För kännedom
Utdrag ur protokollet
Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 9/2016-2017
Landskapsregeringens yttrande RP 3/2016-2017-s
Republikens presidents framställning RP 3/2016-2017
2 Godkännande av avtalet med Turkmenistan för att undvika dubbelbeskattning
Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 10/2016-2017
Landskapsregeringens yttrande RP 5/2016-2017-s
Republikens presidents framställning RP 5/2016-2017
3 Godkännande av avtalet med Sri Lanka för att undvika dubbelbeskattning
Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 11/2016-2017
Landskapsregeringens yttrande RP 6/2016-2017-s
Republikens presidents framställning RP 6/2016-2017
4 Godkännande av avtalet och protokollet med Portugal för att undvika dubbelbeskattning
Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 12/2016-2017
Landskapsregeringens yttrande RP 7/2016-2017-s
Republikens presidents framställning RP 7/2016-2017
Landskapsregeringens svar S 1/2016-2017-s
Ltl Axel Jonssons m.fl. spörsmål S 1/2016-2017
6 Rättsosäkerheten vid offentlig upphandling
Ltl Harry Janssons skriftliga fråga SF 5/2016-2017
Ltl Britt Lundbergs skriftliga fråga SF 9/2016-2017
Social- och miljöutskottets betänkande SMU 7/2016-2017
Landskapsregeringens lagförslag LF 13/2016-2017
9 Ändring av landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om allmänt bostadsbidrag
Social- och miljöutskottets betänkande SMU 8/2016-2017
Landskapsregeringens lagförslag LF 14/2016-2017
10 Ändring av lagstiftning om utkomststöd
Social- och miljöutskottets betänkande SMU 9/2016-2017
Landskapsregeringens lagförslag LF 15/2016-2017
11 Barnskyddslagens uppdateringsautomatik
Social- och miljöutskottets betänkande SMU 10/2016-2017
Landskapsregeringens lagförslag LF 19/2016-2017
12 Behandling av ärenden rörande landskapets tjänstekollektivavtal för år 2016
Finans- och näringsutskottets redogörelse FUR 1/2016-2017
Ltl Axel Jonssons skriftliga fråga SF 10/2016-2017
Plenum börjar
Upprop. 28 ledamöter närvarande.
Andra behandling
1 Godkännande av avtalet med Förenade Arabemiraten om utbyte av upplysningar i fråga om skatteärenden
Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 9/2016-2017
Landskapsregeringens yttrande RP 3/2016-2017-s
Republikens presidents framställning RP 3/2016-2017
Först tillåts allmän diskussion och efter det kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till förslaget i presidentens framställning eller vägra ge ett sådant bifall.
Diskussion. Ingen diskussion.
Förslaget i presidentens framställning föreläggs lagtinget för bifall. Kan lagtinget enhälligt ge sitt bifall till framställningen? Lagtinget har i andra behandling enhälligt lämnat sitt bifall till förslaget.
Betänkandets motivering föreläggs för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.
Ärendets andra behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.
Andra behandling
2 Godkännande av avtalet med Turkmenistan för att undvika dubbelbeskattning
Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 10/2016-2017
Landskapsregeringens yttrande RP 5/2016-2017-s
Republikens presidents framställning RP 5/2016-2017
Samma förfarande gäller för detta ärende.
Diskussion. Ingen diskussion.
Förslaget i presidentens framställning föreläggs lagtinget för bifall. Kan lagtinget enhälligt ge sitt bifall till framställningen? Lagtinget har i andra behandling enhälligt lämnat sitt bifall till förslaget.
Betänkandets motivering föreläggs för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.
Ärendets andra behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.
Andra behandling
3 Godkännande av avtalet med Sri Lanka för att undvika dubbelbeskattning
Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 11/2016-2017
Landskapsregeringens yttrande RP 6/2016-2017-s
Republikens presidents framställning RP 6/2016-2017
Diskussion. Ingen diskussion.
Förslaget i presidentens framställning föreläggs lagtinget för bifall. Kan lagtinget enhälligt ge sitt bifall till framställningen? Lagtinget har i andra behandling enhälligt lämnat sitt bifall till förslaget.
Betänkandets motivering föreläggs för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.
Ärendets andra behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.
Andra behandling
4 Godkännande av avtalet och protokollet med Portugal för att undvika dubbelbeskattning
Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 12/2016-2017
Landskapsregeringens yttrande RP 7/2016-2017-s
Republikens presidents framställning RP 7/2016-2017
Diskussion.
Ltl Stephan Toivonen
Herr talman! Jag föreslår att lagtinget inte ger sitt bifall till detta avtal.
Talmannen
Det här var då en avisering om att så kommer att ske, förslagsmässigt.
Begärs ytterligare ordet? Diskussion är avlutad.
Förslaget i presidentens framställning föreläggs lagtinget för bifall. Kan lagtinget enhälligt ge sitt bifall till framställningen?
Ltl Stephan Toivonen
Tack, herr talman! Jag föreslår att lagtinget inte ger sitt bifall till detta avtal.
Talmannen
Begärs ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad.
Under detaljbehandlingen har ltl Toivonen föreslagit att lagtinget inte ska ge sitt bifall till framställningen. Vinner förslaget understöd?
Förlaget har inte vunnit understöd. Förlaget om förkastande upptas därmed inte till behandling.
Lagtinget har godkänt utskottets betänkande. Lagtinget har i andra behandling lämnat sitt bifall till förslaget.
Betänkandets motivering föreläggs för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.
Ärendets andra behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.
Enda behandling
5 Självstyrelsens överlevnad
Landskapsregeringens svar S 1/2016-2017-s
Ltl Axel Jonssons m.fl. spörsmål S 1/2016-2017
Först tillåts diskussion. Under diskussionen i ärendet kan det väckas förslag om en åtgärdsuppmaning till landskapsregeringen. Förslaget ska samtidigt skriftligen överlämnas till talmannen.
Om det har väckts förslag om en åtgärdsuppmaning bordläggs ärendet efter avslutad diskussion till en avgörande behandling vid ett plenum tidigast följande dag. Om inget förslag till åtgärdsuppmaning väckts antecknas landskapsregeringens svar för kännedom.
Under diskussionen kan ärendet bordläggas första gången på begäran av två ledamöter och efter det en gång om lagtinget så beslutar.
Diskussion.
Lagtingsledamoten Axel Jonsson får först läsa upp klämmen.
Ltl Axel Jonsson
Tack, herr talman! Mot bakgrund av den senaste tidens exceptionella händelser ställer vi med stöd av 37 § lagtingsordningen ställer vi till landskapsregeringen följande spörsmål: Vilka åtgärder avser regeringen vidta för att lösa den konstitutionella kris som råder mellan Åland och Finland och åter trygga Ålands folks internationellt förankrade rätt till sitt språk, sin kultur och sitt självbestämmande?
Lantrådet Katrin Sjögren
Talman! Det finns två saker som är speciellt positivt med att vara politiker. Det ena är att man får träffa så många, både stora och små människor.
Det andra är att man får lära sig nytt hela tiden inom vitt skilda områden, livslångt lärande på en bricka bara du är det minsta lilla nyfiken och har ett öppet sinne.
För mig har professorn i offentlig rätt Markku Suksi och doktorn i folkrätt Sia Spiliopoulou Åkermark sammanfattat både kärnan och utmaningen i självstyrelsen. Nämligen att det ligger i autonomins natur att ständigt utvecklas, testa och pröva behörighetsgränser, ibland medvetet och ibland omedvetet. Det kommer aldrig att mojna, det kommer alltid att blåsa, ibland mer och ibland mindre. Det kommer alltid att finnas ett spänningsfält mellan självstyrelsen och staten.
Åland hör till de äldsta autonomierna i världen, med demilitariseringen och neutraliseringen som stabil ram och självstyrelselagen som själva bilden, motivet. Genom åren har bilden, motivet förändrats, putsats upp och moderniserats. Från den första självstyrelselagen på 20-talet med modernisering på 50- och 90-talet till en ny självstyrelselag inför 100-årsjubileumet. Den åländska självstyrelsen är djupt förankrad i internationell rätt och har en stark ställning i Finlands konstitution men utvecklas den inte blir den en sak som kan förpassas till historieböckerna.
Det finns även en systemkonflikt mellan landskapet och riket som autonomin automatiskt skapar där enhetsstaten ständigt eftersträvar likhet för alla medborgare i landet medan autonomi betyder rätten att vara annorlunda. Självstyrelsen eftersträvar utökat handlingsutrymme medan EU och nationalstaten strävar efter harmonisering. Den här konflikten både märks och känns dagligen i landskapspolitikernas och förvaltningens arbete.
Lagtinget kommer att diskutera den självstyrelsepolitiska redogörelsen under veckan. Det kan utan åthävor konstateras att det har varit ett utmanande år för självstyrelsen, ett annus horribilis. Det har varit okarheter och konflikter bl.a. när det gäller fiskekvoter och jordbruksstöd. Men det allt överskuggande har varit den pågående vård- och landskapasreformen i riket som fått stora implikationer på och präglat arbetet inom vår egen förvaltning. Ärendet har haft och har högsta prioritet både på politisk- och tjänstemannanivå. Inför denna spörsmålsdebatt gick jag igenom den omfattande bunten med handlingar som rör riksreformen. Det har även varit oerhört resurskrävande och oerhört frustrerande.
De politiska kontakterna har varit många. Samtidigt finns det vid ministerierna både okunskap och osäkerhet om hur åländska frågor ska hanteras. Landskapsregeringen upplever att ett uttryck för detta är att det är allt svårare att genom diskussioner lösa uppkomna problem. Istället för att försöka hitta gemensamma lösningar med Åland fattar riket ensidiga beslut utan att i tillräcklig grad beakta självstyrelsen. Detta leder till ett större behov av att rätta till frågor i riksdagen eller genom domstolarna. Det är ett reaktivt sätt att arbeta som kräver onödigt stor arbetsinsats av självstyrelsen och av riket. Det finns inget politiskt riksparti som plockar poäng och plus med att föra någon form av positiv Ålandspolitik, tvärtom tyvärr. Det som borde gå att marknadsföra är att om man använder lite sunt bondförnuft, jobbar proaktivt, sparas både tid och möda för alla inblandande både politiker och tjänstemän.
Vid regeringarnas gemensamma strategimöte i november var huvudfokus just samverkan mellan riket och Åland samt neutraliseringen av vård- och landskapsreformen.
Landskapsregeringen har upprepade gånger under året i olika officiella yttranden påtalat behovet av att den åländska självstyrelsen respekteras i samband med reformen samt behovet av att koordinera reformen med landskapsregeringen. Informationen och insynen har varit knapphändig och tidtabellen har ändrats upprepade gånger, en mycket svår arbetsmetod.
Hur kommer det sig att man jobbar så här ohållbart och ineffektivt på rikssidan? Analysen är att vi befinner oss i något som kunde betraktas som den perfekta stormen. Det är flera faktorer som samspelar och ökar problemen; det svåra ekonomiska läget i Finland, riksregeringens omfattande reformplaner där tidtabellen är exceptionellt snabb och där helhet och konsekvenser är svåröverblickbara, en omfattande generationsväxling bland tjänstemännen på ministerierna samt stora sparbeting i statsrådet. Dessutom en alltmer hård och ogenerös inställning i det finländska samhället till minoriteter och det svenska språket.
Det har varit min och landskapsregeringens absoluta ambition och målsättning att det skulle råda enighet om självstyrelsens linje. Detta är avgörande för att nå framgång i ett svårt läge. För att upprätthålla en politisk enighet i lagtinget i en för självstyrelsen utmanande situation handlar landskapsregeringen i enlighet med de konstruktiva diskussioner som hittills kunnat föras i självstyrelsepolitiska nämnden.
Hur går vi vidare? Hur jobbar vi framåt? Hur säkrar vi självstyrelsen på kort och lång sikt?
När det gäller den akuta frågan med neutraliseringen av vård- och landskapsreformen konstaterade finansministeriet dagen efter att propositionen avlämnats till riksdagen att: ”Det har alltid varit finansministeriets avsikt att upprätthålla goda förbindelser och ett högt förtroende mellan riket och Åland. Det är därför viktigt att vi tar lärdom av det som skett, förbättrar kommunikationen och försäkrar förtroendet.” Proaktiv var ordet! Spara både arbete och irritation som sagt.
Politiska kontakter togs också omedelbart med finansministern Orpo och Ålandsministern och även riksdagsledamoten är djupt involverad i det fortsatta arbetet.
Det har flutit en hel del vatten under broarna sedan spörsmålet ställdes och när det gäller att neutralisera riksreformen konstitutionellt och ekonomiskt för Ålands del arbetas det intensivt. Ett ålandsavdrag i statsbeskattningen skulle kunna vara ett sätt att temporärt säkerställa att självstyrelsen respekteras. Till den delen är ordningen återställd, staten och självstyrelsen är två jämbördiga parter som nu förhandlar och söker lösningar.
Landskapsregeringen har dessutom för avsikt att mot bakgrund av de senaste händelserna på nytt ta upp diskussionerna med statsmakten om vilka rutiner och processer som kan utvecklas för att undvika misstag och befrämja en öppen dialog då meningsskiljaktigheter och problemställningar uppkommer. I ett led att öka kunskapen om samt förståelsen för självstyrelsen har landskapsregeringen bjudit statsrådets samtliga kanslichefer till Åland i maj månad.
Men relationerna kan inte bygga på trender och politiska vindar. Strukturen för umgänget ska vara tydlig i lag och på den vila en etablerad praxis för förhandling och dialog. För att relationerna mellan Åland och riket ska fungera väl måste svenska språket stärkas och den svensktalande befolkningens rätt till service också i verkligheten och vardagen efterlevas. I samband med att Ålandsfrågan fick sin lösning gavs ålänningarna internationella garantier för att språk och kultur skulle bevaras. Frågan om att bevara språket på Åland är ett åtagande som Finland tog på sig i utbyte mot suveräniteten över Åland. Svenska språkets försvagade ställning i riket är en verklig utmaning och en negativ trend som pågått länge. Där finns ingen varken lätt eller självklar lösning.
Kunskapen om Åland i statsråd och riksdag måste koncentreras så att sakkunskapen och kontinuitet bibehålls och kan växa, ett slags stabilt organisatoriskt minne där praxis och erfarenheter finns. En dörr in för ålandsfrågor i statsrådet eller justitieministeriet skulle underlätta för alla parter, en enhet som skulle verka mer proaktivt, initiativtagande och utåtriktat. En förebild utgör kontaktgruppen mellan landskapsregeringen och utrikesministeriet. Den fungerar alldeles utmärkt.
Det framåtsyftande och långsiktiga arbetet med Ålands konstitutionella ställning behandlas i den partssammansatta och parlamentariska Ålandskommittén. Uppdraget är att reformera självstyrelsesystemet och självstyrelselagen som motiveras av samhällsutvecklingen och behovet av en modern självstyrelse för 2000-talet. Den nya självstyrelselagen ska ge konstitutionella ramar och verktyg för en redan erfaren självstyrelse att ansvarsfullt och handlingskraftigt ta sig an framtida utmaningar.
Ålands självstyrelse och relationer till Finland vilar på en stadig konstitutionell grund, men det krävs dagligt och hårt arbete, god fingertoppskänsla och ett ständigt relationsbyggande för att upprätthålla det åländska samhällets livskraft och utvecklingsmöjligheter. Ibland rustar vi huset, bryggan och båten för storm, bär in ved och byter batterier i ficklamporna. Vi är beredda, tåliga och har varit med förr. Landskapsregeringen står och arbetar på. Vi tänker inte ge upp och vi tycker inte att lagtinget ska göra det heller. Tillsammans är vi starka!
Ltl Harry Jansson, replik
Tack, talman! Bästa lantråd, tack för presentationen av landskapsregeringens svar på spörsmålet. Till stora delar tror jag att vi alla kan dela era slutsatser. Men dock på slutet kom det kanske en lite olycklig formulering om att Ålands självstyrelse vilar på en stadig konstitutionell grund.
I ljuset av det som har hänt på senare tid tycker jag att den här grunden är instabil, att den lämnar för mycket utrymme för våra kollegor i Helsingfors att göra sina egna tolkningar. Framförallt lämnar det allt för mycket makt till enskilda tjänstemän att hantera Åland på ett sätt som borde vara främmande för ett land som kallar sig rättsstat. Den stadiga konstitutionella grunden saknas bästa lantråd.
Lantrådet Katrin Sjögren, replik
Talman! Att man inte respekterar lagstiftning, att man inte har kunskap det må vara en sak. Men vi har konstaterat t.ex. när det gäller fiskeripolitiken och jordbrukspolitiken att vi har fått rätt hittills. Nu drivs de processerna framåt. Vi har också konstaterat att finansministeriet har fått ge sig. De har inte följt rådande lagstiftning och respekterat att finska riksdagen och Ålands lagting är två jämbördiga parter. Man fick vika ner sig.
Vi behöver styrka lagstiftningen och konstitutionen och det arbetet pågår ju i Ålandskommittén där ltl Harry Jansson är en mycket aktiv medlem.
Ltl Harry Jansson, replik
Tack, talman! Utöver det så tycker jag att lantrådets formuleringar var väl avvägda, särskilt passusen om att om vår autonomi inte utvecklas så kommer den att förpassas till historien. Det är så som det har hänt med autonomier i omvärlden som inte har haft företrädare som tillräckligt starkt stått upp mot den centralmakt som har den formella suveräniteten.
Jag kommer i ett anförande lite senare att beröra det som jag anser att lagtinget och landskapsregeringen borde göra för att se till att den här historien inte ska upprepas för Ålands del. Vi har ett gemensamt ansvar för att det här ska fungera.
Hur ser lantrådet på det faktum att nuvarande regering Sipilä i Helsingfors inte har tid för Åland? Det är inte bara ett problem för Ålandskommittén i det praktiska arbetet utan även vad gäller ministrar och statssekreterare. Vad göra åt bristen på tid?
Lantrådet Katrin Sjögren, replik
Talman! Jag tycker att det är ett stort bekymmer.
Som jag sade in mitt anförande så när det gäller att föra en proaktiv och aktiv Ålandspolitik så plockar man inte några politiska poäng, tyvärr, tvärtom, det vet vi.
Samtidigt visar det gång på gång att om man inte tar i beaktande och inte respekterar att vi är jämbördiga parter så blir det väldigt mycket merarbete och väldigt krångligt. Där tycker jag att det finns en ingång till hela statsapparaten till statsrådet.
De som är experter på Ålands självstyrelse är Ålands lagting, förvaltningen och landskapsregeringen. Lyssna vad vi har att komma med! Det är det som vi försöker marknadsföra. Det är bra för alla.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Roger Nordlund, replik
Herr talman! Fru lantråd, det var en lång lista med problem och olösta konflikter som lantrådet redogjorde för i inledningen av sitt anförande. Även som medlem i oppositionen så måste man tyvärr dela den synen på situationen just nu, den är mycket besvärlig.
Herr talman! Det mest akuta som jag ser just nu är sotereformen och det s.k. ålandsavdraget. Vi ser det som en möjlig pragmatisk lösning att hantera den här situationen som håller på att uppstå. Samtidigt vet vi alla att om det inte blir en temporär lösning så lämnar vi ett öppet sår i självstyrelsesystemet som knappast kan vara acceptabelt.
Min fråga till fru lantrådet är nu; har landskapsregeringen någon annan lösning som de arbetar med eller är det den enda lösningen hittills?
Lantrådet Katrin Sjögren, replik
Talman! Jag läste faktiskt Thusse Erikssons bok i helgen. Man kan konstatera att i självstyrelsens historia har det förekommit väldigt stora och svåra frågor. Det har varit PAF-konflikt och ålänningarna kämpade på 60-talet för att Sveriges TV skulle sändas över Åland, så det har varit stora och viktiga frågor.
Nu klumpar frågorna ihop sig och vi tar en och en. När det gäller ålandsavdraget och sotereformen så är landskapsregeringens arbetsmetod att det ska vara en temporär lösning. Det pågår diskussioner som bäst. Men den långsiktiga ekonomiska självstyrelsen ligger i händerna på Ålandskommittén.
Ltl Roger Nordlund, replik
Herr talman! Diskussion låser sig här då eftersom arbetet som pågår i Ålandskommittén är ju egentligen förborgat för den stora allmänheten. Både lantrådet och jag vet att såsom läget är nu så har vi ingen långsiktig lösning som vi kan luta oss tillbaka på.
Jag upprepar min fråga. Finns det något alternativ eller något sätt som man kan hantera situationen med soteavdraget som medför att vi inte får det öppna såret i självstyrelsesystemet som det de facto innebär? Behörighetsmässigt tar vi ju ett stort steg tillbaka när det förverkligas, även om det för den enskilde ålänningen är en pragmatisk, ekonomisk och bra lösning som hanterar situationen, men självstyrelsepolitiskt är det ju inte bra.
