Föredras

Enligt 6 § i landskapslagen om Ålands representation i Nordiska rådet ska Ålands delegation i Nordiska rådet årligen uppgöra och till lagtinget överlämna en berättelse över de för Åland väsentliga frågorna i Nordiska rådet. Först tillåts diskussion och därefter antecknar sig lagtinget berättelsen för kännedom. Diskussion.

Talman! Nordiska Rådets berättelse för 2022 kommer av olika anledningar först nu upp på vår dagordning. Det är förstås tråkigt att det inte har kunnat behandlas tidigare men här kommer en kort resumé av vad som hände 2022.

Under perioden 1.1-8.11 var Anders Eriksson ordförande för den åländska delegationen, från 9.11-31.12 hade jag äran att få vara ordförande.

Som ordinarie ledamot har Camilla Gunell varit hela året och som suppleanter har Wille Valve 1.1-8.11, därefter Marcus Måtar 2 samt Simon Holmström hela året.

Det bör noteras att såväl Anders Eriksson som Camilla Gunell har varit utskottsordförande i sina respektive utskott, Anders Eriksson i utskottet för tillväxt och utveckling och Camilla Gunell i utskottet för kunskap och kultur. Det är ett stort erkännande för deras insatser i det nordiska samarbetet.

Jag fick möjlighet att ingå i utskottet för tillväxt och utveckling vid mitt tillträde, samtidigt fick jag chansen att bli medlem i gränshindersgruppen där Wille Valve tidigare satt. Camilla Gunell satt även med i styrelsen för Nordisk kulturfond där även Wille Valve satt som suppleant.

Talman! Den 23 mars firades Nordens dag i lagtinget med både uppträdanden, nordisk kakbuffé och flaggning med de nordiska flaggorna. Värt att notera är att både presidiets och utskottet för tillväxt och utveckling höll sina sommarmöten på Åland. Det var mycket uppskattade möten som fortfarande ger upphov till diskussion när ledamöterna träffas i nordiska sammanhang.

Nordiska Rådets möten hölls detta år åter som planerat med en temasession i Malmö i mars, i Reykjavik i september och sessionsvecka i Helsingfors i månadsskiftet oktober-november där hela den åländska delegationen deltog samt lantrådet och ministrarna Fredrik Karlström, Annika Hambrudd, Christian Wikström och Annette Holmberg-Jansson som även är nordisk samarbetsminister. Även talman Bert Häggblom deltog i delar av sessionen.

Talman! Under året har Åland haft representation i tre olika partigrupper: Anders Eriksson, Simon Holmström och jag har tillhört mittengruppen, Camilla Gunell den socialdemokratiska gruppen och Wille Valve och Marcus Måtar den konservativa gruppen. Tack, talman!

Tack, talman! Tack för redogörelsen ledamot Lindholm. Jag tänkte ställa en fråga: Hur upplever ordförande i delegationen att samordningen med den övriga åländska externpolitiken fungerar? Det nordiska samarbetet är ju en viktig arena för Åland och vi har ju de relativt små resurser vi har att bedriva externpolitik inom självstyrelsen och där är ju det nordiska samarbetet en viktig arena. Upplever ordförande att samordningen mellan delegationen med tanke på regeringens externpolitik etcetera funkar bra?

Tack, talman! Jag upplever nog att vi har möjlighet att diskutera det som behöver diskuteras. Vi får inspel på vad vi behöver lyfta i det nordiska samarbetet. Jag tycker att jag med gott samvete kan svara ja på den frågan.

Tack, talman! Det var ett bra besked. Som jag bedömer det så är det viktigt att när man är liten så måste man spela smart. Då är det viktigt, när åländska företrädare rör sig i olika forum och sammanhang, att vi tar alla chanser vi får att lyfta för Åland viktiga frågor. Men för att göra det så måste vi vara överens om vilka frågor som är just nu viktigast att lyfta. Det är bra att den kontakten finns och förhoppningsvis kan den fördjupas ytterligare i fortsättningen för att effektivisera ännu mer vår externpolitik.

Tack, talman! Tack ledamot Röblom. Det hoppas jag också. Jag tycker dessutom att vi i den åländska delegationen har ett väldigt gott samarbete över partigränserna och klarar av att se till den åländska nyttan i det nordiska samarbetet snarare än att käbbla som vi ibland gör i den här salen. Jag tycker att vi har haft ett väldigt gott samarbete och det hoppas jag också att kan fortsätta.

Tack, herr talman! Tack till delegationens ordförande Lindholm för den här utmärkta presentationen och redogörelsen. Jag vill också för min del instämma i att vi har ett mycket gott samarbete i delegationen, både med ordförande Lindholm, med tidigare ordförande Anders Eriksson och suppleanterna Marcus Måtar och Simon Holmström. Det är på något vis mycket lättare för när alla kämpar för de åländska perspektiven i det nordiska sammanhanget så förenas vi ofta av stor samsyn.

Jag tror att det är viktigt att säga att det nordiska samarbetet känns väldigt relevant, mer relevant än vad det kanske har gjort på länge. Det här har ju alltid varit en otroligt viktig arena för Åland. Som den minsta medlemmen i den nordiska familjen så har vi haft stor nytta av en plats där man kan inhämta mycket kunskap och skapa goda kontaktnät.

Det har också varit en stor ära att få vara utskottsordförande under de här två åren. Jag har som sagt fått leda utskottet för kunskap och kultur och tidigare ledde Anders Eriksson utskottet för tillväxt. Det är förstås en ära att få göra det och också väldigt lärorikt att se det nordiska arbetet litet mer från insidan eftersom man måste planera och gå igenom alla möten och ställningstaganden på förhand.

