För kännedom
Förordningen om ändring av konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang RP 1/2017-2018
Utdrag ur protokollet
1 Energi- och klimatstrategi för Åland till år 2030
Social- och miljöutskottets betänkande SMU 2/2017-2018
Landskapsregeringens meddelande M 6/2016-2017
2 Ett tillgängligt Åland 2017-2020
Landskapsregeringens meddelande M 3/2017-2018
3 Ändring av lagtingsordningen för Åland m.fl. lagar
Ltl Bert Häggbloms m.fl. lagmotion LM 1/2017-2018
4 Godkännande av förordningen om ändring av konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar
Landskapsregeringens yttrande RP 1/2017-2018-s
Republikens presidents framställning RP 1/2017-2018
Republikens presidents framställning RP 2/2017-2018
Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 6/2017-2018
Landskapsregeringens lagförslag LF 8/2017-2018
7 Organisering av den prehospitala akutsjukvården
Landskapsregeringens lagförslag LF 9/2017-2018
8 Avveckling av kompensationen för uteblivna inkomster från beskattningen av kapitalinkomst
Landskapsregeringens lagförslag LF 10/2017-2018
9 Befrielse från fastighetsskatt
Landskapsregeringens lagförslag LF 11/2017-2018
10 Behörighetskrav för serveringspersonal
Landskapsregeringens lagförslag LF 12/2017-2018
11 Om att utreda betydande miljöpåverkan
Landskapsregeringens lagförslag LF 13/2017-2018
12 Förslag till tredje tilläggsbudget för år 2017
Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 5/2017-2018
Landskapsregeringens budgetförslag BF 2/2017-2018
13 Landskapsrevisionens berättelse över effektivitetsrevisionen år 2017
Landskapsrevisionens berättelse RB 1/2017-2018
Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 7/2017-2018
Ltl Jörgen Petterssons m.fl. åtgärdsmotion MOT 8/2016-2017
15 Generellt tillstånd för skyltning
Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 8/2017-2018
Ltl Runar Karlssons åtgärdsmotion MOT 3/2016-2017
16 Ltl Petri Carlssons anhållan om befrielse från uppdraget som medlem i lag- och kulturutskottet
Talmanskonferensens framställning TMK 3/2017-2018
Talmanskonferensens framställning TMK 4/2017-2018
18 Ltl Tage Silanders anhållan om befrielse från uppdraget som medlem i finans- och näringsutskottet
Talmanskonferensens framställning TMK 5/2017-2018
Plenum börjar
Närvaroregistrering. 27 ledamöter närvarande.
Lagtingsledamoten Harry Jansson anmäler om frånvaro från dagens plenum på grund av privata angelägenheter.
Lagtingsledamoten Ingrid Johansson anmäler om frånvaro från dagens plenum på grund av sjukdom.
Lagtingsledamoten Runar Karlsson anmäler om frånvaro från dagens plenum på grund av sjukdom.
Antecknas.
Enda behandling
1 Energi- och klimatstrategi för Åland till år 2030
Social- och miljöutskottets betänkande SMU 2/2017-2018
Landskapsregeringens meddelande M 6/2016-2017
Ärendet avförs och upptas till behandling vid plenum den 12 mars 2018.
Föredras
2 Ett tillgängligt Åland 2017-2020
Landskapsregeringens meddelande M 3/2017-2018
Enligt 34 § i arbetsordningen kan lagtinget på förslag av talmannen remittera ett meddelande till ett utskott eller till självstyrelsepolitiska nämnden. Beslutar lagtinget att ett meddelande inte ska remitteras antecknas ärendet för kännedom.
Talmanskonferensen föreslår att detta ärende inte ska remitteras till utskott. Kan förslaget omfattas? Förslaget är omfattat.
Diskussion.
Minister Wille Valve
Talman! ”All men are created equal” stod det en gång i tiden i Amerikas självständighetsförklaring. Men är vi det på riktigt? Och hur blir det när vi inte är det? De flesta som blivit föräldrar vet hur det kan vara vid en förlossning. Det intressanta är inte om det blev en kille eller tjej, det är inte det du tittar på först. Det intressanta där just då är om alla tår är där – är barnet okej? Här läggs grunden för det liv som kommer sedan.
Talman! Detta är ett program om det som händer sedan, – om hur vi på riktigt kan skapa Ett Åland för alla. Om hur vi tillsammans kan skapa frihet för dem som annars inte skulle ha så mycket val.
Det dokument landskapsregeringen lägger fram idag handlar också ytterst om grunderna för vårt styresskick. Om hur vi uppnår faktisk jämbördighet, hur vi på möjligast lika villkor kan delta i handhavandet av våra gemensamma angelägenheter. Hur kan så många som möjligt bilda sig en uppfattning om vad som står på regeringens hemsida? Hur kan alla utöva den demokratiska rätten att rösta?
I 84 konkreta åtgärder berättar vi om hur vi tillsammans kan nå detta mål. Nina Lindfors har som ordförande lett detta tvärsektoriella arbete, i en arbetsgrupp där mycket erfarenheter och kunskaper har samlats.
På den presskonferens där vi sjösatte programmet mottogs detta väl, faktiskt med en enda invändning: Hur har ni det med tillgängligheten i ert egna hus, i självstyrelsens hjärta? Hur har ni det i praktiken? Förstås fanns det ett svar också på det, sådant är vi politiker bra på.
Jag vill för egen del kraftigt understryka de tre första åtgärdspunkterna i detta program. Det handlar om hur vi gör upphandlingar och att vi informerar den offentliga sektorn om vilka möjligheter som finns för att beakta tillgänglighet och socialt ansvar vid upphandlingar. Fastighetsverket har ett jätteviktigt ansvar för hela Ålands fastighetsbestånd.
I vår styrning är det viktigt att vi är tydliga – vårt fastighetsbestånd ska vara möjligast tillgängligt för möjligast många. Fysisk tillgänglighet är också vad den fjärde-sjätte punkten i detta program handlar om, om hur tillgänglighetstänk kan komma ännu tidigare i byggkedjan. Jätteviktigt!
Tillgänglighet handlar också om självständighet. Artikel 19 i FN-konventionen handlar om att ”Leva självständigt och att delta i samhället”, vilket är vad de infrastrukturella åtgärderna 7-13 handlar om. Det handlar också om att stärka Åland som tillgänglig turistdestination.
Tillgänglighet handlar om mycket mer än betong. Lättillgänglig information betyder lättbegriplig information. Lättläst. Digitala tjänster som ökar delaktigheten, ett förslag till ny vallagstiftning där du kan rösta elektroniskt isstället för att kanske lägga kanske fyra timmar av ditt liv på att ta dig fram och tillbaka till vallokalen.
Åland är litet, men våra ambitioner är stora. Vi verkar och påverkar på riksnivå. Vi är intresserade av hur man jobbar i våra nordiska grannar, vilket kan noteras i åtgärderna 27-30.
Personligen hade jag stor behållning av ett möte de synskadades riksförbund i Sverige, där vi pratade om hur vi på bästa sätt kan påverka frågorna på EU-nivå. Vi kunde då konstatera att en snar ratificering av det s.k. Marrakechfördraget ligger i tillgänglighetsarbetets intresse. Ett konkret exempel på vad Marrakechfördraget handlar om: ”Om exempelvis en bok läses in i Spanien och någon i Sverige vill låna den skulle antingen låntagaren själv eller ett svenskt bibliotek kunna låna boken från Spanien så ska det vara möjligt. Ett portugisiskt talboksbibliotek skulle kunna exportera böcker till Brasilien. I dagsläget krävs tillstånd genom någon form av avtal med upphovsrättsinnehavaren av en bok.”
Åtgärd 34 handlar om kontroll av brottslig bakgrund hos personer som skall arbeta med t.ex. personer med demens eller intellektuell funktionsnedsättning. Det är ett ämne som ligger mig personligen varmt om hjärtat och som vi nyligen har överfört ett lag-PM till lagberedningen om. Om vi har denna kontroll för dem som ska jobba med barn, varför har vi det inte för andra skyddade grupper? Det är både en fråga om rättssäkerhet och helt vanlig anständighet.
Talman! Detta är ett axplock av åtgärderna som landskapsregeringen förespråkar för denna och kommande mandatperiod. Om det finns intresse har jag beredskap att fördjupa mig i dessa, både här och idag och i utskottet, ifall lagtinget bestämmer att detta program ska utskottsbehandlas.
Jag vill avslutningsvis rikta ett varmt tack till handikappförbundet för en god och strukturerad dialog, tillgänglighetsarbetet till fromma. Det är få förunnat att ha en så bra sparringpartner som handikappförbundet är. Jag vill även lyfta fram avdelningens specialsakkunnigas arbetsinsats i detta program. Och det historiska att det är första gången detta program kommer till lagtinget för behandling. Jag tycker personligen att det är bra. Det är bra och viktigt att självstyrelsen ger de här frågorna den dignitet de förtjänar.
Nu återstår bara att förverkliga programmet, och det är i full gång. Nya Åland rapporterade den 20 februari om lättare internet för människor med funktionsnedsättning och det kommer mera. För det är nu dags för oss tillsammans, varenda ledamot i detta rum, alla avdelningar att tillsammans förverkliga detta och lite till för att alla våra medborgare på riktigt ska ha lika möjligheter.
Ltl Jörgen Pettersson
Talman! Vi vet alla att ett bra samhälle definieras av sättet på vilket vi sköter om de som av olika skäl inte fungerar som den så kallade normen i vardagen. I dagligt tal kallas det funktionshinder och är en utmaning för alla.
Jag vill genast slå fast och gratulera landskapsregeringen och dess tjänstemän är på många sätt att gratulera till väl utfört arbete när det gäller dagens meddelande.
Grundarbetet är imponerande med 39 olika innehållsområden och 84 förslag till åtgärder som ska vara genomförda senast år 2020. Nu är det inte första gången vi sett ambitiösa program och vi vet alla vad som händer med dem om de inte är tydliga och genomförbara. De blir snygga hyllvärmare och inte så mycket mer.
För centerns vidkommande är arbetet med att förebygga vardagshinder för alla en viktig fråga. Den är dessutom stor. Ålands handikappförbund som består av tretton medlemsföreningar har sammanlagt 4 300 medlemmar. Det är nog ingen överdrift att vi alla har eller känner någon som på olika sätt drabbats av funktionshinder i form av sjukdom, handikapp, depressioner eller vad det kan vara. Funktionshinder är ett oerhört brett begrepp och arbetet för att underlätta vardagen för de drabbade måste ske på en lång rad olika områden eller tvärsektoriellt som det populärt heter. Därför är det bra att både ÅHS och AMS har deltagit i arbetet med programmet men kanske lite underligt att ÅMHM lämnats utanför. Det är trots allt de som ska övervaka att allt som utlovats också genomförs.
En annan fråga man kan lyfta är barnperspektivet. Från centerns sida hade vi gärna sett ännu mer fokus på vad vi kan göra för att upptäcka sådana funktionshinder som inte syns i form av rullstol, kryckor eller tydliga sjukdomsdiagnoser. Man kan nämligen vara begränsad trots att man försetts med tio fingrar och tio tår.
Hur ska skolorna arbeta för att alla ska bli sedda? Hur ska vi undvika utanförskap som kan leda till funktionshinder i vardagen? Vad kan vi göra för att alla ska känna att de duger precis som de är? Det är svårhanterliga frågor men ändå väsentliga, inte minst samhällsekonomiskt; som vi alla vet är det de tidiga insatserna och åtgärderna som är de bästa investeringarna. Därför är det viktigt att låta detta arbete och program genomsyra alla skolor.
För att undvika att detta gedigna åtgärdsprogram blir ord utan handling anser vi från centerns sida också att det krävs tydliga tidsramar för de olika åtgärderna. Ett program utan deadlines blir lätt en vision snarare än verklighet. Dessutom krävs pengar i form av budgetmedel vilket gör det hela lite svårare. Vi lever redan idag i ansträngda tider där många områden vill ha mer resurser. Därmed uppstår frågan; vad ska vi satsa på och hur ska vi prioritera? Detta blir en grannlaga uppgift för landskapsregeringen och lagtinget redan i inkommande budget om man ska skänka innehåll till programmet.
Arbetet med att minimera mängden funktionshinder i samhället är inget bara vi på Åland ägnar oss åt. I FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är beställningen tydlig och de juridiska argumenten tvingande. I Sverige har man gått längre än så och tillsatt en övervakningskommitté med uppgift att hantera fall där den som upplever sina rättigheter som kränkta kan klaga. På Åland torde denna myndighet vara ÅMHM som därmed kan räkna med ytterligare jobb. För en gångs skull kanske man rent av hoppas att det blir så för endast genom att klaga kan man ibland få rätt.
Åtgärdsprogrammet som är massivt innehåller både små och stora frågor vilket kan betyda att man förlorar fokus. På en sida nämns tydligare dörrar på sjukhuset och på en annan sida vikten av ny socialvårdslagstiftning samt behovet av en gemensam kommunal socialtjänst. De två sistnämnda områdena har vi från centerns sida lyft fram gång på gång och därför är vi kanske lite tveksamma till vad det ska bli av detta program i verkligheten. Arbetet med socialvårdslagstiftningen har redan pågått för länge och landskapsregeringens stödpartier drev i fjol igenom att arbetet med KST ska förlängas snarare än intensifieras. Det betyder dubbla budskap. Det tycks vara viktigare att dra upp stora teoretiska planer än att genomföra sådant som rätt snabbt kan påverka väldigt mycket.
