Föredras

Enligt 39 § i arbetsordningen avgör talmannen vem som ges ordet för att ställa en fråga. Talmannen har rätt att förklara frågestunden avslutad även om alla anmälda frågeställare inte beretts tillfälle att framföra sina frågor. En fråga får räcka högst en minut och svaret på frågan får ta högst två minuter. Efter svaret får frågeställaren och ministern yttra sig högst två gånger. De här anförandena får räcka högst en minut. Talmannen har rätt att avbryta diskussionen när han anser den ställda frågan tillräckligt belyst.

Tack, talman!

Ministern har i offentligheten sagt att landskapet blir återbetalningsskyldigt om vi inte lägger ut flera miljoner euro av skattebetalarnas pengar på att fortsätta anlita extremt dyra konsulter till Projekt Sunnanvind. Jag är själv bekant med ärendet och dess villkor.

Men jag vill ändå ge ministern en chans att förklara vad hon menar med att Åland skulle bli återbetalningsskyldigt om vi inte fortsätter att spendera pengar på till exempel affärsområdeskonsulter. Vad är det hon egentligen menar? Måste vi bjuda ut på den öppna marknaden för att undvika att bli återbetalningsskyldiga?

Tack! Det är mycket bra att ledamoten Wikström ställer den här frågan. Om mina svar har kunnat missförstås så ordentligt, så vill jag klargöra. Jag har nämligen sagt offentligt att en auktion inte är en förutsättning för att Åland ska kunna erhålla och redovisa de resiliensmedel som den förra regeringen såg till att landskapet Åland fick.

Tack, herr talman!

Ja, det är märkligt det här. Man får ändå intrycket när både lantrådet och ministern uttrycker sig som att om vi inte fortsätter sätta pengar på det här nu, så riskerar vi att bli återbetalningsskyldiga.

Min mening är att det inte ligger så mycket substans bakom det här i och med att det finns två krav, två EU-krav.

Det finns finansiella krav som syftar till att vi ska använda de pengar som vi faktiskt har fått, vilket vi har gjort.

Sedan finns det de substantiella kraven, det vill säga att vi ska använda de här pengarna till det här projektet och inte till något annat.

Detta måste slutredovisas den 30 juni 2026. Det är de kraven som finns, och de kan vi uppfylla. Vi behöver bara redovisa det vi har gjort och hur vi har använt pengarna. Så är det klart. Vi behöver alltså inte lägga mer pengar, som vi gjorde i årets budget, på det här projektet. Vi behöver inte använda upp de här miljonerna euro på till exempel affärsområdeskonsulter.

Jag vill bara få det här klart och tydligt, för det har varit otydligt i offentligheten.

Det är jättebra att ledamoten Wikström frågar om det är oklart.

De resiliensmedlen, totalt 2,7 miljoner, som den förra landskapsregeringen fick från EU, handlar om att förbereda inför en auktion. Denna förberedelseprocess, kallad Sunnanvind Alfa, den delen ska redovisas till EU i juni 2026.

Vid sidan av detta har landskapsregeringen inlett projektet Sunnanvind Beta, som är auktionsdelen. Dessa två projekt pågår just nu parallellt, där Alfa avslutas i juni och den övriga processen fortsätter.

Tack, talman!

Ja, det är beklagligt när det är många, inte bara jag, utan många ålänningar som har fått intrycket av att vi riskerar att bli återbetalningsskyldiga om vi inte fortsätter med det här projektet och spenderar mera pengar på det. I praktiken går det att slutredovisa det här projektet inom utsatt tidsram utan att till exempel anlita affärsområdeskonsulter för ungefär 1 miljon euro. Det är fullt möjligt att göra det, och det är bra att vi får det intygat här och nu.

Jag vill bara klargöra detta, eftersom jag tycker att det är beklagligt. Det blir vilseledande när man uttrycker sig på ett sådant sätt som jag uppfattar att ministern har gjort. Jag är tacksam för att vi nu får det klargjort.

Ja, jag tycker att vi har varit väldigt tydliga med att det är detta som gäller. Det hade varit extremt oklokt att avbryta projektet eller ta en paus när vi har ett halvt år kvar tills medlen ska redovisas. Om vi inte redovisar, om vi inte fullföljer målen både innehållsmässigt och finansiellt, då blir vi återbetalningsskyldiga.

Därför ska vi slutföra processen på det sätt som den tidigare regeringen har förutsatt EU att vi ska göra. Vi hedrar det beslutet och tar det i mål. Det är det klokaste att göra. Tack!

Tack, talman!

Lagtinget beslöt i budget 2026 att kapitalisera Kraftnät Åland med 40 miljoner euro för att betala av återstoden av Finlandskabeln.

