Remissdebatt

Diskussionen avbröts efter ministerns presentation vid föregående plenum då talmannen föreslog är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Fortsatt diskussion.

Talman! Bästa lagting. En ny blankettlag om livsmedel är uppe för behandling. Den nu gällande lagen är från 2007 och har med åren ändrats flera gånger vilket gjort den svår att överblicka. Med tanke på att vissa delar är finsk behörighet och vissa delar är EU-behörighet och sedan en del åländsk behörighet är det nog rimligt att i detta fall använda blankettlagstiftning.

EU-lagstiftningen syftar till att ha koll på hela livsmedelskedjan från jord till bord vilket är ett bra syfte även om vi nog kan se problem med att få vår småskalighet att passa in i EU:s regelverk.

Talman! Det är också bra att man går inför påföljdsavgift för de aktörer som inte sköter sig och att dessa pengar stannar på Åland. Vad som kanske inte är lika bra är att alla livsmedelsföretag, oberoende av storlek, enligt förslaget ska påföras en årlig grundavgift på 150 euro ”lika för alla” sägs det, men nog är mer kännbart för en liten deltidsföretagare än för de stora företagen med miljonomsättning.

Talman! Att reglera försäljningen av viltkött genom en blankettförordning är ett smidigt sätt att kunna utforma ett regelverk som både köpare och säljare kan tolka. Det kan vid en första anblick tyckas att vi skapar ett onödigt led i kedjan mellan jägare och konsument, men det kan faktiskt vara riktigt smart att det är hos uppköparen som avpälsning och styckning sker då det betyder att fler djurenheter är med och finansierar det viltslakteri/styckeri som för en enskild jägare blir en så dyr affär att man avstår trots att man kunnat vara med och berikat marknaden med ekologiskt välsmakande viltkött.

Om vi följer den finska blankettförordningen blir mängden hela opälsade djurkroppar som får säljas dessutom betydligt högre. I Finland är nivån 10 älgar, 50 rådjur eller 30 hjortar. Vi får hoppas på att det kan innebära ett uppsving för viltkött både på restaurang och hemma hos de ålänningar som inte jagar, jag har hört att det finns sådana!

Det som också behöver tas med i blankettförordningen är vilt från vilthägn som i dagsläget faller mellan stolarna. Det är i min värld helt rimligt att viltkött från dov- och kronhjort samt mufflon från vilthägn skulle ingå och även förbättra lönsamheten för dem som har hägnat vilt.

Lagförslaget skulle också ha vunnit på att den tänkta förordningen skulle ha presenterats samtidigt som lagförslaget då detta hade kunnat reda ut många frågetecken som vi i utskottet har att ta ställning till.

Talman! Till sist några ord om spårbarhet. Enligt det regelverk som EU tagit fram för att kunna spåra fisk från havet till kyldisken i fiskaffären uppstår absurda effekter för våra fiskuppköpare. Om jag fångar 10 sikar och 20 abborrar och för dem till någon av våra fiskuppköpare så måste de hållas i separata lådor och får inte blandas med andra fiskares fångst. Känns det rationellt? Vi borde ta tag i problemet och hitta en lösning som är rimlig och inte så kostnadsdrivande och arbetsdrygt att våra binäringsfiskare stängs ute från marknaden för att uppköparen inte har tid, plats och råd att hålla allas fångster separerade. Tack, talman!

Ja, jag håller ju med allt det som ledamot Lindholm sade att det är orimligt och jag kommer att utveckla det i mitt anförande, att man betalar samma tillsynsavgift oavsett om man är stort eller litet företag. Därför tycker jag att det är märkligt att Centern har släppt fram den om man har den invändningen.

När det gäller viltkött så hade jag en replik med ministern, när det var uppe tidigare, att man måste få se hur förordningen ser ut, så också där är vi helt eniga. Men det är ändå en liten detalj i hela det här lagstiftningspaketet.

Jag måste fråga, är hela lagförslaget i övrigt ok från Centerns sida? Har man faktiskt läst igenom det riktigt noga?

Talman! Nu är det tyvärr så tokigt att hörselslingan funkar inte här uppe. Kan jag få gå ner och ställa mig bredvid att så hör vad han frågar och sedan svara.

Talmannen: Det går alldeles utmärkt.

Jo, det är som ledamoten Lindholm sade, att oberoende om det är ett litet eller stort företag så betalar man samma avgift. Det är ju orimligt enligt mitt förmenande. Därför undrar jag varför Centern har släppt fram den här framställningen?

Det här med viltkött håller jag helt och hållet med om. Men det sade jag i en replik till ministern tidigare att vi måste få se förordningen så att vi vet hur det ser ut.

Det finns mycket frågor i den här lagstiftningen som är betydligt viktigare än så. Så därför frågar jag Centern, varför har man släppt fram dem och har man verkligen läst igenom hela framställningen?

Tack för frågan ledamot Eriksson. Som sagt, det är svårt att kunna säga tydligt för det finns mycket frågetecken. För min personliga del anser jag nog att de här grundavgifterna som ska vara lika för alla och så var det ju en gång i tiden tidigare. För en liten restaurang var det samma som för en stor livsmedelsproducent. Sedan frångick man det här och man började med tillsynsavgifter istället och nu ska det tydligen tillbaka. Åtminstone jag så tycker att det där är något som bör utredas och gärna ändras tillbaks.

Man ska ju samarbeta inom politiken så vi får väl dela på den här mikrofonen.

Jag ställde frågan uttryckligen, har man faktiskt från Centerns sida läst igenom den här framställningen ordentligt? Jag kommer att utveckla det i mitt anförande. Jag blir lite att tänka på Saltviksrevyn, i och med att Lindholm inte svarade på den frågan. Där hade man en stämpel "läst men inte förstått". Har man faktiskt från Centerns sida förstått den här framställningen?

