Remissdebatt

Talmanskonferensen föreslår att ärendet ska remitteras till finans- och näringsutskottet. Dessutom föreslår talmanskonferensen i enlighet med arbetsordningens 48 § 3 mom. att lagtinget ska besluta att social- och miljöutskottet ska lämna ett utlåtande om ärendet till det beredande utskottet. Kan förslaget godkännas? Godkänt. Ärendet kommer att remitteras till finans- och näringsutskottet.

Diskussion.

Tack, fru talman! Bästa lagting!

Det handlar alltså om lagen om distribution av alternativa drivmedel och byggande av energieffektiv laddinfrastruktur. Detta faller väl in i den tidigare diskussionen om det föregående ärendet, som också handlar om klimatarbete och EU:s ambitioner för den gröna omställningen.

Den här lagen har tidigare varit uppe i en annan tappning här i lagtinget för några veckor sedan. Vi bedömde att vi skulle återta lagen för att göra ytterligare en Ålandsanpassning av direktivets tolkning och även utveckla lagförslaget med en omvärldsanalys. Nu är den tillbaka i lagtinget för behandling, vilket är bra eftersom vi behöver komma i mål med lagstiftning på det här området.

EU:s direktiv om laddinfrastruktur strävar efter att utveckla strukturer för elektrifiering och övergång till alternativa bränslen. Det är en del av Fit for 55-paketet som infördes 2021 och som nu systematiskt övergår i implementeringsfasen. Medlemsstaterna ska på sina territorier säkerställa att laddstationer avsedda för lätta fordon finns tillgängliga för allmänheten, och dessa ska tas i drift under de kommande åren.

Med denna lag upphör den åländska lag som har funnits sedan 2017. Lagen pekar på att medelstora och stora företag samt myndigheter med mer än 20 parkeringsplatser ska erbjuda laddningsmöjligheter i enlighet med direktivet. Landskapsregeringen har valt att göra en så Ålandsanpassad tolkning som möjligt av direktivet för att anpassa den till våra småskaliga förhållanden och myndigheter och kommuner. Detta gör att kostnaderna kan spridas över en längre tid och att Åland får en laddinfrastruktur som är ändamålsenlig för brukarnas behov.

Vad innebär då EU:s definition av medelstora och stora företag? Stora företag har mer än 250 anställda och en årsomsättning som överstiger 50 miljoner euro. Medelstora företag har färre än 250 anställda, men fler än 50, och en balansomslutning som är lägre än 43 miljoner euro. Små företag, som vi har flest av på Åland, har färre än 50 anställda och en årsomsättning eller balansomslutning som inte överstiger 10 miljoner euro. Småföretag är alltså undantagna från detta direktiv. I praktiken innebär det att stora och medelstora företag med 20 parkeringsplatser torde inte vara fler än tio här på Åland.

Myndigheter som påverkas av direktivet är sådana som äger byggnader som inte är avsedda för bostäder, men som har mer än 20 parkeringsplatser i anslutning till byggnaden. Dessa myndigheter ska senast den 1 januari 2027 säkerställa att det installeras minst en laddningsstation för normal eller snabbladdning av elfordon för minst 10 % av parkeringsplatserna, eller försätta minst 50 % av parkeringsplatserna med ledningsinfrastruktur för sådan laddning, så att det i ett senare skede kan möjliggöra installation av laddningsstationer för normal eller snabbladdning av elfordon.

Myndigheter som äger sådana byggnader ska innan den 1 januari 2033 säkerställa att kablar för installation har dragits fram till minst 50 % av de parkeringsplatser som ansluter till byggnaden. Bestämmelserna tillämpas endast på byggnader där energi används för att påverka inomhusklimatet och byggnader som är anslutna till elnätet. Bestämmelserna omfattar därför inte kulturhistoriskt värdefulla byggnader eller byggnader som används för daghem, äldreomsorg, idrott och fritid samt kultur- och utbildningsverksamhet.