Min fråga är följande: När kommer denna kapitalisering att märkas i ålänningarnas elräkningar?

Herr talman!

Det är en bra och viktig fråga. Den här åtgärden var säkerligen en av de stora åtgärderna som lagtinget hade möjlighet att besluta om i samband med årsbudgeten för detta år.

Beredningen pågår för närvarande och är tudelad. Landskapsregeringen berörs av frågan via ägandet av Kraftnät Åland, som är det bolag som ska förhoppningsvis ska kanalisera de blivande lägre överföringsavgifterna vidare till energimarknadsbolagen på Åland.

Dessutom berörs landskapsregeringen av sitt förvaltningsansvar över Penningautomatföreningen. Beredningen av båda delarna pågår för fullt.

Landskapsregeringen avser att göra det som vi sade under budgetdebatten, det vill säga säkerställa att nyttan av sänkta överföringskostnader kanaliseras ut till konsumenterna på Åland. Detta ska göras via den överenskommelse vi har. På styrelsenivå i energimarknadsbolagen ska det först verifieras att nyttan förs över.

När det gäller Penningautomatföreningen så placerar den sin rätt rikliga kassa enligt en överenskommen placeringsstrategi. De har fått i uppdrag att se till att frigöra medel relativt snart för den här åtgärden. Jag har inte exakt datum, vi ska komma överens och jag vet inte i vilken takt styrelserna i energimarknadsbolagen har beslutsmöten. Men när vintern övergår i vår, så ska säkerligen den här åtgärd vara gjord.

Fru talman!

Ministern var inne på att beredningen är tudelad. Frågan berör egentligen inte den andra delen, förvaltningens ansvar gentemot PAF. Jag utgår ifrån att detta kommer att fungera så som ministern beskrev, utan snarare handlar det om den första delen av frågan.

På vilket sätt säkerställer landskapsregeringen att den kapitalisering som lagtinget nu har beslutat om verkligen i praktiken leder till lägre elpriser för ålänningarna?

Herr talman!

Jag var redan inne på detta när förslaget bereddes inför årsbudgeten. Undertecknad och energimarknadsbolagen på Åland hade gemensamma möten där löften gavs från energimarknadsbolagen. De är villiga att på styrelsenivå konstatera att Kraftnät Åland, om denna åtgärd godkänns av lagtinget, kommer att kanalisera lägre kostnader för överföringarna. Dessa kostnader, enligt gängse praxis, kommer sedan att vidarebefordras till konsumenten.

Den beredning som pågår nu tar fasta på detta, så att vi kan räkna med att få besked från respektive bolag på styrelsenivå om att all nytta kommer att kanaliseras ut till konsumenten.

Talman!

Då återstår egentligen frågan om tidsplanen. När kan man utgå ifrån att nyttan kanaliseras ut till den åländska konsumenten och den åländska företagaren?

Om det är möjligt så skulle det också vara intressant att höra en preliminär uppskattning av hur mycket som elräkningen kan påverkas i procent.

Herr talman!

Den andra frågan är inte så lätt att svara på, eftersom det kan variera beroende på hur mycket el man konsumerar. Det kan skilja sig åt mellan olika ålänningar, beroende på vilket bolag de har avtal med.

Det handlar om att sänka elräkningen med några procentenheter.

Tidsaspekten handlar om att detta bör vara genomfört inom några veckor eller en månad. När vintern övergår i vår ska det vara klart.

Tack, herr talman!

Jag gick igenom vad som har hänt på olika håll under slutet av förra året. Jag kom över det faktum att EU-parlamentet har klubbat ett direktiv som innebär ett utvidgat producentansvar för textilier, kläder och skor. Senast i april 2028 ska detta vara fullt implementerat.

Detta betyder att producenter, det vill säga de som för in dessa produkter på marknaden, ska ha en tydligare roll i hur textilierna används i slutet av sin livscykel.

Min fråga till ministern är: Hur kommer dessa nya EU-regelverk att påverka Åland, och finns det något lagstiftningsarbete på gång inom landskapsregeringen?

Tack, talman!

Tack för frågan. Det stämmer mycket väl att producentansvaret håller på att utökas eller utvecklas på EU-nivå.

För att svara direkt på frågan: det pågår inget direkt lagstiftningsarbete just nu. Detta beror på att vi redan ligger efter med implementeringen av tidigare direktiv. Under våren kommer vi att se över det nuvarande producentansvaret och troligtvis göra några justeringar.

När det gäller förpackningar kommer det att bli verklighet nu, men vi tar ett steg i taget. Troligtvis börjar lagstiftningsarbetet i slutet av det här året, det är min uppskattning.

