Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet. Diskussion.

Fru talman, ärade lagting och åhörare. Kul att se er igen, det känns som det är ett tag sen. Det kanske inte är så länge sen, men nu har vi en intensiv period framför oss här med ett antal lagförslag och vad som kan tänkas dyka upp. Så småningom kommer det väl något budgetrelaterat och det är det roligaste av allt eller hur? Men i väntan på det så ska vi diskutera tjänstemannalagen och den del som handlar om visstidsarbete.

Rådet förde redan 1999 fram ett ramavtal om visstidsarbete, det så kallade visstidsdirektivet. I inledningen till ramavtalet fastslog parterna att tillsvidareanställning är och kommer att vara den generella formen av anställningar men att visstidsanställningar under vissa omständigheter svarar mot både arbetsgivares och arbetstagares behov. Ramavtalets syfte är att förbättra kvalitén på visstidsarbete genom att garantera att principen om icke-diskriminering tillämpas och att upprätta ett ramverk för att förhindra missbruk som uppstår vid tillämpningen av på varandra följande anställningskontrakt eller anställningsförhållanden.

Landskapsregeringen håller som bäst på med en översyn av hela tjänstemannalagen, så denna ändring av visstidsanställningar är en utbruten del av hela tjänstemannalagen. Orsaken till att tjänstemannalagen behöver uppdateras är att nuvarande regler börjar bli föråldrade till vissa delar. Övriga ändringar i tjänstemannalagen, exempel runt permitteringar och tjänstedelegationen, återkommer vi till senare. Som ni minns så gjorde vi tidigare, under våren, en ändring i tjänstemannalagen som då gällde tydliga och förutsägbara arbetsvillkor.

För att förhindra missbruk av på varandra följande visstidsanställningar ska medlemsstaterna införa vissa bestämmelser såsom objektiva grunder för förnyad visstidsanställning samt gränser för hur många gånger en visstidsanställning får förnyas.

Notera att det i både statstjänstemannalagen och inom den kommunala sektorn och även i arbetsavtalslagen finns klara bestämmelser runt visstidsanställningar. I Sverige har man sedan länge haft klara bestämmelser när en tidsbegränsad anställning ska betraktas som en tillsvidareanställning.
Det vi förslår nu genom en ändring av tjänstemannalagen är att en tjänsteman kan anställas för viss tid under vissa förutsättningar:
1. På egen begäran.
2. Om det bestäms särskilt i lag eller förordning för en viss tjänst om anställning för viss tid.
3. Om arbetets art exempelvis vikariat förutsätter ett tjänsteförhållande för viss tid. Men här sägs att en tjänsteman inte får anställas på viss tid upprepade gånger efter varandra om det visar sig att arbetsgivarens behov av arbetskraft är bestående. Här tror jag att vi har essensen i den här lagändringen som vi föreslår. Att upprepade gånger ska undvikas om det finns ett bestående behov.
4. Av förordnandet för en tjänsteman som med stöd av 1 moment anställs för en viss tid ska det framgå varför anställningen är på viss tid.
5. En tjänsteman, som anställts för en viss tid i strid med bestämmelserna i 1 och 2 momenten, har när tjänsteförhållandet upphört rätt att yrka på en ersättning som motsvarar minst sex och max 24 månaders lön. Så om arbetsgivaren i det här fallet inte uppfyller lagen så kan man straffas med den här extra löneutbetalningen som då är mellan 6-24 månader.

Denna förslagna ändring av tjänstemannaavtalet får ett antal konsekvenser. För tjänstemännen är det huvudsakligen positivt eftersom arbetstagarens trygghet ökar väsentligt men även livskvalitet och prestation i arbetet. Ett bra exempel på trygghet är att det med visstidsanställning kan vara problematiskt att få bostadslån eftersom banken kan kräva en fast anställning.

Inom den allmänna förvaltningen och de underliggande myndigheterna, utom ÅHS, finns idag drygt 190 tillfälliga tjänster. Där finns högst troligt ett antal tjänster där behovet av arbetskraft de facto är permanent. Inom ÅHS finns idag över 230 visstidsanställningar. Som bekant är det inom landskapsförvaltningen svårare att få en tjänst inrättad. Där har det funnits en begränsning i nuvarande system.

Onekligen finns det ett antal utmaningar med den förslagna ändringen av tjänstemannalagen. Det finns en grupp timlärare som inte är behöriga och därför inte kan anställas som lektorer. Om tjänster med fast behörighetskrav inrättas så kommer dessa lärare, många kompetenta sådana, att bli utan arbete. Jag har förstått att lärare inte har så svårt att få arbete, oavsett behörighet eller inte, men en liten brasklapp för det. Därtill finns ett antal lärare som är aktiva inom sin bransch, frisörer är ett bra exempel på det, som då jobbar parallellt ute i näringslivet och som lärare.

Inom ÅHS kommer ett antal ordinarie tjänster att behöva tillsättas. Kanske så många som 45 nya tjänster. De nya tjänsterna ska lediganslås på sedvanligt sätt och tjänsterna tillsätts sedan på basen av utbildning och arbetserfarenhet. Det har aviserats att när ordinarie tjänstemän anställts vid en så kallad vikariepool så införlivas de så småningom i den så kallade grundbemanningen. Det kan innebära att vikarier behöver anställas för att täcka upp vid de ordinarie vikariernas frånvaro. Å andra sidan kan visstidsanställningarna bli kortare eftersom de kan behöva matchas mera exakt mot det kända behovet. Med framförhållning och god planering så är jag säker på att en utökning av kostnader för nya vikarier kan undvikas.
Det är således vanskligt att sia om de ekonomiska konsekvenserna. Så länge antal årsverken inte ökar torde de ekonomiska konsekvenserna vara obetydliga, kanske obefintliga med god planering.

Både Ålands gymnasium samt ÅHS behöver ha tid att förbereda sig att tänka igenom nya personalstrategier och i grunden ändra på personaladministrativa rutiner och förfaringssätt som inarbetats och tillämpats under en lång tid. Utbildning för förmän och anställande chefer i kombination med konkreta anvisningar kommer att utgöra en viktig ingrediens i implementeringsarbetet.

För att denna lag ska blir effektiv och inte leda till utökade personalkostnader så behövs, som nämnts tidigare, en god framförhållning och tillräckligt tid för implementering. Så snart lagtinget förhoppningsvis klubbat detta lagförslag så kan avdelningar, myndigheter påbörja sin planering, jag har en känsla av att man bitvis redan ha börjat jobba med den här frågan.

Ikraftträdandedatumet är öppet, det ska även ske en lagstiftningskontroll, men sannolikt kan lagen träda i kraft inkommande årsskifte. Då finns tid att utreda de frågor som säkerligen uppstår på vägen, tid för planering, skolning och implementering. Tack ska ni ha.

Talman! Tack för presentationen, minister Höglund. Det är lätt att få en viss begreppsförvirring här. Man pratar ofta om tillfälliga tjänster. Men det korrekta är ju att det är tjänstemannen som är tillfällig för en viss uppgift eller ett projekt. Vi borde komma ifrån både det här begreppet tillfälliga tjänster och också i praktiken att tjänster är inrättade eller inte. Men det här med tillfälliga tjänster, det är många landskapsregeringar som har varit kreativa och hittat lösningar på att få folk utan att öka kostymen.

Tack, fru talman! Tack till ministern för presentationen. Det här är ju ett välkänt fenomen i landskapet och ÅHS förvaltning att de här tillfälliga tjänsterna har funnits år efter år. Det är en väldigt välkommen förändring som man nu föreslår.

Det jag är lite fundersam över är att det skulle innebära noll ekonomiska konsekvenser. Hur grundlig har man varit när man har gjort den analysen och vilka diskussioner har man fört med ÅHS? Min uppfattning är att när vikarierna blir en del av grundbemanningen så uppstår ett behov av nya vikarier och att det där liksom är en ständigt pågående process.

Tack för frågan ledamot Gunell. Det har ju förts diskussioner med ÅHS under hela arbetets gång. Vi har också begärt in utlåtande från ÅHS och även från fackföreningarna, en typ av remiss. Man har påpekat den här problematiken som ledamot Gunell tog upp. Vikarier införlivas i grundbemanning och sedan ska det vara nya vikarier och då uppstår nya kostnader. Det kan bli så. Det är ingen som riktigt kan säga det. Men däremot så tycker att man alltid ska sträva efter att det blir så kostnadsneutralt som möjligt, eftersom vi (… taltiden slut).

