Föredras

Debatten avbröts vid måndagens plenum och återupptas nu med gruppanförande av ledamot Mogens Lindén för Grön vänster.

Talmannens förslag är fortsatt att ärendet inte ska utskottsbehandlas.

Talman!

Ledamöter! Grön vänster, vad innebär det att vara vänster? Jag kommer att ta upp det i detta anförande. Det blir återigen lite filosoferande.

Om vi skulle leva i en värld med oändlig tillväxt, skulle jag sannolikt vara borgerligt liberal. Men vi lever inte i en värld som har möjlighet till oändlig tillväxt.

Min gamla lärare, Hans Rosling, lyfte fram hur tillväxten tveklöst har minskat fattigdomen i de subsahariska länderna, främst beroende på minskad barnadödlighet och vaccinationer, men även på marknadsekonomi. Men vi lever inte i en oändlig värld. Jag tillåter mig att citera den nyligen avlidne Richard Attenborough: "Den som tror på oändlig tillväxt i en ändlig värld är antingen nationalekonom eller galen." Den nyligen avlidne Jane Goodall säger detsamma.

Men uppenbarligen i det här dokumentet så tror man på evig tillväxt. Man skriver att Åland ska vara en av Nordens mest välmående ekonomier med högre BNP per capita än Finland och Sverige. Vi vet att vi har flest bilar per capita i Europa, och enligt WWF konsumerar vi redan nu på en nivå som skulle kräva fyra jordklot.

Jag ska inte gå in på det som jag många och andra många gånger har beskrivit, den alarmerande artdöden, temperaturökningen, extremvädret och olika tipping points. Det vet vi alla egentligen. Visserligen finns det vissa som inte alls tror på detta och som talar om att den gröna omställningen bara blir ett sätt att tjäna pengar. De ser det som obefogad klimatalarmism som dessutom leder till att våra ungdomar mår dåligt. Men läs IPCC:s rapporter, IPBES rapporter och WWF:s rapporter. Lyssna på FN:s generalsekreterare Guterres. Vi lever i en alarmerande miljökris.

Beror denna miljökris på dumma politiker som inte vill ta till sig fakta? Eller är det något i den globala ekonomins drivkrafter som skapar vår miljökris med artdöd och utfiskning? Jag vet inte om ni någon gång har fått några flundror i näten, men de har nu i princip försvunnit. I augusti, när det har varit en varm sommar så måste man titta noggrant innan man hoppar i ett hav fullt av blågröna alger.

Har vi ett hållbart ekonomiskt system som ska bygga på evig tillväxt? Katrín Jakobsdóttir, som tidigare var premiärminister på Island, har kraftigt ifrågasatt BNP-måttet, likaså Jacinda Ardern, som var premiärminister på Nya Zeeland.

Vi ser ökade ekonomiska klyftor. Enligt Aftonbladets kolumnist Cervenka är Sverige det land i OECD där de ekonomiska klyftorna ökar snabbast. Någon handfull människor har samma förmögenhet som de 4 miljarder fattigaste i världen.

Vi kan skapa tillväxt på olika sätt. Vi kan satsa på vapentillverkning. Nu ska 3,5-5 % av BNP gå till försvaret. Vi skulle kunna öka tillväxten på Åland genom att privatisera sjukvården och införa rejäla besöksavgifter, vilket skulle tvinga ålänningarna att skaffa privata sjukförsäkringar och därigenom också bidra till att öka BNP. Kanske vi borde privatisera våra skolor, som i stora delar av Sverige. Vi kanske borde ha ett Lundsberg med sanslösa terminsavgifter där den framtida eliten kan uppfostra varandra osv.

En av våra lokaltidningar vill privatisera så mycket som möjligt på Åland. Det kan öka tillväxten, gubevars.

Jag är kanske klimatalarmist, men jag tror inte att marknadens osynliga hand kommer att lösa de enorma utmaningar vi står inför.

Jag börjar tröttna på mig själv när jag står här och säger ungefär detsamma hela tiden. Jag tror faktiskt att jag är den enda kapitalismkritiska och den enda som är socialist och vänster i den här salen, om jag nu provocerar vissa ledamöter lite.

All makt korrumperar, även ekonomiskt. Musk, Bezos, Zuckerberg, Gates m.fl. är IT miljardärer som kontrollerar i hög grad opinionen genom de sociala medierna.

Vi ser hur VD-lönerna har ökat. De är 65 gånger en arbetarlön i USA, 1989 var de 58 gånger, år 2000 var de 350 gånger en vanlig arbetarlön. Den traditionella arbetarklassen söker sig alltmer bort från vänstern, som kanske i alldeles för hög grad ägnar sig åt i och för sig viktiga men jag-frågor. Nu växer Sannfinländarna, SD, MAGA liksom många liknande politiska grupper.

Jag är alldeles övertygad om att alla i den här salen vill väl. Men vi ser nog att den socialdemokratiska intellektuella vänstern är väldigt långt från sitt ursprung. Jag skulle inte beskriva Tony Blair, Jan Emanuel eller Göran Persson som kopplade till den socialistiska idétraditionen. Jag skulle säga att de är borgerliga. "Konsumera mera" är slagordet.

Ni har säkert hört om schackspelet. Det var någon som hjälpte en schejk. Han skulle få vad han ville. Och då sa han att vi börjar med att sätta ett vetekorn på den första rutan, två på den andra, fyra på de två följande. Det är faktiskt otroligt. Men på den 64:e rutan, alltså den sista rutan, om vetekornet väger 0,04 gram så skulle det vara 360 miljarder ton. På hela schackbrädet skulle det vara 737 miljarder ton. Det kallas exponentiell ökning.

De flesta nationalekonomer vill ha en årlig tillväxt på ungefär 3 %. Det ses som önskvärt. Det skulle innebära en fördubbling på 23 år, en åttafaldig ökning på 70 år. Om 250 år skulle det bli drygt 1 600 gånger världens samlade BNP. Är det realistiskt? Nej, det är inte realistiskt. Vi måste börja tala om fördelning.

Vindkraftsparken och solkraft är väldigt viktigt. Men vi har en alarmerande miljökris och vi kan vi inte bara säga att vi har gjort vårt och så satsar vi på en vindkraftspark i storkapitalets regi som drivs av att tjäna pengar helt legitimt, som alla företag. Det är inte något konstigt med det.

Vi kan inte fortsätta konsumera som vi gör. Det förstår nog alla som har läst grundskolans matematik. Vi kan inte fortsätta blunda. Det finns något som heter kognitiv dissonans.

Sedan kan jag kort beröra arvsskatten. Arvsskatten behöver revideras så att man inte behöver flytta från hus och hem och att småföretag ska kunna gå vidare. Men det som en liberal politiker i Sverige säger, att vi behöver fler miljardärer, skorrar i mina öron. Det sa faktiskt ledarskribenten i Hufvudstadsbladet för några månader sedan. Vi måste få fler miljonärer i Finland. Hm!

Jag skulle säga avslutningsvis att de ökade globala spänningarna vi ser i vår värld handlar nog i hög grad om det gamla vanliga: kampen om marknader och kampen om råvaror. Det handlar om Suez, Panama, sällsynta jordartsmetaller, Grönland och även Ukraina. Nu talar man också om att man inte bara ska ha gruvdrift på Atlantens botten, utan även i Östersjön har man börjat diskutera att vi ska börja ha gruvdrift. Det visar den glupande aptit som vår tillväxtbaserade marknadsekonomi bygger på.

Jag tror att det viktigaste är att vi i alla fall ser detta, för då kan vi börja diskutera. Fastnar vi i dagspolitiska frågor, som också är viktiga, glömmer vi bort att diskutera de här onekligen stora ödesfrågorna där det inte finns någon given lösning. Jag tycker att den diskussionen måste finnas i vårt medvetande på något sätt.

Jag väntar mig inget medhåll på detta anförande, men det blir intressant att se vad ni tycker om den eviga tillväxten. Tack!

Tack, herr talman!

Jag måste säga att det är imponerande för en man för ett utbrytarparti att få så många repliker i den här debatten, som dessutom är emot hela grundkonceptet i sig. Det är kanske också anledningen.

Det anförande som ledamoten Lindén höll var en tydlig profilering från hans sida.

I allt detta raljerande kring tillväxt har jag två konkreta frågor: en på makronivå och en på lokal politisk nivå. Den första frågan, på makronivå. Anser ledamoten Lindén att det finns olika typer av tillväxt? Den andra frågan är mer lokalpolitisk: Hur ska vi finansiera framtidens välfärd?

Tack ledamot Påvals. Det finns självklart olika typer av tillväxt. Vi kan privatisera skolan och sjukvården, eller ägna oss åt att producera vapen. Det viktiga när vi talar om ekonomisk utveckling är att ställa frågan: Hur hållbar är denna tillväxt, både socialt och ekologiskt?

Tillväxt i sig är inte något självändamål. Det är inte bara jag som ifrågasätter detta. Ledamoten Löthman tog för några månader sedan förtjänstfullt upp frågan och redovisade HDI och ett antal andra mått som nu alltmer diskuteras.

Som sagt, FN:s generalsekreterare Guterres konstaterar att vi står inför en miljökris. Vi lever mitt i den, och tiden är väldigt kort. Jag kan ge många exempel på detta.

Tack, talman!

Anledningen till att jag ställde den första frågan var att jag får intrycket av att ledamoten Lindén generellt är negativ mot alla typer av tillväxt. Jag vill påpeka att det finns flera olika typer av tillväxt, och en hållbar typ av tillväxt, som kanske inte är just den expansiva tillväxt som ledamoten beskriver.

Den andra frågan, som egentligen är mest relevant i den här salen idag, är: Hur ska vi finansiera framtidens välfärd?

Tack ledamot Påvals. Det finns en tillväxt som vi alla borde satsa på. Det är vår medvetenhet om de stora ödesfrågorna.

Pengar är i hög grad ganska imaginär. Under 99,99 % av mänsklighetens existens har vi levt som jägare och samlare utan pengar.

Man kan fördela avkastningen från ekonomin på ett betydligt mer rättvist sätt. Jag kan filosofera om olika möjligheter, men jag vill helt enkelt säga att jag inte tror på den eviga tillväxten.

Vad är alternativet? Det tänker jag inte utveckla mer än så.

Tack, herr talman!

Jag tror att ledamoten Lindén underskattar den här församlingen när han nu, säkert för femtonde gången, talar om den eviga tillväxten och påstår att ingen har förstått att det pågår en klimatkris och en artdöd. Jag tror att vi alla är synnerligen medvetna om detta. Det är ingen, vågar jag påstå, som tror på en blind tillväxt till vilket pris som helst.

I dagsläget utgår vi från hållbar tillväxt. I alla fall gör jag det. Det handlar om tillväxt, inte bara i pengar och företag, utan också om att växa i kunskap och medvetenhet, innovation och befolkningstal. Att vi blir fler, att vi får fler företag leder till fler människor i sysselsättning som bidrar med medel till välfärd, sjukvård och utbildning.

Tack ledamot Gunell, vad jag avser, i väldigt hög utsträckning, är varukonsumtionsbaserad tillväxt. Vi har våra köpcentra som växer, och det kommer fler och fler hit och dit. Jag har mycket skräp som jag aldrig borde ha köpt i mina källare. Vi är nog alla fast, lite tror jag, i konsumismens illusion.

Jag har inga tvivel om att alla dessa vettiga och trevliga människor som sitter i den här salen, på något plan är medvetna om det. Men jag ser inte riktigt lösningarna.

Tack, talman!

Jag kan ta det här med skärgårdstrafiken. Den bygger i princip helt på privatbilismen. Då säger man: "Okej, men alla bilar kommer att vara eldrivna", och de eldrivna bilarna fordrar, blablabla, exploatering.

Lite provocerande kan jag säga så här: Vad skulle hända om vi skulle hitta under Mariehamn?

Jag tycker att ledamoten Lindén varken är särskilt grön eller särskilt vänster, utan snarare väldigt rädd för utveckling och förändring. Socialdemokratin har alltid sett det som en ära att vara ett reformparti – ett parti som förändras och är öppet för nya innovationer, digitala lösningar och så vidare. Vi tror att gammal teknik är mycket farligare än ny teknik.

Det som ledamoten Lindén ger uttryck för är mer en konservatism, tycker jag, än en positiv syn på att vi kan förändra världen. Vi kan ställa om den till att bli bättre och göra allt vi kan för att rädda arterna, och så vidare.

Tack minister Gunell. Vänsterpartiet i Sverige ligger på 8 procent, medan Vänsterförbundet i Finland ligger på 8-9 procent. Egentligen har de inte förstått hur fantastisk vår socialdemokrati är.

Jag skulle vilja hävda med bestämdhet att vi har en höger socialdemokrati och en traditionell socialdemokrati. Socialdemokratin var i sin begynnelse mycket folkrörelsebaserad, och det måste vara ett stort bekymmer att dessa MAGA liknande rörelser, som SD och olika typer av nationalism, växer så starkt bland traditionella socialdemokratiska väljare.

Bernie Sanders tycker jag är ett lysande exempel på en god socialist och en visionär sådan.

Tack, talman!

Ledamoten kritiserar här, som jag uppfattar det, människans strävan efter att skapa ett bättre liv åt sig själv. Det är egentligen det han gör när han pratar om att vi inte ska förbättra vår ekonomi. Enligt honom är det dåligt att vår ekonomi förbättras. Detta är något som människor har strävat efter i alla tider. Det är en högst naturlig sak för människor, att vilja göra livet bättre för sig själva och sina barn.

Detta är kanske en av de mest grundläggande drivkrafterna som har lett fram till att ledamoten kan stå här och orera om hur dåligt det är att vi faktiskt beter oss på det här viset. Man behöver nyansera detta. Jag brukar ta upp dessa repliker med ledamoten när han inleder sina pamflettliknande anföranden om hur dåligt det är att vi får det bättre på jorden. Vi får det bättre på jorden, och det är kapitalismen som har gjort att vi har all den teknik vi har. Det är inte det pratet som ledamoten håller på med.

Tack ledamot Wikström. Jag tror inte att önskan om att bli rikare och rikare är människans drivkraft. Istället handlar det om att ha tillräckligt med resurser för att kunna bo bra och ha goda kläder. Det viktigaste är social tillhörighet och gemenskap med andra människor. Det handlar inte om att vi alla ska bli rikare och rikare.

Jag tror inte att Elon Musk nödvändigtvis är en så väldigt lycklig person. Han vill flytta till Mars eftersom jordens resurser håller på att ta slut. Vi måste ställa oss frågan: Vad ger oss ett bra liv?

Ja, det kan man ju fundera på. Men det är ju trots allt en drivkraft som har lett fram till alla uppfinningar. Det handlar inte om social samhörighet som har lett till uppfinningar, utan snarare om drivkraften att förbättra något för sig själv och sina barn. Det är huvudsakligen så jag ser på det.

Jag tänker också att ledamoten håller på att få som han vill. Det går faktiskt väldigt bra ihop med kapitalismen. Under de senaste 20 åren har hela världen fått det mycket bättre, och välståndet har förbättrats globalt. Men detta leder också till att vi slutar producera barn. Nativiteten i hela världen går ner, och Europas befolkning beräknas minska med 5 % till 2050. Det blir alltså färre individer, inte fler. Det borde gå helt i linje med vad ledamoten vill.

Någonstans blir det så att när människor får det tillräckligt bra ställt, av olika orsaker som vi inte riktigt har exakta svar på, så slutar vi helt enkelt att producera barn. Då får ju ledamoten som han vill på grund av kapitalismen.

Tack ledamot Wikström. Som jag inledde med så om vi skulle vi ha en oändlig värld så skulle jag vara borgerlig. Jag kanske skulle vara med i Liberalerna, Moderaterna eller något annat parti. Men vi har inte en oändlig värld.

Befolkningsökningen kommer att plana ut, och nativiteten går ner.

Folkrepubliken Kina har enbarnspolitiken, men man har en lägre nativitet i Taiwan, som inte har en sådan politik, eftersom man ägnar sig åt konsumtion. Taiwan har haft betydligt bättre. Fattigdom ökar nativiteten.

Våra basala behov behöver vara tillgodosedda. Barnöverlevnad är det bästa preventivmedlet, att vi har det ganska bra påverkar vår nativitet.

Tack, talman!

Jag vill börja med att diskutera konsekvenserna av ledamotens resonemang. Det är något vi verkligen bör fundera mer på.

Först och främst vill jag säga att i min värld är ekonomisk tillväxt grunden för vår välfärd och för den hållbara utveckling vi strävar efter. Ledamoten framhåller att tillväxt är något negativt, men jag menar att det handlar om att göra saker lite bättre idag än vad vi gjorde igår.

Denna lilla förändring, som sker varje dag, är egentligen det som driver på tillväxten. Det är något vi kan mäta och som skapar den så kallade "krokodilekonomin" som vi har diskuterat tidigare. Här har vi olika synsätt.

Jag vill ställa en fråga kring konsekvenserna av ledamotens resonemang. Om vi nu ska sluta konsumera så får det stora effekter för skatterna. Ungefär hälften av våra skatteintäkter kommer från mervärdesskatt och konsumtion. Jag undrar därför, om vi ska sluta konsumera, vilken del av välfärden är vi beredda att plocka bort?

Tack ledamoten Ekström. Vi debatterade det här i Ålands Radio när vi båda hade kommit in. Jag ställde frågan, tror ledamoten Ekström att en evig tillväxt är möjlig? Jag är inte emot tillväxt, men frågan är vilken typ av tillväxt vi pratar om. Hur ska den se ut? Ska den vara varukonsumtionsbaserad? Behöver vi fler köpcentrum? Blir vi lyckligare av det? Kanske vi blir lyckligare av att planera för de olika köpcentra vi ägnar oss åt.

Jag tror inte att lyckan sitter i ökad konsumtion, men vi ska naturligtvis se till att alla våra basala behov blir tillgodosedda. Jag är inte emot tillväxt, utan min fråga är: hurdan tillväxt är hållbar?

Ledamot Lindén svarar inte på min fråga. Frågan är: om vi ska sluta konsumera, vad innebär det? Det visar sig att mervärdesskatterna står för ungefär hälften av Finlands skatteintäkter. Det betyder att dessa intäkter försvinner från statsbudgeten. Därför måste man justera välfärden. Någon del av välfärden måste plockas bort. Jag frågar igen: vilken del av välfärden ska vi plocka bort?