Tack, talman!

Det är oroväckande om det verkligen är så att Åland ligger efter när det gäller att hantera producentansvaret. Vi vet att detta har varit en historiskt krånglig fråga, och vi hoppas kunna hitta en lösning på det.

Nu läggs ytterligare textilier till. Jag tror att textilierna är en dold klimat- och miljöbov av rang. Siffror visar att det krävs mellan 7 000 och 29 000 liter vatten per kilo textil, och varje europé släpper ut cirka 10–40 kilo klimatutsläpp per år enbart genom tillverkningen av nya textilier. Dessutom, när dessa textilier är uttjänta och inte längre kan ges till Emmaus eller liknande, hamnar mycket av de åländska textilierna i blandat avfall. Detta är något som landskapsregeringen måste ta ansvar för, tänker jag.

Vi har, som tur är, en väldigt bra återvinning och retur av textilier genom aktörer som Emmaus och andra. Men, precis som ledamoten påpekar, finns det en viss problematik.

Kring producentansvaret, särskilt när det gäller näringslivet och de stora utsläppen så är det förpackningar som kommer på plats nu. Jag tror inte att det är en alltför komplicerad fråga sedan när vi har en producentsammanslutning på plats, vilket vi de facto har nu, att inkludera textilier när det är dags. Hur dessa sedan behandlas kan jag tyvärr inte svara på ännu.

Tack, talman!

Jag tolkar det som att landskapsregeringen är på god väg att hantera frågan om producentansvar, och att vi kan förvänta oss ytterligare klarhet under det kommande året.

Jag vill också förtydliga att när det gäller Emmaus, som jag nämner vid namn, så är de inte intresserade av att ta emot textilavfall i form av lump. Hanteringen av detta ska ske på annat sätt.

Det sistnämnda stämmer, men de gör ett mycket bra jobb för att se till att det inte hamnar som avfall.

Producentansvaret utvecklas, och vi försöker komma ikapp och få det på plats här på Åland.

Det mest krångliga och bökiga just nu handlar om förpackningsansvaret. Det kommer att bli smidigare, även om det blir utökat. Förhoppningsvis kan vi, i samband med att vi öppnar upp lagstiftningen, också hitta vissa förenklingar. Det fungerar inte fullt så bra som det borde just nu, mycket på grund av Ålands småskalighet.

Direktiven gäller för hela EU och är anpassade för stora länder, inte för en självstyrande liten ö mitt i Östersjön.

Talman!

Civilminister Zetterman är ansvarig för kommunerna. I samband med budgetpresentationen för budgeten 2026 nämnde ministern att kommunerna kan spara miljoner genom att omorganisera sin verksamhet. När vi nu ser på 2026 vet vi att 12 av 16 kommuner budgeterar med ett underskott.

Jag undrar om ministern kan utveckla sina tankegångar kring hur kommunerna kan spara miljoner genom att omorganisera sin verksamhet?

Talman!

Det här blir ett generellt svar, inte specifikt för någon kommun, utan en övergripande reflektion. Det handlar framförallt om strukturer, hur vi organiserar oss och hur vi producerar service. Jag kommer från ett parti och sitter i en landskapsregering som värnar om närservicen, men vi ser att vissa saker kanske skulle kunna skötas i högre grad gemensamt.

Jag vet att flera i landskapsregeringen ser mycket positivt på initiativet kring ett gemensamt demenscenter på Åland. Vi vet att grundskolorna i hög utsträckning har samordnats när det gäller fasta Åland. Där kanske det finns utrymme för ytterligare samordning och samarbeten.

Vi och jag ser, utifrån mitt ministerområde, en väldigt stor potential. Det handlar om betydande belopp, det kan röra sig om miljoner och det är digitaliseringen. Att göra samma sak 16 gånger om, i 16 olika processer, är en extremt dyr historia. Jag skulle säga att alternativet med en samordnad digitalisering för det offentliga Åland, och i synnerhet för kommunerna, skulle spara miljonbelopp jämfört med att göra det separat.

Talman!

Jag delar synen att vi bör samordna så mycket som möjligt när det gäller digitalisering.

Men om vi fokuserar på den faktiska produktionen av service som kommunerna erbjuder här och nu, till exempel inom skola och barnomsorg, hur kan vi spara miljoner genom att omorganisera verksamheten?

Skulle ministern kunna ge några konkreta förslag på ytterligare samarbeten som kan leda till besparingar? I dagsläget finns det över 150 kommunala samarbeten. Var ser ministern möjligheter till ytterligare utveckling?

Talman!

