Remissdebatt

  • Diskussionen avbröts vid föregående plenum då talmannens föreslog att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet. Fortsatt diskussion.


  • Ledamot Annette Bergbo (HI) Gruppanförande | 13:49

    Tack, fru talman! När vi avslutade den här debatten förra gången så var stämningen här och debattens ton väldigt kreativ och respektfull. Och tiden här emellan nu så tycker jag att i olika sammanhang så har den beskrivits på ett ganska hånfullt sätt. Men jag vill gärna fortsätta på den respektfulla linjen eftersom det här handlar om kvinnor och kvinnors ärenden.

    Fru talman! Bästa åhörare. “Att ha råd med mens är en mänsklig rättighet och att ha tillgång till billigt mensskydd en nödvändighet. Men trots det är det fortfarande ingen självklarhet.” Det citatet av Svenskungdoms verksamhetsledare Ellinor Juth avslutar studien “...gratis mensskydd skulle också vara en bra sak!”. Studien har i år genomförts av barnmorskestuderande Alexandra Lindholm och Ida Wasström i Vasa.

    Enligt studien bör båda könen beaktas för att främja jämställdheten mellan män och kvinnor. Därför har även män valts med i undersökningen trots att det är kvinnor som använder menstruationsskydd. En fjärdedel
    av de svarande var män.

    Nästan alla kvinnor och lite under hälften av männen tyckte att skatterna på menstruationsskydd är en jämställdhetsfråga.

    Och skattepålägget på menstruationsskydd är också något som har diskuterats och nu åter diskuteras och flitigt i Sverige i anslutning till att Skottland, som första land i världen, i sitt parlament enhälligt fattade beslut om att införa gratis mensskydd riktat till utvalda grupper kvinnor och flickor som i olika perioder av livet särskilt kan behöva stöd med kostnaderna.

    För oss på Åland är det i så fall ett rent lobbyarbete som krävs om vi bestämmer oss för att påverka just skattesatsen på mensskydd något som inte ingår i våra behörighetsområden. Även här hos oss har ämnet gratis mensskydd diskuterats och initierats tidigare, idag gör vi det utifrån en åtgärdsmotion.

    Talman! Detta är historiskt för jämställdhetsarbetet i världen. Skottland visar vägen och levererar ett konkret exempel på förverkligande av jämställdhet, ett arbete som är lika trögt som det är viktigt. Det handlar om att kvinnor och män ska ha samma förutsättningar och ansvar. Samma möjligheter och rättigheter. Kostnaderna för mensskydd är kvinnornas kostnader, inte männens. Män har inte motsvarande tvingande kostnader. Män tjänar fortfarande mer än kvinnor. Så ojämställdheten förstärks dessutom ytterligare av det.

    Det går inte att prata om detta ämne utan den klassiska påföljande kommentaren: Män har också kostnader. Jo, män har naturligtvis kostnader men inte kostnader i jämförelse. Kvinnors utlägg för mensskydd uppstår nämligen just på grund av att vi
    är kvinnor. Vi kan inte välja bort det. Från cirka 12-14 år och ungefär 40 år framåt har kvinnan mens med varierande smärtor. Det kostar inte bara en hel del pengar. Mens är också förenat med värk och annan hälsoproblematik.

    Män har skägg, jo, men om de inte har rakapparaten laddklar på morgonen kan de ändå klara sig en dag på jobbet, en tur till gymmet och en sväng via butiken. Det går inte för kvinnor som blöder att lämna bort mensskydd.

    Vad kostar det då? Studien nämner ”tusentals euro” och i Sverige talar man om 60 000 kronor för en ”genomsnittskvinna” under ett helt liv, cirka 6,000 euro alltså. Vi vet att detta kan variera oerhört mycket. Det påverkar helt klart kvinnors ekonomi och även hälsa på ett sätt som inte män påverkas i jämförelse.

    Talman! Vi ser fram emot hur Skottlands införande av gratis mensskydd faller. Hållbart Initiativ är enig i sak med motionen men inte hur det förverkligas. Vi lämnar dörren på glänt och inväntar information och erfarenhet från Skottlands exempel innan vi kan utreda och bygga vår egen modell och reform. Tack, talman!


  • Tack, talman! Jag vill tacka för stödet och förståelsen för den här frågan. Det är trevligt att vi över hela lagtingets kvinnor ser ett stöd för den här fråga. Jag förstår ändå inte riktigt hur ledamoten Bergbo menade? Man stöder det i princip men inte i sak? Eller hur menar man?


  • Ledamot Annette Bergbo (HI) Repliksvar | 13:55

    Tack, talman! Jag menar så här att vi tänker oss inte att kunna genomföra det nu. Det är fel tid. Tiden är inte rätt för att göra det. Det här är en viktig reform som jag tycker att vi ska genomföra, försöka oss på och göra allt för att få i land, men det är inte bästa förutsättningarna nu. Så jag vill gärna återkomma, eller någon annan.


  • Tack, talman! Det är så olyckligt att det är aldrig rätt tid för kvinnor och för reformer som berör kvinnors hälsa. Min motion går ut på att landskapsregeringen ska ta tag i frågan, undersöka den och hitta vägar att förverkliga den. Det står inga detaljer om hur man ska gå till väga och jag kan inte se att det skulle kosta någonting att säga att vi jobbar vidare med det här. I stället så väljer alltså Hållbart Initiativ att säga, igen, att vi tycker nog att det här är bra men vi tycker inte att vi har råd och vi vill inte vara med på ett genomförande just nu. Det är det klassiska svaret på allt som har med kvinnor och jämställdhet att göra.


  • Ledamot Annette Bergbo (HI) Repliksvar | 13:56

    Tack, talman! Först vill jag hålla med om att det är ofta det som kommer emot när man lyfter fram frågor som gäller enbart kvinnor och som kostar, att det aldrig är rätt tid och så vidare. Men jag vidhåller just det att det här är så viktigt att vi ska göra det bättre upplägg för att vi ska ro i land det. Det är min ståndpunkt. Tack.


  • Tack, talman! Jag hade kanske väntat mig ett resonemang från Hållbart Initiativ om det miljömässigt hållbara med de här engångsmensskydden, och ett resonemang över hur man kan öka användningen av mera hållbara mensskydd. Har ledamot Bergbo någonting att säga om det eller?


  • Ledamot Annette Bergbo (HI) Repliksvar | 13:57

    Tack, talman! Tack ledamot Söderlund för den bollen. Jag hade kunnat utveckla det här och gått långt över min tid genom att föreslå hållbara varianter av mensskydd, men jag tycker inte just nu att det är det som det handlar om allra först.


  • Tack, talman! Tack för det svaret. Min andra replik tänkte jag är egentligen en fråga om Hållbart Initiativs egentliga åsikt i den här frågan, men det kom kanske fram i ett tidigare replikskifte här. Om jag förstod det rätt så anser Hållbart Initiativ att det inte är riktigt läge att införa det nu. Det kan jag känna igen, det här resonemanget med att det är inte rätt tid. Aldrig för jämställda löner, det är aldrig riktigt rätt tid för att jobba för ett jämställt parlament, och nu är det här. Så jag känner igen det resonemanget, jag har hört det många gånger förut. Det är aldrig riktigt rätt tid.