I arbetet med att ge den aktuella FN-konventionen en tydligare plats i den åländska vardagen är kommunikation en väsentlig del. Hur vi alla betraktar personer med funktionsnedsättning är både avgörande och tydliggörande. Det finns ett enormt behov när det gäller att förbättra tillgängligheten, inte bara i detta hus utan på många ställen. Det behövs fler redskap, kunskap och utbildning och det gäller att berätta vad vi som sker och vad som finns.
Det är därför positivt att man även lyfter näringslivet och turismen i detta program. Genom att göra Åland till en föregångare i detta kan vi också skapa möjligheter för våra turistanläggningar att hitta nya målgrupper.
Här kunde man också tillägga att ett program av den här karaktären egentligen inte borde behövas. I ett modernt samhälle ska sådana här frågor redan vara lösta. Funktionshinder är ju faktiskt sådant som drabbar exakt hundra procent av oss i olika skeden av livet.
Avslutningsvis önskar vi från gruppen lycka till med genomförandet av alla åtgärder. Vi kommer mycket noga att följa med utvecklingen och försäkra oss om att detta program faktiskt förändrar verkligheten och inte bara stannar vid vackert tänkta planer. Tack.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, fru talman! Det var ett gediget anförande som centern förde fram här. Många av dessa tankar stöder socialdemokraterna till hundra procent.
Den här gruppen är väldigt stor i vårt samhälle och därför är det här politikområdet ytterst viktigt. Vi diskuterar de här frågorna lite för lite.
Det var också glädjande att centern nu i sitt gruppanförande lyfte fram ett gemensamt KST. Jag hoppas att vi fortsättningsvis på kommunal nivå ska se till att förverkliga det så att vi inte behöver få in tvingande lagstiftning, utan att vi visar handlingskraft här och verkligen jobbar tillsammans för den här gruppen.
Ltl Jörgen Pettersson, replik
Tack, talman! Ja, så är det. Sedan om det är politikområde eller inte det kan man nog faktiskt vara lite tveksam kring. Som jag nämnde i anförandet så kommer olika former av funktionshinder att drabba exakt alla av oss. Det betyder att det inte är en vänster- eller en högerfråga, utan det handlar om en mänsklig fråga.
Det var bra att ltl Kemetter lyfte fram bildandet av ett KST. Vi tycker fortfarande att det är olyckligt att vi förlorar ett år. De åländska socialtjänstemännen och alla klienter hade nog haft det ännu lite bättre om vi hade varit lite mera fasta i det arbetet.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, fru talman! Jag tror nog att hela den socialdemokratiska lagtingsgruppen stöder det resonemanget. Vi hade gärna velat att det skulle ha gått snabbare framåt. KST sker nu på kommunal nivå. Ju snabbare vi jobbar där så desto bättre blir det för den här gruppen.
Det är nog helt klart ett politikområde. Nästan allting är ju politik i vårt samhälle. I och med att det är närmare 5 000 invånare så borde vi i den här salen mera diskutera deras rättigheter.
Ltl Jörgen Pettersson, replik
Tack, talman! Det är precis som ltl Kemetter sade, det är ju vardagen som de åländska kommuner ägnar sig åt att göra så bra som möjligt, att fylla den med innehåll och att ta ansvar för sina medborgare. I den vardagen behöver kommunerna, som sköter om den, så mycket stöd som möjligt även från denna sal.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Pernilla Söderlund
Talman! Javisst är det så att när ett nytt barn föds är det många nyblivna föräldrar som räknar fingrar och tår på den nya bebisen. Jag brukar ibland fundera; vad spelar det riktigt för roll om du har något finger eller någon tå för mycket eller för lite? Men visst förstår jag att det kan vara svårt att leva med ett större funktionshinder i vårt samhälle.
Därför är det riktigt, riktigt bra att landskapsregeringen nu kommer med ett åtgärdsprogram med syfte att underlätta för alla att ta del av Åland och det som Åland har att erbjuda både för boende här och för besökare.
Redan i inledningen läser jag att programmet har tagits fram i samarbete med funktionshindersrådet, AMS och ÅHS. Bra så. Men det finns flera underlydande myndigheter, verk och bolag som med fördel kunde vara mer delaktiga i processen. Fastighetsverket kunde ha fått en större roll i dokumentet då de har en nyckelposition då det gäller tillgänglighetsanpassningen av landskapets byggnader.
Våra byggnader behöver tillgänglighetsinventeras, alltså kartlägga problem och problemområden och göra upp en åtgärdsplan för verkställandet av tillgänglighetsanpassningen med prioriteringar där behovet är som störst.
Det här är ett program helt i min och i liberalernas smak. Det är detaljerat, det är noggrant och det är konkret.
Vi bereder plats i samhället, i offentliga miljöer och i våra offentliga lokaler för människor med funktionsvariationer. Bra! Samtidigt behöver vi även tänka på att bereda plats för deras eventuella assistenter och deras assistansdjur t.ex. hundar. Och vi behöver fundera på hur det skulle fungera med terapidjur i olika verksamheter.
All tillgänglighet förutsätter naturligtvis även frångänglighet. Att kunna ta sig ut ur en byggnad i händelse av brand eller annan oförutsedd händelse, det är minst lika viktigt! Det ska gå snabbt och smidigt att ta sig ut ur en byggnad även om du har en funktionsvariation.
När man pratar om tillgänglighet tänker sig de flesta att ”det ska gå att komma fram med rullstol eller möjligtvis rollator eller kanske barnvagn”. Men det finns ju många, andra funktionsnedsättningar som lätt glöms bort. Därför är det bra att man tagit med flera olika funktionsnedsättningar i programmet. Jag vill även påpeka att de med en psykisk funktionsnedsättning kan ha det minst lika svårt i offentliga miljöer som de med fysiska funktionsnedsättningar. Långt ifrån alla funktionsnedsättningar är synliga.
Några ord om digital tillgänglighet. Programmet tar upp att digitala tjänster ska vara tillgängliga, dvs. att t.ex. en hemsida ska kunna göras lättläst, samt även gå att lyssna på eller att se med stor text. Det är bra. Men vi ska även komma ihåg att all digitalisering samtidigt kan medföra svårigheter för en användare; det är appar, snappar, poddar, det är streaming och det är wifi. Det är inte lätt för alla att använda dessa, man behöver inte alls höra till den årsrika generationen för att tycka det. Användarvänlighet är viktigt i den digitala världen. Men visst ger digitaliseringen även oanade möjligheter och det är dit vi är på väg.
Med anledning av metoo-debatten vill jag lite extra uppmärksamma att personer med funktionsnedsättningar är extra utsatta för våld och då särskilt kvinnor och barn. Det är bra att man tar upp den aspekten i programmet.
Programmet nämner kontroll av brottslig bakgrund för personer som ska jobba med barn, från en lag från 2004. Själv har jag arbetat med barn, men mig veterligen har ingen kontrollerat upp min eventuella brottsliga bakgrund. Jag har förstått att det är för att man bara kontrollerar detta vid nyanställningar, men för mig skulle det här gärna få göras på alla personer, ifall det är en grund för uppsägning av en person.
Häromkvällen var jag på en information om EU:s nya funktionshinderskort, ett kort som är på kommande innan sommaren. Det är ett kort från FPA med syftet att visa upp för att kommunicera sitt behov av hjälp eller stöd. När kortet visas förstår kundtjänstpersonalen att man kan behöva extra hjälp och stöd och kanske också en assistent med sig.
Talman! Till sist undrar jag; hur ska jag komma hit till talarstolen ifall jag sitter i rullstol? Och ifall jag har får en synnedsättning, är det ok att ha assistanshund med sig här i salen? Tack, talman!
Ltl Carina Aaltonen
Fru talman! Landskapsregeringen har reviderat det mycket viktiga funktionshinderspolitiska åtgärdsprogrammet som har fokus på regeringens egen förvaltning och på det arbete som görs där för att förbättra livssituationen för människor med olika former av funktionsnedsättningar på Åland.
Man kan konstatera att precis som jämställdhet är funktionshinderspolitik ett kunskapsområde. Ju mer man lär sig och ju mer kunskap man får inom området desto mer inser man hur stora bristerna och behoven är. Det är precis det som har hänt. Listan på åtgärdsförslag har blivit betydligt längre ju mer man lärt sig och ju mer man har fokuserat på dessa frågor. Just nu omfattar detta program över åttio aktivitetsåtgärder och nästan fyrtio innehållsområden. Det är positivt. Även om många av åtgärderna även fanns med i det tidigare funktionhinderspolitiska programmet så har man också tagit upp nya åtgärdsförslag.
Om man vill komma med förbättringsförslag, vilket jag härmed gör, så kan konstateras att många av åtgärderna är skrivna så att de inte är mätbara. Man använder begrepp som ”se över, tydliggöra, säkerställa, förbättra, utreda, utbilda, överväga, fortsätta arbete med, göra en översyn, samordna, identifiera och granska”. Om jag tar som exempel åtgärd nr 16: ”Samordna och arrangera kontinuerlig fortbildning för landskapsregeringens förvaltning och myndigheter gällande tillgänglighet och bemötande” så borde det förtydligas med minst ett konkret exempel på hur man tänker förverkliga åtgärden. Till exempel att vi kommer att ordna minst fyra olika workshops med temat bemötande. När sedan man gör en uppföljning kan man lätt bocka av, att "okej, vi ordnade sex stycken workshops, det målet har vi fixat lätt, och vi kommer att ännu ha fler så check på det eller äsch, första workshoppen blev avbokad och sedan fick hen andra arbetsuppgifter och vi hade ingen som genomförde detta. Det är mycket viktigt att man fortsättningsvis årligen följer upp resultaten så att funktionshindersrådet, som ska bevaka detta, kan bocka av vilka åtgårder som har genomförts.
Detta är givetvis ett arbete som aldrig blir färdigt, men det är absolut nödvändigt att betrakta funktionshinderspolitiken som ett prioriterat område som till varje pris måste ha en egen snabbfil inom förvaltningen.
Socialdemokraterna vill lyfta några områden som vi saknar, men som vi hoppas att kan lyftas in i programmet.
Det första är en uppdatering av Ålands diskrimineringslag eftersom den inte följer FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. För att leva upp till FN-konventionens stadgande och för att främja utvecklingen av den enskildes rätt till likabehandling på Åland så bör underlåtenhet att göra skälig eller rimlig anpassning införas som diskrimineringsgrund i landskapet Ålands diskrimineringslag.
I Finlands diskrimineringslag stadgas om att till exempel skolor, arbetsgivare och alla som erbjuder varor eller tjänster ska göra de anpassningar som behövs så att en person med funktionsnedsättning kan få utbildning, jobba och uträtta sina ärenden på lika villkor som alla andra. Men just inom det här området har Åland inte följt med utvecklingen. Så kan vi inte ha det. Uppmaningen är att lägga till detta på att göra-listan.
En annan viktig fråga är hela det socialpsykiatriska kunskaps- och verksamhetsområdet där det behövs en tydlig fokus på att stärka psykiskt funktionshindrades rätt till behovs- och individanpassat stöd och service i vardagslivet. Vi måste helt enkelt bli mycket bättre på att ta tillvara den resurs som psykiskt funktionshindrade är och kan vara genom att skräddarsy olika rehabiliterande och habiliterande stödformer som utvecklar och bevarar klienternas förmåga att leva och fungera så självständigt som möjligt. Jag är också övertygad om att ser vi på de mest ekonomiskt utsatta i vårt samhälle så är den här målgruppen överrepresenterad just där. Socialdemokraterna vill gärna att man kompletterar programmet med åtgärder som förbättrar livsvillkoren för de här personerna.
Socialdemokraterna är glada över att utbildningsavdelningen nu är klara med en rapport som mer konkret kartlägger en framtida gymnasieutbildning för gravt utvecklingsstörda. Det är mycket positivt och täcker in en del av de unga ålänningar som behöver få skräddarsydda gymnasieutbildningsplatser. Vi vill särskilt lyfta gruppen med autismspektrumdiagnoser. Vi har erfarit att elever med denna problematik hänvisas att gå i skolor både i Finland eller i Sverige. Vi ser fram emot att utbildningsavdelningen fortsätter sitt arbete och även ser över hur elever med autismspektrumdiagnoser skulle kunna studera här hemma och få en gymnasieutbildning utan att behöva flytta från Åland. Vi vill även att kunskapen och kompetensen kring även dessa elever höjs. Jag vet att minister Asumaas och regeringens mål är att alla elever med specialbehov ska få den utbildning de behöver, och det är också socialdemokraternas målsättning.
