Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet. Diskussion.

Tack, talman!

Vi har lämnat in en motion från oppositionens sida som har lite tid på nacken nu. Det handlar om landskapsregeringens upphandling av skärgårdstrafiken, den största upphandlingen i Ålands historia, som omfattar ungefär 340 miljoner euro. Det är just innehållet i denna upphandling som vi har skrivit en åtgärdsmotion om.

Motionen handlar om vikten av konkurrens och att vi ska ha konkurrens på lika villkor. Det är avgörande för att skapa så mycket samhällsvärde som möjligt med de pengar som vi i offentlig sektor lägger ner. När vi styr upphandlingar till en enskild aktör kan vi vara säkra på en sak: vi får inte ut optimalt värde för skattebetalarnas pengar. Det är skattebetalarnas pengar vi överväger hur vi ska spendera, och därför är det mycket viktigt att vi har så bra konkurrensförutsättningar som möjligt, särskilt i ekonomiskt kärva tider.

Som privatpersoner har vi inte friheten att välja ett dyrare alternativ utan att tänka efter. Om man till exempel ska renovera sitt hus och bara frågar en byggare, kommer den byggaren garanterat att ta ut ett premium om den vet att den är ensam på marknaden. Man kommer inte att anstränga sig för att göra saker så effektiva som möjligt, eftersom man vet att den får jobbet. Det är mycket bättre att låta flera aktörer bjuda på renoveringen eller på skärgårdstrafiken. Då sjunker priset för det arbete som ska göras när flera tävlar om samma sak.

Vi kan inte resonera så att vi kan välja en aktör när vi hanterar skattebetalarnas pengar. Vi måste skapa så bra konkurrens som möjligt för att få maximal effektivitet för de pengar vi lägger ner. Det är centralt att vi får ut maximalt värde för pengarna, och vi anser att detta uppnås genom fri och öppen konkurrens.

Det finns två aspekter som vi lyfter fram i motionen. Den första är att de färjor som vi har sålt till Axferries bör erbjudas till det vinnande anbudet i den stora upphandlingen. Anledningen till detta är att det inte går för en konkurrent att erbjuda denna typ av färjor om man inte har tillgång till landskapets flotta. Det ligger inte ett tiotal färjor och väntar någonstans i världen på att någon ska komma med en upphandling. För att få en effektiv och bra upphandling behöver landskapets färjor, som har sålts till Axferries, vara med och användas i anbudet.

Vi har en så kallad återköpsklausul, där landskapsregeringen kan köpa tillbaka dessa färjor för 90 procent av den totala kostnaden som vi sålde dem för. Jag tänker att vi kan sälja dem vidare till det vinnande anbudet för samma pris som vi sålde dem till Axferries för, vilket skulle bli en nettonollaffär. Det kanske går att göra på något annat sätt också, men det förefaller vara den enklaste lösningen.

När vi inledde diskussionen om detta var jag personligen ganska övertygad om att det inte skulle komma några andra konkurrenter till upphandlingen. Jag trodde att vi hade gjort det så att det bara var en aktör som kunde vinna. Men jag hade fel. Det finns flera aktörer som har visat intresse för upphandlingen, inklusive Nordens största skärgårdstrafikföretag, som nyligen har besökt Åland. Detta företag har erfarenhet av att bjuda på stora upphandlingar sedan tidigare. År 2022 deltog de i en upphandling i Finland som senare drogs tillbaka, det var domstolsprocesser och så vidare, och det bjöds upp på nytt.

Man kan säga att i början, när det här anbudet i Finland lämnades in av Finferries så då bjöd Finferries på det trafikupplägget i Finland - insjöupphandlingen kan vi kalla den - en summa om 351 miljoner euro. Det största företaget i Norden bjöd 282 miljoner euro, det vill säga 69 miljoner euro var skillnaden mellan det statliga företaget och det privata alternativ, vilket vi nu samarbetar med, det statliga företaget. Det är ganska stora summor eller väldigt stora summor.

Dessa summor är nästan identiska med de 340 miljoner euro som vi uppskattar att vår upphandling kommer att bli.

Det finns mycket att vinna på att öppna upp för fler aktörer att delta i upphandlingen.

I Sverige har liknande anbud lämnats in, där man genom konkurrens har fått ner kostnaderna avsevärt. I Finland sjönk kostnaden till 334 miljoner euro från 351 miljoner euro när upphandlingen var slutgiltigt klar. Det var en besparing oavsett vem som vann, och även om Finferries vann så var en stor besparing för offentlig sektor och alla skattebetalare.

Om vi inte öppnar upp konkurrensen är det ett ineffektivt sätt att hantera skattemedel. Det kan nästan ses som ett svek mot Ålands folk, med tanke på de stora summor vi pratar om. Om vi inte låter flera aktörer delta i upphandlingen med våra färjor, har vi i praktiken bestämt att Axferries ska vinna projektet till det pris som de själva anser vara lämpligt, eftersom de är den enda aktören som kan bjuda med dessa färjor. Det finns inte andra aktörer. Det är skadligt för vår ekonomi att agera på detta sätt, och vi hoppas att man lyssnar och genomför de åtgärder eller liknande som vi föreslår i motionen.

Den andra aspekten handlar om tidsaspekten. Vi har förstått att det är mycket begränsat med tid. Denna kritik är gammal och inte ny. Man kan inte helt enkelt fastställa att man ska köpa nya fartyg inom ramen för tidsaspekten. Oavsett hur man gör behöver trafikstarten förskjutas.

Vi har också fått indikationer på att nya fartyg kan vara en möjlighet inom ramen för den här upphandlingen, om vi öppnar upp för det. Jag tycker att vi ska ta den chansen.

Jag vill också klargöra några saker angående debatten som har varit. Den har varit ganska ful och det har förekommit en del felaktigheter. Till exempel har det framkommit från regeringens sida att det är tjänstemännen som ska arbeta med detta, och att det inte finns någon politik involverad i upphandlingen. Ingenting kan vara mer fel än det. Samtliga beslut som handlar om upphandling fattas på politisk nivå. Politiken fattar beslut om att gå ut med en upphandling, att ändra en upphandling, att utesluta en aktör och att anta ett anbud. Politiken är extremt involverad i upphandlingar, enligt delegationsordningen.

Det är tråkigt att vi har en regering som i offentligheten försöker undfly detta ansvar och istället hänvisar till tjänstemännen. Jag hoppas att vi ser en ändring i detta resonemang, för det är regeringen som har det slutliga ansvaret för upphandlingen, inte tjänstemännen.

Ursäkta, herr talman, att jag drar ut på tiden här. Jag vill också säga att hela Axferries projektet är ett politiskt projekt, och ett varv i egen regi är också ett politiskt projekt. När vi pratar om nära kontakter mellan politiker och företag, så har ingen väl närmare kontakt med landskapsregeringen än en Finferries som springer i korridorerna som barn i huset och pratar med landskapsregeringen. Vi har till och med haft en parlamentarisk tankesmedja där vi från Moderaterna och Obunden Samling insisterar på att det inte ska finnas inblandning från Finnferries när vi diskuterar framtida skärgårdsupplägg.

Debatten om att det inte ska finnas politisk inblandning och att man inte ska få träffa företag är helt absurd.

Avslutningsvis vill jag säga att denna fråga gör mig upprörd. Men jag vill ändå framhålla att vi har haft diskussionen om trafikupplägget. Det handlar nu om hur vi ska få så mycket värde för pengarna som möjligt. Kanske finns det en möjlighet att vi kan få något nytt fartyg inom ramen för denna trafikupphandling, vilket vi inte har diskuterat överhuvudtaget. Varför ska vi inte ta den möjligheten? Om Axferries förlorar så går det projektet i stöpet, men vi vinner på det om samma förhållanden håller i sig som i Finland och Sverige, med besparingar på 60-70 miljoner euro. Det är värt det. Det är absolut värt det. Tack!

Talman!

Ledamoten Wikström uttryckte sig som om färjorna kunde överlåtas beroende på vem som vinner en upphandling. Nu är det ju så att återköpsklausulen, i den mån den ska användas, innebär att det är regeringen som köper tillbaka dem. Det kommer förstås att leda till frågan om en tilläggsbudget. Är ledamoten Wikström redo att trycka på grönt för en tilläggsbudget på 14 miljoner kanske?

Samtidigt måste regeringen börja agera som redare igen, vilket innebär fler årsverken, inte färre, som det brukar vara i diskussionerna. Hur tänker sig ledamoten att trafiken ska fungera mellan upphandlingarna?

Tack, herr talman!

Givetvis är jag beredd att trycka på den gröna knappen, för det garanterar konkurrensen. Det var det som hela mitt anförande handlade om. Men är det på något sätt blev otydligt vad jag anser att landskapsregeringen ska göra, så hoppas jag att det förtydligas här nu.

Sedan är det så att med de här färjorna kan man genomföra en upphandling, så att vi inte blir redare.

Det här resonemanget har också ledamoten framfört i en insändare. Han måste nog utveckla hur han menar att landskapsregeringen ska bli redare för att vi köper tillbaka färjorna. Kontentan är att vi säljer färjorna till den vinnande aktören. Utveckla gärna resonemanget, för jag förstår det inte.

Det är så att för att kunna skjuta fram tiden till den stora upphandlingens början, som ledamoten själv har nämnt, måste trafiken fungera under tiden. För att detta ska vara möjligt behöver man göra en ny upphandling.

Det kommer förstås att vara en driftentreprenad i första hand. Vem ska ta ansvar för de här färjorna under tiden? Vem ska se till att de blir underhållna och att de fungerar?

Tack, talman!

Exakt hur man ska genomföra detta lämnar jag lite öppet och det gör även motionen. Man kan också göra en kortare upphandling. Man kan tänka sig att i samband med den stora upphandlingen ställa krav på att man ska köra med befintlig trafik under några år. Detta ger tid att till exempel bygga ett nytt fartyg.

Jag anser att dessa aspekter är fullt möjliga att klargöra inom ramen för en sådan upphandling, utan att vi behöver bli redare. Det kanske har varit lite otydligt, men jag hoppas att detta förtydligar saken.

Den som vinner upphandlingen ska exempelvis köra med de gamla fartygen i tre år, och dessa måste då finnas tillgängliga. Om man har dem tillgängliga kan man sedan också bjuda på en vidare upphandling med nya fartyg, som kanske kommer i drift först tre eller fyra år senare, efter trafikstart. Det är ett exempel bara.

Tack så mycket! Och tack, ledamoten Wikström, för att du aktualiserar frågan. Jag skulle vilja nyansera bilden.

Upphandlingen som ska genomföras är konkurrensneutral, och det är precis det vi också önskar i landskapet. Vi genomför årligen väldigt många upphandlingar. Det bästa läget är när det finns många aktörer, en bred marknad och framförallt gärna lokala åländska entreprenörer, så att sysselsättning och skattemedel stannar på hemmaplan.

Detta är dock första gången vi gör en så här långsiktig upphandling. Det har varit känt ända sedan den korta upphandlingen för tre år sedan att landskapet kommer sen att gå ut med en lång upphandling. Det är inte så att nya fartyg måste stå färdiga den 1 februari 2028, utan det ges tid under (… taltiden slut).

Tack, talman!

De verktyg som finns är möjliga inom ramen för de fullmakter som lagtinget har givit landskapsregeringen. Om landskapsregeringen har för avsikt att genomföra en konkurrensneutral upphandling, då kan man inte samtidigt låta Axferries äga de nödvändiga komponenterna, det vill säga färjorna som krävs för att delta i upphandlingen.

Ministern vet att det inte ligger ett tiotal färjor i Norge eller Danmark som bara väntar. Tillgången till dessa färjor är helt central för att upphandlingen ska vara konkurrensneutral. Det är därför vi lyfter fram denna fråga; det är den avgörande aspekten.

