Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Tack, herr talman!

Förslaget till andra ändring av budgeten för år 2026 är ett ganska tunt dokument. Så är tanken med ändringsbudgetar nu när vi lyder under det finanspolitiska ramverket. Det är kanske speciellt så att förslaget är tunt på utgiftssidan, men inte lika mycket på intäktssidan. Det jag finner positivt i detta sammanhang är att det är en god ordning. Jag ska inte orda så mycket om utgiftssidan, eftersom det inte finns så mycket att säga där.

Men jag vill nämna ERUF- och EES-projekten på utgiftssidan. Landskapsregeringen noterar med tillfredsställelse att det finns ett intresse för att söka pengar för dessa projekt. Det finns några projekt som behöver finansiering. Inom ERUF har det beviljats fyra projekt, totalt nästan 2 miljoner euro. Insatserna omfattar hela spannet från uppstart och omstart till utveckling och förändring.
Inom EES är det nio projekt totalt, varav fyra syftar till att främja sysselsättning och fem till kompetenshöjning. Projekten inom sysselsättning riktar sig särskilt till utsatta grupper såsom ungdomar, personer med funktionsnedsättning samt långtidsarbetslösa. Vällovliga ändamål, givetvis.

Herr talman! Jag tänkte fortsätta på den debatt som fördes här i måndags gällande intäktssidan. Det är kanske den mest intressanta delen av detta ändringsförslag.

Om vi delar upp mitt resonemang i två delar så tar vi först avräkningen, den del av våra intäkter som grundar sig mest på hur situationen utvecklas i landet som helhet, där momsbeskattningen är en stor del av den intäkt som vi får, 0,47 %. Landskapsregeringen föreslår här ett tillägg som gäller slutregleringen av avräkningen för året 2025. Jag hoppas att det kommer att bli begripligt som en helhet, men det är rätt komplicerat med förskott, tilläggsförskott och slutregleringar.

Tillägget på 4,77 miljoner euro är en verklig intäkt, såtillvida att när vi får dessa pengar, med anledning av Ålandsdelegationens beslut, kommer vi att få behålla dem. De tillfaller Åland. Nu har man slutfört beskattningen för år 2025. Dessa pengar kommer att komma till oss och stanna hos oss. De övriga intäkterna som vi kommer att prata om är fortfarande prognoser. Det är förstås glädjande att landet som helhet har gått något bättre under året 2025, vilket ger oss tilläggsintäkter.

Det som inte framgår av detta budgetförslag, men som framgår av Ålandsdelegationens beslut om åren 2025 och 2026, är att Ålandsdelegationen samtidigt fattade beslut om ett utökat förskott för året 2027 gällande avräkningen. Det är fortfarande en prognos, men Ålandsdelegationen, med grund i finansministeriets beräkningar, räknar med att landet ska gå något bättre än tidigare prognostiserat, vilket ledde till beslutet om att utöka förskottet för år 2027. Det kommer att komma med som förslag i grundbudgeten för år 2027, där man höjer förskottet med ungefär 5 miljoner euro. Det är också ett tecken på att landet går något bättre.

Dessa pengar är fortfarande en prognos. Ingen vet idag hur verksamhetsåret 2027 kommer att utvecklas, men det är ett tecken på att ekonomin snurrar något bättre, i varje fall.

Så till den andra, och kanske ännu mer intressanta delen, är intäktsposten skatteavräkningen. Den kopplar ihop med på Åland genererade skatter såsom förvärvsinkomstskatter, kapitalskatter och samfundsskatter samt vissa andra skatter. När vi har studerat intäktskurvorna utifrån prognoser och hur vi ser på framtiden, har vi sett att kurvan för intäkter när det gäller skatteavräkningen är betydligt brantare i positiv riktning än vad avräkningen är. Den åländska ekonomin snurrar bättre än den finska. Det ekonomiska systemet fungerar bra för oss, åtminstone just nu.

I detta förslag har Ålandsdelegationen beslutat att vi ska få ett tilläggsförskott för året 2026, alltså för detta år. När vi lade vår budget, diskuterade vi i finans- och näringsutskottet utifrån landskapsregeringens graf på den förväntade intäktsbilden. Det kunde alla se att skatteavräkningen förmodligen kommer att bli högre än den prognosticerade för år 2026. Nu ser vi ett tecken på att finansministeriet, Finlands regering och Ålandsdelegationen tycker likadant som vi tyckte då. Nu föreslås ett tillägg på förskottet för detta år om 9 miljoner och 80 000 euro. Vackert så! Det kommer att betalas ut till vårt konto. Det är en del av förskottet, men det är fortfarande en prognos. Ingen vet med säkerhet hur det här året kommer att genomföras som helhet. Det kan hända att vi i slutregleringen kanske måste betala tillbaka något, men jag tror mer på den motsatta situationen, att vi kanske får något mer ytterligare. Annars skulle det i grafen över intäktskurvan, för åren nu för några år tillbaka till något år framöver, bli ett hack nedåt för 2026. Det ser vi inte framför oss.

Tillbaka till vårbudgeten som vi lämnade till lagtinget i våras. För att göra det lite mer komplicerat nämnde vi i dokumentet att förutom den prognos för skatteavräkningen som låg officiellt via finansministeriet till Ålandsdelegationen, räknade vi med en möjlig tilläggsintäkt om så mycket som 38 miljoner euro för året 2025.

Det fungerar så att när slutregleringen kommer för ett år, i det här fallet för år 2025, fastställs beskattningen under andra halvåret 2026 och det blir ett utfall i Ålands budget år 2027, alltså två år efter det år då pengarna genererades. Det gör det förstås inte lättare att hålla reda på kopplingen till verksamhet och utfall i vår budget.

Den prognosen som jag nämnde, ett tillskott på 38 miljoner euro, har nu skrivits ner en del. Den har skrivits ner från totalt 149 miljoner euro på skatteavräkningen som helhet till 137 miljoner. Prognosen har alltså sänkts med nästan 12 miljoner euro. Det betyder att gällande skatteavräkningar, även om vi har en höjning av prognosen med 9 miljoner euro för 2026, är det en tillbakagång i prognosen för året 2025, som är 3 miljoner sämre. För skatteavräkningen har vi ett glapp på -3 miljoner.

Prognoser kommer och går, lite upp och ner, och det här visar hur svårt det är att göra en exakt bedömning av utfallet. Men vi arbetar hela tiden för att bli bättre på detta område, för att skapa en så god bild som möjligt. Vi informerar lagtinget genast när det händer saker.

Sammantaget vad gäller skatteavräkningen ser vi en något bättre prognos för 2026, men en något sämre prognos för 2025. Därmed tar de ut varandra vad gäller skatteavräkningen.

Nu när det blir tilläggsförskott för år 2026, som föreslås här, så kommer vi att få dessa pengar utbetalda till vårt konto när som helst. Det är vackert så.

Det här är en diskussion som jag gärna för mera i utskottet och förstås här i salen också. Det är en väldigt viktig fråga för att bedöma framtidens möjligheter att finansiera välfärden på Åland. Det är viktigt att vi gör en så bra analys som möjligt av intäktskurvan och de intäkter vi har sett.

Det gäller att inte anpassa budgeten utifrån topparna eller dalarna, utan att hitta en lagom nivå där mittemellan. Jag tror att landskapsregeringen har hittat en ganska lagom nivå. Tack, herr talman!

Tack, talman!

Tack finansministern, det var en bra redogörelse gällande intäktssidan. Det är ju en intäkt som kan liknas vid en berg-och-dalbana, men det är bra. Tack också för att finansutskottet får vara en del av den här diskussionen. Det är viktigt, och precis som måndagens plenum bevisar, är det viktigt att även titta på det finanspolitiska ramverket och se vad som kan justeras för att göra det ännu bättre.

Det som oroar mig är kostnadstaket och det oroar också finansministern. Budgeteringsmarginal i princip är borta. Vi har knappt fyra månader kvar till årsskiftet. Vi för ett resonemang i finans- och näringsutskottet i samband med vårbudgeten. Hur ser finansministern på kostnadstaket och budgeteringsmarginalen just nu?

Herr talman!

Det framgår tydligt av delårsrapporten att landskapsregeringen öppet och ärligt medger att kostnadstaket är under stor press. Det finns förklaringar till detta. En delorsak är den store ledaren i väst, president Trump. Bränslepriserna är betydligt högre, och jag tror att alla har noterat att ÅHS har bekymmer med att hålla sina ramar. Även när det gäller det kommande året ser vi problem med detta.

Vi har även andra verksamheter som har svårigheter att hålla sina ramar. Det bekymrar mig förstås att vi ska göra budgetar som så väl som möjligt överensstämmer med den verkliga verksamheten, och jag tycker att vi har hittat en ganska bra modell för det. Men vi måste erkänna att kostnadstaken är under press, och det arbetar vi med hela tiden.

Tack, talman!

Det är ju det där magiska ordet "prioritera" som gäller det sista kvartalet också. Det var väl det som näringsutskottet var inne på.

Det känns som att många reformer har slagit rot och har inte börjat ge frukt av det som landskapsregeringen arbetar med. Samtidigt finns det ingen kostnad som är för liten för att inte räknas, så att säga. Varenda cent kommer att räknas det sista kvartalet, och det skulle vara synd om vi tvingas höja kostnadstaket. På något sätt känns det som ett litet misslyckande. Vi har ändå haft så pass bra fart från början.

Jag hoppas att den budgetmarginalen som är kvar, några hundratusen, kommer att räcka. Eller att landskapsregeringen kommer att kunna prioritera så att kostnadstaket inte behöver höjas.

Herr talman!

Det är också min målsättning. Men bara en detalj som visar hur den här diskussionen om kostnadstak och budgeteringsmarginal ser ut. Vi har vissa verksamheter där jag skulle kunna lämna förslag på kostnadsminskningar, vilket skulle göra att alla utgifter kan täckas. Men verksamheterna är medvetna om att de har ett ramanslag och en möjlighet till anslagskredit, och om de sparar pengar i år så kan de behålla en del av det till nästa år för att underlätta övergången när de ska effektivisera.

Att ta pengarna av dem som de har planerat för övergången, ger dock inte rätt signal till dem. Då tar man pengarna som de har lyckats spara. Det finns många aspekter att väga mot varandra.

Tack, herr talman!

Det här är en ändringsbudget som vi diskuterar nu. Samtidigt har ÅHS varit på tapeten ganska intensivt den senaste tiden. Vi har också fått medieuppgifter om att regeringen planerar att ge mer pengar till ÅHS.

Fanns det aldrig någon anledning, som finansministern bedömer det, att föra något slags resonemang om ÅHS eller hantera någon av de frågorna i den här ändringsbudgeten?

Herr talman!

Det är förstås en intressant fråga. Jag kan förstå att det har funnits ett intresse att prata om detta just nu, men det som nu ventileras i offentligheten gäller planerade verksamheter för nästa år. I huvudsak är det detta som landskapsregeringen arbetar med. Därför skulle det kanske inte vara helt korrekt att diskutera i en ändringsbudget för 2026 verksamhetsförutsättningarna för sjukvården år 2027.

Jag har dock noterat att landskapsregeringen är delaktig i diskussionerna med ÅHS och är aktivt involverad i beredningen, via ansvarig minister och vi andra också.

Det skulle ha varit intressant att ta del av ett resonemang även i denna ändringsbudget. Jag förstår att man skjuter upp diskussionen till huvudbudgeten för 2027. Som en del av förberedelserna inför detta vore det intressant för många av oss i salen att få ta del av landskapsregeringens utvärdering av de inbesparingsåtgärder som vidtas vid ÅHS, samt hur väl dessa åtgärder slår ut och vilka inbesparingar de innebär.

Med tanke på den pågående diskussionen i samhället är det viktigt att vi i denna sal kan föra en heltäckande diskussion om saken när tillfället kommer.

Herr talman!

Det står förstås lagtinget fritt att diskutera frågan. Givetvis kommer ÅHS, den självklart stora budgetposten, att finnas med i grundbudgeten.