Jag var ju med i tiden och inrättade den här vikariepoolen om jag minns rätt. Det blev fastanställda vikarier som nu då är en del av grundbemanning. Men sedan tog det ju inte så länge innan det fanns nya behov av vikariernas vikarier och jag antar att det är samma mekanismer som kommer att ske också här. Det är alltid behov av vikarier så klart. Så frånsett att det här är en bra sak att göra så tror jag kanske att utskottet kunde närmare kanske titta på de ekonomiska konsekvenserna. Jag tror att det är lite naivt att tro att det blir plus minus noll.

Ja, så kan det vara, å andra sidan så vet vi med detta ekonomiska läge vi har idag att vi måste ha framförhållning. Vi måste ha god planering för att undvika kommande kostnadsstegringar. Jag håller med oron. Jag tycker också att framförallt så ska man planera så att vi undviker detta. Det här blir ju förstås i hög grad en ÅHS-fråga och förstås en budgetfråga och slutligen en bokslutsfråga.

Talman! Det här är en välkommen justering och modernisering av lagstiftningen så att vi äntligen kan bli av med de så kallade snuttanställningarna som lagras på varandra och skapar en väldigt osäker situation för de anställda. Det här är ett otyg som tydligen finns kvar som en möjlighet i den här lagstiftningen, men inte i andra lagar. Ministern berättade till exempel om EU-direktivet, ramdirektivet om just visstidsanställningar från 1999 och ändå har vi den här lagen kvar som ger den möjligheten.

När tjänstemannalagen tidigare här i lagtinget reviderades, det var väl förra året, så gjorde man det med anledning av ett direktiv från 2019. Då var man väldigt benägen om att snabbt göra förändringar, men tydligen inte vad gäller just den här lagen som har fått vänta i mer än 20 år. Kan ministern förklara varför det har tagit så lång tid för Åland?

Tack, fru talman! Tack för en mycket intressant fråga. Nej, jag kan inte förklara. 1999 så kom den här skrivelsen från rådet och direktivet. Sen har det gått som bekant många år efter det. Varför det här inte har hänt så det känner jag inte till. Jag är glad att den här frågan äntligen nu är på väg att hitta sin lösning. Sedan är det kanske besvärande för de åländska politikerna att ingenting har hänt under många år, vilket borde hänt. Men jag har inget svar, det har varit någon miss under resans gång här. Men var missen har skett och varför, det känner jag inte till. Ärligt talat så kanske man inte ska titta så mycket bakåt utan bara konstaterar att nu är vi på väg åt rätt håll.

Talman! Låt mig påminna finansministern om att det har gjorts många öppningar av just tjänstemannalagen. Man kunde vid alla dessa tillfällen också ha täppt till det här hålet, men det har man valt att inte göra. Finansministern hade ett ansvar att föra fram den tidigare ändringen i tjänstemannalagen. Då gällde det ju också ett EU-direktiv från 2019 som inte handlade om just detta, men det handlade om anställdas arbetsvillkor och det valde man inte att göra. Sedan så lovade man att det skulle komma en sådan förändring till i oktober förra året och det gjorde det inte heller. Så klart att vi ska glädjas över att vi har den här och nu. Man måste också säga att det har funnits hur många möjligheter som helst och man ändå inte haft modet att föra fram förslaget. Nu börjar man undra, är det så att Obunden Samlings påtryckningar och olika typer av hot har gjort att landskapsregeringen har känt sig nödgad?

Nej, så är det naturligtvis inte. Såsom vi alla vet och läser ganska klart och tydligt här så är det ett direktiv som kom för många år sedan. Man kunde ha tagit detta säkert i samband med att man öppnade lagen förra gången, men det ska finnas tid och resurser också för det. Nu var arbetet klart, remiss har gått ut som jag nämnde till ÅHS och till facken och nu ligger det på bordet. Jag har inte så mycket mer att tillägga till det.

Tack, talman! Tack minister Höglund! Minister Höglund pratade om att man har missbrukat de här visstidsanställningarna. Är det faktiskt så att ÅHS har missbrukat möjligheten och plockat på visstid, på visstid, på visstid, vikariat efter vikariat? Det är ju märkligt i sådana fall.

Jag står nog ganska långt bak i den här hyllningskören för den här lagstiftningen. Jag ser ju problematiken och jag ser de ekonomiska konsekvenserna. De kan man också läsa om i lagförslagets beredning, nog finns det ju ekonomiska konsekvenser som man måste kunna parera och hantera. Det är ju lite som vanligt med lagstiftning. Man rycker på axlarna och säger det blir vad det blir ungefär och så vet vi vad det blir. Det blir 4-5 nya årsverken ändå. Precis som ledamot Gunell var inne på här så kommer det att behövas vikarier ändå. Man kan inte planera bort influensatider, vabbande eller andra saker som gör att man är sjukskriven eller borta från arbetet. Det är omöjligt att planera bort det, till en liten, liten del kanske. Jag tycker nog att det skulle ha behövts ta ett större omtag. (… taltiden slut).

Tack, fru talman! Tack för frågan, ledamot Holmberg. Missbruk vet jag inte om man ska säga, men det har varit väldigt lätt med de här visstidsanställningar. Det tror jag att vi alla är överens om.

Ekonomiska konsekvenserna, jag vet exakt vad som står här i beredningen och vad som står här i förarbetet till lagförslaget. Men jag har ändå en tro att man med god planering och framförhållning kan motarbeta det. Sen kommer det säkert situationer där det betyder att det blir något dyrare. Men jag tror att vi ska motarbeta det tillsammans med avdelningarna och myndigheterna så gott det bara går. För annars har vi en kostnadsspiral som stiger och det måste vi alla undvika.

Tack, talman! Det är lite det jag är inne på, man kanske borde ha den planen klar och sjösatt innan man fastslår lagstiftningen. För vi vet alla att när lagstiftningen är gjord så är det väldigt svårt att göra någonting. Det borde man ju ha haft någon sorts modell före.

Jag är en lekman, jag är absolut inte insatt i ÅHS på någon vidare detaljnivå. Men det känns som att det är, enligt mig, ett ganska ålderdomligt sätt hur man hanterar verksamheten sett till de olika avdelningarna. För mig skulle det vara väldigt smidigt att ÅHS är en enda avdelning där man är anställd, inte på respektive vårdnivå. Det uppstår ju garanterat problematik när folk blir sjuka eller borta av andra orsaker och det finns behov av vikarier. Det känns ju som att det skulle finnas ett moderniseringsarbete att göra där för att skapa någon form av helhet kring ÅHS och inte stuprör. Stuprör är bra när man bygger hus och byggnader (… taltiden slut).

Vad gäller ÅHS som organisation så finns det säkert ett arbete att göra, en förändringsprocess, en modernisering och det hoppas jag också att man jobbar med framöver här.

Vad gäller den här lagen och att man kanske borde haft mera utrett runt den ekonomiska sidan redan nu, må så vara. Vi har nu i början på mars och när den här lagen träder i kraft så det tar ju regeringen sedan i ett senare skede. Det jag nämnde här i mitt anförande var att det skulle vara en lång implementeringstid så att man hinner bygga upp organisationen och då kan undvika de här ekonomiska fällorna. Här har vi, både förvaltning och politiker, ett jobb att göra under resans gång.

Tack, fru talman! Tack minister Höglund! Under ärendets behandling har landskapsregeringen begärt utlåtanden. Jag undrar om utlåtanden i texten betyder samma som att man har haft ett korrekt remissförfarande? Varför är det endast Tehy som har gett utlåtande? Skulle ministern kunna förtydliga det här lite grann? I ministerns anförande så var det väldigt otydligt för mig om det var begärande av remiss eller någon slags annat öppet utlåtande som har varit till grund för behandlingen.

Det är ju inte bara Tehy som har haft möjligheter att ge utlåtande. Det är också Akava, TCÅ och ÅHS och UCA. Utlåtande och remiss, för mig kan det vara ganska samma sak, kanske jag har fel där. Men det man har gjort i den här beredningen är att man har vänt sig till dessa organisationer och bett dem läsa lagförslaget och komma med sina synpunkter. Jag tycker att det räcker för mig. Det har haft möjlighet att titta på det och komma med sin input.