Vi har också haft möjlighet att bjuda hit nordiska gäster, både presidiet har ju varit här på Åland under perioden och i somras hade vi ett utskottsmöte och ett mycket lyckat sådant. Vi besökte bland annat Grit:lab, vilket var mycket imponerande och våra gäster tyckte att det var väldigt spännande att ta del av en ny metod hur man kan skapa yrkesutbildning.

Yrkesutbildning har annars varit ett tema som utskottet för kunskap och kultur har jobbat mycket med. Därför att Nordens utmaningar när det gäller arbetskraft är gigantiska. Alla länder har samma utmaning och särskilt inom yrkesutbildning; inom olika typer av hantverk, inom den gröna omställningen som kräver tekniker och ingenjörer inom till exempel vind- och solkraft och den stora vårdsektorn som behöver fler händer. Det här är ett jätteviktigt ämne. Nu under senaste mötet i Köpenhamn så beslöt utskottet för kunskap och kultur att en nordisk kommission ska inrättas för yrkesutbildning. Detta för att stärka och lyfta statusen för många olika yrken och samtidigt visa på möjligheterna på en arbetsmarknad som verkligen behöver folk.

Det är också bra att vi kan använda oss av det nordiska samarbetet när det gäller frågor som är aktuella här på hemmaplan där vi behöver samarbeta mera. Mittengruppen har tagit initiativ redan kring havsbaserad vindkraft.

Socialdemokraterna tar nu också ett medlemsinitiativ om samordningen av havsbaserad vindkraft i Östersjön. I enlighet med Marienborgsdeklarationen så ska den havsbaserade vindkraften i Östersjön sjudubblas, vilket förstås ställer krav på en samplanering, helst en nordisk- baltisk samplanering över Östersjön, eftersom det här förstås påverkar både försvarsfrågor, trafikfrågor, fiskeri, säkerhet och så vidare.

Likaså den här utvecklingen av vätgas och e-bränslen kan kräva ett gemensamt nordiskt grepp.

Säkerhets-, försvars- och klimatfrågor är högst på agendan och sådant som kanske inte tidigare har diskuterats så mycket. Snart är alla länder nordiska länder medlemmar i Nato och plötsligt har de frågorna fått en helt annan kraft.

Min tid i det här utskottet som ordförande har ändå handlat väldigt mycket om budget och pengar. Det har handlat om kampen för att utbildnings- och kultursektorn, som är den största sektorn i det nordiska samarbetet, inte ska dräneras på resurser på grund av att man vill åstadkomma en grön omställning. Vi vill alla jobba med den gröna omställningen, men samtidigt så är den sociala sammanhållningen i Norden helt avgörande.

Nu är det snart fem år kvar, vi har den sista rambudgetperioden från 2025 till 2030 när visionen om Norden som världens mest integrerade och hållbara region ska förverkligas. I somras på sommarmötet hade vi en bra diskussion och en presentation av den åländska hållbarhetsagendan. Det blev ganska uppenbart att den nordiska statsministervisionen från 2019 saknar det sociala perspektivet. Egentligen borde den nordiska visionen vara lite påverkad av den åländska, det vill säga att målet skulle vara att alla kan blomstra i världens mest integrerade och hållbara region. Jag tycker i alla fall att det är ett förslag som vi från åländsk sida kunde lyfta fram.

Annat som är på gång just nu och som kanske kommer att bli viktiga diskussioner är att man vill inrätta ett nytt ministerråd som ska handla om transport. Vi har från åländsk sida stött det förslaget och också den socialdemokratiska gruppen har stött det. Vi tror att det kan betyda mycket för transport- och kommunikationsfrågor. Åland som en ö mitt i Norden och mitt i Östersjön kunde dra nytta av ett sådant ministerråd, särskilt när det t.ex. kommer till elektrifiering av hamnar som ska ske i många olika länder.

Helsingforsavtalet öppnas eventuellt nu. Det här har ju varit någonting man har backat undan en lång tid. Det har varit som att öppna Pandoras ask och jag skulle säga att det fortfarande är lite oklart vad man vill med det här. Jag tror att länder och regioner kanske har lite olika ambitioner med Helsingforsavtalets modernisering. Åtminstone så har Åland en representation i den arbetsgruppen via delegationsordförande Mikael Lindholm, så vi har en insyn och kan följa det här arbetet, vilket jag tycker att är oerhört viktigt. Tack för mig. Det var lite reflektioner kring det nordiska samarbetet. Tack!

Tack, talman! Ledamoten Gunell nämnde just det här samordnade greppet i Norden som behövs gällande havsbaserad vindkraft. Från mittengruppens sida så har ju fokus varit att man vill sträva till att strömlinjeforma myndighetsprocesserna kring det här. Jag är nyfiken på att höra lite mer om det här nya initiativet som Gunell nämnde. Vad är fokus i det? Vad är det man vill se hända?

Tack för frågan. Det här förslaget som jag har skrivit, och som nu processas i den socialdemokratiska gruppen för att läggas fram som ett initiativ inför sessionen i Oslo, så handlar just om att samordna processer och också beakta regelverk. Erfarenhetsutbyte, till exempel nordiska länder som Danmark har en ganska lång erfarenhet av havsbaserad vindkraft, medan vi i Finland är ganska nya på det här. Vad kan vi lära av varandra? Hur kan man få ett helhetsgrepp, när allt det här är förverkligat, hur det också påverkar Östersjöns miljö men också trafik och andra aspekter?

