Remissdebatt

  • Diskussionen avbröts efter gruppanförandena vid föregående plenum och fortsätter härmed med anföranden.

    Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

    Diskussion.


  • Christian Wikström (Obs) Anförande | 13:01

    Tack, talman! Vi talar om sjukdomskostnadsavdraget och regeringens förslag att slopa sjukdomskostnadsavdraget så jag tänkte resonera lite om vem som använder det här avdraget och vad det egentligen symboliserar, eller ett annat sätt att se det på kan man säga.

    Det är ju ett avdrag, sjukdomskostnadsavdraget, som en majoritet av den åländska befolkningen använder. Jag ska förklara vad jag menar. Den här beredningen ser vi bara ett par år tillbaka, statistik på vem som har använt det, och vi ser egentligen antalet unika ansökningar. Går man tillbaka flera år i tiden och tittar på hur många unika ålänningar det är som har sökt det här avdraget så är jag övertygad om att det skulle vara mer än hälften. Nu är vi uppe i ungefär en tredjedel av ålänningarna, men skulle man gå tillbaka några år i tiden så skulle det vara fler. Dessutom så är inte barnen med i de här ansökningarna.

    Pensionärerna är över 50 % av de som använder avdraget. Mer än hälften är alltså pensionärer som söker om det Man kan också anta att pensionärerna ansöker om det varje år i och med att ju äldre man blir, desto sjukare blir man och vanligt är att man har sjukdomskostnader som är ganska stora varje år.

    Det är framför allt låg- och medelinkomsttagare, samt pensionärer som jag redan har nämnt. De som har lägre årsinkomster gynnas relativt mest sett av det här avdraget då skatten minskas mest för dem, men det gynnar även medelklassen märkbart.

    De som har inkomster under 40 000 på årsbasis totalt sett representerar ungefär 60 % av dem som gynnas av det här avdraget. Det vill säga 60 % tjänar 40 000 i året eller mindre. 40 000 euro är ungefär 3 300 euro i månaden för att ge någon slags referensram.

    Det finns vidare en inkomstgräns på 15 000 euro och tjänar man mer än det så får man bara 50 % av avdraget. Man kan bara söka om avdrag på 50 % av ens kostnader, vilket i grunden är fel att vi har den här gränsen enligt Obunden Samling. Den här gränsen behöver höjas så att vanliga arbetande människor också ska ha möjlighet till en högre kompensation vid sjukdom. Jag menar, hur många i vårt samhälle är det som tjänar endast 15 000 euro i året? Det är väldigt svårt att leva på en så låg summa. Trots det så ligger gränsen där. Att det här skulle vara ett avdrag för höginkomsttagare stämmer ju överhuvudtaget inte med verkligheten då de utgör en mycket liten del av den totala befolkningen som får lägre skatt, både i absoluta tal men också i antalet människor som söker.

    Den stora majoriteten tjänar alltså mindre än 3 300 euro i månaden och är pensionärer och kvinnor. Nej, det här är ett avdrag som finns till för de som är sjuka och har kostnader kopplade till sjukdomen. Alla vi här och alla människor blir som regel sjuka någon gång under sitt liv. Således är sjukdomskostnadsavdraget att betraktas som en typ av allmänt avdrag som vi alla någon gång under vårt liv kommer att ha rätt till, särskilt när vi blir äldre och gamla så har vi rätt till det. Det gäller framförallt för de som har arbetat under sitt liv. För då får man en högre pension och de har också rätt till högre avdrag. Det är med andra ord ett sätt att sänka skatter rent generellt på Åland, även om det är riktat just mot sjuka människor. Det är mycket bra. Det ska alltid löna sig att arbeta. Att minska skatten är ett av de mest konkreta exempel på när vi som samhälle belönar de som anstränger sig. Det är via avdrag som det här som landskapet Åland kan återbörda en del av Ålands välstånd direkt till befolkningen och uppmuntra dem till ett liv i arbete. På det här viset så bidrar det också till tillväxt genom att vi sätter pengarna i rörelse i vårt samhälle, som jag tror att några ledamöter har varit inne på här tidigare.

    Att slopa sjukdomskostnadsavdraget som nu föreslås är alltså ytterligare ett avsteg från arbetslinjen där befolkningen uppmuntras att arbeta i stället för att gå på olika stöd. Det här är nu det andra stora avsteget från arbetslinjen som har skett under den här mandatperioden, där Socialdemokraterna, Liberalerna och Centern sitter i regeringsställning. Det föregående var när stödnivåerna för utkomststödet höjdes med 10 % och som det ser ut nu så fortsätter man att höja stöden med mer än vad lönerna höjs. Vi har redan en situation här på Åland där det i många fall är mer lönsamt att gå på stöd än att anstränga sig. Slopandet av sjukdomskostnadsavdraget är, i mitt tycke, ytterligare ett steg i den riktningen.

    Det är alltså hela den arbetande befolkningen där låg- och medelklassen samt pensionärerna är de som drabbas allra hårdast av denna ökade skattebörda. Den här skattebördan ska ju också läggas på befolkningen samtidigt som den finska staten redan höjt skatten ordentligt på majoriteten av alla varor och tjänster. Jag pratade om en högre inkomstgräns här och vi får ju ganska stora ökade intäkter till följd av momsen. Ett sätt att kompensera lite den här skattebördan är ju förstås att utöka det här avdraget som vi kommer att föreslå här lite senare.

    Helt enkelt så är det här en åtgärd som är direkt skadligt för samhället som sådant, men den genomförs också med väldigt dålig tajming. Vi har tider av hög inflation där matpriserna stiger och vanligt folk har svårt att få pengarna att räcka till. Regeringen lovar att det ska genomföras kompensatoriska åtgärder för de som har det allra sämst i samhället. Det står också att läsa i lagförslaget att de här åtgärderna ska genomföras bland annat genom att öka bidragen ännu mer. Det kan man läsa i lagförslaget. Vi får väl se om det kommer några kompensatoriska åtgärder. Det verkar inte riktigt som att man har funderat igenom det här i och med att det kommer lite olika bud om vad det ska vara för åtgärder och om det ska vara åtgärder och så vidare.

    Jag vill ändå säga det nu att det är dags att börja vakna nu. För samhället består inte bara av de som har det allra sämst, utan av många andra människor som anstränger sig dagligen för att bidra till vårt samhälle via sitt arbete och sina ansträngningar. Samhället ska uppmuntra medborgarna att anstränga sig och inte som nu tvärtom att premiera sysslolöshet. För det är faktiskt de här människorna och deras ansträngningar som via sitt arbete skapar vårt fantastiska Åland. Det är de här människorna som regeringen och regeringspartierna nu vill göra fattigare.

    Jag drar lite över tiden här nu.

    Jag kommer in på konsekvensanalysen för den är ofullständig och till vissa delar rent av felaktig. Vi har diskuterat lite här slopandet av sjukdomskostnadsavdraget och vad man kan göra för kompensationsåtgärder för det. Vi har diskuterat grundavdraget, att det skulle vara en typ av kompensationsåtgärd men det är felaktigt. Det träffar olika grupper och avdragen fungerar på helt olika sätt.

    Det är ju så att sjukdomskostnadsavdraget är till sin natur indexjusterat. Det vill säga att det följer med inflationen i och med att det baseras på faktiska kostnader i stället för grundavdraget som baserar sig på regeringens goda vilja. Alltså sjukdomskostnadsavdraget som det ser ut nu höjs automatiskt i takt med att priset på läkemedel, glasögon och så vidare blir högre och då ökas också avdraget. Det är så det fungerar. Medan grundavdraget som finns med här som en förhöjning, ja då måste det fattas ett aktivt beslut här i lagtinget för att det ska öka. Det finns ju med på förslaget här nu att vi ska öka grundavdraget med 100 euro. Men kära lagting, grundavdraget på 100 euro, man ökar alltså grundavdraget med 2,7 % genom att höja det med 100 euro. Inflationen i december 2023 var på nästan 5 %. Det betyder att realekonomiskt så är en höjning med 100 euro av grundavdraget faktiskt en realskattehöjning. Alltså man ökar skatten genom att inte kompensera med grundavdraget på samma sätt som sjukdomskostnadsavdraget kompenserar sig självt automatiskt. På det här viset så är det en dubbel skattehöjning som vi ser här idag.

    Vidare så är reformen av klientavgifterna inom äldrevården, som genomfördes förra året, inte beaktad i statistiken då den trädde i kraft det här året först. I den reformen inkluderar man bland annat hyrorna som kommunerna tidigare upptog i hur man strukturerar upp kostnaden för ESB-boenden. Numera så blir det en avgift i likhet med hur institutionsvården ser ut vilket kommer göra att pensionärernasom söker om sjukdomskostnadsavdraget det här året 2023, kommer få mera pengar tillbaka och det återspeglas inte i statistiken. Det är stor brist.

    På något vis är det som att medelklassen i vårt samhälle inte räknas alls när vi pratar om det här. Det syns tydligt när man ser på den nuvarande gränsen som är på 15 000 euro, när man får hälften av avdraget tillbaka efter 15 000 euro. Det är väldigt få människor som arbetar och som tjänar så lite pengar. Det är klart det finns de människor som jobbar deltid och tjänar så lite, men den absoluta majoriteten måste tjäna mer än det för att klara sig i sitt liv.

    Det här är ett dåligt förberett förslag som dessutom i grunden är skadligt för samhället. Behövs det mera pengar till samhällskassan så det första som ska göras är att effektivisera förvaltningen, se över skärgårdstrafiken och få till en modell som funkar där och som kan reducera kostnaderna. Men framförallt; sluta göra saker, alltså bestämma att det här ska vi inte göra längre, det här har samhället ingen nytta av eller väldigt begränsad nytta. Inte låta befolkningen betala en ännu större del av sina pengar i skatter än de redan gör idag, framförallt pensionärerna. Jag är strax klar.

    För mig så är det inte en jättestor överraskning att Liberalerna och Socialdemokraterna höjer skatten och gör livet lite svårare för vanligt folk, men att även Centern ställer sig bakom det här förslaget så visar hur man med tiden rör sig längre och längre vänsterut.

    Det är också ett tydligt tecken på det nya moderna ledarskapet som vi ser inom Centerpartiet. De gamla värderingarna, där jag tror att man skulle ha motsatt sig ett sådant här förslag, finns inte längre kvar eller de hörs ingenstans i alla fall.

    I grunden så handlar det här om; vilket samhälle vill vi ha här på Åland? Vi inom Obunden Samling anser att individen ska stå i fokus och att människorna i vårt samhälle som regel bäst vet vad deras egna pengar ska användas till och inte vi politiker här ifrån Mariehamn. Vi tror på att reformera samhället successivt och inte hålla på med tvära kast som det här slopandet är ett exempel på.

    Därför föreslår vi också att vi i stället för att slopa sjukdomskostnadsavdraget reformerar och moderniserar det. Det är egentligen två åtgärder som man behöver genomföra. Nummer ett är att man höjer inkomstgränsen för när avdraget ska halveras eller ta bort det helt, men vårt förslag är upp från 15 000 till 45 000 euso så att vanliga människor kan få göra fulla avdrag när de blir sjuka. För de drabbas också väldigt hårt av det här.

    Nummer två, i likhet med vad förvaltningen redan har rekommenderat, är att man tar fram tillämpningsanvisningar som skattemyndigheterna efterfrågade så att det här avdraget blir lättare att tillämpa. Det är egentligen de två åtgärderna som vi föreslår. Tack, herr talman!


  • Det här handlar alltså om avskaffandet av sjukdomskostnadsavdraget. Vi har kommit överens om att vi ska försöka hålla oss till sju minuters personliga anföranden. Det här var en överskridning med inte så långt ifrån 100 %. Det här påminner jag om eftersom vi har kommit överens om sådana regler sinsemellan för att vi ska ha en liknande utgångspunkt alla.

    Vi har sju repliker till huvudanförandet och den första går till ledamot Anders Ekström.


  • Tack, talman! Det var ganska mycket som kom här så jag kan inte riktigt bemöta allting på det sättet. Framförallt låter det ju intressant att man tycker att man vill ha en arbetslinje. Ledamot Wikström var själv med i regeringen och plockade bort det här avdraget på arbete och pension vad jag förstod och då är det skönt att vi kan återinföra det då.

    Ledamoten nämnde också att om man går tillbaka flera år tidigare, i den här statistiken som finns i beredningen, så var det flera som gjorde avdrag, eller man kunde anta att det var flera som gjorde avdrag. Det där blir ju lite konstigt, för i beredningen står det ju att tendensen är nu att det här har ökat. Det står ingenting om en återgång till gamla nivåer utan tendensen är att antalet som gör avdrag på senare år har ökat och att ökningen sker framförallt i de högre inkomstklasserna. Inte de lägre, för de minskar. De högre inkomstklasserna är de som ökar på. Så vad baserar ledamoten det på?


  • Christian Wikström (Obs) Repliksvar | 13:15

    Tack, herr talman! Den här statistiken som jag räknade upp, 60 % tjänar 40 000 i året eller mindre, så den finns från år 2022.

    Det här som jag drar upp med ESB-boendena så kommer att flytta det här resonemanget tillbaka till att de som tjänar mindre får göra mera avdrag. Det är två stora brister i det här.

    Hur många ålänningar är det som har nyttjat det här avdraget totalt sett de senaste fem åren? Det kan man inte se genom att dra ut årsvis statistik. Det funkar inte.

    Vad gäller det här arbets- och pensionsinkomstavdraget som slopades så vill jag påminna ledamoten om att i stället för det så halverades regressiviteten i grundavdraget, vilket gör att människor upp till någonstans 45 000 får avdrag på skatten automatiskt. Det vill säga vi kompenserar det avdraget som hade en gräns på 55 000 euro och ersatte det med grundavdraget. Så skatteavdrag var det nog som vi införde.


  • Det här med nyttan är också intressant, vem som har nytta av det här avdraget. För det är ju faktiskt så att siffrorna i statistiken visar egentligen bara på de avdrag som yrkas. Då kan man konstatera att det är 5,6 miljoner som yrkas varje år på Åland. Sedan vad den slutliga skatteeffekten är vet vi inte, för det framgår inte ur statistiken. Det man kan räkna fram och räkna ut så är det att har du lägre inkomster och inte betalar kommunalskatt så har du ingen nytta av det här avdraget. Det blir lite speciellt då.

    Sedan var det intressant att höra att man nu tänker höja nyttan genom att öka från 15 000 till 45 000. Vad vi kan säga om det är att någonstans runt 1 miljon euro snackar vi väl om då i ökade kostnader för det. Det är intressant att se när ni ska presentera det här vid budgetdiskussionerna, för då får vi väl veta hur det ska finansieras också.


  • Christian Wikström (Obs) Repliksvar | 13:18

    Tack, herr talman! Hela resonemanget går ut på att den här statistiken som vi har så kan man inte utläsa så mycket av på grund av att det genomfördes två stora reformer förra året. Det ena var klient- och patientavgifterna, det andra var en halvering av regressiviteten i grundavdraget. Bägge faktorer påverkar väldigt mycket hur sjukkostnadsavdraget fördelas på befolkningen. Det är den stora poängen. När vi pratar om hur de här avdragen görs så ledamoten höll ett långt anförande här i måndags och det lät inte i alla fall då som att ledamoten riktigt talade om pensionärerna som faktiskt är över hälften av de som nyttjar det här. Så jag vet inte mycket tilltro jag ska sätta till det.


  • Tack, talman! När ledamot Wikström pratar om människor i vårt samhälle som har det riktigt tufft så är det alltid i termer av "premiera sysslolöshet" och "bidragsberoende". Väldigt nedlåtande sätt att prata om människor som har det svårt, som de facto är målgruppen för ett sjukdomskostnadsavdrag. Det är inte tänkt som ett avdrag för människor med högre inkomster som de facto har nytta av det, utan för dem som har svårt att klara sina sjukdomskostnader. Jag tycker det är lite märkligt att ett parti som gång på gång pratar om hur viktigt det är att vi ska minska kostnaderna i samhället ständigt vill öka dem. Ett parti som ständigt pratar om att avbyråkratisera och förenkla konstant vill hålla kvar krångliga, dyra och byråkratiska sätt att stöda människor istället (… taltiden slut).


  • Christian Wikström (Obs) Repliksvar | 13:19

    Tack, talman! Som regel om man vill hitta på någonting nytt, ledamot Fellman, så kanske man ska ha det förslaget med sig när man ska avskaffa ett sådant grundläggande skydd för ålänningarna. Vi pratar om kostnader, vad det här kostar att administrera så pratar vi om 20 000 euro i året. Det är inte mycket pengar att administrera ett sådant här stort avdrag så det stämmer inte heller. Sedan när vi pratar om grundavdraget och vem är det som nyttjas av grundavdraget och sjukdomskostnadsavdraget så är det mycket fler än bara de som ledamoten avser, de som har det sämst i samhället. Vi hade samma diskussion när det gällde grundavdraget. Att det här avdraget ska se ut på det här viset innan vi halverar regressiviteten för att det ska gynna bara de som har det sämst. Vi säger varför ska det vara så? Varför är det bara de som har det absolut sämst som ska få skatteavdrag? Varför ska inte också de som varje dag går till jobbet och tjänar 2 000 - 3 000 euro i månaden få skatteavdrag? Vi vill ju premiera människor som arbetar och anstränger sig.


  • Tack, talman! Det finns många sätt att premiera människor som arbetar och det tycker vi är en bra sak att göra. Självklart ska människor som anstränger sig och arbetar premieras på olika sätt och särskilt om man sköter sig på ett bra sätt, men det är inte uttryckligen socialpolitikens uppdrag. Sjukdomskostnadsavdraget är ett socialpolitiskt avdrag. I denna tid som vi lever i nu så har det spelat ut sin roll som ett effektivt instrument för att åstadkomma det som det är tänkt för. Vi kan göra bättre för de här pengarna. Ledamoten som nyss sade att man måste sluta göra saker. Det som ledamot Wikström föreslår att man ska konservera någonting gammalt i stället för att våga göra någonting nytt som är mera träffsäkert och tydligt för de grupper som vi vill jobba med. Ledamot Wikström vill fortsätta betala pengar till människor med mycket pengar i stället för att reformera någonting som inte längre fungerar.


  • Christian Wikström (Obs) Repliksvar | 13:22

    Tack, talman! Det torde stå helt utom rimligt tvivel att det här gynnar framför allt arbetarklassen och den lägre medelklassen, statistiken finns där. Ledamoten säger att det här är ett socialpolitiskt instrument. Är det inte ganska tydligt att jag och Obunden Samling inte delar till fullo det som ledamoten säger? Vi menar att det här sjukdomskostnadsavdraget ska också komma de som arbetar till godo. Det är inte bara de som är längst ner. Vi ser helt enkelt på det här på helt olika sätt. Vi hade precis samma diskussion när det gällde grundavdraget, vem ska det gynna?


  • Tack, talman! Tack, ledamot Wikström. Jag tycker liksom min lagtingskollega ledamot Fellman att det är intressant att Obunden Samling som brukar tala om minskad byråkrati, har gått till val med det och att minska kostnader faktiskt ändå vill krama sig fast vid ett system som visar sig vara väldigt byråkratiskt, väldigt svårt för medborgarna att hantera, väldigt otydligt och tar ändå en massa resurser som skulle kunna läggas direkt i medelklassen och de arbetare vi står för fickor direkt. Så det blir ju en ganska krånglig och byråkratisk omväg istället för att till exempel jobba med högkostnadsskydd inom ÅHS som är konkret. Att kostnaderna inte hamnar i fickan förrän efter ett och ett halvt år.


  • Christian Wikström (Obs) Repliksvar | 13:23

    Tack, talman! Det är intressant att höra ledamoten resonera på det här viset och framför allt när man lyfter upp, jag antar att det var, det här förslaget om att det ska vara en och samma avgift, 100 euro, för alla människor. Oavsett hur mycket man tjänar så ska man betala samma summa, högkostnadsskydd på 100 euro eller någonting. Det är ju på riktigt ett sätt att gynna höginkomsttagare på ett väldigt märkbart sätt. Jag tycker inte att de här resonemangen håller ihop, men om det faktiskt är så att Socialdemokraterna vill gynna den arbetande människan och få fler i arbete så skulle jag gärna se den typen av förslag. Problemet är att jag aldrig har sett det från Socialdemokraterna, så jag ser fram emot det.


  • Tack, talman! Om man ser på procenten av riktigt höginkomsttagare på Åland så skulle det här förslaget som vi har fört fram faktiskt gynna den här medelklassen som du diskuterar på ett hemskt bra sätt. Jag tycker inte att det är så himla farligt om någon väldigt rik person skulle råka få ett lägre skydd på ÅHS för att det kommer att slå så mycket bättre ut på den breda massan som nu kanske inte ens kan göra de här avdragen som ministern krampaktigt vill hålla kvar vid.


  • Christian Wikström (Obs) Repliksvar | 13:24

    Tack, talman! Jag blir lite förvirrad av det här resonemanget för det innebär ju att om man ger, som ledamoten säger, också människor som har höga inkomster låga kostnader för sjukvården så är det väl nästan samma sak som att man får göra avdrag fast man tjänar pengar. Det är som två olika sidor av samma mynt. Därför blir det där argumentet väldigt ihåligt måste jag säga, men det kanske kommer något mer.


  • Talman! Det är vissa saker som är väldigt förvirrande under ledamoten Wikströms anförande, i alla fall för mig. Det här är en möjlighet att kunna förtydliga de sakerna. Alltså att höja den här gränsen från 15 000 till 45 000 euro. Har Obunden Samling någon form av kostnadsuppfattning kring vad det skulle kosta? Jag tänker att man vid rambudgeteringen ville ha utökade inbesparingar i klassen 5-7 miljoner. Det här skulle bli ytterligare pålagor på den inbesparing. Det skulle vara intressant att se på den finansieringen, hur Obunden Samling egentligen har tänkt sig.

    Sedan var ledamoten också väldigt kritisk till arbetslinjen, och jag håller med ledamot Wikström att den breda medelklassen får för tunga bördor idag. Det är ett stort problem. Samtidigt säger han att det här gynnar pensionärer, det vill säga inte de som är i förvärvsarbete, så det är svårt att hänga med i resonemangen.


  • Christian Wikström (Obs) Repliksvar | 13:26

    Tack, talman! Ju mer pengar du tjänar under ditt liv, desto högre pension får du. Vi blir alla gamla och vi blir alla sjuka. Så det är väl egentligen så som det hänger ihop. Man kan tycka att det är lite långsökt, men ju mer pengar du tjänar och ju mer du arbetar under ditt liv, desto mera pengar får du ut och desto mer avdrag kan du göra. Det är inte så jättesvårt egentligen när man tänker på det.

    När vi pratar om budget så en av grundläggande kritiken till det här förslaget som ministern själv har kommit med är just det att underlaget är för dåligt. Det är för dåligt underlag, det har gjorts stora reformer som träder i kraft 2023 som inte är beaktat här. Om man ska göra en uppskattning på grunden av den data som finns så skulle jag säga att det blir ungefär 2,5-3 miljoner till i avdragbara kostnader, vilket kanske innebär 500 000 mera i kostnader. Vi återkommer i budgeten kring hur vi ska finansiera det.


