Föredras

Enligt 6 § i landskapslagen om Ålands representation i Nordiska rådet skall Ålands delegation i Nordiska rådet årligen uppgöra och till lagtinget överlämna en berättelse över de för Åland väsentliga frågorna i Nordiska rådet.

Först tillåts diskussion och därefter antecknar sig lagtinget berättelsen för kännedom.
Diskussion.

Talman!

Jag vill först säga att delegationsordföranden Listherby tyvärr missar denna diskussion på grund av att hon deltar i det nordiska talmansmötet just nu. Men eftersom jag var delegationsordförande under 2005, som den här rapporten handlar om, så börjar jag.

Talman! Idag uppmärksammar vi Nordens dag. Det också här i lagtinget, med program före plenum som fortsätter senare under kvällen på biblioteket. Idag är ett bra tillfälle att stanna upp och påminna oss om vad det nordiska samarbetet faktiskt betyder och varför det fortfarande är så viktigt för oss på Åland. Behöver vi Nordiska Rådet och ministerrådet, eller är det något som vi klarar oss bäst utan?

Jag har haft den stora förmånen att följa Nordiska rådets arbete som Nordisk samarbetsminister i fyra år och som medlem av den åländska delegationen i Nordiska rådet där jag fick den stora äran att vara delegations ordförande i två år. Jag har alltså följt de arbete som nu sker på nära håll under flera år. Och jag kan enkelt säga att det är ett samarbete som betyder mycket för oss som bor i Norden och inte minst för Åland.

Men det är också ett samarbete som just nu förändras. Tyngdpunkten förskjuts från att i hög grad ha handlat om kultur, utbildning och rörlighet så ser vi nu ett tydligare fokus på säkerhet, beredskap och motståndskraft. Med tanke på den galna värld som vi nu lever i så är det utvecklingen helt naturlig men nya frågor ställs på sin spets och då behöver vi ställa oss en enkel men viktig fråga: Vad vill vi på Åland?

Talman! Den åländska delegationen i nordiska rådet är mycket aktiv. Delegater från andra länder har sagt till oss att vi tar för oss och syns som ett stort land och när vi i är där så möts vi av respekt och ingen ser ner på oss för att vi kommer från en liten ö med snart 31 000 invånare. Vi deltar i debatten som alla andra.

Förra året var ett historiskt år på flera sätt och det var flera ”det är första gången i historien som hände”.

I fjol hade Finland ordförandeskapet i ministerrådet och de är egentligen inte de vi ska diskutera men hela regeringen är medlemmar i den åländska delegationen så det är på sin plats att lyfta det historiska då det för första gången var ett helt delat ordförandeskap i Nordiska rådet mellan Finland och Åland. Utvärderingen jag fått ta del av är att alla är nöjda. Tänk vilken möjlighet nordiska ministerrådet ger oss att möta andra ministrar och utbyta erfarenheter men framförallt att knyta ovärderliga kontakter. Hade lantrådet mött Friedrich Merz utan Nordiska rådet? Knappast. Kanske hon får möta Trump en dag, vem vet?

Jag kan säga av egen erfarenhet att under pandemin var sådana kontakter ovärderliga.

De var en fröjd att sitta på sessionen och se hur vårt lantråd och ministrar sida vid sida presterade tillsammans med vår statsminister och finska ministrar. Då är det lätt att vara stolt ålänning. Tack!

Det var också första gången någonsin som Åland fick möjligheten att vara med och ta fram ett ordförandeskapsprogram inför Finlands ordförandeskap i Nordiska rådet, vilket resulterade i ett delat presidentskapsprogram som presenterades på sessionen i Stockholm i höstas. I programmet finns mycket spår av våra förslag och idéer på hur programmet skulle utformas, det känns bra. Vi har ett mycket bra samarbete med den finska delegationen och kontakterna som knyts är ovärderliga och användbara. Det är så mycket enklare att kontakta en ledamot som du känner och träffar regelbundet om Åland behöver kontakter i ett utskott i riksdagen eller i regeringen. Kontakterna är den största vinsten för Åland enligt mig. Var får du annars träffa dina ministerkollegor eller parlamentariker från andra länder och bolla idéer, lyfta problem, få deras lösningar på problem eller tvärtom?

Talman! Det var flera första gången i historien som hände i fjol. Det var första gången som Åland fick delta på Nordefco mötet som hölls i Helsingfors under temasessionen. Färöarnas ledamot och jag kände historiens vingslag den eftermiddagen och det kändes både spännande och viktigt att vi var där och representerade våra parlament likt alla andra. Jag passade där på att lyfta frågan kring den civila beredskapen om Åland och Färöarnas möjlighet att få delta i Haga samarbetet. Samma fråga fick även de båda samarbetsministrarna från Åland och Finland samt minister Carl Oscar Bolin under själva temasessionen i Helsingfors. En rolig anekdot är väl att vi även fick sjunga ja må han leva eller Happy birthday till vår president Stubb som fyllde år under sessionen i Helsingfors.

I maj månad besökte den finska delegationen Åland och besöket var mycket lyckat. Presidentskapsprogrammet var högt på listan att diskutera men även dagsaktuella frågor och problem diskuterades där den finska delegationen var genuint öppna för att hjälpa till med problem som Åland kan ha kring lagstiftning. De fick en genomgång av vad KST är, ÅHS, PAF, Grit:lab, Ålandsbanken samt vårt arbete på Åland kring havsbaserad vindkraft. Det var ett unikt tillfälle att få dem att få en större förståelse om vad vi på Åland gör och hur våra olika myndigheter är upplagda mot de finska. Vi från Moderat samling hade bjudit in samlingspartiets medlemmar att stanna en extra dag till och då var fokuset Orkla, Stallhagen, Bomarsunds besökscenter, Vikingaåsens skola och Ålands Trädgårdshall. Tack alla som säger ja när man ställer frågan om man får komma på besök. De var nöjda ledamöter som åkte hem och de visste lite mera om Åland.

Vad spelar det för roll då? Mycket, skulle jag säga! Goda relationer har betydelse. Det är så viktigt att ha kunskap om ett ställe som du genom lagstiftning i finska riksdagen kan vara med och påverka Åland på ett sätt eller annat. De personliga kontakterna och kunskapen om varandras länder är så viktig, även om det inte alltid kan kännas så i stunden.

