Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Tack, herr talman!

Lagting och åhörare! Städarbudgeten är numera borttagen. Det innebar att den här höstens ändringsbudget i allt högre grad ska motsvara det kommande bokslutet. Det ställer förstås lite andra krav på höstbudgeten. Även om jag tror att ingen direkt saknar städarbudgeten så kommer man inte ifrån att just denna budget, alltså städarbudgeten, fångar upp sådant som annars försvinner och syns först i bokslutet. Gott så. Men vi vet att bokslutet diskuteras en bra bit in på året därpå, i april i bästa fall och maj normalt, och sedan klubbas det någon gång under hösten.

Just den här ändringsbudgeten är kanske en av de mera icke spännande budgetarna någonsin. Det är ingen dum sak. Det är riktigt bra. Förändringsbudgetar eller tidigare tilläggsbudgetar brukar för allmänheten innebära ökade kostnader, men den här ändringsbudgeten består mestadels av ökade skatteintäkter. Det är bra. Mycket bra.

Enligt ändringsbudgeten finns det ett överskott på 67 miljoner. Från det ska vi skala bort de 40 miljoner som lyftes extra fram från PAF för att ges vidare till Kraftnät Åland och kapitalisering där. Sedan har vi lite försäljningsvinst av färjor, om jag minns rätt, 3,5 miljoner. Om vi rensar bort de extra pengarna har vi ett överskott som handlar om ungefär 24 miljoner. När så vi ett sådant överskott senast? Det är väldigt länge sedan, så det är bra.

En liten konklusion kan man göra när man läser budgeten: kostnaderna stiger, de har stigit under åren men har räddats av skatteintäkter. Tyvärr, om man säger så, kanske man inte riktigt fullt ut följer det finanspolitiska ramverket. Nya kostnader ska i regel finansieras genom motsvarande kostnadsminskningar, vilket man kanske inte alltid har gjort, enligt mig. Extra intäkter ska inte medföra högre kostnader än sådana som är opåverkbara och beror på externa faktorer, typ bunkerpris, krig, pandemier och så vidare. De där ska man kunna använda budgeteringsmarginalen för. Så var det tänkt.

Centern var drivande bakom det finanspolitiska ramverket. När vi införde ramverket förstod vi alla att det kommer att ta ett tag innan systemet fungerar optimalt. Man kommer att behöva göra justeringar i ramverket. Man behöver göra justeringar i andra lagar och regelverk när man märker att det inte är optimalt. Men framförallt behöver politiken hitta metoder och nivåer så att det fungerar på bästa sätt.

Från Centern stöder vi absolut ambitionen med den återhållsamhet som gäller, vilket i praktiken innebär att årsverken ska minska och att det är tuffa ramar på politikområdena. Det är ett arbete som är igångsatt och som måste fortsätta. Det är nu en lite motsägelsefull verklighet där kostnadstaket riskerar att spräckas. Det var bara några hundratusen kvar av budgeteringsmarginalen. Kostnadstaket riskerar att spräckas samtidigt som överskottsmålet är helt görbart. Det kommer att bli ett fantastiskt resultat i år.

Vi vet inte hur skatteintäkterna ser ut framöver. Om vi tar det som finansministern nämnde, så är det tydliga signaler från riket på att det sker en återhämtning, vilket gynnar oss, via 0,47.

Vi vet också att det kommer en ökad lotteriskatt nästa år, delvis i alla fall. Som konstaterats finns det ett antal företag som går lysande just nu. Hur företagen på Åland går framöver, det vet vi inte, men det här ger landskapet en möjlighet att stabilisera finanserna och så småningom bygga en buffert. För det kommer svackor i ekonomin, även fast man kanske inte tror det här och nu. Sådana svackor kommer alltid.

Vi är också inne i ett brytningsläge på det viset att vi diskuterar nu ändringsbudgeten för 2026, innevarande år, samtidigt som det pågår ett budgetarbete för 2027. Vi ser som sagt att budgeteringsmarginalen för det här året är närmast förbrukad. I betänkandet som finans- och näringsutskottet gjorde i samband med första ändringsbudgeten varnade vi för att kostnadstaket kan behöva ses över. När man jämför ändringsbudgeten som vi har nu med halvårsbokslutet får jag inte riktigt siffrorna att stämma där. Det finns en diskrepans mellan kostnadstaket i dessa två dokument. Det får utskottet titta på. Det kan vara en enkel förklaring att de är gjorda vid två olika tillfällen, och att det fanns två olika verkligheter. Men utskottet behöver kika på det här. Halvårsbokslut ger sken av ett högre tryck på kostnadstaket än ändringsbudgeten.

Nu kommer jag in på nästa år. Jag ber om ursäkt för det. Men vi ser att kostnadstaket för nästa år är utsatt, och vi undrar om kostnaderna verkligen kommer att räcka till. Vi ser verksamheter som ÅHS som tvingas lägga fram sparförslag som känns framstressade och som kan påverka vården negativt. Vi ser också att utbildningsplatser kanske kan vara hotade, samtidigt som arbetslösheten på Åland inte är högre än om vi jämför med omvärlden, men den är hög när vi jämför med hur det sett ut på Åland tidigare.

Utgående från det här behöver vi reagera, diskutera och fundera. Behöver man justera kostnadstaket för nästa år? Vi säger inte att man ska göra det, men man behöver ta den diskussionen. Vi känner en djup oro för att sjuka kan drabbas, och vi känner en oro för att studieplatser inte räcker till. Det handlar inte bara om att skatteintäkterna ökar. Ramverket är ganska tydligt: temporära intäktsökningar ska inte betyda att man öppnar kranarna fullt ut och låter kostnaderna skena iväg. Men frågan vi måste ställa oss är: är intäktsökningarna, skatteinkomsterna, temporära eller mer långsiktiga? Det är jättesvårt att svara på.

Men lotteriskatten, som jag nämnde, och situationen i riket samt våra företag som går bra, så just nu ser det just ut.

Vi ser fortsatt behov av hårda prioriteringar. Vi ser behov av att ompröva nivån på kostnadstaken för kommande år. Jag säger inte man ska öka det, men man måste kika på det. Det är inte heller bra om man går in för besparingar som inte visar sig fungera, och där man kanske måste backa. Det är inte bra för verksamheterna eller för landskapet Åland.

