Remissdebatt

Talmanskonferensen föreslår att ärendet ska remitteras till finans- och näringsutskottet. Dessutom föreslår talmanskonferensen i enlighet med arbetsordningens 48 § 3 mom. att lagtinget ska besluta att social- och miljöutskottet ska lämna ett utlåtande om ärendet till det beredande utskottet. Kan förslaget godkännas? Godkänt. Ärendet kommer att remitteras till finans- och näringsutskottet.

Diskussion.

Tack, fru talman! Bästa lagting!

Det handlar alltså om lagen om distribution av alternativa drivmedel och byggande av energieffektiv laddinfrastruktur. Detta faller väl in i den tidigare diskussionen om det föregående ärendet, som också handlar om klimatarbete och EU:s ambitioner för den gröna omställningen.

Den här lagen har tidigare varit uppe i en annan tappning här i lagtinget för några veckor sedan. Vi bedömde att vi skulle återta lagen för att göra ytterligare en Ålandsanpassning av direktivets tolkning och även utveckla lagförslaget med en omvärldsanalys. Nu är den tillbaka i lagtinget för behandling, vilket är bra eftersom vi behöver komma i mål med lagstiftning på det här området.

EU:s direktiv om laddinfrastruktur strävar efter att utveckla strukturer för elektrifiering och övergång till alternativa bränslen. Det är en del av Fit for 55-paketet som infördes 2021 och som nu systematiskt övergår i implementeringsfasen. Medlemsstaterna ska på sina territorier säkerställa att laddstationer avsedda för lätta fordon finns tillgängliga för allmänheten, och dessa ska tas i drift under de kommande åren.

Med denna lag upphör den åländska lag som har funnits sedan 2017. Lagen pekar på att medelstora och stora företag samt myndigheter med mer än 20 parkeringsplatser ska erbjuda laddningsmöjligheter i enlighet med direktivet. Landskapsregeringen har valt att göra en så Ålandsanpassad tolkning som möjligt av direktivet för att anpassa den till våra småskaliga förhållanden och myndigheter och kommuner. Detta gör att kostnaderna kan spridas över en längre tid och att Åland får en laddinfrastruktur som är ändamålsenlig för brukarnas behov.

Vad innebär då EU:s definition av medelstora och stora företag? Stora företag har mer än 250 anställda och en årsomsättning som överstiger 50 miljoner euro. Medelstora företag har färre än 250 anställda, men fler än 50, och en balansomslutning som är lägre än 43 miljoner euro. Små företag, som vi har flest av på Åland, har färre än 50 anställda och en årsomsättning eller balansomslutning som inte överstiger 10 miljoner euro. Småföretag är alltså undantagna från detta direktiv. I praktiken innebär det att stora och medelstora företag med 20 parkeringsplatser torde inte vara fler än tio här på Åland.

Myndigheter som påverkas av direktivet är sådana som äger byggnader som inte är avsedda för bostäder, men som har mer än 20 parkeringsplatser i anslutning till byggnaden. Dessa myndigheter ska senast den 1 januari 2027 säkerställa att det installeras minst en laddningsstation för normal eller snabbladdning av elfordon för minst 10 % av parkeringsplatserna, eller försätta minst 50 % av parkeringsplatserna med ledningsinfrastruktur för sådan laddning, så att det i ett senare skede kan möjliggöra installation av laddningsstationer för normal eller snabbladdning av elfordon.

Myndigheter som äger sådana byggnader ska innan den 1 januari 2033 säkerställa att kablar för installation har dragits fram till minst 50 % av de parkeringsplatser som ansluter till byggnaden. Bestämmelserna tillämpas endast på byggnader där energi används för att påverka inomhusklimatet och byggnader som är anslutna till elnätet. Bestämmelserna omfattar därför inte kulturhistoriskt värdefulla byggnader eller byggnader som används för daghem, äldreomsorg, idrott och fritid samt kultur- och utbildningsverksamhet.

Detta innebär att Mariehamns stad, landskapets myndigheter, ÅHS, landskapsförvaltningen och eventuellt Jomala och Finströms kommuner har sådana byggnader som omfattas av direktivets bestämmelser. Det ligger naturligtvis i både företags och kommuners intresse att skapa en ändamålsenlig infrastruktur för elbilsladdning. Det är något vi på Åland bör använda denna lagstiftning till att åstadkomma.

Vi försöker betona en proportionalitetsprincip och anpassning till det åländska samhället i vår tolkning av direktivet, men det är ändå viktigt för Åland att vi säkerställer att det finns snabbladdningsmöjligheter för elbilar, både för åländska brukare och för turismens behov. Många företag ser det som en konkurrensfördel att kunna erbjuda snabbladdning, och därför finns det redan sådana stationer på Åland, och fler avser att installera.

Att ha en laddstation innebär också att man ska ha en betalningsmetod, prissättning och det medföljer vissa rapporteringskrav, precis som när man har en bränslemack. Detta handlar ju om tankstationer för elbilar, så det är viktigt att påtala att samhällets roll här är att skapa möjligheter för installation och att säkerställa att det finns tillräcklig energiförsörjning.

Vi har också stödmöjligheter i landskapsbudgeten för dem som vill installera snabbladdare. Men fortfarande, lika lite som landskapet tillhandahåller bensinmackar; så är det inte landskapets uppgift att tillhandahålla laddstationer. Däremot kommer Fastighetsverket, Långnäs hamn och andra bolag och myndigheter som lyder under landskapet att vidta åtgärder och göra de installationer som krävs.

Man arbetar för närvarande med detta, både i Långnäs hamn där man kommer att installera två stycken 22 kilowattsladdare, och man utreder också större laddkapacitet för bussar och långtradare. Fastighetsverket samarbetar med landskapets myndigheter för att säkerställa att dessa frågor tillgodoses. Tack, fru talman!

Talman!

Jag känner igen det här resonemanget att man Ålandsanpassar efter direktiven. Det jag saknar är ju då förstås fortsättningen på det svaret. Man lägger sig på en miniminivå och gör undantag för daghem, skolor, äldreomsorg och kulturverksamheter på landsbygden där vi inte har bra kollektivtrafik idag. Hur motiverar landskapsregeringen det här? Hur tänker man sig att de som jobbar inom de här verksamheterna ska ta sig till och från jobbet? Räcker det med att ladda bilen hemma på natten om man har en elbil och att ta sig till jobbet och tillbaka och fortsätta ladda? Finns det något bredare tänk? Eller handlar det bara om att man ska lägga sig så på miniminivå som möjligt, så att det inte ska kosta kommunen någonting?

Det är säkert en befogad fråga, och det är slutsatser man naturligtvis kan dra.

Men när vi tittade på det här, utifrån enskilda exempel som säkert kommer att presenteras här i debatten, så blev det lite absurt. I en by i ett samhälle där man har samlat alla de här verksamheterna, så skulle kanske behöva bygga mellan 15 och 20 laddstationer. Det fick liksom lite absurda konsekvenser.

Det vi ska åstadkomma på Åland, och som jag hoppas ligger i både kommuners, myndigheters och företags intresse, är att få en ändamålsenlighet i den här utbyggnationen.

Tack, talman! Jag håller med om det. Men det som blir så klurigt är att se hur detta bidrar till en ändamålsenlig utbyggnad när vi tar en bit i taget och hör om de absurda exemplen där det skulle krävas 15-20 laddare i en liten by.

Därför tycker jag att begreppet "Ålandsanpassad laddinfrastruktur" inte borde handla om att vi jagar minimi­kraven i direktivet för att lösa det för den här gången. Sedan går vi vidare till nästa fråga där vi återigen jagar minimi­kraven, vilket kostar tid och så lite som möjligt för kommunen.