Talman! Men "det var första gången i historien" slutar inte där. Under ett bra tag så har framförallt Färöarna lyft frågan om att de självstyrda länderna ska ha en egen plats i presidiet i Nordiska rådet. Jag satt med i arbetsgruppen som fick i uppgift att reda i frågan och komma med ett förslag till sessionen att ta beslut om. Frågan har aktivt diskuterats under hela förra året och där tror jag att Trumps intresse för det polara gjorde processen lite mindre polariserad, samt att Grönland och Färöarna med stor tydlighet visade att man acceptera inte något annat än en egen plats i presidiet. I Stockholm så togs då det historiska beslutet att Åland, Färöarna och Grönland fick egna platser i presidiet från år 2026.

Talman! Den fråga som ännu hänger i luften och som nu ska beslutas om är revideringen av Helsingforsavtalet. Den arbetsgrupp som jag, som delegationsordförande deltog i, tog fram en rapport som presenterades på sessionen i Reykjavik 2024 och där fick samarbetsministrarna rapporten i sina händer. I rapporten var vi alla överens om allt utom de självstyrda ländernas representation att bli fullvärdiga medlemmar i Nordiska rådet. I april i fjol så anlitades Elina Pirjatanneimi för att utreda de juridiska frågorna som hänför sig till en revidering av Helsingforsavtalet, och i slutet på 2025 så blev rapporten klar.

Nu har det tillsatts en kommission som ska utreda vidare och vi får se vad som kommer fram från den utredningen. Frågan som hänger i luften är ska Färöarna, Grönland och Åland få fullvärdigt medlemskap, är det möjligt? Färöarna och Grönland är tydliga, händer det inte så lämnar de Nordiska rådet och frågan vi måste ställa oss är: Vad vill vi? Vill vi bli fullvärdiga medlemmar i Nordiska rådet? Om vi inte blir det, blir vi då en tredje klass medlem i Nordiska rådet? Och vad händer om Färöarna och Grönland lämnar Nordiska rådet? Vad gör vi då? Är vi kvar eller lämnar vi också? Om vi i kvar, vad händer med vårt mandat då? Då är vi ensamma kvar som självstyrt land mot de andra stora länderna. Det var knappast vad självstyrelselens grundare hade i åtanke.

Sandra Listherby skickade en hälsning att Helsingforsavtalet är viktigt för självstyrelsen och att det läge vi nu har kommer inte att kunna bestå.

Talman! I den här diskussionen finns det också en oro som jag tycker att vi behöver bemöta öppet.
Det finns de som är skeptiska till att Åland ska ta en starkare roll, eller i förlängningen bli en mer fullvärdig part i det nordiska samarbetet. "Det kommer att kosta för mycket pengar, vi får inget för det! Helt onödigt!" Är det? Jag gissar att sista ordet inte är sagt ännu kring denna fråga.

Talman! Norden har tidigare visat att man kan gå från vision till verklighet, som när passfriheten infördes redan 1954. Då vågade man tänka nytt.

Idag behöver vi här visa samma mod och också säkerställa att Åland fullt ut är en del av det arbetet. Revideringen av Helsingforsavtalet ger oss just det. Det handlar inte bara om att uppdatera formuleringar. Det handlar om att säkerställa att självstyrda områden som Åland får en tydligare och mer relevant roll i det nordiska samarbetet. Den möjligheten måste vi ta om vi får den! Tack, talman!

Tack till ledamoten Holmberg-Jansson för ett upplyftande anförande. Jag tror att det ligger mycket i att vi lever i en annorlunda värld idag jämfört med tidigare, och det sporrar oss till ett nytt sätt att tänka.

Jag vill lyfta fram en sak som ledamoten nämnde, nämligen den otroliga uppslutningen varje gång vi har ett officiellt besök. Det är en konst att bjuda in människor till Åland och sen se hur hela samhället sluter upp för att säkerställa att besöket blir lyckat. Det är fantastiskt att bevittna.

Jag tycker att det är mycket fint att ledamoten också lyfter fram detta engagemang. Tack!

Talman!

Det är väl det vi ålänningar är bäst på – att visa det goda värdskapet. Det måste vi sannerligen nyttja så mycket vi kan, och det gör vi. Man blir ju så stolt när man går runt och besöker våra olika företag och myndigheter, för vi är rätt bra. Just att kunna förmedla detta till andra och göra dem lite avundsjuka känns ännu bättre.

Tack, fru talman!

Jag vill ta upp två saker. Det första bär besöken som görs på Åland är oerhört viktigt för att öka kunskapen om Åland, särskilt bland de finska ledamöterna i riksdagen. Det är avgörande att så många som möjligt besöker Åland via sina utskott. Vi har fått smaka på i praktiken att den okunskap som har funnits kring Ålands situation och självstyrelse har lett till stora bekymmer.
Det är därför viktigt att dessa besök genomförs på ett bra sätt. När folk kommer hit blir vi väl omhändertagna, både i Nordiska rådet och i BSPC som jag själv var aktiv i under förra mandatperioden. Många pratar också om sina erfarenheter i efterhand.

Vi ålänningar värdesätter vårt stora värdskap och strävar efter att folk ska känna sig välkomna hit. Det är viktigt att besöken är välordnade. Dessutom bör de kombineras med en bra diskussion om vad vi är och kunskapen om Ålandslösningen räcker långt i slutändan.

Talman!

Det jag kan känna i vårt arbete med den finska delegationen i Nordiska rådet är att vi har en väldigt bra kontakt med samtliga medlemmar. Den gemenskap vi får gör det mycket lättare att lyfta frågor tillsammans med personer vi känner.

Vi har dessutom lyckats få våra fyra delegater, tillsammans med ersättarna, att vara med i tre olika politiska grupper: Konservativa gruppen, Mittengruppen och Socialdemokratiska gruppen. Bara den möjligheten att diskutera partipolitiska frågor tillsammans med andra är en stor tillgång och styrka, tycker jag.

Tack, fru talman!

Den andra saken jag tänkte nämna är att internationell politik, oavsett om den förs på nordisk nivå, EU-nivå eller ännu bredare, ofta är ganska grovkornig. Det är ofta tydligt, antingen ja eller nej. I den här diskussionen om huruvida Åland ska gå med som fullvärdig medlem, om Färöarna och Grönland gör det, så är politisk tydlighet viktigt i sammanhanget.

Det finns frågetecken kring ekonomin, och det kan finnas andra aspekter och juridiska frågetecken. Absolut, det finns det i de flesta frågor innan de är klarlagda. Men den politiska viljan är huvudsaken.

Alternativet, som ledamoten nämnde, är för det första att Grönland och Färöarna går in som fullvärdiga medlemmar medan Åland står utanför. Det är inget alternativ för Åland politiskt, för då blir vi ett B-lag. Vi ska inte vara ett B-lag i Norden just nu, för Norden är oerhört viktigt för Åland och för resten av länderna i norra Europa.

Det andra alternativet, att de går ur, är en katastrof. Då blir vi ensamma som självstyrande område. Det finns inget annat alternativ.