Lantrådet Katrin Sjögren, replik
Jag upprepar det som jag sade tidigare. Det som landskapsregeringen arbetar med är en temporär lösning. Jag delar den oro som ltl Nordlund framhöll. Vi måste få en långsiktig lösning och den finns inte, vad jag kan se, ännu.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Petri Carlsson, replik
Talman! Tack fru lantråd för ett bra anförande.
Det är en sak som jag inte är så säker på att jag håller med om. Lantrådet sade att inget politiskt parti plockar politiska poäng på att föra en positiv Ålandspolitik. Jag tror faktiskt att det finns ett parti som haft möjlighet att göra det, har gjort det och kan plocka politiska poäng och det är SFP. Men svenska folkpartiet har inte varit med i regeringen på 36 år och därför är det så viktigt att vi nu kontaktar alla rikskontakter i övrigt. Jag tycker att landskapsregeringen har jobbat på bra med strategimöte med riksregeringen. Landskapsregeringen tog nya grepp genom en videofilm, de har i flera sammanhang tagit ett stabilt grepp och jobbat med de här frågorna. Det är även viktigt att vi i lagtinget är så eniga som möjligt utåt. Här har landskapsregeringen fört en öppen dialog och förankrat med självstyrelsepolitiska nämnden. Jag hoppas att landskapsregeringen fortsätter med det här arbetet.
Lantrådet Katrin Sjögren, replik
Talman! Jag måste klargöra några saker om det uppfattades på det viset.
Jag vidhåller ändå att inget riksparti plockar egna politiska poäng. Men det finns flera partier som har en hedersam och väldigt bra inställning till Åland och som flaggar upp åländska frågor också i riksdagen och dit hör svenska folkpartiet och också socialdemokraterna. Man kanske inte plockar helt egna poäng i sina egna led, men man för ändå en hedersam Ålandspolitik och har alltid gjort.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Jörgen Pettersson, replik
Tack, talman! Tack för redogörelsen. Det är inte så lätt att hitta ljuspunkter just nu i förhållandet mellan Åland och Finland.
Lantrådet berörde att det mellan landskapsregeringen och utrikesministeriet finns en kontaktgrupp som tydligen fungerar väldigt väl. Jag tror mycket på ledarskap som baserar sig på goda exempel. Jag undrar om lantrådet kan tänka sig att vidareutveckla något kring den kontaktgruppen? Jag tror inte att alla känner till hur den fungerar, vilka som deltar och vad man eventuellt kan dra för slutsatser ifrån det arbetet som man kunde använda på andra områden.
Lantrådet Katrin Sjögren, replik
Talman! Just kontaktgruppen som finns på utrikesministeriet är en sak som vi för fram i diskussionerna med rikssidan. Den gruppen har pågått under flera år och det har varit diskussioner mellan tidigare landskapsregeringar och tjänstemän på utrikesministeriet. Man har regelbundna träffar där man diskuterar utmaningar och problem. Senast för några månader sedan var det ett stort seminarium som landskapsregeringen och kontaktgruppen hade i riksdagen och där pratade man om Ålandsexemplet.
Utrikesministeriet marknadsför Ålandsexemplet och fungerar nog lite som en vakthund när det gäller självstyrelsen och våra frågor. Vi har väldigt goda kontakter och direktaccess. Frågan är om vi borde utveckla den kontaktgruppen och ha grupper inom flera ministeriet eller ha en kontaktgrupp inom statsrådet? Det är sådant som vi funderar på. Det kan heller inte bara vara Ålands landskapsregerings och lagtingets ansvar att föra fram åländska frågor och berätta hur självstyrelsen fungerar. Det finns definitivt ett ansvar också på ministerierna och i statsrådet. Man är skyldig att kunna självstyrelsen och hur den fungerar.
Ltl Jörgen Pettersson, replik
Talman! Det var ungefär dit som jag ville komma. Om vi har ett gott exempel som har fungerat hyggligt så borde man sprida ut det på så många ställen som någonsin är möjligt.
Min uppfattning är nämligen att även om vi vet att det finns en avoghet i vissa finländska partier på den åländska självstyrelsen så tycker jag ändå att man rätt ofta ser en rätt stor stolthet över det också. Finland har de facto klarat av att hålla en självstyrelse inom sina gränser i 100 år och i det stora hela skött det hyggligt fram tills nu när det kanske hårdaste slaget hittills har utdelats i form av sotereformen.
Min önskan är att landskapsregeringen - för någon måste ändå äga frågan - skulle arbeta aktivt för att skapa ännu flera av dessa kontaktgrupper. Man måste börja någonstans.
Lantrådet Katrin Sjögren, replik
Talman! Det kan ltl Pettersson till 100 procent lita på att landskapsregeringen gör. Vi söker nya former. Vi är envisa, vi står på och vi arbetar på.
Det här är ett exempel som vi kommer att lyfta. Samtliga kanslichefer är på väg hit i maj och det finns ett alldeles utmärkt tillfälle att diskutera de här frågorna. De är också väldigt tydliga i statsrådet. De vill inte ha något blomsterspråk, det ska vara ”pang på rödbetan” och det ska vara konkreta frågor som vi ska beta av i maj. Vi ska försöka arbeta framåt så att frågorna ska nå sin lösning.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Axel Jonsson
Tack, herr talman! Det är inte en dag för sent som vi här i Ålands lagting diskuterar det här ämnet. Vi har delvis berört det tidigare, men nu har vi äntligen en debatt där vi på allvar kan gå på djupet med problematiken.
Framförallt vill jag från vår sida betona att syftet med det här spörsmålet är att skapa enighet och förutsättningar för att kunna jobba konstruktivt med de här frågorna. Till den delen instämmer jag helt med lantrådet i sin presentation.
”Tillsammans är vi starka”, sade lantrådet och det stämmer ju förstås. Men vi är ju inte starka tillsammans om vi sitter här och dricker kaffe tillsammans utan vi måste faktiskt arbeta med de här frågorna. Vi måste våga arbeta tillsammans på alla fronter om vi ska lyckas.
Därför kommer jag att ha fokus på vad vi kan göra rent konkret och hur vi borde tänka rent konkret för att hitta lösningar på de problem som vi har på bordet idag. Problemen blir allt fler och allvarligare och vi får allt mindre tid att lösa problemen. Detta är förstås oroväckande för självstyrelsen.
I spörsmålet frågar vi vad regeringen tänker göra för att trygga Ålands folks internationellt förankrade rätt till sitt språk, sin kultur och sitt självbestämmande. Just ordet ”trygga” tycker jag att är väldigt intressant i det här sammanhanget. Jag tror att många ålänningar under en längre tid har upplevt någon form av trygghet i att tillhöra ett större land, att tillhöra staten Finland. Men jag tror att den tryggheten är det allt flera på dagens Åland som ifrågasätter inte minst mot bakgrund av det som avhandlas i spörsmålet och i den här debatten.
Från finsk sida kommer man med ensidiga beslut direkt i strid med självstyrelselagens bokstav och anda. Man rubbar den stadiga konstitutionella grunden som lantrådet beskrev och visar att den faktiskt inte är så stadig, utan att den i stor grad faktiskt bygger på politisk välvilja och politisk inställning från Helsingfors. Struntar man i att följa självstyrelselagen så är det klart att det är ett problem också för Ålands del rent konstitutionellt. Det är ett politiskt problem som vi måste hantera.
Regeringen skriver att enhetsstaten ständigt eftersträvar likhet för alla medborgare i landet. Det är mycket korrekt. Det är klart att det är detta som vi hela tiden kämpar emot, man tycker att Åland också kan anpassas och ingå i Finland och i de finska strukturerna som man bygger för staten i övrigt. Det är den motvind som lantrådet beskriver och som vi ständigt kämpar mot. I Finland förstår man inte varför man på Åland ska vara så annorlunda. Den förståelsen upplever åtminstone jag att har minskat betydligt den sista tiden både bland tjänstemän och bland politiker. Man har varken tid, intresse eller engagemang att bry sig om de åländska frågorna i dagsläget.
Vad kan vi då göra för att få lösningar på de problemen? Tittar man specifikt på ålandsavdraget i statsbeskattningen och sotereformen som diskuterades och presenterades här av landskapsregeringen som en möjlig lösning så är det någonting som vi har diskuterat flera gånger tidigare här i lagtinget.
Från oppositionens sida har vi redan i maj, för ett år sedan, tydligt sagt att det enda sättet att verkligen lösa problemet på är att Åland övertar förvärvsinkomstbeskattningen. Utan att beskylla eller klandra någon i det här fallet så undrar jag om vi inte har tänkt lite taktiskt fel när vi ändå har öppnat diskussionen för ett sådant här ålandsavdrag i beskattningen? Man säger att det kan vara en tillfällig lösning men att vi behöver en permanent lösning senast i samband med Ålandskommittén. Argumentationen bygger på att litar vi på att den permanenta lösningar ska komma i Ålandskommittén. Det vet vi svart på vitt först egentligen inför år 2022 när den här vårdreformen redan- enligt planen åtminstone- har varit i kraft i tre år. Det bygger på att en sådan permanent lösning passerar riksdagen utan förändring och att den också klubbas i en ny självstyrelselag. Det är ganska mycket som kan hända på den vägen före man vet säkert att vi har en sådan permanent lösning på plats. Är det någonting som vi har lärt oss det senaste året så är det att vi inte kan lita på den finska statens utfästelser. Vi kan helt enkelt inte lita på att man ens i Ålandskommittén säger; ”nu går vi in för en sådan här lösning”. Därför måste vi driva och lösa frågan permanent redan från och med idag, det är min absoluta uppfattning, annars är risken väldigt stor att vi går på en nitlott ytterligare. Vindkraftsstödet försvann, höjningen av klumpsumman blev en sänkning av klumpsumman och lovar man att åtgärda förvärvsinkomstbeskattningen så är risken stor att det går precis likadant med den frågan, före den har gått igenom riksdagen.
Vi vet att viljan i Helsingfors att överföra förvärvsinkomstbeskattningen är minimal, men viljan att få igenom vårdreformen i Finland är ganska stor åtminstone i regeringsblocket även om det finns kritiker också där. Här finns det en tydlig koppling till frågan.
I Ålandskommittén diskuteras mera i allmänna termer och man försöker undvika att gå in på de mer konkreta reformerna som hälso- och sjukvårdsreformer. Vi märker att det finns en ovilja att diskutera den typen av frågor. Därför bör man koppla den långsiktiga lösningen också till den fråga vi har på bordet i dagsläget.
Därför är jag tveksam till att vi från åländsk sida ska gå med på en utfästelse i Ålandskommittén om att förvärvsinkomstbeskattningen överförs från år 2022. Risken är att vi står med ålandsavdraget som en permanent lösning även framöver och det vill jag gärna ha en diskussion om här i lagtinget idag. Det är åtminstone min övertygelse om att så måste vi driva politiken framöver. Vi kan inte lita på den finska staten.
Varför kan vi inte leva med ålandsavdraget som en permanent lösning? Den mest allvarliga ingrediensen i det hela, förutom att avdraget införs genom någon form av rikslag som lagtinget inte har möjlighet att påverka enligt dagens systematik, så säljer vi i så fall bort den åländska flitpengen. Flitpengen är det enda som vi får tillbaka på vår flit, att vi kämpar och försöker skapa mera skatteintäkter och ha ett blomstrande näringsliv. Den enda ingrediensen i det ekonomiska systemet idag säljer vi bort med en sådan lösning. Jag vill inte riskera att sätta Åland i en situation där vi också permanent står utan minsta incitament att utveckla den åländska ekonomin och det åländska samhället. Det är för mig det absolut mest allvarliga.
Jag är helt enig i de åtgärder som landskapsregeringen föreslår i övrigt för att få frågan på bordet och att diskutera vidare. Det är bra att man bjuder in folk för att diskutera frågan.
I spörsmålet skriver vi att vi utgår ifrån att landskapsregeringen också är beredd att ta till internationella åtgärder för att sätta press på Finland att lösa den här frågan. Till den delen har jag ännu inte fått svar hur landskapsregeringen ser på det. Är det bara de nationella diskussionerna, de inomstatliga diskussionerna som man prioriterar? Eller har landskapsregeringen också beredskap att gå ut internationellt? Jag tror att det är helt avgörande för att man ska kunna skapa ett intresse i Helsingfors idag att överhuvudtaget lösa den här problematiken.
Med tanke på erfarenheterna av historien så vet vi att det enda som kan få Helsingfors att vakna är när Ålandsfrågan också blir ett problem internationellt. Då skapas det ett incitament att bevara sitt goda rykte som ett föredöme vad gäller autonomin och en värd för en autonomi. Men så länge man kan hålla frågan på bordet mellan finansministeriet och landskapsregeringen så finns det inte särskilt stor vilja att lösa problematiken, och därför vill jag sätta den frågan på bordet.
Det ekonomiska förhållandet mellan Åland och Finland är inte själva kärnan i självstyrelsesystemet. Det är språket som är kärnan i självstyrelsesystemet. Precis som landskapsregeringen skriver så är problemen minst lika stora på språkområdet idag som ekonomin och vår utsatthet av det ekonomiska systemet.
Vad gäller språket så har vi ett internationellt starkt case i dagsläget om man läser Ålandslösningen från 1921 och Ålandsöverenskommelsen så som den skriven. Där har vi möjlighet att nå framgång internationellt och få förståelse för den finska statens oginhet gentemot Åland och bristande respekt gentemot beslutet om statstillhörighet från 1921. Där har vi stora möjligheter att nå framgång.
Mitt råd till landskapsregeringen i det här läget är att om man inte redan har gjort det så borde man direkt börja jobba på en databas där alla övertramp som har gjorts under de senare åren mot det svenska språket införs. Då har vi en ordentlig dokumentation över övergrepp, beslut och alla de politiska åtgärder från Helsingfors som står i direkt strid med självstyrelselagen och där Finland inte lever upp till sina språkliga förpliktelser. Vi borde se till att vi har torrt på fötterna så att vi också kan gå ut och visa detta internationellt gentemot det internationella samfundet. Jag saknar kunskap om hur det ser ut i dagsläget på den fronten. Jag skulle gärna ta del av regeringens tankar vad gäller den delen. Ska vi lyckas att skapa förståelse internationellt så måste vi kunna visa att Finland inte lever upp till sina internationella förpliktelser vad gäller det svenska språket och då kan vi också visa att Finland inte respekterar självstyrelsen så som man förutsatte 1921. Då har vi också möjlighet att sätta press på Finland att lösa de ekonomiska problemen, att lösa arbetet i Ålandskommittén och att lösa språkfrågan så småningom.
Väljer Finland ändå inte att anpassa sig och visa välvilja gentemot det internationella samfundet, ja då har vi egentligen ingen orsak längre att jobba för att fortsätta tro på att vi kan tillhöra Finland som stat. Det är min absoluta övertygelse. Landskapsregeringen skriver det också svart på vitt, om man drar en snabb parallell till den självstyrelsepolitiska redogörelsen. Man skriver: ”Landskapsregeringen anser sammanfattningsvis att utvecklingen riskerar leda till att servicen till den åländska befolkningen inte lever upp till den nivå som intentionerna med självstyrelsen förutsätter vad gäller språket.” Det är klart att i ett sådant läge så kan vi inte från Åland acceptera den konstitutionella modell vi idag har för Åland och för självstyrelsen, utan då måste vi söka andra vägar.
Med det tydliga budskapet till Helsingfors är jag övertygad om att man också kan skapa en politisk vilja att lösa de problem vi ser på Åland idag. Tittar vi bara på kontakterna mellan Helsingfors och Mariehamn så är jag rädd att vi återigen blir överkörda.
Jag emotser landskapsregeringens tankar, synpunkter och strategier vad gäller den internationella arean. Hur kommer man att driva de här frågorna internationellt? Det tycker jag att Ålands folk förtjänar ett svar på. Tack, herr talman.
Vtm Viveka Eriksson, replik
Talman! Ltl Axel Jonsson hade ett riktigt resonligt anförande. Jag har ägnat lite tanke åt varför man ställer det här spörsmålet och jag fick lite svar här i ledamotens anförande.
Jag lyssnade också med spänning på hur ltl Axel Jonsson vill rita upp den politik som vi ska föra i den här frågan, alternativa lösningar. Min uppfattning är att oppositionen ändå har varit med och format den politik som regeringen för. Den enda sak jag hörde var att avdraget inte ska bli permanent, och så har jag också konstaterat att regeringen jobbar med självstyrelsepolitiska nämnden i ryggen.
När det gäller internationella åtgärder. Vart tycker ltl Axel Jonsson att vi ska rikta oss?
Ltl Axel Jonsson, replik
Ålandsavdraget, jag ska förtydliga igen. Jag menar att det är naivt att tro att vi kan lita på att det blir en temporär lösning om man ska lösa frågan i Ålandskommittén. Man måste ha en lösning i samband med hälso- och sjukvårdsreformen för att vi ska kunna vara säkra på att vi faktiskt får en permanent lösning på problemet, eftersom Ålandskommitténs betänkande och lagförslagen behandlas så pass sent. Det är risk för att vi blir lurade igen. Delar inte vtm Eriksson den uppfattningen?
Den andra frågan, vart vi ska vända oss internationellt, det är klart att vi ska vända oss till Sverige i första hand vad gäller Ålandsöverenskommelsen men också till alla de forum där vi har möjlighet att föra fram våra åsikter. Vi ska vända oss till alla ambassadörer i Helsingfors, det är en bra början. Vi kan vända oss till Europaparlamentet och vi kan vända oss till Nordiska rådet. Vi måste driva den här frågan gemensamt på alla fronter om vi ska lyckas. Det är min absoluta övertygelse.
Vtm Viveka Eriksson, replik
Talman! Jag är lite intresserad av den frågan eftersom det också är en fråga som vi diskuterar i Ålandskommittén. En gång i tiden var ju Nationernas Förbund den instans som vi kunde vända oss till med klagomål och den instansen har ju försvunnit och inget annat tillkom istället. Därför hänger det lite löst när man pratar internationella samfund, det hänger i luften.
Jag vet att vår landskapsregering inte är naiv i den här frågan. Man låter sig inte luras. Jag påstår att vi många gånger har tagit upp frågan i självstyrelsepolitiska nämnden med exakt samma budskap som ltl Axel Jonsson kom med här.
Ltl Axel Jonsson, replik
Jag delar den uppfattningen att självstyrelsepolitiska nämnden har varit tydlig. Men det är mot bakgrund av att man i spörsmålssvaret skriver att ett ålandsavdrag i statsbeskattningen skulle kunna vara ett sätt för staten att temporärt säkerställa självstyrelsen. Hur ska man se till att det blir en temporär lösning? Jag menar att det är naivt att lita på en skrivning i Ålandskommitténs slutrapport att vi får en hållbar långsiktig lösning där, eftersom den ännu kan förändras i samband med riksdagsbehandlingen. Därför måste man lösa frågan redan nu. Före vi går med på något från Helsingfors vad gäller hälso- och sjukvårdsreformen så måste vi parallellt ha ett lagförslag där förvärvsinkomstbeskattningen överförs till Åland.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vicelantrådet Camilla Gunell, replik
Tack, herr talman! Ltl Axel Jonsson talade om naivitet. Jag vill ställa den enkla frågan om Åland skulle vifta med det s.k. internationella kortet och ropa på hjälp, vem skulle komma till vår hjälp? Hur ska ltl Axel Jonsson hantera den enkla diplomatiska grundprincip som alla stater har att man hanterar en problematik från regering till regering. Tar man ens upp något med Sverige så säger de; ”tala med regeringen i Helsingfors”. Jag undrar rent praktiskt, ltl Axel Jonsson, hur ska det här riktigt gå till?
Ltl Axel Jonsson, replik
Det är ju beklagligt om socialdemokraterna och vicelantrådet ser Ålandsfrågan som en inomstatlig fråga mellan Åland och Helsingfors. Frågan bottnar ju i en internationell överenskommelse där Sverige har ett särskilt ansvar. Det är klart att vi känner till att inställningen från Stockholm är att man inte vill lägga sig i, självklart. Men om man inte ens för frågan dit, om man inte ens jobbar gemensamt från det åländska samhällets sida för att lyfta frågan i den svenska regeringen, i Sveriges riksdag, då är det klart att Sverige aldrig kommer att engagera sig. Men om man inte ens försöker, vicelantrådet, då kan vi vara säkra på att det händer ingenting. Ska vi ge upp för att vi inte vågar tro på att Sverige faktiskt bryr sig om sitt brödrafolk på dessa öar? Det tycker jag vore en väldigt beklaglig inställning gentemot ålänningarna och självstyrelsen. Delar inte vicelantrådet den uppfattningen?
Vicelantrådet Camilla Gunell, replik
Jag har i alla mina kontakter under min tid som politiker blivit klar över den ståndpunkten att Sverige inte kommer att vidta några som helst åtgärder gentemot Helsingfors för Ålands del om det inte finns en dialog som fungerar mellan de två regeringarna.
Jag tror nog att vi helt enkelt måste konstatera att hur väl vi klarar av Ålands ställning och att vi får de här sakerna att fungerar, såsom regeringen påtalar i spörsmålssvaret, så handlar det om Åland gentemot Helsingfors. I de kontakterna, diskussionerna och de kraven som ska vara tydliga i lag, det är på de grunderna som självstyrelsen i praktiken ska fungera.