Det vi ser här är att när vi sätter sparkrav på verksamheter så finns det en orsak. Men sparkraven måste vara hållbara, hanterbara och realistiska. Det som vi märker nu, som jag tror att många av oss kanske inte riktigt har förstått, är att när verksamheter ska spara måste man ställa om och utveckla verksamheterna. Det här gör man inte snabbt. Det tar längre tid än många av oss kunde tänka sig.

Centern stöder ändringsbudgeten. Tack, mina vänner!

Tack, fru talman!

När jag lyssnar på ledamoten diskutera pengarna, likviditeten och ekonomin, så det är nog bra att vi börjar fundera på vad dessa besparingsåtgärder leder till och hur de påverkar det åländska samhället.

Vi ser ju att det förefaller som om allt ligger kvar som det är nu, och att det kommer att drabba vården och skolan relativt hårt. Jag är i alla fall glad att man öppnar upp för diskussionen om hur vi ska hantera de normala åren. Var går gränsen för hur mycket pengar vi måste ha på kontot, helt enkelt?

Vi ska komma ihåg att likviditeten som landskapet har är en del av landskapets samlade likviditet. Vi har också 40 miljoner i pensionsfonden och vi har PAF-kassan, där vi har en likviditetsreserv. Att få en balans mellan intäkter och utgifter på sikt är viktigt. Men om vi nu får väldigt stora intäkter, kanske vi behöver se över detta.

Det är bra att man öppnar upp för diskussionen, och jag är glad att höra det.

När vi diskuterar landskapets ekonomi, pensionsfonder och eventuellt papperspengar för separata bolag eller olika former av bolag, är det viktigt att förstå att Pensionsfondens kapitalisering innebär att de har utgifter i framtiden som ska finansieras.

Det vi ser i år är att budgeteringsmarginalen i princip har använts fullt ut. Då måste vi ställa oss frågan: Är budgeteringsmarginalen för liten, har den använts fel, eller var kostnadstaket för lågt satt? Det är en diskussion vi måste ha.

Jag säger inte att det har varit fel på något sätt, men vi diskuterar nu ekonomin över flera år, så det gäller att vara så träffsäker som möjligt. Här har vi alla ett arbete att göra. Systemet är nytt, och jag är jätteglad att det har kommit igång så bra.

Tack, fru talman!

Jag håller med om att det är bra att vi har ett mer strukturerat sätt att hantera vår ekonomi på. När vi ser på de aspekter som går bra i våra egna företag, som ledamoten nämnde, får vi väl se hur det går för PAF framöver. Hittills har de varje år levererat nya rekordresultat.
Det börjar ifrågasättas om det kommer att bli sämre tider, men det kommer säkert att hända någon gång.

Poängen är att vi har intäkter. Vi har utgifter och intäkter, och vi kan inte helt bortse från dessa intäkter. Precis som ledamoten påpekar när vi pratar om kostnadstak, så ska det finnas en balans mellan offentliga utgifter och intäkter. Det är själva grundsyftet med kostnadstak och hela det finanspolitiska ramverket.

Missar vi att uppskatta intäkterna? Vi har haft flera år i rad som har varit extraordinära, där vi har haft mer intäkter än vi har räknat med. Då måste vi se över detta, absolut.

Det är vårt ansvar att se till att de grundläggande funktionerna fungerar. Vård, skola och omsorg brukar man ofta säga. Men vi får aldrig, aldrig någonsin lämna ramverk och riktlinjer utan att besparingskraven ska fortsätta. Våra avdelningar och myndigheter måste fortsätta att bli effektivare och utvecklas. Vi ser dock att det tar tid.

Jag passar på nu, eftersom ledamoten Höglund nämner studieplatser på gymnasiet, att informera om att jag idag har fattat ett dimensioneringsbeslut. Detta beslut syftar till att säkerställa att det finns tillräckligt med studieplatser för dem som går ut årskurs nio.

Ledamoten nämnde också att det pågår ett utvecklingsarbete inom många verksamheter, både inom landskapsregeringen och underliggande myndigheter. Jag ser att det pågår ett konstruktivt och bra utvecklingsarbete på gymnasiet.

Det jag ville få fram är att jag har tagit ett beslut om dimensionering som säkerställer antalet studerande. Jag har även skickat ut ett pressmeddelande och informerat gymnasiet, så att elever, vårdnadshavare, föräldrar och personal ska kunna slappna av.

Det vill man höra. Vi fick tidigare några signaler om att så är fallet, vilket är glädjande. Vi vet att det har funnits ett tryck på utbildningen, men nu har det löst sig. Det trycket kommer förstås att fortsätta. Vi kommer sannolikt att göra fler budgetar än den här.

Tack, talman!

Mycket är redan sagts, så jag ska försöka att inte dra ut på det här alltför länge.

Vi har en positiv ändringsbudget på bordet. Det är klart för alla att landskapet fortsatt lever gott på de framgångsrika åländska företagen, som betalar mycket bra skatt. Det är inte så många men det märks i landskapets budget.

Den här skatteavräkningen är den som ökar mest nu i förhållande till finansministerns första prognoser. Intressant nu är att vi har ungefär 4,8 miljoner från beskattning 2025, och ungefär 9 miljoner i förskott på beskattningen för 2026. Dessa extra drygt 14 miljoner gör att resultatet landar på hela 67 miljoner på sista raden.

Det som kanske behöver förklaras lite här, och som några har varit inne på, är att 40 miljoner av den här vinsten är landskapsregeringens förslag att sänka elöverföringskostnaderna. Rent tekniskt gjordes det så att man ökade intäkterna från PAF, vilket gav en intäkt i resultatet. Överföring till Kraftnät Åland var en kapitalisering, en investering ur landskapets synvinkel, och då blir det inte en direkt kostnad. Kostnadssidan blir noll, även om pengarna har gått ut.

Det här gör att det egentligen är 67 miljoner, men man får dra bort 40 för att få en rättvisande bild av överskottet. Nettot på 27 miljoner är ett bra resultat. Men man behöver komma ihåg den här effekten i redovisningen när man läser det här bokslutet.