Talman!

Just det som ledamoten är inne på: Vad händer sedan? Både Färöarna och Grönland är väldigt tydliga med att om det inte blir så som de har tänkt, då lämnar man. Det är nästan ett ultimatum. Det måste vi ta på största allvar. De har hela sitt parlament bakom sig och står enade i att detta är den linje de ska driva. Vi får inte vara blinda; vi måste vara säkra på vad vi vill.

Diskussionerna är igång, och det tycker jag är bra. Det ska bli spännande att se vad det leder till. Jag håller helt med ledamoten, vi kan inte bli ett B-lag och lämna oss efter.

Talman!

Ärade åhörare, idag är det Nordens dag. I morse inledde lagtinget med en paneldiskussion med presidenten för Ungdomens Nordiska råd och ungdomar. Det var väldigt intressant. Nu diskuterar Nordiska rådets årsberättelse i lagtinget och vad passar inte bättre än det.

Det nordiska samarbetet är något alldeles särskilt – inte bara ett politiskt samarbete, utan en gemenskap byggd på tillit, demokrati, yttrandefrihet och ett starkt civilsamhälle. Det är värden som vi ibland tar för givna, men som ständigt behöver vårdas.

I en tid präglad av geopolitisk oro, ett ökande strategiskt intresse för Arktis och ett växande behov av regionalt samarbete blir Norden och de Nordiska demokratiska värderingarna viktigare än någonsin. Därmed blir också det parlamentariska samarbetet i Nordiska rådet allt mer betydelsefullt.

I Nordiska Rådet har Åland möjlighet att ha sina två ordinarie medlemmar på plats i rådet, men även ersättarna fyller en betydande roll. Som ersättare har man inget fast utskott, men man har rätt att tjänstgöra i andra ledamöters ställe inom Nordiska rådets partigrupp. I utskotten finns därmed en möjlighet att fylla platser över nationsgränserna och den åländska delegationens ersättare får nästan alltid i praktiken tillgång till utskottsplatser. Det innebär att team Åland oftast representeras av fyra personer under mötestillfällena.  Vi har förhållandevis stor representation i det Nordiska rådet.

Talman! Grunden till det Nordiska samarbete är Helsingforsavtalet. Under flera år har en revidering av avtalet funnits på agendan. Nu förs en diskussion som i praktiken kan bli historisk – frågan om att möjliggöra fullvärdigt medlemskap för Grönland, Färöarna och Åland.

Detta är inte bara en teknisk justering. Det handlar om hur vi definierar Norden som politisk gemenskap, där de självstyrande områdena kan ges ett fullvärdigt medlemskap.

Från Åländsk Center har vi varit tydliga: om Färöarna och Grönland ges möjlighet till fullvärdigt medlemskap, då är det självklart att Åland ska gå samma väg som de övriga två självstyrande länderna i rådet.  

Vi har redan sett viktiga steg i denna riktning. Under höstsessionen 2025 i Stockholm, fattades ett historiskt beslut som ger de självstyrda länderna, Åland, Färöarna och Grönland, en presidieplats i Nordiska rådet. Det är i sig en historisk framgång för de självstyrande länderna i Norden.

Men det är också tydligt att detta bara är början. Som jag inledde med ligger det verkliga arbetet framför oss när revideringen av Helsingforsavtalet nu fortskrider och frågan om det självstyrande ländernas status i Nordiska rådet är mer än aktuell.

Talman! Det nordiska samarbetets styrka ligger inte enbart i formella beslut. Den ligger i relationer, i förtroende och i möjligheten att lära känna andra parlamentariker.

Genom min egen möjlighet att engagera mig Nordiska rådet har jag fått ett betydligt bredare politiskt nätverk – kollegor i andra nordiska parlament som det är lätt att ta kontakt med. De kontakter som knyts i dag är ofta de personer som bär samarbetet i morgon och det kan mycket väl vara framtida nordiska ministrar eller andra nyckelpersoner man möter i dessa sammanhang. Nordiska rådet erbjuder helt enkelt en fantastisk möjlighet till kontaktskapande.

Av den anledningen är arbetet i Nordiska rådet långt ifrån symboliskt eller en “kaffeklubb”, som jag ibland hört att samarbetet beskrivits. Samarbetet är strategiskt och långsiktigt, och det bidrar till att höja den åländska självstyrelsens synlighet och status bland våra nordiska kollegor. Det ger oss även en fantastisk möjlighet att erbjuda Åland som mötesplats i Norden. 

Talman! För Åland innebär den utveckling som nu sker – kring ett möjligt fullvärdigt medlemskap – en möjlighet som sällan uppstår. I denna historiska tid blir frågan mer aktuell än någonsin. Ett utökat medlemskap innebär en möjlighet att ta en större plats i Norden och därigenom stärka självstyrelsens röst.

Med detta sagt, talman, ser jag fram emot ett fortsatt aktivt arbete i Nordiska rådet under 2026, och att det nordiska samarbetet ska fördjupas och utvecklas till gagn för oss alla i Norden. Tack!

Talman!

Vi är ganska överens, ledamoten och jag, om vikten av att skapa kontakter och bygga upp ett kontaktnät. Det är viktigt att lätt kunna lyfta telefonluren till andra riksdagsledamöter i Sverige, Finland eller Norge när man har frågor som man behöver hjälp med. Hur har ni tänkt kring tobaksfrågor? Det finns det alltid någon man kan ringa och fråga i de andra länderna för att få insikter?

Den enorma fördelen med att sitta i de olika utskotten är att man får ta del av den absolut senaste forskningen och möjlighet att lyssna på duktiga inlägg från ministrar eller forskare kring dagsaktuella frågor. Den möjligheten har vi svårt att få här på Åland, eller hur?

Tack, talman!

Ledamoten Holmberg-Jansson och jag har arbetat mycket tillsammans i det nordiska rådet. Jag tycker att hon hade ett uttömmande anförande och lade tonvikten på nätverksskapande. Jag hade faktiskt aldrig personligen trott att jag skulle få ett så stort och bra nätverk genom Nordiska rådet, och att jag skulle få lära känna ungdomarna i Ungdomens nordiska råd. Några av dem sitter här och tittar på läktaren idag.

Det har också varit väldigt berikande att få den kontakten. Som yngre ledamot här i parlamentet har jag känt att jag haft ett stort utbyte av just Ungdomens nordiska råd i Nordiska rådet, men också såklart av andra partigrupper. Det har varit jätte bra, och jag är verkligen tacksam som ledamot att jag får ingå i det här samarbetet.

Talman!