Jag sa just det att digitaliseringen är det viktigaste. Jag uppfattade också att ledamoten Thörnroos höll med om detta, att det finns väldigt stora belopp att spara på. Digitaliseringen är en del av all verksamhet, inklusive utvecklingen av skolverksamheten.
Digitaliseringen är också en del av utvecklingen av äldreomsorgen. Jag vet att ledamoten själv i flera sammanhang har lyft fram potentialerna kring starkare välfärdsteknik, både för att göra hemtjänsten mer spridd på Åland och för att skapa effektivare modeller. Det är ett annat område där digitaliseringen och den traditionella verksamheten går hand i hand.

Men jag vidhåller det jag har sagt. De miljoner som talades om i budgetdebatten går att få hem bara genom digitaliseringen.

Talman!

Det märks att kommunministern också är digitaliseringsansvarig. Det är svårt att komma bort från just det ämnet.

Men om jag säger så här: Större enheter är inte alltid effektivare. Om vi tittar på budgeten som kommunerna har lagt fram för år 2026, så är det tolv kommuner som kommer att ha ett negativt resultat. Den allra största kommunen, Mariehamns stad, kommer att ha det största negativa resultatet på över 1 miljon. Så större betyder inte per automatik att det är mer effektivt.

Men som sista fråga, om vi nu bortser från digitaliseringen: Vilka andra samarbetsmöjligheter ser ministern?

Talman!

Jag tycker att ledamoten Thörnroos kanske gör en logisk tankevurpa när man tittar på de absoluta beloppen. Vi behöver också se på beloppen per kommuninvånare. Vi har ju några kommuner som befinner sig i väldigt svåra ekonomiska tider, och att då se bara på de absoluta beloppen i euro och cent, det visar inte heller riktigt ärligt på de svårigheter som vissa av kommunerna har.

Jag menar att man kan finna kvalitetshöjningar och även ekonomiska besparingar inom de flesta områden. Allt från utvecklingen av äldreomsorgen, där vi har ett enormt tryck och där det kommer att finnas behov av olika typer av specialiseringar, till demensvården som jag nämnde inledningsvis. Psykogeriatrik är en annan specialisering där man mycket väl kan samordna sig, och där det är väldigt dyrt att upprätthålla specialistkompetensen var och en för sig.

Vi har även biblioteksväsendet, grundskolan och specialundervisning. Jag hoppas verkligen att det blir något av resursskolan som vicelantrådet Hambrudd driver, eftersom det både höjer kvaliteten (… taltiden slut).

Tack, talman!

Vi hörde tidigare att minister Gunell sa till ledamot Wikström i ett replikskifte att landskapsregeringen har varit väldigt tydlig med att man inte blir återbetalningsskyldig för dessa medel om man inte går till auktion.

Vi från Obunden Samling anser dock att man inte har varit särskilt tydlig. Ett exempel på detta är en intervju som lantrådet gav i Ålands Radio den 13 januari. I intervjun talade lantrådet om de EU-medel som har betalats ut för projektet och sa att om vi avbryter så blir vi att betala tillb... och sedan avbrötoch sedan avbröt lantrådet sig själv och påpekade att det vore korkat att avsluta nu. Men trots detta fick man intrycket av att lantrådet ville förmedla att man blir återbetalningsskyldig om man inte går till en auktion.

Talman!

Jag tycker att klimatminister Gunell svarar väldigt bra och tydligt på frågeställningarna. Infrastrukturministern har också svarat på insändare från Norrhavets Vänner.

Det är precis på det viset att om vi avbryter projektet, som vi har fått medel för, så kan vi hamna i en situation där vi måste betala tillbaka pengarna.

Det handlar om en mycket noggrann och byråkratisk redovisning, som analyseras sedan i Bryssel. Har vi fullföljt det vi har sagt att vi ska göra för de här medlen?

Det var en kort intervju, och jag utvecklade väl inte hela resonemanget till fullo där. Därför kanske det har uppstått vissa missförstånd.

Sedan är det så, ledamot Egeland, att det har kommit förslag här i lagtinget om att vi ska avbryta själva projektet och dra bort alla tjänstemän och allt annat. Där kan man väl uttrycka sig lite mer statsmannamässigt och säga att det vore oklokt.

Tack, talman!

De mål som ställs för att man ska få behålla dessa medel är redan uppnådda. Därför behöver vi inte fortsätta med det här projektet nu för att inte riskera att bli återbetalningsskyldiga. Vi behöver inte anlita konsulter för dryga miljonen för att ta reda på sådant som vi redan vet, till exempel att det inte finns någon anslutning.

