Första behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av de lagförslag som ingår i betänkandet. Diskussion.

Tack, talman!

Jag ska, som viceordförande i lag- och kulturutskottet presentera innehållet i betänkande 8/2025–2026, gällande ny gymnasielagstiftning. Det här är ett betänkande som hela utskottet omfattat och således är enigt utan inlämnade reservationer.

Utskottet föreslår några smärre ändringar och förtydliganden. Dessa presenterar jag längre fram i anförandet.

Jag skulle vilja inleda med utskottets slutliga konstaterande; vi har hört många personer i behandlingen. Och även om deras synpunkter inte framkommer direkt i betänkandet så är de alltid lika viktiga och ger oss möjlighet till nya insikter och frågeställningar.

Utskottet inledde behandlingen av lagförslaget med studiebesök hos Ålands yrkesgymnasium, där myndighetschef och rektorer tog emot. Följt av besök hos Ålands folkhögskolan och Fixtjänst. Detta gav oss en mycket god grund att basera det vidare arbetet på. Till detta vill jag även nämna att en positiv aspekt som lyfts fram är den barnkonsekvensanalys som har gjorts. Den har tagits fram i samarbete med ungdomar, vilket ger ett viktigt perspektiv. Utskottet betonar att detta är ett bra exempel på hur lagstiftning kan bli bättre genom att involvera dem som berörs.

Talman! Grunden i förslaget är att modernisera gymnasieutbildningen på Åland. Den nuvarande lagen har varit i kraft sedan 2011, och enligt utskottet är den i flera avseenden både otydlig och föråldrad. Samhället har förändrats, arbetslivet ställer nya krav och utbildningen behöver bli mer flexibel, tillgänglig och anpassad till dagens behov.

En central förändring är att myndigheten Ålands gymnasium byter namn till Ålands gymnasiemyndighet, och att undervisningen vid Ålands folkhögskola inkluderas i samma organisation. Syftet är att skapa en mer sammanhållen struktur för utbildningen. Här behöver direkt påpekas: även om alla skolor hamnar under samma paraply, så är de faktiska placeringarna av dem inte direkt beroende av denna lagändring. Utskottet har erfarit att en arbetsgrupp ser på hur den nya FUX linjen (utbildning som förbereder för examensutbildning) ska förverkligas och var den ska vara placerad. Detta är alltså detaljer som inte ännu är avgjorda och de är heller inte en fråga för utskottet att hantera.

Det utskottet fördjupat sig i är hur denna nya linje ska formas och vilka luckor den ska täppa till. Utbildning riktar sig till personer i övergången mellan grundskola och gymnasium. Det kan handla om unga som ännu inte vet vilken väg de vill välja, personer som behöver stärka sina kunskaper i svenska, eller vuxna som vill byta riktning i livet. Utbildningen ska ge möjlighet att förbättra grundläggande färdigheter, prova på studier och få bättre förutsättningar att klara en gymnasieutbildning. Alltså; som elev på FUX ska du också kunna få ta del av kurser inom andra gymnasieutbildningar. Utskottet ser detta som en mycket positiv reform, eftersom den kan minska avhopp och hjälpa fler att hitta rätt utbildningsväg.

Gällande detta föreslår utskottet en liten ändring av paragraf 21 § 2 mom. Utbildningsgrunder för utbildning som förbereder för examensutbildning, vi föreslår att vi korrigerar Yrkesinriktad yrkesutbildning korrigeras till yrkesinriktad grundexamen.

En annan viktig förändring som utskottet särskilt lagt fokus vid gäller samarbetet med arbetslivet. De nuvarande yrkesråden föreslås avskaffas eftersom de inte har fungerat enligt önskemål. I stället ska samarbetet stärkas genom tydliga lagkrav och nya så kallade branschråd. Syftet är att säkerställa att utbildningen motsvarar arbetsmarknadens behov. Utskottet betonar att detta är avgörande, särskilt när det gäller tillgången till praktikplatser och möjligheten för studerande att få relevant arbetslivserfarenhet.

Denna specifika ändring föranleder ett förslag om ändring av paragraf 52 Samarbete med arbets- och näringsliv vid ordnandet av utbildningen. Utskottet föreslår att det i lagen intas ett uttryckligt stadgande om att samarbetet huvudsakligen ska ske inom ramen för ett formaliserat branschråd. Ett branschråd ska bland annat inom sitt yrkesutbildnings- och branschområde initiera och stöda utbildningens utveckling.

När det gäller undervisningen föreslås att den fortsatt ska vara offentlig. Här talman vill jag poängtera att just detta har gett utskottet vissa bryderier, men slutligen fick vi rätsida på innebörden. Däremot anser vi i utskottet att det ska vara möjlighet att begränsa tillträdet vid behov. Utskottet lyfter här fram vikten av trygghet och arbetsro i skolan. I dagens samhälle, där säkerhetsfrågor fått större betydelse, anser man att det är viktigt att kunna skapa en lugn och säker studiemiljö. Därför betonas också betydelsen av tydliga trivselregler som kan styra hur undervisningen fungerar i praktiken. Detta ska särskilt tydliggöras i en trivselstadga enligt paragraf 89.

Dock så vill utskottet här föreslå att paragraf i 16, om undervisningens offentlighet utvidgas så att även lärare och inte bara rektorer får avvisa personer.

Detta leder oss in på en mer känslig fråga i lagförslaget gäller användningen av maktmedel. Det behöver tydliggöras att användning av maktmedel redan idag är tillåtet, både i nuvarande gymnasielag samt grundskolelag. Enligt lagförslaget föreslås rektorer och lärare få rätt att ingripa i situationer där en studerande stör undervisningen eller hotar säkerheten. Det kan till exempel handla om att avlägsna en studerande eller ta hand om farliga föremål. Utskottet betonar att detta endast ska ske i absoluta undantagsfall, då detta är en ingrepp i den personliga friheten, och lyfter fram att det finns risker eftersom skolpersonal inte alltid har utbildning i att hantera sådana situationer. Därför anser man att tydliga riktlinjer och utbildning är helt nödvändiga. Detta beskrivs väl i detaljmotiveringen, men utskottet vill tydligt markera att dessa rättigheter behöver följas av erforderlig kunskap om hur maktmedel får nyttjas på säkert sätt.

En stor och viktig del av lagförslaget handlar om stöd för lärandet. Bestämmelser om pedagogiskt och specialpedagogiskt stöd flyttas från läroplanen till själva lagen. Här bli viktigt att återupprepa det uttrycket som användes i remissdebatten: individens rättigheter ska finnas i lag. Utskottet har erfarit att mycket, eller kanske det allra mesta som nu lagfästs redan är sådant stöd som redan idag ges till de elever som behöver det. Men, det innebär de facto att de studerandes rättigheter stärks och att stödet blir mer rättssäkert. Utskottet understryker att detta är avgörande, eftersom behovet av stöd ökar. Ett fungerande stöd kan göra skillnaden mellan att en studerande klarar sina studier eller hoppar av.