Jag efterlyser faktiskt en annan ansats: en Ålandsanpassad laddinfrastruktur och en Ålandsanpassad transportsektor överhuvudtaget. Åland borde ju vara mycket lämpligt för en utbyggd kollektivtrafik, ett genomtänkt gång- och cykelnätverk, vägnätverk, samordning, delningstjänster och så vidare. Var finns den visionen?

Tack, fru talman!

Nej, definitivt inte att jaga den minsta möjliga lägsta tröskeln. Jag är helt enig i det. Däremot bör vi sträva efter att hitta det bästa möjliga fokuset för att uppnå resultat som är förnuftigt, så att pengarna hamnar på rätt ställe. Vi måste satsa på rätt områden för rätt publik.

Jag tycker att visionen ska vara att du ska kunna rulla iland i en hamn på Åland. Du ska kunna ladda din bil i hamnar. Det ska finnas en karta med laddstationer så att ingen bil står utan laddmöjligheter. Det är visionen, och det är det som är förnuftigt att sträva efter.

Tack, fru talman!

För det första vill jag säga att det är bra att landskapsregeringen justerar den här lagstiftningen från det som tidigare föreslogs. Det var faktiskt helt uppåt väggarna, precis som ministern har sagt, och det är väldigt bra att vi nu gör dessa förändringar.

Åland är en ö med korta avstånd, vilket gör det ganska perfekt anpassat för att äga en elbil som man kan ladda hemma. Det behöver inte finnas alltför många laddstationer för oss som bor här, i alla fall som jag ser det. De nya moderna elbilarna får bara kraftigare och kraftigare batterier.

Den här möjligheten till snabbladdare som vi pratar om här är nog i huvudsak avsedd för de som kommer hit temporärt och saknar möjligheten att ladda på natten.

Jag vill också fråga ministern om vi nu har satt det här lagförslaget på en miniminivå när det gäller EU-direktivet, eller har landskapsregeringen planerar att öka kraven på något håll? I min mening behöver den här typen av direktiv vara på miniminivå.

Vi har försökt anpassa oss till våra lokala förhållanden så långt som möjligt, vilket man kanske kan kalla den lägsta möjliga nivån. Istället arbetar för att säkerställa att vi kan bygga en ändamålsenlig infrastruktur med gällande laddmöjligheter på Åland.

År 2017 gav vi ut stöd för destinationsladdare, snabbladdare. Tekniken har sedan dess utvecklats så pass mycket att de laddare som då installerades nu har avvecklats. Det kräver att ny teknik kommer fram, inklusive betalningslösningar och system som både är i drift och säkerställer rätt prisnivåer.

Att upprätthålla dessa snabbladdare är en affärsidé som inte är så lätt att gå med vinst på i dagsläget.

Tack, fru talman!

Jo, det stämmer. Det blir förstås svårare för privata näringsidkare att faktiskt tjäna pengar på de offentliga laddpunkter som byggs. Det leder till en ökad konkurrens och kanske ett skifte i hur man tankar sitt bränsle. Det är inte längre den privata sektorn som ordnar det, utan en allt större andel av den offentliga sektorn som ansvarar för denna typ av infrastruktur. Jag vet inte, men det verkar så när jag ser på utvecklingen.

Jag tänkte också fråga ministern: När nu landskapet, om jag förstår henne rätt, går in och via sina myndigheter installerar laddare vid verksamheterna, kommer man då också att ta betalt på ett marknadsmässigt sätt? Jag tyckte att ministern var inne på det här, men det är viktigt att vi har en teknikneutralitet och inte uppmuntrar till exempel gratis laddning för de anställda. Jag skulle uppskatta om ministern kunde utveckla resonemanget lite.

Ja, det är väl det som är problemet. Jag tror, liksom många andra, att Åland är en utmärkt plats för elbilar, med korta avstånd och så vidare. Men i dagsläget laddar de flesta ändå hemma, till en prisnivå som är mycket lägre än vad det är vid en snabbladdare.

Jag tror att de flesta elbilsförare tänker på det sättet, och därför blir marknaden för de kommersiella laddstationerna ganska liten, med få kunder just nu. Det är lite av en hönan och ägget-situation: vi behöver infrastruktur som fungerar för att folk ska kunna köpa elbilar, men det måste också finnas tillräckligt många elbilar för att snabbladdarna ska kunna bli lönsamma.

Tack, talman! Tack minister Gunell för en bra presentation av de förändringar som nu har gjorts.

För att inte förlänga debatten vill jag bara passa på att säga att Socialdemokraterna stöder den fortsatta beredningen av det här ärendet.

Tack för det.

Tack, talman!

Tack för presentationen. Jag vill säga att jag tycker det är förnuftigt och klokt av landskapsregeringen att komma med ett nytt lagförslag. Det förra var ju kopplat till kommungränserna, vilket gav ett väldigt märkligt utslag för Åland.

Det andra jag vill ge beröm för är den analys som har gjorts av blankettlagstiftning i förhållande till egen lagstiftning. I kapitel sex måste jag säga att det är riktigt berömvärt, särskilt om jag jämför med det tidigare lagförslaget som låg på bordet idag.

Jag tycker också att det är bra att man har anpassat detta lagförslag för Åland, som man har gjort. Jag tror, precis som tidigare talare har sagt, att de flesta ålänningar, åtminstone jag själv som har en elbil, laddar den hemma nattetid. Men vi borde nog eftersträva att få fler besökare hit och det är viktigt att det finns laddstationer i alla hamnar, även i skärgårdshamnarna.

Tack för det. Absolut, det är något som vi kommer att jobba vidare med. Vi ska ha som vision att verkligen arbeta för att vägtrafiken ska bli grönare. Då måste vi säkerställa att det finns laddinfrastruktur på alla strategiskt viktiga platser där användarna har behov av laddning.

Talman!

Eftersom jag själv har en elbil vet jag att det kan bli lite komplicerat emellanåt när man försöker ladda bilen under resor. Det är liksom ofrånkomligt.

När man kommer in på Åland, via skärgårdsvägen till exempel, oavsett om man kommer via Osnäs eller Galtby, så har man ofta rest ganska långt. Det borde finnas möjlighet att snabbladda t.ex. på Åva och på Kökar, och där tror jag faktiskt att landskapsregeringen måste gå före i bräschen.

Jag ska inte föregripa nästa ärende, men jag såg att landskapsregeringen vill stöd en golfbana för inköp av en gräsklippare och elektrifiera den. Samtidigt kan jag tycka att det kanske är viktigare att vi stöder turistnäringen och våra besökare här på Åland, än att vi fokuserar på en gräsklippare till en golfbana.

Ja, jag tror att det är bäst att hålla ärendena separata när det gäller den frågan. De eftersträvar ju samma sak, att den gröna omställningen ska kunna ske på olika platser på Åland.

Definitivt är målsättningen att vi ska kunna ha eldrivna bussar även på landsbygdslinjerna. De flesta bussar har sin slutdestination i en hamn, vilket gör det väldigt förnuftigt att säkerställa att det finns laddinfrastruktur även för tyngre fordon i ändhamnar.

Tack, herr talman!

Lagförslag nr 2027-2025 som vi har framför oss innehåller två lagar. Den första är en lag om tillämpning av lagen om infrastruktur för distribution av alternativa drivmedel inom transportsektorn, och den andra är en landskapslag om ändring av landskapslagen om energieffektivitet.

Genom den föreslagna lagen om infrastruktur för distribution av alternativa drivmedel inom transportsektorn kompletteras och preciseras Europaparlamentets och rådets förordning om uppbyggnad av infrastruktur för alternativa drivmedel. Europaparlamentets och rådets förordning EU 2023/1804 som antogs den 13 september 2023, syftar till att påskynda utbyggnaden av infrastruktur för alternativa drivmedel inom EU. Syftet med revideringen av lagstiftningen är att främja övergången till utsläppssnåla och utsläppsfria drivmedel inom alla transportsätt, vilket är positivt med tanke på vår miljö.