  • Ledamot Annette Bergbo (HI) Repliksvar | 13:59

    Tack, talman! Jag håller med om att det är ofta det man möts av när det handlar om kvinnor och när det ska ske förändringar. Vi befinner oss i en extremt ovanlig situation och att sjösätta reformer på det här området också nu så tror jag att har sämre utsikter, just därför. Tack.


  • Ledamot Jessy Eckerman (S) Gruppanförande | 13:59

    Tack, talman! Det här är en angelägen motion, det är dyrt att ha en livmoder. För många personer med livmoder innebär menstruationen inte bara månatliga kostnader för mensskydd utan kan också hämma möjligheten att delta normalt i samhället, gå i skolan eller till arbetsplatsen.

    Onsdagens debatt i lagtinget om avgiftsfria och tillgängliga mensskydd bekräftar att vi har en lång väg kvar att gå vad gäller kunskap och allmänbildning om livmoderns funktion och vad menscykeln innebär som ett begrepp.
    Det är kanske läge att prata öppet om "menskliga" rättigheter, för det är just vad det handlar om sist och slutligen. En rättighet och tillgänglighet för samhället, för alla de tre miljoner jorden runt som menstruerar varje dag. Mens är en blödning från livmodern, den kommer ungefär en gång i månaden från puberteten fram till klimakteriet vid femtioårsåldern. Hur mycket du blöder, antalet blödningsdagar och antalet dagar mellan blödningarna varierar från person till person. Hur påverkad du blir av den hormonella obalansen och smärtpåverkan är också ytterst individuellt. Få är helt opåverkade. Många har flera pågående symptom samtidigt, andra är helt oberörda men en sak har vi gemensamt allihop: vi måste stoppa flödet. Mensen påverkar livet mer än vad man pratar om den, en utebliven mens kan vara en dröm, glädje och lättnad, det kan också vara en mardröm. Mensens första dag kan vara en lättnad, men också en sorg.

    När jag förberedde mitt anförande läste jag i en artikel att 14% av Stockholms skolflickor har så svår mensvärk att de måste stanna hemma från skolan. Jag läste vidare och man konstaterade i studien att de flesta inte tar tillräckligt mycket smärtstillande tabletter, eller tillräckligt ofta. Vad är det jag läser? "Lilla gumman, det är normalt att ta ont, du äter och köper bara lite för lite smärtstillande tabletter, det blir nog bra". Vi är många som kanske har Tabac doftande, betungande minnen från tidigare gynbesök där man desperat sökt hjälp och blivit bemött med arrogans. Det är ganska många som har varit i den här sitsen. Forskningen visar dessutom att det mesta inom sjukvården är anpassat efter män, trots att kropparna fungerar olika biologiskt. Det är en intressant läsning för lagtinget om man vill förkovra sig. Till exempel symptomet på hjärtattack ser olika ut. Kvinnor ordineras oftare smärtstillande mediciner och skickas hem för att avvakta. Det finns betydande skillnader mellan kvinnor och mäns sjukvårdskonsumtion. Kvinnor konsumerar 20 procent mer hälso- och sjukvård jämfört med män. En stor del av dessa merkostnader för kvinnorna beror på vård i samband med att kvinnor föder barn och att hon har en livmoder.

    Talman! Under debattens gång har vi fått höra: Det är inte läge för någon reform nu, det finns inte pengar. Jag undrar när är det läge riktigt? Under mina snart 10 år inom politiken verkar det aldrig ha varit läge för någon jämställdhetsreform, varför skulle vi inte kunna sätta Åland på kartan lite extra i rampljuset inför jubileumsåret? För bästa lagting, att förbise mens som något samhälle inte ska ha att göra med, eller att normalisera mensvärk och undergräva mensens påverkan och kostnader under ca 40 år av den menstruerades liv är rent förkastligt, både samhällsekonomiskt och ur ett jämställdhetsperspektiv. Att undergräva både den fysiska och psykiska problematiken gör att många kvinnor går med allvarliga sjukdomar i flera år utan att våga prata om det. I regel tar det ca 8 år för att få en endometrios diagnos. Därför är det ett högst problematiskt att mensvärk betraktas som ett grundtillstånd för många kvinnor. Endometrios är en allvarlig sjukdom som drabbar var tionde kvinna. Sjukdomen innebär att celler, som liknar i endometriecellerna i livmoderslemhinnan, fäster och bildar härdar på andra ställen än var de ska vara. Det uppstår inre blödningar som i de flesta fall orsakar en fruktansvärd smärta.
    Stora doser starka smärtstillande tabletter, hormonbehandlingar, operationer, stor frånvaro från skolan och svårt att kunna arbeta, det är vardagen för kvinnor med endometrios.

    Talman! Antingen pratar man inte alls om mens, eller så pratar man med ett normaliserande språkbruk som ger allvarliga konsekvenser för den drabbades möjligheter att leva som andra. Alla institutioner som hjälper till att bibehålla ett språkbruk om månatlig smärta som att det är helt normalt bidrar till stigmatiseringen. Tänk er, var tionde person med livmoder i fertil ålder har svårt att kunna studera och arbeta på grund av detta. Jag har haft ett långt intresse för samhällsfrågor och jämställdhet och det är hur många gånger som helst jag har hört att det inte är läge för just den här reformen. Särskilt uttrycks det av dem som inte själva drabbas. "Det finns inte pengar, man borde nog satsa på något annat som är viktigare i samhället. Det här stödet kan vi inte gå med på, man kan ju missbruka det. Nej alla som behöver det här stödet får faktiskt ta och skärpa till sig, så farligt kan det väl inte vara.
    Nog måste väl lagtinget satsa på något viktigare, vad är det där för jål. Och så vidare och så vidare". Det är nog konstigt att så fort det handlar om kvinnohälsa och jämställdhet, eller för den delen stöd till de som inte har råd, är det aldrig rätt läge eller finns några pengar. Ironiskt nog har jag aldrig hört den jargongen när det delas ut hundratusentals euron i bidrag till det ena och det andra till andra verksamheter. Inte ett ord om stöden kommer att missbrukas, dess påverkan på miljön eller om det faktiskt är läge just nu, eller att man kan prioritera om.

    Talman! Mensskydd finns i många olika former och kostnader. Engångsprodukterna är billiga, men mängden och behovet av variation ger omfattande kostnader på lång sikt. Också miljön får lida och mycket hamnar i reningsverken att ta hand om, och sopberget växer. Man måste börja jobba för att eliminera användningen av alla förbrukningsartiklar. Flergångsskydd som menskopp eller menstrosa är en större engångskostnad som kan vara svår att få ihop men är ett betydligt bättre alternativ för miljön. Att kunna erbjuda och tillgängliggöra mensskydd är en viktig handling för att normalisera och radera alla de tabun som finns i samhället om livmoderhälsan och dess verkliga pris. Vi pratar om 30 miljoner menstruerande individer på jorden varje dag. Ett bra bemötande, en adekvat vård, smärtlindring, stöd och acceptans av samhället är precis vad de behöver. För trots att mens är en naturlig del av vardagen för nästan hälften av världens befolkning är det ofta omgärdat av tabun, skam och stigma. Ofta är ämnet så kontroversiellt att man inte ens kan nämna det på Åland.