Sedan har vi också en styrelse som arbetar med frågan, och sedan en tid tillbaka är oppositionen delaktig i det arbetet också. Jag hoppas att informationen når fram på det sätt som var tänkt. Men jag tror att det är bättre att man tar upp den frågan i god ordning i samband med grundbudgeten, istället för att göra en ändringsbudget som är ganska försiktig.

Jag hade inte haft någon anledning att föreslå något annat penningmässigt för det här året, i varje fall inte i det här skedet.

Talman!

Tack ministern för presentationen. Det som jag hade förväntat mig, och som många andra med mig, är att samtycke för havsbaserad vindkraft skulle finnas med i den här ändringsbudgeten.

Jag citerar Nya Åland från 12 september: "Vi har vissa förankringsåtgärder som vi ska vidta. Det finns en enighet i landskapsregeringen och majoritetsblocket om att lämna ett förslag i höst, säger finansministern."

Kan man då få ett förtydligande kring dessa förankringsåtgärder?

Kan vi förvänta oss att detta finns med i Ålandsbudgeten som kommer här i slutet av oktober?

Herr talman!

Jag tycker att tidningen citerade mig väl. Jag uppfattar att det är majoritetsblockets överenskommelse att man har för avsikt att föra frågan om samtycke till behandling i lagtinget. Landskapsregeringen bedömer att det fortfarande finns ett förankringsarbete att göra. I första hand är det en tanke att de kommuner som berörs av denna fråga ska ingå i de samtal som ska föras innan vi är redo att lämna ett officiellt förslag till lagtinget för diskussion.

Talman!

Jag tror att det är ett klokt resonemang från landskapsregeringens sida att ytterligare förankra detta ute i kommunerna.

Samtidigt ställer jag mig kanske lite frågande till om den här enigheten verkligen finns inom landskapsregeringen och hos regeringsblocket. Det är inte riktigt det som viskas i korridorerna. Det är en sak vad man säger här, men kanske en annan sak vad man tycker bakom stängda dörrar.

För många ålänningar är det här en väldigt stor fråga, och därför är det nog bra om det faktiskt kan komma med i budgeten här i oktober, om landskapsregeringen avser att gå vidare med de här planerna.

Ja, här har vi möjligheten att prata öppet, och jag lyssnar gärna på det som sägs. Jag kommer självklart att engagera mig i lagtingets beslut.

I den här frågan, precis som i alla andra, förs diskussioner i korridorerna och bakom stängda dörrar, vilket förstås är viktigt i sig. Men så småningom räknar jag med att alla kan få tala med klar röst och uttrycka sina åsikter i denna fråga.

Landskapsregeringen har enats om detta, precis som jag nämnde tidigare, och det som står beskrivet i artikeln.

Jag har en fråga till finansministern angående kreditförlusterna för Finnvera, som nämns på finansiella poster på sidan 9.

Behovet av pengar har blivit mycket större än de budgeterade medlen. Vad ligger bakom den kraftiga ökningen av kreditförluster? Är det något enstaka fall, eller ser landskapsregeringen och Finnvera en försämrad situation hos de åländska företagen?

Är det något som finansministern kan redogöra för närmare?

Herr talman!

Nej, dessvärre har jag inte detaljerad information, utan jag har bara blivit uppmärksammad på att behovet finns. Jag ska inte säga för mycket om den kopplingen, men dessa behov dyker ibland upp.

Det som ändå tål att sägas, och som kanske borde ha nämnts i min presentation, är att även om skatteavräkningen utvecklas mycket positivt – sannolikt på grund av att vi har ett antal stora företag som genererar betydande skatteintäkter – så finns det en bister verklighet där ute. Många företagare kämpar varje dag för att nå ett resultat som är svart i resultaträkningen.

Talman!

Tack för informationen. Det här är något som utskottet åtminstone kan diskutera med finansministern, som kan kolla upp det.

På samma sida kan vi även läsa att landskapet får 350 000 euro mer i ränteintäkter på placeringar och betalningskonton. Bra jobbat! Det är viktigt att man placerar de här pengarna.

Vi fick höra av finansministern att det nu kommer pengar från riket. Då är min fråga: Hur tänker landskapsregeringen förvalta dessa pengar från de åländska, välfungerande och etablerade företagen? Kan finansministern berätta lite om hur mycket likvida medel vi har som är placerade? Har man någon plan för hur man ska hantera ränteintäkterna framöver? Finns det några fonderingstankar, eller ska de rakt in i budgeten och brännas upp?

Herr talman!

Om det inte har märkts, vill jag gärna upplysa ledamoten om att landskapsregeringen inte har någon avsikt att låta pengarna brinna upp. Vi försöker istället värna om att nå ett så gott resultat som möjligt i resultaträkningen, med beaktande av det välfärdsbehov som finns där ute.

Nej, landskapsregeringen och dess likviditetshantering följer ett system. Om vi ser att det finns likvida medel som inte behövs inom en snar framtid, placerar vi dem. Vi binder upp pengarna så att vi får lite ränta på dem. Detta skedde faktiskt med den summa pengar som fördes över till Kraftnät Åland, också från det att PAF, utifrån lagtingets beslut, förde över dem till vår likviditet. Det fanns tid att ha pengarna placerade ett litet tag, innan Kraftnät Åland var klar (… taltiden slut).

Tack, talman!

Jag lyssnade på finansministern. Han talade om extra intäkter och att Finlands ekonomi går bra. Ålands ekonomi går också bra, och vi har tidigare haft diskussioner om vad ett normalår innebär.

Det är egentligen väldigt svårt att uppskatta ett normalår utan att ta hänsyn till de extraordinära intäkterna. Men när är dessa extra intäkter egentligen bara en del av hur vårt ekonomiska system fungerar?

Ministern sade att vi inte ska prata om offentliga neddragningar just nu. Men jag tror att det är ganska svårt att undvika det, särskilt när man lyssnar på debatten och läser lokal media om vad som händer.

Det låter som att vi får in ganska mycket extra pengar, men samtidigt säger man att vi ska skära ner kraftigt på vården, skolan och våra kärnverksamheter. Var går egentligen gränsen när vi behöver börja fundera på om vi ska omprioritera budgetramarna?

Herr talman!

Det är en självklar och ganska naturlig diskussion som behöver föras. Det råder inget tvivel om det. Jag tror dock att en delorsak till varför de flesta västländer är rätt skuldsatta är att det egentligen är olämpligt att spara när man går in i en lågkonjunktur, eftersom det hämmar tillväxten i den situationen.

När man sedan försöker göra något för att förbättra läget, svänger det ofta tillbaka till högkonjunktur igen och intäkterna ökar. Då blir det svårt att hantera kostnadssidan av de åtgärder som vidtagits. Man ser att det är en pågående process, särskilt när det gäller att hitta den balansgång som jag försökte beskriva tidigare, mellan dalar och pucklar.

Jag tror att jag kommer att ta upp frågan i min andra replik om jag får möjligheten. Men det här är en diskussion som lagtinget och landskapsregeringen bör föra nu under höstens budgetarbete. Jag har vissa planer för hur vi ska organisera det.

Tack, talman!

Jag förstår att det handlar om Keynes teori och hur man ska stöda de cykliska aspekterna. Det fungerar kanske inte helt och hållet i dagens värld, och vi ska inte gå in i ekonomisk teori och debattera det.

Oavsett hela den biten om hur man ska prioritera, så är det bra att vi diskuterar dessa frågor. Jag tror att det är helt nödvändigt, särskilt när vi ser hur våra kärnverksamheter nu kommer att skäras ner ordentligt på grund av de budgetramar vi har. Det handlar om prioriteringar.

Även om det handlar om en liten prioritering, så kommer jag att ta upp det här i ett anförande om en stund. Det finns prioriteringar som kan göras i den här budgeten. Man har föreslagit att en tjänsteman ska flyttas till en annan plats istället för att helt enkelt sluta. Man undrar vad orsaken till detta är. Varför kan vi inte utnyttja den här chansen att minska antalet tjänstemän med åtminstone en? Varför har man inte gjort det valet?

Herr talman!

Även fast det kom en annan frågan så väljer jag att återgå till de tidigare spörsmålen.

För det första om ÅHS. Ja, det finns ett resultatförbättringskrav på ÅHS, och som det har noterats har landskapsregeringen valt att ge löftet att vi avser att halvera det resultatförbättringskrav som har satts på ÅHS. Nu får vi se om lagtinget omfattar detta. Om vi inte kan prioritera med något annat, men vi tar den diskussionen sen.

Gällande ekonomin i stort och de frågor som ska föras, så i grundbudgeten avser jag att få med texten om att vi efter budgetbehandlingen ska bilda en parlamentarisk kommitté. Denna kommitté ska fundera på dessa frågor, där vi ska fördjupa oss i intäktsprognoserna framöver och förhoppningsvis ge utlåtande (… taltiden slut).

Talman!

Tack till ledamoten Ekström för bytet av taltur. Det är förvisso viktigt det vi gör i denna sal, men det finns också andra viktiga saker som ständigt pockar på vår uppmärksamhet. Tack för det!

Talman! Detta är en av de mer kompakta ändringsbudgetarna som har levererats till lagtinget. Det är inte många ord och inte många siffror, men det är nog en del politik. Jag tänkte gå igenom förändringsförslagen i den ordning som de redogörs för i sifferstaten.

För det första välkomnar vi att jämställdhetsområdet koncentreras till social- och miljöavdelningen. Vi har också tidigare lagt liknande förslag, det vill säga att arbetet skulle samlas, fokuseras och koncentreras. Det är bra och rimligt med tanke på det stålbad som de andra politikområdena utsätts för.

Det näst intressantaste budgetmomentet handlar nog om samtycke till en fiberoptisk sjökabel mellan Finland och Sverige. Det ska allmänt sägas att kablar är en positiv indikator på att konjunkturen ljusnar. Men det kan också vara så att en kabels dragning i sig själv bottnar i skärpta säkerhetspolitiska realiteter. Vi säger varken bu eller bä, men vi välkomnar att utskottet går till botten med kabeln.

Den absolut intressantaste posten är att Åland får en engångsintäkt på nästan 14 miljoner euro. Det börjar nästan bli lite av en folksport att se vår finansminister så bekymrad och beklämd ut som möjligt när man berättar om de extra miljonerna som rullar in, och de brasklappar som är behäftade med dessa. Engångsintäkter förändrar inte i grunden behovet av att anpassa landskapets ekonomi. Men det är nog anmärkningsvärt hur bra ett fåtal åländska företag går och hur mycket det påverkar den offentliga ekonomin på Åland.

Vi moderater har lagt in en budgetmotion som en tankeställare. Av dessa 13,8 miljoner oväntade intäkter borde vi i princip kunna fondera åtminstone 1 miljon för framtiden, för att kratta manegen för framtidens tillväxt på Åland. Det är också en helt rimlig tanke, beaktat det som står i regeringens tillväxtmeddelande, som vi hade förmånen att debattera för några veckor sedan.

Fru talman! Vi ska förstås också minnas varifrån de här pengarna kommer. De kommer från företagares ansträngningar. Det vore rimligt att en del av dessa medel används för att stärka företagsklimatet, göra skattegränsen osynlig och investera bort kostnader eller vidta andra åtgärder som skapar ett Åland för hoppfulla och som kan muntra upp det bistra företagsklimatet, som finansministern beskrev i sitt inledningsanförande. Tack för ordet!

Herr talman!

Man får verkligen vara glad över varje framgång ett åländskt företag har, och det är anmärkningsvärt vilka framgångar vissa företag har just nu.

Själv försöker jag lägga örat mot marken genom att prata med kända ålänningar som bedriver företagsverksamhet. Tillsammans med en representant för ett bolag har vi suttit och tittat på företagets resultatutveckling de senaste 20 åren.

Där ser man att vissa år har det gått med minus, alltså att resultaträkningen visar ett negativt resultat. Vissa år har det gått väldigt bra, och under de senaste åren har det gått riktigt lysande bra.

Det man ska lära sig av detta är att det som är lysande just nu kan bli ett minusresultat för vilken verksamhet som helst ett annat år. Vi kan inte fokusera på att bygga upp en långsiktig verksamhet, på samma sätt som Finland gjorde med Nokia.

