Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet. Diskussion.

Talman! Då ska jag presentera Obunden Samlings första lagmotion för den här mandatperioden. Jag tänkte föra ett litet resonemang kring det här. Arvodet för lantråd, vicelantråd samt ministrar i Ålands landskapsregering har nyligen höjts.

Först föreslogs inom talmanskonferensen att man skulle höja arvodet med 30% rakt av, förslaget vann dock inte understöd av samtliga ledamöter, utan togs till omröstning där endast Bert Häggblom, Anders Eriksson och Rainer Juslin röstade emot.
Katrin Sjögren, Roger Nordlund, Camilla Gunell, Simon Holmström, Jörgen Pettersson, Tage Silander och Stephan Toivonen, röstade däremot för att man skulle höja arvodena rakt av med 30%. En oenig talmanskonferens beslutade att föra ärendet till lagtinget, men dåvarande vice talman Sjögren som skulle presentera förslaget då talman Bert Häggblom reserverat sig, fick kalla fötter och återtog förslaget.

På dåvarande talman Bert Häggbloms initiativ så beslutades i stället att ärendet med att fastställa nivåerna på landskapsregeringens arvoden skulle fattas av arvodeskommissionen.
Arvodeskommissionen kom fram till att landskapsregeringens arvode skulle höjas med 30% på ett bräde, det vill säga exakt samma slutsats som förslaget i talmanskonferensen. I sanningens namn bör här tilläggas att lagtingets arvoden höjdes med 30% under förrförra mandatperioden.

Trots att det var den Obundne talmannen Bert Häggbloms förslag att ärendet skulle överföras till arvodeskommissionen, så är vi inte nöjda med utfallet. När det handlar om skattebetalarnas pengar så tar vi aldrig lätt på saken, och vi i Obunden samling avser nu att vi skall göra vad vi kan för att ändra på det här beslutet.

Det är nämligen så här, att en minister hade redan före höjningen ett månatligt arvode på ca, 7000 euro. Att vara minister, eller politiker över huvud taget, är, eller ska åtminstone vara något man gör för att man vill förbättra sitt samhälle.

Jag menar inte att man ska arbeta ideellt eller ens vara underbetald, men det är inte det vi pratar om här. Vi pratar om en höjning av ett arvode/månadslön som redan ligger på ca, 7000 euro. Det är en himla bra lön det, särskilt sett till utbildnings och kompetenskrav.

Här går man alltså ut och berättar för ålänningarna att det är tuffa tider, vi måste spara, alla kommer att få känna av det, för vi måste ta till hårda tag för att få bukt med ekonomin, och i samma andetag säga: Och jo, förresten, det var en annan grej också, våra egna arvoden ska höjas. Så kan man ju inte göra. Är inte det helt orimligt?

Vi gruppledare ska under den här mandatperioden jobba med ett sånt här ”hållbarhetsmål” från Bärkraftsagendan. Strategiskt utvecklingsmål nr, 2: Alla känner tillit och har verkliga möjligheter att vara delaktiga i samhället. Vad tror ni att den här lönehöjningen gör för tilliten för politiker?

Ingen kan säga att man inte kan leva gott på 7 000 euro i månaden, påstår man det så är man nog väldigt bortskämd. Den stora merparten av alla ålänningar ser en månadslön på 7 000 som något ouppnåeligt, och man är inte nöjd med det, utan vill höja till 9 000!

Men, det är ett jättestort ansvar, är ett argument som hörts. Ja, det är det. Jättestort ansvar, dock utan några större konsekvenser för den som fattar ett katastrofalt beslut. Mer än att bli grillad av media och på sociala medier. Men det blir i stort sett alla som är offentliga idag, från teve-kockar till författare.

Men ska vi tala om ansvar? Vårdpersonal, dom har ett stort ansvar. Dom ska pussla ihop folk som gått sönder eller blivit sjuka. I värsta fall så kan nån dö om man gör fel. Planerar vi att höja deras löner med 30% med argumentet att de måste ligga tillräckligt högt över en annan grupp med lägre ansvar? Barnomsorgen, där snackar vi ansvar! Folk lämnar dit sina barn för att kunna fara på jobb och försörja sig. Det är ett enormt ansvar att ta hand om en skock vilda ungar så att ingen springer ut i vägen. Och tro mig, för dom flesta är barnens säkerhet betydligt viktigare än när vi jamsar omkring här och funderar på diversitet inom lagtinget, gravida män eller betalar ut stöd till utländska filmbolag som vill hänga upp lite kläder på ett museum.

Ansvarsargumentet köper jag inte alls, och det gäller förövrigt även det andra argumentet som man brukar höra. Att det är viktigt att det är en tillräckligt stor skillnad i arvode mellan lagtingsledamöter och medlemmar av landskapsregeringen.

Förklara för mig varför det är viktigt. Ska vi slösa med ålänningarnas gemensamma pengar, för att någon anser att det är viktigt att man har ett lönegap? Varför?? Det är endast avundsjuka människor som anser att den egna lönen måste höjas för att ligga tillräckligt långt över någon annans lön. 7000 är fortfarande en riktigt bra lön, man lever gott på det, oavsett vad gänget som sitter till höger om er i salen tjänar.

Vårt förslag går ut på att fastställa koefficienterna i lag. Ministrarna kommer fortfarande att tjäna ca, 2000 mer än lagtingsledamöterna, vilket är fullt rimligt då de jobbar mer. Såväl ministrarnas som lagtingsledamöternas arvoden borde i framtiden kopplas till tjänstekollektivavtalet. Ingen arvodeskommission, inget tjafs.

Koefficienten hamnar på en sådan nivå att lönen hamnar något över den tidigare nivån, det vill säga den nivå som den låg på då samtliga ministrar tackade ja till uppdraget. Detta skedde ju som bekant före arvodet höjdes, och det är en viktig parentes i sammanhanget.
Vi kan absolut tänka oss, och det har vi även föreslagit, att man kan sänka lagtingets arvoden, för att uppnå det eftertraktade lönegapet.

Men den frågan är aningen mer delikat, då arvodet redan var fastställt då vi gick till val.
Vi vill även spara pengar genom att slopa ersättarsystemet, men det är ett annat ärende som ledamot Wikström kommer att presentera inom kort.

Med det sagt, så är vi öppna för en öppen och ärlig diskussion om hur vi ska komma vidare med detta. Något måste vi ju göra, ålänningarna accepterar inte att vi ska skära ner på servicenivån, vilket kommer att vara ett måste, och samtidigt höjer arvoden för politiker.
Tack för ordet.

Talman! Politikerersättningar sticker alltid i ögonen och utifrån de som hörs i debatten tycks ersättningarna allt som oftast vara för höga. Vi som sitter här tack vare stödet från våra väljare, behöver således ibland ta beslut som någon alltid kommer att vara emot. Därför är det här en svår fråga för oss i lagtinget.

I grunden är detta två frågor. Det är en fråga om nivå och det är en fråga om system. Jag ska ta dem kronologiskt.

Enligt det tidigare systemet var ersättningarna för ministrar och lagtingsledamöter kopplade till löneklasser. Lagtingsledamöterna följde klass A28 och fick 67 % av den lönen. Landskapsregeringens ministrar fick två löneklasser över det och då räknat på heltidslön 100%. Lantråd och vice lantråd hade ytterligare en procentuell extra ersättning utöver det. De omtalade koefficienterna härrör alltså därifrån och det innebär att lantrådet sedan år 2000 har haft 2,2 ggr lagtingsarvoden, vice lantrådet 1,95 och ministrarna 1,85 gånger lagtingsarvodet.

Arvodeskommissionens beslut om nivåskillnaden på ministrarnas ersättningar i förhållande till lagtingsarvodena, är alltså ganska precis enligt det som har gällt sedan år 2000.

2019 ändrades lagtingsledamöternas ersättningar enligt beslut i arvodeskommissionen. Då frångick man kopplingen till löneklasserna för lagtingsledamöterna och fokuserade istället på ett årsarvode. Bakgrunden var att arvodeskommissionen tagit hänsyn till; parlamentets och ledamöternas status, ledamöternas oberoende ställning, det ökade kravet på kompetens, engagemang och kunnande hos ledamöterna, den ökande komplexiteten i ärendena och utsattheten i uppdraget samt att uppdraget blivit mer tidskrävande.

Vidare kan man nämna att man också frångått ett pensionsupplägg, där ej aktiva lagtingsledamöter hade en ganska förmånlig pension. Numera är det således en högre ersättning under den aktiva perioden och en allmän pension vid pensionsålder som i resten av samhället.

2023 var det dags att se över landskapsregeringens ministrar. Man borde förstås ha gjort detta redan i samband med förändringen 2019 men det blev av någon anledning försenat.

I maj 2023 föreslog en enig talmanskonferens att man skulle återställa nivåskillnaden i ersättning mellan lagtingsledamöter och ministrar. Det undertecknades av talman Bert Häggblom framställningen om en höjning av arvodena enligt koefficienten 2,2 för lantrådet, 1,95 för vice lantrådet och 1,85 för övriga ministrar. Alltså den nivåskillnad som hade gällt sedan år 2000.

Några dagar senare blev förslaget tillbakadraget och på Obunden Samlings initiativ skulle man istället föra frågan om ministerlönerna till arvodeskommissionen. I den frågan var alla lagtingspartier eniga, även Obunden Samling och Åländsk Demokrati.

Gällande systemet hade vi ett enigt lagting som beslutade så sent som i somras att en oberoende arvodeskommission skulle fatta beslut om ersättningar för landskapsregeringens ministrar.

Efter arvodeskommissionens beslut i november 2023 som till stora delar påminde om talmanskonferensens framställning i maj 2023, vill nu Obunden Samling plötsligt inte längre stå för sina gamla beslut. Nu ska vi alltså byta system och åter gå tillbaka till att lagtinget tar beslut om ersättningar för ministrarna.

Detta är som sagt en svår diskussion och jag förstår att ålänningar utanför den här salen har svårt att hänga med i svängarna.

Liberalerna anser att vi har haft ett acceptabelt system, där utgångspunkten har varit att lagtinget inte ska besluta om sina egna löner, utan att man i likhet med riksdagens system har en arvodeskommission som tar dessa beslut. På Åland har man haft lite olika processer genom åren, men med undantag av Ålands Framtid så har jag förstått att lagtinget var enigt år 2014 när man gick in för att arvodeskommissionen skulle ta dessa beslut.

Liberalerna står fast vid besluten från 2014 och 2023 där vi ska låta arvodeskommissionen avgöra ersättningarna – både för lagtingsledamöter och landskapsregeringens ministrar. Det är det bästa systemet för självstyrelsens framtid. Ingen i offentlig förvaltning ska ges möjlighet att bestämma sin egen ersättning. Därför vill Liberalerna fortsättningsvis att vi ska behålla systemet med en oberoende arvodeskommission som tar beslut om lagtingsledamöters och landskapsregeringens ministrars ersättningar.

Tack talman! Anser ledamot Ekström att 7 000 euro i månaden är en för låg ersättning för en minister i Ålands landskapsregering?