Ambitionen med lagförslaget är bland annat att säkerställa en tillräckligt omfattande infrastruktur för distribution av alternativa drivmedel och dess tillgänglighet inom hela EU, för att Unionens klimatmål ska kunna uppnås.

Herr talman! Medlemsstaterna, och därmed också Åland, måste se till att allmänt tillgängliga laddstationer etableras i förhållande till antalet registrerade fordon enligt följande: För varje registrerat elfordon behövs en total uteffekt på minst 1,3 kilowatt och för varje registrerat laddhybridfordon en total uteffekt på minst 0,8 kilowatt.

Vid utgången av 2023 hade vi på Åland 125 laddhybrider och 623 elfordon. Det skulle innebära ett krav på en total uteffekt på 910 kilowatt för Åland. Tittar vi på appen Charge Finder hittar vi 26 publika laddstationer med 69 laddpunkter på Åland, med en total uteffekt på 659,5 kilowatt. För att uppfylla detta direktiv skulle det krävas ytterligare 250 kilowatt uteffekt från laddstationerna. För närvarande finns det bara två snabbladdare med åtta laddpunkter som har en effekt på över 100 kilowatt. För att Åland ska uppfylla det obligatoriska nationella målet och direktivet kommer det att krävas installation av två snabbladdare. Så här är vi på rätt väg.

Herr talman! Medlemsstaterna måste även se till att det byggs laddningsstationer som är tillgängliga för allmänheten längs vägarna inom det transeuropeiska transportnätet, TEN-T. Som bekant är Åland utanför det transeuropeiska transportnätet och berörs därför inte av det obligatoriska nationella målet. Enligt detta mål åläggs medlemsstaterna att uppfylla bindande krav för utbyggnad av publikt tillgänglig infrastruktur för vätgas, inklusive tankstationer för vätgas för vägfordon med ett avstånd på högst 200 kilometer, samt elanslutningar för fartyg vid kaj och för flygplan. Med tanke på att vi inte har några registrerade vätgasfordon och att vårt vägnät är begränsat, gäller detta inte oss. På Åland har vi inte heller hamnar som hör till TEN-T nätverket och berörs därför heller inte av infrastrukturförordningen.

Herr talman! Den andra lagen i detta lagförslag, landskapslag om ändring av landskapslagen om energieffektivitet utgör en anpassning till de krav som ställs på laddinfrastrukturen i Europaparlamentets och rådets direktiv om byggnaders energiprestanda.

Enligt lagförslaget ska stora och medelstora företag (29 till antalet) samt upphandlande myndigheter, vilka äger byggnader som inte är avsedda för bostäder och som har mer än 20 bilparkeringsplatser i anslutning till byggnaden, senast den 1 januari 2027 ha installerat minst en laddningsstation för normal- 
eller snabbladdning av elfordon per tio bilparkeringsplatser. Alternativt ska man ha försett minst femtio procent av bilparkeringsplatserna med rördragningar för sådan laddning för att i ett senare skede möjliggöra installation i framtiden.

Innan den 1 januari 2033 ska berörda aktörer också säkerställa att kablar för 
möjliggörande av installation av laddningsstationer dragits fram till minst femtio procent av de bilparkeringsplatser som ansluter till byggnaderna i fråga.

Herr talman! Lagförslaget har nu reviderats och anpassats så att byggnader för daghem, skolor, äldreboende, idrotts-, kultur-och fritidsverksamhet inte ska omfattas av kravet. Det har blivit mer proportionellt och ändamålsenligt vilket vi liberaler anser är bra.

I det tidigare lagförslaget fanns dessa byggnader med, vilket exempelvis för Lemlands kommun skulle ha betytt att kommunen skulle varit tvungen att bygga eller förbereda 14 laddstationer i Söderby på en radie på 2,5 km. Nu blir kravet en station.
Vi liberaler är nöjda med att lagförslaget tidigare drogs tillbaka, reviderades och gjordes mer proportionellt och ändamålsenligt för våra förhållanden.

Herr talman! Lagförslaget medför vissa kostnader för våra företag och kommuner, framförallt engångskostnader för att bygga upp eller förbereda laddinfrastrukturen. Idag finns publika laddstationer i 9 av våra 16 kommuner. Det liggande lagförslaget kan troligtvis leda till en ytterligare koncentration av laddinfrastruktur till Mariehamn och omliggande kommuner, medan det förmodligen även fortsättningsvis kommer att vara brist på laddstationer i skärgården och glesbygden, där avstånden till närmaste laddstation kan bli långa och där behovet är som störst, särskilt under sommaren.

Som ett exempel på ändamålsenligheten kring detta lagförslag kan nämnas Långnäs hamn, som inte omfattas av direktivet då företaget har färre än 50 anställda och en balansomslutning och omsättning som understiger 10 miljoner. Genom hamnen passerar varje år cirka 35 000 bilar, och hamnen har cirka 100 parkeringsplatser. Men fast Långnäs hamn inte omfattas av direktivet så bygger man i dagarna laddstationer i hamnen för service och turismens skull.

Herr talman! Det nu reviderade lagförslaget är mycket mer proportionellt och ändamålsenligt än det tidigare, och det är bra om det kommer fler publika laddplatser. Men en del av det som lagförslaget kräver kommer troligtvis inte att utnyttjas eller blir helt onödiga, eftersom de flesta som bor på landsbygden laddar sina bilar hemma. Det behövs givetvis fler laddplatser för turister och andra på Åland, men då handlar det om snabbladdare, inte normala laddstationer för hushållsbehov som nu måste installeras enligt direktivet. Skulle det vara lönsamt att bygga snabbladdare för elbilar på Åland, skulle det redan ha gjorts för länge sedan av privata företagare.

Det är ett EU-direktiv som vi också måste implementera här på Åland. Det är inte helt optimalt för våra förhållanden, men genom revideringen har det blivit betydligt mer ändamålsenligt och proportionellt. Liberalerna stöder lagförslaget om fortsatt beredning. Tack, herr talman!

Tack, talman!

Tack ledamot Asumaa för ett mycket bra anförande. Ni lyfte verkligen fram de viktigaste punkterna här. Det är precis som du säger: Ålänningar laddar sina fordon hemma, och den som är smart laddar dem på natten. Om man har nattström laddar man lite mer förmånligt.

Avstånden på Åland är optimala för elfordon eller laddhybrider. Som ni också nämnde, skulle det finnas en ekonomisk grund för det, så skulle den privata marknaden redan ha försett Åland med laddstationer, alltså snabbladdare.

Skärgården är en utmaning, särskilt med tanke på turismen. Turister som kommer med elbilar vill ju kunna ladda sina fordon. Det här är något man kanske borde fundera på hur man kan stöda.

Tack, herr talman!

Precis som ledamoten Rainer Juslin nämner är skärgården idag en liten vit fläck på den här laddningskartan. Det kan uppstå vissa behov när man är ute i skärgården och kanske vill ta sig därifrån och hem. Visst är det fint att vara där, men kanske landskapet kunde fundera på hur man kan hjälpa till.

Det handlar eventuellt om att få infrastrukturen mer utbredd så att den inte blir så koncentrerad. Genom den här förordningen blir den ju helt enkelt koncentrerad där det finns folk och bilar. När vi ser på geografin och servicebehoven så borde det kanske finnas i flera än i nio av sexton kommuner och framförallt i skärgården.

Tack, talman!