I det här sammanhanget vill jag ändå påminna om vikten av att bygga en buffert. Vi har haft några år av negativt kassaflöde och några minusresultat. Vi skulle behöva samla i ladorna igen. Vi har stått lite på gränsen, som när man står i vestibulen till banken. Vi behöver börja bygga upp en buffert nu så att vi kan börja se framåt igen, även om vi nu verkar gå mot ett bra resultat det här året och är på rätt väg. Men det finns fortfarande lite kvar innan vi kan börja avvika från den sparsamma linje som har kännetecknat den här regeringen. När det finns ett reformutrymme, som finansministern brukar säga, så när buffertarna börja bli fyllda igen, då finns det möjlighet att titta framåt.

Man kan fråga sig varför vi måste ha en buffert. Det har finansministern varit inne på; plötsligt kan det komma en sänkning av prognoserna. Mycket av de här avräkningarna bygger på prognoser, och de kan gå lite åt båda hållen. Vi måste också komma ihåg att samfundsskatterna är en av de mest volatila intäkterna vi har. Den kan variera mycket. Just nu ligger vi på ett väldigt bra sätt med höga skatteavräkningar och samfundsskatt, medan det andra år kan vara betydligt lägre. Det beror helt på hur bolagen går och hur det går ute i samhället. Man behöver vara beredd på det här, och då är det bra att ha buffertar på kontot. Så det måste vi börja bygga igen.

Talman! Jag tycker att det finns två saker här som jag tänkte att vi ska titta på lite mer i utskottet. Det första är ERUF- och ESF-medel som nu föreslås öka. Det är inte så många kostnader som man gillar, men det antyder ändå att det finns fler aktiviteter på gång i samhället. Det verkar också som att det har att göra med entreprenörskap och ökad sysselsättning inom särskilt utsatta grupper. Jag tycker att det i viss mån är positiva kostnader. Här kunde vi förkovra oss lite i vad som är på gång.

Det begärs också ett samtycke om fiberkabeln. Det är ingen budgetpost just nu, men även här kunde finans- och näringsutskottet informera sig lite mer om grunderna i projekten. Tack!

Tack, talman!

Bästa lagting och övriga åhörare! Som många redan har konstaterat, så var det en ganska mager ändringsbudget och inte så mycket nya nyheter. Det mest intressanta som vi i Obunden Samling sitter och väntar på, och drömmer mardrömmar om, är förstås inte med, nämligen vindkraftsupphandlingen. Den kommer att lösa alla era ekonomiska problem, som ni tror, men det kommer att skapa ännu fler problem, som vi tror. Men den som väntar på något gott, heter det, så vi får vänta bara.

När det gäller denna ändringsbudget så har vi i Obunden Samling lämnat in en finansmotion. I korthet handlar den om, vilket vi har lyft fram flera gånger i vår skuggbudget, att denna tjänst inte behövs. Den skulle kunna avskaffas istället för att flyttas till någon annan del av landskapets korridorer. Verksamheten skulle kunna skötas och bevakas av ombudsmannamyndigheten. Det finns en logik i det. Vi bör koncentrera oss på kärnverksamhet, vilket inte är fallet för landskapsregeringen. Däremot kan man tänka sig att ombudsmannamyndigheten tar hand om dessa frågor och bevakar jämställdhetsfrågorna vidare.

När det gäller ändringsbudgeten hade vi redan en diskussion om detta i måndags, där vi förutspådde vilka pengar som är på väg till Åland i form av avräkning respektive skatteavräkning. Jag har länge pratat om skatteavräkningen och sagt att vår ekonomi är bättre än vad den framställs. Vi inom Obunden Samling anser att vi fick mycket bra stöd av effektivitetsrevisionen en gång i tiden, som också påpekade att den negativa budgeteringen, eller den pessimistiska budgeteringen, så passerar någonstans en gräns där den blir för pessimistisk. Jag tycker att vi börjar få lite facit här i form av de enorma skatteavräkningarna och även avräkningarna.

Det som nu är intressant, för den som följer det allmänna läget i landet, är att avräkningen kanske inte har samma volatila utveckling som skatteavräkningen. Det handlar om 0,47 % av en enorm summa som är statens intäkter, minus de skatteintäkter som vi får genom skatteavräkningen. Det är en stor summa, av vilken vi får den lilla procentandelen på.

Tillväxten börjar komma igång i Finland, vilket det pekar på enligt de prognoser som har kommit. Det var väldigt positivt ett tag här i våras, sedan blev det lite mer negativt igen och det är inte helt klart. Men om man ser på landet som helhet, så har vi faktiskt gått i ett mörker nästan sedan 2008. Det har varit väldigt dåligt ställt med Finlands ekonomi. Det är nästan så att man säger att "det här året blir bättre", så någon nu håller vi på att nå till det här året när det håller på att bli bättre, och då kommer det att börja synas på vår avräkning, 047 %. Det är också intressant att ha en diskussion om.

Jag efterlyste särskilt diskussion kring skatteavräkningen i måndags, men nu är jag också inne på avräkningen och säger att där bör vi också följa med. Det görs många olika prognoser, både från finansministeriet och från olika finansiella aktörer, såsom olika banker, som har en uppfattning om hur konjunkturen utvecklas. Vi kan också se det allmänna världsläget och diskutera vart det är på väg. Vi skulle kunna ha en diskussion om hur det skulle kunna utvecklas och ha olika scenarier.

Med det sagt noterar jag att vi får en extra laddning i denna ändringsbudget. Som underlagsmaterial kom det en delårsrapport som vi nyss hörde av ledamoten Ekström, att till viss del beror det på att man har tagit 40 miljoner från PAF som intäkt. Men trots det visar det på ett mycket bra resultat, och det tycker jag att vi måste notera här. Vi bör sluta tala om att landskapet just nu har en väldigt ansträngd ekonomi, för det stämmer inte. Så ser det inte ut just nu.

Men sedan är det en annan sak som jag har sagt många gånger: för den sakens skull, precis som våra åländska framgångsrika företag, och i synnerhet de företag som just nu levererar skatteavräkningar, så håller man i pengarna även om det går bra och stora belopp kommer in.

Det jag säger är inte att vi ska ha carte blanche och strunta i budgeteringsmarginalen enligt det ramverk vi har. Men jag tycker också att det finns skäl att låta ÅHS få arbetsro, särskilt med tanke på det mediabrus som har varit kring hanteringen av ÅHS. Vi har helt enkelt lagt för mycket på ÅHS börda samtidigt, med beaktande av hur det ser ut i landskapets ekonomi och de intäkter som kommer.

Med de orden avslutar jag. Tack, talman!

Talman!