  • Talman! Som sagt, det blir ett förvirrande resonemang att hålla fast vid. Jag vet också hur det är att vara i opposition, men ledamot Wikström var minister i förra landskapsregeringen och vill nu att den här landskapsregeringen ska göra betydligt större inbesparingar än den regering han själv satt i. Samtidigt vill han nu utöka skattemedel till den breda medelklassen. Som sagt, jag håller med i resonemanget kring den breda medelklassen. Regeringen Orpo, som man kanske inte kan anklaga för att vara en vänsterregering, höjer ju nu många skatter och det påverkar också ålänningarna. Där har vi gjort vissa lättnader från åländsk sida och vi har ju en hel del också som påverkar till exempel den äldre gruppen i form av lägre högkostnadsskydd för just gruppen 75 plus i våra system. Jag tror man måste se på helheten i den här frågan.


  • Christian Wikström (Obs) Repliksvar | 13:28

    Tack, talman! Det kommer många olika besked kring vad de här alternativa kompensationsåtgärderna ska vara och det skiljer sig från liberalt håll till socialdemokratiskt håll. Vi har inte hört så mycket från Centern än, det ska bli intressant att se. Vi har ju fått en stor inkomst i form av momsen, alltså en skattehöjning på finska sidan som också drabbar ålänningarna. Det kanske skulle vara rimligt att använda de momspengarna till att just sänka skatten för vanliga arbetande ålänningar. Jag tycker inte att det riktigt stämmer det här som ministern säger att jag tycker också det här när man står med ett förslag här som gör det motsatta. Det blir ju väldigt ihåligt.


  • Tack, talman! När ledamot Wikström talar om indexjusteringen gällande sjukdomskostnadsavdraget så stämmer ej ditt resonemang. Om du är ensamstående ska du ha en nettoförvärvsinkomst på under 15 000 eller vara gift och ha en sammanlagd nettoförvärvsinkomst under 22 500 för att dra av det totala avdraget. Det betyder alltså att för majoriteten blir indexjusteringen inte hela den verkliga indexjusteringen utan endast halva, det vill säga 2,5 %, och med självrisken strax under det.


  • Christian Wikström (Obs) Repliksvar | 13:30

    Tack, talman! Poängen med sjukdomskostnadsavdraget är just det att det inte indexjusteras. Grundavdraget borde indexjusteras. Jag menar att sjukdomskostnadsavdraget indexjusteras automatiskt för att det baseras på faktiska kostnader. Sedan är jag fullt medveten om att det finns olika nivåer på var den här halveringen sker och olika självrisker, men det har ingenting med indexjustering att göra. En indexjustering följer som regel inflationen och något sådant finns varken i sjukdomskostnadsavdraget eller i grundavdraget. Ledamoten får gärna förtydliga vad han menar.


  • Tack, talman! Jag kan förklara. Om jag har 1 000 euro, men jag får bara dra av 500 euro. Det betyder att av de 1 000 så har jag haft 5 % höjning på vad de sakerna har kostat. Det är det som har gjort att jag har kommit upp till 1 000, men jag får bara göra det på det halva beloppet. Det betyder i teorin att jag bara kan använda halva den. Du har rätt att det räknas på hela, men det är bara halva indexjusteringen som kommer dig till godo när du tjänar de pengarna. Förstår du?


  • Christian Wikström (Obs) Repliksvar | 13:31

    Tack, talman! En indexjustering är ju ett mått som man gör ofta i lagstiftning som justeras varje år, som följer inflationen. Det finns inte med i varken grundavdraget eller sjukdomskostnadsavdraget. Om ledamoten vill tala om hur sjukdomskostnadsavdraget räknas ut, och det är det som jag tror ledamoten syftar på, så är det en annan sak. För att göra den här debatten också förståelig för den som lyssnar så är det bättre att istället för att använda olika exempel som skulle ta, jag har redan fått klagomål att jag överskrider taltiden här, så har jag använt 15 000 per person.


  • Tack, talman! Jag kommer att chockera salen med att inte nämna någonting om skärgårdstrafiken trots att ledamoten gjorde det. Ledamoten hävdar att matpriserna stiger, medan Naturresursinstitutet förutspår en sänkning mellan 2-3 % för 2024 och den senaste månaden man kan statistiskt följa visar en sänkning på 0,6 %. Kan det möjligen vara så att ledamoten är något felinformerad om den saken?


  • Christian Wikström (Obs) Repliksvar | 13:32

    Tack, talman! Inför den här debatten och inför många debatter när vi pratar om vanliga människors levnadsomkostnader så brukar jag titta på index och hur index har utvecklats på Åland. Det som jag kan säga är att i december 2023 så var inflationstakten 4,7 % på Åland. Det inkluderar matkostnader, det inkluderar medicinkostnader och olika saker. Hur det kommer se ut i framtiden med kostnader på olika saker är väldigt svårt att förutspå. Jag skulle säga att det kan ingen riktigt förutspå, utan det är lättare att säga att så här ser det ut nu. Minst av allt så kan ekonomerna förutspå framtiden brukar man säga, och det stämmer också.


  • Som jag minns det så förde ledamoten dels ett resonemang kring inflationen, som också är på sjunkande, och dels om matpriserna. Jag tror att du såsade ihop det lite grann här nu.


  • Christian Wikström (Obs) Repliksvar | 13:33

    Tack, talman! Vi kan diskutera förstås hur ser inflationen ut och hur kommer den att se ut. Jag hänvisar till hur inflationen såg ut vid det senaste måttet som man mätte det, alltså i december 2003, eller på årsbasis brukar man tänka. Väldigt svårt att avgöra hur det kommer se ut framåt. Det kanske finns senare siffror som ledamoten kan hänvisa till. Det kanske finns någonting från juni, man gör det också på halvårsvis. Det som jag använt är från 2023. Hur det ser ut i december har vi ingen aning om. Kan hända vad som helst som gör att inflationen igen sticker iväg. Så här ser det ut nu och jag tror att ganska många människor i vårt samhälle nog håller med mig när man säger det att matpriserna har stigit väldigt mycket den senaste tiden.


  • Tack, talman! Jag noterade, tror jag, att ledamoten kom med en avisering att Obunden Samling kommer att komma med ett förslag i den här frågan. Ett förslag som bland annat innefattar att regeringen bör ta fram anvisningar till skattemyndigheterna. De här anvisningarna, är det någonting man kan tolka som kriterier för hur det här sjukdomskostnadsavdraget skulle utvecklas? Så att det blir tydligare för vad man kan dra av för och så vidare? Är det så jag ska tolka ledamoten?


  • Christian Wikström (Obs) Repliksvar | 13:35

    Tack, talman! Ja, det är så du ska tolka det. Det är den kritiken som har kommit från skattemyndigheten och också det som finns med i förvaltningens utlåtande. Det här är brister som behöver rättas till för att vi ska få ett moderniserat avdrag. Det är hygienfaktorer alltså. Det är svårt att tolka den här lagen idag för myndigheten som ska hantera det och det behöver förstås rättas till.


  • Tack, talman! Från Hållbart Initiativs sida och från min sida har vi inte stängt dörren till att förändra avdrag och stöd så att de träffar bättre. Det var därför som jag lyssnade till lite till den här aviseringen om det här förslaget från Obunden Samling. Därför att någonstans låter det som att det skulle kunna vara nästa steg. Att i stället för att gå från nuläget till att slopa det här avdraget helt och hållet, utan att riktigt veta vad som händer, så skulle man kunna titta på att göra förändringar i det existerande avdraget.


  • Christian Wikström (Obs) Repliksvar | 13:36

    Tack, talman! Jag håller med om det. Jag vill också säga det att oavsett hur man vill hantera det här avdraget, om man ska slopa det eller modernisera det, så är det rimligt att låta hela 2023 gå först så att man kan se hur det här avdraget faller ut när vi genomfört två stora förändringar. Stora reformen av klient- patientavgifterna och den stora reformen av grundavdraget. Som det är nu så förväntas vi fatta beslut på grovt felaktiga uppgifter. Det är allvarligt. Det är inte bra och det borde ni i majoriteten också inse.


  • Henrik Löthman (S) Anförande | 13:36

    Tack, talman! Frågan om sjukkostnadsavdraget är svår för oss socialdemokrater. Det är viktigt att komma ihåg att skatteavdrag i praktiken fungerar som bidrag till dem som har pengar, och detta avdrag når i för liten utsträckning de som verkligen behöver hjälp.

    Jag använder min egen familj 2023 som exempel, eftersom vi tyvärr har flera sjukdomar och vissa av oss är pensionärer eller sjukpensionärer. Det har hjälpt mig att förstå vilka grupper som drabbas och vilka lösningar som är mest effektiva. Jag ber om ursäkt över att det blir mycket siffror, men det är för att tydliggöra problematiken i att förstå avdraget.

    Jag tjänade över 60 000. Som diabetiker får jag mina mediciner och det material jag behöver för en självrisk på 100 per år, 50 för mediciner och 50 för material. Jag hade inget grundavdrag 2023 men kunde dra av 433 i sjukdomskostnader, varav endast 166,50 var avdragsgillt på grund av självrisken och regeln om man tjänar mer än 15 000 per år i nettoförvärvsinkomst får man endast dra av 50 % av sina sjukdomskostnader. Med en skattesats på 17 % i Mariehamn resulterade det i ett sjukdomskostnadsavdrag på 28,30 och det klarar jag mig utan.

    Min sambo tjänade över 30 000 och ansökte om avdrag för 1991,53. Hon fick endast 945,77 godkänt av samma orsak som för mig. Hennes faktiska sjukkostnadsavdrag blev 160,78 medan hennes grundavdrag var 789,75, vilket med Mariehamns skattesats ger 134,26 i faktiskt grundavdrag. Om siffrorna är samma 2026 skulle hon inte få sjukdomskostnadsavdrag, men istället få 152,69 i grundavdrag. Hon skulle alltså förlora 142,37 per år på det nya förslaget. För henne skulle en sänkning av högkostnadsskyddet på ÅHS från 475 till 100 hjälpa något, men det största problemet är högkostnadsskyddet för mediciner från FPA. Hennes mediciner kostar 1321,74 per månad, vilket innebär att hon redan i januari måste betala 626,94. Detta är mycket betungande, särskilt eftersom januari sällan är en ekonomiskt lätt månad för någon. Det känns orättvist att jag bara behöver betala 100 per år, varav endast 50 går till mina mediciner. Tyvärr är FPA-ersättningen rikets behörighet som vi ej kan påverka. I sak så är det inget problem för oss ändå för vi samlar så att det finns när det ska betalas i januari, men för mer ekonomiskt utsatta personer är det ju en problematik.

    Min mor är pensionär med en inkomst på över 20 000 och ansökte om 2 358 i sjukdomskostnadsavdrag, varav 1129 var avdragsgillt av samma orsaker som tidigare exempel. Hon fick dra av 191,93 i sjukdomskostnadsavdrag. Hennes grundavdrag var 1427,82, vilket ger 242,73 i faktiskt grundavdrag. Med det nya förslaget skulle hon få 261,16 i utbetalt grundavdrag. Hon gör alltså en förlust på 173,50 med det nya systemet. Det här visar att grundavdragets höjning inte räcker som förändring. I praktiken ger grundavdraget mellan 17,89 i Jomala och 21,35 i Kökar per person förutsatt att du tjänar mindre än ca 45 000. Här bör landskapsregeringen överväga att höja till 3980 som grundavdraget är i Finland, men utan att förändra procentsatsen till den som används i Finland. Då skulle min mor istället ha gått 121,9 på minus. Om man går in för exakt det sätt som grundavdraget räknas i Finland skulle hon istället förlora också hela sitt grundavdrag. Den bästa kompensationen för henne skulle vara att sänka högkostnadsskyddet till 100 för alla över 18 år på ÅHS. Då skulle hennes förlust minskas till endast 23,50 per år. Skulle pensionärer också räknas in i den grupp som får allmän tandvård, skulle det också underlätta för henne och andra pensionärer.

    Min far, är sjukpensionär och har en inkomst på över 30 000 och har inte gjort några sjukdomskostnadsavdrag för 2023, trots att han hade möjlighet till det. En riktig socialdemokrat alltså, eller kanske snarare en "elektronisk kvastfening", som han själv brukar beskriva sig. Hans grundavdrag var 640,99, vilket med en skattesats på 16,5 % i Jomala gav honom 105,76 i avdrag. Med det nya förslaget skulle han vinna 17,89 på grundavdraget. Om vi antar att även han hade sjukdomskostnadsavdrag att göra på 2000 skulle han få dra av 950, och med Jomalas kommunalskatt skulle det resultera i 156,75 i sjukdomskostnadsavdrag. Han skulle alltså förlora 138,86 i detta fall. Han skulle då vinna mest på en sänkning av högkostnadsskyddet till 100 inom ÅHS och då i detta fiktiva räkneexempel skulle han hamna 29,03 på plus vid en förändring av högkostnadsskyddet.

    Min syster bor på ett av KST:s boenden och arbetar inom dagverksamheten. Hon tjänar betydligt mindre än 15 000 och kan av den anledningen inte göra några sjukdomskostnadsavdrag. Hon behöver alltså inga ytterligare kompensationsåtgärder med detta lagförslag. Hon kommer att bli 18,43 rikare eller mindre fattig efter grundavdragets förändring. Det är självklart att denna grupps ekonomiska situation behöver förbättras då de är dömda till ett liv i fattigdom, men det är en annan diskussion.

    Det här tydliggör hur liten effekt sjukkostnadsavdraget de facto står för. Det visar också att de med låga inkomster, som min syster, inte har någon nytta av avdraget. Att man får vänta ett, nästan två, år innan man får pengarna tillbaka är problematiskt för de som har låga inkomster. Då är mer direkta stöd, likt de ledamot Nina Fellman tog upp i sitt gruppanförande för oss Socialdemokrater, betydligt bättre. Ledamot Jessy Eckerman kommer även att tydliggöra Socialdemokraternas åsikt i sitt anförande efter mig. Tack!


  • Talmannen påminner ånyo om den rekommenderade talartiden som vi alla i denna sal har kommit överens om att försöka följa efter bästa förmåga. En påminnelse.


  • Tack, talman! Det är ganska intressant att höra Socialdemokraterna prata om just de här förslagen. För att det är förslag som man kan diskutera och så vidare, men brukligt är ju att man gör det innan man kommer hit och att man har förslag klara som man tänker använda och argumentera för. Nu står vi här och Socialdemokraterna fortsätter argumentera för sina förslag ungefär som att man skulle vara opposition faktiskt. Det är intressant. Det ska vara väldigt intressant att höra om Socialdemokraternas vilja också finns förankrade i resten av regeringsblocket som stöder regeringen. Vi har inte hört någonting om det hittills. Finns de förankrade eller borde den här debatten egentligen ske internt mellan Socialdemokraterna, Liberalerna och Centern?


  • Henrik Löthman (S) Repliksvar | 13:47

    Talman! Ledamot Wikström har i mångt och mycket rätt. I den bästa av världar skulle jag gärna ha haft konkreta förslag och stått och säga här som var uttryckligen. Nu står det om högkostnadsskyddet, det står om tandvården i förslaget, men det är inte specificerat. Det tycker väl jag att skulle ha varit bra i det här läget.


  • Tack, talman! Jag hoppas att regeringspartierna kan prata ihop sig om de här förslagen så vi får någon slags linje här. För det blir lite svårt att ta ställning till det här som det är nu. Hur som helst tänkte jag återkomma till en sak som ledamoten sade. Ledamoten pratade om en person som hade 30 000 euro i året ungefär i inkomster och fick tillbaka 150 euro, jag kommer inte ihåg exakt. Med Obunden Samlings förslag skulle den summan ökat till 300 euro. Jag tror att en människa som tjänar 30 000 euro i året och har höga sjukdomskostnader och får tillbaka 300 euro i en klumpsumma tillsammans med skatten är väldigt glad över det. Det hjälper helt enkelt till väldigt mycket, särskilt om man inte har en andra part som hjälper till så att säga. Håller inte ledamoten med om det? Det är ganska mycket pengar för många människor i vårt samhälle.


  • Henrik Löthman (S) Repliksvar | 13:48

    Tack, talman! Ledamot Wikström har rätt såtillvida att 300 euro är definitivt mycket pengar för alla som tjänar under 30 000-35 000 euro eller har väldigt höga lån. Då kan det vara problem med en sådan summa, men det är också därför vi försöker göra de förändringar i socialpolitiken som vi nu framför.


  • Tack, talman! Den här sifferexercisen som vi fick ta del av var förvisso ganska intressant. Den verkar ju ha till syfte att liksom tidigare socialdemokratiska anföranden belysa problemet med att människor som har för god inkomst även kan få dra av på skatten när de blir sjuka. Vi ser inget problem med det. Den visar ju också tydligt hur man liksom har tappat greppet om hur mycket 173, i ledamotens fall, eller 140, i minister Gunells fall, faktiskt är. Hur mycket pengar det faktiskt är för en människa med låg inkomst som 20 000 ändå måste sägas vara i pension. Det vi diskuterar här är ju skattehöjningen. Vi diskuterar ju inte era riktade insatser. För de har ju inte ni presenterat ännu. Det är ju bara fria fantasier att vi ska sänka högkostnadsskyddet. Varför har ni inte kommit med det innan ni kommer med det här förslaget? Varför debatterar vi era drömmar?


  • Henrik Löthman (S) Repliksvar | 13:50

    Tack, talman! Det du säger gällande summorna stämmer ju inte på så vis att jag tycker att jag var tydlig i exemplen att de här behöver ändringar, justeringar på något sätt som gör det enklare för de här individerna. Inte att man bara ska ta bort det.


  • Tack, talman! Det här förslaget handlar ju inte om att ge de här människorna stöd och hjälp. Det här lagförslaget som vi debatterar idag handlar enbart om att höja skatten för bland annat de här människorna. Varför kommer ni med det här förslaget till lagtinget utan att ha med era kompensatoriska åtgärder? Varför är det bara era visioner som vi får ta del av, som inte är förankrade? Varför är de inte klappade och klara? Varför står de inte i lagförslaget att det här vill vi ta bort, vi vill höja skatten för de här människorna och vi vill komma med de här kompensationen? Det står inget om det. Hur ska vi kunna ta ställning till om kompensationerna är rimliga innan vi ens vet vad de handlar om?


  • Henrik Löthman (S) Repliksvar | 13:52

    Tack, talman! Du har rätt i resonemanget att vi borde ha konkreta exempel. Det håller jag helt med om. Däremot är det tydligt. Högkostnadsskyddet, tandvård, andra avgiftsfrihet står i förslaget. Det borde vara specificerat. Däremot så är det ju så att jag tycker att när du lyssnar på de som talar för regeringens del så är vi väldigt tydliga med att vi vill ha kompensatoriska åtgärder för det här.


  • Talman! Jag fortsätter på samma tema. Ledamot Löthman håller ett väldigt pedagogiskt anförande om hur det här kan bli och se ut och det gör han faktiskt på ett bra sätt. Det är troligen hans bakgrund i skolan som gör att han är duktig på att säga ut det här. Jag reagerar också på att han talar som en sänkning av högkostnadsskyddet skulle vara verklighet redan. Man talar om att de socialdemokratiska förslagen är det som gäller. Nu är det ju en socialdemokrat som sitter som social- och hälsovårdsminister i form av minister Zekaj. Varför har då inte minister Zekaj gjort färdigt de här förslagen som Socialdemokraterna verkar ha och komma med? Socialdemokratiska minister Zekaj väljer i stället att gå emot sin egen avdelning som rekommenderar att man inte ska avskaffa det här. Hur har Socialdemokraterna resonerat riktigt när man kommer i talarstolen och talar som om det här var verklighet, men i praktiken så levererar man ingenting annat än (… taltiden slut).


  • Henrik Löthman (S) Repliksvar | 13:54

    Tack, talman! Tack ledamot Kanborg för berömmet. Jag förstår att det känns komplicerat. Vi försöker tydliggöra vilka saker som skulle ha bäst nytta för de här olika grupperna. Det som minister Zekaj har tagit fram är ju, igen, tandvårds förändringar, högkostnadsskyddet, avgiftsfrihet. Så det står ju, det är bara inte specificerat.


  • Talman! Minister Zekaj har tagit fram områden att tittar över. Minister Zekaj har inte tagit fram några konkreta förslag över huvud taget. Det har inte heller den socialdemokratiska gruppen. Man presenterar visioner. Ni måste komma med verkliga åtgärder före ni kommer med ett sådant här förslag till lagtinget. Vi måste ha ett komplett paket att ta ställning till. Vi kan inte bara slopa den här typen av förmåner. Det funkar inte. Varför föreslår inte Socialdemokraterna då att man återtar det här förslaget och kommer med de här åtgärderna samtidigt, när man har ministern som sitter som ansvarig?


  • Henrik Löthman (S) Repliksvar | 13:55

    Tack, talman! Orsaken till varför det behöver komma igenom rätt snabbt är för att det ska vara möjligt för Skatteverket, eller Vero, att göra de här förändringarna. Det är orsaken varför de kommer på det här sättet. I finans- och näringsutskottet kommer ni att få konkreta åtgärder som är presenterade.


  • Tack, talman! Tack, Ledamot Löthman. Det märks att ledamoten verkligen har satt sig in i systemet och att det engagerar ledamoten någonting lite utöver det extra. Jag tänker inte gå in desto mer på de här förslagen som ledamoten kommer med. Eftersom det lätt uppfattas som löften och vi ska komma ihåg att de inte på något sätt är prissatta ännu heller. Däremot skulle jag vilja lyfta min egen personliga åsikt om att det är viktigt att hitta ersättande system där individer har möjlighet att betala för sig när man står vid disken och ska nyttja en sjukvårdstjänst. Jag tror att det ger bättre effekt än att få tillbaka pengar ett och ett halvt till två år senare.


  • Henrik Löthman (S) Repliksvar | 13:56

    Tack, talman! Tack, ledamot Listherby! Jag är helt överens med dig. Det är betydligt mycket bättre än att få tillbaka pengarna ett och ett halvt till två år senare.


  • Tack, talman! Tack ledamot Löthman för ett antal belysande exempel som jag har största respekt för. Samtidigt som också exemplen visar hur stor skillnad det är i hur det här träffar individuellt. Det är många parametrar som påverkar det här. Det är därför återigen, från min sida i alla fall, som jag har saknat den här konsekvensanalysen som ju flera har påtalat. Att man i det här lagförslaget skulle kunna få något slags allmänt grepp om vad det innebär att slopa sjukdomskostnadsavdraget. Det jag hörde från Socialdemokraterna nu när ni börjar presentera vad ni skulle vilja se för kompensatoriska åtgärder. Vi hörde i måndags i det Liberala gruppanförandet där det fanns en irritation också för att det inte fanns några kompensatoriska åtgärder klara ännu. Varför har det varit så bråttom med det här lagförslaget? Är det framstressat?