Detta innebär att Mariehamns stad, landskapets myndigheter, ÅHS, landskapsförvaltningen och eventuellt Jomala och Finströms kommuner har sådana byggnader som omfattas av direktivets bestämmelser. Det ligger naturligtvis i både företags och kommuners intresse att skapa en ändamålsenlig infrastruktur för elbilsladdning. Det är något vi på Åland bör använda denna lagstiftning till att åstadkomma.

Vi försöker betona en proportionalitetsprincip och anpassning till det åländska samhället i vår tolkning av direktivet, men det är ändå viktigt för Åland att vi säkerställer att det finns snabbladdningsmöjligheter för elbilar, både för åländska brukare och för turismens behov. Många företag ser det som en konkurrensfördel att kunna erbjuda snabbladdning, och därför finns det redan sådana stationer på Åland, och fler avser att installera.

Att ha en laddstation innebär också att man ska ha en betalningsmetod, prissättning och det medföljer vissa rapporteringskrav, precis som när man har en bränslemack. Detta handlar ju om tankstationer för elbilar, så det är viktigt att påtala att samhällets roll här är att skapa möjligheter för installation och att säkerställa att det finns tillräcklig energiförsörjning.

Vi har också stödmöjligheter i landskapsbudgeten för dem som vill installera snabbladdare. Men fortfarande, lika lite som landskapet tillhandahåller bensinmackar; så är det inte landskapets uppgift att tillhandahålla laddstationer. Däremot kommer Fastighetsverket, Långnäs hamn och andra bolag och myndigheter som lyder under landskapet att vidta åtgärder och göra de installationer som krävs.

Man arbetar för närvarande med detta, både i Långnäs hamn där man kommer att installera två stycken 22 kilowattsladdare, och man utreder också större laddkapacitet för bussar och långtradare. Fastighetsverket samarbetar med landskapets myndigheter för att säkerställa att dessa frågor tillgodoses. Tack, fru talman!

Talman!

Jag känner igen det här resonemanget att man Ålandsanpassar efter direktiven. Det jag saknar är ju då förstås fortsättningen på det svaret. Man lägger sig på en miniminivå och gör undantag för daghem, skolor, äldreomsorg och kulturverksamheter på landsbygden där vi inte har bra kollektivtrafik idag. Hur motiverar landskapsregeringen det här? Hur tänker man sig att de som jobbar inom de här verksamheterna ska ta sig till och från jobbet? Räcker det med att ladda bilen hemma på natten om man har en elbil och att ta sig till jobbet och tillbaka och fortsätta ladda? Finns det något bredare tänk? Eller handlar det bara om att man ska lägga sig så på miniminivå som möjligt, så att det inte ska kosta kommunen någonting?

Det är säkert en befogad fråga, och det är slutsatser man naturligtvis kan dra.

Men när vi tittade på det här, utifrån enskilda exempel som säkert kommer att presenteras här i debatten, så blev det lite absurt. I en by i ett samhälle där man har samlat alla de här verksamheterna, så skulle kanske behöva bygga mellan 15 och 20 laddstationer. Det fick liksom lite absurda konsekvenser.

Det vi ska åstadkomma på Åland, och som jag hoppas ligger i både kommuners, myndigheters och företags intresse, är att få en ändamålsenlighet i den här utbyggnationen.

Tack, talman! Jag håller med om det. Men det som blir så klurigt är att se hur detta bidrar till en ändamålsenlig utbyggnad när vi tar en bit i taget och hör om de absurda exemplen där det skulle krävas 15-20 laddare i en liten by.

Därför tycker jag att begreppet "Ålandsanpassad laddinfrastruktur" inte borde handla om att vi jagar minimi­kraven i direktivet för att lösa det för den här gången. Sedan går vi vidare till nästa fråga där vi återigen jagar minimi­kraven, vilket kostar tid och så lite som möjligt för kommunen.

Jag efterlyser faktiskt en annan ansats: en Ålandsanpassad laddinfrastruktur och en Ålandsanpassad transportsektor överhuvudtaget. Åland borde ju vara mycket lämpligt för en utbyggd kollektivtrafik, ett genomtänkt gång- och cykelnätverk, vägnätverk, samordning, delningstjänster och så vidare. Var finns den visionen?