I en tidigare diskussion så pratade man lite om hur man benämner olika tjänster. Jag undrar, det står i beredningen att det finns politiskt tillsatta tjänster och att det för tillfället finns en sådan tjänst. Men om man tittar i tjänstemannalagen så tror jag inte att det finns något som heter politiskt tillsatta tjänster. Jag tycker att den här beskrivningen av vad vi egentligen har för tjänstepersoner på plats inom landskapsförvaltningen är väldigt förvirrande. Jag tror att ledamoten Söderlund tidigare också tog upp det här, att det är väldigt viktigt att man använder sig av rätt begrepp om man ska ha en officiell beredning till ett lagting.

Tack för frågan ledamot Eckerman. Det är ju så som jag nämnde att nuvarande tjänstemannalag, förutom den här delen, är till vissa delar föråldrad och behöver uppgraderas, uppdateras här så småningom. När det blir gjort vågar jag inte uttala mig om, det är ett ganska massivt arbete. Men jag vet att det arbetet också är påbörjat.

Tack, fru talman! Lagtingskollegor, ärade åhörare. I vårt grupp anförande från Centern vill vi lyfta nyttan av att tjänstemannalagen nu ändras. Avsikten med ändringen är att införa grunder när en tjänsteman kan anställas på viss tid och ersättning vid visstidsanställningar som strider mot lagen.

I det regeringsprogram som sittande regering lade fram anges det att i jämställdhetssyfte ska det införas bestämmelser i tjänstemannalagen som innebär att användandet av visstidsförordnanden begränsas så att det begränsas enligt den modell som gäller i våra närregioner. Det här kommer ursprungligen, som sagt tidigare, från det så kallade visstidsdirektivet som ingåtts mellan de allmänna branschöverskridande organen inom EU.

Det här är ett lagförslag som berör många anställda och deras arbetsförhållanden och det har potentialen att bli ett glädjebesked för dem som tidigare har varit visstidsanställda. Om vi lyckas i målsättningen så får dessa nu en större ekonomisk trygghet med en varaktig tjänst. Då blir det lättare att ta livsavgörande beslut som till exempel att bygga hus eller bilda familj.

Detta lagförslag kan förhoppningsvis i framtiden leda till att regelverket för de grupper av anställda som direkt påverkas av detta, till exempel personalen inom ÅHS och Ålands gymnasium, blir mer tidsenligt och tydligare.

Men hur undviker vi då att detta riskerar att stora delar av den offentliga sektorn med sin stora samhällsnyttiga personal blir oflexibel och kostnadsdrivande? Här har vi inom Åländsk Center hög förhoppning om att den kommande behandlingen i lag- och kulturutskottet ska leda till ett framgångsrikt resultat och ett gott samförstånd.

Talman! För en som fick vänta i åtta år på att få en ordinarie tjänst inom ÅHS så är det här en ganska bra idag när landskapsregeringen föreslår att tjänstemannalagen ändras. För visst är det många som har gått alltför många år utan att ha en riktig anställningstrygghet. Men nu införs bestämmelser för när en tjänsteman kan anställas på viss tid, och även kunna få en rätt till ersättning vid visstidsanställningar om det sker i strid med lagen. Vi kan redan med en gång medge att den här lagen har störst inverkan på ÅHS där det finns många kvinnor anställda. Man behöver nu sätta sig ner och räkna på hur många tjänstemän som behövs inom varje klinik eller enhet för att bemanningen ska kunna vara på en rimlig nivå.

Att jobba med en ständig osäkerhet är inte bra. Det här förändringen är någonting facken kämpat länge för. Man kan ju inte låta bli att undra, varför det är lättare att få till en förändring när fyra obundna ledamöter ställer samma krav som hundratals vårdanställda länge påtalat utan att få gehör. För visst har det missbrukats, många har fått gå alldeles för länge på vikariat efter vikariat så att uttrycket ”ordinarie vikarie” har myntats.

För EU-direktivet om visstidsarbete har funnits sedan 1999 och kom till att förhindra missbruk som kan uppstå vid tillämpningen av flera på varandra följande anställningskontrakt. Bättre sent än aldrig, och att det är tur att vi har EU som menar att det ska finnas objektiva grunder för när tjänstemän kan anställas på viss tid. Jag funderar, hur många EU-direktiv finns det ytterligare som vi inte följer?

I ärendets beredning har synpunkter hämtats in, det kan man läsa i lagförslaget. Varför har man inte gjort ett sedvanligt remissförfarande, det tror jag att lagförslaget skulle vunnit på, att alla hade getts möjlighet att komma med synpunkter. Vad är orsaken att bara en fackavdelning kommit med synpunkter? Men de ser i alla fall bara fördelar, för att det har varit svårt att utreda s.k. graviditetsdiskriminering, men det kommer nu då att förenklas.

Liberala lagtingsgruppen hoppas att lagen ska kunna träda ikraft så snart som möjligt. Fördelarna för de anställda är lätta att se. Men visst kommer det här att öka den offentliga kostymen i och med att antalet tjänster ökar, men anställningstryggheten ökar och ger ett mera hållbart arbetsliv. Vi hoppas även att det inte sätter käppar i hjulet för ÅHS att kunna använda personalresursen mera effektivt än idag, eftersom tidigare försök med s.k. vikariepooler och personalpooler har inte lyckats. Vi ser också fram emot en större reform av tjänstemannalagen. Tack, talman!

Tack, talman! Ledamot Söderlund, håller ni med om att personalen är väl ändå den största tillgången som till exempel ÅHS har? Man kan ju säga samma sak om landskapsregeringens allmänna förvaltning, där det finns massor med sådana exempel. Kan man inte också se att det här blir en inbesparing för att man får mer motiverade anställda och man får också folk att stanna kvar?

Talman! Jag håller absolut med om det påståendet att personalen är den viktigaste resursen, utan dem så gör man ingenting. Ja absolut, går man på vikariat efter vikariat så blir det ju lätt att man tittar efter andra möjligheter. Så absolut, detta får säkert personal att hållas kvar.

Talman! Om vi nu är fyra obundna ledamöter som behövs för att få det här fixat, så varför har inte åtta, nio, tio eller hur många ni har varit i den liberala gruppen, drivit igenom det här? Ni hade ju regeringsmakt till exempel förra mandatperioden. Hur har ni resonerat i gruppen? Det skulle vara intressant att veta. Ni själv har jobbat åtta år utan fast tjänst. Det här måste ju ha varit en fråga som kunde ha legat varmt om hjärtat.

Tack, talman! Tack ledamot Måtar för kommentaren. Ja, det är ju så att det finns mycket, mycket önskemål om lagförslag och förbättringar och sådant. Men allt tar sin tid. Lagberedningen har inte oändliga resurser.

Tack ledamot Söderlund. Jag tror vi har ganska stor samsyn kring det här lagförslaget. Väldigt många saker förbättras i en kvinnodominerad bransch när det gäller anställningstrygghet och också rekrytering och att få bibehålla personal.

Men också ledamoten Söderlund var inne på att de här ekonomiska konsekvenserna av förslaget är lite blåögda. Kanske ledamoten Söderlund kan utveckla resonemanget lite?

Tack, talman! Tack ledamot Gunell. Ja, det är ju svårt för en oinsatt att se hur det här träffar på t.ex. ÅHS. Jag tänkte faktiskt när jag skrev mitt anförande att det här lagförslaget går antagligen till lag- och kulturutskottet och kanske de kunde begära ett utlåtande från finans- och näringsutskottet. Jag kan nog inte heller riktigt säga att det är si eller så, utan det kan jag tyvärr inte svara på.

Jag tycker att det är självklart, de flesta reformer i vårt samhälle kommer med en prislapp. När det är goda skäl till det så finns det absolut också tror jag politiskt stöd att ta en sådan prislapp. Men det är ju ändå förnuftigt att lagtinget och landskapsregeringen vet lite grann vad det kan innebära när man ändå fattar beslut och antar en ny lagstiftning.

Talman! Absolut är det så att de ekonomiska konsekvenserna kunde här redogjorts bättre för i lagförslaget, så att vi vet vad det är som vi tar beslut om. Så är det.

Tack, talman! Det är alldeles klart att visstidsanställningar kommer att förekomma även i fortsättningen. Det ligger i både arbetsgivarens och arbetstagarens intresse att den möjligheten fortsättningsvis finns. Det här lagförslaget handlar om att det för arbetsgivaren kan innebära kostsamma konsekvenser om man missbrukar systemet på så sätt att man upprepar visstidsanställningar gång på gång i stället för ordinarie anställda utan tidsbegränsningar.