Obunden Samling har lagt en motion om att överföra ansvaret för jämställdhet till Ålands ombudsmannamyndighet. Jag sitter här och ser att den 3 november 2024 hade vi en budgetmotion för budgeten 2025 om detta. Jag hann tyvärr inte kolla om Obunden Samling stödde den, men den är nästan en exakt kopia av den budgetmotion som Wille Valve var första undertecknare av.

Tack, talman!

Stora tänkare tänker ofta lika, brukar det sägas. Nu är jag ganska säker på att vi har stött det förslaget och även haft det i vår skuggbudget. Så är det.

Jag tror inte att ni gjorde det, men jag ska låta det vara osagt.

Jag blev lite full i skratt när jag läste det. Först tänkte jag att det är så man gör – man kopierar från varandra.

Tack, talman!

Det finns ett åländskt talesätt som säger att man är inte en sämre karl än att man kan ändra sig, om det nu var så som ledamoten sa, vilket jag inte tror.

Tack, fru talman!

I förrgår diskuterade vi effektivitetsrevisionen och redovisningen. I dag diskuterar vi ändringsbudgeten. I bägge debatter vicetalman Måtar uttryckt att Åland har en betydligt bättre ekonomi än vad vi vill påskina, och att vi bör se till att vi analyserar de stora kommande intäkterna bättre varje år. Nu ska vi absolut inte framhålla att vi har problem med vår ekonomi.

Vad är kontentan? Anser Obunden Samling att vi ska höja kostnadstaket för kommande år? Vad ska vi göra? Ska vi lätta på vårt kostnadstak eller ska vi utöka ramen? Vad vill Obunden Samling med vår ekonomi framöver? Det börjar bli oklart.

Det kommer en del kritik mot majoritetens syn på att Ålands ekonomi är ansträngd och att vi måste förbättra den. Men det kommer inga förslag på vad som faktiskt ska göras. Kan vi vänta oss ett förslag på en utökad ram från Obunden Samling till nästa vårbudget?

Tack, talman!

Ledamoten Påvals avslöjar att han inte läser Obunden Samlings skuggbudget, vilket jag har viss förståelse för. Men i den skuggbudgeten har vi nu under två år berättat vad vi vill göra om vi får bestämma.

Vi håller oss inom ramen, men vi omprioriterar. En konkret sak som jag redan nämnt i samband med den här frågan är alla krav på ÅHS just nu och allt som händer inom ÅHS. Det gäller VIS-system, samarbetsförhandlingar och diskussionerna kring palliativ vård. Vi måste lugna ner situationen nu. Det är för mycket just på den organisationen. Detta är en konkret åtgärd som vi föreslår.

När det gäller ekonomin och hur vi ser på helheten, så måste vi diskutera definitionen av vad som utgör en bra eller dålig ekonomi. Jag återkommer till detta i min nästa replik.

Tack, fru talman!

Det ser jag fram emot. Vi måste alla ta ansvar för den långsiktiga ekonomin. Att säga att vi har en helt annan bild av vilket läge vi befinner oss i, det tycker jag är ganska beklämmande. Vi behöver vara överens om i vilket läge vi är i för att veta vart vi är på väg. Jag anser att Obunden Samling har ett ansvar i detta. De har en ledamot i ÅHS styrelse och en ledamot i finans- och näringsutskottet.

Om vi pratar om ÅHS så håller jag helt med om att vi just nu kanske behöver få ner diskussionen på en vettig nivå. För tillfället är det vilda västern i medierna och på sociala medier. Det sprids osanningar till höger och vänster, och man vet inte riktigt vad som är sant när man öppnar telefonen eller laptoppen under dagen. Den diskussionen måste vi få ner nu, och kanske vi behöver se över det just nu.

Men vad är det vi ska göra på lång sikt med ÅHS som organisation? Ska vi framöver, om tio år, inte ha några effektivitetskrav överhuvudtaget på sjukhuset, eller vad är det vi strävar efter?

Tack, talman!

Vi ska självfallet ha effektivitetskrav på alla delar av landskapsregeringen. Men när man börjar sätta alltför mycket press samtidigt på en organisation som ÅHS, så är det inte lyckat. ÅHS är kanske den absolut viktigaste organisationen vi har inom ramen för landskapsregeringen, och det är något jag har påpekat tidigare.

När det gäller intäkterna kan jag säga att vi har haft otroliga intäkter de senaste åren, och det ser ut som att detta kommer att fortsätta under ett antal år.

I ljuset av att landskapet är skuldfritt och att vi har reserver både i pensionsfonden och i PAF, anser jag att det är felaktigt att påstå att landskapet har en dålig ekonomi. Om vi skulle vara skuldsatta, om vi inte skulle ha reserver, eller om vi skulle ha en dalande intäktskurva, då skulle jag hålla med om att vi kan börja prata om mörka moln och måla upp dåliga bilder.

Talman!

Ledamöter! Jag brukar ibland vara benägen att filosofera, och nu ska jag filosofera igen.

När jag kom till Åland och till ÅHS, var det så att ÅHS budget utgjorde ungefär en tredjedel av landskapets budget. Så är det fortfarande idag. Siffrorna har förändrats och verksamheten har expanderat. Jag talade med en tidigare landskapsläkare som berättade att när han slutade, ersattes han av tre nya tjänster: en ny landskapsläkare, en chef för avdelningen och en lagberedare. Jag har också pratat med en tidigare förvaltningschef inom landskapsförvaltningen, som berättade att när han var förvaltningschef var den totala mängden anställda i landskapsförvaltningen betydligt färre.

Ibland tänker jag att en alltför vidlyftig självstyrelseambition kan bita självstyrelsen i svansen. Det viktigaste för de flesta ålänningar är skola, vård och omsorg. Vi kan även lägga till språk och demilitarisering. Men ska vi verkligen sträva efter att bli en minination och försöka få hem så mycket som möjligt, samtidigt som vi samverkar så lite som möjligt med riket? Jag tror att det kan leda till en expansion av tjänster.

Jag ska ta upp ÅHS lite där jag har viss sakkunskap. Det finns många studier som visar att det mest effektiva sättet att spara inom sjukvården är att ha en välfungerande god primärvård, där alla ålänningar har sin egen läkare. Den debatten förs också i Finland, där man driver fram konceptet med egen läkare, och det förekommer faktiskt.

