Remissdebatt

Ärendet bordlades vid plenum den 7 december 2022. Enligt 34 § i arbetsordningen kan lagtinget på förslag av talmannen remittera ett meddelande till ett utskott eller till självstyrelsepolitiska nämnden. Beslutar lagtinget att ett meddelande inte ska remitteras antecknas ärendet för kännedom. Talmanskonferensen föreslår att ärendet ska remitteras till finans- och näringsutskottet. Fortsatt diskussion.

Tack, fru talman! I det här anförandet tänkte jag titta lite närmare på den utvecklings- och hållbarhetsagenda som vi har på vår agenda. Dagens ärende är dels meddelandet och dels statusrapport nummer 5. Jag som gillar historia konstaterar att den här agendan fick sin början i lagtinget 2013. Då kom ett meddelande, "strategi för hållbar utveckling" och bilagan "omställning Åland" till lagtinget. Dessa behandlades då i finans- och näringsutskottet och fick utlåtande från både social- och miljöutskottet och lag- och kulturutskottet och blev då den utvecklings- och hållbarhetsagenda som nu finns på regeringens hemsida, där slås de fyra hållbarhetsprinciperna fast. Hur man sedan med den agenda som grund kan stöda elbilspolitiken och vindkraftspolitiken är för mig en gåta.

Elbilarna kräver enorma mängder kobolt från Kongo och litium från Sydamerika med mycket stora sociala problem och stora miljöproblem. Elbilspolitiken är inte helt och hållet hållbar. EU:s elbilspolitik är som en återgång till sovjettiden med femårsplaner utan någon som helst marknadsanpassning. Ett enda mega vindkraftverk å andra sidan kan byggas av 5000 ton betong, 1500 ton metaller och 50 ton plastmaterial. Rotorbladen mer eller mindre grävs ner. Vi från Åländsk demokrati anser att det är också en ohållbar politik.

Från rapporten 2014 kan vi också läsa de sju strategiska utvecklingsmålen. Välmående människor vars resurser växer. Alla känner tillit och har verkliga möjligheter att vara delaktiga i samhället. Allt vatten har god kvalité, ett ekosystem i balans och biologisk mångfald, attraktionskraft för boende, besökare och företag. Nummer sex, markant högre andel energi från förnyelsebara källor och ökad energieffektivitet samt hållbara och medvetna konsumtions- och produktionsmönster.

De här utvecklingsmålen är egentligen ganska slätstrukna och harmlösa om man läser dess ursprungliga text, och den antogs också helt utan någon opposition. Kanske till och med Åländsk Demokrati skulle ha accepterat den så som de då såg ut. Men bland dessa harmlösa budord gömde sig en trojansk häst som kanske inte alla var medvetna om.

Jag kommer nu att fokusera på mål nummer sex. I dagens bilaga heter mål nummer sex, "Kraftigt minskad klimatpåverkan". Den beskrivning som godkändes i lagtinget i tiden var "markant högre andel energi från förnyelsebara källor och ökad energieffektivitet", vilket är en helt annan sak. Nu talar man dessutom om man läser noggrannare, "kapplöpningen mot fossilfritt har om möjligt ytterligare skärpts". Någon sådan kapplöpning fanns inte i de dokument som lagtinget godkände 2014. Orden "markant högre andel energi från förnyelsebara källor" har blivit en kapplöpning mot fossilfritt. Mänskligheten tror än en gång att man kan påverka klimatet. Man trodde det som jag berättat förra gången i Toulouse på 1100-talet och vissa tror det ännu. I dagens prov kallas det klimatpåverkande åtgärder.

I den inledande debatten kunde vi höra följande om denna agenda "ett samhällskontrakt som det inte är upp till någon enskild att bryta". Det får mig att tänka på kättarna på 1500-talet igen. Det var ledamot Röblom som kom med denna sanning, jag upprepar "ett samhällskontrakt som det inte är upp till någon enskild att bryta". Bästa ledamot Röblom, ni får gärna söka upp det där samhällskontraktet, ni får gärna söka upp alla namnteckningar jag garanterar ni hittar inte mitt namn under det samhällskontrakt.

Klimatet har växlat under århundraden, årtusenden, århundratusenden och årmiljoner före människans tid och under människans tid, under stenåldern och förindustriell tid. FN har däremot valt att ha en enda faktor, koldioxiden och låta den förklara all förändring och dessutom under några decennier av mänsklighetens historia.

Låt mig analysera underlagen som jag talat om till hållbarhetsagendan. I det första meddelandet, hållbar utveckling 2013 fanns ordet miljö sex gånger, klimat fyra gånger, koldioxid sex gånger. I den här bilagan som fanns, på samma sätt som nu, så hittar vi ordet miljö 289 gånger. Ordet klimat fanns med 26 gånger och koldioxid 19 gånger. Som jag ser var det ett miljöprogram till största delen. I finans- och näringsutskottets betänkande och i social- och miljöutskottets och lag- och kulturutskottets utlåtande fanns ordet miljö nio gånger oftare än ordet klimat. Ordet koldioxid fanns överhuvudtaget inte nämnt i utlåtandet från 2014.

I meddelandet som vi har i dag omnämns miljö 51 gånger, klimat 27 gånger och koldioxid tre gånger. Men i statusrapport 5 som vi har som bilaga så nämns orden klimat och koldioxid oftare än ordet miljö. Som jag ser har det hållbara miljöprogrammet blivit ett klimatprogram under de här åren. Men vi kan också notera att om vi tittar på de papper vi har nu på bordet, i meddelandet 2022 jämfört med slutrapporten i meddelandet nämns koldioxid tre gånger men i den icke politiska statusrapport 5 nämns koldioxid 18 gånger. Orden klimat och koldioxid är nu vanligare än miljö.

Det finns alltså två förändringar, dels från 2014 till 2022 men vi ser också att det är en helt annan tyngdpunkt på det icke politiska statusrapport 5 jämfört med regeringens program. Mig veterligen har lagtinget varken tagit ställning till den ena förändringen eller den andra. Det här anser vi från Åländsk demokrati att det är en felaktig utveckling. Som jag sagt tidigare, vi kan inte påverka klimatet men vi kan påverka miljön.

Som jag sade förra gången, även om vi skulle bli helt koldioxidfri på Åland så skulle ingen märka någon temperaturskillnad. Den enda som skulle notera skillnaden är nog finansministern som många gånger skulle få gråta över de stora underskott och svära över ordet fossilfri, som jag tror att han börjar lära sig. Men finns det något hopp i detta? Det tror jag, men tiden har runnit ut så jag kommer att ta det i mitt nästa anförande. Tack för ordet.