Ltl Axel Jonsson, replik
Problemet är att vicelantrådet saknar tro på vår förmåga att faktiskt agera gemensamt. Det kan vara så att det internationella samfundet inte ger något direkt uttalat stöd i ett inledningsskede. Men det som det definitivt medför om Åland går ut enigt och starkt och vänder sig till det internationella samfundet är att Finland plötsligt får ett intresse av att få tyst på Åland. Vad håller Åland på med? De åker runt och blottar den här bristen i Finlands förmåga att hantera sin autonomi, att leva upp till sina internationella förpliktelser. Det skapar ett intresse i Helsingfors att också lösa problematiken. I det här sammanhanget måste man komma ihåg att det är viktigt det vi gör här på Åland också. Vi ska inte bara tro att det är resten av världen som kommer att lösa våra problem åt oss. Det är klart att vi måste kunna agera starkt, kraftigt och gemensamt också utåt om vi ska kunna få resultat. Men tror vi inte på oss själva då är det klart att det kommer att misslyckas.
Ltl Roger Nordlund, replik
Tack, herr talman! Ltl Axel Jonsson var väldigt tydlig när det gäller ålandsavdraget, hanteringen av det och att det är bekymmersamt.
När det gäller diskussionen i självstyrelsepolitiska nämnden så har vi varit väldigt eniga i den här frågeställningen. Vi har utgått ifrån att det ska åstadkommas en lösning i samband med arbetet i Ålandskommittén. Nu måste jag fråga ltl Axel Jonsson, som deltar i det arbetet, kommer det att finnas en lösning där eller är andskapsregeringen och vi i lagtinget utlämnade till något annat?
Ltl Axel Jonsson, replik
Kommittéarbetet är ju inte klart än. Som det ser ut i dagsläget så finns det ännu ingen lösning.
Ltl Roger Nordlund, replik
Tack, herr talman! Egentligen är den här frågan så stor så att den skulle kräva en egen debatt, hela sotereformen och ålandsavdraget. Det öppnar ett sår i självstyrelsesystemet och ingen vet vart det kan ta vägen i framtiden om vi inte lyckas hitta en bra lösning. Jag måste erkänna att jag inte har den lösningen i fickan nu för då skulle jag ta fram den.
Det som bekymrar mig mycket är de signaler som ltl Jonsson tog upp här. Ålandskommittén är tydligen inte är beredda att hitta en lösning. Det är upp till landskapsregeringen och Finlands regering att göra det tillsammans. Då befinner man sig i en väldigt svår situation därför att en behörighetsöverföring är åtminstone hittills den enda lösning som jag har sett på det här problemet.
Ltl Axel Jonsson, replik
Jag delar helt och hållet den uppfattningen. Med tanke på att vi har några möten kvar så har jag inte gett upp tanken på att vi kan få en lösning till stånd. Oavsett om vi lyckas lösa frågan i Ålandskommittén så ser jag en uppenbar risk. Vi måste lita på att den lösningen håller hela vägen genom riksdagsbehandlingen fram till 2022 före vi vet att vi har en permanent lösning. Ryker det någonstans på vägen då är vi utlämnade till ålandsavdraget som en permanent lösning också på den här problematiken, vilket vi alla har varit eniga om att vi vill undvika. Det är mot den bakgrunden som jag är helt enig med ltl Nordlunds resonemang, att frågan måste lösas mellan regeringarna. Det finns en tydlig koppling till ett intresse från finsk sida att få igenom en stor hälso- och sjukvårdsreform. Det finns ett tydligt intresse från vår sida att lösa den här frågan permanent och det saknas i Ålandskommittén.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Minister Wille Valve, replik
Tack ltl Jonsson för ett intressant anförande som ger anledning till reflektion.
Jag tror personligen att det internationella samfundet kan vara ganska ointresserad av att vi har en social- och hälsovårdsreform på gång i riket. Vi kommer att få väldigt svårt att bygga ett internationellt case och ställa oss upp bredvid Aceh och Palestina och prata oss varma för att vi behöver hjälp.
Frågan som lyftes tidigare i debatten är relevant, det internationella spåret, vart konkret bör vi då rikta oss? Vilket internationellt organ specifikt? Jag erinrar mig debatten om Lissabonfördraget där diskussionen i princip gick ut på att vi skulle gå hårt ut i internationell media och skapa en opinion kring detta.
För övrigt vill jag lyfta fram ltl Jonssons goda förslag kring svenska språket, dvs. att dokumentera alla språkliga tillkortakommanden på ett strukturerat sätt.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Axel Jonsson, replik
Det är positivt om regeringen kommer att börja arbeta hårdare med att få en komplett databas, åtminstone från de sista 10 åren om alla de övergrepp som har skett språkligt mot självstyrelsen. Det var också där som kopplingen i mitt anförande fanns till de internationella åtgärderna. Jag delar den uppfattningen att det är det är svårare att bygga ett case internationellt vad gäller en finländsk hälso- och sjukvårdsreform. Men när det gäller språket, som är själva kärnan i självstyrelsen, där är jag helt övertygad om att åtminstone i den debatt jag ser idag i Sverige, i det svenska samhället, så finns det en helt annan förståelse för det svenska språkets utsatthet i Finland och därmed också på Åland. Det finns en helt annan politisk förutsättning idag att också få förståelse för att det svenska språket på Åland är utsatt och att vi upplever den här typen av problem. Kan vi komplettera det och visa det med en tydlig databas med många exempel på hur det här påverkar oss så har vi också möjlighet att bygga ett trovärdigt internationellt case, men då måste vi också tro på att vi kan nå framgång och det känner jag mig lite tveksam till att regeringen gör i dagsläget.
Talmannen
Tiden är ute!
Minister Wille Valve, replik
Jag kan konstatera kort att svenska språket förvisso är en utmaning i landskapsregeringens vardag och med all säkerhet också i Ålandskommittén. Landskapsregeringen kommer för sin del at söka lösningar, vi utgår också från att Ålandskommittén gör det och tillsammans är vi starka.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Vtm Viveka Eriksson
Talman! Det här spörsmålet fokuserar på ett av de största problem Åland har att hantera dessa dagar, det sätter fingret på ett allvarligt hot mot vår självstyrelse. Sote har seglat upp som den i särklass svåraste frågan under de senaste decennierna eftersom åtgärder i Finland griper in i och undergräver vår självstyrelse.
Samtidigt kan jag tycka att åtgärden att rikta ett spörsmål mot vår regering just nu i det här ärendet och i det här läget är anmärkningsvärt. Spörsmål är ett redskap oppositionen har att få svar på frågor, pressa regeringen och föra fram alternativa förslag till den förda politiken.
I det här fallet torde oppositionen vara väl informerad om läget och de åtgärder som vidtagits från regeringens sida. Mer än så, oppositionen har deltagit i utformandet av vår regerings politiska och förvaltningsmässiga åtgärder. Sällan har väl en fråga diskuterats så många gånger i självstyrelsepolitiska nämnden där alla de grupper som undertecknat spörsmålet har säte.
Det har tidigare funnits en tradition i den åländska politiken att viktiga självstyrelsepolitiska frågor förankras i lagtinget och att vi är starkare tillsammans om vi håller enig front utåt. Ett splittrat politiskt fält undergräver åländska möjligheter att ha framgång i svåra externpolitiska frågor. Oppositionen frångår den traditionen i och med det här spörsmålet.
Så vad är spörsmålsställarna ute efter? Om de vill ha mera information och försäkringar om att regeringen gör allt vad som står i deras makt att göra för att hantera den svåra frågan med Sote så har regering och lantråd än en gång levererat de försäkringarna. Om det är så att oppositionen har kommit på alternativa lösningar på problemen som ska presenteras här under spörsmålsdebatten så är det välkommet. För det kan väl inte vara så illa att spörsmålet endast är ägnat att pressa vår regering för åtgärder som vidtagits av en annan regering. Om syftet är att försöka komma åt landskapsregeringen för att uppnå politiska poäng på hemmaplan är det snudd på ansvarslöst.
Sotefrågan har hängt som ett damoklessvärd över landskapsregering och lagting i över ett år. Landskapsregeringen med lagtinget bakom sig har vid upprepade tillfällen, i personliga kontakter och i skriftväxling arbetat för att regering och ministerier i Finland ska förstå att en genomförd sotereform får ödesdigra konsekvenser för självstyrelsen.
Också arbetet i självstyrelsekommittén har påverkats av den pågående reformen, såtillvida att det blivit tydligt att det kommande ekonomiska systemet borde vara utformat så att åtgärder i Finland inte ska kunna påverka självstyrelsens behörighet och det ekonomiska utfallet.
Till en viss del har landskapets påpekanden sjunkit in, kanske främst för att grundlag och självstyrelselag ändå inte kan köras över fullständigt.
Därför har det kommit förslag om avdrag i åländsk beskattning som i sin tur leder till en förändrad avräkningsgrund.
Anmärkningsvärt är att regeringen avger en proposition till riksdagen innan förhandlingarna med landskapsregeringen är slutförda. I propositionen ingår dessutom en sänkning av avräkningsgrunden som inte kan genomföras utan lagtingets bifall. Det är en miss av stora mått att riksregeringen gör så här.
Men i slutändan har ändå lagtinget sista ordet och de pågående förhandlingarna mellan regeringarna ska förhoppningsvis leda till ett acceptabelt resultat som håller på lång sikt och som också står sig när nya reformer genomförs i Finland.
Hela den här sotesoppan sätter också fingret på en annan viktig punkt. Vi måste kunna luta oss mot en självstyrelselag med tydliga stadganden om vår rätt och våra möjligheter. Det har alltid funnits och kommer alltid att finnas spänningar mellan självstyrelsen och staten, där vi från självstyrelsens sida alltid vill mer och staten alltid vill mindre. Så vår kommande nya modernare självstyrelselag som ska bära Åland in i framtiden ska också utgöra en stadig juridisk plattform för vår självstyrelse så att vi vid tvister alltid har lagparagrafer att hänvisa till.
Med ett visst perspektiv i åländsk politik kan jag konstatera att umgänget mellan Åland och Finland kunde vara bättre. Men å andra sidan har det alltid funnits gnissel och vi ålänningar har kämpat med många olika frågor, ibland med viss framgång och ofta har vi känt oss besvikna. Det har varit kamper i domstolar och presidenten har någon gång räddat oss. Det har varit EU anpassningar, spelfrågor, fiskekvoter, jordbrukspolitik, Open sky, vindkraft, överträdelser mot demilitariseringen, snusfrågor, Åland har inte hörts i viktiga lagar, förvaltningar har flyttats från Åland och förfinskats, för låg avräkningsgrund och Åland har glömts bort i beredningar osv. Bara under min tid i lagtinget har det varit en lång räcka med frågor som vi kämpat med, som vi haft kontakter om och som vi för att få gehör har träffat finska politiker och tjänstemän och vandrat mellan möten i riksdag och ministerier. För att inte tala om de otaliga besök vi tagit emot för att skapa goda relationer och för en bättre förståelse. Kampen för förståelse för självstyrelsen hos regering och riksdag har pågått sedan självstyrelsens första dagar.
I spörsmålssvaret sägs att det är svårt att förmå statsmakten att inse att autonomi innebär att det är annorlunda, ska och får vara annorlunda, att Åland är annorlunda än Finland i övrigt.
Så varför är det extra kärvt nu? Förutom kärv ekonomi och komplicerade politiska förhållanden i Finland, tror jag att svenska språkets kräftgång har betydelse.
Det är ett faktum att svenska språkets ställning i Finland försämras. I samma takt kan allt färre politiker och tjänstemän prata svenska och därmed försvåras våra möjligheter att ha kontakt med viktiga nyckelpersoner i regering och riksdag på svenska. Det blir då svårare att skapa förståelse för och utvidga kunskaperna om Åland. Och det blir svårare att få gehör för våra förslag.
Till största delen är det inte illvilja från finska politiker och tjänstemän, snarare leder oförmågan att tillgodogöra sig information på svenska till ökad okunskap om det svenska och om Ålands självstyrelse, även om viljan kanske finns.
Sorgligt är att det dessutom finns starka krafter som aktivt motarbetar den svenskspråkiga minoriteten i landet och som med olika förslag och åtgärder undergräver det svenska språkets ställning som ett av landets nationalspråk.
Det är ändå viktigt att understryka att det finns många tjänstemän och politiker i Finland som har förståelse för självstyrelsen. Det finns många ålandsvänner i tjänstemannakåren och politikerkåren och det gäller att, som vi alltid gjort, ta hjälp av de personerna. Så ett råd från liberalernas sida till landskapsregeringen är, fortsätt odla goda kontakter ta hand om ålandsvännerna och jobba på att fler vänskapsband knyts.
Landskapsregeringen har ett tungt arbete just nu med att få ordning på soteproblematiken. Det har för övrigt varit ett tungt år med fler svåra frågor, många av de frågorna har varit långkörare och har hängt med under flera regeringars mandatperioder. Samtidigt vet vi att resurserna är begränsade i förvaltningen, resurser som också vi i Ålandskommittens delar på.
Från liberalernas sida vill vi uttrycka vår uppskattning över det arbete regeringen utför. Vi vet att flitens lampa lyser i regeringens korridorer och vi ger vårt absoluta stöd till lantrådet och ministrarna.
Ltl Roger Nordlund, replik
Herr talman! Tillsvidare är det är här en lite annorlunda spörsmålsdebatt.
Efter att ha lyssnat på lantrådet och nu också det ledande regeringspartiet liberalernas gruppanförande så är problembeskrivningen mycket starkare från regeringens sida om de stora problem och alla utmaningar som finns i relationerna mellan självstyrelsen och statsmakten.
Det som jag saknar är de facto konkreta förslag på hur vi ska komma vidare. Det fanns ett förslag i lantrådets anförande, ”en dörr in”, vilket jag naturligtvis till fullo stöder, men jag hörde ingenting från liberalernas sida.
Det viktiga är nu att vi försöker hitta vägar och strategier på hur vi ska komma ur den här situationen som är svår och kan få konsekvenser för vårt samhälle långsiktigt.
Vtm Viveka Eriksson, replik
Talman! Ltl Roger Nordlund och jag har varit med ganska länge i det här sammanhanget. Ett faktum är att problembeskrivningar har det funnits genom åren, hur många som helst. Vi har gemensamt jobbat för att hitta lösningar på de problem som har uppstått, vilket vi också har gjort nu.
När det gäller soteproblematiken har vi igen tillsammans i självstyrelsepolitiska nämnden ventilterat frågan, jag vet inte hur många gånger, och kommit med olika förslag till åtgärder till regeringen. Regeringen har tagit till sig det och jobbar i de riktningarna.
Jag tycker att oppositionen som nu ställer spörsmålet borde komma med alternativ, för det måste ju vara så att man är missnöjd med den förda politiken såsom den genomförs just nu.
Ltl Roger Nordlund, replik
Herr talman! Jag är orolig för den situation som vi befinner oss i och den tid som vi har framför oss. Det är precis som vtm Eriksson sade, i självstyrelsepolitiska nämnden för vi en konstruktiv diskussion och vi försöker alla hjälpas åt att hitta vägar framåt.
Vägen framåt när det gäller lösningen på soteproblematiken och ålandsavdraget är okej, låt oss ta en temporär lösning bara man kommer med en långsiktig lösning i samband med Ålandskommitténs arbete, dvs. en behörighetsöverföring som gör att den här situationen sedan rättas till från och med 2022. Det som bekymrar mig är att jag ser att den lösningen håller på att försvinna bort i fjärran just nu, om inte vtm Eriksson kan lugna mig på den punkten.
Vtm Viveka Eriksson, replik
Talman! Skattebehörigheten har under årtionden förts fram och debatterats. Ltl Nordlund vet mycket väl hur hårt det sitter inne innan det har lossat, men det arbetet fortsätter. Regeringen fortsätter på den linjen, Ålandskommittén fortsätter på den linjen och vi ger inte upp före allting är klart.
När det gäller avdrag så delar jag synpunkten att det är ett system som inte kan bli gällande för evigt. Det är en temporär lösning för att lösa det nu den första tiden. Sedan måste det till en långsiktig lösning och där har också regeringen i Helsingfors ett ansvar för att hitta en acceptabel lösning för Åland och för självstyrelsen. Det är så som landskapsregeringen jobbar och därför är vi nöjda med landskapsregeringens jobb.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Britt Lundberg
Herr talman! Ålands regering måste aktivera sig politiskt och vidta kraftfulla åtgärder för att skapa politisk vilja i Helsingfors för att lösa den konstitutionella kris som nu råder.
Gång på gång i ärenden från Finlands och nyligen även från Sveriges regeringar så är Ålands regering överraskad över beslut som fattats. Vad beror det på? Är det så att vi numera har regeringar runt om oss som arbetar som isolerade öar och glömmer att kommunicera med varandra och med de som berörs?
För Finlands regerings del så stämmer det säkert som Ålands regering skriver, och som lantrådet också sade, att det skett en generationsväxling bland centrala tjänstemän och sparbeting som kan ses som en del av svaret på frågan. Men ska det gälla Sveriges regering också och EU-kommissionen?
Herr talman! Hur står det till i Ålands regering? Har lantrådet Sjögren valt ministrar som alla hade goda och aktuella relationer till åtminstone politikerna i Finland och Sverige när de tillträdde och därmed direkt kunde ta upp kontakten med sina kollegor? Har lantrådet valt de bästa krafterna till sin regering för att trygga Ålands folks rätt till sitt självbestämmande, sitt språk och sin kultur? Använder Ålands regering sin arbetstid fullt ut och på bästa möjliga sätt för att kontinuerligt skapa tillfällen till dialog med omvärlden?
Vi har utlovats en redogörelse för detta i det externpolitiska meddelandet – men av löftet blev intet. Så nu är det dags att lantrådet och ministrarna tar till orda och redogöra för det.
I spörsmålssvaret skriver regeringen att den har många och täta kontakter till Finlands regering, det hänvisas till ett strategimöte som hållits och att ett flertal yttranden har formulerats och skickats till regeringen. Att skicka ett brev är ett ensidigt sätt att upprätthålla kontakt och framföra synpunkter på. För att en förhandling, diskussion, en förväntan ska få fäste i den man vill övertyga så behövs samtal öga för öga som kompletteras med att ett brev överlämnas så att det som sagts finns nedtecknat och kan användas för vidare åtgärder. Det krävs en dialog för att oklarheter ska kunna rätas ut och för att förhandlingar ska ge resultat. Ett brev är bara envägskommunikation.
Ålands regering skriver att Finlands regering fattar ensidiga beslut utan att i tillräcklig grad beakta självstyrelsen. Ålands regering upplevde detta redan efter vidkraftsbeslutet som inte levde upp till vad som tidigare utlovats till Åland. Som bekant är det bara en enda som man kan ändra på – sig själv. Hur har Ålands regering förändrat sitt arbetssätt efter att man har konstaterat att Finlands regerings arbetssätt har ändrat sig? Vilka metoder och extra insatser har Ålands regering gjort för att för sin del göra sitt yttersta för att skapa förtroende och från det sedan skapa ett bra förhandlingsklimat?
När Åländsk Center inte för så länge sedan ordnade ett rundabordssamtal med fyra tidigare lantråd som omspände nitton års regerande var det en sak som framkom tydligare än alla andra. All god politik börjar med en mänsklig kontakt. Utan hårt och strategiskt arbete med relationsbyggande är det oerhört svårt att nå framgång ens i enkla frågor. Tycker Ålands regering att man lyckats med det?
I spörsmålssvaret ser Ålands regering inga egna tillkortakommanden. I svaret konstateras att det nu finns behov av att rätta till frågor i riksdagen eller genom att driva frågorna i domstolarna istället för att som vore naturligt att få till en förändring under arbetets gång med regeringen. Det är en betydligt svårare utmaning att nå framgång i riksdagen.
Herr talman! I riksdagens behandling är allt färdigt förhandlat mellan de finländska regeringspartierna och nedskrivet, beslutat och klart. Som en jämförelse är det bara att se på Ålands lagtings behandling. Hur ofta lyckas någon få till en förändring i ett förslag från regeringspartierna i lagtinget?
Regeringen redogör att de närmaste åtgärderna som står för dörren är att man avser arrangera ett möte på högpolitisk nivå och att kanslicheferna i Finland ska bjudas hit i maj. Alltid någonting men är det här enligt lantrådet och regeringen tillräckligt för att på alla för självstyrelsen viktiga områden ha en dialog om aktuella och kommande ärenden och utrymmen för initiativ till utveckling av självstyrelsen? Centergruppen ser fram emot att höra regeringen berätta mer om sina visioner och arbetet med självstyrelsen.
I spörsmålssvaret framhåller regeringen att det framåtsyftande och långsiktiga arbetet med Ålands konstitutionella ställning behandlas i Ålandskommittén, av lagtingsledamöter och riksdagsledamöter tillsammans. Det är sant, men det får under inga omständigheter leda till att regeringen själv lutar sig tillbaka och överlåter självstyrelsepolitiken till den. Utvecklingen av självstyrelsen måste leva hela tiden, idéer kläckas och möjligheter utredas, diskuteras och förhandlas.