Slutligen vill jag lyfta revideringen av den nya plan- och bygglagen. Det finns behov av en gemensam definition av hur en skälig tillgänglighetsanpassning ska se ut. Ett förtydligande av tillgänglighetsfrågorna inom plan- och byggsektorn skulle underlätta situationen för samtliga inblandade i projekt som sker i anslutning till offentliga byggnader och miljöer. Därför välkomnar vi särskilt åtgärd nummer fem, nämligen att landskapsregeringen utreder behovet av kompletterande föreskrifter och anvisningar som hjälpmedel för att tolka lagstiftningen. Men vi vill inte att man bara ska utreda, det har ju redan förtjänstfullt gjorts av förvaltningen under senaste år. Vi vill att man går vidare och tar fram kompletterande föreskrifter och anvisningar. Härmed stöder vi fullt ut minister Fellman och hennes team som gör ett bra arbete för att nå resultat inom detta område.
Sedan vill jag också uppmärksamma åtgärderna 32-37 i programmet. Dessa åtgärder syftar just till att skydda flickor och kvinnor med funktionsnedsättning från kränkningar och sexuella övergrepp. Så bra, minister Valve. Det är mycket viktigt att dessa insatser görs och lyfts upp också på Åland i tider av metoo hos oss.
Avslutningsvis, fru talman, mycket går trots allt framåt inom detta område, även språket. Idag talar man om funktionsrätt istället för funktionshinder och funktionsnedsättningar. Funktionsrätt infördes som begrepp i våras i Sverige, och jag tycker att det är ett bra och mycket talande begrepp.
Funktionsrätt handlar om individens rättigheter i olika samhällssituationer. Fokus flyttas från hinder och tillgänglighet och istället till särskilda lösningar till principen om mänskliga rättigheter och ett universellt utformat samhälle. Det är precis det som det handlar om. Allas rätt till samhället. Tack, fru talman.
Ltl Göte Winé
Tack, talman! Jag kunde inte låta bli att begära ordet i samband med detta viktiga åtgärdsprogram, ”Ett tillgängligt Åland”. Det är ett viktigt program med bra målsättning, oavsett funktionshinder ska alla oavsett funktionsförmåga vara delaktiga och ha jämlika levnadsvillkor. Det är bra.
Jag tänker fortsätta med en sak som jag tjatat om sedan vi debatterade förslaget till budgeten 2012, då nämnde jag om möjligheten till sysselsättning för dem som inte är tillgängliga för den öppna arbetsmarknaden.
Men hur kommer vi dit? Det har hänt en del sedan 2011 vilket är bra, åt det bättre hållet.
Under vår s.k. ledighet så var den socialdemokratiska lagtingsgruppen på studiebesök till Fixtjänst. Och det har hänt en hel del där sedan jag jobbade som ungdomslots och samarbetade med dem. Där är en bra verksamhet som många hittar en gemenskap och en meningsfullhet i.
Under vår kaffediskussion så kom vi in på eleverna i grundskolan och då elever med neurologiska funktionsnedsättningar och möjligheten för dem att få rätt stöd.
Nu så har man bl.a. i grundskolan kommit till att införa trestegsstödet som är bra. Trestegsstödet är mycket bättre än jämfört med tidigare då skolorna var snabba och gav en anpassad läroplan. Men finns resurserna? Finns resurserna att hjälpa eleven i trestegsstödet?
Jag tycker om det som står i programmet på sid 37 om en ökad inkludering och individualisering av elever med stödbehov inom utbildningen. Ser vi på åtgärderna så är de många och övergripande.
Men lite färdkost vill jag ge och det är något jag också pratat om tidigare och det är specialpedagoger. När man ser på åtgärd 48 om en särskild lag om elev- och studerande hälsa så behöver man fokusera på de tidiga insatserna. Man behöver se möjligheterna att sätta in resurser som t.ex. specialpedagoger. Specialpedagoger hjälper till att underlätta inlärningen i skolan för de elever som har behov av särskilt stöd. Det kan vara elever med läs- och skrivsvårigheter eller elever med psykiska eller intellektuella handikapp. Specialpedagogen kan också vara ett pedagogiskt stöd åt lärare. En del specialpedagoger är specialiserade på tal- och språksvårigheter, på synskadade, hörselskadade eller utvecklingsstörda elever. Den här texten tog jag från internet om just den här utbildningen. Jag är själv inte så insatt i deras utbildning. Vad jag förstått så finns inte denna behörighet i den åländska lagen, men jag kan ha fel. Men när man läser vad som finns i specialpedagogernas utbildning så förstår jag inte varför inte vi har det på Åland. Det har också tidigare i utskottsarbetet kommit fram, när vi jobbade med en motion, att skolorna på Åland gärna skulle ha specialpedagoger här.
När man ser på åtgärd 48 så måste vi komma någon vart med ett gemensamt resurscenter. Med vår litenhet så kan vi göra det bättre än vad som görs idag. Att vi idag ska ha skolkuratorer och skolpsykologer under tre olika skoldistrikt är nog inte för elevernas bästa. Elever hamnar i kläm när skoldistrikten har prestige mellan varandra. Ja, t.o.m. inom skoldistrikten så strids det och här borde vi nog öppna ögonen och se hur eleverna och deras familjer kommer i kläm.
Talman! Jag lyfter upp en nivå till gymnasialstadiet, tidigare fanns det en skrivning i budgeten för 2017 om att man skulle utreda specialyrkesutbildningen och hur den skulle se ut. Jag fick äran att vara med i den gruppen vilket jag tackar för den möjligheten. Det var ett mycket intressant arbete. Och det vi kom fram till där var att det på Åland, men på många andra ställen också, saknas utbildningar som VALMA och TELMA. VALMA och TELMA med lägre kompetenspoäng genomförs främst som arbetsträning men ger sedan yrkeskompetens som man kan gå vidare och jobba med.
Partikamrat Carina Aaltonen nämnde rapporten ”Utvärderingen av övergången mellan grundskola och utbildning på gymnasienivå för elever med utvecklingsstörning”. Det är en mycket bra rapport. All heder till utbildningsavdelningen att gå vidare med! Det är ett riktigt bra material som man fick ta del av.
Talman! Mycket av det som jag har nämnt finns det skrivningar om i detta åtgärdsprogram, hur man ska gå vidare. Det finns skrivningar gällande det jag tagit upp under bl.a. åtgärderna 56, 57 och 58. Så jag har förhoppningar.
Däremot så är det en prioritering under en redan hårt belastad avdelning. Men minister Asumaa, jag hoppas att vi under denna mandateperiod känner att vi har gjort förändringar och gett flera möjligheter för dessa elever.
Vi har mycket underlag och kompetens på Åland. Nu använder vi den och går framåt.
Nu har jag gått igenom utbildningen både grundskola och gymnasialnivå och vägen mot det arbetet. Sedan när dessa unga fått en utbildning som de är stolta över så gäller det att finna arbetsplatser åt dem. Finns det en väg så finns det möjligheter. Har dessa fått en utbildning så är det lättare att hitta ett arbete åt dem. Men även ute på arbetsplatsen måste det finnas stöd.
Tidigare fanns det arbetskonsulenter på Åland som jobbade med stöd i arbete-metoden. Arbetskonsulenter följde med till arbetsplatsen och var där ett stöd. De var även ett stöd till arbetsgivaren, en kontaktperson.
Detta skulle underlätta för alla parter. Det är betydligt viktigare att få ge ett stöd åt de arbetssökande än att ställa de krav som vår finländska regering idag vill ge våra arbetssökande.
Faktiskt så fick jag höra idag när vi var på studiebesök att Emmaus arbetsmarknadsprojekt (…taltiden slut).
Ltl Tage Silander
Talman! Det är alldeles givet, det tycker vi alla, att var och en av oss, oavsett vilken grad av funktionsrätt vi behöver kräva, ska ha just denna funktionsrätt. Absolut! Det tror jag att vi alla skriver under på.
Det här programmet, talman, känner jag att är väldigt omfattande med dessa 84 åtgärdspunkter.
Jag funderade alldeles nyss, när jag hörde beskrivningen, var är vi nu? De här 84 punkterna är ju inte helt nya, vi är ju på god väg. Jag funderar på hur väl vi sköter om de här sakerna redan nu, även fast vi har en bit kvar tills vi är i mål. Den tanken fick jag när jag hörde på ltl Carina Aaltonen här. Det borde på något sätt vara mätbart. Var är vi nu i tillgänglighetsprogrammet? 60 % av vad vi vill nå, 80 % eller bara 40 %? Jag har ingen aning, när jag läser igenom programmet, var vi egentligen står?
Jag har haft en bild av att vi inte är helt ute i skogen, även fast det finns saker och ting som absolut kan förbättras.
Talman! Skulle vi idag ha diskuterat energi- och klimatstrategi, som avfördes från dagordningen, så hade jag antagligen sagt att alla de här åtgärderna ska vara genomförda till år 2030. Kan det verkligen gå? Jag är väldigt osäker. Nå, nu avfördes det programmet.
Istället pratar vi om funktionshinderspolitiska åtgärdsprogrammet och här ser man noterat på första sidan att samhället år 2030 är tillgängligt för alla, både boende och besökare med någon form av funktionsnedsättning beaktas i alla samhällsområden. Samhället är år 2030 tillgängligt för alla. Det låter väldigt långt borta för mig, med tanke på att vi inte börjar på ruta ett, vi kanske har hunnit en bit redan.
Jag tänker faktiskt bara ställa frågan till minister Valve: Är det verkligen först till 2030 som vi tycker att vi kan vara klara med det här? Tack, fru talman.
Ltl Bert Häggblom
Tack, fru talman! Funktionsrätt och vilken rätt man har togs fram här av ltl Carina Aaltonen och även det här lagtingshuset.
Det här lagtingshuset har renoverats nu, men vad hände? Man kommer inte upp med en rullstol hit till talarstolen eller om man har andra problem. Det är utrett att man inte har beaktat detta. Det visar hur nära situationen är och hur lite som görs.
En sak som jag hakar upp mig på - rätta mig om jag har fel - som inte finns tillräckligt av i det här programmet är hur de som har funktionsnedsättningar ska få ett arbete i vårt samhälle idag. Det är en av de viktigaste synpunkterna. Landskapet ger mycket pengar till olika föreningar som anställer många personer och landskapet själva har många anställda. Men hur många har funktionsnedsättningar? Hur många anställer man? Jag tycker att det borde vara kvoterat. Det borde vara ett krav att landskapet anställer och även de föreningar som lever på dessa pengar.
Tyvärr har jag sett att människor med funktionsnedsättningar har blivit av med sina jobb. De har blivit uppsagda från olika ställen som får landskapsbidrag. Sådant irriterar mig och gör med rent ut sagt förbannad, att landskapspengarna används på det sättet och människor med funktionsnedsättning inte får tillgänglighet till vårt samhälle. Det är en viktig sak att man har möjlighet till arbete.
Många är inte ens födda med funktionsnedsättningar utan får dem under sitt liv på grund av olika arbetsskador, trafikskador eller annat. Jag tror att det skulle vara viktigt att vårt samhälle skulle ha handläggare som handlägger dessa frågor, sådana människor som förstår hur dessa människor är. Hur många med funktionsnedsättningar är det som inte får sina pensioner idag? De får hela kalla handen. De gör allt men de kommer ingen vart och inte får de sociala ersättningar eller annat heller. De hamnar utanför systemet. Det beror på att man har bristande förståelse, precis som det står på sidan 3 i programmet; ”Psykosocial tillgänglighet - negativa attityder och ett bristande bemötande kan vara ett stort hinder”. Här har landskapsregeringen mycket att göra. Det finns inte konkret, som sagt, men rätta mig om jag har fel. Här måste landskapsregeringen jobba mera och titta om vi kan anställa sådana som har funktionshinder och inte alla gånger bara titta på betygen så att man inte anställer folk. Då blir förståelsen i samhälle också mycket större. Här tror jag att vi alla kan bidra på ett eller annat sätt. Tack, fru talman.
Ltl Johan Ehn, replik
Fru talman! Ltl Bert Häggblom berörde ombyggnaden av lagtingshuset. Under själva renoveringsarbetet var kanslikommissionen input till vad som behöver göras i det här sammanhanget. I gamla hus får man göra avvägningar mellan vad man kan anpassa och vad man inte kan anpassa. Man har gjort en hel del i övriga huset. Man kom fram till att här inne i den här salen ska man ha särskilda lösningar vid behov. Man ska se till att det fungerar, så det finns beaktat. Problemet med gamla hus är att hitta balansen mellan att göra insatser och att se till att få ett hus som är funktionellt också i övrigt.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, fru talman! Det är en intressant problematik som ltl Bert Häggblom lyfte upp; situationen på arbetsmarknaden för funktionsnedsatta. Föds man med en tydlig funktionsnedsättning t.ex. Downs syndrom eller någon annan form av tydligt handikapp så har man väldigt starka lagliga rättigheter och det finns en förståelse.
Det som vi nu ser och som jag tror att är ett problem som vi politiskt mera behöver diskutera är de osynliga handikappen som kanske kommer efter en kraftig utbrändhet eller en psykisk nedsättning om man har varit med om något i sitt liv som gör att man inte längre är arbetsförmögen och på något sätt vill komma tillbaka. Vi ser en ökning av de här människorna som verkligen behöver samhällets hjälp men också behöver finnas i arbetslivet och där är ju handledare ännu viktigare.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Minister Wille Valve
Tack kära församling för en så här god och innehållsrik debatt.
Jag har några saker som jag reagerade på. Ltl Pettersson beskrev ÅMHM:s roll. Det är inte ÅMHM som övervakar, utan det finns en nationell övervakningsmekanism också i Finland vilket vi är en del av. Så det var bara en kort kommentar till detta.