  • Henrik Löthman (S) Repliksvar | 13:58

    Tack, talman! Tack, ledamot Röblom. Som sagt, för att det ska vara möjligt att ändra det här till skatten för nästa år gällande grundavdraget och sjukdomskostnadsavdraget så är det bråttom. Det är orsaken.


  • Talman! Då måste jag konstatera att regeringspartierna har blivit satta i en sådan situation där man på grund av en byråkratisk och tekniskt stressande deadline från Skatteverket tvingats egentligen stressa fram ett sådant här lagförslag som man sedan står här och medger att det kanske saknas viktiga aspekter i det, till exempel kompensatoriska åtgärder och lite klarare tankar om vad som ska komma i stället. Att man på grund av en teknisk deadline hos Skatteverket orsakar den oro och de många frågor som finns i samhället kring ett slopat sjukdomskostnadsavdrag. Jag tycker det är väldigt trist att det är så att ni i majoritetsblocket har tvingats till det här. Jag tycker inte att det är tillräcklig orsak faktiskt. Om det är så att deadline från Skatteverket far förbi den här gången, kom igen nästa gång.


  • Henrik Löthman (S) Repliksvar | 13:59

    Tack, talman! Jag kan i mångt och mycket instämma med det du säger. Däremot i och med att det är väldigt tydligt att vi vill göra de här kompensatoriska åtgärderna och jag vågar lova att de finns där när vi ska besluta om det, om inte annat inför budgeten. För i och med våra nya budgetramar så måste ju de här olika kostnaderna, för det kommer ju också bli kostnader för att göra de här kompensatoriska åtgärderna, vara på plats. I den bästa av världar skulle jag ha presenterat det här och nu.


  • Tack, talman! Stort tack till ledamot Löthman för ett nyanserat och beskrivande anförande. Det är nog bra att exemplifiera för salen och för ålänningarna i stort hur komplext och hur olika det slår det här avdraget. Det visar ju också, sjukdomskostnadsavdraget, på dess uppbyggnad att den är väldigt föråldrad till sin karaktär och det är väl därför som vi diskuterar det här nu också. Att i dess nuvarande form så fungerar det helt enkelt inte och behovet finns för en förändring med, som det nämns, kompensatoriska åtgärder som behövs. Här kan vi bara hålla med alla om att det här är väldigt viktigt nu att finans- och näringsutskottet i sitt arbete får bringa lite mer klarhet i de här kompensatoriska åtgärderna, vad som förväntas här framöver. För det var det som alla mer eller mindre (… taltiden slut).


  • Henrik Löthman (S) Repliksvar | 14:01

    Tack, talman! Tack, ledamot Mansén. Jag instämmer helt med dig om att det här är föråldrat system som inte träffar rätt i den ekonomiska situation vi är i just nu. I den socialpolitiska situation som nu är på Åland så behöver det finnas andra åtgärder för de här personerna.


  • Talman! Ledamot Löthman säger att sjukkostnadsavdraget är svårt för socialdemokraterna. Med all respekt för de här uträkningarna som ledamoten redogjorde för, det var intressant. Problemet eller kärnan i den här frågan är att ni i regeringspartierna för fram förslaget att ta bort det här avdraget och inte kan presentera ett motförslag eller ett kompenserande förslag. Anser ledamoten att det här ärendet borde presenteras för Ålands lagting i den här utformningen. Nej, det enda rätta är nog att ni i regeringspartierna drar upp byxorna, går vidare och tar tillbaka det här ärendet. För det här håller inte.


  • Henrik Löthman (S) Repliksvar | 14:03

    Tack, talman! Jag tycker de flesta repliker hittills har handlat om det här. Jag tycker jag ändå tydligt har förklarat att regeringspartierna är ense om kompensatoriska åtgärder. Vilka de är återkommer vi till. De kommer delvis finans- och näringsutskottet att få och allra senast i budgetbehandlingen där de måste finnas på plats med de nya budgettaken.


  • Talman! Det här är intressant. För ni har lovat i debatten att det kommer att komma förslag och åtgärdsplaner och så vidare. Frågan är när? Nu pratar ni om budgeten eventuellt och så vidare. Om så är fallet, hur ska jag då som ledamot veta vad de här förslagen som presenteras i budgeten kommer att innebära ekonomiskt? Blir det dyrare eller blir det billigare? Det här är ju jättesvårt att veta. Det hade varit mer förnuftigt att presentera allt i ett paket än att jobba på det här viset. Jag säger det igen, jag är rätt ny här men jag tycker att det här är oseriös politik.


  • Henrik Löthman (S) Repliksvar | 14:04

    Tack, talman! Ledamoten är väl lika ny som jag. En lite längre tid har du hunnit vara i byggnaden, men det är marginellt. Jag upplever det ändå inte oseriöst när det står tydligt vilka saker vi har tittat på. Jag skulle vilja ha det specificerat. För då skulle jag på ett annat rakryggat sätt kunna stå här och bemöta er. Det håller jag med dig om.


  • Tack, talman! Tack, ledamot Löthman. Jag tyckte när jag lyssnade på ditt anförande att det var väldigt pedagogiska räkneexempel du delger. Samtidigt så illustrerar det också lite komplexiteten i det här något föråldrade avdraget. Jag vill bara i sammanhanget förtydliga att för Centerns del så ser vi att ett slopande av det här sjukdomskostnadsavdraget som en möjlighet att skapa utrymme för att lindra effekterna av sjukdom för de som verkligen behöver samhällets stöd och gör att det faktiskt kommer att fungera bättre än i dag. Så tack för ditt pedagogiska exempel.


  • Jessy Eckerman (S) Anförande | 14:06

    Talman! Jag brukar vara en sådan som pratar direkt från hjärtat, och det tänker jag göra också i mitt anförande just nu. Skattedeklarationen och vilka avdrag man får göra är en riktig djungel. Räck upp handen alla ni här i lagtinget som har full koll på skattesystemet, vilka stöd och avdrag som finns, varifrån de kommer, hur stora de är, och vilka effekter de egentligen har på din deklaration och ditt skattebesked. Jag ser inte en enda hand.

    Ju mer jag diskuterar skatteavdrag med vänner, bekanta och kollegor, desto mer inser jag att alla verkar göra lite som de vill och har dragit av lite olika saker på det här sjukdomskostnadsavdraget efter egen tolkning. Det är ju inte ett bra system. Ett bra skattesystem ska vara rättvist och tydligt, och det är inte det här just nu. Försök att få en expert att förklara. Till och med experterna erkänner att det är ganska krångligt. Det är just det som är det största problemet. Avdraget är pedagogiskt otydligt, både i hur det ska tillämpas, vad det ska täcka, hur mycket som egentligen kan dras av från alla kvitton och hur stor eller liten effekt det verkligen har på en vanlig människas ekonomi. Jag är övertygad om, som socialdemokrat och röd, att Åland kan mycket bättre. Vi kan skapa mer rättvisa och träffsäkra system så att vanligt folk faktiskt får behålla mer i plånboken när kostnaderna dyker upp, inte ett och ett halvt år senare.

    Talman! Min första rena ryggradsreflex var att starkt motsätta mig det här slopandet av sjukdomskostnadsavdraget. Jag vet själv hur tufft det är att leva på marginalen, särskilt när man har människor med ohälsa runt omkring sig och när orken och initiativförmågan inte alltid är på topp. Att slopa sjukdomskostnadsavdraget, ska de verkligen ge sig på de sjuka människorna? Tänkte jag. Arg var jag, bussigt kan jag säga. Nu har jag ändrat uppfattning lite grann. För ju mer jag satt mig in i hur uträkningarna fungerar, desto mer insåg jag att det som jag trodde gav pengar tillbaka kanske inte alls berodde på just det här sjukdomskostnadsavdraget. När det gäller att minska klyftorna och lätta på bördan för vanligt folk så är ett sådant här avdrag faktiskt inte bra politik. Det är inte ett bra system. Mycket av det som händer runt omkring oss, som momshöjningar och sådant som äter upp lönerna och pensionerna, ett avdrag som kommer först ett till ett och ett halvt år senare hjälper inte just nu. Vi måste kunna bättre. Jag har en klok pensionärsväninna som jag ofta brukar citera. "Om det inte finns några äpplen i korgen, så har man heller inte några äpplen att dra av", brukar hon säga. Vi måste faktiskt kunna ha ett bättre system än det här. Vi behöver bättre åtgärder för att hjälpa de som har kostnader för sjukvård, tandvård, barnomsorg och annat. Det finns massa med saker vi kan räkna upp.

    Talman! Fakta och saklighet visar att sjukdomskostnadsavdraget har spelat ut sin roll. Att sänka avgifterna och justera taket för högkostnadsskyddet inom sjukvården, så att gränsen för avgiftsfrihet nås tidigare, är två betydligt mer träffsäkra åtgärder. Utökad tandvård och andra justeringar som ger direkt hjälp är långt mer effektiva. Sjuk kan vem som helst bli, och har man inte råd att söka vård just då eskalerar problemen och blir en ond cirkel. Det blir jätte, jätte jättemycket dyrare i slutändan. Ett skatteavdrag hjälper föga i de här sammanhangen. Frågan är om sjukdomskostnadsavdraget någonsin hjälpt så mycket som andra åtgärder kan göra i dagens välfärdssystem. Det är en fråga vi måste ställa oss här i lagtinget, och jag är övertygad om att vi faktiskt kan göra mycket bättre.

    Nu har den här landskapsregeringen dragit bort ett plåster. Ett gammalt plåster som alla vet att ha varit lite varigt i kanterna och luktat lite illa. Det är klart att det svider att dra av det här plåstret, men vi vet innerst inne alla att avdraget aldrig på riktigt hjälpt det här såret på bästa sätt. Det är modigt att våga reformera något som inte kanske gett rätt resultat, som är orättvist och överdrivet byråkratiskt. Alla har inte förmånen att förstå eller hantera sina skatteärenden. Ålandsbilagan, det där pappret ni får hem om ni fortfarande har det till pappers, är till synes väldigt enkel att förstå vid första anblick, men det är en pedagogisk miss att raden om avdraget står där utan att specificera den exakta summan som faktiskt kommer tillbaka från det här sjukdomskostnadsavdraget.

    Talman! Regeringen har ett stort jobb framför sig. Nu är det är dags för socialpolitik 2.0. Socialpolitiken förtjänar minst lika mycket uppmärksamhet som skärgårdstrafiken i media framöver. Det är jätteviktigt att alla kritiska frågor ställs. Oppositionen har kommit med många bra och konkreta förslag och jag hoppas regeringen tar till sig det, men det är också väldigt viktigt med fakta, räkneexempel och kunskapsspridning i en så här komplex fråga. Annars riskerar den här viktiga socialpolitiska reformen att bli ett populistiskt skådespel baserat på känslor istället för fakta. Det här handlar om människors ekonomi och hälsa, så jag hoppas att den här frågan behandlas med värdighet. Under de kommande 1,5 åren innan lagen träder i kraft måste Landskapsregeringen prioritera lagstiftningar som minskar byråkratin och hjälper människor ekonomiskt den dagen avdraget slopas. Vi måste också ta hänsyn till vad som händer i Finland, hur det påverkar oss, och skapa en stark och stabil grund med de åtgärder och stöd som ligger inom vår behörighet i lagtinget. Vi värnar om vår självstyrelse, men använder vi verkligen de verktyg vi har för att göra det bättre för oss vanligt folk på Åland?

    Det är nu viktigare än någonsin att landskapsregeringen samlar sig och prioriterar den här frågan. De som har behörigheten och möjligheterna att påverka ekonomin för vanligt folk måste dämpa den oro som finns. Under debatten har det framkommit att det finns höga kostnader för tandvård och för barnfamiljer. Man kan tänka sig, till exempel genom en önskelista från en röd person som mig, en mer omfattande allmän tandvård, kanske med tandvårdssedlar. Justera inkomstgränser för maxtaxan inom barnomsorgen. Det finns en massa olika saker och det finns en massa utredningar på detta, det är bara att börja jobba. Bättre rabatter för pensionärer. Ett högkostnadsskydd som gäller hela familjen skulle förmodligen också underlätta mer än ett skatteavdrag, och dessutom förebygga höjda kostnader på sikt. Nu har jag sagt min personliga önskelista här i slutet och det är inte några vallöften, men det är några konkreta exempel på hur jag ser att det skulle kunna gå att tänka. Så jag öppnar upp för en diskussion. Tack!


  • Tack, talman! Tack för det här anförandet. Det går i linje med tidigare socialdemokratiska anföranden med en radda med åtgärder som man hoppas ska genomföras. Tidigare sade en socialdemokratisk ledamot att det här ska klargöras i finans- och näringsutskottet som ska börja så fort vi är klara med debatten här. Det är väldigt konstigt hur man inte kan klargöra det här nu om man tänker sig att man skulle kunna klargöra det här för finans- och näringsutskottet som ska börja jobba så fort vi är klara här.

    Ledamoten säger vidare att man hoppas att man tar det här på allvar från regeringens håll. Från bänkarna här är det väldigt svårt att se att det kommer att bli så. Ansvarig minister har inte varit här på hela dagen trots att det här är en av de viktigaste frågorna som har kommit på väldigt länge. Som ledamoten säger så är socialpolitik en viktig fråga, eller arbetspolitik beroende på hur man ser det. Det är finansministern som är ansvarig för det här ärendet, men vi har inte sett till honom i dag. Det är tråkigt att se och jag kanske inte delar ledamotens förhoppning om att man tar det här på så stort allvar.


  • Jessy Eckerman (S) Repliksvar | 14:15

    Tack, talman! Jag vill bara konstatera att det är väl kanske lite huvudet på spiken med vem som egentligen är den ansvariga ministern. För tidigare utmålades minister Arsim Zekaj för att vara ansvarig minister, han har suttit här hela debatten. Finansministern är väl på andra viktiga uppdrag från landskapsregeringen idag och är inte på plats. Det är väl kanske det som kan vara lite pudelns kärna med delat ansvar i den här frågan.


  • Tack, talman! Det är förstås ett delat ansvar, det håller jag med om. Jag skulle säga att hälsovårdsministern är ansvarig för de kompensatoriska åtgärderna som inte finns med alls här. Att de förslagen skulle landa på social- och miljöavdelningen troligtvis. Där skulle de hamna in, under de budgetmomenten, därmed är den ministern ansvarig för det. När det gäller sjukdomskostnadsavdraget och skatter generellt sätt så är det finansministern som är ansvarig. Det är det vi diskuterar här. Vi diskuterar inte de här förslagen som Socialdemokraterna kommer med som saknar, vad det verkar, stöd i övriga regeringsblocket. Det är inte det som det här ärendet handlar om. Det här ärendet handlar om att höja skatten för alla som är sjuka på Åland. Det är det som det handlar om. För vi har ingenting annat att ta ställning till och det är det som är problemet. Det vore klädsamt om man kunde ta tillbaka det här, men jag förstår varför man inte kan det. Den 30 september är sista dagen som man måste meddela skattemyndigheten om nästa års skatter. Man försöker hinna tills dess. Det ska bli intressant att se.


  • Tack, talman! Ledamot Eckerman säger här att Åland kan mycket bättre. Tidigare hörde vi från socialdemokratiskt håll att de här kompensationerna kommer att komma till utskottet. Det betyder att man ska ta fram dem på några dagar. Om Åland kan så mycket bättre, varför hade ni inte med de här åtgärderna i förslaget? Om ni kan ta fram dem på några dagar borde ni gjort det innan ni tog fram förslaget.

    Sedan uppskattar jag också metaforen om det här gamla plåstret. Den var bra faktiskt. Nu rycker man det här gamla plåstret. Problemet är att ni har inget nytt plåster att sätta dit. Den som blir av med plåstret kommer att börja blöda och ni säger att vi ska fundera ut vad vi ska ta för plåster och var vi ska få tag på det, vi måste diskutera ihop oss om det här. Sedan står man här och det enda man har är önskelistor om vad för typ av plåster man ska få tag på, men det finns ingen som har det.


  • Jessy Eckerman (S) Repliksvar | 14:17

    Tack, talman! Jag tycker att det har varit rätt tydligt under hela den här debatten att effekterna av att vi drar av det här gamla plåstret kommer ett och ett halvt år fram i tiden, innan effekterna av det börjar synas. Det är ganska mycket tid framåt. Eftersom att förslagen inte ännu är exakt konkretiserade tills idag så betyder det ju inte att de inte har jobbats med eller att de inte finns. Det kommer, precis som ledamoten Löthman säger, att presenteras för finans- och näringsutskottet där man får ta ställning till det och det kommer också att diskuteras här. Problemet med det här är ju att det är en brådska och det tycker jag också är väldigt dumt. Jag tycker inte att det är okej att det är en brådska. Det finns mycket annat jag också skulle vilja säga, men jag tänker också att det finns så mycket bättre saker vi kan göra än att klamra oss fast vid det här och nu är situationen som den är.


  • Tack, talman! Då måste man ju ha förslag, eller inte bara förslag utan något konkret på vad det är man ska göra innan man rycker plåstret. Att man tar bort det nu och säger att vi kommer att komma med förslag sedan är ju helt ohållbart. Vi ska ju fatta beslut om det här nu. Vi ska ju fatta beslut om det här lagförslaget.

    Man går emot sin egen avdelning. Man går emot alla remissutlåtanden som säger hur dåligt det här är. Det enda man har är att man sinsemellan har kommit fram till att man ska komma med någon kompensatorisk åtgärd, men ingen vet vad. Det är helt ohållbart.


  • Jessy Eckerman (S) Repliksvar | 14:19

    Tack, talman! Med remissvaren så det skulle vara väldigt oärligt också av landskapsregeringen att försöka smuggla undan saker som är kritiska till förslaget. Det är inte schysst politik. Sedan är det väl också så att, med tanke på hur den allmänna uppfattningen och de allmänna till exempel räkneexempel som ledamoten Löthman tagit upp och ledamoten från Liberalerna också, när man har pratat om det här konkreta så jag tror att det kan vara väldigt få som faktiskt har förstått vad det här i praktiken innebär. Utan man har reagerat med den här ryggradsreflexen som jag sade att jag hade själv. Att vad är det man håller på med? Jag tycker att det är viktigt att det här diskuteras öppet och att alla får fakta och grundlig saklighet på bordet. Att man inte bara skjuter runt med de stora pistolerna och drar på så mycket känslor. Det är mycket mer komplicerat än vad man kanske vill att det ska framstå från början.


  • Tack, herr talman! Jag och ledamot Eckerman har många gånger i den här salen diskuterat socialpolitik av olika slag, men då har det ofta varit konkret socialpolitiska frågor. Problemen med det här avdraget och den här diskussionen är att vi har en skatteavdragsdiskussion som ramlar över i socialpolitik. Det handlar om någonting som är baserat på ett politiskt löfte från majoriteten som ska komma med de här kompensatoriska åtgärderna. Så det blir lite råddigt. Då är det väl lite det som vi från Liberalerna vill undvika i framtiden, att hålla på och prata om det ena när det egentligen är det andra vi ska prata om. Vi ska vara ärliga med att det här i första hand handlar om en åtgärd för att se till att få ordning på det ekonomiska och sedan rikta den sociala politiken mera direkt med åtgärder. Jag håller helt med om att inte är det bra att om man är utsatt för olika typer av sjukdomar att man får det här avdraget tillgodo först ett och ett halvt år senare. Det är bättre att man får en insats direkt så att man kan hantera det när man har problem med det.


  • Jessy Eckerman (S) Repliksvar | 14:21

    Tack, talman! Jag minns att i måndags så diskuterade man ju också liksom mera konkreta förslag. Jag tänker att eftersom att tiden ännu är ett och ett halvt år innan effekterna av det här slopandet börjar ske så har vi ju de verktygen i vår egen självstyrelsepolitiska verktygslåda, som redan sedan tidigare är ganska utredda, och det finns ganska lågt hängande frukter, som har ganska stora effekter, redan att plocka. Så det är väl kanske därför man drar upp de här som snabba kompensatoriska förslag och önskemål från åtminstone mig och min grupp.


  • Tack, talman! Med det sagt så tycker jag att jag och ledamot Eckerman som inte för så länge sedan själv har suttit på oppositionsbänken såklart har förståelse för att oppositionen har en ganska öppen arena här och oppositionen gör sitt jobb och oppositionen gör det de ska. De ska kritisera majoritetens förslag och vi ska ingalunda försöka tro att vi har förtroendet från oppositionen att vi kommer att genomföra de här ambitionerna som vi har. Det är klart vi inte ska ha det, utan hela spelet ser ut som det ska och helt enkelt förtroendet som vi har åtnjutit av majoriteten av Ålands folk så behöver vi se till att förvalta och komma i praktiken med de här löften som vi faktiskt har gett.


  • Jessy Eckerman (S) Repliksvar | 14:23

    Det är ju från och med nu som det riktigt stora jobbet börjar. Det är det som är det viktigaste. Det är också viktigt att alla ålänningar, och alla som lyssnar på den här debatten, också förstår att det socialpolitiska stödsystemet är väldigt komplext. Börjar man ändra i någonting som man tror är väldigt enkelt så har det stora effekter på någonting annat. Därför finns det ännu en palett med åtgärder man kan ta till. Som jag sade, ganska lågt hängande frukter som vi har egen behörighet till. Jag tror i alla fall att de allra flesta skulle vara glada att slippa betala så mycket från början än att man istället får tillbaka det ett och ett halvt år senare.


  • Tack, talman! Jag noterar att ledamot Eckerman jämför det här med att ta bort ett plåster på ett sår som är varigt i kanten. Samtidigt säger hon att det är dags för Socialpolitik 2.0 som ska vara räddningen på det här. Just nu innebär ledamotens socialpolitik 2.0 att man tar bort plåstret och lämnar ett infekterat sår utan någon behandling, i och med att behandlingsplanen saknas. Är det så vi ska ha det? Att vi agerar utan att ha en konsekvensbedömning och en helhetsbild?


  • Jessy Eckerman (S) Repliksvar | 14:24

    Tack, talman! Tack för frågan, ledamot Kanborg. Det har förtydligats väldigt många gånger från den här talarstolen, vilket jag också tycker är väldigt tråkigt, att det finns en situation som har gjort att det här har blivit frampressat, men det är inte heller idag som vi behöver klubba igenom vilka åtgärder vi ska ha. Vi vet bara att det har varit ett varigt plåster på det här såret som inte har fungerat på ett bra sätt. För att man ska kunna göra ändringar hos Skatteförvaltningen så är det lite brådskande. Jag tror att ledamot Kanborg och jag, vi brukar ha rätt liknande socialpolitisk syn på vilka man ska stöda, vad man ska göra och åtgärder så jag tror att ledamoten faktiskt kan vara lugn.