De kumulativa kostnaderna så enligt uppgifter beräknas dessa kostnader till 8,75 miljoner fram till utgången av 2028, om man frågar tjänstemännen om kostnaderna för Sunnanvind. Av dessa medel är kanske hälften EU-medel medan resten är skattepengar.

Är det verkligen rimligt att fortsätta lägga så mycket skattepengar på att attrahera en krisande bransch?

Talman!

Om vi delar upp den här frågeställningen i två delar kan vi konstatera, och det har vi ju upprepat några gånger nu, att hela det här EU-projektet handlar om mycket noggrann dokumentation och redogörelse inför Bryssel och EU-kommissionen. Det arbetet är absolut inte avslutat. Sköter vi inte det, kan det få påverkan på de medel som vi har erhållit. Det går inte att avsluta hela projektet "pang poff", som har föreslagits här i lagtinget.

Den andra delen handlar om huruvida man vill fullfölja projektet och ta steg vidare, alltså gå vidare till en auktion och testa marknaden helt enkelt. Där har ni från Obunden Samling varit väldigt tydliga och anser att man inte ska göra det. Men jag tycker att majoriteten i lagtinget anser att man ska testa marknaden för att se om det finns ett intresse för dessa områden.

För övrigt var det förra veckan en ganska intressant intervju i Ålands Radio, som jag rekommenderar att man lyssnar på om man är intresserad av det här ämnet. Intervjun innehöll synpunkter från investerare, branschen och elmarknaden, där man har stort förtroende för vindkraft och havsbaserad vindkraft.

Det kan hända att det är en dipp i intresset just nu, men ser man på det i ett längre perspektiv är jag helt säker på att det kommer att finnas en marknad för havsbaserad vindkraft.

Tack, talman!

Jo, det är absolut så att det är en dipp i intresset nu. Vi vet allihop att det är en extrem dipp i intresset. Om intresset kommer att återvända, har vi ingen aning om.

Vi från Obunden Samling anser att det i så fall är betydligt rimligare att avblåsa projektet nu och lämna in den dokumentation som behöver lämnas in, för att undvika problem med de EU-medel vi har fått. Sedan kan man återuppta projektet den dag man hoppas att det kommer att finnas ett intresse.

Det finns ingen anledning att gå vidare med projektet nu när det inte finns något intresse. Marknaden visar med all önskvärd tydlighet att detta inte kommer att bli en guldgruva för Åland, definitivt inte i det här läget i alla fall.

Men ledamot Egeland, hur kan ledamot Egeland vara till 100 % säker på det? Det är ju faktiskt helt omöjligt. Vi vet ju inte. Och det är ju det vi säger från landskapsregeringen och majoriteten här i salen: att vi ska testa marknaden och så får vi se.

Om intresset skulle visa sig vara svagt, så har vi alla underlag. Vi har allting färdigt så att vi kan testa igen, framtida landskapsregering och lagting.

Jag tycker att det är otroligt olyckligt att hela energipolitiken har blivit så polariserad, och jag anser att det sätter stopp för precis allting. Antingen ska man vara för kärnkraft, eller så ska man vara för vindkraft och solkraft, det vill säga förnybara energikällor. Vi behöver både och.

Det har också visat sig att den finska energipolitiken är mycket mer lyckosam än den svenska. Den finska energipolitiken är inte lika polariserad som den svenska. Jag tycker att det är tråkigt om vi får det på det viset här på Åland också.

Vi kommer att behöva alla energislag vi kan få. Norden och Europa behöver ha en egen energipolitik, en egen energimarknad. Det visar sig också med förskräckande tydlighet att vi behöver vår egen energi helt enkelt. Vi kan inte förlita oss på diktaturer för vår energiförsörjning framöver.

Talman!

Kartong, hårdplaster och förpackningsmaterial, jag vill beröra producentansvaret som ministern ansvarar för.

Enligt Rinki och Finlands förpackningsproducenter ska de åländska företagen rapportera sina förpackningsmängder för 2025 senast den 31 januari. Först därefter, när uppgifterna redan är inlämnade, publicerar FFP sin prislista.

Det betyder att företagen alltså tvingas rapportera och riskerar avgifter utan att ens veta vilken taxa som gäller. Samtidigt hotas de företag som inte lämnar in uppgifterna på lördag med vite.

Hur kan landskapsregeringen anse att detta är förenligt med grundläggande krav på förutsebarhet och rättssäkerhet?

Tack, talman!

Den här frågan har besvarats i omgångar här i talarstolen, men vi kan ta den igen.

Det är ingen situation som landskapsregeringen, och knappast en enda aktör i näringslivet, tycker är önskvärd eller positiv.