Jag vill också säga att om man genomför detta, så kommer jag personligen inte att härja utan jag säger "bra jobbat, det är bra att ni gjorde det här, det sparar pengar."

Jag vill fortsätta att framhålla att jag tycker att det är mycket positivt att det finns två eller tre seriösa aktörer som har visat intresse för den här upphandlingen. Det viktiga med dessa aktörer är att de har tonnage och en långsiktig ekonomi. Detta står i kontrast till vad vi har sett tidigare inom skärgårdstrafiken.

Det innebär inte att man måste komma med nybyggda fartyg när entreprenaden öppnar. Under entreprenadtiden finns det möjlighet att införa elektrifierade fartyg, särskilt när elresurserna förstärks i de hamnar där dessa fartyg ska trafikera.

Vi gör vårt absolut bästa för att omvandla lagtingets beslut om den långsiktiga upphandlingen, värd 340 miljoner, till en konkurrensneutral och öppen process för entreprenörer att bjuda på. Det anser vi vara mycket positivt.

Här handlar det om aspekten av konkurrensneutralitet och att vi ska skapa konkurrensförutsättningar, vilket vi har diskuterat tidigare. Den här motionen lämnade vi in i samband med att vi fått bekräftelse på alla våra farhågor.
Från Nordens största skärgårdsrederi har vi fått samma konstaterande, att det här går inte att bjuda på och de är inte en oseriös aktör, utan en väletablerad marknadsaktör som bekräftar det jag har sagt här och tidigare. Vi måste se till att dessa färjor görs tillgängliga för den som vinner anbudet. Annars blir det inte konkurrensneutralt, och vi riskerar att betala ett högre pris än nödvändigt.

Vi har lyft fram exempel från närliggande områden där det faktiskt har lett till lägre kostnader och mindre användning av skattebetalarnas pengar i skärgårdstrafiken. Det är något vi alla är intresserade av.

Tack, talman!

Jag tycker att åtgärdsmotionen lyfter en viktig aspekt när det gäller att vi har en konkurrensutsatt upphandling. På den punkten håller jag med till fullo, och jag tror att alla i salen gör det också. Det är ett sätt att pressa ned priserna och få mer värde för pengarna, vilket är ett gott syfte.

Det jag höjer på ögonbrynen för i själva åtgärdsmotionen är konstaterandet att tidsramen för upphandlingen är mycket snäv. Den påbörjas redan 2028, vilket omöjliggör elektrifiering från trafikstart. Detta är mycket intressant skrivning med tanke på den infekterade och svåra diskussion vi hade om elhybridfärjan för några år sedan. Nu är det plötsligt omöjligt att elektrifiera inom den här tidsramen, men då var det möjligt. Det är mycket intressant.

Det finns förutsättningar för vissa linjer att börja ganska tidigt, medan andra kräver mer åtgärder. Detta är givetvis något som också behöver beaktas i själva upphandlingen. (… taltiden slut).

Tack, talman!

Jag måste erkänna att jag blev något förvirrad här nu. De här elanslutningarna och byggprojektens sammanflätning med själva upphandlingen var en central kritik mot just den här elhybridaffären, om vi kallar den så. Jag är inte riktigt införstådd med vad ledamoten menar.

Det jag vet är att elanslutningarna och att få på plats de elanslutningar som skulle krävas, är väldigt svårt att få till trafikstart. Det blir inte nödvändigt, utan det viktigaste är - om man vill uppnå syftet med den här upphandlingen - att det sker någon gång under upphandlingsperioden. Det här har också ministern flaggat för. Jag förstår inte riktigt resonemanget.

Tack, talman!

Jag kan förstå om Obunden Samling har lite svårt att följa resonemanget, särskilt om man hade en annan åsikt i frågan om elhybriden.

Men i det här fallet syftar jag på att elektrifieringen kommer att kräva tid för att kunna tillämpas på alla linjer.

Jag vill förtydliga att vi har stött på detta problem tidigare när det gäller elektrifieringen. Det handlar om att ge processen tillräckligt med tid och att vara tydlig i upphandlingen, så att kraven är genomförbara.

Talman!

Inledningsvis vill vi säga att det inte är något fel på själva andemeningen i motionen, nämligen att säkerställa konkurrensen. Vi vill alla ha så mycket trafik som möjligt för de pengar som står till buds.

Den bärande tanken är att aktivera en återköpsklausul. Färjorna från landskapet har alldeles nyligen har sålt till Ålands skärgårdsrederi. För oss liberaler är återköpsklausulen en nödutgång, något som kan användas i ett exceptionellt läge, till exempel om inga anbud har lämnats in eller om anbuden inte uppfyller ska-kraven. Färjorna ska inte vara ett politiskt verktyg. Ett sådant förfarande stärker inte tilltron till landskapsregeringen som upphandlande part, vars rykte, som vi vet, redan är något skamfilat när det gäller färjetrafik.

Talman! Vi har alltså fattat beslut om att sälja färjorna till ett bolag där AB Åland är delägare. Detta görs för att skapa förutsättningar för en säkrare trafik.

Efter åratal av osäkerhet kring driften så kollapsade trafiken, vilket krävde snabba åtgärder. Lyckligtvis fick vi hjälp, och Ansgar kom in och räddade sommaren, som annars hade kunnat bli en katastrof. Regeringen gjorde bedömningen att något mer varaktigt och långsiktigt behövde skapas samtidigt som den akuta krisen måste lösas. Lösningen blev bildandet av Ålands skärgårdsrederi AB, och som en direkt konsekvens av detta såldes majoriteten av färjorna.

Det som motionärerna föreslår kommer med konsekvenser, och vi ska göra vårt bästa för att förklara vad dessa kan bli. Återköpsklausulen kan endast aktiveras när nuvarande avtal löper ut. Här vill jag lägga in en liten kommentar med tanke på den tidigare diskussionen. Det kommer att uppstå ett glapp mellan upphandlingarna, eftersom nuvarande upphandling tar slut och man vill ha en längre tid för att möjliggöra konkurrens. Det kommer att bli en tid när färjorna måste skötas på ett annat sätt, förmodligen genom en driftsentreprenad.

Om man använder återköpsklausulen, så är det alltså regeringen som kan köpa tillbaka färjorna. Då fodras den gröna knappen, det blir mera årsverken och man kan köpa in en del av dessa tjänster. Men det kommer med ett ansvar att bedriva rederiverksamhet.

Om man vill ha den tidsaspekt som man önskar, kommer man att behöva en driftsentreprenad för två, kanske tre år, beroende på hur mycket tid man vill ha. Beroende på vem som vinner den driftsentreprenaden så kommer den inte att ha så stort intresse av att förbättra tonnaget. Man vet inte vad som händer efter det. Det kanske blir ett rederi som inte alls vill driva färjor i egen regi. Då finns det risk att det blir ståltråd och silvertejp i storpack. Ingen vet ju vems tur det är att bli den lyckliga ägaren nästa gång.

Att driva rederiverksamhet är inte bara att äga fartyg. Det krävs organisation, kompetens och en lång rad tillstånd och certifieringar, och den organisationen har man nu avvecklat. Den aktuella trafiken är i drift varje dag. Politiskt drivna processer av det slag som motionen ger uttryck för riskerar att skapa avbrott i en samhällskritisk trafik. Vi liberaler gör bedömningen att dessa relativt ålderstigna färjor inte är nyckeln till konkurrens i upphandlingen.

Talman! Hur kan regeringen skapa villkor som ger möjlighet till flera anbud och på det sättet gå motionärerna till mötes? Man kan tillåta att tonnaget stegvis förbättras eller byts ut. Man kan ställa krav på tonnaget utifrån kapacitet, isklass med mera, men inte nödvändigtvis ange specifika färjor. Man kan istället tala om egenskaper. Man kan tillåta en tillräckligt lång övergångstid för elektrifiering, för det är ju helt omöjligt att någon aktör kan erbjuda hela tonnaget helt elektrifierat från start. Om man tillåter att färjor inte behöver namnges, utan istället fokuserar på egenskaper, möjliggör man att vinnaren kan anskaffa tonnage när man vet att anbudet är vunnet.

Om man låser sig vid tanken att de färjor som Axferries nu disponerar är de enda i världen som klarar den här trafiken så finns de sannolikt att köpa, ifall ett annat rederi än det som AB Åland till 50 % äger vinner upphandlingen.

Om Axferries förlorar upphandlingen blir dessa färjor direkt en ekonomisk belastning och behöver avbrytas snarast. Bolaget likvideras, vad vet jag, och då är det ett köpläge kan man säga. Varje rederi som vill delta måste utgå från sina egna förutsättningar. Vilket tonnage har man? Vad behöver byggas om, vad kan moderniseras och vad kan anskaffas från marknaden?

Talman! Det kan i många fall vara mer rationellt att använda modernare fartyg som redan uppfyller viktiga krav, till exempel vad gäller dimensioner eller möjligheten till elektrifiering, eller rent av färjor som redan är elektrifierade. Isklass kan vara en utmaning, men det är något som rimligen kan åtgärdas inom den tid som står till buds om vi talar om second hand-tonnage.

Fullmakten, en summa om 340 miljoner för 15 år, är inte tagen ur luften. Med tanke på vad det kostar att driva färjorna idag är den redan ganska snäv. Att tro att någon ska komma med åtta nybyggda färjor, även om tillräckligt lång tid ges, är orealistiskt. Det allra bästa vi kan hoppas på, med de pengar som står till buds, är någon ny färja och resten begagnat tonnage. Det mest sannolika är att alla blir av begagnad typ. Ingen är gladare än jag personligen om vi kunde höja fullmakten. Då kunde vi börja se nya färjor. Men den ekonomin har vi inte, utan vi måste arbeta utifrån våra förutsättningar.

Talman! Vad signalerar detta till marknaden om man följer motionen? Att Åland ändrar spelreglerna mitt under pågående processer, att långsiktiga beslut inte är långsiktiga och att politiska svängningar kan ändra förutsättningarna efterhand. Det är inte så vi bygger konkurrens. Det är så vi skrämmer bort dem.

Det finns en tydlig ekonomisk dimension. Att sälja tillgångar för att sedan köpa tillbaka och återigen sälja, det är inte ansvarsfull hushållning och det riskerar att bli en rundgång med skattemedel utan att skapa något egentligt mervärde.

Talman! Vi ska inte fatta beslut som vi kort därefter tvingas backa ifrån. Vi ska fatta genomtänkta beslut och stå för dem och det gör vi liberaler. Därför kan vi inte stöda denna motion. Tack!

Talman!

Jag vill tacka Liberalerna för detta klargörande. Det är helt solklart att Liberalerna har låst fast sig vid Axferries och hängt på ett ordentligt hänglås, nyckeln har man kastat i havet och den är helt omöjlig att plocka upp den därifrån. Detta om man ska tolka summan av det som ledamoten Pettersson framför för Liberalernas räkning.

Det är det möjligt att ledamoten Nordberg inte riktigt lyssnade uppmärksamt. Jag gav flera förslag som kan förbättra konkurrensen, och jag anser att de är ganska genomförbara.

Talman!

Lyssnar man på anförandet är det helt uppenbart att ett annat alternativ än att Axferries ska fortsätta bedriva trafiken, det får inte ske, om jag ska tolka summan av vad ledamoten Pettersson framför för Liberalernas sida. Det är synd, men det är väldigt bra att det klargörs så här klart och tydligt.

Den åsikten får stå för ledamoten Holmberg.

Jag personligen vill ha konkurrens och jag vill ha så goda färjor som det går att få tag i. Jag tyckte att jag kom med ganska konstruktiva förslag, men jag uppfattar inte att ledamoten är så intresserad av att vara konstruktiv i det här. Men det är som det är.

Tack, talman!