Tack ledamot Asumaa. Det är alldeles riktigt. Den som har en laddhybrid klarar sig förstås; då kan man ändå ta sig fram eller en konventionell hybrid. Men om man har en renodlad elbil är man helt bunden till laddningsmöjligheterna.

Det går naturligtvis att ladda en elbil med vanliga uttag, men det kräver mycket längre tid. Det skulle vara bra om utskottet kunde fundera på hur man kan lösa detta i glesbygden, särskilt med tanke på de stora arbetsplatserna. De stora hyreshusen finns inte i dessa områden.

Tack, herr talman!

Jag hoppas att utskottet också ser över detta. Framför allt att vi får ett mer heltäckande nät för hur det bäst kan anpassas. Jag tänker särskilt på skärgården. När man ska ge sig ut i skärgården är det ofta lite kö på sommaren, och då kanske det finns tid att ladda på de här parkeringsplatserna vid hamnarna. Det omfattas inte nu av direktivet. Kanske landskapsregeringen också skulle kunna titta på detta och vilka möjligheter som finns att installera laddstationer på dessa platser. Det finns ju ändå tid, när man väntar på skärgårdsfärjornas avgångar.

Det är ju så att när du kommer till Långnäs och ska med en större färja så du checkar in, och då står man bakom staketen och efter det finns det ingen möjlighet att ladda. Men för lokal laddning och för turister som ska ut i skärgården, skulle det kanske vara optimala ställen att faktiskt installera laddstationer.

Talman!

Moderat Samling ser det som viktigt för turismen att landskapets hamn och stadens hamn har laddinfrastruktur för bilar och turister. Det är därför glädjande att höra att Långnäs hamn satsar på laddinfrastruktur.

Senare idag har vi ju en åtgärdsmotion från Moderaterna i ämnet.

Vet även att Mariehamns hamn jobbar aktivt med detta. Det är viktigt att hamnarna har den här infrastrukturen.

Ledamot Asumaa hade ett bra anförande och lyfte flera viktiga aspekter. Folk på Åland laddar bilarna hemma. Hade det funnits ekonomi i det här här så då hade det varit laddare överallt i Mariehamn och ute på landsbygden. Det finns ingen ekonomi i det idag. Därför det är viktigt att det offentliga kliver in i de här samhällsägda bolagen, som till exempel hamnbolagen, och drar igång det här tåget.

Tack, herr talman!

Precis som ledamot Holmberg säger, skulle det finnas ekonomi i det här, så skulle det finnas stationer lite överallt. Det är som att tanka bilen med el. Om det finns en affärsmöjlighet, så finns det också företagare. Men just nu finns det inte tillräckligt med incitament.

Vi kan också bygga snabbladdare för andra än oss själva, men vi vet att säsongen är kort. Att tjäna in en snabbladdare som kanske kostar 100 000 euro tar tid, och det är inte alltid möjligt för en privat företagare att vänta så länge.

Det är klart att det är bra att det byggs snabbladdare, och framför allt finns det vissa som redan har gjort det. De som har råd och möjlighet att investera har också tagit steget.

Vi har faktiskt 69 laddpunkter på Åland, så det finns möjligheter att ladda om man får elbrist.

Talman!

Tittar man på den privata sektorn så har vi haft en pandemi, en energikris och räntor som har skenat. Det har varit tufft där ute. Många åländska företag kämpar fortfarande med en svår ekonomi efter de tuffa åren som har varit, och konjunkturen är fortsatt utmanande. Vi har en hög arbetslöshet, så det är inte lätt där ute.

Att då investera de summor som ledamoten nämner i en sådan infrastruktur och försöka få tillbaka pengarna kan vara en utmaning. Kanske är det bättre att satsa på något annat och utveckla sitt företag. Jag tror att det var stuguthyrarföreningen som också lyfte fram detta i en skrivelse. Du kanske kan sätta ett eluttag vid stugan och ladda bilen. Ledamoten nämner att det finns många laddare. Jag tror att med relativt små medel skulle man kunna få ännu fler laddare på mindre turistanläggningar. Jag anser också att stödmodellen kan vara viktig i inledningsskedet för att få igång detta.

Tack, herr talman!

Det är precis som Holmberg säger, vill man marknadsföra och göra sin anläggning attraktiv, så är det viktigt att ha laddare på väggen. Vad kostar ett paket? 695 euro plus installation, vilket gör att vi pratar om totalt 1 000 euro. Om jag själv hade en sådan anläggning skulle jag nog sätta upp en sådan laddare på väggen. I Lemland finns en laddare vid Amalias gästhem. Den ska göra anläggningen attraktiv så att folk vill stanna.

Förra året pratade jag med ägaren av anläggningen, och han nämnde att det bara var två stycken som använde den under hela året. Det finns alltså kapacitet för dem som vill.

Tack, talman!

Tack ledamot Asumaa. Jag vill inte gå i polemik med ledamoten angående det tidigare replikskiftet, men det påstås ofta i den här salen att alla ålänningar laddar sina fordon hemma. Nej, det finns väldigt många ålänningar som bor i flerfamiljshus, höghus och hyreshus, både i Mariehamn och på andra ställen, där det överhuvudtaget inte finns någon möjlighet att ladda varken sin bil eller något annat eldrivet fordon. Många får inte ens ta in sina fordon i husen på grund av brandrisk och liknande skäl. Dessutom finns det inga gemensamma laddningspunkter utanför.

Jag ville bara lyfta fram den här frågan eftersom jag anser att det är ett ganska stort problem. Om man vill uppnå en renare miljö, så är det i de områden där det körs mycket bil och där det bor många människor som inte har möjlighet att skaffa en elbil, på grund av bristen på laddningsmöjligheter, som man verkligen bör fokusera.

Detta var inte en negativ kritik mot anförandet, men jag vill ändå betona att det är viktigt att inte glömma bort dessa aspekter.

Tack för repliken, ledamot Eckerman.

Det handlar om att det kommer mer och mer. Förr i tiden hade man motorvärmarstolpar på alla parkeringsplatser runt alla bostadshus. Det här direktivet tillåter att man kan förbereda för laddstationer. Jag menar, infrastrukturen finns redan och kabeldimensionerna räcker till.

Jag tror också att bostadsbolag kan överväga att byta ut motorvärmarna mot de här 22-kilowattkablarna, eller 11 kilowatt, för att uppfylla de krav som stadsbor har. Själv bor jag ute på landet, så jag har en laddare på väggen och laddar bilen på natten. Då har jag tillräckligt med laddning för att ta mig in till stan.

Det är ju så att man också behöver tanka bilen för att komma hit, så det är viktigt att se till att det fungerar.

Jag tänker att det bor fler människor i ett vanligt höghus i ett kvarter i Mariehamn än i en kommun, om man ser på det ur ett statistiskt perspektiv, och det finns inte några laddmöjligheter för elfordon. Man kan se det ur ett annat perspektiv. Alla bor inte ute på landet i egnahemshus där de kan ladda sina fordon.

Det var bara det jag ville kommentera.

Tack, herr talman!

Det är så att om man bor i staden har man ofta en mer fungerande kollektivtrafik, och kanske behöver man inte bil. Men ute på landet är kollektivtrafiken mindre fungerande, vilket gör att man faktiskt behöver ha bil.

Vi har olika förutsättningar och geografiska förhållanden, både på lilla och stora Åland, beroende på hur man ser på det.

Tack, talman!

Om det hade funnits en affärsmöjlighet i detta, skulle snabbladdare redan ha installerats. Men när det inte finns en sådan möjlighet står vi kvar med en utmaning. Det handlar om besökare som kommer med elbilar och vill ha smidig tillgång till laddning vid behov.

Jag förstår ledamoten Asumaas anförande rätt, att det finns en beredskap hos Liberalerna att ta ansvar för denna infrastruktur och det samhällsansvar som följer med den?