Ålands regering framhåller även samarbetet och förankringen i lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd som väsentlig. I centern delar vi den uppfattningen och har därför konsekvent varit konstruktiva och bidragit så mycket som möjligt i det arbete som där utförs.
För oss i centern är självstyrelsepolitiken och externpolitiken mycket viktiga, såväl i regeringsställning som när vi är i opposition. All den erfarenhet och de kontakter centern har byggt upp under åren använder vi i alla situationer för Ålands bästa.
Åland står nu inför en brytningstid, kanske tydligast manifesterad i den så kallade självstyrelsepolitiska redogörelsen. Landskapsregeringen pekar där i punkt efter punkt på svårigheterna med relationerna mellan Åland och Finland. Det är i först hand hos respektive regeringen som ansvaret för en förbättring ligger. Ålänningarna förväntar sig att den egna regeringen inser situationens allvar och aktiverar sig på en helt annan nivå än hittills i den externa politiken. Tack, herr talman.
Vtm Viveka Eriksson, replik
Talman! Jag kan bara konstatera att ltl Britt Lundberg är mycket dåligt informerad.
Allt det som ltl Britt Lundberg står här och läxar upp regeringen över att man borde göra, det mesta av detta konstaterar jag att regeringen gör, vilket vi också har hört i nämnden. Jag förstår inte överhuvudtaget det här uppläxandet, det är helt ofattbart.
En sak vill jag ha förklarat för mig. Flera gånger har nu ltl Britt Lundberg sagt att Ålands regering har blivit överraskad. Överraskad av sotereformen eller vad menar ltl Lundberg?
Ltl Britt Lundberg, replik
Fru talman! Ja, en av reformerna var just den som regeringen blev överraskad över, men också över hur Finlands regering fattade beslut om de studiesociala möjligheterna för finländare som studerar på Åland och också när det gäller beslut om betygskriterierna som fattades här i december osv. Vi kan räkna upp många. Även vårjaktens fortsättning verkade regeringen överraskad över. Istället för att strategiskt ett år på förhand arbeta med de här frågorna så tar man tag i dem när beslutet är fattat och ett faktum.
Vtm Viveka Eriksson, replik
Talman! Det här är ju helt taget ur luften. Det är självklart att när beslut kommer så hanterar man frågorna vartefter de dyker upp. Men att man skulle vara överraskad så alla de här frågorna har ju processats i förvaltningen och landskapsregeringen har gjort sitt jobb. Sedan kan man inte alltid styra över vad andra parter fattar för beslut.
Eftersom centergruppen med gruppledare Britt Lundberg i spetsen har skrivit under det här spörsmålet så vill jag veta; vad är alternativet till den förda politiken. När det gäller innehållet i politiken, på vilket sätt borde landskapsregeringen ändra riktning för att få ordning på soteproblematiken? Det vill jag att centern förklarar.
Ltl Britt Lundberg, replik
Herr talman! Som vi har framfört i vårt gruppanförande så förväntar vi oss en närmare aktivitet. Vi förväntar oss goda relationer från samtliga ministrar i Sverige och Finland och att en kontinuerlig diskussion förs så att Ålands regering hela tiden är informerad om vad som är på gång, för att på det sättet, vilket jag vidhåller, slipper bli överraskad.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vicelantrådet Camilla Gunell, replik
Herr talman! Den största överraskningen tror jag nog var när regeringen Sipilä kom till makten. Den regeringskonstellationen gjorde sådana missbedömningar att de tillsatte alldeles för få ministrar, alldeles för få statssekreterare och hade alldeles för lite ambitioner och resurser när det gällde att fundera över Ålandsfrågorna. Det kom faktiskt som en överraskning.
Jag hoppas att broderpartiet centern på Åland har upplyst statsministern om de här grova besvären som han har ställt med för Åland och att man hjälper till och talar om vad som egentligen var det mest allvarliga misstaget.
Ltl Britt Lundberg, replik
Herr talman! Som alla vet så är det tvunget för alla partier på Åland att ha goda relationer till alla partier i Finland – om man nu uppfattar dem som broder- eller systerpartier för det är helt skilt partiväsende mellan Åland och Finland. Men oavsett vilken majoritet det är i Finland och vilken majoritet det är på Åland så är det viktigt att man har relationer till partierna. Alla har ett ansvar att ha samma relationer.
Jag har deltagit i åtminstone två av centerns gruppmöten hittills och även i flera andra partiers gruppmöten. Jag utgår också ifrån att andra lagtingsledamöter har deltagit och besökt riksdagen. Framförallt är det viktigt att regeringen kontinuerligt för resonemang med Finland. Om Finland väljer att ha en liten regering och väljer att arbeta på nytt sätt, så är min fråga; på vilket sätt har Ålands regering anpassat sig till det och ändrat sitt arbetssätt?
Vicelantrådet Camilla Gunell, replik
Jag har nu suttit i tre regeringar. Jag gör den bedömningen att det är lika intensiva insatser som görs i Helsingfors idag som det också har gjorts i tidigare regeringar. Relationerna är goda och kontinuerliga. Däremot befinner vi oss i en tid av en enorm reformträngsel från rikssidan, kanske aldrig någonsin har det varit sådan här intensiv politisk period och då har jag ändå varit med nu i snart 14 år. Det är inte bara frågorna gentemot riket utan vi befinner oss också i ett helt avgörande politiskt skede när det gäller många stora politiska reformer på Åland bl.a. kommunstrukturen men även Ålandskommitténs arbete som nu börjar gå in i en väldigt avgörande fas.
Jag tror inte att ltl Britt Lundberg har en sådan kompetens att hon kan stå här och coacha regeringar om hur de ska göra och vad som är rätt och fel.
Ltl Britt Lundberg, replik
Herr talman! Om vi försöker hålla debatten i sak istället för på person så skulle det vara lite mera värdigt ett parlament tror jag och även värdigt ministern och faktiskt vicelantrådet. Vicelantrådet sade själv här att regeringen har ändrat sitt sätt att arbeta. Min fråga, fortfarande obesvarad, är; hur har då regeringen på Åland ändrat sitt arbete? Vad jag förstod så är det ”business as usual”.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Minister Wille Valve, replik
Tack, talman! Ltl Lundberg efterfrågar ökad aktivitet från landskapsregeringen och önskar att vi ska jobba mera och aktivera oss på en helt ny nivå. När jag tittar på mina sex regeringskollegor så kommer jag att tänka på Jyrki Katainens ord efter att han gick ifrån regeringen. Han sade; ”det var inte fysiskt möjligt att jobba mer än vad jag gjorde”, när han fick frågan om han borde ha gjort mera.
Förvisso lyfte ltl Lundberg en relevant frågeställning. Om problemet inte är arbetsmängden, hur är det då med sättet vi jobbar? I debatten har framförts flera nya grepp, bl.a. att vi har bjudit in alla kanslichefer till Ålandskontoret i Helsingfors vilket är en väldigt viktig åtgärd. Vi odlar kontakterna till statsekreterare och specialmedarbetare. Det nämndes att landskapsregeringen har gjort en film. Finns det idéer hos Lundberg så är de givetvis även välkomna i det här sammanhanget.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Britt Lundberg, replik
Herr talman! Jag tror inte att man behöver vara i regeringen för att ha den situation att man varje dag måste göra prioriteringar. Jag är helt säker på att alla alltid är bokade med minst två uppdrag varje timme som dagarna har. Det hör till en politikers vardag. Det är väl kanske där som man behöver fundera på hur man gör sina prioriteringar. Jag tycker att det är viktigast att lägga mycket vikt vid att prioritera att skapa goda relationer till Helsingfors, att tala med varandra ofta och att komma ihåg att upprätthålla kontakter som man en gång har diskuterat med. Framförallt skapa en sådan relation så att man kan följa med vad som är på gång och vad som kommer så att Åland kan förhålla sig till hur vi vill ha det i förhållande till vad de tänker göra på den finländska sidan. På så sätt får vi en riktig självstyrelse.
Minister Wille Valve, replik
Tack ltl Lundberg. Jag kan avslöja att i ursprungsversionen av spörsmålssvaret så fanns det en lång lista på allt vad ministrarna har gjort under de senaste månaderna och det senaste året, varendaste en kontakt som har tagits. Men den listan blev för lång, vi måste ta bort den och den var nog också ganska skrytsam så jag ska inte börja framhäva den.
Ltl Lundberg frågade om vi en gång har nått resultat och då vill jag dels framhålla sote där jag vill argumentera för att vi är i ett betydligt bättre läge idag är när sote började. Idag finns det någonting som kallas för ålandsavdraget, man må vara av vilken åsikt som helst men det är ett framsteg. Det är ett komplext ärende som vi har förankrat mycket med självstyrelsepolitiska nämnden, det är viktigt att den förankringen forsätter och att enigheten forsätter från åländsk sida.
Vi har också nått resultat, jag tillsammans med minister Asumaa, i frågan om bostadsbidraget. Det är ett konkret exempel på det som ltl Lundberg nämnde, en så kallad överraskning för det kom verkligen som en överraskning. Det kom inte någon förhandsinformation från rikssidan utan det var social- och miljöavdelningen som upptäckte det. Timmen efter att det upptäcktes så började vi jobba med det, nu har vi nått resultat och fått det i mål.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Britt Lundberg, replik
Herr talman! Jag tackar för den uppräkningen. Eftersom det externpolitiska meddelandet är utlovat så går det väl på något sätt att komplettera det. Jag tänker då på besök med kommissionärer, hur många möten det har varit med statsministrar, med egna ministrar och de svenska ministrarna osv. i förhandlingar och diskussioner. Det nog väldigt, väldigt viktigt och framförallt att de kontakterna sedan leder till, kanske inte till dagliga, men åtminstone regelbundna kontinuerliga kontakter så att man hela tiden kan prata med varandra och höra vad som är på gång och hur det går. Det ska gå enkelt att nå varandra och ha telefonkontakt för att faktiskt kunna skapa den åländska självstyrelsen utgående från det.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Minister Mats Perämaa, replik
Herr talman! För lyssnaren måste det sägas det som jag säger här nu. Vindkraftsstödet räknas kanske till en vändpunkt, efter det har det kommit sämre beslut från Finlands regering som har påverkat oss.
Alla ska veta att det var under den förra regeringens styre, med centern på ansvarsposterna för den frågan, som det finanspolitiska ministerutskottet i Finland fattade beslut om att gå emot den lag som man hade tagit i riksdagen som omöjliggjorde ett stöd för oss. Det började då och då tappade Åland 60 miljoner euro. Alla ska veta att de här problemen inte bara har funnits under den här regeringens period, utan också hos den förra regeringen där centern hade ett stort ansvar. Det här behöver sägas nu när centern igen försöker kasta all börda på oss.
Ltl Britt Lundberg, replik
Fru talman! På något sätt känns det som att det i lagtinget inte är tillåtet att föra en diskussion, vilket är oppositionens huvuduppgift, och tillåtet att granska och kräva besked på vad regeringen gör utan att regeringen blir arg, förnärmad och kanske t.o.m. går på person, vilket inte minister Perämaa har gjort nu.
Vindkraftsbeslutet var, precis som ltl Perämaa sade, ett beslut som vi alla är otroligt besvikna över. Men det leder också till att man måste börja med ett nytt sätt att arbeta i regeringen och det är detta som efterfrågas. På vilket sätt har regeringen nu börjat arbeta på nytt i relationen till Finland? På vilket sätt jobbar regeringen på nytt med relationerna runt omkring oss? För nu visar det sig att även kommissionen och Sveriges regering har börjat överraska.
Minister Mats Perämaa, replik
Utmärkt, fru talman, hur jobbar den här regeringen då? Jag har personligen, som finansminister, träffat kollegan finansminister Orpo för att prata om avräkningsgrunden. Jag har träffat honom i samband med nordiska finansministermötet bl.a. för att diskutera båtskatt och andra saker. Två gånger har jag personligen själv haft möjlighet att prata med honom under det här första dryga året.
Sedan har jag faktiskt en sådan situation med min ministerkollega att jag har hans nummer givetvis. Vi har kommit överens om att om vi behöver prata så skickar vi ett mess och så ringer vi varandra. Det har jag behövt utnyttja några gånger och det har fungerat inom några timmars varsel varje gång.
När vi pratar om hur den här regeringen jobbar, då måste man ändå diskutera; hur jobbade man tidigare? Då vet centern precis hur det fungerade under den förra mandatperioden. Jag skulle gärna vilja få en redogörelse här innan debatten är slut om det sätt som vi jobbar på nu är en förbättring mot det tidigare sättet.
Därutöver så kommer minister Orpo på besök hit till Åland i månadsskiftet maj-juni, för två nätter och en dags diskussioner.
Ltl Britt Lundberg, replik
Fru talman! Det som varje regering borde göra är att prioritera. Det är bland det första som man gör. Den första månaden, andra månaden senast, så bör man ha en ordentlig diskussion och möten med sina ansvarsministrar inklusive statsministern för att från den dagen ha den relationen så att man kan ringa till varandra. Det är business as usual. Men nu har det också visat sig att det här tydligen inte är tillräckligt eftersom regeringen säger att allting går ensidigt. Då behöver man fundera på vilket sätt man ytterligare skulle kunna fördjupa relationerna för att faktiskt få den här förhandsinformationen och för att få vara med i beslutsfattandet osv. Det är detta som vi har frågat efter, på vilket sätt förhåller sig nu regeringen när den andra regeringens arbetssätt har ändrats?
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Tage Silander
Tack, fru talman! Det här var ändå en rätt intressant debatt hittills av den anledningen att jag tycker att man nu har fokuserat på kanske det viktigaste av allt; goda relationer.
När man odlar goda relationer så kräver det mycket tid, mycket engagemang, många besök, många telefonsamtal och inte bara besvärliga ärenden. Ni vet hur det är, om man alltid kommer med bekymmer, om ltl Lundberg bara kommer med bekymmer så blir det väldigt tråkigt. Jag ska ta någon annan så att det inte blir personligt. Om minister Wille Valve alltid kommer med bekymmer så kommer det naturligtvis i korridorerna att sägas: ”Nu är det den där bråkiga Valve igen, han ringer jämt och ständigt och vill ha svar på sina frågor.”
Relationsbyggandet bygger på att det ska kännas rätt och bra när man träffas, där är vi helt överens, ltl Britt Lundberg och jag och antagligen alla vi. Frågan är bara hur man ska bära sig åt för att lyckas med det här.
I Finlands regering har man haft kolossalt mycket konstiga ärenden de senaste åren, mycket beroende på högt ställda nästan företagarambitioner i kombination med en samling riksdagsledamöter och sedermera regeringsledamöter som har en helt annan ambition speciellt när det gäller Åland.
Det är förstås beklagligt och det är förstås väldigt naturligt att vi politiker på Åland måste förhålla oss till den situationen. Vi ser att naturen ändrar, vi måste rita om kartan och det är det som vi försöker göra.
Jag är säker på, vilket jag har hört, att regeringen jobbar stenhårt med alla de här ärendena. Det är mycket kontakter mellan olika tjänstemän och politiker. De här samtalen leder inte alltid till ett omedelbart resultat, men man sår ju alltid ett frö genom att ha goda kontakter.
Vi har här på Åland, tror jag, haft en extraordinär arbetsbörda också med sote, vindkraften och med allt möjligt annat som har kommit som ett brev på posten. Det har man bara fått anpassa sig till och tagit tag i efter bästa förmåga. Det betyder att man inte bygger sin egen agenda och gör det som man skulle vilja ägna sig åt till 100 procent. Man måste faktiskt finna sig i situationen, hantera den och plocka ner bollarna som någon har slängt upp och det tycker jag att landskapsregeringen gör på ett föredömligt sätt. Jag kan inte för min egen del konstatera något klagomål därvidlag.
Oavsett vad man gör så finns det sedan alltid sätt som man kan göra saker och ting annorlunda på och förmodligen bättre, speciellt om man får en andra chans. När man står i den första chansen så kanske man missar något, men får man en andra chans så rättar man antagligen till det som man missade första gången.
Det som jag också tycker att är intressant är att vi har vår självstyrelsepolitiska nämnd. Jag är inte med själv, jag har bara hört talas om organet, hur det verkar och hur det borde verka. Jag tycker att det är ett fantastiskt bra fora för att diskutera vår s.k. utrikespolitik. Det är enormt viktigt och bra att också oppositionen är närvarande och där kan anlägga sina synpunkter på de presentationer som landskapsregeringen ger.
Sedan en sak som jag reagerade på här under ett av de tidigare intressanta anförandena. Ltl Axel Jonsson nämnde att vi nog behöver ta till internationell hjälp. Jag är mycket tveksam till det, av den anledningen att man antagligen kommer att ruska på huvudet och tycka att våra problem kanske inte riktigt är så allvarliga. Regeringarna emellan kommer säkert av artighet att diskutera ärendena och även artigt säga; ”vi ska se vad vi kan göra åt saken.”. Men så mycket mera än det förväntar jag mig inte att ska ske.
En annan sak i samband med det uttalandet är att när man förhandlar med någon så det för det första väldigt viktigt att man kan de personerna eller institutionerna, som man förhandlar med, väldigt bra. Att man vet vad de egentligen vill, tycker, vilken politik de för och vilken agenda de har, då kan man lite parera och ha svar på viktiga frågor. Om man börjar med att hota, och säga att gör ni inte nu som vi vill eller åtminstone ungefär som vi vill så kommer vi att kalla in FN, svenska regeringen eller någon annan, vem det nu sedan är. Då tror jag att diskussionen får en kantring som inte gör det så hemskt mycket lättare att fortsätta diskussionen.
Jag vill avsluta med att från den moderata gruppen ge regeringen vårt stöd och ett tack för det arbete som utförs. Fortsätt så! Kämpa, öka, accelerera och ta oss i mål! Tack, fru talman.
Ltl Harry Jansson, replik
Tack, fru talman! Ltl Tage Silander, är det som så att regeringsblocket samfällt håller på att tona ner Ålands folkrättsliga ställning? När jag tänker på vad som står i svaret i spörsmålet så hävdar ju regeringen att Ålands ställning är djupt förankrad i internationell rätt osv. Nu hör vi här en tveksamhet från regeringsblocket. Både vicelantrådet Gunell och nu ltl Silander tyckte att det internationella kortet inte är något som Åland ska lyfta fram. Det är en intressant förändring som håller på att ske här nu om vi också ser det här i ljuset av den diskussionen som vi hade om betygsvärdering till svenska universitet. Inte heller där såg man Ålandsöverenskommelsen som den här brickan som vi, i alla fall i oppositionen, samfällt anser att är helt avgörande för att ha framgång.
Ltl Tage Silander, replik
Tack, fru talman! Svaret på den frågan, ltl Jansson, är nej. Vi tycker alla att självstyrelsen är oerhört viktig. Vi ska göra allt vi kan för att försvara den och förkovra den.
Det jag nämnde i mitt anförande här tidigare var en ren och skär förhandlingsteknik och hur mycket man ska slå folk i huvudet med olika ”halvhot”. Jag håller självstyrelsen väldigt högt.
Ltl Harry Jansson, replik
Men ledamoten är då tveksam till att vi ska utnyttja den folkrättsliga ställning vi har i och med att ledamoten samtidigt säger att det här bara skulle vara en av många frågor som är på det internationella bordet?
Är det inte som så, bästa ltl Silander, att vår unika ställning gör att vi måste titta på det demilitariseringsinstrument vi har till förfogande just på grund den folkrättsliga bakgrunden. Åland är unikt när vi tittar på skaran av autonomier, ungefär 50 i hela världen. Vi är unika. Varför skulle vi skämmas för att vi har en folkrättslig bakgrund att falla tillbaka på i det fall vi anser att vi behöver aktualisera den internationella frågan?
Ltl Tage Silander, replik
Tack, fru talman! Vi har säkert många verktyg i verktygslådan att ta till. Vi tar de verktyg vi behöver naturligtvis. Sedan får man se tiden an, det kan komma en situation när man behöver ta en lite tyngre slägga.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Sara Kemetter
Tack, fru talman! Bästa lagtingsledamöter, det är en dramatisk fråga, en oerhört intressant fråga som vi diskuterar idag.
Ltl Axel Jonsson m.fl anser att Sotereformen och dess verkningar på Åland är ett sådant hot att det föreligger en konstitutionell kris mellan Åland och Finland. Så drastiskt ser inte vi socialdemokrater på frågan, om dock reformivern i Finland oroväckande tycks föregå utan att man riktigt kommer ihåg Åland och Ålands självstyrelse.
Det är bra att vi debatterar det här, det är bra att vi diskuterar och förhoppningsvis är det synligt för rikspolitikerna att ålänningarna och Ålands lagting förstår vad som händer, följer med och bevakar sina intressen.