Vad sedan gäller det som lyftes fram om att ha rullstol i lagtinget så finns det mycket att säga både på en bred principiell nivå och på en mera praktisk. I det fall som har rapporterats i media så tror jag inte att det har nämnts i media att vid det tillfället då en person åkte hissen här bakom dörren så var den inte färdigt injusterad. Det innebar konkret att hissen stannade 5-6 cm från där som den skulle ha stannat. Nu är hissen injusterad enligt de fakta som jag har.
Jag kontrollerade igår med fastighetsverket, om det finns ett långsiktigt behov så går det också att förstora den hissen ifall det skulle finnas önskemål.
Generellt är det också så att dessa över 80 åtgärder kommer alltid att innebära ett mått avvägning hur vi än vänder och vrider på oss. En avvägning nämndes redan i den här debatten. Det handlar om att du kan behöva göra en avvägning mellan en åtgärd som främjar tillgänglighet och sedan en åtgärd som har att göra med kulturhistoriskt värde på byggnaden i fråga, då måste du förstås göra en prioritering där.
Det som mera sällan lyfts fram i debatten är att det ibland kan uppstå regelrätta normkonflikter mellan olika typer av funktionshinder. Ett vardagligt exempel är ljud vid ett övergångsställe. För en kategori är det avgörande att höra pipet, medan en annan kategori som har funktionshinder däremot kan uppleva det som djupt stressande och rent av plågsamt. Det här är en fråga som de riksomfattande organisationerna har börjat fundera ganska mycket på de senaste åren. Svaren är långt ifrån självklara. Vi måste resonera oss fram till det som är den bästa lösningen för så många som möjligt. Tack för ordet.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, fru talman! Minister Wille Valve lyfte fram problematiken att det är svårt med tillgängligheten i rullstol och att komma upp till sjätte våningen. Den där hissen är ju väldigt liten. Har man en lite större elrullstol så ryms man faktiskt inte in. Vi har konstaterat att det är svårt för våra partier att vara tillgängliga på sjätte våningen också för handikappade och andra.
Det gäller också om man till exempel har synskador. Det är klart att det kanske är svårt att förstöra marmortrapporna och sätta in någon form av synlig grej. Lagtinget är ändå en offentlig byggnad där alla ska ha tillgänglighet att komma in. Det är nog en ganska intressant problematik som måste lösas, upplever vi från vårt parti.
Minister Wille Valve, replik
Så är det. Det här programmet är såtillvida intressant utformat att det ger oss alla ett ansvar. Det ger alla avdelningar ett ansvar, faktiskt också alla ministrar ett ansvar och samtliga berörda institutioner.
Liksom jag poängterade i huvudanförandet så har fastighetsverket ett alldeles särskilt ansvar och det ansvaret kommer att accentueras under de kommande åren. Det är väldigt viktigt för att vi överhuvudtaget ska kunna nå de här målen.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, fru talman! Ministern kunde gärna redogöra för den här tidtabellen. Är det realistiskt att vi är tillgängliga också i lagtingshuset och i landskapsregeringen till år 2030 med alla våra underliggande myndigheter? Hur ser den verkliga tidtabellen ut eller blir det här nu en hyllvärmare?
Minister Wille Valve, replik
Min utgångspunkt är att detta definitivt inte ska bli en hyllvärmare. Det frågades också i en tidigare replikväxling om vi måste vänta så länge som till år 2030. Tittar vi på flera av åtgärderna så nej, inte behöver vi vänta så länge. Flera av åtgärderna är sådana att de går att bocka av och göra, de är tydligt uppställda.
Sedan finns det också en logik i att förverkligandet av de här åtgärderna förstås stöder vår hållbarhetsagenda bredare också.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet?
Diskussionen är avslutad. Lagtinget antecknar sig meddelandet för kännedom.
Remiss
3 Ändring av lagtingsordningen för Åland m.fl. lagar
Ltl Bert Häggbloms m.fl. lagmotion LM 1/2017-2018
Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.
Diskussion.
Ltl Bert Häggblom
Tack, fru talman! Förslaget ändringar lagtingsordningen går kort ut på att de som sitter i landskapsregeringen som är invalda i Ålands lagting också fortsättningsvis ska utöva sitt lagtingsmannaskap och sitta i lagtinget samtidigt.
Det här fungerade ända fram till 1975, när jag tror att ändringen kom. I Finlands riksdag fungerar det på det här sättet. De som sitter i regeringen sitter också i riksdagen. Jag tror att det skulle vara viktigt för dialogen i lagtinget att landskapsregeringen också skulle sitta i lagtinget.
Under den här tiden som jag har suttit i lagutskottet så är majoriteten ersättare i lagtinget. De vågar inte gå emot landskapsregeringen. Man vågar inte ta det. Man vågar inte föra den diskussionen som borde innebära förändringsarbete i lagtinget. Nu kör man bara regeringens framställningar och det spelar ingen roll hur de är, de ska köras igenom för ersättarna vågar inte gå emot landskapsregeringen. Det finns vissa undantag som vi har, där man i utskottet röstar på ett sätt och sedan i lagtinget har man sin personliga åsikt. Jag tror att det skulle vara bra om vi skulle diskutera detta.
Samtidigt är det också en inbesparingsåtgärd. I lagmotionen föreslår vi att man också skulle lyfta halva lagtingsmannaarvodet om man sitter i regeringen. Det kan man diskutera. Det har funnits förslag tidigare på att man inte skulle få det, utan bara ett arvode skulle utgå. Det bör man väl titta på.
Jag tror att vi också måste se på vad som har skett under senare år från det att Ålands lagting röstade för att säga ja till det framförhandlade förslaget när Finland gick med i EU och vad våra behörigheter egentligen är här. Hur mycket har detta lagting överhuvudtaget att säga till om idag? Vi bröstar oss med att vi har självstyrelsen. Men vad har vi sist och slutligen?
På utbildningssidan till exempel, vad får vi bestämma? Det enda är grundskolan. Beträffande yrkesutbildning så är det Helsingfors som totalt bestämmer villkoren, utgående från att det är Finland som bestämmer behörigheterna. Därför togs gymnasieexamen bort, där vi tidigare hade en egen.
Är det nödvändigt med 30 lagtingsledamöter plus de som sitter i landskapsregeringen? Behövs det så många? Det är också en annan sak som man bör titta på. Behöver vi ha 30 lagtingsledamöter? Det ingår inte i det här lagförslaget, men det innebär ju att på det här sättet så är det en diskussion som jag tycker vi bör föra.
Man ställer krav på kommunerna, man ska ha sammanslagna kommuner för att de ska bli ekonomiskt mera bärkraftiga. Men hur ska vi göra landskapet mer bärkraftigt? Vi måste se på oss själva, titta oss själva i spegeln. Vad kan vi förändra? Hur kan vi spara pengar? Vi ska inte bara titta på andra och skylla på andra samtidigt som landskapsregeringen anställer många nya tjänster.
Behövs det så många politiker för att lagstifta om blankettlagar? Lantrådet har sagt att den nuvarande landskapsregeringens målsättning är att vi ska ha blankettlagstiftning.
Det spelar ingen roll att vi har en debatt här i flera timmar för slutresultatet är det samma. Det är blankettlagar. Det hade räckt med att en hade suttit i lagtinget istället. Vi måste se på vad vi åstadkommer med det arbete vi gör i lagtinget och i utskotten.
Jag har varit med så länge, förr gick man mera in och tittade på vad som var bra för Åland och inte vad som var bra för enskilda partier. Den diskussionen har man tappat bort. Jag tror att man skulle stärka demokratin om lagtinget också skulle bli lite starkare och stärka sin position och det tror jag faktiskt att det här lagförslaget skulle innebära.
Det är lite tufft nu, det lagförslag som ligger. Det betyder också att de som sitter som ersättare idag inte skulle få vara det, men vi kan diskutera att man inför detta efter kommande val. Tack, fru talman.
Ltl Roger Eriksson, replik
Talman! Jag motsätter mig den här beskrivningen av lag- och kulturutskottets arbete. Vi diskuterar duktigt och flitigt. Vi sätter in oss i ärendena. Enligt sakens natur så är det ofta så att majoriteten där företräder landskapsregeringens partier och det blir förstås beslut i den riktningen. Men det finns undantag. Häggblom själv nämnde ett undantag. Vi har också tidigare tagit upp motioner från oppositionen som vi t.o.m. har gjort lagstiftning av via landskapsregeringen och dess administration. Så det där stämmer inte.
Det som är intressant jämfört med finska riksdagen så är att de är 200. Det är väl okej om det sitter 14-15 ministrar där om man tittar procentuellt. Men här är vi 30 stycken i lagtinget och i landskapsregeringen kan man maximalt vara 8.
Ltl Bert Häggblom, replik
Tack, fru talman! Vi kan ta två framställningar i lag- och kulturutskott som exempel; rösträttsåldern där de sakkunniga sade att det inte skulle gå igenom och samma sak gäller när man skulle slå ihop brandkårsväsendet. Från oppositionens sida kom vi med ändringsförslag som skulle ha varit genomförbara. Då gick det absolut inte att diskutera. Jag är absolut övertygad om att skulle landskapsregeringen ha suttit med i de förhandlingarna så hade de gått med på det här. Det var konstruktivt och bra. Men det blev så här. Det blev en ”vi mot dem-situation” och det är aldrig bra. I politik ska det föras en dialog. Det är inte de udda resultaten som är de viktiga. Man ska också kunna nå en kompromiss.
Ltl Roger Eriksson, replik
Talman! Kompromisser och politisk kultur, utskottet har ju beaktat motionen om besiktning som jag just nämnde. Nog är man lyhörd. Det är ju politiskt korrekt. Jag vet att det finns två väsen, opposition och majoritetsblock.
Om det skulle sitta 23 aktiva ledamöter i lagtinget och resten är landskapsregeringsmedlemmar, vi har tre utskott, vi har självstyrelsepolitiska nämnden, presidiet, talmanskonferensen, kanslikommission, Nordiska rådet och alla dessa kräver lagtingsledamöter. Dessa platser fördelade på 23 personer så blir det väldigt svårt, för att inte säga omöjligt, om man inte utökar det till en heltidstjänst dvs. som riksdagsledamöterna som jobbar året runt. Men då tror jag att besparingarna far all världens väg.
Ltl Bert Häggblom, replik
Tack, fru talman! Jag anser inte att det här systemet idag med sju i utskottet är någon fördel. Tidigare var det fem i utskotten. Jag anser att det är helt fullt tillräcklig. Jag har inte sett någon vinst med att man har sju istället för fem. Visst finns det att titta på. Jag anser inte att det behövs 30 om vi tänker på den behörighet vi har. Var har vi att säga till om? Det enda nyttiga vi gör egentligen är antagandet av budgeten, resten av lagarna kopierar vi från Finland. Inte behöver vi sitta 30 stycken och göra det. Absolut inte!
Så visst måste vi börja titta oss själva i spegeln. Vad har vi behörigheter på? Vad kan vi göra med tanke på EU:s våta filt över hela lagstiftningsarbetet?
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Mikael Staffas, replik
Tack, fru talman! Ltl Bert Häggblom vill insinuera att oppositionens förslag är så bra när vi sitter i utskottet och arbetar. Jag är en av dem som sitter där på ett ersättningsmandat och jag har inte upplevt att ett förslag från oppositionen har varit så mycket bättre att jag skulle vilja ställa mig bakom ett sådant, så jag vet inte riktigt. Det är väl bara för ledamoten att komma med bättre förslag i utskottet då om han ifrågasätter vår vilja där.
Ltl Bert Häggblom, replik
Nu har vi hört två ledamöter i lag- och kulturutskottet, viceordförande Roger Eriksson och ltl Staffan, som har uttalat sig. Roger Eriksson sade att besiktningsförslaget som kom från oppositionen var bra. Det antogs ju sedan, men det antogs inte i utskottet utan det måste gå till landskapsregeringen för att de skulle komma med en framställning, istället för att vi kunde ha varit lite effektiva och gjort det med en gång. Alla var eniga. Det var det förslaget som kom sedan. Uppenbarligen är två ledamöter från samma parti lite ouppmärksamma här vad man säger.
Jag tror faktiskt att om landskapsregeringen hade vetat på rätt sätt vad som hade kommit fram om förslaget så tror jag landskapsregeringen hade varit lite mera ödmjuk. Jag tror att det skulle bli en bättre dialog mellan lagtinget och landskapsregeringen. Dialogen finns inte idag, den har inte funnits på många år.
Ltl Mikael Staffas, replik
Ledamoten tog också upp sitt anförande det här med ekonomi. Tidigare i andra debatter så har man alltid fört fram att självstyrelsen ska kosta. Självstyrelsen måste ha ett pris. Men lägger man om den kompassen att vi nu ska börja skära i kostnader på bekostnad av självstyrelsen?
Ledamoten brukar också emellanåt ta upp jämförelsen med Färöarna som är lika storleksmässigt som oss. De är 34 ledamöter och vi är 30. Deras regering sitter utöver de 34 så vi är likvärdiga. När man pratar med dem så anser de att deras system är ypperligt. Det som de har, som inte vi har istället men som man kunde prata om, är ett kvittningsförhållande i parlamentet.
