Enda behandling

Talmannens förslag är att ärendet inte remitteras för utskottsbehandling. Fortsatt diskussion.

Tack, talman!

Tack ledamöter och eventuella lyssnare och åhörare! Jag ska se till att jag hinner säga allt jag tänker här.

Lever vi i en tid med allvarliga miljöhot? Det finns människor och organisationer som förnekar detta och hävdar att det alltid har funnits domedagsprofetior, att vi lever i de yttersta dagarna. Man talar om hysteriska klimatalarmister, och det finns också grupper som menar att vacciner är ett hot mot folkhälsan, eller att det pågår ett folkutbyte i Europa. Globalisterna sägs hålla på att ta över världen. Men jag är övertygad om att alla i Ålands lagting inser allvaret i miljökrisen.

Det finns ett antal tipping points. Nyligen publicerades nio sådana, varav en möjligen har överskridits, nämligen korallreven. Två har förbättrats, det gäller ozonskiktet och en viss typ av utsläpp. Men sex verkar gå åt fel håll.

Inom medicinen talar vi om symptom. Vi försöker ställa diagnos, och så kommer det knepiga: terapi. Vad kan man göra när man har en allvarlig sjukdom?

Om vi diskuterar symptom, har vi haft en temperaturökning? Ja, jordens medeltemperatur har ökat med 1,3 grader de senaste 100 åren. De senaste åren har varit de varmaste som någonsin uppmätts globalt. Grönlandsisen förlorar cirka 300 miljarder ton per år. De brända ytorna i Nordamerika har fördubblats sedan 1980. Havsnivån har stigit med 20-25 centimeter sedan 1900. Om glaciärerna skulle smälta helt, skulle havsnivån stiga med sju meter. Hälften av korallreven har troligen dött, och man tror att en eventuell tipping point har överskridits.

Det som kanske är mest alarmerande, vid sidan av allt annat, är att Golfströmmen eventuellt försvagas. Den har i alla fall minskat med 15 % sedan 1900.

Om man inte tror på klimatförändringarna och klimatkrisen, kan man kanske tänka på artdöden. Enligt Världsnaturfonden (WWF) har 73 % av ryggradsdjuren försvunnit mellan 1970 och 2020. Bara som en illustration: människor utgör 36 % av ryggradsdjuren, boskapen 60 %, medan vilda djur bara är 4 %. I Tyskland har flygande insekter minskat med 75 % på 27 år. Om våra pollinerande insekter försvinner, så försvinner också människan. I Kina har man faktiskt delvis försökt använda människor för att pollinera vissa odlingar.

IPBES, som är FN:s organ för biodiversitet och artproblematik, menar att 1 miljon arter är hotade inom flora och fauna de kommande decennierna.

Generalsekreterare Guterres talar inte om en klimatkris, utan han säger att vi lever i en pågående klimatkollaps. Vi har inte sett en massdöd av den här karaktären sedan dinosauriedöden för 65 miljoner år sedan.

Dessutom har vi ytterligare nedsmutsning, mikroplaster i haven, övergödning som vi ser i vår kära Östersjö, PFAS och så vidare.

När det gäller den allmänna biodiversitetsförlusten handlar det kanske främst om rovdrift på urskogar. I dagens Hufvudstadsbladet fanns en artikel med rubriken "Valet mellan snabba cash och biologisk mångfald". 93 % av Sveriges skogar har någon gång varit kalhyggen. Det pågår en rovdrift på naturen. Det här är ett symptom.

Men då kommer vi till diagnosen: Vad beror det på? Det som kallas etiologi. Både IPCC och IPBES bedömer att detta är antropogena förändringar. Det är alltså människan som har skapat detta genom fossil energiförbrukning, överexploatering, avverkning av urskogar, kolsänkor, rovdrift, rovfiske, överkonsumtion och nedsmutsning.

På Åland har vi en konsumtionsnivå som skulle fordra fyra jordklot. Det har man även i Sverige och Finland. Mänskligheten har kanske aldrig haft det så materiellt bra, men biosfären har aldrig varit så hotad som den är nu.

Kan vi ha en oändlig tillväxt på en ändlig planet? "Anyone who believes in indefinite growth on a physically finite planet is either mad or an economist”. Jag citerar David Attenborough. Jane Goodall säger detsamma likasom Johan Rockström, bland annat från Potsdam Institute.

Hur förhåller vi oss till detta? Fortsätter du att röka, så kanske vi måste amputera dina ben, säger vi åt patienten. Med en smygande temperaturökning så kanske du kan koka en groda?

Vi har ofta en benägenhet att förtränga allvarliga hot. Flytväst, cykelhjälm och säkerhetsbälte är triviala saker. Ohälsosamma vanor: alla vet ju att man inte ska röka, men man gör det ändå. Då ställer jag den retoriska frågan: Mår ungdomar dåligt på grund av klimatalarmister? Jag skulle säga att det kanske är tvärtom. Vi vuxna tar inte hotet på allvar, vilket gör ungdomarna förtvivlade.

Vi har Greta Thunberg som har gjort en stor insats. Det finns en stor ungdomsrörelse som "Reclaim the Street" och allt vad de heter, en klimatrörelse. Det är viktigt att man artikulerar och lyfter upp detta problem istället för att blunda. Det må sedan gälla klimatkris, artdöd, psykiskt illamående eller kvinnomisshandel. Vi måste alltid lyfta fram detta.

Men det finns något som heter kognitiv dissonans. Vi bortförklarar saker för att minska obehaget. Vi kanske fokuserar på att diskutera plastkorkarna på lemonadflaskor istället för att diskutera de verkligt allvarliga hoten.

Så kommer jag in på det knepiga, och där har jag inget som helst svar, och antagligen ingen annan heller. På 70-talet trodde studentvänstern på revolutionen. Avantgardet skulle fixa lyckoriket. Vi vet hur det gick, men hela samhället måste samverka. Vi som individer, den politiska makten och näringslivet. Vi måste erkänna och bli varse problemet.

Några inslag: en del kan tro på marknadens osynliga hand, att den löser dessa problem. Och visst, utsläppsrätter kan tveklöst bidra och vara miljövänliga. Men marknadens drivkraft är avkastning, inte hållbarhet eller rättvisa. Så marknaden löser ingenting per automatik.

Konsumentmakt? Ja, en hållbar konsumtion är oerhört viktig med närodlat, återanvändning och cirkulär ekonomi. Här måste vi lyfta fram och vara stolta över vårt förnämliga Emmaus på Åland.

Men kan vi fortsätta konsumera som vi gör? Jag kan erkänna att jag städade min garderob i helgen och hittade 60 T-skjortor jag hade köpt, som fanns i olika högar. Det är också absurt.

Sedan finns det de som tror på ekomodernism, att tekniken löser allt. Visst, vi kan fortsätta med vår nuvarande privatbilism, men bara vi alla byter till elbil. Så är det inte. Vi har flest bilar per capita, har jag fått för mig, på Åland, 250 per 1 000 invånare.

Men innovationer är viktiga, tveklöst. Men de har en baksida. De stora datorhallarna som är kopplade till AI har visat sig förbruka otroliga mängder energi och vatten för avkylning.

Jag brukar skämtsamt säga att politiker sjunger en ny variant av Internationalen: "Från mörkret stiga vi mot ljuset och digitalisering åt alla nytta bär." Det är en otrolig naivitet. Digitalisering är ett hjälpmedel, men det är ingen lösning, inte heller AI, vi kan ha nytta av det. En del tror att vi ska ha en upplyst despoti. Vi ska ha vetenskapsmän som bestämmer, men miljödiktatur är knappast heller vägen till hållbarhet.

Jag har ingen lösning. Lagstiftning behövs, och på det sättet är detta ett viktigt dokument.

Men vi måste inse att miljöhoten hänger samman med vår samhällsekonomi. Ett oljeberoende land kommer naturligtvis att försöka sälja sin olja. En ort med fiskodlingar vill tona ner riskerna för nedsmutsning och eutrofiering. Skogsbolag vill kalhugga.

Nu kommer jag till slutet. Miljökrisen beror inte på elaka, illvilliga, okunniga människor, utan på samhällsekonomins logik och drivkrafter. En kapitalist vill helt legitimt få avkastning på investerat kapital, självklart. De flesta krig har ekonomiska drivkrafter. De följer en logik mer än ondska. Trumps kidnappning av Maduro handlade nog mer om oljan än viljan att skapa demokrati. Så även det pågående kriget i Iran. Det finns en bakomliggande agenda som är kopplad till ekonomiska intressen. Putins invasion av Ukraina handlar nog också i hög grad om imperialism. De ökade militära spänningarna i världen har tveklöst en koppling till den globala miljökrisen, tillgången till sällsynta jordartsmetaller, råvaror men även marknader.

En hållbar samhällsekonomi handlar också om fördelning av ekonomins avkastning. Är det rimligt att ett tiotal personer, som Bezos, Musk, Zuckerberg och Gates, har samma förmögenhet som de 4 miljarder fattigaste? Hållbarhet handlar också om rättvisa och solidaritet.

Men en fråga tar det politiska etablissemanget inte ställning till: att kejsaren är naken och inte vet vad kejsaren heter? Kejsaren heter BNP. En oändlig tillväxt är inte möjlig på en ändlig planet. Det borde envar begripa. Men varken socialdemokratin, vänstern eller miljörörelsen förmår riktigt kritisera kapitalismen och dess drivkrafter, vilket delvis hänger samman med att alla länder som kallar sig socialistiska har utmynnat i politisk diktatur och miljökatastrofer.

Vi ser en ökad ojämlikhet i världen. Enligt debattören Andreas Cervenka är Sverige det land inom OECD där ojämlikheten har ökat snabbast. Hållbarhet handlar om miljö, rättvisa, solidaritet och fördelning.

Nu håller jag på att avsluta. Det finns mycket viktiga fakta i landskapsregeringens klimatpolitiska meddelandet, 121 sidor med värdefull information. Men i ärlighetens namn ingen djupare analys om orsakerna till miljökrisen, och än mindre hur vi ska lösa de stora utmaningarna. Jag har inget svar på det.

Självstyrelsen i all ära, men vi måste samverka i Norden, i Europa och EU, och med Afrika, Asien, Amerika, Oceanien och Australien.

På lilla Åland blir vår uppgift i hög grad att skapa ett livskraftigt, resilient lokalsamhälle med ett stort inslag av närproducerad föda, närproducerad förnyelsebar energi, återanvändning, cirkulär ekonomi, gemensamma lösningar, samåkning, kollektivtrafik och så vidare.

Ett hållbart, rättvist och solidariskt samhälle ska inte vara toppstyrt, utan det bygger på genuin demokrati som innefattar alla medborgare, som bör ha ett inflytande i sin vardag. Politik är alldeles för viktigt för att överlåtas enbart åt proffspolitiker. Hållbarhet är en angelägenhet för var och en av oss. Tack, talman!

Tack, talman!

Ledamoten Lindén brukar ofta ta upp att vi lever mitt i ett klimat där det inte bara handlar om kris, utan om kollaps – klimatkollaps.

Att vi har förlorat 73 % av ryggradsdjuren, det har vi fått höra flera gånger här från talarstolen. Jag skulle vilja fråga ledamoten: Vad är den främsta anledningen till att vi har förlorat så stor del av ryggradsdjuren? Hur kommer det sig att dessa ryggradsdjur har dött ut? Hur stor är kopplingen till klimatkollapsen som han beskriver? Vi har en temperaturökning på 1,3 grader. Hur många djur har utrotats på grund av dessa 1,3 grader? Och hur stor del av dessa djur tror han har försvunnit på grund av habitatförlusten?

Jag tackar ledamoten för en väldigt relevant fråga. I Afrika har 76 % av ryggradsdjuren försvunnit. I Asien är siffran ungefär 60 %, i Nordamerika 39 % och i Europa cirka 35 %.