Låt oss erkänna att vi, som politiker, kan ha olika åsikter om vad som är konkurrensneutralt eller inte. Jag berörde detta i mitt anförande. Det är en fråga där åsikterna kan variera.

Men när vi lyssnar på de verkliga marknadsaktörerna som konstaterar samma sak, betyder det ingenting för Liberalerna? Ledamoten själv deltog i det öppna hörandet här tillsammans med flera andra liberaler.

Den enda slutsats man kan dra av det som ledamoten säger, och som ledamoten Nordberg också var inne på, är att Liberalerna inte längre tror på fri och öppen konkurrens. Istället handlar det om en prestigefråga; Axferries ska vinna det här, oavsett vad. Det är väldigt tråkigt att se. Skattebetalarnas pengar haskas bort ordentligt.

Talman!

Det är någonting som slår mig i den här debatten hittills. Det är väldigt många som genom åren har dömt ut nuvarande färjor som gamla och oanvändbara. Men mitt i allt verkar det som att dessa färjor är hela nyckeln till att upphandlingen ska kunna genomföras överhuvudtaget.

Jag drar lite på smilbanden, måste jag säga.

Det är lite svårt att föra fram den här frågan, eftersom det framgår en slags faktaresistens från talarstolen.

Ett annat exempel är det här med att det skulle finnas några färjor som flyter omkring, enligt ledamotens förslag, som man kunde använda dessa för att sätta in åländska skärgårdstrafiken. "Det behöver inte vara isklass", säger han, och så vidare.

Jag vet inte hur många gånger ledamoten har stått i talarstolen och sagt just det, när vi har pratat om begagnat tonnage, att det inte finns något begagnat tonnage. Det finns inga färjor som passar i vår åländska skärgårdstrafik. Och nu, helt plötsligt, är det så att "nej, nej, det behövs absolut inte, våra färjor som finns här på Åland, de behövs inte." Det finns andra som kan bjuda här. Resonemanget går inte ihop överhuvudtaget.

Jag skulle inte vilja stå där som ledamoten står och försöka försvara det här, för det går inte att göra. Det ni håller på med nu är att rigga upphandlingen, och det som kommer att hända är att det helt garanterat kommer att komma besvär mot detta. Jag tror det, pga av konkurrens. Ni förstör konkurrensen och skadar Åland på det här viset.

Jag måste rätta ledamoten. Jag sa ingenting om att vi inte ska tillåta isklass. Det har däremot gjorts tidigare, och det har uppstått en del problem med det. Jag sa att ett års tid är tillräckligt för att bygga om så att det blir isklass.

Vad gäller antal färjor och tillgång på dem, så är det så att ett riktigt stort rederi har en hel del färjor som de kan disponera. De kan också ha beställt nya färjor, detta kan frigöra andra och de har en helt annan möjlighet att möta ett behov.

Min erfarenhet av redare, särskilt inom skärgårdstrafik, är att de inte alls är sugna på att sälja färjor. Anledningen till detta är att om de säljer, öppnar de upp för en ung, hungrig konkurrent som kan komma tillbaka och konkurrera med de färjor de har sålt. Av den orsaken brukar man gärna hålla fast vid sina färjor, vilket gör att de sällan kommer ut på marknaden.

Talman!

Jag vill tacka för anförandet. Jag vet att ledamoten Pettersson har ett förflutet, eller kanske till och med nuvarande, engagemang inom trafiken som anställd.

Det som förvånar mig lite, är det resonemang som lyftes fram i Liberalernas gruppanförande om ståltråd och silvertejp. Underförstått antyder det att om någon driftsentreprenad ska bjudas ut på två eller tre år, så kommer fartygen uppenbarligen att vanskötas, och man kommer att behöva beställa mycket ståltråd och silvertejp.

Är det så som Liberalerna ser på öppen och fri konkurrens?

Jag vill först mota Olle i grind och redogöra för den intuitionen som kom. Jag har från första dagen klargjort att jag är tjänstledig från Ansgar, som inte finns längre. Men jag deltar här som lagtingsledamot. Jag argumenterar i sak som lagtingsledamot. Jag tycker att vi bör hålla oss till frågan, som egentligen handlar om hur vi får en fungerande skärgårdstrafik.

Mitt resonemang om ståltråd var avsett att väcka intresse, vilket det uppenbarligen gjorde. Men om man inte äger färjan så brukar intresset, särskilt i en kort upphandling, inte vara tillräckligt stort för att göra förbättringar. Ungefär så tänkte jag.

Talman!

Jag försökte inledningsvis ge stöd för den yrkeskarriär som ledamoten har, med erfarenhet från skärgårdstrafiken. Det var så mitt inspel var tänkt.

Men på något sätt andas hela ledamotens anförande av problem. Det handlar inte bara om ett problem, utan om rader och högar av problem, om inte Axferries får denna upphandling. Det gör det mig faktiskt lite bekymrad.

Som har sagts här tidigare så handlar det om väldigt mycket pengar, och då behöver man tänka smart. En konkurrenssituation som möjliggör att driften blir 10, 20, 30 eller 40 miljoner billigare, det är oerhört viktigt för landskapets kassa.

Ledamoten läser nog in något som jag inte har försökt att ta någon ställning till. För mig är det viktigaste att vi har en 15-årig upphandling och att en seriös aktör vinner den. Hur de gamla färjorna disponeras måste ske enligt de avtal som finns.

För mig är det positivt att det är ett stort rederi som har visat intresse, och jag gissar att det sannolikt finns flera intressenter. Det nämnde jag också i budgetdebatten när det framkastades att upphandlingen är riggad och att det bara är en aktör som kan bjuda. Jag är ganska övertygad om att vi kommer att se fler bud på det här.

Tack till ledamoten Pettersson för ett intressant anförande. Det viktigaste är att landskapet får anbud, helst flera. Vi ska komma ihåg att det handlar om 340 miljoner över 15 år. Det kanske låter mycket, men det är det inte. Om man ska kunna spara in från 340 miljoner ytterligare, med många miljoner nedåt, så är det nog en väldigt sparsam trafik som Åland kommer att få.

Vi ska också komma ihåg att den prislappen är så låg på grund av att den förutsätter en strukturomvandling av trafiken, där trafiken på både Brändö, Kökar och Sottunga ändras med transitkommuner. I bästa fall får vi något anbud som klarar gränsen på 340 miljoner.

Om vi skulle hamna i en situation där vi inte får ett anbud, har vi återköpsklausulen. Det är absolut något jag inte önskar, för då är vi sannolikt tillbaka i den här driftsentreprenadskarusellen. Många ledamöter här i salen har genom åren ofta framfört att det är bra att äga sina egna färjor, och det är nog en bra utgångspunkt.

Det har, som sagt, under tre års tid varit aktuellt att vi nu har en kort entreprenad i syfte att förbereda för en 15 år lång upphandling. Detta görs för att komma bort från den oerhörda sårbarhet som nu råder i skärgårdstrafiken. Målet är att uppnå förbättringar i tonnage och stabilitet, och jag tycker att detta behöver framgå tydligt.

Ingen av oss har ännu sett upphandlingen, och oppositionen verkar veta vad den innehåller utan att vi själva har den informationen.

En viktig komponent som Pettersson nämner är att ingen förutsätts stå med en nybyggd armada av båtar, den 1 februari 2028, utan det kan ske en successiv insmältning av elektrifiering under en övergångsperiod.

Ja, visst är det så. Det är nog den enda chansen att man kommer vidare. Man måste tillåta en tid för att anpassa sitt tonnage och kanske införa någon form av incitament för att förbättra situationen.

Vi får se hur upphandlingen blir. Jag kommer att hänga på låset den dagen upphandlingen bjuds ut, så att jag får läsa igenom den. Det kommer att bli mycket intressant.

Tack, talman!

Ledamoten Pettersson ställer sig frågan: Vad signalerar det till marknaden om man följer den här motionen? De flesta verkar vara överens om att konkurrensneutralitet är önskvärt. Det enda sättet att uppnå konkurrensneutralitet är att ha tillgång till det här trumfkortet. Vad signalerade det, inte bara till marknaden utan även till ålänningarna, när man sålde det här trumfkortet?

Sedan har jag lite svårt att förstå att ledamoten Pettersson säger att det här inte är något problem, för under hela skärgårdstrafiksdebatten har han påpekat att det inte finns någon som har tonnage tillgängligt. Jag utgår från att ledamoten Pettersson självklart vet att ingen annan kan konkurrera på lika villkor med det här upplägget som man har nu.

Jag får nästan repetera ett tidigare repliksvar: Alltså redare, och särskilt inom skärgårdstrafiken, de vill inte sälja sina båtar, utan de vill fortsätta köra med dem. Därför finns det inte många tillgängliga tonnage på marknaden. Om man går in på mäklarsidor och liknande, så finns det väldigt få färjor till salu, och det är något jag har påpekat tidigare.

Men om man har ett stort rederi, så har man helt andra möjligheter att disponera om flottan, vilket gör att man kan delta i en upphandling. Särskilt om man har många nya färjor beställda, då blir det överloppsfärjor, och det är mycket bättre ur företagsekonomisk synvinkel att sätta dem i arbete istället för att sälja dem till konkurrenter.

Tack, talman!

Jag hörde resonemanget i ett tidigare replikskifte, och även det som sades om att man kunde disponera om flottan om man har ett stort rederi. Men om man inte har båtar som ligger och väntar, då är det svårt att disponera om. När Nordens största rederi också påpekar att detta inte är möjligt, eftersom ingen har tonnaget som bara ligger och väntar, då måste väl ändå ledamoten förstå att det var ett stort misstag att sälja de här båtarna innan upphandlingen.

Jag inser också att det inte är optimalt att köpa tillbaka båtarna, eftersom de aldrig borde ha sålts från första början. Det var det som var det stora misstaget.

Men inte kan man väl säga att det är konkurrens på lika villkor när man har gett bort trumfkortet?

Jag tyckte att jag gav en möjlighet. Eftersom man inte behöver namnge tonnaget, kan det också finnas en möjlighet att efter avslutad upphandling köpa färjor som av olika orsaker har blivit överblivna, pga att man inte har vunnit en upphandling. Det är så marknaden fungerar i verkligheten.

Tack, talman!

Tack, ledamoten Pettersson, för ett bra anförande. Jag kunde ha sagt samma sak själv.

Jag har haft förmånen att sitta i tankesmedjan gällande skärgårdstrafiken tillsammans med ledamoten Pettersson. De som nu är kvar i tankesmedjan - vi är inte lika många som vi var från början - så vår tydliga åsikt är att vi vill ha konkurrens. Vår minister har sagt det, du har sagt det och alla är mycket klara och tydliga med att vi vill ha den här konkurrensen.

Jag har under större delen av mitt yrkesliv arbetat inom den privata sektorn, där man är utsatt för konkurrens och denna konkurrens sporrar.

Nu har vi ett stort rederi som är öppen och tydlig med att de vill delta, och det finns sannolikt flera som är intresserade. Detta är ett friskhetstecken. Det påverkar även det rederi som vi äger hälften av, det håller dem på tårna. Man kan inte slappna av, utan man måste vara på tårna för att kunna vinna upphandlingen.

Tack, talman!

Vi har idag att behandla en åtgärdsmotion som tar upp den fortsatta utvecklingen av skärgårdstrafiken och de vägval som nu ligger framför oss.

Det är en fråga som berör hela Åland, men allra mest dem som är beroende av fungerande förbindelser i sin vardag. Skärgårdstrafiken är inte bara transporter mellan hamnar. Den är en förutsättning för boende, arbete, företagande, trygghet och framtidstro i vår skärgård.

För Centern är utgångspunkten tydlig. Trafiken ska fungera i vardagen, hålla rimlig servicenivå och utvecklas inom kostnadsramar som Åland har råd med.