För det andra, när man tittar på socialistiska och kommunistiska exempel, som har levt efter en vänsterideologi, visar det sig att de har varit fullständiga miljökatastrofer. De har inte tagit hänsyn till miljön, utan där har helt andra faktorer styrt. I kapitalistiska länder, å andra sidan, har man tagit ansvar för miljön och hållbarhet. Det här tycker jag är något som inte går ihop. Men vad ska vi plocka bort? Det är det jag frågar.

Tack ledamot Ekström. Vi kanske ska plocka bort att i har en handfull miljardärer som har en förmögenhet som motsvarar den fattigare halvan av mänskligheten, det vill säga 4 miljarder människor.

Men det finns en pragmatismens tvångströja. Jag inser att vi nu talar om nästa års budget, och att tillväxt är en väg.

Ledamoten har också alldeles rätt. Det är en stor tragedi att alla länder som kallar sig socialistiska i princip har utmynnat i politisk diktatur. Detta är tragiskt, eftersom vissa av dessa länder, till exempel Kuba hade i början en fantastisk utveckling inom sjukvård och utbildning. Kuba har fortfarande en mycket lägre barnadödlighet än vad som är fallet i USA.

Tack, fru talman!

Det känns kanske som vi får lite rundgång här, men jag kommer också att fortsätta på samma sätt som kollegorna har gjort tidigare.

Ledamoten Lindén klargör att han inte tror på tillväxt ur ett ekonomiskt perspektiv. Han har även vid en tidigare debatt framfört att han överhuvudtaget inte tror på rambudgeteringssystemet.

Kostnaderna ökar. Hur ska vi hantera detta utan tillväxt i det offentliga? Vi kan inte plocka bort miljardärerna ur det offentliga, så vad ska vi göra inom offentlig sektor? Ska vi skära ned i skolan först? Är det sjukvården som ska drabbas, sedan den offentliga kollektivtrafiken? Hur ska vi hantera detta? För utan tillväxt så kommer våra resurser att försvinna snabbt. Ska vi dessutom avskaffa rambudgeteringssystemet så då kommer kassan att dräneras ännu fortare.

Ja, tack, ledamot Kanborg. Låt oss tänka på att det skulle vara olyckligt om det offentliga helt skulle lämna kontrollen och tillgången till PAF:s 100 miljoner.

Vi kan ta svenska järnvägen som exempel. Till och med Ulf Adelsohn, en notorisk moderat, var styrelseordförande för SJ, och han konstaterar att den här privatiseringen har varit fullkomligt olycklig.

Borde vi privatisera Alko? Det hämtar miljoner till vår välfärd. Taxfree gör att vi kanske också förlorar en hel del skatteinkomster.

Finns det någon enkel lösning? Jag är inte anhängare av det. Det finns många som är så kallade "the growth"-anhängare som tror att vi i princip ska (… taltiden slut).

Fru talman!

Ledamoten Lindén har återigen sidsteppat frågan. Tillväxten är en grund för vårt offentliga välstånd. Utan tillväxt skulle vi fortfarande befinna oss i en värld där medellivslängden var väsentligt lägre, eftersom vi inte skulle ha haft råd att bygga upp den fina sjukvård vi har idag. Vi skulle också ha haft en högre barnadödlighet om vi inte hade kunnat utveckla den fina medicinska kunskap som finns idag.

Grunden kvarstår. Ledamoten tycks inte tro på rambudgeteringssystemet, det vill säga att den offentliga kassan ska vara evigt stor. Men vi ska inte ha någon tillväxt, dit det kommer in nya pengar . Då måste vi skära ner på något. Vad ska vi börja kapa i de offentliga utgifterna, ledamoten Lindén? Det måste han kunna svara på om han inte tror på ekonomisk tillväxt och inte på rambudgeteringssystemen.

Tack ledamot Kanborg. Min fråga handlar om hurdan tillväxt. Hur ska vi räkna den? Anser ledamoten Kanborg att BNP är ett bra mått? Jag kan säga att jag inte alls är ensam om att ifrågasätta BNP som mått. Det finns många andra mått som vi bör ta upp i diskussionen. Vi måste börja diskutera hur vi ska mäta en hållbar ekonomisk utveckling. Jag har inga givna svar.

När det gäller sjukvården finns det många exempel på fattiga länder som har haft mycket god sjukvård. Jag nämnde Kuba och inledningsvis under de första fyra-fem åren var det ett väldigt inspirerande exempel, men precis som många andra länder utmynnade det sedan i en politisk diktatur.

Talman!

Ledamot Lindén, varifrån kommer välståndet? Det välstånd som ger ålänningarna de grundläggande behov som ledamoten beskrev, som i sin tur skapar arbetstillfällen, en grön ekonomi, innovation, socialvård och en befolkning med Nordens längsta livslängd? Jo, det kommer från våra företagare. När våra företagare lyckas växa, när de lyckas skapa tillväxt och bli en del av Ålands exportdrivna ekonomi, då skapas välståndet.

Därför, ledamoten Lindén, bör vi vara intresserade av företagens möjligheter till ekonomisk tillväxt. Håller inte ledamoten Lindén med?

Tack ledamot Valve. Jo, jag tror väldigt mycket på små och mellanstora företag. Det som jag är rädd för är de stora multinationella koncernerna. Dessutom är jag orolig för en landskapsförvaltning på Åland som tycks svälla hela tiden.

Jag skulle vilja veta om det finns någon utredning om antalet tjänster inom landskapsförvaltningen och hur de har ökat. Jag har nyligen hört att antalet tjänster har ökat med 127 på 20 år, enligt en artikel i Nya Åland, men jag har inte sett artikeln själv.

Vi måste naturligtvis hushålla med den offentliga ekonomin. Jag tror att små och mellanstora företag inte belastas av den tunga byråkrati som vi ofta ser inom offentlig sektor.

Talman!

Jag måste också reagera på inledningen av ledamoten Lindéns anförande. Ledamoten Lindén får sin retoriska näring ur en nidbild av att alla i salen är förblindade av tillväxt.

Självklart ska vi vara ansvarsfulla och inte omöjliggöra framtida tillväxt. Vi bör bry oss om till exempel den totala fosfor- och kvävebelastningen i Östersjön. Vi bör intressera oss för tillväxt och för rätt sorts tillväxt.

Tack, ledamot Valve. Jag brukar ibland säga så här: Om du träffar en tvärsäker läkare, kanske du ska byta läkare. I politikens värld är det ett signum att alla är väldigt tvärsäkra, och ofta redan tidigt i processen.

Det är vanligt i dessa debatter att vi i princip vet hur utfallet kommer att bli, och vi marknadsför oss själva. I mitt fall handlar det dock inte om att marknadsföra mig själv, eftersom jag inte kommer att ställa upp i fortsättningen. Därför passar jag på att lyfta fram dessa frågor.

Det finns många intressanta föreläsare som vi hoppas kunna bjuda hit till vår tankesmedja under hösten.

Tack, talman!

Det är oerhört intressant att ledamoten tar upp Kuba som ett föregångsexempel och nämner att det fungerade mycket bra under 4-5 år. Det som hände sedan var att man fick slut på andra människors pengar. Det är det som är problemet med kommunismen.

Men som så många gånger förr hävdar man att kommunism är bra, men att den inte har implementerats på rätt sätt. Det har jag hört tusen gånger.

En sak som slår mig varje gång ledamoten håller sina filosofiska anföranden om miljonärerna i världen och de fattiga, är att han snabbt nämner att det är de här procenten som är fattigast. Sedan lägger han mycket energi på att diskutera miljonärerna och påstår att det är de som är problemet. Varför är det miljonärerna som är problemet? Varför pratar han inte mer om de fattiga?

Tack ledamot Egeland. Jo, därför att all makt korrumperar, även ekonomisk makt. Dessa miljardärer kontrollerar stora delar av våra sociala medier och även andra medier. I Finland har vi släkter som har kontrollerat Helsingin Sanomat och så vidare, samt de som kontrollerar Dagens Nyheter.

Det finns klassmotsättningar i vårt samhälle, och jag är väldigt glad att det finns alternativa röster. Man behöver inte alltid ha ett absolut svar på vad som är lösningen.

Jag vet att det är inopportunt, och jag har tröttnat. Jag ser att ni flesta av er ser lite uttråkade ut, men jag tar mig friheten att lyfta fram dessa frågor.

Tack, talman!

Visst kan man erkänna att man ibland blir lite uttråkad. Vi har ju hört vad Guterres har sagt tusen gånger nu, och han är ju inte facit. Men vi vet vad han tycker.

Det jag funderar på är detta: Anser ledamoten Lindén att han själv lever som han lär? Han gillar ju inte Zuckerberg, till exempel. Du nämnde ju Zuckerberg, som äger Meta. De korrumperar och de styr narrativet. Men jag tycker att ledamoten själv är ganska frekvent förekommande på Facebook. Du använder ju de här tjänsterna själv.

Privatbilismen är också ett stort problem. Men nu åker ju ledamoten själv i en ganska gammal och stor bil. Varför inte göra det man själv kan? Varför ska inte alla kunna ta ansvar själva, istället för att prata om att vi kollektivt måste ta det här ansvaret?

Tack ledamot Egeland. Nu när det inte regnar eller snöar cyklar jag alltid. Jag kör väldigt, väldigt lite bil. Man kan förstås titta på hela den här miljökrisen, som vi alla är eniga om, och göra det till en fråga om den enskilde. Det är du som konsument som avgör. Jag är varken sämre eller bättre än någon annan. Jag har nog skäl att se mig i spegeln, och det är jag fullt medveten om.

Det som är lite intressant är att de obundna - om jag dristar mig att göra en viss parallell med MAGA, SD och sannfinländarna - uppenbarligen attraherar stora delar av traditionella arbetarklassväljare, enligt galluparna. Vad beror det på ledamot Egeland?

Tack, fru talman!

Ledamoten Lindéns anförande kan inte annat än tolkas som hyfsat moraliserande när det gäller kapitalism och att förtjäna pengar eller driva sitt företag med vinst.

Han nämnde också ordet "jägare och samlare", vilket ger en bild av att om vi alla ålänningar skulle flytta till en stenåldersby, så skulle det gå riktigt bra.

Att tjäna pengar är lite fult. Frågan är hur mycket man egentligen får förtjäna? Man behöver ju ändå få in lite pengar för att överleva. Jag tror att Lindén har förtjänat mer pengar i sitt liv än vad jag någonsin har haft i lön. Men vad är egentligen en passlig lön? Är det medborgarlön att alla ska ha lika mycket? Det blir lite diffust, och det skulle vara bra med en precisering som alla kan förstå. Om man förtjänar en viss summa, så kan det uppfattas som fult, men om man förtjänar så här bra så då är det okej.

Tack, ledamot Asumaa.

Hur strukturen egentligen ska byggas upp och hur stora lönedifferenser man ska tillåta, så jag är inte alls emot att ett företag gör vinst. Jag tror att småföretagare och mellanstora företag är otroligt effektiva former för att driva företag och verksamheter. Många gånger har ledningen varit verksamma i kärnverksamheten.

Det vi ser är, precis som i den stora offentliga sektorn och välfärdsområdena, i viss mån inom ÅHS och de stora multinationella företagen, att avståndet till medborgarna bara blir större. Medborgarinflytandet har inte blivit bättre, skulle jag vilja påstå. Det är länge sedan vi hade folkrörelser med den vitalitet som vi hade för 70-80 år sedan. Idag är det få ungdomar som går med i facken överhuvudtaget.

När det gäller små och medelstora företag är det viktigt att de sköter sig effektivt. De har begränsade resurser, men de omsätter en del och sysselsätter också många.

Men fortfarande är frågan öppen: Ålänningar som lyssnar på det här, hur mycket får man tjäna för att inte skämmas? Den frågan skulle jag vilja få svar på, så att alla vet var skamgränsen går för när man tjänar för mycket.

Tack, ledamot Asumaa. Jag tänker inte säga någon skamgräns. Det handlar inte om det, utan om att alla ålänningar ska ha möjlighet att leva anständigt för sig själva och sina barn.

Däremot måste jag säga att det är lite anmärkningsvärt att Åland ska vara en av Nordens mest välmående ekonomier, med högre BNP per capita än både Finland och Sverige. Vi lever ju i en av de mest välmående regionerna där folk har det bäst i hela Europa. Den här inställningen att vi ska ha den högsta BNP:n – vad ska vi göra med den? Ska vi ha tre bilar istället för två? Ska alla ha två muskelbåtar istället för en?

Talman!

Det är inte första gången den här veckan som jag hör att jag för en moderat politik, så vi kan fortsätta på den vägen.

Jag vill också knyta an till det som minister Gunell inledde tidigare, nämligen att vi behöver fokusera på tillväxt. Det finns ju bra tillväxt, och det måste även ledamoten Lindén tycka.

Vi talar om cirkulär ekonomi, där vi satsar mer på utbildning, service och sådana tjänster istället för ren överkonsumtion och den typen av tillväxt. Men jag upplever att vi har väldigt lite av konkreta alternativ från ledamoten Lindén.

Tack, ledamoten Löthman. Jag blev väldigt inspirerad av ditt anförande här för några månader sedan, där du tog upp ett antal alternativa mått på BNP. Det var verkligen intressant.

Det är den varukonsumtionsbaserade tillväxten som oroar mig. Den förutsätter exploatering av ändliga råvaruresurser. Vi ska inte ha gruvor på Östersjöns botten. Vi ska inte ha gruvor på Atlantens botten. Vi ska inte hugga ner urskog. Vi ska bevara biodiversiteten, och så vidare.

Hela detta ämne är otroligt komplext. Men jag får väl skärpa till mig och komma tillbaka med ett anförande där jag har lösningen på alla dessa frågor.

Talman!

Det är alltid intressant att diskutera dessa frågor med ledamoten. Jag håller helt med om att BNP är en viktig faktor, men det är nödvändigt att komplettera det med ytterligare aspekter. Den diskussionen hade jag här för ett antal månader sedan.

Samtidigt behöver vi på något sätt komma fram till konkreta lösningar. Det låter jättebra att nu ska vi inte ha någon överkonsumtion. Hur ska då de fattiga ha råd med de nödvändiga sakerna de behöver konsumera? När vi producerar varor i de länder vi gör nu så möjliggör vi för folk att köpa dem, tyvärr.

Tack ledamot Löthman. Jag har ofta behållning av att diskutera med ledamot Löthman.

Det som oroar mig är en kanske lite lättsinnig syn på att använda de ändliga resurser som det offentliga har till sitt förfogande.

Jag är mycket tveksam till att reservera 340 miljoner för skärgårdstrafiken. Jag är också tveksam till att starta ett varv på Möckelö. Dessutom var jag mycket tveksam till en upphandling som var fullkomligt miserabel när det gällde ett nytt vårdinformationssystem. Jag anser att man bör skynda långsamt med att bygga ett nytt sjukhus.

Men när det gäller dessa stora belopp verkar det nästan som att ju högre belopp, desto mer känner man sin viktighet. Det oroar mig lite grann.

Tack, fru talman!

Ekonomi handlar ju om att hushålla med begränsade resurser. För oss i Hållbart Initiativ är hållbarhet inte ett sidospår till ekonomisk politik, utan själva förutsättningen för en långsiktig ekonomisk verksamhet, särskilt i ett litet ö-samhälle som Åland. Vi vet att en ekonomi som bygger på övergödning, utsläpp och utarmade naturresurser inte är stark. Den skjuter bara problemen framför sig.

Inför den här diskussionen och debatten kopplad till tillväxtmeddelandet har jag gått igenom några av de 50 initiativ som jag har tagit under den här mandatperioden här i lagtinget. Jag har också tittat på de budgetmotioner och skriftliga frågor som Hållbart Initiativ har lagt. Här inser jag att många av dem handlar om att stärka de långsiktiga förutsättningarna för en ekonomisk verksamhet på Åland som håller sig inom de planetära ramarna. Jag har lagt initiativ om stärkt klimatstyrning, naturpositiv infrastruktur, utfasning av fossila subventioner, hållbar offentlig upphandling, hållbarhetssäkring av näringslivsstöd samt satsningar på vatten och avlopp, med mera.

Det som är konkreti när man lägger fram förslag här i salen är att det ska konkretisera de stora visioner och utmaningar vi står inför. Gemensamt för dessa initiativ är att de inte handlar om att stoppa utvecklingen, utan om att styra den i rätt riktning som håller över tid.

Talman! Jag uppskattar att landskapsregeringen försöker beskriva tillväxtpolitiken som något större än bara näringspolitik. Vi vet att det handlar om mer än så. Det handlar om utbildning, samhällsplanering, infrastruktur, attraktionskraft och en vilja för människor utanför Åland att flytta hit och slå ner sina bopålar. Det är här jag vill uppehålla mig, jag har några frågor som jag tycker att meddelandet kanske lite lättvindigt seglar över.

Inledningsvis konstaterar landskapsregeringen att BNP-måttet behöver kompletteras med andra indikatorer. Det är ett viktigt konstaterande. BNP säger en hel del om ekonomisk aktivitet, men betydligt mindre om livskvalitet, miljökostnader eller samhällets långsiktiga hållbarhet. Jag brukar ta exemplet Brasilien, som kan hugga ner massor med regnskog och få bra BNP-siffror av det under en tid. Men det är inte bra på lång sikt.

Regeringen konstaterar att BNP behöver kompletteras. Dock framgår det inte hur det ska ske eller när det ska ske. Vilka indikatorer ska användas, hur ska de vägas in i beslutsfattande, och hur ska lagtinget kunna följa upp dem? Det är förstås avgörande att vi kan skriva in vad vi vill i allmänna motiveringar till olika dokument. Men om det inte går att följa upp leder det ingen vart. Då blir det lätt fluff och puff. Om regeringen menar allvar med att hållbarhet och välmående ska vara en del av tillväxtpolitiken, så måste det också finnas möjlighet att följa upp det.

När det gäller att hushålla med ändliga resurser uppskattar jag att regeringen lyfter planering av mark- och havsområden. För ett litet ö-samhälle är det avgörande att vi använder våra begränsade resurser på ett klokt sätt. Men här saknar jag också en diskussion om genomförandet. Planering är, som vi ser det, oerhört viktig för att säkra samhällets verksamhet på sikt. Men vi vet att planeringsmonopolet ligger hos kommunerna. Det vore intressant att vid tillfälle få höra mer om hur regeringen ser framför sig att planeringsverktyget ska användas, sett ur regeringens synvinkel.