Tack, talman! Det låter ju som att förslaget från Socialdemokraterna stöder det som mittengruppen har lagt fram. Det sistnämnda som ledamoten nämnde, miljödelen, så det är ju också ett område där vi verkligen kan ha utbyte av information och erfarenheter som är en väldigt viktig del i etableringen av havsbaserad vindkraft och vad vi vet om havsbottnar. Där finns det ju orsak till stort utbyte. Jag stöder verkligen tanken om att vi i Norden skulle vi samarbeta där det går i stället för att bara titta på den egna kammaren. Har ledamoten i sina samtal fört något resonemang kring om det kan finnas något hinder i ett sådant samarbete, eftersom det ju samtidigt finns en konkurrens mellan olika regioner? Vill man dela de här erfarenheterna och kunskaperna?

Det kanske återstår att se vad man vill dela och vad man betraktar som affärsmöjligheter. Men ur samhällets perspektiv och kanske ur Östersjöns perspektiv så ska man väl titta på hur den här etableringen kan ske på det mest gynnsamma och skonsamma sättet när det gäller havsmiljön i Östersjön. Vi får väl se vart det här initiativet kan leda, men åtminstone så borde det sätta fokus på behovet av samordning. Det kom ett omedelbart intresse också från BSPC:s nyvalda president Henrik Möller som vill driva det här också inom BSPC. Det är ju värdefullt att det också kan bli hela Östersjön och att alla länderna kring Östersjön samverkar.

Tack, talman! Jag håller med ledamot Gunell att det nordiska samarbetet nu troligtvis är mer viktigt än någonsin utifrån vår litenhet, men vi är ändå fullvärdiga medlemmar och aktörer i de här sammanhangen. Vi har ju gemensamma utmaningar när det gäller behovet av arbetskraft. Jag är mycket positiv till att lyfta yrkesutbildningen och att vi där gemensamt kan resonera och ta del av nya utvecklingar och idéer för att öka attraktionskraften. Yrkesutbildningen är verkligen en viktig grundbult. I ministerrådssammanhang och under olika möten har vi djupa diskussioner och delar erfarenheter, därför att vi har en gemensam problembild och vi måste komma framåt i den här frågan.

Det har visat sig när Nordiska rådet har jobbat med yrkesutbildning och också haft konferenser och gjort rapporter kring det här att det är otrolig skillnad i hur mycket pengar ett land satsar på teoretisk utbildning i relation till praktisk. Så inte är det konstigt att vi har den här snedvridningen i att förse arbetsmarknaden med viktig kompetens. Det visar sig också att vi har det här gemensamma behovet av att få fler. Men samtidigt har vi nog en hel del olikheter i regleringar mellan länderna. I Övertorneå finns det en yrkesutbildning som utbildar för tre länder, både Norge, Finland och Sverige. Blir du elektriker där så måste du ändå anpassa utbildningen till tre olika system med olika krav och så vidare.

Tack, talman! Jo, det är intressant, men det blir också ett problem och där har vi de här aktuella gränshindren som vi förhoppningsvis inom de nordiska sammanhangen kan komma vidare med.

Jag vill också lyfta det som ledamoten lyfte kring det sociala perspektivet. Jag håller helt med om den nordiska visionen att man kanske tappar just det sociala perspektivet. För mig så är det liksom den viktigaste grunden egentligen, för den är avgörande i alla andra följande visioner. Det sociala perspektivet måste vara grunden om vi ska komma vidare i de andra viktiga frågorna i den nordiska visionen.

Tack för det minister Hambrudd. Där har vi haft ett bra samarbete och en samsyn. För det är ju precis så, hur ska Norden kunna bli världens mest hållbara och integrerade region om man samtidigt urholkar det som är basen i det nordiska, det vill säga vår gemenskap, vår språkförståelse? Barn och unga blir nya nordister och nya bärare av de här värderingarna. Att vi har det här gränslösa utbildningssystemet, det är fundamentet i det nordiska samarbetet. Därför är kultur och kunskap det största området också inom det nordiska samarbetet.

Tack, talman! Även jag vill slå ett slag för ett ministerråd för transporter. När man tänker på Nordiska ministerrådet så tror man att det är en enhet, men egentligen är det elva olika ministerråd, och ett ytterligare för att hantera just de viktiga transportfrågor så vore väldigt angeläget. Bättre koordinering är faktiskt helt avgörande för att vi ska kunna nå våra hållbarhetsmål nationellt, men också den nordiska visionen generellt. Det kan handla om allt från samordning av elektrifiering av hamnar, av flygtrafik och av höghastighetståg för att binda Norden samman bättre internt, men också med kontinenten och Europa.

Förra året, då Norge hade ordförandeskapet för Nordiska ministerrådet, så valde man att ta ett steg längre genom att de ministerier som arbetar med infrastruktur och transport bättre samordnas. Vi kan konstatera att det är bra, men det är inte nog. Vi behöver ta steget längre och vi behöver ytterligare från Nordiska rådets sida pressa på. Så jag hoppas verkligen att sessionen i Oslo ska kunna ge den extra skjuts som vi behöver.

Tack för det. Som ni ser så den stora samsynen består när det gäller de nordiska frågorna, vi är helt eniga där. Om man ska klara klimatutmaningen i Norden så är transportsektorn också väldigt avgörande. Vi behöver nog hjälpas åt där. Kan vi knyta oss ännu tätare tillsammans och öka samarbetet inom transport så tror jag att vi ytterligare tar steg mot världens mest hållbara integrerade region.