Samtidigt påpekar utskottet att detta också kommer att kräva mer resurser. Fler studerande behöver stöd, och det innebär ökade krav på personal och organisation. Därför anser utskottet att utvecklingen måste följas noggrant och att rätt åtgärder sätts in.

Talman, jag skulle vilja stanna upp lite här och markera vad utskottet erfar av att stödåtgärder är behövliga för ett stort antal elever. Det måste ses som att det är av största möjliga vikt att landskapsregeringen analyserar varför vi ser denna utveckling i samhället. Varför är behovet av anpassningar och åtgärdsprogram så omfattande och varför är trenden ännu ökande?

Talman, utskottet har fått mycket tydlig statistik på detta, men då det lätt blir utlämnande så vill jag i denna presentation, lika som i betänkandet, inte gå in på direkta siffror. Jag hoppas att utskottets medlemmar också respekterar att inte nämna detaljer vi erfarit vid höranden.

Digitaliseringen är också en viktig del av reformen och tillgången till datorer nämns i lagförslaget. Utskottet har fördjupat sig i dessa detaljer. Enligt förslaget ska alla studerande ha tillgång till de verktyg de behöver för att bedriva sina studier, detta inkluderar även datorer. Idag har inte alla studerande datorer, vilket utskottet anser skapar en ojämlikhet. Utskottet anser att alla ska ha rätt till en egen dator, eftersom digital kompetens idag är en grundläggande färdighet i både arbetsliv och samhälle. Det lyfts också fram att detta kan göra verksamheten mer effektiv, till exempel genom att minska behovet av datasalar.

När det gäller utbildning som läroavtalsutbildning föreslås att den integreras i den nya gymnasielagen istället för att regleras i en separat lag. Läroavtal innebär att studier kombineras med arbete, vilket ger både praktisk erfarenhet och möjlighet till inkomst under studietiden. Utskottet ser stora fördelar med denna utbildningsform, men konstaterar att den används i ganska liten utsträckning idag, speciellt om man jämför med tidigare. Därför uppmanar man till åtgärder för att öka användningen, till exempel genom bättre information och starkare samarbete med arbetslivet. Detta torde även vara en mer kostnadseffektiv möjlighet.

Talman! De ekonomiska konsekvenserna av reformen är kanske inte omfattande, men dessa förväntade kostnader borde ha framgått bättre i lagförslaget. Nu kan dock utskottet konstatera att förslaget innebär ökade kostnader, bland annat för fler lärare, pedagogiska assistenter och stödresurser. Detta uppskattas till mellan 190 000 – 300 000. Även satsningar på datorer och den nya utbildningsformen bidrar till ökade utgifter, här handlar det uppskattningsvis om 60 000 som idag är icke budgeterat.

Samtidigt finns det med lagförslaget potentiella långsiktiga vinster, till exempel genom högre utbildningsnivå och minskad arbetslöshet och kanske det allra viktigaste – en styrka för den egna personen att klara av en gymnasieutbildning. Dessa vinster är dock svåra att idag överföra i reda ekonomiska intäkter. Trots detta anser utskottet att de ekonomiska konsekvenserna inte är tillräckligt utredda och efterlyser mer tydliga beräkningar i framtida lagförslag där man anar strukturella kostnadsökningar.

Slutligen konstaterar utskottet att lagförslaget innehåller många så kallade förordningsfullmakter, alltså möjligheter för landskapsregeringen att utfärda mer detaljerade regler. Utskottet bedömer att dessa är korrekt avgränsade och följer lagens krav.

Sammanfattningsvis, talman, anser utskottet att förslaget till ny gymnasielag är en viktig och nödvändig reform. Den moderniserar utbildningen, stärker stödet till de studerande och förbättrar kopplingen till arbetslivet. Samtidigt lyfter utskottet fram behovet av tydligare ekonomiska analyser och goda förutsättningar för att genomföra reformen i praktiken.

Jag vill som viceordförande i utskottet rikta ett tack till medlemmarna för det goda och gedigna arbetet och igen ett särskilt tack till vår tålmodiga sekreterare Carina. Tack!

Tack, fru talman!

Tack, utskottsordförande Listherby, för ett gediget betänkande som jag vill gratulera till. Det var många, väldigt många höranden. Här vill jag också gratulera landskapsregeringen till en bra produktutveckling som är väl anpassad till det åländska samhället, vilket strukturellt skiljer sig från rikets i detta avseende.

Min fråga gäller egentligen en sak som jag har upplevt dyka upp med jämna mellanrum. Det handlar om den något främmande fågeln i Ålands gymnasiemyndighet, jag tänker på Ålands lyceum, den allmänbildande gymnasieutbildningen. Med jämna eller kanske ojämna mellanrum ställer man sig frågan: Är Ålands lyceum en rätt komponent i detta, eller borde man lyfta ut dem helt och hållet ur den allmänbildande gymnasieutbildningen?

Tack, talman!

Jag skulle inte vilja påstå att det här är något som utskottet har erfarit i sina diskussioner. Snarare tvärtom.

I och med den nya FUX utbildningen, där studerande förbereds inför kommande gymnasiestudier, så ska man kunna ta del av andra kurser inom gymnasiet samt den allmänpedagogiska utbildningen, så ser jag snarare att Ålande lyceum får en tydligare roll. De kan nu sammanflätas på ett mer tydligt sätt.

Att man skulle lyfta ut Ålands lyceum från det här paketet är ingenting som utskottet har erfarit att har varit efterfrågat eller önskvärt.

Tack, fru talman!

Tack ledamot Listherby. Jag kan nog förena mig i det resonemanget.

Något som jag lite reagerar på i betänkandet och i lagförslaget är att man specificerar antalet rektorer. Själv skulle jag tycka att det borde räcka med att kräva att det finns en förvaltningschef, och sedan skulle myndigheten få fria händer att organisera sig utifrån de övriga behoven. Man inrättar också olika tjänster för olika ändamål. Jag tycker att den här friheten borde ges till styrelsen istället för att låsa det vid specifikt tre rektorer.

Tack, talman!

Det finns säkert bäring i det som ledamot Juslin framför. Det är dock ingenting som utskottet har gått in på i detalj.

Däremot föreslås det att det förtydligas att en rektor kan bestå av flera biträdande rektorer och inte bara en. I den delen har utskottet gjort en liten justering av frågan. Men vi har inte justerat antalet specifika rektorer.

Tack, talman!

Först och främst vill jag tacka lag- och kulturutskottet för det omfattande och gedigna arbete de har utfört, samt för det mycket väl genomarbetade betänkandet gällande den nya reformerade lagstiftningen. Det är ett stort och viktigt arbete som ni har lagt ner.

Den nuvarande lagen från 2011 motsvarar inte längre de krav som dagens utbildning och samhällsutveckling ställer. Det är positivt att ett enigt utskott ställer sig bakom en helhetssyn kring gymnasielagstiftningen.