Här vill jag särskilt lyfta behovet av en aktiv centralortspolitik, närmare bestämt för Mariehamn, Jomala och Lemland. Här rör sig människor över kommungränserna varje dag. Infrastruktur, kollektivtrafik och sociala tjänster är inflätade i varandra. Det är bra att vi under den senaste tiden har börjat diskutera centralortsbegreppet mer. Jag tycker att vi ska göra det ännu mer, för det finns ingen anledning att tro att tre kommuner som är så pass nära varandra och beroende av varandra ska ha onödiga hinder för att utvecklas gemensamt. Det har också konstaterats flera gånger att det är viktigt för Åland att vi har en stark centralort.

På samma sätt vill jag lyfta den cirkulära ekonomin. Meddelandet beskriver att effektiv resurshantering och cirkulära flöden är en konkurrensfördel. Det håller jag med om. Här på Åland med vårt läge är det dessutom en beredskapsfråga. Vi vet vad som händer när konstgödsel och andra importvaror blir jättedyra. Vi vet också att de är fossila. Ju mer vi kan återanvända resurser, desto mindre sårbara blir vi. Det är också bättre att näringsämnen inte läcker ut i havet utan återförs till produktiv mark. Idén ska vara att restprodukter ska bli resurser. Ett samhälle som sluter sina kretslopp står starkare när omvärlden skakar. Detta gäller för övrigt också den stora utmaningen i hållbarhetsarbetet, nämligen vår konsumtion. Hur kan vi här på Åland bli bättre på att inte skapa en massa avfall, utan helt enkelt återanvända och återvinna?

Jag tycker att det är positivt, talman, att regeringen lyfter delegationer och nätverkande som en viktig del av den här politiken. Det är klokt. Åland behöver vara synligt. Vi behöver bygga relationer och öppna dörrar.

I det här sammanhanget vill jag faktiskt ta chansen att föreslå en av mina käpphästar som jag har haft i olika sammanhang: att instifta ett slags Ålands representanter i världen. Vi vet att runt om i Norden, Europa och världen finns det ålänningar och Ålandsvänner som arbetar inom företag, rederier och andra organisationer, och som redan idag fungerar som informella ambassadörer för Åland. Jag tycker att det vore en bra idé om regeringen skulle instifta detta, så att de kan utses till mer formella representanter. Då kan de också spela små kugghjulsroller i den här tillväxtpolitiken. Om vi vill vara en exportorienterad region måste vi också vara en relationsorienterad region. Tack, talman!

Tack, talman!

Om man fastnar lite vid det sista med Ålandsambassadören, så tycker jag att det som ledamoten Röblom pratar om låter mer som en honorärkonsul. Det handlar om att ha en titel och en särskild varm känsla för en plats, samt kanske något slags kontaktförmedlande funktion. Jag antar att det är något sådant som ledamoten tänker på.

Frågan som uppstår är dock om detta, när vi nu pratar om både tillväxt och pengar, kostar pengar. Ska någon ha betalt för att utföra detta? Eller handlar det mer om att bjuda på en middag och ha ett möte per sommar där man berättar om olika saker som ledamoten föreställer sig?

Tack, talman!

Tack för frågan. Det är en väldigt konkret och billigt, åtminstone som vi har tänkt oss. Vi har också diskuterat detta med andra politiker här i salen. Det skulle kunna vara ett hedersuppdrag som du får, och när du blir utnämnd till det kanske du får en liten plakett på dörren som visar att du är representant. Dessutom kanske du får en liten budget om du vill bjuda på en middag med åländska förtecken.

Landskapsregeringen skulle en eller två gånger om året digitalt samla dessa representanter för att ha överläggningar och diskutera vad man har snappat upp. Det behöver inte vara krångligare än så.

Tack, talman!

Jag tycker att det är en jätte intressant idé. Det är absolut sådana människor som tycker om att prata om Åland och för Åland ute i världen som vi behöver. Det där får vi väl titta vidare på.

Det är ingen ny fråga. Jag är jätteglad om någon från regeringsbänken finner energi i att lyfta det på bordet.

Tack, talman!

Tack för anförandet! Jag vill säga några ord om BNP och, om jag hinner, också om de konkreta förslagen.

BNP-måttet är lite trubbigt på Åland. Det finns dessutom en eftersläpning på två år, vilket påverkar resultaten. Enskilda händelser kan också ha stor inverkan. Det är därför viktigt att vi ser på en rad olika nyckeltal som vi kommer att följa upp. Vi bör titta på nettoinflyttningen, sysselsättningsgraden och antalet arbetstillfällen. Dessa faktorer ger en bra bild av läget, liksom de årliga skatteintäkterna. De säger en hel del från det nya ekonomiska systemet.

Det är viktigt att notera att den övergripande trenden för BNP. Därför har vi också satt som mål att ha en högre BNP per capita än Sverige och Finland, vilket visar att vi rör oss åt rätt håll åtminstone.

Tack, talman!

Det är viktigt att diskussionerna fortgår i regeringen om hur man ska utveckla den ekonomiska rapporteringen till lagtinget och till ålänningarna. Finansministern har pratat om krokodilekonomi, och det finns olika sådana mått.

Jag tror att det är viktigt att så snart som möjligt konkretisera detta, så att det inte bara blir en skrivning i en allmän motivering. Det är viktigt att tänka på annat än BNP också. Tänker man ändå bara på BNP? Det är avgörande att vi kommer vidare i den processen.

Så är det. Krokodilekonomi är intressant. Tillväxt handlar om att göra mer med mindre, oavsett om det gäller energi, avfall eller resurser.

Däremot tycker jag att man har fokuserat mycket på den andra delen, det vill säga sysselsättningsgrad och arbetstillfällen, och inte på att stöda företagen att bli mer produktiva. Där tycker jag att det har haltat ganska mycket i den åländska politiken. Med vårt nya ekonomiska system, i kombination med tillväxt, tror jag att vi behöver fokusera lite mer på de hårdare värdena i kombination med annat.

Tillväxt handlar om mycket mer än bara elavgifter. Det handlar om kompetensförsörjning och inflyttning, och att människor vill bo här på Åland. Det är en kombination av allt.

Tack, fru talman!

Det där med att fokusera på att stöda företagen i deras utveckling är en intressant aspekt. Ska landskapsregeringen stöda alla som vill utvecklas, eller kommer det att ske något slags urval? Ska stödet vara brett och riktas till många, eller ska det vara mer inriktat på vissa?

Kopplat till detta vill jag nämna en annan viktig punkt. När det gäller de pengar som går ut från landskapsregeringen, bör stöden följa kriterier som leder i en hållbar riktning. Det är viktigt att man inte med ena handen stöder något som den andra handen sedan försöker städa upp.

Talman!

Vad är tillväxt och hur skapar man den? Det är väl det vi skulle prata om idag?

Jag kan i stora delar hålla med om den analys som landskapsregeringen presenterar i det tillväxtpolitiska meddelandet. Vi står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre, konkurrensen om arbetskraft och investeringar ökar och vår hemmamarknad är liten. Vi vet att framtidens välfärd inte kan finansieras på exakt samma sätt som tidigare. Vi behöver fler företag som växer, fler investeringar och fler människor som väljer att leva, arbeta och bygga sin framtid på Åland.

Men det är kanske just visionerna och idéerna om hur vi tar oss dit som jag saknar lite i det här meddelandet. När jag läser meddelandet funderar jag på hur andra små samhällen har gjort och gör. Vad är det egentligen som gör att vissa lyckas bättre än andra? Det är inte storleken eller vilka naturresurser det har som verkar avgörande. Ofta handlar det om förmågan att vara snabb, flexibel och att våga testa nytt.

Vi talar ofta om att Åland är litet. Men kanske borde vi oftare tala om vad det faktiskt innebär.

1) Vi har korta beslutsvägar.
2) Vi har närhet mellan politiker, myndigheter och näringsliv.
3) Vi har en självstyrelse som ger oss möjligheter att anpassa lagstiftningen efter våra egna behov.

Frågan vi måste ställa oss är om vi använder de möjligheterna fullt ut? Jag har vid flera tillfällen lyft i både budgetmotioner och i åtgärdsmotioner och att vi borde nyttja vår litenhet bättre och våga lite mer. Bland annat har jag lyft frågan om automatiserade och självkörande fordon. Inte för att det i första hand är en teknikfråga, utan för att jag ser det som en tillväxtfråga. Frågan är högaktuell och många länder anpassar sin lagstiftning just nu. I slutet på förra veckan tog Estland beslut som öppnar för utvecklingen. Det har uppmärksammats internationellt just därför att små samhällen i Balticum har en möjlighet att röra sig snabbare än större länder.

Det intressanta är egentligen inte tekniken i sig. Det intressanta är att vissa länder använder lagstiftningen som ett verktyg för innovation och tillväxt.

Om vi exempelvis skulle skapa möjligheter att testa ny teknik tidigare än andra länder, då skulle det också kunna skapa intresse för Åland långt utanför våra gränser.

Men samma resonemang gäller inte bara transporter. Det gäller också välfärdsteknik, digitalisering, energi och andra områden där vi har möjlighet att bli en plats där nya lösningar kan testas i verkligheten.

Talman! Självstyrelsen är inte bara till för att vi ska kunna göra saker annorlunda. Den är till för att vi ska kunna göra saker bättre. När vi talar om tillväxt talar vi ofta om stöd, projekt och strategier. Men den kanske viktigaste frågan är om våra lagar och våra system hjälper människor att förverkliga idéer eller om de ibland står i vägen för dem.

Det handlar om lagstiftning, men det handlar också om hur vi arbetar i praktiken. Ta den offentliga upphandlingen som exempel. Ingen begär att åländska företag ska ha några gräddfiler. Men vi måste våga ställa oss frågan om våra upphandlingar ibland utformas på ett sätt som gör att mindre företag aldrig ens har en realistisk möjlighet att delta. Kan upphandlingar delas upp på ett smartare sätt? Kan kraven utformas så att fler företag kan vara med och konkurrera? Kan vi bli bättre på att föra dialog med marknaden innan stora upphandlingar genomförs? För varje gång ett åländskt företag avstår från att lämna anbud därför att kraven är för omfattande eller att administrationen är för tung så går vi också miste om en möjlighet till tillväxt här på Åland.
Om vi vill ha fler företag som växer måste vi också skapa möjligheter för dem att ta de första stegen.

Talman! Jag tror att framtidens tillväxt på Åland kommer att byggas av människor som vågar satsa, utveckla idéer och skapa företag.

Ministern var inne på att politiken inte ska tala om för människor hur de ska göra. Det håller jag med om. Men vi behöver ha ett samhälle där vi i varje situation försöker hitta lösningar istället för hinder.

Jag tänker på min egen tid som företagare i början av 1990-talet. Jag drev en restaurang på landsbygden dit många turister kom för att fiska. Bland gästerna fanns människor från Österrike och Schweiz. Efter en hel dag på sjön ville de äta gott, men många hade inte växlat tillräckligt med finska mark och kreditkort var inte så vanligt på 90-talet. Vad gjorde man då? Jag ringde banken, frågade efter dagens växelkurs och tog betalt i österrikiska schilling och schweiziska franc. Gästerna var nöjda. Jag var nöjd. Affären blev gjord. Vad vill jag säga med det? Jo, att vi ibland måste våga se möjligheter där andra ser problem. Vi måste våga tänka lite utanför de boxar vi själva har byggt upp. Vår uppgift som lagstiftare är att se till att lagar, regler och system inte gör det svårare än nödvändigt.

Därför hoppas jag att det här meddelandet inte bara leder till fler strategier och handlingsplaner, utan också till en diskussion om hur vi använder självstyrelsen för att göra Åland till en plats där det är enklare att investera, enklare att växa och enklare att förverkliga nya idéer. För små samhällen blir sällan framgångsrika genom att vara störst. De blir framgångsrika genom att vara snabbare, smartare och modigare. Och kanske är det just där Ålands största konkurrensfördel finns. Tack, talman!

Tack, talman!

Jag vill tacka ledamoten för ett väldigt innehållsrikt anförande. Mycket av det som ledamoten tog upp i sitt anförande tangerar också det som jag tänker ta upp i mitt eget.

När ledamoten pratar om småföretag börjar jag fundera på något som kallas Gnosjöandan. Det är något som är känt i hela Sverige, där små platser kan växa och där nätverk, förebilder och ett företagsvänligt klimat ger framtidstro.

Jag tycker att Åland ibland brukar jämföras med Gnosjö, men jag tror att vi nu börjar ligga lite efter. Vi borde verkligen fundera över hur vi praktiskt kan använda självstyrelsen bättre. Ledamoten hade en god poäng i det resonemang hon förde.

Talman!

Tack ledamoten Mattsson. Jag håller med dig om Gnosjöandan. Det är något som Åland har blivit jämfört med, och vi har samma anda här. Det är ofta något som har nämnts från landskapsregeringens sida. Vi har varit på olika seminarier och möten där vi har känt av den här stämningen. Vi har många små företag på Åland, men det som oroar mig är att vi håller på att tappa den farten. Jag delar verkligen den känslan som ledamoten uttrycker.

Jag tror att det pilotprojekt som vi hörde om i går eller förrgår kring skattegränsen kan bli viktigt. Jag hoppas verkligen att det kan leda till något positivt, för i dag är vi väldigt digitala. Om det blir krångligt för våra företag på Åland att sälja digitalt, riskerar vi att förlora mycket.

Tack, talman!

I mitt anförande kommer jag att ta upp några konkreta exempel där olika byråkratiska problem stoppar våra möjligheter. Jag vet att minister Josefsson också är väl insatt i dessa frågor, och jag tycker att han under den här mandatperioden har arbetat bra med att försöka minska de byråkratiska hinder som småföretagare möter. Vi har skattegränsen och hur man kan undvika dessa hinder.

Det är viktigt att vi pratar om dessa frågor. Jag tror att det är väsentligt att vi erkänner att den så kallade Gnosjöandan faktiskt inte är lika stark som den har varit tidigare.

Talman!

Jag tycker att vi måste våga tänka lite mer utanför boxen. Vi behöver se hur vi kan vara snabbare, smartare och modigare än andra, särskilt när vi har korta beslutsprocesser. Vi kan göra saker på ett annorlunda sätt än vad man gör i Sverige och Finland. Det är lätt att nå oss, och det är enkelt att fatta beslut om vi bara bestämmer oss för att göra det.

Vi måste våga vara modiga och tillåtande. Till exempel kan vi bjuda in innovatörer till Åland för att testa ny teknik.

Tack för ett bra anförande. Mycket av det som sagts stämmer överens med mina tankar, och jag vill gärna haka på där ledamoten avslutade.

Det är roligt att se att många upplever att vi är snabba, men jag anser att vi borde kunna vara betydligt snabbare än vad vi är.

Bara under den senaste veckan har jag träffat två personer utanför Åland som är involverade i projektet inom skog och fiske. Den ena sa att han älskar Åland. Här får man faktiskt saker att hända och möjlighet att testa nya idéer. Den andra, som också var en svensk professor, nämnde att om det är någonstans vi kan få detta att hända, så är det på Åland. Vi satt i ett rum där näringslivet, offentlig sektor, akademin och till och med regeringen är representerade. Jag, som undertecknad, deltog i det mötet. Vi har på många sätt unika samarbetspartner, och jag tror att vi kan utnyttja detta betydligt mer.

Talman!

Vi är helt överens, ministern, om att Åland är bra, men vi kan bli bättre. Vi kan bli bättre på att använda EU-medel. Vi kan bli bättre på att delta i olika projekt. Vi kan också bli bättre på att marknadsföra oss som en plats där man kan komma för att kanske få testa saker, vilket jag har föreslagit i olika motioner.

Vi är totalt eniga, och under mandatperioden har vi arbetat för att bygga upp och stärka kompetensen inom det här området.

Nästa programperiod inom EU börjar 2028, och det är av största vikt att vi förbereder oss. Medel och projekt kommer att finnas tillgängliga redan nästa år, och det är då vi måste börja arbeta med de olika ansökningarna.

Jag hoppas att vi framöver kommer att se betydligt fler projekt och medel som når Åland. Ett exempel är Polen, som har vuxit enormt mycket ekonomiskt. En av orsakerna till deras framgång är just tillgången till EU-medel och olika projekt.

När det gäller offentlig upphandling finns det också utrymme för förbättringar, och det är något vi arbetar med. Därför samlar vi kompetensen i ett servicecenter för att kunna göra det bättre gentemot näringslivet.

Talman!

Det låter bra, ministern, att ni börjar titta mer på den offentliga upphandlingen. Det är olyckligt om kraven görs så svåra, kanske i onödan. Man tänker att vi är ett stort land, men vi kanske kan anpassa oss och ha lite mindre. Kanske kan vi dela upp upphandlingarna i mindre delar, så att fler kan vara med och bjuda.

Det är viktigt att tänka på att varje gång ett åländskt företag får en chans att delta i anbuden, så är det bra för Åland. Företagen ges möjlighet att växa.

Men som sagt, vi behöver tänka på att vi har korta beslutsvägar. Vi har närhet mellan politiker, myndigheter och näringsliv, och vi har en självstyrelse som ger möjlighet att anpassa lagstiftningen så att det blir bra för alla.

Fru talman!

Låt mig börja med det positiva. Jag välkomnar verkligen att landskapsregeringen nu lyfter tillväxtfrågorna tydligare än på länge. Det behövs. För utan ekonomisk tillväxt får vi allt svårare att finansiera välfärden och skapa framtidstro för kommande generationer på Åland.

Det är därför bra att landskapsregeringen försöker samla en långsiktig tillväxtpolitik och vågar tala klarspråk om att ett starkt näringsliv behövs.

Men, talman, samtidigt måste vi också kunna föra en ärlig diskussion om vad det här meddelandet faktiskt innehåller och lite vad det saknar.

Min första reflektion är att meddelandet är väldigt brett. Det innehåller många goda ambitioner: AI, utbildning, kompetensförsörjning, bostäder, forskning, företagsklimat, digitalisering, infrastruktur och turism. Allt det här är viktigt.

Men när nästan allt blir prioriterat uppstår också frågan. Vad är egentligen viktigast? Vilka är de konkreta prioriteringarna de kommande två till tre åren? Vad ska vi göra först, vad kan ge störst effekt och hur ska vi mäta om det fungerar? Det här är något jag saknar litegrann i detta meddelande.

Talman! Samtidigt som vi talar om AI, export och internationell konkurrenskraft kämpar många åländska företag med betydligt mer grundläggande frågor: Höga kostnader, producentansvar, skattegränsfrågor, transporter och regelverk, men även med inflation och lågkonjunktur.

Därför behöver tillväxtpolitiken också kännas relevant för företagens vardag. För tillväxt skapas inte genom fler strategidokument. Tillväxt uppstår när företag vågar investera, när människor väljer att flytta hit och när det är enkelt att resa till och från och inom Åland. Och här kommer jag till det som kanske förvånar mig mest i meddelandet, det är transporterna.