En tredjedel av budgeten handlar om sjukvården. Frågan är hur vi kan göra den billigare och effektivare, och det handlar om systemet med egen läkare. Jag ska inte gå in i detalj om det stör någon, men jag tror att det är en viktig väg framåt.

I vår omvärld, till exempel i Norge, Danmark och Storbritannien, har man systemet med egen läkare. Det är den stora utmaningen. Men hur ska vi gå dit och hur ska vi finansiera den fina sjukvård vi har? En möjlighet är förstås att införa en landskapsskatt.

Problemet med den här rambudgeten, utan att jag är speciellt ekonomiskt bevandrad, är att siffrorna då får bestämma mer än verksamhetens behov. När man äskar om medel måste man utgå från hur behoven ser ut, och då hamnar vi i en absurd situation där man vill minska en välfungerande verksamhet. Statistiskt sett kanske vi inte behöver så många palliativa platser, men de som arbetar med patienterna har en annan åsikt.

Därför är det så viktigt att de som leder en verksamhet har lokal kunskap och förankring om historien som gör att vi har ett centralsjukhus. Det är inte självstyrelsen som har gett oss ett centralsjukhus i huvudsak, utan det är faktiskt professor Peter Wahlberg som drev fram det i stor utsträckning. Det måste vi slå vakt om. Vi måste bevara den fina sjukvård vi har, men hur? Det är den stora frågan.

Allt tycks handla om den tredjedel som ÅHS får, men inte ska vi ställa sjukvården mot polisen eller skolan. Istället måste vi diskutera vad vi vill ha för sjukvård. Sedan måste vi lösa hur den ska finansieras, och det finns alltid möjligheten med landskapsskatt.

Jag skulle gärna önska en revision, inte bara av tjänsterna inom ÅHS, utan också av utvecklingen inom landskapsförvaltningen. Jag vill se på varje tjänst, hur länge den har funnits, hur effektiv den är och vilket behov den fyller. Det är så vi måste se på ekonomin. Om vi bara utgår från rambudget och siffror, då kommer siffrorna att bestämma och inte behoven.

Det finns många vägar och det finns inga enkla lösningar. Men jag är partisk; jag värnar om sjukvården. Om vi nu ska spara under ett antal år, ungefär lika mycket som det aviseras här, då ser det ganska dystert ut för den åländska sjukvården. Vi kan inte hänvisa till några statistiska genomsnitt i riket. Ingen region i världen har en förlossningsverksamhet med endast 300 förlossningar. Vi måste inse att vi är ett litet samhälle och att vi behöver speciallösningar.

Försöker ledamot Fellman flyga? Okej, jag märker att jag får suckar och huvudskakningar. Så jag avslutar med att jag är öppen för frågor.

Tack, talman!

Jag var tvungen att begära replik, även om ledamoten höll sig på sidan av det vi egentligen ska diskutera. Men jag måste säga, ledamot Mogens Lindén, att vi de facto har följt den filosofi som ledamoten tydligen efterlever. Det vill säga, vi ska inte ta på oss mer behörighet, eftersom det verkligen leder till stora åtaganden.

Den pågående revisionen innefattar ingen förstärkning av lagtingets behörighet. Delvis är det förstås ett väldigt tydligt nej från Helsingfors, men också för att vi inte har haft den typen av ambitioner när vi ser över den kostym vi har idag. Ledamotens önskedrömmar har redan fullföljts, i och med att de som arbetar för oss i det offentliga så de jobbar med självstyrelsens grundvärden, och i synnerhet med den basservice som ledamoten nämner. (… taltiden slut).

Tack ledamot Jansson, som är erfaren, kunnig och har varit med länge och drivit självstyrelsepolitiska frågor. Jag är tacksam för den här informationen. Jag tror att det är viktigt att vara måttfull i de ambitioner som leder till nya flera tjänster. Är det på det sättet så är jag väldigt glad.

Talmannen må tillta att jag måste säga att det finns olika myter i det åländska samhället. En av dessa är att vi är så oerhört företagstäta jämfört med andra liknande områden, och att vi är överbyråkratiserade. Om man ser på hur många som är anställda inom offentlig sektor på Åland, så har Färöarna och Gotland fler anställda per capita än ålänningarna. Så vi befinner oss inte på en farlig nivå, om man säger så.

Det finns dock skäl att ständigt, som ledamoten efterlyser, analysera vad vi håller på med.

Det är snart en vanlig ordinarie remissdebatt, då kan ledamoten ta ut svängarna så mycket han önskar.

Tack ledamot Jansson, jag lyssna gärna.

En tidigare landskapsläkare konstaterar i en tråd på Facebook - detta förfäliga medium - att sjukvårdskostnaderna på Åland faktiskt är lägre än på Gotland. Det är viktigt att minnas.

Så återigen, om vi ska skära i sjukvården måste det ske i samverkan med dem som arbetar inom organisationen. Det är just där det har syndats.

Talman!

Två saker med anledning av ledamoten Lindéns anförande.

För det första, det är självklart att man inte ställer myndigheter mot varandra. Men i ett sammanhang där det finns en begränsad mängd pengar får det konsekvenser att ge en verksamhet mera pengar, det betyder att andra verksamheter får mindre. Det är ett faktum.

Jag kan konstatera att självstyrelsen ger oss möjligheten att ge mer pengar till ÅHS. I många sammanhang kan man säga att vi på Åland är nöjda med att vi inte har genomfört lika stora och grova nedskärningar som man har varit tvungen att göra på rikshåll. Om vi inte hade haft självstyrelsen skulle vi vara en del av Åboområdets välfärdsområde. Våra polisförhör skulle troligtvis hållas i Åbo på knagglig svenska. Det är det som självstyrelsen faktiskt gör.

Vi på Åland sparar betydligt mer på administration inom hälso- och sjukvård.

Tack minister Zetterman. Jag är väldigt glad att vi inte är ett välfärdsområde i Finland. Vi ser hur man går med skuldbromsen fram och raserar stora delar av sjukvården. Så jag är tacksam över att Åland har den här behörigheten.

Minister Zetterman är demokratiminister. Demokrati och politik är två olika saker. Politik handlar om det maktspelet vi sysslar med här. Demokrati, å sin sida, handlar om medborgarinflytande på många plan.

När det gäller det palliativa arbetet har man inte samverkat med dem som jobbar i verksamheten. Det är väldigt olyckligt. Den förtroendeklyfta som finns just nu är alarmerande. Den måste överbryggas, och det kan göras genom ett inkluderande ledarskap. Det är det som är det viktiga.