Talman!

När man går till botten med frågan och studerar hur de åländska företagen går, så är det mycket riktigt har vi en handfull företag som går extremt bra på Åland. När man börjar analysera varför, hittar man orsakssamband i globala trender som tullkrig, oljepriser, EU-regleringar och den här typen av omständigheter.

Samtidigt finns det en annan verklighet som existerar parallellt med den. Det handlar om de andra företagarna. Många medelstora företag kämpar med att ta klivet utanför Åland och frodas inte riktigt i det företagsklimat som råder just nu. Det finns skäl att ägna dessa företag en tanke i det fortsatta arbetet.

Herr talman!

Det finns det sannerligen och det är något som bör uppmärksammas.

Jag ska inte gå in mer på den föreslagna metoden i motionen, men för min del känns det rimligt att höga skatteintäkter från företagssektorn kan leda till att man vidtar tillväxtåtgärder. Dessa åtgärder kan ytterligare sätta fart på hjulen och generera skatteintäkter i framtiden.

Talman!

Till den delen tycks viss samstämmighet råda.

Tack, talman!

Jag var också lite nyfiken på fonderingen av pengar. Egentligen vill jag bara fråga: varför bara 1 miljon? Det är ju inte jättemycket att fondera över när man ska vidta tillväxtåtgärder. Jag tycker att om man nu ska diskutera frågan, så borde det också handla om utveckling i samhället. Om vi ska börja fondera, så den bredare bilden av tillväxt, som vi har diskuterat i finans- och näringsutskottet, kunde det ligga till grund för den här eventuella fonden.

Vi har ju sett i många fall att det är ganska svårt att använda pengar till företag. Att dela ut bidrag är inte så lätt med det regelverk som finns. Har Moderaterna tänkt djupare på den frågan?

Talman!

Det var en riktigt bra fråga. Vi har funderat faktiskt på den förstnämnda som ledamoten lyfte: Varför bara 1 miljon? De facto har vi kunnat konstatera att vi har haft osedvanligt höga engångsintäkter, och dessa har kommit några tillfällen. Men vi kan inte lita på att de fortsätter i all framtid. Vi ser att nu kommer de, och då skulle det vara rimligt att använda en del av dessa intäkter för framtiden.

Vi har också vägt in det resonemang som finansministern var inne på i sitt anförande: Hur ser utvecklingen av den offentliga ekonomins intäktssida ut i övrigt? Där finns det osäkerhet, och med beaktande av alla dessa osäkerheter tycker vi att det skulle vara rimligt att använda 1 miljon för att köpa en stor kratta och kratta manegen för Ålands företags tillväxt.

Det som just krattande som är problemet. Det har inte varit helt lätt att komma underfund med hur man ska kratta. Det hjälper inte att man har en miljon och säger att nu ska vi lösa skattegränsproblematiken. Det har visat sig vara mycket, mycket krångligare än så.

Det handlar om juridik på hög nivå. De datasystem som har prövats för att hitta en lösning verkar inte riktigt fungera. Det är inte så enkelt.

Därför lyfter jag fram frågan om en bredare syn på tillväxt och utveckling. Åtgärder som kanske gynnar befolkningen på ett bredare plan borde också betraktas som tillväxt.

Talman!

Givet att vår vision är att det ska vara så enkelt och roligt som möjligt att vara företagare på Åland, så ser vi att 1 miljon skapar möjligheter. 1 miljon skapar möjligheter och 2 miljoner, om det kommer flera engångsintäkter, skapar också möjligheter – möjligheter att förenkla skattegränsen, möjligheter att göra producentansvar smidigt och möjligheter att investera för att ytterligare sänka elavgifterna lite.

Lite el, vatten och avlopp är faktorer som vi många gånger har konstaterat har betydelse för våra företagare. Vi har också möjligheter att stärka innovationsklimatet på Åland. Grit:lab har varit en alldeles fantastisk satsning som har gjorts med åländska miljoner och som genererar både kompetens, kunnande och arbetskraft.

Låt oss tänka positivt, ledamoten Fellman, på allt vad vi kan göra med 1 miljon!

Herr talman!

Tack, ledamoten Valve, för ett bra anförande. Jag blir lite fundersam kring den här miljonen i fondering. För mig handlar en fonderingen om att miljonen ligger kvar på bankkontot som tidigare, men att den nu sätts på ett speciellt konto i balansräkningen för att senare lyftas tillbaka för specifika ändamål. I mångt och mycket är detta en sedvanlig transaktionshändelse när man gör en budget. Det handlar om prioritering. Att man fonderar betyder inte automatiskt att pengarna kommer att användas till något specifikt. Kommentarer runt det?

Talman!

Vi har funderat en del på detta när vi skrev vår budgetmotion. Grundbudskapet är att vi bör lägga undan 1 miljon för framtiden. Denna miljon är avsedd som ett boägg för att stärka tillväxten på Åland.

Vi har avsiktligt avstått från att specificera exakt hur det budgettekniskt skulle se ut, liksom vi har avstått från att dela upp de 13,8 miljoner specifikt. Detta beslut fattades efter samråd med lagtingets tjänstemän.

Därför finns det här en uppmaning. När det kommer engångsintäkter nästa gång, oavsett om det handlar om en ändringsbudget eller en ordinarie budget, så bör vi väga in den mycket kraftfulla tillväxtpolitik som detta landskap har beslutat om.

Tillväxtpolitik är vi alla överens om att är otroligt viktigt.

Utan att vara emot detta så ser jag fara som kan uppstå. Nästa gång det kommer goda skatteintäkter - vilket är positivt, vi kan kalla dem för lite extra pengar som vi inte var beredda på - så kanske man vill fondera lite för barnomsorg till exempel eller för något annat, och det kan också leda till att vi öppnar en Pandoras ask.

Såtillvida ser jag en logisk följdriktighet. Jag minns vår debatt här i salen om utsläppsrätterna, vi moderater tog en väldigt tydlig ställning. När utsläppsrätterna ska användas så då ska de gå till företagens omställning, de ska gå till de företag som smutsar ner mest och hjälpa dem att smutsa ner mindre.

Det finns en liknande logik i det här förslaget också. Det vill säga att vi ska använda de intäkter som kommer från Ålands framgångsrika företagare för att skapa ännu mer framgång på Åland.

Tack, herr talman!

Lagting och åhörare! Städarbudgeten är numera borttagen. Det innebar att den här höstens ändringsbudget i allt högre grad ska motsvara det kommande bokslutet. Det ställer förstås lite andra krav på höstbudgeten. Även om jag tror att ingen direkt saknar städarbudgeten så kommer man inte ifrån att just denna budget, alltså städarbudgeten, fångar upp sådant som annars försvinner och syns först i bokslutet. Gott så. Men vi vet att bokslutet diskuteras en bra bit in på året därpå, i april i bästa fall och maj normalt, och sedan klubbas det någon gång under hösten.

Just den här ändringsbudgeten är kanske en av de mera icke spännande budgetarna någonsin. Det är ingen dum sak. Det är riktigt bra. Förändringsbudgetar eller tidigare tilläggsbudgetar brukar för allmänheten innebära ökade kostnader, men den här ändringsbudgeten består mestadels av ökade skatteintäkter. Det är bra. Mycket bra.

Enligt ändringsbudgeten finns det ett överskott på 67 miljoner. Från det ska vi skala bort de 40 miljoner som lyftes extra fram från PAF för att ges vidare till Kraftnät Åland och kapitalisering där. Sedan har vi lite försäljningsvinst av färjor, om jag minns rätt, 3,5 miljoner. Om vi rensar bort de extra pengarna har vi ett överskott som handlar om ungefär 24 miljoner. När så vi ett sådant överskott senast? Det är väldigt länge sedan, så det är bra.

En liten konklusion kan man göra när man läser budgeten: kostnaderna stiger, de har stigit under åren men har räddats av skatteintäkter. Tyvärr, om man säger så, kanske man inte riktigt fullt ut följer det finanspolitiska ramverket. Nya kostnader ska i regel finansieras genom motsvarande kostnadsminskningar, vilket man kanske inte alltid har gjort, enligt mig. Extra intäkter ska inte medföra högre kostnader än sådana som är opåverkbara och beror på externa faktorer, typ bunkerpris, krig, pandemier och så vidare. De där ska man kunna använda budgeteringsmarginalen för. Så var det tänkt.

Centern var drivande bakom det finanspolitiska ramverket. När vi införde ramverket förstod vi alla att det kommer att ta ett tag innan systemet fungerar optimalt. Man kommer att behöva göra justeringar i ramverket. Man behöver göra justeringar i andra lagar och regelverk när man märker att det inte är optimalt. Men framförallt behöver politiken hitta metoder och nivåer så att det fungerar på bästa sätt.

Från Centern stöder vi absolut ambitionen med den återhållsamhet som gäller, vilket i praktiken innebär att årsverken ska minska och att det är tuffa ramar på politikområdena. Det är ett arbete som är igångsatt och som måste fortsätta. Det är nu en lite motsägelsefull verklighet där kostnadstaket riskerar att spräckas. Det var bara några hundratusen kvar av budgeteringsmarginalen. Kostnadstaket riskerar att spräckas samtidigt som överskottsmålet är helt görbart. Det kommer att bli ett fantastiskt resultat i år.

Vi vet inte hur skatteintäkterna ser ut framöver. Om vi tar det som finansministern nämnde, så är det tydliga signaler från riket på att det sker en återhämtning, vilket gynnar oss, via 0,47.

Vi vet också att det kommer en ökad lotteriskatt nästa år, delvis i alla fall. Som konstaterats finns det ett antal företag som går lysande just nu. Hur företagen på Åland går framöver, det vet vi inte, men det här ger landskapet en möjlighet att stabilisera finanserna och så småningom bygga en buffert. För det kommer svackor i ekonomin, även fast man kanske inte tror det här och nu. Sådana svackor kommer alltid.

Vi är också inne i ett brytningsläge på det viset att vi diskuterar nu ändringsbudgeten för 2026, innevarande år, samtidigt som det pågår ett budgetarbete för 2027. Vi ser som sagt att budgeteringsmarginalen för det här året är närmast förbrukad. I betänkandet som finans- och näringsutskottet gjorde i samband med första ändringsbudgeten varnade vi för att kostnadstaket kan behöva ses över. När man jämför ändringsbudgeten som vi har nu med halvårsbokslutet får jag inte riktigt siffrorna att stämma där. Det finns en diskrepans mellan kostnadstaket i dessa två dokument. Det får utskottet titta på. Det kan vara en enkel förklaring att de är gjorda vid två olika tillfällen, och att det fanns två olika verkligheter. Men utskottet behöver kika på det här. Halvårsbokslut ger sken av ett högre tryck på kostnadstaket än ändringsbudgeten.

Nu kommer jag in på nästa år. Jag ber om ursäkt för det. Men vi ser att kostnadstaket för nästa år är utsatt, och vi undrar om kostnaderna verkligen kommer att räcka till. Vi ser verksamheter som ÅHS som tvingas lägga fram sparförslag som känns framstressade och som kan påverka vården negativt. Vi ser också att utbildningsplatser kanske kan vara hotade, samtidigt som arbetslösheten på Åland inte är högre än om vi jämför med omvärlden, men den är hög när vi jämför med hur det sett ut på Åland tidigare.

Utgående från det här behöver vi reagera, diskutera och fundera. Behöver man justera kostnadstaket för nästa år? Vi säger inte att man ska göra det, men man behöver ta den diskussionen. Vi känner en djup oro för att sjuka kan drabbas, och vi känner en oro för att studieplatser inte räcker till. Det handlar inte bara om att skatteintäkterna ökar. Ramverket är ganska tydligt: temporära intäktsökningar ska inte betyda att man öppnar kranarna fullt ut och låter kostnaderna skena iväg. Men frågan vi måste ställa oss är: är intäktsökningarna, skatteinkomsterna, temporära eller mer långsiktiga? Det är jättesvårt att svara på.