Gällande de ekonomiska konsekvenserna har utskottet påpekat att dessa behöver vara tydliga, eftersom lagstiftningen ställer ökade krav på stödresurser och pedagogisk personal. Vi från landskapsregeringen har försökt att klargöra detta, men det är inte alltid lätt att få fram exakta siffror.

Som ledamoten nämnde i sitt anförande, finns det en önskan om att samtliga studerande ska tilldelas en dator. Hur har man resonerat kring detta om det ska utökas ytterligare? Det handlar om ekonomiska resurser.

Tack, talman!

Jag börjar med den fråga som kom sist. Det fanns nog en tanke i utskottet bland medlemmarna att det redan var så att man skulle ha en dator. När vi gjorde om studiemedlen skulle det vara avgiftsfritt, och alla utbildningar är så långt komna att man behöver en dator för att klara av utbildningen. Vi har en bit kvar för att nå hela vägen fram, men det var nog en uppfattning som utskottet hade. Denna uppfattning har förstärkts i betänkandet; man behöver nog löpa linan ut för att det ska vara jämlikt. Vi vill ha studerande som lämnar gymnasiet med likvärdiga kunskaper inom det digitala området.

Tack, talman!

Jag håller helt med, men landskapets ekonomi i dagsläget inte är så god. Kloka beslut måste därför tas i sin helhet och med ett långsiktigt och större perspektiv, precis som ledamoten lyfter fram.

En modern gymnasieutbildning en av de mest avgörande investeringarna för Ålands framtida tillväxt.

Om vi får högre genomströmning, bättre stöd och färre avhopp så leder det till att fler kan fullfölja sin utbildning. Detta resulterar i en starkare kompetensförsörjning och därmed bättre förutsättningar för de studerande, företagande, innovationer och sysselsättning.

Kort sagt, vi behöver ordning i ekonomin och en utbildning som driver Åland och självstyrelsen framåt.

Tack, talman!

Jag vill ändå vidhålla att det är viktigt för lagtinget att känna till när vi stiftar lagar, hur dessa kan öka kostnaderna rent strukturellt. Det handlar inte bara om tillfälliga kostnader, utan att dessa kostnader faktiskt bibehålls på en högre nivå.

Detta är något vi behöver vara medvetna om för att ha tydliga ramar att förhålla oss till och ett kostnadstak, särskilt med det nya finanspolitiska ramverket.

Uppmaningen kvarstår, vi i utskottet efterlyser tydligare kostnadskonsekvensanalyser. Detta är nödvändigt för att vi ska kunna behandla ärendet rättvist och för att vi ska veta vad vi eventuellt kan behöva avstå ifrån.

I det här fallet meddelade regeringen att man kommer att prioritera utbildningen, så att denna reform ska kunna genomföras, både nu och i framtiden. Oavsett vilken avdelning eller minister som lägger fram förslag, så behöver det alltid komma med en prislapp.

Tack, fru talman!

Jag vill också ge ett erkännande till lag- och kulturutskottet för ett välarbetat och enigt betänkande. Ett enigt betänkande i en så pass stor och omfattande lagstiftning är imponerande. Dessutom har man genomfört en välgjord barnkonsekvensanalys i samarbete med Rädda Baren. Dessa faktorer borgar för att man har gjort ett välgrundat arbete, vilket ni har gjort i utskottet.

Det finns mycket i det här betänkandet som rör ungdomars vardag och välfärd, särskilt när det gäller utbildning och deras liv i stort. Jag anser att ungdomspolitiken och de ungdomspolitiska aspekterna är av stor betydelse. Utbildningsmässigt är det verkligen centralt.

Har det diskuterats i utskottet kring ungdomspolitiken, ungdomslagen och ungdomslagstiftningen? Hur har sådana diskussioner sett ut i utskottet?

Tack, talman!

Jag lyfte redan detta i mitt anförande, men arbetet i utskottet har varit konstruktivt. Som alltid stöter man på olika frågeställningar som behöver diskuteras från olika håll.

Jag är också väldigt glad och tacksam över att vi har ett enigt betänkande i en så viktig fråga.

När det gäller ungdomspolitiken, ja den har givetvis diskuterats, och vi har också hört bland annat Ung Resurs, vilket kan ses i hörandelistan.

Det var inte länge sedan vi diskuterade ett betänkande från finans- och näringsutskottet, vilket också ledde till en diskussion om ungdomspolitiken. Jag tror att det finns någon ledamot som kommer att ta ett anförande om detta.

Vi i utskottet ser fortsatt behov av att strama upp ungdomspolitiken och skapa ett nät som fångar upp dem som annars inte fångas upp mellan grundskola och gymnasium.

Tack, fru talman!

Det var precis min poäng. När vi pratar om minderåriga personer i skolan kommer man osökt in på socialpolitik. Det finns täta samarbeten som behöver göras kring individen, eftersom vi just nu har luckor på Åland mellan de här stadierna. Det är viktigt att vi fångar upp alla dem vi kan, och att vi ser till att folk får en gymnasieutbildning. Att människor har möjlighet att skaffa sig en utbildning och ta ansvar för sina liv som vuxna är en vinst både för individen och för samhället.

Jag tycker att det är bra att ni har tagit upp den här frågan. Vi kommer att återkomma till den när vi diskuterar utbildningslagstiftning och ungdomslagstiftning i framtiden.

Jag tror att det här lagtinget håller på att koka ner till att vi verkligen behöver titta på ungdomslagen och ungdomslagstiftningen. Det finns mycket som behöver samlas kring det här ämnet, och det räcker inte längre att spreta så.

Tack, talman!

Jag skulle vilja säga att det finns väldigt mycket vi skulle kunna tillföra till det här betänkandet, baserat på våra erfarenheter i utskottet. Det skulle bli väldigt brett och omfattande.

När det gäller ungdomslagstiftningen anser utskottet att det idag saknas lagstiftning för att kunna identifiera individer som inte finns med på gymnasielistorna inför höstterminen efter nian, eller i andra sammanhang, som till exempel Ung Resurs och liknande.

Det finns också ett stort mörkertal av ungdomar som vi inte vet vart de tar vägen. Detta behöver absolut åtgärdas. Enligt tidigare svar från ministern är det på gång, och vi hoppas att det ska gå snabbt.

Talman!

Jag funderar på användningen av maktmedel. Det är lärare och rektorer som får använda sig av maktmedel om det skulle bli nödvändigt. Har utskottet diskuterat varför det bara är rektorer och lärare som har denna rätt? Varför får inte till exempel assistenter eller stödresurser använda sig av maktmedel?

Tack, talman!

Nej, vi har inte valt att utvidga diskussionen på det sättet, utan när det gäller maktmedel handlar det om lärare och rektorer. Det är motsvarigheten till hur det ser ut i finsk lagstiftning. Att utöka den rättigheten till någon annan har inte diskuterats.

Däremot har vi noggrant diskuterat vikten av att lärare och rektorer, som har denna möjlighet, verkligen ska vara medvetna om vilka risker det kan medföra. Det är särskilt viktigt att koppla detta till någon form av utbildning om hur man ska hantera denna rättighet.

Tack, fru talman!