  • Tack, talman! Vi har upprepade gånger hört att minister Zekaj ska presentera de här åtgärderna inför finans- och näringsutskottet. Om vi backar bandet till vårbudgeten så fick lagtinget en avisering på att det här avdraget var på väg att slopas. Om nu regeringspartierna har varit överens om vilka de här åtgärderna är, varför har man då inte tagit tillfället i akt att skynda på det här om de är färdiga och kan presenteras om några dagar? Varför har man då inte skyndat på när man säger att man är klar?


  • Jessy Eckerman (S) Repliksvar | 14:25

    Tack, talman! Det där är en mycket intressant fråga. Jag är, liksom ledamot Kanborg, en vanlig medlem i Ålands lagting och inte en minister så jag tror att såna där frågor borde ställas till landskapsregeringen.


  • Johan Lindström (Obs) Anförande | 14:26

    Talman! Detta är ett lysande exempel på att man får faktiskt vad man röstar på, inte kanske vad man trodde att man röstar på.

    Avskaffandet av sjukdomskostnadsavdraget enligt lagförslaget 24/2023-2024 kommer ha långtgående negativa konsekvenser, både på ekonomiskt och moraliskt plan. För det första kommer det ekonomiska effekterna vara särskilt kännbara för speciellt några grupper i samhället. Ensamstående med barn, ESB-boende, pensionärer, framför allt kvinnor, och individer med höga sjukdomskostnader kommer att drabbas hårt eftersom de tidigare har kunnat dra av dessa kostnader från sin inkomst, vilket har underlättat för dem att täcka grundläggande vårdbehov.

    Att grundavdraget höjs med en symbolisk summa på 100 euro kommer inte att kunna kompensera för den faktiska förlusten av sjukdomskostnadsavdraget, vilket innebär att många människor kommer att uppleva en de facto skattehöjning. Den föreslagna ändringen innebär att de som redan har det svårt att klara sina sjukvårdskostnader kommer att drabbas hårt. Dessutom, även om förslaget kan leda till en förenkling av skattesystemet, är detta en förändring som underminerar social rättvisa. Det finns inget rättfärdigande för att ta bort ett stöd som direkt hjälper människor att hantera sina medicinska kostnader. Särskilt när andra sociala skyddsnät fortfarande inte alltid är tillräckliga. Det är ett svek mot de medborgare som är beroende av samhällets stöd. Sjukdom är inte en valfrihet och när människor tvingas välja mellan att betala för nödvändig vård eller andra grundläggande behov hamnar de i en förnedrande situation.

    Det är minst sagt magstarkt att i spartider höja sina egna arvoden samtidigt som man ålägger ÅHS med sparkrav och indirekt höjer skatten åt några av de mest utsatta i vårt samhälle. Regeringspartierna talar mer än gärna sig varma om vikten och rätten till en god sjukvård och hälsovård, men samtidigt underminerar man saker från två håll samtidigt. Lagförslaget visar en tydlig brist på empati från beslutsfattarna. Låginkomsttagare, ensamstående, pensionärer, kvinnor samt ensamstående med barn drabbas extra hårt då även bostadsbidraget för egen bostad försvinner från och med den 1 januari. Detta förstärker den redan existerande ekonomisk ojämlikhet som går emot principen om att skattesystemet ska vara rättvist.

    Ur ett bredare perspektiv hotar detta förslag också folkhälsan. När människor inte har råd att söka den vård de behöver kommer deras hälsa att försämras, vilket i sin tur kan leda till högre kostnader för samhället i form av mer omfattande vårdbehov och sämre allmänhälsa på sikt. Den potentiella inbesparing för kommunen och landskapet är kortsiktig och kommer troligtvis att undergrävas av framtida vårdbehov som kunde ha förebyggts med adekvat sjukvård i tid.

    Sammanfattningsvis är detta lagförslag moraliskt och ekonomiskt förkastligt. Det slår oproportionerligt hårt mot de som på grund av sjukdom redan är i en utsatt situation och hotar både social rättvisa och folkhälsan. Att komma med detta lagförslag utan att kunna presentera ett färdigt förslag, som man har utlovat, för att kompensera för de som drabbas är inte värdigt en regering. Konsekvensanalysen lyser med sin frånvaro. Speciellt effekterna som detta kommer att ha på näringslivet. Man går emot sina egna avdelningar. Man går emot nästan varenda remissvar man fått. Flera i talarstolen från regeringssidan talar om att reformera detta lagförslag. I verkligheten är det ett slopande av en nu fungerande lag som ger folk lite mer i plånboken. Man höjer skatten genom att flera friska människor kan vara med och betala skatt, inte genom att höja dem.

    Jag tycker att regeringen för en märklig logik. Vissa vill påstå att Obunden Samling vill hålla kvar något förlegat. Nej, vi ser gärna en utveckling och förbättring av vardagen, inte ett avskaffande. Jag har svårt att tro att någon ens köper argumenten ni för. Det låter lite som att vi kommer nu ta bort maten från bordet för dig och din familj, men det är för ditt eget bästa då det är gammalmodig mat, svårlagad och håller inte måttet. Sedan vet vi inte riktigt hur många som äter, vissa kan ju äta mycket och vissa äter ju inte alls så mycket så de har inte lika stor nytta av maten, eller hur? Plus att de rika äter ju ändå så det är ju orättvist. Tro mig, vi ska fixa mycket bättre mat åt dig lite senare. Vi vet inte hur, men om vi lyckas bra med vår politik så kommer nog oppositionen att fixa det åt oss. Tack!


  • Tack, talman! Ledamot Lindström pratar om att det här drabbar låginkomsttagare främst. Om du är sjukpensionär, garantipensionär eller om du är förvärvsarbetande, deltidsarbetande med låg procent arbete, alltså få timmar per vecka, så betalar du de facto ingen kommunalskatt tack vare alla de här avdragen som finns. Hur menar ledamot Lindström att de här skulle påverkas av ett slopat sjukdomskostnadsavdrag?


  • Johan Lindström (Obs) Repliksvar | 14:31

    Tack, talman! Jag får säga som minister Gunell sade att du förklarar någonting som är pedagogiskt omöjligt att förklara, så per definition blir det ju obegripligt. Jo, jag säger att det här drabbar ju förstås de som är ekonomiskt svaga, inte nödvändigtvis de som är absolut längst ner på stegen redan nu. Men om man blir långtidssjuk så är du ganska hastigt där.


  • Det här är inte så komplicerat egentligen. För det är ju så att om du blir sjuk och hamnar här så kommer du ner ganska långt på den här stegen och till de här lägsta inkomstklasserna, och det är precis de som inte betalar någon kommunalskatt. För dem har verkligen det här avdraget inte så stor betydelse eftersom att du har ingen skatt att dra av. Det är det vi försöker säga här hela tiden. Sedan när det finns de här kompensatoriska åtgärderna som kommer så det är klart att vi behöver också titta på de som har lite högre inkomster. Det ska jag återkomma till i ett anförande idag. Jag förstår inte riktigt det här resonemanget från Obunden Samling och ledamotens sida. Jag förstår inte hur ska vi gynna låginkomsttagare genom att medelhöginkomsttagare får dra av sina sjukdomskostnader obegränsat?


  • Johan Lindström (Obs) Repliksvar | 14:33

    Vi vill ju inte avskaffa det här överhuvudtaget. Vi har varit väldigt öppna med att vi vill ju gärna reformera, vi vill förbättra det här. Vi tycker inte att det här kanske är tillräckligt bra som det är. Att ta bort det helt, som ni nu väljer att göra, utan att ha ett bättre förslag är det vi kritiserar. Det är det som är problemet.


  • Tack, talman! Jag instämmer lite med tidigare replikskifte att det är en lite märklig logik. Jag tycker särskilt att det här exemplet med den här maten var intressant. Alltså, nog skulle jag ju hellre sitta med min mat på bordet än att någon tar bort hela maten och sedan ger tillbaka lite efter ett och ett halvt år. Va?


  • Johan Lindström (Obs) Repliksvar | 14:33

    Ja, det tycker jag också. Man kan ju säga att vi kommer att ta bort det helt och hållet om ett och ett halvt år, vi vet inte ännu om du kommer att få någon ny mat, men vi kanske fixar. Jag tycker att det är att försätta folk i en fruktansvärd situation. Att lämna dem i ovisshet, är det en socialdemokratisk politik?


  • Jag tycker att både socialdemokrater, center och liberaler har försökt komma fram med räkneexempel, fakta, underlag som baserar sig på vad vi vet i nuläget och det vi har läst oss in på. Jag vet inte riktigt det här med vem som kanske skrämmer vem, vem som ska kasta den första stenen här.


  • Johan Lindström (Obs) Repliksvar | 14:34

    Om man väljer att ta bort någonting, som redan idag har en viss effekt och hjälper folk, men inte har någonting att komma med är väl att försätta folk i en ovisshet? Det tycker jag vi ska akta oss för som politiker, att skapa den stressen hos människor. För ni har inte kommit med någonting. Det enda vi har hört är Socialdemokraternas önskelista. Det betyder för mig absolut ingenting.


  • Talman! Obunden Samling pratar om att man vill utveckla och förbättra det här avdraget i stället för att ta bort det. Vi har nog inte riktigt fått klart för oss hur. Hur skulle Obunden Samling utveckla eller förbättra det här avdraget? Om man fick komma med önskemål om att ni skulle förklara. Min uppfattning är att ingen tycker att det här avdraget är riktigt bra, men hur skulle ni förändra det?


  • Johan Lindström (Obs) Repliksvar | 14:35

    Jag får säga som ledamot Egeland sade, behöver ni hjälp? Det är ju ni som ska komma med de här förslagen. Det här borde vara klart på bordet redan. Vi har ju blivit tagna mer eller mindre på sängen med det här och det är ju ovärdigt att vi ska sitta på lösningarna. Det här borde ju ni har gjort redan. Det är ni som är regeringen, vi är opposition. Jag tror du glömmer det.


  • Talman! Det kommer alltså inte något konkret från Obunden Samling. Det här aviserades nog inte i morse när ni steg upp ur sängen, utan det här aviserades för ungefär ett halvår sedan.

    Ledamot Lindström pratade också om det här med att någon som behöver vård kanske drar sig för att söka vård eller köpa mediciner, men det är ju där och då som kostnaden kommer som den måste välja och ta (… taltiden slut).


  • Johan Lindström (Obs) Repliksvar | 14:37

    Vi är inte alls främmande för att reformera ett lagförslag till det bättre, men att slopa det utan att ha ett bättre förslag är det vi kritiserar om och om igen. Vi har inte hört någonting från regeringspartierna om hur det här ska kompenseras, förutom önskelistor då igen.


  • Andreas Kanborg (Obs) Anförande | 14:37

    Värderade talman, lagtingskollegor. Landskapsregeringen gav signaler om slopandet av sjukdomskostnadsavdraget redan vid debatten om vårbudgeten. I det tidiga skedet sade man att inget är klart och att saker kan komma att förändras, men inget har förändrats i detta fall.

    Olof Palme sade mycket klokt att politik handlar om vilja, så även i detta fall. För min egen del, och för den obundna gruppens del, är viljan att inte slopa ett avdrag som kan vara betydelsefullt för de som kämpar att få vardagen att gå ihop utan att ha åtgärder på plats. Förstås, regeringen har i debatten aviserat att man skall komma med andra åtgärder, men trovärdigheten faller i och med att man inte levererar dessa samtidigt. Det vore inte första gången vi ser ett politiskt löfte trilla mellan stolarna. Som vi nyligen har hört så har ett vallöfte fallit på grund av ett missförstånd. Under morgonen hörde jag dessutom på radion att regeringsprogrammets avsikt att införskaffa 13 nya färjor återtas redan 9 månader efter att det gavs. Vad säger att det inte kommer att gå likadant med löftet om kompensatoriska åtgärder? Utan ett komplett lagpaket har vi inga garantier.

    I beredningsmaterialet till detta lagförslag konstateras att betydelsen av avdraget i förhållande till inkomst är störst för låginkomsttagare, vilket är helt naturligt. Som vi alla känner till så avråder regeringens egna tjänstemän från avskaffandet. Avsaknaden av en politisk beställning på en konsekvensanalys är häpnadsväckande och det är påtagligt i debatten att den har saknats. De jämförelser som görs i underlaget lutar sig förstås på personer som har en inkomst på över eller under 15 000 euro. Här är det viktigt att minnas att relativt små årsinkomster kan vara vad som får en medborgare att tippa över inkomstgränsen. Dessa personer är beroende av varje euro för att få vardagen att gå ihop. På grund av hälsoskäl eller annan anledning kanske man inte kan arbeta mer, men man ändå känner att man vill bidra till samhället i den mån man kan och har möjlighet till.

    Regeringen har uttalat vidare att avdraget är ett byråkratiskt monster. Visst, jag kan instämma till en del, men det finns ett alternativ att förändra byråkratin i det i stället för att slopa det. Att däremot bedöma att effekten är måttlig i och med att den enskilde individen kan få vänta upp till ett och ett halvt år på att få sina pengar tillbaka är nog en skrämmande bedömning. Jag hoppas att majoriteten pratar med de som vänder på varje slant och ställer den ärliga frågan ”Vill du ha tillbaka dina 100 euro om ett och ett halvt år eller ska vi behålla dem?”. Vilket svar tror regeringen att man kommer att få? För den som sitter på ett minister- eller lagtingsarvode har den hundralappen ingen betydelse, men för någon annan kan det vara pengarna till julklappar eller medicin. Jag måste vidare erkänna att jag förvånades över den socialdemokratiska partiledaren som i en radiointervju gav ett räkneexempel och konstaterade att sjukdomskostnadsavdragets effekt i det fallet var bara 140 euro. Att en ledande socialdemokrat inte förstår vad 140 euro kan betyda för en individ förvånar mig mycket stort.

    I Norden har vi ett starkt skyddsnät för de utsatta i jämförelse med många andra platser på vår jord och en av de saker jag tycker att vi kunnat vara riktigt stolta över på vårt Åland är just detta avdrag. Vi har nyttjat vår självstyrelse och vår behörighet till att skapa en extra trygghet med denna avdragsförmån, just med beaktande av att självstyrelsen ska användas till att göra vardagen bättre för ålänningarna. Att slopa avdraget är att gå andra vägen, då använder vi självstyrelsen till att försvåra vardagen för ålänningarna. Regeringen stoltserar med att man höjer grundavdraget, men även här ska vi minnas att efter den höjningen så är den fortfarande lägre än i riket. Det ställer alltså ännu högre krav på de kompensatoriska åtgärderna man säger att man ska göra, om man ska kompensera även detta. Ålänningarna har en självstyrelse att vara stolt över, men den ska nyttjas till att betjäna ålänningarna.

    Talman! Det enda rätta är att regeringen återtar det här förslaget och återkommer till lagtinget med ett komplett paket där man presenterar sina kompenserande åtgärder samtidigt. Allt annat är oacceptabelt. Tack, Talman!


  • John Holmberg (Lib) Anförande | 14:42

    Tack, talman! Bästa lagting, ålänningar. Detta lagting tillsammans med åtminstone de två senaste lagtingen har åtminstone en sak gemensamt. Det är oförmågan att debattera tillväxt. Denna dysfunktionalitet att skilja på socialpolitik och tillväxtpolitik har kanske alltid legat som en hämmande isolering innanför denna plenisals väggar. Tillväxt verkar vara ett fult ord i den åländska politiken, när tillväxt i själva verket är en förutsättning till att vi överhuvudtaget ska ha en välfärd eller självstyrelse värd namnet. Tillväxtpolitiken blir ofta, jag menar kanske alltid, en salig blandning av socialpolitik och plakatpolitik. Det blir med andra ord en röra som aldrig leder framåt. Jag undrar om det finns ett samband mellan denna politiska oförmåga och Ålands över tid svaga BNP-utveckling?

    Den som drabbas mest av en allt sämre offentlig ekonomi är de redan svaga, såväl kortsiktigt som långsiktigt. Kortsiktigt för att den offentliga ekonomin inte förmår och orkar bibehålla skyddsnät och bidrag på en tillräcklig hög nivå. Långsiktigt för att de socioekonomiska negativa effekterna cementeras. Det handlar om kost, studieresultat, folkhälsa etc. Detta går i arv och fortsätter, inte alls alltid, men alltför ofta över generationsgränserna. Givetvis behöver det finnas skyddsnät för alla dem som kort- eller långsiktigt behöver stöd för att må bra och ha en god vardag, men vi måste våga lyfta blicken och inse en helt avgörande sak. Utan tillväxt, utan människor som startar företag, utbildar sig, jobbar extra, eller bara träsar på stannar samhället. Det behöver finnas ett lokomotiv som skapar välståndet. Ett lokomotiv som har obegränsat med plats. För ska Åland som samhälle fungera imorgon och i framtiden behöver det bli ännu fler händer, hjärnor och fötter som jobbar. För att vi ska lyckas med detta, förbättra tillväxten, fungerar det inte längre att ständigt beskatta lokomotivet. Det ska alltid löna sig att arbeta och enligt min mening är ålänningarna överbeskattade, sett till hur vi valt att producera samhällsservice och sett till hur vi ständigt utvidgar den offentliga sektorns ansvarsområden. Detta är en helt omöjlig ekvation. Lösningen har och är att höja avgifter, införa avgifter eller öka beskattningen, eller intäkterna som många politiker väljer att kalla det. Vår offentliga sektors ständiga utvidgning står inte i proportion till den ekonomiska tillväxt våra företag och entreprenörer förmår och orkar bidra med och ändå har vi så svårt att diskutera tillväxt. Vi har ett mycket lysande exempel på vad som händer när tillväxten stampar på stället. Landet Finland borde förhoppningsvis kunna fungera som ett skräckexempel på hur snabbt spiralen viker nedåt när tillväxten är svag.

    Talman! Det finns flera argument för att slopa dagens sjukdomskostnadsavdrag, men det finns även mycket goda argument för att parallellt införa ett jobbskatteavdrag. Ett avdrag som starkt bidragit till att stärka till exempel Sveriges offentliga ekonomi. Vi kan i dagarna läsa om finansminister Svantessons planer på att ytterligare utöka och boosta upp det svenska jobbskatteavdraget. Det ska löna sig att arbeta, det gynnar hela samhället och inte minst individen. Att få behålla lite mer av det man sliter ihop ger en frihet och bättre förmåga att styra sin egna vardag. Det är den typen av långsiktig politik vi behöver driva på Åland. En sådan politik ger utrymme för kvalitativ välfärd, genomtänkta skyddsnät och en bättre rustad offentlig ekonomi.

    Att dra in en förmån är alltid svår att tajma rätt, men detta slopande av sjukdomskostnadsavdraget borde kanske ha setts som en reform. En reform där man slopar dagens sjukdomskostnadsavdrag enligt förslag, men som också åtföljts av konkreta kompensationsåtgärder och någon sorts form av jobbskatteavdrag. En sådan reform, någon form av avdragsväxling skulle ha varit att föredra. Jag tror ingen, inte minst landskapsregeringen, ville hamna i den situation där vi är nu. Där oppositionen många gånger har ett öppet mål, efterfrågar kompensationsåtgärder. De finns i röret, men de är inte på en sådan konkretiserad nivå att de går att stå och prata om här i lagtinget ännu. Vi kommer heller inte att ha sådana konkreta förslag när vi inleder behandlingen av detta ärende i finans- och näringsutskottet. Vi kommer att få veta var i röret, hur tankegångarna går, men vi kommer knappast att ha så pass konkretiserade kompensationsåtgärder som är kostnadsberäknade och konsekvensanalyserade. De kommer att komma. Det kan jag som ordförande och en del av majoritetsblocket lova, att de kommer att komma.

    Under måndagens debatt fördes fram att detta slopande av sjukkostnadsavdraget kommer slå hårt mot optiker, apotek etc. Sett till att det är frågan om en skattehöjning. Jag tror den största negativa effekten slår mot den allmänna köpkraften, restaurangbesök, kläder, biobesök. Alltså sådant som inte är för stunden livsavgörande, men som ändå håller vårt näringsliv flytande. Låt oss ta hand om den offentliga ekonomin, men gör det inte på lokomotivets bekostnad. Jag ser, precis som alla andra här i salen, fram emot välbalanserade kompensationsförslag, men jag vill även att ett renodlat jobbskatteavdrag landar i lagtinget inom snar framtid.

    Jag kan också informera att såväl finansminister som lantråd idag träffar Ålandsministern och därmed inte tar del av debatten fysiskt här i salen.


  • Talman! Det här var ett intressant anförande av ledamot Holmberg, faktiskt. Tillväxt och näringspolitik. För utan tillväxt hos det åländska företagen stannar vårt samhälle, så är det. Jag var i morse till en optiker här i Mariehamn. Det var inte muntra ord som kom från den företagaren och kunderna som jag mötte i butiken.

    Hur ser ledamot John Holmberg på det faktum att det här förslaget saknar en konsekvensanalys, hur det kan påverka det Åländska näringslivet? Varför har man inte begärt in ett remissutlåtande från Ålands näringsliv eller företagare på Åland när man tar fram en sådan här stor förändring?


  • John Holmberg (Lib) Repliksvar | 14:50

    Tack, talman! Jag är helt övertygad om, nu sitter inte jag i landskapsregeringen men jag vågar säga att tanken med detta ärende var att det skulle åtföljas av konkreta kompensationsåtgärder. Därav har inte tiden räckt till, men det betyder inte att inte dessa kompensationsåtgärder kommer att komma. Det är självklart. Det är inte så att ålänningarna efter 1 januari 2025 står utan sjukdomskostnadsavdrag. Utan det kommer att hinna komma innan detta kostnadsavdrag är ute ur bilden. Men, precis som jag sade i anförandet, i en perfekt värld skulle det här ha varit en reform som skulle inkludera konkreta sådana åtgärder till lika med ett vanligt jobbskatteavdrag som också skulle ha stimulerat tillväxt och arbete.


  • Tack, talman! Den här perfekta världen trodde jag att fanns i den här plenisalen i många frågor, men uppenbart så gör den ju inte det. Det är lite oroväckande. För ledamotens information kommer det nu uppgifter ifrån företagare på Åland att folk har börjat bunkra produkter. Det är ju ledsamt också. För företagarna uttrycker nu en oro att ålänningar ska börja handla de här varorna utanför Ålands gränser. Många kanske har sett det här avdraget som ett ö-undantag. Att man har kunnat handla de här produkterna hemma på Åland. Det har varit lite dyrare, vi bor på en ö, men man har fått de här avdragen. Jag är oerhört besviken som företagare att man inte har efterhört mer från det åländska näringslivet, vilka konsekvenser det här avdraget kan få för dem. Jag hoppas verkligen att finans- och näringsutskottet tar och tittar på det här. För ledamot Holmberg och jag vet att det är företagarna som skapar tillväxt och börjar de här företagen haverera (… taltiden slut).