    Kunskapen ligger på en chockartat låg nivå och jag föreslår att Ålands lagting är ett parlament som erkänner ojämställdheten i samhället och motverkar den istället för att främja den. Jag föreslår en obligatorisk internutbildning för samtliga ledamöter i kvinnohälsa. Det finns stora kunskapsluckor och det är helt förståeligt, det är helt normalt. I skolan talades det inte om sådant här förr i tiden, utan då var fokus på mannen och reproduktionen. Det var inte bättre förr helt enkelt. Jag hoppas lagtinget tar sig tid att förkovra sig och att utfallet av den här inlämnade motionen resulterar i något positivt. Kanske en present till alla menstruerande medborgare på Åland lagom till 100-årsjubileet. Varför inte en menskopp? Tack.


  • Talman! Ledamoten Eckerman lyfte i sitt anförande många, många viktiga frågor kring kvinnors hälsa. En problematik som vi ofta diskuterar inom Liberalerna och också har en hel del kommande förslag gällande. Men det har ganska lite med den här motionen att göra. Motionen handlar om ekonomisk ersättning för mensskydd. Jag tycker att det relevanta skulle vara att vi i lagtinget skulle förkovra oss i de här frågorna och också se på de stora ojämlikheter som finns inom sjukvården i stort. De facto är det så att de kvinnor med svagast ekonomisk ställning är de äldre kvinnorna som oftast inte har behov av det här. Jag tycker lite att motionen skjuter vid sidan av målet, även om jag tycker att ämnet är väldigt aktuellt och viktigt.


  • Ledamot Jessy Eckerman (S) Repliksvar | 14:09

    Tack. Nej, jag håller inte alls med ledamoten Zetterman. Det här är en fråga som inte kan bortkopplas från någonting annat. Att ha mens är någonting som påverkar dagen för alla kvinnor i fertil ålder, som jag sade tidigare, och vi behöver göra någonting för att sluta ha det här stigmat. Vi behöver ta bort skammen och problematiken i att vi pratar om det här. Jag tycker det här är väldigt angeläget och tiden är rätt just nu.


  • Talman! Det svaret förvånade föga. Det finns frågor inom sjukvården, särskilt när det gäller förlossningsvård och allmän gynekologi som man borde se över, rätten till gynekologitjänster och så vidare som är väldigt dyrt idag. Betydligt dyrare, ett par sådana besök, än mensskydd som jag tycker att vi borde aktualisera. Den viktigaste frågan är att vi ser till att vi jobbar med lika förhållanden för män och kvinnor. Och om det gäller den ekonomiska biten så säger jag jämställda löner och egna pengar i plånboken som är viktigare feministisk fråga.


  • Ledamot Jessy Eckerman (S) Repliksvar | 14:10

    Tack. Vi har helt skild syn på det här, jag och ledamoten Zetterman. Det är samma sak, det är lätt att säga att man är för jämställda löner och egna pengar i plånboken. För det är också en fråga som det aldrig kommer att vara rätt tid för eller finnas pengar för. Jag tycker att det var lite, det säger inte så mycket.


  • Tack, talman! Tack ledamoten för ett intressant anförande. Precis som ledamot Zetterman noterar jag att innehållet i anförandet gick ganska långt utanför själva motionen. Ni talar om alla de här problemen. Det noterade jag också i debatten, eller vad jag ska säga, som hände under helgen. Det var problemen kring menstruationen som kom upp, men i den här motionen talar ni om kostnaden, ni talar om kostnadsfria. Jag försökte förra veckan fråga om kostnaderna för menstruationsskydden men jag fick inget svar. Jag vill betona att som gentleman så vill jag inte veta vad ni lägger ut på det, men så där ett medeltal. Vad är den här kostnaden per månad som är kärnan i den här åtgärdsmotionen?


  • Ledamot Jessy Eckerman (S) Repliksvar | 14:11

    Tack, talman! Det är betydligt mera än 9 euro året kan jag svara.


  • Tack, herr talman! Jag är mycket besviken över svaret. Jag försökte på basen av viss erfarenhet skissa på vad det eventuellt kunde vara. Ni kan inte ge en enda siffra, men jag kommer till talarstolen.

    Det andra ni sade var också en intressant sak med skolning. För det är faktiskt 70 procent ungefär här som inte har erfarenhet av det där. Också som ni talade om det här inom sjukvården, som jag hört om tidigare, man diagnostiserar saker fel och så vidare tycker jag skulle kunna vara en mycket viktigare del. För vi har ju faktiskt inte erfarenhet. Sedan var det vissa saker som ledamot Fellman också tyckte att jag borde googla på. Jag tycker det finns nog andra sätt också, men iallafall skolningen kunde vara en sak.


  • Ledamot Jessy Eckerman (S) Repliksvar | 14:12

    Tack. Jag tycker det är märkligt i den här debatten så är allt annat viktigare än att kvinnor ska kunna gå till jobbet, gå ut överallt i samhället, gå på toaletten där det annars finns toalettpapper, handtvål, handsprit och så vidare för att man ska kunna sköta sin hygien. Att det inte skulle kunna vara en norm att det skulle finnas tillgängliga mensskydd där. Det är ganska svårt att veta när den kommer, för den kan komma precis när som helst. Det är inte alltid man är förberedd, det ska ledamot Toivonen veta.


  • Jag vill, kanske i motsats till de andra replikerna, tacka för ett mycket stort engagemang som ledamoten Eckerman visar i den här frågan. Jag skulle också vilja föra fram två ekonomiska argument. Nämligen det faktum att det här är ett kvinnors behov, mensskydden. Kvinnor tjänar fortfarande 80 cent av mannens 1 euro. Löneskillnaderna är fortfarande stora i Finland. Samtidigt betalar kvinnorna intressant nog 65 procent av alla inkomstskatter. Alltså kvinnor betalar mer inkomstskatter än män. Av ekonomiska skäl kan man också anföra att det här vore en välkommen skatteåterbäring för kvinnor att göra det som ledamot Eckerman föreslår. Att låta de finnas lika naturligt på toaletter som toalettpapper.


  • Ledamot Jessy Eckerman (S) Repliksvar | 14:14

    Jag har ingenting annat att invända än att jag håller med.


  • Tack, talman! Det här är verkligen en fråga som angår både kvinnor och män i allra högsta grad. Jag vill tacka för att ledamoten Eckerman hade ett riktigt bra och informativt anförande om de problemen som är kring just mens, mensskydd och mensvärk. Min fråga debatterades redan tidigare, men det praktiska utförandet av en sådan här reform. Hur ser ledamoten att en sådan skulle kunna gå? Bara helt i praktiken?