Utskottet har gjort vissa ändringar i lagstiftningen gällande vinstdrivande skolor, och det är något jag funderar på, även om vi inte har haft så mycket debatt om det. Jag undrar hur utskottet resonerar kring detta. Varför förbjuder vi skolor med vinstsyfte på Åland? Man gör det även i Finland. I Sverige finns det en tradition av internatskolor eller så kallade elitskolor, något som vi saknar i Finland.

När jag reflekterar över detta, ställer jag mig frågan: Varför har vi egentligen detta förbud? Om det finns människor som vill grunda en skola och människor är villiga att betala för att gå där, är det verkligen rätt att vi förbjuder detta på Åland?

Tack, talman!

Den modell som ledamoten Wikström målar upp här är inte offentlig. Om man ska betala för att gå i en skola, så är den utbildningen privat och då kan man ta ut vinst.

När man ordnar utbildning med offentliga medel, då ska man inte kunna ta ut pengar i vinstsyfte. Om det uppstår en vinst i en sådan typ av anordnad utbildning, då ska den vinsten återinvesteras i utbildningen.

Om vi tar Sverige som exempel, som har tillåtit vinster i välfärden väldigt frikostigt under en längre tid, så kan man ta del av propositioner som ligger hos riksdagen, där man stramar åt de möjligheterna. Man ser också, just när det gäller offentliga medel, att de inte nyttjas på ett helt önskvärt sätt.

Tack, fru talman!

Jag håller med om att detta med vinster i välfärden i Sverige inte är bra. Utvecklingen ser tyvärr ganska tråkig ut.

Det är värt att notera att internatskolor har funnits i Sverige även innan skolpengen infördes. Privat utbildning har existerat länge, ända sedan 1800-talet.

Det var därför jag tog upp frågan om det på Åland är redan idag är fullt möjligt att i teorin grunda en privat skola och få en godkänd gymnasieutbildning. Det handlar om den paragraf som reglerar offentligt finansierad gymnasieutbildning och jag anser att jag har fått svar på min fråga.

Tack, talman!

Det är precis så; även om du ska starta en privat utbildning måste du få ett godkännande av landskapsregeringen för att inleda den så klart.

Vi har inte det systemet med skolpeng som man har i Sverige till exempel. Vi har ett helt annat uppbyggt system. Men det handlar om att inte göra vinster på det offentligas bekostnad, helt enkelt.

Tack, fru talman!

Vi kan konstatera att lag- och kulturutskottet har gjort ett omfattande arbete med den här lagstiftningen, vilket är glädjande.

Viceordförande Listherby lyfte fram de ekonomiska konsekvenserna, och utskottet kritiserar också själva att detta inte är tillräckligt utrett. Utskottet har försökt skapa sig en bild av situationen, och om man slår samman de här siffrorna kommer man fram till 360 000, vilket knappast räcker.

Kommer sparbetinget att ligga kvar på Ålands gymnasium? Ska detta genomföras inom de ramar som redan finns? Och vad är det i så fall som kommer att få ge vika för dessa utökningar? Har utskottet någon erfarenhet om detta?

Tack, talman!

Redan i remissdebatten sa finansminister Perämaa att regeringen kommer att prioritera utbildningen till den här delen. I budgetförfarandet kommer man i så fall att flytta medel för att täcka upp kostnaderna. Huruvida detta kommer att ske inom motsvarande ram är oklart. Jag vet inte heller exakt hur det ser ut för tidigare budgetår.

Men som jag ser det har regeringen meddelat att man ska se till att dessa medel finns tillgängliga.

Tack, fru talman!

Det skulle alltid vara intressant att veta vad som kommer att få ge vika i vårt rambudgeteringssystem. Men det kanske inte ledamoten Listherby kan svara på i det här läget.

Jag tänkte byta fokus och diskutera yrkesråd kontra branschråd. Jag hittar inte i hörandelistan att utskottet har haft någon dialog med näringslivet kring detta. Har man fått in någon input överhuvudtaget från näringslivet gällande utbildningsreformen?

Tack, talman!

Hörandelistan är väldigt lång så jag har svårt att greppa den ur minnet. Vi har dock inte hört någon från Ålands näringsliv eller Företagarna på Åland. Det har vi inte gjort.

När man granskade hur yrkesråden är uppbyggda så visade det sig att det var många personer involverade för att kunna upprätthålla dem. Man ansåg att det vara lite för omständligt att hantera så många personer. Men det framgår tydligt i lagförslaget att branschråden ska vara den klara kopplingen till näringslivet som är så otroligt viktigt.

Fru talman!

Låt oss börja med de ekonomiska konsekvenserna. Inledningsvis var det svårt att få ett grepp om situationen, men jag tycker ändå att vi har fått en hyfsad förståelse för den nu.

När det kommer till individens ansvar hade vi kanske en kort diskussion om det, men det är inget vi har berört i vårt betänkande. Däremot finns det ett föräldraansvar som också bör beaktas. Jag skulle dock inte säga att vi har haft en närmare diskussion om detta.

Tack, fru talman!

Det är en intressant sak att ta upp. När vi hade debatten här senast var det från socialdemokratiskt håll som man hävdade att man ska ha stöd hela livet. Jag ställer mig frågande till det. Hur blir det sedan om man har haft stödinsatser hela skolgången, från grundskolan till gymnasiet? Ska vi då börja diskutera att man ska ha stöd när man kommer till högskola eller arbetsliv?

Någonstans måste vi dra gränsen också. Det kanske bara är jag som pratar om den här frågan nu, men jag tycker ändå att det är en viktig fråga att lyfta.

Fru talman!

Jag respekterar ledamoten Wikströms åsikter i den här frågan, och jag hade samma uppfattning när jag gick in till utskottsbehandlingen, men efter att ha hört alla höranden så har jag nog ändrat mig något i denna fråga.

Jag har pratat med många personer ute i skolorna. Vi har också fått ta del av statistik från dessa. Behovet av stödinsatser är i dag stort, vilket är bekymmersamt. Det här är något vi kanske behöver arbeta med i större utsträckning, inte bara i samband med denna lag, utan även i övriga politiska frågor.

Tack, talman!

Tack, ledamot Holmberg, för att du lyfter upp frågan om de som ramlar mellan stolarna efter gymnasiet. Det är en mycket viktig fråga, även om vi inte har tagit upp den i vårt betänkande, eftersom den sträcker sig lite utanför vårt fokus.

Jag upplevde att vi i utskottet var rörande överens om hur viktig frågan är, både ur ett ekonomiskt perspektiv och, förstås, på ett personligt plan för dem som hamnar i denna olyckliga situation.

Vi hörde ministern berätta om ungdomslagen, och vi ser fram emot att den snart kommer.

Fru talman!

När det gäller de ungdomar som faller mellan stolarna så fångar Ung Resurs och Katapult upp en del av dem. I min roll som företagare har jag arbetat med dem under de senaste fyra åren. Jag har haft en hel del ungdomar på praktik och har även anställt ungdomar från Ung Resurs.