Vi hörde i morse de yngre berätta om sina erfarenheter från Ungdomens nordiska råd. Det roligaste de har varit med om är att få träffa ungdomar från andra länder som är engagerade och vill göra en förändring i samhället, och att få sitta ner och diskutera olika motioner som man kan skicka in och sedan föra vidare.

Senast deltog faktiskt tre personer från Åland i samma utskott vid förra mötet, där det var en diskussion om fria mensskydd. Det var en motion som kom från Ungdomens nordiska råd, vilket ger frågorna en annan dignitet.

Det är väldigt spännande att få ta del av detta. Jag är precis lika tacksam som ledamoten för att få delta i det här.

Som ledamot är det alltid bra att få en ögonöppnare. Att se hur man diskuterar frågor på nordisk nivå och att ta med dem hem till Åland för att kunna lyfta det i de åländska sammanhangen är helt fantastiskt.

Det är jättefint att vi har fyra ledamöter som vi kan skicka till de olika mötena varje gång vi får chansen. I sommar kommer också utskottet för Hållbart Norden att besöka Åland, och jag ser fram emot att få stå värd för dem under två dagar.

Tack, talman!

Tack för ett bra anförande ledamot Mattsson. Det är viktigt att Åland är med och gör sin röst hörd, både i Nordiska rådet och överallt där vi har förmånen att delta från Ålands lagting.

Men jag vill också lyfta en annan fråga. Jag tycker att det är väldigt bra att Åland har två öron och en mun. Man kanske inte bara behöver prata om Åland; man kan också ta med sig saker tillbaka hem. Det vet jag att man gör.

Jag märker dock att vi har väldigt få tillfällen, när man deltar i de här intressanta resorna och mötena, att kunna dela med sig till alla andra av vad man har fått vara med om, vad man har lärt sig och vilken kunskap man har fått. Det är mer en generell fråga. När man skickar ledamöter från lagtinget är det upp till var och en att sitta på en massa kunskap, men det finns inte riktigt forum för att diskutera saker som man vet att de gör i andra parlament och så vidare.

Tack, talman!

Jag tänker att vi som ledamöter kanske också behöver bli bättre på att hitta de forum där vi kan ta saker vidare. Man kan göra det genom att, om man sitter i opposition, lämna in en motion, men det är också viktigt att hitta andra sammanhang där vi kan lyfta frågor.

Vi hörde här ett replikskifte mellan ledamot John Holmberg-Jansson och andra om mensskydd, och det ämnet hade vi också uppe i lagtinget för två år sedan. Det var intressant att kunna relatera till den diskussionen och berätta hur vi då såg på frågan, samt hur den diskuteras i andra nordiska länder.

Det var ju spännande med mensskydd som inte alls behandlades av den förra landskapsregeringen. Men det blev ändå rätt mycket action i det åländska samhället. Det visar att vi kunde lyfta en viktig fråga och få till stånd någon slags förändring, även om det inte hände något från landskapsregeringens sida. Jag tror inte ens att de tog upp den frågan.

Men å andra sidan tycker jag att det är bra om det finns möjligheter till någon slags återkoppling. Ledamoten Söderlund och jag har varit på jämställdhetskonferenser i Sverige, och ledamoten Fellman och jag har varit på Island på ett jämställdhetsforum där vi fick massor av ny kunskap. Men den kunskapen stannar bara hos oss. Vi har ingen möjlighet att föra den vidare. Det skulle vara intressant om vi kunde dela med oss av allt vi får veta och höra, samt allting nytt som vi lär oss när vi är ute på olika tjänsteresor.

Vi får helt enkelt ta oss i kragen från lagtingets sida och diskutera närmare hur vi kan hitta forum där vi kan lyfta olika typer av idéer som kommer upp när vi träffas i andra sammanhang.

Jag tycker att vi kan göra detta dels via motioner, om vi ska följa lagtingsordningen. Sedan finns det säkert andra former också där man kan lyfta fram olika frågor som diskuteras, till exempel inom gränshindergruppen.

Från Nordiska rådet har man föreslagit att man skulle lyfta fram frågor i sitt parlament och i varje nordiskt parlament, till exempel ett gemensamt pantsystem för burkar. Det är ett exempel av flera. Vi får ta det vidare.

Talman!

Man ser att den här diskussion väcker stor entusiasm.

En årsberättelse av det här slaget är en ganska formell och förstås bakåtblickande historia, mest för dokumentation.

Jag vill ändå lyfta två saker som hänt under året som jag tycker vi kan hålla i minnet för framtiden.
Jag ställde under året en skriftlig fråga till ansvariga ministrar i Finland och Sverige gällande de klienter som har sitt boende i Sverige genom Kommunernas socialtjänst, som genom en lagändring i Finland blev av med sin pension.

Samma fråga ställde jag under Nordiska rådets session i Oslo till nordiska samarbetsministern Anders Adlercreutz. Svaren klargjorde att vistelseorten, den stadigvarande bostadsorten är avgörande för var man ska ha sin sociala trygghet. Det är sin sak.

För framtiden kan man hålla i minnet att våra nordiska länder är väldigt samvetsgranna, plikttrogna och byråkratiskt väl fungerande. Om man frågar så får man svar. Det är ett verktyg som vi kan använda flitigare i för Åland viktiga frågor.

Det andra jag vill säga är att Åland, dels på grund av internationell politik, anspråk på Grönland och alla andra dårskaper som pågår i världen, är väldigt populärt. Vi åländska delegater, våra ministrar och våra tjänsteinnehavare har ett rykte om oss att vara engagerade, pålästa och framförallt goda värdar. Det har lett till en myckenhet besök, sommarmöten och partigruppsmöten där nordiska parlamentariker ber att få komma till oss.

För socialdemokraternas del har vi i maj ett besök från Sveriges riksdag, med särskilt intresse för säkerhetspolitik. I augusti ska den socialdemokratiska gruppen i Nordiska rådet, på initiativ av Kim Berg i Finlands delegation, komma hit och lära sig om demilitarisering och socialtjänst och havsbaserad vindkraft och av någon orsak bryggeriverksamhet på Åland. Det funkar väldigt bra, precis som de övriga delegaterna har sagt.

Men sedan blev jag lite stridslysten när jag lyssnade på den här diskussionen. Jag tycker att man också måste ställa sig en fråga. Vi jobbar för ett fullvärdigt medlemskap för Grönland, Färöarna och Åland. Det tycker vi är viktigt, symboliskt, självstyrelsepolitiskt och så vidare. Men vad vill vi med Nordiska rådet? Inte ska vi vara där bara för att vi ska vara där av symbolisk orsak. Vad vill vi att Nordiska rådet ska bli?

