona att vi fullständigt omfattar självstyrelsepolitiska nämndens utlåtande i ärendet.

Det var en klok åtgärd av utskottet att begära en fördjupad syn av de frågeställningar som den i ärendet genomförda remissen väckte och som fortfarande faktiskt åberopas i den nämnda reservationen som är inlämnad av ledamot Thörnroos m.fl. Detta trots att en enig nämnd står bakom de avgörande slutsatserna.

Talman! En central del i lagförslaget är att tydligare skilja mellan tjänsteförhållanden och arbetsavtalsförhållanden. Den princip som lyfts fram – att offentlig makt ska utövas av tjänsteinnehavare – är riktig. När beslut fattas som påverkar människors rättigheter, skyldigheter eller frihet ska ansvar, rättssäkerhet och tjänsteansvar vara tydligt reglerade.

Utskottet har också på ett förtjänstfullt sätt klargjort vad som avses med utövande av offentlig makt. Det är värdefullt, eftersom gränsdragningen i praktiken kommer att få stor betydelse för både arbetsgivare och anställda.
Vi välkomnar också moderniseringen av språket där termen tjänsteman ersätts med tjänsteinnehavare. För oss är det ändå inte huvudfrågan. Det centrala är att lagstiftningen fungerar i praktiken, skapar tydlighet och ger hållbara spelregler för framtiden.

Detta ärende handlar samtidigt om mer än ordval och teknik. Det handlar ytterst om självstyrelse, beredskap och vår förmåga att upprätthålla samhällsviktiga funktioner när omvärlden förändras.

Som utskottets ordförande och tillika Centerns lagtingsledamot Harry Jansson framhållit har säkerhets- och beredskapsperspektivet i dag fått en helt annan tyngd än tidigare. Det är en viktig iakttagelse. I en tid präglad av osäkerhet måste Åland kunna säkerställa kontinuitet i centrala funktioner.

Därför är det betydelsefullt att utskottet föreslår att den tvingande bestämmelsen om att vissa tjänster inom två år ska omvandlas till arbetsavtalsförhållanden stryks. Utskottet gör bedömningen att landskapsregeringen även fortsättningsvis behöver ha rådighet över huvuddelen av sin personal om undantagsförhållanden skulle uppstå. Det är ett ansvarsfullt och framsynt ställningstagande.

Vi delar inte bilden av att utskottets lösning skulle skapa osäkerhet. Tvärtom ger den möjlighet att genomföra förändringar stegvis, ordnat och med respekt för verksamheternas skilda behov. Förhastade strukturförändringar gagnar sällan vare sig personalen eller organisationen.

Vi från Centern ser därför positivt på utskottets tydliga uppmaning att övergångar till arbetsavtalsförhållanden ska ske varsamt, genomtänkt och med hänsyn till strategiskt viktiga funktioner.

Detta lagförslag stärker i stora delar tydlighet, ansvar och modernitet inom den åländska förvaltningen. Med utskottets korrigeringar har balansen dessutom förbättrats mellan behovet av utveckling och respekten för självstyrelsens praktiska behov.

Centerns lagtingsgrupp ser därför positivt på ärendet och understöder att lagförslaget går vidare i den form utskottet föreslår. Tack, talman!

Talman!

Jag vill tacka ledamot Mansén för ett sympatiskt anförande. Det är mycket lätt att hålla med om de centrala punkterna, särskilt när det gäller att stegvis ordna verksamheten med respekt för dess särskilda behov, vilket är kärnan i det hela.

Jag instämmer också i att det centrala när man väger tjänsteinnehavare mot tjänsteman är frågan om självstyrelsekonflikt. Finns det en sådan konflikt? Ja eller nej? Den frågan har självstyrelsepolitiska nämnden tagit ställning till på ett väldigt tydligt sätt. Svaret är nej, och det väger tungt för oss.

Egentligen är det viktigaste vad tjänstemän eller tjänsteinnehavare gör och hur många de är.

Tack, talman!

Tack, ledamoten Valve, för din analys av mitt anförande. Jag tackar för den. Vi har en stor samsyn i frågan.

Fru talman!

Det är just det som är problemet. Jag hörde ledamoten säga att det här med tjänsteman och tjänsteinnehavare kanske inte är så viktigt, eftersom det finns en massa andra saker som är viktigare. Jag håller med om att det finns många viktiga aspekter i den här lagstiftningen, men det ger mig ändå bilden av att Centern har gått med på att införa termen "tjänsteinnehavare" istället för "tjänsteman" som någon slags kompromisslösning.