Herr talman!

Som sagt, landskapsregeringen bygger inte heller bensinstationer. Jag anser att de som servar turistbranschen och annat bör ta initiativet till sådana byggen. Jag skulle säga att landskapsregeringen visserligen kan hjälpa till med något för att få igång utbyggnaden, men jag anser inte att landskapsregeringen ska börja bygga snabbladdare runt Åland.

Tack, talman!

Som sagt, det här handlar inte om ny infrastruktur. Elbilar har funnits i flera år. Det som har hänt de senaste åren är att många turistföretagare har dragit en stor varningssignal. De påpekar att det börjar bli problematiskt och en konkurrensnackdel för Åland, eftersom turisterna känner att de inte kan ladda sina bilar lika smidigt som de är vana vid på andra håll.

Även om jag kan sympatisera med att det inte är landskapsregeringen som ska bygga laddstationerna och faktiskt dra kablar, utgår jag från att landskapsregeringen är redo att ge det stöd som krävs för att uppmuntra installationen av denna typ av infrastruktur. Jag hoppas också att Liberalerna är med på tåget i denna fråga.

Tack, herr talman!

Att uppmuntra till en förbättrad infrastruktur och bättre täckning på hela Åland tror jag att alla vill stöda. Tidigare, som ministern nämnde, har det funnits stöd för laddinfrastruktur. Jag ser det som möjligt att överväga detta även framöver, eftersom vi har många vita fläckar på den åländska kartan.

Det finns en utmärkt app där alla laddstationer är samlade. Vi kan nu se hur många laddstationer eller punkter som är tillgängliga och lediga just för tillfället på Åland. Som sagt, vi har 69 laddpunkter, vilket kan tyckas vara för mycket eller för lite, det kan jag inte personligen uttala mig om. Men, som sagt, det finns 69 kontakter att ansluta kabeln runt om på Åland. Men det finns fortfarande många vita fläckar på kartan som skulle vara skäl att färglägga med något annat än vitt.

Tack, talman!

Vi står mitt i en omställning på fordonssidan – inte längre något som hör framtiden till, utan ett pågående skifte. Eldrivna transporter innebär inte bara ett tekniksprång, utan är också ett viktigt steg mot våra klimatmål och ett mer hållbart samhälle.

Åland, med sina korta avstånd, goda möjligheter till lokal elproduktion och teknikintresserade invånare, har utmärkta förutsättningar att gå före. Men för att lyckas måste besluten vi fattar vara förankrade i verkligheten – både ekonomiskt och geografiskt.

Det lagförslag vi nu behandlar är väl genomarbetat och i möjligaste mån anpassat till åländska förhållanden. Det visar förståelse för behovet av flexibilitet och proportionalitet – något som bland annat syns i möjligheten till undantag för vissa byggnader, samt i den etappvisa genomförandeplanen.

Att ställa krav på laddinfrastruktur vid ny- och ombyggnation av parkeringsytor är en modernisering som ligger rätt i tiden. Men det är samtidigt avgörande att kraven är rimliga och genomförbara. Vi ska inte riskera överinvestering där behovet är svagt, eller belasta kommuner och företag med oproportionerliga kostnader. Här har lagförslaget lyckats hitta en relativt god balans.

Talman, för att omställningen ska bli verklighet måste vi planera klokt och inkluderande. En utbyggnad av laddinfrastrukturen får inte stanna enbart vid Mariehamn och tätorterna. Åland kan med fördel inspireras av Gotland – där man tänkt regionalt, testat ny teknik och visat att spridning och planering är nyckeln till framgång.

Det sägs ofta att Åland är som klippt och skuret för elbilar – med korta avstånd och egen grön elproduktion. Men varför har vi ändå halkat efter? En orsak är att affärsmodellen för elbilsladdning länge har stått och stampat. Det finns dock undantag – företag som gått före, investerat i publika laddare och använt relativt vedertagna betalningslösningar.

Jag har själv kört elbil i många år och är väl bekant med teknikutvecklingen. I dag är det enkelt att installera laddare hemma – men många installationer är fortfarande endast för privat bruk. Här finns outnyttjad potential. Många laddpunkter kunde enkelt öppnas upp för anställda, besökare eller kunder – mot en rimlig kostnad genom att införa betalningssystem.

Låt mig konkretisera vad jag menar: att installera en destinationsladdare med betalsystem kostar ofta mellan två- och tretusen euro, förutsatt att elanslutning finns. Till det kommer en årlig avgift för betallösningen – men ägaren styr själv prissättningen, och leverantören tar en mindre provision. Det är en modell som fungerar och som jag hoppas att fler tar modell av så vi får fler tillgängliga elbilsladdare på Åland.

För er som inte är bekanta med alla dessa nyord så är en destinationsladdare eller normalladdare för elbil en laddstation som finns på platser där man stannar en längre tid, t ex hemma eller vid arbetsplatser, stugor osv. Det är rätt så enkla laddare till sin konstruktion - som är långsammare än snabbladdare och som laddar bilen när det finns gott om tid för det. Syftet är att ge bilen lite extra laddning under vistelsen, så att bilen är redo att köras vidare sen när du åker därifrån.

Företagarna på Åland påpekade i ett remissvar att statistiken över laddhybrider var grovt felaktig. Det har nu korrigerats, från 125 till omkring 900 laddhybrider. Det är en viktig rättelse. Laddhybrider är ofta första steget mot rena elbilar och behovet av laddinfrastruktur finns redan här och nu.

Till sist:, talman, elektrifieringen av landtrafiken är bara en del av omställningen. Vi behöver samtidigt föra en aktiv dialog med rederierna kring alternativa bränslen – eldrift, e-bränslen, vätgas. Helhetstänket är avgörande.

Talman! Jag avslutar med att säga att Centerns lagtingsgrupp stöder lagförslaget. Tack talman!

Tack, talman!

Helhetsbilden är avgörande, säger ledamoten, och det håller jag med om. Det här är ett väldigt bra exempel på att en effektiv och fungerande klimatpolitik måste ha en plan. Vad händer om elbilarna blir fler och fler, och det installeras fler elbilsladdare? Klarar elnätet av detta?

Jag riktar den här frågan till ledamoten eftersom han, om jag är uppdaterad, fortfarande är ordförande för Energikommissionen, som jag skapade när jag var energiminister. Det var ett fiffigt beslut, om jag får tuta i mitt eget horn.

Med den insikt som ledamoten har om situationen för elnätet och dess kapacitet, vad är läget? Kommer detta att kräva en satsning på investeringar?

Tack, talman!

I det här skedet kommer det inte att krävas några större förändringar i elnätet, särskilt när vi pratar om destinationsladdare. En normal laddning hemma är ett väl anpassat sätt att ladda och ta ut laddström under en längre tid. På så sätt är det faktiskt att föredra.

Jag vill också nämna att när det gäller snabbladdning så finns det ett behov av snabbladdare. Men jag tror att diskussionen kring hur många snabbladdare vi verkligen behöver är något överdriven. Det handlar i stor utsträckning om att vi idag har elbilar på marknaden som har långa körsträckor och som gynnas av att ladda långsammare.

Det viktigaste är att vi har tillgång till laddning, och att vi har en blandning av laddningsalternativ, inklusive snabbladdare på vissa platser. Men vi bör inte överdriva behovet.

Tack, talman!

Tekniken har gått framåt och kapaciteten i elbilarna likaså. Jag vet att det för några år sedan fördes diskussioner om att man ville styra laddningen till just natten. Hur ser ledamoten på det som nu kan hända eller ska hända, att det också installeras laddare vid folks arbetsplatser, offentliga byggnader och annat? Kanske kan det leda till att laddningsbeteendet förändras. Kan detta i sin tur skapa vissa utmaningar? Eller finns det andra faktorer som vi måste ta i beaktande när det gäller elnätet eller elpriser?