Tack, talman! Ledamoten Toivonen är noga med att kräva källor från andra människor och då kan jag säga att när det gäller användningen av samhällskontrakt finns det t.ex. i finans- och näringsutskottets betänkande över budgeten 2020 och i och med att ledamoten sitter i finans- och näringsutskottet kunde han ha reserverade sig mot den beskrivningen, om det är så fel att säga att agenda är ett samhällskontrakt.

Jag vill hålla mig kvar lite med det här med källor för det är vårt ansvar här i lagtinget och i debatten att lite börjar jag ställa t.ex. ledamoten Toivonen extra frågor kring dessa källhänvisningar. 5000 ton betong säger Toivonen att det krävs för att bygga ett vindkraftverk. Varifrån har ledamoten Toivonen fått den uppgiften?

Tack, herr talman! Nu kommer jag inte ihåg var det var, men det var för någon vecka sedan som jag såg i Facebookflödet en artikel från en teknisk tidskrift där man höll på att bygga ett vindkraftverk utanför Frankrike. Det intresserade mig förstås eftersom jag är lite inne i den debatten. Jag hade sett den typen av siffror och det kan inte stämma och då såg jag bild på de här fundamenten och där stod 5000 ton betong.

Tack, talman! Vi måste vara lite försiktigare med hur vi hanterar uppgifterna ledamoten Toivonen, vi har ett ansvar i den här salen och i debatten. Desinformationskampanjen som pågår i Europa och i vår omvärld vi är inte immuna mot det. När man gör sig till språkrör för desinformation så som ledamoten Toivonen gör så bidrar man i förlängningen till ett hot mot demokratin. För utan fakta har vi ingen sanning, utan sanning har vi ingen tillit och utan tillit har vi ingen demokrati.

Tack, herr talman! Nu lärde jag mig i skolningen för några år sedan här inför lagtinget att inte säga att vi ljuger, ni får ta upp i talmanskonferensen om desinformation är en synonym.

Tack, talman! Jag kan när jag lyssnar på debatten konstatera att Åländsk demokrati hyser en stor skepsis till betong, men särskilt och endast bara när den handlar om vindkraftsparker. Å andra sidan verkar man ändå stöda en betongtunnel till Föglö, den här diskussionen blir väldigt, väldigt svåruppfattad. Är det betongen som är problemet eller är det någonting annat där skon klämmer, ledamoten Toivonen?

Tack, herr talman! Intressant fråga. Med betongen har jag själv blivit förvånad över att det faktiskt behövs så mycket för att bygga vindkraftverk. Det jag där har förvånat mig och sett siffror på hur mycket man tror att man kan återanvända och det är väldigt lite. När andra säger att det är hållbart och så vidare så blir jag lite skeptisk med det.

Däremot när det gäller betongen i tunnlar har jag förstått att man tar bort berg och sedan är det betong som man sätter på väggarna för att de inte ska rinna ner vatten. Hur mycket betong det är där det vet jag inte men det är i alla fall något som blir kvar för att skydda tunneln. Att placera ut 5 000 ton gånger 500 i naturen där känner jag på lite annat sätt. Men intressant frågeställning.

Jag vet inte vad jag hade förväntat mig för svar egentligen på mitt konstaterande. Men vi kan ju i alla fall säga att vi har ju råd att bygga de här vindkraftsparken nu när det högst antagligen inte blir någon tunnel så det går ganska jämnt upp.

Tack, herr talman! Ja, vi får se hur det går, dessutom ska vi ju inte betala för vindkraftverken överhuvudtaget. Det ska inte gå skattemedel överhuvudtaget, om jag minns diskussionen rätt. Jag tror vi återkommer till tunneldebatten senare i veckan.

Talman! Jag tror hela lagtinget vet och också den åländska befolkningen att ledamot Stefan Toivonen inte över huvud taget tror på klimatförändringar. Ledamot Toivonen behöver nog inte säga det flera gånger eller skriva flera insändare, alla vet nog.

Eftersom Toivonen inte vill prata om klimatförändringar skulle jag vara väldigt, väldigt, intresserad om ledamot Toivonen skulle prata som en politiker någon gång, som den miljökämpe ledamot Toivonen säger att han är. Vilka miljöförslag, vilka miljölagstiftningar tycker ledamoten att det brinner i knutarna med? Vad vill ledamot Toivonen och Åländsk demokrati göra för miljön på Åland?

Tack, herr talman! För det första när ni talar om att jag inte känner till, förstår mig på klimatförändringar missade ni mitt förra anförande där jag startar från tolvhundra och gick genom klimatförändringar och att temperaturen gått upp och ned för att visa att jag faktiskt känner till det. Vi har klimatförändringar, men det tänker jag nämna i mitt nästan anförande, det ska vi satsa pengar på klimatförändringar för de kommer och det behöver vi anpassa oss för. När det gäller miljöfrågor, vi stöder miljö t.ex. som jag nämnde här i förra anförandet att det går fyra miljoner för att få bättre vatten, som är en av punkterna här i agendan, både dricksvatten och havsvatten. Det är en sak som vi självfallet stöder.

Talman! Jag sällar mig också till den analysen som ledamot Röblom gjorde att gå emot vedertagen fakta och statistik som verkligen finns globalt sett. Ledamot Toivonen brukar hänvisa ibland när det passar, till fakta och statistik. Läs t.ex. de rapporterna som finns på Nasa när det gäller klimatförändringarna och den påverkan sedan industrialiseringen som växthusgasutsläppen haft globalt sett på hela jorden och som vi alla kommer att behöva anpassa oss till också här på Åland.

Tack, herr talman! Jag har tittat ganska mycket på Nasas siffror de var också de som hade hockeykurvan. Det som jag också nämnde förra gången är ganska spännande, i början på 1900-talet när människans koldioxid faktiskt ökade, då sjönk faktiskt temperaturen. Det var därför som man under 60-70 talen som man trodde att det skulle komma en ny istid, koldioxidhalten ökade och temperaturerna gick ned. Sedan svängde det kring 70-80, så temperaturen har gått både uppåt och neråt och uppåt under den period när människans koldioxidhalt har ökat. Sedan har vi haft en massa vulkanutbrott som faktiskt också bland annat påverkar koldioxid. Det är en komplex sak (… taltiden slut).

Talman! Fungerar demokratin för att lösa långsiktiga utmaningar som sträcker sig längre än mandatperioden? Allt fler ställer sig den frågan idag, med rätta. En längre tids kortsiktiga beslut har lett världen in i flertalet kriser såsom finanskris, klimatkris, artförlust, ekonomiska klyftor och krig. Vad tänkte egentligen den moderna demokratins förfäder?

Den skotske filosofen David Hume var övertygad om att den moderna demokratin skulle fungera väl för att dämpa den enskilda individens själviska och impulsiva begär. Tillsammans skulle folkets representanter mötas, bryta arm och komma ut ur mötesrummen med lösningar för hur de gemensamma resurserna skulle förvaltas för det allmänna bästa. Den ambitionen slog väl inte riktigt in kan man väl säga. Systemet har gjort att makthavare generellt sett blivit mer intresserade av att vinna väljargruppers gunst och dansa till opinionsundersökningar än att fatta ibland obekväma beslut som riskerar att göra en opopulär.