Jag har pratat mycket med dem, och de gör ett viktigt arbete där ute. Jag tror att det finns potential för att göra så mycket mer för dessa ungdomar. Därför är det avgörande att vi fångar upp dem som faller mellan stolarna, då tror jag att det skulle finnas flera ungdomar inom Ung Resurs.

Tack, talman!

Jag instämmer med ledamoten Holmberg. I och för sig har jag själv varit styrelsemedlem i Ung Resurs i många år, och har också varit ordförande för Ung Resurs. De utför ett mycket viktigt arbete fortfarande och speciellt för den här gruppen.

Fru talman!

Jag tänker avsluta det här replikskiftet med att berömma ledamoten Löthman. I vårt arbete i utskottet har det varit intressant att se vilka olika egenskaper vi har. Ledamoten Lindström har varit väldigt duktig på maktmedel, och vi har en lärare i form av en ledamot Löthman som har bidragit med sina kunskaper. Dessutom kommer vi andra in med olika infallsvinklar. Det har resulterat i ett bra arbete i utskottet, och jag är glad att vi lyckades enas under resans gång om att detta blir ett enigt betänkande.

Men nu återstår det mycket arbete där ute för att få detta på plats.

Tack, talman!

Det här är ett viktigt ärende. Efter många år med en gymnasielag från 2011 har vi nu äntligen ett förslag som tar utbildningen på andra stadiet in i den verklighet våra ungdomar faktiskt lever i idag. Jag vill passa på att tacka övriga i utskottet för ett bra arbete i det här ärendet.

I utskottet konstaterar vi tydligt att det finns ett verkligt behov av en översyn och att lagförslaget är en viktig och nödvändig reform för gymnasieutbildningen på Åland.

För oss socialdemokrater är det särskilt viktigt att betona stödfrågorna. Det är kanske den allra mest betydelsefulla delen i hela reformen. När stödet för lärande nu lyfts från läroplansgrunderna och in i lagen stärks de studerandes rättigheter och rättssäkerheten ökar.

Utskottet är mycket tydlig med att ett tidigt tillräckligt och ändamålsenligt stöd är avgörande för att alla studerande ska ges reella möjligheter att fullfölja sina studier, nå utbildningens mål och utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. Det handlar inte bara om att klara skolan, utan också om välmående och om att minska risken för avhopp.

Det här är i grunden en rättvisefråga. Alla unga startar inte från samma plats. Några behöver bara en tydlig struktur och ett högt tempo, medan andra behöver mer tid, mer handledning, språkstöd, specialpedagogik eller ett mångprofessionellt stöd som verkligen hänger ihop.

Det är därför det är så viktigt att lagen nu gör det tydligt att stöd inte är något som ges när resurser råkar finnas över, utan något som hör till utbildningens kärna.

Utskottet lyfter också att behoven av stöd ökar och att landskapsregeringen behöver analysera utvecklingen närmare för att identifiera vilka åtgärder som bäst möter behoven.

Vi socialdemokrater välkomnar också att utbildning som förbereder för examensutbildning nu får en tydlig plats i lagstiftningen. Det är ett mycket värdefullt mellansteg för unga som behöver hitta sin väg, stärka sina färdigheter eller få bättre grepp om språk och studieteknik innan de går vidare till examensutbildning. Utskottet ser positivt på den här utbildningsformen och bedömer att den kan stärka studerandes studiefärdigheter och motivation samt minska risken för avhopp.

Talman! Det andra jag vill lyfta är hur goda höranden som vi har haft i utskottet. Det var inte ett ärende som behandlades i en sluten krets av papper och paragrafer. Tvärtom har vi i utskottet hört ett mycket brett spektrum av sakkunniga och berörda. Det märks också i betänkandet att hörandena verkligen har gjort skillnad. Vi i utskottet skriver uttryckligen att hörandena har tillfört värdefull information och en fördjupad förståelse inom flera delar av sakområdet, och att de synpunkter som kom fram utgör ett viktigt underlag för det fortsatta utvecklingsarbetet. Det är precis så lagstiftning bör formas, med kunskap från dem som arbetar i vardagen och med de som berörs direkt av besluten.

Särskilt värdefullt är att barnkonsekvensanalysen har tagits fram av Rädda Barnen på Åland, i samarbete med ungdomar som berörs av lagförslaget. Utskottet framhåller att det stärker både kvaliteten i underlaget och legitimiteten i beslutsprocessen. Det ska vi vara stolta över. När ungdomars egna erfarenheter får väga tungt blir lagstiftningen bättre.

Det är också värt att nämna att utskottet har tagit ansvar för flera förtydliganden i lagtexten. Vi föreslår bland annat att läraren, inte bara rektorn, ska kunna begränsa tillträde till undervisningen av särskilda skäl, när det behövs för arbetsro och trygghet. Vi föreslår också att samarbete med arbets- och näringslivet uttryckligen ska ske inom ramen för ett formaliserat branschråd. Det stärker kopplingen mellan utbildning och arbetsliv på ett mer hållbart sätt.

Samtidigt ska vi vara ärliga med att reformen också har ekonomiska konsekvenser. Utskottet konstaterar att det är svårt att fullt ut precisera de långsiktiga kostnaderna i det här skedet, och det är i ärlighetens namn också naturligt när vi talar om en reform vars effekter utvecklas över tid. Jag förstår att det kan vara frustrerande att inte ha mer exakta siffror att ta ställning till. Men för oss socialdemokrater får kostnadsfrågan aldrig bli det som ensamt avgör när det handlar om våra unga människors framtid.

Om reformen leder till bättre utbildningskvalitet, starkare stödstrukturer och att färre ungdomar hamnar i avhopp och utanförskap, då är det en investering som samhället, både mänskligt och samhällsekonomiskt, har råd med och i längden inte har råd att låta bli. Socialdemokraterna kan därför stå bakom den här reformen med övertygelse. Vi ser en modernare, tryggare och mer sammanhållen gymnasieskola växa fram. Vi ser en lag som tar unga på allvar, som ger dem bättre stöd och som bättre svarar mot både dagens och morgondagens behov. Vi ser ett utskottsarbete som präglats av lyhördhet, bredd och verklighetsförankring. Därför stöder vi betänkandet. Tack, talman!

Talman!

Vi står idag inför ett viktigt beslut för framtiden på Åland. Ett beslut som berör våra unga, vårt utbildningssystem och i förlängningen utvecklingen i vårt åländska samhälle. Landskapsregeringens förslag till ny gymnasielagstiftning är inte bara en teknisk reform; det är en nödvändig modernisering, ett svar på ett samhälle i förändring. Vi liberaler vill framtidssäkra vårt åländska samhälle, och gymnasielagstiftningen är en del av detta.

Den nuvarande gymnasielagen har varit i kraft sedan 2011. Sedan dess har samhället förändrats i grunden. Arbetslivet ställer nya krav, digitaliseringen har omformat hur vi lär oss och hur vi lever, och behovet av livslångt lärande har blivit alltmer centralt. Samtidigt ser vi tydligare än någonsin vikten av att alla våra ungdomar mår bra, känner trygghet och får rätt stöd i sin utbildning.