Ltl Bert Häggblom, replik
Tack, fru talman! När har jag sagt att självstyrelsen ska få kosta? Nämn det exemplet när jag har sagt det! Ta inte andras uttalande till stöd för mitt anförande här.
Jämförelsen med Färöarna haltar ju. De står utanför EU, de har en annan situation och är mera självstyrelseprogressiva än vad Åland överhuvudtaget är. Jag anser att den jämförelsen är dålig.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl John Holmberg, replik
Tack, fru talman! Tack ltl Häggblom. Jag tycker att ltl Häggbloms motion doftar både lite vindar från en bananrepublik och andas litet trötthet och uppgivenhet.
Under min korta politiska karriär här i detta hus så har jag suttit i finans- och näringsutskottet. Jag märker att när vi ska vara sju ledamöter så är vi ibland, ganska ofta faktiskt, bara fem. Jag vet inte sedan om det gagnar demokratin.
Gör man då som ltl Häggblom föreslår och sänker antalet till fem i utskottet så skulle det i teorin betyda att man kanske ibland skulle vara tre stycken. Jag vet inte om inbesparing på sex stycken halva lagtingsledamötslöner står i proportion till en sådan odemokratisk utveckling.
Ltl Bert Häggblom, replik
Tack, fru talman! Ltl Holmberg anser att Åland var odemokratiskt fram till 1975 eller 1976, när den här lagen ändrades eller om det var några år tidigare, och att Finland är odemokratiskt. Ltl Holmberg får ha den subjektiva bedömningen för sig själv, men jag anser inte det. Jag anser att demokratin är lika fast vi möjliggör för landskapsregeringens ledamöter, som har fått ett mandat av Ålands befolkning, att sitta i Ålands lagting och att de också ska utöva det mandatet. Det anser jag att är viktigt. Det är en demokratisk fråga enligt min bedömning.
Ltl John Holmberg, replik
Tack, fru talman! Ltl Häggblom frågade om jag tycker att demokratin har blivit sämre sedan 1975. Med facit i hand och med min erfarenhet här så svarar jag ja på den frågan.
Om vi jämför oss med större parlament så är också förmågan att sitta som ersättare i ett utskott större. Urvalet är större. Jag ser ingen vinst i demokratin att man skulle gå ner till fem stycken, speciellt så länge som intresset att sitta i ett utskott kanske är svalare än vad det var före 1975.
Ltl Bert Häggblom, replik
Tack, fru talman! Egentligen ger ju ltl Holmbergs svar på varför vi ska minska antalet ledamöter i utskotten eftersom man inte tycks vara flera än fem närvarande i finans- och näringsutskottet. Det är en allvarlig fråga. Varför ska vi då vara så många i utskottet? Det innebär också att vi inte behöver vara så många i lagtinget.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, fru talman! Jag håller med ltl Bert Häggblom till den delen att jag inte tycker om ersättarsystemet överhuvudtaget. Jag har själv varit ersättare under den förra mandatperioden. Jag kan säga av egen erfarenhet att ersättare är helt klart mera lojala mot regeringen, än om man som parti skulle kunna säga att nu stöder vi inte längre den här politiken utan nu går vi i opposition och inte förlorar sina kollegor.
Däremot anser jag att det är orimligt att man skulle klara av det demokratiska arbetet på färre ledamöter än vad vi har idag.
Jag är intresserad av ett förändringsarbete åt det här hållet, men då måste man veta att det blir prejudicerande också för kommunerna. Kommunfullmäktige och styrelserna ska då rimligtvis ha samma system. Då sitter man också i fullmäktige trots att man är vald i styrelsen.
Ltl Bert Häggblom, replik
Tack, fru talman! Tack för stödet till de negativa synpunkterna som finns på ersättarsystemet.
Man utövar inte det mandat som man har som lagtingsledamot lika tufft som de som sitter som ordinarie. Det visar också att det är ett felaktigt system och därför tycker jag att det bör diskuteras ur demokratisk synvinkel.
Ltl Sara Kemetter, replik
Det roliga är att jag har hört av mina tidigare ledamöter att det var någon form av lex Häggblom som den här förändringen baserades på, att man gjorde annorlunda än i Finland.
Med det sagt så ett fullmäktige som representerar 11 00 invånare har en representation på 27 ledamöter, som vi har exempelvis i Mariehamn, och rimligtvis borde det parlament som representerar Ålands befolkning bestå av åtminstone 37 ledamöter, tycker jag.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Johan Ehn
Fru talman! Jag vill börja med att säga att ltl Bert Häggblom och jag har liknande grundinställning till det här. Vi har båda tidigare varit med och stött frågan om att avskaffa suppleantsystemet. Jag kan konstatera att vi driver det med ganska olika orsaker som grund för att göra det överhuvudtaget.
Jag kan redan nu säga att såsom motionen är formulerad nu så kan ltl Häggblom tyvärr inte vänta sig mitt stöd.
Det finns några problem såsom motionen är utformad idag. Om ministrarna skulle ta plats här inne i salen så förstår jag egentligen inte varför de skulle få en högre lön? Jag har svårt att se att detta skulle vara en grund. Jag tycker inte att vi har en situation idag där vi har ministrar som är underbetalda på något sätt egentligen.
Däremot behövs det resurser för att stötta upp det arbete som man gör som minister. Den erfarenhet som jag fick under de fyra åren som jag satt i korridoren där borta var att det arbete som man gör som minister många gånger är sådant som man borde få hjälp med, någon typ av specialmedarbetare, sekreterare eller liknande som kan avlasta så att man faktiskt får jobba med de politiska frågorna. Redan för två mandatperioder sedan var vi långt komna i de diskussionerna. Att ta steget att tillföra de resurserna är tufft i ett läge där man, precis som Ltl Häggblom beskrev, har lite dåligt med resurser totalt sett och man behöver hålla tillbaka.
Skulle man göra en sådan här förändring, vilket jag tycker att då ska ske vid ett val, så tycker jag också man ska ta just den här biten med i beaktande, att stärka det som kan vara till nytta för att bedriva ett bättre politiskt arbete. Jag är också öppen för att diskutera att oppositionen är med och stärker upp även deras grupporganisation så att man på ett mycket bättre sätt än idag faktiskt kan diskutera politik och slippa göra alltför mycket av det arbete som är mera tekniskt.
Jag tror att man måste föra ett resonemang - som jag märkte att man var inne på redan tidigare - kring hur lagtingsarbetet är uppbyggt om man ska göra en sådan här sak. Oberoende om man råkar sitta i opposition eller i majoritet så måste man ändå se till att systemet är sådant att det i grunden finns en möjlighet för majoritetens sida att kunna driva igenom sina förslag som man kommer med också i utskotten. De partier som bildar regering bör också ha majoritet i utskotten annars kommer vi att få en cirkus i den här salen som heter duga. Parlamentarism betyder ju att vi inte alltid kommer att vara överens. Vi kommer att vara överens i många frågor men inte i alla frågor och då måste man i samma veva titta på hur vi ska organisera upp det. Är dagens system med tre utskott bra? Jag har hört kritik den senaste tiden, man tycker inte att det är bra. Jag personligen tycker att det är ett ganska väl avvägt system. Men om diskussionen snarare går mot att vi igen ska splittra upp då kommer vi att få ett problem i det sammanhanget, för då räcker inte riktigt folk till. Ministrarna kan inte också sitta på utskottsstolar, det är helt omöjligt rent praktiskt att få det arbetet att fungera på det sättet.
Om man går in för det här så i motsats till det som ltl Häggblom lyfte i diskussionen att man ska dra ner på arbetstiden för lagtingsledamöterna så tycker jag istället att vi ska uppgradera lagtingstingsarbetet. Jag tycker att det finns hur mycket jobb som helst som behöver göras för det åländska samhället, framförallt i belysningen att vi diskuterar att vi vill utveckla vår självstyrelse och då måste vi se till att ha en situation där lagtinget har den tiden att jobba som det här uppdraget kräver. Jag ser framför mig att det blir ett heltidsuppdrag och inte att man minskar ner.
Sedan hör jag ofta diskussionen om att ersättarna inte vågar rösta emot. Nå, om vi tänker oss så här; varför blir det så mycket bättre om ministrarna skulle sitta här inne? Jag tror att det är precis tvärsemot. Då blir det ännu svårare att få någon att ändra sig, för då är det ens egen baby helt och hållet som man sitter i lagtinget och försvarar. Det är ett förslag som man har suttit inne i regeringen och tagit och som man sedan här inte skulle ha så värst lätt att sätta sig ner och diskutera.
Att klara av att hitta politiska kompromisser och att kunna föra en dialog mellan regering och opposition om att ibland kunna göra förändringar i förhållande till det som regeringen har föreslagit, det handlar om någonting helt annat. Det handlar om politisk mogenhet, det handlar om hur man har lyckats att bygga upp ett arbete i en regering så att man kan få det att flyta på ett bra sätt. Ett bra uppbyggt regeringssamarbete bygger ju på att man har resonerat igenom och sett till att man har en majoritet för den politik som man vill föra. En bra regering lyssnar också på ett sådant sätt så att man i ett senare skede - om det dyker upp saker som är till fördel för förslaget - kan göra förändringar. Det handlar om politisk mogenhet och det har vi inte alltid, men jag tycker att det finns många exempel på där vi också har politiskt mogenhet.
Summa summarum, jag tycker att det är ett intressant förslag att på nytt börja resonera om hur vi ska jobba här. Att däremot ta en lagmotion såsom den är formulerad nu tror jag inte på. Man borde snarare nu, i slutet på den här perioden, sätta sig ner och titta över lagtingsordningen. Vi kan fundera på det arbete vi ska göra och tillsammans se om det finns majoritet för att driva någon annan fråga.
Jag konstaterar också att under de 14-15 år som jag har suttit här så är vi några som har fört resonemanget, likt Häggblom och jag, att vi vill förändra suppleantsystemet. Men det har inte funnits en majoritet i den här salen. De här frågorna splittrar mellan partier men de splittrar också inom partierna. Tack, fru talman.
Ltl Bert Häggblom, replik
I sak är vi överens och det är det som är viktigt i politik. Att komma fram till detta genom olika motiveringar är av underordnad betydelse.
Jag ser positivt på att ltl Ehn tycker att förslaget i sig är bra och att det bör diskuteras. Därför kanske vi borde titta på hur vi kan förändra lagtingsarbetet från början på nästa mandatperiod så att det ligger klart då. Vad är bättre än om vi kan nå en enighet kring det och även titta på de andra frågorna.
Ltl Johan Ehn, replik
Fru talman! Om jag minns rätt så tror jag att det var för två perioder sedan som man gjorde en större översyn av lagtingsordningen. Det har diskuterats kring att man ungefär efter två perioder behöver titta över de arbetsverktyg och regelverk som vi har här. Jag är öppen för en sådan diskussion, att man för diskussionen vidare. Via talmanskonferensen - som kanske är den bästa vägen att gå – kan man fundera på om man ska tillsätta någon grupp som tillsammans sätter sig ner och tittar på det här. Vad är möjligt att gå vidare med? Var finns den breda majoriteten?
När man ska göra förändringar i ett sådant här dokument så tycker jag att man så långt som möjligt ska hitta enighet alternativt ha en mycket bred majoritet när man gör förändringar. Det är trots allt så viktiga verktyg som vi hanterar i det sammanhanget och de ska inte kunna förändras kortsiktigt utan det behöver finnas en långsiktighet i det.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Axel Jonsson
Tack, fru talman! Vi tycker förstås från Ålands Framtids sida att det här är ett mycket bra förslag. Under den förra mandatperioden drev vi samma fråga med vissa mindre skillnader, men med samma huvudbudskap att slopa ersättarsystemet.
Det här kallades från visst liberalt håll för ett förslag som liknade på bananrepublik. Faktum är att också liberalerna var med ganska långt och stödde de här tankegångarna i den större reform av lagtingstingsarbetet som man gjorde för snart två mandatperioder sedan. Alla partier i lagtinget var överens om att man skulle göra den här förändringen. Man gjorde bl.a. om utskottstrukturen just för att passa in i ett sådant system där ersättana skulle slopas. Och vi tänker på utskottsstrukturen idag så har vi egentligen fyra politiska utskott om man bortser från kanslikommissionen och de mindre men där vi diskuterar de politiska sakfrågorna. Vad behövs det då i våra sjumannautskott för att få en majoritet? Ja, det behövs fyra ledamöter. Tar man fyra ledamöter gångar fyra utskott så är det 16 lagtingsledamöter, alltså en majoritet i lagtinget. Regeringspartierna har alltid möjlighet till en majoritet i de olika utskotten. Man behöver bara ha en utskottsplats per lagtingsledamot som regeringsrepresentant.
Lagtingsarbetet är egentligen strukturerat idag för att det ska fungera i ett system utan ersättare. Man kan inte anföra att det finns några praktiska hinder i lagtingsarbetet idag mot att göra en sådan här förändring. Sedan kan det förstås finnas politiska motiv. Man ska komma ihåg att väldigt långt var lagtingstingspartierna överens om att man skulle göra den här förändringen, men de större partierna backade när det kom till skott och drog sig ur det gemensamma arbetet för att slopa ersättarsystemet. Det var väldigt synd för det fanns ganska sunda och visionära tankegångar bakom de ambitioner som man gemensamt tog fram.