Är det här en väldigt viktig fråga för Centerpartiet? Som jag frågade tidigare, vad är syftet med detta? Jag har fått till svar från Socialdemokraterna att det handlar om att göra språket könsneutralt, och det är viktigt. Men varför anser Centerpartiet att det är så viktigt att vi på det här sättet nedvärderar självstyrelsen? Vad är det som trumfar detta? Varför har man gått med på det här?

Tack, talman!

Precis som jag sade i mitt anförande, så är det inte huvudfrågan om det handlar om en tjänsteman eller om det ska ersättas med tjänsteinnehavare. Jag vill ytterligare betona att det centrala är att lagstiftningen fungerar i praktiken, skapar tydlighet och ger hållbara spelregler.

Överlag tycker jag att det under debatten har framkommit av flera ledamöter att detta följer utvecklingen som sker både österut och västerut när det gäller könsneutrala benämningar på tjänster. Det faller sig naturligt att vi också här på Åland gör något liknande så småningom.

Det är alltså det som är resonemanget, eftersom man gör detta i Finland och Sverige, även om det inte är genomfört idag, så står det i Svenska Akademiens ordlista att en tjänsteinnehavare är en kommunal tjänsteinnehavare, det är en sådan titel.

I Finland har vi statstjänstemän och kommunala tjänsteinnehavare. Att vi följer utvecklingen, vi är faktiskt lite i framkant när det kommer till införandet av könsneutrala begrepp. Vi följer inte bara utvecklingen; vi är i framkant av den, om man ser på hur det ser ut i Finland och Sverige. Det är en ganska dålig motivering.

Tack, talman!

Som redan framgick av Centerns gruppanförande ser vi ingen dramatik i ärendet, med tanke på att lagtinget nu är på väg att uppfylla den uppmaning som våra kollegor hemställde för mer än 20 år sedan. Det handlar om att begreppet "tjänsteman" ska ersättas med det könsneutrala begreppet "tjänsteinnehavare".

Märk väl att redan den gällande självstyrelselagen redan anger "tjänsteinnehavare" som det samlade namnet på offentliga aktörer på Åland.

Tack, talman!

Jag ska börja med att säga att jag är helt enig med det som ledamoten Mansén sa, nämligen att namnbytet inte är huvudfrågan. Det är helt riktigt. Låt oss vara ärliga här: det här lagförslaget syftar till att minska anställningstryggheten för merparten av offentliganställda. Om det kan man tycka vad man vill, men det är i alla fall helt uppenbart att det är lagens syfte.

Visst finns det situationer där anställningstryggheten sätter käppar i hjulen för arbetsgivaren, och det råder absolut inget tvivel om det. I vissa fall kan ett avslutande av tjänsten vara berättigat. Det finns anställda som inte sköter sitt jobb som det borde skötas. Det finns också anställda med sviktande arbetsmoral, som i vissa fall kan påverka en hel avdelning eller arbetsplats.

Som sagt, jag kan sympatisera med tanken att man behöver göra något åt anställningstryggheten i vissa fall. Det är inget konstigt med det. Det finns dåliga chefer och det finns dåliga anställda.

Men det finns också fördelar med anställningstrygghet. Som anställd ska man kunna påpeka fel och brister inom verksamheten, och man ska även kunna kritisera en dålig chef. Detta är viktigt för verksamhetens och allmänhetens bästa.

Vi vet redan idag att det finns anställda inom det offentliga som vittnar om att de inte vågar ge sin synpunkt på verksamheten, eftersom en så kallad tystnadskultur råder. Många är rädda för att bli av med jobbet och därmed sin möjlighet till försörjning. Den här frågan är inte helt enkel och definitivt inte svart eller vit.

Men man måste ändå ge de inom regeringsbasen som vill luckra upp anställningstryggheten beröm för att de har spelat spelet skickligt. Om man för några år sedan skulle ha påstått att Socialdemokraterna skulle ställa sig bakom ett förslag som syftar till att minska anställningstryggheten, särskilt inom en sektor där majoriteten av de anställda är kvinnor, så hade nog ingen trott på det.

Men det är nya tider. Identitetspolitiken har blivit ett starkare kort än vad många har lyckats uppfatta. Meningslösa signaler tilltalar såväl politiker som väljare.

Arbetarklassen har sett att man kan arbeta sig upp till en bättre standard och ekonomi med hjälp av kapitalismen. Man vill gärna behålla en större del av de pengar man tjänar och överger socialdemokratin. Dessa i sin tur skapar behovet av nya grupper av skyddsvärda eller påstådda offer som man kan påstå sig värna. De har gjort ett ganska bra jobb med att skapa sådana offer genom identitetspolitiken.