Tack, talman! Jag ska säga så här att nivån på själva arvodet är någonting som jag förstått att talmanspresidiet kommer att ta upp den frågan och diskutera den vidare. I den här gruppen så är ni förstås med som första vice talman och jag tror att oppositionen kommer i allra högsta grad att vara med den diskussionen. Jag vill understryka mera det här systemet att jag tror att det är viktigt att landstingsledamöterna inte beslutar om sina egna ersättningar. Jag tror inte att vi ska byta system mellan mandatperioderna utan det är viktigt att vi har ett system och håller fast vid det.

Tack talman! Jag har en fråga som går ut på att anser ledamoten att 7 000 euro per månad är en tillräcklig lön för en minister. Jag tror att det blev obesvarat i den förra replikväxlingen.

Ja, det blev som jag som jag upprepar då att det blir talmanspresidiet som kommer att ta upp frågan och då kommer det här att diskuteras och komma fram till vad som är rimligt. Så är det och det är det enda svar jag har att ge.

Tack talman! Lagtingsledamot Ekström var nog snudd på ovarsam med sanningen när han konstaterar att Bert Häggblom hade undertecknat kanslikommissionens framställning gällande höjningen av ministerlönerna rakt av med 30 %. Det stämmer ju i och för sig att han hade undertecknade det med anledning av den roll han hade. Men uppfattningen att han inte stödde den här 30 % höjningen, den har väl även lagtingsledamot Ekström eller tänker ni ha en annan historiebeskrivning där, ledamoten.

Jag tänkte säga att det här undertecknande så det är klart att det fördes fram. Men som jag sa också att några dagar senare så togs det här tillbaks och så fördes fram en annan framställning och då skulle det här föras till arvodeskommissionen. Så det vart ju inte så att det här blev framställt och att det blev det slutliga förslaget utan det vart en ändring där och det försökte jag redogöra för.

Tack, fru talman! Ja, det var ju ett förslag som en majoritet hade kommit överens om, som sedan skulle ha presenteras här. Och jag har inte varit med om det tidigare att det dragits tillbaka på det viset. Men så gjordes det här oavsett. Men det som jag tänkte på lite i den här debatten, det här är en viktig debatt att ha och det är roligt att se att det är lite flera talare här på talarlistan. Jag blev först lite förvånad över att det inte var så många som ville prata om det här. Det är en känslig fråga, men det är någonting som vi måste diskutera här. Det är klädsamt att det kommer så här många gruppanföranden och att Liberalerna har framfört sin ståndpunkt klart och tydligt. Förstår jag det rätt att Liberalerna eller ledamoten är med på det att vi behöver revidera det här systemet för att återställa förtroendet för den åländska demokratin? Eller är det inte så allvarligt?

Gällande systemet i sig så tycker jag att vi har ett bra system, men vi tycker från Liberalerna att vi har ett acceptabelt system. När vi har en extern part som bestämmer det här. Jag tycker inte det är okej att vi i den här salen ska bestämma om våra egna ersättningar. När det gäller nivån som sagt så återkommer jag till det att den frågan kommer att diskuteras inom presidiet och då kommer vi att säkert att ha anledning att återkomma till den frågan igen.

Tack, fru talman! Det är ju någonting som man ofta säger att vi ska diskutera det och vi ska utreda det. Det här är någonting som verkligen rört upp känslor i åländska samhället, någonting som vi behöver ta på allvar. Vi hade hoppats att vi ska sett ett sånt tydligt ställningstagande att det här är ett problem, framför allt med anledning av tilliten till systemet som ledamoten Egeland var inne på. Men vi får väl se vad som händer med den här diskussionen.

Det är just den här tilliten som jag tycker är så viktig. Eftersom vi har tagit ett beslut om hur det här ska fungera. Om man då går in och ändrar det lite beroende på för att någonting sker eller det blir något beslut som inte riktigt är perfekt, så då tror jag att tilliten försvinner om vi håller på ändra det fram och tillbaks mellan mandatperioderna. Jag tror det är viktigt att vi har en linje här, men vi tar det här på allvar. Presidiet kommer att diskutera den här frågan. Och där sitter ni med. Så det är inte så att det här heller kommer att begravas bland regeringsblocket, utan det här kommer att diskuteras allmänt här i presidiet. Vi försöker inte alls sopa det under mattan på det sättet.

Talman! Jag tycker att du har ett bra resonemang och det som vi hela tiden måste tänka på att vi pratar om ett arvode och ett förtroendeuppdrag när man sitter här. Det är viktigt. Det är känslig fråga, absolut. Om man tittar på hur man har löst det här på andra håll så i Sverige har de en arvodesnämnd som bestämmer om arvodena i svenska riksdagen. Där har man, om jag räknat rätt, ungefär 6 600 euro som riksdagsledamot och som minister ungefär 11 000, så där finns det en skillnad. På Färöarna så har du 10 000 euro som regeringsledamot och du har ungefär 6 000 euro som lagtingsledamot så att det är skillnader. Var som helst i världen så har de skillnad med att sitta i parlament och sitta i regeringen.

Jag tror det skulle vara på sin plats faktiskt att man tittar över en utredning över det här, hur er det ut med jämförbara. Vi har ju Färöarna till exempel, hur hantera de sitt och hur ser det ut i finska riksdagen och svenska riksdagen? För nu är det mycket saker som man kan stirra sig blind på enskilda nivåer. Det finns också andra typer av förmåner som skiljer sig mellan de här olika församlingarna. Så jag tror att det kan vara på sin plats att göra en sådan utredning för att få svaren på många av de här frågorna som man nu bara tror sig veta.

Jag tycker också att det vore bra att man inte tycker så mycket och tror utan att vi tittar och ser, hur gör andra? Och som sagt, det är skillnader i de andra regeringarna och riksdagarna på om du sitter på den ena stolen eller den andra stolen. För det är mycket mera arbete och att sitta i regering än i riksdagen och du har ett annat ansvar. Där håller jag inte alls med tidigare talare.

Tack, fru talman! Jag vill tacka ledamoten Ekström för att föra den här diskussionen på en systemnivå. För det är ju där vi ska röra oss. När det handlar om spelreglerna för, för parlamentet och för regeringen, som ju har viktiga funktioner i vår representativa demokrati, så handlar det ju om att hela tiden utveckla och förbättra systemen och transparensen och förutsägbarheten. Jag tänkte fråga hur Liberalerna ser just på det här som ibland har diskuterats, att arvodeskommissionen som ett externt organ sätter lagtingsledamöternas arvoden. Där finns det en logik, men att landskapsregeringen sedan i sin tur sitter på lagtingets förtroende. Därför kan det finnas en logik att lagtinget skulle ha lagstiftning om hur ministrarnas arvoden ser ut, hur diskussionen gått till i liberala gruppen?

Specifikt den så kanske vi inte har berört så mycket. Jag ska säga det att du har en poäng i det, absolut att landskapsregeringen sitter på lagtingets förtroende och då kunde man också tänka sig att arvoden ska bestämmas här. Men det var ju bara lite över ett halvår sedan som vi faktiskt beslutade om att ge det här till arvodeskommissionen. Och vi tycker ju att beslutet ska hållas och det ska ha konsekvenser för lång tid och man skall inte hålla på och ändra dem fram och tillbaks. Så det är väl mer det. Nu har man har sagt att det ska vara hos arvodeskommissionen så är det där och då så finner vi oss i det. Men vi tycker väl att det i grunden är klokt att det är någon utanför som sätter den här nivån.

Tack, fru talman! I övrigt så tycker jag att det är bra det som ledamoten nämner, att presidiet och kanske också talmanskonferensen ska ta sig an den här frågan. Och just den här jämförelsen att ta in, ta in data och information från motsvarande regioner och länder och parlament och regeringar och system och få in den informationen och kunna föra diskussionen vidare utgående från det. Det är en bra grej.

Talman! Med anledning av Obunden Samlings lagmotion om arvodesförhållandet mellan lagtingsledamöter och medlemmar av landskapsregeringen, som nu förs vidare för behandling i lag- och kulturutskottet, vill vi från Centerns sida påminna om historien bakom den fristående arvodeskommissionen. Den har nämligen inte tillkommit över en natt. Den går tillbaka till åtminstone år 2011, hösten innan det valet då talmanskonferensen strax innan och för att se till att man har en linje i arvodet till olika lagtingsledamöter. Slog fast " att det inte är ändamålsenligt med ett system där lagtingsledamöterna själva bestämmer över sina arvoden.”

Det var resultatet av en faktiskt rätt lång debatt där det blev en slags kohandel mellan hur mycket ett politiskt uppdrag egentligen är värt. Det där slutade alltid i att de svåra frågorna blev alldeles för enkla. Man förde dessutom en diskussion då, 2011, om denna kommission skulle framställa förslag till arvoden och kostnadsersättningar eller om de skulle fatta själva beslutet. Den här skillnaden är rätt intressant för om man för fram ett förslag så är det någon annan som bestämmer, om man däremot tar beslutet då är det som senare håller. Det var också det senare som blev resultatet. Man ville redan då, 2011, att denna kommission skulle fatta beslutet om ersättningen till lagtingsledamöterna. Detta ledde så småningom till bildandet av den första arvodeskommissionen som efter omsorgsfullt arbete, utfört av professionella privata ledamöter landade i den nuvarande ersättningsnivån till ledamöterna av detta lagting, en nivå som togs i bruk omkring 2019.

Den övergripande tanken bakom tillsättandet av en arvodeskommission är alltså att politiker ska undvika att slå fast sina egna ersättningar, enligt samma princip som att läkare ska undvika att operera sig själva. Det är bättre om någon annan fattar de svåra besluten.
Det här arbetet från den första arvodeskommissionen inkluderade inte – vilket är beklagligt – ministrarna i landskapsregeringen vars ersättning förblev på tidigare nivåer. Vi hade därmed ett system som belönade lagtingets ledamöter men exkluderade ministrarna. Där är det lätt att förstå att det inte är hållbart långsiktigt.

Under den förra mandatperioden förblev ministrarnas löner oförändrade vilket faktiskt inte är hållbart, alla förtjänar att hänga med i den allmänna löneutvecklingen. Det hade man då inte gjort på 12 år. Talmanskonferensen och grupperna diskuterade detta vid upprepade tillfällen under den förra mandatperioden och beslöt efter vissa våndor att överlåta beslutet till arvodeskommissionen att hantera inom ramen för lagstiftningen.

Där är vi nu och till följd av att ministrarnas ersättningar inte justerats på alla dessa år blev kommissionens beslut en förhållandevis kraftig förändring i ersättningarna till ministrarna. Denna förhöjning väcker så klart uppmärksamhet men bottnar i ogjort arbete under alldeles för lång tid. Något vi alla här egentligen är ansvariga för. Man kunde kanske tyckt att justeringen kunde delats upp i olika delar. Man ska dock vara medveten om att lagtinget enhälligt fört ärendet till den lagstadgade arvodeskommissionen. Med en muntlig överenskommelse mellan alla partier att man också skulle godkänna resultatet från den här kommissionen.