Det finns en historia bakom varför det har blivit som det blivit. Under förra mandatperioden uppdaterades lagstiftningen. Den producentsammanslutning som fanns lades ner, och mitt i allt fanns det ingen sammanslutning. Samtidigt hade vi en lagstiftning som sa att aktörerna måste vara anslutna, annars riskerade de vite enligt lagstiftningen.

Det är denna situation som har lett till den nuvarande gråzonen, där näringslivet olyckligtvis inte kan få en prislista på förhand.

Vi är första att beklaga denna situation. Landskapsregeringens ansvar i frågan handlar inte om att sköta själva producent-sammanslutningen, utan om tillsynsuppgifterna, som till exempel ÅMHM har under annan lagstiftning.

Det rent praktiska sköts av producentsammanslutningen och egentligen näringslivet, som vid ett tillfälle för två år sedan valde att inte gå in för en egen åländsk lösning, utan istället ville ha en finsk aktör. Detta har lett till att vi har den producent-sammanslutning som vi har idag.

Talman!

Historien är sin sak. Nu har vi ett problem där ute bland företagarna.

Enligt FFP orsakar förpackningar som förs in till Åland av privatpersoner och som inte omfattas av producentansvaret betydande kostnader i avfallssystemet.

Det här betyder i praktiken att åländska företag i dag tvingas betala för förpackningsmaterial som de själva varken har sålt eller fört in till Åland, utan som privatpersoner har köpt från öst och väst och tagit med sig hem.

Är detta verkligen rimligt? Är det verkligen de åländska företagarna som ska bära kostnaderna för privatpersoners konsumtion och införandet av varor till Åland?

Hur kan landskapsregeringen anse att detta system är rättvist?

Tack, talman!

Landskapsregeringen anser inte att det är fullt rättvist.

I många fall hamnar vår lilla självstyrelse i kläm när det kommer till EU-direktiv och den byråkrati som vi nu utsätts för. Alla företag inom EU står inför samma utmaningar. Skillnaden för oss är att vi importerar en stor mängd varor till Åland som privatpersoner.

I den lagstiftning som vi arbetar med att föra över finns det en skälighetsprincip, och vi fokuserar i första hand på glas, eftersom priserna där sticker iväg. Denna princip kan appliceras på glas.

När det gäller kartong och plast får vi se om den aktuella paragrafen kan tillämpas när det rapporterats in.

Talman!

Det har kommit fram att det finns väldigt mycket glas som kommer hit, och det har förvånat även FFP. I en skrivelse från FFP till landskapsregeringen föreslogs att kostnaden för det extra förpackningsavfall som förs in till Åland ska belasta kommunerna, som i sin tur kan ta ut detta från invånarna. Samtidigt omfattas varken rederierna eller taxfreeförsäljningen av producentansvaret.

Har landskapsregeringen svarat på skrivelsen? Enligt lagstiftningen är det väl inte ens möjligt för kommunerna att ta någon avgift från invånarna när det gäller producentansvaret.

Vi kan prata om detta i all oändlighet. Då kan man ju ställa sig frågan; vad tänker landskapsregeringen göra åt det här problemet? För det här är ett problem. Anser verkligen ministern och landskapsregeringen att man har träffat rätt med det här producentansvaret på Åland i dess nuvarande form, eller tänker man göra någonting åt det?

Tack, talman!

Som jag nämnde för två minuter sedan, så håller vi på att se över situationen, särskilt när det gäller glas. Vi ser just nu den möjlighet som finns. Den lagstiftning vi har att arbeta med kommer troligtvis att revideras under året, när allt har landat och är på plats.

Vi har bland annat gjort en liten förenkling genom att undanta de allra minsta företagen som inte är momspliktiga. Den möjligheten fanns, och vi har utnyttjat den. Anledningen till detta är att många praktiska problem uppstår nu, när vi har en sammanslutning på plats som tillämpar lagstiftningen. Vi tar itu med problemen i den ordning de uppstår, en efter en.

Värderade talman!

Minister Gunell, vätgas lyfts ofta fram som en möjlig del av framtidens energisystem både på EU-nivå och på nationell nivå samt även på lokal nivå idag. Samtidigt är det en teknik som befinner sig i ett väldigt tidigt kommersiellt skede och som kräver betydande offentliga insatser.

Vi kunde nyligen i media ta del av landskapsregeringens planer, tillsammans med Gasgrid, på just detta spår.

Min fråga till minister Gunell är enkel: Vilka kostnader bedömer landskapsregeringen att en eventuell satsning på vätgasproduktion på Åland kommer att innebära för landskapet? Jag syftar på direkta investeringar, eventuella stöd och även indirekta kostnader kopplade till nödvändig infrastruktur och nya tjänster.