Tack, fru talman!

Nej, definitivt inte att jaga den minsta möjliga lägsta tröskeln. Jag är helt enig i det. Däremot bör vi sträva efter att hitta det bästa möjliga fokuset för att uppnå resultat som är förnuftigt, så att pengarna hamnar på rätt ställe. Vi måste satsa på rätt områden för rätt publik.

Jag tycker att visionen ska vara att du ska kunna rulla iland i en hamn på Åland. Du ska kunna ladda din bil i hamnar. Det ska finnas en karta med laddstationer så att ingen bil står utan laddmöjligheter. Det är visionen, och det är det som är förnuftigt att sträva efter.

Tack, fru talman!

För det första vill jag säga att det är bra att landskapsregeringen justerar den här lagstiftningen från det som tidigare föreslogs. Det var faktiskt helt uppåt väggarna, precis som ministern har sagt, och det är väldigt bra att vi nu gör dessa förändringar.

Åland är en ö med korta avstånd, vilket gör det ganska perfekt anpassat för att äga en elbil som man kan ladda hemma. Det behöver inte finnas alltför många laddstationer för oss som bor här, i alla fall som jag ser det. De nya moderna elbilarna får bara kraftigare och kraftigare batterier.

Den här möjligheten till snabbladdare som vi pratar om här är nog i huvudsak avsedd för de som kommer hit temporärt och saknar möjligheten att ladda på natten.

Jag vill också fråga ministern om vi nu har satt det här lagförslaget på en miniminivå när det gäller EU-direktivet, eller har landskapsregeringen planerar att öka kraven på något håll? I min mening behöver den här typen av direktiv vara på miniminivå.

Vi har försökt anpassa oss till våra lokala förhållanden så långt som möjligt, vilket man kanske kan kalla den lägsta möjliga nivån. Istället arbetar för att säkerställa att vi kan bygga en ändamålsenlig infrastruktur med gällande laddmöjligheter på Åland.

År 2017 gav vi ut stöd för destinationsladdare, snabbladdare. Tekniken har sedan dess utvecklats så pass mycket att de laddare som då installerades nu har avvecklats. Det kräver att ny teknik kommer fram, inklusive betalningslösningar och system som både är i drift och säkerställer rätt prisnivåer.

Att upprätthålla dessa snabbladdare är en affärsidé som inte är så lätt att gå med vinst på i dagsläget.

Tack, fru talman!

Jo, det stämmer. Det blir förstås svårare för privata näringsidkare att faktiskt tjäna pengar på de offentliga laddpunkter som byggs. Det leder till en ökad konkurrens och kanske ett skifte i hur man tankar sitt bränsle. Det är inte längre den privata sektorn som ordnar det, utan en allt större andel av den offentliga sektorn som ansvarar för denna typ av infrastruktur. Jag vet inte, men det verkar så när jag ser på utvecklingen.

Jag tänkte också fråga ministern: När nu landskapet, om jag förstår henne rätt, går in och via sina myndigheter installerar laddare vid verksamheterna, kommer man då också att ta betalt på ett marknadsmässigt sätt? Jag tyckte att ministern var inne på det här, men det är viktigt att vi har en teknikneutralitet och inte uppmuntrar till exempel gratis laddning för de anställda. Jag skulle uppskatta om ministern kunde utveckla resonemanget lite.

Ja, det är väl det som är problemet. Jag tror, liksom många andra, att Åland är en utmärkt plats för elbilar, med korta avstånd och så vidare. Men i dagsläget laddar de flesta ändå hemma, till en prisnivå som är mycket lägre än vad det är vid en snabbladdare.

Jag tror att de flesta elbilsförare tänker på det sättet, och därför blir marknaden för de kommersiella laddstationerna ganska liten, med få kunder just nu. Det är lite av en hönan och ägget-situation: vi behöver infrastruktur som fungerar för att folk ska kunna köpa elbilar, men det måste också finnas tillräckligt många elbilar för att snabbladdarna ska kunna bli lönsamma.