Tack, talman! Tack ledamot Eriksson. Jag ska väl vara så ärlig som jag kan och säga att jag har inte haft möjlighet att läsa hela den här livsmedelslagen innan den kom till kännedom. Möjligen om det har varit upp till diskussion på ett gruppmöte där jag har varit borta, men jag har i alla fall inte läst den förrän den kom till kännedom.

Tack, herr talman! Syftet med den nya blankettlagen om livsmedel är ju att få fram en mer flexibel tillsyn och lätthanterlig och lätt tolkad lagstiftning som går att överblicka för samtliga parter utan att på något sätt äventyra livsmedelssäkerheten. Landskapsregeringen vill här minska byråkratin. Liberalerna är alltid med där vi kan minska byråkratin och istället bygga på tilliten gentemot dem det berör, det är alltid positivt och då utvecklas demokratin.

Den äldre livsmedelslagstiftningen har omarbetats 20 gånger och börjar bli ganska snårig för både privatpersoner, livsmedelsföretagare och även för tillsynsmyndigheter. Tydlighet och förutsägbarhet bidrar med trygghet och stabilare verksamhetsförutsättningar för alla berörda.

Men några frågeställningar har väckts. Jag vet inte om alla vet det men vi har påbörjat läsningen av den här lagen redan i utskottet. Vi kommer förhoppningsvis att få svar under utskottsbehandlingen på några frågeställningar. Det finns en del formuleringar i den här lagen som kan vara ganska svårtolkade. Den där stämpeln som ledamot Eriksson pratade om från revyn kanske skulle behövas ibland. Vi kommer att få reda ut detta under hörandena.

En av de här sakerna som inte är svårtolkad, men som man ändå behöver titta lite närmare på, är ÅMHM:s taxor för inspektionerna och vilka konsekvenser det har för mindre företag. Som bekant ska det bli en årlig avgift på 150 euro oavsett storlek på verksamheten och oavsett om inspektion görs eller inte det året. Det har växt farhågor kring hur de minsta företagen ska fixa det här. Det kan bli betungande för exempelvis yrkesfiskare med mindre omsättning. Å ena sidan kan man se det som att en återkommande avgift blir enklare, tydligare och en mer förutsägbar kostnad på ett helt annat sätt. Men frågan som man kan ställa sig då, blir det då en höjd kostnad i praktiken för företagarna? Kommer ÅMHM i så fall att erbjuda ytterligare tjänsteutbud för den här höjda kostnaden? Det ska bli intressant att få reda på.

Sedan står det ytterligare också att myndigheten behöver tilläggsresurser för automatisering och offentliggörande av inspektionsresultat. Jag höjer en liten röd flagga här. Ska vi faktiskt tilläggsresursera det här? Är det något som är nödvändigt? Jag säger inte att det är det eller inte i detta skede, men det kräver sin lilla bearbetning. Det visar sig förhoppningsvis. Som sagt, det är en del frågeställningar här som vi kommer att få ta upp i utskottet och som jag inte tänker ta upp här i stolen generellt kring lagen.

Däremot angående viltkött så vill jag börja med att prata om en skriftlig fråga som jag ställde till dåvarande miljöminister Alfons Röblom just kring den här saken. Det var för ett år sedan ganska exakt, det var i början av i maj. Jag skrev att det var oklara besked från myndighetshåll kring vilken lagstiftning som ska följas på Åland och hur man tolkar det. Det var oklara besked. Det var berörda som kontaktade oss i Liberalerna och sade att det var väldigt mycket oklart kring vad som gällde kring antalet djur som ska säljas och kraven på slaktutrymmen och de här sakerna. Det gläder mig att man från landskapsregeringen tar tag i saken och vill göra det enklare.

Det står på sidan 23: "En viktig konsekvens av den regelkonstruktionen som föreslås av landskapsregeringen är att det blir möjligt för den enskilde jägaren att sälja ostyckade djurkroppar med bibehållen päls i större mängder än vad som är fallet i dagsläget." Här har man valt att fokusera på rådjur, älg och vitsvanshjort i första hand. Vi känner alla till att rådjursstammen är stor på Åland, lite för stor på vissa ställen och orsakar ganska mycket bekymmer även för andra arter, speciellt älgen som blir undanskuffad. På ett sätt är det bra att man ökar andelen opälsade djurkroppar till livsmedelsmottagaren. Men som jägare vill jag påminna om att rent praktiskt har man större kontroll på hur köttet ser ut efter att man har pälsat av ett djur. Man ser köttets skick i och med att man avpälsat djuret. Man ser skottställen, man ser om det har blivit blodslag och om det har kommit ut maginnehåll på ställen där det inte ska finnas. Jag har också förstått att det sättet som man gör idag är det som anvisningarna säger. En livsmedelsproducent tar emot opälsat viltkött och det funkar bra även i dag och sunt förnuft råder har jag fått veta i den kontakten och att man gör det på ett vettigt sätt. Jag tror att de som i dag tar emot den här typen av livsmedel faktiskt själva har bra koll på hur man ska hantera dem, så att man inte heller hamnar på att betala för någonting som man sedan visar sig inte vara dugligt att äta.

Jag vill ändå höja en flagga som jägare för att alla jägare som hanterar den här typen av vilt också ska lära sig hantera köttet på rätt sätt. Man ska kunna det som jägare.

Man ska också hedra viltet. Vi har mycket rådjur på Åland, men rådjur är inget som man hanterar i kubik och ton, utan man ska hedra djur efter djur. Vi får inte glömma den saken tycker jag. Det är viktigt att vi har det med oss, oavsett om vi pratar livsmedel eller jakt.