Här har vi i självstyrelsepolitiska nämnden varit väl informerade. Regeringen har kommit på nästan alla våra möten. Oppositionen och regeringen har haft öppna diskussioner och alla har haft möjligheter att ställa frågor. Diskussion har varit konstruktiv. Vi har också kunnat påverka och följa med processerna. Regeringen har även tagit hänsyn till oppositionens åsikter.
Det gäller att se också möjligheterna när kontinentalplattorna skiftar. Vi bör minnas att det historiskt alltid har funnits en konflikt mellan autonomin och Finland. Vi är inte självständiga. Men däremot har vi som autonomi rätt att vara annorlunda, vilket vi mer och mer ser att vi börjar bli.
Nu är Ålands chans att, i samband med det paradigmskifte som Sote-reformen innebär för förhållandet mellan stat, kommun och blivande landskap, mejsla ut en egen framtid. Reformen bör politiskt leda till mer ekonomisk autonomi för Åland. Vi har gång på gång lyft fram; ”mera egna pengar i börsen” som tryggar välfärden för medborgarna. Här arbetar både Ålandskommittén och regeringen för att finna den bästa lösningen. Fortfarande anser vi att om vi skulle få leva på våra egna pengar så skulle reformivern från Finland vara lättare att ta hand om här. Vi skulle också kunna garantera en bra välfärd.
Förhandlingar pågår i Ålandskommittén. Kanske vi inte får alla egna pengar i börsen, men eventuellt en del, ett steg mot en mer autonom ekonomiskt system.
Bra politiska nätverk är centralt för att komma framåt. Det är oerhört viktigt att vi bygger broar med partier i Finland. Vi måste aktivt börja arbeta för ett starkare politiskt nätverk.
Fru talman! Sotereformen betyder att Finland nu omprövar vad en kommun är. Minst hälften av kommunernas verksamhet berör idag social- och hälsovård. Den egna kommunala beslutsrätten förändras radikalt i och med den nya social- och hälsovårdsreformen.
Flyttar man bort social- och hälsovården från kommunerna blir det i stort sett utbildning och infrastruktur kvar där de egna fullmäktige har beslutsrätt. De nya finländska kommunerna ska producera social- och hälsovårdsservice också i fortsättningen, men enligt det stora vårdområdets riktlinjer och beslut.
Ur socialdemokratiskt perspektiv är det lite ironiskt för det kanske är positivt att reformen ska bekostas genom en ökad inkomstskatt som är progressiv. Man går från en plattskattemodell till en progressiv beskattning. Ännu mer ironiskt är det att just den finska borgerliga regeringen lägger ett sådant förslag.
Efter reformen påminner systemet i Finland mycket starkt om den svenska landstingsmodellen. Men i Sverige har man sedan 1990-talet gått åt motsatt håll. Kommunernas ansvar har ökat sedan bl.a. äldreomsorgen överförts från landstingen. I Sverige har man alltså försvagat kommunerna och nu tar Finland den här modellen.
Det är långt ifrån klart och en sak är helt säker att i detta reformarbete har den finska regeringen glömt Åland. Åland måste nu reagera. Vi måste se sotereformen som en möjlighet att föra politiska diskussioner, en möjlighet till förändring.
Det är inte endast Soteförändringen som oroar Socialdemokraterna utan även den kommande valfrihetslagen där vården ska skötas helt i det privata. Hur ska Åland som bara har ett centralsjukhus kunna lösa detta? Det är stora frågor som vi måste hitta lösningar på.
Fru talman! Vi arbetar de facto i helt motsatt riktning jämfört med Finland. Precis som jag sade i början av mitt anförande, vi har rätten att vara annorlunda och den rätten har vi använt. När Finland lyfter upp ansvarsområden till högre nivåer och därmed urholkar kommunerna så jobbar vi på Åland på ett helt annat sätt. Vi stärker kommunerna. Vi vill att kommunernas socialtjänst ska ligga på kommunalnivå inte på landskapsnivå.
Fru talman! I debatten måste vi också ta in diskussionen om finansieringen av välfärden som enligt socialdemokraterna är det absolut viktigaste i den här ekvationen. En god finansieringsmodell för att garantera god välfärd. Vi anser att det optimala vore att de egna skatterna som uppbärs på Åland skulle stanna på Åland. Detta ligger öppet i Ålandskommittén och vi hoppas på gott resultat.
Sammantaget, fru talman, sotereformen behöver vara neutral på Åland. Vi behöver göra egna analyser kring situationen så att vi inte blir tagna på sängen.
Vi måste också införa garanter om att det är en temporär lösning. Vi har en förtroendekris gentemot Finland. Många av oss i salen, oppositionen och även regeringen, upplever sig lite lurade.
Det är en risk att sänka klumpsumman, båda parlament behövs för att ta ett sådant beslut men det räcker med ett parlament, nämligen Finland parlament, att införa ett ålandsavdrag. Samma parlament kan också ta bort det här avdraget. Det är en risk, anser jag. Hur ska det finländska folket ute på gatan förstå att det står en budgetpost, en viss summa, som klumpsumma och sedan har plötsligt de här ålänningarna ett avdrag, varför det? Och så plötsligt tas det bort. Det är något som jag personligen känner mig osäker på. Det handlar om en förtroendekris som nu har skapats.
Vikten av politiska kontakter har lyfts fram i debatten. Politik i politiken, säger många, framförallt en mycket berömd åländsk politiker använder ofta det uttrycket. Det är en fin tanke, men det skrämmer mig också. Mera politik i politiken betyder starka nätverk, men som vi har sett i förhållandet till riket så behöver vi också ha bra juridiskt stöd. Vi behöver ha trygghet i juridiken för att kunna känna oss trygga i vår autonoma ställning.
Sist och slutligen, ledamöter, vad vill vi politiskt? Är vi eniga? Ska vi lyckas politisk förhandla med Finland så bör vi vara eniga och arbeta tillsammans. Är vi det idag? Ser vi enigt på riket? Talar vi med enig stämma när vi åker till Finland? Jag övertygad om att vi gör det så kommer vi att komma oerhört långt och då kan vi börja diskutera politik i politiken. Vi måste ha en tro och veta att Finland vill sin autonomi väl. Tack.
Ltl Harry Jansson, replik
Tack, talman! Ja, man blir lite bekymrad när man hör inläggen från regeringsblocket.
Ltl Sara Kemetter anser att det inte är frågan om en konstitutionell kris. Vad är det som krävs, enligt ledamoten, för att vi ska kunna kalla det för en konstitutionell kris? Är det inte en kris av den karaktären när Finlands regering, utan att hålla landskapsregeringen informerad, föreslår ändringar i vårt självstyrelsesystem som kommer som en överraskning för våra ministrar? Vad är det om inte en konstitutionell kris när man struntar i det normala umgänget med autonomin?
Jag förstår att ledamoten lite mera ser det som en allmän förtroendekris men det har vi ju hela tiden. Det här är nog faktiskt på en betydligt högre nivå. Jag vill ha ett klargörande. Är det faktiskt inte en allvarlig kris för socialdemokraterna som det är för oppositionen i alla fall?
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, fru talman! Om man skulle börja diskutera Ålands demilitarisering och neutralisering och om detta skulle aktivt vara hotat via Finland då skulle jag uppleva att vi verkligen har en konstitutionell kris. Det är av den digniteten, om Finland på något sätt skulle bryta mot demilitariseringsavtalen.
Det här gäller en social- och hälsovårdsreform där den finska regeringen försöker skapa förändringar, och i den dialogen tror jag ärligt talat att de helt enkelt har glömt bort Åland. Jag tycker inte att det sätts på en så hög nivå som om demilitariseringen eventuellt skulle vara under hot.
Ltl Harry Jansson, replik
Fru talman! Ledamoten började prata om demilitariseringen och neutraliseringen och ifrågasätter man det så ifrågasätter man hela Ålandslösningen från 1921. Då pratar vi faktiskt inte om en konstitutionell kris utan då talar vi ju om en statsrättslig kris som sådan, dvs. respekten för Finlands förpliktelser enligt folkrätten. Här igen är det fel benämning av vilken kris det är frågan om.
Bästa ledamoten, det handlar om ett förslag från Finlands regering om ett permanent ingrepp i vårt självstyrelsesystem. Ett system där vi enligt liggande modell skulle vara helt beroende av att riksdagen plötsligt skulle kunna dra bort ålandsavdraget med ett vanligt beslut, dvs. utan att Åland har någonting att säga till om. Nog är det ju en konstitutionell kris när man struntar i autonomin, följderna och utan att informera landskapsregeringen om vad som väntar.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, fru talman! Jag tror att varenda en lagtingsledamot i den här salen är lika bekymrad. En debatt om vi verkligen ska gå med på att sänka klumpsumman eller inte har inte förts. Jag är inte alls säker på att ett sådant förslag ens skulle vinna majoritet i salen.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Roger Nordlund, replik
Tack, fru talman! Tack ltl Kemetter för en väldigt tydlig och bra pedagogisk problembeskrivning när det gäller soteavdraget och dess eventuella införande. Det visar att socialdemokraterna har förstått grundproblemet här.
Ltl Kemetter sade i allmänna ordalag att det finns förtroendekris. Jag upplever det närmast som en politisk förtroendekris. För rättsystemet i Finland som sådant har jag fortfarande förtroende för.
Men, fru talman, det som jag tror kunde vara en lösning på hela den här frågeställningen är att om man gör ett temporärt ålandsavdrag så borde också ändringen av klumpsumman vara temporär så att det skulle vara en likformighet här. Är så att man gör ändringar sedan i ålandsavdraget så då kan man också återgå till klumpsumman till den nivå som vi har nu. Det är sist och slutligen det som är vår enda trygghet. Likformighet, temporärt införande av ett ålandsavdrag och en temporär ändring av klumpsumman, då kan man acceptera det, inte annars.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack ltl Roger Nordlund för de konstruktiva inläggen.
Jag hade här i slutet av mitt anförande tre sammantagspunkter där det först var att det måste absolut garanteras just i och med att den politiska förtroendefrågan är ganska alarmerande.
Man kan ju följa med i debatten också hur vår riksdagsledamot gång på gång får hantera och släcka eldar.
Tillsammans bör vi vara eniga om vad vi vill. Tillsammans med självstyrelsepolitiska nämnden, där vi båda sitter, så tror jag nog att vi kan hitta en bra lösning.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Jörgen Pettersson
Talman! Vi diskuterar idag det fundament som sedan år 1921 skapat Åland och fostrat ålänningar. Självstyrelsen är skälet till att vi har det vi inom Åländsk Center kallar för världens bästa vardag. Åländskhet är för mig modet att utmana gamla sanningar och göra det trots att alla runtom oss är mycket större och mäktigare. Det har vi kunnat göra tack vare vår rätt att själva bestämma över vår framtid, åtminstone i rätt hög grad. Jag menar att åländskheten, sådan den förädlats och förändrats genom århundradet, ligger bakom i stort sett alla framgångar som skapat arbetsplatser och insikt att stort inte alltid är bäst.
Jag tänker på Johan Ekblom som år 1865 korsade Atlanten med fartyget Preciosa. Han gjorde det utan kaptensexamen men med gott självförtroende.
Jag tänker på Gustaf Erikson som från sitt kontor vid Esplanaden skötte 36 stora segelfartyg som drog från land till land över hela världen och tog vinsterna med sig hem till Åland.
Härifrån är steget kort till skapandet av Viking Line där Gunnar Eklund efter att ha lärt sig av utlandet såg det ingen annan såg och byggde en passagerar- och lasttrafik som förändrade handels- och resandemönster i hela Östersjön.
Till dessa kan vi lägga Janne Holmén som vann EM-guld i maraton efter att ha tillbringat mer tid på Jomalas grusvägar än någon annan.
Att IFK Mariehamns och Åland Uniteds fotbollslag skulle nå landets högsta serier var från början omöjligt men slutade med att båda lagen blivit finländska mästare.
Jag tänker också på operastjärnorna Jenny Carlstedt och Sofie Asplund som tagit sig fram i en obegripligt tuff kulturvärld.
Jag kunde fortsätta med denna lista hur länge som helst och alla som på olika sätt haft framgång har självklart sig själva att tacka för bedrifterna. Ändå kan jag inte släppa tanken på att självstyrelsen är deras gemensamma nämnare. De har förverkligat den åländska drömmen och genom att jobba hårt har de nått framgång. Det har skett genom att man gjort annorlunda och inte dragit sig för att utmana och testa gränser.
Jag säger detta för att bidra med inspiration till nya tankar, stärkt självförtroende och förslag som aldrig tidigare prövats. Det förefaller alldeles på riktigt som om självstyrelsen kan komma att devalveras och då måste vi agera. Den aktuella propositionen utgör de facto ett oerhört slag mot självstyrelsen.
Dilemmat med ett temporärt ålandsavdrag är till exempel att lösningen riskerar bli permanent såvitt Ålandskommittén inte kommer med den avgörande lösningen.
Samma sak är slopandet av skattegottgörelsen. Släpper vi ett finger nu kan vi snart se att hela handen är borta. Då är risken överhängande att den självstyrelse som skapat ett så fantastiskt samhälle och medborgare blir något helt annat och det vill vi i varje fall undvika.
Jag är glad över den debatt som förts här idag i den mån som den understryker självstyrelsen. I varje fall har jag också blivit bättre uppdaterad om det arbete som landskapsregeringens ministrar utför, tack för det. Landskapsregeringen har en grannlaga uppgift att inte bara utveckla vår självstyrelse utan faktiskt försvara den mot det som händer i Finland. Från Centerns sida håller vi med och använder alla våra kontaktytor i det arbetet, både mot Finland och Sverige och internationellt. I det talar vi med säkerhet samma språk som landskapsregeringen.
Självstyrelsen är den idé som skapat modiga och handlingskraftiga ålänningar. Det är kanske dags att med stöd av självstyrelsens internationella garantier höja den åländska profilen och kräva officiella och regelbundna möten med Finlands statsminister, precis som den danske statsministern varje år träffar Grönland och Färöarna under dagslånga möten.
Det är kanske dags att göra officiella besök till Sverige och andra för att berätta historien om Ålands självstyrelse och hur vi vill utveckla den.
Det är kanske dags att göra det som åländska entreprenörer, idrottsföreningar, kulturarbetare och många andra alltid gjort, testa gränser och utmana gamla sanningar.
Självstyrelsens företrädare reste år 1921 till Genève utan att kunna språket och förhandlade med folk de aldrig tidigare mött. Resultatet blev kanske inte perfekt men det mötte respekt och skapade en internationell konfliktlösning som Finland i många olika sammanhang hyllar och lyfter fram.
Det finns säkert många skäl till att det är svårt att utnyttja vår unika ställning men som med allt annat här i världen kommer allt till en gräns när man till sist måste göra även sådant som ter sig omöjligt och svårt.
Denna spörsmålsdebatt har satt fingret på ett svårlöst problem som kräver alla ålänningars insatser. Kanske borde vi i ännu högre grad diskutera självstyrelsen och förhållandet gentemot Finland mellan våra respektive partier i andra sammanhang än i lagtinget. Om det faktiskt är så att vi har olika syn på självstyrelsen och framtiden borde vi i varje fall definiera problemet. Tack.
Ltl Harry Jansson
Tack, fru talman! Jag har haft några replikskiften och lite möjlighet att andas min känslighet när det gäller allt som tummar på Ålands status. Jag tror att kollegorna är medvetna om att jag anser att den folkrättsliga bakgrund vi har är oerhört avgörande.
Först några inledande ord. Det vi upplever i Helsingfors, det statliga förvaltningsmaskineriet, så bara under några decennier har det skett en dramatisk förändring i tjänstemannakårens och i den politiska sammansättningens tvåspråkighet. Det som var självklart tidigare, dvs. att kunna diskutera rätt invecklade ärenden på svenska i Helsingfors börjar bli ett unikt inslag med några få undantag. Det är inte så konstigt egentligen när vi nu tittar på Ålandskommittén som har nämnts flera gånger idag. För första gången i självstyrelsens historia drivs ett politiskt arbete mellan Åland och Finland på två språk, därför att våra kollegor från Helsingfors och från andra platser i Finland inte behärskar svenska så att vi kan föra en politisk dialog och än mindre en social dialog med våra kollegor på svenska. Där har vi kanske början på de problem som vi ålänningar har, inte bara bland riksdagsledamöter utan även bland ministrarna, att vi har representanter idag i Finland som inte klarar av svenska språket på det sättet som förr i tiden var en hedersplikt. Finländska statsmän skulle behärska svenska.
Här börjar den svåra resa som Åland befinner sig i. En resa som har försvårats märkbart av den språkliga förändringen vad gäller klimatet i förhållande till de svenskspråkiga. Det är på oroväckande kort tid som allt har förändrats, om man tänker på att regeringen Katainen, regeringen Sipiläs föregångare, faktiskt tog ett starkt grepp om svenskan. Vicelantrådet Gunell var dåvarande lantråd och var med i arbetet med att ta fram en nationalspråksstrategi, en mycket god sådan, och några år senare har Finland en regering som aktivt motarbetar allt svenskt. Aktivt! Och det är faktiskt ord att ta på allvar. Man försöker aktivt försvåra för de svenskspråkiga i dess vardag.
Det är i den här miljön som vi ska försöka ha framgång med de åländska frågorna. Nog är det ju faktiskt en politisk miljö som är mycket mera utmanande än någonsin. Det är nästan som de EU-förhandlingar som vi höll på med på 90-talet framstår som rena barnleken i förhållande till den processen vi nu har att tackla.
I lördagens Huvudstadsblad läste jag ett inlägg av professor Alf Rehn. Han betonade mycket noga att både ett land och en region måste förstå när ett läge är så hopplöst att man måste förstå för att ha förmåga att förändra och ta till sig av vad som händer i omvärlden. Jag tycker att det är en slående parallell som man kan dra till Åland och den situation vi befinner oss i. Vad ska vi göra i en sådan här situation när det politiska och språkliga klimatet i Helsingfors har hårdnat på ett sätt som vi inte har kunnat förutse?
I motsats till några av de inlägg som vi har hört från den andra talarstolen här idag så är det folkrätten som är vår starkaste sida. Den är ingenting som vi ska vifta med i onödan. Den är ingenting som vi behöver vifta med i den här frågan just nu, dvs. vårdreformen i Finland, utan det är frågan om att se om sitt hus. Här är det bara att konstatera att den klagorätt, som har nämnts av kollegan Jörgen Pettersson om de internationella garantierna, så där har vi varit dåliga från åländsk sida att se om vårt hus. Det är ingenting som hade hindrat oss att redan för bra länge sedan se över de möjligheter som finns att agera på det internationella planet.
I ljuset av alla hemskheter som pågår på vårt jordklot så är naturligtvis Åland i relationerna till Finland på många sätt en lyxfråga. Men ändå, vi har ju ett ansvar sedan 1921 att se till att det nuvarande systemet fungerar. I annat fall går det som lantrådet Sjögren sade här, man förpassas till historien.
Jag hoppas att lagtinget, kanske via självstyrelsepolitiska nämnden, kommer att fundera på möjligheten att göra vissa grundläggande utredningar här på hemmaplan i händelse av att vi någon gång behöver aktualisera klagorättsspåret som är det ena.
Det faktum att vi har en sådan förmåga på åländsk mark idag som Sia Spiliopoulou Åkermark så har vi redan faktiskt ett kunnande när det gäller den sidan. Vi skulle ganska lätt få reda på våra möjligheter att etablera en ny klagorättsmekanism.
Det andra som en Jansson kommittéerna, det som hör till det inledande Ålandskommittéarbetet, har berört och även lyft fram är det som på latin kallas för erga omnes. Det är en objektiv regim som alla måste respektera. Då kommer vi in på en statusfråga för Åland som skulle medföra att skulle vi få det här bekräftat så skulle vi inte ha problem, vi skulle kunna vifta bort den typen av direkta och indirekta angrepp som görs på Ålands status i olika former. Vi skulle bara kunna konstatera att vi är en objektiv regim som alla ska respektera, sedan spelar det ingen roll om någon enskild politiker, minister eller amiral tycker annorlunda. Vi skulle ha den statusen och den kan ingen förändra oavsett önskan.
Det intressanta när man tittar på erga omnes så finns det alltså folkrättsexperter som anser att Åland redan idag har den här statusen. Ni ska veta att det är unikt i hela världen att ha den här statusen. Suezkanalen är kanske det närmaste man kommer att tänka på, därför att där finns samma internationella dramatik i botten som i Ålandsfrågan.
Jag hoppas att det här är någonting som självstyrelsepolitiska nämnden kommer att diskutera inom kort och att vi då får en utredning också till den delen.
Det tredje är Sverige som har nämnts här.
Talmannen
Talmannen påminner om den rekommenderade taltiden.
Ltl Harry Jansson
Absolut, fru talman, jag är alldeles strax klar.