Lagtinget har redan fattat viktiga beslut om den långsiktiga riktningen, bland annat genom fullmakten för en upphandling på 15 år. Det gjordes för att skapa stabilitet, bättre framförhållning och ge möjlighet till investeringar och utveckling över tid. Det beslutet står vi i Centern bakom.

Men beslut i lagtinget måste också följas av ett genomförande som håller ihop. Processen ska tåla granskning, inge förtroende och tillit i syfte att ge bästa möjliga resultat för Åland.

Det är positivt att det finns intresse i branschen för den åländska skärgårdstrafiken. När seriösa aktörer vill vara med och konkurrera kan det ge bättre lösningar, nya kompetenser och inte minst bättre användning av skattemedel.

Men det förutsätter givetvis att processen är tydlig, rättvis och professionell. Vi behöver få in anbud som är konkurrenskraftiga, realistiska och anpassade till våra åländska förhållanden och förutsättningar.

I motionen föreslås en kortare upphandling och att återköpsklausulen ska aktiveras. Det är förslag som behöver bedömas med eftertanke.

En kortare upphandling kan låta enkel, men den kan också innebära högre kostnader, mindre vilja att investera i nytt tonnage och sämre långsiktighet för trafiken.

På samma sätt ska återköpsklausuler användas när det gagnar Åland ekonomiskt och strategiskt.

För Centern är det avgörande att vi väljer den väg som sammantaget ger bäst trafik, bäst ekonomi och störst trygghet för skärgården.

Talman, vi behöver också tala klarspråk om elektrifieringen. Centern ser positivt på att stegvis ställa om trafiken. Lägre utsläpp, modern teknik och mindre beroende av fossila bränslen är rätt väg. Men elektrifiering handlar inte bara om att beställa nya färjor eller bygga om gamla. Det handlar också om att det ska finnas el när färjan kommer till kaj.

På vissa platser finns bättre förutsättningar redan idag. På andra platser räcker inte dagens nät till om större flera färjor ska laddas snabbt. Då behövs starkare ledningar, nya nätstationer, transformatorer, batterilösningar och annan infrastruktur som tar tid att få på plats. Därför tror vi att den mest realistiska vägen framåt är stegvis omställning. Det mest sannolika är olika former av hybridlösningar där det passar, och batteridrift där förutsättningarna är goda. Det betyder färjor där framdriften sker med elmotorer, men där energin kan komma från batterier, laddning i hamn och reservkraft ombord på de rutter där det behövs.

Vi ska minska utsläppen stegvis och realistiskt. Med hybridlösningar kan trafiken utvecklas också där elnätet ännu inte är fullt utbyggt. Vi får större driftsäkerhet och mindre sårbarhet om möjligheten till laddning faller bort.

Samtidigt ska vi vara ärliga med att också sådana lösningar kostar pengar, kräver god planering och måste vara energieffektiva för att löna sig. Det viktiga är inte vad som sägs utan vad som faktiskt kan genomföras. Det viktiga är vem som kan leverera trygg trafik, rimliga kostnader och en trovärdig omställning. Därför måste fartyg, hamnar och elnät planeras samtidigt med ett helhetsperspektiv.

Talman! För Centern handlar detta inte om att för dagen utse vinnare och förlorare i den politiska debatten.

Det handlar om att få:
- en fungerande trafik
- rimliga kostnader i förhållande till budgetramen
- trygg service för skärgården
- hållbara lösningar som håller över tid

Därför vill Centern se att landskapsregeringen fortsätter arbetet med fokus på tre saker:
För det första: en öppen och seriös process.
För det andra: ordning på kostnaderna.
För det tredje: att skärgårdens behov står i centrum.

Talman, oppositionen lyfter frågor som ska diskuteras. Regeringen har ansvar att genomföra. Så ska ett parlament fungera.

Vad gäller Centern så håller vi fortsatt fast vid att det som är viktigast – en fungerande trafik, en levande skärgård och ett sunt ekonomiskt ansvar över helheten i skärgårdstrafiken. Tack, talman!

Tack, fru talman!

Tack, ledamoten för det här anförandet. Det är betydligt mindre avståndstagande än vad jag har hört från de andra regeringspartierna. Jag uppfattar ändå en benägenhet att diskutera att det kanske finns någon form av relevans i det vi försöker framföra.

Vi har pratat om skärgårdstrafikens upplägg som var den stora politiska stridsfrågan. Det vi från oppositionens sida försöker lyfta fram är hur vi kan få så mycket som möjligt för pengarna. Vi tror att detta kan uppnås genom att säkerställa så lika konkurrens som möjligt och ge samma spelplan för alla aktörer som kan tänkas bjuda på det här paketet.

Vi hoppas att Centern tycker likadant och att detta ska vara vägledande för den fortsatta processen, snarare än eventuella löften som man kanske har gett till vissa aktörer. Det kan finnas löften till aktörer som man redan samarbetar med idag.

Tack, talman!

Givetvis, som jag nämnde i mitt anförande, är fri konkurrens otroligt viktig i en så stor upphandling. Jag anser att de punkter och det resonemang som vi för i lagtinget är viktiga att ta med till utskottsbehandlingen. Där har man möjlighet att gå igenom förutsättningarna för upphandlingen.

Vi måste skapa tillit inför upphandlingen för att främja konkurrens och få bästa möjliga utfall för Ålands bästa.

Tack, fru talman!

Jag hoppas att utskottet kan prioritera denna motion och dess behandling. Eftersom upphandlingen pågår och vi närmar oss den tidpunkt då det verkligen bjuds ut, vore det glädjande om utskottet kunde få möjlighet att behandla frågan på ett seriöst och transparent sätt. Det är viktigt att se om det finns belägg för de argument vi framför.

Vi menar att de som känner marknaden bäst är marknaden själv, inte vi politiker. Vi kan spekulera om vad som är rätt och fel, men det är marknaden som har den bästa insikten. Vad är det som begränsar konkurrensen? Om marknaden påpekar något som begränsar konkurrensen, då borde vi lyssna. Det är min uppfattning i alla fall.

Tack, talman!

Det är ett resonemang som jag håller med om rätt långt. Det är också utskottets uppgift att syna detta, att säkerställa att alla aspekter beaktas. På så sätt får vi en upphandling som är konkurrensutsatt på rätt villkor och förutsättningar, och som dessutom passar in i den åländska skärgårdstrafikens behov.

Talman!

Jag vill också tacka Centern för ett balanserat anförande. Det är alltid trevligt att höra.

Jag ska passa på att fråga ledamoten om elektrifiering, eftersom jag vet att det är ett av ledamotens expertområden. Känner ledamoten till hur långt planerna har kommit när det gäller elektrifieringen, till exempel nere i Hummelvik som behöver göras ganska omgående och samma sak gäller Kumlinge och Brändö? Jag har förstått att det finns en del utmaningar när det gäller detta. Det var min första fråga.

Vet ledamoten de ungefärliga investeringskostnaderna på dessa arrangemang på landsidan, som det är tänkt att landskapet ska stå för?

Tack, talman!

Jag känner till frågan på så vis att jag sitter som ordförande i Energikommissionen, där den har diskuterats ett antal gånger. Vi har också nätbolagen med i Energikommissionen, vilket gör att jag är medveten om att frågan har tagits upp med tjänstemännen på landskapsregeringen och att diskussionerna förs regelbundet.

Man har tittat på möjligheterna, och detta är något som måste beaktas. Man är medvetna om tidsaxeln. Det beror så klart på vem som vinner upphandlingen samt vilka steg som tas när det gäller elektrifieringen. Det finns en del skillnader mellan hamnarna när det gäller förutsättningarna för elektrifiering. Det finns lågt hängande frukter men samtidigt finns det också lite större utmaningar på vägen.

Talman!

Jag är medveten om att läget ter sig lite olika i hamnarna. Men ungefär vilken tidsaxel kan vi förvänta oss? Låt oss ta Hummelvik som exempel, ungefär inom vilken tidsaxel kan man tänka sig att det finns tillräcklig kapacitet i hamnen för att kunna ladda en färja där?

Tack, talman!

Jag har inte den siffran på så vis så att jag kan säga tidsramen för när Hummelvik hamn ska vara klar. Det finns dock flera olika tekniska lösningar. En av dessa är ett batteripaket som kan laddas och därmed ge en stark laddeffekt på kort tid. Denna lösning är också relativt snabb att implementera. För att kunna påbörja trafiken kan man nog arrangera det så.

För att uppnå en kostnadseffektiv lösning handlar det också om att göra nätförstärkningar på land. Jag har ingen exakt siffra på hur snabbt utbyggnaden kan genomföras i dagsläget. Dessutom vet vi ännu inte vem som vinner upphandlingen eller vilken teknik som kommer att användas.

Tack så mycket ledamoten Mansén för ett konstruktivt anförande. Det här med elektrifiering har tidvis ifrågasatts från olika håll. Jag tycker att marknadsdialogen, tillsammans med det rusande oljepriset, visar att alla aktörer som har intresserat sig för den här upphandlingen är helt och hållet inne på att elektrifierad trafik är framtidens trafik. Så fort möjligheterna ges vill man gå över till elektrifierad framdrift, eftersom det har så många fördelar, framförallt ekonomiskt.

Det är intressant att konstatera att marknaden verkligen ser detta som vägen framåt.

Tack, talman!

Tack ministern Gunell. Ju fler man lyssnar på så ju fler påpekar att elektrifieringen är den mest realistiska vägen framåt i dagsläget, med tanke på de volatila priserna på olja. Priserna på fossilbränslen är mycket osäkra, och detsamma gäller elpriserna.

Men här har vi faktiskt en möjlighet att påverka priserna framöver genom att ha egen energiproduktion lokalt. Vi lär nog inte borra efter olja på Åland, men vi kan däremot producera el här, vilket ger oss möjlighet att skapa förutsättningar för att begränsa kostnadsökningarna.

Jag tycker också att det är bra att ledamoten Mansén beskriver detta som en stegvis omställning. Man kanske börjar entreprenaden 2028 med fossil drift. Men sedan under en femårig övergångsperiod kan man gå över till elektrifierad drift i takt med att nätet byggs ut, eller att man etablerar batterilösningar som kan möta behoven av att upprätthålla en elektrifierad flotta.

Tack, talman!

Ja, det är nog det enda realistiska med tanke på tidsaspekten, att det sker en successiv ombyggnad, särskilt med tanke på batteripaketen. För några år sedan var det kanske inte ens en teknisk möjlighet. I dag är det en helt fullgod industriell produkt som man kan ta i bruk, vilket gör att elektrifiering i dag, jämfört med för tio år sedan, är något helt annat.

Vi har nått en mognad när det gäller tekniska lösningar, och genom denna mognad har vi skapat förutsättningar för elektrifiering av skärgårdstrafiken på ett sätt som vi inte har sett tidigare.

Tack, talman!

Konkurrens är bra för skattebetalarna. Jag vill börja med den rubriken, för jag tror att det är väldigt lätt att man kommer vilse i den här debatten när man börjar blanda äpplen och päron.

Vi kan konstatera att en majoritet här i lagtinget har fattat ett beslut om 340 miljoner euro och en upphandlingstid om 15 år för skärgårdstrafiken. Men man har inte fattat ett detaljbeslut i lagtinget om hur man ska förverkliga trafiken. Det är här som landskapsregeringens tjänstemän och den politiska landskapsregeringen kommer in i bilden.

Hur man gör själva upphandlingen kommer att avgöra om man ska arbeta för ett förstatligande av trafiken eller möjliggöra en privatisering av samma trafik.