Sedan kommer det ett frågetecken på sidan 24 för min del. Jag har också förstått att det är flera som undrar över det. Det står: "De nya bestämmelserna innebär att jägare är fria att slakta vilt för konsumtion uteslutande för det egna hushållet, förutsatt att de lokaler som används i samband med sådan slakt inte inhyser verksamhet som ska undergå kontroller." Det här är en mening som jag tror att jag har läst 15 gånger innan det klickade vad det handlar om. Det är dubbla negationer. Det är ganska svårt formulerat. Har jag förstått det rätt så är det så att om köttet som ska säljas som förstås ska hanteras i godkänd lokal, men i den lokalen får man inte även hantera köttet som man själv ska äta. Jag vet inte riktigt hur man tänker att det här i praktiken då ska gå till. Varför kan man inte hantera allt kött av samma art i samma lokal? Det blir frågetecken här. Grundprincipen är att man hanterar köttet på ett sådant sätt så att man själv skulle vilja äta det. Jag är rädd att detta kommer att komplicera saken. Jag har svårt att se hur det skulle underlätta för jägarna. Jag vill också peka på vikten av att ordna livsmedelkurser om vilthantering för att alla jägare ska kunna lära sig att hantera köttet på rätt sätt. Vi ska inte komplicera de här sakerna i onödan tycker jag. Har man en godkänd lokal för hantering av viltkött så ska man väl hantera både det djuret som man tänker sälja och det som man själv tänker äta, om man väljer att sälja ett djur i styckedelar. Jag tycker att man behöver titta på det här. Har du två rådjur så ska det inte vara någon skillnad på hur du ska hantera dem. Det är ju löjligt om du har en godkänd lokal och sedan måste du stycka det andra djur utanför på en bänk. Ja, det här behöver vi titta på, för det låter lite lurigt tycker jag.

Om man tänker hantera det här med en landskapsförordning som är tanken så tycker jag i alla fall att man gör ett ärligt försök att hantera detta på ett så pragmatiskt sätt som möjligt, så att vi inte gräver ner oss i någon typ av fånig och verksamhetsfrånvänd byråkrati. Vi behöver se till att vi stiftar lagar och bestämmelser som är förenliga med verkligheten. Det är ett lågrisk kött vi hanterar när vi hanterar just rådjur, älg och vitsvanshjort och det är viktigt att vi hanterar dem på rätt sätt. Men vi ska inte i text komplicera i onödan om det inte har att göra med verkligheten.

På samma sida, sidan 24, så nämns också trikiner som också är viktigt att nämna när man pratar om kött. Trikiner är ju en typ av mask som kan finnas i kött från djur som äter andra djur. Fast det ska nämnas att det är mycket ovanligt i praktiken. Det nämns också att älg och rådjur inte tillhör de trikinbärande arterna. Det stämmer mycket bra. Jag tycker också att vitsvanshjorten behöver nämnas med på den raden i och med att man har fokus på älg, rådjur och vitsvanshjort i den här lagstiftningen. Här nämns dock att sälen är möjlig trikinbärande art. Sälköttet är som bekant fortfarande belagt med ett försäljningsförbud från EU, vilket gör att det inte är aktuellt ännu med försäljning av sälkött. Men som det låter från våra svenska grannar och från de kringliggande, så finns det en vilja att lyfta det här förbundet i framtiden och faktiskt kunna möjliggöra försäljning av sälprodukter. Då skulle det vara bra att i framtiden kunna göra de här trikintesterna på hemmaplan. Det kan vara värt att se hur ÅMHM:s labb ställer sig till en sådan uppgift i framtiden. Det är en ganska enkel okulär process och i så fall skulle den också vara säsongsbetonade.

Slutligen herr talman, jag drar över en minut, så har jag fått frågor kring hur detta lagförslag hanterar kött från vilthägn. Jag kan samtidigt konstatera att det inte berörs alls i det här lagförslaget. Vi har idag, enligt uppgift, tre stycken vilthägn på Åland, relativt mycket för att vara ett så litet samhälle som vi är, och dessa upplever bekymmer med att kunna sälja sitt kött till butik och restaurang. Detta handlar om att det finns krav på hur man ska besikta dessa djurkroppar och i lagstiftningen känns det här begreppet med vilthägn inte igen och hur det köttet ska hanteras. Det har att göra med att det köttet som hanteras i vilthägn kommer från djur som vanligtvis i regel inte är vana med mänsklig kontakt. De ska alltså bete sig och hanteras som vilda djur. Men idag så har vi lagstiftning som bestämmer att de ska besiktigas levande innan slakt. Det här skulle medföra en ganska plågsam process för dessa djur och speciellt psykisk stress skulle infinna sig. Avlivning av de här djuren görs då med gevär, precis som med vilda djur och infångandet är uteslutet om man ska tänka på djurens välfärd i främsta hand. Det skulle därför vara vettigt att i lag hantera det här köttet från vilthägn så att endast en köttbesiktning ska behöva göras efter avlivning så att vi undviker onödigt lidande och det ska väl vara i främsta rummet när vi pratar om kött och djur.

Jag ber resten av utskottet att ta med sig det här i behandlingen. Det ska bli intressant att ha höranden och behandla den här lagen. Det finns en hel del frågetecken som behöver redas ut. Tack!

Tack, herr talman! Tack för anförandet. Det är ju jätte betryggande att ledamoten har så goda kunskaper i jaktfrågor som han kan ta med sig i utskottsarbetet och då får utskottet ta del av dem. Det är viktigt att komma ihåg, när man pratar om byråkrati och vad man kan göra och vad man inte kan göra, att en stor del av den nya lagstiftningen är reglerad på EU-nivå. Det här är en uppdatering av just gällande lagstiftning på EU-nivå. Nu kan jag inte bena ut exakt alla detaljer i de aspekterna som ledamoten lyfte upp, men generellt sett så är det så. Vi får titta vidare på de frågeställningarna.

När det gäller just problematiken om vilthägn så jag vet jag att i Sverige har man en annan typ av lagstiftning där man är friare på den här punkten. Jag vet inte sen om Sverige har implementerat de nya bestämmelserna eller om man ännu inte har gjort det. Utskottet får titta vidare på det.

Tack, herr talman! Absolut minister Wikström, men vi behöver göra vårt bästa för att se till att den här lagstiftningen är så verklighetsbindande som möjligt och att vi får den anpassad så att den funkar i de förhållanden vi har här. Och att man också uppfyller syftet med det här lagförslaget, att vi gör det enklare och mindre komplicerat i processerna att sälja viltkött.