Vtm Gunell tog upp Sverige och man kommer naturligtvis att reagera. Det finns ett instrument i internationell rätt som har vuxit allt starkare och det är frågan om en så kallade vänskapsstat, kin-state, i Tyskland använder man ordet skyddsmakt. Det här är något som också är värt att utreda. Är det som så att den internationella folkrätten har utvecklats så att vi kunde avdramatisera Sveriges roll vad gäller Ålandsfrågans möjligheter att fungera i modern tid? Då har vi ett underlag att visa här, att det finns en spelplan som gör att regeringarna i Stockholm och Helsingfors förhoppningsvis kan se lite mer avslappnat på det här, dvs. att Sverige aktivt kan agera för att svenskspråkigheten och kulturen på Ålandsöarna överlever. Tack, talman, för visat tålamod.
Vicelantrådet Camilla Gunell
Tack, fru talman! Det har diskuterats här idag huruvida Åland befinner sig i en konstitutionell kris eller en politisk kris. Det är nog en relevant fråga. Min bedömning är att det är en politisk kris med vissa konstitutionella inslag som är verkligt problematiska, eftersom det ingår i konstitutionen att man ändå följer lagarna så att överenskommelser görs så att man inte tror att man kan fatta gemensamma beslut i ensidig ordning.
Jag vill ändå utgå ifrån att den exceptionellt kärva tid vi just nu genomlever i relationerna till riket är en parentes i självstyrelsens och republikens gemensamma historia. Orsakerna till att vi befinner oss här är många. Den ekonomiska kräftgången i landet, sannfinländarnas agenda och retorik och regeringens brådstörtade jättereformer gör att situationen för Åland och de svensktalande i landet blivit mycket svår.
Men regeringar kommer och går och relationerna mellan Åland och riket kan inte bygga på trender och politiska vindar. Strukturen för umgänget ska vara tydlig i lag och vila på en etablerad praxis för förhandling och dialog. Parollen ”mera politik i politiken” har verkligen under de här åren kommit på skam. Nu är det väldigt uppenbart att självstyrelse ska på lag byggas.
En systemkonflikt mellan Åland och riket är, som landskapsregeringen skriver i sitt svar, att enhetsstaten ständigt eftersträvar lika för alla medborgare i landet medan autonomi betyder rätten att vara annorlunda. Självstyrelse eftersträvar utökat handlingsutrymme medan EU och staten strävar efter harmonisering. Den här konflikten lever vi som politiker och våra tjänstemän i förvaltningen med varje dag.
I den finska politiken hör man ibland; visst Åland ska få vara Åland, men det ska ändå vara samma som i Finland. Rätten att göra annorlunda och de egna möjligheterna till handlingsutrymme, den förståelsen kunde vara större.
Ett verkligt problem som jag tycker att vi måste börja diskutera mera är vad som händer när EU kommer med pålaga på pålaga i olika former av myndigheter, som vi nu den senaste tiden har behövt lagstifta om. EU-regleringarna medför att vi i landskapets förvaltning och i självstyrelsen har fått in en gökunge som i allt högre grad slukar våra resurser, både inom avdelningarna, lagberedningen och rent ekonomiskt.
EU tvingar fram en mängd olika myndigheter. På kort tid har vi på Åland fått en datainspektion, en lotteriinspektion och en diskrimineringsombudsman. En upphandlingsmyndighet är på kommande. Vi har en energimyndighet, vi ska ha en tillsynsmyndighet för CE-märkning och vi ska ha en tillsynsmyndighet för personuppgifter. Vi vet inte ännu hur många nya myndigheter som gror i botten i EU och som man snart kommer med så att vi här på Åland också ska lagstifta om. Det här är ett verkligt bekymmer. Det tar krafter, lagstiftningsresurser och minskar utrymmet för vad det här parlamentet de facto kan göra för att i enlighet med ursprunget för självstyrelsen bestämma över hur vardagen ska utformas för ålänningarna.
Samtidigt är det här ändå uppgifter där vi inte kan lämna de åländska EU-medborgarna i ett sämre läge än andra EU-medborgare. Vi är tvungna att tillhandahålla de här serviceuppgifterna. Vi kan möjligen i något alternativ sköta dem genom en överenskommelse med riket, men då kommer alltid språkproblematiken. Vågar man lämna det här till riksmyndighet eller måste vi se till att vi har det på hemmaplan så att de åländska EU-medborgarna får den här servicen?
Det här är ett verkligt hot och en ganska jobbig fråga som jag tycker att vi måste ägna mera uppmärksamhet åt. Jag lyfte upp frågan när Markku Suksi var här på besök. Han menade att möjligen är utrymmet mellan medlemsstaten och unionen mera porös än vad den t.ex. är i behörighetsfördelningen mellan Åland och riket och där kanske man kan diskutera kring vad medlemsstaterna de facto ska åläggas och som får sådana konsekvenser som det har fått för t.ex. Åland.
Sote är kanske upprinnelsen till den här diskussionen idag. Den reformen aktualiserar det faktum att vi med större medvetenhet måste välja i vilken grad vi följer rikets fotspår när det gäller förändringar och i vilken grad vi faktiskt säger; ”nej tack, vi vill forma vårt samhälle på vårt sätt som det här lagtinget och dess åländska folk har beslutanderätten till”. Vi ska få välja när vi vill följa efter och göra samma, när det verkar vettigast och mest relevant. Men då måste man också diskutera vad den åländska vardagen ska innehålla. Vilka lagstiftningar är faktiskt av verklig vikt att vi har egen åländsk lagstiftning och vilka mindre uppgifter kan skötas via blankettlagar?
Sote betyder förändringar också för Åland. Här har vi framhållit först och främst; gör era reformer på rikssidan men låt oss som sitter i Ålands lagting forma vardagen för våra medborgare. Vi har krävt en modell som ska vara politisk och ekonomisk neutral för Åland och därför har alla de här lösningarna kommit på bordet bl.a. ett ålandsavdrag.
För att relationerna mellan Åland och riket ska fungera väl måste svenska språket stärkas. Det är en väldig sorg för mig att se hur den nya regeringen har hanterat nationalspråksstrategin.
Talmannen
Talmannen påminner att den rekommenderade taltiden nu har överskridits med 40 procent.
Vicelantrådet Camilla Gunell
Okej, jag ska avrunda, fru talman.
Jag tycker att det är oerhört centralt att man går vidare så att det svenska språket, såsom det är reglerat i grundlag och språklag, följs i praktiken. Festtalen räcker inte längre.
Kontaktnätet från de åländska politiska partierna måste stärkas. Vi socialdemokrater jobbar ständigt på att hålla kontaktnätet aktuellt och i skick.
I svaret nämnde vi att det är otroligt viktigt att man stärker organisationen inom statsförvaltningen som har i uppgift att bevaka de åländska frågorna. Det är uppenbart att den funktionen under sotereformen har varit ur funktion. Annars borde vi ha haft en enhet som både hade varit proaktiv och informativ gentemot de andra ministerierna och som i god tid hade sett till att de hade kommit på rätt spår.
Därför har jag i många år förespråkat ”en dörr in” för ålandsfrågor i statsrådet eller justitieministeriet. Det skulle underlätta för alla parter. En kompetent enhet kulle verka mer proaktivt, initiativtagande och utåtriktat än vad det är idag.
Åland och riket har fungerat tillsammans i snart 100 år. Jag tror på rättsstaten, på lagarnas betydelse och på demokratin.
Utmaningen som består är att skapa intresse och förståelse för att Åland och självstyrelsens har ett annorlundaskap som ska respekteras och som är en tillgång och en resurs snarare än ett drivankare för rikets reformer. Tack, fru talman. Tack för tålamodet.
Ltl Axel Jonsson, replik
Tack, fru talman! Det är lätt att stämma in i vicelantrådets oro över de resurser som EU-lagstiftningen kräver i dagsläget.
Tittar vi på den stora bilden, självstyrelsen idag, så är det EU och de stora frågorna mellan Åland och Finland idag som sätter agendan för självstyrelsepolitiken. Det är ganska tragiskt egentligen om man ser på vad självstyrelsen ursprungligen är skapad för att göra. Det är väl ändå vi här på Åland som borde sätta agendan i den åländska politiken, under det sista året är det helt andra som har fått göra det.
Vicelantrådet sade att en förutsättning för att relationerna mellan Åland och Finland ska fungera är att det svenska språket stärks. Tror vicelantrådet att vi kommer att få se en förstärkning av det svenska språket i Finland inom den närmaste framtiden?
Vicelantrådet Camilla Gunell, replik
Tack, fru talman! Åtminstone är det en kamp som vi aldrig får släppa, att försöka fortsätta att verka för att det svenska språket är ett levande språk i Finland och det tror jag att det kommer att förbli under en lång tid. Men det måste också fungera inom myndigheter, på politikernivå och i alla relevanta kontakter som Åland har gentemot rikssidan. Jag är inte beredd att ge upp den kampen. Vi är inte ensamma om att föra den kampen, utan det kan vi göra också tillsammans med övriga svensktalande i landet.
Ltl Axel Jonsson, replik
Jag delar helt synen att vi ska kämpa för det, men då måste vi också tro på att det arbete vi gör leder till resultat. Tror vicelantrådet att våra ansträngningar och ansträngningar från finlandssvensk sida faktiskt kommer att leda till att det svenska språket stärks i Finland i de finländska myndigheterna och i våra kontakter till Finland? Jag är väldigt skeptisk till att vi från åländsk sida klarar av att förändra hela staten Finland i den riktningen i dagsläget. Visst kan vi göra små insatser, men klarar vi faktiskt av att vända den utveckling som vi ser idag i Finland? Jag är väldigt skeptisk till det. Därför menar jag att vi också måste diskutera alternativ. Vad händer om vi inte lyckas?
Vicelantrådet Camilla Gunell, replik
Min bedömning är att vi kan fortsätta att tro på ett fortsatt tvåspråkigt land. Det är inom den ramen som också självstyrelsen kan leva och överleva. Om man tittar på den politiska kartan så är det ändå bara ett parti som säger att Finland ska vara enspråkigt. Alla de andra partierna strävar ändå till att behålla Finland som tvåspråkigt.
Jag menar att man inte kan nöja sig med festtalen. Det måste också vara verkställighet i det som grundlagen och språklagen utlovar och det måste följas i praktiken. Det måste komma en regering som verkligen vill jobba för det här igen. Vi har tyvärr inte en sådan regering just nu, upplever jag.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Roger Nordlund, replik
Fru talman! Jag får återigen tacka vicelantrådet för en bra situationsbeskrivning och problembeskrivning som jag till fullo kan skriva under på. Så här är situationen just nu mellan självstyrelsen och statsmakten.
Det gäller att också ha lösningar. Ett litet förslag som jag tror att kunde ha stor betydelse för vanliga ålänningar och framförallt för företagen är att vi från Åland skulle börja hävda principen att på alla de områden där staten har behörighet; i praktiken tullen, skatteverket, där skulle vi också kräva full service på Åland. Jag tror sist och slutligen att det är det enda sättet att garantera att en åländsk företagare, en åländsk medborgare som tar kontakt med respektive myndighet också får service på svenska. Idag är den praktiska verkligheten helt annorlunda när man söker råd och lösningar i speciellt svåra fall.
Vicelantrådet Camilla Gunell, replik
Tullen, skattemyndigheterna och alla de myndigheter som finns på Åland ska naturligtvis ha service på svenska. Jag menar nog ändå att man måste hävda mera än det. Det finns också andra myndigheter som måste kunna fungera gentemot ålänningarna och finlandssvenskar på två språk. Jag skulle inte vilja krympa svenskas ställning i landet genom att säga att man ska lokalisera allt till Åland för då kan vi garantera det på svenska. Jag vet inte riktigt hur det skulle fungera i verkligheten. Jag tror nog att vi måste hålla ambitionsnivån hög.
Ltl Roger Nordlund, replik
Fru talman! Ambitionsnivån ska vara hög. Jag nämnde tullen och skatteverket som exempel på statliga myndigheter som vanliga ålänningar ofta kommer i kontakt med. Jag menar att principen ska gälla alla statliga myndigheter där man förväntas ge service till vanliga ålänningar och till åländska företag. Det tycker jag att är i linje med det som statsmakten Finland en gång har lovat; språket ska vara svenska mellan statsmakten och Åland och det måste också gälla mellan statsmakten och ålänningarna, annars ser jag bara en svårare och svårare situation. Jag tycker att det här är en princip som vi samfällt borde använda. Regeringen borde hävda det i sina kontakter med Finlands regering och vi från Ålands lagting kan också stöda. Det skulle betyda väldigt mycket för vanliga ålänningar.
Vicelantrådet Camilla Gunell, replik
Jag är väldigt gärna med på att samverka kring den biten. Jag tror att det är en punkt som vi särskilt borde ha fokus på nu och det är när man digitaliserar det ena systemet efter det andra, alltifrån skatter till lantmäteri. Det kommer mer och mer att bli tjugofyra timmars myndigheter och då måste Åland kräva att alla system fungerar på två språk fullt ut, lika mycket, inte bara så att viss information finns på svenska och sedan finns det finstilta på finska. Det ska vara fullt ut på två språk från början, då tror jag att vi har vunnit mycket för framtiden.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Talmannen vill igen påminna om vårt gemensamma regelverk som säger att den rekommenderade taltiden är fem minuter. Är det så att vi inte är nöjda med det så har vi möjlighet att i talmanskonferensen ändra det, men tillsvidare försöker vi hålla oss till det.
Ltl Bert Häggblom
Tack, talman! De problem som vi har nu är precis som de problem som fanns 1919 när vi fick vår självstyrelse. Då reformerades Finland när de blev en självständig stat. En kommitté tittade på länsindelningen och hur det skulle göras. Då ville ålänningarna tillhöra Sverige och då måste man bryta ut Åland. Vad ville ålänningarna? Hur skulle man tillmötesgå ålänningarna? Då lovade i Finland att ålänningarna skulle tillförsäkras möjligheter att själva ordna sin tillvaro så fritt det överhuvudtaget är möjligt för ett landskap som icke utgör en egen stat.
Det är det här uttrycket som vi alltid måste påminna Finland om. Även lagtingsledamöterna bör kanske varje månad läsa det här som finns i vår lagbok. Vi ska alltid påminna oss om det och vi måste alltid påminna Finland om det här.
Här finns problemet nu. Vi är alltför eftergivna, vi har inte tillräcklig styrka att hävda det här.
Det är bra att Ålands Framtids ledamot var första undertecknare av detta spörsmål. Ålands Framtid är det enda parti som säger att vi bör bli självständiga. När det partiet kom in i Ålands lagting så kom också presidenten till lagtingsöppningen för det fanns en viss oro.
Vi gjorde ett strategiskt misstag 1993 när Åland gick med i Europeiska Unionen. Vi gjorde inte det vägvalet som Färöarna och Grönland gjorde. Grönland har tillhört EU men de har gått ur. De problemen tog vicelantrådet fram här, det tar enorma resurser av vår självstyrelse.
Då är frågan, vågar vi vara ålänningar, vågar vara tillräckligt tuffa? Regeringen tar på sig kritik och börja skylla på oppositionen för det ena och det andra. Men vi måste jobba tillsammans här.
Förvånansvärt så finns det ganska enig linje, som inte har funnits tidigare, när det gäller självstyrelsen. Men jag tror ändå att vi är för tafatta. Jag tror att en samlingsregering skulle vara det bästa.
Om man har ett företag som inte lyckas i sina ambitioner så är det något fel på ledarskapet just i den situationen. Då kanske vi ska titta på om vi kan göra ledarskapet bättre. Kan vi hjälpas åt? Inte ser jag att regeringen är helt oduglig för den skull. Men vi lyckas inte komma fram i det här, vi blir överkörda och då måste vi titta på lösningar. Hur ska vi nå detta? Ska vi byta regering en kort tid här för att lösa det här problemet? Vi måste alla fundera på hur vi ska göra. Vi måste föra upp Åland på en högre nivå.
Om Åland ska komma ut internationellt så tror jag kanske inte att vi kan komma med klagorätten. Sverige vågar inte göra någonting, det vågade de inte heller göra när vi fick vår självstyrelse för då kröp de undan. Det var tack vare att vi ville tillhöra Sverige som vi fick får självstyrelse.
Bjud in Rysslands president och USA:s president för att ha sitt första möte på Åland beträffande säkerhetssituationen i Östersjön. Det skulle medföra att Åland blir i fokus. Då får vi säga att vi har problem också på Åland. Det här är precis vad nationalstaten gör, och det är också den kris som vi har säkerhetspolitiskt, folk får inte bestämma själva vart de vill tillhöra. Därför har vi Krimkrisen idag också, en kris där nationalstaten går över folk som vill bestämma själva.
Det är det som är poängen för Åland, vi vill bestämma själva. Vi ska föra upp detta på den nivå som det hör hemma och då kanske vi blir trodda också på ett helt annat sätt. Då blir det en irritation för Finland precis som det blev 1919. Gör så att ålänningarna blir nöjda.
Därför ska man också använda det här instrumentet så att vi kan få den beskattning vi behöver, för ger vi efter nu så förlorar vi det.
Här tror jag att vi alla tillsammans bör jobba. Många har sagt att självstyrelsepolitiska nämnden har en viktig synpunkt. Men vi får mest information från regeringen. Någon direkt lösningsmekanism är inte självstyrelsepolitiska nämnden på det sättet idag att det förs långtgående och kontinuerliga diskussioner som vi borde ha dagligdags för att komma med nya uppslagsvinklar.
Regeringen ska inte heller tro att oppositionen kan lösa det, för vi är inte i den situationen. Därför tycker jag att en samlingsregering kanske skulle vara det bästa för Åland i det här skedet, utan att någon ska ta illa åt sig för den skull. Titta framåt, titta stort! Tack.
Ltl Harry Jansson, replik
Tack, talman! Tack till ltl Häggblom för ett intressant anförande. Jag reagerade lite på ledamotens konstaterande, det personliga, om att EU-inträdet var ett misstag av Åland. Jag var inte politiskt aktivt på den tiden men ändå med i processen. Jag skulle faktiskt till dåvarande politikers försvar säga att man inte hade något alternativ. Därför att för det första så vägrade Finland att förhandla fram ett parallellt avtal för Åland i händelse av att lagtinget skulle sagt nej. Det fanns ingenting att falla tillbaka på. Det var en vit fläck. Är det någonting som vi alla avskyr så det är att vara en vit fläck som saknar ett regelverk och det var det som mer eller mindre tvingade fram ett medlemskap efter demokratiska omröstningar.
För det andra fick ju Åland inte den optionstid som Färöarna fick. Färöarna hade tre år på sig att i lugn och ro överväga och vi skulle med en gång säga ja eller nej. En svår situation!
Ltl Bert Häggblom, replik
Tack, herr talman! Jag var en av de tre i Ålands lagting som röstade emot att vi skulle gå med i EU.
Jag ansåg att möjligheterna fanns bara man tänker stort. Med facit hand så hade jag rätt. Vi hade inte självförtroende och vi vågade inte stå på oss. Det är det som det alltid blir när en folkspillra ska luras in av nationalstaten. För nationalstaten går bara på ut på att man vill likställa alla och det är det problemet vi har idag. All beskattning i Finland ska vara lika och allt ska vara lika. Så är det, titta överallt i världen, det är precis samma, inte är detta unikt för Åland. Alla folkslag som hör till en nationalstat har dessa problem. Vi har de problemen i Europa, vi har de i Spanien och i Frankrike.
Ltl Harry Jansson, replik
Talman! Om jag ändå lite skulle försvara de 27 övriga i lagtinget på den tiden då.
Om jag säger som så att skattegränsen har skapat en situation som är orimlig för många företagare och i vissa fall till och med för privatpersoner, men det är ingenting mot den osäkerhet, närmast kaosartade förhållande, som skulle ha uppstått i händelse av att Finland hade gått in i EU och att Åland hade stannat utanför. Den 1 januari 1995 skulle vi ha varit en vit fläck utan någon form av relationer till omvärlden. Tänk hela jordbrukssidan, tänk hela industrisektorn som alltså skulle ha fått börja som vilken del som helst i världen i ett läge där ändå situationen var mycket förvecklad på grund av medlemskapsförhandlingarna i stort.
Ltl Bert Häggblom, replik
Herr talman! Ltl Harry Jansson har sagt att man ska gå klaga internationellt, men här försvarar han Finland. Han försvarar att vi gick med i EU. Det finns en misstro mot finska staten som jag tycker att fel. Danmark löste den här situationen. Skulle vi ha varit utanför EU idag så hade våra jordbrukare kunnat sälja sina produkter till Ryssland, vilket Färöarna gör idag. Inom fiskeindustrin säljs enormt mycket från Färöarna till Ryssland idag. Färöarna har en blomstrande ekonomi tack vare att de står utanför EU.
Med när Åland hade den här inställningen så såg man aldrig möjligheterna. Inom affärsvärlden måste man alltid se möjligheterna. Men Åland vågade inte se möjligheterna för det var bättre att höra till nationalstaten. Sedan får man bedöma själv.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Minister Mats Perämaa
Herr talman! Det är otvivelaktigt så att en del av orsakerna till att spörsmålet väcktes var social- och hälsovårdsreformen, eller landskaps- och vårdsreform som den torde vara omdöpt till i det här skedet.