Det är mycket gullegull. Det är mycket kontaktskapande precis som övriga har sagt. Men vad vill vi ha? Vill vi ha mer inflytande, över vadå? Vill vi ha mer kunskap om vad?

Nordiska rådet är en konsensusorganisation där man pratar ihop sig. Vissa frågor har ett evighetsliv. När en motion är färdigbehandlad så kommer en ny i exakt samma ärende, men det är inte alltid som det leder någon vart utan man pratar och diskuterar och det kan få någon återverkan på de nationella parlamenten. Men det är inte säkert att det blir så.

Vill vi ha mer nordisk federalism? Vill vi att Nordiska rådet och ministerrådet aktivt ska börja lagstifta gemensamt? Sådana tankar har framförts. Vill vi ha ett utökat samarbete på det område som nu är på tapeten, säkerhetspolitik och försvarspolitik? Sådana saker borde vi också mer aktivt diskutera om vi ska vara fullvärdiga medlemmar i Nordiska rådet. Jag tycker att vi behöver ha en åsikt om vad Nordiska rådet ska bli, utöver att det är trevligt att vara där.

Ja, det var vad jag ville få sagt. Tack, talman!

Tack, talman!

Tack ledamot Fellman. Precis efter att jag hade tryckt på knappen, sade ledamot Fellman det jag hade tänkt säga.

Under den tid vi var på Samak här denna vecka så fick vi höra hur fantastiskt bra värdar Åland är. Även om vi är små, tar vi mycket väl hand om våra gäster. Många vill komma hit för att vi är intressanta och erbjuder en utmärkt gästfrihet. Det är något vi ska vara glada och stolta över – att vi nämns på det sättet och att vi är populära.

Man kan säga att Ålands lagting gör mycket för turismnäringen.

Ja, det är snudd på att vi kanske borde börja ta betalt för våra tjänster.

Tack, talman!

Ledamoten Fellman säger att det är viktigt, både symboliskt och politiskt, med ett fullvärdigt medlemskap i Nordiska rådet.

År 2016 skrev dåvarande lantrådet Katrin Sjögren och dåvarande minister Nina Fellman under ett meddelande där de drog slutsatsen att det inte alls var värt uppoffringarna för att bli fullvärdig medlem i Nordiska rådet.

I meddelandet framhölls bland annat att kostnaderna för ett fullvärdigt medlemskap, både i form av pengar och utökad personal, bedömdes vara för stora i förhållande till nyttan. Man skrev att det finns redan idag goda möjligheter att göra sig hörd och påverka i nordiska sammanhang med mera.

Hur ser ledamoten på detta? Vad är det som har förändrats under de här tio åren, undrar jag?

Tack, talman!

Tiden har inte stått stilla sedan 2016. Jag står fast vid de slutsatser vi kom fram till då. Hade det Nordiska rådet sett ut som det gjorde då, och hade världspolitiken och säkerhetsläget varit desamma, så fanns inget motiv för Åland att söka ett fullvärdigt medlemskap. Vi känner till kostnaderna och vad man kan uppnå med det.

Men i en situation där hela det nordiska samarbetet omformas, och där de två andra självstyrande länderna söker ett fullvärdigt medlemskap som en förutsättning för att stanna i det nordiska samarbetet, ser jag inte att det skulle vara varken logiskt eller vettigt för Åland att själv välja att bli ett B-land i det sammanhanget.

Tack, talman!

Det står redan 2016 att vi stöder Färöarna i deras strävan efter ett fullvärdigt medlemskap. Detta har väl inte förändrats.

Visst kan man se att det säkerhetspolitiska läget har förändrats en hel del under de senaste tio åren, men det är främst Grönland som har påverkats. Grönland är till och med villigt att lämna det Nordiska rådet om de inte får bli fullvärdiga medlemmar.

Detta väcker frågan: Hur viktigt anser Grönland att det nordiska samarbetet egentligen är, om de är beredda att lämna om de inte får bli fullvärdiga medlemmar?

Vad gäller det säkerhetspolitiska läget i relation till Åland, undrar jag vad som har förändrats?

År 2016 och åren före det stödde Åland, Grönlands och Färöarnas strävanden mer på det symboliska planet. Det var oerhört osannolikt att man skulle nå framgång med dessa strävanden. Det fanns ingen konsensus bland staterna i Nordiska rådet om att gå vidare.

Så är det inte i dag. På grund av den internationella politiken och Grönlands situation finns det i dag en stark konsensus om att det inte är bra att ha det som det är. Man vill stärka den nordiska gemenskapen och är beredd att backa på sina tidigare ståndpunkter när det gäller självstyrelserna, för att bibehålla en nordisk gemenskap som man anser har ett värde.

Jag tycker inte att Åland ska bli en blindtarm i det samarbetet, utan tvärtom. Det är därför jag ville lyfta (… taltiden slut).

Talman!

Möjligheten att lyfta frågor direkt med ansvariga ministrar från andra länder är inte helt enkel för oss. Men i Nordiska rådet finns faktiskt en möjlighet att göra just det.

Ledamoten nämner bland annat problemet med placerade klienter. Här har vi fått svar som vi nu faktiskt kan stöda oss på i annan behandling av sådana frågor.

Det finns en stor fördel i att vi verkligen kan ställa frågor till rätt personer utan att det blir krångligt, eftersom de är på plats. Vi kan ställa frågor till statsministrar och ministrar om ämnen som vi anser vara intressanta, eller som är viktiga för åländsk räkning.

Tack, talman!

Det var precis det jag ville lyfta fram, att det finns verktyg inom det nordiska samarbetet för att ta upp frågor som är viktiga för oss. Eftersom systemet fungerar och de nordiska byråkratierna samt staterna är mycket regelstyrda, får man svar när man ställer frågor. Man får också möjlighet att argumentera för sin sak. Jag anser att detta är ett verktyg som vi ska använda ännu mer.

Talman!

Jag håller med ledamoten. Vi ska använda det verktyget mycket mer. Nu har vi också en kontinuerlig sekreterare i vår grupp som kan hjälpa oss i det praktiska arbetet.

Jag tänker på det tidigare replikskiftet som ledamoten hade med ledamot Egeland. Vi måste ställa oss frågan: Om Färöarna och Grönland blir fullvärdiga medlemmar, vad blir vi då om vi inte gör samma sak? Om Färöarna och Grönland lämnar Nordiska rådet och vi blir ensamma kvar, vad blir vi då? Det är pest eller kolera på något vis. Vi kan inte bara göra ingenting. Vi måste ta ett aktivt beslut, anser jag.