Från Centerns sida förstår vi att den nu aktuella höjningen sticker ut och vi understryker att lönesättningen framöver måste vara anpassad till den allmänna kostnadsutvecklingen och de justeringar som berör alla andra områden i samhället. För säkerhets skull uppmanar vi talmanskonferensen och presidiet att resonera kring hur vi ska arbeta för att långsiktigt bibehålla rätt nivåer. Se till att de också i konkurrensmässig mening håller sträck gentemot andra liknande parlament runt om oss i Norden och andra liknande officiella arbetsplatser.
Det är alltså viktigt att arvodeskommissionen framöver ser till att liknande höjningar inte upprepas och att ersättningarna till lagtingets ledamöter och regeringens ministrar följer den allmänna löneutvecklingen, inte mer och inte mindre.

Arbetet med att utveckla vår självstyrelse är svårt, utmanande och utsatt varför skäliga ersättningar är nödvändiga. Vad är då en skälig ersättning? Det ligger i betraktarens ögon så klart och det är omöjligt att säga vilken nivå som är den rätta. Det här insåg talmanskonferensen 2011 när man slog fast att det krävs nog någon annan som ser över hur ersättningen till politiskt valda skall sättas. Det är av yttersta vikt insåg man också då för självstyrelsen att ersättningarna till landskapets Ålands högsta företrädare med ansvar för att ta hand om självstyrelsen, skall vara konkurrenskraftiga, bara så lockar vi de bästa krafterna.

Sammanfattningsvis står Centern bakom beslutet att en arvodeskommission skall besluta om ersättningarna till lagting och landskapsregering. Det är också på sin plats att tacka de personer som ställt sig till förfogande för detta utomordentligt svåra och viktiga arbete i arvodeskommissionen. För det gör att vi här i denna sal enligt den lagstiftningen som tog in början 2011, slipper fatta beslut om vår egen ersättning.

Tack, talman! Ledamot Pettersson för ett resonemang kring lantrådets ersättning, säger att den måste vara i nivå. Bara så lockar vi de bästa krafterna, tyckte jag han sa. Är det alltså med ekonomiska medel som vi lockar de bästa krafterna. Är det inte så att uppdraget som minister eller som lantråd borde ju drivas av viljan att få använda det förtroende som man har fått till att förbättra sitt samhälle?

Tack, talman! Som med alla arbeten så drivs ju alla av någon form av inre passion. Så är det överallt. Alla väljer att göra sånt som man vill göra. Jag nämnde nog aldrig specifikt lantrådet. Jag nämnde regeringens ministrar och detta lagtings ledamöter där man nu från arvodeskommissionen har satt en nivå för att den skall vara konkurrenskraftig. För sätter man den för lågt så kommer ingen att vilja ställa upp. Sedan måste man föra en diskussion om när det blir för högt, för det får ju inte heller vara det. Men jag förenar mig i kommissionens slutsats att det här antagligen är en rätt rimlig nivå för ögonblicket, men att det borde ha gjorts mycket tidigare för regeringens ledamöter. När höjningen kom till lagtingets ledamöter så var vi nog alla ganska överraskade. Men vi insåg också att om man gör det hit så måste det också få konsekvenser på andra ställen.

Tack, talman! Ledamot Pettersson nämnde här att om man sätter arvodet för lågt så kommer ingen att ställa upp och i sitt anförande så nämner han att det är inte hållbart att inte höja ministrarnas arvoden. Anser ledamoten att 7 000 euro är en ohållbart låg månadslön? Är den alltså så låg så att ingen kommer att ställa upp. Behövs den höjas till 9 000?

Tack, talman! Frågan om nivåerna så har vi, från lagtingets sida bestämt att den ska föras till arvodeskommissionen. Jag har alltså valt att inte ha en synpunkt på den nivå som delas ut till lagtingets ledamöter, och jag tycker inte heller att det vore rätt att ha en synpunkt på arvodeskommissionens beslut när det gäller regeringens ledamöter. För gör man så blandar man ihop de olika rollerna som vi har. Och från lagtingets sida så har vi enhälligt, alla partier, har stiftat en lag om att vi ska ha en arvodeskommission och vi har bett dem sätta en nivå på ministrarnas löner. Av det skälet blir det snett ifall vi i denna sal ska gå in och greja i det beslut som vi har bett dem fatta.

Tack, fru talman! Förstår jag ledamoten rätt, som representerar Centern här, att det här är lönenivån är korrekt satt att det är så här lönerna ska vara. För man säger samtidigt att man ska prata i talmanskonferensen om det här i någon slags diskussion. Antar att det har förts en diskussion med andra regeringspartier; Liberalerna och troligtvis också Socialdemokraterna om hur man ska resonera i den här frågan. Men förstår jag det rätt, att det här är rätt nivå som man satt nu med de här pengarna, det är rimligt för det arbete som utförs? Och vi ska inte ändra på det. För det så som resonemanget går. Men jag blir lite förvirrad när man samtidigt säger att vi ska ha en diskussion om det här. Vad betyder det?

Tack, talman! Frågan är faktiskt väldigt enkel att besvara. Vi ska se till att detta aldrig upprepas, att man måste gå tillbaks och göra justeringar baserat på att man har varit overksam i upp till tolv år. Det är för sällan, för sällan som en löneförhöjning får ske, vart tolfte år. Det måste ske oftare för att man ska hänga med i den allmänna kostnadsutvecklingen och arvodeskommissionen som vi har bett från lagtingets sida att skall sätta nivån på ministrarnas löner. De har kommit med ett beslut. Nu säger vi till talmanskonferensen att se till att man i fortsättningen upprätthåller de här nivåerna. Och att man ser till att de index justeras och att man också för ett resonemang om det här nu är den nivå vi vill ligga på. Vi tror från Centerns sida inte att ett parlament är rätta platsen för att man ska få föra löneförhandlingar och de mår bäst av slutna rum.

Tack, fru talman! Okej, jag förstår resonemanget, men nog måste man ändå kunna föra en diskussion om det här. Är det en rimlig ersättning. Den diskussionen för vi inte här, nu pratar vi bara om att det här är arvodeskommissionen som bestämmer den här rimliga nivån. Vi ska på något sätt inte ha en åsikt om det, utan vi ska bara acceptera att det är rätt. Ja, men så kan man resonera. Jag håller inte med om det resonemanget. Jag tycker att vi har en skyldighet att resonera i de här frågorna. Speciellt med tanke på att den här tillitsundersökningen om hur tilliten till politiker påverkas hela tiden. Det är ju dalande så man förväntar sig att vi har en diskussion om det är rätt eller fel, men den uteblir.

Tack, talman! Jag får lite skjuta från höften här då det inte var alldeles tydligt vilken frågan var där. Men rent allmänt sett så är lönenivåer sådana som inte alltid är enkla att analysera eftersom det beror på vad man gör. Vilket ansvar man har, vad man förväntas göra framöver och vilka områden som man ansvarar över. Det finns alltså rätt många ingredienser i en lönesättning. Det handlar också om vad man förväntas göra framöver för någonting. Och så måste man minnas att det var själva skälet till att lagtinget valde att någon annan skulle sätta lönerna för politiker. Det blir aldrig bra om vi ska försöka sätta våra egna löner. Då blir det diskussioner som till sist blir omöjliga att förklara.

Tack, talman! Jag lyssnar på ledamoten Pettersson när han har fört sitt resonemang och han vidhåller ju förstås att den här nivån är bra och det är bra med en skillnad. Samtidigt så upplever jag att ledamoten efterlyser ett klarare reglemente för det här, hur vi undviker den här situationen. Tycker inte ledamoten då att det är bra att det nu faktiskt kommer ett konkret lagförslag att diskutera som binder de här nivåerna, det vill säga att då håller vi den här nivåskillnaden. Tycker inte ledamoten att är något positivt?

Tack, talman! Så kunde man säga i den enklaste av världar. Men då måste man också ställa sig frågan; Hur har man nått dessa skillnader? Har man hittat på dem från ingenstans? Är de baserade på en noggrann beredning? Har man konkurrensutsatt dem jämfört med andra offentliga tjänster, parlament som finns till exempel i Norden. Svaret kommer bli både ja och nej. För det finns de som kommer att säga att det här var någonting som vi tyckte lät skönt. Därför kör vi på det. Men vi behöver också vara lite mera noggranna med var vi sätter den här nivån. Och av det skälet så tror jag att det kan finnas en poäng i att en arvodeskommission på ett mer professionellt sätt än bara egna tyckanden, fastslår nivån.

Tack, talman! Vi för får del tycker det är positivt att vi lyfter den här debatten och vi tycker också att det är lite märkligt att alla har meddelat i medierna från partiet att man vill ha den här dialogen. Men samtidigt så verkar man väldigt obekväm med att hålla den. Vi skulle också kanske i nästa stadiet vilja gå ytterligare ett steg fram och binda även lagtingsarvodena till att kanske följa den nivå som vi beviljar våra egna arbetare. Det vill säga att ger vi dom landskapsanställda 0,7 %, då är det som gäller även för lagtingsledamöterna. Vi ger oss inte förmåner som vi inte ger våra egna anställda. Vi ska vara solidariska och därför anser vi att lagstiftningen är på sin plats och det kanske då är läge att göra precis samma sak gällande arvodena. Hur ser ledamoten Pettersson på den saken?

Tack, talman! Det är ett alldeles utomordentligt förslag. Jag nämnde det själv i mitt anförande att det är det som vi ska se till att det följer i fortsättningen, så man slipper den här formen och faktiskt uppslitande debatten. Men ledamoten Kanborg har utomordentligt rätt. Det här är ingen debatt som man ska vara rädd för att föra. Det här är en debatt om ersättning till allas våra tjänare, ministrarna i det här fallet. Och vi har kommit till den slutsatsen att hur bra den här debatten än är att den förs här just nu, så är det ändå bra att man har en kommission som fattar beslut i ärendet. Och ska se till att vi inte drabbas av liknande fall framöver, utan man ska se till att ersättningar till såväl lagting som ministrar i fortsättningen ska följa helt vanliga indexerade lönejusteringar, precis som jag föreslår i den här. Jag tycker att det har var en fin debatt och den ska vi vara glada för att vi kan hålla.

Talman! I den här lagmotionen från Obunden Samling föreslås ändringar som tidigare i samråd diskuterats under i princip hela den föregående mandatperioden, just eftersom de här ändringarna i ministrarnas arvoden inte gjordes när man reglerade lagtingsledamöternas arvoden. Man gjorde det under ledning av dåvarande talmannen.

Vi förstår att den här föreslagna ändringen av koefficienterna som skiljer lagtingsledamöternas och ministrarnas arvoden är ett sätt att för Obunden Samling att uttrycka sitt missnöje med utfallet av den process som man själv aktivt har medverkat i. Och det gör man av skäl som man själv får stå för, det är säkert en trevlig debatt att driva.

Vi konstaterar att arvodeskommissionen fick ett uppdrag, till stor del just för att Obunden Samling ville har det så. Säkert fanns det ett visst inslag av taktikerande också i det men så kom vi enhälligt överens.

Vi socialdemokrater tycker att detta är en svår fråga, och förstår till fullo att människor reagerar på en plötslig och hög förhöjning av arvodet. I tuffa tider när människor har det tungt är det helt förståeligt, även om det faktiskt aldrig är lätt eller rätt tid att reglera politikers arvoden. Vi har alltid för mycket betalt. Det är dock orimligt i vårt demokratiska system av rädsla för reaktionerna inte får sina arvoden justerade på ett vettigt sätt. Det skulle vi Socialdemokrater inte acceptera för någon grupp i samhället. Att man lät bli att justera löner eller arvoden under en lång rad år, för att man är rädd för diskussionen.