Åland har alla förutsättningar att utforma ett demokratiskt system som i större grad beaktar framtida generationer. Vår självstyrelse ger den möjligheten, en möjlighet som vi sakta men säkert använt oss av. Åland fattade 2014 ett internationellt sett unikt beslut att efter ett arbete av en parlamentarisk kommitté beslutade att Åland skulle bli helt hållbart senast år 2051, nio mandatperioder framåt.

Ett flertal organisationer från samhällets alla sektorer engagerade sig i processen att konkretisera och förankra beslutet. Hösten 2016 lanserades utvecklings- och hållbarhetsagenda för Åland med en vision inramad av de fyra vetenskapliga hållbarhetsprinciperna och de sju strategiska utvecklingsmålen för 2030.

De organisationer som stöder agendan och vill bidra till dess förverkligande deltar aktivt i det som kom att kallas nätverket bärkraft.ax. Landskapsregering har år för år tagit steg för att implementera målen i sin verksamhet, vilket framgår ur meddelandet som vi diskuterar idag. Det är för detta målmedvetna systemarbete som Åland erhöll EU-kommissionens hållbarhetspris 2019.
Vi kan idag konstatera att agendan har en hög kännedom hos den åländska befolkningen och fungerar som ett samhällskontrakt. Det blir mer och mer politiskt obekvämt att inte agera utifrån de övergripande målen.

Det är intressant att läsa det meddelandet som den förra landskapsregeringen skickade till lagtinget 2018, då statusrapport 2 hade utkommit. Där nämndes det bland annat att landskapsregeringen skulle fokusera på att göra analyser av i vilken utsträckning lagstiftningen kan stödja förverkligandet av hållbarhetsmålen, hur man kan implementera målstyrning i budgetarbetet och sätta upp nya krav för den offentliga upphandlingen. Dagens meddelande är mer utförligt och förklarar på vilket sätt alla avdelningar i sina respektive områden implementerat målen i sin verksamhet.

Men ändå infinner sig en klar bild av att vi med den här takten håller på att missa målen. Därför är det värt att påminna oss om att det långsiktiga hållbarhetsarbetet inte bara är tjänstemännens ansvar. Det måste finnas ett starkt politiskt åtagande, inte bara i regeringsprogram utan också i den förda politiken. Det politiska åtagandet måste övergå från att bara nämna mål till att också förklara hur de ska förverkligas.
Det är lätt att säga att vi vill ha en hållbar konsumtion, men det ställer högre krav på att verkligen göra en analys om hur upphandlingskriterierna måste bearbetas. Det är lätt att säga att ett nytt trafikförsörjningsprogram uppnår klimatmålen, men att förklara hur stora utsläppsminskningar programmet är avsett att bidra med, det är en annan femma. Experterna kan vara hur duktiga som helst på att ta fram färdplaner, justera delmål och göra beslutsunderlag men politikerna måste leverera.

En stor orsak till att politiker inte levererar i tillräckligt snabb takt är att många fortfarande lever i en villfarelse att hållbarhet är en balanserande akt mellan tre aspekter, miljö, sociala frågor och ekonomi. När man i det tankesättet exempelvis fattar ett beslut som medför utökade utsläpp då kan man helt enkelt hänvisa till att det är bra för det har gett lite arbetsplatser och skatteintäkter och kan fortfarande kalla det någorlunda hållbart. Då har man inte förstått vad strategiskt hållbarhetsarbete i grunden handlar om.

Om vi ska arbeta på allvar med att uppnå våra mål, då kan vi inte fatta beslut som aktivt försämrar uppnåendet av andra. Ska vi på allvar få till ett hållbart samhälle måste den ekonomiska verksamheten anpassa sig till naturens gränser. Det kan inte vara tvärtom, att naturen hela tiden ska ta förluster för att anpassa sig till ekonomin. I det tänket blir hållbarhet i dess rätta bemärkelse alltid en sidoverksamhet, ett utvecklingsarbete som man pysslar med när man har tid, när man tycker att någonting är lite kul eller ett utvecklingsprojekt.

Att jobba med hållbarhet är som att bestiga ett berg. Man vet att man vill nå upp till toppen, man vet att det blir utmanande men man lägger fram en plan för hur man ska ta sig upp. En bergsbestigare är naiv utan en väg, planerade pauser, matsäck och var man ska slå läger. På samma sätt är det naivt att tro att Åland ska nå hållbarhetsmålen utan någon plan. Försök har gjorts för att ta fram så kallade färdplaner för alla sju mål och deras delmål. De är dock väldigt övergripande och innehåller en samling rekommenderade åtgärder utan inbördes prioritering eller beräkning av måluppfyllnad. Dessutom har dessa färdplaner inte kommit till lagtinget för någon politisk dialog.

En orsak till varför Hållbart Initiativ fört fram behovet av en klimatlag är just detta. Lagtinget ska sätta de övergripande klimatmålen på en tidsaxel och lägga grunden för det strategiska arbetet för att nå målen. Utifrån en sådan lag ska sedan landskapsregeringen ta fram sektorsövergripande färdplaner och rapportera in hur arbetet går med jämna mellanrum. Landskapsregeringen har nu aktivt valt att prioritera ner klimatlagen men har ännu inte, trots möjligheterna i budgetdebatten och i övrigt kommit med några alternativ på hur detta arbete ska skötas.
För inte är det väl så att landskapsregeringen tror att Åland kommer att kunna bestiga bergstoppen utan någon ruttkarta, inget ansvarstagande land tänker på det sättet.

Det finns inga quick fixes för att lösa hållbarhetsutmaningarna. Det är därför vi har en utvecklings- och hållbarhetsagenda. Det är därför vi behöver långsiktiga och trovärdiga planer för att nå de sju strategiska utvecklingsmålen. Det är därför vi behöver en stark politisk övertygelse om att målen ska uppnås.
Allt jobb som görs av duktiga målansvariga och processledare, alla resurser som läggs på att ta fram statusrapporter och allt arbete som förvaltningen gör på att finjustera målstyrningen ska inte vara förgäves.

Lyckas vi med det här kan Åland bli det samhälle som överkommit den representativa demokratins problem, att systematiskt ignorera unga och framtida generationers intressen framför kortsiktiga vinstintressen. Lyckas vi kan Åland visa hur ett samhälle som koloniserat på framtiden ställt om till att ge framtiden en chans. Ett systematiskt och trovärdigt hållbarhetsarbete är inget annat än demokratiutveckling. Se bara på historien. Vi har arbetarrörelsen att tacka för ett starkt socialt skyddsnät och kvinnorörelsen för jämställda juridiska rättigheter.