Åland är ett ö-samhälle. För oss är fungerande transporter viktiga, dessa är själva fundamentet för tillväxt. Landskapsregeringen konstaterar också helt riktigt i tillväxtmeddelandet att Åland är beroende av goda förbindelser för människor och gods. Men det blir märkligt tyst om hur det konkret ska uppnås. Det talas väldigt lite om vilka transportlösningar som faktiskt är viktigast för Ålands konkurrenskraft.

Det finns ingen tydlig diskussion om våra viktigaste förbindelser västerut mot Sverige. Det finns ingen egentlig diskussion om godsflöden. Jag finner inte heller någon analys av hur ö-lägets nackdelar faktiskt ska minska.

Det talas ofta om att Åland har många anlöp. Men frågan är inte hur många anlöp vi har. Frågan är hur användbara och attraktiva våra förbindelser är för människor och företag, för de som pendlar, för företagaren som måste resa och för dem som funderar på att flytta till eller besöka Åland.

Fru talman! Turismen är viktig i tillväxtdiskussionen. Turismen är en av våra viktigaste motorer för attraktivitet. Den gör att vi kan ha fler restauranger, fler butiker, bättre service och fler arbetsplatser än vad vår egen befolkning ensam skulle bära. Turismen är dessutom Ålands skyltfönster. Tänk bara på alla de idrottare, ledare och föräldrar som kommer hit under Alandia Cup nu i juni. För flera är det deras första besök och kontakt med Åland.

Det måste vara enkelt att välja Åland, enkelt att resa hit och därför måste vi våga tala om förbindelserna som faktiskt stärker Ålands konkurrenskraft framåt.

Jag uppskattar att Socialdemokraterna genom ledamot Löthman lyfte transporternas betydelse i debatten i måndags. För om vi politiker menar allvar med tillväxt måste vi också våga tala om kapacitet, restider, flygförbindelser och våra viktigaste båtförbindelser västerut.

För tillgänglighet handlar inte om principer. Det handlar om verkliga resor som människor gör varje dag. Detta är inte av nostalgi och inte för att blicka bakåt, utan för att ställa den verkliga frågan. Vilka transporter kommer att göra Åland starkare år 2027, 2030 och 2040? För ett ö-samhälle som Åland är tillgänglighet inte bara en transportfråga, det är ren och skär tillväxtpolitik.

Om export ska vara motorn för tillväxt är jag också lite förvånad över hur lite plats våra viktiga exportföretag får i tillväxtmeddelandet. Sjöfarten nämns, absolut, man konstaterar att den är central för BNP, sysselsättning och exportintäkter. Men jag saknar ett tydligare resonemang om hur våra åländska rederier ska kunna fortsätta växa och utvecklas. När tillväxtmeddelandet så tydligt pekar ut exporten som motorn för framtida tillväxt blir det märkligt att våra största exportföretag knappt nämns som framtida tillväxtmotorer.

För ett ö-samhälle som Åland är våra rederier inte bara viktiga företag bland andra. De är en del av själva infrastrukturen för vår ekonomi. De transporterar människor och gods, bär en stor del av turismen och skapar arbetstillfällen både till sjöss och på land. När rederierna utvecklas gynnas också hotell, restauranger, handel och många små åländska företag. Det är tillväxt.

Just därför hade jag önskat att tillväxtmeddelandet tydligare beskrev hur Åland ska skapa de bästa möjliga förutsättningarna för våra rederier att fortsätta vara konkurrenskraftiga och växa. I tillväxtmeddelandet står det om utsläppshandeln.

Vi talar ofta om behovet av nya företag. Men ibland borde vi också ställa frågan: Hur hjälper vi våra befintliga företag att växa? Även det är tillväxt.

Jag tycker att det är bra att landskapsregeringen tillväxt högt på dagordningen. Det behövs. Men nästa steg måste vara tydligare prioriteringar och mer konkreta svar. För Åland kommer inte att växa sig starkare genom fler strategidokument. Åland kommer att växa när det blir enklare att resa hit, enklare att driva företag här och enklare att välja Åland. Det är där tillväxten börjar. Det här är en viktig fråga. Tack, talman!

Tack, talman!

Tack, ledamot Anders Holmberg. Jag blir alltid glad när ledamot Anders Holmberg pratar om besöksnäringen, Ålands attraktionskraft och företagande, vilket han ofta gör när han står vid podiet.

Det jag däremot inte riktigt förstår är vad ledamot Anders Holmberg vill att vi här i lagtinget eller landskapsregeringen ska göra. Jag tror att han slår in öppna dörrar när han påpekar att alla här i salen önskar fler färjeförbindelser med mer attraktiva avgångs- och ankomsttider. Men vad är det egentligen som ledamoten önskar ska ske?

Ska vi utveckla vårt Axferries till att även bli ett passagerarrederi till Sverige? I dag är det inte så enkelt att en offentlig instans bidrar till kommersiell verksamhet; det är mer eller mindre omöjligt.

Vad borde ha stått i tillväxtmeddelandet gällande kortrutten till Sverige, till exempel?

Tack, talman!

Tack, ledamoten Holmberg, för den frågan. Jag har inte nämnt kortrutten till Sverige; jag pratar om transporterna västerut.

Det är så att landskapet idag äger aktier i andra rederier. Jag blev förvånad när den första rapporten med Bjarne Lindström presenterades, eftersom rederierna och transporterna knappt berördes. Jag anser att denna viktiga fråga inte är med när vi diskuterar hur turismen ska växa. För att attraktionen Åland ska utvecklas behöver vi faktiskt börja prata om detta.

Därför gläder det mig att det inte bara är ledamot Anders Holmberg som öppet tar upp frågan, utan vi hörde även att Socialdemokraterna i sitt gruppanförande lyfte vikten av transporterna. Även Liberalerna tog upp detta i sitt gruppanförande, framförallt ledamoten Ekström. Det här är viktigt, och jag anser att vi verkligen behöver titta närmare på det.

Tack, talman!

Precis som jag sade, tror jag att jag talar för alla i den här församlingen när jag säger att vi alla önskar ännu fler och ännu bättre transporter än vad vi har i dag. Så är det alltid. Men vad ska konkret hända? Ska det offentliga börja bedriva verksamhet på en kommersiell marknad? Jag tycker att vi redan gör tillräckligt på det området. Vi behöver inte inleda nya insatser där.

Nu är det väl ändå en marknadsekonomi som måste fungera, och som ska fungera, för att nya rederier eller befintliga ska kunna utöka sin verksamhet. Den här frågan har ledamoten tagit upp vid ett flertal tillfällen, och jag sympatiserar med den. Men jag skulle bara vilja veta: Vad är det egentligen som politiken ska göra för att främja fler rutter västerut?

Talman!

I tillväxtmiljö står: "Intäkter från utsläppshandeln för bättre färjeförbindelser". Det här kanske är någonting som utskottet skulle kunna grotta ner sig i. Ledamoten. Holmberg är av den åsikten att oavsett om det är ett tillväxtmeddelande så tycker jag att det borde utskottsbehandlas. Varför tycker ledamoten Holmberg det? Jag står bakom företagarna som har det tufft där ute i dag och som tycker att det bör analyseras närmare. Då har väl landskapsregeringen ypperligt tillfälle här i dag att grotta ner sig i det här under de gula veckorna i augusti. Ledamoten Holmberg brukar ofta prata om att vi inte gör någonting på gula veckorna. Så varsågod att behandla det här och börja titta närmare på det här. För om vi ska ha tillväxt måste det här börja rulla.

Talman!

Det är förstås lätt att sympatisera med anförandet. Det är A och O med täta och bra förbindelser.

Lindströms rapport är helt oberoende av politiken. Vad som lyfts fram där är fakta, statistik och baserat på intervjuer med några av Ålands största exportföretag. Det är de som ligger till underlag och inget annat. Och där lyfter de flyget till Helsingfors som är prioriterat. Där håller vi på och tittar på hur man kan kombinera Stockholm, Åbo och Helsingfors i kommande upphandling. Det är dumt att göra någonting nu. Förhoppningsvis utökas det kommersiellt. Det har gått lite trögt. Finnair har också beställt nya flyg och kan möjligtvis lägga in nya turer. Så till den delen ser det lite ljust ut.

I nästa replik tar jag upp sjöfarten.

Talman!

Gällande flygtrafiken har ledamot Holmberg inte lyft fram mycket av detta i sitt anförande. Jag nämnde det, och jag tycker att det är bra att man ser över frågan. Det är jätteviktigt för företagen att få tillväxt. Man kan resa till och från Helsingfors, vilket gynnar besöksnäringen. Turisterna kommer hit lättare.

Men då blir det intressant att ställa en fråga till ministern. När man intervjuar exportföretagen, vilket jag tog upp i mitt anförande, har man då involverat våra största åländska rederier? Dessa rederier borde verkligen stå för tillväxt, transporter och godsflöden. Det är väsentligt i vår tillväxtdiskussion och för det landbaserade näringslivet.

Tack, talman!

Åtminstone ett rederi var med, men jag tror att båda rederier blev intervjuade. Jag minns inte exakt, eftersom det är Lindström som har gjort rapporten och intervjuunderlagen, men de har bidragit.

Sedan är frågan, som sagt, att man kan prata hur mycket som helst om att transporter är viktiga. Det blir som ett strategidokument i sig, men det gör inte så mycket nytta om man inte kommer med konkreta åtgärder.

Det vi ser att vi kan göra, som skulle ha en märkbar effekt, är förutom att stärka Ålands attraktionskraft och få fler att vilja komma hit, att jobba för ett förlängt ö-undantag. Vi måste också se till att intäkterna från utsläppshandeln kommer hit. Då har vi många miljoner som är öronmärkta för att stöda sjöfarten, vilket skulle kunna leda till sänkta biljettpriser och förhoppningsvis fler avgångar.

Talman!

Intäkter från utsläppshandeln för bättre färjeförbindelser. Det är en rubrik som jag tror att många ålänningar, som pendlar till och från sin arbetsplats i Stockholm, blir väldigt glada över att läsa. Sedan återstår det att se vad pengarna från utsläppshandeln ska användas till.

Det är jättebra om biljettpriserna sänks och om det skapas fler avgångar. Det är dit vi behöver komma. Precis som ledamoten Holmberg konstaterade i replikskiftet så är det här något som jag pratar om rätt ofta här inne. Jag ser, eftersom jag själv är företagare, hur många företag som lider av detta.

Senast i går hade vi kultur- och fritidsnämndens möte i Mariehamn. Intäkterna minskar och besökarna på stadens anläggningar minskar. Jag ställde en rak och konkret fråga: Vad beror det på? Är det så att Jomala har mindre hyror än Mariehamn? Nej, det kommer inte idrottslag från Sverige, på grund av försämrade förbindelser och högre kostnader. Det blir ingen tillväxt då.

Tack, herr talman!

Under de senaste 15 åren har vår ekonomi präglats av en stagnation som inte står i proportion till vår befolkningsutveckling eller våra möjligheter. Samtidigt vet vi att välfärden, vården, skolan och omsorgen ytterst finansieras av de värden som skapas i det privata näringslivet. Om vi vill fortsätta att utveckla det åländska samhället måste vi sätta tillväxt, företagande och entreprenörskap i centrum.

Ur ett borgerligt perspektiv är detta enkelt. Det är inte den offentliga sektorn som skapar tillväxten, det är företagare som vågar investera, anställa och utveckla nya produkter och tjänster. På Åland är det framförallt de små och medelstora företagen som utgör ryggraden i vårt näringsliv. Över 90 % av de åländska företagen har fyra anställda eller färre. Det är familjeföretagare, hantverkare, teknikbolag, restauranger, serviceföretag, jordbruk och lokala entreprenörer som varje dag skapar arbetstillfällen och framtidstro. Det är deras villkor som i hög grad avgör Ålands ekonomiska utveckling och framtid.

Talman! Därför måste målet för politiken vara tydligt och klart: att göra det enklare att starta, driva och utveckla företag på Åland. Vi ska inte bygga ett samhälle där företagare möts av mer byråkrati, dyra avgifter, fler regler och längre handläggningstider. Vi ska bygga ett samhälle där myndigheterna fungerar som möjliggörare, inte hinder och där tillstånd ges snabbt, där regelverken är konkurrenskraftiga och där företagaren bara behöver lämna samma uppgifter en enda gång. Små och medelstora företag har sällan stora administrativa resurser. Varje timme som går till blanketter eller annan byråkrati är en timme som inte kan användas till försäljning, innovation eller kundservice. Därför är kampen mot onödig byråkrati inte en teknisk detalj; det är en central tillväxtfråga.

Talman! För ett litet samhälle som Åland finns det stora tillväxtpotentialer utanför våra egna gränser. Den åländska hemmamarknaden är som bekant begränsad. Vill vi skapa fler jobb, högre löner och ökade skatteintäkter måste fler företag kunna sälja sina varor och tjänster på exportmarknader. Det gäller inte bara de stora exportföretagen; det gäller också de hundratals små och medelstora företag som levererar tjänster, teknik, livsmedel och specialkompetens till kunder i Finland, Sverige, Norden och resten av världen.

Digitaliseringen och den tekniska utvecklingen skapar möjligheter som tidigare generationers företagare bara kunde drömma om. Ett företag på Åland kan i dag nå kunder globalt, från ett kontor i Mariehamn, på landsbygden eller ute i skärgården. Genom artificiell intelligens, automatisering och digitala tjänster minskar betydelsen av geografiska avstånd. Det ger våra företag nya möjligheter att växa utan att flytta verksamheten från Åland. Men för att lyckas krävs rätt förutsättningar och ett företagarvänligt klimat.

Talman! Vi behöver också säkra tillgången till kompetens. Företag inom många branscher vittnar redan i dag om svårigheter att rekrytera rätt personal. Därför måste Åland vara attraktivt för människor som vill bygga sin framtid här. Bra skolor, fungerande bostadsmarknad, hög livskvalitet och möjligheter för hela familjen är inte bara socialpolitik; det är också i allra högsta grad näringslivspolitik.

För att våra företag ska kunna växa behöver tillgången till kapital också stärkas. Många mindre företag har idéerna, drivkraften och marknaden, men saknar finansiering för nästa steg. Ett modernt företagsklimat måste därför erbjuda både rådgivning, riskkapital och effektiva finansieringslösningar så att fler företag kan växa.

Vi har olika former av företagsstöd och företagsfinansiering som ska hjälpa företagen att utvecklas och skapa tillväxt. Jag brukar säga att det är lätt att producera varor, men betydligt svårare att få dem sålda, framförallt om de ska säljas på en konkurrensutsatt exportmarknad, då behöver de åländska företagen ha samma finansiella och företagsmässiga förutsättningar.

I de nuvarande stödformerna finns exempelvis inget stöd för direkta försäljningsbefrämjande åtgärder, vilka skulle vara ett grundläggande element för att sälja och exportera mer. I de nordiska länderna kan exempelvis EU:s Leaderstöd också beviljas företag för just det här ändamålet. I Finland beviljade Leader under programperioden 2014–2022 332 miljoner euro i stöd till 6 253 olika utvecklingsprojekt, av dem var 4 072 utvecklingsprojekt som beviljades direkt till företagen, det vill säga 65 %. För programperioden 2023–2027 finns det budgeterat 230 miljoner euro att söka. På Åland beviljades under programperioden 2014–2022 1,8 miljoner euro i Leaderstöd. Av dessa medel gick noll euro till företag. För den nuvarande programperioden 2023–2027 finns det 1,3 miljoner euro tillgängligt. Om företagen på Åland även kunde söka finansiering i samma grad som i fastlandet, skulle det handla om cirka 850 000 euro. Det skulle vara en vitamininjektion för att skapa tillväxt på Åland. Det skulle garanterat göra skillnad och skapa samma förutsättningar för företagen på Åland att växa och anställa fler. Men av någon underlig anledning får inte företag på Åland söka Leaderstöd. Varför vet jag faktiskt inte. Varför ges inte våra företag likvärdiga förutsättningar till finansiering? Det kan man verkligen undra över.

Talman! Liberal politik handlar ytterst om tillit till människors egen förmåga. Vi liberaler tror på företagare som ser möjligheter där andra ser problem. Vi tror på entreprenörer som vågar ta risker. Vi tror på att ett starkt näringsliv är grunden för ett starkt välfärdssamhälle. Därför ska den offentliga sektorn fokusera på sitt kärnuppdrag: att skapa stabila spelregler, skapa likvärdiga förutsättningar, upprätthålla god infrastruktur, leverera högkvalitativ utbildning och effektivisera myndigheter. Den offentliga sektorn ska inte konkurrera med företagen utan se till att skapa förutsättningar för de åländska företagen att lyckas.

Om vi stärker de små och medelstora företagens konkurrenskraft stärker vi också Ålands framtid. Fler växande företag innebär fler jobb. Fler jobb innebär högre skatteintäkter. Högre skatteintäkter innebär bättre möjligheter att finansiera vår gemensamma välfärd. Det är så vi bygger ett starkt Åland genom företagande, innovation och tillväxt. Tack, herr talman!

Talman!

Jag lyssnade på ledamotens anförande. Det har talats mycket om att vi ska lita på vår egen förmåga och att offentlig sektor inte ska skapa tillväxt. Men det blir lite ihåligt när man vet att regeringen driver projektet med att bygga och skapa egna bolag.

Hur går det ihop när vi ska bygga ett nytt varv här på Åland, som vi ska stå för helt själva eller tillsammans med ett annat statligt bolag? Ska vi verkligen bygga ett varv där vi ska bedriva privat företagsverksamhet? Hur går det ihop med ledamotens anförande?

Det skulle vara intressant att höra ett resonemang om detta.

Tack, talman!

Det finns säkert branscher där det offentliga behöver vara med som garant. Allt handlar ju om pengar, och varvsindustrin är inget undantag. Tittar man runt, säg bara till fastlandet, så ser man att det knappast skulle ha byggts så många lyxkryssare i Åbo om staten inte hade varit en del av det varvet.

Det handlar inte om att landskapet ska driva verksamheten, utan om att landskapet är ägare i ett aktiebolag, ett privat bolag. Det är vad jag tycker och vad man planerar. I ett privat aktiebolag där landskapsregeringen är aktieägare, är man också aktieägare i många andra bolag. Det tycker jag inte är så konstigt i det här fallet.

Tack, talman!