Tack, talman!

Det här är en jättestor fråga. Det är svårt att svara på korta repliker, men jag kan säga så här: Ålänningarna laddar överlag hemifrån och använder långsamt laddning via destinationsladdare. Många har också kopplat detta till att de har solpaneler på taket och, i mån av möjlighet, laddar sina fordon på det sättet. Det förhindrar inte heller att arbetsplatser har solpaneler på taket och kombinerar detta.

Men som jag nämnde i mitt anförande, tycker jag att det är viktigt att komma ihåg att mycket har stannat upp på grund av problem med betallösningar som har varit dyra tidigare. Nu finns det dock smidiga lösningar för detta, vilket gör att jag faktiskt uppmanar fler att öppna upp sina laddare. På så sätt kan vi nyttja den potential som vi har idag, och som delvis har fått stöd från landskapet för att det har blivit möjligt att sätta upp laddstationer.

Tack, herr talman!

Ledamoten ställer sig frågande till det filosofiska: Varför går det så långsamt på Åland? Varför tar elbilsomställningen så lång tid? Åland har Europas äldsta bilpark idag. Jag tror att detta har mycket att göra med att vi har så korta avstånd på Åland. Många människor har inte behov av att ha en helt ny bil, eftersom de inte använder den så mycket. Visserligen finns det många som pendlar och behöver en bil

I Sverige är det vanligt att man pendlar en timme till jobbet, medan man här på Åland pendlar från Godby till stan på ungefär 15 minuter. Jag tror att en av orsakerna till den långsamma omställningen är att man har ett behov av att investera i ett fordon som är betydligt dyrare än ett begagnat fordon, som inte erbjuder samma komfort. Men man behöver helt enkelt inte ha det. Det finns inte det behovet. Jag tror att detta är en större orsak till varför omställningen går långsamt än något annat.

Ja, det finns säkert olika tolkningar av hur situationen ser ut, och det går långsamt framåt. Jag kör personligen en bil som är över tio år gammal och har en körsträcka på ungefär 500 kilometer. Jag är ett exempel på att det går att köpa elbilar på begagnatmarknaden.

Jag tror att vi har kommit ett steg i utvecklingen. Begagnatmarknaden är så pass intressant att priserna sjunker, vilket gör det möjligt för oss alla att överväga att köpa en elbil. Det är dags att förändra vårt gamla sätt att se på saken.

Tack, herr talman!

Jag vet inte, personligen så kör jag en Toyota från 1987, och den fungerar alldeles utmärkt än idag. Det är en jättefin bil med låga kostnader för reparationer och ganska låg bränsleförbrukning också.

Om vi tar klimataspekten från det perspektivet, skulle det vara helt förkastligt av mig att införskaffa en ny elbil. Jag använder bilen så lite. Jag rör mig mer med lätta fordon, cyklar och promenerar. Jag tror att många befinner sig i en liknande situation som jag, och därför tycker jag att det inte är ett självändamål att alla ska köra elbil. Vi måste inte nödvändigtvis sträva dit.

Jag förstår att turismen är en viktig aspekt. De som kommer hit måste kunna ladda sina bilar. Men att alla ålänningar med våld ska övergå till elbilar och att allt annat skulle vara dåligt, det köper jag inte.

Tack, talman!

Visst, det är bra att köra en gammal Toyota från 1987 och försöker hålla den i skick så länge som möjligt. Miljömässigt är det inte ett bra alternativ.

Däremot handlar hela debatten idag om att skapa förutsättningar för den omställning som tar tid att genomföra. Laddinfrastrukturen är en del del av detta. Så småningom kommer säkert ledamot Wikström också att fundera på vad han ska ha efter sin gamla Toyota.

Talman!

Det finns mycket klokskap i det som ledamoten framför. Både ledamoten och jag kör elbilar, så vi vet hur den praktiska verkligheten ser ut. Vackert så.

Jag vill också säga att även om vi nu försöker och anser att landskapet borde ta ett större ansvar, så finns det faktiskt företagare ute i skärgården. Till och med på den lilla ön Lappo där jag bor har självmant valt att satsa på laddinfrastruktur, just för att skapa incitament för att få fler turister.

Det som jag egentligen skulle vilja uppmana ledamoten att fundera kring och ta med sig till social- och miljöutskottet, rör 2§c i den andra lagstiftningen som heter "Landskapslag om ändring av landskapslagen om energieffektivitet". Där står det egentligen bara att en cykelparkeringsplats är ett särskilt utrymme för minst en cykel. Men hur ska man kunna ladda en elcykel på Åland?

Tack, talman!

Ledamot Thörnroos tar upp en viktig aspekt som jag ska ta med mig till utskottet, definitivt. Vi har pratat mycket om laddning av elbilar och så vidare, men det finns även elcyklar med i det här sammanhanget. Jag tar med mig den här påpekandet, eftersom jag vet att det är viktigt att tänka på när det gäller laddning av elcyklar. Många av elcyklarna som finns på marknaden idag har visat sig ha ett laddningssystem som kan vara brandfarligt. Därför är det viktigt att ha ett säkerhetstänk genom hela processen. Det var ett bra påpekande.

Talman!

Jag har ingen egen erfarenhet av elcyklar, om man säger så. Men om man vågar titta lite framåt, så tror jag att antalet elcyklister kommer att öka på Åland. Jag vet också att batterierna är något som många gärna plockar med sig, och om man är illasinnad kan man helt enkelt stjäla dem.

Paragraf 2C har en väldigt lång och ganska omständig detaljmotivering, men det är för mig inte helt klart vad man egentligen avser. Jag skulle uppskatta om ledamoten tar med sig detta resonemang när man funderar på det i social- och miljöutskottet. Jag tackar på förhand.

Tack för påpekandet, vi tar det med oss.

Talman!

Det lagförslag som ligger på bordet idag är brännande hett – bokstavligen, eftersom det handlar om klimat, utsläpp och framtidens transportmedel. Men också bildligt sett, för det glöder av goda intentioner och en del negativa effekter.

Den obundna gruppen stöder givetvis syftet med lagen. Att minska utsläppen och anpassa Åland till framtiden är klokt och nödvändigt. Vi har en fordonspark i förändring och samhället behöver anpassa sig efter det. Det är dessutom positivt att landskapsregeringen valde att dra tillbaka och göra om lagstiftningen till vissa delar. Men djävulen bor som bekant i detaljerna. Och i det här lagförslaget gömmer sig byråkrati och tvingande kostnader, därför ställer vi oss tveksamma till helheten.

Vi börjar med kostnaderna. Att installera laddinfrastruktur är inte gratis – vare sig för det offentliga eller våra internationellt sett små företag som redan kämpar med höga kostnader till följd av vårt ö-läge. För dem är detta ännu mer kostnader att bära, som dessutom är väldigt svåra att tjäna in över en rimlig tid. I förslaget konstateras att de nya bestämmelserna har vissa konsekvenser för berörda parter. Vissa konsekvenser är ett märkligt uttryck, det är klart det medför kostnader, detta i både initialt skede och i ett senare skede då laddpunkten ska förnyas. Punkt.

Obunden Samling är inte några större fans av förslag som ytterligare utökar kostnaderna för våra företag – och ålänningarna som helhet. Vi är helt på det klara med att laddstationer ska etableras av det privata, men det ska ske på affärsmässiga grunder och därmed ska besluten tas av våra lokala entreprenörer som ser bärighet i att genomföra sådana investeringar.