Låt oss utveckla demokratin igen för oss och våra kommande generationers skull. Det är det här Hållbart Initiativ brukar kalla Ålandsexemplet 2.0.

Talman! Jag delar till stor utsträckning ledamot Holmströms analys och uppfattning, det är tjänstemännen som har gjort sitt jobb, tjänstemännen redogör i meddelandet hur man jobbar med hållbarhetsfrågorna. Det som är frustrerande och bekymmersamt är det lama ointresse som finns från landskapsregeringen sida. Det har varit en enda presentation, inte en enda minister har tagit ett anförande kring social hållbarhet, ekonomisk hållbarhet. Det är skrivet i stjärnorna vad som händer med Ålands minskade växthusgasutsläpp. Det är oerhört frustrerande att det är så otroligt svårt att få svar på några frågor.

Talman! Det är som vicetalman Sjögren säger, djupt beklämmande att majoriteten inte har visat någon ambition egentligen. Man pratar om det man kanske personligen förstår, om det nu skulle vara digitalisering eller någonting annat. Just de sektorsövergripande strategiska arbetet för att nå alla mål, om detta vet vi väldigt, väldigt lite. Därför finns det också ett stort behov av att lagtinget utskottsbehandlar det här meddelandet så att vi alla får möjlighet att förstå varför det är viktigt, vad vi behöver göra och öka ansvarstagandet och ägarskapet för den här agendan. Det kan inte vara så att det oppositionens agenda det här behöver vara hela Ålands agenda, opposition och majoritet oberoende av hur det ser ut i framtiden.

Talman! Är det så att vi inte får en klimatlag så måste vi på något vis få nån form av meddelande eller någonting så att vi vet hur man tänker i landskapsregeringen att vi ska minska koldioxidutsläppen. Vi har val i höst. Det kommer att ta tid innan den nya landskapsregeringen är på plats och så går åren. Vi har deadlines 2030, 2050 och börjar det inte hända saker måste vi ställa spörsmål och sådana frågor.
Det är beklagligt att vi inte kan få svar på frågor.

Vi från Liberalernas sida tycker att det är viktigt att vi utskottsbehandlar det här meddelandet eftersom det är som ledamoten säger att det behöver förankras i lagtinget, men också på grund av dem som har kritiserat agendan och tycker att den är luddig i kanterna, nu är det upp till bevis, hur ska vi förtydliga, hur ska vi konkretisera? Hur ska vi förändra agendan så att den kommer (… taltiden slut).

Talman! Det är just på det sättet. Mål spelar ingen roll om man inte har en vilja att verkligen fundera vad är det som behöver göras, vilka år, inom vilka sektorer, för att vi ska nå målen. Man ska inte hålla på att gissa vad Åland har för långsiktiga planer och tankar. I Sverige efter regeringsskiftet har många näringslivsaktörer tagit initiativ att fråga sig hur ser det ut nu? Vad har vi egentligen för långsiktiga planer, hur ska företagen planera inom sin investeringshorisonter, måste de göra några förändringar? Den osäkerheten gynnar inte konkurrenskraften, har man konstaterat. På samma sätt borde vi också här på Åland från ett näringslivsperspektiv påkalla en klimatlag eller något annat instrument som skulle kunna visa den här ruttkartan för hur vi ska nå de mål som vi har satt. Allt annat vore faktiskt ansvarslöst.

Tack, talman! Ledamoten nämner i sitt anförande att han tror att det åländska folket har en god kännedom om den här agendan och att den fungerar som ett samhällskontrakt. Vidare så berättar ledamot Sjögren att hon ser ett lamt intresse från landskapsregeringen i de här frågorna. Jag skulle tro att det lama intresset från landskapsregeringen kanske återspeglar den åländska befolkningens intresse i de här frågorna. Jag tror faktiskt inte att ålänningarna är speciellt intresserade av hållbarhetsagendan. Jag tror att de flesta människor struntar i den här agendan och struntar i om de kan blomstra. De är mer intresserade av att vi har en skenande inflation just nu, att det är svårt att betala elräkningen och att man inte riktigt har råd att hålla varmt för sin familj hemma.

Talman! I de undersökningar som har gjorts vad gäller kännedomen om den här agendan så visar den på att det är över 70 procent som känner till att den finns. Troligtvis lika många, kanske något färre som tyckte att det var bra att vi har långsiktiga, övergripande målsättningar. Det faktum att landskapsregeringen sedan visar en saktfärdighet i att ta fram planer och också implementera det är någonting helt annorlunda. Det är vad som också nu skulle krävas. Jag är övertygad om att det skulle krävas för att också skapa medägarskap med tredje sektorn, näringsliv, enskilda hushåll, för att vi ska nå de målsättningarna. Det skulle inte någon kunna säga att jag inte står bakom vad gäller att få rena hav, ett klimat som håller också för framtida generationer vad gäller att en natur ska vara ren (… taltiden slut).

Tack, talman! Jo, jag kan säkert tänka mig att ungefär 70 procent av Ålands befolkning känner till att vi har en hållbarhetsagenda och att den heter bärkraft o.s.v. Men om man ställer frågan om man tycker att det är bra eller dåligt att vi har långsiktig planering så kommer naturligtvis de flesta svara ja för att det är bra att ha en långsiktig planering. Men frågan är om man faktiskt har läst agendan och sett vad den innehåller, vad det är för långsiktig planering som man faktiskt vill ställa sig bakom? Det tvivlar jag på, jag tror att ganska få människor har läst den här agendan.

Jag håller naturligtvis med om att vi vill ha rena hav, rent dricksvatten det vill alla människor ha. Det är nog ingen som ställer sig tvekande till det.

Talman! Jag hoppas att landskapsregeringen inte arbetar på det sätt som ledamoten Egeland för fram, d.v.s. ostrategiskt höftande med lite åtgärder här och där utan att man ens har någon typ av färdplan, typ av strategi utan att man kan trovärdigt visa på det är såhär vi ska göra de här åren i de här sektorerna för att vi ska nå t.ex. målet om en god kvalitet, eller nå målet om att vi ska bli ett klimatneutralt samhälle. För utan detta så blir ju allt höftande, det blir bara att man satsar lite på det här när det känns bra och det där när det känns bra och det blir inte resurseffektivt. Det blir inte strategiskt samordnat. En åtgärd kan alltid ha negativ konsekvens på någonting annat om den är förhastad. Det är just därför vi behöver de här planerna, de här strategierna för att vi verkligen kan säkerställa att vi får det vi vill och det som ålänningarna också önskar sig.