I media har vi kunnat ta del av uttalanden från ministern. Nu är ministern på plats och har kanske möjlighet att korrigera ifall ministern har blivit felciterad. Men min uppfattning, av det som åtminstone har framkommit i media, är att ansvarig ministers inställning i den här frågan om upphandlingen är att man vill på något sätt hålla armlängds avstånd till hela den här upphandlingen. Att man inte riktigt är involverad i upphandlingen och att man inte riktigt tar ett personligt ansvar för själva upphandlingen.

Jag tycker att, precis som har sagts i debatten tidigare, det är alldeles fel approach när det gäller den här upphandlingen. Det är väldigt mycket som avgörs av vilka val man gör när det gäller hur man kommer att agera i den slutliga utformningen av själva upphandlingen.

Gör man upphandlingen på ett sätt som innebär att flera kan ge anbud, då öppnar man upp för en konkurrens och man kommer att få bättre anbud med positiva konsekvenser för skattebetalarna över en väldigt lång tid. Gör man däremot så att man låser sig vid landskapsregeringens så kallade halvt ägda egna rederi Axferries, och gör upphandlingen så att de blir den enda möjliga anbudsgivaren, då styr man själva upphandlingen genom det som brukar kallas för olika ska-krav som man lägger in i en upphandling.

Vi har från oppositionens sida försökt titta på konsekvenserna av upphandlingen. Vi har kunnat ta del av media som har visat att det finns intressenter som är intresserade av att räkna på trafiken. Vi har också tagit till oss att de har lyft olika saker som omöjliggör en öppen och transparent konkurrens. Till exempel har man lyft tidpunkten från det att man säger att själva upphandlingen ska starta, från det att upphandlingen bjuds ut till trafikstart. Här har man från landskapsregeringen hittills aviserat en väldigt kort period, ett år. Vi vet att om någon av aktörerna skulle vilja bygga ett nytt fartyg för att sätta in i trafiken, krävs det tre år för att kunna få tag i nya fartyg.

Tittar vi på frågan om det behövs nya fartyg, så hade den här landskapsregeringen, när den tillträdde för ungefär tre år sedan, väldigt höga ambitioner. Man hade ambitioner på fem frigående fartyg till skärgårdsflottan och åtta nya linfärjor. Man konstaterade att vi har en väldigt ålderstigen skärgårdsflotta, och det stämmer. Flera av våra fartyg som trafikerar i vår skärgård är 50 år gamla . Även om man bygger om vissa av de här fartygen, målar om dem och byter ut lite produkter på dem, är det fortfarande 50-åriga gamla fartyg. Efter en 15-års upphandlingsperiod är de här fartygen 65 år gamla. Jag tror att möjligheten för ålänningar att få nya fartyg till skärgården är något vi inte bara kan blunda för och förbise. Därför har vi fört in återköpsklausulen.

Det är ju så att det inte finns någon annan aktör som har samma ställning som i Axferries idag har, i och med att landskapsregeringen återigen fattade ett politiskt beslut att bilda Axferries, lett oss fram till den situation vi är i nu. När vi nu ska upphandla, har vi politiskt deltagit i att skapa en aktör, Axferries, som har alla våra gamla fartyg och är i ett annat läge att kunna bjuda på trafiken jämfört med någon annan anbudsgivare överhuvudtaget.

Här finns det ett val som landskapsregeringen ska göra, och också de majoritetspartier som står bakom detta. Vill man öppna upp för konkurrens, eller vill man se till att landskapsregeringens halvägda egna bolag är den som ska fortsätta trafikera?

Liberalerna har varit uppe här i dag och i sitt anförande ganska tydligt framfört sin åsikt i den här frågan. Man har låst fast sig vid att det är en aktör som är den enda som klarar av att göra det här, och som är den rätta och lämpliga.

Jag hoppas att Liberalerna tar ansvar i den här frågan, för jag tror att de flesta som sitter i landskapsregeringen kommer att bytas ut under den 15-årsperiod som ligger framför. Jag är nästan säker på att vi inte har samma politiska landskapsregering om 15 år som vi har i dag. Det är en väldigt lång tid där det också ska fungera i praktiken.

Jag hoppas att det som framfördes från liberalt håll inte är låst i sten och att det ändå finns det en möjlighet att på ett seriöst sätt titta på vad som är det bästa för de åländska skattebetalarna långsiktigt.

Jag hoppas att den här motionen kommer till finansutskottet, och jag hoppas också att finansutskottet kommer att behandla motionen och komma med ett utlåtande angående motionen innan det är för sent, och landskapsregeringen har lagt ut själva upphandlingen.

Jag tror inte, som många andra, att bara landskapsregeringen kommer att gå ut med upphandlingen, så då är allt klappat och klart. Visar det sig att här finns grund för besvär, tror jag att vi kommer att ha aktörer som inte kommer att acceptera att det inte har varit en öppen upphandling där flera aktörer har möjlighet att lämna anbud.

För oss i Moderaterna är det viktigt med konkurrens. Vi hoppas att man inte har låst fast sig, såsom tidigare har aviserats, utan att man på riktigt tittar på att göra upphandlingen på ett öppet och transparent sätt som möjliggör konkurrens. Det är bra för skattebetalarna. Tack, talman!

Tack till ledamoten Nordberg. Absolut, en sådan här stor upphandling är förstås väldigt reglerad. Det handlar om en EU-upphandling, vilket innebär att det kan komma besvär via marknadsdomstolen. Detta är mer regel än undantag i dagens värld, särskilt inom rederibranschen. Det tror jag att man ska utgå ifrån att man ska hantera.

Det är ytterst viktigt att den här processen sköts korrekt. Det finns olika roller mellan politiker och tjänstemän. Det är viktigt att komma ihåg att själva marknadsdialogen, som nu har genomförts, hålls av tjänstemän och av den konsultfirma som ytterst ansvarar för utformningen av hur upphandlingen kommer att se ut. Detta görs givetvis utifrån de politiska ramar som lagtinget har fastställt.

Talman!

Absolut är det så att själva marknadsdialogen sköts av tjänstemän. Men när det gäller beslutet om att gå ut med upphandling och lägga ut den på det europeiska systemet för upphandlingar, så kommer ministern att bli inkopplad i själva beslutet.

Under mina fyra år som minister var jag mycket noga med att läsa igenom samtliga handlingar som jag satte mitt namn på. Jag var också mån om att sätta mig in i detaljnivå. Vilka konsekvenser får det här för ålänningarna, både för dem som är nyttjare av den tjänst som vi upphandlar, men också för de ålänningar som är med och betalar för den här tjänsten? Det är nästan så att det är fler ålänningar som bidrar ekonomiskt till tjänsten än de som faktiskt utnyttjar den.

Tack för det. Självklart har det politiska arbetet förberetts inför lagtingets beslut, som togs i december, om att göra en upphandling på 15 år med ett maxtak på 340 miljoner euro. Det är också ett politiskt beslut att gå ut med upphandling, och det kommer vi självklart att ta.

Jag tror att ingen i den här landskapsregeringen, varken jag eller mina kollegor i regeringen eller i regeringsblocket, kommer att undandra sig något som helst politiskt ansvar för detta.

Men om man ska ompröva det som lagtinget har beslutat, så krävs det nog ganska stora diskussioner i det här skedet.
Framförallt måste man fråga Moderaterna: Hur högt ska vi gå i en upphandling för 15 år med nya fartyg? Det räcker inte med 340 miljoner. Kom då med ett realistiskt motbud!

Talman!

I mitt anförande redogjorde jag för vad lagtinget har beslutat om. Lagtinget har beslutat att använda 340 miljoner under 15 år för skärgårdstrafiken. Det finns inget i beslutet som detaljstyr hur trafiken ska skötas. Den här möjligheten och makten ligger idag hos landskapsregeringen, den ansvariga ministern och regeringen som helhet.

Hur laddar du upphandlingen? Hur upphandlar du? Vilka linjer kommer du att kräva el på? Vilka linjer kommer du att kräva fossil drift på? Var ska båtarna gå? Allt detta är i landskapsregeringens händer och ytterst ansvarig är minister Gunell.

Talman!

Ledamoten Nordberg pratar om förstatligande och, lite senare, om att han var noggrann med att läsa igenom avtalen för att förstå vilka konsekvenser de kan få för ålänningarna.

Det här är ju inte första gången vi har ett rederi från ett annat land som lägger ett bud. Det har hänt en gång tidigare, i den upphandling som ledamoten, när han var minister, ansvarade för. Kan han minnas någon diskussion om vad som händer i händelse av krig eller kris och när ett land kan kalla hem sin flotta på grund av offentligrättsliga tvångsbefogenheter?

Hade ni en sådan diskussion? Finns det en risk för att vi kan tappa färjorna helt och hållet?

Talman!

Om vi ser på den flotta som i dag utgör skärgårdstrafiken, så tror jag att det inte finns något land i vår närhet som skulle kunna förlita sig på den för någon form av beredskapsförsörjning eller annat för att klara sig i en krigssituation. Jag har inget minne av att vi har haft sådana diskussioner, och att det skulle vara ett reellt hot. Nej.

Jag har nog fått en annan uppfattning, att det mindre tonnaget kan ha en avgörande roll för försörjningsberedskapen. Men min fråga fick jag svar på. Jag tackar för det.

Talman!

Några kommentarer: Det är helt självklart att det ska vara konkurrens och att processen ska vara öppen och transparent. Lagstiftningen är tydlig och klar i detta avseende. Vi har att förhålla oss till europeisk upphandlingslagstiftning, och det är helt självklart.

Jag tycker att det finns konspirationsteorier om att allt skulle vara klappat och klart, men det stämmer inte överhuvudtaget.

Jag är inne på samma linje som tidigare talare. Ledamoten Nordberg och jag var med i den förrförra landskapsregering, där vi genomförde en upphandling som var på ungefär 60 miljoner. Det fanns intressen från kinesiska bolag och norska bolag, så jag hoppas att det finns flera rederier som är intresserade.

När det gäller tidpunkten så tycker jag också att det är viktigt att det finns en viss anständighet i diskussionen. Vi har haft en fullständig kollaps av skärgårdstrafiken. Landskapsregeringen är tvungen att genomföra denna upphandling, och tyvärr är det bråttom. Det är nödvändigt för att vi ska kunna bibehålla trafiken.

Talman!

Jag hoppas att landskapsregeringen och Liberalerna faktiskt kan nyktra till efter den stora traumatiska händelse som inträffade för ett antal år sedan. Att fatta så stora beslut, som att upphandla skärgårdstrafik för 15 år framåt och för 340 miljoner, baserat på något slags trauma från den sommar då allt stannade, är problematiskt. Det verkar som om man nu känner en slags tacksamhetsskuld till dem som ställde upp då, vilket gör att man känner oss tvungna att agera på ett visst sätt.

Jag tror att när vi om tio år ser tillbaka på denna historia, kommer vi att inse att det inte var klokt och bra att hålla fast vid.

Upphandlingstiden, det vill säga när upphandlingen går ut och när trafikstarten sker, är helt avgörande. Detta har framkommit genom media, marknadsdialog och andra källor, och det möjliggör en vettig upphandlingstid.

Talman!

Det är nog inte bara Liberalerna som ska vara tacksamma för att allt ordnade sig den där sommaren 2024, mitt i högsäsong. Det finns nog anledning för fler att vara tacksamma för att det löste sig. Det har överhuvudtaget ingenting att göra med den här upphandlingen. Det handlar om fri konkurrens.

Långa upphandlingstider, så länge jag har varit med i lagtinget, och det verkar som att flera partier har ändrat åsikt nu, har man pratat om mandatperiod efter mandatperiod, att vi ska ha långa upphandlingstider i skärgårdstrafiken för att privata aktörer ska kunna investera och ha långsiktighet.

Jag förstår inte den här diskussionen överhuvudtaget. Flera partier har fullständigt ändrat ståndpunkt.

Talman!