Det är i Afrika som de största miljöhoten har uppstått, och detta hänger också samman med att endast 4 % av djuren är vilda; resten utgörs av människor och vår boskap. Detta beror på att vi är många, men också på att vi har en samhällsekonomi som inte fördelar ekonomiavkastningen på ett rättvist sätt.

Tack, talman!

Just fördelningen av medel är en fråga som jag är helt övertygad om att ledamoten skulle kunna diskutera i många timmar. Det är oklart för mig hur detta har lett till den stora artdöden, som jag för övrigt absolut tar på allvar, särskilt när det gäller pollinerande arter.

Men ledamoten brukar klumpa ihop detta med klimatkatastrofen. Om man läser hans egna källor framgår det att det inte är klimatkatastrofen som är boven i dramat. Snarare handlar det om nedsmutsning, förlust av biologisk mångfald, habitatförluster och överexploatering.

Tack ledamot Egeland. Jag har förståelse för ledamotens synpunkter. Jag tycker att det här med klimatkris, klimat och väder är svårt att förstå. Det finns många som känner likadant, inklusive jag själv. Därför tror jag att vi måste förlita oss på expertisen.

Det är väldigt svårt att se IPCC som en gigantisk lögnmaskin. De lyfter gång på gång fram den enorma artdöden och påpekar att den är antropogen på olika sätt, genom nedsmutsning, temperaturökningar och så vidare.

Jag tycker att artdöden är mycket mer gripbart. Den är lättare att förstå eftersom den är så otroligt bokstavligt.

Jag tror att vi alla som har simmat i Östersjön också har sett konsekvenserna av nedsmutsningen, särskilt eutrofieringens konsekvenser.

Men allt det här (… taltiden slut).

Tack, fru talman!

Tack, ledamoten Lindén, för ett i mångt och mycket intressant och bra anförande.

Det enda jag vill ta fasta på är när ledamoten säger att han inte har några lösningar på problemen. Jag tycker att ledamoten kanske klipper av resonemanget om de stora utmaningar vi står inför och det arbete vi gör här på Åland. För allt hänger ju ihop.

Ta till exempel debatten om vårt Östersjön, som blir mer och mer övergödd. Ju mer övergödd den blir, desto mindre koldioxid kan Östersjön binda. Här kopplar alltså vår vattenlag direkt till det som ledamoten pratar om.

Samma sak gäller skärgårdstrafiken. Jag står för att vi ska elektrifiera den för att minska utsläppen. Det är också en konkret åtgärd. Vi har en klimatlag som kan styra vår klimatpolitik, vilket är en annan viktig aspekt. Hamna inte i fällan att klippa bort det stora resonemanget, som ledamoten för, med det vi gör här.

Ja, tack, ledamot Röblom. Som jag nämnde tidigare är lagstiftning viktig, men den är inte tillfyllest. Jag har en motfråga till ledamoten Röblom: Tror ledamoten på en oreglerad kapitalism?

Nej, fru talman, det gör jag inte, och det har vi åtminstone inte sett här i Norden på länge.

Det som jag tänker på, och som är kopplat till det jag nämnde i mitt eget anförande, är att vi hela tiden måste komma ihåg vilka krafter som ligger bakom dessa frågor. Det är klart att det ligger i den fossila industrins intresse att vi ska bry oss mindre om klimatfrågan. Det ligger i intresset för de företag som har tjänat miljarder genom åren på att vi släpper ut mycket koldioxid, och de vill inte att vi ställer om till förnybar energi.

Det är uppenbart att det också finns ett intresse hos dem som, av olika orsaker, krampaktigt håller fast vid den gamla ekonomiska modellen. Vi sitter här på kammaren och ser saker på sociala medier som får oss att tvivla på expertisen. Vi ifrågasätter de 99 procent av forskarna som säger att klimatfrågan är något vi måste ta på allvar, och istället tycker vi att vi kan sitta och ha våra egna åsikter om det.

Tack ledamot Röblom. Det här tyckandet är väldigt farligt, och vi ska vara kritiska mot vetenskap. Tidigare fick den som upptäckte lobotomierna Nobelpriset. Vi har också Macchiarini. Men vetenskap ifrågasätts med bättre vetenskap, inte med tyckande. Det är den stora skillnaden.

Det är inte alls sant att det i huvudsak fungerade bra i Norden. Nej, det gör det inte. Vi kan titta på våra fiskodlingar, närmiljön och eutrofieringen och så vidare. Vi har ett stort antal mycket allvarliga miljöproblem även i Norden.

Vi ska naturligtvis använda lagstiftningen så långt det går. Dessutom tror jag att vi måste ha en stark kraft underifrån som påverkar alla makthavare, både ekonomiska och politiska.

Tack, talman!

Ledamoten Lindén lyfter många olika aspekter i sitt anförande. Jag tycker att det är intressant att lyssna på dem som pratar ideologiskt. Det gör mig glad, och jag känner att jag skulle vilja ha tio repliker på det här, men jag ska försöka hålla mig till två.

Jag känner också en stor olycka över att kapitalstarka män startar krig i världen om resurser och att de förstör miljön. Det delar vi helt och hållet.

För ett par dagar sedan tittade jag på en dokumentär av en naturfilmare som pratade om artdöden i världen. Han hade filmat vilda djur ute på savannen, där man trodde att de befann sig i sitt naturliga habitat. Men när han filmade visade det sig att de egentligen var inne i en storstad. Det är ganska skrämmande att se hur vi har trängt undan allt. När man filmar natur måste man ibland fejka för att det inte ska synas.

Tack, ledamot Eckerman. Jag tror att vi båda anser att ideologiska diskussioner är viktiga.

Jag är kritisk mot vissa delar av socialdemokratin. Vi kan ta Göran Persson som exempel, om man nu får nämna namn här. "Den som är satt i skuld är icke fri" och det är han som har byggt hela tanken, för om Persson hade fått bestämma så skulle inte keynesianismen existera. New Deal skulle aldrig ha existerat.

Vi måste investera i långsiktiga lösningar i vårt samhälle. När vi talar om Ålands ekonomi, så är den inte miserabel. Det enorma sparbeting vi ser nu för Ålands hälso- och sjukvård är fullkomligt absurt. Vi har ingen statsskuld, vi har 100 miljoner i PAF-kassan och en väl rustad pensionsfond.

Eftersom ledamoten Lindéns anförande inte handlade om ÅHS eller statsskulder så tänkte jag svara på en fråga som ledamoten Lindén hade i sitt anförande.

Du nämnde att du hittade en massa oanvända T-skjortor i ett skåp. Jag föreslår att vi lever efter en ny regel: varje gång ledamoten Lindén köper ett nytt plagg eller en ny sak, så ska minst fem liknande plagg eller en hel kasse gå till välgörenhet eller säljas. På så sätt slipper vi problemen med överflöd. Det är en väldigt bra regel. Om du ska köpa en ny kavaj, måste minst fem stycken eller en hel kasse föras till en loppis. Jag utmanar ledamoten Lindén, så får vi se hur det ser ut i garderoben om ett halvår.

Tack, ledamot Eckerman. Jag tar mig an den här utmaningen. Sedan jag kom in i lagtinget har jag betalat 50 euro i månaden till "Läkare utan Gränser".

Tack, fru talman!

När jag lyssnar på ledamoten Lindén och hans resonemang om hur illa ställt det är i världen, blir jag mer fokuserad på de lokala aspekterna av hans budskap.

I politiken handlar allt om prioriteringar. När man prioriterar en sak, innebär det att man nedprioriterar något annat. Vi lever i en värld med ändliga resurser.

Trots ledamotens påstående om att situationen är som han beskriver, måste vi inse att om vi ska prioritera klimatet, som ledamoten tycks vilja, så måste vi nedprioritera något annat. Jag tycker att ledamoten pratar väldigt lite om vad vi faktiskt ska göra ytterligare framöver. EU ställer redan idag mycket hårda krav på oss, vilket i praktiken driver upp kostnaderna för oss som bor här.

Så, vad är ledamotens åsikt? Ska vi sätta in mer pengar på klimatåtgärder, eller vad menar han egentligen?

Tack ledamot Wikström. Jag var på årsmöte "Rädda Lumparn" i fredags. Jag fick höra begreppet "performativ hållbarhet", dvs. man gör en performance och säger att det här är hållbart men ibland blir det skenbart.

När det gäller en gigantisk vindpark så är jag rädd för någonting som kontrolleras av multinationellt storkapital och som inte står under demokratisk kontroll.

På det lokala planet ska vi understöda små företag, mellanstora företag, ha lokal förnyelsebar energi och försöka skapa ett resilient lokalsamhälle.

Vi går mot mycket osäkra tider. Är vi bara beroende av en Sverigekabel eller Finlandskabel så lär nog vårt rådjurskött i frysen smälta. Vi behöver lokala lösningar.

Tack, fru talman!

Vad jag menar rent konkret, vi kan ta ett exempel, så nyligen har vi beslutat att avsätta 50 miljoner euro för att konvertera fem gamla färjor till klimatneutrala alternativ. Det är en kostsam åtgärd, och samtidigt kan vi läsa i tidningarna om hur sjukvården kämpar. Det finns ett stort behov av att spara pengar om vi ska få ramverken och budgetsystemen att gå ihop.

Det är ett konkret och lokalt exempel på hur vi kan fördela våra resurser. Å ena sidan kan vi satsa pengar på att konvertera färjor, och å andra sidan kan vi välja att investera mer i sjukvården, vilket skulle innebära att vi kanske inte kan konvertera så många färjor.

När man pratar om ideologiska förtecken vill vi alla leva i en helt utsläppsfri värld utan nedskräpning och så vidare. Men jag försöker alltid att förankra mig i det konkreta lokalsamhället. Hur ska vi göra prioriteringar, och vad kan vi göra för att komma framåt? Det är kanske det jag saknar i ledamotens anförande.

Tack, ledamot Wikström. Jag är medveten om situationen. Jag har inga lösningar, men jag vill bara påpeka att kejsaren är naken. Evig tillväxt är inte möjlig.

Det finns lokala kopplingar som vi måste ta hänsyn till. Hur ska vi skapa de mest resilienta lösningarna för vårt åländska lokalsamhälle? Jag är övertygad om att vi kommer att gå mot mycket, mycket svåra tider. Hur det kommer att se ut, det tror jag ingen vet.

Jag känner en stor vånda, och det kanske beror på min personlighet – jag har en tendens att tro på katastrofer. Som ung socialist trodde jag att revolutionen skulle lösa alla problem, men det tror jag inte längre. Jag bedömer att förutsättningarna för att det kommer att gå åt helvete tyvärr är ganska stora. Men jag tror att det finns lösningar, om vi vågar se vilka problem vi har. Tyvärr diskuterar vi ofta triviala detaljer, som till exempel korkarna på lemonadflaskor.

Talman!

Klimatfrågan är i dag en självklar del av den politiska vardagen. Men mitt i alla mål och scenarier är det viktigt att stanna upp och fråga: Hur ser klimatarbetet faktiskt ut i praktiken? Det är med den utgångspunkten jag läser klimatmeddelandet – som en redovisning av vad som faktiskt görs och vilka resultat som uppnås här på Åland.

Inom el- och energiområdet ser vi en tydligt positiv utveckling. År 2025 minskade elförbrukningen något – från 300 till 295 GWh. Importen av el minskade och exporten ökade. Produktionen från sol- och bioenergi steg och vindkraften låg kvar på en stabil nivå.

Det mest anmärkningsvärda är ändå att 99,98 procent av den el som matades in i det åländska elnätet under fjolåret kom från förnybara energikällor. Den fossila oljans andel var endast 0,2 promille.