Tack, talman! Tack minister Gunell för en bra presentation av de förändringar som nu har gjorts.

För att inte förlänga debatten vill jag bara passa på att säga att Socialdemokraterna stöder den fortsatta beredningen av det här ärendet.

Tack för det.

Tack, talman!

Tack för presentationen. Jag vill säga att jag tycker det är förnuftigt och klokt av landskapsregeringen att komma med ett nytt lagförslag. Det förra var ju kopplat till kommungränserna, vilket gav ett väldigt märkligt utslag för Åland.

Det andra jag vill ge beröm för är den analys som har gjorts av blankettlagstiftning i förhållande till egen lagstiftning. I kapitel sex måste jag säga att det är riktigt berömvärt, särskilt om jag jämför med det tidigare lagförslaget som låg på bordet idag.

Jag tycker också att det är bra att man har anpassat detta lagförslag för Åland, som man har gjort. Jag tror, precis som tidigare talare har sagt, att de flesta ålänningar, åtminstone jag själv som har en elbil, laddar den hemma nattetid. Men vi borde nog eftersträva att få fler besökare hit och det är viktigt att det finns laddstationer i alla hamnar, även i skärgårdshamnarna.

Tack för det. Absolut, det är något som vi kommer att jobba vidare med. Vi ska ha som vision att verkligen arbeta för att vägtrafiken ska bli grönare. Då måste vi säkerställa att det finns laddinfrastruktur på alla strategiskt viktiga platser där användarna har behov av laddning.

Talman!

Eftersom jag själv har en elbil vet jag att det kan bli lite komplicerat emellanåt när man försöker ladda bilen under resor. Det är liksom ofrånkomligt.

När man kommer in på Åland, via skärgårdsvägen till exempel, oavsett om man kommer via Osnäs eller Galtby, så har man ofta rest ganska långt. Det borde finnas möjlighet att snabbladda t.ex. på Åva och på Kökar, och där tror jag faktiskt att landskapsregeringen måste gå före i bräschen.

Jag ska inte föregripa nästa ärende, men jag såg att landskapsregeringen vill stöd en golfbana för inköp av en gräsklippare och elektrifiera den. Samtidigt kan jag tycka att det kanske är viktigare att vi stöder turistnäringen och våra besökare här på Åland, än att vi fokuserar på en gräsklippare till en golfbana.

Ja, jag tror att det är bäst att hålla ärendena separata när det gäller den frågan. De eftersträvar ju samma sak, att den gröna omställningen ska kunna ske på olika platser på Åland.

Definitivt är målsättningen att vi ska kunna ha eldrivna bussar även på landsbygdslinjerna. De flesta bussar har sin slutdestination i en hamn, vilket gör det väldigt förnuftigt att säkerställa att det finns laddinfrastruktur även för tyngre fordon i ändhamnar.

Tack för det. Det kanske är bra att ändå lite nyanserar lite grann ledamot Kanborgs anförande, de kriterier som gäller för medelstora företag och hur många de de facto är på Åland. Det låter lite grann på ledamoten Kanborg som att det här direktivet omfattar nästan alla företag.

Det är viktigt att understryka att de företag som har över 50 anställda, samt den omsättningsnivå och de 20 parkeringsplatser som krävs, faktiskt inte är så många. Det handlar ju ändå om ett EU-direktiv som ska implementeras.

Jag tycker att vi har försökt hitta en Ålandsanpassning på bästa möjliga sätt, och också dragit ut på tiden för dessa investeringar, ända fram till 2033.

Tack, talman!

Antalet företag är irrelevant. Jag påpekade att det medför kostnader, inte bara vissa kostnader, som man säger i lagförslaget. Det är ett otvivelaktigt faktum som man inte kan bortse ifrån. Kostnader är kostnader.

Vidare, om man läser Europaparlamentets och rådets förordning, så finns det där skrivningar om oproportionella nivåer jämfört med den faktiska användningen. Jag anser att detta ger ett tolkningsutrymme, framförallt eftersom kraven gäller på medlemsstatsnivå.