  • Ledamot Jessy Eckerman (S) Repliksvar | 14:15

    Tack, ledamot Mattsson, för att du också är engagerad och frågar. Som jag sade, vill man sätta Åland på kartan inför 100-årsjubileet som ett ställe där man tar jämställdhet och det här problemet på allvar så skulle det vara fint om man kanske skulle dela ut någon form av flergångsmensskydd till alla flickor och kvinnor i menstruerande ålder. En menskopp, en menstrosa eller tygbindor eller något sådant som en fin gest. Det skulle göra bra reklam inför hundraårsjubileet.


  • Tack, talman! Det är ett sätt att gå. Det skulle också säkert vara att göra en mer långsiktig reform. Där tror jag också, likt som många andra ledamöter, att det är bra att titta på hur man gör i Skottland och hoppas att många andra länder tar vid det här. Att Åland på något sätt där kan hänga med på tåget.


  • Ledamot Jessy Eckerman (S) Repliksvar | 14:16

    Tack. Där skiljer sig våra åsikter åt. Jag tycker att Åland ska visa att vi är en föregångare. Vi är 30 000 personer här. Det är inte jättesvårt, det är inte jättedyrt och vi får väldigt mycket cred och goodwill runtom i världen. Jag förstod också att ledamoten Fellman har blivit intervjuad av utrikes TV om den här motionen. Det sprider sig som jag tror goda ringar på vattnet bara landskapsregeringen och lagtinget agerar i frågan.


  • Ledamot Anders Eriksson (ÅF) Gruppanförande | 14:16

    Tack, fru talman! Det har varit en intressant debatt och ganska långt en samsyn. Personligen blir man lite förvånad att kvinnor har olika syn på en sådan här partiöverskridande jämställdhetsfråga. Man tycker att problematiken borde vara densamma oavsett vilket parti man hör till.

    Det som är nackdelen när man hör till de små partierna är att man alltid kommer sist i ordningen och att det mesta redan är sagt. En sak som jag fäste mig vid förra gången det här ärendet var uppe, jag kanske inte hör till de direkta tonåringarna i det här lagtinget mera, det var det att det här med menstruation skulle vara någonting smutsigt, någonting fult. Det har jag faktiskt aldrig hört överhuvudtaget, däremot att det är en stor olägenhet förstås.

    Jag noterade också att när man intervjuade partiledarna så var det Ålands Framtids partiledare som först nämnde det här, tillsammans med Liberalerna, att man borde lyfta bort momsen. Man borde ha fria mensskydd i skolorna nu och att man skulle få välja i så fall vilken typ man vill ha. Jag ska inte göra det misstag som manliga kollegor till mig har gjort, att jag ska ge mig in på att vara någon sorts expert på det här området, men jag har förstått att det är inte riktigt som ÅHS där "One size fits all". Det är väl inte riktigt det, som jag har förstått det, som alla vill ha.

    Det är en viktig jämställdhetsfråga och att ta ett initiativ till riksdagen är vi absolut med på. På samma sätt som Ålands lagting gjorde när det gäller strängare påföljder av sexualbrott. Det skulle ge en väldigt bra och positiv bild av Åland som ett humant samhälle. Jag har kontakter med många politiker på Skottland och utöver att man ville lösa en viktig jämställdhetsfrågan så handlar det också om att sätta Skottland på den internationella arenan. Det har de ju lyckats med.

    Det var en diskussion om kostnaderna, om det var 9, 40 eller 6000 tusen euro. Oavsett det så påverkar det en kvinnas ekonomi och kvinnans hälsa. Så om utskottet finner det viktigt så skulle det vara bra att kunna utreda den frågan. Att vi skulle veta vad vi sist och slutligen pratar om.

    Avslutningsvis vill jag säga att vi är dåliga i utskottet att höra sakkunniga internationellt som kan tillföra intressanta synpunkter. Jag tycker att man ska försöka höra förslagsställarna ifrån Skottland. Man har nu pratat om att man ska invänta och se vad man tänker göra där, men man kan väl redan i detta skede höra förslagsställarna om möjligheten där finns.


  • Talman! Ledamoten Eriksson förundras över att inte alla kvinnor är överens. Jag tycker att det är ganska självklart, inte är kvinnor en homogen grupp på något sätt. Det finns kvinnor i den här salen som säkert inte ens uppfattar att det finns strukturella skillnader mellan mäns och kvinnors förutsättningar i livet. Det finns sådana som är vänsterfeminister och det finns sådana som liberala feminister. Därav blir grunden lite olika. Jag delar den uppfattningen som jag lite uppfattar att ledamoten Eriksson var inne och tassade på. Det kommer nog var långt ifrån alla som vill använda offentligt upphandlade mensskydd.


  • Jag ville bara framföra ett tack. Det är sällan som ledamoten Anders Eriksson och jag är överens i någon fråga, men i den här debatten så var det här ett av de sakliga och mer odramatiska inläggen. Där ledamoten fokuserade på sakfrågan snarare än känslorna. et tycker jag var hedervärt.


  • Ledamot Stephan Toivonen (ÅD) Gruppanförande | 14:21

    Tack, herr talman! Mina damer och herrar i lagtinget. Bästa medierepresentanter. När jag växte upp så sjöng kvinnorna: "Ja, vi kan! Vi vill! Vi törs!" När deras barn växte upp så talade man om "Girlpower". De var också starka. Men nu har tydligen kvinnorna plockat fram tiggarstaven, tagit på sig offerkoftan och raggsockorna för att be om allmosor. Så att samhället skall finansiera något som kvinnor måste skaffa sig under många år av sitt liv. Förlåt, det heter ju inte kvinnor. Det heter visst, personer med livmoder. Men bästa motionärer, ni klär inte i offerkoftor. Ni klär nog bättre i högklackat när ni sitter framför oss som tre lockande sirener för att försöka förtrolla oss med er sång.

    Herr talman! Ni skriver i motionen: ”För kvinnor är menstruationsskydd en kostnad man har under stora delar av sitt liv, som män inte har. De biologiska skillnaderna är ett faktum, men kostnaderna behöver inte vara det.” Det gläder oss från Åländsk Demokrati att vi kan vara överens om att det finns biologiska skillnader mellan kvinnor och män. Ni talar om de stora kostnaderna för sådant som män inte har, men hur stora är de i praktiken? Vad kostar användningen på en månad? Vad kostar den för ett år? Första undertecknare, ledamot Fellman, hade själv ingen uppfattning när jag frågade henne i en replik förra veckan. Inte blev det något bättre svar idag heller. Jag hade redan tidigare, det här skulle också debatteras efter budgetomröstningen i december som bekant, frågat några så kallade experter som själva haft eller har mens. Jag blev väldigt förvånad faktiskt hur små kostnader det var. Jag förstår den som sade att inte ens under studietiden så var det en stor kostnad, det fanns nog många andra
    kostnader. Som ekonom så lärde jag mig själv under studietiden att det inte finns något som är gratis. Det finns ingen gratis lunch, det är alltid någon som betalar. Tror motionärerna att det blir billigare att samhället ska köpa in, distribuera och så vidare? Jag lärde mig verkligen under diskussionen på nätet i helgen att det finns många sorter, det finns stora skillnader på krav osv. Det här med att man skulle ha en sak som passar allting, eller hur ledamot Eriksson sade, det visade man nog att finns inte. Bästa motionsställare. Ni vet hur Ålands ekonomi ser ut. Vi behöver inte tala om BNP siffrorna idag. Då är frågan att är det här faktiskt den mest prioriterade ändringen?