Men lotteriskatten, som jag nämnde, och situationen i riket samt våra företag som går bra, så just nu ser det just ut.

Vi ser fortsatt behov av hårda prioriteringar. Vi ser behov av att ompröva nivån på kostnadstaken för kommande år. Jag säger inte man ska öka det, men man måste kika på det. Det är inte heller bra om man går in för besparingar som inte visar sig fungera, och där man kanske måste backa. Det är inte bra för verksamheterna eller för landskapet Åland.

Det vi ser här är att när vi sätter sparkrav på verksamheter så finns det en orsak. Men sparkraven måste vara hållbara, hanterbara och realistiska. Det som vi märker nu, som jag tror att många av oss kanske inte riktigt har förstått, är att när verksamheter ska spara måste man ställa om och utveckla verksamheterna. Det här gör man inte snabbt. Det tar längre tid än många av oss kunde tänka sig.

Centern stöder ändringsbudgeten. Tack, mina vänner!

Tack, fru talman!

När jag lyssnar på ledamoten diskutera pengarna, likviditeten och ekonomin, så det är nog bra att vi börjar fundera på vad dessa besparingsåtgärder leder till och hur de påverkar det åländska samhället.

Vi ser ju att det förefaller som om allt ligger kvar som det är nu, och att det kommer att drabba vården och skolan relativt hårt. Jag är i alla fall glad att man öppnar upp för diskussionen om hur vi ska hantera de normala åren. Var går gränsen för hur mycket pengar vi måste ha på kontot, helt enkelt?

Vi ska komma ihåg att likviditeten som landskapet har är en del av landskapets samlade likviditet. Vi har också 40 miljoner i pensionsfonden och vi har PAF-kassan, där vi har en likviditetsreserv. Att få en balans mellan intäkter och utgifter på sikt är viktigt. Men om vi nu får väldigt stora intäkter, kanske vi behöver se över detta.

Det är bra att man öppnar upp för diskussionen, och jag är glad att höra det.

När vi diskuterar landskapets ekonomi, pensionsfonder och eventuellt papperspengar för separata bolag eller olika former av bolag, är det viktigt att förstå att Pensionsfondens kapitalisering innebär att de har utgifter i framtiden som ska finansieras.

Det vi ser i år är att budgeteringsmarginalen i princip har använts fullt ut. Då måste vi ställa oss frågan: Är budgeteringsmarginalen för liten, har den använts fel, eller var kostnadstaket för lågt satt? Det är en diskussion vi måste ha.

Jag säger inte att det har varit fel på något sätt, men vi diskuterar nu ekonomin över flera år, så det gäller att vara så träffsäker som möjligt. Här har vi alla ett arbete att göra. Systemet är nytt, och jag är jätteglad att det har kommit igång så bra.

Tack, fru talman!

Jag håller med om att det är bra att vi har ett mer strukturerat sätt att hantera vår ekonomi på. När vi ser på de aspekter som går bra i våra egna företag, som ledamoten nämnde, får vi väl se hur det går för PAF framöver. Hittills har de varje år levererat nya rekordresultat.
Det börjar ifrågasättas om det kommer att bli sämre tider, men det kommer säkert att hända någon gång.

Poängen är att vi har intäkter. Vi har utgifter och intäkter, och vi kan inte helt bortse från dessa intäkter. Precis som ledamoten påpekar när vi pratar om kostnadstak, så ska det finnas en balans mellan offentliga utgifter och intäkter. Det är själva grundsyftet med kostnadstak och hela det finanspolitiska ramverket.

Missar vi att uppskatta intäkterna? Vi har haft flera år i rad som har varit extraordinära, där vi har haft mer intäkter än vi har räknat med. Då måste vi se över detta, absolut.

Det är vårt ansvar att se till att de grundläggande funktionerna fungerar. Vård, skola och omsorg brukar man ofta säga. Men vi får aldrig, aldrig någonsin lämna ramverk och riktlinjer utan att besparingskraven ska fortsätta. Våra avdelningar och myndigheter måste fortsätta att bli effektivare och utvecklas. Vi ser dock att det tar tid.

Jag passar på nu, eftersom ledamoten Höglund nämner studieplatser på gymnasiet, att informera om att jag idag har fattat ett dimensioneringsbeslut. Detta beslut syftar till att säkerställa att det finns tillräckligt med studieplatser för dem som går ut årskurs nio.

Ledamoten nämnde också att det pågår ett utvecklingsarbete inom många verksamheter, både inom landskapsregeringen och underliggande myndigheter. Jag ser att det pågår ett konstruktivt och bra utvecklingsarbete på gymnasiet.

Det jag ville få fram är att jag har tagit ett beslut om dimensionering som säkerställer antalet studerande. Jag har även skickat ut ett pressmeddelande och informerat gymnasiet, så att elever, vårdnadshavare, föräldrar och personal ska kunna slappna av.

Det vill man höra. Vi fick tidigare några signaler om att så är fallet, vilket är glädjande. Vi vet att det har funnits ett tryck på utbildningen, men nu har det löst sig. Det trycket kommer förstås att fortsätta. Vi kommer sannolikt att göra fler budgetar än den här.

Tack, talman!

Mycket är redan sagts, så jag ska försöka att inte dra ut på det här alltför länge.

Vi har en positiv ändringsbudget på bordet. Det är klart för alla att landskapet fortsatt lever gott på de framgångsrika åländska företagen, som betalar mycket bra skatt. Det är inte så många men det märks i landskapets budget.

Den här skatteavräkningen är den som ökar mest nu i förhållande till finansministerns första prognoser. Intressant nu är att vi har ungefär 4,8 miljoner från beskattning 2025, och ungefär 9 miljoner i förskott på beskattningen för 2026. Dessa extra drygt 14 miljoner gör att resultatet landar på hela 67 miljoner på sista raden.

Det som kanske behöver förklaras lite här, och som några har varit inne på, är att 40 miljoner av den här vinsten är landskapsregeringens förslag att sänka elöverföringskostnaderna. Rent tekniskt gjordes det så att man ökade intäkterna från PAF, vilket gav en intäkt i resultatet. Överföring till Kraftnät Åland var en kapitalisering, en investering ur landskapets synvinkel, och då blir det inte en direkt kostnad. Kostnadssidan blir noll, även om pengarna har gått ut.

Det här gör att det egentligen är 67 miljoner, men man får dra bort 40 för att få en rättvisande bild av överskottet. Nettot på 27 miljoner är ett bra resultat. Men man behöver komma ihåg den här effekten i redovisningen när man läser det här bokslutet.

I det här sammanhanget vill jag ändå påminna om vikten av att bygga en buffert. Vi har haft några år av negativt kassaflöde och några minusresultat. Vi skulle behöva samla i ladorna igen. Vi har stått lite på gränsen, som när man står i vestibulen till banken. Vi behöver börja bygga upp en buffert nu så att vi kan börja se framåt igen, även om vi nu verkar gå mot ett bra resultat det här året och är på rätt väg. Men det finns fortfarande lite kvar innan vi kan börja avvika från den sparsamma linje som har kännetecknat den här regeringen. När det finns ett reformutrymme, som finansministern brukar säga, så när buffertarna börja bli fyllda igen, då finns det möjlighet att titta framåt.

Man kan fråga sig varför vi måste ha en buffert. Det har finansministern varit inne på; plötsligt kan det komma en sänkning av prognoserna. Mycket av de här avräkningarna bygger på prognoser, och de kan gå lite åt båda hållen. Vi måste också komma ihåg att samfundsskatterna är en av de mest volatila intäkterna vi har. Den kan variera mycket. Just nu ligger vi på ett väldigt bra sätt med höga skatteavräkningar och samfundsskatt, medan det andra år kan vara betydligt lägre. Det beror helt på hur bolagen går och hur det går ute i samhället. Man behöver vara beredd på det här, och då är det bra att ha buffertar på kontot. Så det måste vi börja bygga igen.

Talman! Jag tycker att det finns två saker här som jag tänkte att vi ska titta på lite mer i utskottet. Det första är ERUF- och ESF-medel som nu föreslås öka. Det är inte så många kostnader som man gillar, men det antyder ändå att det finns fler aktiviteter på gång i samhället. Det verkar också som att det har att göra med entreprenörskap och ökad sysselsättning inom särskilt utsatta grupper. Jag tycker att det i viss mån är positiva kostnader. Här kunde vi förkovra oss lite i vad som är på gång.

Det begärs också ett samtycke om fiberkabeln. Det är ingen budgetpost just nu, men även här kunde finans- och näringsutskottet informera sig lite mer om grunderna i projekten. Tack!

Tack, talman!

Bästa lagting och övriga åhörare! Som många redan har konstaterat, så var det en ganska mager ändringsbudget och inte så mycket nya nyheter. Det mest intressanta som vi i Obunden Samling sitter och väntar på, och drömmer mardrömmar om, är förstås inte med, nämligen vindkraftsupphandlingen. Den kommer att lösa alla era ekonomiska problem, som ni tror, men det kommer att skapa ännu fler problem, som vi tror. Men den som väntar på något gott, heter det, så vi får vänta bara.

När det gäller denna ändringsbudget så har vi i Obunden Samling lämnat in en finansmotion. I korthet handlar den om, vilket vi har lyft fram flera gånger i vår skuggbudget, att denna tjänst inte behövs. Den skulle kunna avskaffas istället för att flyttas till någon annan del av landskapets korridorer. Verksamheten skulle kunna skötas och bevakas av ombudsmannamyndigheten. Det finns en logik i det. Vi bör koncentrera oss på kärnverksamhet, vilket inte är fallet för landskapsregeringen. Däremot kan man tänka sig att ombudsmannamyndigheten tar hand om dessa frågor och bevakar jämställdhetsfrågorna vidare.

När det gäller ändringsbudgeten hade vi redan en diskussion om detta i måndags, där vi förutspådde vilka pengar som är på väg till Åland i form av avräkning respektive skatteavräkning. Jag har länge pratat om skatteavräkningen och sagt att vår ekonomi är bättre än vad den framställs. Vi inom Obunden Samling anser att vi fick mycket bra stöd av effektivitetsrevisionen en gång i tiden, som också påpekade att den negativa budgeteringen, eller den pessimistiska budgeteringen, så passerar någonstans en gräns där den blir för pessimistisk. Jag tycker att vi börjar få lite facit här i form av de enorma skatteavräkningarna och även avräkningarna.

Det som nu är intressant, för den som följer det allmänna läget i landet, är att avräkningen kanske inte har samma volatila utveckling som skatteavräkningen. Det handlar om 0,47 % av en enorm summa som är statens intäkter, minus de skatteintäkter som vi får genom skatteavräkningen. Det är en stor summa, av vilken vi får den lilla procentandelen på.

Tillväxten börjar komma igång i Finland, vilket det pekar på enligt de prognoser som har kommit. Det var väldigt positivt ett tag här i våras, sedan blev det lite mer negativt igen och det är inte helt klart. Men om man ser på landet som helhet, så har vi faktiskt gått i ett mörker nästan sedan 2008. Det har varit väldigt dåligt ställt med Finlands ekonomi. Det är nästan så att man säger att "det här året blir bättre", så någon nu håller vi på att nå till det här året när det håller på att bli bättre, och då kommer det att börja synas på vår avräkning, 047 %. Det är också intressant att ha en diskussion om.

Jag efterlyste särskilt diskussion kring skatteavräkningen i måndags, men nu är jag också inne på avräkningen och säger att där bör vi också följa med. Det görs många olika prognoser, både från finansministeriet och från olika finansiella aktörer, såsom olika banker, som har en uppfattning om hur konjunkturen utvecklas. Vi kan också se det allmänna världsläget och diskutera vart det är på väg. Vi skulle kunna ha en diskussion om hur det skulle kunna utvecklas och ha olika scenarier.

Med det sagt noterar jag att vi får en extra laddning i denna ändringsbudget. Som underlagsmaterial kom det en delårsrapport som vi nyss hörde av ledamoten Ekström, att till viss del beror det på att man har tagit 40 miljoner från PAF som intäkt. Men trots det visar det på ett mycket bra resultat, och det tycker jag att vi måste notera här. Vi bör sluta tala om att landskapet just nu har en väldigt ansträngd ekonomi, för det stämmer inte. Så ser det inte ut just nu.