Man hade bl.a. en vision om att man skulle höja självstyrelsens och lagtingsarbetets status genom att öka konkurrensen om lagtingsplatserna. Man skulle göra det lite svårare att komma in i lagtinget än vad det är idag, vilket en sådan här förändring givetvis skulle leda till. Det är också något som kunde höja statusen för lagtingsledamöter ute bland befolkningen, det är jag alldeles övertygad om.
Man ville också ha effektivare beslutsprocesser och därför minskade man ner antalet utskott och gjorde större utskott istället. Man ville ha mera verkstad och mindre prat. Man ville också knyta utskottsarbetet närmare regeringskansliet och lagberedningen. Man ville använda de här resurserna som skulle frigöras till att stärka upp lagberedningen istället och få en bättre samverkan mellan regering och lagting. En mycket, mycket god ambition!
Det här förslaget är fortfarande verkligen aktuellt, speciellt i tider när vi ser att självstyrelsen är utmanande. Vi skulle behöva jobba mycket, mycket mera med att utveckla vår självstyrelse när vi ser att den är satt under press från finskt håll. Det här skulle vara ett ypperligt sätt att stärka lagtingsarbetet och stärka just dialogen mellan regering och lagting och göra oss mera enade utåt.
Det kanske bästa argumentet för att slopa ersättarsystemet handlar ändå om demokratisk representation. Om vi tänker så har vi idag sju lagtingsledamöter i lagtinget som inte är direkt folkvalda av Ålands folk. Man kan egentligen säga att ltl Petri Carlsson representerar minister Wille Valves röster här i lagtinget i dagsläget och Göte Winé representerar minister Camilla Gunells röster om man ska hårdra det. Väljarna har inte valt in ersättarna i lagtinget, utan det är en konsekvens av att vi har utsett ledamöter i lagtinget till ministrar. Jag tycker att det är det absolut största och tyngsta argumentet till att man skulle slopa systemet. I lagtinget ska det sitta direkt folkvalda lagtingsledamöter och det uppnår man genom den förändring som ltl Häggblom och de obundna föreslår i sitt förslag.
Ytterligare en intressant demokratisk synpunkt är att när regeringen missköter sig så ska lagtinget byta ut regeringen, med tanke på att lagtinget absolut viktigaste uppgifter i vårt system är att utöva kontrollmakt över regeringen. Det ska hela tiden finnas en press från lagtingets sida så att regeringens ministrar känner att de granskas hårt och rättvist.
Det är klart att när man som ersättare i dagens läge står t.ex. inför en misstroendedebatt och ska avsätta regeringen så vet man att röstar man för ett misstroende så kan man åka ut nästa dag och bli utan inkomst och liknande. Det är klart att det höjer tröskeln för att rösta emot den egna regeringen.
Om en minister är invald som lagtingsledamot så sitter man fortfarande kvar i lagtinget och är med i politiken. Men sitter man som ersättare så åker man ut på gatan och man vet inte vilken framtid man har om man röstar för ett misstroende. Det är inte ett sätt att optimera lagtingets kontrollmakt över regeringen enligt mitt synsätt. Tvärtom, vi borde stärka upp lagtingets kontrollmakt just genom att slopa ersättarsystemet och se till att även de direkt folkvalda lagtingsledamöterna ska sitta i lagtinget.
Vi ser att det finns olika synsätt på den här frågan inom de olika partierna. Jag menar att om intresset och en majoritet finns i lagtinget för att faktiskt höja självstyrelsens status och utveckla lagtingsarbetet så borde det inte heller vara något problem att hitta en lösning i lag- och kulturutskottet eller i talmanskonferensen för att gå vidare med detta.
Mitt förslag är att lag- och kulturutskottet sonderar terrängen bland lagtingsledamöterna. Om det finns en majoritet för att genomföra en sådan här förändring så går man vidare och lägger ett förslag från talmanskonferensen, men finns det inte så är det förstås inte någon idé. Tack, fru talman.
Ltl John Holmberg, replik
Tack, fru talman! Tack ltl Jonsson. Jag fick tillbaka att jag tycker att det doftar lite bananrepublik men jag håller fast vid det ännu.
Vi ska vara stolta över vår parlamentarism och vår struktur i utskotten. Även fast vi sänker antalet medlemmar i utskotten till fyra, som ltl Jonsson föreslog, så tycker jag ändå att det är ett steg åt fel håll. Vi är så pass små och få.
Till exempel mitt eget utskott, finans- och näringsutskottet, har blivit ett sammanslaget utskott av finans och näring, två tunga viktiga områden för Åland. Jag tror inte att det gynnar det utskottsarbetet, även om man går tillbaka och har två separata utskott, om man blir fyra personer i det utskottet. Jag tror att det är fel väg att gå. Vinsten är alldeles för liten.
Ltl Axel Jonsson, replik
Jag uttryckte mig säkert slarvigt. Min avsikt var inte att ändra utskotten. Min avsikt var att visa att dagens utskottsstruktur är anpassad för ett system utan ersättare. För det krävs fyra ledamöter i utskottet för att ha majoritet. I ett sjumannautskott är det majoritet med fyra och så kan man ha tre oppositionsledamöter. Om man räknar att det finns fyra politiska utskott där det behövs fyra representanter i varje utskott för att säkra regeringens majoritet så krävs det alltså 16 ledamöter i lagtinget. Dagens utskottsstruktur är alltså anpassad för ett system utan ersättare. Jag förespråkar inte att man ändrar på strukturen. Tvärtom, den funkar alldeles ypperligt för att förverkliga det förslag som vi diskuterar i dagsläget och det tycker jag att man borde tänka på från liberalt håll.
Ltl John Holmberg, replik
Tack, fru talman! Ja, oberoende, ska vi på något sätt ha en gemensam enad front utåt, speciellt mot den finska sidan, så tror jag definitivt att den kvalité vi får på lagar och det arbete som vi gör här i parlamentet absolut vinner på att vi är så många som vi är idag. Det är absolut inte något självändamål på något sätt.
Jag ser heller inte den ekonomiska vinsten som kanske är grunden till ltl Häggbloms motion. Att man skulle kunna halvera lönen för sex lagtingsledamöter står absolut inte på något sätt i proportion till det arbete som görs idag kontra den ekonomiska vinsten.
Ltl Axel Jonsson, replik
Tanken med den reform som gjordes av lagtingstingsordningen och utskotten, som initierades av den liberala lagtingsledamoten Gunnar Jansson en gång i tiden, var att man skulle använda de frigjorda resurserna till att stärka upp lagberedningsarbetet. Att se till att vi får bättre fart på lagberedningen så att vi inte ligger efter med t.ex. EU-lagstiftning och att vi har tid och möjligheter att driva egen politik, självstyrelsepolitik som har efterfrågats i debatten idag. Det är det som de här resurserna enligt mitt förmenande borde gå till, se till att vi får bättre fart på lagberedningen. Jag tror att vi skulle få mera ut av de satsade pengarna på lagberedningen än på sju ersättare i lagtinget i dagsläget om vi verkligen vill höja självstyrelsens status. Det är åtminstone min syn i den här frågan.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Igge Holmberg, replik
Tack, fru talman! Jag anser att alla vi som sitter här i salen är folkvalda. Med det system som vi nu har så spelar det ingen roll om man kom hit som ersättare eller inte.
Ledamoten nämnde ltl Winé. Jag kan säga att ltl Winé hade en röst mindre än vad jag hade och han sitter inne helt enkelt för att partiet tycker att vi förtjänade att sitta i regeringen och vi lyckades förhandla oss till det. På det sättet är han uppställd i val, vald av folket, fick tillräckligt antal röster och med vårt system är han alltså folkvald.
Sedan tror jag inte att statusen på lagtinget står och faller med huruvida regeringen sitter i rummet eller inte.
Ltl Axel Jonsson, replik
Jag var noga med att poängtera att jag kritiserade att vi har lagtingsledamöter idag som inte är direkt folkvalda. När ålänningarna har gått till valurnorna och man fastställer valresultatet så ser man okej här har vi 30 lagtingsledamöter. Sedan går det några veckor och sedan plötsligt så försvinner de ur lagtinget, det kommer in nya. På valdagen har man ingen aning vilka som kommer in i lagtinget, om det är ersättare från socialdemokraterna, från obunden samling eller från centern. Det är odemokratiskt menar jag. Det är oförutsägbart för väljarna. Man lever i tron att man röstar in 30 lagtingstingsledamöter enligt det valsystem vi har. Men sedan beroende på hur man förhandlar här i lagtinget så vänder man allt överbord. Det kan man ifrågasätta ur ett demokratiskt perspektiv tycker jag. Det var det som var min poäng och ingenting annat.
Ltl Igge Holmberg, replik
Tack, fru talman! Men det gäller ju valet i stort, varje människa gör sitt personliga val och röstar på en person. Men inte kan jag bestämma hur jag vill att lagtinget ska se ut. Jag som person kan bara bestämma vem jag ska rösta på. Att jag sedan inte får de exakt 30 som kommer in i lagtinget först, det är en helt annan sak. Jag tror inte att väljarna inte känner till vårt politiska system, den regering som väljs in och att det inte händer samma natt utan det händer efter att ha samarbetat och förhandlat vilket regeringssystem man ska ha. Det här är inte några nyheter. Det här osar ren populism och ingenting annat.
Ltl Axel Jonsson, replik
Åtminstone i min värld är den absolut mest fundamentala funktionen med ett val att utse lagtinget. Det är precis det som det handlar om, väljarna ska välja sitt lagting. Det påverkar i ett senare skede vilka ministrar som lagtinget råkar utse. Det finns ingenting som säger att lagtinget måste utse ministrar bland lagtingsledamöterna. Man kan också plocka in någon annan. Det är det som jag menar, åtminstone bör väljarna ha rätt att välja ett lagting utan att lagtinget sedan förhandlar bort det och ändrar på lagtingets sammansättning. Det är klart att det fungerar på något sätt i praktiken också idag.
Det finns helt klart en demokratisk brist i det system som vi har i dagsläget och det är den som jag försökte belysa i mitt anförande.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Jag ber om ursäkt att jag på något sätt bytte i turordningen. Nu är ltl Johan Ehn varsågod.
Ltl Johan Ehn, replik
Tack, fru talman! Ingen fara alls.
Detta med sju säkra röster som det pratades att suppleanterna är, vad är ministrarna då? Sju säkra röster. Riktigt lika säkra, man går från 6 700 månaden till 3 700 i månaden i det sammanhanget. Jag tror att man övervärderar just den delen av den demokratiska diskussionen.
Jag har funderat en hel del kring maktfördelningen. Jag är beredd att släppa den biten, men jag tycker att den är viktig att lyfta. Normalt sett pratar vi om en tredelning av makten; beslutande, verkställande och dömande. Det blir att rådda till det lite i det här sammanhanget och det tycker jag att man ska ha med i diskussionen.
Den diskussionen som nu har förts här vilka som är folkvalda eller inte så är det få av oss som är direkt folkvalda. De flesta av oss är inlyfta av våra partikollegor och kommer inte in av egen kraft.
Ltl Axel Jonsson, replik
Till den första delen så tycker jag ändå att vi har ett väldigt starkt personcentrat valsystem i dagsläget. Vi röstar in personer. Ser vi på hur de personliga rösterna utfaller och representationen i det första valda lagtinget, före regeringsbildningen, så stämmer det ganska väl överens enligt mitt förmenande. Jämför man till exempel med listan över de flesta personliga rösterna så skiljer det lite på slutet, men det är inte särskilt stora skillnader mellan lagtinget och det potentiella lagtinget med ett sådant system.
Vad gäller frågan om sju säkra röster så är det ändå en avsevärd skillnad att åka ut på gatan utan inkomst från en dag till en annan än att gå från regering till lagting. Som minister i ett sådant läge funderar man förmodligen inför en sådan förtroendeomröstning vad som händer därefter. Jag tror att man har det bakom örat och beaktar eventuella kommande regeringsbildningar.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Johan Ehn, replik
Fru talman! Jag har suttit i bägge situationer. Jag har suttit som minister, som suppleant och jag har suttit som ledamot. Jag upplever att det inte är ett särskilt problem egentligen. Regeringsbildning handlar om att man vill försöka få igenom sin politik på bästa möjliga sätt. Om man upplever att det inte funkar mera med det underlag som man har stött så då väljer man att stiga åt sidan och säger att det här går inte längre.
Vi har att göra med en helt annan sak, att lära oss mera vad parlamentarism är, att våga använda oss av parlamentarism som system. Där är vi ännu inte så långt komna som många andra är, men det är inte så konstigt, de allra flesta andra har haft det här under en lång, lång tid. Åland har haft det här sedan 1988 när det genomfördes första gången.
Jag tror att det här handlar om att se till att vi ska skaffa resurser så att vi kan föra politik på ett bra sätt, för det saknas i partierna och det saknas för regeringen och ministrarna idag. Tyvärr!