    Herr talman! Ni skriver i er motion att det är en kostnad som kvinnorna har på grund av den biologiska skillnaden mellan kvinnor och män. Har ni tänkt på att män generellt sett är större än kvinnor? Rent generellt är män 25 % större. De innebär att de måste äta 25 % mer varje dag, hela året, hela livet. Har ni funderat på vad som möjligtvis är dyrare, att köpa 25 % mer mat eller att köpa menstruationsskydd under en tid av sitt liv? Vad jag såg så kostar de 8 cent/styck i affären. Jag försökte då göra en snabb kalkyl och räknar man då med, av min erfarenhet som jag sade, 3 dagar/ månad. Om man använder bara hängsle eller bälte så är det 3-4, då blir det 9 euro/år. Sedan finns det de som har dubbelt längre tid, de som använder både och så vidare. Det jag märkte var att de märken som vi herrar känner till, som vi ser via reklamen, är fyra gånger dyrare än de där standard som faktiskt finns på samma hyllor. Skillnaden i kostnader är om man använder de som det görs reklam för eller om man tar standard. Jag försökte komma med den här slimmade budgeten men inte fick jag något svar idag heller. Sedan säger ledamot Fellman att det är "under lagtingets värdighet" när jag ber om uppgifter om frågor när kostnaderna just är grunden i er åtgärdsmotion. Det visar också hur populistisk den här motionen är. Socialdemokraterna innehade vicelantråd posten förra period, lantrådsposten perioden före det. Då kom inget förslag. När ni antagligen skulle få igenom det ni ville och ekonomin var bättre. Nu när ni har krympt från fem mandat plus två ministrar och sitter tre stycken här, då passar det att lämna in.

    Herr talman! Trots den här inledande kritiken är vi absolut inte helt avvisande. Det finns delar som vi kan stöda. Bland annat, som jag kom i kontakt med och som nämndes också här, kan det stötas på överraskande situationer i skolmiljö och så vidare. Där kan man ha ett stödpaket. Samma sak här en gång behövde jag en värktablett och det finns, kanske det finns motsvarande också för damer. Det är ett sätt, men inte att generellt finansiera. Samma sak med ungdomar, som kanske också någon nämnde, att det finns också de här mer hållbara initiativen med menskoppar osv. som man använder flera gånger, det är en sak som ungdomar kunde informeras om.

    Herr talman! Sedan var det ett alternativ som ledamot Valve nämnde här inledningsvis, det gäller momsen. Nu nämndes här också flera gånger att det är en ”lyxmoms”, vilket är ett populistiskt begrepp. Det är standardmomsen, rakt av. Sedan finns det vissa grupper, läkemedel och så vidare som har en lägre moms. Det är väl ganska rimligt att sådana här produkter kan räknas inom den gruppen och sänkas till 10 %. Vilket gör att kostnaderna minskar med motsvarande. Det är en sak som nämnts här och som vi stöder, absolut. Det är inget problem med det. Men vi från Åländsk Demokrati stöder inte att Ålands landskapsregering ska snabbt utreda möjligheter att på ett, så att säga, generellt plan genomföra det här. Men, som jag nämnde, att man kan utreda hur produkterna finns tillgängliga i vissa miljöer. Framför allt med yngre flickor t.ex. i skolmiljö. Men det hann jag redan få reda på någon dag att det faktiskt finns flera skolor, och kanske alla, som redan har det. Så det kanske är dörrar som är väldigt öppna som ni försöker öppna. Det tycker vi också är ett bra alternativ och som sagt var, momsen kan vara i samma klass som läkemedel. Tack för ordet, herr talman.


  • Tack, talman! Jag tycker att ledamoten Toivonens anförande gott kunde vara ett enskilt anförande. De första fem minuterna var ett av de mest respektlösa jag hört i den här salen. Ledamot Toivonen vet precis vad jag pratar om. Man står och kommenterar kvinnors kläder, säger att de passar bättre i högklackat och det ena och det andra, raljerar kring det här. Finns det inte en högre nivå, ett modernare sätt att se på den här saken, än att behöva gå in på det? Jag förstår att man vill ha en hård debatt, men det handlar om hur man levererar sitt anförande snarare än vad man säger. I sak kanske vi i mångt och mycket är överens här inne, men de första fem minuterna av ledamot Toivonens anförande var under all respekt.


  • Tack, talman! Det är populärt det där med "under all respekt". Jag tycker att lite skämta till ska man kunna få göra, ska man kunna få tåla. Vi har olika åsikter om det, inte är det något problem med det. Tack.


  • Tack, talman! Det är väl kanske så att jag är av en yngre generation i så fall och kanske också är van att hantera människor lika, oavsett vilket kön, hur man pratar om människor. Sedan kanske jag också tillhör den gruppen, som ledamot Toivonen pratar om, män som kräver mera mat. Den jämförelsen känns som att den haltar. Jag hör också till gruppen män med skägg som kanske skulle behöva raka sig skaffa sig ett jobb, men jag behöver inte det. Jag behöver faktiskt inte så jättemycket mer mat än vad kvinnor behöver som generellt, enligt ledamot Toivonen, har mindre storlek. Det här resonemanget håller inte, tyvärr. Mensskydd är ett nödvändigt livsmedel. Det är något som behövs dagligen för kvinnor med menstruation. Jag behöver inte rakhyvel och jag behöver inte mer mat än någon annan kvinna eller man. Tyvärr, det håller inte. Första fem minuterna kunde gott ha varit. Resten, i sak, kan jag säga att jag håller med om. Men när vi skriver anföranden hit till salen så kan vi väl fundera lite på formen också innan vi ställer oss upp i stolen?


  • Tack, talman! Replik ska hänföras till huvudanförandet och jag nämnde faktiskt ingenting om rakningen, för det tycker jag inte att det är någon skillnad. Man väljer själv, som bekant, om man rakar sig eller inte. Däremot är det nog ett faktum att män har 25 procent mer muskler, generellt sett behöver mera mat. Sedan finns det spridningar där precis som när det gäller menstruationskostnader för kvinnor. Vissa klarar sig på 9 euro, andra behöver. 150 euro var det förresten som ledamot Barbro framförde i sitt alternativ, det är en snittkostnad. Frågan är att ska vi ha en reform kring något som ligger kring 150 euro per år? Det är det som är frågan.


  • Ledamot Marcus Måtar (Obs) Anförande | 14:32

    Talman! Bästa lagting och övriga åhörare. För Obunden Samlings del har redan ett gruppanförande hållits. Jag påminner om att det är såklart det som lagtingsledamoten Stellan Egeland framförde där var alldeles utmärkt. För den som lyssnar på det lite noggrannare så ser att där fanns, eller man behöver inte lyssna på den mer noggrant heller, en bra sammanfattning av vad Obunden Samling anser i den här frågan. Jag tar mig ändå friheten att säga några saker till.