Så i det här fallet var det enda som behövdes för att få med sig Socialdemokraterna på försämrade anställningsvillkor ett köttben – ett könsneutralt köttben. Man tar bort ordet "man" ur "tjänsteman" och ersätter det med "innehavare". En helt meningslös symbol, särskilt med tanke på att ordet "man" i sammanhanget kommer från ordet "människa". Men gott nog för att kunna skryta med att man har gjort världen lite mer jämställd och inkluderande. Att de offentliganställda får betala priset bryr man sig inte så mycket om, och att dessa till större delen är kvinnor talar man tyst om.

Det blir sämre för främst kvinnor, och det jämställer självstyrelsens tjänstemän språkligt med kommunala dito i riket.

Att man försvarar det här med att "så här har de gjort i Sverige och Finland" ser jag absolut ingen relevans i. De flesta har lyft fram problemet med att man jämför med Finland, men jag kan också se problemet med att man jämför med Sverige. Sverige är ett extremt progressivt land, och det här tankegodset är livsluft för svenska politiker. Jag tycker att Åland skulle kunna vara bättre än så. Tack för ordet.

Herr talman, ledamöter!

Det har sagts här i salen att det inte är svart eller vitt. Det finns ännu ingen rättspraxis, men det verkar ganska uppenbart när man läser lagtexten att den påverkar anställningsskyddet.

Det är inte så att de som nu namnges som tjänstemän inom ÅHS blir tjänsteinnehavare; merparten är sjukskötare, närvårdare etc. och de kommer att arbeta under tjänsteavtal och få ett sämre anställningsskydd.

Ledamot Anders Holmberg sade att det underlättar att minska årsverken. Ledamot Löthman citerade replikväxlingen med ledamoten Wikström, som just påpekade att det är det vi gör – vi underlättar. Vi underlättar ju att reducera antalet årsverken.

Jag vill också understryka att jag tycker det är bra att vi använder könsneutrala benämningar. Vi borde till exempel tala om ordförande istället för talman. Vi borde också använda termen patientombud istället för patientombudsman och barnskyddsombud istället för ombudsman. Det finns många reminiscenser av gamla patriarkala benämningar. Men i det här fallet är det helt sekundärt.

Tehy som bevakar sina medlemmars intressen har på ett tydligt sätt konstaterat att om man arbetar under arbetsavtal får man ett sämre rättsskydd.

Eftersom det finns så många oklara aspekter i detta och där även ledamöterna i lagtingsblocket verkar lite oklara, det är inte svart eller vitt, så föreslår jag att denna fråga bordläggs.

Jag föreslår alltså bordläggning, eftersom vi har gott om tid, fram till den 27 maj. Jag har inte suttit med på lag- och kulturutskottet behandling i detta ärende. Jag tänker ringa Tehy och jag tänker försöka ta kontakt med andra fackliga organisationer. Jag föreslår bordläggning, och vi får se om jag får understöd i det.

Jag kan inte stöda denna lag i dess nuvarande form. Tack!

Tack, talman!

Jag noterar att ledamoten också intresserar sig för språk. Han ser det som något positivt att ta bort de patriarkala uttrycken. Det förvånar knappast att en uttalad vänstermänniska har det intresset.

Men man undrar ju: När ska vi dra gränsen? Vi säger "man". Vad betyder det att något är patriarkalt? Vem är det som ska undra? Är det ett patriarkalt förtryck att kvinnor aldrig undrar? Man kan tänka sig, vad är innebörden av detta? Är det en signal om att det bara är män som tänker?

Det är vårt språk. Varför ska vi ersätta vårt språk med nyspråk?

Tack ledamot Egeland. Det här är ofta en pseudodiskussion.

Jag kan berätta att jag har jobbat inom sjukvården både i Sverige och i Finland. I Sverige talar man konsekvent om sjuksköterskor. När en man svarar i telefon så säger han: "Syster Mogens", "syster Bengt" eller "syster Kurt". Det är gängse språkbruk i Sverige.

I Finland talar man däremot inte om sjuksköterskor, utan man använder termen "sjukskötare". Det finns olika traditioner.

Men i namn av progressivitet och könsneutralt språk finns det ibland en dold agenda. Det skulle förvåna mig om Tehy, som huvudsakligen representerar kvinnor inom sjukvården, skulle vara så starkt kritiska, om de upplevde att detta verkligen är en angelägen fråga, den rent språkliga aspekten, utan vad de fokuserar på (… taltiden slut).

Tack, talman!

Jag tänkte kommentera förslaget om bordläggning. Jag har inte för avsikt att stöda en bordläggning. Anledningen till detta är att vi har diskuterat frågan fram och tillbaka, den har utskottsbehandlats och varit aktuell under en längre tid.

Detta handlar om regeringsblockets vilja, regeringen som sitter vid makten. De har hört våra argument och gör precis vad de vill med dem, vilket de visar här.