Talman!

Vi kan vara överens om två saker åtminstone, ledamoten Lindén och jag. För det första har ÅHS fått mer pengar till sin verksamhet, och inbesparingskraven har varit tuffare på administrativa tjänster än på ÅHS verksamhet. Vi kan också konstatera att självstyrelsen gynnar ålänningarna väl.

Därtill vill jag tillägga att den övergripande definitionen av demokrati är att lösa frågor genom dialog och inte genom våld. En av de frågor som faktiskt har aktualiserats de senaste dagarna, är retorik på olika forum. Där tror jag att vi alla som parlamentariker har ett viktigt uppdrag att arbeta med detta.

Tack minister Zetterman! Dialog är just det som inte har skett när man vill halvera den palliativa avdelningens platser och flytta dem till miserabla lokaler på Gullåsen. Ingen av dem som leder den palliativa verksamheten på ÅHS eller hemsjukvården har blivit inkluderad i diskussionen. De får reda på detta via media. De är väldigt besvikna över att de inte har inkluderats i den här diskussionen, och att man inte har ställt frågan: Hur ska vi göra det här på bästa sätt? Istället har beslutet kommit ovanifrån.

Jag vill påminna om landskapsregeringens regeringsprogram och budgeten för 2025-2026, där det står att vi måste utveckla personalinflytande inom ÅHS. Det beklagar jag, men det har inte gjorts.

Tack för det, fru talman!

Ledamoten Lindén förespråkar alltså en ändamålsenlighetsbudgetering; nämligen att verksamheterna redogör för sina behov och att man ser till att finansiera dessa behov, om så med landskapsskatt till och med. Förutom landskapsskatt var det system som förespråkades det som lagtinget och landskapsregeringen hade fram till att man lagstiftade om det finanspolitiska ramverket. Lagstiftningen om ramverket togs med normal majoritet och sedan togs det med kvalificerad majoritet, just för att man ansåg att man inte kunde stävja kostnadsutvecklingen genom ändamålsenlighetsbudgetering.

I Finland har man fortsatt med ändamålsenlighetsbudgetering, vilket till slut ledde till en skuldbroms.

Tack minister Perämaa. Som vanligt är det alltid klargörande. Jag uppskattar alltid att diskutera med minister Perämaa. Vi har oftast olika åsikter.

Jag tror att det finanspolitiska ramverket är lite problematiskt, just därför att det inte talar om ändamålsenlighet. Istället är det siffrorna som avgör. De är viktiga, vi måste ha råd och vi måste använda våra resurser på bästa och mest ändamålsenliga sätt.

Ingen i den här salen emot besparingar. Jag brukar lyssna på Sixten Korkman och konstaterar att den bild som målas upp av vad som ligger bakom skuldbromsen beskriver offentlig skuld som något fullkomligt förödande. Jag förhåller mig skeptisk, med min begränsade kunskap. Jag försöker lära mig mer om detta, men jag är lite tveksam.

Fru talman!

En budget görs inte bara utifrån siffror, utan i samband med vårbudgeten begärs underlag inför budgeteringen. Det begärs också konsekvensanalyser för en budget som ligger inom de angivna ramarna. Konsekvenserna är kända om man har insikt i behoven. Trots allt finns det effektiviseringar att göra.

Låt oss återvända till Finland och jämföra med Sverige. Lagtinget tog modell av Sverige, som för något decennium sedan gick över till ett ramverkssystem. I dag har Sverige en urstark offentlig ekonomi. Valrörelsen grundar sig mycket på möjligheten att avsätta pengar till reformer.

Finland har följt ändamålsenlighetsprincipen som jag nämnde tidigare. Nu står man inför en skuldbroms, där valrörelsen kommer att handla om hur mycket man ska spara och vilka konsekvenser det medför.

Det handlar om att välja vad man anser är bäst.

Tack minister Perämaa. Ska vi analysera skillnaden i den offentliga skulden mellan Finland och Sverige så blir det en mycket lång diskussion. Vi kan konstatera att den offentliga skulden är väldigt låg i Sverige, medan den är betydligt högre i Finland. Å andra sidan är den privata skulden i procent av BNP mycket högre i Sverige än i Finland. Detta är en ganska komplex fråga,.

Om man ska göra konsekvensanalyser bör man göra det tillsammans med de berörda parterna. Tyvärr har det inte gjorts, utan det har istället gjorts med ledande tjänstemän. Detta förutsätter att de ledande tjänstemännen verkligen representerar kärnverksamheten, vilket jag ställer mig lite frågande till, särskilt under de senaste dagarna.

Tack, talman!

Kära kollegor och åhörare! Jag ska hålla mig kort och fokusera på två saker. Först en liten uppdatering kring finans- och näringsutskottets planeringen. Vi inleder behandlingen av denna ändringsbudget på tisdag och vi ska nå vårt mål här i september, vilket innebär en ganska effektiv behandling. Det är också en förhållandevis enkel ändringsbudget att behandla.

Den andra frågan jag vill ta upp, som jag inte adresserar någonstans, är en orosanmälan gällande ramverket. Jag tycker att debatten om ändringsbudgeten har varit lite märklig, särskilt med tanke på hur snabbt det går.

Rätta mig om jag har fel, men år 2008-2009 hade Åland en utjämningsfond på ungefär 120-130 miljoner euro, som mycket snabbt behövde användas i samband med bankkrisen. Förra mandatperioden hade landskapsregeringen en så kallad utvecklingsfond som man hade sparat till. Det var egentligen Katrin Sjögren 1, som hade fonderat pengar, PAF-medel, till den, vilket var bra att ha när pandemin kom. Det sade poff och så var de pengarna borta.

Vi har varit väldigt dåliga på att spara, och aptiten har alltid varit lite större än vad matsäcken har tillåtit. Oberoende av hur skatteintäkterna har sett ut har vi aldrig lyckats spara på det sättet som vi borde ha gjort.

Nu, när vi har haft ett par år med goda skatteintäkter - tack alla företag, stora och små och strävsamma ålänningar som bidrar till detta - så börjar man plötsligt ifrågasätta kostnadstaket och ramarna. Vi har knappt börjar en balansering av budgeten. Nu tycker vi att intäkterna är så goda att vi inte behöver spara. Istället ska vi fokusera på att höja ramarna så att alla får lite mer.