Talman! Det här lagförslaget tar fasta på dessa utmaningar. Det skapar ett mer flexibelt, tydligt och modernt regelverk. Det stärker kopplingen mellan utbildning och arbetsliv och ger bättre förutsättningar för både studerande och utbildningsanordnare. En särskilt viktig del är införandet av utbildning som förbereder för examensutbildning. Det handlar om att ge unga, och även vuxna, en andra chans – en möjlighet att hitta rätt väg, stärka sina kunskaper och bygga en stabil grund inför vidare studier eller arbetsliv. Det är en investering i människor, deras framtid, i potential och i framtidstro.

Talman! Vi ser också vikten av att samarbetet med arbets- och näringslivet omformas och stärks. Genom nya former, såsom branschråd, skapas bättre förutsättningar för att utbildningarna ska vara relevanta och möta verkliga behov. Det är avgörande, inte minst för att säkerställa praktikplatser och en smidig övergång till arbetslivet. Men det räcker inte bara med en ny gymnasielag; de nya branschråden behöver jobba målmedvetet med att få med näringslivet på tåget. Utan företagens medverkan har vi inga praktikplatser i det verkliga arbetslivet. Lika viktigt är det att de studerande som skickas ut till praktikplatser har relevanta yrkeskunskaper, och att de förstår villkoren och kraven som gäller ute på en arbetsplats.

Talman! En annan central del i reformen är stödet till de studerande. Genom att tydligt lagfästa rätten till pedagogiskt och specialpedagogiskt stöd stärker vi rättssäkerheten och säkerställer att ingen lämnas kvar på perrongen. Alla ska ges en reell möjlighet att lyckas med sina studier, oavsett förutsättningar. Samtidigt måste vi våga tala om trygghet och studiero.

Vi vet alla att samhället har förändrats. Skolan idag verkar i en verklighet där säkerhetsfrågor, integritet och psykisk hälsa är betydligt mer framträdande än tidigare.

Våra skolor är offentliga inrättningar och lagförslaget behåller offentligheten som princip, men ger rektorer och lärare möjlighet att ingripa när situationen kräver det. Det är en rimlig och nödvändig balans. Skolan ska vara en plats där man kan känna sig trygg och säker. Därför är det viktigt att denna lagstiftning ger tydliga ramar, men också att personalen får rätt utbildning och stöd för att hantera svåra situationer på ett professionellt och rättssäkert sätt.

Lagförslaget innefattar en viss normförskjutning från en ren öppenhet till en mer balanserad öppenhet med säkerhetsfokus. Här blir skolornas trivselstadga ett viktigt verktyg för att skydda arbetsro och trygghet för de studerande. Undervisning i våra skolor är inte en offentlig föreställning eller en tillställning; det är en pedagogisk process där vi utbildar våra ungdomar.

Talman! Vi ser också vikten av digital kompetens. Digital kompetens är idag en grundläggande färdighet i dagens samhälle. Den omfattar förmågan att använda digitala verktyg, hantera information, kommunicera samt förstå digitaliseringens påverkan på individ och samhälle. Inom utbildningen är digital kompetens avgörande för lärande, delaktighet och för att möta arbetslivets krav. Därför är det rimligt att alla studerande har tillgång till de verktyg som krävs, inklusive en egen dator. Lika viktigt som en dator för de studerande är lärarnas digitala kompetens.

Herr talman! Utskottet lyfter viktiga frågor kring de ekonomiska konsekvenserna. Det är tydligt att reformen innebär ökade kostnader som ska hanteras inom befintliga ramar. De ekonomiska konsekvenserna kan vi inte blunda för. Men vi måste också se helheten och framtiden, inte bara euro och cent eller debet och kredit. En bättre utbildning leder till högre sysselsättning, minskar utanförskap och skapar ett starkare samhälle. Det är en investering som betalar sig både mänskligt och ekonomiskt. Det är här den verkliga avkastningen på utbildningspolitiken finns.

Den nya gymnasielagen är en reform som blickar framåt. Den tar ansvar för dagens utmaningar och morgondagens behov. Det stärker våra unga, vårt utbildningssystem och vårt samhälle. Vi liberaler vill framtidssäkra Åland genom kompetenta och välutbildade ungdomar, bland annat genom den nya gymnasielagstiftning. Det hoppas jag också att alla andra här i lagtinget vill, och att vi här i lagtinget tar detta steg tillsammans, precis som det enhälliga lag- och kulturutskottet har gjort. Vi ska ha en modern, inkluderande och framtidssäker gymnasieutbildning på Åland. Tack, herr talman!

Talman!

Från Centergruppens sida kan vi konstatera att den uppfattning vi framförde i remissdebatten kring gymnasielagen fortsatt står fast efter att utskottets betänkande är levererat.

Vi anser att lag- och kulturutskottet har gjort ett omfattande och gediget arbete med att analysera lagstiftningen, och vi vill samtidigt rikta ett tack till utskottet för ett väl genomarbetat betänkande.

Vår ledamot i lag- och kulturutskottet, Harry Jansson, har tyvärr varit sjukskriven, vilket har inneburit att Centergruppen inte haft någon egen representation i utskottet under arbetets gång. Vi vill ändå ta tillfället i akt att i denna debatt förtydliga några av våra synpunkter.

Vi är medvetna om att denna lagstiftning inledningsvis kan vara kostnadsdrivande. Men vi gör den samlade bedömningen att de långsiktiga samhällsekonomiska effekterna som lagen förväntas ge kommer att väga upp dessa kostnader. På sikt handlar det om att investeringarna i våra ungdomar betalar tillbaka. Att investera i våra ungdomars utbildning, det är att investera i framtiden.

Samtidigt vill vi betona att det naturligtvis är viktigt att gymnasiet fortsätter att se över möjligheter till effektiviseringar, arbetar kostnadsmedvetet och identifierar områden där besparingar kan göras. Centergruppen understryker att utbildning i stort är ett område där vi måste våga satsa med sikte på framtiden.

Liksom utskottet, är Centergruppen tillfreds med att det i samband med beredningen av lagförslaget har genomförts en omfattande och grundlig barnkonsekvensanalys.

Talman! Vi vill också särskilt lyfta den del av lagförslaget som gäller utbildning som förbereder för examensutbildning. Centergruppen ser mycket positivt på att denna utbildningsform nu införs i lagstiftningen.

Som vi uppfattat ministern och utskottet handlar det om en flexibel utbildning som kan omfatta upp till ett års heltidsstudier och som riktar sig till flera olika målgrupper. Det handlar om unga personer som avslutat sin läroplikt, personer med invandrarbakgrund samt vuxenstuderande som saknar examen eller vill byta bana.

Genom att utbildningen byggs upp av olika delar och ger möjlighet att både ta del av gymnasiestudier och avlägga delar av en yrkesinriktad examen, skapas en smidig och individanpassad väg vidare. Möjligheten att stärka sina kunskaper i svenska och att höja vitsord från grundskolan är också av stor betydelse för att få personer in på arbetsmarknaden.