När jag själv under studietiden började intressera mig för energifrågor så var nätanslutna vindkraftverk fortfarande något nytt här i Norden. Det gjorde att jag fick vara med och skriva historia. I början av 1990-talet togs initiativ till Ålands första moderna vindkraftverk på Sottunga. Jag hade förmånen att leda det pilotprojektet.
Vindmöllan Vinghals 1 producerade omkring 450 MWh per år – ungefär 60 procent av Sottungas elbehov.
Pilotprojektet blev starten på den utveckling som gjort att åländsk vindel i dag motsvarar över 60 procent av hela Ålands årliga elbehov.

Det visar något viktigt. Utveckling börjar ofta i liten skala. Men den kan växa – organiskt och kontrollerat – genom långsiktiga beslut och genom att ta vara på våra naturresurser, som den goda vindpotential vi har på Åland.

Utvecklingen inom solenergin på Åland är också tydlig. År 2014 fanns endast 4 kW nätanslutna solceller på Åland.
När el- och energistrategin togs fram sattes målet att nå 17 MW till år 2030. I dag finns redan 21 MW installerat.
Målet har alltså nåtts i förtid – från 4 kW till 21 000 kW på ungefär tio år. Det visar hur snabbt utvecklingen kan gå när tekniken mognar och när det finns tilltro till att installera egen elproduktion nära konsumenterna ute i elnätet.

Allt detta är naturligtvis på många sätt mycket positivt. Åland har på relativt kort tid byggt upp en mycket hög andel förnybar elproduktion. Men samtidigt måste vi beakta skillnaden mellan energibehov och effektbehov i elsystemet. En hög årlig energiproduktion är ingen garanti för att tillräcklig eleffekt finns tillgänglig när vi behöver den som mest.

Som Kraftnät Åland ofta påminner om är deras uppdrag att varje sekund hålla balans mellan produktion, import och förbrukning i elsystemet.

Elsystemet måste fungera hela tiden – varje sekund. Utmaningen märks särskilt under kalla vinterdagar.
Då är förbrukningen hög. Samtidigt kan den väderberoende elproduktionen (vindkraft och solel) vara låg eller t.o.m. obefintlig vissa stunder. I de situationerna blir tillräcklig stamnätskapacitet avgörande i kombination med tillgång till reglerbar eleffekt.

Om vi vill fortsätta på den inslagna linjen och öka den lokala elproduktionen ytterligare så måste investeringar i produktion därför gå hand i hand med investeringar i elnät, energilagring och smarta system.
Elsystemet fungerar nämligen bara när alla delar samverkar:
– produktion
– lagring
– distribution
– och användning.

Talman, en styrka i klimatmeddelandet är att det betonar genomförande och uppföljning. Klimatarbetet vinner inte på att ständigt formulera nya mål. Det viktiga är att utveckla det som fungerar och dra nytta av våra lokala förutsättningar.

År 2025 producerade Åland cirka 71,5 procent av sin årliga elförbrukning lokalt. Med den utveckling vi sett är det realistiskt att sätta målet att Åland år 2030 producerar elenergi motsvarande åtminstone hela sin egen årliga förbrukning. Det betyder inte att vi ska isolera oss från det nordiska elsystemet. Åland kommer även fortsättningsvis att behöva vara en del av den nordiska elmarknaden.

Men en bättre balans mellan produktion och förbrukning är fullt möjlig – förutsatt att vi som sagt samtidigt säkerställer nätkapacitet och systemstabilitet.

Slutligen, talman, klimatmeddelandet aktualiserar också frågan om styrmedel, inklusive en åländsk klimatlag.
Ambitionen är förståelig. Men en klimatlag i sig producerar naturligtvis varken grön el, bygger elnät eller installerar energilagring. Det gör investeringar, det gör teknik och det gör fungerande energisystem. Därför är genomförandet så viktigt och direkt avgörande. Det behövs förutsättningar för verkstad och näringslivsutveckling.

Talman, slutorden får bli: Det handlar ytterst om att gå från ord till handling. Tack, talman!

Tack ledamot Mansén som är väldigt kunnig på det här området.

Vi kan säkert bli helt självförsörjande på förnybar energi i det vi förbrukar på Åland. Det som vi förbrukar på Åland är mycket som är tillverkat i Kina eller i Bangladesh med kolkraft. Vi måste koppla det till vår konsumtion. Hela frågan om vår konsumtionsnivå är otroligt stor, allt som vi går ut med från ett köpcenter utanför stan. Hur mycket finns på soptippen eller på vindar och i källare och samlar damm? Vi måste se också vad vi konsumerar.

Tack, talman!

Ledamoten tar det lite längre när det handlar om konsumtion i sin helhet. Jag håller med om att vi måste minska konsumtionen.

Men i mitt anförande fokuserar jag nu på de förutsättningar vi har lokalt för att utveckla våra styrkor. Det handlar om att övergå till förnybar elproduktion och energiproduktion. Åland har vissa förutsättningar för detta, och det är något vi bör ta till vara.

Tack ledamot Mansén. Ja, det finns goda förutsättningar. Jag hade ett förslag om att omvandla stenkrossen till ett stort sandbatteri. Det skulle kunna försörja hela Horelliområdet och Lotsgatan med energi. Ta upp det, ni som är i staden!

Ja, det var ju ett exempel på energilagring. Visst, de är intressant på många sätt. Det finns mycket att utveckla framöver.

Tack, fru talman!

Ledamoten talar om vårt energisystem och hur mycket pengar vi har satsat på att utveckla det här på Åland. Det finns ett exempel, Långnabba, som jag tror att ledamoten nämnde.

Det lät som att vi ska fortsätta att investera pengar för att nå en ännu högre grad av självförsörjning här på Åland.

Jag undrar hur mycket mer pengar vi ska ta från den offentliga sektorn för att utveckla detta? Om det var det som ledamoten menade så får han gärna förtydliga om han anser att vi ska fortsätta att satsa mycket pengar på att uppnå en ännu högre självförsörjningsgrad när det gäller lokalproducerad, förnybar energi eller inte.

Tack, talman!

Jag menar att en ökning av självförsörjningsgraden när det gäller energi innebär att pengarna stannar kvar på Åland. Under min tid med energifrågor har jag sett en betydande förändring. När jag började arbeta med dessa frågor handlade det främst om import av energiproduktion, som mestadels kom utifrån eller från ett dieselkraftverk i Mariehamn, i kombination.

I dag distribuerar vi energiproduktion ute bland konsumenterna. Vårt energisystem, när det gäller överföring och elsystemet, innebär att vi har produktionen nära konsumtionen. Detta kräver att vi ställer om förutsättningarna och skapar en infrastruktur som möjliggör denna utveckling successivt.

Det kostar självklart samhället, men det är faktiskt ett sätt att utveckla Åland för ålänningarnas bästa.

Tack, fru talman!

Vad jag menar är att det måste finnas en balans mellan vad som är nyttigt och effektivt när vi använder offentliga medel, och vad som är vettigt att avstå från. Jag kan inte säga exakt var gränsen går för när vi bör sluta bygga mer lokalt producerad energi.

Vi har sett, särskilt under den kalla vintern, att vi importerat en stor mängd energi, som ledamoten nämnde, när det inte räcker till. Någonstans måste vi ställa oss frågan: Vad är nettonyttan här? Är det värt att fortsätta bygga ut lokalproducerad förnybar energi, eller bör vi förlita oss på import? Vad är det ekonomiskt smarta valet att göra?

I dagsläget har vi kommit till den punkten att vi behöver fokusera mycket på infrastrukturen, att bygga ut den. Detta gör det möjligt att producera mer lokalt. Genom att bygga ut elinfrastrukturen får vi också möjlighet att använda den för överföring mellan till exempel Finland och Sverige, när det gäller stamnätet. På så sätt kan vi också sänka kostnaderna för alla förbrukare på Åland. Det är ett sätt att utveckla samhället och sänka kostnaderna för individerna.

Tack, talman!

Det är svårt att beräkna klimatutsläppen, som flera har varit inne på, på grund av många olika faktorer. En av dessa faktorer är tillförlitlig data. Hur jämför man data mellan länder? Hur ser en varas hela kretslopp ut, från produktion till avfall eller återvinning? Vad är indirekta utsläpp och vad räknas som klimatneutralt och vad räknas inte som klimatneutralt, till exempel kärnkraft eller biodrivmedel?

Särskilt svårt att beräkna är kanske kolsänkorna och hur dessa kolsänkor ska vara nettopositiva för klimatet. En kolsänka är helt enkelt ett naturligt eller konstgjort system som tar upp koldioxid. De viktigaste kolsänkorna är växter av olika slag som återfinns i skog, mark, hav, på våra åkrar och i våra odlingar.

Vi i Norden har stora kolsänkor, då en stor del av våra länder är obebyggda och har stora skogar. Men i dag beräknas kolsänkorna, i min mening, ofta till vår nackdel, då de betraktas som helt naturliga och inte kan räknas till godo till fullo när vi pratar om våra utsläpp.

I stället antas det att om man exempelvis hugger ner en skog, så ökar utsläppen, trots att man direkt återplanterar skogen. Efter 8-13 år blir en ny planterad skog nettopositiv för klimatet. Det hela beror på hur man räknar, och det finns inget vedertaget sätt att beräkna kolsänkor. Det gör att bokföringen, som man kallar det, är avgörande för om en kolsänka är nettopositiv eller nettonegativ för klimatet.

Förenklat kan man säga att en referenspunkt används för att beräkna utsläpp från skogen. Var referenspunkten placeras avgör hur klimatpositiv eller negativ skogen de facto är. Det här sättet att räkna skiljer sig mycket mellan de europeiska länderna. Till exempel räknar Sverige och Finland olika. Här på Åland använder vi Finlands sätt att räkna, vilket gör att skogsbruket hamnar i sämre dager när det gäller hur det påverkar klimatet. Jag menar att vi i stället borde använda det svenska sättet att räkna.

Man kan säga att vi helt enkelt borde använda det sättet att räkna kolsänkor på som är mest nettopositivt när det gäller skogsbruket och lantbruket. Sverige räknar på ett mer nettopositivt sätt än vad Finland räknar. Således är det svenska sättet att räkna bättre för vår del.

Vi har all möjlighet att räkna upptaget från våra skogar, vårt jordbruk och våra äppelodlingar som mer positivt för klimatet än vad vi räknar idag. Det här är viktigt, eftersom beräkningssättet och hur man räknar kan göra att exemplen från skogen och lantbruket uppfattas som positiva eller negativa som helhet för klimatet. Allt beror på hur man räknar.

Jag vill också påpeka att här i Norden krävs det av oss mycket starka åtgärder för att få ner utsläppen från transporter, eftersom vi har väldigt långa avstånd. Vi lyder under samma regler och direktiv som resten av EU, men skillnaden är att vi i Norden har mycket längre avstånd. Vi som bor här på Åland har till exempel utsläppsrätter för handelssjöfarten. Vi har långa transportsträckor och det gör att vi har väldigt mycket kolsänkor. Jag tycker att det är befogat att använda kolsänkorna för att motverka utsläppen från transporterna. Det handlar egentligen bara om pappersprodukter. Varför ska vi i Norden straffas för att vi har långa avstånd och behöver betala mycket högre klimatavgifter för bränsle till våra fordon och fartyg?

Kompensationen av kolsänkor skulle kunna göra - om vi räknar mer positivt - att vi kan åsidosätta en del av de kostnader som vi har för transporter. Vi ska inte bli bestraffade för vårt sätt att bosätta oss och hur vi lever här uppe i Norden.

Jag tycker att när man pratar om kolsänkor så har Nordens särskilda förhållanden inte helt tagits i beaktande när vi beräknar dem. Det är en produkt av människor från större städer som vill se de nordiska länderna som någon typ av naturområde, vilket man lätt får intrycket av när man tittar närmare på det här.

När det gäller insatser som vi ska göra för klimatet, som detta meddelande delvis handlar om, anser jag att den bästa klimatpolitiken för oss på Åland är att satsa på att utveckla jordbrukets och skogsbrukets effektivitet och produktivitet, till exempel våra äppelodlingar, är en helt fantastisk kolsänka.