Tack, talman! Tack, ledamot Holmström. Ledamoten tar upp i sitt anförande om systematiskt hållbarhetsarbete, vilket är väldigt viktigt. Men trots detta, om man granskar den här mandatperioden under olika kriser och sådant har man ju från landskapsregeringen där Hållbart Initiativ satt med själva, fört fram en politik och sådana lagstiftningar som kanske inte alls skulle ha gått hand i hand med hållbarhetsagendan, där man kanske ser konsekvenserna av det här just nu och lite längre fram i tiden. Man har t.ex. slappa på lite grejer på vissa lagstiftningar som nu gör att folk t.ex. börjar dricka mycket mer alkohol. Det kommer rapporter från THL och från Finland som visar på att konsumtionen har gått upp osv.
Är det så att när man sitter i landskapsregeringen så granskar man inte sina beslut utgående från att man (… taltiden slut).

Talman! Vår roll i det politiska samtalet och i den politiska arenan har varit att alltid vid alla givna lägen ta chansen att förbättra och öka takten på det åländska hållbarhetsarbete. Det valde vi att göra när vi gick in i regeringen och vi har sett att vi har startat flera projekt, utvecklat Åland och faktiskt tagit betydande steg för det.

Men vi kan också konstatera att med vår erfarenhet att det finns mycket kvar att göra i hållbarhetsstyrningen i landskapsregeringen. En av de största orsakerna till att vi stampar på stället i många avseenden är just att det inte finns ett politiskt ägarskap för den här agendan. Det finns inte ett politiskt ägarskap i att man också behöver förverkliga det i hur, inte bara för att det är viktigt utan också hur man ska göra det. Vi har kommit i ett skede när vi inte har så många år kvar att vi verkligen också behöver se till att förklara det på ett trovärdigt (… taltiden slut).

Tack. Det är ändå så att det är talmannen och lantrådet som är ägare av den här hållbarhetsagendan och sitter med i rådet som huvudansvarspersoner för arbetet. Att påstå att det inte finns någon politisk inblandning blir lite märkligt.

Men det är så att den ekonomiska situationen, kriget, pandemier och allt möjligt som pågår i världen påverkar människors mående negativt det ökar också den ekonomiska utsattheten. Det här har också, som tidigare sagts här i salen, en negativ påverkan på människors konsumtion att man kanske köper billigare varor i stället för åländska. Det här är en viktig fråga för att hela Åland ska kunna leva på samma sätt.

Talman! Det finns strukturer i dag i nätverksarbetet, i bärkraftsarbetet där politiker på olika nivåer är representerade. Men vi ser också problem i att politiker finns med och sen inte gör vad de säger, det är just det som är problemet. Man håller tal, man talar i media om att någonting är viktigt och sedan när beslut är fattade ser man att man kanske inte riktigt har följt just den målsättningen.
Det är också därför som Hållbart Initiativ har fört fram idén om att lagstifta utvecklings- och hållbarhetsrådet för att vi stärker tyngden i hela nätverket. Vi stärker tyngden i arbetet och skapar en situation där det är mer politiskt obekvämt att inte agera utifrån de övergripande målen. Det hoppas jag att fler progressiva krafter här i lagtinget skulle kunna ställa sig bakom.

Tack, talman! Utan att förfalla till den föraktfulla ton som ibland råder här i salen när man pratar om hållbarhet känner jag en viss frustration kring att det finns så jättemycket färdplaner, agendor och strategier och som ledamoten Holmström beskriver vackra tal, som inte följs upp av politisk handling och politiska beslut. För det som vi här ska göra det blir inte gjort. Jag håller inte med Hållbart Initiativ om att man lagstiftar om hållbarhetsrådets uppgifter så blir det bättre. Vi har alla verktyg vi behöver här redan. Hållbarhetspolitiken är vanlig politik, det är vanliga politiska beslut som vi måste fatta med klimat och miljö inom synhåll. Jag ser inte att vi behöver byråkratisera det arbetet, vi måste bara få det gjort.

Talman! Vi behöver inte göra någonting överdrivet byråkratiskt och administrativt, utan det handlar snarare om att förstärka de strukturer som redan finns, utvecklings- och hållbarhetsrådet finns redan. Det som är problemet är den politiska vilsenheten på något sätt. Näringslivet trycker på hårt för att implementera de övergripande målen, inte minst vad gäller klimat. Tredje sektorn är väldigt, väldigt på tårna. Problemet är när politiken inte hänger med, när politiken laggar. Då måste vi se till att stärka strukturer ge status och göra det obekvämt för politikerna att göra någonting annat än de samhällskontrakt som vi har kommit överens om föreskriver.

Jag skulle gärna höra socialdemokraternas åsikter på hur vi ska stärka den politiska styrningen och det politiska ägarskapet. Det här är ett förslag som vi har fört fram och vi är öppna till att man kan modifiera det i olika vändor.

Det är så att det politiska ägarskapet och viljan att jobba med de här frågorna varierar mellan partierna. Det är vanlig politik att hitta majoriteter för olika svåra, tunga och politiskt kostsamma beslut det är det som man behöver göra.

Jag skulle nästan vilja kasta bollen tillbaka till Hållbart Initiativ och fråga vilka svåra politiska frågor vill man driva och tillsammans med vem? För det är det som behövs. Ett råd till och ytterligare nivåer där man diskuterar saker, det kommer inte att ändra någonting. Det här är ändå frågor som måste beslutas mellan politiker och mellan partier som har modet och viljan att göra det, då får man lämna de andra bakom sig de som inte vill. Man behöver inte vara med.

Talman! Vi har kommit till den springande punkten här om politiker ska våga fatta beslut så måste de också kunna känna att de har ett tryck att göra det. De måste känna att det finns en lagstiftning som stöder det. Det måste kännas institutionellt och symboliskt. En av orsakerna till att klimatlagen behöver fastställas i lag. Det är en av orsakerna till att vi har lagstiftning av deklaratorisk karaktär i övrigt, man befäster någonting. Någonting som har kanske varit löst tidigare som sätts i lag och man ökar statusen på detta och gör det politiskt obekvämt att inte fatta de svåra besluten. Det här är ett sätt att göra det på. Som sagt, om socialdemokraterna vill komma på banan och leverera andra sätt så är det helt välkommet.

Herr talman! Tack för ordet. Det är väldigt viktigt att den här hållbarhetsagendan diskuteras och att också lagtinget tillåter en ganska bred debatt som inte bara handlar om de specifika byråerna i det här meddelandet utan i den breda formen. Det verkar finnas ett behov av det.

Det är viktigt att det man uttalar i ord, den riktning man vill iscensätta att man också håller koll på att de faktiska besluten, penningarnas fördelning genom budget, lagstiftningens innehåll, att de också följer den riktningen. Att man inte säger en sak och lagstiftar åt ett annat håll. Där behöver vi hålla koll på varann inom regeringen och från oppositionen, hålla koll på att vi faktiskt stämmer av hållbarhetsaspekterna i de lagförslag och de beslut som vi fattar.