Med tanke på hur lång tid vi har lagt på detta ärende så har man haft gott om tid att kontakta Tehy eller flera höranden. Därför anser jag att det är bra nu.

Tack ledamot Egeland. Vi vet ju hur utfallet blir när det blir en omröstning om det här. Så är det med alla våra debatter i den här salen.

Bordläggning är egentligen en förhoppning om att närmast Socialdemokraterna ska inse konsekvenserna för arbetstagarna. Det kanske är en fåfäng förhoppning, men många av dem är vettiga människor och påverkas säkert. Tehy beklagar sig över att de inte har fått gehör hos politikerna, vilket jag tycker är tråkigt.

Jag hoppas att många politiker i regeringsblocket tar till sig fackföreningsrörelsens tveklöst kloka argument.

Jag vidhåller bordläggningen, även om jag kanske inte får stöd.

Tack, talman!

Ledamot Lindén nämnde mitt namn så därför försöker jag återigen svara med en dåres envishet. Kan ledamoten förklara vad som försämras i arbetsavtalsförhållandet jämfört med tjänsteinnehavarnas trygghet?

Tack ledamot Löthman. Det är en relevant fråga. Tjänsteinnehavarna styrs i regelverket av offentligrättsliga arbetsavtal av civilrätt.

Uppsägning av tjänsteinnehavare är myndighetsbeslut, medan arbetsavtal är arbetsgivarbeslut. Om en tjänsteinnehavare vill överklaga ett beslut kan denne vända sig till förvaltningsdomstolen. Med arbetsavtal kan du inte gå till förvaltningsdomstolen, utan då krävs en stämning och en civilrättslig process.

Om det visar sig att det har begåtts ett fel, har tjänsteinnehavaren rätt att vara kvar på sin tjänst. I fallet med ett arbetsavtal kan man i bästa fall få ekonomisk kompensation, men man får inte tillbaka jobbet. Det finns dessutom mycket mer att beakta i dessa frågor. Det är just dessa aspekter som borde ha varit centrala i diskussionen i utskottet.

Tack, talman!

Ledamoten Lindén, med den inblick han har i ÅHS, måste också veta att det finns ganska många som är tjänsteinnehavare eller tjänsteman för tillfället och som inte utövar offentlig makt. Är det rätt?

Tack, ledamot Löthman. Visst finns det sådana, i princip skulle läkarna och chefer vara undantagna, men närvårdare och sjuksköterskor utövar inte offentlig makt. För deras del innebär förändringen att de får en annan anställningsform. De får ett arbetsavtal, vilket innebär att de inte längre blir tjänsteinnehavare. Nu är de tjänstemän och har en större trygghet, så tryggheten försämras nu.

Värderade talman, värderade ledamöter!

Det mesta har egentligen redan sagts, inklusive det som är väsentligt. Det är viktigt att framhålla att lagförslagets viktigaste målsättning är att modernisera och uppdatera en till stora delar föråldrad lagstiftning gällande tjänstemannalagen, som nu föreslås ändras till rubriken "tjänsteinnehavarlagen".

Det är viktigt att hålla i minnet att det vi behandlar är utskottets förslag, inte det bakomliggande regeringens lagförslag. Utskottet har delvis ändrat i landskapsregeringens lagförslag.

Vad har man då gjort i utskottets betänkande? Det kan vara viktigt att notera att man möjliggör ett överförande av tjänsteinnehavare, som de kommer att benämnas, som inte utövar offentlig makt till ett arbetsavtalsförhållande. De kommer inte automatiskt, i och med antagandet av denna lag, att bli i arbetsavtalsförhållande. Den här lagen öppnar upp för dem och klargör vilka som måste vara kvar i tjänsteförhållande, nämligen de som utövar offentlig makt. Det finns även vissa andra kriterier; övriga kan överföras till ett arbetsavtalsförhållande.

Detta överförande innebär inte att landskapsregeringen eller till exempel ÅHS styrelse skulle fatta beslut i klump om att "den, den och den" överförs till ett arbetsavtalsförhållande. Arbetsgivarrepresentanten måste kommunicera med den enskilde som man överväger att överföra till arbetsavtalsförhållande. Det handlar om att hålla en dialog och en kommunikation.

När detta är gjort och arbetsgivarrepresentanten är övertygad om att den här personen definitivt bör överföras till ett arbetsavtalsförhållande, kan arbetsgivaren fatta ett sådant beslut. Samtidigt måste man ge den överförda en besvärsrätt, ett rättsskydd. Det handlar i första hand, som ledamoten Mogens Lindén nämnde, om möjligheten att exempelvis vid allmän underrätt väcka talan. Om det visar sig att det var fel att göra så, kan det uppstå skadeståndsskyldighet för arbetsgivaren i förhållande till arbetstagaren.