  • John Holmberg (Lib) Repliksvar | 14:52

    Tack, talman! Jag tror bestämt att ledamot Anders Holmberg går just i den fälla som jag talade om i mitt anförande. Alltså att man alltid här i salen blandar ihop tillväxtpolitik med socialpolitik. Låt oss titta framåt. Låt oss ha ett renodlat jobbskatteavdrag i någon form, men låt oss också ha kompensatoriska åtgärder för de grupper som behöver ha det. Den här mixen som blir en form av sörja, jag brukar ha en färgbestämning på det men låter bli att ha det i dag, är inte lyckad. Handen på hjärtat, jag tror även att ledamot Anders Holmberg kan konstatera att det finns väldigt många negativa saker med dagens sjukdomskostnadsavdrag. Det träffar inte alltid precis rätt och att det finns att göra. I grunden är jag helt för att slopa det här, men i kombination med andra åtgärder.


  • Tack, talman! Ledamot Holmberg talar som han brukar om sina hjärtefrågor. Det är bara det att det finns ju andra partier som han samregerar med som också talar om sina hjärtefrågor. Det är lite det som är svårt för oss. Vad är det egentligen som komma skall?

    Ledamoten är ordförande i finans- och näringsutskottet och har alltså den största rollen att granska det här, att det faktiskt håller ihop. Nu står han här och säger att vi får se om det kommer lite senare, jag litar nog på regeringen. I mitt tycke så har ledamoten ett ansvar som ordförande i utskottet att kontrollera att det faktiskt kommer och vad det är som kommer. Ledamoten borde vara väldigt oroad över att det inte finns någonting presenterat. Ingenting om något jobbskatteavdrag finns ens nämnt här. Är inte det här ett problem?


  • John Holmberg (Lib) Repliksvar | 14:53

    Tack, talman! Ledamot Wikström kan sova lugnt för jag kommer nog verkligen ta ansvar för att det blir en god behandling i utskottet av detta ärende.

    Som jag har sagt flera gånger redan, det här borde ha varit parallella saker. Kompensatoriska åtgärder med lagförslag kontra borttagandet av sjukdomskostnadsavdraget. Nu är det inte så, men det behöver inte heller betyda att det inte kommer senare. Det kommer det att göra, men vi kommer inte att ha färdiga förslag att föra till plenum när vi arbetar i utskottet kring de här kompensatoriska åtgärderna. Så naiv är jag inte. För det ska konsekvensanalyseras och det ska kostnadsberäknas och det gör man inte i en handvändning. Det är ju oseriöst om någonting. Det är ju faktiskt så att det här sjukdomskostnadsavdraget pågår ännu under 2025. Så det finns tid.


  • Tack, talman! Jag måste säga att det blir lite förvirrande här när ledamoten talar om att om det inte finns konsekvensanalyser och kompensatoriska åtgärder så är det inte seriöst. Det är ju precis det vi ser här. Det finns inte det till det här förslaget, så jag förstår inte riktigt. Det måste betyda, om man följer samma resonemang, att ledamoten också tycker att det här förslaget om slopandet av sjukdomskostnadsavdraget är oseriöst. Att kompensatoriska åtgärder ska analyseras och kostnadsberäknas. Det här förslaget har ju inte några, det är baserat på bristfällig statistik och det saknar kompensationsåtgärder. Alltså är det här oseriöst enligt ledamotens egen logik.

    Det här håller inte. Vill ni slopa sjukdomskostnadsavdraget ta ett år på er. Inför det här 1 januari 2026. Det finns ingen orsak att införa det nu. Den 30 september ska det här rapporteras in till skattemyndigheten. Tänker ni dra igenom det här och rapportera till skattemyndigheten trots att det inte är klart här i lagtinget?


  • John Holmberg (Lib) Repliksvar | 14:55

    Tack, talman! Jag börjar i sista änden. Det är klart att det här ärendet måste passera lagtinget innan Landskapsregeringen gör någonting med det. Det är en självklarhet. Återigen, det är ju inte så att sjukdomskostnadsavdraget upphör att gälla vid kommande årsskifte, utan det finns ju fortfarande 2025. Därav är det ju inte en minut panik att kunna ha färdiga, analyserade och kostnadsberäknade kompensationsåtgärder klara.

    Jag förstår ledamot Wikströms kritik. Jag förstår den fullt ut. Precis som jag sade, det här skulle ha kunnat vara en reform där man skulle haft allting bredvid varandra i ett reformpaket. Absolut, men så är det inte.


  • Tack, talman! Det verkar som att flera i majoritetsblocket, inklusive ledamoten, är missnöjd med att vi nu står i lagtinget och hanterar ett lagförslag om slopad sjukdomskostnadsavdrag utan de här kompensatoriska åtgärderna och utan en konsekvensanalys. Varför tillåter då majoriteten att landskapsregeringen kommer med det här lagförslaget som orsakar oro? När det finns många frågor ute i samhället där man inte riktigt vet vad som kommer härnäst? Varför är det så bråttom? Är det faktiskt den här deadlinen från Skatteverket, är det den som har forcerat fram det här? Att orsaken till att lagtinget nu ska fatta den här lagen är för att landskapsregeringen ska hinna meddela Skatteverket innan den 30 september. I så fall tycker jag att det är lite dålig orsak till att forcera fram en sådan här lagstiftning.


  • John Holmberg (Lib) Repliksvar | 14:57

    Tack, talman! Jag ska inte prata för Landskapsregeringen, men jag ser på talarlistan att minister Zekaj är uppställd med ett anförande så jag är helt övertygad om att han knyter ihop säcken här.

    Återigen, den vänstra handen kan göra en sak och den högra en annan parallellt. Det behöver inte alltid gå i en följd. Att slopa det här gör att avdraget slopas från efter 2025, men det behöver inte betyda att inte Landskapsregeringen kan komma till lagtinget om drygt en månad eller i november med kompensatoriska åtgärder och sådana lagförslag.


  • Tack, talman! Nej, vi har förstått det. Flera gånger har det sagts från majoriteten och landskapsregeringen att de här kompensatoriska åtgärderna är på kommande. Det är klart att, och det tror jag ledamoten förstår, för oppositionen och för medborgarna där ute så blir ju frågan fortfarande att hänga. Vad för slags kompensatoriska åtgärder, vad kommer det att innebära för min privatekonomi och så vidare. Nu när man hör här i salen att den här diskussionen inom regeringspartierna plötsligt börjar bli så öppen att Socialdemokraterna för fram sin önskelista om höjt grundavdrag, mer tandvård, sänkt gräns för högkostnadsskyddet, ledamoten kommer med jobbskatteavdrag. Ska jag ställa frågan till ledamoten, stöder ledamot Holmberg då de socialdemokratiska förslagen? Diskussionen pågår ju här i salen nu, det som kanske borde ha förts innan det här lagförslaget kom till bordet.


  • John Holmberg (Lib) Repliksvar | 14:59

    Tack, talman! Jag brukar sällan stöda saker, oberoende varifrån de kommer, om de inte är kostnadsberäknade. Jag tycker det är en skyldighet att ha en kostnadsberäkning bakom någonting innan man tycker att någonting är tillräckligt bra för att godkänna det. Det kanske är det som är problematiken med hur vår ekonomi ser det ut idag. Att vi har kanske rusat på lite för snabbt många gånger. Vi har inte tagit tiden att konsekvensanalysera och tagit tiden att kostnadsberäkna på rätt sätt och det är väl det Landskapsregeringen gör nu. Det har jag all respekt för. Återigen, i en perfekt värld så skulle det här ha varit ett reformpaket som skulle ha landat i lagtinget tillika.

    Jag har fullt förtroende för lantrådet Sjögren och att de kompensatoriska åtgärderna kommer att levereras till lagtinget. Det här är ju för alla hjärtefrågor, att de här sakerna fungerar ute i det åländska samhället. Det vore ju politiska självmord utav Guds nåde om man ska lura åländska befolkningen om att aldrig komma till lagtinget med det här åtgärderna. Det är ju en självklarhet. Fullständigt självklart.


  • Tack, talman! Från att ledamot Holmberg har varit den utan konkurrens mest aktiva talaren under förra mandatperioden till den minst aktiva. Efter att ha varit med om den utvecklingen så måste jag säga att jag gläds åt att återigen få höra hans tal om tillväxt. De glädjer mig. Jag förstår att han undviker att prata om färgmixen som han brukar prata om. I hans situation kan den säkert vara olämplig att ta upp nu. Till stora delar så anser jag att ledamoten höll ett mycket bra anförande, men för att det anförandet inte bara ska ses som varmluft så kräver ju det att ledamoten går med och röstar emot det här förslaget om en skattehöjning. Jag ska inte upprepa vad han sade själv om skattehöjningar under förra året. Nu har vi alltså utökat önskelistan från Socialdemokraternas slopande av hög, jag får fortsätta sedan.


  • John Holmberg (Lib) Repliksvar | 15:01

    Tack, talman! Jag skulle inte säga att det förslag jag kom med idag är uppsatt på någon önskelista. Utan det är någonting som ettan regeringen Sjögren införde med finansminister Mats Perämaa. Sedan valde, oturligt nog, regeringen att ta bort det och prioritera annat. Det här är väl något som ligger i de flesta liberaler och marknadsanpassade politikers DNA att det ska löna sig att arbeta. Så det här är nog ingen ideologisk större fråga på något sätt. Det har ju bevisats även i Sverige att det fungerar väldigt bra fast man har bytt regering.


  • Tack, talman! Jag fortsätter lite med önskelistan. Vi har hört Socialdemokraternas önskningar här som nog mera liknar drömmar kanske än ledamot Holmbergs önskelista, som ändå känns lite mera jordnära. Jobbskatteavdrag i all ära, men pensionärerna då? De drabbas ju väldigt hårt av det här. Struntar vi helt i pensionärerna? För jobbskatteavdraget kommer ju inte hjälpa dem.

    Ledamoten är varmt välkommen in i värmen och rösta med oss när vi kommer dit. Så förväntar vi oss att även få höra Centerns önskelista här under dagen så att vi har en komplett påse sedan.


  • John Holmberg (Lib) Repliksvar | 15:03

    Tack, talman! Jag har det väldigt varmt ändå, men tack i alla fall. Det jag skulle säga är att jag menar faktiskt på riktigt att det är svårt att diskutera tillväxt här i lagtinget. Det blir väldigt, väldigt svårt. Jag märker att också ledamot Egeland ville ändå dra ihop det här jobbskatteavdraget med att det var på en önskelista för sjukdomskostnadsavdraget. Det ska inte höra ihop. Ett jobbskatteavdrag ska stimulera, öka skattebasen för speciellt våra kommuner, öka den personliga valfriheten att styra sitt eget liv. Det ska ge resurser till att hålla en välfärd med välbalanserade bidrag för de personer som i stunden behöver hjälp. Det ska inte vara den där mixmaxen av någonting för det blir inte bra. Det blir inte alls bra. Det träffar dåligt. Det kostar mycket pengar. Det är dålig hantering av skattemedel. Vi ska skilja på socialpolitik och tillväxtpolitik. Det har vi aldrig ännu lyckats göra, och jag tycker vi har det svårt även idag.


  • Ledamot Wille Valve (M) Replik | 15:04

    Talman! Nu ska jag försöka skilja lite på sak och person. Ledamot Holmbergs anförande hade två delar. Del ett var faktiskt en positiv överraskning. Det var framåtblickande, det var fritt från angrepp, det var inte några historiska återblickar till Parisfreden 1947. Det var framåtblickande, det var bra, mera sådant.

    Den andra halvan var dock, tyvärr som många redan påpekat, ungefär lika mycket drömmar som Nina Fellmans anförande i måndags. Vi har inget allmänt arbets- och pensionsinkomstavdrag framför oss idag. Vi lever inte i den världen som ledamot John Holmberg beskriver. Regeringen har inte föreslagit någonting sådant. Det enda vi har framför oss idag är ett förslag om att höja skatten för de sjuka och få en miljon. Det finns inget annat förslag på bordet så vitt jag kan se. Så vitt jag förstår så stöder ledamot Holmberg det lagförslaget och då finns det väl inte så mycket mer att diskutera, eller hur?


  • John Holmberg (Lib) Repliksvar | 15:05

    Tack, talman! Det som jag också lyfte upp i mitt anförande var att det krävs någon form av långsiktighet i den åländska politiken, inte bara när det gäller skärgårdstrafiken. Det gäller ju också att kunna ta ett beslut idag samtidigt som man också har en förmåga att titta en tid framåt. Att slopa det här sjukdomskostnadsavdraget för att istället fokusera på socialpolitik och tillväxtpolitik tycker jag är en bra kombination. Sedan att det tyvärr inte är ett enda paket av det som vi kan tillsammans titta på parallellt. Alltså att alla åtgärderna är samlade i en reform är synd, men nu är vi i den verkligheten att så inte är fallet. Nu tar vi sjukdomskostnadsavdraget, sedan tar vi ett tillväxtavdrag och sedan tar vi också de kompensatoriska åtgärderna. Än en gång, i en perfekt värld skulle det varit samlat. Så är inte fallet.


  • Ledamot Wille Valve (M) Replik | 15:06

    Återigen, jag uppskattar att ledamot Holmberg svänger sig med den blåa manteln, men det är ingen blå mantel vi ser i det här förslaget. Det finns ingen näringspolitisk analys. Det finns inga tillväxtambitioner. Man har inte ens bemödat sig om att skicka förslaget på remiss till Ålands Näringsliv. Det är ett väldigt stort gap mellan ledamot Holmbergs anförande och det som finns i det här lagförslaget.


  • John Holmberg (Lib) Repliksvar | 15:06

    Tack, talman! Jag skrev det här anförande igår på eftermiddagen. Jag ångrar att jag inte var ännu tydligare, upprepade vissa saker. Det är omöjligt att bedriva socialpolitik samtidigt som man bedriver tillväxtpolitik för att få det bra. Det är mycket, mycket bättre hantering av skattemedel att bedriva socialpolitik med ena handen och tillväxtpolitik med andra handen. Att blanda ihop dessa två skapar åtgärder som inte blir träffsäkra och som inte någondera blir tillräckligt optimala. Utan låt nu landskapsregeringen komma med förslag på social och på tillväxt. Det är mycket bättre. Det har vi nästan aldrig lyckats med tidigare.

    Jag kommer ihåg när vi debatterade det här jobbskatteavdraget. Det var väldigt svårt. Det tog inte så många repliker så var vi i den här röran där allt var sammanblandat. Att de rika ska bli rikare och de fattiga fattigare. Det håller inte. Där ska vi verkligen titta på Sverige. Hur man har lyckats få ut folk i arbete (… taltiden slut).


  • Tack, talman! Nu talar lagtingsledamoten om det här jobbskatteavdraget, eller det var väl ett pensionsinkomst- och arbetsinkomstavdrag som avskaffades under förra mandatperioden. Vi ska komma ihåg, personligen brukar jag anse att det är viktigt med historien och att man kan sin historia så att säga. Jag kommer så bra ihåg och har också kollat upp i lagtingshandlingarna att för Obunden Samlings del gick jag upp och höll gruppanförandet där. Jag började med att två mina händer. Det var Corona-tider, jag tvådde mina händer och sade att Obunden Samling önskar inte avskaffa det här jobbskatteavdraget och inte heller det här pensionsinkomstavdraget. Tyvärr var det en kompromiss och det var Corona-tider, vi hade en lånefullmakt och vi trodde att landskapet skulle behöva låna pengar vid den här tidpunkten. Det känns som att ledamoten nu tvår sina händer. Vad säger ledamoten om den här analysen?


  • John Holmberg (Lib) Repliksvar | 15:08

    Tack, talman! Jag kanske inte riktigt förstår, men jag vill iallafall. Jag tror att jag har, kanske inte här i salen men kanske i någon av korridorerna utanför, varit lite bitsk mot att Obunden Samling var med och avskaffade jobb- och pensionsskatteavdraget. Då tar jag tillbaka det om det är så. Det är klart att är man med i Landskapsregeringen är man i Landskapsregeringen oberoende vad man tycker om ett beslut. Det är bra då att ni är för ett tillväxtavdrag. Vi kan kalla det för ett tillväxtavdrag, för det är väl vad det handlar om i grund och botten.


  • Tack, talman! För att fortsätta historien så gick det här sedan till finans- och näringsutskottet och i finans- och näringsutskottet blev det en omröstning där lagtingsledamot Holmberg tillsammans med en annan lagtingsledamot som inte längre är medlem i lagtinget var de enda som motsatte sig det här. Socialdemokrater, obundna representanter, center och så vidare, var för att avskaffa det här jobbskatteavdraget. Sedan i lagtinget blev det inte omröstning, det blev ett enhälligt beslut i lagtinget. Det ska vi komma ihåg när det så kallade jobbskatteavdraget försvann. Det här är en sak som jag undrar vad ledamot Holmberg säger om nu när ni spelar i samma lag. Hur samkör ni det här med Socialdemokraterna till exempel?


  • John Holmberg (Lib) Repliksvar | 15:10

    Tack, talman! Det finns ett enkelt svar. Jag tar för givet att alla regelbundet läser lantrådet Sjögrens regeringsprogram. Läser man då hur många gånger ordet tillväxt förekommer i det programmet är det sju gånger. Sju gånger står det tillväxt i regeringsprogrammet. Det säger väl någonting om ambitionsnivån och målbilden för den här landskapsregeringen. I dag kanske det känns lite trögstartat, men jag kan lova att det kommer nog att ge avtryck i den kommande årsbudgeten för 2025.


  • Talman! Ledamot Holmberg saknar att debattera tillväxt, vilket ju är en förutsättning för ett välmående samhälle. Det skulle jag också vilja debattera, men just detta förslag från den liberalt ledda regeringen är ju faktiskt motsatsen. Genom förslaget tar vi från de som är eller har varit sjuka och försämrar därmed en liten tillväxt i deras ekonomi. Det kunde de faktiskt ha använt till att köpa julklappar från den lokala handelsmannen. Där har vi kopplingen mellan eventuell tillväxt och den socialt riktade förmånen. Kan ledamot Holmberg se att det finns en liten sådan koppling?


  • John Holmberg (Lib) Repliksvar | 15:11

    Tack, talman! Absolut finns det en sådan koppling och den nämner jag också i mitt anförande. Den allmänna köpkraften minskar och jag tror att den köpkraften inte bara kommer att märkas hos optiker och apotek, utan tvärtom hos de företagare som erbjuder tjänster och varor som kanske inte är helt livsnödvändiga för stunden.

    Låt oss minnas en sak med tillväxtavdrag. Ett tillväxtavdrag ska inte stimulera att man är sjuk. Ett Tillväxtavdrag ska stimulera att man jobbar ännu mer, skapar ännu mer. Sedan ska det finnas kompensatoriska åtgärder för alla de som tyvärr, under en kort eller en längre tid, är sjuka. Då ska det finnas sådana räddningsnät att ramla ner, absolut. För att vi ska ha råd med de räddningsnäten behöver vi också ha en ekonomi som kan ha kvalitet på det. Vi ska också se till att det lönar sig att arbeta på Åland, för ålänningarna är enligt mig överbeskattade idag.


  • Talman! Jag fick just en kommentar på sociala medier att vi borde debattera trädgårdsskötseln på offentlig plats, men vi fortsätter oavsett på tillväxten i stället. Vilka konkreta förslag är garanterade att komma som kommer att gynna de som nyttjat sjukdomskostnadsavdraget och samtidigt gynna tillväxten? Eller är det så att ledamot Holmbergs kloka önskan om tillväxt inte vinner mark bland de övriga partierna i regeringen? Ledamot Holmberg sade att han känner att han redan är i värmen, men kan det bero på att blodtrycket stiger när den egna regeringen bedriver dåligt förberedd vänsterpolitik?


  • John Holmberg (Lib) Repliksvar | 15:13

    Tack, talman! Vaknade du inatt och skrev det, ledamot Kanborg? Den var fiffig. kämt åsido, jag upprepar mig ofta. Gå och kolla hörseln medan ni har ett sjukdomskostnadsavdrag som ni kan dra av. Jag har sagt samma sak många gånger nu. Sju gånger står det tillväxt i regeringsprogrammet, men för att kunna ha ett tillväxtavdrag så måste man också ha ekonomi till det. För att kunna ha kompensatoriska åtgärder så behöver man ha ett tillväxtavdrag som skapar tillväxt. Det här hänger ihop. Tyvärr, det skulle ha kunnat vara en reform av det här, här och nu, det är det inte. Utan nu tar vi en sak i sänder, men alla tre delarna kommer att komma. Ett slopande av dagens sjukdomskostnadsavdrag, vettiga, balanserade (… taltiden slut).


  • Tack, talman! Tack, ledamot Holmberg, för ett uppriktigt anförande. Ni nämner att det borde kanske lagts fram som en reform och det kommer några intressanta inlägg kring jobbskatteavdraget, och att kompensationsåtgärder finns i röret men är ännu inte konkretiserade. Ledamoten är också finans- och näringsutskottet ordförande och mycket av den här debatten pekar mot att utskottet får rätt mycket på sina axlar att ta det här vidare. Det finns mycket frågetecken kring åtgärderna. Här undrar jag lite kring konsekvenserna och tidsramarna, är det något som ledamoten ser som viktigt för utskottet att reda ut liksom kompensatoriska åtgärderna. Att hur långt förväntar sig ledamot Holmberg som ordförande att kunna nå i utskottet?


  • John Holmberg (Lib) Repliksvar | 15:15

    Tack, talman! När den här listan är avklarad idag så tror jag att dagen är slut. Vi har hållit på med en remiss kring det här ärendet värd en större tilläggsbudget eller en mindre årsbudget kan man väl säga. Så jag tror att den här remissdebatten har gett vad den har gett. Jag tror inte att vi kommer ha ett betänkande som är enigt, det har jag en känsla av. Jag tror det kommer också att komma någon form av reservation. Där som det är och det är väl så det ska vara ibland också. Majoriteten är nog helt på det klara med att det här förslaget ska gå igenom. Jag har ingen känsla som utskottsordförande att vi kommer att få några kostnadsberäknade och analyserade förslag till utskottet, men däremot kommer vi att få en uppdatering över hur arbetet går och inriktningen på dessa. Så är det, sedan kommer (… taltiden slut).


  • Tack, talman! Det var lite det jag tänkte angående kompensatoriska åtgärderna, att det kanske är viktigt att diskutera i utskottet också fast man inte kan gå in i detalj för det här är ett ganska långt arbete innan man har kommit i mål med åtgärderna. Man behöver kanske ändå diskutera ramarna för hur de här kompensationsåtgärderna kommer att se ut så att lagtinget får lite större klarhet i vad man kan förvänta sig framöver.


  • John Holmberg (Lib) Repliksvar | 15:17

    Tack, talman! Tiden går som sagt snabbt så det tar väl en och en halv månad ungefär så har vi en årsbudget att ta tag i från lagtinget sida. Sedan finns det givetvis möjligheter också för Landskapsregeringen att komma med ytterligare ändringsbudgetar. Det finns fortfarande bra medel att kommunicera politiken via till lagtinget ännu detta år. Därför känner jag personligen heller ingen direkt stress över att inte de kompensatoriska åtgärderna är paketerade redan. Det finns tid för det, gott om tid, men det skulle ha varit fint om det skulle funnits parallellt här.