Tar vi en sådan konkret fråga som sjöfarten till exempel så har ju Nordiska ministerrådet redan bestämt sig för att inrätta sex stycken gröna sjöfartskorridorer. Utredningsarbete har pågått och nu har man lanserat flera olika förslag där ett skulle vara Stockholm till Åbo eller till och med till Helsingfors via Åland. Redan där ser man att det finns tre olika enheter och tre olika länder som skulle behöva samarbeta, men också egentligen hela Norden för att se hur transporterna av gods ska kunna fortsätta på smidigast och kostnadseffektivt sätt. Så det finns väldigt mycket att diskutera. Genom att lyfta detta till ett ministerråd så sätter man ju också en helt annan status i de frågorna. Det är inte någonting man sköter vid sidan av utan det är en central del av alla elva andra centrala delar i Nordiska ministerrådet som man satsar på.

Tack för det. Det bästa scenariot är ju när nordisk nytta och åländsk nytta sammanfaller, och det gör det ju verkligen inom transportsektorn.

Tack, talman! Tack ledamot Gunell för ett mycket bra anförande. Jag håller med.

Jag vill också understryka vikten av ett samordnade grepp kring havsbaserad vindkraft när det gäller nordiska samarbetet. Det nämndes många exempel på många projekt. Jag tycker att det är många projekt i röret nu när det gäller havsbaserad vindkraft. Nog är det så, det inser alla och det tycker jag att är bra att det här lyckas enbart om man ser det som ett nordiskt intresse kring det hela. Vi har en nordisk gemensam elmarknad. Projekten är så pass stora att de berör inte bara en nation, ett land eller en region, utan hela Norden påverkas av dessa stora projekt. En harmonisering av regelverk, en harmonisering av energisystemen i Norden är oerhört viktigt. Det var glädjande att höra att det här har lyfts inom Nordiska rådet på den här nivån.

Tack för det. Jag är helt enig med det. Vi har ju också genom andra diskussioner sett att både de här frågorna kring försvar och säkerhet och hur man skyddar en väldigt känslig infrastruktur som de här vindparkerna sedan kommer att utgöra. Det kan krävas gemensamma grepp, kanske gemensamma NATO standarder. Jag tror att Finland har mycket att lära av till exempel Danmark som både har varit Nato medlem länge och som har erfarenheter av havsbaserad vindkraft. För att få det här att löpa smidigt så behöver ju konkurrensvillkoren och regelverken vara så lika som möjligt så att inte vi konkurrerar med varandra inom de nordiska länderna. Jag hoppas att det här får ett gott mottagande och att det finns intresse från de andra länderna att gå vidare.

Tack, talman! Så är det. Då frågar man sig samtidigt, är man på banan tillräckligt snabbt? För den här utvecklingen går väldigt fort nu. Det är lätt att säga att vi borde se på en harmonisering, men då gäller det också att den sker nu innan. Så att man inte gör onödiga misstag eller begränsningar, nationella egna begränsningar som kunde vara olyckliga med tanke på att den havsbaserade vindkraften i mångt och mycket bygger på storskalighet om vi ska lyckas. Så här är frågan, är vi tillräckligt snabba? Sker samarbetet tillräckligt fort eller pratar vi bort det som vanligt?

Där får man väl fråga inåt istället för utåt om vi är för långsamma och pratar bort det. Jag tror ju i alla fall att det vi har framför oss och det vi åtminstone borde hitta gemensamma strukturer kring, om den här havsbaserade vindkraften förverkligas, det är hur vi hanterar produktionen av vätgas och e-bränslen. Det är ju faktiskt en framtidsfråga som är helt avgörande för klimatutmaningen och särskilt också sjöfartens klimatutmaningar och därmed för Åland helt avgörande.

Tack, fru talman! När det gäller den här berättelsen så får man väl lov att säga att den är väldigt allmänt hållen och väldigt teknisk och det var också ordförandes presentation. Ledamot Gunell brukar många gånger säga: "var är politiken?" Här i berättelsen hittar man inte riktigt politiken, men man hittade den för övrigt i Gunells förtjänstfulla anförande. Det replikskiftet mellan Röblom och Gunell visade att det finns spänst och intresse för det nordiska och det tycker jag att är bra.

Jag ska börja med att citera näringsminister Karlström. Det är synd att han inte är här nu när jag ska berömma honom. Han hördes i självstyrelsepolitiska nämnden. Han avslutade sitt inlägg när vi pratade om fiskefiskekvoter, utan att jag går in på det dess mera, med att säga "värna det nordiska, värna det Nordiska rådet" och det vill jag också understryka.

Det är egentligen två saker som är väldigt viktiga om vi ser till Ålands nyttan. Det är för det första nätverksbygget. Det går faktiskt inte att värdera det i pengar. Jag kommer ihåg när en delegation härifrån besökte Sveriges riksdag för ett par månader sedan, så sade en som var med mig, "oj, du verkar känna alla". Och det säger jag inte för att framhålla mig själv, men har man varit med ett tag i Nordiska rådet så konstaterar man att många som man har träffat där sitter nu som ministrar. Luranne till exempel som är kommunikationsminister var en väldigt bra kraft, oavsett vilket parti hon tillhör, i det Nordiska rådet. Det är lätt för vem som helst, som kommer i kontakt med henne, att ringa och prata med henne.

Paul Jonsson, som är Sveriges försvarsminister, satt ett år i det utskott som jag hade möjlighet att få leda. Nätverksbygget är enormt viktigt. Jag får väl säga lite diplomatiskt att också första tilltänkta näringsminister Junnila satt i mitt utskott och jag kommer ihåg när det blev aktuellt att jag tänkte, hur ska det där gå? Men det är en annan femma.

Så nätverksbyggande är enormt värdefullt och att vi kan föra fram frågor som är viktiga för Åland för folk som känner till förutsättningarna här på Åland. Det kan som sagt inte värderas i pengar.