Jag är också lite osäker på om det kanske till och med är så att ett sådant överförande ska åtföljas av en alternativ besvärsrätt, där den överförda kan föra ärendet till förvaltningsdomstolen för prövning. Men det låter jag vara osagt. Åtminstone finns möjligheten att få detta klarlagt vid en civilrättslig prövning inför allmän underrätt.

När det gäller frågan om att övergå från benämningen tjänsteman till tjänsteinnehavare, så kan jag tycka att det är en andrahandsfråga, men som har vuxit sig till en väldigt väsentlig fråga. Jag har grävt en del i detta och i de bakomliggande dokumenten. Jag har dock inte gått så långt tillbaka som ledamoten Wikström befarade, till 2002 och 2004. Jag har inte heller plockat några fikonlöv. Men om man ser till hur det just nu är, exempelvis i Sverige, så är den allmänna politiskt rådande uppfattningen att "tjänsteperson" är ett mer könsneutralt alternativ som inte diskriminerar någon grupp och uppfattas som mer modernt. Man skriver vidare att ett ökande antal organisationer, kommuner med flera har valt att införa "tjänsteperson" i sin terminologi.

När det gäller vad som sker i Helsingfors, där jag fick uppfattningen av ledamoten Wikström att han på något sätt har utgått från en dålig översättning från finskan till svenskan, har jag varit i kontakt med enhetschefen och biträdande enhetschef vid finansministeriets lagberedning. Det är de som bereder ändringsförslag eller en total revidering av rikets tjänstemannalag. Svaret jag fick är: "Vi känner till diskussionen om saken, men det har inte varit möjligt att satsa på frågan i samband med de partiella reformerna. Det har inte heller funnits mandat för detta. Tanken i det här ärendet har hittills varit att vi i något skede skulle ta itu med totalreformen av statstjänstemannalagen, och att frågan skulle behandlas i samband med den." Det är svaret från Helsingfors. Vi ligger lite steget före dem. Den enda orsaken är att de ännu inte har haft behov av att totalrevidera sin stadstjänstemannalag.

Jag vill också nämna två överläggningar i den förra landskapsregeringen, där åtminstone tidigare lantrådet Veronica Thörnroos och minister Christian Wikström var närvarande samt tre ledande tjänstemän, två av dem var Tina Robertsson och ansvarig lagberedare Lotta Wikström och synbarligen också Catharina Granberg, verkar det som. Man skriver: "Det här utkastet till lagförslag var uppe till överläggning i regeringen Thörnroos 24.1.2023. Ingen diskussion kring begreppet tjänsteinnehavare, annat än att det var bra.

Då kan man fråga sig varför varken tidigare lantrådet Veronica Thörnroos eller dåvarande infrastrukturminister Wikström hade några som helst invändningar mot den här ändringen, utan snarare ansåg att det var bra.

Jag vill också gå in på frågan om arbetsrätten och dess behörighet, utan att ta ställning till var det slutligen hamnar med revideringen av självstyrelselagen. Får självstyrelsen eller inte en del eller delar av arbetsrätten?

Man bör ha klart för sig vad som förutsätts bli reglerat i ett arbetsavtal och vad som inte förutsätts bli reglerat i ett arbetsavtal, samt vad som hör hemma i vilket kollektivavtal.

Om lagen nu träder i kraft kommer samtliga nuvarande tjänstemän att få en ändrad benämning till "tjänsteinnehavare". Samtliga som är i arbetsavtalsförhållande förblir initialt i arbetsavtalsförhållande intill dess att man via en separat process eventuellt, som jag tidigare nämnde, överför en eller flera från ett tjänsteförhållande till ett arbetsavtalsförhållande.

Något säger mig att den möjligheten har man haft sedan tidigare. Man kunde redan för länge sedan ha påbörjat en sådan process med att överföra från tjänsteförhållande till arbetsavtalsförhållande för dem som inte utövar offentlig makt, men man har valt att inte göra det. Däremot måste de tjänsteinnehavare som utövar offentlig makt stå kvar i tjänsteförhållande efter att den här lagen har trätt i kraft.

Jag vill också nämna att det för mig känns som om att det här utskottsbetänkandet faktiskt kunde ha förts hit till lagtinget i plenum betydligt tidigare. Utskottet har uttryckligen föreslagit att ta bort den tidsram inom vilken överförandet ska ske, och också den tvingande aspekten av detta. Med andra ord, man har tagit höjd för detta oavsett hur behörighetsfördelningen utfaller i självstyrelselagsrevisionen så fungerar den här lagen lika bra i bägge fallen.