Det finns konflikter, uppenbarligen när det gäller hållbarhetsarbete. En del tror inte på klimatförändringen medan andra följer fakta. Det kanske inte går att överbrygga en sådan klyfta. Vi får bara konstatera att det ändå finns 28 ledamöter som som litar på information från väsentliga källor och andra gör det inte. De flesta uppfattar FN:s hållbarhetsmål och allt det som hela världen idag arbetar med, inte som någon allmän kommunism utan verkligen viktiga frågor för hela jordklotets överlevnad. Låt oss hoppas att det alltid finns en majoritet av dem som vill jobba i den riktningen. Det är bra att diskutera det man är oense om, men inte heller kanske höja konfliktnivån eller tonläget onödigt mycket utan försöka i stället söka samsyn och ta fasta på varandras bästa argument i stället för det sämsta.

Jag lyssnade på debatten från lagtinget från den sjunde och kunde inte på plats bemöta, men då fanns en diskussion initierat av ledamoten Anders Eriksson som handlade om bärkraftsstudien om strukturella hinder för att uppnå målen i hållbarhetsagenda. I den nämner man kommunstrukturen som ett sådant strukturellt hinder. Man nämner också bristen på samordning, det är många myndigheter, t.ex. som ska involveras om man ska diskutera ungas psykiska ohälsa. Vem gör vad? Hur ska man få en bra samordning kring det här. Och som nämns också det privata markägandet som en faktor eller någonting att diskutera utifrån. Den frågan är fullkomligt onödig att höja upp till någon riktigt hög tonnivå. När man läser den här studien att man ska ta det som ett konstaterande, att det finns målkonflikter och att det spridda markägande på land kan innebära svårigheter när man ska komma överens om någonting som man vill skapa tillsammans.

Den här studien är ju gjord på basen av 21 intervjuer med nyckelpersoner inom olika områden. Man kan bara konstatera att vi har ett spritt markägande på Åland. Det är utspritt på många, både små och stora markägare, vilket gör att det försvårar när vi ska försöka göra gemensamma saker. Vill man anlägga en vandringsled så är det många markägare man ska vidtala och diskutera med. Vill man bygga ett viltstängsel är det samma sak. Att uppnå hållbarhetslösningar ska man inte säga att det privata mark ägandet är ett problem, men det kan skapa merarbete.

Det som studien också säger är att eftersom vi har ett väldigt utspritt boende, alla på Åland får välja att bygga hus där de önskar och det är helt riktigt. Men det får konsekvenser, till exempel med service som snöplogning, skolskjutsar, kollektivtrafik, vatten, avlopp och elektricitet allt det blir väldigt utspritt och omfattande och fördyrande. Det har ett pris och även det är väl ett konstaterande och inte någonting som man behöver hetsa upp sig så himmelens över.

Samma sak är det med fiskekort, när vi ska försöka skapa vettiga fiskeområden för turister så är det väldigt många vattenägare involverade, vilket skapar ett merarbete för att få till vettiga fiskekortsområden Det här är ingen anklagelse eller någonting som man måste gå i försvar mot, utan det ett konstaterande.Studien yrkar inte heller på några lösningar av annektering eller någonting sådant överhuvudtaget, utan bara konstaterar att det här är utmaningar som vi har. Den privata äganderätten är ju tryggad i grundlagen. Varken den här studien eller hållbarhetsarbetet i sig har något att invända mot den saken, det är bara ett faktum.

Däremot är det viktigt att snarare säga att det går att skydda t.ex. kulturhistoriskt värdefulla byggnader, det går utmärkt i både privat och offentlig regi bara man har regelverk, lagstiftning och annat som efterföljs. Sedan måste man kunna göra inskränkningar i markanvändningen där det är viktigt för allmänintresset d.v.s. till exempel för att skydda dricksvatten eller andra vattenförekomster där man helt enkelt måste säga att det allmännas intresse av ett rent dricksvatten måste övertrumfa enskilda markägares t.ex. odlingsområde. Det måste gå att regleras med olika ekonomiska lösningar. Det är just därför vi så ivrigt har väntat på den nya vattenlagen för i den ska det komma en paragraf som man ska kunna använda i syfte att lösa det här. Jag uppmanar och hoppas att landskapsregeringen verkligen kommer med den lagen och får man inte ihop hela paketet så kommer den paragrafen åtminstone så att vi kommer vidare.

För det kan inte vara så att enskilda markägares rättigheter att släppa ut näringsämnen i vattentäkter som försörjer 90 procent av den åländska befolkningen med dricksvatten att deras intressen ska överträffa det allmännas intresse av det här. Den målkonflikt den existerar och den går att lösa. Däremot så kommer man bort från den här känslomässiga diskussionen och nyktert och sakligt kan komma vidare och där tror jag att man kan ta fram regionalplanering som en viktig åtgärd som är helt nödvändig om vi ska kunna uppnå ett hållbart samhälle.

Tack, talman! Enbart i upplysande syfte är lagförslaget om vattenlag ute på remiss, det kommer att vara på remiss ända fram till den 24 januari 2023. På landskapsregeringens hemsida finns remissbrevet som har gått ut med vattenlagen och också själva lagförslaget.

Jo, det vet jag och det är bra så långt. Men däremot så vet vi också vad som händer i en remissomgång, då kommer det massor med synpunkter och divergerande uppfattningar som också ska hanteras av landskapsregeringen. Vi får se om man efter det också har en samsyn kring hur lagen ska se ut. Efter det ska den hit till lagtinget och då kommer ännu en prövning för att hitta den gemensamma bilden. Jag hoppas innerligt att vi kommer fram i de här viktiga vattenfrågorna.

Förvisso ledamot Gunell finns det kommande vedermödor kring detta lagförslag också, men vi kan väl enas om åtminstone att det är ett sundhetens tecken att lagförslaget nu är ute på remiss och att det går att tycka till om det, tycker om det eller tycka illa om det.

Ja, efter tre och ett halvt år är jag glad att vi åtminstone har kommit till en remiss så riktningen är rätt.

Talman! Jag sällar mig också till dem som verkligen ser fram emot en vattenlag. Det är mycket bitar som ska falla på plats och exemplet som ledamoten tog fram när det gäller dricksvattentäkt är alldeles strålande och belysande hur mycket miljö och klimat hänger ihop med ekonomi. Vi behöver mera vatten, dricksvatten på Åland, vi blir flera vi växer därför måste vi ha mera dricksvatten. Men nu visar det sig att våra potentiella dricksvattentäkter är i så dåligt skick att vi antagligen måste hitta en lösning som kostar miljoner mer än om vi ska kunna utnyttja våra ekosystemtjänster, våra sjöar. Det belyser så otroligt noga hur mycket miljö och ekonomi hänger ihop.