Vi tycker att det är rimligt att talmannen och presidiet, där vice talman Måtar ingår och kan påverka, tar upp frågan till fortsatt diskussion. Vi menar att det finns anledning att ta hela processen ett steg vidare, så att politikers arvoden i framtiden binds till den allmänna kostnads- och löneutvecklingen. Och så att arvodeskommissionen kan slutföra sitt uppdrag och redovisa grunderna för sitt beslut. Så att det blir begripligt varför man har kommit med det här förslaget. Där bör ingå, såsom också tidigare talare har sagt, en grundlig jämförelse med andra parlament och andra regeringar och andra lönenivåer. Det tycker vi att man skall göra, inte för att ett parti väljer att göra politik av det, utan för att ålänningarna, allmänheten har rätt till det. Rätt att förstå grunderna till beslutet. Vi kan ha alla möjliga åsikter om förslaget, men vi lagstiftade om att vi politiker inte ska sätta våra egna arvoden, och det tycker vi fortsatt är en bra princip.

Avslutningsvis vill jag för socialdemokraternas del konstatera: Det är skäl att minnas att politiker har ett förtroendeuppdrag som prövas vart fjärde år, inte en tjänst eller en anställning. Vi sitter alla på väljarnas förtroende, varenda en av oss. Vi har just haft ett val där väljarna gett besked om hur de vill ha det. Vi sitter här för att vi har fått röster av ålänningarna som har satt sitt förtroende till oss. Vår ambition, oberoende av storleken på arvode, är att göra vårt bästa för alla ålänningar. Det tror jag faktiskt vi alla här gör, och den respekten tycker jag rimligen att ska utsträcka också till att gälla landskapsregeringens ministrar. Det är ett viktigt och ansvarsfullt arbete. Vi har rätt att ställa höga krav på deras arbete, och deras löner måste sättas därefter.

Tack, talman! Varenda en av oss sitter på väljarnas förtroende, säger ledamot Fellman. Det stämmer väl inte riktigt när det gäller landskapsregeringen. Alla ministrar i landskapsregeringen behöver ju inte och sitter ju heller inte på väljarnas förtroende.

Den här frågan antar jag kommer att komma upp också när vi diskuterar ministrarnas bindningar och jag utgår från att lantrådet beskriver hur landskapsregeringen har tillsatts. Jag vill påminna dock om att partisystemet är sådant att partierna bestämmer vem de sätter som minister, vilket Obunden Samling också har gjort till en minister som inte fick så jättemånga röster av väljarnas förtroende. Så det där är nog att kasta sten i glashus.

Tack, talman! Om man är missnöjd med utfallet av ett tidigare beslut, är det då fel eller ens något konstigt att man försöker rätta till det som blev fel, anser ledamoten Fellman?

Nej, självklart inte. Om Obunden Samling vill driva den populistiska politik som man nu gör, så då gör man det av sina egna skäl. Jag tycker att de beslut vi fattar gärna kan hålla lite mer än sex månader. Särskilt när man har fått det resultat som man själv har drivit fram, det vill säga i det här fallet att arvodeskommissionen är den instans som sätter ministrarnas arvoden. Man fick precis som man ville och sen fanns det poäng att plocka.

Tack, talman! Ja lagtingsledamot Nina Fellman när det gäller de här nivåerna som nu är föremål för debatt här i lagtinget. Alltså är inte 7 000 euro per månad i arvode tillräckligt, är det för lågt enligt socialdemokraterna?

Jag väntar på frågan lika ivrigt som jag väntar på en fråga i en tidigare debatt om vad en kvinna är. Eftersom metoden tydligen här är att ställa samma fråga till alla på samma sätt. Enligt det system som vi har valt, vice talman Måtar, som vice talmannen var med och tog så är det inte vår sak att bestämma. Jag har jobbat som minister med 7 000 euro i lön. För mig var det kolossalt mycket pengar. Det är den högsta lönen jag har haft i hela mitt liv. Den lön som jag har här som lagtingsledamot är också hög för mig. Men jag har bara ett jobb. Är det lika för ledamoten Måtar?

Tack, talman! Jag ber att få påminna ledamoten Fellman om att det är inget jobb. Detta är ett förtroendeuppdrag som vi erhåller arvode för, det är inte en tjänst eller ett jobb som vi erhåller någon lön för. Och när det gäller tillkomsten av att arvodeskommissionen fick fatta det här beslutet så måste jag säga att jag inte riktigt förstår ledamotens resonemang. Att något parti skulle kunna påverka arvodeskommissionen så som jag tycker att det insinueras här. Så är det ju inte. Men när beslutet har blivit fel, vilket Obunden Samling anser och väldigt många ålänningar, då måste man kunna rätta till det.

Jag är inte säker på att vi helt förstår varann i den här diskussionen. Men jag tycker att om man en dag för att man vill åstadkomma en viss ordning som Obunden Samling drev att man ger beslutanderätten till en oberoende arvodeskommission för att man själv inte vill eller vågar fatta beslut. Och sen kommer ett beslut tillbaka och så tycker man att det blev inte så där som vi hade beställt så nu gör på ett annat sätt. Så vi får som vi vill. Det är inte ett bra system att jobba efter, särskilt inte när det gäller någonting som är så svårt och krångligt som det här. Om det är någon här som ser till att tilliten för, respekten för politiker, för kolleger försämras så är det nog herrarna som sitter i den där bänken.

Tack, fru talman! Ja, Socialdemokraterna också hänvisar till arvodeskommissionen att det är de som har fattat det här beslutet och vi har ingenting med det att göra. Jag bara undrar vad som hade hänt om arvodeskommissionen hade kommit fram till 12 000 eller 15 000, ska vi inte ta ställning till det över huvud taget utan det är arvodeskommissionen som bestämmer och det som de kommer fram till, det ska vi acceptera. Allt annat är fel. Om man ifrågasätter det här, då är man en populist. Det är ju ett väldigt enkelspårigt resonemang att föra. Det är vi som har skyldighet, som stiftar lagar som vi förväntar oss att medborgarna ska följa. Därför är den här frågan så viktig att vi diskuterar och inte bara avfärdar på det viset som ledamoten nu gör.

Avfärdar något gör jag inte. Jag står ju här för socialdemokraternas räkning och för diskussionen med Obunden Samling om den här frågan och redovisar hur vi ser på saken. Vi upplever att resultatet av hela processen som pågick under förra mandatperioden var att den här frågan överlåts till arvodeskommissionen att besluta över för att man ville ha en armlängds avstånd och gå tillbaka till stenografi protokollen. För att en oberoende instans skulle besluta om det. Den oberoende instansen, som jag sade i mitt anförande bör för att ålänningarna och alla andra ska förstå varför man satt lönen på den här nivån bör kunna beskriva det på ett tydligare sätt än man har gjort hittills. Det hoppas jag att under talmannens ledning kommer att ske och då kanske vi får klarhet i varför det inte är 12 eller 15 000 utan någonting som följer exakt den nivåskillnad som man har haft tidigare mellan lagtingsledamöternas och ministrarnas löner. Nästan på millimetern samma skillnad som man har haft tidigare.

Tack, Fru talman! En annan sak som jag funderade mycket på när vi pratar om just de här lönenivåerna är att varför är det så att det alltid är bråttom när det gäller just våra löner? Då säger vi här att det var länge sedan man justerade det här. Men varför är det så att vi och nu pratar vi om ministrar men jag pratar om politikersfrågan som helhet i och med att ingen vet vem som kommer att vara minister om fyra år eller så. Varför är det alltid vi som ska ha den här förhöjningen snabbast? Vi har en jättestor inflation i samhället. Vi har människor som tjänar dåligt med pengar och som känner av den här effekten av inflationen mycket mer än vad vi gör. Varför är det vi som ska stå först i ledet och få den här förhöjningen? Det är någonting som jag funderar väldigt mycket på.

Tack, talman! Det är väl nog så att ledamoten borde fundera lite till. Vi höll på hela förra mandatperioden med den här processen och hela mandatperioden före det med att reglera hur lagtingsledamöternas löner skulle justeras. Hade vi kommit i mål lite tidigare under den förra mandatperioden, vilket hade varit önskvärt, så hade det säkert varit en lättare fråga. Men så blev det inte. Jag tycker inte att den här processen har kännetecknats av någon brådska. Det har tvärtom tagit kanske elva år för länge att hitta rätt nivå och sedan hålla sig till den. Och det som vi tycker är viktigt är att man nu när man har etablerat skillnaden mellan vad som är lagtingets och vad som är ministrarnas arvoden, stannar där och håller sig till den allmänna löneutvecklingen. Så att vi aldrig mer hamnar i den här situationen, att vi väntar tolv år och sedan ska göra någonting.

Tack talman! Jag ska i mitt anförande försöka hålla mig till det som lagmotionen de facto lyfter och det är landskapsregeringens ministrars arvoden. Det handlar ju inte om lagtingsarvoden, själva framställan. När det gäller landskapsregeringens medlemmars arvoden var det någonting som jag under förra mandatperioden redan lyfte upp, att det då saknades egentligen en helt laglig grund för utbetalningarna av ministrarnas arvoden. Det kommer sig av att vi då fick en arvodeskommission, som tittade över lagtingets arvoden.

Men kopplingen till ministrarnas arvoden grundar sig på en gammal lagstiftning. Som talar om att arvodet för de i lagtinget grundar sig på en lönenivå som var 28 och så fanns det en koefficient som nämndes för att utgöra nivån på landskapsregeringens ledamöters, alltså ministrarnas arvoden. I och med att vi ändrar system här i lagtinget så uppstod det alltså ett tomrum kan man säga. I och med att det inte fanns en grund i lagen. Så jag var ju väldigt glad under förra mandatperioden. När vi till sist tog upp detta arbete i den arbetsgrupp som tillsattes där jag personligen hade möjligheten att vara med.

I ett sådant arbete brukar vi säga att det som sägs i utskotten och i arbetsgrupperna, det ska man ju inte föra fram, speciellt inte om det är någon annan som har sagt det. I och med att jag själv sa några saker så tycker jag att jag kan nämna vad jag sa. Vi hade nämligen en diskussion som berörde just det här med att är det en arvodeskommission som skall sätta lönenivån för landskapsregeringen eller är det lagtinget som ska sätta nivån? På något sätt och vis så anser vi moderater när vi diskuterar den här frågan att när det gäller lagtinget så är det ju Ålands folk som är vår arbetsgivare. Men när det är landskapsregeringen så sitter landskapsregeringen på lagtingets förtroende. Så är det någon som ska vara arbetsgivare till landskapsregeringen och ministrarna så är det i så fall lagtinget. Och i normala fall så är det ju så att arbetsgivaren oftast är den som sätter löner och åtminstone förhandlar fram löner med sina anställda.