Ltl Axel Jonsson, replik
På det sättet är det ju fint att vi är överens. Jag menar att om vi kunde föra mera resurser till lagberedningen och till regeringskansliet och effektivisera lagtingsarbetet så kunde vi faktiskt uppnå just det som ltl Ehn efterlyste, få mer resurser och faktiskt föra politik och koncentrera resurserna till där det politiska materialet skapas. Jag håller med om det. Det är den viktigaste vinsten med en sådan här reform. Det skulle vara lovvärt om ltl Ehn jobbade för att också hela det moderata partiet ska ha den här inställningen och linjen i frågan om slopandet av ersättarsystemet, vilket han personligen verkar vara intresserad av. Då kan vi faktiskt få till en förändring. Jag hoppas att lag- och kulturutskottet och faktiskt sonderar terrängen och ser om det finns en majoritet i lagtinget för att genomföra en sådan reform. Jag tror att det skulle behövas.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Petri Carlsson, replik
Talman! Ltl Axel Jonsson förde resonemanget att man som ersättare inte skulle våga rösta och att man skulle hamna på gatan. Det ekonomiska skulle vara motivet. Då kan jag meddela ltl Axel Jonsson att jag gick ner 1 000 euro i månaden när jag kom in i lagtinget. Jag skulle snarare få en frihet och faktiskt få ett högre betalt jobb om jag röstade för att fälla landskapsregeringen. Nu säger jag inte att jag ska göra det. Men det där resonemanget haltar. Jag kan inte förstå resonemanget att det skulle vara av ekonomiska skäl som jag skulle välja att inte rösta ja eller nej i en fråga här i lagtinget. Det är helt främmande för mig. Kan ltl Axel Jonsson utveckla det. Var har han dragit den slutsatsen? Jag uppfattar att flera av dem som är ersättare hade bättre betalda jobb i det privata eller utanför den här salen.
Ltl Axel Jonsson, replik
Nej, det är klart att det förstås skiljer från person till person. Jag vill ge en eloge till ltl Petri Carlsson som ofta vågar gå sin egen väg och ha sin egen åsikt i den här salen, det beundrar jag och respekterar högt. Det är lite olika förstås beroende på vilken bakgrund man har sedan tidigare när man kommer in i lagtinget och på vilket sätt den personliga situationen ser ut. Jag är absolut övertygad om att det spelar in i bilden när man väljer om man ska rösta för ett misstroende eller inte om man dagen efter ett misstroende inte vet om man har kvar arbetet i lagtinget eller om man ska börja söka sig någonting annat. Det är klart att det innebär en omställning för de allra flesta.
Ltl Petri Carlsson, replik
Fru talman! Det finns ju också förstås en viss försäkring så jag ser det inte som ett problem. Vi kan konstatera att det generaliserandet är fel egentligen. Jag köper inte påståendet att man skulle vara rädd på grund av ekonomiska skäl.
När det gäller det andra som ledamoten tog upp, direkt val och att jag personligen skulle sitta här på Wille Valves röster, det är ju inte heller riktigt rätt och korrekt. Jag sitter här på mina egna röster, delvis förstås på Wille Valves. Precis som ltl Johan Ehn tidigare här var inne på så är det väldigt få som sitter här av egen kraft. Jag personligen har till exempel flera röster än ordinarie ledamöter här i lagtinget, men jag är inte invald. Skulle vi bara bli invalda på de egna personliga rösterna, de som fick flest röster i valet, då skulle jag antagligen vara ordinarie ledamot idag. Jag sitter här både med det och som ersättare så jag sitter verkligen här direkt vald av folket.
Ltl Axel Jonsson, replik
Men enligt det valsystem som vi har idag så har väljarna egentligen valt minister Wille Valve till lagtingsledamot. När man har gått till valurnorna och lagt sin röst så har man, enligt det system som vi har, utsett minister Wille Valve till lagtingsledamot, men minister Wille Valve är inte längre lagtingsledamot. Det är klart att det finns en demokratisk brist i det här systemet enligt mitt förmenande åtminstone.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Mikael Staffas, replik
Tack, fru talman! Ja, jag vänder mig mot sättet att uttrycka sig vad som är demokrati. De väljare som röstade på mig kunde inte veta om jag skulle bli nummer sju, nio, elva eller fjorton. De röstade för att jag skulle komma in i lagtinget. Utfallet för partiet blev så att vi fick sju mandat och jag var det nionde. Men hade partiet fått nio mandat då hade helt plötsligt mina väljares röster blivit mera värdfulla enligt ledamotens sätt att resonera och det vänder jag mig emot. Mina väljare har alltså deltagit i den här processen på samma villkor som ledamotens väljare har gjort.
Ltl Axel Jonsson, replik
Självklart är alla röster lika mycket värda, det är utgångspunkten i mitt resonemang. Väljer folket, enligt det system vi har, ett lagting så ska det lagtinget sitta. Man kan ha olika syn på den saken, men det är åtminstone min uppfattning. Det är mest transparent och mest demokratiskt i mina ögon, jämfört med att man väljer ett lagting som sedan några veckor senare ser helt annorlunda ut.
Ltl Mikael Staffas, replik
När vi alla gick till val så framgick det ju att parlamentet är uppbyggt med 30 ledamöter plus en regering som kan bestå upp till åtta ledamöter. Det innebär att i princip fanns det 38 platser till förfogande. Stämmer inte detta?
Ltl Axel Jonsson, replik
Huvudprincipen när man försöker upprätta valsystemet är att det ska vara enkelt och lättbegripligt för väljarna hur valet ska gå till, vad det är man röstar om. Redan den förklaring som ltl Staffas gav över hur systemet fungerar så hör man att det börjar bli ganska komplicerat för en icke insatt att förstå exakt hur det fungerar. Vänder man sig till gemene man på gatan och frågar efter en beskrivning över hur detta fungerar så är jag inte så säker på att varenda en åländsk väljare därute kan förklara för oss här i lagtinget hur det fungerar. Det ska vara enkelt och transparent, det är demokratiskt enligt mitt synsätt. Jag tycker inte att vårt system är optimalt ur den aspekten, men man kan ha olika syn på saken.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Göte Winé, replik
Tack, talman! Ltl Jonsson nämnde att ersättare är mera lojala än ordinarie. Jag vet inte om det stämmer när vi har hört röstningar och diskussioner.
Jag sitter nu på en ersättarplats som ltl Jonsson nämnde, men inte är jag rädd att hamna på gatan som ltl Axel Jonsson nämnde.
Däremot sitter jag med i en landskapsregering, är lojal och accepterar ledarskapet. Men det gör jag för att jag vill jobba med mina frågor och det som de som har röstat på mig vill att jag ska jobba för. Det gör att jag vinner respekt och lojalitet. För skulle jag inte göra det utan välja att gå min egen väg hur skulle jag då kunna begära att få mandat. Det är väl mera att frågorna kanske är viktigare än lönen som ltl Axel Jonsson pratade om.
Ltl Axel Jonsson, replik
Just det och det där belyser ju på ett alldeles ypperligt sätt också den andra sidan av det hela. Man kanske är lojal med regeringen just för att man ska ha en politisk plattform att driva sina frågor som ltl Winé var inne på i sin replik. Röstar man mot regeringen och åker ut ur lagtinget så hamnar man kanske både på gatan och man blir av med sin politiska plattform. Är det verkligen optimalt ur ett perspektiv där vi faktiskt eftersträvar direkt folkvalda lagtingsledamöter? Det är tveksamt tycker jag. Väljarna har trots allt inte valt in ersättarna men ändå så garanterar vi en politisk plattform för ersättarna i vårt system. Det kan man fundera både en och två gånger på.
Ltl Göte Winé, replik
Ja, det är så, man har valt och man röstar på en person som tillhör ett parti och de kommer med in i en regering. Jag ser inte detta som så fult så länge den personen väljer att göra sitt jobb och göra detta schysst. Det kan också vara att jag väljer att bara sitta av min period och inte göra någonting eller väljer att göra någonting annat och sitter och lyfter mitt lagtingsarvode, far hit och stämplar in men ändå gör ett jobb. Det viktiga är väl egentligen att vi gör ett bra jobb.
Däremot har jag lite svårt med att man vill att ministrarna ska gå ner i lagtingssalen. Man väntar sig att ministrar ska jobba en hel del och de är otroligt arbetsbelastade. Här måste man kanske se hur mycket de hinner med och vad de klarar av.
Däremot tycker jag att man behöver titta på vad man kan utveckla och förbättra. Det är jag inte allergisk mot. Men jag håller inte med om att ersättare skulle vara pantfångar.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Petri Carlsson
Talman! Låt mig direkt börja med att säga att jag inte stöder den här motionen.
För 40 år sedan kom den här regeln. Sedan dess har befolkningen ökat och kommer fortsättningsvis kraftigt att öka. Parlamentets proportionella andel av befolkningen har alltså redan minskat under åren och kommer att minska utan att vi gör den här förändringen. Jag tycker att det är ett litet märkligt resonemang att vi skulle minska när vi ändå redan i praktiken har minskat vår andel.
Ett av de mest märkliga påståendena i motionen är att det skulle innebära en förstärkning av demokratin genom att plocka bort ersättarna med motivet att ersättarna inte vågar rösta för att fälla landskapsregeringen, eftersom de då förlorar sina platser i lagtinget. Jaha, ja, men så man skulle som medlem av landskapsregeringen vara mer benägen att rösta för att bli av med sitt relativt välbetalda jobb i landskapsregeringen.
Nej, nu har nog motionärerna tänkt fel, åtminstone när det kommer till den här motiveringen av förslaget. Sedan verkar det motivet dessutom vara en form av tyckande och inte bygga på någon som helst fakta. Var får man det här ifrån? Varför skulle ersättarna vara mindre benägna att fälla landskapsregeringen än de ordinarie? Finns det något belägg för det?
En sådan sak kunde ju vara att titta tillbaka i historien och se hur ersättarna samt hur de ordinarie har agerat vid omröstningar i lagtinget. Jag har inte gjort någon sådan fulltäckande undersökning, men jag kan bara påminna mig om fyra tillfällen som det har varit omröstningar där ledamöter i regeringsblocket röstat annorlunda än sina kollegor i regeringsblocket. Det var två omröstningar förra mandatperioden vad jag minns och hittills två den här perioden. Sammanlagt i dessa avlades sju röster på annat än det som regeringen förordade. Av dessa sju röster var fyra röster från ersättare och tre röster från ordinarie ledamöter, dvs. en majoritet ersättarröster. Med tanke på att ersättarna är i kraftig minoritet i lagtinget så kan man av detta snarare dra slutsatsen att ersättarna överhuvudtaget inte är rädda för att bli av med sina jobb. Så upplever jag det också, alltså att ingen ersättare har det här jobbet på grund av något annat än att man vill påverka politiken och vara med och bygga vårt Åland på bästa möjliga sätt.
Vi har alla osäkra jobb, också ordinarie ledamöter har osäkra jobb med tanke på att det är tidsbestämt. Det är liksom ett av våra arbetsförhållanden. Att få tycka till är säkert en av de starkaste drivkrafterna för oss politiker. Vi är alla, inklusive ersättarna, valda för att vi uttrycker våra åsikter och för att vi vågar göra det offentligt. Ingen behöver nog fundera på om ersättarna vågar tycka till för det är nog självklart att man vågar.
Talman! När det kommer till själva sakfrågan och då främst tanken om att regeringens ledamöter skulle sitta kvar i lagtinget som fullvärdiga ledamöter så tycker jag att det är en dålig idé. För mig är den tredelade maktfördelningsprincipen oerhört viktig. Den lagstiftande, verkställande och dömande makten ska vara delad.
Om det här förslaget går igenom betyder det att ungefär en fjärdedel av vårt parlament skulle bestå av ledamöter med lagstiftande och verkställande makt. I Finlands och Sveriges riksdagar kan det här kanske fungera eftersom det då är en så liten andel av ledamöterna som har verkställande makt. Men, som sagt, i vårt lilla parlament är det här inte bra.
Jag vill avsluta med att citera Montesquieu som sade att ”det är en evig erfarenhet, att varje maktinnehavare frestas att missbruka sin myndighet; tills han möter gränser” och han menade även att ”makt måste hejda makt”. Så är det nog och därför måste man ha maktdelningsprincipen fullt fungerande eftersom det är bland det mest kraftfulla verktyget för att hindra människans benägenhet att missbruka makt.
Den tredelade maktfördelningsprincipen går ut på att vi har en av folket vald lagstiftande församling, av professionellt kunniga tjänstemän utförd verkställande makt med politisk styrning av en regering och slutligen den oberoende domaren och domstolen med den dömande makten.
Så för min del vill jag varna lagtinget för att gå in för en försvagning och urvattning av den tredelade makten. Det är faktiskt den som till stora delar garanterar medborgarnas frihet.
Ltl John Holmberg, replik
Tack, fru talman! Tack ltl Carlsson för ett väldigt bra anförande. Det är precis som ltl Carlsson sade, befolkningstillväxten har ju varit väldigt stor på Åland sedan 1975, vi pratar om drygt 6 000 personer. Bara detta talar ju för att om vi ska hålla någon form av befolkningsrepresentativitet här i parlamentet så ska vi definitivt inte sänka antalet ledamöter i alla fall.