Men sedan är det en annan sak som jag har sagt många gånger: för den sakens skull, precis som våra åländska framgångsrika företag, och i synnerhet de företag som just nu levererar skatteavräkningar, så håller man i pengarna även om det går bra och stora belopp kommer in.

Det jag säger är inte att vi ska ha carte blanche och strunta i budgeteringsmarginalen enligt det ramverk vi har. Men jag tycker också att det finns skäl att låta ÅHS få arbetsro, särskilt med tanke på det mediabrus som har varit kring hanteringen av ÅHS. Vi har helt enkelt lagt för mycket på ÅHS börda samtidigt, med beaktande av hur det ser ut i landskapets ekonomi och de intäkter som kommer.

Med de orden avslutar jag. Tack, talman!

Talman!

Obunden Samling har lagt en motion om att överföra ansvaret för jämställdhet till Ålands ombudsmannamyndighet. Jag sitter här och ser att den 3 november 2024 hade vi en budgetmotion för budgeten 2025 om detta. Jag hann tyvärr inte kolla om Obunden Samling stödde den, men den är nästan en exakt kopia av den budgetmotion som Wille Valve var första undertecknare av.

Tack, talman!

Stora tänkare tänker ofta lika, brukar det sägas. Nu är jag ganska säker på att vi har stött det förslaget och även haft det i vår skuggbudget. Så är det.

Jag tror inte att ni gjorde det, men jag ska låta det vara osagt.

Jag blev lite full i skratt när jag läste det. Först tänkte jag att det är så man gör – man kopierar från varandra.

Tack, talman!

Det finns ett åländskt talesätt som säger att man är inte en sämre karl än att man kan ändra sig, om det nu var så som ledamoten sa, vilket jag inte tror.

Tack, fru talman!

I förrgår diskuterade vi effektivitetsrevisionen och redovisningen. I dag diskuterar vi ändringsbudgeten. I bägge debatter vicetalman Måtar uttryckt att Åland har en betydligt bättre ekonomi än vad vi vill påskina, och att vi bör se till att vi analyserar de stora kommande intäkterna bättre varje år. Nu ska vi absolut inte framhålla att vi har problem med vår ekonomi.

Vad är kontentan? Anser Obunden Samling att vi ska höja kostnadstaket för kommande år? Vad ska vi göra? Ska vi lätta på vårt kostnadstak eller ska vi utöka ramen? Vad vill Obunden Samling med vår ekonomi framöver? Det börjar bli oklart.

Det kommer en del kritik mot majoritetens syn på att Ålands ekonomi är ansträngd och att vi måste förbättra den. Men det kommer inga förslag på vad som faktiskt ska göras. Kan vi vänta oss ett förslag på en utökad ram från Obunden Samling till nästa vårbudget?

Tack, talman!

Ledamoten Påvals avslöjar att han inte läser Obunden Samlings skuggbudget, vilket jag har viss förståelse för. Men i den skuggbudgeten har vi nu under två år berättat vad vi vill göra om vi får bestämma.

Vi håller oss inom ramen, men vi omprioriterar. En konkret sak som jag redan nämnt i samband med den här frågan är alla krav på ÅHS just nu och allt som händer inom ÅHS. Det gäller VIS-system, samarbetsförhandlingar och diskussionerna kring palliativ vård. Vi måste lugna ner situationen nu. Det är för mycket just på den organisationen. Detta är en konkret åtgärd som vi föreslår.

När det gäller ekonomin och hur vi ser på helheten, så måste vi diskutera definitionen av vad som utgör en bra eller dålig ekonomi. Jag återkommer till detta i min nästa replik.

Tack, fru talman!

Det ser jag fram emot. Vi måste alla ta ansvar för den långsiktiga ekonomin. Att säga att vi har en helt annan bild av vilket läge vi befinner oss i, det tycker jag är ganska beklämmande. Vi behöver vara överens om i vilket läge vi är i för att veta vart vi är på väg. Jag anser att Obunden Samling har ett ansvar i detta. De har en ledamot i ÅHS styrelse och en ledamot i finans- och näringsutskottet.

Om vi pratar om ÅHS så håller jag helt med om att vi just nu kanske behöver få ner diskussionen på en vettig nivå. För tillfället är det vilda västern i medierna och på sociala medier. Det sprids osanningar till höger och vänster, och man vet inte riktigt vad som är sant när man öppnar telefonen eller laptoppen under dagen. Den diskussionen måste vi få ner nu, och kanske vi behöver se över det just nu.

Men vad är det vi ska göra på lång sikt med ÅHS som organisation? Ska vi framöver, om tio år, inte ha några effektivitetskrav överhuvudtaget på sjukhuset, eller vad är det vi strävar efter?

Tack, talman!

Vi ska självfallet ha effektivitetskrav på alla delar av landskapsregeringen. Men när man börjar sätta alltför mycket press samtidigt på en organisation som ÅHS, så är det inte lyckat. ÅHS är kanske den absolut viktigaste organisationen vi har inom ramen för landskapsregeringen, och det är något jag har påpekat tidigare.

När det gäller intäkterna kan jag säga att vi har haft otroliga intäkter de senaste åren, och det ser ut som att detta kommer att fortsätta under ett antal år.

I ljuset av att landskapet är skuldfritt och att vi har reserver både i pensionsfonden och i PAF, anser jag att det är felaktigt att påstå att landskapet har en dålig ekonomi. Om vi skulle vara skuldsatta, om vi inte skulle ha reserver, eller om vi skulle ha en dalande intäktskurva, då skulle jag hålla med om att vi kan börja prata om mörka moln och måla upp dåliga bilder.

Tack, talman!

Det är ju inte så jättemycket politik i den här ändringsbudgeten. Av debatten att döma är själva ändringsbudgeten tämligen odramatisk; lite samtycke, fiberoptiska kablar och så vidare. Allt det kan vi stöda.

Det är väldigt glädjande att landskapets intäkter än en gång ökar så här mycket mot det budgeterade. Jag håller nästan med ledamoten Valve att det är ett bekymmer för finansministern att det kommer in pengar och hur vi ska lyckas göra av med dem.

Men den idé som Moderaterna lanserar, med någon form av tillväxtfond eller utvecklingsfond, som jag sa tidigare, då behöver vi tänka bredare än enbart näringslivsstöd. Vi behöver tänka på cirkulär ekonomi, på återbruk och hållbarhet. Kanske vi också behöver tänka på ÅHS utveckling, eftersom det är det som ÅHS mest av allt behöver – att kunna utveckla utan att gå under.

Den andra motionen, som har lämnats in av de obundna, föreslår helt i linje med sin tanke, att man ska stöda jämställdhet, men bara när det gäller att peka ut de "onda invandrarna" som begår brott. Då är man för jämställdhet. Men nu vill man avskaffa landskapsregeringens jämställdhetsarbete helt och hållet och flytta över det till en redan hårt belastad ombudsmannamyndighet, utan att skicka med några pengar. Då är det uppenbart att jämställdhet inte är viktigt för dem.

Utöver det här tänkte jag ägna lite tid åt den ödesfråga som både ledamoten Höglund, ledamot Måtar och andra har diskuterat. Det är en utmaning som jag visste skulle komma förr eller senare, det gäller vårt finanspolitiska ramverk och hur elastiskt och användbart det är när det blir jobbigt. Det är klart att nu har det blivit jobbigt. Vi har det tufft nu med ÅHS och vi har det jobbigt med de ökade kostnaderna för bränsle och allt möjligt som utmanar det system vi har.

Hur ska vi få till det nu? Hur ska vi se till att vårt ramverk och vårt system inte blir en tvångströja som tvingar fram dåliga beslut, istället för att vara ett stöd för att göra vårt samhälle bättre?

Den diskussion vi har haft under de senaste dagarna om de förändringar som är på gång inom ÅHS innehåller både seriösa och legitima, viktiga inlägg, samt en del helt ogrundade sådana som har skapat en otrolig oro.

Det är uppenbart att den process som vi i lagtinget genom vårt budgetbeslut tidigare åstadkommit innebär en väldigt tung förändringsprocess på ÅHS, där en del av de berörda inte hänger med och där medborgarna inte känner sig trygga.

Styrelsen för ÅHS och sjukhusledningen har flaggat för hur utmanande den här tidtabellen är. De har uttryckt sin oro för patientsäkerheten. Därmed har de tagit ansvar för den saken, och effekten av det har lett till att finansministern - jag vet inte om man vågar säga att man har gett ett löfte, men man har i alla fall en överenskommelse - att ÅHS kommande ramar kommer att utökas med 2,5 miljoner.

Då hamnar man i den här våndan. Hur går det då med ramverket? Var ska man ta de där pengarna som man sätter till ÅHS? Om man ska följa det system som ledamoten Höglund pratar om väldigt ofta, då måste man ta någon annanstans ifrån istället. Överallt är det tufft. Det är tufft i kommunerna och det är tufft i kommunalförbunden.

Det finns en stark oro inom ÅHS att man inte kommer att klara de här sparkraven under de kommande åren, och att ett nödvändigt utvecklingsarbete kanske bara kommer att uppfattas negativt och påverkas negativt. Vi socialdemokrater vill vara med och utveckla. Vi vill vara med och förändra, och vi ser det som en absolut nödvändighet att vi klarar både de ekonomiska utmaningarna och den goda vården.

Men vi är lite oroliga för den här tidtabellen och om den håller, så att vi inte skadar det som vi vill bevara, men ändå håller farten i den förändring som gör att våra kostnader för vården inte rusar iväg på bekostnad av allt annat.

Jag skulle bara uppmana landskapsregeringen att fundera på om man inom det här ramverket, för att bibehålla den kraft som det har gett för en långsiktig ekonomisk planering, med beaktande både av utvecklingsbehoven och effektiviseringsbehoven, behöver göra något. Klart att vi kan höja ramar. Men är det något annat som vi behöver tänka på?

Kan det betyda höjda ramar för ÅHS under en rad år? Kan det betyda en utvecklingsfond för stora förändringsprojekt? Kan det betyda att man lyfter ut IT- och datasäkerhetsfrågan, som är en så tung belastning för ÅHS, på något sätt?

Det är otacksamt, men jag sparkar den bollen uppåt, för jag tror inte att vi kommer undan den här frågan. Vi måste fundera på hur högre intäkter kan ge utslag för de utvecklingsbehov som vi de facto har. Tack!

Tack, fru talman!

Den jämställdhetstjänsteman som är anställd i landskapet väcker frågor om vilken konkret nytta det innebär. För min del vet jag att det ordnas utbildningstillfällen där man får lära sig mer om jämställdhet. Jag är också medveten om att det produceras policydokument, bland annat om att skolorna ska införa könsneutrala toaletter.

Det är viktigt att skilja på att ha en tjänsteman med en viss titel och så måste vi fundera på vad detta innebär konkret i termer av arbetsmängd och vilka resultat som kan förväntas. Vi väljer att prioritera kärnverksamheterna framför denna tjänsteman och menar att ombudsmannamyndigheten kan sköta dessa uppgifter.

Jag skulle uppskatta om ledamoten kunde ge mig mer information om vilka konkreta resultat som har uppnåtts med denna tjänsteman. Det är en liknande kritik som vi framförde när det gäller hållbarhetsagendan, och det är något vi behöver tänka mer på i landskapet.

Det är absolut ingen överraskning att ledamoten Wikström och Obunden Samling inte anser att det finns någon nytta eller mening med ett strukturerat jämställdhetsarbete. Där har vi helt enkelt olika åsikter.

Jag tycker att det är oerhört viktigt med utbildning och samtal, och hur man pratar med barn om jämställdhet och relaterade ämnen.

Men jag vägrar att gå in på den diskussionen, som vi egentligen inte heller borde ha haft när vi diskuterade hållbarhetsmeddelandet. Att stå här i lagtinget och prata om enskilda personer och deras jobb är en nivå vi inte behöver befinna oss på.