Sedan angående vilthägn så jo, i Sverige har man kommit längre i de här sakerna. Man har olika definitioner av hägn som man hanterar på olika sätt. Sedan, som sagt, det kan ju vara så att de råkar på pumpen också med de här nya pålagorna. Det känner jag inte till. Men just nu är det enklare i Sverige än på Åland att sälja kött från vilthägn.

Tack, talman! Tack ledamot Påvals för ett inlevelsefullt anförande. Jag håller med i princip allt som ledamoten sade. Det enda som jag vill ta ner förväntningarna på är att avlyfta handelsförbudet på sälprodukter. De kontakter som jag har haft med sådana som sitter i Bryssel och diskuterar så där finns det överhuvudtaget ingen som helst vilja bland majoriteten av dem som sitter där att det ska kunna ske i närtid. Där har vi nog ett stort jobb att göra här uppifrån och förklara hur våra jakt går till, att den är försvarbar och att det är en resurs. I Sverige så skickas sälkroppar till biogas och biobränsle och man betalar jägarna för att skjuta. Det om någonting är slöseri med en förnybar resurs som skulle duga till så mycket annat, bättre. (… taltiden slut).

Tack, herr talman! Hoppet är det sista som lämnar människan, brukar man säga det. Det är ju lite så. Som ledamot Lindholm sade så är det ett bedrövligt slöseri med resurser som vi har. Anledningen till att människor satte sin fot på den här holmen från första början är ju sälen. Vi har en så fin resurs i våra vatten idag. Sälen mår ganska bra idag och har ett stabilt bestånd, lite väl stabilt kanske kustfiskare kan tycka när de kommer in och rensar näten. Det är någonting som vi kanske vi behöver trycka på från åländskt håll och berätta vår historia och berätta vår syn på det hela. Som sagt, en bra naturresurs ska inte gå förlorad. Det är dumt om vi släpper det. En liten aktör som Åland kanske inte har så jättemycket makt i EU, men vi har ändå en röst och jag tycker att vi ska använda den.

Tack, talman! Absolut ledamot Påvals, inte menar jag att vi ska släppa det. Jag bara vill tona ner förväntningarna om att det ska kunna ske i närtid. Det känns liksom inte realistiskt att få till det. Av den anledningen kan jag tycka att eftersom det dessutom är i en förordning, även om det är en blankettförordning och en förordning går ju snabbt. Så om vi skulle lyckas snabbare än vad jag tror och som ledamoten hoppas så går det faktiskt ganska snabbt att lägga till sälen i förordningen. Det behöver inte vara så allvarligt att den inte finns med just nu, men vi får titta på det i utskottet.

Tack så mycket herr talman! Precis, min slutledning kring sälen var det här med trikiner och hur ÅMHM ställer sig till att i framtiden utföra trikintest.

När det gäller annat vilt som kan ha trikiner som exempelvis vildsvin, som vi ju inte ska ha här på Åland men som jagas i Sverige och i Finland och tas hem, så då behöver man ju göra ett trikintest och i det avseendet funkar det idag ganska väl. Det skickas ofta från berörda jaktlag på svenska eller finska sidan till labb och kommer tillbaka nästan inom samma dygn. I det avseendet så kommer vi inte att behöva det. I det enda avseendet som det skulle komma i åtanke är om vi skulle ha en säljakt där man skulle ha försäljning av sälkött.

Nåja, men det är något som är värt att påminna omvärlden om, påminna EU om och våra närmsta grannar att det behöver göras. Så vi hoppas på det bästa och gör det vi kan.

Talman! Till lagens innehåll har Socialdemokraterna inget att invända mot denna blankettlag. Den innehåller som redan sagts förtydliganden och förenklingar som kan betyda minskad byråkrati och större tydlighet för dem som lagen berör. Samtidigt är det helt tydligt att det är ett lagstiftningsområde där vi på Åland helt enkelt saknar resurser både för underlag och lagberedning för att göra ett fullgott arbete. Jag har fullt förtroende för att utskottet fördjupar sig i de frågor där det behövs förtydliganden. Med den här tekniken och den verklighet vi lever i så betyder det ju att det inte blir så särskilt stora anpassningar till våra små förhållanden.

Jag tycker nog att den här lagen, och alla andra blankettlagstiftningar som vi jobbar med, borde leda till en bredare diskussion kring vilka lagstiftningsområden vi de facto ska prioritera, särskilt om vi har ambitionen att i processen kring en ny självstyrelselag ytterligare utöka åländsk lagstiftningsbehörighet när vi faktiskt inte mäktar med den som vi har.

En sak i framställningen tycker jag dock att kräver lite uppmärksamhet. Det står klart och tydligt så här: "Det krävs därför att det tillskjuts resurser till ÅMHM" och "Det hela förutsätter dock att det budgeteras medel så de nya arrangemangen får finansiell täckning". Det här har vi sett förut. Tidigare i dag pratade vi om en annan lag som kräver mera tillsynsresurser. Vi har sett det när det gäller äldreomsorgslagen, vi har sett det med livsmedelslagen och i all möjlig lagstiftning som kräver tillsyn så skriver vi i våra lagframställningar att ÅMHM ska ta hand om det. Men tyvärr så följs sällan de här uppmaningarna upp i budgetar genom resurser som motsvarar de uppgifter som vi ålägger vår myndighet.

En trovärdig lagstiftning som gör att man kan uppfylla ambitionen att skapa, som det också står i propositionen. Förtroende på marknaden, förtroende mellan ÅMHM och med berörda företagare och förtroende bland allmänheten. Det förutsätter att det finns en förutsägbarhet i hanteringen och det förutsätter tillräckliga resurser. Jag har förstått att det också i remissvaren till den här framställningen påpekas samma sak.

Jag skulle gärna höra ansvarig minister beskriva hur stora resurser man avser att tillföra ÅMHM för att utföra det arbete som den här lagen förutsätter och om de resurserna kommer att finnas i budgeten för 2024. Tack, talman!