Det är helt riktigt och den här diskussionen kommer att föras med alltmer ökad intensitet de kommande månaderna. Eftersom dricksvattenfrågan kommer att vara en helt avgörande framtidsfråga och det kommer att kosta. Det är det som hållbarhet handlar om, att kunna förutspå var det blir dyrt och agera proaktivt så att det inte ska bli så dyrt. När vi har misskött våra sjöar på Åland så har vi har inga sjöar att ta till som duger som dricksvattentäkter, utan vi måste söka andra lösningar som blir mycket dyrare.

Dricksvatten och vatten har varit en av Ålands fantastiska ekosystemtjänster som vi ser att det inte står så väldigt väl till med, tyvärr är det på det viset. Just nu samlas man på global nivå och tittar på biodiversiteten och hur vi kan stoppa den stora massutrotningen, en stor del av det har betydelse för våra ekosystemtjänster. Det man säger är att ekosystemtjänsterna tar vi för givna och de är osynliga och vi märker det inte före de slutar fungera, vare sig vi pratar om friskt vatten eller vi pratar om pollinering. Mänskligheten biter sig själv i foten.

Jag har ingenting att invända mot det, tvärtom ser VI ganska lika på de här frågorna. Det är bara att försöka arbeta vidare sakligt och trots allt motstånd och ”Don Quijote” som kommer ridande emot en.”

Tack, herr talman! Bästa lagting. Jag kommer ju inte ridande den här gången, jag red här för ett antal år sedan, vi ska komma ihåg det. Jag satt faktiskt bredvid statyn Don Quijote i Spanien för några år sedan.

Men i mitt förra anförande så försökte jag visa att hållbarhetsagendan har gått från att ha varit en miljöagenda till en klimatagenda och framförallt om man tittar på statusrapporten. Jag blev också beskylld för att komma med desinformation. Ni får ta upp det i talmanskonferensen om man får använda det. Jag googlade mycket snabbt att det var i Ny Teknik den 18 november i år som det fanns en artikel om just de här vindkraftsveken som man skulle bygga utanför Frankrike. De säger att de är störst i Sverige på tekniska nyheter. Jag hann inte titta mera om vad som var höger, vänster eller vad det var för något. Det var 71 fundament och de vägde 5 000 ton per styck.

Jag är förvånad över att ledamot Röblom tror att det där är desinformationen. Jag tycker att med er bakgrund som minister på det här området så borde ni känna till åtminstone storleksordningen. Jag var också förvånad över att det råkade vara så pass mycket, jag hade bara hört att det var stora mängder. Men det kanske är en sådan sak som jag lite var inne på, att det visar hur den här debatten är, klimat kontra miljö.

Jag har också lyft upp i vindkraftsdebatten om att rotorblad har mycket mikroplaster som kan komma därifrån. Vi hade ett hörande i finans- och näringsutskottet, de här norrmännen som jag har hänvisat till. De gjorde en specifik beräkning på vad som händer när man har 500 stycken vindkraftverk kring Åland - 1 013 megawatt, om jag kommer rätt ihåg - och de kom till 93,8 ton per år, vilket låter fruktansvärt stort. Det låter fruktansvärt stort, folk tror att det där kan inte stämma. Det är ungefär 0,3 procent av vingarna, det är väldigt, väldigt lite.

Men är det någon från hållbarhetssidan som tar upp problemen med betong, problemen med plaster och så vidare? Nej, det är tyst. Det är klimat och klimat, det är det som jag försöker nämna.

Bisfenolerna har jag nämnt. Jag har inte fått fram uppgifter som jag vågar lita på, men andra talar bara om klimat.

När jag tog upp infraljudet här tidigare så satt man och skattade på den hållbara bänken längst bak. Men jag undrar om det om 10-15 år visar sig att man på Åland märker att det blir fler som får demens än i omgivningen, jag tror att skratten tystnar då. Jag hoppas verkligen att det inte blir så. Men jag har tagit upp problemen.

Vad fokuserar man på, är det på klimat eller på miljö? Jag har ju märkt att jag tar upp många saker som jag kanske tidigare inte ha tittat på så mycket.

I samband med vindkraften så stötte jag också på att man har märkt förändringar i klimatet, alltså på nederbörd och temperatur i USA, Kina och Tyskland. Jag ställde den här frågan i det öppna hörandet och fick sedan höra att man hade sett på tv att kollegerna i utskottet satt och skrattade och himlade med ögonen, sådana som annars mycket talar om hållbarhet. Det är bara klimat, men miljön och hållbarhet tycks försvinna.

Herr talman! Jag har noterat att ni inte alla gånger förstår mina så kallade skämt. Nu ska jag säga att det är ett skämt så att ni förstår det. För internt inom Åländsk Demokrati så har vi börjat skoja om att vi borde kanske byta namn och börja kalla oss det "Verkligt hållbara initiativet". Det är vi som tar upp hållbarhetsfrågorna, men det finns hopp som jag avslutade mitt förra anförande.

Nyligen så kunde jag se här också på Facebook en artikel från 2014 och kunde läsa om dåvarande kansliministern Wille Valve. Han hade då godkänt det här treåriga projektet för att ta fram en utvecklingsplan för hållbart Åland. Jag kunde läsa att det står att "planen har fokus på samhällsplanering, tillväxt, ökad skattekraft och hållbar utveckling", det skrev Wille Valve i ett pressmeddelande. Märkte ni att han varken nämnde klimat eller koldioxid? Med tanke på vad vi kunde ha som alternativ.

I betänkandet från 2015 från finansutskottet så nämnde de inte koldioxid. Men det de skriver: "Vidare är det viktigt att landskapsregeringen utarbetar en femte hållbarhetsprincip som beaktar behovet av BNP-tillväxt i samhället, som vikten av att alla näringars konkurrenskraft bibehålls i jämförelse med motsvarande näringsgrenar i våra närområden."

Jag noterar faktiskt häromdan att statsminister Marin sade i MTV att en stark ekonomisk tillväxt är den enda lösningen för Finlands ekonomi. Hon glömde både koldioxiden och fossilfri, så kanske det finns hopp. För vi kan inte påverka klimatet, men vi kan satsa på klimatanpassning.

Jag ska ta två exempel, ja ett exempel på klimatanpassningar. Minister Karlström ordnade för ett tag sedan olika stöd för bevattningsanläggningar när det var en torr sommar. Klimatet ändrar, det har jag sagt många gånger. Då visade det sig att man behövde mindre arealer och kunde frigöra arealer för att odla annat. Det tycker jag att är ett mycket bra exempel på klimatanpassning och det kan vi göra.

Ett annat exempel som har diskuterats här är minister Wikströms köp av den här bättre begagnade färjan som har kommit hit nu i stället för att satsa på en ny och fossilfri vilket andra ville ha. Vi måste sätta pengar och hållbar ekonomi före så kallade klimatåtgärder då kan vi göra stora förändringar för skärgårdstrafiken till kostnaden av en enda elfärja och beaktar BNP samtidigt.