Det enkla svaret på ledamotens fråga, "Vad blir vi då om vi hamnar utanför Färöarna och Grönland?" är att vi då blir den fattiga kusinen från landet som får sitta vid barnbordet medan de vuxna bestämmer. Den situationen vill jag inte se.

Tack, talman!

Bästa ledamöter. Vi lever i en värld som blir alltmer osäker. Konflikter, ekonomiska utmaningar och ökande motsättningar sätter press på både stora och små samhällen.

För oss på Åland är det nordiska samarbetet viktigt. Det är inte bara en abstrakt idé; det är konkret, det är vardag. Det handlar om möjligheten att arbeta över gränser, studera i våra grannländer, få vård, starta företag och leva våra liv i en region där tillit och gemensamma värderingar håller oss samman. Det nordiska samarbetet är i grunden en framgångssaga.

Som tidigare nordisk samarbetsminister i sex år har jag haft förmånen att arbeta nära detta samarbete. Jag har sett hur det fungerar i praktiken, men jag har också sett var det brister. Låt oss vara ärliga: samarbetet är bra idag, men det kan bli ännu bättre. Vi har fortfarande gränshinder som försvårar vår vardag. Regelverken hänger inte alltid med verkligheten. I det nordiska samarbetet har vi ibland en tendens att prata mer än vi agerar.

Jag brukar själv, för att upprätthålla min kompetens som sjuksköterska, arbeta i norra Sverige. Det är samma problem varje år när jag inte har ett svenskt bank-ID. Eftersom jag inte har en fast adress i Sverige kan jag inte skaffa ett svenskt bank-ID. Utan detta ID är det mycket svårt att få tillgång till de digitala kort som behövs när man arbetar inom sjukvården. Det här är ett problem som inte bara jag har råkat ut för, men det känns som att det borde vara möjligt att hitta en gemensam lösning på detta.

Det finns även också framsteg. Under det gångna året har Åland och de andra självstyrande områdena fått en plats i Nordiska presidiet. Det är ett historiskt steg mot ett mer inkluderande och representativt samarbete.

Jag tror att vi alla känner Norden som en tämligen trygg region, särskilt i jämförelse med Europa idag. Tittar vi ut i den ännu större världen finns det anledning att känna oro. Men jag uppfattar fortfarande Norden som en stark och trygg plats att bo och verka på. När omvärlden blir mer polariserad, då behöver Norden gå i motsatt riktning och sträva efter mer samarbete.

Bästa ledamöter, det krävs ändå något av oss här i lagtinget. Vi måste fortsätta prioritera det nordiska samarbetet och våga tänka långsiktigt. För i slutändan är det styrkan i Norden, att vi inser att vi vinner mer tillsammans än var och en för sig. Det nordiska samarbetet är inte perfekt, men det är det bästa vi har att tillgå för tillfället.

Jag skulle vilja avsluta med några åsikter.

Det första jag vill ta upp är formatet på den här berättelsen. Vi pratar mycket om vem som har rest vart och vad de eventuellt kan ha sagt där. Men det skulle gärna få finnas mer fokus på de substantiella frågor som har diskuterats på mötena, och vilka specifika frågor som har lyfts från åländsk sida. Det är ingen kritik mot det här formatet; det har funnits i många år, men vi kanske skulle behöva tänka lite nytt. Det är ett förslag jag har.

Jag tycker också att vi ska vara medvetna om att om vi vill ha ett fullvärdigt medlemskap inom det nordiska samarbetet, så kommer det att kosta. Det kommer att kosta stålar. I dagsläget finns det en tjänsteman på landskapsregeringens sida som ska sköta detta, tillsammans med 100 andra ärenden. Oavsett hur skickliga tjänstemännen är, så har ingen av dem mer tid per dygn än 24 timmar. Det är något vi också behöver diskutera här i parlamentet. Med tanke på det ekonomiska läget som Åland befinner sig i: Vill vi satsa på detta?

Avslutningsvis vill jag ge lite beröm till ledamoten Fellman. Det är inte så vanligt förekommande. Jag tycker att det var alldeles utmärkt att lagtingsledamot Fellman, genom den socialdemokratiska gruppen, ställde en fråga till Finlands och Sveriges socialministrar. Frågan var hur det ska klargöras hur sociala rättigheter och pensioner garanteras när klienter placeras i grannlandet. Det var en otroligt viktig fråga som lyftes, och jag ger cred till ledamoten Fellman för det.

Jag vill också nämna att ja, det är mycket kaffedrickande på dessa möten, det vet jag själv och det är mycket minglande. Men hur värderar man kontaktskapande? Hur värderar man det sociala nätverk som man får möjlighet att skapa, där många av dessa kontakter kan bli framtidens ledare och finnas på andra framskjutande positioner? Det är alltid lätt att prata om kostnader, men möjligheten att vara en aktiv aktör i ett större sammanhang, i ett nordiskt sammanhang, det ska vi inte underskatta, även om det kanske kostar en del för att vi ska kunna komma dit. Tack!

Talman!

När det gäller den fråga som ledamoten tog upp kring gränshinder, e-id och inloggning för arbete, så är detta en viktig fråga som vi har diskuterat. Flera har kontaktat oss i Nordiska rådets delegation angående detta, och vi ser att det är något vi behöver lyfta fram. Det har redan tagits upp i Gränshindergruppen, och hanteringen av ett gemensamt e-ID Norden är högst upp på listan.

Det ställer till med allt fler problem, som till exempel det som ledamoten nämnde om inloggning på arbetsplatsen.

Det handlar också om andra situationer, som när man vill prenumerera på en tidning. Vi diskuterade bland annat detta i den konservativa gruppen vid vårt senaste möte. Jag vill prenumerera på Dagens Nyheter – hur svårt kan det vara? Jag måste ha ett svenskt e-ID, annars blir det en krånglig process. Detta skapar hinder och stänger ute människor från att ta del av varandras (… taltiden slut).

Talman!

Visst är det så att detta kan tyckas vara en futtig vardagsfråga. Men det handlar inte bara om tidningen; det handlar om språket. Jag förstår att detta inte är en lätt fråga, men det utgör ett ganska stort hinder.

Vill vi ha ett integrerat Norden och en integrerad arbetsmarknad, så måste vi fokusera på att lösa sådana här frågeställningar. Dessa frågor gör att folk tvekar att arbeta i ett annat nordiskt land. Det är krångligt med skatter, och det är särskilt komplicerat när man inte har bank-ID, speciellt när det gäller Sverige.

En av de frågor, talman, som vi har lyft från delegationen handlar om yrkesutbildade, särskilt när det gäller möjligheten att arbeta som sjuksköterska, närvårdare eller undersköterska. Det finns många som har den kompetensen, men de stöter på problem eftersom legitimeringen är kopplad till ett specifikt land. Jag hoppas att man kan se över hur man kan öppna upp systemet så att det blir enklare att arbeta utan den omfattande pappersexercisen.