Tack, herr talman! Jag tar en replik så att jag slipper ta ett anförande för att svara på den frågan.

Det är ju en budgetfråga som man hanterar i samband med budgetprocessen inför nästa år. Men vi vet ju inte exakt vad utfallet av den här lagstiftningen blir. Jag tror heller inte att ÅMHM vet exakt hur mycket resurser som krävs, bara att det blir mera arbete som det ofta blir. Det här är ju inte en lagstiftning som vi hittar på själva, utan en stor del av det här kommer från EU och då behövs det mera resurser för att tillsyna verksamheten.

Tack, talman! Eftersom det står i framställningen, som landskapsregeringen har lagt fram, att det kommer att krävas mera resurser och att det krävs utökade kostnader för att utföra den tillsyn som den här lagen förutsätter så borde det från lagstiftarens håll finnas någon form av beräkningar eller någon form av grund för vad den här lagstiftningen får för ekonomiska konsekvenser och att man har en beredskap för det. För annars blir det ju bara tomma ord, att man skriver i lagen att det här måste göras och sedan säger man att det är en budgetfråga. Då hänger det liksom inte ihop.

Talman! Alla frågor om resurser är budgetfrågor, det kommer man inte ifrån. Jag har väl inte egentligen så mycket mer att säga om den frågan. Jag tror att ledamoten själv är bekant med det här. Man utvärderar hur mycket resurser som behövs inför varje budgetår.

Jag kan inte riktigt acceptera att man säger att alla sådana frågor är budgetfrågor. Varför skriver man då i lagframställningen tydligt och klart? Jag citerade direkt ur texten att det behövs mera resurser för att den här lagen ska kunna tas på allvar och för att den ska uppnå de mål som man sätter för livsmedelshanteringen. Jag tycker att i sådana fall har man inte gjort ett tillräckligt bra jobb.

Tack, talman! Det är betydelsefullt att det finns lagstiftning som gäller en så viktig sak som livsmedel i dagens globala livsmedelsmarknad där produkter ofta korsar gränser och kan utsättas för olika risker och faror. Det ökar förtroendet för livsmedelssektorn och skyddar konsumenternas hälsa och säkerhet.

Men måste vi faktiskt ha orimligt höga krav på våra lokala livsmedelsproducenter? Ibland kan man fråga sig hur många kylrum, förpackningsrum, separata slakterier och egenkontrollprogram en livsmedelsproducent måste ha för att inte vara olaglig? Kraven är ibland så höga att det gör folk rädda för att göra fel, och då kan konsekvensen bli att det inte blir någon mat producerad alls.
Då är det något som står fel till.

I landskapsregeringens förslag till ny livsmedelslag är en av grundtankarna att minska på byråkratin utan att tumma på säkerhetskraven. Det är en intressant ekvation att få ihop.

Talman! Hållbart Initiativ har identifierat åtminstone fyra områden som ännu verkar vara råddiga.

Den första gäller tolkningen av ett rätt massivt lagpaket som är bundet av EU-krav. En verksamhetsutövare i skärgården hörde av sig till mig och frågade vad det här lagförslaget egentligen innebär. Och det i sig är illavarslande. Det är otroligt viktigt att bestämmelserna som är tänkta att gälla på Åland faktiskt förklaras på ett pedagogiskt sätt. I Finland görs detta genom att Livsmedelsverket kontinuerligt ger ut föreskrifter och anvisningar.

På Åland är motsvarande myndighet landskapsregeringen. Hittills har landskapsregeringen inte tagit fram en enda föreskrift eller anvisning. Min avsikt är inte att peka finger, utan konstaterar bara att på grund av olika skäl, framför allt kostnadsmässiga, så har detta inte prioriterats. Det hade varit intressant att veta om det nu kanske är dags? Vill vi främja mer lokalproducerad mat så hade det här varit en viktig åtgärd.

Den andra frågan gäller IT-system. Livsmedelsproducenter måste kunna förvänta sig en smidig ärendehantering av Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet, att det görs. Det ska inte gå onödigt lång tid att få sina lokaler kontrollerade eller få stöd och hjälp med egenkontrollprogram eller liknande. Ges ÅMHM förutsättningar för att smidigt arbeta med livsmedelstillsynen? Det är en fråga. Helt centralt är möjligheten att använda digitala system för ärendehanteringen. I Finland används det så kallade VATI-systemet för detta, som också används inom andra områden. Rikets livsmedelslag hänvisar till detta system flera gånger, men i det åländska förslaget så har man anpassat det till ÅMHM:s system vad det verkar. Frågan är nu, är ÅMHM:s datasystem faktiskt anpassat till de bestämmelser som nu föreslås gälla också på Åland? Om inte, vem ska betala för att göra om systemet? Detta blir inte klart för åtminstone mig i lagförslaget.

Talman! Den tredje frågan gäller det nya avgiftssystemet. Landskapsregeringen föreslår att alla livsmedelsproducenter ska betala en grundavgift på 150 € för att bidra till finansieringen av ÅMHM:s kostnader av tillsynen.

Hållbart Initiativ undrar hur man kommit fram till att kostnaderna så hårt ska slå mot småföretagen. Dessa kommer alltså få en högre avgift än idag medan större företag får en lägre. En mångsysslare som säljer lite produkter på några marknader då och då måste betala lika mycket som ett stort slakteri. Det är direkt avskräckande att vara mångsysslare på Åland med en sådan avgiftsbyråkrati. Minister Wikström sade i förrgår att landskapsregeringen nog har beredskap att ändra sig på denna punkt, förstod jag det som. Kanske det kan vara värt att ta bort avgiften från den här lagen och istället lägga den i en vanlig avgiftstaxa istället så att lagtinget inte alltid måste ändra gränserna?