Alla har sina hjärteområden; det handlar inte bara om ÅHS eller Ålands gymnasium, utan även om ÅMHM och mycket annat. Det tycker jag är synd, för över tid behöver vi fundera på hur våra intäkter ser ut. När hade vi egentligen något bättre än nolltillväxt i vårt näringsliv här på Åland? Det är väldigt många år sedan. Det har vi levt med, och det är den verklighet vi har. Förhoppningsvis ändras det.

Vi har en växande offentlig sektor, och det kan vi tycka vad vi vill om, men det är verkligheten. Vi har en demografi som alla västländer har, med en allt åldrande befolkning, vilket också ökar belastningen på äldreomsorg och sjukvård. Vi hinner bli äldre och vi hinner bli sjukare. Vi har en försörjningskvot där allt färre ska försörja allt fler. Det är inte bara ett problem för Åland, men det är en utmaning som vårt lilla samhälle och vår lilla ö-nation måste tampas med. Det är lite tuffare utmaning än vad större länder har, men det glömmer vi bort.

Prognoserna visar att intäkterna går upp, så nu ska vi nog släppa på tyglarna. Det visste vi att skulle ske, förra finansminister Roger Höglund. Detta var utmaningen. Kostnadstaket är en mindre utmaning än överskottsmålet. Kostnadstaket är som en kostym som ska vara tillräckligt stor för att hålla i alla väder. Den ska också hålla när intäkterna under några år, kanske fyra-fem år, under en lågkonjunktur, går ner väldigt mycket. Då ska kostnadstaket hålla utan att vi behöver göra akuta åtgärder.

Kostandstaket är inte så farligt, vi tänker bara på intäkterna. Vi får inte blunda för överskottsmålet. Jag rekommenderar alla att titta igenom budgetar och årsredovisningar. ÅSUB har också samlat statistik som visar hur intäkterna har fluktuerat. Det skulle vara viktigt.

Som finansministern sade i en replik; det finanspolitiska ramverket är ju en spegling av det svenska systemet. Men vi ska också veta att Sverige har haft en helt annan tillväxt, en helt annan demografi och en helt annan samhällsutveckling. De har också ett reformutrymme som vi aldrig skapar i vår budget. Vi har inte utrymme för det.

Det finns väl ingen svensk finansminister som inte har vandrat till riksdagen och anhållit om att kostnadstaket ska höjas oavsett konjunktur. Men den svenska ekonomin har haft en större kapacitet att göra det på det sättet.

Vad har vi framför oss? Vi har ett nytt sjukhus, vilket knappast räcker med 100 miljoner. Vi ska bygga cykelvägar och nya broar, jättebra, men det kan kosta 30-40 miljoner. De flesta här inne vill ha ny Prästösundsbro, och den kommer säkert att kosta 50 miljoner innan den är klar. Vi har en mängd olika digitaliseringsinvesteringar som vi behöver göra, både på kommunal och landskapsnivå. När det gäller kommunernas ekonomi så förväntas landskapet att hjälpa till med vatten och avlopp samt ständigt med elpriserna.

Orden borde vara prioritera och politiskt mod. Men det gör mig bekymrad när enstaka skatteintäkter under en begränsad tid börjar få ramverket att dallra. Det gör mig orolig. Tack, talman!

Tack, fru talman!

Det är klart att vi behöver hålla koll på pengarna. När vi tittar på prioriteringarna som den här majoriteten har gjort så är det ett stort problem. Sätter man 5 miljoner euro på Töftöfärjan så innebär det att man tar bort 5 miljoner euro från något annat.

I den här budgeten har vi en tjänsteman med väldigt små arbetsuppgifter och ett begränsat uppgiftsområde. Det är troligtvis anledningen till att man flyttar den till social- och miljöavdelningen. Här hade man kunnat kapa en tjänst och sagt att vi prioriterar kärnverksamheterna högre än detta. Det handlar om så kallade "nice to have"-projekt. Det exempel som ledamoten Höglund nämnde är ett sådant. Det handlar om ungefär 50 000, det är trevligt, men det är något som samhället faktiskt behöver. Det handlar om prioriteringar, och där har man misslyckats.

I stället sätter man generella besparingskrav på alla verksamheter. Men i landskapsförvaltningen finns det element som inte behövs. Varför gör man inte de prioriteringarna?

Tack, talman!

Tack ledamot Wikström. Jag håller i stora drag med det som ledamoten säger, utan att för den skull sätta någon värdering i de exempel han ger, men generellt hela hans anförande. Och det tror jag att finansministern också anser, att vi kommer att nå en punkt där luften är borta och där vi måste prioritera inom våra ramar.

Vi måste också våga prioritera bort vissa saker helt och hållet. Annars riskerar vi att lägga på ett nytt lager, ett nytt lager, ett nytt lager, och det håller inte över tid, även om vi har något år med goda skatteintäkter.

Tack, fru talman!

Vad jag menar är att det finns saker som är "nice to have", så att säga, som hållbarhetslotsar och liknande. Dessa är tydliga att prioritera bort från ett politiskt perspektiv. Det handlar om att säga: "Det här prioriterar vi bort. Det här slutar vi med."

Men om man gör så, och fokuserar på kärnverksamheten med målet att spara en viss procent, vad händer då om det kommer in förslag som inte är bra för det åländska samhället? Om vi skär ned på kärnverksamheterna, så blir hela samhället lidande.

Det som stör mig är att vi, samtidigt som vi har denna situation, har en hel del "nice to have"-projekt som har startats i olika omgångar inom politiken. Man har en agenda efter den andra som anses viktiga ur ett helhetsperspektiv. Det är där man måste börja.

Jag anklagar inte ledamoten personligen, men det har inte gjorts. Istället har man procentuella krav, och vi ser konsekvenserna av detta. Dessa konsekvenser är inte bra för det åländska samhället.

Tack, talman!

Jag kan hålla med. Jag kan också ge ett annat exempel. Det offentliga behöver inte pyssla med sådant som vårt näringsliv, vägunderhåll och liknande. Ledamoten Wikström har varit på andra sidan och har inte tyckt att det var en god idé.

Det är det här som är så svårt; det blir hela tiden en fråga om för eller emot. Det var därför jag häromdagen tyckte att någon form av politisk överenskommelse eller ramverk skulle vara ganska bra, att vi åtminstone på ett övergripande plan skulle hitta varandra över mandatperioderna.