Att jordbruket skulle vara ett problem ur ett klimatperspektiv är helt beroende av hur vi beräknar våra utsläpp. Personligen tycker jag att jordbruket och skogsbruket bör betraktas som klimatkämpar. De binder kol och vi får också ekonomisk tillväxt i samhället, vilket är jättebra.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga att när vi pratar om ytterligare åtgärder, som flera har varit inne på, att vi ska vara i framkant och att det ska satsas mera pengar på klimatrelaterade åtgärder, så vill jag påpeka att EU redan gör alldeles tillräckligt. Vi behöver inte bidra genom egna lokala satsningar bara för att få ner utsläppen. Som exempel har vi budgeterat för 50 miljoner euro för att konvertera 5 gamla färjor. Vi har också satsat 4 miljoner euro för att konvertera Töftö linfärja, så jag tycker att det bör räcka med dessa klimatrelaterade investeringssatsningar nu.

De påtvingade satsningarna från EU gör redan livet väldigt dyrt för ålänningarna, utan att vi själva här inne bidrar med ytterligare piskor som gör att vi kanske får svårt att finansiera sjukvården, som vi kan läsa om i dagens tidningar. Allt handlar om prioriteringar, och det är viktigt att vi prioriterar rätt. Tack!

Tack, talman!

Ledamoten pratar mycket om kolsänkor och möjligheterna till klimatåtgärder. Jag tycker att det är intressant.

Jag vill också påminna om att vi på Åland gör ganska mycket kring detta, framförallt genom det stora projektet "Kolsänkor på Åland" där man har kartlagt hur mycket kol som finns i skog, jordbruksmark och vatten. Man har analyserat data om kolinlagring och tagit steg i den riktningen. Det mynnade ut i en ändringsbudget eller i den stora budgeten - jag minns inte riktigt vilken budget det var - och där avsatte vi extra pengar för att titta vidare på detta.

Jag tycker att landskapsregeringen har anammat arbetet med kolsänkor. Jag tror absolut att det är en bidragande del i klimatarbetet som vi understöder.

Tack, fru talman!

Det är roligt att man tittar på kolsänkorna och vad man kan göra. Men under den här föreläsningen var det en man, en professor från Lund, som sa så här: Fokusera på att öka produktiviteten i skogsbruket och lantbruket, då binder ni mer kol och får samtidigt tillväxt. Någonstans är det detta som vi behöver ha som ledstjärna.

Vi bör satsa pengar på klimatrelaterade åtgärder, och det är vettigt att vi investerar i att jordbruket får högre produktivitet. Jag vet inte vad man ska göra med 50 miljoner i jordbruket, men om man gör en jämförelse här, så föreställer jag mig att det skulle kunna ha gjorts ganska många investeringar med de pengarna.

Tack, talman!

Jag upplever att det ständigt finns ett fokus på ökad produktivitet inom jordbruket. Det är nästan en förutsättning för att ha ett lönsamt jordbruk, och det är viktigt att man samtidigt arbetar för att öka produktiviteten. Dessa aspekter går hand i hand, och jag anser att Åland är på god väg när det gäller dessa frågor.

Jag tycker att det är klokt att man har budgeterat för detta, och jag är glad över att man har genomfört projektet om kolsänkor som en del av klimatarbetet.

Tack, fru talman!

Jag tror att ledamoten och jag är ganska samstämmiga när det gäller frågan om kolsänkor från jordbruket.

Jag hoppas att vi i framtiden får se färre elektrifieringssatsningar och färre så kallade "rena" klimatsatsningar, och istället satsningar som binder mer kol och samtidigt främjar ekonomisk tillväxt här på Åland.

Tack, talman!

Bästa lagting och övriga åhörare! Jag tänkte säga några ord som på sätt och vis är kopplade till det vi framförde i vårt gruppanförande. Vi måste hela tiden ha i bakhuvudet att EU står för en väldigt liten del av världens växthusgasutsläpp. Finland står för en försvinnande liten del av EU:s andel, och Åland i sin tur står för en ännu mindre andel av Finlands totala utsläpp.

Detta leder mig till frågan: Vad får vi för valuta för pengarna när vi gör klimatsatsningar? Det är en fråga som gemene man kan förstå. I många andra sammanhang använder vi sannolikhetslära och statistik för att se till att de åtgärder som vidtas är effektiva. Till exempel pågår det just nu ett medborgarinitiativ som handlar om screening av kvinnor för att upptäcka risker för bröstcancer. Detta initiativ vill utöka screeningen, men från tjänstemannahåll påpekas det att det inte finns stöd för detta. Det finns ingen statistik som visar att det är en effektiv åtgärd. När det gäller denna del av vår förvaltning och samhällsuppgift används alltså den typen av argument: Är det här effektivt? Är det smart att lägga pengar på det? Vinner vi något på det? Det handlar faktiskt om liv.

Men när det gäller de åtgärder som vi nu ska debattera här idag, det här klimatmeddelandet så verkar det inte finnas en lika stor vilja att använda det tankesättet för att bedöma om det är ett effektivt sätt att använda våra gemensamma medel.

Tittar man globalt har vi en intressant utveckling. Under det senaste året har vi börjat se hur man globalt, i större sammanhang, börjar backa och lite nyansera den klimatreligion som har varit dominerande under många år.

Davossamtalen har länge dominerats av det som jag nästan skulle kalla klimataktivism. Men den här gången sa EU-kommissionens ordförande von der Leyen inte ett ord om detta när världens ledare var samlade. Det handlar inte bara om européerna; Kanadas premiärminister Mark Carney, som tidigare efterlyst ett globalt nettonollåtagande för att lösa klimatförändringarna - som han har kallat för ett existentiell hot - driver nu på utvecklingen av att utvinna mer fossila bränslen i Kanada.

Den nyvalda borgmästaren i New York, en vänsterinriktad demokrat, nämnde nästan inte klimatproblemen utan fokuserade istället på mer konkreta frågor som folk är intresserade av, t.ex. kostnadsökningar, inflation och den typen av frågor.

Jag tror, och jag upprepar det som vi framförde i vårt gruppanförande, att klimatalarmismen börjar stå folk upp i halsen. Därför säger jag att vi ska vara försiktiga med att hålla på med sådant. Vi ska inte hålla på med sådant. Om Obunden Samling fick bestämma mer skulle det bli mindre av sådana här klimatmeddelanden och annat.

Folk är mer intresserade av plånboksfrågor och konkreta miljöåtgärder som de kan se ger direkt resultat här hemma. Man vill gärna att den egna viken inte ska bli föremål för avloppsutsläpp och att den egna miljön ska fortsätta att vara som man är van vid. Vi bör inte lägga pengar på sådant som sannolikt helt saknar betydelse.

Enligt globala undersökningar, som jag och andra hävdar, är detta en global trend just nu. En undersökning visade att intresset för klimatförändringar har minskat rejält, och fler och fler börjar vara övertygade om att människans anpassningsförmåga är betydligt större än vad många styrande politiker hittills har trott. Vi från Obunden Samling hävdar att vi fortsatt kan lita på människans anpassningsförmåga, även ålänningars. Bättre varningssystem, bättre infrastruktur och bättre katastrofberedskap och ett rikare samhälle har generellt lett till att dödsfall på grund av klimatrelaterade orsaker har minskat under en lång tid. Detta är ett bevis på att det inte finns någon anledning att tala om klimatkris eller andra enorma problem, även om världen blir varmare oavsett vad vi gör.

Det kommer alltid att finnas argument för att vi ska göra något, men varför ska vi kräva att andra gör något om vi inte gör något själva? Här vill jag säga att vi ska sluta jämföra oss med stora nationer.

Tittar vi på Kina finns det en gammal myt om att landet håller på att bli grönt. Än idag förser Kina sig med energi genom att förbränna kol och olja. De har ett massivt beroende av fossila bränslen, där ungefär 85 % av deras energibehov täcks av fossila bränslen. Det är viktigt att komma ihåg att kineserna installerar fossilfri energi i stor omfattning och att de är världsledande inom den teknologin som vi sedan blir beroende av, istället för rysk kol och olja. Frågan är vad som är bättre?

Vi ska också komma ihåg att de löften som har givits om att den rika världen ska hjälpa den fattiga världen inte har uppfyllts. Visserligen har det gjorts insatser för klimatarbete i fattigare länder, men ofta har detta skett genom omfördelning av biståndsbudgetar, istället för att direkt hjälpa de länder som är inblandade.

I Tyskland har vi den så kallade Energiewende, där man har avvecklat all kärnkraft och satsat på andra energiformer. Detta har i praktiken lett till att växthusgasutsläppen har ökat.

Sammanfattningsvis kan jag bara konstatera att vi här på Åland, varje gång vi funderar på satsningar och ekonomiska investeringar kopplade till växthusgasutsläpp eller global uppvärmning, måste se oss själva ordentligt i spegeln och fråga oss: Vad håller vi på med? Vad är det vi måste avstå från? Vi kan använda ett liknande sannolikhetsresonemang för att motivera en satsning.

Med de orden tackar jag för mig. Tack, talman!

Tack, talman!

Tack vicetalman för anförandet. Jag tycker att det är intressant att vicetalmannen lyfter fram människors anpassningsförmåga utifrån vad som händer i världen, med olika miljökatastrofer och så vidare. Rika människor påverkas inte nämnvärt av att Östersjön är smutsig, eftersom de kan köpa en pool och njuta av den hemma på gården, oavsett hur heta somrarna blir. Men hur gör människor som inte har råd att köpa en pool, till exempel?

Om det inte finns någon snö på vintern spelar det ingen roll för de rika. De kan flyga bort till Alperna eller någon annanstans där det finns snö.

Så ser verkligheten ut. Klimatkrisen och miljöförstörelsen är också en stor klassfråga, där de rika fortsätter att konsumera sig ur problemen, medan de fattiga länderna blir de mest drabbade.

Hur ser vicetalman på den frågan?

Tack, talman!

Politiker av den sort som lagtingsledamoten Eckerman representerar sysslar med precis det som jag här fördömer.

Här säger du plötsligt att det inte ska gå att simma i Östersjön, och att det inte kommer att finnas snö på Åland. Det är alarmism. Det är alarmism och påståenden som ledamoten sysslar med. Det är just det jag vänder mig emot.

För tillfället finns det ingenting som tyder på att det kommer att bli så. Tvärtom har vi gjort väldigt mycket som har bidragit till att utsläppen till Östersjön har minskat, och att vi har gått åt rätt håll. Det är bara att följa med och titta på statistiken. När det gäller utsläppen av fosfor, till exempel från fiskodlingen, så har det blivit mycket bättre genom åren. Vi har lärt oss och det är människans anpassningsförmåga.

Det är tur att detta parlament är demokratiskt valt så att allas röster får komma till tals och inte bara vicetalmannens egen alarmism om hur bra allting är. Jag tror att det finns många ålänningar och människor runt om i världen som ser följderna av miljökatastrofer.

Som jag nämnde tidigare så tvingas människor att fly från krig som handlar om naturresurser, olja och gas. Det är jätte oroligt i världen. Allt detta hänger ihop på ett visst sätt. Jag anser att situationen är totalt ohållbar.

Men det är bra om Måtar och Obunden Samling har råd att köpa pool så kanske man inte bryr man sig om det går att simma i Östersjön eller inte.

Tack, talman!

Ledamoten Eckerman gör både mig och partiet en stor tjänst med den här typen av uttalanden, där hon kallar mig för alarmist, när jag faktiskt står här och försöker tona ned och säga att det här inte är så farligt som lagtingsledamoten Eckerman påstår.