Utifrån det så är jag lite förvånad, som många andra här har sagt, att nu obundna de facto kommer med den här lag motionen. Jag förstår ju att det kan vara nya lagtingsledamöter i gruppen som inte ingick under förra mandatperioden. Men åtminstone vi i Moderaterna försöker ju på något sätt och vis hålla en linje. Har man ifrån Moderaterna fört fram en sak under en mandatperiod, under nästa mandatperiod så försöker vi ju på något sätt och vis ta hänsyn till det som vi har varit med och fört fram tidigare.

Självklart så är det ju val och folket kan ju välja att det kommer in helt nya representanter som är med och utgör lagtingsgruppen och på det viset kan det ju förstås ändras uppfattning i olika frågor. Men i den här frågan som har sagts tidigare så förstår jag ju att det var Obundnas önskar att vi skulle inte här i lagtinget, lägga nivån för ministrarna utan låta arvodeskommissionen sköta det. Så därav är jag lite förvånad över det här. Men det ju väldigt lågt hängande frukt det här för att frågar man folk ute på stan eller på bygden. Så är det ju många som tycker att vill du vara politiker ska vara glad om du får vara där och bestämma och att du kanske inte ens ska ha ett arvode över huvud taget.

Utifrån det så förstår jag att man kan se att här finns det mycket åsikter att hämta hem. Men de facto så är det ju så att vi har ett arvode som lagtingsledamöter och jämför man arbetsbördan mellan en lagtingsledamot och en minister så kan jag säga att den är bra mycket större för en minister. Nu vet jag inte om första undertecknare av lagtingsmotionen, Christian Wikström, har lika lång erfarenhet av lagtingsarbetet som han har efter fyra år som minister. Men vi andra som har varit på båda ställen, både suttit här i lagtinget under lång tid och varit ministrar vet ju att det är en milsvid skillnad. När det gäller arbetsbörda är det en milsvid skillnad, när det gäller ansvar och när det gäller tillgänglighet. Ett exempel kan jag säga att under den tiden jag var minister så fick jag per dag ungefär lika många telefonsamtal som jag under ett helt år har fått som lagtingsledamot. Liksom tillgängligheten och vilka förväntningar det är på dig som person är på en helt annan nivå.

Men det oaktat så vill jag ändå fortsätta med att säga det, att vi är väldigt tacksamma och jag vill ge trots allt en viss eloge till arvodeskommissionen. För jag var en av dem som sa att jag tror inte att vi kommer att hitta människor som är beredda att sätta sig i arvodeskommissionen över huvud taget. Jag vill ändå på det viset rikta ett tack för att de tog sig an arbetet och att vi har en arvodeskommission idag. För det är ju inget tacksamt arbete som de har att göra.

Däremot så i själva budgetdebatten valde vi för Moderaterna att avstå när det gäller en omröstning om medlen för ministerarvodena. Nå, vad grundar sig det här ställningstagande i då? Det var ju det som har lyfts här idag, att när vi i Moderat Samling tog del av arvodeskommissionens förslag. Så visst hickade vi till när vi såg att det var en 30 % ökning av arvodet.

Men tittar man på lagmotionen som vi i dag diskuterar här så föreslår man alltså att man utgår ifrån lagtingsledamöternas arvode och skulle ha ett påslag på 1,45 när det gäller ministrarna. Det säger man i Obundnas lagmotion och arvodeskommissionen har slagit fast en koefficient är 1,85. Nu har Liberalerna sagt att de är nöjda med arvodeskommissionens slut resultat. Jag har även antecknat att Centern i sitt gruppanförande var framme i samma sak, att man är nöjda med arvodeskommissionen och likadant Socialdemokraterna.

Så ska vi ändra i de här arvodena så behöver vi ju hitta en majoritet för det och det finns det inte. Men jag vill ändå säga det att vi kanske tyckte att man skulle hamna någonstans mitt emellan Obundnas förslag och arvodeskommissionens förslag på 1,85. Ja, jag tror att det är ingen idé att jag börjar rabbla upp exakta siffror vad som skulle vara vårt förslag. Men det fanns alltså någon slags kompromiss med kyrkan mitt i byn från vår sida. Men jag hoppas på något sätt att visa att man ändå beaktar det att vi skulle få en arbetsro framledes och kunna jobba med de viktiga frågor som ändå ligger framför. I stället för att på sätt och vis späda på det politikerförakt som ändå finns där ute. Som varken gör livet bättre för de som arbetar med politik eller ålänningarna där ute. Ja, jag hoppas att vi får en bra fortsättning på den här trots allt intressanta frågan.

Tack, talman! Lagtingsledamot Nordberg går in på att om man träffar folk ute på stan eller folk i samhället så kanske de till och med skulle tycka att politiker ska arbeta bara av kärlek till konsten och så vidare. Vi inom Obunden Samling upplever inte samma sak. Upplever en ganska stor respekt bland folk för politiker generellt om man har stor respekt för att man får ett arvode när man är i lagtinget eller i landskapsregeringen. Det folk har noll förståelse för och det som nu har hänt andra gången det är 30 % löneökningar. Där saknar man totalt den rättskänsla, den känsla för hur andra har det. Den finns inte när man fattar sådana beslut. Vi ska komma ihåg att arvodeskommissionen med den tidigare sammansättningen gjorde samma sak 2019 som den här arvodeskommissionen gjorde nu. Det måste man kunna diskutera. Eller vad säger lagtingsledamoten Nordberg?

Visst är det så, men jag tror att du har väldigt svårt att hitta många branscher som inte har haft löneindexjusteringar under en tolv års period. Vi vet ju att både tidigare lagtingsarvode hade stått väldigt stilla under lång period och likaledes var det med ministrarnas arvoden. Och är det så att man på något sätt och vis ska försöka rätta till det misstaget som har varit under väldigt lång tid. Då blir ju det här hoppet högre än vad det skulle ha blivit om det skulle ha varit utbetalad varje år. Så på det viset så förstår jag det men tillika så är det ju svårt att göra rätt när det har varit fel under en så lång tid.

Tack, talman! Oavsett, alldeles oavsett uteblivna höjningar och så vidare, så kan man konstatera från Obunden Samlings sida, 30 % på ett bräde är för mycket, det är stötande för vanligt folk. Sådana beslut ska vi undvika och vi ska rätta till dem om det går. Jag undrar slutligen, 7 000 euro i månaden, är inte det ett ganska tillräckligt arvode för en minister eller ska det vara 9 000, vad anser ledamoten?

Min personliga uppfattning är väl att det kanske skulle vara 8 000 som ett konkret rakt svar på din fråga om man ska försöka ställa sig någonstans mitt emellan. Men det oaktat så ska man också komma ihåg att det är ju de facto ett förtroendeuppdrag och ett arvode vi pratar om. Vi pratar inte om ett anställningsförhållande där man kan välja om man ska ha kvar det eller inte, åtminstone när det gäller oss lagtingsledamöter. Det är klart att man kan göra det som minister. Man accepterar förstås själv att motta den ministerpost man får. Man kan ju alltid välja att avgå som minister om man tycker att det inte är bra.

Tack, herr talman! Det är en diskussion om system detta och ledamoten var ju också inne på det i sitt anförande, om systemfel. Det är ju system vi diskuterar. Vilket system ska vi ha för att sätta arvoden och i detta fall ministrarnas? Jag fick inte riktigt klart för mig vad ledamoten Nordberg anser om det här att arvodeskommissionen nu också har i uppdrag att sätta ministrarnas arvoden. Idén var att arvodeskommissionen som externt organ skulle sätta lagtingsledamöternas arvoden, men som ledamoten var inne på i sitt anförande, arbetsgivaransvar och uppdragsgivaransvaret vad gäller landskapsregeringen ligger ju här i huset. Kan ledamoten utveckla lite resonemanget kring det.

Tack, talman! Som jag sade i mitt anförande, personligen lyfte jag fram det att det är lagtinget som borde sätta nivån för landskapsregeringens ledamöter, alltså ministrarnas arvoden. Men de facto så var det ju så att i somras, för ca ett halvår sedan, var det ett enigt lagting som ville gå in för att fatta en lag, en lagstiftning och i lagstiftningen säger att det arvodeskommissionens uppdrag att sätta arvodesnivån för ministrarna. Jag böjde mig för majoriteten trots att jag själv gjord anspråk på en annan lösning på detta. Och jag är förvånad att så snart efter att man har tagit en lag ändå är beredd att riva upp och ändra den igen.

Tack, herr talman! Jag hör ju också till dem som anser att det vore mer logiskt att lagtinget sätter ministrarnas löner. Sen är det en intressant aspekt det där just som ledamoten är inne på, att när vi nu har nyss lagstiftat på ett vis så borde den lagstiftningen få gälla ett tag innan man börjar rota i den. Främst av denna orsak som vi nu har sett att det finns missnöje med resultatet. Det är ju något som vi kan ta med oss i den diskussion som vi verkar vara eniga om att ska fortsätta föras i talmanstrion, men också i talmanskonferensen. Hur den här utvecklingen blir, vilka förbättringar vi behöver göra framöver för att få ett så bra och transparent system på plats som möjligt.

Tack, herr talman! Och tack ledamoten Nordberg för att han för ett resonemang också om resultatet här från arvodeskommissionen för det är ju nämligen rätt och riktigt att vi ska kunna göra det. Det hedrar honom och Moderaterna. Grunden till att den här arvodeskommissionen tillsattes var ju att man inte kom överens om, vad jag förstått, själva summorna. Men nu är det så att kommissionen har kommit fram till precis samma sak som man röstade om när man skulle föra fram förslaget till lagtinget. Det är precis samma resultat men ett annat utfall här i salen, vilket är väldigt besynnerligt. Håller inte ledamoten med om att det är konstigt att vi har samma förslag som man röstar om. Det tillsattes en arvodeskommission som kompromiss för att man inte tyckte om det förslaget. Samma förslag är här, men en annan majoritet. Människor som tidigare har röstat emot dem. Vi får se hur man agerar, men det verkar inte bli en ändring.

Talman! Jag har inte sett något protokoll från någon omröstning. För mig var det första gången när jag såg den här lagmotionen som jag såg ifrån Obundna ett konkret förslag med koefficienter som ligger på den här nivån 1,45. Finns de i ett annat skede så får ledamoten Wikström gärna visa mig det protokollet, för jag har inte sett det från Obundnas sida tidigare, ett skarpt förslag med siffror.

Tack, herr talman! Jag var lite otydlig där. Det kom ett förslag från talmanskonferensen och det är förslaget jag hänvisar till. Vad jag förstår var man oenig om det och det är också orsaken till att det inte var förra talmannen Bert Häggblom som skulle ha föreslagit det här i lagtinget, utan vicetalmannen. Det är det som jag tycker är lite besynnerligt här att vi sitter och diskuterar samma förslag, men det har ändrats på något sätt från det att förslaget låg i talmanskonferensen och hur det ser ut nu när arvodeskommissionen har föreslagit det. Hur som helst det är roligt att höra återigen att det låter som att det finns en öppning från moderat håll att diskutera en mer pragmatisk hållning till den här förhöjningen. Det allra minsta som man skulle kunna tänka sig att vi här i lagtinget ska kunna justera är att sprida ut den här löneförhöjningen på flera år. Det är det allra minsta man skulle kunna tänka sig.