Jag frågade var sakpolitiken var. När det gäller sakfrågor och gränshinder, som nämns kort i den här berättelsen, så är vi ett gränsområde. Vi om någon vet hur effekterna av stängda gränser blev under pandemin. Det har vi lyft fram gång på gång i Nordiska rådet för andra medlemmar som bor i större länder och som bor mitt inne i ett land som inte har förstått den här problematiken. Gränshinder är alltid en ständigt aktuell fråga i Nordiska rådet. Jag ska återkomma till det.

Yrkeskvalifikationer. Vi vet att vi har många ungdomar som studerar i Sverige och som inte per automatik blir godkända när de söker arbete här på Åland. Sedan har vi ytterligare språkproblematiken som bara blir knepigare och knepigare, dvs. kan man inte finska så är det ganska svårt att få ett toppjobb i näringslivet och sakta men säkert så kommer det också att bli så i offentlig sektor. Men det hör inte till det nordiska.

Kommunikationerna är också en av de tunga sakfrågorna som vi har haft möjlighet att bevaka och flytta fram våra positioner. Ledamoten Gunell nämnde den nordiska visionen; "världens mest hållbara och integrerade region 2030". Personligen börjar jag bli lite frustrerad över den där visionen. För nog trampar man ganska mycket på stället. Jag har många gånger, när jag har hållit mina anföranden, sagt att det är liksom bara åtta år, det är bara sju år dit. Tyvärr är det så med gränshinder om vi ser på det i dag att det blir inte bättre, det blir knepigare. Digitaliseringen så tror man att ska bidra till att det blir mycket enklare, men det blir ju tyvärr tvärtom. Har man inte ett personsignum som är svenskt så är det väldigt svårt att överhuvudtaget få en lägenhet och ett telefonabonnemang om man flyttar till Sverige.

Det här med högskoleprovet har vi alla blivit ganska förvånade över. Man kunde inte fortsätta på samma sätt som man har gjort tidigare för åländska ungdomar, det vill säga att man kan göra det här på Åland. Det hänger ihop med fusk, förstås när det gäller det specifika fallet, men det hänger också ihop med det förändrade säkerhetsläget i Sverige. Det gör att det blir bara knepigare att komma in i Sverige och det drabbar också oss ålänningar.

Jan-Erik Enestam, tidigare Rådsdirektör, gjorde en rapport som kallas Enestamrapporten, ett mycket, mycket bra arbete. Han hade ju insyn i hur det fungerar inne i Nordiska rådet och var tidigare minister och så vidare. Han listade bra många frågor som viktiga att man skulle ta upp i Nordiska rådet och ta hänsyn till för att vi verkligen skulle nå den här visionen om världens mest integrerade region 2030. Jag hoppas att de som fortsätter det här arbetet i det Nordiska rådet från åländsk sida tar fasta på det och jobbar vidare.

Det sägs så här i deltagandet i Nordiska rådet: "Delegationen strävar till att de medlemmar som är utsedda av lagtinget ska kunna delta i det nordiska mötet med såväl ordinarie medlemmar som suppleanter." Jag vill passa på att tacka kollegan Simon Holmström för att jag fick gå före i talarturen på grund av att jag skulle vara på ett annat ställe just nu, men också för det mycket goda jobb som Holmström har gjort som suppleant. Jag tror att det var inte en händelse, ledamoten Gunell och jag som ordinarie var förstås aktiva, men nog tog också ersättarna för sig i Nordiska rådet.

Jag kommer ihåg att nuvarande EU-minister Adlercreutz sade att man trodde att Åland var den stora delegationen och den finska som var den lilla och det får man väl lov att säga att var ett bra betyg. Det var tack vare att vi kunde jobba både ordinarie och ersättare sida vid sida. Jag hoppas att det ska kunna fortsätta så. Jag har varit med själv som ersättare när den ordinarie medlemmen från Åland inte har berett plats åt ersättaren, man fick inte ens komma upp och hålla ett anförande. Så jag vill bara säga från en blivande politisk pensionär, försök vara toleranta och försök se till Ålands nytta! Den ska man alltid ha framför sig.

Jag hade förmånen att få leda utskottet för tillväxt och utveckling. När det gäller havsvindkraften, som togs upp här av ledamoten Gunell, så visst är det viktigt att få ett helhetsgrepp. Men med tanke på den replik som ledamot Mansén gav så vill jag ändå varna lite. För tror man att det nordiska ska ta ett helhetsgrepp på det här samtidigt som man har bråttom, så tror jag att man kan bli lite besviken. För det går inte så där jättesnabbt alla gånger.

Gunell sade också att det är bra att vi har en samsyn. Jag vill också förena mig med den samsynen när det gäller vikten av att vi får ett ministerråd för transporter. Det är viktigt ur många, många orsaker. Det låg under det utskott som jag ledde och vi lyckas få både den finska kommunikationsministern och den norska kommunikationsministern med i ett gemensamt möte under sessionen i Helsingfors. Det var ganska uppenbart att det är tjänstemannastyrt. Jag kan inte stå här och lämna ut namn på delegater från andra länder, men en svensk delegat som har drivit de här frågorna stenhårt så var så besviken på den tidigare regeringen för att det inte hände någonting. Helt plötsligt hade hans eget parti den här posten i sin hand och då började tjänstemännen säga att det är inte så bråttom med det där, det är inte så bråttom med det där, ta det lugnt med det där. Så det är lite "vi fixar den själva mentaliteten" hos tjänstemän inom den här sektorn. Därför tror jag att det är en bidragande orsak till att det varit så svårt att komma fram och få till stånd ett ministerråd för transportsamarbete i Norden.