Jag sade i mitt anförande att det skulle vara bättre att satsa pengar på att få hemvikarna här uppredda och vissa sjöar som är övergödda skulle vi kunna rädda med pengar, istället för att använda dem för att någon skärgårdsfärja ska släppa ut lite mindre kolvätebaserade utsläpp. Det är intressant, men jag tackar och tar emot.

Tack, fru talman!

Det skulle vara skönt om det var så som vicetalmannen säger, att det inte är så jobbigt och hotfullt. Kanske är det så som man ska möta ungdomar och barn, med budskapet att det är lugnt och att vi inte behöver göra så mycket.

Tyvärr är det inte verkligheten. Jag tror inte heller att världens ledare tonar ner den här frågan; den är fortsatt lika aktuell. Det har dock kommit in andra frågor på agendan, som säkerhetspolitik och ekonomi.

Jag undrar om ledamoten Måtar är emot sådana inbesparingar som både sparar pengar och, om det råkar ha den effekten, även minskar koldioxidutsläpp.

Tack, talman!

Jag börjar från slutet, där ministern nämnde att vi är emot vissa saker. Detta är en mycket bra frågeställning som jag tyvärr inte hade tid att ta upp i mitt eget anförande.

Ibland sammanträffar dessa frågor. Vi kan uppnå ekonomiska besparingar genom att till exempel sluta värma upp hus med olja och istället börja använda flis från våra egna skogar. Här kan vi spara pengar och undvika att släppa ut den koldioxid som är bunden i de gamla fossila bränslena. Istället använder vi det som växer och som är mer i linje med kretsloppstänkande. Det är självklart okej.

Det är just den här typen av satsningar som vi bör fokusera på, där vi kan spara pengar samtidigt som vi minskar onödiga utsläpp. Det är absolut vad vi strävar efter.

Men den mer religionsaktiga tillämpningen av miljörädslan och rädslan för växthusgaser, den bör vi undvika.

Det är bra, för det är i huvudsak den typen av satsningar som landskapsregeringen arbetar med, där vi kan spara bränsle, gör att vi också kan spara pengar och skydda miljön. Från 2024 till 2025 har vi sparat 5,6 % på bränsle, vilket motsvarar över 1 000 ton mindre koldioxid.

Nu kommer en ny miljörapport nästa vecka, så att vi kan se hur siffrorna ytterligare kan utvecklas. Om vi ställer om skärgårdstrafiken kan vi minska bränsleutsläppen ytterligare. Vi har rätt mycket kostnader, och just nu är vi ganska oroade över hur budgeteffekten kommer att bli med det ökade oljepriset.

Jag tror att med de resurser vi har bör vi använda dem klokt, så att Åland blir både ekonomiskt effektivare och världen en lite tryggare plats.

Tack, talman!

Att få färjorna att köra mer energieffektivt är en fråga som många regeringar har arbetat med, inte bara den nuvarande. Det är riktigt bra.

Skillnaden ligger i när det ska börja satsas enorma summor pengar i klimatets namn, och när det ska vara stående satsningar på klimatet i form av tjänstemannaresurser och liknande. Det är det vi främst vänder oss emot.

Som jag nämnt tidigare har jag använt uttrycket "religion" för att beskriva detta fenomen, för det är åt det hållet som klimatarbetet har utvecklats. Tycker man inte precis som en mainstreampolitiker i den här salen tycker, så kommer det snabbt anklagelser om att man är en kättare, om vi använder ett begrepp som de flesta är bekanta med. Om man inte följer "klimatreligionen" anses man vara dålig människa på olika sätt och vis.

Vi vänder oss emot detta. Det är viktigt att kunna diskutera dessa frågor.

Tack, talman!

Jag vill bara nämna en sak kopplad till det som ledamoten sa om resiliens och att det är bättre att lägga pengarna på att vara förberedd. Jag tyckte att han nämnde något om klimatet, men det korrekta är att vi bör vara resilienta mot väderhändelser.

Det kan vara värt att påpeka att dödsfallen kopplade till extrema väderhändelser har minskat enormt mycket sedan början av 1900-talet. Det pratas inte så mycket om detta; istället får vi stora rubriker när det inträffar någon form av extremt väder. Men vi bör ha i åtanke att dödsfallen faktiskt har minskat, och detta beror naturligtvis på just resiliensen.

Tack, talman!

Tack för den kommentaren ledamot Egeland. Den är helt korrekt.

Jag brukar också passa på i de här sammanhangen att påpeka att det finns en finländsk doktorsavhandling från 2022, som lades fram vid Helsingfors universitet. I avhandlingen konstateras det att det inte finns något som stöder att vi har fått fler stormar i norra Europa under de senaste 30 åren. Man undersökte alltså alla relevanta data.

Här känns det ibland som om många tror att stormarna har blivit både större och värre, särskilt med tanke på Alfrida för några år sedan. Det finns inga klara vetenskapliga belägg för att situationen i vår del av världen har förändrats. Trots detta får man i media och från många politiker höra att det bara har blivit värre och att det beror på klimatet.

Tack, talman!

Vi från Pro Ålands sida hade inledningsvis inte tänkt hålla något anförande i det här ärendet. Men efter diskussioner vid ett möte fanns det ändå önskemål om att vissa frågeställningar skulle lyftas upp.

Jag vill börja med att säga att vi har ett omfattande meddelande framför oss på 121 sidor. Faktum är att det bara är tio sidor och själva ingressen som mer avspeglar vad landskapsregeringen vill göra. I övrigt är det en sammanställning av vad som har gjorts i andra länder och vad som har hänt tidigare.

Jag tror att det var ledamoten Alfons Röblom från Hållbart Initiativ som sade att detta meddelande skulle kunna fungera som en lärobok för grundskolan. Jag vill kanske inte dra det riktigt så långt, men jag förstår att meddelandet har den karaktär och utformning det har. Det är i alla fall det första meddelandet som lämnas, och det är alltid en process inom förvaltningen innan man hittar sina former för dokumentationen. Det är inget konstigt med det.

Jag tycker att det finns en god intention att lyfta fram klimatarbetet. Visserligen är vi inte speciellt många, men ska vi ha det som utgångsläge i alla våra politiska debatter att vi inte är många, och därför inte ska göra något så då skulle det inte bli mycket sagt i den här salen.

Det jag däremot kan tycka är att det finns mycket visioner i det här. Överlag är det något som denna landskapsregering arbetar med. Man målar gärna med stora penseldrag, men vardagslunken kanske inte är lika intressant.

Jag tror inte att Åland behöver fler visioner i dagsläget; vi behöver mer verkstad. Vi behöver en verkstad som politiskt i större utsträckning tar hänsyn till den verklighet som möter ålänningarna i vardagen.

Låt mig ge er några exempel. Näringslivet, till exempel, är där pengarna kommer in. Nu kämpar man med ett producentansvar som alla är beredda att axla, men man är inte beredd att betala mellan 300 och 1 000 % mer för samma sak som våra närregioner.

Skärgårdstrafiken påverkar alla ålänningar. Jag läste på Facebook att skärgårdstrafikens tankesmedja präglas av kvasidemokrati. Den som inte vet vad kvasidemokratier är kan googla det, vilket jag gjorde.

Hälso- och sjukvården är en annan fråga. Här ska det sparas hårt, vilket skapar stor oro i det åländska samhället när man går ut och säger att eventuellt ska palliativa enheten stängas. Alla som har en sjuk anhörig eller vän tyngs nu av ytterligare oro. Det här seglar förbi.

Jag vill inte gå in mer på utbildningen och den höga ungdomsarbetslösheten, men jag tycker ärligt talat att det inte finns så mycket att arbeta med i det åländska samhället. Kanske borde man lägga lite mindre tid på visionsarbete.

Vi vet också att självstyrelselagsrevisionen har tagit resurser från förvaltningen. Jag har full respekt för det arbete som görs och stöder det till 100 %. Men borde inte fokus vara på det som vi kan påverka här på Åland, inte bara de stora visionerna längre fram?

När jag läser det här så tar jag några exempel. Det är både högt och lågt, en blandad kompott, så ni får ta det för vad det är.

Under rubriken "Klimatförändringar i Finland" skriver man på sidan 25 : "Urbaniseringen och en åldrande befolkning ökar sårbarheten för översvämningar." Jag förstår inte hur en åldrande befolkning skulle öka sårbarheten för översvämningar. Om det nu är så att urbaniseringen ökar sårbarheten för översvämningar - det måste det vara en felskrivning - så vad gör man då? Varför kommer man inte med konkreta förslag? Vi har flera bassänger där vi kan ta emot vatten. Vi höjer kraven för var man får bygga och sätter bredare vägtrummor för att få bort flödesvatten. Men det kommer ingenting konkret.

När det gäller lagstiftningsåtgärder, speciellt utsläppshandel för sjöfart så om jag förstår saken rätt finns dessa pengar redan på konto i Finland, men man kommer inte till skott med Finlands regering. Där vill jag bara uppmana landskapsregeringen att arbeta ännu hårdare än tidigare för att säkra att vi får de pengar vi är berättigade till när det gäller utsläppshandel för sjöfart.

När det gäller trafikförsörjningsprogrammet på sidan 69 är det en jättevacker vision, men det finns inga pengar. Jag ska läsa upp visionen som inte står bakom den här så den är ju mystisk: "En god kollektivtrafik är organiserad så att återkommande behov och sysslor, som att ta sig till och från jobb och skola, handla mat, umgås med släkt och vänner, motionera och delta i föreningsliv eller kulturaktiviteter, är lätta att hantera. Målet med programmet är att underlätta och möjliggöra för boende på Åland och besökare att kunna röra sig på Åland utan bil, och samtidigt bidra till målet att Åland 2035 ska vara klimatneutralt." Det här är en vision som aldrig kommer att förverkligas, inte som ekonomin ser ut här och nu. Men man kanske vill ha med den ändå.

När vi sedan kommer in på fysisk strukturutveckling vill man möjliggöra socialt och miljömässigt hållbara lösningar för människor och företag. Det vill man göra genom förbättrad planeringsberedskap och genomtänkt regional strukturutvecklingspolitik.

Det är få saker som skrämmer mig så mycket som regional strukturutvecklingspolitik. Jag är rädd att man tänker att nu tar vi bort planeringsmonopolet från kommunerna och centraliserar det.

Jag ska hålla mig kort när det gäller skärgårdstrafiken, annars riskerar jag att bli direkt otrevlig i tonen, vilket jag inte vill. Men när man skriver att Axferries ansvarar för utveckling av tonnaget och man har satt målet att minska växthusgasutsläppen för sin verksamhet med 80 % till 2035, vad är det som säger att Axferries vinner upphandlingen? Hur ska man annars kunna göra det? Det förutsätter att de vinner upphandlingen, som fortfarande inte har utbjudits.

Till sist vill jag bara säga att jag tycker inte att landskapsregeringen behöver inleda projektet med Ålands grönstruktur och ta fram en klimatanpassningsplan för Åland. Jag tycker att det finns annat i vår närmiljö som man borde satsa krafterna på. Tack!

Tack, herr talman!

Det är ord och inga visor från ledamoten Thörnroos, som menar att landskapsregeringen totalt struntar i brinnande frågor som handlar om vanliga människor. Det handlar om producentansvar och ÅHS:s effektiviseringskrav och vad det nu var. Hon nämner dessa frågor, men lägger dem åt sidan och engagerar sig inte alls till förmån för stora visioner. Endast sådana drömbilder. Jag tror inte att någon går på det.

Ledamoten Thörnroos, du kan tona ner den retoriken. Vi vet att det arbetas med dessa frågor just nu, både av förvaltningen och ministrarna. Den retoriken kanske vi kan nyansera lite, tänker jag. Att påstå att vi här bara arbetar med våra visioner och att det inte händer någonting, det kan vi se redan i budgetarbetet och i den lista över lagar som har klubbats igenom. Det har hänt saker.

Varför ska man ha den här retoriken? Det känns väldigt onödigt och att man inte litar på att (… taltiden slut).

Talman!