  • Ledamot Alfons Röblom Anförande | 15:18

    Tack, herr talman! För att vara tydlig, från Hållbart Initiativs sida stänger vi inte dörren till att förändra avdrag eller att se över stöd så att de träffar rätt. Jag anser att sociala stöd ska användas till de som behöver de sociala stöden. Dock ser jag inte att regeringen har gjort en tillräckligt tydlig konsekvensanalys över vilka konsekvenser ett slopat sjukdomskostnadsavdrag får för de med störst behov. Då vore det ju viktigt att regeringen är tydlig med vilka åtgärder man är beredd att vidta för att folk inte ska hamna i kläm. Inte heller där har regeringen nått målet i förslaget. Det finns en lista över åtgärder som regeringen kan vidta, men inte vad man är beredd att göra. Där har den här debatten inte gett mer svar. I stället har vi fått olika inspel från de olika partierna. Socialdemokraterna har framfört sin önskelista på vilka åtgärder det kan handla om. Nu hörde vi också en liberal åsikt om ett jobbskatteavdrag. Centern har vi inte hört ännu, men där har de sagt att de återkommer i utskottet. Det finns alltså mycket öppningar här och det betyder att de olika beskeden från regeringspartierna i det här fallet inte betyder så mycket för oroliga medborgare, det betyder inte så mycket för oppositionen. Vi får inte någon större klarhet i hur de här kompensatoriska åtgärderna kommer att se ut. Vad kommer man att komma överens om i regeringen helt enkelt?

    I det liberala gruppanförandet kunde man skönja en irritation över att lagförslaget om slopat sjukdomskostnadsavdrag inte kom samtidigt som ett tydligare besked om åtgärder. Vilket här nyss också upprepades av finans- och näringsutskottets ordförande liberalen Holmberg. Det finner jag anmärkningsvärt eftersom liberalerna har finansministerposten. Varför kommer den liberala finansministern till lagtinget med ett lagförslag som även den egna gruppen verkar tycka är att gå händelserna i förväg? Idag har vi fått klart för oss att en delorsak till att det här lagförslaget har stressats fram då, som det verkar, är att det finns en deadline för förändringar från skatteverket. Jag vet också från min tid i landskapsregeringen att landskapsregeringen måste meddela vilka skatteändringar man vill göra till skatteverket innan ett visst datum på hösten för att det ska hänga med och tas i beaktande, men jag blir ändå förvånad.

    Talman! Jag känner ett visst politisk medlidande med ledamöterna i regeringsblocket. Att man hamnat i ett läge där man ha pressats fram att försvara ett lagförslag som man vet att kanske inte var riktigt färdigt. Där det inte fanns en ordentlig konsekvensanalys, där det inte finns tydliga besked om kompensationsåtgärder. Så för att skatteverket har en deadline så har vi den här debatten. Jag vet att det ibland finns situationer där lagtinget under hastiga former måste ta lagstiftning av olika orsaker. Jag bedömer att den här orsaken, en deadline från skatteverket, känns ganska svag. Främst med tanke på den oro som vi kan se i samhället av olika orsaker och med olika bevekelsegrunder, och de frågor som ställs kring den här åtgärden. Då skulle det kanske ha varit bättre, mer pedagogiskt och kanske politiskt smidigare om man skulle ha jobbat vidare med konsekvensanalysen, kommit överens om åtgärderna och sedan presenterat hela paketet.

    Talman! Jag stänger som sagt inte dörren för att vara med och ändra avdrag eller slopa avdrag eller förändra stöd, men jag gör det inte under stress framtvingad av en deadline från skatteverket.

    Talman! Den här debatten har satt ljus på en fråga som är en delfråga av många, men som jag ändå väljer att lyfta och det är tandvården. Det är flera som har uttryckt oro för att kostnaderna för tandvården kommer kännas mera i den egna plånboken om sjukdomskostnadsavdraget slopas. Där vill jag göra en sådan utvikning att jag tycker det är väldigt intressant att munnen och tänderna verkar hållas skilt från den övriga hälsan i vårt sätt att se på de här frågorna. Man kan verkligen undra varför. Är det av historiska orsaker? Från den tiden då man bara fick acceptera att tänderna blev dåliga med tiden och så var det som det var. I så fall är det nog dags att modernisera det så att munhälsan är lika mycket en fråga för den allmänna hälsovården som övrig hälsovård. Är det något som är positivt som har kommit fram under den här diskussionen om sjukdomskostnadsavdraget och slopandet av det så är det väl att vi kanske har en chans att sätta fokus på tandvården och tand- och munhälsa. Där är Hållbart Initiativ verkligen med på tåget och vi vill se åtgärder som förtydligar och förbättrar avdrag och stöd så att det hjälper folk med höga tandvårdskostnader.


  • Tack, herr talman! Jag måste säga att jag instämmer i väldigt mycket av det som ledamoten säger här. Ledamoten var inne på det att sociala stöd ska gå till de som är utsatta. Vi är alla eniga om att det här avdraget gör det idag. Det är bara det att majoriteten tycker att man kan säkert hitta bättre vägar, men man hittar ju inte vad är de vägarna och vad är det för åtgärder. Det är det som är det centrala i det här. Det verkar inte finnas någon egentligen som tycker att det här är ett seriöst förslag. Vi hörde utskottsordförande Holmberg som sade att det är inte seriöst att agera på ett sådant sätt att man tar fram förslag utan att veta vad de kostar, utan att veta vad konsekvenserna är. Trots det så är det ett sådant förslag som vi debatterar här nu, där vi inte vet någonting av det. Det är mycket besynnerligt måste jag säga.


  • Ledamot Alfons Röblom Repliksvar | 15:24

    Tack, talman! Jag har följt debatten intresserat och noggrant och jag vill säga från min sida att jag tror också vi är eniga att vi vill hitta bättre vägar och stöda de som behöver stödet så att pengarna används till det som de ska användas till, men jag vill samtidigt säga att jag vänder mig lite emot att använda sjukdomskostnadsavdraget, slopandet av det eller bevarandet av det, som ett slags skattelättnadsinstrument generellt. Jag skakade till lite på huvudet här också när ledamoten Holmberg började prata om näringslivsåtgärd. Jag tycker vi måste se på det här som det socialpolitiska verktyg som det är och titta på det i ljuset av det, att funkar det eller funkar det inte.


  • Tack, talman! Det är en åsikt som man kan hålla med om och jag förstår hur ledamoten resonerar. Skulle det här förslaget vara berett på ett sådant sätt så skulle det ju funka. Men det här är väl orsaken också till att egentligen hela oppositionen säger att det här duger inte. Jag skulle till och med vilja sträcka mig så långt att det här är inte värdigt lagtinget att komma med sådant här. Vad ska folk tro? Vi pratar om att vi ska öka tilliten till politiker och att förtroendet rasar. Det här är precis tvärtemot. Det är inte vi som kritiserar det här som skadar tilliten, det är att det kommer oförberedda förslag hit. Hur ska vi annars agera? Det finns inte så mycket val.

    Det ska nog bli intressant att se om regeringen faktiskt inte tänker omvärdera sina synpunkter. För att, som ledamoten säger, varför är det så bråttom? Vänta ett år med det här. Inte är det någon panik med att ta fram det här och ta bort det här. Varför skulle det vara det?


  • Ledamot Alfons Röblom Repliksvar | 15:26

    Tack, talman! Som jag har upprepat flera gånger från Hållbart Initiativ och från mig själv så är vi beredda att se över avdrag och stöd för att se att det kommer till den användning som det är tänkt och att man stöder dem som har störst behov. Det är därför som, jag sade det redan i måndags, jag har funnit det lite irriterande - om man nu använder ett sådant ord - att vi nu ställs inför ett faktum där vi i princip ska slopa någonting utan att riktigt veta konsekvenserna och utan att riktigt veta vad som istället kommer. Det är klart att även om man är ivrig förändrare och hur beredd som helst att vara med att förändra ett system som jag är beredd - utan att skryta tycker att jag är - att förändra till det bättre, så kan man inte vara så ivrig att man bara går med på det utan att veta vad det handlar om riktigt.


  • Tack, talman! Jag vet ju att ledamot Röblom är en stor vän av Ålands hållbarhetsagenda. Det är ju helt uppenbart för alla som kan hållbarhetsagendan att det här lagförslaget står i strid med den. Vi kan ta upp några punkter bara. "Åland är barn- och äldrevänligt och personer med funktionsnedsättning upplever trygghet, frihet och tillgänglighet." Tror ni att det här lagförslaget får funktionsnedsatta människor att uppleva mer trygghet? Eller tar man kanske bort en del trygghet med det här? Frihet. Får de mera frihet när de inte får tillbaka sina skattepengar? Det står vidare att "beslutsfattandet är deltagandebaserat och förtroende för samhällsinstitutioner är högt". Tror ni att man ökar förtroendet för samhällsinstitutioner på det här sättet?


  • Ledamot Alfons Röblom Repliksvar | 15:28

    Tack, talman! Jag nämnde i mitt gruppanförande i måndags att från Hållbart Initiativs sida så är det klart för oss att man bygger inte ett hållbart samhälle med ett samhälle som har allt för djupa ekonomiska klyftor eller där klyftorna ökar. Utan vi måste säkerställa att de grundläggande behoven i samhället fungerar annars kommer vi ingen annanstans än bakåt. När det gäller ledamot Egelands frågeställningar som bygger på utvecklings- och hållbarhetsagendan så är det någonting som jag upplever att jag inte riktigt kan svara på utan att det finns den här konsekvensanalysen som borde ha funnits i lagförslaget. Då skulle det vara lättare att ta ställning till de frågor som ledamot Egeland nämner.


  • Tack, talman! Jag skulle drista mig till att påstå att den största fienden mot att få människor att leva hållbart är fattigdom. För att när man har dålig ekonomi kan man inte unna sig den lyxen att leva ett hållbart liv. Man måste se till att få livet att fungera och man kan inte unna sig lyxen att välja hållbara produkter. Det är ganska dyrt att leva ett hållbart liv. Jag undrar vad ledamoten har för syn på det? Delar han min åsikt där?


  • Ledamot Alfons Röblom Repliksvar | 15:29

    Tack, talman! Jo, delvis gör jag det. Jag delar ledamot Egelands analys så till vida att är man under hård ekonomisk press, lever man under hård stress är det väldigt hälsovådligt. Man har inte möjlighet att göra egentligen så många val över huvud taget, utan man måste gå från dag till dag och klara livhanken och livet. Det är grundproblematiken om vi vill uppnå ett hållbart samhälle.


  • Tack, talman! Ledamot Röblom var minister, vill jag minnas, under den tid förra mandatperioden när vi avskaffade det här pensionsinkomst- och arbetsinkomstavdraget. Det var en situation när vi trodde att landskapet behövde låna pengar och det var full pandemi och det var sist och slutligen ett enigt lagting som tog det här beslutet. Jag funderar bara där att har lagtingsledamot Röblom några reflektioner på den saken?


  • Ledamot Alfons Röblom Repliksvar | 15:31

    Tack, talman! Inte egentligen mer än att det skulle vara intressant, det gjordes ju en utvärdering från landskapsregeringens sida gällande hanteringen av pandemin men inte den politiska hanteringen. Jag tror att, som vicetalman nämner, det var under en tid när vi var på väldigt okända marker och försökte guida igenom Åland på ett så gott sätt vi bara förmådde också ekonomiskt. Så den boken får gärna någon skriva så kan vi titta på hur vi hanterade det och vad vi kunde ha gjort bättre och sämre.


  • Tack, talman! Man kan ju också dra sig till minnes hur det var. Lagtinget samtyckte till en lånefullmakt på den här tiden och vi hade en tanke om att man kanske sparade två miljoner just då och samtidigt förbättrade man möjligheten att göra grundavdrag. Man höjde det en del för att en ganska stor mängd av befolkningen blev arbetslösa på väldigt kort tid och man bedömde då att grundavdraget skulle vara större nytta för dem just i den situationen. Att jämföra med hur vi har det nu när det kommer 44-45 extra miljoner som vi inte räknat med och så vidare, den ekonomiska situationen nu är väldigt annorlunda. Vad säger lagtingsledamoten om det här?


  • Ledamot Alfons Röblom Repliksvar | 15:32

    Tack, talman! Jag minns från Hållbart Initiativs sida förde vi då, när de här besluten som vicetalman refererar till behandlades, resonemanget att här behöver vi en åtgärd som når så många som möjligt och förbättrar ekonomin för så många som möjligt. Det bedömde vi då i det skedet att var en viktig aspekt i de diskussioner som fördes och de förändringar som skedde. Det är förstås svårt att jämföra tider från andra men, jag stannar där.


  • Tack, talman! Jag vill klargöra något till att börjas med. Ingen av de liberala ledamöterna i den här salen har sagt att det här är någonting förhastat. Ingen har sagt att det här är utan konsekvensanalys. Vi har sidan 8, 9, 10, 11 som redogör tydligt effekten av det här lagförslaget. Det vi däremot säger är att det skulle ha varit till fördel om vi skulle ha haft ett helt paket på plats. Nu har vi inte det. Vi har varit införstådda med det i förarbetena. Vi har ställt oss bakom det här förslaget för vi anser inte att det är avhängigt av de här kompensationsåtgärderna ännu. Vi vet att det inte är det i och med att vi ingår i en majoritet som har den förkunskapen. Liberalerna vill inte driva socialpolitik via skatteinstrumentet, vi är väldigt tydliga med det. Skatteverktyget ska gynna tillväxt och ska vara tydligt för de som arbetar, det ska gynna arbetslinjen. Socialpolitik vill Liberalerna driva genom riktade åtgärder där vi vet att de träffar rätt och där det känns rätt för den som får dem där och då (… taltiden slut).


  • Ledamot Alfons Röblom Repliksvar | 15:34

    Tack, talman! Jag har förståelse för det ledamoten säger och jag tycker det är bra att han säger det och klargör det. Jag tog fasta på vad jag uppfattade åtminstone från två liberala ledamöter, att det fanns en frustration över att det här gärna också kunde innehållit de andra delarna, då menar jag tydligare konsekvensanalyser och åtminstone de här åtgärderna. Då blir ju frågan varför är det så bråttom med det här? Vad är det som har gjort att man inte har kunnat invänta ett material som grund för det här lagförslaget som gör att man från liberalt håll i det här fallet inte behöver påpeka att det skulle ha varit bättre om vi skulle gjort ditt och datt.


  • Tack, talman! Det som de liberala ledamöterna uttryckte har varit en önskan över någonting som skulle kunna vara optimalt för stunden, men det är ingen frustration. Tvärtom, vi har varit införstådda med hur arbetet har sett ut och vi anser att det är ett strävsamt arbete som behövs. Det är inte nödvändigt i praktiken att de här kompensationsåtgärderna är till fullo på plats innan det här beslutet är taget för vi litar på och vi har förtroende att vår regering kommer att leverera dem. Vi har lika stort krav på oss själva i majoriteten som oppositionen uttrycker.

    Jag vill bara vara noga med att poängtera att de här definitionerna är viktiga politiskt. Vi anser inte att det är förhastat. Vi anser inte att det att det är konsekvensanalyslöst. Vi anser att det är ett strävsamt arbete som behöver göras noggrant och det är socialpolitik som vi ska prata om när de kommer.


  • Ledamot Alfons Röblom Repliksvar | 15:36

    Tack, talman! Jag vill under inga omständigheter sätta ord på det viset i liberala munnar och främst inte om de är felaktiga. Utan jag gav en upplevelse och en bedömning jag hade gjort av att lyssna till liberala anföranden, men jag kan ha haft fel. Det är klart att Liberalerna har en större naturlig tillit och förtroende till regeringens arbete som del i majoritetsblocket och med den insyn som Liberalerna har i det. Det får vi väl i så fall, om det här går igenom, återkomma till och se vart det leder.


  • Tack, talman! Ledamot Röblom håller i det stora hela ett väldigt balanserat anförande som jag till allra största del kan instämma i. Jag är särskilt glad att ledamot Röblom inte accepterar att vi i stress och hast kör igenom detta bara för att vi närmar oss en deadline.

    Regeringen Sjögren två nämner ju faktiskt vid två tillfällen i sitt regeringsprogram att ekonomin ska balanseras, men att åtgärderna ska riktas så att de svagaste skyddas. I måndags hörde vi finansministern i talarstolen säga att dessa pengar ska in i kassan för att minska underskottet som, enligt honom, alla andra har ställt till. Man handlar alltså stick i stäv med regeringsprogrammet enligt min tolkning. Vad säger ledamot Röblom, håller han med om den bedömningen?


  • Ledamot Alfons Röblom Repliksvar | 15:37

    Tack, talman! Jag kan säga som så att för mig och för mitt parti så är det väldigt viktigt att de svagaste skyddas. Därför har jag efterlyst de här konkreta kompensatoriska åtgärderna som vi vet att inte finns och jag tror att både vi och säkert resten av oppositionen kommer att ligga på som en blåslampa för att se att de kommer till lagtinget. Vad finansministern sade och inte sade i måndags ser jag ingen anledning till att kommentera specifikt mer än att jag säger att för oss är det viktigt att de svagaste skyddas.


  • Tack, talman! Då skulle jag vilja ställa den konkreta frågan, kommer Hållbart Initiativ att stödja slopandet av sjukdomskostnadsavdraget utan att vi har fått kompletta konkreta åtgärder i form av lagpaket på plats?


  • Ledamot Alfons Röblom Repliksvar | 15:38

    Talman! Nej, det kommer vi inte att göra i det här skedet just av de orsaker som jag anförde i mitt anförande. Med en viss irritation, som sagt, eftersom att jag vill inte vara med och konservera saker som inte fungerar, men innan jag är med och slänger ut det som inte fungerar så vill jag se att någonting som fungerar är där i stället.


  • Tack, talman! Tack, ledamot Röblom. Jag tycker att det var ett nyanserat och balanserat anförande från oppositionen. Jag gillar att det inte var så mycket anklagelser och pajkastning utan ett bra innehåll. Det jag skulle vilja särskilt lyfta är att jag är väldigt glad och jag uppskattar mycket att ledamot Röblom tar upp tandvården som en sådan här fråga. Man kan ju ställa sig frågan varför är inte ögonen och tänderna med i kroppen?


  • Ledamot Alfons Röblom Repliksvar | 15:39

    Tack, talman! Jag hade väntat mig lite mer utförligare, men jag gillar den där korta frågan. Jag håller helt med. Varför är inte tänderna och ögonen en del av kroppen. För att fortsätta lite på det resonemanget så tror jag att det kanske hakar i det här resonemanget om varför också inte den psykiska hälsan är en del av oss. Det är lättare att få förståelse för att man hugger sig i benen än att man mår dåligt psykiskt. Där har vi ett arbete att göra och från Hållbart Initiativs sida ser vi det självklart att tandhälsan ska vara en del av den övriga kroppens hälsovård.


  • Tack, talman! Det är ju det som är viktigt i dagens samhälle med den forskning vi har och vad vi känner till. Att skulle vi ha till exempel en allmän tandvård på Åland som skulle sträcka sig till alla åldrar, till allihopa, vi skulle inte ha folk som är gamla som har väldigt dåliga tänder, vi skulle inte ha folk som har som har låga inkomster som har dåliga tänder. Man ska inte kunna se i munnen på vem som har ekonomi eller inte, vilket man gör idag. Även om man har det här sjukdomskostnadsavdraget så hjälper det ju inte när tänderna gör så ont att man måste åka dit och veta att det kostar 10 000 att fixa det och så får du tillbaka någonting om ett och ett halvt år. Alltså det är ju inte okej att det här avdraget fyller inte en funktion i tandhälsan heller. Så jag hoppas att vi kan fortsätta samarbeta med att faktiskt höja munhälsan och den psykiska ohälsan på ett annat sätt. För att det har varit kämpigt för Socialdemokraterna och för första gången får vi väl ett stöd då från ett annat parti.


  • Ledamot Alfons Röblom Repliksvar | 15:41

    Tack, talman! Absolut, där kan vi säkert kroka arm. För om vi tittar runt omkring oss både i Sverige och Finland hur de har valt att organisera det så finns det säkert sådant som vi verkligen borde ta hit till Åland också. Där ser jag fram emot att följa, jag hörde de socialdemokratiska förslagen också gällande tandvård både från socialministern och gruppledaren. Det ska bli intressant att se hur mycket ni lyckas få igenom i regeringen. Så får vi anledning att återkomma sedan.


  • Talman! Jag vill tacka för ett väldigt bra anförande av ledamot Röblom. Jag håller med i mycket vad du säger. Jag måste också säga att det här är väl kanske enda gången idag som jag håller med vad ledamot Eckerman sade här. Jag tycker att ett samhälle är inte starkare och friskare än sin befolkning. Så det gläder mig verkligen att ledamot Röblom tar upp det här om tandhälsan. Då tänker jag framförallt på äldre, inte bara för barn och unga som vi har ganska bra idag. För den som ens är måttligt medicinskt kunnig vet att tandhälsan i allra högsta grad hänger ihop med den allmänna hälsan och rätten till en god livskvalitet. Så jag vill tacka för det.


  • Ledamot Alfons Röblom Repliksvar | 15:43

    Tack, talman! Så är det absolut. Det är för mig omöjligt att tänka mig att ett åländskt samhälle 2024 och framåt där det ska vara möjligt att se inkomstskillnaderna i munnen på folk eller att man inte ska ha möjlighet att ta hand om sina tänder. Som jag nämnde i tidigare replik att det är konstigt att se på munhälsan som något annat än en naturlig del av den övriga hälsan. Så där är vi överens.


  • Tack, talman! Sedan undrar jag om du stöder min tanke här att jag är en sådan som inte riktigt lägger min lit till den som säger att vi ska göra och att den tänker göra något, utan jag är bara nyfiken på vad har du gjort, vad tänker du göra och vad man egentligen gör, vad har vi framför oss idag. Stöder ledamot Röblom den tanken också?


  • Ledamot Alfons Röblom Repliksvar | 15:44

    Tack, talman! Jag stöder och jag kommer att stöda goda konkreta förslag som regeringen enligt utsago ska komma med som följd av att man driver igenom slopandet av det här avdraget. Klart att vi ser fram emot att ta del av de förslagen. Hur hanterar man de konsekvenser som eventuellt uppstår av det här slopade avdraget och är de kompensatoriska åtgärderna tillräckligt goda och träffar rätt. Det kommer att bli högprioriterat för Hållbart Initiativ att följa med den diskussionen.


  • Ledamot Wille Valve (M) Anförande | 15:44

    Talman! I det här anförandet tänkte jag rikta mig till landskapsregeringen.

    Det här är inte bra, och det vet ni. Det var dåligt omdöme att föra det här till lagtinget. Nu har ni fört det till lagtinget utan konsekvensanalyser och utan kompensatoriska åtgärder. Ni har försatt era lagtingsgrupper i en hopplös situation. Inga konsekvensanalyser kring sådant som ni själva skrivit in i ert egna regeringsprogram att det här är viktigt, våra äldre, barnen, jämställdhet, och en avdelning som vältaligt avråder från att skrota avdraget.