Det kan inte vara enkelt för lyssnarna att förstå vad vi i lagtinget menar, när det så aktivt missförstås här inne i lagtingssalen mellan de olika politiska partierna. Vi har hållit på med de här frågorna hur länge som helst.

Jag tror att jag inte någonstans i mitt anförande har klagat på att det är ett problem med en upphandlingstid på 15 år. Vad jag försökte säga är att det är ett problem när vi nu har 2026 i kalendern, vi ska gå ut med upphandlingen i slutet av det här året och försöka teckna avtal i januari 2027 för trafikstart i januari 2028. Det är ett års starttid för ett 15-årigt avtal. Det är tiden som är för kort, enligt marknadsdialogen. Det behövs tre år från det att man bjuder ut trafiken till trafikstart. Det är det vi pratar om, inget annat.

Talman!

När något verkar för bra för att vara sant, så är det tyvärr ofta så. Det är inte sant. När landskapsregeringen presenterade sitt regeringsprogram talade man om att investera i fem nya frigående färjor och åtta linjefärjor, och detta ska ske successivt fram till 2035. Man ska också arbeta med elektrifiering och hybridfartyg. Tyvärr har det inte blivit så mycket av det. Det har nästan blivit ingenting.

I regeringsprogrammet skriver landskapsregeringen vidare att den privata sektorns andel ska växa. Verksamheter ska konkurrensutsättas för att uppnå högre effektivitet och stärka de offentliga finanserna.

Då behöver vi kanske alla här fundera lite kort: Vad är det som har konkurrensutsatts under de här tre åren? Ja, just det, ingenting faktiskt. Jag lyssnade på en lokalproducerad podd där finans- och näringsutskottets ordförande var med, och han uttryckte också en viss frustration över att saker och ting inte har konkurrensutsatts under den här tiden.

Med konkurrensutsättning menar jag att det inte är ett självändamål. Vi ska konkurrensutsätta och se vad den privata marknaden kan erbjuda, är deras anbud bättre än det vi har själva, då ska vi såklart gå vidare.

Regeringsprogrammet visar på en bra målsättning, men det räcker inte att bara skriva det. Man måste också göra det i praktiken. Det är ingen här i salen, åtminstone de som Moderaterna nu förde fram och jag själv också, som är emot en 15-årig upphandling. Det vi är tveksamma till är startsträckan, alltså att man bara har ett år på sig för att aktivera och få fartygen på plats.

Upphandlingen är extremt omfattande. Den sträcker sig över 15 år, och tidsramen är helt enkelt för snäv.

Nu har jag förstått under resans gång, och speciellt i de replikskiften som ansvarig minister har haft, att det inte är meningen att det ska vara elektrifierat från början, utan att detta är något som ska ske över tid. Och det tror jag är bra att även vi andra känner till. Det betyder att nya fartyg inte kommer att finnas tillgängliga när detta inleds.

Det som bekymrar oss som har skrivit på den här åtgärdsmotionen är att vi inte tror att detta är en verklig konkurrens. Vi ställer oss nämligen frågan: Ett års etableringstid – för vem är det möjligt? Det måste vara någon som har lokalkännedom. Det måste vara någon som har tillgång till fartyg. I dagsläget känner vi till att det egentligen bara finns en aktör. Det är bolaget som den finska staten och Ålands landskapsregering äger tillsammans. Det är inget privat företag. Ett företag som är helägt av två stater är inget privat företag. Det får ni nog svårt att övertyga mig om.

Det är därför vi är bekymrade, för vi tror på fri konkurrens. Vi tror, som sagts tidigare, att en konkurrens kan minska utgifterna ganska rejält. Vi vet också att det finns hål som man kan fylla.

Vi tror också att det är viktigt med förtroende – inte bara för landskapsregeringen utan även för privata aktörer. Vi har nyligen haft en privat aktör här på plats, med mer än 100 års erfarenhet av skärgårdstrafik, som baserat på sin kunskap och sina erfarenheter säger att detta blir nog knepigt. Den här tiden är alldeles för kort, ett år, för att man ska kunna verkställa det som landskapsregeringen önskar. Ska man då ta det på allvar? Eller ska man bara säga att "nej, det där stämmer inte"? Är man intresserad så har man självklart fartyg tillgängliga – en hel drös som ligger förtöjda vid kaj någonstans som man kan ta till. Nu vet vi alla att det inte funkar på det viset i privat sektor. Det funkar på ett helt annat sätt än vad det gör hos oss.

Vill man stärka de offentliga finanserna, om man verkligen vill stärka dem, då måste man våga skapa verklig konkurrens. Och skapar man inte verklig konkurrens, då är upplägget riggat.

Jag måste också avslutningsvis säga att jag blev förvånad. Det är sällan jag blir förvånad här i salen. Jag tycker att man har hört allt. Men när Liberalernas gruppanförande har en sådan negativ ton gentemot privata aktörer att man lite nonchalant säger att "ja, ja, är det så att det bara är en driftsentreprenad på några år, då får man skaffa ståltråd och silvertejp", jag förstod också att det skulle vara i ganska stora mängder. Det kan ha varit tänkt som ett skämt, men indirekt visar det kanske lite hur man resonerar kring den privata konkurrensen.

Tack för att ni har lyssnat!

Ledamoten Thörnroos påminner om att det i regeringsprogrammet skrevs att Åland behöver skaffa nya frigående fartyg och linfärjor. Detta baserades på den rapport som regeringen Thörnroos tog fram, där det framgick att det är nödvändigt att skaffa nya fartyg. Vi inkluderade detta i regeringsprogrammet. Om jag minns rätt så var ledamoten Thörnroos själv då en del av Centern, sen valde hon att lämna regeringsblocket.

Men vi vet alla att ekonomin i Finland är i ett uselt skick, och den har blivit så dålig att vi inte fann det möjligt att begära extra anslag. Detta skulle ha krävts för att kunna fullfölja ambitionen att förnya både linfärjeflottan och de frigående fartygen.

Talman!

Jag delar helt den analysen att det hade varit olyckligt om man hade kommit hit och begärt ett visst antal miljoner för att bygga nya färjor, när landet nästan står vid ruinens brant. Jag misstänker att det är samma med större investeringar i framtiden. Både sjukhus och andra byggprojekt behöver vi nog fundera på vad vi ska göra och hur vi kan genomföra dem. Så till den delen har vi en stark samsyn.

Jag tror dock att vi kan konstatera att marknadsaktörerna inom åländsk skärgårdstrafik har varit få, extremt få. Orsaken till att man bildade Axferries var att säkerställa att det åtminstone finns en aktör som kan delta i upphandlingar och på så sätt trygga marknaden.

Marknadsdialogen, som också involverar alla intressenter, ska fånga upp de synpunkter som framförs. Dessa synpunkter tas med på tjänstemannanivå och i konsultationer.

Jag tycker att det är väldigt hårt att anklaga regeringen för en riggad upphandling; det är nog endast en marknadsdomstol som kan göra en sådan bedömning.

Jag kan också säga att ledamoten Thörnroos har haft fel juridiskt, särskilt när det gäller det här skadeståndet där man hävdade år ut och år in att man skulle gå skuldfri. Det kostade 13 miljoner (… taltiden slut).

Talman!

Jag tycker att Axferries i grunden var en bra idé. Det jag motsätter mig när det gäller Axferries är att landskapsregeringen gav bort kontrollen över våra åländska sjövägar och våra fartyg, eftersom man gick in för 50/50-ägande. Man har tidigare sagt att 50/50-ägande bygger på förtroende och att det ska vara exakt lika. Men det är något som fungerar i teorin. Det är extremt sällan, åtminstone i det privata, som man går in för 50/50-ägande, såvida man inte är två personer och bröder.

När det sedan gäller bedömningen av 13 miljoner, som tydligen jag ensam anses vara ansvarig för, vill jag säga att inledningsvis så drev även regeringen Sjögren 2 frågan att den skulle granskas vidare. Men man valde sedan att inte ta den till sista instans för att få den slutligt prövad.

Talman!

Likt infrastrukturministern drar jag mig mycket väl till minnes att skrivningarna i regeringsprogrammet byggde på rapporten som lantrådet Veronica Thörnroos var med och tog fram under förra mandatperioden, alltså byggnationen av nya färjor.

Jag tycker att det Guds under nu att vi kan hitta andra vägar än den här väldigt dyra lösningen. Jag tror verkligen på den vägen.

Ledamoten var själv med och skrev regeringsprogrammet, och nu har det flutit en hel del vatten under broarna. Vi är nästan varvet runt nu, och det blev inte bra med den här privatiseringen. Det blev nästan en monopolställning bland de privata aktörerna, vilket ledde till en fullständig kollaps sommaren 2024.

Nu säger ledamoten att man inte ska ge bort sjövägar och fartyg, samtidigt som ledamoten hävdar att vi ska ha fri konkurrens. Jag tycker inte att diskussionen hänger ihop för fem penni. Jag förstår inte vad ledamoten menar. Å ena sidan stryper vi konkurrensen, å andra sidan har vi gett upp våra fartyg och våra sjövägar. Det håller inte ihop, ledamot Thörnroos.

Talman!

Fördelen för ett lantråd är att hon har hur lång tid som helst, så jag ska försöka svara på någon av de här frågorna.

När det gäller Axferries tycker jag att det var bra det som landskapsregeringen gjorde. Men jag tycker inte om att man delade upp det 50/50. Om landskapsregeringen hade haft majoritet i bolaget skulle jag ha varit nöjd, riktigt nöjd till och med. Men nu valde man att inte göra så, utan det är nu indirekt den finska staten som kontrollerar det.

När det sedan gäller de privata marknaderna ska vi ändå komma ihåg att första gången som Skarven bjöds ut var anbuden 33 % billigare från privata aktörer än vad det var i egen regi.

Vi behöver också i förvaltningen, inte bara jag utan även andra regeringar, titta sig lite i spegeln. Om man anställer en tjänsteman för att vara tjänsteman, så kan man inte heller förvänta sig och ställa krav på att de ska kunna driva verksamheten som en privat företagare.

Talman!

Nu har vi en diskussion kring huruvida det verkligen är en konkurrenssituation eller inte. Det framförs påståenden om att landskapsregeringen riggar det ena och det andra. Det finns också ifrågasättanden kring bildandet av Axferries och försäljningen av fartygen.

Samtidigt säger ledamot Thörnroos nu att man stöder bildandet av Axferries. Jag tycker att det är en oredig diskussion och jag har svårt att se en tydlig linje.

Jag minns att ledamoten Thörnroos under den här mandatperioden upprepade gånger har talat om att man borde ta tillbaka allting till landskapsregeringen.

Jag ska försöka hinna förtydliga mina tankar kring Axferries.

Att grunda ett bolag med en stabil partner som finska staten är bra. Men det jag inte tycker att är bra är att man valde en 50/50-modell. Nu har vi alltså en styrelseordförande som är densamma som i Finferries, det vill säga samma som finska staten. Det är ett val som landskapsregeringen har gjort.

Om landskapet istället hade valt att behålla kontrollen över bolagen genom ett större ägande hade jag varit mer nöjd. Jag litar mer på landskapsregeringen; åtminstone har jag gjort det tidigare, än vad jag litar på Finlands regering.

Talman!

Jag måste kanske förtydliga om det verkade oklart. Mitt resonemang handlar om ståltråd och silvertejp när det gäller driftsentreprenad.

Det finns några enstaka fall där det har gått lyckligt, oftast när det inte har varit så stor konkurrens. I dessa situationer har rederierna tillåtits tjäna lite pengar helt enkelt, vilket gör att man inte behöver ta genvägar.

Detta resonemang bygger på vad jag har sett med egna ögon. Jag har varit med och tagit över färjor som har drivits i driftsentreprenad av andra entreprenörer, där det inte har gått så jättebra.