Jag inledde med att säga att det var bra att det kom ett klimatpolitiskt meddelande. Jag nämnde också att jag tror att det kommer att ta ett tag innan man hittar sina former. De facto handlar det om 121 sidor, varav tio sidor är ingressen och resten är en sammanställning av bilagor.

Det jag vill framföra är att jag representerar de människor som kontaktar mig och uttrycker oro över de många problem som finns. Den ständiga oron som hänger över alla organisationer och verksamheter handlar om ekonomin. Det är det som gör folk oroliga. Därför hoppas man att det sätts mer resurser på den praktiska vardagen, där vi faktiskt har en självstyrelse som vi kan hantera och göra det bästa möjliga av.

Jag förstår att vi inte är helt ense i den här frågan, men det är helt okej.

De effektiviseringskrav som finns på alla myndigheter grundar sig i det kostnadstak och den rambudgetering som vi alla här inne har varit med och klubbat igenom i majoritet. Detta inkluderar även ledamoten Thörnroos, som lade grunden för producentansvaret, när hon var lantråd. Lagstiftningen klubbades under ledamoten Thörnroos tid som lantråd.

Jag menar att detta är politik som vi har drivit tillsammans och som vi under flera mandatperioder har arbetat fram. Att den här landskapsregeringen ska stå som ansvarig för allt detta är helt onödigt, tycker jag.

Det arbetas med dessa frågor kan jag nog säga till alla som lyssnar på ledamoten Ja, det här meddelandet är bra, och det är på många sätt jättebra. Speciellt eftersom det också är en beskrivning av nuläget, vad som görs, och inte bara alarmism, som en ledamot ställde sig och sa. Det handlar faktiskt om att vi ska anpassa oss efter den verklighet som kommer och som redan är här, och att vi ska (… taltiden slut).

Talman!

Visst är det så att den lagstiftning som är i kraft nu har tagits fram under förra mandatperioden eller ännu tidigare. Men de facto speglar den inte verkligheten som den ser ut idag. Det är därför den behöver revideras, likt till exempel vallagen som vi diskuterade här tidigare. Där har man kommit underfund med att det inte fungerar, och man försöker nu gå in och ändra det.

Jag vill avsluta med att ställa en fråga till ledamoten och gruppledaren för Liberalerna. Nästa steg är att inleda projektet Ålands grönstruktur och ta fram en klimatanpassningsplan för Åland. Är det verkligen det viktigaste som landskapsregeringen ska fokusera på just nu?

Tack, herr talman!

Det som ledamoten Thörnroos lyfter fram med emfas handlar om en preposition som har blivit fel. Det står "för", men det borde stå "vid". Det ska korrigeras.

Men jag tror inte att det kanske var det allra viktigaste i ledamoten Thörnroos anförande. För mig handlar klimatarbetet väldigt mycket om att spara resurser för samhället.

Det vi ser i dag är att vi upprätthåller en väldigt dyr struktur på Åland med spridda boenden, vilket medför dagliga kostnader för snöplogning, skolskjutsar och så vidare. Vårt samhälle är organiserat på ett sätt som gör det kostsamt.

Det är därför vi behöver en fysisk struktur. Det är därför vi måste arbeta tillsammans, landskapet och kommunerna, för att hitta effektiva lösningar för framtiden så att vi kan spara resurser tillsammans.

Talman!

Ministern har helt rätt i det hon säger, vi har ett spritt boende på Åland. Detta har också varit en medveten och aktiv handling från tidigare landskapsregeringar under en längre tid. Ett kvitto på detta är landskapsandelssystemet som har möjliggjort att även perifert boende i mindre kommuner ska vara möjligt. Så till den delen har vi en samsyn.

Men om man vill skapa större centrum genom regional planering, tycker jag att man bör uttrycka det tydligt. Ett spritt boende kommer alltid att vara mer kostsamt än om man samlar allting på samma ställe. Så är det.

Samtidigt finns det fördelar med ett spritt boende också, att hela Åland faktiskt lever, även om dessa fördelar kanske inte alltid är lika lättmätbara som rent ekonomiska tal.

Nu är det som det är. Men vi har också en situation där det börjar bli ont om pengar. Vi har enorma investeringar som väntar, särskilt på vatten- och avloppssidan. Det är förnuftigt att tänka på hur vi ska organisera Åland som en helhet, så att näringslivet får tillgång till det de behöver.

Kollektivtrafiken kan organiseras på ett vettigt sätt. Här är det viktigt att börja arbeta mer strategiskt, med planer, struktur och en tydlig strukturpolitik. Tyvärr har vi på Åland organiserat oss alldeles för ad hoc, och nu får vi betala priset för det.

Talman!

Ett samarbete kring olika politikområden är alltid rätt under förutsättning att alla får komma till tals, det är också viktigt.

Den organisation som vi valde här på Åland, med 16 kommuner, någon gång på 1600-talet, har tjänat sitt syfte.

När det gäller kollektivtrafiken har landskapet tagit över den och står i princip för alla kostnader. Det finns också möjlighet att styra den. Det finns säkert utrymme för att bli smartare i detta avseende.

Men det är just sådana frågor som man gärna hade kunnat lyfta fram tydligare och gett lite konkreta exempel.

I den här klimatstrategin saknar jag aspekter av social hållbarhet som indirekt påverkas av mycket av det som annars nämns i det här programmet.

Tack, talman!

Kära kollegor och åhörare! Jag vill komma med några personliga inblickar i klimatmeddelandet. Jag vill först förtydliga att jag är definitivt oroad över det globala klimatet. Vi har miljöförstöring, skövlade skogar, allt fler bränder, ökade temperaturer, stigande havsvattenstånd och torka etcetera. Jag tror på forskning i vått och torrt. Jag tror på vetenskap och forskning, oberoende av om det faller in i det egna narrativet eller inte.

Detta klimatmeddelande är digert och det märks att det är många händer och hjärnor som ligger bakom det. Det är många personer som har bidragit med mycket energi och kunskap.

Givetvis ska vi alla göra det vi kan även om effekten i det globala sammanhanget blir ringa

Däremot har jag lite problem med mål och visioner som inte är;
a) Konkreta
b) Avläsningsbara
c) Kopplade till en ekonomisk verklighet

Precis som föregående talare, ledamot Thörnroos, hade jag också skrivit upp den här textsnutten från trafikförsörjningsprogrammet: "En god kollektivtrafik organiseras så att återkommande behov och sysslor som att ta sig till jobb och skola, handla mat, umgås med släkt och vänner, motionera och delta i föreningsliv eller aktiviteter är lätta att hantera" jag rabblar inte upp mer.

Jag har lite svårt för sådana visioner för de blir lite tandlösa. Bland det enklaste som finns är att sätta upp mål och visioner. Men om de inte är konkreta och förankrade i en ekonomisk verklighet så blir det tyvärr bara vackra ord. Risken med att delmålen inte är tillräckligt konkreta är att det hela blir så svulstigt, att det bara blir en tummetott av det hela.

Det här med mätbarhet och konkreta mål, det har jag också nämnt många gånger när vi har diskuterat bland annat bokslut.

Det andra jag ska prata om är skrivningen gällande utfasningen av fossila bränslen.

Givetvis är ett minskat fossilberoende A och O. Däremot tror jag inte vägen för att nå dit är subventioner. I meddelandet står följande: "Utfasningen av olja inom uppvärmning har framskridit väl med hjälp av minskningen av fossila bränslen inom fjärrvärmenäten och de stöd för utfasning av oljepannor som landskapsregeringen och staten ger och givit"

Detta sker inte i lika stor omfattning idag, men jag har alltid varit emot dem. Jag är helt övertygad om att människor idag är fullt medvetna om behovet av att ställa om, minska klimatavtryck och samtidigt få en ”renare” uppvärmning, framdrift eller elförsörjning. Offentliga subventioner skapar inflation och större tryck på offentliga utgifter. Vi minns väl alla solcellsgate som utspelade sig på Åland för några år sedan, där vi totalt tappade kontrollen över subventionerade inköp av solcellsanläggningar för ålänningarna.

Att investera i modern teknik är en investering är en investering som ökar värdet på ens egna tillgångar.

Talman! Dagens cyklar gör det lättare att ta sig längre på två hjul året om. Jag är övertygad om att Åland på ett ännu bättre sätt än idag bli en cykeldestination. Många ålänningar cyklar idag till jobb och skola. Vi kan bli fler och därför ser jag fram emot cykelstrategin som förhoppningsvis kommer att möjliggöra trygg cykling året runt, åtminstone på de centrala cykelvägarna på Åland. Det är en mycket konkret åtgärd som hanterar såväl miljö, klimat, folkhälsa och tillväxt i form av tillväxt för besöksnäringen. Jag ser fram emot cykelstrategin.

Även inom strategiskt utvecklingsmål 3 om god vattenkvalitet finns åtgärder som stödjer klimatpolitiken. Delmål 3.4 handlar om klimatförändring, medan delmål 3.3 stöder hållbara cirkulära lösningar för näringsämnen och delmål 3.7 slutna kretslopp. Inom dessa delmål finns projekt och åtgärder med koppling till energi, exempelvis att återvinna avfall från livsmedelsproduktion till bioenergi, omvandla slam från fiskodlingar till gödsel och biogas och att tillverka biokol från avloppsslam. Delmål 3.9 handlar om att ta ett helhetsgrepp över vatten- och avloppssektorn, vilket också stöder klimatpolitiken. Allt detta är jättebra.

Jag noterar att vissa politiker ser ett förbud mot fiskodlingen i öppna kassar som det allenarådande för att ge bättre vattenkvalitet. Det är precis tvärtom. Därför är det glädjande att läsa om det strategiska utvecklingsmålet 3, där kretsloppstänket ges utrymme till förmån för uttag av näringsämnen från havet.

Talman! Jag är personligen tveksam till att Åland behöver en egen klimatlag. Vi har EU-regleringar och tillhörande nationella regleringar. En klimatlag ska vara ändamålsenlig och effektfull, inte en självstyrelsepolitiskt plakat som försvårar vardagen och försämrar konkurrenskraften. Vi hinner inte med all lagstiftning idag, varför då frivilligt gå in för egen lag?

Finans- och näringsutskottet har senaste vecka tre lagstiftningar på sitt bord, där samtliga är skyndsamma. Våra egna lagar ska göra skillnad för ålänningen och vara verkningsfulla. All ny lagstiftning bör motiveras genom att prioritera bort något annat. Annars fortsätter vi i det ekorrhjul som vi är inne i idag, där vi bara ska göra mer och mer, utan tillräcklig oro för att pengarna är begränsade.

Talman! Avslutningsvis några ord om tillväxt. Det är tillväxt som formar vår vardag, som betalar löner, sjukvård, sätter sand på våra vägar, utbildar våra barn och ungdomar och hanterar vår skärgårdstrafik, kollektivtrafik etcetera. Utan tillväxt och välstånd globalt sett var det mycket, mycket svagt. Vi märker bara på Åland när vi har haft en stagnerad tillväxt under många, många år att det påverkar det åländska samhället och våra företag. Alla behöver en ekonomisk tillväxt, men den ska vara hållbar. Det kan den vara i dag. Det som styr den hållbara tillväxten är människan via sina aktiva val. Det är människan som styr marknaden och inte tvärtom. Tack, talman!

Tack, ledamot Holmberg. Det här med tillväxt, jag förstår inte och efter att jag gick ut grundskolan, eller rättare sagt folkskolan på den tiden, undrar jag hur en evig tillväxt kan vara möjlig på ett ändligt jordklot? Utan att man talar om vilken typ av tillväxt och dess hållbarhet, framstår det som en omöjlighet. En evig tillväxt är inte möjlig i ett begränsat system. Förklara för mig hur en evig tillväxt skulle kunna vara möjlig?

Tack, talman!

Det skulle förmodligen krävas två heldagar på en konferensanläggning för att jag ska kunna göra det.