Jag hade glädjen att få ta emot tillväxtutskottet här på Åland. Här vill jag också säga att jag fick en gång en pik av ledamoten Valve att det kostar pengar. Det är klart att det kostar pengar om vi tar emot gäster. Men det är enormt värdefullt för att skapa förståelse för Åland, hur Åland ser ut, vad det finns för styrkor och vad det finns för svagheter. Jag tycker att det var väldigt bra gjort av ledamoten Gunell att hon också fick hit sitt utskott. Jag ganska övertygad om att de for hem med en positiv bild av Åland, men också en förståelse för utmaningarna som Åland har, och det behöver vi alla ta på allvar.

I utskottet som jag hade så står det att tillväxtutskottet fick presentationer av havsbaserad vindkraft - det är korrekt - och elektrifiering av sjöfarten och landterminaler. Det var nog bara en bisak. Det viktiga som vi informerade om var hur Fit for 55, isklassifisering, kommer till slå på den åländska sjöfarten. Det var många som inte kände till det.

Vi hade också EFA:s europaparlamentariker här på samma gång och de fick samma information av Jan Hanses och Björkenheim, om jag kommer ihåg rätt namn, från redarföreningen. Att få hit folk på ort och ställe och informera dem om sådant som är riktigt viktigt så är värdefullt.

Jag ska börja knyta ihop säcken här. Det står att jag utträdde ur delegationen och så kan man förstås formulera det. Men jag hade nog gärna fortsatt, det är inte frågan om annat. Men jag är tacksam att jag fick möjlighet eller fick äran, som Gunell sade, att leda det här utskottet. Jag kan enas om det. Det kändes bra och jag hade gärna fortsatt. Man kan tycka vad man kan tycka. Jag tycker personligen att lantrådet inte ska lägga sig i lagtingets interna arbetsfördelning, men det är en annan femma. Jag lämnar det personliga. Det viktiga är att vi ser till Ålands nyttan som sagt var.

När det gäller gränshindergruppen så ligger den under tillväxtutskottet. Det står vem som har representerat Åland i det här arbetet. Åtminstone så satt jag själv med i gränshindergruppen från tillväxtutskottet så jag tror inte att de där uppgifterna riktigt stämmer. Det blir ofta förvirring. Gränshindergruppen ligger under Nordiska rådet, medan gränshinderrådet ligger under Nordiska ministerrådet. Det här blandar många ihop. Vi har ju sett till att vi har varit företrädda på båda fronter för att kunna jobba med de här frågorna. Gränshinder, Åland står och faller med det.

Fru talman! Ursäkta, jag sade att jag skulle sluta, men en sak vill jag vilja tillägga, oavsett hur kul Simon Påvals tycker att det är.

Arbetet i Nordiska rådet är drivet av partigrupperna och det kan man missa ibland. Men jag ser att det är ett stort värde att Ålandsdelegation i Nordiska rådet just nu har varit företrätt i de tre tyngsta grupperna. Vi har haft tung representation i mittengruppen, jag har själv suttit med i styrelsen hela tiden, vi har haft representation i den socialdemokratiska gruppen och vi har också fått representation i konservativa gruppen. Det är bra.

Jag vill också säga som ett testamente, jag skulle kanske önska att man hade ännu flera i delegationen tillsammans med berörda ministrar så oavsett vilka viktiga åländska frågor som kommer upp så skulle man samordna de åländska framstötarna. Det skulle vara viktigt. För arbetet drivs av partigrupperna och det är där som vi måste lägga grunden och sedan måste vi avstämma med varandra.

Den här gången menar jag vad jag säger, fru talman. Avslutningsvis, det är lite lamt intresse många gånger för det nordiska, kanske också här i lagtinget men framförallt i media. Ni som fortsätter, ni måste tyvärr göra mera populistiska, mer spekulativa utspel om ni ska få ett genombrott i media. Det här sakliga malandet väcker inte så stort intresse. Tack för ordet!

Tack, talman! Tack ledamot Eriksson. Jag ber så mycket om ursäkt. Jag har varit på Nordiska rådet nu och jag hade fel uppgifter på att du hade suttit med i gränshindergruppen. Jag sitter där med själv nu och det är ett väldigt viktigt arbete som vi jobbar med. Jag ber så mycket om ursäkt för att jag inte nämnde dig, det slank igenom. Jag tar absolut ansvar för att jag sade fel.

Det var inte alls riktat mot nuvarande delegationsordförande och ursäkten godtar jag. Men jag konstaterade att det står ju så i berättelsen. Det blev ju så att när tillväxtutskottet, som koordinerar det här inom Nordiska rådet, blev att tillsätta de här platserna så fick jag en av dem. Under den tid jag var där så har jag inte sett någon annan från Åland där, får jag väl lov att säga. Men det är en liten detalj i det stora hela.

Precis som ledamot Eriksson sade så är just gränshindergruppen väldigt viktig. Det diskuteras nu också om det eventuellt ska bli ett eget utskott. Det är bara på diskussionsstadiet, men det förs diskussioner kring detta. Den samlade åsikten är nog att det kanske borde lyftas upp till ett eget utskott.

Det kände jag inte till och det är intressant i så fall. För de facto är det så att gränshindren blir inte mindre, de blir färre. Lyckas man i det här arbetet få bort 10 gränshinder så dyker det helt plötsligt upp 15 nya. Det är lätt för statsministern att peka på att nu ska det bli världens mest integrerade region 2030, det kanske var tolv år sedan, jag kommer inte ihåg eller tio år sedan som de gjorde det. Men vi har inte många år kvar och arbetet går inte framåt när det gäller gränshinder. Yrkeskvalifikationer godkänns inte, man kan inte ens flytta och få en lägenhet när man inte ens kan ta ett arbete om man inte har en nationell examen, då är det någonting som är grundläggande fel. För vi är ju ganska lika alla i de nordiska länderna sist och slutligen. Man måste få mer fart på det här och få mer djup i det.