Trots detta har jag stort förtroende för den privata marknaden där man äger sina fartyg själv. Jag ville få fram det.

Talman!

Det är inte aktuellt med någon driftsentreprenad över en längre tidscykel. Det kan eventuellt vara fråga om det under en kortare tidsperiod. Men hela upphandlingen tyder på att den som tar över trafiken också har fartygen.

Det kan vara en kort period, men det kan också vara längre. Det beror lite på hur man lägger upp det hela. Jag ser en uppenbar risk att man kommer att behöva ha en driftsentreprenad under flera år och då är det svårt att se att flottan tas om hand på ett bra sätt.

Talman!

Vill man se problem och svårigheter i varje knut så kan man göra det. Vill man se möjligheter och tro att en god dialog med det privata näringslivet löser det mesta, så kan man göra så också.

Tack, talman!

Jag ska försöka dela med mig av några subjektiva intryck och anteckningar från mitt eget perspektiv gällande den här debatten. Jag tycker inte om den, det kan jag säga. Jag upplever att det handlar om att medvetet söka fel. Syftet verkar vara att såga, att inte ge en chans och att inte acceptera de politiska beslut som har tagits i lagtinget. Vi diskuterar alltid politiska beslut, och det är vi som fattar dem. I lagtinget fattar vi inga andra beslut än politiska. Landskapsregeringen fattar förvaltningsbeslut, men vi ansvarar för de politiska besluten. Det handlar om inriktningarna.

Den här debatten handlar mycket om argumentation, ofta med förtäckta ordalag där man försöker greppa halmstrån för att tjäna sitt eget syfte. Det verkar som om man hellre vill splittra och härska. Så fungerar parlamentarismen; det är två motpoler som ska slipas mot varandra, och det måste man acceptera i brist på annat.

Men debatten ger mig också intrycket av att det inte spelar någon roll vad regeringen anför, särskilt när det gäller skärgårdstrafiken. En företrädare för vissa grupperingar kommer alltid att tycka att det finns stora brister, så stora att man är beredd att ta till motorsågen för att massakrera alltihopa, tyvärr. Man söker med ljus och lykta.

Vi vet ännu inte hur upphandlingen kommer att se ut, men det har gett positiva signaler, och debatten har varit bra på så sätt. Jag tror att landskapsregeringen tvingas slipa sina dokument och vässa argumenten, särskilt med tanke på att en upphandling kan få ett efterspel i domstol. Det är ganska sannolikt att det kommer att bli så, eftersom dessa upphandlingar är otroligt knepiga att genomföra. Men nu har jag förstått att man har anlitat expertis, så vi får se om det går vägen den här gången. Det har inte alltid gjort det.

Anledningen till att jag har gjort anteckningar från mitt perspektiv är att det inte bara baseras på den här debatten, utan också på tidigare utspel som har gällt skärgårdstrafiken. Där har man med olika medel försökt misskreditera skärgården och dess trafik. Jag kan ge exempel, men jag väljer att låta bli i talarstolen. Jag tycker att argumenten inte har hållit, och det har varit alltför genomskinligt. Man tar gärna upp gammalt groll, vilket är en gammal taktik för att blanda korten.

Det är viktigt att förstå att det handlar om två olika saker. Dels har vi trafikupplägget för 2030, som vi redan har fattat ett inriktningsbeslut om. Det är egentligen inget att diskutera, utan nu handlar det om upphandlingen. I stort sett har man hållit sig till detta.

Vi ska också komma ihåg att det finns ett intresse från olika aktiebolag utomlands att bjuda på den åländska skärgårdstrafiken. Det är positivt. Det har informerats från talarstolen idag om att ett utländskt rederi har varit till Åland och hållit information för utvalda ledamöter i lagtinget, inte för alla. Då börjar jag fundera på om det kanske finns något annat syfte än att vara transparent.

Som jag brukar säga, jag är stor kund av åländsk skärgårdstrafik, men som skärgårdsbor har vi ett intresse för andra skärgårdar. Jag har också upplevt den utländska entreprenören på sträckan Moss-Horten där trafiken bedrivs med ett supermodernt fartyg där lastning och lossning sker snabbt och där tekniken är den senaste.

Inget aktiebolag, inte Axferries heller, kommer att bedriva verksamhet av välgörenhet; de vill alla tjäna pengar. Alla rederier måste tjäna pengar för att kunna förnya sin flotta och dela ut dividender till sina ägare. När det gäller Axferries har vi en viss fördel eftersom landskapet är delägare i bolaget.

Tack, det här är mina anteckningar.

Talman!

Jag instämmer faktiskt med ledamoten i att delar av debatten låter som rena skräckfilmen i mina öron. Vi kan ha olika infallsvinklar till varför det låter så, men eftersom ledamoten lyfter fram motionens syfte, som också har nämnts tidigare, handlar det om att trygga sund konkurrens i Ålands genom historien största upphandling.

Jag hoppas att det stämmer, det som ledamoten säger i sitt anförande, att landskapsregeringen slipar sina argument inför upphandlingen. Det är ett annat syfte med den här motionen.

Tack, talman!

Tack, ledamoten Valve! Jo, vi ska också hoppas att den här upphandlingen går igenom och att vi får 15 år av lugn i lagtinget kring den här saken. Det är bra åtminstone att vi den här gången har ett längre tidsspann att ta ställning till. Men lugnet, så det vet vi först om 15 år, för nog kommer det olika typer av inspel under vägens gång.

Talman!

Jag är dock inte lika övertygad om att upphandlingens konstruktion tryggar 15 år av politiskt lugn på området. Det enda som verkligen kan skapa detta lugn är en bred parlamentarisk bas.

Tack, talman!

Tack ledamot Valve. Jag håller helt med. Jag hoppas att vi ska kunna nå konsensus i den här frågan och se skärgårdstrafiken som en sakfråga, istället för att betrakta den som en stridsyxa som vi gräver fram med ojämna mellanrum.

Tack, talman!

Tack ledamöter. Pro vänster, progressivt kan vi kanske tro att det betyder.

Det här är intressant. Som så ofta ställer jag mig i den här talarstolen utan att riktigt ha en åsikt huggen i sten. Jag lär mig av alla inlägg här och tycker att det här är en väldigt komplex fråga.

Jag kan inte undvika att berätta att jag häromdagen diskuterade med en prominent centerpartist som sa: "Du är ju socialist och tycker att samhället ska driva skärgårdstrafiken." Alldeles riktigt, det tycker jag. Då sa den borgerligt sinnade personen att i det här fallet är jag också socialist.

Jag ställer mig i princip väldigt positiv till Axyards, Finferries kunskap och landskapsregeringen, det känns som ett konstruktivt arbete. Men sedan blir jag lite mörkrädd när vi talar om 15 år och 340 miljoner. Det är alltså en tredjedels miljard euro. Det är ett för mig helt ofattbart belopp.

Så här mycket förstår jag att det kommer som ett brev på posten att bli en process i Marknadsdomstolen, vilket kommer att generera juristkostnader med säkerhet.

Det problematiska är väl att upphandlingen rimligen måste väl Axferries ha en konkurrensfördel eftersom man har ett tonnage att tillgå. Jag ser inte riktigt hur man kan få en strikt konkurrensneutralitet. Sedan finns det ju implicit kopplat till dett, låt oss anta att Axferries vinner det här och jag har förstått att man talar om Axferries som har en koppling till att elektrifieringen av tonnage kanske ska ske på Åland, på det här rederiet som ännu bara har nämnts som ett alternativ. Det gör också att jag ställer mig en fråga: Hur ska jag förhålla mig till det här?

Sedan vet vi att det finns en koppling till den kortrutt som har antagits, en kortrutt som bygger på privatbilism och som vi vet att framförallt i norra skärgården finns det ett stort missnöje. Det finns så väldigt många osäkra element i det här. Just att landskapsregeringen gör den här upphandlingen, men är en av delägarna i ett av de företagen som möjligen också har en konkurrensfördel, gör att man kan tänka sig att om det skulle gå på tok, så kan den här landskapsregeringen avlösas av en helt annan som säger upp alltihop efter att denna tillträtt. Då har vi samma visa om igen som det var med den här elhybriden.

Vad jag egentligen vill säga med detta smått vimsiga inlägg är att jag inte har någon absolut åsikt. Så är det faktiskt väldigt ofta. I frågor jag inte kan är jag sällan väldigt tvärsäker. Jag inser att det här är väldigt komplext och jag stöder naturligtvis en elektrifiering. Jag hoppas också att den upphandling som görs ska göras på ett sätt som inte leder till en process i Marknadsdomstolen. Jag har ingen erfarenhet av hur lång tid det kan ta, men det kan ju ta väldigt lång tid om jag har uppfattat det rätt och generera stora juristkostnader.

Så sammanfattningsvis: Jag känner mig inte i det här skedet beredd att ställa mig bakom en tredjedels miljard. Men jag har heller inga riktigt klara alternativ hur man ska driva det. Det är helt enkelt min kunskap för liten. Jag kommer fortsättningsvis att med intresse följa den diskussionen. Många är väldigt kunniga här i den här salen och har också en yrkeskunskap kopplad till det här.

Mera tänker jag inte säga. Jag tycker i princip att samhället ska driva den här typen av verksamhet. Men jag inser komplexiteten. Nu är det ju så att EU har sitt regelverk. Det ska upphandlas och då finns det ett regelverk som måste följas. Jag har lite svårt att se hur det kan göras på ett bra sätt. Så det blir väl en juridisk långkörare. Tack!

Tack så mycket! Jag tror att det som kanske känns stort och skrämmande är just det faktum att man slår ihop 15 år. Skulle man slå ihop vården? Vad kostar ÅHS på 15 år? Det är 1,6 miljarder. Det är klart, när man lägger många års drift efter varandra så resulterar det i stora belopp.

Jag hoppas dock att vi aldrig mer i historien ska behöva uppleva att en regering river upp den föregående regeringens beslut. Jag tror att Åland kanske har lärt sig lite av det som nu har passerat.

Tack, minister Gunell. Ja, det hoppas jag också. Det som jag tycker är så synd är att vi så ofta låser oss i positioner väldigt tidigt, och att det ofta finns ett element av tvärsäkerhet där man följer partiets linje.

I komplexa frågor bör diskussionen vara problematiserande, och det måste den få vara. Det handlar om inga lätta frågor, och jag är tacksam för många av de insiktsfulla och problematiserande inlägg som har kommit här. Jag ser med nyfikenhet fram emot det.

När det gäller ÅHS kan man se att det handlar om 30 000 ålänningar, kanske lite fler. Vi ska nog inte jämföra skärgårdstrafiken med ÅHS, eftersom det är två helt olika entiteter. Men jag inser naturligtvis att om vi har ett väldigt långt tidsperspektiv blir summorna skrämmande.

Jag tror att vi som sitter i regeringsblocket upplever att vi har haft oerhört många problematiserande diskussioner, både om detta och om många andra frågor. Att sitta i regeringen är som att befinna sig i en problemlösningsfabrik där man löser frågor, den ena efter den andra.

Men jag anser att man ändå måste visa en viss beslutsförmåga. Om man aldrig kommer fram till ett ställningstagande kan det tyda på att man är alltför ängslig, vilket inte leder till någon handlingskraft.

Tack minister Gunell. Man kan ju förlamas när en fråga är väldigt komplex. Men vissa frågor, till exempel när det gäller sjukvården, finns det ganska givna vägar för hur man kan göra den kostnadseffektiv.

När det kommer till skärgårdstrafiken har jag förstått att man, i alla fall i vissa skärgårdskommuner, inte riktigt känner sig involverad eller på ett bra sätt informerad. Men jag kan ha fel i den bedömningen. Många av dem jag har talat med från norra skärgården anger att de bara har presenterats för den plan som landskapsregeringen har haft, men att man inte riktigt har varit mottaglig för kritiska argument. Jag har ju inte varit närvarande, så jag ska inte säga mer om det.