Det intressanta med definitionen är att man tänker att om offentlig sektor äger ett bolag helt och hållet, så betraktas det som ett privat bolag. Fast offentlig sektor är den enda ägaren, så visst följer det aktiebolagslagen. Men om offentlig sektor är den enda som äger det här bolaget, kan man ju i alla fall ifrågasätta hur privat det verkligen är och hur mycket det verkar som ett privat företag.

Det ställer också frågor kring hur väl det passar ihop med ledamotens anförande om att vi ska lita på människors egna förmågor. Ledamoten menar att offentlig sektor ska hålla sig utanför den här typen av verksamhet och fokusera på kärnverksamheten. Det går inte ihop, och det förstår ju ledamoten själv också.

Vore det inte bättre, om man nu vill driva processen med att skapa ett varv, att man startar något slags investeringsstöd och försöker få en privat aktör att driva det, istället för att göra allting själv och investera allt som man gör nu? De här resonemangen hör inte alls ihop. Det som ledamoten säger och den politik som ledamoten stöder, de går inte ihop. Det är ihåligt.

Tack, talman!

Jag skulle säga att det finns en del som inte går ihop med ledamot Wikström och mina funderingar. Det kan jag vara öppen och ärlig med. Där håller vi helt med varandra.

Nu verkar det som om ledamoten Wikström har snöat in sig på ett enda bolag, ett varv. Vi har 2 681 företag här. Jag pratar om små och medelstora företag i mitt anförande, inte om de stora varv. Det var de små och medelstora företag jag lyfte fram. Om ledamoten varit uppmärksam och inte har förutfattade meningar om varvet så kanske han hade uppfattat det anförandet på ett lite annat sätt, tror jag. Men det går ju att lyssna på efteråt.

Tack, herr talman!

Vi är överens om att Åland behöver locka till sig kompetens. Som nämnts i meddelandet och i diskussionen är det viktigt att Åland blir ett samhälle som attraherar inflyttning. Vi tänker på de människor vi syftar på när vi pratar om att locka kompetens; det handlar ofta om personer i en viss ålder, eventuellt med familj och barn, som har en partner med sig. Dessa människor ska komma hit och etablera sig.

Hur rimmar denna strävan med regeringens förslag att minska barns rätt till daghem? Vilka signaler skickar det till den här gruppen människor som överväger att riva upp sina rötter och flytta till Åland för att slå sig ned här med sin familj?

Tack, herr talman!

Jag tror inte överhuvudtaget att det kommer att påverka företagandet på Åland.

Det var ett ganska kort och inte särskilt djupt svar på den frågan. Jag tror att det vore bra om regeringen hade med sig ett bredare perspektiv när man diskuterar dessa frågor. Annars riskerar det att bli snömos.

Om vi pratar om att skapa ett familjevänligt samhälle här på Åland, och samtidigt har en sådan här debatt, så är det problematiskt om regeringen sedan springer till kammaren och minskar rätten till dagis. Det påverkar självklart attraktionskraften för dem som överväger att flytta hit, särskilt för dem som är i rätt ålder, har den utbildning som krävs och vill uppnå en viss nivå av prestation i sin vardag.

Det är tydligt att detta kan sända en signal, men jag förstår att detta inte har vägts in i tankarna kring tillväxt.

Tack, herr talman!

I mitt anförande har jag inte vägt in någon subjektiv rätt till barnomsorg. Jag försökte istället fokusera på små och medelstora företag och vilka möjligheter vi bör ge dem.

De som flyttar hit kommer från öst och väst, och där är det ännu mer begränsande denna subjektiv rätt. Jag tror att när de kommer hit får de till och med mer. Det kan vara mer lockande att flytta hit.

Alla kommer att ha rätt till barnomsorg på Åland även i framtiden. Det som diskuteras är nivån på barnomsorgen, inte huruvida man ska ha rätt till plats på dagis.

Tack, talman!

Jag vill tacka ledamoten Asumaa för ett väldigt innehållsrikt och bra anförande som jag till stor del omfattar.

Jag tycker att det var intressant att ledamoten lyfte fram Leaderstöden och deras möjlighet att fungera som företagsstöd. Om jag inte missminner mig, så tror jag att vi behöver ha ögonen öppna inför nästa programperiod, när det blir aktuellt att förhandla om detta. Jag tror att minister Josefsson kommer att ta upp det i ett replikskifte.

Jag vill också fokusera på att försäljningen för de små företagen är oerhört viktig. Det ser man tydligt inom jordbruksföretagen, där man ofta har andelslag där många kan samlas och samarbeta. Då blir det mycket lättare att nå ut på en större marknad. Det är avgörande att vi kan använda dessa stöd även för detta ändamål.

Tack, herr talman!

Jag kan inte annat än hålla med. Det är klart att det här är landskapets pengar, precis som vilket stöd som helst. Det känns så konstigt att vi begränsar våra företagare, landsbygdsföretag och andra, så att de inte kan ta del av dessa medel och därmed hamnar i en mer ogynnsam situation när det gäller finansiering.

När vi såg hur stöden under perioden delades ut till fastlandet, var det största delen företag som har kunnat utveckla sin verksamhet och öka sin försäljning tack vare stödet. Det är klart att företag inte ska leva på stöd, men det är alltid en vitamininjektion som kan hjälpa dem att nå nästa nivå.

Jag hoppas verkligen att även företagen på Åland får möjlighet att ta del av detta. Varför ska vi diskriminera våra företag när vi ändå ska tävla på en konkurrensutsatt marknad?

Ledamoten resonerar mycket väl. Det handlar ju om att kunna skala upp de här företagen med 4-5. Men det är svårt att få dem att börja exportera. Där behöver vi titta på alla möjligheter vi har.

Leader är en möjlighet för oss att arbeta vidare, tillsammans med ministern, för att se till att detta kommer med i nästa programperiod.

Tack, talman!

Som jag nämnde i mitt anförande handlar det om att sälja sina produkter. Det är inte så enkelt. Det går bra att odla och producera, men att allt ska säljas kräver mer arbete.

När man ser på våra stödformer finns det inget direkt stöd för att aktivt försöka sälja sina produkter. Man kan få stöd för att delta på mässor, eller det handlar ofta om kanaler eller konsulter som ska göra olika planer. Det är planer hit och dit, men det viktiga är att få in varorna i butikerna.

Jag tror att en stödform som Leader som är möjlig på fastlandet skulle kunna göra stor nytta för att främja tillväxt och hjälpa företag att exportera mer. Jag är inte 100 procent säker, men jag säger nästan.

Vad gäller Leader, det står i vårt regeringsprogram att vi ska se över detta inför nästa programperiod. Det finns ett missförstånd kring detta. Det är inte så att våra åländska företag går miste om pengar som finns i Finland eller Sverige. Åland för sin del av dessa EU-medel.

Från förra mandatperioden har vi beslutat att det är näringsavdelningen som ansvarar för utbetalningarna. Bland annat kan man använda så kallade konsultcheckar till försäljningsinsatser. Men vi kan omorganisera detta, och det kommer vi att titta på också.

Tack, talman!

Det låter lovande. Jag hoppas att det inte bara slutar med att man tittar på möjligheterna, utan att man också agerar. Det bör bli tydligt och klart för företag, precis som i Finland och Sverige, att de kan söka stöd och finansiell företagsfinansiering på det här sättet.

Konsultcheckar är bra, men det är kanske inte alltid det som behövs. Det som verkligen behövs är att kunna sälja sina produkter. Det är något man också bör överväga i samband med hur man kan få tillgång till stöd på rätt sätt, så att det inte fördelas orättvist.

Som sagt, planen är att belysa export och försäljning. Fokus ligger på att ha detta som gott underlag när vi utformar den nya programperioden och vilka stöd vi kommer att ha.

Det kan hända att vi behöver utforma stöden på olika sätt. Leader är väldigt duktig på att få igång saker och att få ut stöd också. Det är väl kanske främst den funktionen som är viktig. Mängden pengar till företagen kommer inte att ändras; det handlar bara om på vilket sätt de ska betalas ut och till vad.

Däremot kan landskapet alltid skjuta till egna skattemedel utanför de EU-medel som åtminstone Leader använder, i form av olika stöd via näringsavdelningen.

Tack, talman!

Ser man på hur pengar har använts på fastlandet så handlar det inte bara om att få igång saker, utan också om att utveckla företagen och ta dem till en ny nivå.

På Åland upplevs det som att Leader-pengar på något sätt känns mindre byråkratiska att söka. Däremot blir de andra bidragen som ska sökas från olika håll mycket mer byråkratiska och har strikta villkor som ofta utesluter många. Största delen av bidragen går till de stora som uppfyller dessa krav.

Jag får en känsla av att för små och medelstora företag är Leader de bidrag som känns minst byråkratiska och de är mest uppskattade. Det är därför viktigt att det fungerar här på Åland, på samma sätt som det gör i Finland, Sverige och övriga Norden.

Talman!

Jag vill börja med en liten upprepning av det som kollegan Mansén lyfte i Centergruppens anförande: innovation och tillväxt börjar sällan med pengar, stödprogram eller strategidokument. Framgångsrika företag börjar med människor som vågar, vill, orkar och tror. Människor som vill tänka lite större, vågar misslyckas, orkar arbeta och försöka igen.

Talman, jag tänkte ta mig friheten att prata tillväxt med utgångspunkt i de branscher jag känner bäst - lantbruket och hästnäringen.

År 2013 gjorde jag en studie av hästnäringens samhällsekonomiska betydelse för Åland. Min bild är att förutsättningarna för att driva företag på Åland sedan dess generellt inte har blivit lättare och siffrorna visar att tillväxten stagnerat i samhället.

Vad det gäller hästnäringens förutsättningar på Åland handlar det bl.a. om gränshinder och byråkrati kopplad till EU-lagstiftning, som både fördyrar för företagen och gör samarbetet med närliggande regioner betydligt mer komplicerat och kostsamt än vad det borde vara.

Ett konkret exempel är att hästar som förs till och från Åland behöver olika intyg och handlingar, bland annat gällande smittorisk. Det gör hanteringen mer komplicerad och dyr vid till exempel beteckning, försäljning, uthyrning eller träning av häst. Samtidigt har transportkostnaderna till och från Åland ökat väsentligt de senaste åren - att resa över gränsen har blivit både dyrare och mer byråkratisk.

Sådant kan i teorin låta som ganska små saker. Men i praktiken kan det bli ett hinder för utveckling av en hel näring som omsätter stora pengar i samhället.

Om man funderar på att satsa och utveckla sin verksamhet, men märker att det blir både dyrare och krångligare, finns det en risk att man i stället avstår. Det kan handla om den som vill betäcka en häst och föda upp föl på Åland, erbjuda ridlektioner eller vill arrangera tävlingar här. Sådana arrangemang bidrar inte bara till hästnäringen, utan också till omsättning i det åländska samhället genom transporter, boende, handel och annan hästrelaterad service som också gynnar turismen.

Hästnäringen är bara ett exempel, men den visar något större om villkoren för småföretagande och hur EU-lagstiftning många gånger har hämmat tillväxten.

Talman! Det finns många möjligheter här, men ö-läget gör ofta att kostnaderna blir högre och byråkratin mer omfattande. Därför behöver vi vara särskilt uppmärksamma på hur regler, gränshinder och praktiska krav påverkar små näringar och företagare i vardagen. Och precis som minister Josefsson sade i sitt anförande är transporterna och täta förbindelser mycket viktiga för att näringslivet ska fungera.

Men jag tycker att vi måste våga använda självstyrelsen ännu mer för att skapa gynnsamma och konkurrenskraftiga regelverk för det åländska näringslivet. Varje extra transport, varje extra led och varje administrativ börda påverkar konkurrenskraften och därmed möjligheten att bedriva och utveckla en verksamhet. Ett konkret exempel bland många är inom lantbruket och kravet på att t.ex. upprätta klimatplan för att lyfta miljöstöd eller alla djur som måste registreras och sedan rapporteras varje gång de ska byta till ett nytt bete. Och det är nog en orsak till att det finns mindre betande djur idag på Åland än tidigare.

Ö-läget är många gånger en utmaning för tillväxten. Samtidigt skapar platsen, närheten och nätverken unika förutsättningar för företagande och för att paketera verksamheter på ett attraktivt sätt. Just därför behöver politiken vara lyhörd. För den som funderar på att satsa kan tröskeln annars bli högre än i andra regioner. I värsta fall leder det till att man väljer att inte investera, att investera någon annanstans eller att bara inte ta nästa steg. Jag tänker till exempel här på vattenbrukets konkurrensförutsättningar eller livsmedelsföretag som funderar på att etablera sig i andra närregioner för att kostnadsläget är mer gynnsamt.

Nu har mitt anförande hittills fokuserat mycket på småföretag, men jag tror att det är viktigt att de mindre företagen inte glöms bort i diskussionen om tillväxt, särskilt när fokus läggs på exporterande företag. Småföretagaren är ofta nyckeln till att något frö ska börja växa, skalas upp och att i nästa steg också börja exportera.

Precis som den nya tillväxtstrategin framhäver är det exporten som i stort bidrar till tillväxten och ger de betydande intäkterna till Åland. Därför behöver vi företag som vill växa, som vågar ta steget vidare och som kan nå marknader utanför Åland. Men vägen dit börjar ofta i det lilla och lokala.

Jag tänker igen på jordbruket, livsmedelsproduktionen och mathantverket. Där finns ofta små företag med stark kvalitet och tydlig lokal identitet. De kanske inte alltid står för de största volymerna, men de bidrar med något väldigt viktigt: de stärker det åländska platsvarumärket och de marknadsför Åland som helhet. Och för att öka tillväxten måste vi också få människor att vilja resa till Åland.

Därför hänger det småskaliga och det exportinriktade ihop. Det ena utesluter inte det andra – tvärtom behöver de varandra.

Talman! I tillväxtstrategin som presenterades under våren framgår att råvaruproduktionen på Åland omsätter cirka 32 miljoner euro. Det är kanske inte så mycket i förhållande till hur mycket de exporterande företagen bidrar med till det åländska samhället. Men det lokala jordbruket står för råvarorna till de förädlande företagen som bidrar till de stora exportintäkterna.

Inom jordbruks- och lantbrukssektorn sker det generationsväxlingar på Åland, och det är väldigt glädjande. Det visar att det finns unga människor som vill ta över, utveckla och föra produktionen vidare. Att detta sker handlar förstås om flera saker. Det handlar om mod, precis som jag inledningsvis lyfte, att människor som vågar satsa. Men det handlar också om förutsättningar. Inom primärnäringen finns det verktyg som är viktiga, till exempel startstöd för unga jordbrukare, transportstöd och möjligheter till investeringsstöd. Det är sådant som faktiskt kan göra skillnad när en ung person står inför beslutet att ta över och utveckla en verksamhet.

Samtidigt tror jag att även den här branschen, liksom Åland i stort, skulle behöva mer riskkapital. För att våga ta nästa steg, investera och utveckla behövs mod, men också ekonomiska möjligheter. Det är en brist att det inte finns riskkapital att tillgå i vårt samhälle idag.

Talman! I slutändan handlar tillväxt om människor. Att rätt personer finns bakom satsningarna, om goda samarbeten och nätverk men framförallt att det finns en framtidstro och visioner. Regler och hinder får inte släcka glöden, utan politiken ska skapa konkurrenskraftiga förutsättningar och bidrar till att företagarandan får flamma upp och göra platsen attraktiv att besöka, leva och verka på. Tack, talman!

Talman!

Jag tycker ledamot Mattssons anförande om hästnäringen är oerhört intressant och här finns det tillväxtmöjligheter som idag begränsas av regler och krångligheter.

Jag har själv haft travhästar och även varit aktiv i tidigare Ålands Hästsportförenings styrelse. Då kunde vi arrangera uppemot 10-12 travtävlingar. Idag arrangerar man 2-3 tävlingar.

Det skapade inresande och övernattningar. Rederierna jublade, hotell och inkvarteringar fylldes, det här är tillväxt.

Hästnäringen är viktigare än många tror.

Tack, talman!

Det var hästnäringen som fick mig att engagera mig när jag funderade på vad jag ville prata om. Det finns så många hinder, och det har verkligen gått nedåt, precis som ledamoten Holmberg nu beskriver. Från tio trav till tre trav. Det handlar om byråkratiska hinder.

Varje gång det är ett evenemang på Åland omsätter det otroligt mycket pengar för Åland och skapar många ringeffekter. Vi måste vara noggranna med att identifiera alla typer av hinder. Även om det kanske inte alltid finns något vi kan göra lokalt, måste vi fortsätta att lobba i alla de kanaler vi har tillgång till. Vi måste försöka hitta samarbeten på nordisk nivå.

Jag har lyft fram dessa frågor i Gränshinderrådet på Nordiska rådet. Berätta gärna om de hinder som gör det så svårt att bedriva företagsverksamhet på Åland, jämfört med på andra sidan vattnet.

Talman!

Det är det här jag tycker är roligt: att sitta i Ålands lagting när man har personer med lokal förankring. Ledamot Mattsson pratar ofta om jordbruket och hästnäringen, och det är viktigt att vi får höra det. Även Ålands folk behöver få veta mer om detta.

När vi diskuterar transporterna, som jag brinner för, då hör jag också hört att många som tidigare hade travhästar och for till Sverige för att tävla, de har slutat nu. Varför har de slutat? Jo, det är för dyrt att åka, och det finns för många regler när man reser härifrån. Vad innebär det? Det innebär att det inte handlas så många produkter hos lokala företag. Man kör hästbilen mindre, och det leder inte till någon tillväxt.

Det finns även problem här hemma, eftersom det har blivit krångligt att åka till Sverige, vilket gör att hästsporten inte utvecklas i samma utsträckning. Däremot är det fantastiskt att se hur ridsporten utvecklas. Det är verkligen roligt.

Tack, talman!

Det är just det, när det inte finns lika många möjligheter att åka, man orkar helt enkelt inte, det tar för mycket tid och då utvecklas man inte och ridskolan utvecklas inte på samma sätt. Instruktörerna kanske inte kommer hit på samma sätt som tidigare. Det blir en nedmontering av en hel näring.

Därför tyckte jag att det var aktuellt att ta upp hästsporten i det här fallet. Det är ett konkret exempel som jag personligen har sett gå från att vara större till att bli mindre idag.

Jag får många gånger per år förfrågningar från Sverige kring de byråkratiska hindren och kring samarbete. Man måste tacka nej och säga att det är för krångligt. Det blir för dyrt. Det är inte värt att hålla på.

Här finns det saker att jobba med, och jag försöker göra vad jag kan.

Talman!