Men lite kortfattat kan vi väl säga att det är bara att titta tio år tillbaka i tiden, eller snarare 15 år tillbaka, och se hur vi människor här hos oss sopsorterar. Vi ser hur vi återanvänder saker och hur det till och med har blivit mer än en trend att handla begagnat. Vår elförsörjning blir allt mer icke fossildriven, och våra industrier har hållbarhet som sitt främsta varumärke för att stärka sin position. Färjesjöfarten tar också stora kliv när det gäller att transportera gods och passagerare på ett ännu mer miljövänligt sätt.

Vi är inte framme än, men vi tar stora steg framåt. Därför är jag positiv till att vi kommer att kunna vända det här.

Tack ledamot Holmberg. Jag kan min Rosling. Jag gick en kurs för honom en gång i tiden.

Det finns många sätt att öka tillväxten, till exempel genom vapentillverkning. Det går hett till nu.

Vill vi på Åland öka tillväxten, bara mätt i BNP, så är en väldigt enkel väg att privatisera hela sjukvården och göra den dyr. Då måste alla ta privata försäkringar. Vi ser den privatiserade sjukvården i USA ta 19 % av BNP, medan den i Finland och Sverige ligger på ungefär 9 %. Om vi skulle gå den vägen skulle vi alla vara hänvisade till en privat sjukvård. Det skulle öka BNP, men det skulle ge oss en sämre sjukvård.

Tack, talman!

Tack ledamoten Lindén. Jag är helt övertygad om att det finns många offentliga verksamheter som blir billigare när man konkurrensutsätter dem. Därför heter det konkurrensutsättning och drift privatiseringar som har lett till lägre kostnader och bättre resultat.

När det gäller tillväxt, vad är alternativet? Utan tillväxt, ledamoten Lindén, får vi ett väldigt torftigt och svagt samhälle. Det är därför inget alternativ att sträva efter nolltillväxt eller ingen tillväxt alls.

Alternativet är en hållbar tillväxt som ökar välfärden och förbättrar utvecklingen över hela jorden.

Tack, talman!

Jag är också en av dem som har ställt mig frågande till visionen om att Åland ska vara klimatneutralt till 2035. Det har jag gjort sedan den första gången detta nämns, särskilt med tanke på jordbrukets perspektiv. Man kanske investerar i en ny dieseldriven traktor för 100 000 euro och så ska man sedan om bara tio år se att hela jordbruket ska genomgå en omställning. Jag tycker att den visionen är för vidlyftig. Den är inte realistisk, och jag anser att det är bättre att sätta visioner längre fram i tiden.

Den ekonomiska utvecklingen påverkar också mycket av omställningen.

När det gäller möjligheten att införa en klimatlag, jag har alltid varit lite tveksam till nyttan av den, men ur ett självstyrelsepolitiskt perspektiv kan det ändå vara värt att överväga.

Tack, talman!

Tack ledamoten. Det är helt klart så att klimatet skapar åsikter och engagerar här i lagtinget. Det är väldigt positivt. Även om detta klimatmeddelande inte kommer att utskottsbehandlas, så är jag övertygad om att minister Gunell har fått med matnyttigt med sig till sin kammare för att ta ytterligare steg i rätt riktning.

Ja, åsikterna är många och det ska de vara.

Tack, talman!

Jag tycker att det har varit en jätteintressant debatt. Detta klimatmeddelande lyfter också frågan om en egen klimatlag eller inte.

Att se på Sverige eller Färöarna, där man också har satt längre visioner om klimatneutralitet till 2045, det känns mer realistiskt. Det har varit intressanta diskussioner. Det finns mycket olika åsikter i en sådan här fråga.

Tack, talman!

Tack, ledamoten Mattsson. Jag är helt övertygad om att vi måste ta stora kliv, och dessa kliv behöver vara konkreta. Personligen är jag dock inte lika övertygad om att Åland behöver en egen klimatlag. Vi har trots allt både EU-lagstiftning och nationell lagstiftning som styr och rättar till mycket.

Vi har vår självstyrelse och möter många utmaningar, inte minst när det gäller lagberedningen. Därför behöver vi kunna fokusera och prioritera rätt när det gäller vilka lagar vi egentligen ska ha och vad vi ska göra. Det handlar om att förbättra vardagen för både företag och ålänningar.

Tack, talman!

Det har varit jätteintressant att följa den här debatten, kanske också för att den är lite friare än en debatt där vi ska fatta beslut om ett lagförslag. Det har funnits ett svängrum för alla att ha både personliga åsikter och partilinjer.

Det har varit intressant att följa de ideologiska motsättningarna som den här debatten blottar. Skillnader som i det praktiska lagstiftningsarbetet egentligen inte är så stora, men som vissa partier, särskilt de obundna, gärna vill profilera sig på. Vi har sett här hur de utmålar andra som inte helt vettiga personer eller åsikter eftersom det bara är dumt att hålla på med sådant som klimatarbete.

Jag gjorde mig omaket att försöka lyssna i lugn och ro på vad som egentligen har sagts i den här debatten, alltså vilka konkreta åtgärder och åsikter som har framförts och getts som vägkost till det fortsatta arbetet, utan att fästa så mycket uppmärksamhet vid de trigger påståenden som ofta får igång debatten och höjer åtminstone mitt blodtryck när jag blir lite arg.

Lyssnar man på oppositionen sägs det ungefär att Hållbart Initiativ vill ha tydligare mål och högre ambitioner samt en klimatlag. Moderaterna är hyfsat nöjda med det klimatmeddelande och det arbete som har gjorts, vilket är ganska naturligt eftersom Moderaterna har varit med om mycket av det som har gjorts hittills. De obundna vill inte ha en klimatlag, utan att vi på Åland bara motvilligt ska uppfylla de direktiv som kommer från EU. Och så räcker det med det. Man ska förstås inte prata om problemen, för då är man klimatfanatiker.

Gruppen Veronica Thörnroos eller Pro Åland är arga på skärgårdstrafiken, och Mogens Lindén vill inte ha evig tillväxt.

Okej, men redan det här, om man stannar på den här miniminivån, innebär att vi ska göra det som EU-direktiv anger att vi ska göra. Det är ganska mycket som ska göras, med genomgripande förändringar och begränsningar som kommer av EU-lagstiftningen.

Vi som tycker att klimat- och miljöpolitik är en överlevnadsfråga kan tacka den Europeiska Unionen för att vi har ett vetenskapligt baserat forskningsunderlag och beslutsunderlag samt väldigt tunga, seriösa åtgärder och mål. Det är inte bekvämt och inte lätt, men vi är på väg i en riktning som står fast, trots att man kanske i Davos pratar lite mindre om klimat idag, så finns de där.

Jag avstår från att gå i klinch med den politiska retoriken och det som kanske är utspel för de egna medlemmarna som man kan lägga ut på Facebook.

Det som skiljer oss åt är ambitionsnivån i klimatpolitiken. Kanske om vi alls tycker att det är viktigt eller bara något man ska lägga sig på en lägstanivå och inte sätta mer resurser på. Men alla partier har uttryckt, åtminstone vid något tillfälle, att det här är en fråga som vi ska jobba med, att vi ska göra vår del av den gröna omställningen. Att vi är förpliktade att göra det genom EU-medlemskapet.

Vad jag har hört har alla partier uttryckt en tillfredsställelse med att Åland har lyckats få ned koldioxidutsläppen med ganska betydande mängder. Åsiktsskillnaderna är inte så dramatiska om man ser på det utifrån den synvinkeln.

Ur min synvinkel handlar vårt ansvar, det vill säga Ålands lagtings och Ålands landskapsregerings ansvar, om att vi ska använda det handlingsutrymme som vi har genom självstyrelsen till att bygga vårt samhälle hållbart.

Matematiken om åländska utsläpp och hur man ska jämföra dem med Kina och allt vad det nu har varit, är ganska irrelevant. Vi kan inte styra Kina. Vi kan styra oss själva i den mån som annan lagstiftning tillåter det.

Vårt ansvar här är att som ett rikt, välmående och starkt samhälle avstå från att konsumera alla möjliga förnödenheter och saker som människor använder. Vi måste ställa om både vår egen produktion och konsumtion, våra utsläpp, på samma sätt som vi kräver att andra ska göra det.

När jag var ung pratade man mycket om vilken katastrof det skulle bli om alla kineser skulle få egen bil. Lösningen verkade då vara att vi skulle ha våra bilar kvar, men kineserna skulle inte få några bilar. De kunde fortsätta cykla. Så funkar inte världen. Därför är det viktigt att vi tar vårt ansvar på ett vettigt sätt, förstås, om man nu tror att mänsklig aktivitet påverkar klimat och miljö. Jag är inte helt säker, efter vicetalmannens anförande om Obunden Samling, att de faktiskt tror att det är något vi kan göra något åt.

Ur min synvinkel visar detta klimatmeddelande att vi är på rätt väg. Vi har kommit framåt. Det tycker jag också framkom till exempel i ledamoten Manséns anförande. Det finns massor med saker där vi har lyckats, där vi har kommit framåt, men inte på långa vägar tillräckligt.

Det vi har gjort, det vi har åstadkommit, har vi gjort genom lagstiftning. Vi har gjort det genom att skapa regelverk och genom att göra investeringar i den gröna omställningen. Vi har rört oss mot ett mål. Man kan väl hålla med om att visioner och högstämda mål kan kännas orealistiska, men man måste veta vart man vill nå, även om en tidsgräns inte håller. Kanske är det ändå viktigt att tänka sig hur man vill ha det i framtiden, så att man går åt rätt håll och inte backar.

Vi kommer helt säkert att göra dumma val. Vi kommer helt säkert att satsa på fel saker, men vi kommer också att få några rätt. Jag skulle rekommendera alla att lyssna på Karin Bodin, VD för Polarbröd, och leta reda på hennes anförande eller vad hon tidigare sagt och skrivit. Hon beskrev sitt företags väldigt framgångsrika hållbarhetsarbete som en rad misstag som ledde framåt och gav lärdomar. Det var otroligt energigivande att lyssna på henne. Det var inga luftslott, utan ett envist arbete.

Flera av kollegerna i oppositionsbänkarna brukar säga att de är konservativa och tycker att det är bra att man förändrar väldigt långsamt, eller att det mesta är bra som det är. Så tycker inte jag. Vi har ett uppenbart problem. Jag trodde åtminstone att vi var överens om en miniminivå. Men vicetalman Måtar verkar argumentera för att vi inte ska göra något.

Mycket har blivit bättre av en orsak. Vi har gjort saker. Vi har förändrat vår lagstiftning. Problemet är stort, men det är inte omöjligt att göra något åt det. Och nog vore det väl självaste den om vi lät bli att använda vartenda verktyg i vår låda för att lämna en levande planet till våra barn, våra barnbarn och barnbarnsbarn. Jag tycker att vi ska jobba vidare, konkret och envist mot ett mål. Tack, talman!

Tack, ledamot Fellman. Jag har tre frågor till dig:

1. Tror du att en evig tillväxt är hållbar?
2. Tror du att kapitalismen ytterst är hållbar?
3. Tror du på någon form av demokratisk socialism?

Hur många gånger har vi diskuterat exakt samma frågor? Samma sak varje gång.

Jag skulle vilja ställa en motfråga till ledamoten Lindén. Nej, jag tror inte att evig tillväxt, på samma sätt som det har varit hittills, är möjlig. Men under hela mänsklighetens historia har vi förändrats.

Vilka är ledamoten Lindéns svar på dessa frågor? Istället för att ställa dem till oss andra gång på gång, ge själv ett svar! Hur ska vi göra omställningen?

Ledamoten Lindén säger nej till havsbaserad vindkraft. Nej till omställning av skärgårdstrafiken. Nej, nej, nej till alla förändringar. Men vad ska vi göra då?