Det är berättigat och skäligt att lagtinget diskuterar, anser jag i varje fall, effekterna av förslagen som ges av rikets regering och som påverkar oss på det sätt som det nu tycks påverka.
I ungefär ett år har landskapsregeringen haft kunskap om reformens effekter och hur staten avser att finansiera reformen, dvs. att man höjer statsskatten och finansierar sina blivande vårdlandskap via statsbeskattningen i första skedet.
Som alla känner till så fick vi för ett år sedan beskedet om att statsskatten höjs och kommunalskatten på rikshåll kommer att sänkas till en tredjedel och det såg ut som om vi skulle tvingas genomföra samma sak här ifall vi inte får gehör för våra protester. Allt det här känner alla till här och det har diskuterats väldigt mycket.
Ända sedan första dagen har landskapsregeringen med bestämda ordalag beskrivit och motarbetat och till och med sagt ifrån ordentligt att vi inte kan acceptera de modeller som staten förde fram, dvs. att vi skulle få ett ingrepp i vårt självbestämmande så att vi skulle ha tvingats sänka kommunalskatten till en tredjedel också här.
Efter en vecka när vi kände till det som föreslogs då och efter att vi hade gjort våra analyser så kom landskapsregeringen fram till att det bästa sättet att lösa problematiken på är att vi får behörigheten över personbeskattningen, den som staten tar in till statskassan. Som alternativ två kunde vi tänka oss att man ser på modellen som blev ålandsavdraget men som då ännu kallades för YLE-skatten. Redan det att staten ändrade sin inriktning var ett framsteg och det tror jag att vi alla kan vara eniga om.
Ålandsavdraget innehåller fortfarande sina problem, om det blir en långsiktig modell för hur Åland hanteras i de här frågorna.
Ltl Axel Jonsson förde ett resonemang om detta och jag håller helt med resonemanget om att kärnpunkten i det hela är behörighetsfrågan. Jag ser inte heller att det egentligen finns någon bra lösningsmodell för att hantera sådana här reformer på rikshåll utan att det påverkar Åland.
Ltl Nordlund var inne på samma tankar och erkände här i lagtingssalen att inte heller centern och lagtingsledamoten själv hade någon annan bra lösning och det har inte landskapsregeringen i dagsläget heller. Därför har ju landskapsregeringen, även under de diskussioner som pågår just nu om ålandsavdraget, konsekvent fört fram behörighetsfrågan som alternativ nummer ett för oss.
Frågan vem som ska hantera den här frågan egentligen, är det Ålandskommittén eller är det landskapsregeringen? Sist och slutligen spelar det ingen roll, huvudsaken är att man uppnår ett bra resultat.
Till ltl Jonsson vill jag säga att risken för att ett eventuellt beslut i Ålandskommittén sedan skulle skjutas i sank av riksdagen längre fram att det inte är så enkelt så att lösningen bara ligger i det att landskapsregeringen kommer överens med riksregeringen i den här frågan. De facto är det så att i dagens läge, så som det beskrivs i självstyrelselagen, så måste behörighetsfrågan ändras i självstyrelselagen. Om man inte gör det den vägen, som Ålandskommittén nu planerar att genomföra alla förändringar som nu planeras, så då ska en förändring av en behörighetsöverföring ske med fem sjättedels majoritet i riksdagen. Då blir det inte ens längre en fråga enbart mellan regeringarna, utan riksregeringen måste ha oppositionen med sig på finskt håll för att få genomföra en sådan här åtgärd. Det är den lätta vägen. Den lätta lösningen finns inte på det viset att någon annan part kommer överens. Vi måste snarare helst enas om vad vi vill här på Åland och sedan driva frågan på alla sätt, mot alla motparter på ett bestämt och bra sätt.
I landskapsregeringens arbete med Finlands regering, i de förhandlingar som bäst pågår, har vi varit noggranna med att samordna våra åtgärder med de åländska representanterna i Ålandskommittén. Därför kan vi lugnt för vår del säga att det nog finns en kunskap i Ålandskommittén hos de åländska ledamöterna om det som landskapsregeringen för fram.
Det som jag själv tycker att är nästan bekymmersamt i den här situationen är det faktum att Ålandskommitténs arbete mer eller mindre är icke offentligt, som nämndes här tidigare också. Det förs ju inte någon offentlig debatt om vad som kan tänkas bli slutresultatet i Ålandskommitténs arbete.
Det önskemålet kan jag få ha som minister i Ålands landskapsregering och med hänsyn till den åländska befolkningen att vi borde kunna hitta ett sätt där vi nu börjar diskutera de här frågorna öppet och offentligt. Jag menar att det inte gagnar någon att beslut i så här viktiga frågor, eventuellt bara om 1 1/2 månad ska fattas utifrån det här läget där frågan inte har diskuterats offentligt. Jag känner till att det kan vara överenskommet att man inte ska redogöra för de diskussioner som pågår i Ålandskommittén. Men i dagsläget borde man fundera på om man kunde hitta på ett sätt att ändå börja föra diskussionen utåt, speciellt när de här frågorna så mycket kopplar ihop med ålandsavdraget och de effekter det har på självstyrelsen som har beskrivits av många här.
Ett dåligt resultat i det här betyder inte bara att vi stannar kvar i ett tidigare system med avräkningsgrund och skattegottgörelse utan det riskerar att få en långvarig effekt av statens skatteambitioner - det kommer att finnas nya sådana - och ålandsavdraget kanske kommer att ändras osv. och det riskerar att ha en påverkan i långa tider framöver om vi inte hittar lösningen. Tack.
Ltl Axel Jonsson, replik
Tack, herr talman! Jag delar helt och hållet den uppfattningen att lösningen med sotereformen, ålandsavdraget och överföringen av förvärvsinkomstsbeskattningen varken kan lösas enbart i Ålandskommittén eller enbart av regeringarna. Det är klart att de måste hänga ihop. Därför betonar jag att vi på båda plan måste driva frågan så att den utgör en helhet.
Det som jag däremot ville poängtera i mitt anförande var att i samband med hälso- och sjukvårdsreformen så finns det ett tydligt intresse också från den finska sidan att lösa problematiken. Det intresset är inte alls lika tydligt i Ålandskommittén där man gärna tar avstånd ifrån att diskutera hälso- och sjukvårdsreformen för att man har tillräckligt problem med den ändå. Därför menar jag att man tydligt och klart borde säga att det enda alternativet som gäller för Ålands del är att överföra förvärvsinkomstsbeskattningen för att neutraliseringen reformen. Tänker vi på den majoritet som finansministern nämnde så sitter faktiskt det stora politiska problemet i regeringspartierna och inte i oppositionen.
Minister Mats Perämaa, replik
Herr talman! Det är jag inte helt säker på heller. Jag har inte exakt kunskap om var ett eventuellt motstånd finns och var det inte finns.
Landskapsregeringen trycker på, men oberoende hur vi än sedan kommer fram till det som ska bli slutresultatet, där förhoppningsvis beskattningsbehörigheten skulle vara det, så måste frågan passera riksdagen. Därför måste detta både förankras i riksdagspartierna, där har Ålandskommittén ett stort ansvar, och landskapsregeringen måste driva på mot regeringen förstås för att få fram en proposition överhuvudtaget.
Debatten som förs här är jättebra och den borde kunna föras på ett bredare plan. Det arbete som pågår i Ålandskommittén är synnerligen viktigt just nu
Ltl Axel Jonsson, replik
Jag delar den uppfattningen och därför tycker jag också att den här debatten är bra även om det har förts fram kritik från vissa håll idag att det skulle vara en onödig debatt och att oppositionen redan är informerad. Jag tycker att det här visar varför den här debatten behövs. Lagtinget måste ju diskutera en så här viktig fråga.
Vad gäller kopplingen mellan beskattningsöverföringen och hälso- och sjukvårdsreformen så kan man koppla det till en reform där det faktiskt finns ett intresse från regeringens sida i Helsingfors att driva igenom. Ger man inte den här behörighetsöverföringen med fem sjättedels majoritet så då faller hela reformen, det är en pusselbit för hela reformen. Det gör att det finns en betydligt större morot i att godkänna en sådan överföring i samband med reformen istället för att skjuta på den till Ålandskommittén. Det var det som var min poäng. Jag hoppas att vi tänker lika kring den frågan.
Minister Mats Perämaa, replik
Herr talman! Slutmålet är det samma. Metoderna för att nå dit kan vara olika. För landskapsregeringens del så har jag tydligt sagt att landskapsregeringen för fram detta som alternativ ett och har gjort det ändå sedan för ungefär ett år sedan då när finansieringen av sotereformen kom upp på det politiska diskussionsbordet för första gången.
Det är bra att lagtinget också nu för den här diskussionen så att vi förhoppningsvis kan få en parlamentarisk offentlig debatt om den här frågan också.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Roger Nordlund, replik
Herr talman! Tack för informationen finansminister Perämaa.
För det första vill jag säga att jag, och jag kan tala för hela centern, stöder det som är alternativ ett, behörighetsövertagande för att hitta den långsiktiga lösningen.
Vi vet bägge två att som läget är nu så måste vi också kanske ha en plan B här för att hantera den här situationen.
Kan finansministern tänka sig att överväga det som jag i ett tidigare replikskifte med ltl Kemetter nämnde? Om vi går in för att temporärt ålandsavdrag, skulle man då också kunna tänka sig att ha en temporär ändring av klumpsumman? Då skulle man få en parallellitet i det här. I praktiken är det så att klumpsumman, 0,45, är det enda starka förhandlingskortet som vi har och det kortet borde vi inte ge bort så att vi förlorar det. I sådana fall måste vi kunna få tillbaka det så att vi kan använda det igen sedan för att hitta en långsiktig lösning år 2022.
Minister Mats Perämaa, replik
Herr talman! Svaret är ganska enkelt; ja på den frågan.
Förhandlingarna pågår som bäst till och med idag på eftermiddagen och det är fortsatta möten på onsdag. I förhandlingarna om ålandsavdraget som har förts parallellt med kravet om att beskattningsbehörigheten ska vara den långsiktiga lösningen så har vi väldigt tydligt sagt att vi ska binda ihop de här sakerna och att de ska vara temporära, just för att undanröja de risker som ltl Kemetter här förde fram om att den ena parten ensidigt skull gå och ändra i ålandsavdraget, dvs. skattepolitiken. De här sakerna ska hänga ihop. Landskapsregeringen gör sitt yttersta för att de här ska vara av temporär karaktär så att någonting bättre kan träda ikraft efter några år.
Ltl Roger Nordlund, replik
Herr talman! Tack för det. Vi har nu den obehagliga situationen att det ligger en proposition i Finland riksdag som sänker klumpsumman, avräkningsprocenten, ganska radikalt och på ett sätt som vi inte har varit med och förhandlat om och inte gett vårt godkännande till. Hur kommer den situationen att hanteras? Hur kommer den förändringen att ske i riksdagen, hur får vi tillbaka det från riksdagen och hur ser situationen ut? Hur kommer vi bort från den felaktiga situationen som vi nu befinner oss i?
Minister Mats Perämaa, replik
Herr talman! I den bästa av världar så skulle förstås propositionen gärna med fördel dras tillbaka. Men det där är riksdagsprocedurer som jag vet att vår riksdagsledamot har uppfattningar om och hantera för ålänningarnas del som bäst. Vi har fått den uppfattningen att regeringen i Helsingfors i maj kommer att lägga ett antal kompletteringar till de propositioner som redan har lagts. Det här är inte det enda lilla misstaget som har gjorts. Vi utgår ifrån att vi ska nå en samförståndslösning där saker och ting rättas till senast i maj.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Harry Jansson, replik
Tack, talman! Bästa minister Perämaa, jag förstår mycket väl längtan att få diskutera öppet alla de frågeställningar som har berörts i Ålandskommittén. Men i alla fall jag har valt att respektera den kommittétradition som man har i Finland, dvs. i sådana statliga kommittéer som trots allt är tillsatt av justitieministern en gång i tiden så är det enbart presidiet som har möjlighet att uttala sig på kommitténs vägnar. Nu har några av våra ledamöter från åländsk sida debatterat och argumenterat för sina åsikter i media utan att det har förorsakat någon form av reaktion från presidiets sida, vad jag vet i alla fall. Det ska sannerligen bli skönt om drygt en månad att få ta bort tystnadslöftet som jag vill kalla det.
När det gäller själva sakfrågan, håller ministern med om att går vi med på något när det gäller avräkningen så är det bara ett års lösningar som vi går inför i väntan på ett hållbart system?
Talmannen
Tiden är ute!
Minister Mats Perämaa, replik
Herr talman! Det finns några alternativa lösningar på hur vi temporärt skulle hantera det. Ettåriga förändringar i avräkningsgrunden kunde vara en modell.
Sedan finns det planer på en avtalsmodell där vi via landskapslag skulle återbetala det för stora nettoflödet som kommer till Åland om vi fortfarande skulle behålla avräkningsgrunden på 0,45, då skulle det återbetalas. Det finns några alternativa metoder som diskuteras. Betoningen är på det temporära och att vi ska ha kontroll över avräkningen så att inte motparten förändrar i skattelagstiftningen och vi helt plötsligt står där med byxorna neddragna.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Stephan Toivonen
Herr talman! Ärade ledamöter, vi har idag haft en mycket stor och viktig debatt som har varit väldigt intressant att lyssna på. Jag har noterat att det nog mest har varit de mer erfarna ledamöterna som har deltagit. Jag som representant för det yngsta och minsta partiet hade kanske inte tänkt säga något. Jag kommer ändå med några reflektioner.
Åländsk Demokrati ställer sig självklart bakom huvuddragen i den åländska självstyrelsen, det är ingen tvekan om detta.
Jag vill kommentera två saker som kanske är inte de största frågorna.
För det första, vad ska vi kalla den här situationen? Jag noterade att ltl Kemetter och även vicelantrådet ifrågasatte begreppet konstitutionell kris. Tidigare när det har varit problem i sotereformen så har också fru lantrådet använt ganska grova ord. Men nu talar man i alla fall i lite lägre nivåer och det är nog mer riktigt.
Vi har haft problem med den här sotereformen, men nu ser det ut som vi har en teknisk lösning. Visserligen skedde en direkt felräkning från den finska regeringen men det korrigerades.
Problemet är helt enkelt den här statusen som ålandsavdraget får, vilket minister Perämaa just nämnde också. Det kan de facto ändras ensidigt i riksdagen vilket flera ledamöter tidigare talat om. Nu lade minister Perämaa fram ett nytt alternativ, att vi betalar tillbaka det som vi får för mycket och då håller vi ju rätten här. Jag har inte hört det alternativet tidigare så det var mycket intressant.
Jag håller nog med vicelantrådet att vi har huvudsakligen en politisk kris här och inte en konstitutionell kris, om det sedan innebär att det är en mindre kris, det får andra avgöra.
Herr talman! Den andra frågan gäller övertagningen av beskattningen eller inte som har tangerats här.
Vi hade nyligen en debatt angående ett skatteavtal med Portugal. Efter den debatten gjorde jag själv några personliga reflektioner angående just övertagande av beskattningen.
Jag har förstått att det finns en enighet i självstyrelsepolitiska nämnden om att man ska ta över beskattningen. Åländsk Demokrati finns inte representerad i självstyrelsepolitiska nämnden. Vi har varit och är fortfarande officiellt mycket tveksamma till övertagande av beskattningen.
Personligen noterade jag i diskussion kring Portugalavtalet att lagtinget kanske inte alla gånger är ett lämpligt forum att debattera skattelager, om det kan uppfattas att någon person möjligvis kan dra någon nytta av det. Det kom upp ord som ”jäv” och ”skattesmitning” osv. i debatten.
Herr talman! Mot bakgrund av den debatten kan jag mycket väl tänka mig att det fullständigt omvända skulle inträffa om vi skulle ha en skatteändring som skulle beröra majoriteten i lagtinget.
När vi nu än en gång halkar in på det här med övertagandet av beskattningen så vill jag åtminstone säga att min personliga åsikt är nej tack.
Däremot kan vi inom Åländsk Demokrati nog tänka oss att försöka behålla de skatter som uppbärs på Åland, precis samma sak som ltl Kemetter nämnde här tidigare i sitt gruppanförande. I denna fråga så verkar det kanske inte vara så stor skillnad mellan ÅSD och det som ni kallar för ÅLD. Tack, herr talman.
Talmannen
Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.
Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.
Föredras
6 Rättsosäkerheten vid offentlig upphandling
Ltl Harry Janssons skriftliga fråga SF 5/2016-2017
En fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller en minister svar på frågan. Frågeställaren får sedan hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Någon annan diskussion är inte tillåten.
För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan övriga yttranden inte får överstiga tre minuter.
Svaret kommer att ges av minister Perämaa. Ordet ges först till lagtingsledamoten Harry Jansson.
Ltl Harry Jansson
Tack, talman! Den skriftliga frågan, rättsosäkerheten vid offentlig upphandling lyder enligt följande: En ny upphandlingslag planeras för hela den offentliga sektorn och andra upphandlande enheter på Åland i syfte att förtydliga och förenkla regelverket. Trots vetskap om tidtabellen för motsvarande reform i Finland och bindande EU-direktiv, har regeringen försummat att förse lagtinget med behövligt lagförslag. Resultatet är att rättsläget under en längre tid är oklart och därmed inte heller rättssäkert.
Med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande skriftliga fråga: Vilka åtgärder avser landskapsregeringen vidta för att åländska upphandlare inte ska drabbas negativt av det oklara rättsläget?
Minister Mats Perämaa
Herr talman! Landskapsregeringen har inte försummat något överhuvudtaget. Däremot så stämmer det att det finns ett EU-direktiv från 2014 som ska implementeras i nationell lagstiftning. Implementeringen har varit något försenad i länderna omkring oss. I Finland satte man den nya lagen ikraft från och med början av detta år. Nu pratar vi om upphandlingar över EU:s gränsvärden, för det är det som direktivet styr.
Som sagt i Finland fanns en ny lag på plats från och med den 1 januari 2017. Vi har haft blankettlagstiftning sedan tidigare och avser att följa samma modell nu härefter också. Därför har vi inväntat och nogsamt följt med den lagberedningsprocess som har pågått i Finland. Vi har följt med det som har skett. Lagberedning pågår som bäst i landskapsregeringen för att snart, under våren, presentera ett lagförslag om en ny modern upphandlingslagstiftning över EU:s gränsvärden, grundat på den finländska med vissa avvikelser som vi då möjligtvis och säkerligen kommer att bedöma att ska finnas i den åländska lagstiftningen.
Kommissionen är fullt medveten om vår tidsproblematik och vi har meddelat dem att vi kommer att föreslå en lag att antas så att den kan träda ikraft till hösten. Det tycks som att kommissionen nöjer sig med det här beskedet.
Det är absolut ingen försummelse, men däremot ett noggrant lagberedningsarbete på gång som ska föras i hamn.
Jag uppfattar att den här delen berör det som frågeställaren frågade om. Men om det finns intresse så kan jag i ett kommande uttalande här i det här svaret säga något om det arbete som sker i lagstiftningen under EU:s gränsvärden. Detta var svaret på det som det frågades om.
Ltl Harry Jansson
Tack, talman! Tack ministern för ett inledande svar. Låt mig först understryka att minister Perämaa har haft beredskap att svara på den här frågeställningen en längre tid, men min kalender har tyvärr ställt till det under den senaste veckan så felet är enbart mitt.
Under den här tiden har jag fått lite mera information som man alltid får så fort man ställer en skriftlig fråga för då kommer det olika former av respons från olika håll.
Oavsett vill jag ha ett litet förtydligande. Delar inte ministern den åsikten som vi har fått från en del håll om att det uppstår en form av osäkerhet när vi har en lagstiftning som inte är up to date och där vi vet att EU-upphandlingssystemet är oerhört komplicerat redan idag? Samtidigt som man har en lagstiftning så är det ändå EU-direktivets rätt krångliga bestämmelser som ska tillämpas. Det är den här osäkerheten som jag vill att vi tillsammans i alla fall skulle försöka förminska så långt det är möjligt. Vilken form av information kommer landskapsregeringen att gå ut med till upphandlarna inom offentlig sektor för att inte riskera i händelse av att det blir den typen av projekt som blir aktuella på den här nivån? Den rättssäkerheten och därmed undvikande av ekonomiska påföljder skulle jag gärna höra en närmare kommentar om.
Minister Mats Perämaa
Herr talman! Det finns en hel del att säga om det här förstås.
Vi har ju haft en något otillfredsställande situation på Åland gällande offentlig upphandling, delvis på grund av att vi, fram tills nu i varje fall, inte har haft en politisk enighet här på Åland om att ha åländsk lagstiftning om upphandling under EU:s gränsvärden.
Landskapsregeringen har nu ambitioner om att föra ett sådant förslag till lagtinget också. Till den delen har landskapsregeringen gått in för att gå ut med något som vi kallar för en förremiss där vi efterfrågar aktörernas synpunkter, dvs. kommunernas, producentorganisationernas och andras åsikter om vad som bör finnas med i en sådan lagstiftning.