Den fjärde frågan gäller försäljning av viltkött - något som Hållbart Initiativ vill se mer av. I syfte att förbättra möjligheterna för jägare att sälja vilt föreslår landskapsregeringen att bestämmelserna om livsmedelssäkerhet ska föras ner en nivå i lagstiftningshierarkin, alltså på förordningsnivå. Det gör att landskapsregeringen via en blankettförordning får vara mer detaljerade i regelverken. Det leder också till att landskapsregeringen måste ta fram metoder för övervakning och anvisningar. Det gäller hur slakten ska ske, i vilka lokaler det får ske, vad som ska kontrolleras och vilka vilt det gäller. Det finns många oklarheter ännu i detta område. Jag tycker att ledamoten Påvals redogjorde för dem rätt väl här. Landskapsregeringen själv skriver att det kommer att krävas resurser för att tillrättalägga oklarheter. Kommer man att ge resurser för detta eller inte? Det är en fråga i så fall. Om inte, varför går man då in för denna helt nya lösning?

I övrigt skriver landskapsregeringen att älgar och rådjur inte tillhör de trikinbärande arterna. Här vill vi också sekondera ledamoten Påvals, att då har man missat vitsvanshjorten. Det är troligtvis bara ett misstag.

Hållbart Initiativ är beredda att satsa på detta område. Att få ut mer vilt till butiker och konsumenter - det är en mycket god tanke. Det är som bekant bra för ekonomin och för miljön att äta inhemskt istället för fulkött.

Talman! Det ska inte råda något tvivel om att Hållbart Initiativ vill öka förutsättningarna för lokal livsmedelsproduktion. Det småskaliga är en styrka, inte minst i skärgården. Vi ska undanröja alla hinder som vi stöter på i all lagstiftning. Också i denna!
Därför kommer jag att aktivt bevaka dessa frågor i social- och miljöutskottets behandling av ärendet. Tack så mycket!

Tack, talman! Problemet med att det inte finns anvisningar och liknande dokument lyfte ledamot Holmström. Jag tycker att det är en jätteviktig fråga. Det spelar ingen roll om vi har lagar som säger att vi ska ha god vattenkvalitet, god vård, säkra livsmedel och vilket område det än är så måste man ju veta hur livsmedlen ska förvaras, hur länge och vilka temperaturer. Det är en viktig fråga för utskottet att se hur vi kan lösa den bristen som ÅMHM har pekat på många gånger.

Talman! Som utskott så ska man kanske inte ge anvisningar på det sättet, men ibland kan man ge tolkningar av detaljmotiveringar och annat om det är uppenbara oklarheter. Däremot så kan man ju alltid föra över en förväntan eller ge någon typ av uppmaning till landskapsregeringen att intensifiera det arbetet, speciellt när det är ganska tung EU- lagstiftning som Finland anpassar till sin lagstiftning och som vi sedan ska göra tillämplig på Åland, dels på lagnivå men också i förordning. Det här är djungel. Jag tror att vi i utskottet har svårt att bara förstå alla paragrafer. Hur ska då verksamhetsutövarna förstå vad som ska göras, om de ska ha separata kylrum eller inte? Då måste de gissa och sist och slutligen kan ju det leda till att ÅMHM ger prickar och annat och börjar tillsyna. Vems fel är det sen sist och slutligen? Jo, det är egentligen vi politiker som inte har satt resurserna på det.

Tack, talman! Lokal livsmedelsproduktion nämnde också ledamot Holmström. Det är också en viktig sak. Det här är ett ypperligt tillfälle för lagtinget och sedan också i utskottet att kunna öka den. Jag tvivlar inte en sekund på den här lagen och speciellt den här delen om att jaga vilt får en mycket bra behandling i utskottet.

Talman! Jag tvivlar inte heller på den saken. Vi ska reda ut alla oklarheter som vi i alla fall stöter på. Men sedan kommer det ju ytterligare oklarheter i tillämpningen av den nya lagstiftningen. Där återigen så måste vi ju lyfta förväntningarna till landskapsregeringen att ta fram de nödvändiga föreskrifterna och anvisningarna, men också tillsynsplanerna för hur det här ska skötas så att det inte drabbar småföretagen orimligt. För det är ju, som jag sade, en intressant ekvation att få ihop EU:s livsmedelssäkerhetskrav också med det småskaliga. Jag tycker att vi ska försöka och vi ska försöka gemensamt.

Jag vill inledningsvis säga att jag blev förvånad över lagtingsman Holmströms anförande. Jag är förvånad på ett positivt sätt. Jag håller med om mycket av det han sade.

Den nya lagen om livsmedel är en mycket viktig lagstiftning, men tyvärr motsägelsefull på flera punkter. Syftemålet är att se till att endast säkra livsmedel släpps ut på marknaden och vad det betyder för folkhälsan och allas vårt välmående, det kan inte nog betonas.

När det gäller livsmedelshantering, alltifrån produktion via bearbetning till distribution och försäljning till enskilda konsumenter, så är utgångspunkten att hanteringen ska vara så säker som möjligt.

Lagen innehåller också möjligheter att säkra livsmedlens spårbarhet och säkra en högklassig livsmedelstillsyn samt att förbättra verksamhetsbetingelserna för livsmedelsföretagarna. När det gäller det sistnämnda är det lite svårt att utläsa på vilket sätt och det vill jag gärna att man från regeringsbänken kan förklara lite tydligare. Från Ålands Framtid är vi tveksamma och jag vill återkomma till varför vi är det.

Det här är en väldigt detaljerad och omfattande lagstiftning. Livsmedelslagen innehåller bestämmelser om krav på livsmedel förstås, på information om livsmedel och livsmedelslokaler och primärproduktionsställen. Vidare innehåller lagen bestämmelser om hantering, förvaring och transport av livsmedel, krav på hälsotillståndet hos och hanteringen av djur som används för livsmedelsproduktion samt handläggning av anmälningar om livsmedelslokaler. Även bestämmelser om godkännande av livsmedelslokaler som anläggningar, allmänna krav i fråga om livsmedelsföretagares ansvar, bokföring, handlingar och påskrifter i anslutning till livsmedel. Och ytterligare innehåller de bestämmelser om egenkontroll, livsmedelshygienisk kompetens, laboratorier, livsmedelstillsyn och allmänna krav på desamma, tillsynsplaner, inspektionsrätt och rätt att närvara. Det här är det som räknas upp. Det är alltså en väldigt omfattande procedur som en liten producent ska uppfylla.