Tack ledamot Fellman. Jag säger inte nej, men jag har ingen absolut åsikt.

Jag tror att det är viktigt att försöka se de bakomliggande mekanismerna. För några veckor sedan deltog jag i ett evenemang som Socialdemokraterna ordnade, där man diskuterade situationen i världen. En föreläsare påstod att den globala situationen helt enkelt beror på att Putin, Trump och
Xi Jinping är idioter. Jag tycker att detta är en otillfredsställande förklaring.

Vi måste försöka förstå vilka mekanismer som ligger bakom dessa händelser. Jag tror att det, som ofta har varit fallet under krig, handlar mycket om kampen om råvaror, kampen om marknader och militärstrategiska bedömningar.

De ideologiska strömningarna är inte döda; de måste vi fortfarande hålla vid liv och diskutera. Det finns inga enkla lösningar.

Jag tror att jag ideologiskt förmodligen står ledamoten Lindén närmare än andra grupper som sitter på den sidan av bänken.

Men den ideologiska diskussion som ledamoten Lindén för kan inte överskugga det faktum att det här jobbet, som vi gör här, kräver att man har en åsikt om konkreta saker.

Det vi ska göra är att lagstifta. Vi gör inte vårt jobb om vi bara pratar i varje debatt om att den eviga tillväxten inte är möjlig och om artdöden och om kapitalismen. Vi måste lagstifta om konkreta frågor som kräver att man sätter sig in i frågor och bestämmer hur man ska gå vidare. Om ingen gör det jobbet, då blir det ingenting gjort.

Jag tycker att det vore fint om debatten kan sluta så här: Ganska analyserande och med en konstaterande insikt om att det finns ytterligheter på båda sidor i den här frågan. En mittenregering som har lagt fram det här meddelandet kanske ändå är den rimliga, realistiska och kostnadseffektiva vägen framåt.

Orsaken till att vi har förespråkat en klimatlagstiftning och en reglering av hur vi organiserar oss är bland annat att den dåvarande lantrådet och regeringen under förra mandatperioden höjde ambitionsnivåerna genom ett beslut i Hållbarhetsrådet, utan förankring i Ålands lagting. Jag anser att det är viktigt att Ålands lagting är med och fattar besluten om vilken ambitionsnivå vi ska ha. Därför är det ett rimligt förslag att åtminstone överväga en sådan lagstiftning.

Just den här diskussionen om klimatlagen tycker jag har varit intressant på det sättet att det inte har varit någon självklarhet, varken för ministern, för mig eller för socialdemokraterna, att man faktiskt kan uppnå något mål genom klimatlagstiftning.

Som jag uppfattar det har man gjort ett ganska omfattande arbete i landskapsregeringen och diskussionen kring vad som är vettigt fortsätter. Jag anser att alla argument som har framkommit, både för och emot, är värda att tas på allvar och att vi bör gå vidare med dem.

Om vi kommer fram till att den minsta gemensamma nämnaren är en klimatlag som sätter ramarna för hur vi ska arbeta framåt, och som inte blir för kostsam eller krävande, så kanske det är rätt väg att gå. Men jag har inte uppfattat att någon har gjort en religion av den frågan.

Nej, det handlar absolut inte om religion, utan om att vara långsiktig och uthållig. Det är på det sättet man kan nå resultat i den här frågan.

Jag tror också att klimatarbetet i allt högre grad handlar om hur vi sparar resurser. När vi sparar resurser sparar vi också pengar.

Att påstå att klimatarbete är att kasta pengar i sjön och att vi inte har råd med sjukvård, det är precis tvärtom, åtminstone för den här majoriteten. Vi ska arbeta så effektivt som möjligt och använda pengarna sparsamt på att släppa ut bränsle och annat så att vi har råd med sjukvård och utbildning.

Just den här polariseringen av frågor att ställa, som hälsocentralen i Godby mot att arbeta med klimatfrågor, det är att göra väldigt billiga poänger på svåra frågor.

Vi har själva valt att arbeta utifrån en rambudgetering och ett finanspolitiskt ramverk som sätter gränser för hur mycket pengar vi kan använda. Därför måste vi hantera alla delar av våra utgifter. Om klimatarbetet innebär att vi kan göra något billigare så är detta det absolut vettigaste vi kan göra.

Tack, talman!

Det här var delvis en helt okej sammanfattning som lagtingsledamoten Fellman kom med, där hon sammanfattade det som att Obunden Samling vill göra det minimala när det gäller dessa frågor. Jag vill förtydliga att Obunden Samling till exempel inte skulle klimatkonvertera fem färjor för 50 miljoner, eller lägga 4 miljoner på en gammal Töftöfärja.

Obunden Samling skulle istället titta på och identifiera de konkreta åländska miljöproblem som vi har, och vi skulle hantera dem. Vi skulle koncentrera oss på vatten och avlopp, samt på kulturlandskapet och de arter som hör samman med det. Vi skulle inte slösa pengar på ett lättvindigt sätt, som ledamoten Fellman i förbifarten antyder att vi kommer att göra. Oavsett vad ni tycker, så kommer vi inte att kasta bort de här pengarna.

Jag har en kompis som har ett företag som har lagt ut sådana pengar. Man gör vad man vill med sina egna pengar.

Tack, talman!

Nu vet jag inte riktigt vad för företag som någon kompis har som vicetalman Måtar pratade om.

När det gäller miljöarbete, vilket är det ämne som vicetalman Måtar pratar om, så är det jätteviktigt. Det är jätteviktigt att vi arbetar med miljöfrågor och det har Socialdemokraterna alltid tyckt.

Det som är oklart för mig, efter dagens anföranden, är om Obunden Samling överhuvudtaget tror att man behöver arbeta med klimatfrågor, eller om de anser att det inte är ett problem alls? Det skulle vara intressant att höra om Obunden Samlings politik innebär att de inte ser något problem med klimatet.

Tack, talman!

Jag var lite snabb i slutet av min första replik. Det var ledamoten som nämnde att hon hade en bekant som hade ett företag som gjort en massa misstag och lagt ut pengar på miljöarbete innan det sedan lönade sig. Detta var i huvudanförandet.

Det jag vill påstå är att om någon har ett eget företag och vill investera sina pengar i vad som helst, så är det fritt fram. Men vi här i lagtinget hanterar andras pengar. Vi "leker" med andras pengar, och det ska vi vara försiktiga med.

Jag vill betona att vi har kontroll över det klimatarbete vi bedriver på Åland. Vad andra gör på andra ställen i världen kan vi inte påverka, och det är inte heller vår sak. Det är inte det som vi fokuserar på. Jag vill påpeka att när Europa står för 7 % av utsläppen, Finland för en bråkdel av dessa 7 %, och vi för en bråkdel av det Finland tar ut, då måste vi vara försiktiga med hur vi använder pengarna.

Jag tror att vicetalman Måtar inte riktigt uppfattade vad jag sade. Den VD som jag refererade till ärr VD för Polarbröd, ett svenskt företag. Jag känner inte människan överhuvudtaget, annat än att jag var här och lyssnade på den föreläsning som hölls vid ett seminarium på Alandica. Där berättade hon hur hennes företag arbetar med hållbarhet ur olika aspekter: socialt, ekonomiskt och klimatmässigt. Hon beskrev hur man har gjort misstag, till exempel att satsa på en viss typ av transporter som visade sig vara kostsamma och ohållbara, och hur man bytte spår när man lärde sig mera.

På det sättet måste alla jobba. Det kommer inte alltid att vara så att allt som landskapsregeringen, nu eller tidigare, har gjort har varit vettiga och bra saker. Men man måste röra sig framåt och tro att man vill göra rätt.

Det som ledamoten och Obunden Samling håller på med (… taltiden slut).

Tack, talman!

Jag börjar med att besvara den fråga som ledamoten Måtar fick här om Obunden Samling vill lägga ner allt klimatarbete och om vi inte tror på antropogen påverkan. Jo, vi tror på antropogen påverkan. Vi vet dock inte, precis som alla andra här i rummet, hur stor den är.

Vi är absolut inte emot allt klimatarbete. Vi anser bara att det bör ske på ett annat sätt, till exempel genom energibesparingar och effektiviseringar. Det finns jätte mycket att göra insatser genom energibesparingar till exempel som ger mer "bang for the buck" än elektrifiering av färjor med en 35 år gammal skrovkonstruktion.

Tack så mycket ledamoten Egeland. Då är vi åtminstone överens om en sak, och det är att mänsklig aktivitet påverkar klimatet. Sedan kan vi diskutera hur mycket, vi kan diskutera vilken forskning man anser är relevant av all den forskning som finns på det här området. Vi kan konstatera att det är viktigt att de insatser som görs och den lagstiftning som vi antar är effektiva.

Kanske skulle det kunna vara ett litet förslag att ge andra partier och politiker, åtminstone den lilla skärvan av förtroende, att man försöker göra rätt. Det är inte så att alla andra per automatik är fullkomligt blåsta.

Tack, talman!

Nej, jag har nog inte påstått att alla andra är fullkomligt blåsta.

Ledamoten säger att det är viktigt att insatserna är effektiva och det håller jag helt med om.

Men en sak som jag har reflekterat över, både nu i huvudanförandet och vid flera tillfällen tidigare, är att hon tar väldigt lätt på det faktum att vi, det vill säga politiker, kommer att göra misstag. Ledamoten drar en jämförelse med VD:n för Polarbröd, som har gjort massor av misstag inom sitt företag. Det är helt okej att Polarbröd gör en massa misstag på sin väg, men det är inte riktigt lika okej att vi tar så lätt på det när det handlar om skattebetalarnas pengar.

Om vi lägger ut miljontals euro på satsningar som sedan visar sig vara helt meningslösa, så är det inte acceptabelt. Då är det nog lämpligt att man är lite kritisk när de här förslagen kommer.

Jag tycker att det är helt självklart att det är vårt jobb att vara försiktiga med skattemedel som vi har fått i uppdrag att förvalta och göra vårt allra bästa.

När vi rör oss framåt och fattar olika beslut blir det inte alltid rätt. Så är det med all mänsklig verksamhet.

Jag kanske kan påminna om en regering som inte för så länge sedan sade upp ett avtal om inköp av en färja, vilket kostade landskapet 15 miljoner euro för noll och ingenting.

Talman!

Ledamöter, jag måste ändå begära ett anförande, eftersom ledamoten Fellman tycker att jag bara säger nej. Då säger jag tre bokstäver: VIS-projektet. Man gjorde en upphandling som vi i dag ser i budgeten, och vi vet vad det kommer att kosta. Det handlar om 3,5 miljoner.

(Talmannen: Talmannen vill påpeka att det handlar om klimatmeddelandet. Jag hoppas att ledamoten Lindén respekterar det.)

Ja, jag tackar talmannen för ett korrekt påpekande. Men när vi talar om kostnader finns det en koppling till rambudgeten, och det finns också en kostnad kopplad till självstyrelsepolitiska ambitioner och ibland kan man bita sig själv i svansen.

Vi ser det här med producentansvaret. Jag har fått höra att skärgårdstrafiken en gång i tiden var underställd Finland, men man ville av självstyrelsepolitiska skäl ta över den. Detta bidrog till en högre klumpsumma, och i dag satsas det mindre. Ibland kan det lokala Ålandsperspektivet vara kontraproduktivt.

Speciellt nu är det aktuellt med producentansvaret, som man skulle kunna ha samkört med Finland. Då skulle det bli otroligt mycket billigare för åländska småföretagare, och det är i högsta grad en miljöfråga.

Jag vill problematisera detta och jag tycker inte att ideologi är död. Ideologi finns, och vi har ideologiska skillnader. Det handlar inte bara om nyansskillnader, utan om hur vi ser på ekonomins drivkrafter.

Mera tänkte jag säga. Tack!

Diskussionen är avslutad. Lagtinget antecknar sig meddelandet för kännedom.