Talman! Det är ju så att det finns en lag idag som säger att det är arvodeskommissionen som ska sätta det här. Före vi ändrar den lagen så tror jag att det i så fall måste föras diskussioner och i det fall att det förs diskussioner så kommer Moderaterna självklart att vara med i de diskussionerna. Men jag ser inte att den här lagmotionen kommer att ändra på detta utan det är något annat som behövs till i så fall.

Tack talman! Jo, ledamot Nordberg har ju mångårig erfarenhet både av att vara minister och att sitta i lagtinget och han för här resonemanget kring arbetsbördan. Att diskrepansen mellan lagtingets arvode och ministerns arvode borde vara på en tillräckligt hög nivå på grund av arbetsbördan. På vilket sätt påverkar det liksom en minister att det är ett stort lönegap? 7000 är fortfarande 7 000 det lever man gott på. Varför måste det vara ett lönegap till någon annan? Jag har lite svårt att förstå det.

Talman. När man har rollen som minister så har man ju egentligen en delad roll. Man är ju delvis politiker, men man lyder ju delvis också under tjänstemannaansvar. Och man kan inte bortse från att i förvaltningen så är det en viss lönenivå för de anställda och den lönenivån vet vi att har stigit under åren som har gått. Och på något sätt tycker jag ändå att man som minister på sätt och vis många gånger har ett större ansvar också än vissa tjänstemän när man fattar beslut och mycket annat. Och på så sätt så blir det fel om en minister är väldigt mycket lägre i arvode än de tjänstemän som man trots allt arbetar med och har ansvar över i vissa fall så att det behöver finnas en harmoni i den.

Tack, talman! Tack för svaret. Jag skulle säga så här att jag tycker att den stora behållningen i att få axla uppdraget som minister, det borde väl egentligen vara det stora ansvaret, alltså möjligheten att faktiskt äntligen ha kommit till den position där man kan till exempel fatta viktiga beslut på enskild föredragning. Om jag skulle få möjligheten att sitta som minister så är det ju inte lönen som skulle vara den stora behållningen för mig, utan det skulle ju vara att äntligen kunna få fatta de här besluten som vi andra i lagtinget ofta sitter och är frustrerade över. Hur ser ledamoten på det? Var det inte på ett sätt mycket trevligare att vara politiker när man kunde påverka på ett helt annat sätt?

Talman! Den roligaste dagen när jag var minister tror jag var nog den dagen när jag fick komma in i mitt ministerrum första dagen och läsa skylten utanför dörren och få visitkortet som sade att jag var minister och dricka välkomstkaffe. Det tror jag var den roligaste dagen.

Efter det så tog det nog en tid innan man insåg vilken arbetsbördan var och vilka förväntningarna var jämfört med att jobba i lagtinget. Sen ska jag också säga det att under de 16 år jag har varit i lagtinget, har också lagtingsarbetet ändrat ganska mycket. Under den första perioden till exempel hade jag mycket större möjligheter att vara företagare på sidan om och lagtingsledamot till lika, men vartefter ansvarsuppgifterna kom och vartefter man fick olika positioner så minskade det. Som minister så har det ju absolut ingen möjlighet att göra någonting annat än att fokusera på ditt ministeruppdrag från morgon till kväll och då anser jag att arbetaren är värd sin lön.

Tack, talman! Absolut, ledamoten Nordberg, Obundna har varit med och fört det här till arvodeskommissionen, men det torde också vara känt att vi innan dess försökte bromsa en ökning på precis just den här nivån som vi nu har hamnat på. Men inom obundna så är vi faktiskt så pass ödmjuka att vi vågar stå upp och försöka korrigera beslut vi själva har varit med och tagit när vi ser att någonting har gått snett. På vilket vis anser ledamoten Nordberg att det är fel? Är det faktiskt så att Moderaterna har så pass stor stolthet att man kan inte svälja när man anser att ett beslut har gått snett, att man kör på istället för att våga korrigera? Har jag uppfattat ledamoten korrekt?

Talman! Det här med historiebeskrivning är ganska viktigt och problemet blir i detta fall att när jag själv har suttit med i en arbetsgrupp och vet exakt vad som har sagts i den arbetsgruppen. Och ledamoten Kanborg har fått en historiebeskrivning av någon annan, så kan det skilja lite. Vad jag sa i mitt tidigare anförande utan att gå in på detaljer vem som har sagt vad så sa jag att jag har inte sett ett konkret förslag från obundna med siffror före jag såg denna lagmotion. Så att jag kan bara förhålla mig till det som vi har framför oss på bordet idag. Jag säger att det är den första gången jag ser ett konkret förslag från Obunden sida med siffror.

Tack, talman! Då är min slutliga fråga, avser moderaterna att försöka begrava denna motion eller är man nu villig att med öppet sinne delta i behandlingen, för att med lag och ordning, skapa ett transparent system en gång för alla om hur arvodena för ministrarna fastslås?

Talman! Jag försökte i mitt anförande säga det att vi från Moderaternas sida är öppna för diskussion om den på riktigt kommer till och en ändring på riktigt vill föras fram. De facto så sa Liberalerna i sina gruppanföranden idag att de accepterar nuvarande nivån, Centern sa att de gjorde det och Socialdemokraterna sa att de gjorde det. Ska man ändra på detta så behöver man hitta en majoritet här i salen. Och i så fall så behövs det föras diskussioner. Och Moderaterna kommer absolut att delta i de diskussionerna och vi kanske har ett förslag med kyrkan mitt i byn någonstans. Men det är inte vi som avgör den här frågan. Det är en majoritet här i salen som avgör den här frågan.

Tack, herr talman! Det vi diskuterar här i dag är ju system, vi är på systemnivå. Och det handlar om hur ska systemet se ut som sätter ministrarnas arvoden? Och där så är det ju logiskt det som redan nämnts i diskussionen att när det gäller lagtingsledamot arvoden så hade bestämts att det ska sättas av ett externt organ, dvs arvodeskommissionen. Och det är ju bra därför att i de här frågorna finns det ingen ovanför lagtinget. Det finns ingen ovanför oss mer än väljarna förstås. Men vad gäller sådana frågor så är det ingen annan som kan fatta beslut än lagtinget själva. Och det skulle bli en ganska obekväm och märklig situation att vi skulle sätta våra arvoden själva i salen. Och därför är det bra att den delen är outsourcad för att använda ett bra svenskt ord. till en arvodeskommission.

Men som jag nämnde i ett tidigare replikskifte så slutar den logiken när det gäller ministrarnas arvoden därför att landskapsregeringen och ministrarna sitter på lagtingets förtroende och det lagtinget som har ett arbetsgivaransvar om man så vill, eller uppdragsgivare ansvar. Och därför så borde det enligt logiken vara så att det är lagtinget som bestämmer hur ministrarnas arvoden ska se ut. Och hur gör lagtinget sånt då? Jo, i den bästa av världar genom en lagstiftning. Och vi vet som nämnts här tidigare att under tidigare år. då vi pratar decennier tillbaka, så fanns det en fastslagen formel för hur ministrarnas arvoden skulle räknas ut. Det var kopplat till löneklasser och ett par löneklasser ovanför det arvode som lagtingsledamöterna har vid varje given stund.

Och sedan som också återgivits så strulade det systemet ihop sig när vi lämnade dessa löneklasser och förhållandena däremellan. Så egentligen så förespråkar jag och Hållbart Initiativ en lagstiftning där man slår fast från lagtingets sida hur ministrarnas arvoden ska se ut och att nyckeltalet i den här formeln ska vara lagtingsledamotsarvode. Och det betyder ju då enligt logiken arvodeskommissionen bestämmer lagtingsledamöternas arvoden. Och sedan hakar den här formeln i som lagtinget har bestämt och automatiskt så blir det då en summa som är arvodet för minister i landskapsregeringen.

Där i finns en logik som är lätt att följa. För det är det som är viktigt när vi pratar om de här systemen är att alla medborgare och alla involverade ska förstå var de här siffrorna kommer ifrån. Varför ser arvodena ut som de gör? Och därför så till den fortsatta diskussionen som jag utgår ifrån att talmanskonferensen kommer att leda i nära dialog med landskapsregeringen. Det här är ändå en fråga som lagtinget äger, så hoppas jag att det också kan ingå i den diskussionen att behöver det förtydligas, till exempel i lagstiftningen om arvodeskommissionen. Att arvodeskommissionen ska vara väldigt transparent med vad det är för beredningsmaterial och överväganden som föreligger det beslut man fattar om lagtingsledamöternas arvoden.

Man ska kunna vara tydlig och pedagogisk och transparent i att de här faktorerna har vi tagit hänsyn till. Vi har jämfört med Sveriges riksdag, Finlands riksdag, Färöarna eller vad man nu jämför med, övriga löneutvecklingen i näringsliv och så vidare. Och så har vi kommit fram till detta arvode. Att vara transparent så att alla kan följa hur det här tas fram.

I den lagstiftning som i så fall skulle tas fram av lagtinget för ministrarnas del så är det samma sak där. Varför ser koefficienten ut så här? Det har att göra med det som ledamoten Nordberg var inne på den otroliga skillnaden i arbetsbörda och ansvar och stress och tillgänglighet och allting. Det är en sak. Och så jämför man med olika andra motsvarande ledarfunktioner i samhället och så transparent och tydligt redogör för att därför ser koefficienten, formeln ut så här, vilket resulterar i det här minister arvodet.

Det här är alltså som ett medskick till de fortsatta diskussionerna som jag utgår ifrån att kommer att föras. När jag en gång nämner det här med lagstiftning gällande ministrarna så vet vi ju att vi här i salen under förra veckan hade diskussioner om att ändra i den här lagen som faktiskt från 1985 heter Lag om arvode till medlem av Ålands landskapsregering.

I de diskussioner som följde i lag- och kulturutskottet, den ändring vi diskuterade förra veckan handlar ju om ministrarnas möjlighet till ledighet och ministrarnas eventuella möjlighet till föräldraledighet. Och det som diskussionerna i utskottet efteråt direkt visar att det som kan se lätt ut från början när man tar sig an den frågan så är inte så lätt. Och definitivt inte när det handlar om självstyrelsens högsta verkställande organ, dvs landskapsregeringen.

Bara en sådan fråga, är det lantrådet som ska godkänna föräldraledighet för en minister eller inte? Hur ska det fattas, hur lång tid och så vidare? Så därför så aktualiserades det åtminstone för mig och Hållbart Initiativ att den diskussionen att man egentligen borde, vilket också kan ingå i diskussionerna som talmanskonferensen bör ha, man bör se över hela lagstiftningen när det gäller landskapsregeringens ministrar. Där man klargör tydligt rättigheter och skyldigheter och får det där på ett samlat och tydligt sätt stipulerat vad det är som gäller. Vi behöver ha en modern och tydlig lagstiftning när det gäller den delen helt enkelt. Så det är mitt medskick till diskussionerna.

Tack, talman! Lagtingsledamot Röblom redogör för hur han tycker att det borde se ut så är det ju i princip en beskrivning av det som står i Obunden Samlings motionen. Det vill säga man kopplar med en rimlig faktor landskapsregeringens arvoden till lagtingsledamöternas arvoden. Så i princip borde lagtingsledamoten att vara med och underteckna den här motionen. Eller vad sägs?