    När det gäller Åland och Skottland så kan jag konstatera att vi har nog egentligen väldigt lite att lära oss. Skottland avskaffade väl barnagan 2019 och ungefär i samma veva höjde de straffmyndighetsåldern, eller vad det heter, från 8 till 12. De betalar barnbidrag för barn under sex år på ungefär 40 brittiska pund/månad. Det är en helt annan situation i Skottland. När man framför den här typen av motioner och försöker på något vis skapa ett intresse eller någon form av rörelse för att göra någonting bättre för kvinnor så blir det lite fel när man tar de skotska exemplen. Den här lagen som godkändes i Skottland på basen av en motion i det skotska parlamentet består av tolv paragrafer som man lätt kan läsa, man hittar dem på skotska parlamentets hemsida. Där finns också, ännu intressantare, en 18 sidor lång utredning som är som ett PM där man förklarar bakgrunden till behovet av den här lagstiftningen i Skottland. Bakgrunden är en fattigdom som vi inte har, ens tillnärmelsevis i samma form här på Åland. Man visar på upprörande siffror över hur många som går till matbanken i Skottland och begär samtidigt att få den här typen av produkter. Man pratar om en fattigdom som man upplever på grund av att man har inte helt enkelt råd överhuvudtaget med de här produkterna, och det skapar en massa bekymmer. Vi har inte de här bekymren här.

    Jag tror att det var ledamot Josefsson för Centern som nämnde att det skulle kosta ungefär, om man tittar i den här utredningen, 25-30 miljoner brittiska pund. Det här ska sättas i relation till en 40 miljarder punds budget som Skottland har. Skottland är ett land med ungefär fem miljoner invånare. Om vi skulle ta motsvarande proportion här, i förhållande till vår budget, så tror jag det är ungefär 250 000 euro som vi skulle satsa på något sätt. Det är i så fall någon form av, nästan skulle jag kalla det, fattighjälp till de mest utsatta som absolut inte har råd med de här produkterna. Där hävdar jag också för vår räkning, för Obunden Samlings räkning, att vi har ett system för det redan. Att hjälpa de allra mest utsatta som verkligen inte har råd med det här.

    Det har varit prat här om att man ska sänka momsen och så vidare. Alla har nu konstaterat att det är så klart riksdagens uppgift att sköta om momsfrågor i det här landet. Då kan jag bara påminna att så sent som 2019 så redde man ut den här frågan, det var ett initiativ från vänstern i riksdagen. Man redde ut att för det första kan vi inte sänka momsen till noll för det strider mot EU:s direktiv. Vi kan sänka den till den lägsta vi har, det vill säga till 10 procent. Det skulle kosta ungefär fem miljoner räknade regeringen ut. Minister Mika Lintilä sade i riksdagen att det gör vi inte, det är inte av intresse. Bakgrunden här tror jag också att man har sett att det här är inte en politiskt intressant fråga heller. För när det var ett medborgarinitiativ år 2018 så fick det medborgarinitiativet som alltså behöver 50 000 för att gå vidare till riksdagen, det som vi har 1000 här, fick 6885 understöd. Det kan jämföras med att de som var mot 5G fick ungefär 16 tusen i understöd. Det här är inte en så jättehet fråga.

    Där vill jag igen upprepa det här som min kollega, lagtingsledamot Egeland, sade: vi kan inte hålla på och ställa grupper mot varandra. Nu vill inte jag börja gå in och ge exempel på andra grupper som också har kostnader. Men alla förstår det, om man sätter sig ner och funderar på den här frågan så hittar man alltid grupper som har det lite värre än andra och som på olika sätt borde gynnas. Vi kan inte uppnå millimeterrättvisa. Vi kan inte utsläcka varenda en orättvisa. Vi måste se till att det stora hela funkar. Det är det som är vår uppfattning, så ser vi det i Obunden Samling i alla fall. Mot bakgrunden av den debatt som har varit så ville jag bara ge lite siffror, lite sådan här information som har varit. Tack talman.


  • Det är så att 38 % av familjerna på Åland är ensamförsörjare. Det betyder att det oftast är en ensamstående mamma med flera barn som ska bekosta de här mensskydden till sina barn. Jag läste en intressant debatt som handlade om just det här, att vad ska man välja? Ska man välja att flickorna ska ha mensskydd eller att de ska kunna studera på Lusse? För vissa är det verkligen så här. Jag tycker att det är viktigt att vi tar upp att vi verkligen har de här problemen också på Åland. Även om ledamoten Måtar tycker att vi har en god generell välfärd och att alla har pengar i börsen, men så är det verkligen inte på riktigt.


  • Ledamot Marcus Måtar (Obs) Repliksvar | 14:38

    Talman! Jag har en god insikt i det åländska samhället och klart att jag förstår att det finns folk som har det jättetufft och att varenda en utgift är betungande. Det ska vi se till att hjälpa till med, men det behövs inte den här typen av generell stödordning som nu framförs i den här motionen för den sakens skull. Vi hanterar det på andra sätt.


  • Forskning visar också att barn och familjer som lever i ekonomisk utsatthet blir ännu mera utsatta av att behöva stå med mössan i hand och ständigt bekräfta för alla andra, och för sig själva, att vi har faktiskt inte råd med mensskydd den här månaden heller. Vad ska vi göra? Ska vi snatta toalettpapper från allmänna toaletter? Det fungerar inte så. Det här är faktiskt en generell och ganska billig sak som skulle göra att det skulle bli så mycket lättare och så mycket enklare för så många att kunna jobba, studera och delta i samhället på lika villkor som alla andra. Jag kan inte förstå hur man kan vara emot det här? Eller är det bara för att det är en socialdemokratisk motion? Jag skulle vilja ha en bättre förklaring. Jag köper inte de här argumenten. Jag har så svårt att inte kunna leva mig in i den här situationen. Jag skulle vilja ha lite mera resonemang, tack.


  • Ledamot Marcus Måtar (Obs) Repliksvar | 14:40

    Tack, talman! Ledamoten Eckerman fokuserar nu så hårt på just den här kostnaden. Alltså det finns folk som inte har råd med mat på Åland och som går till matbanken. Det finns massor med bekymmer. De kan inte betala hyran så de blir utkastade ur sina hem. Men vi löser det inte med att skapa en ny form av generell stödordning där vi på något vis ska ut utradera och skapa någon form av millimeterrättvisa och samtidigt gör i princip alla kvinnor mellan 12-13 års ålder och 50 någonting till någon form av beroende av samhället på något sätt. Det finns inget sådant behov och det finns inte heller någon sådan beställning bland våra väljare.


  • Tack, talman! Jag vill först korrigera ledamoten Måtars uppfattning att mitt förslag skulle handla om en generell stödordning. Min motion handlar om att göra menstruationsskydd tillgängliga och kostnadsfria, framför allt för unga flickor och kvinnor. Det är klart att det inte löser alla problem, men jag skulle gärna höra vilka Obunden Samlings förslag är för att lösa de verkliga och praktiska problemen som finns. Jag har inte hört ett enda förslag från Obunden Samling ännu som skulle ha som uppgift att utplåna orättvisor eller stärka kvinnor som har det svårt. Det här handlar inte, för mig, överhuvudtaget om att ställa grupper mot varandra utan om att göra en liten lättnad för hälften av befolkningen.