Jag vill avsluta med att det stämmer att de som är i arbetsavtalsförhållande inte får sämre rättsskydd på grund av denna lag. Däremot har deras rättsskydd blivit något sämre på grund av ändringar som riket har gjort i rikets arbetsavtalslag, där man har förändrat förutsättningarna för att säga upp en anställd. Från att det tidigare krävdes synnerligen vägande skäl, har det nu blivit vägande skäl. I övrigt hade ledamoten Egeland bra och uttömmande beskrivning av denna problematik.

Jag slutar här. Förlåt om jag överskred tiden, men det är så sällan.

Tack ledamoten Lindbäck. Det är alltid ett nöje att höra de juridiska formalia tydliggjorda.

Det här att regeringen Orpo och Purra har försämra anställningstryggheten i rikets lag för dem som har arbetsavtal, det är viktigt att komma ihåg den. Den regering är inte särskilt progressiv i mina ögon.

Det här med makt är väldigt svårt. Läkare har makt att skriva A-, B- och C-intyg för sociala förmåner, M1 och att konstatera dödsfall. Men sjukskötare utövar en annan makt också som är otroligt viktigt, som de gör väldigt väl, till exempel att prioritera när en patient ska få en läkartid.

En sjukskötare kan skriva ett sjukintyg för tre dagar. Så när det gäller makt finns det en strikt juridisk (… taltiden slut).

Jag lyssnar med stort intresse på vad ledamoten anförde. Jag har väl i sig ingenting att invända mot det.

Jag vill ta upp ett exempel som rör dödsfall på Brändö eller Kökar. Kan man egentligen delegera hanteringen av dödsfall till hälsovården? I strikt juridisk mening kan man inte göra det. Istället borde en jourhavande läkare åka och undersöka dödsfallet eller transportera den 12 timmar döda kroppen till bårhuset, där läkaren sedan kan utföra sina uppgifter.

Detta är dock en väldigt opraktisk lösning. Här skulle vi kunna ha en mer pragmatisk tillämpning, men det var bara en parentes.

Till den delen kan man med fog ställa sig frågan om vi inte börjar närma oss gränsen för utövandet av offentlig makt när det gäller att fatta ett beslut om dödförklaring av någon.

Att en sjuksköterska ger en spruta till någon som frivilligt vill ta en spruta mot TBE anses inte vara ett utövande av offentlig makt. Däremot, om man injicerar en spruta utan att patienten har gett sitt samtycke, eller till och med emot patientens vilja, anses det vara ett utövande av offentlig makt.

Tack, talman!

Ledamoten nämner att användningen av ordet "tjänsteinnehavare" försvaras med att det är en allmänt rådande åsikt i Sverige. Men det är en politisk åsikt från ett mycket progressivt land. Jag skulle vilja att vi höll självstyrelsen högre än så, istället för att rättfärdiga det med vad man gör med språket i Sverige.

Vi måste komma ihåg att Sverige också förändras. Jag vet inte om de ändrar tillbaka nu, men i sjukvårdsrådgivningen degraderade man kvinnor till "livmoderbärare" eller "menstruerare". Det var det språk man skulle använda för att inte exkludera icke-binära. Så jag ser inte Sverige som ett föregångsland rent språkligt när det gäller självstyrelsen.

Jag ser ingen större mening med att gå i polemik i den här frågan.

Men man kan ändå konstatera att till den del Åland överhuvudtaget ser något annat land som rättesnöre eller föregångsland så är det nog snarare Sverige än Finland, i alla fall.

Tack, talman!

Om detta är jag enig. Men om man ska se Sverige som ett föregångsland så är det bättre att titta på den icke-politiska delen som till exempel Svenska Akademin.

Vi har resonerat lite olika och kanske lite förbi varandra. Jag hör vad ledamoten Egeland säger och han hört vad jag har försökt förklara. Jag nöjer mig med det.

Tack, fru talman!

Jag tycker att det var bra med det klargörande som ledamoten kom med, att vi är en föregångare i de här frågorna när det gäller att ändra språkbruket. Det är precis så det är. Vi ändrar före Finland. Vi ändrar före Sverige, men vi vet inte om det kommer att förändras där. Det finns något slags hörsägen som ledamoten har tagit reda på genom att höra olika tjänstemän i Stockholm och i statsförvaltningen, om jag förstod honom rätt.

Det är en stor skillnad mellan detta och lagstiftning. Vi är på alla sätt och vis föregångare. Varken Finland eller Sverige har gjort dessa förändringar än. Vi får se om det händer i framtiden. Som det är nu är det vi som driver detta framåt.

Jag tänkte också ta upp det som ledamoten pratade om, nämligen överläggningar, och att vi kan ha en sådan diskussion när vi börjar prata om vad som sägs under överläggningarna i utskottet. Just i den här frågan, som ledamoten hänvisade till från förra mandatperioden, låg mitt fokus på att minska visstidsanställningar inom vården. Det var det som var viktigt under den perioden för min del. Det var det inte mitt lagförslag.