Vänner, det är ett par saker jag skulle vilja lyfta fram här. Det ena är att det i fullmakten ställs krav på en minskning av växthusgaser med 50 % fram till 2030. Det innebär i praktiken en elektrifiering.

Tänker man framåt är det en viss nödvändighet att vi i de kommande anbudshandlingarna, som kommer att gå ut inom en inte alltför lång framtid, är väldigt noga med hur laddningsmöjligheterna ska se ut. Från och med när är det möjligt att ladda, och var kan man ladda? När jag satt och bläddrade i budgeten häromdagen blev jag lite osäker på hur den här elinfrastrukturen ska finansieras. Jag hittade inte riktigt i budget 2026, men jag kanske har missat något. Om någon kan informera mig om detta, så gör gärna det. Vi pratar om en investering i infrastrukturen på kanske 15-20 miljoner. Det är en stor summa.

Men det som är viktigast här är vikten av konkurrens. Utan konkurrens blir man bekväm och lat. Så enkelt är det. Det är konkurrensen som gör att man är på tå, att man vill förändra och förbättra. Det är det som ofta leder till utveckling. Annars kan det vara hämmande om man är ensam.

Det är glädjande att vi vet att det är två företag som visar ett genuint intresse för skärgårdstrafik. Förhoppningsvis finns det fler där ute, men två som vi känner till och som har varit och presenterat sig. Det viktigaste av allt är att upphandlingen upplevs som rättvis, transparent och möjlig.

Konkurrens är den bästa garantin för att det offentliga får så mycket som möjligt för pengarna. Den saken är klar. Jag tror inte att det är någon här i rummet som motsätter sig att det alltid ska finnas konkurrens. Vi ser exempel på detta ibland när det bara finns en anbudsgivare, till exempel vid någon typ av byggnation. Utan att gå in närmare på det, så blir det oftast väldigt dyrt när det bara finns en som lämnar anbud.

Motionen lyfter åter upp återköpsklausulen. Om jag är rätt informerad kan den aktiveras först när det nuvarande avtalet med Axferries går ut. Här blir det lite delikat, för vi vet vem som äger båtarna nu, och om den aktören vinner den kommande anbudsrundan så händer det i princip ingenting, utan då rullar det på. Men om någon annan vill bjuda, då blir frågan plötsligt delikat. Ska de komma med helt nya båtar när det gäller egna båtar? Det kan vara nya eller gamla, för den delen, för alla linjer. Eller kan man förutsätta att landskapet nyttjar återköpsklausulen? Vad är då priset?

Återköpsklausulen, vi vet att den inte kan sättas i kraft när som helst, men man borde beskriva möjligheten till återköp i anbudshandlingarna. Det skulle vara fair play mot alla som vill lämna anbud. Jag vet inte annars hur man kommer runt det på något sätt. Vi har diskuterat upphandlingstider etc. och när det ska vara igång, och så vidare. Men genom att beskriva detta i anbudshandlingarna, möjligheten till eller löftet om att landskapet använder sig av återköpsklausulen, skulle det lösa det här problemet som vi har diskuterat i princip hela dagen.

Jag slutar där. Tack ska ni ha!

Talman!

Tack för anförandet. Jag blir lite konfunderad. Jag har nämligen ett svagt minne att det är landskapet som ska stå för laddinfrastrukturen.

Jag frågade tidigare vad den eventuella kostnaden är beräknad till, och det kanske är oklart ännu, men nog måste det ändå kunna informeras om till lagtinget. Vi pratar ju om ytterligare investeringar i storleksordningen 15-20 miljoner.

Jag blev faktiskt lite bekymrad, för det är så många stora investeringar som redan ligger i pipen och som skulle behöva göras. Det skulle nog vara bra, tror jag, om ledamoten Höglund, som sitter i finans- och näringsutskottet, kan ta frågan vidare där.

Jag blev själv lite fundersam när jag satt och studerade budgeten igår. Jag tänkte att det är något jag missar här. Men vi träffas i finans- och näringsutskottet redan imorgon bitti, så vi kan reda ut det då. Det kanske är en icke-fråga. Jag hoppas det.

Tack, talman!

Jag vill tacka ledamoten Höglund för ett bra resonemang, för det är precis som han var inne på när det gäller återköpsklausulen och fartygen, att om den nuvarande aktören trafikerar med fartygen till den 10 januari 2028, till exempel, så är det en ny aktör som ska börja trafikera den 11 januari 2028. Det är viktigt att den nya aktören i så fall har tillgång till båtarna när de ska börja trafikera. Att få den här möjligheten till fartygen., det är det som avgör om de kan överhuvudtaget lämna ett anbud eller inte.

Jag är glad att han presenterar det på ett lättbegripligt sätt.

Jag kan inte se det på något annat sätt. Man kan inte bygga ett anbud på att man tror att någon kommer att göra någonting vid ett visst tillfälle. Det fungerar inte; det måste finnas ett löfte där.

Hur bygger man in ett löfte i det här? Ett sätt är genom anbudshandlingarna. Då löser man detta problem. Det finns säkert andra metoder, men det är den lösning jag snabbt kan komma att tänka på.

Värderade talman, bästa kollegor!

När klubban föll över budgeten för 2026 trodde jag, och troligen många andra, att det skulle dröja ett tag innan vi skulle debattera skärgårdstrafiken. Men saker förändras, och därför har vi åter temat på bordet.

Efter att budgetförslaget antogs gick landskapsregeringen ut med ett antal frågor till marknaden gällande den kommande upphandlingen.

Facit blev – glädjande nog - att det finns det intresse för den åländska skärgårdstrafiken. Facit blev också, vilket oppositionen påtalade i budgetdebatten, att den föreslagna ramen för upphandling i det närmaste kan beskrivas som ett gåvopaket till en utvald entreprenör – och därmed uteblir helakonkurrensen. Utebliven konkurrens innebär att vi inte förvaltar skattebetalarnas pengar på det mest ansvarsfulla viset som vi alltid bör göra. Det kan betonas att dialogen var ett bra grepp – men då måste man också lyssna in svaren.

Därför talman, vädjar vi nu från oppositionen till regeringspartierna om en större lyhördhet än vad som tidigare visats.

Majoriteten valde att inte lyssna på vår kritik i budgetdebatten, och ni kan välja att bortse från våra önskemål nu, men lyssna åtminstone på marknadens önskemål om hur upphandlingen bör skötas för att visa ålänningarna den respekten när ni hanterar våra gemensamma samhällsmedel.

Men det är också frågan om att visa respekt för marknaden, att visa ödmjukhet och att visa ålänningarna att att vi vill maximera nyttan för varje euro som vi använder.

Till det konkreta hör att landskapsregeringen måste tänka om gällande den långa upphandlingen, och här finns alternativa vägar framåt.

Den första är att möjliggöra för en kommande entreprenör att köpa befintliga fartyg genom att ha beredskap att aktivera återköpsklausulen. Att aktivera återköpsklausulen innebär ingalunda att vi ska bli entreprenörer på nytt, utan att skapa en möjlighet för andra anbudsgivare att därmed köpa just dessa fartyg, förstås med en prislapp genom att inkludera alternativet i upphandlingen.

Detta möjliggör två vägar framåt. Den ena är att man bygger om och konverterar precis som vi har hört att nuvarande entreprenör planerat för. Den andra är att man använder dem under en begränsad tid medan man bygger nya fartyg för våra linjer.

Sedan finns också alternativet att flytta fram trafikstarten för den långa upphandlingen och genomföra en kortare upphandling innan den långa går i kraft. Detta möjliggör konkurrens på affärsmässiga och rättvisa villkor där det finns en möjlighet för en entreprenör att räkna på nya fartyg. Det ger inte bara konkurrens, det ger också hopp om en nödvändig förnyelse av de fartyg som trafikerar i vår skärgård. Moderna fartyg, anpassade för våra förhållanden och med högsta möjliga miljöprofil som bonus.

Det borde väl ändå vara det optimala utfallet – en förnyad flotta på som använder moderna drivmedel. Frågan blir alltså: Varför vill man inte ens överväga alternativet? Tack, talman!

Talman!

Tack för anförandet. Jag vet att ledamoten är väl insatt i dessa frågor. Jag har förstått från tidigare inlägg att den här upphandlingen snart kommer att bjudas ut. I budgeten står det att detta ska ske under 2026, men det verkar som om ingen i salen riktigt vet när elektrifieringen är tänkt att genomföras.

Jag tänker på ledamoten, som också har ett förflutet inom den privata sektorn. Landskapsregeringen måste nog kunna ange när man avser att lägga ut denna förfrågan, dels när elektrifieringen kan påbörjas, dels med vilken kapacitet det är tänkt att ske, och slutligen vem som ska stå för kostnaderna. Det är också rimligt att lagtinget får ta del av denna information.

Tack, talman!

Jag kan konstatera att ledamoten Thörnroos har helt rätt. Det finns extremt många frågor, men svaren verkar vara få. Jag har faktiskt svårt att tro att det beror på att man inte har svaren. Jag tror snarare att det beror på att man inte vill delge svaren, vilket är tråkigt när man ofta talar om att vi ska ha så stor transparens som möjligt.

Jag kan delvis förstå att landskapsregeringen inte kan ge alla detaljer här i det offentliga rummet.

Jag vill uppmana ledamoten som sitter i finans- och näringsutskottet, där revideringen av lagtingsordningen nu möjliggör att utskottet själva kan välja att lyfta ett ärende. På så sätt kan han kanske fungera som en säkerhetsventil från lagtingets sida och bevaka hur den här processen faktiskt går framåt.

Tack, talman!

Nu ska jag göra något som inte brukar vara en vana, men jag vill berömma finans- och näringsutskottets ordförande, John Holmberg. Finans- och näringsutskottet har under det gångna halvåret faktiskt varit extremt aktiva i att skaffa sig information, även om ärendet inte har funnits på lagtingets bord.

Jag hoppas att vi kommer att fortsätta med detta, och jag tror också på en seriös behandling av detta ärende.

Tack, talman!

Tack, kolleger och åhörare. Vi är några som inte gillar de här gula, röda och vita veckorna. De ställer ofta till det, och så är det även nu. För att denna åtgärdsmotion ska ha någon relevans behöver den behandlas så snart som möjligt. Jag, som ordförande, har pratat med stora delar av utskottet och även med den berörda ministern samt den tjänsteman som är central i det här fallet. Vi kommer att ha en behandling av motionen i morgon på förmiddagen.

Jag tycker att syftet är gott. På det sättet kommer vi att kunna reda ut de frågeställningar som har flutit omkring. Jag har suttit och lyssnat på hela debatten och kan konstatera att man vid flera tillfällen pratar förbi varandra.

Upphandlingen i sig kommer att gå ut någon gång i mitten av maj. Ska denna motion ha relevans, så behöver vi ha den till kännedom på måndag och kunna debattera och ta ställning till den på onsdag. Det är det sista plenumet i april, och sedan är det väl i mitten av maj som vi ses nästa gång här i salen. Vi kommer att ha en väldigt snabb behandling, men vi kommer också att ha seriösa frågeställningar. Det kommer att finnas möjlighet att breda ut svaren på ett sätt som gör att det blir transparent och bra. Så är tanken. Tack!

Tack, herr talman!

Det låter jättebra, som ordförande i finansutskottet John Holmberg säger, vi arbetar konstruktivt och lösningsorienterat. Vi ser till att de lösa trådar som finns i den här salen hanteras tills detta ärende är aktuellt på riktigt. Mycket bra. Det tackar vi för.

Jag ska inte förlänga debatten desto mer. Tack för det beskedet!

Jag ställer mig också i hyllningskören. Respekt för ordförande.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet omfattas? Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.