Samtidigt sägs det att ett av målen med förslaget är att göra regelverket och tillsynen mer flexibla men utan att livsmedelssäkerheten äventyras. Det här låter ju väldigt bra.

Det här med att regelverket och tillsynen ska bli mer flexibla så räknar jag att den texten återkommer på tolv platser. Men frågan man måste ställa sig, flexibelt för vem? Jag tar ett exempel. "Förslaget syftar till att göra bestämmelserna och tillsynen mer flexibla. Förtydligandet av lagstiftningens framställningssätt har positiv inverkan på myndigheternas verksamhet". Inte ett ord om den andra parten, det vill säga livsmedelsproducenterna.

Ytterligare står det: ”Genom att utveckla tillsynen stöds denna princip ytterligare och skapar förtroende på marknaden. Samtidigt utvecklas förtroendet mellan myndigheterna och företagarna.” Jag undrar det jag? I så fall måste man ju ha en ömsesidig respekt.

Det sägs så här: "Genom förslaget skapas ett regelverk som företagarna har lättare att tillägna sig och förstå. Verksamhetsfältet inom livsmedelsbranschen har i livsmedelslagen förtydligats på sådant sätt att tillsynen kan inriktas på de företagare som behöver mest handläggning och tillsyn." Men vem avgör riktigt det? Tydligen ska ÅMHM ensidigt avgöra en sådan sak. Igen, inte ett ord om den andra parten.

Det sägs också att företagarna har lättare att tillägna sig och förstå den här lagen. Jag är nog väldigt tveksam till det faktiskt. Jag har jobbat med lagstiftning i över 30 år och det här är nog ett ganska omfattande paket att försöka sätta sig in i.

Herr talman! Det sägs också att särskilda småskaliga verksamheter har undantagits från förordningens tillämpningsområde. Förordningen har vi inte sett ännu, men det skulle ändå vara intressant att höra från regeringens sida, vad har man tänkt sig? Jag riktar mig också till utskottet . Det här behöver man ju titta på.

Tar vi ett annat citat ur lagen som bland annat kollegan Holmström berörde så sägs det så här: "För att förbättra tillsynsverksamhet anser landskapsregeringen att man ska sträva till att uppnå kostnadsmotsvarighet för de avgifter som uppbärs för livsmedelstillsynen. Ett syfte med förslaget är att intäkterna för livsmedelstillsynen ska ökas genom att man inför en ny årlig grundavgift om 150 euro som enligt huvudregeln är lika stor för alla och tas ut av alla." Det vill säga Orkla och en producent som fyller ett par syltburkar ute i Geta så ska betala samma 150 euro. Så nog undrar man lite hur det gick med den där småskaligheten?

Det sägs också så här: "De avgifter som tas ut ska fördela sig mera jämnt mellan alla avgiftspliktiga och intäkterna blir lättare att prognostisera för ÅMHM än de nuvarande intäkterna. Igen, inte ett ord om den andra parten.

Det sägs också: "Det är värt att notera att livsmedelsföretagare hos vilka det inte årligen görs inspektionsbesök ändå måste vara med och betala". Det förefaller som om lagstiftaren har insett att det här kanske inte är helt rimligt, för i följande stycke drar man till med: "Också de där det inte årligen görs inspektionsbesök skall ha nytta av den årliga tillsynsavgiften genom att de har bättre möjligheter än tidigare att få sakkunnigtjänster från myndigheter som stöd för sin egen verksamhet." Nog är det väl ändå lite på gränsen till magstarkt att en inspektionsmyndighet anser sig kunna fungera som något sorts stödföretagare och rådgivare till hur duktiga företagare ska sköta sin verksamhet.

Under punkten 4.3.2 Mål sägs det: "Det ligger i näringsidkarnas intresse att företag som bryter mot lagen åker fast. Det nya snabba administrativa sanktionsmedlet, påföljdsavgift för livsmedelstillsyn, främjar den målsättningen. Jag måste fråga regeringsbänken: Är det här faktiskt det enda mål som regeringen har med den här lagen, det vill säga att man ska få företagare att åka fast? Igen, inte ett enda ord om den andra parten. Jag tänkte faktiskt använda ett kraftuttryck, men det ska jag inte göra. Men inte ett enda ord om den extremt tuffa situation som många småskaliga livsmedelsproducenter befinner sig i. Inte ett enda ord från regeringens sida att man skulle ha någon vilja att stötta, förenkla och hjälpa till.

Det går i valrörelsen minsann att ha kraftuttryck om att man ska ha världens bästa företagarklimat och tjosan hejsan. Det går att sätta upp stora affischer om att hela Åland ska leva. Men när man har möjlighet att göra något för att uppnå det målet, ja då sitter både lantråd och näringsminister som helt avdomnade, verkar det som.

Som jag sade inledningsvis, den nya lagen om livsmedel är en mycket viktig lagstiftning, men tyvärr rätt så motsägelsefull på många punkter och alltför ensidigt inriktad på att hjälpa myndigheterna utan hänsyn till företagarna. Har faktiskt Centern, Moderaterna och Obunden Samling släppt fram en så här ensidig lagstiftning utan att överhuvudtaget diskutera konsekvenserna? Jag måste ställa mig den frågan. Har man läst det här överhuvudtaget? Jag sade i ett tidigare replikskifte, läst men inte förstått?

Avslutningsvis ett kort ord för det finns så många jägare här så jag ska inte säga någonting om viltköttet. Men det finns ett bekymmer som är otroligt märkligt. Jag kan förena mig i det som Påvals sade för att spara tid. Jag hoppas att man från utskottets sida hör Frank Andersson - jag frågade personen i fråga om jag fick nämna namnet - när det gäller hur man går till väga när man har ett vilthägn och hur illa man måste behandla det kött som faktiskt restaurang- och turistbranschen efterfrågar. Tack!