Tack, fru talman!

Nej, jag förstår det. Men samtidigt, om det finns budgetposter i landskapets budget, måste vi kunna diskutera dem och vilken konkret nytta de ger för samhället. Det är helt ofrånkomligt att vi inte ska göra det. Jag förstår inte resonemanget om att vi inte kan diskutera detta. Troligtvis beror det på att det inte finns något konkret svar på min fråga.

För ett par år sedan deltog jag i en utbildning om jämställdhet i Norden mellan könen. Jag trodde att jag skulle få en uppdatering om hur det står till mellan kvinnor och män. Men till min förvåning fick jag inte reda på någonting om detta. Istället pratade man om helt andra saker, som krigsfeminism och klimatfeminism – begrepp som var helt obekanta för mig.

Jämställdhetsarbetet har gått ifrån att handla om relationen mellan kvinnor och män till att beröra en hel uppsjö av olika begrepp och tolkningar. Det är väldigt svårt för en vanlig människa att förstå detta.

Kanske ledamoten Wikström inte borde begränsa sin utbildning inom jämställdhetsområdet till ett tillfälle. Istället bör han delta i flera diskussioner och lära sig mer om varför detta är viktigt för oss som utgör en knapp tredjedel av Ålands lagting.

Fru talman!

Det låter som att ledamoten Fellman problematiserar möjligheten att fondera eller lägga undan en del av de ökade intäkterna från avräkningen. Vi ska minnas varifrån dessa pengar kommer. Det är företagare på Åland som har arbetat hårt och ansträngt sig. Vore det inte rimligt att en del av dessa medel används för att stärka företagsklimatet framöver?

Vi vill väl alla ha en tillväxt här på Åland? Det skulle vara intressant att veta vad ledamot Fellman och Socialdemokraterna vill göra. Vi hörde i anförandet om deras tankar, men kanske ledamoten kan berätta lite mer om detta.

Jag försökte nog säga redan i min replikväxling med ledamoten Valve att jag tycker att det är en intressant tanke att fondera pengar när det kommer mera. Vi har diskuterat sådana modeller flera gånger; när det gäller PAF-medel, när stora summor pengar har kommit och hur vi ska använda dem. Kapitaliseringen av Kraftnät Åland var ett utmärkt exempel på hur man kunde använda pengar för att både förbättra för företag och för enskilda.

Jag ville bara lyfta fram möjligheten att bredda synen på tillväxt, så att den inte bara handlar om företagsstöd eller bidrag, utan också om att bygga ett samhälle där andra typer av verksamheter kan frodas, som vi till exempel har hört i finans- och näringsutskottet.

Fru talman!

De tankar som ledamot Fellman lyfter är viktiga. Det är kanske något som utskottet får ta och titta på. Vi hade ett replikskifte tidigare med finansministern där jag lyfte frågan om ränteintäkterna och hur man kan placera en del av dessa pengar.

Det känns också som att man behöver ha en långsiktig plan för vad man vill göra med dessa medel. Vi bör inte bara föra in dem i budgeten och använda dem utan eftertanke. I början av ledamotens anförande lät det som att vi nu har mycket pengar som kommer, vilket är glädjande. Men det är viktigt att vi tar emot dessa pengar med varsamhet.

Precis som ledamoten säger, bör vi ha en plan för att titta på olika alternativ där vi kan investera dessa pengar. Vi ska inte bränna allt på en gång.

Jag måste ju ha varit otroligt otydlig, om ledamoten Holmberg har uppfattat att jag har sagt att vi ska köra in pengarna i budgeten och bränna upp dem på något sätt, så tycker jag absolut inte det.

När det kommer stora, extraordinära intäkter behöver man noga fundera på hur man använder dem. Det handlar inte om att täcka ett driftsunderskott, utan om att utveckla och förbättra strukturerna på Åland. Det var därför jag ville bredda diskussionen. Den här motionen, som jag har uppfattat den, handlar om ett ganska smalt område. Jag anser att tillväxt och hållbar ekonomi är bredare än så.

Tack, talman!

Anledningen till att vi från Obunden Samling och Socialdemokraterna inte kan diskutera jämställdhet är att vi ser helt olika saker. Vi pratar om den traditionella jämställdheten, och jag hoppas att alla förstår vad jämställdhet innebär.

Som ledamoten Christian Wikström uppmanade, borde han gå på fler sådana här seminarier. Jag har själv plågat mig i många år av sådana här seminarier. Bland annat har jag deltagit i ett seminarium som feministparaplyet anordnade om andrafiering, ett mycket viktigt ämne. Jag tror att det är många som vet vad andrafiering handlar om. Det är något vi får för våra skattepengar.

Det vore intressant att höra vad ledamoten menar med traditionell jämställdhet. Från vilket årtionde kommer den jämställdheten, och hur ser den ut? Handlar det om lika lön för likvärdigt arbete? Då är jag med. Handlar det om lika möjligheter för flickor och pojkar att utbilda sig? Då är jag med. Handlar det om lika förutsättningar i yrkeslivet, om allt som rör det vardagliga? Då är jag med.

Men frågan som ledamoten Egeland aldrig ställer sig, och som han inte vill befatta sig med, är varför skillnaderna mellan män och kvinnor och deras förutsättningar fortsätter att vara så stora, trots att vi har det som jag antar att ledamoten menar med traditionell jämställdhet?

Tack, talman!

Ja, allt detta som ledamoten räknar upp här, det är jag också med på. Det är just detta jag menar med jämställdhet. När man deltar i de seminarier som finansieras av de åländska skattebetalarnas pengar, får man ofta höra om problemen med antigenusrörelsen. Jag förmodar att personer som jag själv anses tillhöra denna rörelse, där det finns ett starkt motstånd mot jämställdhet. Men i det västerländska samhället finns det faktiskt inte mycket motstånd mot jämställdhet idag.

Under dessa seminarier nämns hemska saker som påstås kopplas till människor som jag. Vi har en helt annan världsbild, där vi till exempel anser att det bara finns två kön. Jag har också fått lära mig att denna världsbild betraktas som nyfascism. Det är sådana här åsikter som vi får höra när vi diskuterar jämställdhet och de pengar som avsätts för detta ändamål. Människor står och uttrycker sådana åsikter. Ja, det finns mycket. (… taltiden slut).

Det verkar som om ledamoten Egeland har varit med om en skakande upplevelse.

För mig handlar den pågående jämställdhetsdiskussionen, och den feministiska diskussionen, om varför det fortfarande finns så stora skillnader, till exempel i lön mellan kvinnor och män, trots att vi har det som ledamoten beskriver som traditionell jämställdhet.

Det är viktigt att utforska orsakerna bakom att vårt parlament inte är helt jämställt. Om man i någon av dessa diskussioner flummar till det lite, får ledamoten ursäkta och komma med en bättre förklaring till varför situationen ser ut som den gör. Det är helt enkelt inte tillräckligt bra.

Tack, fru talman!

Tack till ledamot Fellman. Jag är väldigt glad när ledamot Fellman pratar om det finanspolitiska ramverket och ser intresserad ut. Då har vi kommit långt.

Men jag tycker att vi pratar för lite om prioriteringar och att vi inte avsätter tillräckligt med tid för dessa diskussioner. Det är vårt problem; en budget kan innehålla många bra förslag, säkert 10-20 "Nice to have- projekt" som jag kunde stryka, men jag är inte ens säker på att mina partikamrater skulle tycka att det är en bra idé. Prislappen för "Nice to have" ligger i snitt på 50 000 Det kan verka som en liten summa, men om man summerar tio sådana åtgärder börjar det bli betydande belopp.

Som ledamoten nämnde, om man tar bort något från ÅHS, till exempel IT-kostnader, så minskar man kostnaderna för ÅHS. Men då ökar kostnaderna någon annanstans.

Det är det som är utmaningen. När en verksamhet som vi alla tycker är oerhört viktig - som ÅHS är - genomgår en förändring och som måste förändras och ingen av oss vill riskera att förstöra det som är bra; vi vill istället driva utvecklingen framåt. Vi har en organisation som behöver förändras, men som kanske inte riktigt klarar av den nuvarande förändringstakten. Precis som ledamoten var inne på, är det en utmaning att hantera denna hastighet. Hur ska vi agera inom de ramar som finns?

Det är ju det som är dilemmat. När vi pratar om IT och ÅHS, så måste vi fundera på om IT på något sätt kan centraliseras för att minska den totala kostnaden. Vi är inte där ännu, men jag hoppas att det blir en diskussion om detta. För det handlar om att spara och minska det totala trycket. Där har vi ett stort jobb att göra.

När det gäller utveckling tror vi, i alla fall de flesta av oss, att detta finns i budgeten och lösningarna kommer att finnas nästa år. Det fixar sig till nästa år, och kanske löser det vissa problem året efter det. Det är en väldigt långsam verksamhet vi sysslar med här, och det måste vi också acceptera. Det går inte så snabbt som vi hoppas och tror; det tar sin tid, och då måste finansieringen anpassas därefter.

Jag är ingen expert på ramverket och är inte lika insatt i det området som ledamoten Höglund. Jag ser det som ett redskap som vi måste utveckla, och vi befinner oss i en situation där detta är viktigt.

Därför tycker jag att den moderata inledningen till diskussionen, om hur vi kan använda de extra pengar som kommer, är relevant. Ingen vill sätta in pengaran i driftsbudgeten och sprätta bort dem. Finns det delar av våra verksamheter som är nödvändiga för utvecklingen? Hur kan de i så fall förhålla sig till ramverket? Det är frågor som jag anser att vi behöver fundera på.

Talman!

Ledamöter! Jag brukar ibland vara benägen att filosofera, och nu ska jag filosofera igen.

När jag kom till Åland och till ÅHS, var det så att ÅHS budget utgjorde ungefär en tredjedel av landskapets budget. Så är det fortfarande idag. Siffrorna har förändrats och verksamheten har expanderat. Jag talade med en tidigare landskapsläkare som berättade att när han slutade, ersattes han av tre nya tjänster: en ny landskapsläkare, en chef för avdelningen och en lagberedare. Jag har också pratat med en tidigare förvaltningschef inom landskapsförvaltningen, som berättade att när han var förvaltningschef var den totala mängden anställda i landskapsförvaltningen betydligt färre.

Ibland tänker jag att en alltför vidlyftig självstyrelseambition kan bita självstyrelsen i svansen. Det viktigaste för de flesta ålänningar är skola, vård och omsorg. Vi kan även lägga till språk och demilitarisering. Men ska vi verkligen sträva efter att bli en minination och försöka få hem så mycket som möjligt, samtidigt som vi samverkar så lite som möjligt med riket? Jag tror att det kan leda till en expansion av tjänster.

Jag ska ta upp ÅHS lite där jag har viss sakkunskap. Det finns många studier som visar att det mest effektiva sättet att spara inom sjukvården är att ha en välfungerande god primärvård, där alla ålänningar har sin egen läkare. Den debatten förs också i Finland, där man driver fram konceptet med egen läkare, och det förekommer faktiskt.

En tredjedel av budgeten handlar om sjukvården. Frågan är hur vi kan göra den billigare och effektivare, och det handlar om systemet med egen läkare. Jag ska inte gå in i detalj om det stör någon, men jag tror att det är en viktig väg framåt.

I vår omvärld, till exempel i Norge, Danmark och Storbritannien, har man systemet med egen läkare. Det är den stora utmaningen. Men hur ska vi gå dit och hur ska vi finansiera den fina sjukvård vi har? En möjlighet är förstås att införa en landskapsskatt.

Problemet med den här rambudgeten, utan att jag är speciellt ekonomiskt bevandrad, är att siffrorna då får bestämma mer än verksamhetens behov. När man äskar om medel måste man utgå från hur behoven ser ut, och då hamnar vi i en absurd situation där man vill minska en välfungerande verksamhet. Statistiskt sett kanske vi inte behöver så många palliativa platser, men de som arbetar med patienterna har en annan åsikt.