Jag förstår vad ledamoten menar med att vi hade liknande tankar i våra anföranden. Just det här att våga titta på hur vi kan använda oss av självstyrelsen och se om det finns några av de byråkratiska hinder som vi har skapat, och som vi kanske kan göra enklare.

Jag tryckte på replikknappen precis när jag såg att min bror gjorde det samtidigt. Det var när ledamoten talade om små företag och hur viktiga de är på Åland. Vi glömmer ofta bort dem, men de är livsnerven i vårt åländska samhälle.

Ledamoten lyfte fram den administrativa bördan och viljan att resa till Åland för att besöka de små livsmedelsproducenterna och allt annat som utgör vårt åländska samhälle.

Jag tyckte att det var ett mycket bra anförande som ledamoten Mattsson höll.

Tack för det ledamoten. Jag tror att vi har en del gemensam bakgrund när det gäller företagen och de hinder och möjligheter som finns.

Jag anser också att när man marknadsför Åland och platsen Åland, är det företagen som skapar innehållet. Här kanske man behöver lägga mer fokus än att prata om varumärket Åland. Det är dessa företag, tillsammans med de små företagen som marknadsför sig enskilt, som tillsammans bygger hela varumärket.

Kanske, om vi ser tillbaka, har vi lagt lite för mycket pengar på att bygga varumärket istället för att arbeta med innehållet.

Talman!

Jag håller med. Vi behöver titta mera på innehållet och se till att det finns orsaker att trivas när man är på Åland.

Jag tycker också att det var bra att ledamoten lyfte fram detta inom företagsvärlden, att de saknar möjligheten till riskkapital.

Att kunna se hur man kan genomföra generationsskiften och göra det lite lättare. Jag tänker inte bara på jordbruket, utan det finns även andra företag. Till exempel inom turismen står stora anläggningar tomma eftersom ingen riktigt känner att de vill ta över dem. Det ställs för stora krav från bankerna idag, med avseende på eget kapital och säkerheter som många inte klarar av. Jag uppskattar verkligen ledamotens anförande.

Tack, talman!

Det är fint att ledamoten tog upp det här i ett replikskifte, så att jag fick möjlighet att utveckla varför jag valde jordbruket som exempel. Jag anser att startstödet som finns för just jordbruk är viktigt för att man ska våga ta över företag.

Om man ser på företag inom andra branscher, där en sådan möjlighet skulle kunna vara avgörande för att komma över tröskeln. Bankerna idag inte är lika villiga att investera och därför är riskkapital väldigt, väldigt viktigt. Det hör man ofta från många ute i fältet som vill satsa, men som behöver kapital för att våga ta steget eller kunna gå in på en ny marknad.

Talman!

Bästa kollegor. Det är bra med meddelanden för då får man säga vad man vill. Det är inte flytväst, hängsle eller säkerhetsbälte, det är positivt. Men jag är personligen inte överförtjust i meddelanden. Det läggs ned mycket arbete av många personer, men frågan är hur framgångsrikt meddelandena är i sin praktiska betydelse.

Ett botemedel för att inte bli för spretiga och för att verkligen nå utveckling och framsteg är att koncentrera arbetet på ett fåtal utmaningar. Då finns det rejäla möjligheter att verkligen få till stånd förändring. Ett exempel på detta är den s.k. Höglundsutredningen, som i sig inte var ett meddelande, mer formen av en arbetsrapport hur kommuner kunde ges kostnadsavlastning via lag- och regelförenklingar. Hållbarhetsagendan motsvarande. Bättre att välja ut några surdegar som sedan ges fullt fokus. Detta meddelande skulle i så fall pressas ned till 4 sidor med mycket tydlig och konkret arbetslista med mätbara punkter över hur vi förbättrar förutsättningarna för tillväxt.

För mig är det dålig tillväxt att ha en campingskylt vid Vårdöbron, där det är gratis att parkera för husbilar och husvagnar när det i samma kommun finns en kommersiell camping som under åratal via banklån försökt bygga upp en verksamhet.

För mig är tillväxt att få effektivare kommuner. En kommunreform i mina ögon skulle räcka med att Mariehamn och Jomala går ihop. Resten skulle kunna vara som de är, bara Mariehamn och Jomala skulle gå ihop. Då skulle vi få ett tillväxtområde.

För mig är också tillväxt att Fastighetsverket inte behöver äga eller ska äga så många fastigheter. Fastighetsverket skulle bra kunna sälja av diverse saker som privata ska kunna utveckla, underhålla och skapa tillväxt kring.

Det som också är glädjande i den här debatten är att stödet för modern fiskodling är stort bland lagtingets partier. Det är glädjande då denna verksamhet är stor och betydelsefull för samhällsekonomin som en beredskapsfråga och som motor, inte minst i skärgården

Meddelandet i sig syftar till att öka åländsk export och på att Åland ska bli ännu vassare på det vi redan är framgångsrika med. Det är en bra målsättning. Landskapsregeringens ambition gällande fiskodling ligger i en beställning av ny vattenlag och harmoniseras i linje med lagstiftningen i Finland. Det är en lågt hängande frukt.

En annan lågt hängande frukt som skulle förbättra Ålands attraktionskraft och besöksnäring är ett moderniserat evenemangsbidrag. Detta skulle stimulera och möjliggöra fler evenemang, året runt. Besöksnäringen är den mest personalintensiva branschen av alla. Flest ingångsjobb med låga trösklar. Besöksnäringen hamnar ofta i kläm och ges inte den betydelse den är värd. Detta då de positiva kringeffekterna av en turist berör så många olika branscher. Detta kan vara en stugby som köper 30 tv-apparater, 30 kylskåp eller 20 snurrebåtar, taxiresor, restaurangbesök, anläggningshyror och museibesök etc. etc.

Jag gillar skarpt visionen om att skapa förutsättningar till ökad export och att utveckla det där åländska företag redan är lyckosamma, t.ex. banking, IT, shipping. genom att förbättra det som är offentligas kärnuppdrag. Det handlar om att ha en hög kvalitet på välfärdstjänster och smart lagstiftning. Det räcker inte med att vi är minst lika attraktiva som omvärlden. Åland behöver vara bättre än så, för nackdelarna med att bosätta sig på världens vackraste ö finns där och behöver uppvägas med råge av annat.

I svenskt näringslivs tillväxtpaket finns tillgång till konkurrenskraftig energi, god utbildning, kompetensförsörjning, fungerande bostadsmarknad och regelförenklingar. Det som alltid är enklare att säga än genomföra är att implementera lagstiftning på miniminivåer, så att den försvårar vardagen minimalt för företagande och näringsliv. Jag tror det finns tillväxtpotential i synen på hur vi väljer implementera och genomföra lagstiftning. Jag tycker även de senaste åren har gått i en liten annan riktning, där såväl ekonomiska som näringslivskonsekvenser beaktas på ett annat sätt än tidigare. Detta börjar mer och mer bli ett EU-konkurrensproblem än enbart en nationell utmaning.

Talman! Det offentliga och politiken ska inte lägga sig i hur näringslivet driver sina företag. Det är inte politikens uppgift, däremot som jag redan sagt ska politiken förbättra möjligheterna till att driva företag. Frågan är vilket samhälle vi skapar? I min värld är Åland uppbyggd av entreprenörer, där flera nått fullt ut genom globala företag. Åland har stått för en mentalitet där det lönar sig att jobba hårt, där det lönat sig att jobba extra, studera och vara strävsam. Den mentaliteten har varit grogrunden i hela det åländska samhällsbygget som förädlats genom nya hjärnor och händer som flyttat till Åland. Bakgrund och socioekonomi har inte varit avgörande. Alla har haft möjlighet att styra in på en framgångsrik väg. Det är grundbulten i ett samhälle med tillväxt.

Jag är lite orolig över att den offentliga handen som ska stå för en god välfärdskärna börjar lägga sin hand över områden som inte hör till kärnuppgifterna. I min värld behöver inte samhället odla öringsyngel, eller driva transportbolag, driva varv, sköta båtbokningar i skärgårdstrafiken, sköta vägunderhåll, besiktiga fordon. Vi berömmer ofta vårt näringsliv här i salen, med all rätt, de ser till att vi har en budget att fördela. Samtidigt känner jag att den egentliga tilltron inte alltid finns där. Varför har vi annars, oberoende landskapsregering, så ofantligt svårt att konkurrensutsätta?

Landskapet Åland behöver företag och företag behöver ett välfungerande offentligt Åland. Däremot behöver våra företag ingen offentlig konkurrens eller fler offentliga bolag. Detta tillväxtmeddelande skulle inte behöva kompletteras med vad kan vi konkurrensutsätta, utan, vad kan inte konkurrensutsätta. Konkurrensutsättningar, prioriteringar, arbetslinje och regelförenklingar, det är enligt mig vad Åland behöver. Nyckeltalen gällande den offentliga sektorns tillväxt säger tyvärr det motsatta. Den som tycker att vi ska fortsätta som i dag är svaret skyldig, med tanke på hur budgetekonomi och den offentliga sektorns tjocklek ser ut i dag. Tack, talman!

Talman!

Jag vill ändå komplicera och nyansera diskussionen om de berömda regelförenklingarna. Vi vet ju till exempel att det har funnits idéer från EU-håll om att förenkla för industrin, vilket skulle innebära att de får använda fler kemikalier som är skadliga för hälsan i kosmetika. Jag tror inte att vi vill tillbaka till en sådan tillvaro där vi inte kan lita på att de produkter vi handlar är skadefria.

Jag vill bara inledningsvis påpeka att när man pratar om regelförenklingar, vore det bra om man ibland tydligt säger att vi vill göra oss av med de onödiga reglerna och minska byråkratin. Det är viktigt att vi inte bara talar om regelförenklingar, eftersom det kan tolkas som en urvattning av till exempel miljö- och hälsopolitik.

Tack, talman!

Tack ledamoten Röblom. Det var klokt sagt, och jag skriver under på det helt och hållet.

Givetvis finns det, precis som ledamoten nämnde, byråkrati och administrativa utmaningar när vi implementerar olika åtgärder på Åland. Det är något som alla länder står inför.

Vi ska också komma ihåg att när det gäller omställningen så är den berömda "morot och piska" en effektiv strategi. Under min tid i finans- och näringsutskottet uppfattade jag att företagen vill ha det, tydlig lagstiftning med framförhållning, vilket ger både morot och piska. Alla vill ställa om, men precis som ledamoten påpekade är det regelförenklingen som minskar byråkrati och pålagor som är det väsentliga.

Tack, talman!

Det kan jag bara säga att där har vi, hoppas jag, en samsyn. Efter hörande i finans- och näringsutskottet, kan jag konstatera att företagen inte gillar när spelreglerna ändras under resans gång.

Näringslivet planerar sina investeringar på en mycket längre tidsaxel än våra mandatperioder. Det kan vara värt att påminna oss politiker om detta då och då. Man är inte automatiskt näringslivsvänlig bara för att man går in och råddar. Näringslivet vill ha långsiktiga förutsättningar.

Tack, talman!

Vi måste också konstatera att EU som helhet står inför utmaningar när det gäller att vara konkurrenskraftigt. Den processen behöver gå betydligt snabbare än vad den gör idag för att EU ska kunna konkurrera med omvärlden.

När det gäller samhället så anser jag att många av de regler som har införts är bra på flera sätt. Men vi har också överbyråkratiserat och skapat skyddsnät för oss själva, vilket inte alltid gynnar verksamheten. Ett tydligt exempel på detta är föreningslivet, som drabbas av pålagor som direkt hämmar tillväxt och aktiviteter.

Tack, herr talman!

Holmberg nämner export, och det är just detta som utgör grunden för tillväxtpolitiken. Jag kan hålla med, och ledamoten tar också upp blå näringar och fiskodling.

Vi vet att vi har fiskodling på Åland som är världsklass. Jag känner att de flesta i salen är för det och förstår att om vi ska ha tillväxt, så behöver vi satsa på export. Idag går 97 % av den sektorn på export, och den omsätter 82 miljoner och 80 miljoner går på export. Det är otroligt viktigt att vi inte avvecklar denna sektor genom hårda krav.

Man utvecklar verksamheterna och man får inte öka fast allt går att exportera. Det är just denna bransch som överlägset exporterar mest produkter, och det handlar om de mest eftertraktade varorna. Jag håller helt med om att vi inte ska förstöra detta med byråkrati och regler.

Tack, talman!

Helt korrekt, ledamoten Asumaa.

Det var en gammal idrottstränare som sa att det är bättre att träna på det man är bra på än att fokusera på det man är dålig på. Det finns större förutsättningar att bli ännu bättre på det man redan är bra på, än att bli bra på det man har svårigheter med. Detsamma gäller också i näringslivet. Jag tycker att minister Josefsson tar upp detta i tillväxtmodellen – att satsa på det vi redan är bra på.

Fiskodling och vattenbruk är definitivt sådana branscher som skapar ringeffekter genom transport och förädling, med mera. Om man tittar i Hushållningssällskapets branschtidning ser man de positiva ekonomiska effekterna och vilken stor betydelse de har för Åland. Men vi börjar halka efter med tanke på de begränsningar i lag vi står inför idag, jämfört med finska fiskodlingsföretag.

Det gäller att landskapsregeringen och minister Josefsson tar bollen i mål den här mandatperioden.

Fru talman!

Så är det. En sådan här sektor, en bransch där allt går på export, måste vi se till att spelreglerna också följer det. Vi ska inte ha strängare regler än vad motståndarna har. Det är ungefär som att ge bort sin bästa målskytt till motståndarlaget. Det gör man inte; man vill vinna matchen. Därför behöver vi också ge dem förutsättningar att öka sin export för den ser ut att kunna växa hur mycket som helst.

Varför skulle vi då ge bort en sådan här näring till en gränsregion och de tar exportintäkter? Där behöver vi nog vara först på bollen, så att säga.

Tack, talman!

När jag fångar upp de sportklyschor som ofta används, konstaterar jag att många av våra exportbranscher spelar i numerärt underläge ganska ofta. Detta beror på att vi bor på en isolerad ö, även om vi har goda transportmöjligheter. Ändå är detta ett problem, även för fiskodlingen.

Jag nämnde regelförenklingar i mitt anförande, och det är definitivt en regelförenkling att säkerställa att konkurrensneutraliteten uppnås även på Åland. Den ska inte vara aningen sämre; den ska minst vara på samma nivå. Det är viktigt, för annars är det enkelt för fiskodlingsföretag att flytta sin verksamhet österut, och det sker också. Så helt rätt ledamot Asumaa.

Talman!

Det är uppfriskande att ledamoten har tänkt ett varv till. Jag tycker att det fanns mycket intressant här som jag kan skriva under på. Regelförenklingar var också något jag lyfte i mitt anförande. För en ny regel ska en gammal regel bort. Det blir aldrig så, och det märks.

Den här Gnosjöandan, som jag nämnde i ett annat replikskifte, lyftes också av ledamoten och den vacklar lite på Åland just nu. Vi har alla möjligheter med vår självstyrelse och snabba beslutsvägar att ändra på det.

Jag tycker att det är bra att ledamoten tar upp fiskodlingarna och de möjligheter vi har på Åland, samt det ansvar vi har att se till att samma regler gäller för alla.

Tack, talman!

Tack, ledamoten Holmberg-Jansson, för din replik. Jag uppskattar den. Jag förstår att även Moderaterna sympatiserar med fiskodling och det är bra. Det finns en god grogrund för utvecklingen av fiskodling här. Det är väldigt positivt för Åland och för företagande, särskilt i skärgården.

Regelförenklingar är en viktig fråga. Jag har också hört detta, en ny lag in och gammal lag, ut, vilket kan låta karikerat, men att det är så svårt att uppnå. Det borde vara enklare. Jag har lyssnat på de flesta anföranden och repliker, och nästan alla har varit inne på regelförenklingar. Så varför ska det vara så svårt?

Kanske är det något som minister Josefsson kan ta med sig, att det borde finnas en tydlig plan på de fyra komprimerade sidorna, just regelförenklingar skulle verkligen kunna ta fart, Höglunds utredning har diskuterats i fyra till fem år men inte lett till några konkreta åtgärder. Nu kanske landskapsregeringen fokuserar på ett fåtal punkter därifrån (… taltiden slut).

Talman!

Höglundsrapporten handlar kanske om något annat än det vi diskuterar idag.

Jag vill fokusera på det som ledamoten nämner angående evenemangsstöd. Det handlar om exempel på vad evenemang kan ge, särskilt när det kommer inresande på grund av ett evenemang, eller när man är på Åland och vill besöka ett evenemang. Dessa evenemang har ringeffekter som vi flera gånger har försökt få in i diskussionen: Hur mycket bidrar de egentligen till den totala potten av vad turismen ger för Åland?

Ledamoten räknar upp olika saker som TV-apparater, kylskåp, vattenkokare och kanske till och med fritidsbåtar som måste köpas för att turisterna ska ha något att göra på turistanläggningarna. Det handlar om stora summor. Detta visar hur viktigt det är att Åland är attraktivt. Med dagens läge tror jag att evenemangsstöd är absolut A och O.

Tack, talman!

Absolut, evenemang är nyckeln till besöksnäringen. Det är avgörande för en året runt-turistsäsong. Vi har både anläggningarna och infrastrukturen för detta.

Jag vill kort återkomma till Höglunds utredning eller rapport, eftersom den handlar om tillväxt. Om kommunerna får en mindre börda kan de faktiskt använda sina skattepengar på att bli ännu mer attraktiva för tillväxtsatsningar och för att stöda företagande, till exempel. Det hänger nog ihop ändå.

Tack, talman!

Jag vill tacka för ett väldigt klart och tydligt anförande, utan om och men. Jag uppskattar en sådan debatt här. Jag kan skriva under på nästan allt som har sagts.

Speciellt när det gäller vägunderhållet tror jag att ledamoten Holmberg och jag tillsammans har lämnat in åtta eller tio olika åtgärdsmotioner och budgetmotioner. Trots detta har vi inte kommit någonstans i frågan. Jag hoppas att ledamoten trycker på sitt eget parti rejält så att något faktiskt händer.

Jag vill också ta upp fiskodlingen och dess betydelse för ekonomin, beredskapen och vattenbruket. Den sittande landskapsregeringen har vid flera tillfällen lämnat negativa utlåtanden till den finska sidan när det har handlat om att utveckla fiskodlingen. Känner ni till det?

Tack, talman!

Känner till och känner till, men det är klart att jag vet. Jag sitter inte med någon arbetsgrupp på något sätt, men jag följer utvecklingen och har gjort det i tio och ett halvt år som politiker.