Därför undrar jag om landskapsregeringen har fört dialog med den finska regeringen när man har tagit fram den här lagstiftningen, eftersom jag anser att det finns ett mycket stort tolkningsutrymme här.

Vi har, som sagt, behörighet på det här området, och därför har vi kunnat göra den här lokalanpassningen av tolkningarna. Det är dock inte irrelevant att påstå att dessa kostnader påverkar företag, även om det i praktiken berör en väldigt liten del av många av dem.

Många förslag ser faktiskt laddning som en service, inte bara som en kostnad. Därför ser vi idag företag som väljer att installera snabbladdare, eftersom det ger dem en konkurrensfördel. Kunderna kanske väljer att handla på det ställe där de samtidigt kan ladda sin elbil. Det finns alltså en kommersiell aspekt i detta som är positiv.

Tack, talman!

Absolut, minister Gunell. Det var precis det jag sade, när det privata tar initiativet själv, då är det väldigt positivt och vi ser sådana initiativ. Det är just de här snabbladdningsstationerna som utgör den främsta konkurrensfördelen för de privata aktörerna.

De långsamma laddningsstationerna för hemmabruk, som nu blir ett krav att installera på parkeringsplatser, kommer troligen inte att tillgängliggöras för hela allmänheten. Istället är det sannolikt att de enbart kommer att vara tillgängliga för personalstyrkan i viss mån. Detta gynnar inte den åländska turismen.

Ja, det är klart att man kan uppmuntra till samåkning och andra metoder som ledamoten framförde. Det är väl ingen dum idé. Men det ankommer förstås på den enskilda individen att nyttja sådana tjänster.

Ledamoten sade också att alla inte kan ha en egen bil, eller om det var en elbil. Jag kommer inte riktigt ihåg hur ni formulerade det. Jag undrar vem som ska bestämma vem som får ha en bil? Det går i alla fall emot min uppfattning om individens frihet.

Tack, talman!

Jag förespråkar inte att vi ska sitta här och förbjuda vem som har bil.

Vårt arbete här handlar om att främja andra sätt att transportera sig. Det som ligger närmast till hands och som kanske har de lägsta frukterna att plocka är att se till att vi får en fungerande kollektivtrafik. Det handlar inte bara om infrastruktur, fordon och enkla betalningssystem, utan vi måste också vara medvetna om att det handlar om att förändra vår inställning till saker och ting. Vi är så vana med att köra bil själva, och det är ingen snabb lösning att ändra det beteendet. Men vi måste våga satsa på till exempel kollektivtrafiken för att kunna förändra våra vanor.

Talman!

Jag vill återgå lite till ämnet bilen. Vi vet att runt 90-95 % av en elbil kan återvinnas, vilket är en högre siffra än för en fossildriven bil. Den som är medveten om sina val kan dessutom ladda sin elbil på ett grönt sätt i de allra flesta fall. Därför anser jag att vi inte behöver anklaga dem som välja bil som transportmedel, oavsett anledning.

Tack, talman!

Nej, jag vill inte stå här och bara skuldbelägga elbilsägarna och förarna. Som sagt, Hållbart Initiativ stöder den här lagstiftningen eftersom vi ser nödvändigheten av den. Jag ville bara problematisera övergången från fossildriven privatbilism till eldriven privatbilism och att det inte kan vara den ultimata lösningen; vi måste fortsätta ställa om vårt transportsystem.

Skulle alla köra sin egen bil så kommer resurserna inte att räcka till, även om bilarna idag går att återvinna på andra sätt.

Talman!

På det sätt som ledamoten talar får jag intrycket av att han skulle trivas i ett kommunistiskt samhälle där man har femårsplaner och staten planerar allt i detalj. Man genomför planen, reviderar den och gör en ny plan. Det är lite det intrycket man får när man hör ledamoten tala.

Det har aldrig lyckats i historien att bete sig på det sättet. När marknaden styra, det är det absolut bästa sättet att styra vart resurser ska gå.

Så det här pratet, jag tycker att det är skrämmande om många prenumererar på den tanken. Men det verkar inte finnas så många som tänker så.