Vi känner alla till den ganska livliga debatt som pågår om att livsmedel som levereras till offentliga matinrättningar borde upphandlas så att t.ex. djur är uppfödda enligt de nationella lagstiftningar vi har för djurhushållning osv. Det finns många intressanta saker.
Bara som en liten, liten pik kan jag säga att jag tror att det är centerpartiet som tidigare i varje fall i viss mån har varit emot att vi ska ha en lagstiftning under EU:s gränsvärden. Men det kanske numera är något som förhoppningsvis är historia.
Vi strävar till att vi ska få lagstiftningen på plats både när det gäller det som sker ovanför EU:s gränsvärden och snart också det som är under EU:s gränsvärden. Då blir situationen betydligt bättre för de upphandlande enheterna. Till saken hör också att det enligt regelverket krävs dels att det ska finnas en tillsynsmyndighet som nämndes här av vicelantrådet i den förra debatten. Vi funderar på hur vi ska kunna lösa den frågan så att det blir så bra som möjligt men med en så liten ekonomisk belastning som möjligt. Det betyder att vilken ålänning som helst ska kunna via tillsynsmyndigheten förhöra sig om hur offentliga upphandlingar pågår i specifika projekt. Vi planerar också rådgivning för de offentliga upphandlarna och sedan också för privata upphandlingar vid sidan av det. Det ska finnas rådgivning med målet att upphandlingar ska göras så bra som möjligt i ett tidigt skede för att de så sällan som möjligt ska sluta i domstol.
Jag håller med om att fram tills att vi har lagarna på plats så råder det en viss osäkerhet ännu, men vi har ett oerhört ambitiöst arbete på gång som ska leda till att det blir bättre och billigare för alla parter i dessa sammanhang.
Ltl Harry Jansson
Tack, talman! Jag vill nog lugna ministern att från centergruppen kommer vi inte att yrka på mer strikt regelverk än vad EU-direktiven ställer. Det kan ministern utgå ifrån.
Det finns hela tiden motsatsförhållande när det gäller upphandlingsfrågorna. Vi vill ha maximal rättsäkerhet och vi vill ju att det faktiskt ska gå till på rätt sätt. Vi vill ju att våra skattepengar ska användas så effektivt som möjligt eftersom det är frågan om gemensamma pengar. Vi vill gärna ha så professionella upphandlingar som möjligt. Det är därför som det blir en oklarhet den mellanliggande tiden om hur man ska agera i vissa fall med tanke på att det är EU-direktivet som styr. Jag är övertygad om att landskapsregeringen kommer att informera de berörda aktörerna om att den här risken föreligger och att det är något som man måste iaktta.
Är det som så att vi kan räkna med en ny åländsk upphandlingslag som t.o.m. kan komma i kraft under hösten och att vi då kommer att få ett hjälpmedel i offentlig sektor som gör det lättare att göra upphandlingar på rätt sätt?
När vi i Jomala kommun har ägnat oss åt upphandling på senare tid så blir man nästan full av skratt när man hör att EU-kommissionen har lagt fram ett nytt förslag om upphandling en gång till. En stackars småföretagare, en enmansföretagare har att traggla igenom ett tjugotal sidor och ganska komplicerade frågeställningar för att kunna lämna ett i sig relativt lätt anbud där kostnadssidan inte är så enorm och ändå utsätts man för detta. Motivet från EU-kommissionen är då att det var för att underlätta för småföretagsamheten. Det visar kanske igen hur åländsk småskalighet kolliderar med det stora EU-tänket om att det som är smått i Bryssel så är mikroskopiskt när det kommer till åländska förhållanden.
Jag önskar landskapsregeringen lycka till med det här arbetet. Vi ser fram emot ett lagförslag. Tack.
Minister Mats Perämaa
Tack för det. Jag tolkar det som så att centern också ser fram emot ett lagförslag gällande offentlig upphandling under EU:s gränsvärden. Det är väl det som har varit ifrågasatt tidigare, men bra så.
För att det ska bli klart för alla som lyssnar, EU-direktivet styr oss, vi måste implementera direktivets andemening och regleringar i en nationell lag. För vår del här på Åland så ska vi anta en sådan lag huvudsakligen grundat på rikslagen med vissa avvikelser. Den här lagen ska ges förslag på under våren så att den kan träda ikraft till hösten.
Sedan tar vi tag i frågan om lagstiftning under EU:s gränsvärden. Direktivet säger inte att vi måste ha en sådan utan det är ett politiskt val som har skrivits in i den här regeringens regeringsprogram. Men det i sig kommer att underlätta väldigt mycket för småföretagare. Tidigare har man bara haft kommunala upphandlingsböcker. Landskapet har haft en upphandlingsbok att följa, det har kunnat variera en del, men där ändå ett allmänt iakttagande av likabehandlingsprincip ska gälla därutöver. Situationen kommer att bli mycket bättre för alla parter bara vi ror detta i hamn. Sedan ska vi se till att vi får en rådgivningsfunktion och också en tillsynsfunktion för att göra upphandlingarna så bra som möjligt i ett tidigt skede.
Talmannen
Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.
Föredras
7 Svensk examensbehörighet
Ltl Britt Lundbergs skriftliga fråga SF 9/2016-2017
Svaret på denna fråga kommer att ges av minister Asumaa. Ordet ges först till lagtingsledamoten Britt Lundberg.
Ltl Britt Lundberg
Tack, herr talman! Enligt självstyrelselagens 18 § 2, 4 och 14 punkterna har landskapet, med några undantag, behörighet på såväl innehåll som utbildning för landskapets och kommunernas tjänstemän. I vissa fall är trots detta våra åländska ungdomar som studerat i Sverige inte behöriga till arbete på Åland för att Ålands regering valt att följa kompetenskrav grundade på finsk lag. Denna problematik kan leda till kompetensflykt, det vill säga att man stannar i Sverige eftersom man där är behörig att utöva sitt yrke.
Med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande skriftliga fråga: Vilka åtgärder ämnar landskapsregeringen vidta för att studeranden med svensk examen skall vara formellt behöriga att vara verksamma inom den åländska förvaltningen?
Minister Tony Asumaa
Tack, herr talman! I frågan uppges att åländska ungdomar som studerat i Sverige inte är behöriga till arbete på Åland för att Ålands regering valt att följa kompetenskrav grundade på finsk lag, och att detta kan leda till kompetensflykt och att ålänningar därför väljer att stanna i Sverige där de är behöriga att utöva sitt yrke.
Att ålänningar som tagit en svensk examen inte skulle vara behöriga att arbeta på Åland stämmer dock inte. Inom de områden där Åland har lagstiftningsbehörighet finns s.k. reglerade yrken på ett fåtal områden.
Att ett yrke är reglerat innebär att det ställs krav i lag på viss behörighet, viss utbildning och i en del fall viss arbetslivserfarenhet för att vara behörig på en viss tjänst.
På de områden där det inte finns några behörighetsbestämmelser uppställda i lag, är det helt och hållet arbetsgivaren, både privata och offentliga sektorn, som avgör vilken utbildning och arbetslivserfarenhet som behövs.
Den största utmaningen ligger inte i kompetenskraven som enligt frågeställaren skulle leda till kompetensflykt. Den största utmaningen ligger i att vi på Åland kan erbjuda nyexaminerade ungdomar attraktiva arbetsplatser med konkurrenskraftiga löner och goda karriärsmöjligheter.
Inom de områden där Åland har lagstiftningsbehörighet finns reglerade yrken bl.a. inom skolväsendet, barnomsorgen, biblioteksväsendet, socialvården och räddningsväsendet.
På en del områden där det finns reglerade yrken har Åland inte lagstiftningsbehörighet. Detta gäller behörighet att vara verksam inom hälso- och sjukvården, apoteksväsendet och inom sjöfarten.
För t.ex. sjukskötare, läkare, tandläkare och näringsterapeuter är det således inte landskapsregeringen utan Valvira som fattar beslut om erkännande av yrkeskvalifikationer och beviljar rätt att utöva yrket som legitimerad yrkesutbildad person utgående från behörighetsvillkor i rikslagstiftningen.
Gällande behörigheter inom sjöfarten så bygger dessa på internationella bestämmelser, på IMO:s revidering av STCW, och det är Trafiksäkerhetsverket Trafi som utfärdar behörighetsbrev för t.ex. sjökaptener och maskinmästare.
Gällande att Åland skulle uppställa samma behörighetsvillkor som i Finland, så stämmer detta för tjänst som rektor, lärare, timlärare, lektor, specialklasslärare och speciallärare i grundskolan. Gällande behörighetsvillkoren för lärare inom Ålands gymnasium är behörighetsvillkoren delvis lika som på rikssidan.
Vad gäller Högskolan på Ålands behörighetskrav för lärartjänster kan det konstateras att behörighetskraven är formulerade på ett sådant sätt att de inte betraktas som reglerade yrken.
Även beträffande behörighet som socialarbetare uppställs idag samma krav på Åland som fram till år 2005 gällde på rikssidan. Som ett led i arbetet med att förnya socialvårdslagstiftningen har därför denna landskapsregering påbörjat arbetet med en ny lag om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården. Arbetet leds av socialminister Wille Valve.
För alla personer med utländsk utbildning, som vill arbeta inom ett reglerat yrke på Åland, finns ett system för erkännande av yrkeskvalifikationer. Systemet grundar sig på Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer. Direktivet har uppdaterats, och den åländska implementeringen av det uppdaterade yrkeskvalifikationsdirektivet behandlades och godkändes nyligen av detta lagting.
Systemet med erkännande av yrkeskvalifikationer innebär att personer med utländsk utbildning från ett EU-eller EES-land och Schweiz, såsom en examen från Sverige, kan anhålla om att få sin utländska utbildning erkänd.
I vissa fall, där utbildningen och den kunskap som den sökande fått genom arbetslivserfarenhet skiljer sig mycket från den behörighet som krävs på Åland, kan personen efter att ha gjort en s.k. kompensationsåtgärd också bli behörig att arbeta på Åland.
Herr talman! En kompensationsåtgärd är antingen en anpassningsperiod, där personen arbetar inom yrket på Åland under handledning av en behörig yrkesutövare, eller ett s.k. lämplighetsprov, där personen genom ett skriftligt prov examineras på de områden som det bedöms att sökanden behöver komplettera sin utbildning med.
Årligen handläggs ett 40-tal ärenden på Åland om erkännande av yrkeskvalifikationer. Sedan 2007 har totalt 226 ärenden behandlats. De flesta ärendena gäller lärarbehörigheter där majoriteten av de sökande är från Sverige. År 2016 handlades 23 ärenden av landskapsregeringen gällande erkännande av yrkeskvalifikationer som lärare. Ett ärende av 23 avslogs. Ärendet avslogs p.g.a. avsaknad av högskoleutbildning.
Med andra ord var 96 procent direkt behöriga på Åland också med svensk examen. Inte i något av fallen där sökanden hade svensk utbildning uppställdes krav på kompensationsåtgärder. Således bedömdes de sökande med svensk utbildning vara direkt behöriga att arbeta på Åland på basen av sin svenska utbildning och i vissa fall arbetslivserfarenhet inom undervisningsområdet.
Gällande sökande som anhåller om erkännande av yrkeskvalifikationer som socialarbetare handlades ett ärende år 2016. Den sökande hade en svensk utbildning och fick ett slutligt erkännande av yrkeskvalifikationer efter att ha gjort ett lämplighetsprov i åländsk socialrätt.
Systemet med erkännande av yrkeskvalifikationer inom EU-, EES-länderna och Schweiz grundar sig på ett av EU:s grundläggande mål, att åstadkomma en fri rörlighet för arbetskraften. Landskapsregeringen ser till att följa med utvecklingen på europeisk nivå och kommer att följa kommissionens förslag KOM 2016 (822) om proportionalitetprövning före antagandet av ny reglering av yrken.
Landskapsregeringen har för avsikt att tillsätta en avdelningsöverskridande arbetsgrupp som ska göra en översyn på de reglerade yrkena och säkerställa att det inom åländsk behörighet finns tidsenliga behörighetsbestämmelser som finns till för att uppnå allmän säkerhet, god kvalitet och rättssäkerhet för ålänningarna.
En sådan översyn har redan gjorts på utbildningsavdelningen. Målsättningen med översynen är att vi uppdaterar vissa behörighetsvillkor och ser över vilka yrken som ska betraktas eller inte betraktas som ett reglerat yrke. Målsättningen är att det även görs på alla andra avdelningar inom förvaltningen.
Landskapsregeringen ser som sagt inget självändamål i att upprätthålla behörighetsreglering i form av reglerade yrken, utan syftet med en behörighetsreglering t.ex. för lärare som arbetar på Åland är att se till att elever och studerande får en högkvalitativ undervisning där kompetenta lärare är en nyckelfaktor.
Herr talman! Denna regering stöder också allt arbete som utgår ifrån att göra kompetenskraven i Norden så lika som möjligt.
De nordiska undervisningsministrarna inklusive Åland och Färöarna undertecknade på sitt möte den 2 november 2016 en reviderad deklaration om erkännande av bevis avseende högre utbildning den s.k. Reykjavikdeklarationen. Deklarationen har ursprungligen upprättats år 2004.
Målet med deklarationen är att främja erkännande av kvalifikationer för högre utbildning och kunnande mellan alla de nordiska länderna. Tack, herr talman.
Ltl Britt Lundberg
Herr talman! Min skriftliga fråga är angelägen och det anser mer eller mindre alla i den här salen. År 2007 togs det till och med till som ett av de kraftfullare instrumenten vi har i lagtinget dvs. ett spörsmål. Spörsmålet drevs av nuvarande gruppledaren för moderaterna Gun-Mari Lindholm och med sig hade hon bl.a. nuvarande lantrådet Katrin Sjögren, vicetalman Viveka Eriksson, finansminister Mats Perämaa och lagtingsledamot Roger Eriksson.
Utbildningsminister var då nuvarande näringsministern Camilla Gunell och i sitt svar 2007 skriver hon bl.a. att ”kraftfulla åtgärder vidtas för att uppnå målsättningen att studeranden med svensk examen skall vara formellt behöriga att på alla områden verka inom den åländska förvaltningen.”
Ministern sade nu att frågan berör de behörighetsområden som vi har här på Åland, men att man delvis är behörig på Åland och det är just det som är problematiken. Varför väljer man att inte använda sin självstyrelse och gå sin egen väg och varför kopierar man lagstiftningen i Finland i de här frågorna?
Spörsmålsdebatten 2007 avslutades med en kläm - eftersom regeringen har helhets- och informationsansvaret i frågan avkrävdes att regeringen skulle anordna informationstillfällen för våra ungdomar om förutsättningarna för den åländska arbetsmarknaden avseende examensgiltighet.
Vi vet nu att frågan inte är alldeles enkel och den skjuts framåt när det gäller socialarbetarnas behörighet. Vi kanske kunde få en bild om man avser att godkänna de svenska utbildningarna på Åland i det lagstiftningspaket som kommer? Eller avser man att följa den finländska lagstiftningen? Vi vet, och jag kommer att återkomma, att det finns problematik kring lärarbehörigheten på Åland.Så jag upprepar min fråga: Vilka åtgärder görs för att studeranden med svensk examen ska vara formellt behöriga att vara verksamma inom den åländska förvaltningen? Anordnar nu regeringen nu dessa efterlysta informationstillfällen?
Minister Tony Asumaa
Tack, herr talman! Om jag inte missminner mig så var ltl Britt Lundberg själv utbildningsminister 007-2011 och då var det väl aktuellt med dessa informationstillfällen? Informationstillfällen har vi inte planerat.
Som sagt det som vi håller på med nu är en avdelningsövergripande översyn för att se vilka yrken som är reglerade och vilka som inte är reglerade. Vi har kommit fram till att vi garanterat har fem reglerade yrken. Varför har vi det då? Ja, därför att vi inte har lagstiftningsbehörighet på området, därav reglerade yrken och där kan vi inte påverka, vilket jag också nämnde i anförandet vad gäller Trafi och Valvira. De andra yrkena ser vi på. Det finns oklarheter om vilka yrken som bör vara reglerade. Vi har identifierat 16 olika yrken som är oklara om de överhuvudtaget behöver vara reglerade. Som jag sade tidigare i mitt anförande så har denna regering inte några ambitioner att ha onödigt reglerade yrken. Finns det inte något behov av att ha ett yrke reglerat så har vi inga ambitioner heller att ha det reglerat. Arbetet är i gång.
Vad gäller socialarbetarna så nämnde jag i mitt anförande att det arbetet leds av socialminister Wille Valve. Han har säkert mera information om det sedan när det är dags att informera om det.
Ltl Britt Lundberg
Tack, herr talman! Regeringen för säkert kontinuerliga diskussioner vid överläggningar för att ge vägkost till sin minister. Det är knappast något som ministern ensam kan ta utan att ha diskuterat för att i sin tur kunna ge sin vägkost till tjänstemännen i vilken riktning de ska arbeta. Om man inte vet vad man ska göra så måste det vara omöjligt att vara tjänsteman i förvaltningen.
Den här skriftliga frågan uppehåller sig helt och hållet kring där Åland har behörighet och inte om områdena utanför.
Låt mig ta ett konkret exempel: Ålänningar som studerar till lärare i Sverige med inriktning förskoleklass upp till årskurs 3 har fått besked om att de är behöriga att undervisa i årskurs 1-6 dvs. att de ska kunna arbeta som klasslärare hemma på Åland. Väl så.
Men när de blivit klara med sina studier så har erkännandet som sedan skickades ut från regeringen tidigare i år så har de givits bara behörighet att undervisa upp till årskurs 3 som klasslärare men endast behörighet att undervisa i svenska och matematik upp till och med årskurs 6.
För det första skulle det vara intressant att höra hur ministern logiskt förklarar detta varför man med den utbildningen är behörig i svenska och matematik men inte i de andra ämnena upp till årskurs 6?
Och för det andra, hur ska man då kunna få en ordinarie tjänst på Åland?
En ordinarie tjänst på Åland är utformad årskurs 1-6. Vad kräver ministern av dessa ungdomar för att de ska kunna få ordinarie tjänst och vara välkomna hem? Det här är alltså en utveckling i fel riktning, tidigare år har ålänningar med svensk examen beviljats behörighet upp till och med årskurs 6. Är det här nu ett steg i att försvåra för våra ungdomar att studera i Sverige och verka för att styra studierna till Finland? Om inte, varför har den här utvecklingen skett under ministerns ledning?
Minister Tony Asumaa
Tack, herr talman! Jag kan säga direkt att under ministers ledning har det nog inte styrts i någon riktning överhuvudtaget.
Vad gäller klasslärare så är det idag ett reglerat yrke. Det är skrivet i lag att man ställer krav på pedagogiemagister. ped.mag. och därför kravet på vad som krävs för att undervisa i årskurserna 1-6.
Lärarutbildningen i Sverige skiljer från den delen så att man också kan få behörighet på en lägre nivå där man undervisar i årskurserna 1-3, den utbildningen ger behörighet här enligt vår lagstiftning att undervisa i årskurs 1-3 och även som ämneslärare och därav regleringen. Det finns inte några incitament att säga att vi skulle styra över något hit eller dit. Alla är välkomna hem till Åland.
Som vi sade, år 2006 var 96 procent inom utbildningssektorn behöriga direkt på Åland med sin examen från Sverige.
Talmannen
Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.
För kännedom
8 Ändring av barnomsorgslagen
Social- och miljöutskottets betänkande SMU 7/2016-2017
Landskapsregeringens lagförslag LF 13/2016-2017
Ärendet tas upp till behandling vid plenum 29 mars 2017.
9 Ändring av landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om allmänt bostadsbidrag
Social- och miljöutskottets betänkande SMU 8/2016-2017
Landskapsregeringens lagförslag LF 14/2016-2017
Ärendet tas upp till behandling vid plenum 29 mars 2017.
10 Ändring av lagstiftning om utkomststöd
Social- och miljöutskottets betänkande SMU 9/2016-2017
Landskapsregeringens lagförslag LF 15/2016-2017
Ärendet tas upp till behandling vid plenum 29 mars 2017.
11 Barnskyddslagens uppdateringsautomatik
Social- och miljöutskottets betänkande SMU 10/2016-2017
Landskapsregeringens lagförslag LF 19/2016-2017
Ärendet tas upp till behandling vid plenum 29 mars 2017.
12 Behandling av ärenden rörande landskapets tjänstekollektivavtal för år 2016
Finans- och näringsutskottets redogörelse FUR 1/2016-2017
Ärendet avför från dagens lista.
13 Vårfågeljakt
Ltl Axel Jonssons skriftliga fråga SF 10/2016-2017
En fråga ska besvaras inom tio dagar efter det att landskapsregeringen tagit emot frågan. Om frågan inte kan besvaras ska landskapsregeringen meddela det till lagtinget och samtidigt ange orsaken till att ett svar inte ges.
Plenum slutar
Nästa plenum hålls onsdagen den 29 mars 2017 klockan 13.00. Plenum är avslutat.