I lagförslaget anges att visstidsanställningar inte får göras om det saknar godtagbar grund. Dessa grunder kan vara att man själv som anställd vill bli visstidsanställd eller att det finns lagstöd för visstidsanställning eller att det handlar om någon form av uppgift där det finns såväl tidsmässiga som innehållsmässiga begränsningar, såsom till exempel vissa projekt.

I detaljmotiveringarna kan man läsa att det inte är frågan om förbjuden användning av flera tjänsteförhållanden för viss tid efter varandra när det är fråga om flera vikariat efter varandra. Men man säger också att om arbetsgivaren har ett bestående behov av vikariat i liknande arbeten bör arbetsgivaren inrätta tillräckligt med tjänster så att även detta bestående behov av vikariat täcks.

Här anges också att en tjänsteman som anställs för viss tid i strid med bestämmelserna i den nya 2a paragrafen ska ha rätt till ersättning då tjänsteförhållandet upphör. Det är förstås rimligt, men som jag läser det här förslaget så kan det uppstå osäkerhet om vad som egentligen gäller i praktiken. Här nämns att det är helhetsbedömningen som avgör. Med andra ord, uppfyller arbetsgivaren sina förpliktelser i tillräckligt hög grad eller inte? Är grunderna tillräckligt välmotiverade? Den osäkerhetssituationen gör mig lite tveksam till förslaget.

Även fast författaren till lagförslaget beskriver tänkta konsekvenser för landskapsförvaltningen blir det lite oklart, åtminstone för mig, vilka konsekvenserna faktiskt blir. Om man förvandlar ett antal vikariat till fasta, icke tidsbundna, tjänster, så kan det ju i bästa fall rent ekonomiskt gå ut på ett, åtminstone i en situation där den totala personalstyrkan varken behöver utökas eller minskas även på sikt. I lagförslaget sägs att antalet inrättade tjänster kommer att öka som en följd av begränsningen av visstidsanställningar. Det i sig behöver inte vara särskilt allvarligt i en stabil verksamhet. Alldeles oavsett hur man benämner de olika anställningsformerna så är det ändå den totala personalresursen som mest avgör hur påverkan blir på ekonomin.

Om det blir förändringar i verksamheten av någon orsak, där personalbehovet inom någon avdelning eller enhet minskar, kan lagförslaget förvisso ställa till det hela och minska möjligheterna att på ett enkelt sätt anpassa resurserna till det verkliga behovet.

En särskild problematik anges gällande till exempel icke behöriga timlärare som enligt texten riskerar att bli utan jobb om tjänster med fasta behörighetskrav inrättas. Det är skäl att i utskottsbehandlingen noggrant gå igenom vilka de faktiska konsekvenserna blir och hur man parerar för det man uppfattar som negativa konsekvenser, inte bara då gällande behöriga timlärare utan även gällande viss personal inom hälso- och sjukvården. Det kan ju hända att man här kan använda sig av den första angivna grunden för när en tjänsteman faktiskt kan anställas på viss tid, nämligen då anställningen på viss tid sker på tjänstemannens egen begäran.

Talman! Lagförslaget syftar till att förbättra situationen för tjänstemän vars anställningstid gång på gång förlängs så att dessa personer genom att i stället bli tillsvidare anställda ska kunna känna större trygghet i sin egen arbets- och livssituation. En del frågeställningar kvarstår, men dessa kan säkert klargöras i utskottsbehandlingen. Tack, talman!

Tack, talman! Tack ledamot Silander. Den ekonomiska delen så behöver nog utskottet fördjupa sig i. Jag har svårt att se att den här lagstiftningen inte skulle gå igenom. Men man får väl också se det som en möjlighet för speciellt ÅHS att modernisera och strukturera om sitt sätt att hantera personalen mellan olika avdelningar. För jag tror ju att man kan parera den här lagstiftningen ekonomiskt genom att tänka lite nytt i nya banor och ändå tillmötesgå lagstiftningskraven.

Sedan när det gäller Ålands gymnasium så är jag nog en vän av att yrkeslärare kan finnas ute också i verkligheten. Det finns ju flera linjer där utvecklingen går väldigt snabbt, till exempel fordonsteknik, VVS etc. Så det är nog bra om man kan hitta en modell där det går att ha en anställning, men att också befinna sig ute i verkligheten någon gång nu och då för att (… taltiden slut).

Tack, talman! Till det första som sades så håller jag med.

De andra som sades här gällande möjligheten att arbeta också i näringslivet till exempel för att inhämta kunskaper så understöder jag det också. Det torde ju vara möjligt enligt det jag nämnde alldeles just, det vill säga att man gör det här på egen begäran. Då kan man ju fortsättningsvis ha de här tillfälliga jobben.

Det finns en stor problematik i det hela, det är ju att lärarlönerna inte är på samma nivå som t.ex. en VVS ingenjör ute i det privata näringslivet. Så att få en lärare att frivilligt gå ut i det privata näringslivet och därmed sänka sin lön under en tid är ju inte görbart av mänskliga och praktiska orsaker. Däremot är det synd om man nu skapar en mur med tanke på att det är problem att hitta behöriga yrkeslärare inom vissa branscher och att man försvårar det. Som det fungerar idag, enligt min uppfattning men det får väl utskottet också ta reda på, är ju att det är en ganska bra modell där det finns möjligheter att plocka in lärare eller personal som kan undervisa i de praktiska ämnena.

Talman! Ja, jag har ju inga invändningar mot det resonemanget. Jag tycker att det är mycket bra om man kan använda yrkesmänniskor på det sättet att man också jobbar i det civila, om man nu har råd med det då, och samtidigt undervisar.

Tack, fru talman! Tack ledamot Silander för att du stannade kvar i talarstolen.

Jag har en fråga. I beredningen så står det att man förväntar sig att det här lagförslaget inte ska ha några ekonomiska följder på kort sikt. Men hur har man inom landskapsregeringen och majoritetsblocket resonerat om de här framtida eventuella kostnaderna och vad har man för syn på hur det egentligen kommer att slå mot landskapets ekonomi? Bara en öppen fråga.

Tack, talman! Exakt hur man har resonerat i olika rum och mötesrum här, det kan jag inte svara på. Men självklart är det så att om det bara handlar om att byta ut vikarier mot ordinarie anställda, men numerären är densamma, så ska de ju inte behöva ha så hemskt mycket ekonomisk inverkan. Det som det kan få en ekonomisk inverkan på är ju om man låser fast sig i en icke flexibel arbetssituation. Det vill säga om det är så att man skulle behöva minska på arbetsstyrkan så är det ju lite knepigare att göra det om man har ordinarie anställda än om man har vikarier som ändå avslutar sina arbetsförhållanden så småningom.

Tack, herr talman! Tack ledamot Silander för förtydligandet. Det är ju så att det är ju lätt att sätta igenom den här lagen på ett sätt så här precis i slutet på mandatperioden. Längre fram i tiden kanske de här kostnaderna för de fastanställdas nya vikarier hamnar på nästa landskapsregering. Så det var lite det jag var ute efter. Man måste tänka på det här som ett långsiktigt ekonomiskt arbete, att man inte sedan från nuvarande regeringsblock skyller på sittande regering i framtiden, att de utökar den stora offentliga sektorn och så vidare. Det var lite det jag var ute efter.

Tack, talman! Jo, jag förstod att det var något sådant som var i tankarna naturligtvis. Men nu står vi inför den här situationen. Vi vill göra det säkrare för vikarierna. Det är det som är syftet. Vi ska göra det på ett sätt där man kanske måste göra om rutinerna och anställningsförhållanden på något sätt för att parera för de negativa konsekvenser som finns. Det är nog ett jobb att göra, det här kommer inte automatiskt. Om man på det här sättet ökar den totala resursen eller inte, det kan jag inte svara på. Utgångspunkten är ju att man byter ut vikarierande personal mot stadigvarande tillsvidare anställda till viss mån.

Talman! Bästa lagting och övriga åhörare. Förutom att vi måste göra någonting åt skattegränsen och få bort den så är utmaningen att se till att vi har vård- och omsorgspersonal för framtiden. Det är en av de absolut största politiska utmaningar vi har.

Det här lagförslaget handlar om att göra bättre arbetsvillkor åt främst personal inom ÅHS, men till viss del också för personal inom den allmänna förvaltningen i landskapsregeringen.