Tack värderade talman!

Ledamoten Wikström, det är möjligt att olika ledamöter, landshövding och övriga medlemmar i den tidigare landskapsregeringen fokuserade på olika delar av det tilltänkta lagförslaget. Det är ändå så att detta lagförslag i princip var klappat och klart när den nuvarande landskapsregeringen tillträdde. Deras uppgift var i stort sett att slutförädla det innan det skickades vidare. Det är därför det togs upp i överläggningen – ett färdigt utkast till lagförslag i den förra landskapsregeringen.

Men jag vet inte om det är värt att dess mera ägna tid åt den frågan. Jag vill också betona eller nämna detta, men det kanske jag måste göra i nästa replik.

Tack, fru talman!

Lagtinget är den granskande makten och ska granska det som landskapsregeringen gör. Jag måste säga att det sätt som ledamoten Lindbäck och flera andra resonerar på, ger intryck av att det här är klart och tydligt. Det låter som ursäkter för situationen. Istället för att försvara varför man gör det, säger man att detta var klart och att vi antog det bara.

Jag har hela tiden påpekat att det var landskapsregeringen som antog det här lagförslaget med den aktuella språkbenämningen. Vi hade en debatt här i lagtinget där denna problematik lyftes. Sedan flyttades frågan till utskottet, där ni har haft utförliga diskussioner. Jag har personligen talat med ledamoten Lindbäck och ledamoten Jansson, som inte är här idag, om denna fråga.

Den situationen där man påstår att det skulle vara klart sedan tidigare, håller inte. Jag förstår inte varför man använder ett sådant resonemang. Istället borde man motivera varför detta är viktigt och varför det ska göras.

Värderade fru talman!

Jag ska försöka fatta mig kort. Det är två saker jag vill ta upp.

Det första är att när jag tog del av det här lagförslaget, som den nuvarande landskapsregeringen har presenterat, står det ganska kort att det föreslås att man övergår till benämningen "tjänsteinnehavare". Anledningen till detta är att man vill uppnå ett könsneutralt begrepp. Det var detta som fick mig att börja undersöka varför det inte kunde ha varit mer uttömmande. Jag fick veta att detta blev klarerat vid en överläggning, och därför valde man kanske att hålla sig kort från lagberedarens sida i den allmänna motiveringen. Detta är den ena sidan av saken.

Den andra sidan, som jag hoppas hinna nämna, handlar om att i utskottet, där detta var en het fråga om det ska heta "tjänsteinnehavare" eller "tjänsteman", så enades man i utskottet om (… taltiden slut).

Tack, fru talman!

Tack, ledamoten Lindbäck! Jag tycker att ledamoten höll ett bra och tydligt anförande som lade mycket fakta på bordet, särskilt när han lyfte fram anställningstryggheten. Det handlar i första hand om de åtgärder som regeringen i riket har vidtagit.

Det är också värt att notera att större delar av oppositionen ideologiskt stöder sådana här partier, så jag vill förtydliga att det inte är Socialdemokraternas fel.

Jag tänker att ledamoten får fortsätta att svara på sitt andra resonemang om han vill. Jag har för närvarande inget annat att anföra.

Värderade fru talman!

Det var ett ganska hett diskussionsämne i utskottet när det gäller tjänsteman och tjänsteinnehavare. Utskottet enades därför om att vända sig till den självstyrelsepolitiska nämnden för att efterhöra vad den självstyrelsepolitiska nämnden står för. Jag var själv närvarande i nämnden och vi enades om begreppet tjänsteinnehavare. Det hade varit speciellt om utskottet hade gått emot vad nämnden uttryckte.

Om ledamoten Wikström, som inte var närvarande, anser annorlunda så må han väl göra det.

Det är spännande att sitta här i lagtingets sal idag. Under hela den här diskussionen har det kommit mycket kritik mot Socialdemokraterna för att vi sysslar med någon slags identitetspolitik. Men jag tror att vi sitter ganska lugnt och stadigt här i våra stolar.

Jag är också, precis som ledamoten Lindbäck, med i den självstyrelsepolitiska nämnden och har varit delaktig i den här behandlingen, och det ni säger stämmer.

Tack, talman!

Då är vi åtminstone två som har suttit i nämnden, och fick intrycket av att nämnden var enhällig i sitt stöd för användningen av begreppet "tjänsteinnehavare".

Talman!

Tidigare replikant sa just att det har varit en spännande diskussion här. Det som jag tycker är mest intressant är att den tidigare landshövdingen, som nu är medlem av Liberalerna, bryter mot den hederskodex som tidigare har gällt i relationen lagting - landskapsregering. Lagtingsledamot Peter Lindbäck börjar nu citera vad som har sagts bakom lyckta dörrar i en politisk överläggning.