Ledamoten talar om att vi ska ha bussar istället för bilar och det visar också på en ganska bristfällig förståelse för de olika behoven. Bussen uppfyller ett behov, men kan aldrig konkurrera med bilen, för bilen erbjuder saker som kollektivtrafiken aldrig kommer att kunna göra, framförallt inte i ett utpräglat landsbygdssamhälle som Åland.

Tack, herr talman!

Marknaden löser mycket, särskilt om det finns modiga politiker som sätter ramarna för hur marknaden och dess spelregler ska fungera. Det har varit Hållbart Initiativs linje hela tiden, både här på Åland och när vi arbetar med de gröna frågorna på EU-nivå. Politiken ska sätta ramarna för näringslivet och marknaden att verka, och då gör marknaden sitt jobb.

Vi kan inte fortsätta med en slapphänt undantagspolitik där vi tror att vi kan leva på näringslivet, när vi i själva verket bara skjuter fram problemen. Marknaden kan lösa många saker, men vi har just konstaterat från olika håll i den här salen att marknaden inte har sett att det finns tillräckligt med laddinfrastruktur på Åland.

Ska vi bara konstatera att det är upp till andra att lösa detta, eller ska vi ta ansvar för den här delen av infrastrukturen också härifrån?

Tack, herr talman!

Det är kanske den punkten där vi har någon slags enighet, om snabbladdarna för turisterna; att det behövs kanske någon till av dem. Även om det redan finns, så finns det ganska goda möjligheter, åtminstone inom tätbebyggda områden. Det är väl det vi är eniga om.

Men ledamoten pratar så mycket om planer och att planer ska till, och sedan ska de förverkligas, så man undrar vad han egentligen menar.

Jag tror att det finns en skillnad här, en ideologisk skillnad, där vi gärna ser en lite mindre stat eller landskap. Vi anser att människorna själva bör bestämma över sina pengar, snarare än att landskapet ska detaljstyra vart resurserna ska gå och på så sätt anpassa och skapa ett fint samhälle.

Det goda samhället byggs av individer och företag som gör sitt bästa, inte av politiker som tror att de vet bäst vad som ska göras och vart pengarna ska gå. Det blir ofta fel.

Tack, talman!

När vi pratar om att ställa om det åländska transportnätet och möjliggöra för folk att ta sig fram på Åland, även utan bil, så handlar det om att frigöra folket, om man säger så. Där har vi valfriheten. Som det är nu har du ingen valfrihet; du måste ha en bil. Punkt.

Att kalla Hållbart Initiativs vilja att ställa om det åländska trafiknätet som någon slags kommunism, så det är bara paller.

Talman!

Det är en intressant debatt det här. Om alla är överens om att det är viktigt att vi kommer ifrån Ålands rykte som ett U-land för elbilar, så borde vi också tillsammans fundera på hur vi kan lösa den här frågan.

Det är landskapsregeringen som ska ge en plan till lagtinget om man anser att detta är viktigt. Om landskapsregeringen saknar kapacitet att leverera en plan eller ett förslag, så är det självklart att vi från oppositionen kan lägga fram ett initiativ, en fempunktslista, där vi föreslår att ett partnerskap med rederierna ska inledas. Lyft telefonen och diskutera hur vi tillsammans kan stärka Åland som elbilsdestination. Saken är ju den att elbilsladdare finns på Åland, men de är koncentrerade kring Jomala och Mariehamn, och det är inte där de behövs idag.

Tack, talman!

Tack, ledamoten Wille Valve. Det är just det resonemanget som ledamoten för, som jag också är ute efter.

Man lokaliserar ett problem, en utmaning, och då måste man, ur olika aspekter och med flera faktorer i beaktande, ta sig an det. Det handlar inte bara om att dutta eller måla lite här och där beroende på vad som råkar trilla in.

Så jag stöder ledamotens resonemang.

Ja, och det tycks inte finnas någon gräns för hur mycket man kan problematisera det här och hur stort man kan göra det. Men till syvende och sist handlar det ju inte om särskilt många laddstationer.