Tack, herr talman! Gällande den här förordningsfrågan så i förordningen så kommer jag att utgå ifrån det som står i lagstiftningen. Men det är egentligen en punktlista med ganska tekniska punkter som mått och så vidare för vad som ska uppfyllas. Jag tror inte att den är särskilt kontroversiell, även om man nu gärna skulle se den här på bordet. Den kommer att utgå från den finska, där har man mallen. Det handlar alltså om lagtekniska detaljer i huvudsak.

När vi pratar om komplexiteten i lagstiftningen så var den ännu mera komplex innan den här revideringen på grund av alla ändringar i lagstiftningen. Även om det känns som ett väldigt svårgenomtränglig regelverk så var det ännu värre tidigare.

Som jag tror att jag sade i replik åt ministern så var det alltid kutym tidigare, att hade man en lag där mycket förtydligades i en förordning så lämnade man den ofta som en bilaga till lagtinget så att utskotten skulle ha mycket enklare i sin beredning.

Sen så ser man ju klart och tydligt, om man har lite erfarenhet, att när man läser den här framställningen så är det en lagberedare som har jobbat tillsammans med representanter för ÅMHM.

Det sades också att den har varit ute på remiss. Jag har pratat med flera, både stora och små företag, som inte vet någonting överhuvudtaget om den här. Den är alltför ensidig och för oengagerat beredd från regeringens sida. Det här är viktiga saker för många småföretagare och för en levande landsbygd.

Tack, herr talman! Den har ju varit på remiss, bland annat till Ålands näringsliv och Ålands producentförbund. Kutymen är vi skickar till de organisationerna som sedan har i uppgift att samla ihop sina medlemmars åsikter om ett visst lagförslag. Men i vissa fall kan man också skicka det till större näringsidkare. Till den delen kan jag ta till mig av kritiken att det borde vi nog kanske ha gjort i den här frågan.

När det gäller avgifterna så tror jag kanske att ledamoten Mårten kommer att ta upp dem lite mera, men det är en del av ÅMHM och hur de tar betalt. De har ändrat hur det tar betalt, det är inte specifikt för den här lagstiftningen, utan det är en förändring i hur man tar betalt av näringsidkare. Där finns det alltid möjlighet vid det årliga beslutet, som fattas av regeringen, att göra prioriteringar till exempel för att gynna småskalig produktion.

Jag uppskattar den ödmjuka repliken. Jag blev faktiskt ganska upprörd när jag läste igenom den här framställningen. Det är så lätt att prata om världens bästa företagsklimat och det är så lätt att prata om att hela Åland, vi ska ha landsbygdsföretagare och det ena med det andra. Men när man släpper igenom sådant här så blir ju konsekvenserna rakt det motsatta. Det är helt enkelt inte en trovärdig politik.

Tack, talman! Ja, lagtingsledamot Eriksson, ni tar nog i så ni spricker nu, för det är ju faktiskt fråga om förenklingar i den här livsmedelslagstiftningen. Om man skulle fråga er inför valrörelsen här, om ni vill ha en förenklad livsmedelslag eller vill ni ha en försvårad eller den som vi redan har? Och ni väljer förstås den försvårade och redogör för den här så att vi verkligen förstår förändringarna.

Sedan när det gäller det här med tillsyn så håller det på att bli likadant i hela landet. Jag brukar annars klaga på det här med "såsom i Finland", men när "såsom i Finland" ibland leder till bra resultat, dvs. den som har problem när man blir granskad - en granskare märker varje gång att det är problem, de har sagt till och det blir inte ändring - då råkar de ut för mera granskning. Medan den som har saker och ting i skick inte råkar ut från en granskning alls. Ett sådant system är på väg att tas i bruk och det är ju vettigt. De som ska granskas blir granskade.

Lagtingsledamot Måtar sade att när det är bra så kan man göra såsom i Finland, om jag förstod det rätt. Tar vi det här exemplet som har varit uppe många gånger i debatten hittills när det gäller vilthägn så där vet jag att det fungerar mycket, mycket bättre än vad det gör i Finland. Det vill jag bara nämna som ett exempel att så ensidigt kopiera verksamhet som man har på finsk sida.

Även gårdsbruksturism och småskalig livsmedelsindustri har kommit otroligt mycket längre i Sverige än vad man har kommit på den finska sidan.

I och med att Måtar bossar för ÅMHM, så vill man faktiskt inte förenkla? Det antyddes att det här var en förenkling. Vilka exempel har man förenklat jämfört med tidigare lagstiftning?

Tack, talman! Jag har inte tid att gå igenom de här sakerna nu. Det är ni som hade tid och ni valde att fokusera på sådant som ni påstod att gjorde saker och ting svårare utan att exemplifiera.

Men jag vill också ge er beröm för att ni lyfte vilthägn. Det är en fråga som vi absolut borde lösa här på Åland så att det ska bli möjligt att sälja djur som har fötts upp i vilthägn och skjutits genom jakt i vilthägn. Det är mycket bra att ni lyfte den frågan så tydligt som ni har gjort. Där ska vi inom Obunden Samling försöka stöda.

Är det så att lagtingsman Måtar vill ha mera tid för att förklara alla de här förenklingarna som han tyckte att fanns så finns det möjlighet att begära taltur. Varsågod!

När det gäller ÅMHM, är det faktiskt rimligt att en organisation som lyder under landskapsregeringen är så här pass intimt kopplad till lagstiftningen, medan den andra parten är helt lämnad på sidan om? Jag försökte faktiskt ge exempel direkt ur lagtexten hur pass ensidigt den här lagen var förberedd. Jag är kritisk till att partier som ger sig ut att jobba för frihet och företagsamhet släpper fram en sådan här framställning.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet omfattas? Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.