Det här är egentligen inget frivilligt val. Att den här lagen kommer, och det pratats om att det skulle vara fyra obundna ledamöter som ligger bakom den, så det handlar inte om något annat än att kunskap är makt. Den som förstår det här vet att det är ett EU-direktiv som ligger bakom och vi har inget alternativ. De här reglerna gäller redan. Det är nämligen så att om man inte inför EU-direktiv trots att man måste, så normalt knackar EU-kommissionen på dörren och säger att detta måste ni fixa. Men av olika orsaker, som jag inte nu tänker gå in på, så har inte EU-kommissionen gjort det. Men vi har fortfarande en situation där vår lagstiftning inte stämmer överens med EU:s tvingande direktiv. Implementeringstiden har gått ut.

Det har varit en situation där vi hade regeringen Jansson, regeringarna Nordlund, regeringarna Sjögren, regeringarna Gunell och ingen har gjort någonting åt detta. Det är faktiskt nu som den här regeringen fixar den här saken. Om man då ska tacka Obunden Samling för detta så tack, det tar vi gärna emot att vi fixar åt flera hundra olika personer vettiga och schyssta arbetsvillkor. För det är det som det handlar om.

Jag har sagt ett standardsvar, för det har varit ett visst motstånd i synnerhet bland ledande personer. Det har varit ett motstånd att så här kan man inte göra, man kan inte införa att vi inte kan använda det här med viss tid. Och viss tid är så bra att vi kan få använda det precis hur vi vill. Då har jag sagt ungefär samma som när någon står och berömmer sin mat men de äter den inte själva, ja men då ska ni gå över till viss tid. Om ni tycker att det är bra så ska ni ändra era fasta tjänsteförordnande till ett visstidsförordnande i stället. Gå på det här så att ni sen var sjätte månad får komma hit och be att ni ska få ha er arbetsplats kvar. För det är det som det här handlar om. Kunskap är makt. Läs de bakomliggande dokumenten så vet vi att här har vi inga alternativ. De här reglerna gäller redan. Vi behöver bara få vår tjänstemannalag lite uppdaterad så att det ser komplett ut.

Detta baserar sig också på att lagtingsledamoten Lars Häggblom och talman Bert Häggblom under förra mandatperioden förde fram en åtgärdsmotion som regeringen Sjögren lät förfalla över nyval. Men nu blir det action, äntligen!

När det gäller visstidsanställningar så förbjuds de ju inte. Vi skapar bara en situation som är exakt och identisk med den situation som gäller i Finland och i Sverige. Det är väl rimligt. Vi ska komma ihåg att det här är en rörlig grupp anställda. De sticker och det har redan varit många som sticker till Sverige främst och arbetar där som man får vettiga villkor. Det här är en grupp anställda som vi faktiskt måste värna om och som vi mer och mer kommer att få värna om allt eftersom tiden går. Som sagt, det är en lika viktig fråga nästan som skattegränsen.

När det gäller ekonomiska konsekvenser så är jag faktiskt övertygad om att det i längden kommer att vara positivt för ÅHS för man får bättre villkor åt sina anställda och det blir en mer förutsägbar miljö för de anställda. Det blir helt enkelt bättre. Det är fortfarande samma arbete som ska utföras. Det faller därmed på sin egen orimlighet att det helt plötsligt skulle bli dyrare bara för att vi sätter i skick de anställningsvillkor som ska gälla, så att man vet om man har jobb i morgon eller inte. Måste jag fara och be om jobb i morgon eller inte? Kan jag lyfta ett lån? Kan jag få ett kreditkort? Kan jag betala räkningar nästa månad eller inte?

Det här är en verksamhet, sjuk- och hälsovården, där vi vet att det blir bara mer jobb i den här branschen. Att säga att man inte vet eller att man inte känner till om det blir mera jobb eller om det finns jobb kvar åt folk, det är bara på ren svenska löjligt.

Det här timlärarexemplet som tas upp i det här lagförslaget skulle jag säga att är direkt felaktigt. Jag tänker inte gå närmare in på det, men det stämmer inte överhuvudtaget.

Det som jag också tycker att alla borde gå och kolla är en Facebook undersökning som gjordes av en ung duktig sjukskötare. Hon märkte att det här är ju inte klokt så hon gjorde en undersökning, satt ut den på Facebook och det kom 263 svar. Vi kunde se att 37,6 % av de svarande hade haft visstidsanställningar mer än fem år, och 27 % av de svarande jobbar inte längre på ÅHS. Här har jag en hel bunt med olika svar. Det är 84 svar där de beskriver på vilket sätt det är åt helskotta på ren svenska - ursäkta talman, nu blev det lite hårda ord, men jag kan värre. Att leva med den här osäkerheten, jag tar ett exempel här: "Fruktansvärt att fortsätta med vikariat efter vikariat, att leva med denna osäkerhet påverkar självklart alla även de som inte säger det. Det är en ständig osäkerhet". Sedan har vi en hel hög här som beskriver hur det är när man ska gå på mammaledigt och inte vet om man har sitt jobb kvar och så vidare. Som ni förstår så eftersom det handlar om ÅHS så är det här en kvinnofråga, det är en jämställdhetsfråga där vi har haft helt värdelösa arbetsvillkor och direkt olagliga arbetsvillkor under en lång tid. Nu borde vi bara så snabbt som möjligt fixa det här och vara stolta över att vi fixar det. För det är många lagting före som borde ha gjort det här, verkligen. Tack, talman!

Talman! Jag delar ledamot Måtars åsikt om att det är en avgörande betydelse att vi får personal till vården och omsorgen. Vi står inför stora, stora utmaningar. Det man kan göra när det gäller personalpolitiken så ska man göra.

Sen verkar det ha varit på det viset att det är slentrianmässigt, vi hade inte behövt ha en lag för det här. Det här egentligen saker som borde ha fungerat ändå, kan man tycka, både inom ÅHS och inom Ålands gymnasium om man tycker att man vill föra en vettig personalpolitik.

Annars får jag väl bara gratulera de obundna till det nyvaknade intresset för både jämställdhetsfrågor och EU-frågor. Vi räknar med stöd för den fortsatta jämställdhetspolitiken. Det har ju varit lite si och så med den om man ska vara ärlig.

Ja, jag undrar egentligen var intresset har legat? Vi har inte suttit i regeringsställning och bestämt över de här sakerna. Vi har inte disponerat den här frågan förrän den här mandatperioden. Vi gillar inte den här plakatpolitiken, att säga att vi är för jämställdhet samtidigt som man inte gör någonting. Vi gör någonting för jämställdheten. Vi gör det på allvar. Det kan tyvärr inte ni säga, om vi säger som så, om vi nu ska kasta lite tillbaka.

Talman! Jag tror bestämt att det var ledamot Måtar som började kasta.

Det är ju inte så att personalpolitik bara utgår från det här. Bästa ledamot Måtar, var är projektet med jämställda löner, lön för likvärdigt arbete? Det var ett jättearbete som gjordes under förra mandatperioden. Vi har inte sett ett spår av det. Vi har ju ledamöter här i salen som ifrågasätter den här stora undersökningen, våld i nära relationer, som gjordes under förra mandatperioden. Man ifrågasätter hela det upplägget.

Det finns väldigt mycket att göra när det gäller jämställdhetsområdet. Men jag välkomnar om obundna vill börja driva jämställdhetspolitik. För som sagt var, det har varit lite si och så med det tidigare.

Tack, talman! Som sagt, när vi kan påverka, när vi har verklig makt så gör vi det och vi driver jämställdhetsfrågor när de är vettiga, konkreta och gynnar många.

Att till exempel nu tala om att det är någon absolut sanning de här löneskillnaderna och det är någonting som man bara ändrar på det här sättet. Det är helt ojämförbara frågor.

Det skulle vara bra om talmannen gav mig lite stöd här också så att salen är tyst medan man talar, det vore fint.

Jag välkomnar verkligen Obunden Samlings nyvaknade feministiska och jämställdhetspolitiska intresse. Men frånsett det så tycker jag att det är en bra lagframställning. Oavsett EU-direktiv och annat som har lett fram till den så tycker jag att det är bra att den nu kommer. Skälen, tror jag, till varför det har dröjt är för att det har varit nästan tabubelagt att komma till den här salen med budgetar där man har inrättat nya tjänster. Det är många partier som har lagt ut stora ord kring den "offantliga sektorn" och hur den växer och vad det kostar. Det kanske kan vara ett skäl till att man inte har kommit hit och smällt totalt nästan 500 tjänster i bordet.