Tack! Jag förstår vicetalman Måtars konstaterande här. Och till vissa delar, ja, problemet är ju att det jag sätter väldigt stor vikt vid är just transparensen och tydligheten varför koefficienterna ska se ut som de ser ut. Och jag öppnar också för att det kanske inte är blott i en sådan här lag det här ska redogöras för och lagstiftas. Det kanske ska vara del i en större lagstiftning om ministrar i Ålands landskapsregering. Helt enkelt handlar det om att det krävs, som jag bedömer det, en större och djupare beredning för att få en sådan här lag på plats än att bara godkänna en liggande lagmotion.

Tack, talman! Lagtingsledamot Röblom, det har varit så att en minister Ålands landskapsregering har fått ungefär 7000 i månadslön och nu höjdes det till ungefär 9 000, är en sådan höjning rimlig enligt Hållbart Initiativs syn? Är 7 000 för låg lön för det här ministerarbetet.

Tack, talman! Grunden i hela mitt resonemang i mitt anförande handlar ju om att vi inte ska höfta när det handlar om politiska arvoden, arvoden till ministrarna. Vi ska inte höfta utan det ska finnas en tydlighet för medborgarna. Vad är det som ligger till grund för besluten om dessa arvoden och att alla ska kunna följa den logiken och alla ska kunna förstå varför siffrorna i slutändan blir att se ut som de gör. Och det är därför jag vill att det här ska fortsätta diskuteras i talmanskonferensen. Krävs det lagstiftning så ska det vara en fullständig lagstiftningsberedning som med allt annat och diskuteras på djupet. Ja, det är just exakt det där höftade som jag inte tycker hör hemma i den här diskussionen.

Tack, herr talman! Tack ledamot Röblom för partiella stödet, kan man säga. Det är ungefär så vi har resonerarat också. Man kan reglera det står i motionen, man reglerar helt enkelt ministrarnas arvoden baserat på en koefficient som är baserad på lagtingsledamötenas löner. Sen är ju frågan vad är den koefficineten? Inte har vi höftat på det utan det här är några procents ökning från idag för ministrarna. Det är några procent, det återspeglar den löneökning som den allmänna befolkningen har, några procent per år. Så det är ungefär så som vi har resonerat om man förenklar det.

Det är ett partiellt stöd till tanken att det är lagtinget som har ansvaret att sätta ministrarnas arvoden och att det ska ske genom lagstiftning. Efter grundlig beredning och med väldigt tydlighet och transparens så att alla medborgare hänger med i resonemangen. Att det inte kommer som en blixt från en klar himmel åt ena eller andra hållet utan att det ska finnas processer kring det här och en tydlighet i det, så det är så till vida partiellt stöd för det, jag kan inte bedöma de där koefficienttalen som ledamoten Wikström lyfter från motionen om det är rätt eller fel. Det är just den sortens diskussion som jag tycker att att vi inte ska behöva föra, utan vi ska ha ett system som funkar på plats.

Tack, herr talman! Det låter lite som att ledamoten går runt het gröt, det anmärks lite att vi kanske ska kunna göra om det här lite och då uppfattar jag faktiskt ledamoten som att han tycker att det här förslaget är fel. Jag kan inte komma fram till någonting annat. Är det så som jag ska uppfatta det, att det här behöver revideras? Eller räcker det med att det diskuteras som det gör för Socialdemokraterna, Liberalerna och Centern?

Tack, herr talman! Jag tycker inte att förslaget är fel utan jag säger att jag stöder tanken att det är lagtinget som har ansvar att sätta ministrarnas arvoden. Jag stöder tanken att det ska ske genom lagstiftning. Sedan exakt hur det görs och vilka grunder som ska ligga till grund för formler som räknar ut ministrarnas arvoden och sånt. Det kräver mera diskussion och det kräver en bred diskussion i lagtinget innan man börjar hoppa på knappen och säga att det ska vara si och så.

Tack, talman! Jag har egentligen ett konstaterande och en fråga, men det konstaterande som jag har när jag har lyssnat på debatten och följt liksom med det här ärendet sedan bomben släpptes, hur höga arvodena blev för ministrarna på en gång. Så det är jättebra om man ska göra en genomgång av den här lagstiftningen. Det håller jag helt med om. Jag är också övertygad om att man behöver kanske se över också vad som krävs av en lagtingsledamot för att få vårat arvode. Med tanke på att det också är uträknat att det ska vara 67 % procent av heltid som jag fick läsa och det är väldigt svårt att kunna motivera det. Jag tänker att ledamoten själv är ensam i en lagtingsgrupp och det finns sådana som är nio personer så är det precis lika mycket arbete för alla. Det är en jättesvår diskussion det här.

Tack, talman! Det är därför det är bra att arvodeskommissionen finns som fortlöpande kan med jämna mellanrum göra sådana avvägningar om någonting behöver justeras åt ett eller annat håll. När det gäller ministrarnas arvoden och den här chockhöjningen som blev nu, så det är bara att konstatera, helt förståeligt att det är många som reagerar på den. Och det är ju inte önskvärt med såna situationer på något sätt, vare sig debattmässigt eller förtroendet för politikerna. Det är därför som vi behöver få ett system på plats som gör att vi slipper sådana här blixtrar från klar himmel. Det ska inte vara på det där sättet, utan det ska finnas en större tydlighet i hur systemet fungerar och varför siffrorna som styr formerna ser ut som de gör.

Jag tycker också att det är hedervärt att många partier i den här debatten också diskuterar systemfelet och inte bara drar på de stora trissorna. Jag kan också säga så att skulle det ha funnits riktiga förslag att ta ställning till. I stället för ja eller nej tidigare så skulle vi också i våran grupp ha röstat på ett annat sätt i budgetomröstningen, det kan jag säga helt ärligt. Det är bra att det börjat komma tydlighet i vad det här egentligen innebär. Och jag hoppas också att alla som lyssnar på debatten frågar vad som ligger bakom. Så kan vi nog gärna också förklara för att det är mycket som inte kommer fram i den här stora komplexiteten till det här hela krångliga systemet med att vara involverad i det här lagtinget.

Tack, herr talman! Det finns många aspekter i den här diskussionen och många ingredienser i gröten om man säger så. Det kan inte vara lätt alltid som medborgare att följa med vad som är sant och riktigt, vad som är strunt och strunt i den här diskussionen. Och det är också en del av mitt medskick till talmanskonferensen i de fortsatta diskussionerna är att det ska vara transparent. Det ska vara tydligt så att folk fattar vad varför det systemet ser ut som det gör.

Talman! Vi är två jurister i den här salen och som väl båda egentligen borde ta ansvar för att anföra det jag nu kommer att anföra. Men där det för den andra skulle kännas lite obekväm. Så jag ska ta omaket på mig.

Den föreliggande lagmotionen uppfyller inte det juridiskt tekniska minimikrav som måste vara uppfyllda för att den ska kunna behandlas av lagtinget, än mindre avgöras.

Några exempel;
Ett, lagförslaget saknar sådana allmänna och eller detaljmotiveringar som skulle redogöra för vilka ändringar som har gjorts i den föreslagna ett paragrafen, ett moment eller varför och med vilket syfte.

Två, lagförslagets ett paragraf ett moment föreskriver att arvodeskommissionen förutom övrigt, ska fastställa lantrådet tillkommande representations kostnader. Trots att lagförslagets syfte, om jag förstått det rätt, har tagit sikte på att arvoden och ersättningar som gäller landskapsregeringens medlemmar ska vara reglerade i det föreslagna två moment, åtminstone inte som i förslaget. I dess ett moment.

Tre, i själva lagförslagets text har under paragraf nummer införts en streckad linje. Vilket innebär att själva texten under den streckade linjen inte kan vara ett lager hos ett moment.

Fyra, inte vare sig den allmänna och eller detaljmotiveringen klargör vad slags verkningar som de föreslagna lagparagrafer medför per den 1.1 2025, då lagförslaget är tänkt att träda i kraft. Än mindre de verkningar som eventuellt inträffar senare.

Fem, i brist på relevanta motiveringar är risken uppenbar att en läsare av de nya paragraferna invaggas i tron att en ny arvodeskommission ska tillsättas genast efter att de nya lagparagrafer har trätt i kraft 1.1 2025. Och att det är denna nyvalda kommission första beslut om lagtingsledamöternas arvoden som aktiverar det andra momentet som reglerar landskapsregeringens ledamöternas koefficient baserade arvode.

Men så är det inte. Efter ett relativt tidskrävande detektivarbete kunde jag igår kväll komma till det slutresultatet att det är egentligen inte tänkt att en ny arvodeskommission ska utses efter den föreslagna lagstiftningens ikraftträdande 1.1 2025. Med skrivningen i lagförslagets andra moment att den senast fastställda arvodeskommissionens beslut ska aktivera bestämmelsen i andra momentet måste rimligtvis eller troligtvis avse kommissionens beslut inför 2019 års lagtingsval. Vilket i förlängningen skulle innebära ifall den föreliggande lag motionen skulle omfattas av lagtinget att det materiella innehållet i den föreslagna två moment skulle aktiveras vid samma tidpunkt som förevarande lagförslag förutsätts träda i kraft, det vill säga 1.1 2025. Detta som ett axplock.

Jag kan tillägga att jag har under 45 års tid som jurist, som domare, som kanslichef, 24 år som landshövding, 24 år som Ålands delegationens ordförande, mer eller mindre dagligen sysslat med att läsa lagförslag. När man läser ett lagförslag så skall man utgående från de till lagförslaget vidhängande allmänna detaljmotiveringarna kunna utläsa vad man har gjort med detta lagförslag, vad slags ändringar det innebär. Vad lagförslaget syftar till med mera, med mera. När det gäller den här aktuella lagmotionen så har jag lagt ner ungefär 5 timmar på att hitta alla de här olika andra dokumenten som behövs för att kunna förstå bakgrunden till de här två paragrafer.

Kan till exempel någon av er när ni läser den här lagmotionen, kan någon av er någonstans hitta eller komma underfund med att det föreslagna första momentet, vad har man gjort med det? Jo man plockat bort landskapsregeringens ledamöter. Det kan man inte utläsa någonstans i den här lagmotionen. Det tog ganska länge att komma underfund med hur har man ändrat första momentet egentligen? Och så måste jag börja spåra. Och till slut så insåg jag att där fanns det landskapsregeringsledamöter omnämnda i första momentet, det hade försvunnit. Och sedan blev jag förstås väldigt förvånad över att man har kvar lantrådet ändå i det här första momentet. Fast man synbarligen i det första momentet har velat att det uteslutande skall regleras enbart lagtingsledamöter.

Jag kan tänka mig att jag tråkar ut er lite med den här genomgången, men vi måste ändå kunna uppställa krav på hur en lagmotion är utformad och hur den beskrivs så att man genom att läsa själva lagmotionen och texten i anslutning till de föreslagna lagparagraferna förstår. Vad som gäller, vad de syftar till och vad man vill uppnå. Vi kommer småningom, som nästa ärende, kommer vi förmodligen att få ta del av ett till alla delar alldeles utmärkt utformad lagmotion. Det är lite konstigt hur man lyckas så bra i det ena och så dåligt i det andra.