Och förutom kostnaderna tillkommer ytterligare en korg fylld med sura rönnbär – en extra administrativ börda i form av rapporteringsskyldighet är också inskriven i lagen. Men till vilken nytta? Vem gagnas av ännu fler excelblad och rapporter i myndigheternas mailkorg? Det här går rakt emot landskapsregeringens egen strategi om att minska byråkratin. Frågan är i vilken lagstiftning man avser att riva upp byråkrati för att kompensera denna nya skyldighet.

Sedan har vi den geografiska verkligheten – den där lilla detaljen att Åland inte är en kopia av fastlandet eller de större länderna för vilka dessa direktiv huvudsakligen är framtagna. Vi har korta avstånd. Fasta Åland är runt 60 kilometer från norr till söder. Med de föreslagna kraven förblir skärgården och landsbygden en vit fläck på kartan, det är inte optimalt och det var knappast tanken med EU:s propåer. Förslaget skapar en fläckvis överkapacitet utan verklig nytta, medan det på de längre avstånden fortfarande förblir en brist på laddning.

Kunde vi, inom ramen för EU-direktivet, samordna utbyggnaden av laddinfrastrukturen? Genom en flexiblare tolkning av direktivet kunde vi hitta gemensamma lösningar som faktiskt passar vårt samhälle. Kanske färre laddpunkter, men smartare placerade och mer funktion och en verklig nytta. Har landskapsregeringen fört en dialog med Finland i lagstiftningsarbete? EU:s krav gäller på medlemsstatsnivå, och om det finns en möjlighet till en klokare implementering så bör den tas. Jag ber att utskottet tittar närmare på saken.

Och som grädde på moset – eller ska vi säga, som el i nätet – kommer eventuella kostnader för att förstärka elinfrastrukturen inom en ganska snar framtid då utökade krav nog är att vänta. Vem ska betala det? Jo, det ska vi, ålänningar, via elräkningen och skattsedeln. Tack för den, säger nog många.

Slutligen kan vi fundera på om myndigheterna kommer att uppbära betalning för laddning eller om detta blir något som skattebetalarna ska stå för.

Nu gäller det att ladda klokt, så slipper vi kortslutning längre fram. Tack, talman!

Tack för det. Det kanske är bra att ändå lite nyanserar lite grann ledamot Kanborgs anförande, de kriterier som gäller för medelstora företag och hur många de de facto är på Åland. Det låter lite grann på ledamoten Kanborg som att det här direktivet omfattar nästan alla företag.

Det är viktigt att understryka att de företag som har över 50 anställda, samt den omsättningsnivå och de 20 parkeringsplatser som krävs, faktiskt inte är så många. Det handlar ju ändå om ett EU-direktiv som ska implementeras.

Jag tycker att vi har försökt hitta en Ålandsanpassning på bästa möjliga sätt, och också dragit ut på tiden för dessa investeringar, ända fram till 2033.

Tack, talman!

Antalet företag är irrelevant. Jag påpekade att det medför kostnader, inte bara vissa kostnader, som man säger i lagförslaget. Det är ett otvivelaktigt faktum som man inte kan bortse ifrån. Kostnader är kostnader.

Vidare, om man läser Europaparlamentets och rådets förordning, så finns det där skrivningar om oproportionella nivåer jämfört med den faktiska användningen. Jag anser att detta ger ett tolkningsutrymme, framförallt eftersom kraven gäller på medlemsstatsnivå.

Därför undrar jag om landskapsregeringen har fört dialog med den finska regeringen när man har tagit fram den här lagstiftningen, eftersom jag anser att det finns ett mycket stort tolkningsutrymme här.

Vi har, som sagt, behörighet på det här området, och därför har vi kunnat göra den här lokalanpassningen av tolkningarna. Det är dock inte irrelevant att påstå att dessa kostnader påverkar företag, även om det i praktiken berör en väldigt liten del av många av dem.

Många förslag ser faktiskt laddning som en service, inte bara som en kostnad. Därför ser vi idag företag som väljer att installera snabbladdare, eftersom det ger dem en konkurrensfördel. Kunderna kanske väljer att handla på det ställe där de samtidigt kan ladda sin elbil. Det finns alltså en kommersiell aspekt i detta som är positiv.

Tack, talman!

Absolut, minister Gunell. Det var precis det jag sade, när det privata tar initiativet själv, då är det väldigt positivt och vi ser sådana initiativ. Det är just de här snabbladdningsstationerna som utgör den främsta konkurrensfördelen för de privata aktörerna.

De långsamma laddningsstationerna för hemmabruk, som nu blir ett krav att installera på parkeringsplatser, kommer troligen inte att tillgängliggöras för hela allmänheten. Istället är det sannolikt att de enbart kommer att vara tillgängliga för personalstyrkan i viss mån. Detta gynnar inte den åländska turismen.

Ja, det är klart att man kan uppmuntra till samåkning och andra metoder som ledamoten framförde. Det är väl ingen dum idé. Men det ankommer förstås på den enskilda individen att nyttja sådana tjänster.

Ledamoten sade också att alla inte kan ha en egen bil, eller om det var en elbil. Jag kommer inte riktigt ihåg hur ni formulerade det. Jag undrar vem som ska bestämma vem som får ha en bil? Det går i alla fall emot min uppfattning om individens frihet.

Tack, talman!

Jag förespråkar inte att vi ska sitta här och förbjuda vem som har bil.

Vårt arbete här handlar om att främja andra sätt att transportera sig. Det som ligger närmast till hands och som kanske har de lägsta frukterna att plocka är att se till att vi får en fungerande kollektivtrafik. Det handlar inte bara om infrastruktur, fordon och enkla betalningssystem, utan vi måste också vara medvetna om att det handlar om att förändra vår inställning till saker och ting. Vi är så vana med att köra bil själva, och det är ingen snabb lösning att ändra det beteendet. Men vi måste våga satsa på till exempel kollektivtrafiken för att kunna förändra våra vanor.

Talman!

Jag vill återgå lite till ämnet bilen. Vi vet att runt 90-95 % av en elbil kan återvinnas, vilket är en högre siffra än för en fossildriven bil. Den som är medveten om sina val kan dessutom ladda sin elbil på ett grönt sätt i de allra flesta fall. Därför anser jag att vi inte behöver anklaga dem som välja bil som transportmedel, oavsett anledning.

Tack, talman!

Nej, jag vill inte stå här och bara skuldbelägga elbilsägarna och förarna. Som sagt, Hållbart Initiativ stöder den här lagstiftningen eftersom vi ser nödvändigheten av den. Jag ville bara problematisera övergången från fossildriven privatbilism till eldriven privatbilism och att det inte kan vara den ultimata lösningen; vi måste fortsätta ställa om vårt transportsystem.

Skulle alla köra sin egen bil så kommer resurserna inte att räcka till, även om bilarna idag går att återvinna på andra sätt.

Talman!

På det sätt som ledamoten talar får jag intrycket av att han skulle trivas i ett kommunistiskt samhälle där man har femårsplaner och staten planerar allt i detalj. Man genomför planen, reviderar den och gör en ny plan. Det är lite det intrycket man får när man hör ledamoten tala.

Det har aldrig lyckats i historien att bete sig på det sättet. När marknaden styra, det är det absolut bästa sättet att styra vart resurser ska gå.

Så det här pratet, jag tycker att det är skrämmande om många prenumererar på den tanken. Men det verkar inte finnas så många som tänker så.

Ledamoten talar om att vi ska ha bussar istället för bilar och det visar också på en ganska bristfällig förståelse för de olika behoven. Bussen uppfyller ett behov, men kan aldrig konkurrera med bilen, för bilen erbjuder saker som kollektivtrafiken aldrig kommer att kunna göra, framförallt inte i ett utpräglat landsbygdssamhälle som Åland.