    Ni vet att ni har dragit ner byxorna på era egna lagtingsgrupper. Era argumentet håller inte. Avdraget är inte föråldrat. Att det är effektivt för flera grupper beskrivs detaljerat i social- och miljöavdelningens utlåtande, till exempel vad den årligen återkommande kompensatoriska effekten är för bärare av glasögon, långtids- och multisjuka. Att något är gammalt är inte i sig själv ett argument för att det är dåligt. Ni minskar inte byråkratin, ni ökar byråkratin för skattebetalare. Jag förstår att ni skäms i regeringsblocket och jag förstår att det känns hopplöst. Jag förstår också att ni tänker att nog ska det ska reda upp sig det här i finans- och näringsutskottet eller kanske sedan i budgeten. Nej, det kommer inte att göra det.

    Jag tänker nu berätta vad som är det rätta att göra, hur man drar upp byxorna. Det rätta är att återta lagförslaget. Lägg ner det politiska spelet. Ni har redan förlora det och ni kan bara förlora. Ta tillbaka lagförslaget och återkom till lagtinget med ett komplett förslag där ni berättar om vilka kompensatoriska åtgärder ni avser sätta in. Om ni behöver hjälp med att tänka, välj då de riktade åtgärder som ger störst nytta för de grupper som påverkas av ett avskaffande. Det är det rätta. Rätt är att ta tillbaka lagförslaget, sätta sig ned med tjänstemännen, fundera över var euron kan göra mest nytta. Vad är då fel? Fel är att fortsätta med politisk kohandel i realtid. Den kohandeln som ledamot Fellman öppnade upp för i måndags. Det är inte och det ska inte vara nu i plenum som vi avgör att högkostnadsskyddet sänks för alla grupper, att bidragen höjs eller att ett nytt avdrag införs. Det finns inga konsekvensanalyser för det heller. Det som också är fel är att abdikera. Alltså att låta finans- och näringsutskottet avgöra de kompensatoriska åtgärderna. Med all respekt, finans- och näringsutskottet är ingen beredande finansavdelning, det är ingen socialvårdsbyrå. Utskottet har en tjänsteman som kan bereda. En rimlig förväntan är att landskapsregeringen tar sitt ansvar, gör sitt jobb och levererar förslag. Vi i oppositionen ger gärna regeringen tid att dra de rätta slutsatserna innan behandlingen i finans- och näringsutskottet vidtar.

    Ifall det nu skulle vara så att ni ändå vill forcera igenom det här hafsverket så tänkte jag berätta lite om vilka frågor som ni kommer att få i finans- och näringsutskottet, ifall finansministern lyssnar någonstans. Enligt den information vi har fått så meddelade landskapsregeringen redan i våras till skattebyrån att man anser slopa sjukdomskostnadsavdraget. Det vill säga långt före remiss, långt före överkörd avdelning. Enligt lagförslaget kostar det landskapet en engångskostnad på 80 000 - 100 000 euro för externt systemarbete att slopa avdraget. Har ni redan betalat för det här eller betalar landskapet efter den 15 oktober eller efter den 30 september? Om lagtinget förkastar detta lagförslag, vilket ni måste börja räkna som en reell möjlighet från och med nu, måste vi då betala denna systemkostnad två gånger? Alltså 160 000 - 200 000 euro. Fråga nummer två. Landskapsregeringen är uppenbarligen villig att betala 100 000 euro i systemkostnad för att få bort sjukdomskostnadsavdraget. Sedan vinner ni en inbesparing på 20 000 euro per år, det vill säga efter fyra eller fem år, år 2028 eller 2029, ligger ni på plus minus noll. Eller är det så att vi når nollstrecket först om 8 till 10 år med dubblad engångskostnad? Är det här vettigt? Fråga nummer tre. Vilka är de andra åtgärderna som landskapsregeringen avser vidta för att balansera ekonomin? Mats Perämaa slapp med 13,6 miljoner, ni vet. Vilka är de andra åtgärderna? Är det bara de mjuka värdena som ska genomgå stålbad? Så ser det ut. Hur uppfattar landskapsregeringen de näringspolitiska konsekvenserna? Varför har inte det här gått på remiss ens till Ålands näringsliv? Hur svårt är det?

    Talman! Det här är ett litet axplock av de förslag till frågor som kommer att komma i finans- och näringsutskottet. Landskapsregeringen, det sätt ni har jobbat med det här lagförslaget är inte bra. Lägg ner överbudspolitiken, lägg ner kohandlandet, ta tillbaka lagförslaget och kom tillbaka med ett komplett förslag.


  • Tack, herr talman! Jag hade egentligen tänkt tala om funktionsnedsättning, men det här som ledamoten lyfte om att man redan har rapporterat in det här eller flaggat det för Ålands skattemyndighet. Det är väldigt besvärande uppgifter och man önskar att finansministern eller lantrådet kunde vara här och besvara de här uppgifterna. Tyvärr, så har vi den här viktiga debatten utan att centrala delar av regeringen är på plats. Jag är den första att beklaga det.

    Kan man göra så, är det korrekt att man liksom rundar lagtinget? Man tänker att majoriteten håller nog, det här går igenom lagtinget, vi för förslaget dit så rapporterar vi in det nu. Lagtinget ska bli en gummistämpel. För det är egentligen det som händer om man rapporterar in det innan lagtinget har fattat sitt beslut. Lagtinget måste fatta beslut om att det här ska upphöra innan man kan rapportera in det, annars funkar det inte.


  • Ledamot Wille Valve (M) Repliksvar | 15:50

    Tack, talman! Det är också häpnadsväckande för undertecknad. Det har ju betydande ekonomiska konsekvenser dessutom. Systemkostnaden på 80 000 - 100 000 euro, beroende på om man är pessimist eller optimist eller realist.


  • Det är också en intressant diskussion att vad händer egentligen. Man rapporterar in någonting, Skattemyndigheten tror förstås att Åland måste ha det här på grej i och med att de rapporterar in det. Sedan visar det sig att lagtinget har inte fattat beslut om det här och kanske inte ens fattar beslut om det. Vad blir de faktiska konsekvenser av något sådant. Då får vi ett skatteavdrag som förvaltningen, alltså skattemyndigheten, inte längre har fått order om att ni ska sätta igång era system så att det här inte går att genomföra. Samtidigt som vi har en lag som ger medborgarna rätt att göra de här avdragen. Vi riskerar ju totalkaos här nu. Jag vet inte om ledamöterna förstår det, men det är en ganska allvarlig situation som vi befinner oss i. Det här är inte bra alls för den åländska demokratin som helhet.


  • Ledamot Wille Valve (M) Repliksvar | 15:51

    Så är det. Sedan den här oförmågan som regeringsblocket uppenbarligen har i att prata ihop sig och komma överens om kompensatoriska åtgärder. Man har genomgått en remissrunda och nästan varendaste ett utlåtande säger att det behövs kompensatoriska åtgärder och säger att konsekvensanalysen icke är fullödiga, att de behöver byggas ut. Så händer det ingenting i remissrundan och det kommer inga kompensatoriska åtgärder, det kommer inte ens en antyda. Det är häpnadsväckande.


  • Tack, talman! Tack för alla frågor och uppgifter som har dykt upp här. Jag har haft anledning att bearbeta allt som sägs i den här salen. Jag vill konstatera att socialpolitiken, den kommer aldrig bli färdig. Det blir den inte, utan vi kommer hela tiden behöva arbeta med kompensatoriska åtgärder. Döp det vad du vill, men socialpolitiken blir inte färdig. Åtgärder kommer att tas specifikt för att täcka upp för det här. Det kan jag lova och garantera, det kommer vi komma med.

    När det gäller mycket annat som ledamot Valve sade här så vi drar nog olika slutsatser över det här avdragets nytta och dess effekt. Jag delar heller inte uppfattningen att vi har dragit ner byxorna på någon, utan att vi för en bra dialog med våra grupper och ledamöter konstant.


  • Ledamot Wille Valve (M) Repliksvar | 15:53

    Jag noterar att det minister Zekaj säger i sin replik avviker ifrån minister Zekajs egen avdelnings slutsatser. Så är det med dem. I vanliga fall skulle minister Zekajs ord låtit förtröstansfulla. Socialpolitiken blir aldrig färdig, men i den här kontexten är de djupt oroade.


  • Tack, talman! Jag gör inte den tolkningen. Jag ser att det har kommit en rekommendation från socialavdelningen som tittar på de ackumulerade effekter som har skett i riket. Däremot så prövas inte de olika kompensatoriska åtgärderna som sedan har tagits fram. Det finns inte någon sådan prövning. Skulle man gå till en annan tjänstegrupp så skulle man sannolikt fått en annan bedömning. Det är ju en ganska stor förvaltning vi har att göra med och vi måste som politiker fatta beslut på en helhetsbedömning. Vi har gått in för det här. Jag vet att det har efterfrågats mycket just de här åtgärderna, men vårt fokus är att få fram ett bra, träffsäkert paket. Det behöver inte betyda att vi ska förhasta oss fram i det, utan att vi tar fram det träffsäkra paket som behövs för att täcka till de luckor som kan uppstå med anledning av slopat (… taltiden slut).


  • Ledamot Wille Valve (M) Repliksvar | 15:55

    Tro mig, minister Zekaj, jag har förståelse för att landskapsregeringen har en stor förvaltning. Med all respekt, det här är ingen helhetsbedömning. Jag har lyft den totala avsaknaden av näringspolitiska konsekvenser. Jag undrar uppriktigt om det här ens har varit upp till en överläggning i landskapsregeringen där näringsministern har varit närvarande. I sådana fall är det ännu mera anmärkningsvärt att varken näringspolitik eller företag eller konsekvenser av att ta en miljon euro ifrån ålänningarna och den åländska ekonomin nämns.


  • Tack, talman! Tack, ledamot Valve, för ett bra anförande. Jag hoppas givetvis att ledamoten har fel i spekulationen om att Skatteförvaltningen redan skulle ha fått en order om att börja avveckla det här. Det vore en demokratisk katastrof av stora mått om så är fallet, men jag ska inte spekulera mer i det.

    Jag tänker på kostnaderna som man nämner här. Hur lång tid det tar innan man har tjänat in det här. Jag tog upp det i mitt anförande och där ställde jag mig lite frågande till de här 11 700 euro per år i underhållskostnader som tydligen ska pågå under sju år. Om jag har förstått det rätt så kommer det ju ta ännu längre tid innan det här blir en vinst. Det kommer att ta oerhört lång tid. För då blir besparingen enbart 8 300 under de kommande sju åren utöver de här 80 000-100 000 euro. Har ledamoten någon klarhet i det?


  • Ledamot Wille Valve (M) Repliksvar | 15:56

    Tack, talman! Det är egentligen två frågor. Den sistnämnda handlar om engångskostnaden 80 000-100 000 och enligt lagförslaget kommer landskapsregeringen att få en inbesparing på administrativa kostnader på 20 000 euro per år genom att skrota sjukdomskostnadsavdraget, alltså det som man betalar till skattebyrån. Det var det jag var inne på i anförandet att man tjänar så att säga in detta på fyra till fem år, men givetvis längre om det är en dubblad engångskostnad.

    Vad gäller tidpunkten som ledamoten var inne på så är den central. Därför att om landskapsregeringen redan i våras meddelade skattebyrån att sjukdomskostnadsavdraget ska bort, då kan man förmoda att skattebyrån redan har inlett sitt systemarbete. Det här är viktiga frågor som kan och bör ställas i finans- och näringsutskottet.


  • Tack, talman! Om inte jag har problem med min läsförståelse så är det ju så att det kommer ta längre tid. För det står ju i lagförslaget "En uppskattad engångskostnad för externt systemarbete uppgår till 80 000-100 000 euro och därtill kommer vissa underhållskostnader under sju följande år sammanlagt 11 700 euro per år". Det kommer alltså ta väldigt lång tid.


  • Tack, talman! Det var ett dramatiskt anförande som ledamot Valve hade där han menar att majoritetsbänkarna sitter och ser skamsna ut och har byxorna nere. Jag tycker det ser ut som att vi skulle ha byxorna på oss allihopa faktiskt om jag ska vara helt ärlig. Sådana bilder behöver man inte måla upp. Man behöver inte heller skrämmas med siffror och måla upp en massa antaganden och saker som inte stämmer överens med verkligheten. Det är oppositionsbänken som sitter och håller på och vispar upp det här till någonting totalt utöver dess proportioner. Jag skulle säga att Moderaterna ska inte gå i den här obundna fällan där man håller på och demoniserar, att det är onda avsikter som finns bakom de här förslagen. Varför tror Moderaterna helt ärligt att majoriteten kom med det här förslaget nu? Varför tror Moderaterna det? Det skulle jag vilja veta, helt ärligt.


  • Ledamot Wille Valve (M) Repliksvar | 15:59

    Talman! Det vore mig främmande att tro på onda avsikter. Om man ser till lagförslaget och tittar på remissutlåtanden så framträder ett monumentalt ointresse från regeringsblockets sida för konsekvenserna av att slopa sjukdomskostnadsavdraget. Det ser man väldigt tydligt i social- och miljöavdelningens utlåtande som pekar på sjukdomskostnadsavdraget som en del i en större helhet för den enskilde ålänningen. Vad det betyder för multisjuka, vad det betyder för långtidssjuka, vad det betyder beaktande momshöjningen. Det är ett väldigt fylligt dokument och det förvånar mig att inte landskapsregeringen ens lite har tagit till sig det innehållet i sitt lagförslag. Bland annat belyses konsekvenserna för alla som bor på ESB. Det är ganska dramatiska konsekvenser som lyfts fram. Ingenting av det står. Det intrycket som oppositionen, eller åtminstone jag som representant av oppositionen, får är att det här är finansavdelningen och finansministern som har hållit i det här. Allt annat är ovidkommande, att man ska få det till lagtinget och man ska dra det igenom.


  • Tack, talman! Så kan det se ut från oppositionsbänken. För oss i majoritet som har varit med i arbetet bakom kulisserna till det här så ser det inte så ut kan jag säga. Det är ju så det funkar. Det vet också ledamot Valve som inte för så länge sedan satt i majoritetsblocket. Det här är ju så att det finns en politisk aspekt i det här. De ambitioner som majoriteten har med de kompensatoriska åtgärderna är ett politiskt projekt. Det är självklart att den verklighet vi lever i detta nu och med det här förslaget, utan de konkreta åtgärderna på bordet så har ju byrån helt absolut rätt i det de skriver. Det håller vi helt med om. Det finns ingenting som motsäger det, men det är en annan dimension när vi börjar prata om att vad vi vill göra istället. De kompensatoriska åtgärderna är ett politiskt projekt som kommer komma med i sista ändan på det här projektet. Det här är första halvan. Det här är någonting som majoriteten driver och känner till och vet om. Jag behöver ingen hjälp från oppositionsbänken, tack. Jag menar det är någonting som oppositionen inte såklart är medveten om. Det är självklart (… taltiden slut).


  • Ledamot Wille Valve (M) Repliksvar | 16:01

    Talman! När Liberalerna var i opposition och Katrin Sjögren var oppositionsledare myntade hon uttrycket "Kejsaren har inga kläder". Jag måste nog säga att den metaforen är nog tillämplig idag. Jag menar ni har levererat ett lagförslag där ni understryker behovet av kompensatoriska åtgärder, det finns inga kompensatoriska åtgärder. Ni förväntar er att vi ska fatta beslut om det här. Höja skatten, ta en miljon euro ifrån Ålands sjuka. Lite mer konsekvensanalyser kunde man förvänta sig och man kunde förvänta sig en bättre beredning och om man kunde förvänta sig att landskapsregeringen skulle ta lite intryck ifrån remissutlåtandena.


  • Ledamot Anders Ekström (Lib) Anförande | 16:02

    Tack, talman! Det är uppenbart, tycker jag, att den här debatten har präglats av missförstånd, så jag skulle vilja understryka tre saker här som jag upplever att många inte riktigt verkar ha förstått.

    En grundläggande mekanism behöver upprepas. Det är det att den totala inkomsten i beskattningen så är inte den summa man räknar skatt på. Det är så att det är avdragen som avgör det och räknar fram en beskattningsbar inkomst. Om du har en inkomst på 40 000 euro så skulle din skatt utan avdrag vara strax över 12 000 euro. Tack vare avdragen blir din effektiva skatt 5 900, alltså en halvering nästan. Det här är alltså före eventuella sjukdomskostnadsavdrag eller andra avdrag som du kommer att ha även om detta förslag går igenom.

    Det andra som jag vill upprepa, som verkar ha missförståtts, är att yrkade avdrag inte betyder skatteåterbäring. Om du yrkar på ett avdrag på 710 euro betyder inte det att du får tillbaka 710 euro i skatt. Det betyder att din beskattningsbara inkomst minskar med 710 euro. Om vi talar om sjukdomskostnadsavdraget är det avdrag i kommunalbeskattningen, vilket då beror på kommunalskatteprocenten i din kommun. Om du bor i Mariehamn med 17 % kommunalskatt så ett avdrag på 710 euro kommer ge 120 euro i minskad skatt per år. Om du bor på Kökar, 19,75 % kommunalskatt, ger samma avdrag ungefär 140 euro per år i minskad skatt. Således, ligger du över gränsen om 15 000 euro innebär det att sjukdomskostnader på 1 600 euro kan ge dig ungefär 120-140 euro i minskad skatt. Alltså motsvarande 10-12 euro per månad. Vi förstår att det är ingen som tjänar på att ha sjukdomskostnader.

    Jag kan säga kan för det för oss in oss på en tredje sak som uppenbarligen behöver upprepas, har alla skatt att dra av? De många automatiska avdragen som alla erhåller gör att vi får stor skillnad på totala inkomster och den beskattningsbara inkomsten. Om du är låginkomsttagare och exempelvis har förvärvsinkomster om 20 000 euro eller lägre skulle din skatt utan avdrag vara 5 400 euro. Tack vare avdragen kommer du dock ner till en slutlig skatt om 359 euro. Av detta är kommunalskatten en bråkdel. För denna person spelar sjukdomskostnadsavdraget i princip ingen roll eftersom att du inte har någon kommunalskatt att dra av. Om du således har rätt till ytterligare sjukdomskostnadsavdrag om 710 euro så är du redan nära noll i beskattningsbara inkomster i kommunalbeskattningen när du lämnade in skattekortet till din arbetsgivare. Jag upprepar, du kan inte få tillbaka skatt som du inte har betalat. Det här betyder garantipensionärer, sjukpensionärer, personer som arbetar deltid i låglöneyrken har alltså ingen nytta av att samla sjukkostnadskvitton eftersom att de inte har avdrag kvar att göra. De har ingen skatt att dra av.

    Talman! Det här för oss in på åtgärder. Jag argumenterade i måndags för att sjukdomskostnadsavdraget är föråldrat. Det gynnar medel- och höginkomsttagare medan låginkomsttagare inte får dra nytta för att de helt enkelt inte har kommunalskatt att dra av. Det är fakta. Det är också fakta att regeringen lägger det här förslaget utan att ha kompenserade förslag på bordet. Jag upprepar vad jag sade då att vi har förtroende för att dessa kommer och att det kommer att komma snart.

    När det gäller de kommande förslagen så behöver vi se på två saker. Dels behöver låginkomsttagarna få direkta stöd för sjukdomskostnader. Jag tycker det är ovärdigt att landskapet Åland i princip lurar låginkomsttagare att tro att avdragen ger dem något överhuvudtaget. Det är också orimligt att vi låter våra låginkomsttagare ligga ute med pengarna i upp till ett och ett halvt år innan de får kostnaderna ersatta. Här behöver kompensatoriska åtgärder föreslås för lagtinget och Liberalerna vill se åtgärder som faktiskt hjälper de svaga i samhället.

    Det andra vi på sikt behöver fokusera på är gruppen medel och höginkomsttagare. Här behöver vi införa avdrag som sporrar personer att arbeta. Vi behöver tillväxtpolitik på Åland, något som ledamot Holmberg varit inne på. Det är fakta att det är medel- och höginkomsttagare som finansierar vår välfärdsstat. De är motorn i vårt samhälle. Om dessa personer väljer att minska sin arbetsinsats och minska sina totala inkomster för det oundvikligen med sig att Ålands tillväxt minskar. Konsekvensen är att skatteintäkten minskar och vi behöver krympa vår välfärd. En del av åtgärderna som ska komma under mandatperioden behöver således rikta in sig på även medel- och höginkomsttagare. Jag tycker verkligen att det är dålig tillväxtpolitik, eller rent ut sagt underligt, att de enda medel- och höginkomsttagare som ska få utökade skatteavdrag är de personer som är sjuka. Det måste gynna personer att arbeta mer, att öka sina inkomster. Det är det som skapar tillväxt och i slutändan är det det som skapar välfärd på Åland. Liberalerna vill ha en tillväxtpolitik som gynnar alla ålänningar, även friska personer som betalar kommunalskatt.


  • Tack, talman! Det nog inget missförstånd, inte härifrån i alla fall. Jag vet inte vem ledamoten talar till, kanske publiken. Jag är lite osäker, ledamoten pratar om att tjänar du 15 000 kan du inte få skatteavdrag. Jag undrar om ledamoten kritiserar landskapsregeringens lagförslag själv. Det låter nämligen så. För i lagförslaget står det ju "Förslaget påverkar således relativt sett mest det inkomsttagare som har en nettoförvärvsinkomst under 15 000 euro eftersom de har fått göra avdrag för hela kostnaden". Menar ledamoten att man skriver såhär i lagförslaget för att man inte begriper det här och man har inte förstått det och nu har ledamoten klargjort hur det egentligen ligger till, eller vad är det egentligen som ledamoten säger? För det som ledamoten just sade låter nästan som ett kritiskt anförande till lagförslaget. Det står ju så i lagförslaget, ord för ord.


  • Ledamot Anders Ekström (Lib) Repliksvar | 16:08

    Det är så att om man lyfter ut enskilda delar ur det här lagförslaget så kan man säkert göra samma övning men flera passager där i. Det finns ingen motsättning mot det jag sade. Det är ett konstaterande att har du under 15 000 euro i nettoförvärvsinkomst får du dra av hela sjukdomskostnaderna, men har du över det så får du bara dra av hälften minus självrisken. Det har ingenting med de facto att göra att det här ska dras av från kommunalskatten. De facto är ju så, det som kanske inte är jättetydligt där som jag vill förtydliga ännu en gång, att om du inte har kommunalskatt att dra av så spelar det ingen roll vad du har för avdrag. Du kan ha flera tusen euro i avdrag, men är det noll kommunalskatt så spelar det ingen roll för dig.