Som sagt, det måste ju kännas lite surt ändå att det är vi som driver igenom det här. Jag tycker att jag anar det på de här replikerna att det skulle vara 500 tjänster. Det handlar ju egentligen inte om några nya tjänster överhuvudtaget. Det är ju fortfarande samma arbete som ska göras inom ÅHS och inom vården. Det gäller nu bara att man ska ha respekt för de anställda och ger dem rejäla villkor och det måste alla kunna vara för, i synnerhet när det gäller en grupp som vi blir bara mer och mer beroende av och som vi verkligen behöver lyfta på hatten för. Annars kommer de att rösta med fötterna och vi kommer inte att ha vårdare på Åland när vi håller på med sådana här sydstatsvillkor, om man nu ska använda det, dvs. tiden före 1865. Om ni förstår vad jag menar?

Jag hoppas att jag tydlig med att jag välkomnar både obundnas nya intresseområde men också att det här är en bra framställning när det gäller både kvinnor, arbetsliv och de fackliga rättigheterna till heltidsanställningar. Det är väldigt bra och det välkomnar vi stort.

Däremot så är jag förvånad över ändå att obundna också släpper igenom en framställning som inte har några ekonomiska konsekvenser. Hur ser ledamoten Måtar på att det är så bristfälligt i den här framställningen?

Tack, talman! För det första så undrar man hur man definierar nyvaknat intresse? Som sagt, det var mina kollegor Lasse Häggblom och talman Bert Häggblom som drev det här redan som en åtgärdsmotion under förra mandatperioden. Vad jag kunde se så tog ni inte så väl emot det här då fast ni var i regeringsställning bland socialdemokraterna.

För det andra, när det gäller ekonomiska konsekvenser så sade jag ju redan att jag tror att de här konsekvenserna långsiktigt är bra för ÅHS och för landskapets ekonomi som helhet, eftersom det kommer att leda till att vi får behålla viktiga anställda som vi annars riskerar att förlora när vi har oschyssta och direkt olagliga villkor.

Tack, talman! Tack ledamot Måtar. Ledamot Måtar lyfte omsorgspersonal och skattegränsen som två ödesfrågor. Det kan vi hålla med om, men allra mest finns nog den ekonomiska frågan som ju är grunden till att vi här ska kunna ha en ekonomisk kaka som vi ska fördela på något sätt. Ekonomin får nog inte glömmas bort hur god man än tycker att en lagstiftning är.

Visst förstår den liberala gruppen att det är ett direktiv i botten. Men vi tycker också att det finns ett jobb att göra förutom lagstiftning, det har funnits i flera, flera år. Jag tror inte man kan lagstifta fram en god personalpolitik. Det kan skapa vissa förutsättningar, men det krävs nog andra mått och steg för att också lyckas med det, vilket jag har försökt lyfta i ett par repliker här hittills idag.

Jag hoppas att när frågan om vi ska ha en professionell styrelse vid ÅHS någon gång förhoppningsvis kommer fram så kommer obundna att vara med på det tåget.

Ja, det är ingen hemlighet, om vi börjar från slutet där angående en professionell styrelse för ÅHS. Vi har ju redan sagt här, ta bort hela den där styrelsen. Det är ju i praktiken ledningsgruppen som styr ÅHS, om vi nu tar ett rakt svar på den frågan.

Sen håller jag med lagtingsledamot Holmberg, en vettig personalpolitik hade faktiskt inte förutsatt att sådana regler skulle finnas. Det håller jag faktiskt med om. Man måste sätta värde på sina anställda, i synnerhet i en sådan bransch där det är så pass lätt att rösta med fötterna, dvs. att sluta sin anställning när man inte får vettiga villkor. Där har vi nog samma uppfattning. Men, tyvärr, nu är det så att den här lagen kommer och den verkar ha behövts, den borde ha behövts för länge sedan.

Tack, talman! Det var positiva besked. Jag tror ändå att en professionell tillsatt styrelse är nog att föredra framom att lyfta bort styrelsen helt och hållet. Jag tror att den behövs. Det är en verksamhet med drygt 100 miljoner i budgetomfång. Det krävs nog en styrelse med spetskompetens. En sådan här reformering av hur personalen ska må optimalt bra, känna sig optimalt trygg och ha en kostnadseffektivitet i ryggen, jag tror att den är grunden till det. Men nu är lagstiftningen här och precis som jag sade till ledamot Silander i ett replikskifte, förhoppningsvis kommer reformeringen inom ÅHS att kunna ta höjd för den här lagstiftningen om man gör ett reformarbete och når framåt så att inte ska behöva bli ekonomiskt fördyrande, vilket jag annars tror att det avsevärt kommer att bli.

Vi ska komma ihåg att den här lagen och de redan gällande EU-reglerna förbjuder inte på något sätt visstidsanställningar. Visstidsanställningar med en orsak är fortsättningsvis tillåtna. Inom ÅHS, en kvinnodominerad organisation, kommer det att finnas många föräldralediga och moderskapslediga anställda och där har man givetvis en god grund för att ha vikarier.

När det för övrigt gäller ÅHS så är jag helt övertygad om att det hade räckt bra med en ledningsgrupp som styr upp det hela. Någon styrelse är vi inte i större behov av.

Tack, herr talman! Jag vill tacka alla tidigare anföranden som har gett mycket att fundera på i den här debatten.

Den här lagstiftningen är ännu en riktig långkörare som har varit under bearbetning sedan 1999. Här kommer några frågor och reflektioner för socialdemokraternas del inför den kommande behandlingen i utskottet och vidare i plenum.

För det första, under ärendets behandling har landskapsregeringen begärt utlåtanden, endast TEHY har gett utlåtande. Det var lite oklart om det verkligen är samma som ett remissförfarande. Min personliga fråga är om alla fackföreningar har förstått att det här är ett remissförfarande eller är det ett utlåtande? Det är ju många som på något sätt påverkas av den här lagstiftningen. Det är en liten undran som jag har. Det blev lite oklart efter replikskiftet med finansministern, hur detta egentligen har gått ut.

Sammantaget anser vi socialdemokrater att detta är ett jättebra förslag som begränsar snuttjobbande och säkrar en fast anställning. Men också fastanställda behöver i det långa loppet ha vikarier de också. För oss socialdemokrater är det en bra sak att flera människor får jobb, men om en person som är vikarie får ett fast jobb och sen behöver ha vikarier så rimmar det lite illa ändå med den här regeringens syn, särskilt om man tänker på att högerflanken alltid brukar prata om den stora offentliga sektorn.

Vi har inte hunnit få något svar på vad det kostar långsiktigt. Hur ser landskapsregeringens ekonomiska analys ut på lång sikt? I texten vi har framför oss talar man om att det inte har några konsekvenser på kort sikt. De största frågetecknen i detta skede innan behandlingen i utskottet gäller det ekonomiska utfallet och hur man på lång sikt säkrar personaltillgången.

Talman! Om ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet idag är det också viktigt att man från utskottet tar in finans- och näringsutskottets synpunkter inför behandlingen, just för att det också handlar om ekonomi och inte bara personal. Personal och ekonomi hör alltid ihop.

Det är viktigt att också lyfta tjänstemannalagens olika begrepp. I den här remissdebatten har det upplevts som att den här lagstiftningen är snabbt framkrystad trots att den legat i röret sedan 1999. Man använder sig av begrepp som politiskt tillsatta tjänster, man pratar om tillfälliga tjänster till exempel som inte finns, det är tjänstemannen som är tillfällig inte tjänsten i sig.

Angående lagen i stort, och särskilt bemanningen inom ÅHS, så är det lätt att tycka att frågan är enkel, men det är många olika ingångspunkter och särskilt med tanke på ekonomin och de långsiktiga effekterna för bemanningen som lagstiftningen medför.

Vi är helt medvetna om hur stressande personalen upplever att det är att gå på vikariat år efter år och det i sig är helt ohållbart i längden. Men å andra sidan, de tidsbundna vikariaten är viktiga för bemanningen när man ska följa lagstiftningen. I värsta fall kan det finnas risk för ytterligare personalflykt. Vi har kvinnodominerande yrken med hög belastning, sjukskrivningar osv. det är något som vi fortfarande kommer att ha framför oss, oavsett om vi tar den här lagen eller inte. Hur ska man hitta en balans här?