Tack, herr talman! Vilken tur att vi har ledamotens kunskap och erfarenhet här i lagtinget. Vilken tur också att ledamoten sitter just i det organet som föreslås behandla det här lagförslaget. Låter som att ledamoten har ett väldigt stort försprång på det övriga utskottet och jag hoppas att ledamoten kan verka för att det här förslaget också behandlas i utskottet. Att man diskuterar de här felen och kanske komma med synpunkter på hur det ska se ut. Så väldigt bra!

Jag har inte i mitt anförande föreslagit att denna lagmotion skulle förkastas utan att bli utskottsbehandlad. Det har jag ju inte gjort. Jag har mera skickat som en vägkost till det utskott där det här hamnar. Hur jag ser på det hela. Jag försöker inte stoppa vidare handläggningen, jag bara pekar på de brister och fel jag som jurist och på basen min kunskap och mina erfarenheter menar att finns inneboende i det här.

Tack, herr talman! Min uppfattning är att ledamoten sitter i lag- och kulturutskottet, men jag kan ha missförstått det. Och att den här lagmotionen ska remitteras dit men jag kan ha missat någonting här i debatten. Det var min uppfattning, därav de kommentarerna.

Det är den omständigheten att jag för x antal veckor eller månader sedan blev vald att sitta i lag- och kulturutskottet. Det är ju någonting som inte skall förhindra mig att hålla ett sådant anförande som jag nu har hållit. Och jag kan väl lite halvt lov att att jag kommer i lag- och kulturutskottet, i dess behandling kommer jag att nöja mig med att förete exakt samma dokument som jag nu har hållit som ett anförande. Mer än så behöver jag inte yttra mig i lag- och kulturutskottet. Och det har väl säkert någon av Obundnas ledamöter som också sitter där, kan säkert sen berätta för er.

Tack, talman! Lagtingsledamot Lindbäck kanske lite missuppfattar kollegan Wikströms kommentar här. Det var en kommentar som bekräfta den stora kunskap och långa erfarenhet som lagtingsledamot Lindbäck besitter och som Obunden Samling har största respekt för, det var det han sa. Och jag kan väl bara tillägga att när det gäller erfarenhet så har ändå ledamoten Lindbäck en ganska begränsad politisk erfarenhet och skulle jag tro och kanske noll erfarenhet när det gäller att skriva lagmotioner. Och jag kan väl konstatera för vår del att det kanske lite skiner igenom. Men det är ju jättebra, precis som kollegan Wikström nyss sa. Formaliteter kan man reda upp. Här gäller det nu politiken som jag sen kommer att återkomma till i nästa replik här om en liten stund.

Ja, jag vet inte, fanns här överhuvudtaget någon form av frågor eller någonting annat som relaterade till mitt anförande? Alltså känner väldigt på något sätt att jag har väl blivit invald i lagtinget, förmodligen på basen av väljarnas uppfattning om vad jag kan tänkas för kunskaper och erfarenheter. Då behöver jag kanske ge uttryck för dom här när det dyker upp den typen av ärenden. Att säga att jag har noll erfarenhet av politik, jag har bara suttit 4 år som ordinarie ledamot i stadsfullmäktige, på 80-talet. Så kom inte och säg att jag är nollad när det gäller det politiska arbetet.

Tack, talman! Något sådant vill jag absolut inte påstå. Som sagt har vi största respekt för lagtingsledamot Lindbäcks erfarenheter av olika sort. Om vi går över till huruvida det ska finnas någon form av fråga i en replik så kan man läsa i lagtingsordningen att så är inte fallet. Att det behöver var någon fråga. Det kan vara en allmän kommentar och så vidare. Men för att gå över till politiken så undrar jag, vad säger lagtingsledamoten om 7 000 i månadslön för en minister som det har varit och som nu höjs till ungefär 9 000? Är det en rimlig höjning? Är inte 7 000 tillräckligt för att hålla mig till en fråga?

Här har andra ur den liberala lagtingsgruppen haft i uppdrag att på gruppens vägnar uttala sig kring den här typen av frågeställningar. Jag har ändå av ren nyfikenhet och som ett helt fristående fenomen tagit mig rätten att se på en kanske ganska bra jämförelse. Det är nämligen så att jag var 24 år och 3 x 8 år, landshövding och när jag den 31.3 avslutade mitt uppdrag som landshövding så lyfte jag en månadslön. Som fortlöpande fastställdes av finansministeriet. Den månadslönen var ganska exakt densamma som lantrådet numera har efter den genomförda (… taltiden slut).

Talman! Jag tänkte avsluta med ett kort anförande där jag kanske lite på en gammal politisk rävs manér sammanfattar. Kan inte lova, jag brukar alltid skoja om att gjuta olja på vågorna. Jag kan inte lova någon olja på vågorna. Men däremot så ska jag försöka sammanfatta och göra några iakttagelser.

Det är en intressant inledning där gruppledaren Egeland lägger fram hela problemet att vi har kommit i en situation där en stötande arvodesförhöjning har ägt rum. Efter att man i det här lagtinget först förde fram ett så gott som identiskt förslag. Det blev liksom att se tokigt ut.

Gruppledaren Egeland tog i och för sig inte upp det i detalj att även 2019, men jag tror att han nämnde det i förbifarten att även 2019 gjorde, beträffande lagtingsarvodena, arvodeskommissionen då i och för sig med en annan sammansättning samma sak. Alltså en stötande stor arvodes förhöjning till lagtinget skedde år 2019 och nu skedde samma sak 2024.

Nu försöker vi debattera om det och vi försöker få folk att ta tydlig ställning i den här frågan. Är det rätt eller fel? Och det är med intresse man noterar det här när man har börjat lära sig den här dynamiken så märker man att ibland så är det vissa frågor där man lite gaddar ihop sig. Det var intressant att se att inte en enda replik togs på gruppledaren Egelands anförande.

Och det känns som en händelse som liknar på en tanke så att säga att här har man diskuterat ihop sig att vi ska inte prata för mycket om det här för det blir ju obekvämt. Helst tror jag väl att man egentligen också skulle ha velat sambehandla de här två ärendena, det vill säga fråga nu om arvodenas storlek och frågan om huruvida vi ska ersättarsystem eller inte, som är två separata saker. Men så blev det förstås inte. Det blev inte någon sambehandling. Jag tror att många hade önskat sig det här för att minimera den här tiden som vi nu ska diskutera det här obekväma ärendet.

Det är intressant att det är endast en lagtingsledamot, alla har fått samma fråga som har ställt sig i den här talarstolen. Så är det endast en lagtingsledamot, nämligen Moderaternas Mika Nordberg, som gav ett rakt svar på en rak fråga. Det lyfter på hatten för, lagtingsledamot Nordberg. Han sa, på frågan om 7 000 är det inte tillräckligt för en minister, så svarar han att kanske åtta då skulle vara rimligt. Och det är sånt som bygger förtroende bland folk. Det är sånt som man eventuellt kan resonera kring när det börjar likna höjningar som möjligtvis kan förekomma i övriga delar av samhället.

De övriga som fick den här frågan undvek eller låtsades inte ha fått den. Svarade på någonting helt annat eller gav obegripliga svar. Det här ökar inte förtroendet för politiker. Det här är en av de frågor som folk pratar mest om ute i vårt samhälle. En situation där vi till och med har avtalsenliga, alltså kollektivavtalsenliga höjningar som ibland har varit på den nivån så att de täcker inte ens inflationen. Sådant har andra fått nöja sig med. Men det var inte gott nog för det här lagtinget.

Som sagt sen har hörts mycket om här att egentligen så är det nog på något sätt den tidigare Obundna talmannen som skulle ha fört fram och till och med stått bakom den här 30 % -iga ökningen som från början skulle presenteras av dåvarande vice talman Sjögren, nuvarande lantrådet. Det är ju väldigt enkelt. Vi har det system vi har. Det är lätt att ta fram de här handlingarna och konstatera att det var tre personer, däribland tidigare talmannen Häggblom, som var emot en sådan höjning, men som mycket riktigt ville ha det till arvodeskommissionen.

Där kommer vi tillbaka, jo, arvodeskommissionen har fattat ett beslut. Den som har läst arvodeskommissionens beslut, som också finns lätt tillgängligt på nätet, så kan se att arvodeskommissionen skriver att man årligen gör en utvärdering av det här arvodet. Det är inte skrivet i sten. Det betyder att om vi lyckas med den här lagmotionen, oavsett alla dess påstådda juridiska brister och formaliteter som säkerligen om de existerar, går att avhjälpa.

Om vi lyckas med att fastställa i lag ett visst förhållande så kommer arvodeskommissionen om inte förr, så senast under nästa höst när de ska ta en titt på arvodena. Då ändrar de sitt beslut. Det är ju inte precis så att det är någon subjektiv rättighet det här arvodet och när man väl har fått det så får man klamra sig fast vid det hela tiden. Det skulle ju också vara fullt möjligt för arvodeskommissionen att titta på lagtingsledamöternas arvoden eftersom när man fastställde arvodet 2019 så fanns det ett resonemang kring att lagtingets arbete skulle utvecklas och det har inte utvecklats på det sätt som den tidigare arvodeskommissionen utgick ifrån. När man fattar det här beslutet 2019. Det här är en sak som är lätt kontrollerad ifall man till exempel skulle tala med medlemmar i den tidigare arvodeskommissionen.

Vi har här väldigt många möjligheter att reparera det här felet. Att återvinna förtroende bland folk. Det ska bli intressant att se om en sådan vilja finns här. Men hittills har ju inte debatten gett så hemskt stort hopp om den saken eftersom egentligen vill man inte tala om det här. Man vill helst tiga ihjäl det och hoppas att det här ska folk glömma. Men från Obunden Samling kommer vi inte att glömma det här. Vi kommer att påminna om det och vi kommer att påminna om det hela tiden tills det har fixats.

Tack, talman! Jag brukar hålla mig för god för den Liberala paradgren att replikera mina egna partikamrater, men jag gör ett litet undantag här. Vi har flera gånger fått höra att vi sprider politikerförakt. I och med att vi lyfter den här frågan, det är sånt här som skapar politikerförakt. Jag skulle säga att det är på intet sätt vi som sprider nån form av politikerförakt. Det är det här förslaget som är fel. Alla vet att det här är fel. Man vet att det här är orimligt och man vet att alla människor tycker att det är orimligt. Och vi lyfter frågan.

Tack, talman! När jag ger mig in i den matchen. Tack för för kommentaren ledamot Egeland. Det är precis som Egeland konstaterar. Det här är stötande och där tycker folk flest. Det är obegripligt hur man har kommit fram till en 30 % förhöjning på ett bräde. Det spelar ingen roll om det skulle stämma att det inte har varit ökningar på tolv år så är det ändå fel. En 30 % ökning för en sån här liten och redan välbetald politiker grupp. Det är fel. Det kommer alltid att vara så och man kan inte gå och säga att folk har överdrivna uppfattningar annars om att politiker inte ska ha betalt eller så. Den uppfattningen finns inte på Åland generellt. Generellt har man stor respekt för sina lagtingsmän och sina ministrar.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet omfattas?

Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.