  • Tack, talman! Jag håller med om det. Det är bara det att det är skillnad på vad man har för typ av inkomster, pensionsinkomster skattas hårdare till exempel. De där räkneexemplen kan man göra och jag antar att det är också de räkneexemplen som lagberedningen har utgått ifrån när de har analyserat och berett det här förslaget och orsaken till att man skriver att de som har 15 000 eller mindre gynnas mest av det här. Det är ju inte så som ledamoten säger att man inte kan få något avdrag alls om man tjänar 15 000 eller mindre. Det beror på vilken typ av inkomst. Det är ju att förleda de som du talar till. Jag vet inte vilka det är, men det är att förleda dem. Det står i lagförslaget. Om det inte är så måste ledamoten hålla med om att då har lagberedningen gjort ett dåligt jobb och det här är ett dåligt förslag. Då måste man ta tillbaka det om det inte stämmer mer, eller? Det är ytterst förvirrande här nu för oss som sitter här och lyssnar på någonting som går stick i stäv med lagstiftningen.


  • Ledamot Anders Ekström (Lib) Repliksvar | 16:10

    Jag hör att det är ytterst förvirrande för vi sitter och diskuterar saker som jag tycker är ganska självklara egentligen. Det är så att har du väldigt låga inkomster, har du garantipension till exempel så har du inte just någon kommunalskatt att dra av. Då sitter du där och tror att du gör avdrag fast du inte gör det. Det är det som jag tycker blir felaktigt. Därför behöver vi titta på andra åtgärder för den gruppen än just det här avdraget.


  • Talman! Ledamot Ekström fortsätter att flytta fokus till uträkning av skatt och avdrag. Det verkar som att ledamoten fullkomligt missförstått vad oppositionens budskap är. Vi har inte ifrågasatt hur avdraget räknas ut och inte heller det byråkratiska systemet. Jag förklarar en gång till. Oppositionens gemensamma budskap gäller inte beräkningsgrunderna. Budskapet gäller fortsättningsvis avsaknaden av de kompensatoriska åtgärderna. Det gäller ett lagförslag där regeringen går emot sina egna tjänstemäns spetskompetens. Det gäller att lagtingets ledamöter måste ha en helhetssyn över effekterna av detta förslag tillsammans med de kompensatoriska åtgärderna. Det gäller inte beräkningen av effekten på det hela.


  • Ledamot Anders Ekström (Lib) Repliksvar | 16:11

    Tack, talman! Vi hade just en replikväxling om beräkningen så uppenbarligen är den också med. Ungefär hälften av mitt anförande, i alla fall pappersmässigt, försökte jag föra in på åtgärder som ska komma och vad vi tror ska göra där då. Problemet med det här är att, som vi sade, det är olyckligt att de inte är här på bordet. Det har vi sagt. Det ska vara. Det är för den sakens skull så att det är klart att de här diskussionerna finns och det pågår ett arbete att precisera dem och ta fram dem. Det är inte så att det är precis rent bord. Problemet är också det att det inte är delgett oppositionen ännu. Jag förstår att ni är irriterade att ni inte har sett det ännu och det borde vara på bordet så att vi skulle kunna diskutera det. Det finns åtgärder att diskutera och de kommer att komma hit och då kommer vi ha en debatt om dem också.


  • Talman! Vidare talar ledamot Ekström om att han har förtroende för att åtgärderna kommer. Hur ska ålänningarna kunna ha förtroende för att de kommer? Ledamoten talar också ganska nedlåtande om hela det här avdraget, att vi lurar ålänningarna att det har effekt. Tror du att den som väntar på sin återbäring, även om den för ledamot Ekström med sitt höga arvode känns väldigt liten, känner sig mindre lurade när en höginkomsttagare som ledamot Ekström står och talar sig varmt för att det ska slopas?


  • Ledamot Anders Ekström (Lib) Repliksvar | 16:13

    Det är väldigt hårda ord, tycker jag, i det här. Det är klart att jag tycker det är så att vi lurar låginkomsttagarna eftersom det är väldigt många som tror att det är det här som är avdraget de får göra. Det är så att det finns väldigt många avdrag som kommer automatiskt och det gör just att även om du är långt över den här gränsen på 15 000, som man tror gäller inkomsterna, så gör de här automatiska avdragen att du kommer ner en hel del i vad du betalar i kommunalskatt. Det är det här som blir så svårt. Det är jättesvårt. Det var svårt för mig innan jag satte mig in i det här vad det var för effekt. Det är svårt för gemene man att förstå egentligen hur avdragen slår och hur de påverkar. Vi har en väldigt stor grupp som inte alls förstår att det här avdraget ger dem de facto ingen skatt. För det står ingenstans i skattebeskedet om du inte själv har räknat ut det här. Det är jättesvårt att göra det. Tyvärr så är jag av åsikten att det är många som tror att man gör det här avdraget fast man i själva verket inte har nytta av det bland låginkomsttagare.


  • Tack, talman! Jag såg att det var mest oppositionspolitiker här på listan så jag ville klämma in en replik och säga tack igen för att ledamot Ekström tar fram fakta och siffror och pratar på ett klart, sakligt och tydligt sätt varför vi som sitter i regeringspartierna faktiskt kan omfatta det här. För att det är det som är kärnfrågan i det hela och inte allt annat. Utan att det finns ett stort både pedagogiskt problem, det finns ett stort ekonomiskt problem och allt vad ledamoten säger sig. Jag vill bara säga tack för det.


  • Tack, talman! Som ledamoten sade i tidigare replikskifte med ledamot Kanborg att vi verkar irriterade över att vi inte har sett kompensationerna. Vi är inte irriterade över att vi inte har sett kompensationerna. Vi är irriterade över att ni ber oss att höja skatten för sjuka utan att ni har visat oss kompensationerna. Det är en jättestor skillnad där. Vi kan inte vara delaktiga i att höja skatten till de sjuka innan ni har sagt vad ni har tänkt göra.

    Vi har flera gånger försökt få svar på en fråga här som ledamoten fortfarande inte har svarat på. Det står i lagförslaget "Förslaget påverkar således relativt sett mest de inkomsttagare som har en nettoförvärvsinkomst under 15 000 euro eftersom de har fått göra avdrag för hela kostnaden", stämmer detta?


  • Ledamot Anders Ekström (Lib) Repliksvar | 16:16

    Nu är det såhär att alla avdrag som det här så påverkas ju av hur mycket sjukdomskostnader du har. Relativt sett så ligger det väldigt nära sanningen och det är väldigt sannolikt att personer som tjänar under 15 000 kommer att ha relativt sett en högre påverkan.

    Sedan beror ju allting på hur mycket sjukdomskostnader du har. Genomsnittet ligger på 1 500 euro ungefär tror jag om jag räknade rätt. Det finns sådana som har flera tusen i avdragbara kostnader. De kommer förstås att påverkas mera. Summa summarum är det ju så här också, som jag också vill rikta tillbaka lite, att förstår man också då att väldigt många i den här gruppen betalar ingen kommunalskatt och man tror att man har gjort ett avdrag för sjukdomskostnader men egentligen har avdraget kommit från annat i beskattningen.


  • Tack, talman! Jag anser fortfarande inte att jag fick svar på frågan. Det var en väldigt enkel fråga. Det som jag läste upp som står här, stämmer det? Det var min fråga. Då får jag svaret att relativt sett så ligger det nära sanningen. Har ni alltså kommit till lagtinget med en lagberedning som relativt sett ligger nära sanningen och det ska vi ta ställning till här och nu?


  • Ledamot Anders Ekström (Lib) Repliksvar | 16:17

    Det blir så lågt, men jag måste ju bara svara på det den här gången. Det är klart att det finns en lagberedning som har gjort det här och någon som har tittat igenom det och det är klart att det stämmer att det är så. Där står ju så, så det är så det är.

    Sedan kan man resonera i det här att vem påverkas mest? Det är ju en subjektiv bedömning skulle man kunna säga i vissa fall. Hur räknar du då? Är det utifrån inkomsten eller utifrån hur mycket sjukdomskostnader du har, eller är det de facto vad du får dra av i beskattningen som du har betalat? Där har vi tre olika svar på den frågan.


  • Tack, talman! Jag undrar om lagtingsledamot Ekström har klart för sig också helheten i de hjälpsystem och de sociala system vi har. Det vill säga när ledamot Ekström talar om de som har det allra sämst som inte betalar kommunalskatt, så är vi nere för pensionärer på ungefär 14 000 i året och för vanliga löntagare ungefär 15 000 i årsinkomst. När inkomsterna är under det så börjar vi ju komma in på personer som har rätt till en massa andra olika stöd och hjälp för till exempel kostnader för mediciner och sjukvård och så vidare. Har lagtingsledamot Ekström ens tänkt på det här när han talar om att man måste hjälpa de som är allra svagaste så att säga?


  • Ledamot Anders Ekström (Lib) Repliksvar | 16:19

    Det stämmer precis som vicetalman Måtar säger att det finns olika saker i det här. När det gäller den totala inkomsten så måste de räkna in olika bidrag, och allt det som du säger, som man har rätt till.

    Det som gör det svårt att göra den här jämförelsen är att till exempel om du har ett högkostnadsskydd, hur påverkar det? Vad har du fått för nytta av det? Sjukdomskostnadsavdraget syns ju indirekt. Det syns ju inte direkt i vilken inkomstklass du hamnar på och vad du betalar in för kommunalskatt. Det finns andra saker i det här som är svåra att direkt göra jämförelsen. Det är ett jättestort paket det här att titta på. Det har också att göra med till exempel har du minderåriga barn? Har de barnen några diagnoser? Det finns många saker att lyfta upp i det här. Så det är en väldigt svår jämförelse att göra när man har det. Det som är klart är ju det att när du ligger på de här nivåerna och lägre så kommer du att behöva, då har du inte så mycket skatt du betalar in.


  • Tack, talman! Det förefaller som att ledamot Ekström inte har tänkt den här tanken fullt ut och tagit i beaktande de hjälpsystem vi har för dem som har inkomster som börjar gå mot i tusen i månaden och så vidare. Det verkar bortglömt. Det förefaller också när lagtingsledamot Ekström hållit på och tala om att om man har 20 000 i inkomst så betalar man ingen skatt. Då verkar det som att lagtingsledamoten enbart har räknat på personer som har lön, inte på personer som har pension. För har du 20 000 i pensionsinkomst så betalar du minsann skatt och då har du nytta av det här avdraget. Det förefaller som att lagtingsledamoten har glömt bort det. Vi kommer att bjuda in lagtingsledamoten till en öppen debatt där vi ska sitta inför öppen ridå och beräkna de här sakerna. Vi bjöd förut in en tankesmedja som jag inte ids nämna vid namn här till en liknande duell. Jag tycker det skulle vara intressant så att vi skulle se exakt och att allmänheten också kan se hur lagtingsledamoten räknar. Jag misstänker att det har räknats lite fel.


  • Ledamot Anders Ekström (Lib) Repliksvar | 16:21

    Det skulle vara väldigt intressant att ta del av en sådan tankesmedja, för jag tror att det behövs här. Då behöver vi också räkna ut vad effekterna är. Om jag minns rätt så är det så att man betalar verkligen skatt för 20 000, men att det är mestadels statsskatt i statsbeskattningen. Så att vid 20 000 i förvärvsinkomster så ligger man på någonstans 360 euro om jag minns rätt. Vid 20 000 pensionsinkomster betalar man någonstans 1 900 euro i skatt, så då har man absolut skatt att dra av.

    Sedan är det så också att de här avdragen är också beroende om man är gift, vad maken eller makan har för inkomst. Det är också en sak som man måste ta med i beräkningen. Där får jag ställa motfrågan då att har ni faktiskt räknat med det också? För det är så otroligt många faktorer i det här så man måste nästan titta på enskilda fallen. Det som är klart när man tittar på statistik är att gifta eller par utan barn är de som drar av mest av de här och av dem så är antagligen många pensionärer.


  • Ledamot Wille Valve (M) Replik | 16:22

    Talman! Inom juridiken brukar man tala om de lege lata och de lege ferenda. Där de lege lata handlar om lagen såsom den ligger, såsom vi har framför oss och vad den verkligen innehåller. De lege ferenda är ett slags önsketänkande, det vill säga när du som jurist tolkar lagen såsom du tycker att den borde vara. Så du kan smälla juristen på fingrarna och säga att vi ska hållas till de lege lata. Det var väldigt mycket de lege ferenda, tyvärr, i ledamot Ekströms anförande. Jag ser inget arbets- och pensionsinkomstavdrag framför oss här idag. Jag undrar är ledamot Ekströms anförande ett löfte om att det kommer ett allmänt arbets- och pensionsinkomstavdrag till lagtinget under hösten? Eller är det här en vädjan till oppositionen att lite snabbt skriva en lagmotion som ni kan stödja?


  • Ledamot Anders Ekström (Lib) Repliksvar | 16:23

    Det är såhär att vi har fått mycket kritik för att det inte kommer ett fullständigt paket här också.

    Nu är jag ganska ny här, men det verkar vara lite kutym här att man inte plockar in precis allting i lagförslaget. Utan man plockar ut delar och gör det. Bara i måndags så hade vi informationshanteringslagen som är ett jättepaket. Materialet var på 130 sidor nästan bara för att få den. I den lagen var det väldigt många andra lagar som vi inte tog upp som är väldigt viktiga som arkivlagen, eller NIS2-direktivet. Det tog man inte hänsyn till i den lagen och då var det ingen riktigt som klagade på det tyckte jag. Så det är ganska naturligt att man delar upp arbetet genom att titta på olika saker i det här och inte tar hela stora karamellen på samma gång så att säga.

    Med det sagt så förväntar jag mig att det kommer åtgärder på det här som vi kommer att få debattera. Jag vet att de är på gång, men jag förväntar mig att de också kommer till lagtinget. Huruvida oppositionen vill komma med (… taltiden slut).


  • Ledamot Wille Valve (M) Replik | 16:24

    Talman! Jag har fyra års erfarenhet som socialminister och jag kan bara för egen del säga att jag skulle aldrig ha täckts föra ett sådant här lagförslag till lagtinget. De gångerna jag var ansvarig minister och till exempel hade ansvarig för olika avgifter så ingick det alltid en analys om vilka grupper som drabbas och vilka kompensatoriska åtgärder vi i sådana fall vidtar. Det här är också en förväntan som man kan se i nästan varje remissutlåtande som har inkommit till det här lagförslaget. Jag vill bara å det bestämdaste tydliggöra att det är inte kutym att göra på det sättet som landskapsregeringen har gjort i fråga om det här lagförslaget, det är en anomali.


  • Ledamot Anders Ekström (Lib) Repliksvar | 16:24

    Jag vill säga det att den här landskapsregeringen arbetar hårt med att försöka få finanserna i skick. Vi försöker att göra det enklare och göra det bättre på olika sätt. Då blir det så här att man kan inte göra allting på en gång. Vi vågar ta tag i saker och göra grejer som också är obekväma, vilket det här är. Remissvaren är tydliga att det behöver komma kompenserade åtgärder. Jag tycker att alla ledamöter som har sagt någonting från regeringsblocket har varit tydliga att de här kommer att komma. Så jag ser ingen anledning att tvivla på det. Vi får väl höra om ett tag här av minister Zekaj också. Att tro att de här åtgärderna nu kommer att ligga i långbänk och att man inte gör någonting bara för att de är svåra att ta tag, det kommer inte att hända. Det här kommer att komma och vi kommer att diskutera det.


  • Inskrivning pågår

    Protokollinskrivning pågår just nu. Inläggen publiceras fortlöpande så snart de är skrivna och godkända efter rättelse.

    Inskrivning pågår
  • Ledamot Mogens Lindén Anförande | 16:34

    Inskrivning pågår
  • Inskrivning pågår
  • Ledamot Mogens Lindén Repliksvar | 16:42

    Inskrivning pågår
  • Inskrivning pågår
  • Ledamot Mogens Lindén Repliksvar | 16:43

    Inskrivning pågår
  • Ledamot Wille Valve (M) Replik | 16:43

    Inskrivning pågår
  • Ledamot Mogens Lindén Repliksvar | 16:44

    Inskrivning pågår
  • Inskrivning pågår
  • Ledamot Mogens Lindén Repliksvar | 16:45

    Inskrivning pågår
  • Inskrivning pågår
  • Ledamot Mogens Lindén Repliksvar | 16:47

    Inskrivning pågår
  • Inskrivning pågår
  • Ledamot Mogens Lindén Repliksvar | 16:48

    Inskrivning pågår
  • Inskrivning pågår
  • Ledamot Mogens Lindén Repliksvar | 16:49

    Inskrivning pågår
  • Inskrivning pågår
  • Ledamot Wille Valve (M) Replik | 16:54

    Talman! Det var bra att ledamoten nämnde gruppen människor med funktionsnedsättningar. De nämns ju också i regeringsprogrammet som en grupp som det ska vara särskilt fokus på, de mest utsatta grupperna i samhället; äldre, barn och personer med funktionsnedsättning. Jag kan inte direkt konstatera att de konsekvensanalyser som finns i det här lagförslaget riktigt fokuserar på de här utsatta grupperna och vad konsekvenserna är för dem.

    Sedan måste jag också ge ledamoten rätt att det är häpnadsväckande lite som det näst största regeringspartiet uttalar sig. I och för sig så kanske det balanseras upp av att man uttalar sig kraftfullt på sociala medier om att resekostnadsavdraget absolut inte ska röras. Kanske är det någonting sådant som hägrar i det kommande arbetet i finans- och näringsutskottet också.


  • Tack, herr talman! Det finns en "Alternativrapport om situationen på Åland med funktionsnedsättning" som jag rekommenderar regeringsledamöterna och de som stöder regeringen att bekanta sig med. Där framkommer det annan statistik också. Därifrån fick jag hela frågeställningen om kvinnor och att det är kvinnliga pensionärer som är mest drabbade och sjuka. Det är en väldigt intressant rapport att läsa när man vill sätta sig in i sociala frågor på ett ganska kortfattat sätt.

    När det gäller frågan om Centerpartiet och varför de inte har uttalat sig, så jag vet inte om man har kapitulerat i det här och att det är någon slags intern politisk förhandling, att man accepterar det här. Det liknar ju inte de traditionella centervärderingarna som man är van med. Men jag sade det tidigare och jag säger det igen, det är troligtvis ett tecken på det nya Centerpartiet som vi ser här idag som står för skattehöjningar.


  • Ledamot Wille Valve (M) Replik | 16:56

    Det sistnämnda är en intressant iakttagelse. Men man kan ju också notera att ÅSUB-statistiken, som ledamoten Wikström var inne på, lyfter uttryckligen kvinnor som grupp. Kvinnor är mera sjukskrivna och de har mera sjukkostnader. ÅSUB har noterat det och de har dessutom på ett väldigt fylligt sätt beskrivit problematiken att det är kvinnor som drabbas av att vi slopar sjukdomskostnadsavdraget. Mot bakgrund av det så häpnar jag lite över att landskapsregeringen bara skriver att det är svårt att göra en jämställdhetsanalys. Jo, klart att det är svårt att göra en jämställdhetsanalys, men om det ligger framför dig fakta som vår statistikbyrå har tagit fram och som tydligt redan pekar på vilka grupper som drabbas så anser jag personligen att det rimligtvis borde tillmätas något slags värde.


  • Tack, herr talman! Det är häpnadsväckande. Speciellt eftersom de två partier som vanligtvis brukar prata allra mest om jämställdhet och jämställdhetsfrågor går med på ett sådant här lagförslag. De säger; nej, inte är det så noga med kvinnorna, det är inte så stora konsekvenser för jämställdheten och vi kan inte utvärdera det så mycket. Det är vad det står i lagförslaget, trots att det finns hur mycket data som helst. Den första data man öppnar när man börjar titta på vem som är sjuk så ser man att det handlar om skillnader mellan kvinnor och män., för kvinnor är extremt överrepresenterade i antal sjukdagar.

    Men jag vet inte, vi har ju också situationen med grova nedskärningar i sjukvården som också berör kvinnor. Jag undrar om det är någon slags sväng som man gör här nu. Det är svårt att förstå det här. Det ser ut så.


  • Tack, talman! Lagtingsledamot Wikström var inne på konsekvenserna. I en förfluten tid så har lagtingsledamoten haft förmånen att arbeta med det system som vi har för de allra svagaste i vårt samhälle, de som är hjälpbehövande. Hur ser lagtingsledamoten på konsekvenserna för den gruppen? Hur hjälps dessa också av andra system som vi har?


  • Tack, herr talman! Inom det sociala så de som har absolut lägst inkomster är också de som får hjälp via det sociala skyddsväsendet. Precis som ledamoten Ekström var inne på så om man förtjänar så lite pengar så att man inte har betalar kommunalskatt eller går på stöd; utkomststöd eller andra typer av stöd och ofta kombinationer, så får man ju det stödet från kommunen. Så på något sätt så blir hela den diskussionen om att de som har det absolut allra sämst, de ska också har rätt till det här skatteavdraget. För mig är det här skatteavdraget mest riktat till dem som har det dåligt, men också till dem som arbetar. Jag har sagt det förut och säger det igen; arbetande människor, vanliga ålänningar som tjänar 3 300 euro i månaden eller mindre, kanske lite över det, men den exakta definitionen var vi ska lägga den gränsen är inte helt klart.


  • Tack, talman! Lagtingsledamot Wikström, när det gäller de här nivåerna, 15 000 euros inkomstnivån, och hur det skulle kunna utvecklas så kan man konstatera att om man tar bort det här som Obunden Samling har varit inne på i enlighet med det tidigare förslaget från några ledamöter, men nu är det bara en här idag som är med, men om man skulle ändra detta så blir det också lite som ett jobbskatteavdrag. Det gynnar tillväxten om man förbättrar för löntagarna att kunna dra av sjukdomskostnader.


  • Tack, herr talman! Precis så är det, då blir det bättre och det blir en morot till för att arbeta.

    Tjänar man 15 000 euro i året i förvärvsinkomster och du bor själv så då har du rätt till utkomststöd. Det är ganska intressant. Sen när de social myndigheterna gör de här uträkningarna så dras en eventuell skatteåterbäring bort från utkomststödet. Det är också intressant att ha med i minnet.


  • Ledamot Stellan Egeland (Obs) Anförande | 17:01

    Talman! Jag ber om att få hålla mitt anförande under nästa plenum med stöd av 2 mom. 61 § i arbetsordningen. Tack!


  • Vi har inte aviserat kvällsplenum idag, det är riktigt. Beroende på hur mycket som återstår så var vår tanke att man kan gå över ungefär 20-30 minuter om man är nära ett ärendets slutliga behandling. Av det skälet så var frågan om hur man kunde göra det idag så att utskott och andra kunde börja arbeta med frågan. Det finns en poäng med det.

    Passar det ledamoten Egeland?


  • Ledamot Stellan Egeland (Obs) Anförande | 17:02

    Tack, talman! Nej, det passar inte.


  • Då konstaterar vi att vi nu har fem ledamöter kvar på listan och att det inte längre är troligt att vi hinner avverka ärendena under rimlig tid utan att avisera kvällsplenum.

    Det betyder att diskussionen avslutas här och fortsätter på måndag klockan 14:00.