Ltl Petri Carlsson, replik
Fru talman! Så är det även med tanke på hur det ser ut i framtiden. Jag fick höra att ÅSUB har gjort en prognos om att vi år 2040 kommer att vara 37 000. Det är ytterligare en ganska kraftig ökning. Ska vi nu dessutom gå in och minska med tanke på både historien och hur det ser ut framåt? Nej, jag tycker inte det.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Tony Wikström, replik
Tack, fru talman! Jag vill också tacka ltl Carlsson för anförandet. Även jag blir faktiskt personligen förolämpad av de här tongångarna. Man späder på myten om att ersättare på något vis skulle vara rädda om sitt eget skinn, hamna ute på gatan och bli av med den relativt höga lönen. Det är bra att ledamoten lyfte de här fyra omröstningar där det inte har skett utan de är snarare i majoritet, även om vi kan lyfta upp det egna exemplet.
Även jag har gått ner i lön och kan gärna gå tillbaka till mitt gamla liv och mitt gamla jobb. Vi sitter här för att vi vill tycka till och vi har åsikter. Vad de åsikterna leder till så det får bli som det vill.
Det känns bra att höra Carlssons anförande, tack.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Vtm Veronica Thörnroos
Talman! Några korta reflektioner från min tid som minister. Det har definitivt inte funnits vare sig tid eller möjligheter att ytterligare fördjupa sig i utskottsarbetet i lagtinget. Att sitta i ett utskott innebär ganska mycket inläsning som du gör hemma på kvällar eller helger då du läser igenom de lagförslag som har kommit. Du kanske ifrågasätter vissa saker som landskapsregeringen har fört fram i sitt lagförslag. Du kontaktar dina egna referensgrupper för att få synpunkter på det. Du kan också gå in i ett utskott och öppna lagförslag där och sedan kan du gå ut. Det finns inte någon facit som talar om hur du ska arbeta i ett utskott.
Men min uppfattning är att de flesta, inte alla, men de flesta i den här salen tar sitt arbete väldigt, väldigt seriöst. Samma sak gäller för regeringsmedlemmar. Det finns ingen facit, ingen bok som talar om hur du ska arbeta som minister. Men det finns en ständig stor källa och en förtvivlan till att tiden inte räcker till. Man hinner många gånger inte fördjupa sig och arbeta som man önskar. Om man ändå där utöver ska försöka sitta i ett utskott och också fördjupa sig i det arbete så det låter sig absolut inte göras.
För några år sedan reviderades lagtingsordningen. Jag satt själv då i landskapsregeringen och valde att inte fördjupa mig i det arbete, det var kanske dumt men så valde jag.
Jag inte nöjd med hur arbetet idag ser ut - hur fördelningen är mellan utskotten och jag är inte heller nöjd med att alla som sitter i Ålands lagting inte har en ordinarie plats i ett utskott - av två anledningar. Dels så finns det en inbakad orättvisa i det. Vissa arbetar stort antal timmar per vecka, andra gör det inte. Dels finns det ett demokratiunderskott i det. Den som jag väljer att lägga min röst på i lagtinget ska också ha möjlighet att i lagtingets interna arbete påverka den processen. Därför tycker jag personligen att det är anmärkningsvärt att samtliga ledamöter i Ålands lagting inte har beretts plats i ett utskott.
Vi har tidigare fört diskussioner här med bl.a. ltl Annette Holmberg-Jansson och med ltl Ingrid Johansson att vi kanske borde väcka ett initiativ att göra en utvärdering om vi är nöjda med arbetet idag i lagtinget som det nu är utformat eller om vi bör revidera det. Vi har lite tid på oss innan det var val 2019.
Avslutningsvis vill jag säga att det finns ersättare, det har funnits och det finns de som är rädda om sin plats och de röstar alltid som regeringen vill. Det finns andra ersättare som inte alls är rädda att förlora sin plats så de röstar precis efter eget gottfinnande såsom lagtingsordningen säger. Jag tror inte att man kan generalisera och säga att alla ersättare gör si eller alla ersättare gör så. Det är upp till en personlig bedömning utgående från sin egen kompetens och från den levnadssituation som man just nu befinner sig i.
Avslutningsvis, igen, vill jag uttrycka mitt stora stöd för det som ltl Petri Carlsson lyfte upp. Jag tyckte han förde ett väldigt klokt resonemang från talarstolen. Tack.
Ltl Johan Ehn, replik
Fru talman! Jag kan långt hålla med om det som vtm Thörnroos diskuterar här och nu. Det som jag kanske inte riktigt hänger med på är huruvida man ska lägga in en rättvisaspekt i förhållande till vem som gör vad i lagtinget.
Alla som sätter sig i lagtinget torde ha, eftersom man har ställt upp i valet, en vilja att vara med och påverka så mycket som möjligt. Det här är inte en arbetsplats där man fördelar arbetet sinsemellan utgående från att det ska vara rättvist i första hand, utan här slåss man mer eller mindre om platserna. Är det någon som väljer att stiga åt sidan och inte vill utöva sin syn att påverka så måste det vara deras val och det får de stå till svars för i förhållandet till sina väljare längre fram. Jag tycker att det där är ett ganska svagt argument.
I övrigt så tycker jag att man kan föra ett resonemang som handlar om hur man ska fördela arbetet här, men det utgår från helt andra premisser för mig i alla fall.
Vtm Veronica Thörnroos, replik
Talman! Nej det är torde nog vara känt att ltl Johan Ehn och jag till den delen inte har en samsyn. Jag bygger det inte enbart bara på den ekonomiska kompensationen som man får för detta arbete, utan jag bygger det också på att det är en demokratifråga. Alla ska ha möjlighet att påverka det interna arbetet i lagtinget, men det är som sagt min personliga åsikt.
Ltl Johan Ehn, replik
Fru talman! Till den delen att det kan finnas ledamöter som vill sitta i ett utskott och inte har den möjligheten kan jag väl ge vtm Thörnroos rätt. Men å andra sidan så finns det ju andra saker som kommer att påverka huruvida man kan sitta i det utskott som man vill och vara med och påverka. Fördelningen sker ju mellan partierna. Vi kommer aldrig att ha någon millimeter rättvisa när det gäller den biten. Det har att göra med hur vi väljer att göra fördelningen framförallt internt i grupperna.
Vi ska ju inte göra något slags sken av att vi inte har möjlighet att påverka även om vi inte råkar sitta i ett visst utskott. Det är därför vi har våra partigrupper. Det är därför vi jobbar i regering och opposition.
Jag upplever nog att vi skulle behöva lyfta den här diskussionen så att den skulle handla mer om hur vi får ett levande system med ett levande parlamentariskt system som faktiskt fungerar. Jag kan säga att där håller jag med vtm Thörnroos, att det kan halka ibland.
Vtm Veronica Thörnroos, replik
Det är klart att vi inte i en sådan här debatt kan reda ut alla frågetecken. Det som är det viktiga är ju att det finns synpunkter i Ålands lagting bland oss ledamöter och att vi också ser möjligheter att förbättra och förändra den demokratiska processen. Det är alla ålänningar till fromma.
Personligen tror jag inte att den här lagmotionen kommer att bli godkänd, men den har haft det goda med sig att den har startat upp och varit input för en diskussion som jag faktiskt tror att är viktig. För samhället förändras och vi måste också vara beredda att följa den utvecklingen och diskutera vårt arbete.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl John Holmberg, replik
Tack, fru talman! Det har tagit länge, väldigt länge, närmare tusen dagar, men den 5 mars 2018 blev dagen då jag för första gången håller helt med vtm Thörnroos. Mycket bra anförande, tack!
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik
Tack, talman! Jag håller med det som vtm Thörnroos sade om att det finns en skevhet såsom utskotten är upplagda idag. Det finns en stor skillnad när det gäller arbetsbelastning och jag vet att det finns olika åsikter om det här i salen. Vissa säger att det beror på vilka ämnen som kommer upp, men jag har haft förmånen att sitta i två olika utskott nu och jag ser att det är en stor skillnad.
Jag ser också att det finns en stor fara med att finans- och näringsutskott är just finans och näring. När vi var på Färöarna så förvånades de över att vi har näring och finans inom samma utskott. Hur kan de som ska pusha på vara de som ska stoppa i samma utskott?
Vtm Veronica Thörnroos, replik
Tack, talman! Precis som jag sade att lagmotionen troligtvis inte kommer att godkännas så konstaterar jag att den har haft det goda med sig att vi har startat upp en intern diskussion. Jag hoppas att vi kan se att vi kan ta den vidare så att det blir något bra som kommer Åland och ålänningarna till fromma utgående från Bert Häggbloms lagmotion.
Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik
Tack, fru talman! Ja, det är också min förhoppning. Jag håller även med det som vtm Thörnroos sade om ett demokratiunderskott.
Ltl Axel Jonsson var inne på att man väljer en ledamot i Ålands lagting för att den personen ska göra sin röst hörd. Men en stor del av arbetet sker ju inte här i salen utan det sker verkligen i utskotten och då borde alla få möjlighet att få en plats i ett utskott.
Vtm Veronica Thörnroos, replik
Tack för det ltl Annette Holmberg-Jansson, en synnerligen välformulerad slutsats kring den demokratiska processen och möjlighet att påverka här i Ålands lagting. Det är i utskotten som arbetet sker. Det som sker här inne i salen är ofta förregisserat, det vet vi alla som sitter här.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade. Diskussionen är avslutad.
Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.
För kännedom
4 Godkännande av förordningen om ändring av konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar
Landskapsregeringens yttrande RP 1/2017-2018-s
Republikens presidents framställning RP 1/2017-2018
Ärendet tas upp till behandling vid plenum den 7 mars.
5 Godkännande av lagen om sättande ikraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i avtalet om partnerskap och samarbete mellan EU å ena sidan och republiken Irak å andra sidan
Republikens presidents framställning RP 2/2017-2018
Talmannen har i enlighet med lagtingsordningen 31 § 2 mom. beslutat sända ärendet till landskapsregeringen för yttrande. Ärendet upptas därför för remiss vid senare plena.
6 Avbytarlagstiftning
Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 6/2017-2018
Landskapsregeringens lagförslag LF 8/2017-2018
Ärendet tas upp till behandling vid plenum den 7 mars 2018.
7 Organisering av den prehospitala akutsjukvården
Landskapsregeringens lagförslag LF 9/2017-2018
Ärendet tas upp till behandling vid plenum den 7 mars 2018.
8 Avveckling av kompensationen för uteblivna inkomster från beskattningen av kapitalinkomst
Landskapsregeringens lagförslag LF 10/2017-2018
Ärendet tas upp till behandling vid plenum den 7 mars 2018.
9 Befrielse från fastighetsskatt
Landskapsregeringens lagförslag LF 11/2017-2018
Ärendet tas upp till behandling vid plenum den 7 mars 2018.
10 Behörighetskrav för serveringspersonal
Landskapsregeringens lagförslag LF 12/2017-2018
Ärendet tas upp till behandling vid plenum den 12 mars 2018.
11 Om att utreda betydande miljöpåverkan
Landskapsregeringens lagförslag LF 13/2017-2018
Ärendet tas upp till behandling vid plenum den 12 mars 2018.
12 Förslag till tredje tilläggsbudget för år 2017
Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 5/2017-2018
Landskapsregeringens budgetförslag BF 2/2017-2018
Ärendet tas upp till behandling vid plenum den 7 mars 2018.
13 Landskapsrevisionens berättelse över effektivitetsrevisionen år 2017
Landskapsrevisionens berättelse RB 1/2017-2018
I enlighet med 7 § landskapslagen om Landskapsrevisionen har Landskapsrevisionen den 22 februari 2018 överlämnat en berättelse med resultaten från effektivitetsrevisionen till lagtinget. Enligt samma lags 8 § ska landskapsregeringen inom tre månader från det att Landskapsrevisionens berättelse har delgivits landskapsregeringen, meddela lagtinget vilka åtgärder den vidtagit eller avser att vidta med anledning av Landskapsrevisionens iakttagelser.
Ärendet kommer att behandlas tillsammans med landskapsregeringens meddelande. Lagtinget tar då ställning till om berättelsen och meddelandet ska remitteras till finans- och näringsutskottet.
14 Destinationsmarknadsföring
Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 7/2017-2018
Ltl Jörgen Petterssons m.fl. åtgärdsmotion MOT 8/2016-2017
Ärendet tas upp till behandling vid plenum den 14 mars 2018.
15 Generellt tillstånd för skyltning
Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 8/2017-2018
Ltl Runar Karlssons åtgärdsmotion MOT 3/2016-2017
Ärendet tas upp till behandling vid plenum den 14 mars 2018.
16 Ltl Petri Carlssons anhållan om befrielse från uppdraget som medlem i lag- och kulturutskottet
Talmanskonferensens framställning TMK 3/2017-2018
Ärendet tas upp till behandling vid plenum den 7 mars 2018.
17 Ltl Johan Ehns anhållan om befrielse från uppdraget som ersättare i lag- och kulturutskottet och social- och miljöutskottet
Talmanskonferensens framställning TMK 4/2017-2018
Ärendet tas upp till behandling vid plenum den 7 mars 2018.
18 Ltl Tage Silanders anhållan om befrielse från uppdraget som medlem i finans- och näringsutskottet
Talmanskonferensens framställning TMK 5/2017-2018
Ärendet tas upp till behandling vid plenum den 7 mars 2018.
Plenum slutar
Nästa plenum hålls onsdagen den 7 mars kl. 13.00. Plenum är avslutat.