Tack för en mycket aktuell fråga.

Det stämmer att landskapsregeringen redan under fjolåret inledde ett samarbete med Gasgrid, som är motsvarigheten inom gasområdet till Fingrid, som ansvarar för infrastrukturen och det grundläggande stamoperatörsansvaret när det gäller el i Finland.

Det har visat sig att det finns ett intresse från riksnivå, där man gör bedömningar att vätgasekonomin för Finlands del kommer att bli en framtidsbransch. Prognoserna visar att det kommer att satsas många miljarder inom detta område över tid.

Detta är ingen kvartalspolitisk fråga, utan en långsiktig och uthållig fråga där det inte finns några snabba svar eller klipp. Vi tar nu steget och säger att vi är nyfikna på att Åland kan ha en plats i den kommande vätgasekonomin.

I dagsläget vet vi inte exakt hur detta kommer att se ut, på vilka villkor, eller vilka investeringar och kostnader det skulle innebära. Men vi är med nu och följer hur detta utvecklar sig.

I en lyckosam förening med Sunnanvinds förverkligande, efter kanske 10-12 år, och vätgasekonomins utveckling efter 10-12 år så kan detta bli något positivt för Åland.

Tack, talman!

Ministern fokuserar, vilket jag förstår, helst på potentiella intäkter istället för kostnader, vilket var frågan jag ställde.

Jag fortsätter. I flera europeiska länder ser vi att vätgasprojekt, som initialt har lanserats som kommersiellt gångbara, i praktiken är starkt beroende av investeringsstöd, driftstöd eller statliga garantier. Det är svårt att hitta exempel på vätgasproduktion som bedrivs långsiktigt utan någon form av offentliga medel.

Min fråga är därför lika enkel som den första: Har landskapsregeringen identifierat några konkreta exempel i Norden, Europa eller någonstans på vårt jordklot där man bedriver vätgasproduktion med faktisk lönsamhet utan offentlig subventionering, och som därmed kan vara ett föredöme för Åland?

Det finns åtminstone sådana gryende bolag inom detta område. Om jag inte minns fel nämndes också några av dem vid namn under vår genomgång med Gasgrid.

Från EU:s sida bedömer man vätgasekonomi och förnybar energi som en av de absolut mest centrala säkerhetspolitiska frågorna för Europa. Det är också en av de mest betydelsefulla faktorerna för regionens konkurrenskraft.

Därför kommer EU framöver, oavsett vad ledamoten Kanborg och hans parti tycker, att satsa på förnybar energi och även vätgas. Om det blir investeringar eller offentligt stöd, så kommer dessa att vara av en sådan storlek att det handlar om EU-finansiering och i mycket liten grad påverkar den åländska budgeten.

Tack, talman!

Jag konstaterar att infrastrukturminister Gunell inte kan ge exempel på några helt kommersiella projekt inom vätgas. Istället pratar man om gryende projekt, precis som man alltid gör när man försöker presentera en affärsmöjlighet. Men konkreta exempel uteblir. Åland kan i sådana fall stå inför betydande investeringar för att garantera detta. Det handlar om ett högriskprojekt.

Min avslutande fråga är: Hur säkerställer landskapsregeringen att eventuella satsningar på vätgas inte blir ytterligare ett politiskt drivet prestigeprojekt, där den ekonomiska risken överförs till de åländska skattebetalarna?

Jag skulle vilja hävda att den här regeringen inte sysslar med några ekonomiska riskprojekt för ålänningarna. Istället fokuserar vi på sådant som vi vet att vi måste så frön idag för att kunna skörda om 10-12 år. Jag är helt övertygad om att det åländska samhället behöver fler ekonomiska ben att stå på. Om vätgasen är ett av dessa ben, så det kan vi inte säga idag.

Jag tycker dock att det är irrationellt att hota väljarna och ålänningarna med stora offentliga utgifter i det här skedet. Vi får vänta och se. Tiden får utvisa. Ledamoten Kanborg kan också ha helt fel i sina prognoser om att det här ska gå åt pipsvängen. Tänk om det blir bra?

Talman!

När det gäller upphandlingar av telefonitjänster, växlar och annan kritisk kommunikationsinfrastruktur för offentlig verksamhet vill jag börja i civilberedskapsperspektivet.

I ett krisläge är fungerande kommunikation helt avgörande för ledning, sjukvård och räddningstjänst, och där blir tillgänglighet, reservkraft, lokal närvaro och snabb felavhjälpning en del av själva samhällssäkerheten.