Därför är det så viktigt att de som leder en verksamhet har lokal kunskap och förankring om historien som gör att vi har ett centralsjukhus. Det är inte självstyrelsen som har gett oss ett centralsjukhus i huvudsak, utan det är faktiskt professor Peter Wahlberg som drev fram det i stor utsträckning. Det måste vi slå vakt om. Vi måste bevara den fina sjukvård vi har, men hur? Det är den stora frågan.

Allt tycks handla om den tredjedel som ÅHS får, men inte ska vi ställa sjukvården mot polisen eller skolan. Istället måste vi diskutera vad vi vill ha för sjukvård. Sedan måste vi lösa hur den ska finansieras, och det finns alltid möjligheten med landskapsskatt.

Jag skulle gärna önska en revision, inte bara av tjänsterna inom ÅHS, utan också av utvecklingen inom landskapsförvaltningen. Jag vill se på varje tjänst, hur länge den har funnits, hur effektiv den är och vilket behov den fyller. Det är så vi måste se på ekonomin. Om vi bara utgår från rambudget och siffror, då kommer siffrorna att bestämma och inte behoven.

Det finns många vägar och det finns inga enkla lösningar. Men jag är partisk; jag värnar om sjukvården. Om vi nu ska spara under ett antal år, ungefär lika mycket som det aviseras här, då ser det ganska dystert ut för den åländska sjukvården. Vi kan inte hänvisa till några statistiska genomsnitt i riket. Ingen region i världen har en förlossningsverksamhet med endast 300 förlossningar. Vi måste inse att vi är ett litet samhälle och att vi behöver speciallösningar.

Försöker ledamot Fellman flyga? Okej, jag märker att jag får suckar och huvudskakningar. Så jag avslutar med att jag är öppen för frågor.

Tack, talman!

Jag var tvungen att begära replik, även om ledamoten höll sig på sidan av det vi egentligen ska diskutera. Men jag måste säga, ledamot Mogens Lindén, att vi de facto har följt den filosofi som ledamoten tydligen efterlever. Det vill säga, vi ska inte ta på oss mer behörighet, eftersom det verkligen leder till stora åtaganden.

Den pågående revisionen innefattar ingen förstärkning av lagtingets behörighet. Delvis är det förstås ett väldigt tydligt nej från Helsingfors, men också för att vi inte har haft den typen av ambitioner när vi ser över den kostym vi har idag. Ledamotens önskedrömmar har redan fullföljts, i och med att de som arbetar för oss i det offentliga så de jobbar med självstyrelsens grundvärden, och i synnerhet med den basservice som ledamoten nämner. (… taltiden slut).

Tack ledamot Jansson, som är erfaren, kunnig och har varit med länge och drivit självstyrelsepolitiska frågor. Jag är tacksam för den här informationen. Jag tror att det är viktigt att vara måttfull i de ambitioner som leder till nya flera tjänster. Är det på det sättet så är jag väldigt glad.

Talmannen må tillta att jag måste säga att det finns olika myter i det åländska samhället. En av dessa är att vi är så oerhört företagstäta jämfört med andra liknande områden, och att vi är överbyråkratiserade. Om man ser på hur många som är anställda inom offentlig sektor på Åland, så har Färöarna och Gotland fler anställda per capita än ålänningarna. Så vi befinner oss inte på en farlig nivå, om man säger så.

Det finns dock skäl att ständigt, som ledamoten efterlyser, analysera vad vi håller på med.

Det är snart en vanlig ordinarie remissdebatt, då kan ledamoten ta ut svängarna så mycket han önskar.

Tack ledamot Jansson, jag lyssna gärna.

En tidigare landskapsläkare konstaterar i en tråd på Facebook - detta förfäliga medium - att sjukvårdskostnaderna på Åland faktiskt är lägre än på Gotland. Det är viktigt att minnas.

Så återigen, om vi ska skära i sjukvården måste det ske i samverkan med dem som arbetar inom organisationen. Det är just där det har syndats.

Talman!

Två saker med anledning av ledamoten Lindéns anförande.

För det första, det är självklart att man inte ställer myndigheter mot varandra. Men i ett sammanhang där det finns en begränsad mängd pengar får det konsekvenser att ge en verksamhet mera pengar, det betyder att andra verksamheter får mindre. Det är ett faktum.

Jag kan konstatera att självstyrelsen ger oss möjligheten att ge mer pengar till ÅHS. I många sammanhang kan man säga att vi på Åland är nöjda med att vi inte har genomfört lika stora och grova nedskärningar som man har varit tvungen att göra på rikshåll. Om vi inte hade haft självstyrelsen skulle vi vara en del av Åboområdets välfärdsområde. Våra polisförhör skulle troligtvis hållas i Åbo på knagglig svenska. Det är det som självstyrelsen faktiskt gör.

Vi på Åland sparar betydligt mer på administration inom hälso- och sjukvård.

Tack minister Zetterman. Jag är väldigt glad att vi inte är ett välfärdsområde i Finland. Vi ser hur man går med skuldbromsen fram och raserar stora delar av sjukvården. Så jag är tacksam över att Åland har den här behörigheten.

Minister Zetterman är demokratiminister. Demokrati och politik är två olika saker. Politik handlar om det maktspelet vi sysslar med här. Demokrati, å sin sida, handlar om medborgarinflytande på många plan.

När det gäller det palliativa arbetet har man inte samverkat med dem som jobbar i verksamheten. Det är väldigt olyckligt. Den förtroendeklyfta som finns just nu är alarmerande. Den måste överbryggas, och det kan göras genom ett inkluderande ledarskap. Det är det som är det viktiga.

Talman!

Vi kan vara överens om två saker åtminstone, ledamoten Lindén och jag. För det första har ÅHS fått mer pengar till sin verksamhet, och inbesparingskraven har varit tuffare på administrativa tjänster än på ÅHS verksamhet. Vi kan också konstatera att självstyrelsen gynnar ålänningarna väl.

Därtill vill jag tillägga att den övergripande definitionen av demokrati är att lösa frågor genom dialog och inte genom våld. En av de frågor som faktiskt har aktualiserats de senaste dagarna, är retorik på olika forum. Där tror jag att vi alla som parlamentariker har ett viktigt uppdrag att arbeta med detta.

Tack minister Zetterman! Dialog är just det som inte har skett när man vill halvera den palliativa avdelningens platser och flytta dem till miserabla lokaler på Gullåsen. Ingen av dem som leder den palliativa verksamheten på ÅHS eller hemsjukvården har blivit inkluderad i diskussionen. De får reda på detta via media. De är väldigt besvikna över att de inte har inkluderats i den här diskussionen, och att man inte har ställt frågan: Hur ska vi göra det här på bästa sätt? Istället har beslutet kommit ovanifrån.

Jag vill påminna om landskapsregeringens regeringsprogram och budgeten för 2025-2026, där det står att vi måste utveckla personalinflytande inom ÅHS. Det beklagar jag, men det har inte gjorts.

Tack för det, fru talman!

Ledamoten Lindén förespråkar alltså en ändamålsenlighetsbudgetering; nämligen att verksamheterna redogör för sina behov och att man ser till att finansiera dessa behov, om så med landskapsskatt till och med. Förutom landskapsskatt var det system som förespråkades det som lagtinget och landskapsregeringen hade fram till att man lagstiftade om det finanspolitiska ramverket. Lagstiftningen om ramverket togs med normal majoritet och sedan togs det med kvalificerad majoritet, just för att man ansåg att man inte kunde stävja kostnadsutvecklingen genom ändamålsenlighetsbudgetering.

I Finland har man fortsatt med ändamålsenlighetsbudgetering, vilket till slut ledde till en skuldbroms.

Tack minister Perämaa. Som vanligt är det alltid klargörande. Jag uppskattar alltid att diskutera med minister Perämaa. Vi har oftast olika åsikter.

Jag tror att det finanspolitiska ramverket är lite problematiskt, just därför att det inte talar om ändamålsenlighet. Istället är det siffrorna som avgör. De är viktiga, vi måste ha råd och vi måste använda våra resurser på bästa och mest ändamålsenliga sätt.

Ingen i den här salen emot besparingar. Jag brukar lyssna på Sixten Korkman och konstaterar att den bild som målas upp av vad som ligger bakom skuldbromsen beskriver offentlig skuld som något fullkomligt förödande. Jag förhåller mig skeptisk, med min begränsade kunskap. Jag försöker lära mig mer om detta, men jag är lite tveksam.

Fru talman!

En budget görs inte bara utifrån siffror, utan i samband med vårbudgeten begärs underlag inför budgeteringen. Det begärs också konsekvensanalyser för en budget som ligger inom de angivna ramarna. Konsekvenserna är kända om man har insikt i behoven. Trots allt finns det effektiviseringar att göra.

Låt oss återvända till Finland och jämföra med Sverige. Lagtinget tog modell av Sverige, som för något decennium sedan gick över till ett ramverkssystem. I dag har Sverige en urstark offentlig ekonomi. Valrörelsen grundar sig mycket på möjligheten att avsätta pengar till reformer.

Finland har följt ändamålsenlighetsprincipen som jag nämnde tidigare. Nu står man inför en skuldbroms, där valrörelsen kommer att handla om hur mycket man ska spara och vilka konsekvenser det medför.

Det handlar om att välja vad man anser är bäst.

Tack minister Perämaa. Ska vi analysera skillnaden i den offentliga skulden mellan Finland och Sverige så blir det en mycket lång diskussion. Vi kan konstatera att den offentliga skulden är väldigt låg i Sverige, medan den är betydligt högre i Finland. Å andra sidan är den privata skulden i procent av BNP mycket högre i Sverige än i Finland. Detta är en ganska komplex fråga,.

Om man ska göra konsekvensanalyser bör man göra det tillsammans med de berörda parterna. Tyvärr har det inte gjorts, utan det har istället gjorts med ledande tjänstemän. Detta förutsätter att de ledande tjänstemännen verkligen representerar kärnverksamheten, vilket jag ställer mig lite frågande till, särskilt under de senaste dagarna.

Tack, talman!

Kära kollegor och åhörare! Jag ska hålla mig kort och fokusera på två saker. Först en liten uppdatering kring finans- och näringsutskottets planeringen. Vi inleder behandlingen av denna ändringsbudget på tisdag och vi ska nå vårt mål här i september, vilket innebär en ganska effektiv behandling. Det är också en förhållandevis enkel ändringsbudget att behandla.

Den andra frågan jag vill ta upp, som jag inte adresserar någonstans, är en orosanmälan gällande ramverket. Jag tycker att debatten om ändringsbudgeten har varit lite märklig, särskilt med tanke på hur snabbt det går.

Rätta mig om jag har fel, men år 2008-2009 hade Åland en utjämningsfond på ungefär 120-130 miljoner euro, som mycket snabbt behövde användas i samband med bankkrisen. Förra mandatperioden hade landskapsregeringen en så kallad utvecklingsfond som man hade sparat till. Det var egentligen Katrin Sjögren 1, som hade fonderat pengar, PAF-medel, till den, vilket var bra att ha när pandemin kom. Det sade poff och så var de pengarna borta.

Vi har varit väldigt dåliga på att spara, och aptiten har alltid varit lite större än vad matsäcken har tillåtit. Oberoende av hur skatteintäkterna har sett ut har vi aldrig lyckats spara på det sättet som vi borde ha gjort.

Nu, när vi har haft ett par år med goda skatteintäkter - tack alla företag, stora och små och strävsamma ålänningar som bidrar till detta - så börjar man plötsligt ifrågasätta kostnadstaket och ramarna. Vi har knappt börjar en balansering av budgeten. Nu tycker vi att intäkterna är så goda att vi inte behöver spara. Istället ska vi fokusera på att höja ramarna så att alla får lite mer.

Alla har sina hjärteområden; det handlar inte bara om ÅHS eller Ålands gymnasium, utan även om ÅMHM och mycket annat. Det tycker jag är synd, för över tid behöver vi fundera på hur våra intäkter ser ut. När hade vi egentligen något bättre än nolltillväxt i vårt näringsliv här på Åland? Det är väldigt många år sedan. Det har vi levt med, och det är den verklighet vi har. Förhoppningsvis ändras det.