Tack, fru talman! Tack till ledamoten Eriksson. Den reflektion som ledamoten Eriksson gjorde kring styrkan i att ha representation från Åland i flera olika partigrupper är faktiskt något som vi borde ta fasta på efter att nästa lagting är valt. Att man ser till att den åländska delegationen faktiskt blir mångfacetterad så att det finns representanter som kan sitta i olika partigrupper. Det är den styrka som vi kan ha tillsammans, att vi har den här spridningen och kan få partigrupperna att ställa sig positiva till sådant som vi önskar driva.

Så är det. Det var väl en lycklig tilldragelse att det råkade bli så. Det är bra om man i nästa lagting - det finns säkert en hel del här som kommer att fortsätta och jag hör inte till dem - kan tänka att makt inte är alltid rätt, utan man måste försöka titta på vad som är Ålands nytta. Hur bryter vi igenom på bästa sätt? Vi här helt eniga därvidlag.

Min poäng är att man kanske inte skulle låta det bli så slumpartat att det blir så lyckosamt som det blev nu att vi har haft representation. Socialdemokratiska gruppen är den största gruppen i Nordiska rådet och mittengruppen är en väldigt aktiv grupp som har ett ganska brett omfång av olika partier. I konservativa gruppen har vi också haft, i alla fall tidvis, representation i, dock aldrig vad jag vet i vänster Gröna eller Nordisk frihet. Men om vi åtminstone har representation i de här tre mittengrupperna så kommer vi ganska långt. Man kanske inte skulle lämna det åt slumpen att det blir så här, utan att man faktiskt skulle ha en idé, när Åland tillsätter sin delegation och dess ersättare, om att vi innesluter så många grupper som möjligt.

Det är värdefullt att man kan arbeta i olika partigrupper just på grund av att partigrupperna är de som styr arbetet i Nordiska rådet. Jag har ingen färdig idé om hur man borde göra för att lyckas framöver.

Jag sade ju att makt är inte alltid rätt. Det kan vara bra att ta ett steg tillbaka och se hur vi representerar vi Åland bäst när det gäller kompetens, när det gäller erfarenhet och när det gäller möjlighet att vara med i partigrupperna.

Jag vill säga till sist att jag fick ju frågor om ledamoten Gunell. Det blir ju lite märkligt att två ålänningar helt plötsligt ledde de två tyngsta utskotten av fyra utskott. Man frågade mig "hur är hon?" Jag sade att hon är en bra nordisk politiker. Vad ledamot Gunell sade om mig, det vet jag inte. Men åtminstone vill jag säga att jag lade bort partipolitiken då och tänkte att nu ska vi dra åt samma håll. Men hon sade säkert detsamma.

Tack, fru talman! Jag vill ta fasta lite på den här samordnade externpolitiken från Ålands del. Min erfarenhet, efter att ha rört mig i olika internationella politiska sammanhang de senaste åren också nordiska, är att du vet ju aldrig när du hamnar i en hiss med en minister eller sitter och tar en kaffe med någon. Då har du chans att föra fram någonting som är viktigt för Åland. Om vi samlar alla dessa tillfällen och möjligheter där alla som hamnar i sådana situationer vet att får de chansen så ska de föra fram något. Då blir det ju en styrka i den åländska externpolitiken som är större än vad det kanske ser ut att vara på pappret. Det är flera gånger som jag har haft de möjligheterna. Den tanken om samordnat så det tycker jag att är viktigt och där tror jag att vi tänker samma.

Det finns ju olika plan att jobba på. Tar vi det nordiska så min tanke som ordförande i delegationen var att vi liksom skulle diskutera och att vi skulle få regeringen med. Jag vill ge en eloge till den här regeringen. Jag tycker att man har varit mera aktiv. Jag har varit med tidigare när det var bara var en enda gång när det skulle vara omröstning om vissa poster som det kom representanter från regeringen, men annars var de helt borta. Man hade ingen aning om vad de höll på med. Så både på regeringssidan, inom delegationen, parlamentariker och i de nordiska grupperna så måste vi koordinera oss bättre än vad vi har gjort hittills.

Sen har vi också EU-politiken som styr vår vardag betydligt mera egentligen än vad det Nordiska rådet gör. Vi från Ålands Framtid, som jag vet att Röblom känner till, har engagerat oss väldigt länge i European Free Alliance. Jag har också noterat att Hållbart Initiativ engagerar sig och där vill jag att flera partier faktiskt engagerar sig.

Det sistnämnda håller jag naturligtvis med om till hundra procent. Jag tycker också att det är väldigt häftigt hur man ändå kan få väldigt goda kontakter som åländsk politiker bara man håller sig framme. Det är inte omöjligt.

Den andra delen jag vill kommentera är gränshindren, som jag vet att ledamoten Eriksson är väldigt engagerad i. För Ålands del så kan det ju vara en av våra framgångsfaktorer från och med nu eller det sker redan. Men just i samband med pandemin så var det många som upptäckte Åland och att bosätta sig på här men ändå jobba i ett företag via digitala hjälpmedel och tjäna sin bäring på det viset. Men så kommer dessa gränshinder och sätter krokben för eller försvårar en sådan lösning. För Ålands del, som ledamoten nämnde, så är det oerhört viktigt att vi får bort dessa gränshinder.