Vi ser det som särskilt värdefullt att denna utbildning kan fungera som en brygga mellan olika utbildningsstadier. Den ger fler studerande en reell chans att hitta rätt väg, stärka sin motivation och förbättra sina möjligheter att både påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning. I förlängningen kan detta också bidra till att minska avhoppen.

Den nya gymnasielagen innebär just sådana satsningar på utbildning och på framtiden. Här är vi inom Centergruppen eniga: denna lagstiftning är både viktig och mycket välkommen. Det här handlar ytterst om att ge fler unga och vuxna en verklig chans att lyckas; i studier, i arbetsliv och i livet.

Talman! Med dessa ord vill centergruppen tacka för ett gott arbete i lag- och kulturutskottet och uttrycka vår tillförsikt inför att lagen nu träder i kraft. Tack, talman!

Tack, talman!

Bästa kollegor och åhörare, lag- och kulturutskottet har gjort ett gediget arbete.

Lag- och kulturutskottet skriver i betänkandet att de ekonomiska konsekvenserna av lagförslaget inte är tillräckligt utredda och framhåller att det, särskilt med beaktande av landskapets ekonomiska situation, är av största vikt att kostnader för reformer redovisas på ett mer heltäckande och preciserat sätt.

För att lagtinget ska kunna fatta välgrundade beslut krävs ett tillräckligt tydligt och tillförlitligt underlag avseende de ekonomiska konsekvenserna. Enligt vad utskottet erfarit medför lagförslaget ett ökat behov av pedagogiska assistenter motsvarande cirka 3–5 årsverken, vilket innebär en årlig merkostnad om uppskattningsvis 120 000–200 000 euro.

Vidare bedöms införandet av utbildning som förbereder för examensutbildning, omfattande cirka 36 studieplatser, medföra behov av ytterligare 1–2 lärartjänster till en årlig merkostnad om cirka 70 000–100 000 euro.

Talman! Jag var tydlig under remissdebatten att en stor orsak till den ekonomiska situation landskapets ekonomi befinner sig i idag, beror på kostnadsdrivande reformer. Därför är jag på det personliga planet mycket kritisk till att vi fortsätter i samma gamla hjulspår, doppar huvudet i sanden och tror att det ekonomiska utfallet på något magiskt sätt kommer lösa sig i sista änden. Det gör det inte.

I svensk politik hör man ofta om reformutrymme, alltså det utrymme i kommande budgetar där nya kostnadsdrivande reformer ska inrymmas. För att skapa detta utrymme, och helt beroende på vilka partier som styr, kan det uppnås via t.ex. omprioriteringar eller skattehöjningar. På Åland har vi under en lång epok haft stora skatteintäkter som gjort oss vana med att allt ordnar sig och bara kört på utan att skapa det så nödvändiga reformutrymmet.

Jag vill gå så långt och säga att denna typ av lagstiftning riskerar det finanspolitiska ramverket. Inte för sakinnehållets skull, men för att den saknar finansiering. Den kostnadsdrivande effekten av detta lagförslag kommer bli kännbar fullt ut budgetåret 2028.

Finans- och näringsutskottet har vid flera tillfällen varnat för denna typ av lagstiftning, lite som att handla på kredit. Det finanspolitiska ramverkets grunder bygger på helt andra premisser. Att det offentliga Åland befinner sig i en mycket utmanande situation är för vissa inklusive mig själv ingen överraskning efter åratal av svaga prioriteringar, ineffektivitet och kostnadsdrivande reformer. Ändå fortsätter vi, och vi oroar oss över ekonomin med högra handen och inför nya ofinansierade reformer med den vänstra.

Förra mandatperioden blev jag ofta kallad budgethök, dysterkvist och olyckskorp för att jag försökte driva en politik som tog ansats mot en stabil offentlig ekonomi. Själv ser jag mig som en optimistisk realist. Åland har alla möjligheter att undvika landet Finlands skuldfälla, men då behöver vi även undvika ofinansierade reformer. Botemedlet handlar inte om att hoppas på en ökande tillväxt, för den politiska aptiten är alltid större, det handlar om att följa grundläggande ekonomiska principer som välfungerande företag och ansvarsfulla individer gör dagligen. Inte spendera pengar som ännu inte finns. Att agera i efterhand för att minska kostnadsgapet händer aldrig, självklart ska detta vara gjort innan reformer klubbas. För det som inte inbesparas på något specifikt, behöver sparas in ngn annanstans.

Jag tänker inte gå emot detta lagförslag, men anser det ändå viktigt att föra fram oron över att vi fortsätter reformera utan kostnadstäckning. Jag anser även retoriken som uppstår när detta ifrågasätts vara skev. Att den som önskar se ordning i ekonomin inte har ett hjärta för ändamålet. Inget kan vara mer fel. Den som alltid drabbas hårdast vid en svag ekonomi är de svagaste och de unga. Därför riktar sig min kritik inte mot kärnan i lagförslaget, utan det faktum att den rimmar illa med det finanspolitiska ramverket. Tack, talman!

Talman!

Tack för det anförandet. Jag måste säga att ledamoten Holmberg satte fingret på något väsentligt. Det väsentliga, i mitt tycke, är att det finanspolitiska ramverket är en värld, medan alla andra lagförslag utgör en annan värld.

Jag sitter och läser lagen om tillsyn över artificiell intelligens, som vi ska behandla på onsdag i lagtinget. Också där förväntas nya årsverken, ett nytt årsverk över tid och flera kostnader.

Vi hade nyligen en vårbudget där det står att 90 årsverken ska bort. Sedan dök det upp ett bokslut med 55 plus årsverken. Någonstans måste vi börja få verkligheten att existera tillsammans.

Jag håller absolut inte med om att ledamot Holmberg skulle vara någon olyckskorp, budgethök eller kalla det vad man vill. Ledamoten Holmberg är realist, och ledamoten Holmberg kommer att finna flera meningsfränder i oppositionen.

Tack, talman!

Tack ledamot Valve. Utmaningen är att oavsett om man sitter i opposition eller majoritet och om man har suttit i några omgångar i lagtinget så har man varit med på båda sidor. Det här är inget nytt symptom. Jag skulle säga att det har blivit bättre, men vi är fortfarande inte i mål.

Jag sitter i finans- och näringsutskottet och vill särskilt lyfta fram vikten av vårt finanspolitiska ramverk. Det är något vi ska helga, och det är vägen framåt för att stabilisera vår landskapsekonomi.

Vi måste undvika att peka finger och istället konstatera att vi behöver lite ändra vårt angreppssätt när vi inför reformer. Vi ska ha finansieringen på plats innan vi genomför dem.

Jag kommer definitivt inte att gå emot lagförslaget. Kärnan i lagförslaget är mycket bra i detta avseende, men jag vill betona den ekonomiska aspekten.

Talman!