Jag minns ju att före senaste valet var det någon som ville ta upp 300 miljoner i lån eller obligationer för att förnya hela skärgårdsfärjan. Hur det skulle vara ekonomiskt hållbart att skuldsätta flera generationer för att köpa fossilfria färjorna så förstod jag aldrig då.

Men i alla fall, vi från Åländsk Demokrati vill föra den politik som har åtgärder för klimatanpassning och satsningar på "markant högre andel energi från förnyelsebara källor och ökad energieffektivitet i enlighet med hållbarhets- och utvecklingsagendan" såsom den finns på regeringen.ax. Det är så det står där. Och det här är ju också principen om ekonomisk hållbarhet. Vi hoppas att regeringen fortsätter, om den sedan går för långsamt, det kan man diskutera, men med en miljöfokuserad hållbarhetspolitik och klimatanpassning i framtiden.

Det gläder mig att det här kommer att diskuteras i utskottet. Precis som förra gången så är det finansutskottet som är huvudutskottet, men som vi diskuterade i dag så ska de begära utlåtande från de två andra. Jag hoppas att vi kommer tillbaka till originalet som dåvarande ministern Wille Valve var stolt över. Tack för ordet, herr talman!

Herr talman! Jag ska försöka mig på en liten sammanfattning.

Under självstyrets begynnelsetid det var
en klurig man, ja en Sundskar´
som sina anföranden ibland rimma,
detsamma jag gör under denna sena debattstimma.

Jag ofta under plenidebatter lagt märke till
att någon, ibland några ledamöter, gärna vill
ha sista ordet efter anföranden långa
kanske en strategi att åhörare fånga.
Om sådant ska inte jag spekulera
det är upptill väljare att värdera.

Vi diskuterat hållbarhetens sju olika mål
med syfte att hitta en väg som vår jord tål,
för länge vi köpt och festat alltför mycket
planetens resurser sviktar oroande under trycket.

I söndagens Husis finns en artikel om Simon Michaux
en geolog som har tankar om hur det ska gå.
En liten grupp –men ganska högljudd – envisas med att allt är bra
att klimatets fluktuationer och moder Jord fungerar som de ska.
Dock är de flesta kloka forskare ense om att Tellus mår illa
och att det gäller att handla nu och inte tiden förspilla.

Viktigt är dock att inte någon eller några klandra
jag och du är lika skyldiga som alla andra.
Låt oss därför inse att vi gemensamt måste dra detta lass
mindre utsläpp, fossilfri energi, rent vatten måste vara vår kompass,
konsumtion av närproducerat, spara, gneta och återanvända
lappa, laga och energibesparing kan kanske lända
att nästa generationer vår jord kan bebo
och att vi, i våra gravar, kan få ro.

Det kommer att kosta en vacker slant
och alla vill nog inte stå som garant
på bekvämlighetszonen det kommer att tära
och vissa kommer säkert att banna och svära.
Det här är ett område som kräver ett pris
positivt är, att mänskligheten hittills övervunnit varje kris.

I världens ögon är vi få och vårt område litet
detta till trots ska vi nog delta i heatet.
Ordspråket säger: Nöden är uppfinningarnas mor
på detta och på människans kreativitet vi tror.
Måtte kunskap och teknik botemedel finna
och kampen mot Armageddon vinna.

Åland har gemensamt lyckats ta fram en hållbarhetsagenda
ett arbete som prisats och gjort oss i EU kända.
Den ger oss grund att med mod och vilja
med beslutsamhet och förnuft dansa på samma tilja.
Vår ö, med gullvivor, klippor, skär och ett hav som inte längre är blått
vår överlevnad, barnens framtid är värda att kämpa för i torrt och i vått.
Tack!

Tack för det ledamot Högman! Man behöver höra lite positiva och framåtsyftande tongångar.

Jag läste också artikeln i Husis och jag tyckte att den var otroligt intressant. På lång sikt så var forskaren försiktigt positiv, på kort sikt pessimistisk. Han sade att det kommer att att bli ett krogslagsmål hos mänskligheten eftersom det är så stora saker som är i görningen. Men jag fäste mig också vid det - jag kanske tycker att vi här i Norden är lite förmätna - det som ledamot Toivonen också har tagit fasta på några gånger nämligen att vi tar ädelmetaller från Afrika, vi köper mat från Asien, vi vill själva inte ha något fiskodlingar hos oss och vi vill inte ha några gruvor. Det där måste vi antagligen ändra på. Vi är ansvariga för vår egen konsumtion och vår egen produktion.

Om ni inte har läst artikeln i söndagens Husis så rekommenderar jag den, för det är ganska många väldigt väldigt tänkvärda tankar som kommer fram där.

Jo, det var liksom ris åt båda håll, de som förnekar att vi har klimatförändringar och att det sak vara business as usual, men också den den gröna sidan, att man tror att det finns en väldigt stor förhoppning att saker och ting ska ordna sig av sig själv. Men det finns ett jättestort jobb att göra och precis just det här att vi kan liksom inte exportera våra utsläpp och tänka att alla andra ska ska göra vår del av jobbet. Jag rekommenderar också den här artikeln.

Det är ju det som är så svårt förstås i all hållbarhetsarbete, man har liksom inte hela perspektivet. Det är jämt och ständigt någonting nytt som kommer som man måste ta ställning till. Och när man tror att man är duktig så kan man vara precis åt andra hållet.

Talman! Jag vill med denna replik prisa ledamotens retorik, därtill rik på substans i denna parlamentariska långdans, så själva sakfrågan till fromma. Tack för denna anförandeblomma.

Tack, tack, lagtingsman Valve. Vi kanske någon gång kan sitta tillsammans och göra lite rim.

Tack, talman! Tack också från min sida till ledamot Högman för en härlig text. Det medförde ju lite julkänsla, vilket ju inte är helt fel den här tiden.

På tal om diskussioner som vi kan fortsätta att föra, jag vet att ledamoten är mycket intresserad och insatt i självstyrelsen, så har vi ju fört fram att hållbarhetsarbetet borde vara en del av Ålandsexemplet 2.0. När vi i fortsättningen ska fortsätta att formulera Ålandsexemplet 2.0, dvs. hur man ställer om samhället till ett hållbart samhälle och där Åland ska vara ett exempel, så hoppas jag att ledamoten vill vara med och skriva de texterna.

Jag känner mig lite av ärad erbjudandet, jag tycker ju lite om att skriva och jag vurmar ju också för självstyrelsen. Men vi får se. Det finns många i framtiden som kan ha fatta pennan.

Diskussionen är avslutad. Talmanskonferensen föreslår att ärendet ska remitteras till finans- och näringsutskottet. Kan förslaget godkännas? Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.