Tack, herr talman!

Marknaden löser mycket, särskilt om det finns modiga politiker som sätter ramarna för hur marknaden och dess spelregler ska fungera. Det har varit Hållbart Initiativs linje hela tiden, både här på Åland och när vi arbetar med de gröna frågorna på EU-nivå. Politiken ska sätta ramarna för näringslivet och marknaden att verka, och då gör marknaden sitt jobb.

Vi kan inte fortsätta med en slapphänt undantagspolitik där vi tror att vi kan leva på näringslivet, när vi i själva verket bara skjuter fram problemen. Marknaden kan lösa många saker, men vi har just konstaterat från olika håll i den här salen att marknaden inte har sett att det finns tillräckligt med laddinfrastruktur på Åland.

Ska vi bara konstatera att det är upp till andra att lösa detta, eller ska vi ta ansvar för den här delen av infrastrukturen också härifrån?

Tack, herr talman!

Det är kanske den punkten där vi har någon slags enighet, om snabbladdarna för turisterna; att det behövs kanske någon till av dem. Även om det redan finns, så finns det ganska goda möjligheter, åtminstone inom tätbebyggda områden. Det är väl det vi är eniga om.

Men ledamoten pratar så mycket om planer och att planer ska till, och sedan ska de förverkligas, så man undrar vad han egentligen menar.

Jag tror att det finns en skillnad här, en ideologisk skillnad, där vi gärna ser en lite mindre stat eller landskap. Vi anser att människorna själva bör bestämma över sina pengar, snarare än att landskapet ska detaljstyra vart resurserna ska gå och på så sätt anpassa och skapa ett fint samhälle.

Det goda samhället byggs av individer och företag som gör sitt bästa, inte av politiker som tror att de vet bäst vad som ska göras och vart pengarna ska gå. Det blir ofta fel.

Tack, talman!

När vi pratar om att ställa om det åländska transportnätet och möjliggöra för folk att ta sig fram på Åland, även utan bil, så handlar det om att frigöra folket, om man säger så. Där har vi valfriheten. Som det är nu har du ingen valfrihet; du måste ha en bil. Punkt.

Att kalla Hållbart Initiativs vilja att ställa om det åländska trafiknätet som någon slags kommunism, så det är bara paller.

Talman!

Det är en intressant debatt det här. Om alla är överens om att det är viktigt att vi kommer ifrån Ålands rykte som ett U-land för elbilar, så borde vi också tillsammans fundera på hur vi kan lösa den här frågan.

Det är landskapsregeringen som ska ge en plan till lagtinget om man anser att detta är viktigt. Om landskapsregeringen saknar kapacitet att leverera en plan eller ett förslag, så är det självklart att vi från oppositionen kan lägga fram ett initiativ, en fempunktslista, där vi föreslår att ett partnerskap med rederierna ska inledas. Lyft telefonen och diskutera hur vi tillsammans kan stärka Åland som elbilsdestination. Saken är ju den att elbilsladdare finns på Åland, men de är koncentrerade kring Jomala och Mariehamn, och det är inte där de behövs idag.

Tack, talman!

Tack, ledamoten Wille Valve. Det är just det resonemanget som ledamoten för, som jag också är ute efter.

Man lokaliserar ett problem, en utmaning, och då måste man, ur olika aspekter och med flera faktorer i beaktande, ta sig an det. Det handlar inte bara om att dutta eller måla lite här och där beroende på vad som råkar trilla in.

Så jag stöder ledamotens resonemang.

Ja, och det tycks inte finnas någon gräns för hur mycket man kan problematisera det här och hur stort man kan göra det. Men till syvende och sist handlar det ju inte om särskilt många laddstationer.

Enligt min personliga mening handlar det om att få till stånd något i Berghamn och något i Långnäs. För det ändamålet borde man kunna diskutera med det privata näringslivet och se vilka förutsättningar och intressen som finns i de trakterna.

Tack, talman!

Jag valde att problematisera frågan lite mer än ledamoten Valve, eftersom jag diskuterade problemen med privatbilismen i sig.

Det finns en korrelation mellan det som ledamoten Valve säger och det jag säger. De åtgärder vi vidtar, även de konkreta, tydliga och relativt enkla åtgärderna, ska hänga ihop med det långsiktiga målet. Det handlar om att vi i stort sett måste komma bort från de upplägg och strukturer i vårt samhälle som inte är hållbara på sikt.

Tack, talman!

Tack, ledamot Röblom!

Det är nog lite obehagligt att lyssna på ledamot Röblom under den här mandatperioden. Det verkar som att vi rör oss mot ett samhälle som bygger på alltmer totalitära inslag, där individens frihet och ansvar ska begränsas så mycket som möjligt. Det är vi politiker som vet bäst, särskilt om man bor i tätorten Mariehamn. Då vet man verkligen bäst.

Kollektivtrafik är ett ämne som har kostat många miljoner. Ganska många, faktiskt. I måndagens debatt förkastade ledamot Röblom ekonomisk tillväxt, det var inte bra och det är fult med BNP. Men nu föreslås en ännu större kollektivtrafik, fler cykelvägar, fler laddstolpar och samhället ska betala. För vilka pengar? För BNP och tillväxt är något vi inte bör ha.

Med långa tänder, herr talman, svarar jag på detta. Jag sade inte här att samhället inte behöver pengar och det ena och det andra, utan jag ville också problematisera.

Lika självklart som det är för Holmberg och andra här att rapa fram ordet "tillväxt" utan att överhuvudtaget reflektera över vad man egentligen säger med det, så lika viktigt är det att ifrågasätta. Vad menar vi med det? Vilken tillväxt vill vi ha?

På samma sätt ifrågasätter jag privatbilismen, eftersom det är helt klart att det inte kommer att hålla i längden. Men då blir Holmberg provocerad. Vi ska tydligen inte kunna ifrågasätta sådana här dogmer och självklara narrativ om hur vi bygger vårt samhälle, för då är man kommunist eller så är man bara ett pallerarsul i största allmänhet.

Talmannen påminner om språkbruket här i plenum.

Tack, talman!

Tack ledamot Röblom. Jag tycker att ledamoten överreagerar. Jag finner ledamot Röblom som en av de absolut trevligaste människorna här i salen. Man ska inte blanda sak och person, så ta inte illa upp.

Men jag tycker att ledamot Röblom måste ta ansvar för det som ledamoten säger i talarstolen. Tittar vi lite bakåt i historien här i lagtinget, så var faktiskt Hållbart Initiativ en del av landskapsregeringen men valde att hoppa av. Jag börjar förstå varför. Man kan inte bara kasta ur sig saker utan att ha förankring i dem. Det måste finnas en förankring.

Det ska vara lätt för alla 30 ledamöter att stå och säga vad man skulle vilja ha, men man måste också ha täckning för det. Cykelvägar har aldrig byggts så mycket som de har byggts på Åland, till exempel. Cykelplaner är på gång. Laddstolpar är på gång. Men det måste också finnas en förankring i verkligheten och den tycker jag att ledamoten saknar många gånger just nu.

Tack, talman!

Att jag påpekar vikten av en fungerande kollektivtrafik kan ju inte bedömas som något jag bara slänger ur mig utan grund. Jag har hört detta från många håll i den här salen.

Vi behöver satsa på gång- och cykeltrafik. Det är bra att det görs, men det är inget särskilt unikt med det.

Jag tror att det som provocerar Holmberg och andra är att jag vidgar diskussionen och ifrågasätter saker ur ett bredare perspektiv. Det verkar som att det börjar ryka ur öronen. Men jag ser det som min uppgift, som ledamot för Hållbart Initiativ, att ställa även de obekväma frågorna.

Diskussionen är avslutad.

Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.