Jag ser fram emot behandlingen i utskottet och fortsatta diskussioner. För socialdemokraternas del är det viktigt att det blir rätt, att det är tydligt vad man menar och att det blir klart. Tack så mycket.

Tack, herr talman! Tack till en ledamot Eckerman. Jag uppfattade ett stöd här för lagförslaget. Jag påminner på nytt här om att både TCÅ, Akava och Tehy har gett utlåtanden, jag sade det tidigare också, så alla dessa tre är hörda. Jag ser det som klart.

Men sedan nämnde ledamoten att man sedan 1999 har jobbat med det här direktivet. Då uppstår ju frågan för mig som har tagit tag i det och jobbat fram det tillsammans med mina kollegor och tjänstemän, varför har inte tidigare regeringar, där bland annat Socialdemokraterna har suttit med, tagit det här direktivet då? Det har inte varit okänt helt enkelt.

Tack, talman! Tack ministern! Nu är det ju så att det här är min första period i lagtinget så jag kan personligen inte svara för vad man har gjort sedan 1999. Men jag kan upprepa det som min partikollega Gunell sade, det är ju inte riktigt så att det har varit läge för att komma och smälla fram en massa nya tjänster inom offentlig sektor vid tidigare tillfällen. Det har ju varit någonting som man kanske har dragit sig från att göra för att det har funnits ett stort motstånd inom sittande landskapsregering, till exempel mot att den offentliga sektorn ska svälla ytterligare.

Egentligen är antal tjänster inte så intressant, utan det är ju antal årsverken. Det är årsverken som är förknippade med kostnader. Jag ser aldrig någon dramatik i att antalet tjänster ökar av olika anledningar, till exempel genom att personer som haft visstidsanställningar under många år blir tillsvidareanställda. Årsverken är ju detsamma, så jag förstår inte riktigt det svaret. Jag kanske blir lite förvånad att man har varit medveten från tidigare regeringar om det här i så många år, men inte tagit tag i det av olika anledningar.

Talman! Ledamot Eckerman lyfte detta om det har varit ett remissförfarande eller något slags annat hörande för vissa grupper. Jag begärde ut svaren och det var två stycken, det var ÅHS och just Tehy som ledamot Eckerman nämnde. Är det såsom ministern nyligen sade så kan ni ju titta närmare i utskottet på de andra utlåtandena, om det var så att jag inte hade fått dem, om det faktiskt är så att alla är hörda.

Tack, talman! Tack ledamoten Söderlund. Det är ju just sådana här saker som jag tycker att försvårar vårt arbete här i lagtinget och också i utskottsarbetet. Tidigare inom landskapsregeringen har man eventuellt behandlat frågan och man har skickat ut förfrågningar om utlåtanden eller remiss, det var lite oklart vad man hade skickat ut. Det var väldigt otydligt också vem som hade svarat vad. Jag tycker att det här är viktigt som en bakgrundsfaktor när vi ska debattera det här också i lagtinget. Jag har också bara sett ett utlåtande till pappers från Tehy.

Talman! Bra! En fråga som jag inte lyfte i mitt anförande, som utskottet gärna också får titta på, är om och i så fall hur detta inverkar på tredje sektorns anställda. Det är ju så att den här lagförändringen antagligen ändrar på skrivningar i tjänstekollektivavtalet som tredje sektorn oftast följer. Så det kan ni gärna titta på.

Det här med prislappen, är den stor eller liten eller noll? Många är lite frågande till detta. Jag måste ärligt säga, tyvärr, jag tror att den vårdarbrist som vi ser nu i öster och väster nog också är på kommande hit. Jag är rädd att prislappen inte blir så hög på grund av just personalbrist.

Det var bra synpunkter av ledamoten Söderlund om tredje sektorn. Jag hoppas att vi tar med oss det här också i utskottets behandling, och att också att behandlingen kan gå till på ett sådant sätt att det inte stressas fram någonting. Behandlingen ska få ta sin gång och alla frågor ska bli ställda.

Den här vårdbristen är ju ett stort problem som egentligen finns i hela Norden. Här skulle man ju kunna, om man är smart, tänka på att en bra personalpolitik, som ledamot Holmberg sade, så lagstiftar man inte fram utan Åland borde ta ett helhetsgrepp över hur vi ska locka hit folk att stanna och arbeta. Det här är ett litet steg i det, men det finns väldigt mycket kvar att göra.

Talman! Så kommer äntligen den lagstiftning som vi väntat på länge! Det är verkligen på tiden att skapa ännu schysstare arbetsvillkor för landskapets tjänstemän genom att begränsa antalet visstidsanställningar som förnyas i följd. Det här har varit ett otyg alltför länge. Det har skapat onödig otrygghet i anställningsförhållanden. Ska man få fortsatt eller inte? I vissa fall har denna situation också lett till att tjänstemän fått det bökigare med att ta lån för att t.ex. köpa hus - bankerna uppskattar fortsättningsvis ordinarie anställningar. Så ska vi inte ha det.

Den har lagen borde förstås ha kommit i samband med den förra revideringen av tjänstemannalagen. Det blev inte så. Sedan kom löften, i enlighet med regeringsprogrammet, om att lagen skulle ha kommit under hösten 2022. Det blev inte så heller. Men nu kan vi i alla fall glädjas, bättre sent än aldrig.

Talman! Den här lagändringen klargör mer specifikt grunderna för en visstidsanställning. Att öka transparensen och förutsägbarheten i arbetsvillkoren för tjänstemän på det här sättet kommer av allt att döma att bidra till en bättre personalpolitik. Detta kommer att skapa en mer rättvis och balanserad arbetsmiljö, där tjänstemän kan känna sig säkra och trygga i sina arbeten. Att vara ordinarie anställd ger en viktig känsla av gemenskap och delaktighet. Detta är också en viktig faktor för att locka och behålla kompetent personal inom offentlig sektor - något som faktiskt blivit ett allt större problem med åren. När anställda känner sig uppskattade och har tillgång till konkurrenskraftiga förmåner och utvecklingsmöjligheter, är de som bekant mindre benägna att söka sig till andra arbetsgivare.

För Hållbart Initiativ är det otroligt viktigt att landskapsregeringen och dess underlydande myndigheter ska vara attraktiva arbetsplatser där personalen känner arbetsglädje och motivation att utöva sitt ämbete. Allt vad vi kan göra i den riktningen är positivt för hela Åland. Samtidigt måste givetvis landskapsregeringen kunna avsätta de tjänstemän som uppenbart inte sköter sitt jobb. Det handlar ytterst om att värna folks förtroende för landskapet som institution. Men det kan inte få vara så att korta förordnanden som staplas på varandra används som ett verktyg för att lättare bli av personal. Samma grunder ska gälla för avsked för alla. Bedömning av om en person inte sköter sitt jobb måste väl vara samma oberoende av längden i anställningsförhållandet.

Talman! I samhället i stort är det kvinnor som är överrepresenterade vad gäller visstidsanställningar. Så är det också inom offentlig sektor. Att lagra visstidsanställningar på varandra har därför hittills lett till ojämlikhet i lön samt skillnader i karriär och social trygghet mellan könen. Visstidsanställningar och andra osäkra anställningsformer kan göra det svårt för kvinnor att planera och förutsäga sina inkomster, vilket i sin tur påverkar deras förmåga att ta hand om sina familjer till exempel. Det kan också göra det svårt för kvinnor att planera och avancera inom sin yrkeskarriär. En annan viktig faktor är självklart lönen. Kvinnor som arbetar på visstidsanställningar tjänar ofta mindre än män som arbetar på heltidsanställningar, även om de utför samma arbete. Detta beror delvis på att visstidsanställningar ofta saknar förmåner, vad gäller sjukfrånvaro, föräldraledighet och pension, som ökar löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Heltidsanställningar ger också kvinnor möjlighet att förhandla om sin lön på ett annat sätt som bättre speglar deras kvalifikationer och erfarenhet.

Därför har också denna lagändring positiva effekter på jämställdheten. Genom att erbjuda heltidsanställningar istället kan vi skapa en mer rättvis arbetsmarknad mellan kvinnor och män inom landskapet. Det ska sägas att lagen inte förhindrar de som går på vikariat att fortsättningsvis göra det om de så önskar. Det är också en jämställdhetsfråga. Också detta är en viktig frihet för både män och kvinnor.