Enligt min personliga mening handlar det om att få till stånd något i Berghamn och något i Långnäs. För det ändamålet borde man kunna diskutera med det privata näringslivet och se vilka förutsättningar och intressen som finns i de trakterna.

Tack, talman!

Jag valde att problematisera frågan lite mer än ledamoten Valve, eftersom jag diskuterade problemen med privatbilismen i sig.

Det finns en korrelation mellan det som ledamoten Valve säger och det jag säger. De åtgärder vi vidtar, även de konkreta, tydliga och relativt enkla åtgärderna, ska hänga ihop med det långsiktiga målet. Det handlar om att vi i stort sett måste komma bort från de upplägg och strukturer i vårt samhälle som inte är hållbara på sikt.

Tack, talman!

Tack, ledamot Röblom!

Det är nog lite obehagligt att lyssna på ledamot Röblom under den här mandatperioden. Det verkar som att vi rör oss mot ett samhälle som bygger på alltmer totalitära inslag, där individens frihet och ansvar ska begränsas så mycket som möjligt. Det är vi politiker som vet bäst, särskilt om man bor i tätorten Mariehamn. Då vet man verkligen bäst.

Kollektivtrafik är ett ämne som har kostat många miljoner. Ganska många, faktiskt. I måndagens debatt förkastade ledamot Röblom ekonomisk tillväxt, det var inte bra och det är fult med BNP. Men nu föreslås en ännu större kollektivtrafik, fler cykelvägar, fler laddstolpar och samhället ska betala. För vilka pengar? För BNP och tillväxt är något vi inte bör ha.

Med långa tänder, herr talman, svarar jag på detta. Jag sade inte här att samhället inte behöver pengar och det ena och det andra, utan jag ville också problematisera.

Lika självklart som det är för Holmberg och andra här att rapa fram ordet "tillväxt" utan att överhuvudtaget reflektera över vad man egentligen säger med det, så lika viktigt är det att ifrågasätta. Vad menar vi med det? Vilken tillväxt vill vi ha?

På samma sätt ifrågasätter jag privatbilismen, eftersom det är helt klart att det inte kommer att hålla i längden. Men då blir Holmberg provocerad. Vi ska tydligen inte kunna ifrågasätta sådana här dogmer och självklara narrativ om hur vi bygger vårt samhälle, för då är man kommunist eller så är man bara ett pallerarsul i största allmänhet.

Talmannen påminner om språkbruket här i plenum.

Tack, talman!

Tack ledamot Röblom. Jag tycker att ledamoten överreagerar. Jag finner ledamot Röblom som en av de absolut trevligaste människorna här i salen. Man ska inte blanda sak och person, så ta inte illa upp.

Men jag tycker att ledamot Röblom måste ta ansvar för det som ledamoten säger i talarstolen. Tittar vi lite bakåt i historien här i lagtinget, så var faktiskt Hållbart Initiativ en del av landskapsregeringen men valde att hoppa av. Jag börjar förstå varför. Man kan inte bara kasta ur sig saker utan att ha förankring i dem. Det måste finnas en förankring.

Det ska vara lätt för alla 30 ledamöter att stå och säga vad man skulle vilja ha, men man måste också ha täckning för det. Cykelvägar har aldrig byggts så mycket som de har byggts på Åland, till exempel. Cykelplaner är på gång. Laddstolpar är på gång. Men det måste också finnas en förankring i verkligheten och den tycker jag att ledamoten saknar många gånger just nu.

Tack, talman!

Att jag påpekar vikten av en fungerande kollektivtrafik kan ju inte bedömas som något jag bara slänger ur mig utan grund. Jag har hört detta från många håll i den här salen.

Vi behöver satsa på gång- och cykeltrafik. Det är bra att det görs, men det är inget särskilt unikt med det.

Jag tror att det som provocerar Holmberg och andra är att jag vidgar diskussionen och ifrågasätter saker ur ett bredare perspektiv. Det verkar som att det börjar ryka ur öronen. Men jag ser det som min uppgift, som ledamot för Hållbart Initiativ, att ställa även de obekväma frågorna.

Diskussionen är avslutad.

Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.