Jag kan konstatera att oavsett landskapsregering har det varit väldigt svårt att utveckla den åländska fiskodlingen av givna orsaker. Men nu känner jag på något sätt att jag ser mållinjen. Nu syns mållinjen för samtliga. Jag är helt övertygad om att den här vattenplanen kommer att komma till skott under den här mandatperioden.

Det kommer att göra stora positiva saker för den åländska fiskodlingen, beredskapen, arbetsplatserna, samhällsekonomin och vår konkurrenskraft inom vattenbruket, samt för miljön.

Jag hade själv inte möjlighet att närvara vid den AQUAPHOENIX presentation som var häromdagen, som bygger på att man kan dra nytta av de restprodukter som en fiskodling skapar. Det gör underverk för de landbaserade näringarna. Det finns bara win-win.

Talman!

Jag uppskattar optimismen. Men min bedömning är att med den nuvarande landskapsregeringen kommer det inte att ske några förändringar när det gäller fiskodlingen.

Däremot kan jag inte låta bli att koppla in skärgårdstrafiken i detta. Med den nya planerade trafikomläggningen kommer ett mindre fartyg att flyttas till den norra linjen. Det fartyget är så lågt att de lastbilar och transportörer som finns på Brändö, till exempel, inte längre får plats ombord. De som transporterar fiskfoder och de som transporterar bort den färdiga fisken påverkas av detta.

Det kan tyckas vara ett litet problem, men det här är ett stort problem för odlingen på Brändö, särskilt om man inte får hjälp från landskapsregeringen. Jag vill bara lyfta fram att det finns många saker som landskapsregeringen kan göra som antingen underlättar eller försvårar näringslivet i skärgården.

Tack, talman!

Jag hör vad ledamoten Thörnroos säger, och jag har själv varit en vurmare för den så kallade tvärgående linjen, som inte längre existerar idag. Den var en otroligt viktig länk för fiskodlingen, inte minst på Föglö, och gjorde att transportföretagen kunde genomföra mycket effektiva resor till och från skärgården.

Men jag vill ändå försöka vara positiv. Jag är helt övertygad om att regelförenklingar och fiskodling är två områden där vi kommer att se framsteg ännu under den här mandatperioden.

Tack, talman!

Tack, ledamoten Holmberg, för ditt klargörande inlägg.

Jag skulle vilja börja med att nämna, eftersom jag var frånvarande ett antal dagar från plenumarbetet, att det är lite överraskande att höra att detta inte ska behandlas i utskottet. Jag ställer mig frågan: varför inte? Detta måste, på lång sikt, vara det viktigaste meddelandet.

Varje budgetår börjar med ett underskott på ungefär 400 miljoner. Det är något vi tillsammans måste arbeta för att skapa ett mervärde kring. Vi måste exportera, vi måste leverera goda tjänster som köps av externa aktörer. Vi är starkt beroende av tillväxt.

Jag tillhör dem som anser att tillväxt ger förutsättningar för hållbarhet. Det är genom ny teknik som vi kan möjliggöra tillväxt. Vi behöver pengarna, så varför inte ha en utskottsbehandling? Detta med tanke på vad vi annars behandlar.

Tack, talman!

Tack ledamot Harry Jansson, välkommen tillbaka efter en långvarig sjukskrivning.

Det finns en praxis som Talmanskonferensen har, och den kan uppfattas som väldigt byråkratisk. Den innebär att meddelanden inte behandlas i utskotten. Ja, då kan man säga; men vi utskottsbehandlade hållbarhetsmeddelandet. Ja, det gör vi, men det ansågs vara lite av lagtingets "baby", eftersom lagtinget enigt tog beslut om det en gång i tiden.

Jag har ingenting emot att utskottsbehandla meddelanden; det har jag absolut inte. Men då ska vi också vara beredda på att vi bryter mot en praxis. Det finns alltid en grupp politiker som anser att oavsett vilket meddelande det handlar om, så ska det utskottsbehandlas. Om vi gör det, frångår vi praxis, och då kommer alla meddelanden i framtiden att behandlas på det sättet.

Jag håller med om att ett tillväxtmeddelande har fog för att utskottsbehandlas, absolut. Men jag följer den praxis som Talmanskonferensen och lagtinget indirekt har antagit.

Det här med praxis är alltid farligt när man låter det grumla nödvändiga arbetsinsatser från lagtinget. Om det går till finans- och näringsutskottet, märk väl, ni är ett näringsutskott till stor del, så behöver ni inte behandla det här i brådskande ordning, utan med god arbetsinsats. Fundera på en del bitar, och ni har mycket att fundera på. Mycket av det som har framkommit under debatten är viktigt.

Ta bara det här, utöver allt som har nämnts, hur Åland sakta men säkert köps upp. Vi har tappat bokföringsbyråer, vi har tappat företagshälsovård och optiksidan är utsåld. Allt startade 2015 meddelande Orkla. Vad har det betytt för Åland? Vad betyder det för det faktum att de direkta skatterna ska tillfalla Åland direkt? Finansministern har nämnt det här med koncernbidrag, som kan leda till att pengar försvinner från Åland.

Utskottet skulle behöva ta ett samlat grepp om allt detta och mycket annat som har nämnts i debatten.

Jag vill kort beröra det som ledamot Jansson nämnde, nämligen tillväxtens och näringslivets betydelse. Det är självklart; det är grundbulten i allt. I min värld är ett tillväxtmeddelande viktigare än ett hållbarhetsmeddelande. Utan tillväxt kan vi inte göra något åt hållbarheten. Det är där pengarna behövs för att kunna investera och ställa om. Helt klart ligger detta på förstaplats.

Men jag kan inte stå här och säga att utskottet ska hantera det här meddelandet på något sätt. Jag vill bara upprepa det som har sagts i talmanskonferensen. Jag tror att jag talar för mina kolleger i utskottet, är det så att lagtinget önskar att vi behandlar detta i finans- och näringsutskottet så gör vi det.

Precis som vi var inne på, är vi också ett näringsutskott. Det finns nog ingen som blir sur eller tycker att det är jobbigt, utan tvärtom. Det här är hjärtefrågor för alla i finans- och näringsutskottet oavsett parti. Men det är lagtinget som avgör.

Tack, talman!

Ekonomisk tillväxt är grunden för vår välfärd. Jag anser att det nu är dags för Åland att gå in i tillväxtens tid. Jag tror att det finns en majoritet för detta just i den här salen. Debatten har varit relativt fri från floskler och politiska slagträn, och åtta av nio partier har uttryckt stöd för tillväxtåtgärder. Det är positivt.

Något som ofta återkommer i diskussionen är byråkrati. Detta ord, som vi kan kalla en avart av administration och förvaltning, blossar upp i varje valrörelse. Det är alltid någon politiker som lovar att minska byråkratin och införa mer effektiva processer. Jag var nog själv medskyldig i den senaste valrörelsen.

Vi har också hört i denna debatt hur EU-byråkratin ställer till det för tillväxten. EU-kommissionen har själva, via både Draghi- och Lettarapporterna, konstaterat att Europa ligger långt framme i forskningen. Men när det kommer till att kommersialisera idéerna väljer entreprenörerna att söka sig till Asien eller USA för att starta bolag. Trots att Europa egentligen har mer kapital att investera, väger det tyngre att man utanför Europa har mindre reglering och en enklare vardag för nystartade bolag.

I debatten och även tidigare har det framförts att EU:s reglering av digitala tjänster är ett stort hinder för tillväxt. EU har verkligen tagit ett grepp om denna utveckling och ställt krav på att personlig integritet ska respekteras. Det finns en orsak till detta. Apples avgående VD kommenterade digitala tjänster för några år sedan och varför vissa är gratis för användare. Han underströk att om du inte är kunden, är det du som är produkten.

Precis, detta är EUs dilemma. Man vill inte hindra ekonomisk tillväxt, men man är mycket bekymrad över att ens personliga data blir en handelsvara utan ditt tillstånd.

Nu visar det sig att EUs restriktiva hållning hämmar utvecklingen i Europa, medan utvecklingen fortsätter i andra delar av världen. Även om EU de två senaste åren har minskat regleringarna, har vi definitivt haft lägre ekonomisk tillväxt det senaste decenniet. Det är inte bra.

Talman! Vi kan stå här i Ålands lagting och till och med driva med Bryssels regleringsiver de senaste åren och konsekvenserna av detta.

Jag har lärt mig att man behöver påverka där man står, eftersom det är det man faktiskt kan påverka. Vi har svårt att styra över EU-kommissionens strategiska inriktning, men vi kan styra över de behörigheter som Ålands lagting förfogar över. Frågan är om vi på riktigt är villiga att göra det.

I tillväxtmeddelandets handlingsplan räknas 47 åtgärder upp som antingen är pågående eller planerade. Av dessa 47 bedömer jag att åtta har att göra med effektivare administration på något sätt. I teorin har vi en enighet i salen om att byråkratin ska minska. Men vågar vi faktiskt gå hela vägen när det kommer till kritan?

En sådan fråga är näringsrätten. På Åland är det i grunden förbjudet att bedriva näring eftersom vi ställer krav på näringsrätt. Har man däremot ansökt och fått det beviljat, då är det bara att köra på. För 30 år sedan var näringsrätten central, en garant för att ålänningarna fick svenskspråkig service av företagen. Men sedan dess har mycket vatten runnit genom Svibyån och idag är det mest ett hinder för seriösa företag som vill följa regelverket.

Ålänningarna har via postorderföretag och e-handel tagit steget till att bli globala konsumenter. Där bryr vi oss mindre om huruvida vi handlar av företag med näringsrätt, eftersom utbudet är större. Vi har globala tjänsteföretag som i princip alla ålänningar använder och betalar för, men som saknar näringsrätt idag. Även vi politiker och våra partier använder glatt internationella digitala tjänster, trots att vi samma dag i den här salen står och hyllar självstyrelsen. Sedan lägger vi ut klipp på hyllningarna i de digitala tjänsterna utan näringsrätt.

Visserligen har reglerna lättat, men fortfarande ska företag ansöka om det och betala en avgift. Det är en av alla de administrativa bördor som vi lägger på seriösa företag. Oseriösa företag struntar i detta. De bryr sig inte om att söka. Varför skulle de göra det? Straffet är kanske en svart rubrik i lokalmedia. Men i själva verket kan ålänningarna fortsätta att handla varor och tjänster av företag som i offentligheten har visat sig sakna näringsrätt eller bryta mot bestämmelserna.

Minskad byråkrati handlar om att ta bort onödiga regler. Om vi har en regel som ger merarbete där ett brott mot den inte får konsekvenser, och där ålänningar, de flesta i alla fall, inte verkar bry sig om huruvida den följs, då kanske vi ska fundera över regelns existensberättigande. Om man tycker att EU bör stryka sin höga svansföring om personlig integritet genom AI eller digitala tjänster, då borde man inte ha några större problem med att avskaffa näringsrätten.

Talman! En annan sak vi bör fundera över är vår offentliga struktur. Åland är oerhört demokratiskt, men vi är inte speciellt effektiva. Vi skulle kunna samordna oss betydligt bättre. Ibland undrar man: Hur svårt ska det vara? Vi har på Åland effektiva strukturer i sig själva, men ser man på varje organisation så sköts den effektivt. Problemet är bara att vi gör arbetet dubbelt, tredubbelt, ibland sexton gånger. Vissa saker behöver göras flera gånger, men andra saker skulle kunna göras bara en gång. Har vi verkligen effektiviteten i första rummet när vi funderar över hur vi ska organisera oss?

Jag har personligen under den här mandatperioden upplevt hur uppenbara kostnadsbesparingar röstats ned på grund av politisk prestige. Det finns en oerhörd politisk prestige i våra offentliga strukturer, och att ens ifrågasätta detta är lite som att svära i kyrkan. Jag tror att Åland har kommit till en punkt där vi på allvar behöver se över vår offentliga struktur. Det läggs ner mycket administration för att upprätthålla detta. Om ålänningarna skulle få insyn i alla mötestimmar som sker mellan dessa olika offentliga institutioner, skulle de nog få en chock.

Talman! Med dessa provocerande exempel vill jag understryka det jag sa i mitt gruppanförande. Det kommer att bli utmanande för Åland att hitta vår framtida tillväxt. Om vi ska ge våra entreprenörer de bästa tillväxtmöjligheterna, behöver vi utmana precis allt som sker på Åland idag. Frågan är om vi vågar göra det som krävs på de områden vi faktiskt kan påverka, eller om vi ska skylla på EU för att vi saknar konkurrenskraft samtidigt som vi efterfrågar tillväxtmöjligheter här i lagtingsdebatten.

Jag tror att Ålands framtida tillväxt är beroende av att vi vågar se sanningen i vitögat. Att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat är definitionen av ren dårskap, för att travestera Albert Einsteins klassiska citat. Jag tror det är dags för Åland att ifrågasätta gamla sanningar. Jag tror det är dags för Åland att gå in i tillväxtens tid. Tack!

Talman!

Ledamoten har fört en diskussion kring näringsrätten. Jag uppfattar det som rätt kritiskt; man ifrågasätter om vi ska ha avgiften kopplad till näringsrätten. Uppfattar jag det rätt, eller kan ledamoten utveckla sin ståndpunkt?

Jag tycker att vi behöver ifrågasätta gamla sanningar. Det här är en sådan sak som har varit en gammal sanning. Jag anser att vi har ett regelverk som kanske inte har så stor effekt om man bryter mot det. Det verkar som att de allra flesta ålänningar egentligen kanske inte riktigt bryr sig om det. Det kräver ett merarbete av företagen, och då tycker jag att vi behöver ifrågasätta det.

Sedan är det klart att det här inte står i vårt regeringsprogram. Jag vet att det finns olika viljor om detta i den här salen, och jag respekterar det. Men jag tycker att vi behöver ställa oss dessa frågor. Det blir konstigt om vi står här och efterlyser tillväxtåtgärder, samtidigt som vi har saker som vi kanske kunde göra själva, men som vi inte vågar ta tag i.

Talman!

Jag tycker att det är uppfriskande och bra att ledamoten lyfter upp det här. Vi är flera som har liknande tankar och som anser att vi behöver titta på detta. Näringsrätten har varit bra, men kanske har den i sin nuvarande form spelat ut sin roll, med tanke på det som ledamoten nämner.

Vi har en helt annan digital infrastruktur där vi handlar ifrån. Om man bryter mot reglerna får det inte så stora konsekvenser, och det är lätt att få tillfällig näringsrätt. Därför tycker jag att det är bra att ledamoten tar upp detta. Jag tror också att det finns ett behov av att göra en större genomlysning av frågan.

Jag tycker att det är intressant att titta på det här, för det var verkligen så förr. Reglerna tillkom 1951, och under en tid var de ganska viktiga. Då hade de faktiskt en effekt. Men i dagens läge har vi globala konsumenter, och konkurrensen är redan här, så det finns inte så mycket mer att säga om den saken.

Jag tror också att språkskyddet blir en självreglerande process. Det är helt omöjligt att starta en verksamhet här på Åland utan att prata svenska eller något annat språk. Om man inte gör det kommer man inte att ha några kunder och därmed inte vara särskilt framgångsrik. Jag anser att detta är en självklarhet.

Därför tycker jag att det är viktigt att fundera på detta.

Tack, talman!

Tack för anförandet. Jag funderar på det som ledamoten nämnde i slutet av sitt anförande, nämligen att vi här i salen har röstat ned uppenbara kostnadsersättningar. Jag undrar vilka dessa kostnadsersättningar kan ha varit, eftersom jag inte riktigt kan erinra mig dem.

Men det som egentligen är min huvudfråga handlar om kommunernas antal. Jag har förstått att ledamoten anser att kanske 16 kommuner är något för många med tanke på administrationen. Jag undrar hur ledamoten ställer sig till den liberala kollegan John Holmbergs förslag om att Mariehamn och Jomala ska gå samman. Är det något som ledamoten kan tänka sig?

För det första vill jag klargöra att jag egentligen aldrig sa att någon i den här salen har röstat ner någonting. Det var inte det jag sade, men det kanske uppfattades så.

Det jag upplever är att det i olika sammanhang finns en viss prestige i att bevara vissa strukturer. Detta blir särskilt tydligt när vi diskuterar hur saker kan skötas mer effektivt. Kanske skulle vi kunna spara pengar genom att samarbeta i vissa situationer, men man väljer att inte göra det för att man vill upprätthålla befintliga strukturer.

När det gäller ledamot Holmbergs anförande, där han nämnde att vi borde se färre strukturer, kan jag absolut sympatisera med det. Jag tänker dock inte specificera vilka som ska gå samman med vilka. Jag anser att sådana beslut bör fattas av kommunerna själva.

Talman!

Det kan hända att jag övertolkade det som ledamoten sa. Ledamoten nämnde att man var emot uppenbara kostnadsersättningar och ville bevara gamla strukturer för strukturernas skull. Det skulle vara intressant om man kunde ge fler exempel på detta.

Jag måste också återkomma till den kittlande tanken om att Jomala och Mariehamn skulle gå ihop, som ledamoten John Holmberg lyfte fram. De andra kommunerna kan då fortsätta med sina verksamheter, och tillsammans skulle de kunna bli tillväxtloket som drar Åland framåt. Kan ledamoten se möjligheter i ett sådant samarbete?

Jag tror absolut att det finns stora synergier i att Mariehamn och Jomala samarbetar närmare. Vi ser redan idag hur södra Jomala och norra Mariehamn i princip växer samman.

Som turist kan det vara svårt att förstå att när man åker från rondellen till nästa rondell, så har man lämnat kommunen. Det tror jag inte är helt uppenbart för många. Här finns det mycket synergier att utforska.

Jag är inte heller främmande för att detta skulle kunna inkludera fler aktörer. Det är viktigt i diskussionen om tillväxt att vi har en gemensam drivkraft för Åland, eftersom det är något vi har haft tidigare och som har hållit igång hela Åland. Jag tror att detta är en viktig del av debatten.

Tack, talman!

Jag skall vara kort för det har sagts en hel del redan.

I måndags när vi påbörjade denna debatt så blev jag lite gråtmild där jag satt i min bänk, och även idag har jag fått fukt i ögonvrånen. Orsaken var att jag sällan har hört så mycket om fiskodling som i måndags och då i positiva ordalag. Det brukar vara ganska få som driver den frågan i Ålands lagting men jag är en av dem.

Nu jobbar landskapsregeringen med att ta fram en vattenlag så detta anförande ska inte ses som kritik i den meningen. Jag hoppas att en ny vattenlag kan ge åländska fiskodlare samma förutsättningar som sina kolleger i Finland.