  • Ledamot Marcus Måtar (Obs) Repliksvar | 14:41

    Tack, talman! Det borde väl framgå tydligare i den här motionen vad den handlar om då. När det gäller Obunden Samling och orättvisor så vi tycker att en viktigare sak är att få hela samhället att fungera som det ska. Det ska finnas arbete, det ska finnas stadiga arbeten. Där har vi till exempel drivit på en sak som gäller tjänstemannalagen. Där man inte ska ha folk på metspö, så att säga, med de här snuttarbetsavtalen som tillåts enligt vår tjänstemannalag. Det är massor med kvinnor som går på korttidsarbete, vet inte om de har jobb nästa år och så vidare. Det finns många andra områden där man kan lägga in. Vi har också befintliga stödordningar om det är så att det behövs mera stöd för man har inte råd med olika saker och ting. Vi föreslår att man tittar på det. För det är en väldigt liten del av befolkningen som har det så här tufft.


  • Halva befolkningen menstruerar. Det är en verklighet under väldigt stor del av livet. Det är klart att det alltid finns viktigare saker. Det finns alltid större saker, men när ska man göra någonting åt just den här frågan? Ska man jobba med bara en sak i taget? Är det vårt uppdrag här i lagtinget, att göra bara en sak färdig och sedan gå vidare till nästa? Kan man prata om jämställdhet och att stärka flickor och kvinnor utan att det upplevs som att man tar något av någon annan? Eller skulle man kunna flytta fram positionerna lite grann?


  • Ledamot Marcus Måtar (Obs) Repliksvar | 14:43

    Tack, talman! Jag har inte talat någonting här om att man tar från någon annan. Jag har bara talat om att vad är vettigt. Jag vill också igen hänvisa till min kollega Stellan Egelands inlägg, vi ska inte bygga samhället utgående från att vi ska hitta olika offergrupper. När ni då, ledamot Fellman, talar om att hälften av befolkningen berörs, men den absoluta majoriteten av de kvinnorna är inte intresserade av det här. De sköter det här utan att samhället behöver gå in och stöda dem. Det är det som är min bild av saken. De som har det så tufft att det här är en kostnad som verkligen är betungande, då har vi andra system som ska hjälpa dem.


  • Tack, talman! Ni diskuterade det här allmänna behovet och vissa grupper. Det ni var inne på var det här med matbanken, vilket jag faktiskt hade tänkt ta upp men glömde bort, men vi har ju motsvarande här. Nu vet jag faktiskt inte om det är bara mat, men där finns ett sätt. Också kanske i skolor att, för dem som verkligen behöver. Hur ser ni på de alternativen?


  • Ledamot Marcus Måtar (Obs) Repliksvar | 14:44

    Tack, talman! Ledamot Toivonen nämner då matbanken eller andra initiativ. Det är så att om man läser den här 18 sidors utredningen, som är som ett bakgrundsmaterial till den här skotska lagen, så kan man se att man tar exempel från Wales där man har haft ett system med att dela ut gratis menstruationsskydd av olika sorter. Man nämnde också andra frivilliga initiativ där man har skapat att det finns en tillgänglighet, liksom toalettpapper på allmänna toaletter inom vissa institutioner. Om man hänvisar till den här saken så varför inte? Det är klart att det kanske skulle kunna vara någonting. Jag är för dåligt insatt i frågan. Jag ser inte att vi har samma behov. Vi har inte samma utbredda fattigdom som de bekämpar i Skottland.


  • Ledamot Nina Fellman (S) Anförande | 14:46

    Talman! Här står jag helt utan koftor. Utan att vara ett offer. Utan att tigga eller falla i tårar. Jag har bara skrivit en motion. Jag vill börja med att tacka för en till stora delar saklig och kreativ debatt kring min motion om mensskyddet.

    När man skriver en motion så lanserar man ju en idé, som förstås kan förverkligas på många olika sätt. Det är vad politik handlar om, att ha idéer och förslag om hur man kan göra samhället bättre, för stora grupper eller för små grupper, så att samhället rör sig framåt. Jag tycker inte att man som politiker är någon slags kamrer som bara ska sitta och förvalta och räkna. Åtminstone är inte vi i Socialdemokraterna det. Inte heller tycker jag att det är rimligt att man ska hävda att man måste fixa alla andra problem först innan man kommer med ett förslag som kan utveckla samhället. Då skulle vi sitta här och aldrig göra någonting. Vi skulle aldrig förändra någonting, för man blir inte färdig.

    I debatten har det kommit många förslag som jag tycker att utskottet gärna kan fundera vidare på, som inte fanns med i min ursprungliga motion. Den innehöll nämligen inte alla svar. Jag hoppas att det kan utmynna i ett uppdrag till regeringen att titta vidare på frågan. Inte behöver vi vänta två år tills allt har fallit på plats i Skottland, där för övrigt ett enigt parlament antog motionen. Vi kan lära oss mer nu. Vi kan fördjupa tankarna. Vi kan välja vår egen väg på Åland. Det är det vi har självstyren sedan till. Vi kan välja flera parallella vägar för att gå vidare med den här motionen. Det har lagts förslag under debattens gång om att vända sig till Finlands riksdag och diskutera momssatsen för menstruationsskydd. Jag tycker att det är en jättebra. Varför inte gå vidare med den frågan också? Det skulle kunna visa omvärlden att Åland är en progressiv plats där vi diskuterar sådana här frågor, kanske till och med snabbare än vad man gör i Finland och Sverige.

    Det har under debattens gång sagts att det här handlar om socialism, kommunism, identitetspolitik och allt vad det nu var. Jag känner att jag kan lämna de slängarna därhän. Det handlar väl mera om att signalera till sina egna än egentligen den här motionen. På en punkt tycker jag dock att man kan vara överens. Det finns orättvisor i samhället som man kan försöka åtgärda. Ett sätt för att försöka åtgärda de orättvisorna att jobba politiskt. Det som har varit en drivkraft för mig att lyfta fram, diskutera och försöka rätta till grundläggande orättvisor som gör att människor inte kan uppnå sin fulla potential. Det handlar inte om att leta fram offer och exploatera deras misär. Utan att göra som man har gjort i politiska sammanhang, alltid, jobba för olika intressegrupper. Vi har alla våra egna intressegrupper i den här salen. Om man inte förstår det så kan man inte heller förstå att man resonerar kring strukturer, makt och förändring och hur man ska åstadkomma det. Under mitt yrkesliv har både journalistiken, feminismen och politiken varit sätt att kritiskt granska och utveckla i den riktning som jag vill gå. Mot ett öppnare samhälle, ett mer jämställt samhälle, ett mer respektfullt samhälle, ett mer inkluderande samhälle.