Min fråga är därför hur landskapsregeringen i praktiken beaktar civilberedskap i kravställningen för sådana upphandlingar. I vilken utsträckning man kan ställa krav på tillgänglighet och responstid vid sådana upphandlingar?

Herr talman!

Det är en lite oväntad fråga utifrån mitt ansvarsområde. Upphandling är förstås mitt ansvarsområde, eftersom upphandlingsenheten ligger under mitt ansvar.

I det här sammanhanget kan jag nämna att landskapsregeringen just har gått över från att arbeta med ett lag-PM till att nu börja bereda en lagstiftning som vi ska leverera till lagtinget under den här mandatperioden. Detta är en intressant aspekt som är värd att beakta i lagstiftningsarbetet.

Vad gäller beredskapsfrågor kopplade till upphandling, så tror jag att vi alla måste vara ärliga och erkänna att dessa frågor inte har lyfts särskilt mycket varken i landskapsregeringen eller lagtinget. Det finns dock en uppfattning om att den person som leder denna landskapsregering har ett stort intresse för dessa frågor.

Så svaret blir tyvärr lite luddigt, eftersom jag inte har något konkret svar. Jag kan inte påstå att dessa frågor i landskapsregeringens upphandlingar har lyfts fram specifikt. Men det är en tanke som är värd att föra med sig och vidareutveckla.

Tack, talman!

Jag hade lite problem med att veta till vem jag skulle ställa frågorna. Jag hade kunnat ställa dem till civilministern och näringsministern, för min nästa fråga handlar om arbetsmarknadsperspektivet och Team Åland-tanken.

I ett läge där arbetslösheten på Åland stiger och där vi samtidigt talar mycket om behovet av arbete, kompetensförsörjning och inflyttning, blir det viktigt att den offentliga sektorn också ser sig som en aktiv del av ett gemensamt Team Åland.

För när återkommande servicetjänster upphandlas utanför Åland handlar det inte bara om en enskild affär eller en enskild budgetpost, utan om vilka jobb som finns kvar här, vilken kompetens vi bygger upp, och hur vi långsiktigt stärker den åländska arbetsmarknaden.

Min följdfråga är därför om landskapsregeringen i dag på ett systematiskt sätt följer upp hur offentliga upphandlingar påverkar arbetstillfällen, kompetensuppbyggnad och vår förmåga att faktiskt bygga ett starkt Team Åland, där den offentliga sektorn och det lokala näringslivet drar åt samma håll.

Herr talman!

Jag vill specifikt nämna diskussionen om livsmedelsproduktionen här på Åland. Denna fråga har lyfts fram starkt i våra diskussioner om ny lagstiftning gällande upphandlingar. Vi anser att det inte på något sätt är omöjligt att ställa krav i offentlig upphandling som värdesätter att varor, inklusive livsmedel, produceras här på Åland.

Livsmedelsfrågan har varit särskilt aktuell, eftersom vi alla är medvetna om de hot som riktas mot denna näring.

Det är viktigt att likabehandling ska gälla. Frågor som rör beredskap och lokal produktion, samt att säkerställa att vi har service- och varuproduktion lokalt, är något som vi kan hantera på ett bra sätt. (… taltiden slut).

Tack, talman!

Det svaret gilla jag.

Avslutningsvis vill jag återvända till själva processen, som är helt avgörande för om vi lyckas med det här Team Åland-perspektivet, förberedelsefasen. Hur kraven formuleras, innan upphandlingen annonseras ut, är ofta det skede som avgör om konkurrensen verkligen blir bred och om olika åländska aktörer faktiskt får en reell möjlighet att delta, både när det gäller telefonitjänster och när det gäller mer vardagsnära servicetjänster som tvätteri kanske.

Så min sista fråga är därför hur landskapsregeringen säkerställer att krav i förberedelsefasen tas fram på ett öppet och oberoende sätt och inte, ofta omedvetet, formas utifrån redan kända lösningar, leverantörer eller kontakter, på ett sätt som riskerar att låsa bort den bredd och den lokala kompetens som ett starkt Team Åland faktiskt förutsätter.

Herr talman!

Det handlar om att öka kompetensen och att upphandla personal och organisationer som är medvetna om dessa frågor. Precis som ledamoten nämner, avgörs mycket i samband med kravställningen. Det är en utmaning att hantera.

I en upphandling kan man efteråt konstatera att våra kravställningar ibland omöjliggör att vi ser värdet i lokalproducerat. Ökad kompetens och jag nämnde lagstiftningen, där vi avser att ta fram en helt egen åländsk lag istället för att följa blankettlagstiftningen.

Det handlar om kompetens, ett bra regelverk och en upphandlande organisation som vet vad de gör.