När det gäller e-ID så hoppas jag verkligen, precis som ledamoten, att man snart hittar en lösning. Både jag och ledamoten Listherby sitter med i Gränshindergruppen, så jag kommer i alla fall att fortsätta driva dessa frågor.

Tack, fru talman!

Jag håller med ledamoten Thörnroos om hennes reflexioner kring utformningen av detta meddelande. Jag har länge förespråkat en tydligare, mer genomdiskuterad och medveten åländsk externpolitik.

Vi såg när vi diskuterade det externpolitiska meddelandet att man nu har börjat lista prioriteringar. Egentligen borde detta också ske när det gäller det nordiska fokuset; man bör lista prioriteringar och sedan diskutera hur väl man har lyckats med dessa prioriteringar. Det handlar om att göra en genomgång av hur man har arbetat för att lyfta fram dessa prioriteringar, för att ge en mer färgstark bild av hur vi arbetar på arenan.

Talman!

Det här formatet har funnits länge. Men om jag tittar på Gränshindergruppen står det att det är Nordiska rådets organ och att Sandra Listherby har varit Ålands representant.

Det intressanta för en ålänning skulle ju vara att veta vilka frågor som har lyfts. Gör vi framsteg i någon fråga? Eller ligger alla frågeställningar kvar och vi har också fått fyra nya under året? Det är dessa frågor som påverkar vardagslivet. Det är det som påverkar mig, och det är något som jag tycker att vi ska försöka få in mer av i våra dokument från lagtinget.

Det här är något som vi gemensamt får sätta oss ner och resonera kring för att hitta lösningar.

Tack, talman!

Där har vi samsyn, ledamoten Thörnroos och jag.

Den andra delen där jag tror att vi har samsyn, eller åtminstone reflekterar en del över, handlar om vad nätverk kostar. Om vi tar en tydlig bild, så är det ganska länge sedan som en svensk statsminister kunde ta sig tid att komma hit några dagar och umgås med folk på åländska landsbygden. Det är också länge sedan en finsk president kom hit årligen för att fiska. Sättet att skapa nätverk ser annorlunda ut idag. Det är mycket större konkurrens om tid och fokus. Folk har så fruktansvärt mycket information och kontakter framför ögonen på dem.

Det kanske är så att vi måste vara beredda att betala lite för att vara med i det där nätverksskapandet, och för att verkligen få sitta ansikte mot ansikte med våra nordiska grannar och diskutera viktiga frågor för Åland.

Talman!

Jag gör en reflektion över förmiddagens möte med åländska ungdomar, som diskuterade det nordiska och sina framtidsvisioner. En av ledamöterna nämnde detta med frivilligt arbete. Fritiden har blivit mer prioriterat och det är svårt att engagera folk eftersom man är rädd om sin fritid på ett annat sätt.

Det är en liknande situation som ledamoten nu lyfte fram, det finns en konkurrens om tid. Här behöver vi bli snabbare och kanske bättre. Det kan hända att det kostar en slant, och då måste vi reflektera vidare kring det.

Tack så mycket, talman!

Jag är lite vingklippt eftersom jag har deltagit i det nordiska talmansmötet och inte har tagit del av hela debatten. Men jag litar till fullo på att mina kollegor i den åländska delegationen har presenterat rapporten på ett alldeles utmärkt sätt.

Talman! Jag brukar ofta prata om humlan och hur vi flyger omkring, tar stor plats och pollinerar. När det gäller pollineringen återspeglas det kanske inte helt riktigt i den rapport som vi behandlar här i lagtinget, något som ledamoten Thörnroos nyligen lyfte fram. Rapporten skulle kunna se ut på ett annat sätt, vara mer fullödig och helt enkelt ha en annan form. Det här är något vi redan har diskuterat i delegationen, och med inspel från lagtinget och önskemål om att den skulle kunna utvecklas, tar vi det med oss i det vidare arbetet. Även om något har gjorts på samma sätt i tiotals år tidigare, behöver det inte betyda att det är det bästa sättet.

Talman! Även om vi pratar om 2025 i det här ärendet, skulle jag ändå vilja ta tillfället i akt att titta lite framåt. Det handlar till exempel om den berättelse som jag nyligen nämnde. Men det handlar också om hur vi ska kunna utveckla arbetet med att förankra vårt arbete i Nordiska rådet till parlamentet, och inte bara i den här salen. Vi bör inte bara komma till självstyrelsepolitiska nämnden när vi söker vägledning, utan vi skulle behöva hitta ett sätt att integrera förslag och diskussioner i utskotten, i de utskott som vi har här, där våra parlamentariker kan fördjupa sig i den nordiska nyttan, som faktiskt lyfts fram i medlemsförslag till Nordiska rådet. Det är något där vi har stor utvecklingspotential och faktiskt skulle kunna få mer relevans utifrån det här samarbetet. Vi skulle kunna titta på hur man gör någon annanstans i Norden. Kan vi jämföra oss och ta efter, och göra det på åländskt vis?

Något som också berör framtiden, men som inte ligger lika långt fram, är nästa temasession som hålls i Oslo i april. Där kommer vi från Gränshindergruppen att särskilt fördjupa oss och har också inbjudit hela Nordiska rådets medlemmar att ta del av en rapport som handlar om pensioner i Norden och hur man ska få dem att fungera tillsammans. Jag tror att vi behöver lägga åt sidan tanken på att ha ett gemensamt pensionssystem. Det är nog för stort. Men hur kan vi komma åt gränshinder som gör det svårt och byråkratiskt krångligt att lyfta pension från ett annat nordiskt land än bosättningslandet? Det här är viktiga frågor. Vi vet att det berör många ålänningar, särskilt de som har arbetat i andra länder och också jobbar på svenskflaggade fartyg, till exempel. Det här är en jätteviktig gränshinderfråga som jag hoppas att vi ska kunna ta stora steg framåt med.

Ett annat viktigt ämne är det nordiska skatteavtalet, som jag tror att just Åland, med sitt läge, omfattas av alldeles särskilt. Det handlar inte bara om en gränsregion uppe i norra Sverige och Finland, vi har väldigt många gränspendlare. Vi vill verkligen att de människor som flyttar till Åland, men arbetar någon annanstans, också ska ha lätt att göra rätt. Vi vill ju att de ska betala sin skatt här, om det är meningen att de ska betala sin skatt här. Det är bara hemåt för vår del.