    Identitetspolitik används gärna som ett skällsord och man menar att min motion om mensskyddet handlar om att ställa grupper mot varandra. Vilken grupp är det som skulle bli förfördelade av att det skulle finnas tillgängligt för kvinnor, kostnadsfria mensskydd? Vem skulle vara förfördelade av att den skulle finnas till exempel på utbildningsanstalter, i skolor, på arbetsplatser, offentliga toaletter? Vem skulle det drabba? För mig handlar det om jämställdhet. Det är inte en fråga om identitet, utan en fråga om rättvisa. Kvinnor som grupp försäkrar jag är inte offer. Lika lite som män är det, vare sig de är stora eller små. Identitetspolitik definieras som att politiska ställningstaganden grundar sig på tillhörighet i en grupp, för att bevara den gruppens ställning och stärka dess intressen. Låt mig säga så här: att göra mensskydd kostnadsfria är en reform främst för de unga kvinnorna. Det hotar ingen. Det handlar om ett praktiskt genomförande och eventuella kostnader. Som man bör utreda och fundera på hur skulle man bäst kunna göra livet lite lättare för vissa grupper. Det skulle inte lösa alla problem, men det skulle vara en liten förbättring.

    Jag hade åtminstone när debatten inleddes gott hopp om att vi kanske kunde flytta fram positionerna lite grann. I dag har det kanske känts lite mer deprimerande. Jag säger ändå låt oss hitta någon väg framåt, så att inte också den här diskussionen slutar där det brukar. "Inte just nu." "Någon annan gång." "Sedan när vi har gjort allt det där andra." Den här diskussionen är uppe i lagtinget för tredje gången tror jag. Jag tycker att det skulle vara tid nu att göra den lilla förbättringen som vi skulle kunna göra. Tack, talman.


  • Tack, talman! Det är angeläget att jämna ut ojämlika saker och förhållanden. Att vårt liv ska vara så rättvist som möjligt, det är absolut på det sättet. Metoderna kan säkert sedan vara många. Jag bara funderar på det att när man pratar om ekonomiska konsekvenser så uppfattar jag att man gör det lite lätt här. Man säger bara att kvinnorna drabbas men kanske för de flesta fall, det vete fåglarna om det är så längre, handlar det om en familjeekonomi, gemensamma ekonomi. Det kommer in pengar och det går ut pengar, men båda parterna tar ansvar för ekonomin och att pengarna räcker till det man behöver skaffa. Även när det gäller ungdomar i familjen. Gör det någon skillnad på resonemanget?


  • Ledamot Nina Fellman (S) Repliksvar | 14:53

    Tack, talman! Skillnaden om man ser det på det sättet är att kostnaderna ska bäras av ibland familjer, så är det ett stöd för hela familjen. Särskilt familjer som har många flickor. Det är väl bara bra? Jag skulle dock vilja påpeka att min motion hade två ben. Kostnadsfria och tillgängliga. Tillgänglighetsaspekten är minst lika viktig, särskilt för de unga flickorna. Det har påståtts av manligt kodade personer i den här salen att det är inte skamligt, tabubelagt och jobbigt längre med mens, så är det verkligen inte. Det är fortfarande en sak som är pinsam för många flickor. Att det skulle vara mindre svårt att komma åt mensskydd när man behöver dem skulle vara en bra sak.


  • Tack, talman! De ambitionerna förstår jag, det är inte frågan om annat. Jag bara tänkte att det är inte så enkelt i alla sammanhang att det är bara den kvinnliga börsen som drabbas. Utan man har en gemensam ekonomi, det vill säga många av oss är med och betalar för familjens totala ekonomi. Oavsett vad kostnaderna sedan handlar om.


  • Ledamot Nina Fellman (S) Repliksvar | 14:55

    Jag tycker att det skulle vara alldeles utmärkt om det skulle vara till gagn för den manliga börsen också. Jag tycker inte att det finns någon motsättning alls i att det skulle hjälpa familjer där det finns manliga föräldrar till exempel. Det är väl bara bra.


  • Tack, talman! I mitt anförande i ämnet så ställde jag några frågor till motionärerna. Alla de frågorna blev obesvarade till förmån för att man stod och hävde ur sig saker som att det vara struntprat och allt möjligt. Jag tänkte jag skulle göra ett försök till att få svar på några av de här frågorna. Är det just det faktum att enbart en del av befolkningen behöver de här varorna som gör att man vill ha de skattefinansierade? Om det nu är så, finns det väldigt många varor från bara en del av befolkningen behöver. Anser ni att de också ska vara skattefinansierade? Eller är det här den naturliga gränsen för den fria valfriheten, för människor att styra över sin egen ekonomi och sina egna inköp?


  • Ledamot Nina Fellman (S) Repliksvar | 14:56

    Det handlar inte om en del av befolkningen det här, utan det handlar om halva befolkningen. Det handlar om en biologisk funktion som man inte kan välja bort på något sätt. Kvinnor, halva befolkningen, har det här behovet under stora delar av sitt liv. För mig är det därför en ganska rimlig gränsdragning. Jag tycker ingalunda att alla grupper med särintressen och behov ska erhålla skattefinansierade förmåner, men i det här fallet så tycker jag att det är motiverat också ur en jämställdhetsaspekt.


  • Talman! Jag uppfattar att ledamoten Fellman nästan uttryckte en form av missmod här med anledning av dagens debatt, men jag kan inte riktigt se att det finns ett skäl till det. Jag tycker att det finns många goda saker som har kommit ur den här debatten. Bland annat har frågan om kvinnohälsa på ett generellt plan lyfts upp. Jag hoppas att flera i lagtinget skulle intressera sig för den frågan. Dessutom uppfattar jag nog att det finns en bred konsensus kring om att försöka väcka ett initiativ om att sänka momssatsen på den här typen av artiklar. Jag tycker nog att det har burit frukt med sig också.


  • Ledamot Nina Fellman (S) Repliksvar | 14:58

    Tack, talman! Det är bra om ledamoten Zetterman uppfattar diskussionen så. Jag tycker att det har funnits väldigt tråkiga ingredienser och ett visst förakt i den här salen. Jag har också tyckt att det varit lite nedbrytande att kraven på att vi bara ska räkna pengar och bara prata om pengar i en fråga som har bäring på både jämställdhet, unga flickors välmående och möjlighet att få tillgång till någonting som de absolut behöver har diskuterats så som det har gjorts.


  • Så är det förstås, men samtidigt handlar politiken om att prioritera och fördela pengar så det finns väl någon form av förståelse för det. Jag tycker, som sagt, att det har kommit mycket gott ur den här frågan och framför allt det att kvinnors generella hälsa har lyfts på ett övergripande plan i den här diskussionen.


  • Ledamot Nina Fellman (S) Repliksvar | 14:59

    Jag ser gärna att vi fortsätter diskutera kvinnors hälsa och hur man kan förbättra den. Min motion handlar uttryckligen om den här frågan. Även om alla andra frågor också är viktiga så var det min bedömning och vår, Socialdemokraternas, önskan att vi skulle diskutera den här frågan. Som inte på något sätt är ny och om vi inte kommer vidare den här gången kommer att komma tillbaka. Och där det finns många unga flickor och kvinnor som tänker att äntligen är det någon som tar det här på allvar.


  • Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet omfattas? Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.