Vi har en växande offentlig sektor, och det kan vi tycka vad vi vill om, men det är verkligheten. Vi har en demografi som alla västländer har, med en allt åldrande befolkning, vilket också ökar belastningen på äldreomsorg och sjukvård. Vi hinner bli äldre och vi hinner bli sjukare. Vi har en försörjningskvot där allt färre ska försörja allt fler. Det är inte bara ett problem för Åland, men det är en utmaning som vårt lilla samhälle och vår lilla ö-nation måste tampas med. Det är lite tuffare utmaning än vad större länder har, men det glömmer vi bort.

Prognoserna visar att intäkterna går upp, så nu ska vi nog släppa på tyglarna. Det visste vi att skulle ske, förra finansminister Roger Höglund. Detta var utmaningen. Kostnadstaket är en mindre utmaning än överskottsmålet. Kostnadstaket är som en kostym som ska vara tillräckligt stor för att hålla i alla väder. Den ska också hålla när intäkterna under några år, kanske fyra-fem år, under en lågkonjunktur, går ner väldigt mycket. Då ska kostnadstaket hålla utan att vi behöver göra akuta åtgärder.

Kostandstaket är inte så farligt, vi tänker bara på intäkterna. Vi får inte blunda för överskottsmålet. Jag rekommenderar alla att titta igenom budgetar och årsredovisningar. ÅSUB har också samlat statistik som visar hur intäkterna har fluktuerat. Det skulle vara viktigt.

Som finansministern sade i en replik; det finanspolitiska ramverket är ju en spegling av det svenska systemet. Men vi ska också veta att Sverige har haft en helt annan tillväxt, en helt annan demografi och en helt annan samhällsutveckling. De har också ett reformutrymme som vi aldrig skapar i vår budget. Vi har inte utrymme för det.

Det finns väl ingen svensk finansminister som inte har vandrat till riksdagen och anhållit om att kostnadstaket ska höjas oavsett konjunktur. Men den svenska ekonomin har haft en större kapacitet att göra det på det sättet.

Vad har vi framför oss? Vi har ett nytt sjukhus, vilket knappast räcker med 100 miljoner. Vi ska bygga cykelvägar och nya broar, jättebra, men det kan kosta 30-40 miljoner. De flesta här inne vill ha ny Prästösundsbro, och den kommer säkert att kosta 50 miljoner innan den är klar. Vi har en mängd olika digitaliseringsinvesteringar som vi behöver göra, både på kommunal och landskapsnivå. När det gäller kommunernas ekonomi så förväntas landskapet att hjälpa till med vatten och avlopp samt ständigt med elpriserna.

Orden borde vara prioritera och politiskt mod. Men det gör mig bekymrad när enstaka skatteintäkter under en begränsad tid börjar få ramverket att dallra. Det gör mig orolig. Tack, talman!

Tack, fru talman!

Det är klart att vi behöver hålla koll på pengarna. När vi tittar på prioriteringarna som den här majoriteten har gjort så är det ett stort problem. Sätter man 5 miljoner euro på Töftöfärjan så innebär det att man tar bort 5 miljoner euro från något annat.

I den här budgeten har vi en tjänsteman med väldigt små arbetsuppgifter och ett begränsat uppgiftsområde. Det är troligtvis anledningen till att man flyttar den till social- och miljöavdelningen. Här hade man kunnat kapa en tjänst och sagt att vi prioriterar kärnverksamheterna högre än detta. Det handlar om så kallade "nice to have"-projekt. Det exempel som ledamoten Höglund nämnde är ett sådant. Det handlar om ungefär 50 000, det är trevligt, men det är något som samhället faktiskt behöver. Det handlar om prioriteringar, och där har man misslyckats.

I stället sätter man generella besparingskrav på alla verksamheter. Men i landskapsförvaltningen finns det element som inte behövs. Varför gör man inte de prioriteringarna?

Tack, talman!

Tack ledamot Wikström. Jag håller i stora drag med det som ledamoten säger, utan att för den skull sätta någon värdering i de exempel han ger, men generellt hela hans anförande. Och det tror jag att finansministern också anser, att vi kommer att nå en punkt där luften är borta och där vi måste prioritera inom våra ramar.

Vi måste också våga prioritera bort vissa saker helt och hållet. Annars riskerar vi att lägga på ett nytt lager, ett nytt lager, ett nytt lager, och det håller inte över tid, även om vi har något år med goda skatteintäkter.

Tack, fru talman!

Vad jag menar är att det finns saker som är "nice to have", så att säga, som hållbarhetslotsar och liknande. Dessa är tydliga att prioritera bort från ett politiskt perspektiv. Det handlar om att säga: "Det här prioriterar vi bort. Det här slutar vi med."

Men om man gör så, och fokuserar på kärnverksamheten med målet att spara en viss procent, vad händer då om det kommer in förslag som inte är bra för det åländska samhället? Om vi skär ned på kärnverksamheterna, så blir hela samhället lidande.

Det som stör mig är att vi, samtidigt som vi har denna situation, har en hel del "nice to have"-projekt som har startats i olika omgångar inom politiken. Man har en agenda efter den andra som anses viktiga ur ett helhetsperspektiv. Det är där man måste börja.

Jag anklagar inte ledamoten personligen, men det har inte gjorts. Istället har man procentuella krav, och vi ser konsekvenserna av detta. Dessa konsekvenser är inte bra för det åländska samhället.

Tack, talman!

Jag kan hålla med. Jag kan också ge ett annat exempel. Det offentliga behöver inte pyssla med sådant som vårt näringsliv, vägunderhåll och liknande. Ledamoten Wikström har varit på andra sidan och har inte tyckt att det var en god idé.

Det är det här som är så svårt; det blir hela tiden en fråga om för eller emot. Det var därför jag häromdagen tyckte att någon form av politisk överenskommelse eller ramverk skulle vara ganska bra, att vi åtminstone på ett övergripande plan skulle hitta varandra över mandatperioderna.

Talman!

Jag tycker att det är lämpligt att finans- och näringsutskottets ordförande gör en orosanmälan över det finanspolitiska ramverket efter dagens debatt. Det finns förstås olika synpunkter i den här salen på hur stor den offentliga verksamheten ska vara.

Det som vi alla kan konstatera, oavsett hur mycket pengar vi har, är att den demografiska utvecklingen innebär att det inte kommer att finnas lika många händer i framtiden. Detta ställer krav på en omstrukturering av hela den offentliga sektorn.

Jag brukar ofta lyfta fram den här frågan i samtal med kommuner och på olika möten där jag träffar olika organisationer. Omstruktureringen av offentlig sektors sätt att producera tjänster borde ha påbörjats för länge sedan. Här har vi ett stort arbete att göra på Åland.

Tack, talman!

Tack civilministern. Det är exakt så. Vi från den liberala gruppen sade förra perioden: nu är det läge att verkligen göra något åt kommunfrågan innan den blir alltför akut. Men man kan göra det på ett kontrollerat sätt.

Detsamma gäller demografin, för det är också en ödesfråga för Åland. Den bygger på att vi har en fungerande samhällsekonomi, och att vi har en arbetande befolkning är avgörande för att upprätthålla denna ekonomi. Även våra goda pensionärer bidrar, givetvis genom att betala skatt. Men det är en fråga som inte heller kan lösas över en eller två mandatperioder; det tar lång tid.

Här är vi nu, med landskapsregeringen och lagtinget som en stor skuta. Det är som en oljetanker ute på Atlanten som behöver tid för att hitta en ny kurs.

Därför blir jag lite uppjagad, för jag tycker att det är synd att man så snabbt hamnar i spenderarbyxorna, istället för att fundera på hur vi ska skapa resurser så att vi om 15 år kan ha en god välfärdsproduktion på Åland. Det är det som civilministern också är inne på.

Talman!

Det är ett jättestort arbete att göra, och jag kan bara tala för landskapsregeringen där jag ansvarar för många av dessa områden. Vi ser över lagstiftningen och arbetar strukturerat med utbildning i förändringsledning. Vi arbetar med att att integrera AI som ett vardagsverktyg i produktionen av de samhällstjänster vi erbjuder.

Min kollega, finansministern, gör ett stort jobb med att förändra de administrativa tjänsterna, särskilt när det gäller lönehantering, genom att bilda ett servicecenter. Vi arbetar med alla dessa aspekter. Jag vill också påpeka att jag tror att liknande arbete pågår på andra håll. Det stora, breda och strukturerade arbete för att faktiskt omstrukturera hela den offentliga sektorn, det saknas. Det saknas inom de mest personalintensiva områdena, det vill säga vård och äldreomsorg. Det finns inga indikationer på att vi i framtiden kommer att ha tillräckligt med arbetstagare för att fylla de kompetensluckor som finns och för att möta behoven.

Tack, talman!

Det stor ansvaret ligger på politikerna, på oss här och på landskapsregeringen, men också ute i kommunerna. Det är där förändringsarbetet och detta mindset ska föras vidare till tjänstemän och alla som arbetar inom verksamheten.

Nu tappade jag tråden.

Tack, ledamot Holmberg.

Det var ett bra inlägg. Jag håller med. Det är egentligen detta som var grunden till att det finanspolitiska ramverket infördes.

Jag delar också den oron att man nu tycker att det är för bra och att man släpper på kranarna, så att allt får kosta lite mer, eftersom det finns pengar. Jag var lite inne på det i mitt anförande, men jag tycker att vi pratar för mycket om kostnadstak och för lite om takbegränsade kostnader.

Det är de takbegränsade kostnaderna som sätter i budgeten. Sedan kommer budgeteringsmarginalen, som ligger utanför. Budgeteringsmarginalen är en tilläggsbudget. Det där slarvar vi lite med, både när vi budgeterar och kanske när vi diskuterar det finanspolitiska ramverket. Det visar att vi behöver diskutera ramverket betydligt mera.

Tack, talman!

Tack ledamot Höglund. Vi måste komma ihåg att vi konstaterade att oavsett landskapsregering så var det väldigt tufft att få balans i ekonomin. Det var därför det finanspolitiska ramverket infördes.

Nu är vi knappt en mandatperiod in i ramverket, och vi får inte bli stöddiga och tro att vi klarar oss utan det. Vi måste hålla fast vid ramverket, annars blir det väldigt, väldigt svårt.

Jag tror inte att vi kan få en ekonomi i balans utan ett ramverk. Det är viktigt att vi behåller disciplinen.

Jag har hittat tråden och jag tar den nu, ledamoten Höglund, den som jag tappade mot civilministern. Det handlar om att dagens människor har det ganska tufft. Alla avgifter ökar, de flesta ökar och nya avgifter tillkommer, och det är sällan så att skattelättnaderna kommer i samma takt som skattehöjningarna. Det är också viktigt att vår produktion av välfärd och tjänster hålls på en rimlig nivå.

Jag håller förstås med om det också.

Jag nämnde självkostnadstaket, och att man borde titta på det, jag valde att säga det istället för "takbegränsade kostnader" eftersom det är enklare att förstå.

Anledningen till detta är inte att jag menar att man behöver öka eller måste öka kostnadstaket. Det handlar om att se till att det ligger på en nivå som fungerar. Det är min klara poäng. Vi får inte sätta nivån för högt eller för lågt. Om vi sätter den för lågt och vet att den inte kommer att hålla, då kommer vi att få problem någonstans längs vägen. Den dimensioneringen är viktig. Där tror jag att politiken, i det nya systemet, också har en läroperiod.

Tack, talman!

Absolut och det får inte bli ett myteri inom verksamheter där vissa verksamheter lyckas mycket bra med sina ekonomiska besparingar och effektiviseringar, medan andra inte gör det. Den som har lyckats ska inte belastas negativt för att någon annan inte har lyckats.

Det finns givetvis lärdomar att dra, till exempel för ÅHS, både när det gäller hur man kunde ha gjort annorlunda för att lära sig av sina misstag. Det är klart att läget är tufft nu, men det får inte drabba alla andra verksamheter negativt bara för att vissa har haft det svårt och fortfarande har det tufft.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.