Talman!

Jag tycker att det är lämpligt att finans- och näringsutskottets ordförande gör en orosanmälan över det finanspolitiska ramverket efter dagens debatt. Det finns förstås olika synpunkter i den här salen på hur stor den offentliga verksamheten ska vara.

Det som vi alla kan konstatera, oavsett hur mycket pengar vi har, är att den demografiska utvecklingen innebär att det inte kommer att finnas lika många händer i framtiden. Detta ställer krav på en omstrukturering av hela den offentliga sektorn.

Jag brukar ofta lyfta fram den här frågan i samtal med kommuner och på olika möten där jag träffar olika organisationer. Omstruktureringen av offentlig sektors sätt att producera tjänster borde ha påbörjats för länge sedan. Här har vi ett stort arbete att göra på Åland.

Tack, talman!

Tack civilministern. Det är exakt så. Vi från den liberala gruppen sade förra perioden: nu är det läge att verkligen göra något åt kommunfrågan innan den blir alltför akut. Men man kan göra det på ett kontrollerat sätt.

Detsamma gäller demografin, för det är också en ödesfråga för Åland. Den bygger på att vi har en fungerande samhällsekonomi, och att vi har en arbetande befolkning är avgörande för att upprätthålla denna ekonomi. Även våra goda pensionärer bidrar, givetvis genom att betala skatt. Men det är en fråga som inte heller kan lösas över en eller två mandatperioder; det tar lång tid.

Här är vi nu, med landskapsregeringen och lagtinget som en stor skuta. Det är som en oljetanker ute på Atlanten som behöver tid för att hitta en ny kurs.

Därför blir jag lite uppjagad, för jag tycker att det är synd att man så snabbt hamnar i spenderarbyxorna, istället för att fundera på hur vi ska skapa resurser så att vi om 15 år kan ha en god välfärdsproduktion på Åland. Det är det som civilministern också är inne på.

Talman!

Det är ett jättestort arbete att göra, och jag kan bara tala för landskapsregeringen där jag ansvarar för många av dessa områden. Vi ser över lagstiftningen och arbetar strukturerat med utbildning i förändringsledning. Vi arbetar med att att integrera AI som ett vardagsverktyg i produktionen av de samhällstjänster vi erbjuder.

Min kollega, finansministern, gör ett stort jobb med att förändra de administrativa tjänsterna, särskilt när det gäller lönehantering, genom att bilda ett servicecenter. Vi arbetar med alla dessa aspekter. Jag vill också påpeka att jag tror att liknande arbete pågår på andra håll. Det stora, breda och strukturerade arbete för att faktiskt omstrukturera hela den offentliga sektorn, det saknas. Det saknas inom de mest personalintensiva områdena, det vill säga vård och äldreomsorg. Det finns inga indikationer på att vi i framtiden kommer att ha tillräckligt med arbetstagare för att fylla de kompetensluckor som finns och för att möta behoven.

Tack, talman!

Det stor ansvaret ligger på politikerna, på oss här och på landskapsregeringen, men också ute i kommunerna. Det är där förändringsarbetet och detta mindset ska föras vidare till tjänstemän och alla som arbetar inom verksamheten.

Nu tappade jag tråden.

Tack, ledamot Holmberg.

Det var ett bra inlägg. Jag håller med. Det är egentligen detta som var grunden till att det finanspolitiska ramverket infördes.

Jag delar också den oron att man nu tycker att det är för bra och att man släpper på kranarna, så att allt får kosta lite mer, eftersom det finns pengar. Jag var lite inne på det i mitt anförande, men jag tycker att vi pratar för mycket om kostnadstak och för lite om takbegränsade kostnader.

Det är de takbegränsade kostnaderna som sätter i budgeten. Sedan kommer budgeteringsmarginalen, som ligger utanför. Budgeteringsmarginalen är en tilläggsbudget. Det där slarvar vi lite med, både när vi budgeterar och kanske när vi diskuterar det finanspolitiska ramverket. Det visar att vi behöver diskutera ramverket betydligt mera.

Tack, talman!

Tack ledamot Höglund. Vi måste komma ihåg att vi konstaterade att oavsett landskapsregering så var det väldigt tufft att få balans i ekonomin. Det var därför det finanspolitiska ramverket infördes.

Nu är vi knappt en mandatperiod in i ramverket, och vi får inte bli stöddiga och tro att vi klarar oss utan det. Vi måste hålla fast vid ramverket, annars blir det väldigt, väldigt svårt.

Jag tror inte att vi kan få en ekonomi i balans utan ett ramverk. Det är viktigt att vi behåller disciplinen.

Jag har hittat tråden och jag tar den nu, ledamoten Höglund, den som jag tappade mot civilministern. Det handlar om att dagens människor har det ganska tufft. Alla avgifter ökar, de flesta ökar och nya avgifter tillkommer, och det är sällan så att skattelättnaderna kommer i samma takt som skattehöjningarna. Det är också viktigt att vår produktion av välfärd och tjänster hålls på en rimlig nivå.

Jag håller förstås med om det också.

Jag nämnde självkostnadstaket, och att man borde titta på det, jag valde att säga det istället för "takbegränsade kostnader" eftersom det är enklare att förstå.

Anledningen till detta är inte att jag menar att man behöver öka eller måste öka kostnadstaket. Det handlar om att se till att det ligger på en nivå som fungerar. Det är min klara poäng. Vi får inte sätta nivån för högt eller för lågt. Om vi sätter den för lågt och vet att den inte kommer att hålla, då kommer vi att få problem någonstans längs vägen. Den dimensioneringen är viktig. Där tror jag att politiken, i det nya systemet, också har en läroperiod.

Tack, talman!

Absolut och det får inte bli ett myteri inom verksamheter där vissa verksamheter lyckas mycket bra med sina ekonomiska besparingar och effektiviseringar, medan andra inte gör det. Den som har lyckats ska inte belastas negativt för att någon annan inte har lyckats.

Det finns givetvis lärdomar att dra, till exempel för ÅHS, både när det gäller hur man kunde ha gjort annorlunda för att lära sig av sina misstag. Det är klart att läget är tufft nu, men det får inte drabba alla andra verksamheter negativt bara för att vissa har haft det svårt och fortfarande har det tufft.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.