Låt mig säga några saker: Det här lagförslaget har processats i tolv år, och det har varit många landskapsregeringar involverade i det.

För det andra vill jag rikta en fråga: Är det här systematiserat nu? Att den nuvarande landskapsregeringen sitter och efterfrågar tjänstemän om vad den tidigare landskapsregeringen har sagt bakom lyckta dörrar? Den frågan intresserar mig stort.

Värderade fru talman!

Ledamot Veronica Thörnroos, jag förklara bakgrunden. Jag har uteslutande pratat med den ansvariga lagberedaren som handhade ärendet i den förra landskapsregeringen. Från henne fick jag detta dokument, som innehåller anteckningar från överläggningen och vad som där sades. Jag är osäker på om jag borde ha nämnt lagberedarens namn.

Talman!

Jag kan inte, som tidigare lantråd, acceptera ett sådant förfaringssätt. Jag kommer att ta den här frågan vidare med förvaltningschefen vid Ålands landskapsregering. Är det verkligen så att tjänstemän ska sitta och informera om vad som sagts bakom lyckta dörrar i en tidigare landskapsregering, då tror jag att vi är inne på en mycket farlig väg.

Jag vill också påpeka att rubriksättningen, att gå från tjänsteman till tjänsteinnehavare, var ett av de minsta problemen som vi hanterade i landskapsregeringen. Jag vill vara tydlig med att säga att den här frågan inte var klargjord i landskapsregeringen. Det fanns ingen godkänd stämpel på det här lagförslaget, så att insinuera det här i lagtinget är inte bra.

Jag kan också nämna att det finns ett stort antal lagförslag som inte har kommit vidare hit, trots att de var färdigprocessade. Varför är det så, månntro?

Värderade fru talman!

Jag vill återigen betona att jag är intresserad av att förstå vad som ligger bakom de relativt korta meningarna och formuleringen om att övergå till det könsneutrala begreppet "tjänsteinnehavare".

Jag fick svar på mina frågor, inklusive informationen om att det här har handlagts åtminstone två gånger i samband med den tidigare landskapsregeringens överläggningar. Om det sedan är rätt eller fel, må väl framkomma. Jag upplever i alla fall inte att jag har begått något tjänstefel.

Talman!

Som tidigare lantråd kommer jag nu att respektera den hederskodex som finns, det vill säga att man inte nämner tjänstemän vid namn. Man talar inte om vad som har diskuterats under överläggningar, och man lyfter det definitivt inte från talarstolen i Ålands lagting, oavsett hur mycket ledamot Nina Fellman nu suckar.

Det jag egentligen ville säga är att jag understöder ledamoten Mogens Lindén förslag om bordläggning av ärendet. Tack.

Tack, talman!

Jag ska fatta mig mycket kort. Det ante mig att den här dagen skulle komma, när man tar upp att självstyrelsepolitiska nämnden har varit eniga. Det är väldigt många gånger som vi i självstyrelsepolitiska nämnden är oeniga, säkert fler gånger än vad vi är eniga.

Jag har vid flera tillfällen tagit upp att jag vill reservera mig eller anmäla avvikande mening i självstyrelsepolitiska nämnden. Jag har fått höra att man inte gör det i självstyrelsepolitiska nämnden, eftersom det bara är ett yttrande.

Jag har också begärt att vi i självstyrelsepolitiska nämnden ska ha ett möte där vi går igenom allt detta. Vad ska man göra när man har en avvikande mening? Som det har låtit nu kan man inte göra någonting, eftersom det bara är ett yttrande.

Även Moderaternas ledamot Mika Nordberg har tagit upp det här problemet, det var säkert för ett och ett halvt år sedan nu, men vi har fortfarande inte rett ut vad som gäller.

Självstyrelsepolitiska nämnden var absolut inte eniga i det här, och det finns många sådana ärenden där vi inte var eniga. Tack!

Ärendet bordläggs eftersom ledamot Lindén, understödd av ledamot Thörnroos, har föreslagit bordläggning till den 27 maj 2026.

Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden?

Jag föreslår att ärendet bordläggs till nästa plenum.

Jag understöder ledamot Påvals förslag.

Omröstning kommer att verkställas om bordläggningstiden.

Omröstningspropositionen ställs så att den som röstar för bordläggning till nästa plenum röstar ja; den som röstar för bordläggning till den 27 maj röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

Omröstning.
Talmannen röster ja.

Omröstningen utföll:
14 ja-röster
6 nej-röster
4 avstod
4 frånvarande

Lagtinget har beslutat att bordlägga ärendet till nästa plenum den 29 april 2026.