Det är viktigt att notera att den här lagen ändå bara är en liten del i det stora arbetet med att öka jämställdheten i vårt åländska samhälle. När vi hörde Obunden Samling, som så aktivt drivit på den här lagförändringen, vad de konkret vill göra för jämställdheten så är det detta som de vill. Det låter som att den här lagen skulle vara någon typ av allrengöringsmedel för ojämställdhet i landskapet. Sällan hör något annat exempel. Så är ju inte alls fallet. Vi måste oförtrutet fortsätta se på de bakomliggande orsakerna till varför kvinnor behandlas som en sämre version av mannen i vårt samhället, i sektor efter sektor. Vi måste fortsätta att prata om de ingrodda fördomarna och stereotypa föreställningar som vi alla uppfostras i och som barn lär sig i tidig ålder. Vi måste alla bryta med de traditionella snäva könsrollerna som trycker in oss i varelser som vi kanske aldrig velat vara och inte heller vill vara. Och vi måste alla inse att det är dessa föreställningar om kvinnan och hennes egenskaper som i sin tur tar sig i uttryck i snuttanställningar, lägre lön, sämre karriärmöjligheter, lägre pension och våldsutsatthet. Vi får aldrig lura oss själva att vi löser jämställdheten genom att bara ta itu med enbart symptomen.

Talman! Detta oaktat är lagförslaget självfallet ett steg i en mycket god riktning. Hållbart Initiativ stöder revideringen av tjänstemannalagen som ligger framför oss idag. Som samhället och arbetslivet utvecklas så måste också vår lagstiftning anpassas för att fortsätta möta de utmaningar och krav som ställs på den offentliga sektorn.

Att anställa personer på viss tid gång på gång utan att ange någon orsak till varför det är viss tid, det är något som EU-direktiv sedan länge talat emot närmare bestämt från 1999. Lagen om kommunala tjänsteinnehavare har förbjudit det, statstjänstemannalagen och sjöarbetsavtalslagen likaså. Det här är något som är helt standard i övriga delar av samhället och i vårt närområde och snart också på Åland. Tack.

Talman! Jag sällar mig till dem som också tror att det här är ett steg framåt, men jag skulle ändå vilja påpeka att den överlägset största delen när det gäller den här personalkategori är en modern personalpolitik och där finns det också en hel del att göra när det gäller landskapsförvaltningen och när det gäller underlydande myndigheter. Vi kan också se i dagsläget att för tjänstemän så har möjligheten till distansarbete och pandemin inneburit en stor frihet och flexibilitet, medan inom vård och omsorgsyrkena så finns inte den möjligheten. Så där behöver man nog om man är politiker eller chef inom offentlig sektor verkligen fundera på hur man ska få lärare, barnomsorgspersonal, socialarbetare, sjuksköterskor och närvårdare att stanna kvar i yrkena. Det är en otroligt (… taltiden slut).

Talman! Jag har jobbat inom HR tidigare och en viktig del i att bedriva en modern personalpolitik är att ha kvar hållningsstrategier. Jag vet inte om det var rätt översättning till svenska eller inte - retention strategies. Det handlar om att man försöker hitta de faktorer som får folk att må bra på jobbet och känna sig motiverade på jobbet. Där är ju så klart olika typer av anställningsvillkor en viktig del. Men det är inte bara det formella utan det är också de informella aspekterna. Som till exempel om man upplever att ledarskapet utövar en minutiös kontroll och vill ha makt över varje minut genom stämpelklockan, eller om man har en agil och mer flexibel verksamhetsform som erbjuder till exempel distansarbete eller andra former av arbete som är mer tillitsbaserad, där man litar på att personalen faktiskt har blivit anställd på rätt meriter och att personalen faktiskt gör ett gott jobb. Jag tycker att vi behöver fokusera mer på att kvarhålla personal än att (… taltiden slut).

Talman! Visst är det på det viset. Samtidigt som det är så inom dessa människonära yrken att det går inte att jobba på distans. Man behöver vara på plats om man är en del av äldreomsorgen till exempel. En sak som allt mera dyker upp är någonting som kallas för samvetsstress. Man är så få, man har inte vikarier och man är underbemannad om man jobbar inom äldreomsorgen, inom hälso- och sjukvården, inom socialvården eller inom barnomsorgen. Och den där samvetsstressen får också människor att fly sina arbeten och söka sig andra vägar. Jag har förstått att i norra Sverige så börjar sjuksköterskorna jobba i batterifabrikerna. Det är bättre betalt och bättre arbetsvillkor.

Talman! Det är absolut en intressant aspekt också i en modern framtida personalpolitik. Just att hantera frågor som samvetsstress har ju också att göra med rädslan inför att göra fel, rädslan inför alla olika typer av lagar som man eventuellt kan bryta mot och rädslan inför att man inte är kompetent. Mycket har ju också att göra med att samhället ska kunna erbjuda kompetens, den rätta kompetensen för de olika personalkategorier som finns, speciellt inom vård och omsorg där man kanske kan tvingas vara vikarie ganska länge på jobb som man egentligen inte är utbildad för. Så det finns en hel del olika saker att göra, en bred palett och inte bara att täppa till det här hålet nu som vi diskuterar om just visstidsanställningar eller ordinarie anställningar som så klart också är viktigt. Den här diskussionen behöver fortsätta.

Tack, talman! Jag tycker att det är skönt att diskussionen nu inte bara handlar om att skryta om vem som lyckades få ett bindande EU-direktiv implementerat i vår lagstiftning, för det är mera en hygienfaktor att vi får den här lagstiftningen på plats som borde ha gällt redan.

Men jag tycker att ledamoten Holmströms reflektioner kring arbetsmarknad och arbetsliv är väldigt intressanta. Min uppfattning är att unga människor i dag, de som kommer in på arbetsmarknaden, kanske inte nödvändigtvis tänker på samma sätt. Och arbetsmarknaden fungerar inte på samma sätt som förut, att man får ett fast jobb och så stannar man där. Det finns jättemycket andra saker som man kan beskriva med fina ord eller enklare ord, som att det behövs schyssta arbetsplatser, det behövs god stämning, det behövs konstruktiva och snälla chefer, det behöver finnas fungerande schemaläggning så att man får sitt liv att fungera kring sitt jobb. Det behövs en rimlig arbetsbörda och så vidare som är mycket viktigare saker än bara den här enskilda (… taltiden slut).

Talman! Det är just som ledamoten Fellman sade, vi diskuterar alldeles för lite just de här frågorna. Vi behöver diskutera dem mer snarare än att glädjas över vem som har får igenom vilka lagförslag. Meningsfullhet, samhörighet, delaktighet och tillit i stället för kontroll. Hur skapar vi det? Hur skapar vi arbetsplatser där vi känner oss fria att göra det som vi är satta att göra och gör det med glädje? Och så klart, när det gäller tjänstemän, glädje för att verka i det allmännas bästa. Det tror jag att om vi investerar mer tid, resurser och kanske också pengar på det så kommer vi att skapa hälsosamma arbetsplatser som är mer effektiva och det gör självstyrelsen gott.

Vi har ju diskuterat de här frågorna en hel del inom Mariehamns stad och också inom äldreomsorgsnämnden där vi sitter tillsammans. Jag tycker att en av faktorerna som redan i Mariehamn har visat sig vara väldigt viktig är personalens medbestämmande. Att personalen görs delaktiga i besluten kring sina egna jobb, att man kan påverka och att organisationen görs så platt som möjligt. Vi har väldigt många, väldigt hierarkiska strukturer på Åland som är ganska gammalmodiga och det är kanske också där som man behöver sätta in insatser.

Talman! Ja, visst är det så. Det handlar ju om formaliteter så klart i arbetsbeskrivningar, också om hur olika beslut fattas och inom vilken hierarki. Jag tror att landskapsregeringen kan lära sig ganska mycket av det i form av alla de mellanchefer som finns, i form av det silotänk som finns. Man har ju försökt inom bärkraftssamarbetet att arbeta med mer agila former där man hittar olika knutpunkter och skapar team. Det finns nog en hel del saker kvar att göra i det arbetet för att uppnå de målsättningar som man också har på en modern landskapsregering. Och då handlar det inte bara om distansarbete och att ha möjlighet att göra det om man vill, utan det handlar om mycket, mycket annat.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet omfattas? Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.