Till sist skulle jag vilja titta framåt och prata om Helsingforsavtalet. Som jag ser det så att säga nej nu vore att stå på perrongen och riva sönder biljetten innan tåget ens har kommit dit. Det är nu vi behöver vara tydliga. Det här är viktigt för Åland. Det är viktigt självstyrelsepolitiskt att vi är med på det här.

Vi måste utgå från att Nordiska rådet, som det ser ut i dag, inte kommer att vara framtiden. Framtiden kommer att se annorlunda ut med fler medlemmar. Förmodligen kommer Färöarna och Grönland att gå med som fullvärdiga medlemmar och sätta sin kråka på papperet. Vad blir vi då om vi inte har sparat biljetten? Det är något som man jobbar på i kommissionen. Vi vet inte i dag vad det kommer att kosta, men vi vet att det kommer att kosta. Då behöver vårt parlament vara medvetet om att om vi säger ja, så behöver vi också öppna börsen någon annanstans så att det inte utökar budgeten. Det handlar om sedvanlig prioritering.

Som jag ser det så är det viktigt för Åland och självstyrelsen att sätta sin position i Norden. Tack, talman!

Tack, fru talman!

Jag tillåter mig att reflektera utifrån ledamoten Listherbys anförande. Ledamoten nämner förankring, och jag har vid olika tillfällen lyft fram vikten av att vi försöker samordna den åländska externpolitiken.

Jag upplever ibland att vi inte har någon som riktigt leder den. Missförstå mig inte, jag vet att lantrådet leder arbetet, men jag syftar på en bredare bemärkelse där vi behöver snacka ihop oss i olika forum och organ där vi är representerade. Det handlar om att vi politiker här i salen, samt andra som rör sig bland politiker externt, behöver ha en bättre dialog.

Jag tänker att ett sätt framåt skulle kunna vara att vi hittar en struktur där vi med jämna mellanrum samlas. Där kan vi politiker, som arbetar utåt från Åland, informera varandra om vad vi har hört och sett bland våra kollegor, i våra mejltrådar och på våra möten.

Jag tycker att det vore en jättebra idé att de som har intresse av att bedriva åländsk utrikespolitik, på ett eller annat sätt, skulle kunna samordna sig i något nytt, informellt eller formellt organ.

För att verkligen kunna förankra och diskutera olika frågor, även om Nordiska rådet består av fyra medlemmar, vilket procentuellt sett är mycket i det här sammanhanget, så är vi få. När det gäller att komma med olika infallsvinklar och se den verkliga nyttan med de saker vi diskuterar och behandlar, är det ju bättre ju fler vi är.

Talman!

Ur mitt perspektiv, som ordförande för den åländska delegationen till den parlamentariska Östersjökonferensen, märker jag att det är ganska mycket samma människor som deltar. Jag tror att de som är politiker och intresserar sig för sådana här frågor rör sig i dessa kretsar. Det är många personer i Nordiska rådet som också är medlemmar i BSPC, och vice versa.

Jag är övertygad om att vi skulle kunna ha en fördel av att samarbeta mer i dessa sammanhang. Tidigare har jag till och med föreslagit att vi borde ha en minister med ansvar för externa relationer, men vi har inte kommit så långt ännu.

Trots det kan vi från lagtinget i alla fall visa vad samordning kan innebära i praktiken, och vi kan börja med en gång.

Tack, talman!

En tanke som slår mig är att samarbetsministern skulle kunna få det här utökade uppdraget, eftersom det vore en naturlig utveckling av det uppdraget.

Jag tycker att detta är jätteintressant. Jag vet inte riktigt vem som ska ta den här bollen nu, men det är något vi absolut kan diskutera i delegationen och eventuellt ta vidare till den självstyrelsepolitiska nämnden.

Någon gång ska det leda någon vart, så att vi verkligen kan utveckla de internationella relationer som vi har.

Tack, talman!

Ledamoten Listherby nämner prioriteringar och framhäver att detta är en viktig sådan. Hon påpekar också att dessa pengar måste tas från någon annanstans. Jag tror att ledamoten själv har listat ut vilka frågor jag vill ha svar på.

Varifrån ska vi ta de här pengarna? Hur viktig är denna prioritering? Vad är mindre viktigt än just denna prioritering?

Tack, talman!

Som jag ser det är detta en viktig självstyrelsepolitisk fråga. Det blir lite oklart att säga var man ska ta pengarna ifrån innan vi vet vad det kommer att kosta. Detaljerna kring hur ett fullvärdigt medlemskap skulle se ut kommer att klareras i den kommission där vi nu har en tjänsteman från regeringssidan som deltar för Ålands del.

Det kan handla om: Ska Åland ordna en session, med allt vad det innebär, inklusive alla säkerhetsarrangemang och deltagare? Ja, då medför en kostnad.

Som Nordiska rådet tidigare har diskuterat så ska dessa stora sessioner, där man bjuder in högprofilerade talare, endast hållas i de stora huvudstäderna, det vill säga Stockholm, Helsingfors, Oslo och Köpenhamn. Det blir för svårt för de mindre regionerna. Detta är också något som kommer att påverka vad den årliga kostnaden blir.

Tack, talman!

Om man nu inte ska ta hela kakan men ändå vill kalla sig fullvärdig medlem, vad är det man är ute efter? Är det rösterna? Är det rösträtten som man strävar efter? Den kan ju knappast vara värd alla de utgifter som det medför.

När man läser meddelandet från 2015-2016 framgår det ganska tydligt att det krävs mycket för att bli fullvärdig medlem. Det verkar dock inte ge så många fördelar jämfört med idag. När man talar om vikten av fullvärdigt medlemskap i Nordiska rådet nämner man hela tiden exempel på saker som redan har hänt, trots att vi inte har varit fullvärdiga medlemmar.

Vad krävs för att Färöarna och Grönland ska bli fullvärdiga medlemmar? Vad är det som gör att vi vill det? Kommer de att behandla oss respektlöst? Gör de inte det redan idag med de tre självstyrande områdena?

Talman!

Som jag försökte förklara i mitt anförande, kommer det Nordiska rådet inte att se ut som det gör i dag. Det kommer inte att finnas tre autonoma områden som inte är fullvärdiga medlemmar. Förmodligen kommer Grönland och Färöarna att kunna skriva sitt namn på Helsingforsavtalet och därmed bli fullvärdiga medlemmar.

Vad innebär detta för Åland? Jag är inte villig att degradera Åland och dess ställning till att vara ett C-lag, för det är precis det vi riskerar att bli. Vi kommer att betraktas som ett kommunfullmäktige i Norden. Är det verkligen det som ledamoten Egeland och de Obunden Samling vill? Då får man säga det.

Diskussionen är avslutad. Lagtinget antecknar sig berättelsen för kännedom. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.