Föreställ er att en åländsk äppelodlare vill plantera fler träd för att möta efterfrågan. Samtidigt får odlare i Finland utöka sina odlingar, investera och växa. Men på Åland är beskedet nej – här får ni inte expandera. Vi skulle med rätta fråga oss varför åländska företagare ska ha sämre möjligheter än sina konkurrenter. Ändå accepterar vi idag ett sådant synsätt när det gäller fiskodlingen.

Det finns en reell risk att åländska företag riskerar att flytta sig några kilometer och etablera sig i Finland i stället. Om tillväxt är målet kan man inte samtidigt ha en politik där åländska fiskodlare står stilla medan finska fiskodlare får springa framåt, inte skenande i galopp men kontrollerat och med en stadig kurs framåt. Då är det inte konkurrens – då är det handikapp, ungefär som den ena löparen springer i de nyaste löparskorna medan den andra får ha tegelstenar surrade vid fötterna.

Det nämndes tidigare att landskapsregeringen skulle ha gett negativa utlåtanden och mig veterligen hade skett i ett fall, och det var på grund av att handlingarna i ärendet inte kom på svenska, så det hade inte med fiskodlingarna att göra, utan det var mer en språkfråga som brukar ofta hållas väldigt högt här i salen. Tack!

Tack, fru talman!

Jag förstår resonemanget som ledamoten Pettersson för angående springskorna och fiskodlingen. I kombination med det som sades tidigare om de negativa utlåtanden som landskapsregeringen sägs ha gjort gentemot annan fiskodling i Östersjön, blir det intressant.

Nu säger ledamoten Pettersson att det har skett bara en gång, men underförstått innebär det att landskapsregeringen i övrigt är positiv till andra fiskodlingar i Östersjön. Man kan tolka det som att denna landskapsregering anser att det är bra med betydligt mer fiskodling i Östersjön.

Finns det någon miljökonsekvensanalys i det resonemanget?

Jag ska inte göra mig till någon uttolkare av vad landskapsregeringen anser och tycker. Men jag hoppas i alla fall att landskapsregeringen resonerar på det viset att några kilometer här eller där är ändå samma vatten. Och om vi pratar tillväxt så tycker jag det är ett klokt resonemang att det sker på den åländska sidan och inte på den finska.

Tack, fru talman!

Det är viktigt att politiken hänger ihop. Om den här landskapsregeringen är orolig för Östersjöns miljö, kan man inte säga det ena dagen och sedan vara positiv till att det anläggs fiskodlingar i våra närområden, även utanför Åland, den andra dagen.

Vi ska komma ihåg att Östersjön är ett väldigt litet, grunt och hårt pressat innanhav. Det är därför jag är nyfiken på det fiskodlingsvurmande som vi har hört talas om här också gäller även åländska vatten, eller omfattar det också aktörer utanför åländska vatten? Det verkar som att målbilden för den sittande landskapsregeringen är att det ska finnas massor med nya fiskodlingar i Östersjön.

Man ser uppenbarligen annorlunda på den här frågan på andra sidan Skiftet. Där har man tagit fram en lokaliseringsplan och identifierat platser som är lämpliga för fiskodling. Detta har man inte kunnat göra på Åland eftersom den här stop paragrafen har varit i kraft.

Några av de platser som man har hittat ligger precis intill åländska vatten, så förmodligen är de också lika lämpliga på andra sidan gränsen. Det handlar om några få ställen, och det är inte heller så att man vill expandera överallt. Men särskilt i samband med det här intressanta AQUAPHOENIX projektet ser jag möjligheter.

Tack, fru talman!

Jag har tre spaningar som jag vill dela med mig av. Först och främst har jag tänkt lyfta upp dem i utskottsbehandling, men jag tar mig dit.

Jag är medlem i en förening, vilket innebär att jag någon gång under året får en tidning som heter "Företagaren". Denna tidning är inriktad på små och medelstora företag.

Ett medelstort företag i Sverige - det är en svensk tidning - är ett ganska stort företag här, men den tidningen tar ofta upp riktigt små företag och beskriver hur dessa, samt enmansföretag, har växt och lyckats efter ett antal år. Många av dem har anställda och bidrar till skatteintäkterna, vilket är viktigt för oss.

Vi kanske inte behöver så många företag inom vissa branscher, men vi är glada för det rika utbudet som finns. Om det blir fler företag inom dessa branscher konkurrerar med varandra, är det ingen som mår bra av det.

Jag tänker mig att det finns ett antal företag på Åland som är ganska okända. De sysslar ofta med högteknologiska produkter och har sina kunder lokalt. Dessa företagare är otroligt duktiga, men de är inte alltid lika bra på marknadsföring. Här finns en möjlighet att exportera den högteknologiska kunskap som jag har sett under många år inom småföretagarbranschen, även om jag inte har arbetat inom den högteknologiska sektorn. Det finns ett arbete att göra här. Dessa duktiga företagare behöver hjälp med marknadsföring, och samhället samt de aktörer som finns har en möjlighet att bidra. Det skulle vara bra för Åland.

En annan spaning gäller turismen. Jag har pläderat för detta hemma på norra Åland i många år. Jag tycker att det saknas en typ av paketering inom turismen. Låt mig ge ett enkelt exempel: Tänk er en bussgrupp från Österbotten som kommer hit i en vecka. Man skulle kunna paketera detta med logi, mat, utflykter, museibesök och allt annat som hör till. Man kan ha samma paket för hela Åland eller för specifika områden. Jag har lyft den här frågan i många sammanhang och kanske inte alltid fått gehör, men när jag diskuterade detta med Visit Åland förstår jag att de har börjat titta på det. Här finns en verklig möjlighet till en säsongsförlängning, och det borde vara ett fokusområde för branschen, särskilt för Visit Åland som är en viktig aktör.

Den tredje spaningen jag vill lyfta är att vi också behöver kika på vad som saknas på Åland. Inom vissa branscher har vi redan många företag, så där behöver vi inte fler. Men finns det något vi saknar? Vi bör börja undersöka detta. Kanske pratar vi inte direkt om tillverkande företag utom mera inom konsultsektorn. Vilken typ av konsulter importerar vi? Kan vi bygga upp något liknande här på Åland? Det här är också något som vi behöver titta på.

Det var mina tre korta spaningar. Tack för er tid!

Talman!

Det var ett kort och bra anförande. Tack för det.

Jag måste säga att det är fint att ledamoten Höglund verkligen utgår ifrån Bjarne Lindströms rapport om en exportdriven ekonomi. Det är bra att rapporten inte blir en hyllvärmare, utan att den faktiskt tas upp på det sätt som ledamoten Höglund precis gjorde i sitt anförande. Han lyfte fram konkreta punkter i form av spirande åländska exportdrivna företag. Jag säger tack för det!

Tack! Jag ser genom mitt gamla värv här många exempel på enmansföretag, kanske tvåmansföretag, som är så oerhört skickliga och så oerhört okända för de flesta av oss här i salen. Vilken möjlighet det skulle finnas för dem att börja exportera, växa, anställa och öka skatteintäkterna – allt det positiva!

När vi pratar om tillväxt handlar det här för mig om mycket tillväxt.

Tack, fru talman!

Först en liten kommentar till fiskodlingsdiskussionen som ploppade upp här mot slutet av debatten. Jag vill kommentera det som verkar vara landskapsregeringens målbild: att vi ska ha mer fiskodling på Åland och att vi också ska uppmuntra till mer fiskodling i övriga Östersjön.

Först och främst har argumentet nämnts här ett par gånger om att vi inte ska bry oss så mycket om utsläppen här på Åland. Eftersom om vi är för stränga gentemot fiskodlingen, drar de produktionen över gränsen till Finland och fortsätter där. Då får vi ta del av utsläppen, men inte pengarna. Den argumentationen tycker jag idag, år 2026, 30 år efter att man började använda den, att vi bör vara lite skeptiska till den.

Åland och Finland omfattas av samma EU-regler för vattenmiljö i grunden. Som jag har förstått det går utvecklingen inom EU mot allt striktare krav. Man vill verkligen komma åt näringsutsläppen i haven. Därför är det inte osannolikt att man på sikt kommer att införa strängare miljökrav. Då kommer det inte att spela någon roll om man drar kassen från Åland till Finland.

Jag tycker att vi ska börja släppa det där. Det är lite av ett 90-talsargument. Vi måste nyansera det och se hur vi kan ta hjälp av vår man på plats i Bryssel. Vad tänker EU generellt och vilka initiativ kan komma? Annars faller hela resonemanget.

Min synvinkel, och Hållbart Initiativs synvinkel, är att den avgörande frågan borde vara hur man kan bedriva den här näringen och samtidigt minska utsläppen. Det borde också vara den avgörande frågan för de politiker här i salen som lobbar för mer fiskodling. Istället för att fokusera så mycket på att öka produktionen, borde man nämna mer om den utveckling som behöver göras för att hålla sig inom de miljögränser som finns.

Jag deltog häromdagen i presentationen av AQUAPHOENIX, som ledamoten John Holmberg nämnde. Det är ett steg i rätt riktning, utifrån vad jag kan bedöma från presentationen. Det som dock också framkom under den mycket kunniga presentationen är vilka stora utmaningar näringen har haft och har med att ställa om. Jag menar inte bara näringen här i Östersjön, utan också våra grannodlingar i Norge. Beskrivningen av fodret dit, varifrån fosforn utvinns i Afrika och skeppas till Sydamerika, var allt annat än charmerande. Det finns utvecklingspotential, verkligen.

Jag tycker att det är bra att AQUAPHOENIX nu verkar vara på banan, samtidigt som jag kan göra en personlig reflektion över att det är trist att det är först nu, 2026, som det startar. Problemen med näringsutsläpp från fiskodlingar är inget nytt. Man kan verkligen undra varför omställningen tar sådan tid. Där tror jag också att politikerna kan se sig i spegeln. Har man varit för slapp, eller har man varit sträng på fel sätt? Har man varit för snål med att bidra med utvecklingspengar? Vad är problemet?
Men jag ska följa AQUAPHOENIX med intresse.

Det är viktigt, som vi nämnde tidigare, att landskapsregeringen och majoriteten, trots sin positiva syn på fiskodling, sitter i båten och håller linjen om att lagstiftarens jobb är att sätta lagar och regler som gäller över tid. Man får inte börja vobbla i något slags iver att underlätta för mer utsläpp. Jag tror nämligen att stödet från ålänningarna för att föra in något slags långa skorstenars politik i åländska vatten numera är väldigt begränsat.

Talman! Till det jag egentligen skulle säga: att locka kompetens till Åland är avgörande, inte bara för företagen utan också till offentlig sektor. Det poängteras i tillväxtmeddelandet. Man betonar att familjeperspektivet är avgörande för att attrahera människor till Åland. Det tycker jag är helt rätt. Det är också därför jag tycker att det får för lite utrymme i tillväxtmeddelandet.

I vilken åldersgrupp kan man tänka sig att den kompetens som Åland eftersträvar finns? Om det är personer i åldern där folk etablerar familjer, är familjepolitiken avgörande viktig. Därför måste vi också fundera över vilka signaler som skickas till barnfamiljerna. Jag har därför oerhört svårt att få ihop resonemanget i tillväxtmeddelandet med regeringens iver att minska på barns rätt till dagis.

I tillväxtmeddelandet betonas vikten av familjeperspektivet för att locka kompetensen. Men i lagförslaget om att begränsa barns rätt till dagis förs inget resonemang om hur det kan påverka den ekonomiska verksamheten. Var finns analysen av hur arbetslivet faktiskt ser ut? Resonemang om deltidsarbete, skiftarbete och säsongsarbete, som är kopplade till de rekryteringsutmaningar som många arbetsgivare brottas med i dag. Var finns projektanställda och frilansare? För regeringen alls något resonemang om hur det här kan påverka människors möjlighet och vilja att komma till Åland?

Här vill jag också lägga till ett litet genusperspektiv kopplat till detta, även om det är lite vid sidan men ändå relevant. När vi talar om högutbildad arbetskraft som vi vill locka hit, talar vi nu i allt större utsträckning om kvinnor. Både i Finland och i Sverige är kvinnor i dag betydligt oftare mer utbildade än män. Kvinnor påbörjar högskolestudier i högre grad, fullföljer dem oftare och utgör en växande del av den kvalificerade arbetskraften.

Samtidigt visar erfarenheten att det ofta är kvinnor som får anpassa sitt arbetsliv när barnomsorgen blir mindre tillgänglig eller mindre förutsägbar. När familjer överväger att flytta till Åland, handlar det inte bara på lönen, leadermöjligheter, utan också på arbetsplatsen i sig. Man tittar på hela vardagen. Om vi vill locka utbildade människor till Åland måste vi erbjuda de strukturer som gör det möjligt. Därför menar jag att familjepolitiken är något som borde ha en större plats i det här meddelandet. Tack!

Tack, fru talman!

Jag och ledamot Röblom var båda på samma presentation av AQUAPHOENIX igår morse. Jag tycker det är synd att ledamoten Röblom fokuserar på kvantitet och hela tiden pratar om antalet odlingar, samt att det ska bli flera fiskodlingar.

Vad pratas det om just nu inom landskapsregeringen och inom majoriteten? Jo, det handlar om kvaliteten. Det är kvaliteten av det arbetet som är viktigt. Hur ska vi utveckla fiskodlingen på ett sätt som gör den bättre, att den har mindre utsläpp och kan bidra till cirkulär ekonomi? Det är där vi försöker arbeta.

Men då är frågan: hur ska vi komma dit? Jo, antingen via begränsningar eller via utveckling. Här har landskapsregeringen en möjlighet att gå in för att vi vill utveckla detta tillsammans med odlarna och tillåta tester. Jag skulle hellre se att de kommer ut på djupt vatten än inne i vikar där det finns mera punktbelastning.

Fru talman!

Att utveckla tillsammans tycker jag att är bra. Jag är positiv till det här projektet, men jag tycker att det är väldigt viktigt att politiken och lagstiftningen vet sin roll i sammanhanget. Politiken ska inte ändra lagstiftningen för att gynna en viss del av en utvecklingsprocess. Istället bör politiken stöda utvecklingen på andra sätt.

Näringslivet efterlyser förutsägbarhet och långsiktighet från politiken i alla sammanhang. Det innebär att det finns ramar som näringslivet ska förhålla sig till, och de ska själva komma på hur de kan verka inom dessa ramar. Jag anser att det här projektet är ett bra exempel på just detta.

Tack, fru talman!

Med det sagt så skulle det vara otroligt förödande för näringen om vi plötsligt ska börja vända riktning och prata om att begränsa ytterligare, från en lång historik av att ha en positiv politik som gynnar en av våra största exportvaror. Denna näring är extremt viktig för arbetsplatserna i skärgården och fungerar, men den är fortfarande inte tillräckligt bra miljömässigt på den nivå vi önskar.

Vad säger det om vår tillväxtpolitik på Åland? Det skulle verkligen bryta den linje som skapar förutsättningar för att bedriva näring de kommande 10-20 åren. Jag skulle säga att det skulle vara tillväxthämmande och även hämmande för denna bransch.

Jag anser att det här projektet är ett ypperligt exempel på hur vi kan samarbeta med branschen och se till att utveckla detta på ett bra sätt. Vi måste få ut odlingarna på djupet, vilket jag anser är en av de viktigaste aspekterna för samhället.

Fru talman!

Vi måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Jag förordar att kommunikationen från politiken ska vara att vi håller oss till begränsningarna. Vi vill se tydliga miljöförbättringar, och det behöver inte betyda att vi samtidigt säger "lägg ned". Man måste kunna tänka i termer av både och, inte antingen eller.

Det är därför jag tycker att detta är viktigt när vi pratar om mer fiskodling och att vi inte kan låta landskapsregeringen skriva negativa utlåtanden om detta. Fiskodling måste vi diskutera med den insikten att det måste ske inom de ramar vi sätter.

Jag vill också återigen ifrågasätta vilket djup vi syftar på i det grunda Östersjön. Vi har inte den typen av offshore-hav som man har i Atlanten, till exempel.

Tack, talman!

Jag har full respekt för ledamot Alfons Röblom, men jag tycker att det blir lite som en gammal grammofonskiva. Det låter som att ledamoten Röblom har vaknat upp 1972 och pratar om fiskodling. Det har hänt mycket, och det har gått väldigt, väldigt fort.

Det är bra att ledamoten var på seminariumet om AQUAPHOENIX häromdagen. Det visade också vilka framsteg som har gjorts och hur mycket forskningen arbetar med dessa frågor.

Ledamoten Röblom har varit med i finans- och näringsutskottet när vi har behandlat olika sakfrågor, där fiskodlingen har varit en del av diskussionerna. Han vet hur lite modern fiskodling belastar miljön idag, jämfört med vad de gjorde för 30 eller 40 år sedan.

Det är nästan fult att prata om fiskodling som den var på 70-talet, i jämförelse med dagens moderna fiskodling.

Tack, fru talman!

Forskningen ska göra sitt jobb. Näringslivet ska göra sitt jobb. Politiken ska göra sitt jobb. Det ska inte vara så att politiken börjar vobbla i målsättningar och sådant för att försöka göra näringslivets jobb.

Jag står inte här och pratar om fiskodling i slutet av 70-talet. Men jag reagerar förstås på att det är jättebra att mängden utsläpp har gått ned. Då blir svaret från John Holmberg att eftersom utsläppen har minskat, så ska vi öka. Då kommer vi ändå upp till samma utsläppsnivå.

Jag pratar inte om fiskodlingar på 70-talet. Jag pratar om att hålla två tankar i huvudet samtidigt.

Tack, talman!

Jag tror inte att vi kommer så mycket längre i det här replikskiftet. Jag kan bara konstatera att det var väldigt bra att ledamoten deltog i AQUAPHOENIX seminariet. Fortsätt ta emot information som kommer kring forskningen.

Jag kan också konstatera att landet Finland, med sina myndigheter, är positivt inställt till modern fiskodling. Jag förstår inte varför Åland inte skulle vara det. Jag tycker att det är fullständigt självklart att vi är det, utveckling och tillväxt går hand i hand.

Tack, fru talman!

Näringsministeriet är positivt, miljöministeriet är tveksamt. De har samma dragkamp, mellan olika värden, som vi har här på Åland.

Jag hade hoppats att John Holmberg skulle ha velat kommentera något om begränsningen av barns rätt till dagis, men jag tror att det har gått ut ett dekret om att Liberalerna inte pratar om det. Tystnaden talar.

Diskussionen avbryts här och återupptas på måndag den 8 juni.