Märkligt nog när det gäller det sistnämnda så förefaller det vara enklare att flytta till Åland från Sverige än vad det är att flytta från Åland till Sverige och det kanske man inte skulle tro. Men det hänger nog ihop med det försämrade säkerhetsläget i Sverige för det har blivit väldiga problem.

Sen om jag återkopplar till EU nyttan så EFA kommer att lyfta frågan om en åländsk egen representation inom EU-parlamentet. Det är viktigt. Jag hoppas också att Hållbart Initiativ och flera andra försöker få tunga politiker att lyfta upp de här frågorna. Vi är liksom igen på väg att acceptera "ja, men de kommer att säga nej, vad kan vi göra?" Vi kan göra allt genom att påverka internationellt när det gäller de frågorna.

Tack, talman! Norden har den senaste tiden visat att det är en stark och dynamisk region som är engagerad i att främja samarbete och lösningar på gemensamma utmaningar. Vi stod enade i fördömande av den olagliga ryska invasionen av Ukraina, enade i stödet till Ukraina och enade i behovet av att stärka säkerheten i regionen.

Nordiska rådet är en viktig organisation för att främja det nordiska samarbetet. Det är lite av den nordiska parlamentet som skickar uppmaningar till den nordiska regeringen, dvs. nordiska ministerrådet.

Och det här är plattformar vi som politiker har sett som ett forum för kontaktskapande hellre än att driva politiska förslag.

Det nordiska samarbetet har historiskt sett varit en plattform för att bygga förtroende, främja handel och kultur samt stärka vår gemensamma identitet. Men i en tid när vår värld är präglad av komplexa globala utmaningar, såsom klimatförändringar, biodiversitetsförlust och geopolitiska spänningar, så måste det nordiska samarbetet anpassas för att vara mer än en symbolisk allians med hyllningstal. Vi måste vara aktiva och beslutsamma i vår strävan att forma politik och ta itu med dessa problem på ett samordnat sätt.

Talman! Jag har vigt mina fyra år i Nordiska rådet åt att utnyttja Nordens potential att bli en ledande kraft inom miljö och klimat. Ordförandeskapsprogrammen och visionsdokumenten pratar gärna i dessa ordalag, vilket är fint, men beslutsfattandet lämnar mycket att önska. Istället för att förargas har jag lämnat in medlemsförslag, förhandlat över partigruppsgränserna, grillat ministrar och representerat Norden i FN-möten. Det har handlat om allt från att Norden ska anta gemensamma klimatmål, minska produktionen och användningen av fossila bränslen, bli aktivare i Östersjöfrågor, öka initiativen kring cirkulär ekonomi och verka för en ekocidlagstiftning för att nämna några. Genom att driva sådana progressiva och framåtsyftande frågor har också det nordiska samarbetet blivit mer intressant och givande för utomstående. Media har gärna följt med utvecklingen och inte sällan har jag fått mejl från journalister från när och fjärran och blivit inbjuden på konferenser och paneler. Exempelvis valde Aftonbladet att publicera en debattartikel med titeln “Norden får inte sjabbla bort klimatarbetet” av mig och finansprofilen Sasja Beslik i anslutning till Nordiska rådets session i Helsingfors förra året. Tänk vad Åland mer kunde åstadkomma gemensamt genom att dra nytta av de möjligheter som internationellt engagemang medför.

Det är för övrigt så här som vi bäst väcker intresse för Åland. Det är en naturlig ingång att samtala om vår särskilda status, självstyrelse, demilitarisering och neutralisering. På förra mötet i Nordiska rådet bjöd jag in hållbarhetsutskottet till Åland för utskottets sommarmöte. Detta med anledning av att utskottet har visat stort intresse i det som vi här har diskuterat, medlemsförslaget om att göra Norden ledande för havsbaserad vindkraft, ett medlemsförslag mittengruppen för övrigt framfört på mitt initiativ. Utskottet har i sin tur beslutat att snabbt hantera det här förslaget och på senaste mötet så har också övriga utskott kommit med sina synpunkter på det här förslaget

Många gånger har jag haft ett gott stöd av den åländska delegationen. Detta eftersom vi i inledningen av den här mandatperioden skrev ihop ett policydokument om vilka politiska frågor som ska vara i fokus för oss gemensamt. Jag rekommenderar nästa delegation att göra detsamma.

Talman! Min lärdom är att Åland får uppmärksamhet om vi också vill något, inte bara genom att tacka att vi får vara med.
Därför borde samordningen mellan den åländska delegationen i Nordiska rådet och landskapsregeringen ytterligare förbättras. Vi driver inte alltid samma frågor helt krasst. När man är liten måste man spela smart.

Vi måste vara aktiva och engagerade i arbetet för att driva våra intressen och prioriteringar. Det är genom att vara proaktiva och bidra med våra idéer och lösningar som vi kan göra Nordiska rådet ännu mer effektivt och relevant för vårt område. Vi har en unik möjlighet att påverka och forma den nordiska samarbetsagendan och det är vår plikt att utnyttja den.

För min del har jag ett möte kvar, det är alltså Oslosessionen i slutet av oktober och början av november och det är också det sätt som jag avslutar mitt lagtingsengagemang på. Jag vill därför avslutningsvis tacka för det samarbete som jag njutit av i den åländska delegationen. Vi har kunnat träta på hemmaplan, men ute i Norden så är vi ståendes på enad front. Det har varit en stor ära att arbeta med er alla. Jag tackar så mycket! Tack, talman!

Diskussionen är avslutad. Lagtinget antecknar sig berättelsen för kännedom. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.