Det är lite som hönan och ägget: Vad ska komma först? I den officiella retoriken så kan man tänka sig att vårbudgeten är det som ska vara först. Det är den som gäller, och där sätter vi ramarna för vilket rörelseutrymme vi har.

Men i praktiken ser det ut som att det blir mer och mer av ett självspelande piano. Det som gäller är de enskilda lagförslagen som kommer. Sedan blir det väl i förlängningen så att man måste anpassa vårbudgeten efter det. Det är ditåt som vi hela tiden glider, steg för steg.

Jag håller med ledamoten Holmberg, det är väldigt viktigt att vi börjar ta tag i det här problemet.

Dagens finansminister, liksom de kommande finansministrarna i kommande landskapsregeringar, behöver ha ett allt större stöd.

När vi tittar på svensk ekonomisk politik och följer med budgetdebatter där, för vi har ändå det svenska finanspolitiska ramverket som en grundmodell, så hör vi ofta talas om budgetutrymme och reformutrymme. Dessa kan skapas på olika sätt, genom prioriteringar eller skattehöjningar, beroende på vilket parti man tillhör.

Jag anser att dessa aspekter behöver integreras mer i diskussionerna kring det finanspolitiska ramverket. Vi har snart en vårbudget att hantera, och jag tror att det är bra tajmat på det sättet, eftersom det måste finnas ett reformutrymme, annars blir det mycket svårt att få ekonomin i balans.

Tack, herr talman!

Det är en intressant diskussion här. I praktiken är det så att när man tar fram lagstiftning, särskilt under den andra hälften av en mandatperiod som vi gör nu, kommer budgetansvaret för lagstiftningen inte att infalla förrän under nästa mandatperiod. Ledamoten nämnde år 2028, då vi kan se den fulla kostnadsökningen, vilket i praktiken innebär att den här regeringen inte behöver göra de skarpa prioriteringarna. Istället lämnas detta ansvar vidare till nästa regering. Det är något jag har kritiserat tidigare.

Det hade funnits möjligheter att öka stödinsatserna under den här mandatperioden om man hade velat gå utanför ramen för den aktuella lagstiftningen. Men så har man inte valt att göra, utan man har valt den här vägen.

Jag håller med om det resonemang som ledamoten förde fram. Reformutrymmet behöver sträcka sig över en längre tid så att man kan inte ta sådana här ofinansierade lagförslag, som detta de facto är, utan att behöva ta ansvar för det.

Tack, talman!

Tack ledamot Wikström. Sanningen är den att det kan ta kanske två år, eller mer, att ta fram ett lagförslag. En mandatperiod på fyra år är därför en väldigt kort tid. Kanske borde mandatperioden här i lagtinget förlängas med något år.

Men hur som helst, oavsett vad det handlar om, är det inte av illvilja som landskapsregeringen lägger fram ett lagförslag ett och ett halvt år före ett val. Det handlar mer om att man vill förverkliga saker som har tagit tid att arbeta fram.

Precis som ledamoten Wikström säger så är det ännu viktigare att dessa förslag är finansierade på ett tydligt sätt. Det här reformutrymmet är något som behöver diskuteras i samband med det finanspolitiska ramverket.

Tack, talman!

Det är omöjligt att hantera just den här lagstiftningen inom ramen för vårbudgeten. Kostnaderna för det här lagförslaget kommer inte att fastställas förrän senare.

Jag håller med ledamoten om att det måste finnas ett reformutrymme. Hur mycket beräknar vi att vi ska kunna använda under en viss mandatperiod? Nu är det väldigt kritiskt.

Om något ska prioriteras, och det finns stor samstämmighet kring att det måste prioriteras, då är det något annat som försvinner. När man bara hör ena sidan av myntet, så då vet man ju hur det går. Precis som ledamoten var inne på så ökar kostnaderna, men det minskar aldrig någonstans.

Tack, talman!

I grunden handlar det om att vi har haft en nolltillväxt, mer eller mindre, i det åländska samhället. Vi har också ett väldigt negativt bokslut bakom oss, vilket innebär att vi har en liten uppförsbacke att ta oss igenom. Det är kanske ännu viktigare att vi tar hänsyn till de tänkta reformerna.

Jag tycker att omläggningen av skärgårdstrafiken är ett praktexempel på ett gott arbete. Jag vet att ledamot Wikström och jag har olika åsikter, men där hade man verkligen en framförhållning och en prisbild. Sedan om den stämmer fullt ut eller inte, vet man inte förrän allt är hanterat förstås. Jag tycker att det är ett gott exempel på motsatsen, väldigt transparent fram i tiden.

Tack, talman!

Inledningsvis vill jag tacka ledamoten Holmberg för ett mycket bra anförande, där han verkligen sätter huvudet på spiken när han säger att detta inte är en kritik mot lagförslaget. Däremot framför han en ganska skarp kritik mot att det är ett ofinansierat lagförslag.

Detta är inget nytt, precis som ledamoten Holmberg konstaterar i sitt anförande. Det som är nytt i det här sammanhanget är att vi befinner oss inom ett finanspolitiskt ramverk. Det innebär att denna finansiering måste komma från någonstans. När vi ska fatta beslut som ganska kraftigt påverkar verksamheten så skulle det vara bra för lagtinget att veta varifrån dessa pengar ska tas. Så är det bara.

Tack, talman!

Det är säkert några som har tagit illa vid sig. Jag menar inte att göra någon illa, utan jag tycker att det är viktigt oavsett om det handlar om utbildning, hälsovård eller skärgårdstrafik – vad det än handlar om.

Jag tycker att kollegan i näringsutskottet, Kanborg, sätter huvudet på spiken. Detta är det något som vi i utskottet ska diskutera när vi pratar om utvecklingen av det finanspolitiska ramverket.

Tack, talman!

I remissdebatten sade jag att en revidering av gymnasielagen är nödvändig. När jag läser lag- och kulturutskottets betänkande har jag inga ändringar i den tolkningen.

Utskottet konstaterar att nuvarande lagstiftning i flera avseenden är otydlig, delvis föråldrad och inte fullt ut anpassad till dagens krav. Det har jag nämnt flera gånger i dag, men jag tycker att det är väldigt tydligt skrivet där.

Jag gillar verkligen ambitionen som finns att öka flexibiliteten i gymnasieskolan så att framtida kompetensbehov kan tillgodoses. Utbildning är inte samma sak i dag som det var för lite mer än 30 år sedan när jag gick i gymnasiet. Hur det kommer att se ut om 30 år, det vet ingen i dag. Det enda vi vet är att något kommer att förändras, och då behöver flexibilitet vara ett ledord. Det har man i gymnasiet, och det behöver också synas i den här lagen.

Här tycker jag att ett bra exempel är när man tar stora steg mot flexibilitet med Grit:Lab. Det är en annorlunda undervisningsform som har mött en del kritik, men som producerar utvecklare av den typ som många IT-bolag och avdelningar skriker efter här på Åland. Den får människor från hela världen att komma till Åland. Grit:Lab ska förstås inte vara modellen för hela gymnasiet, men det visar ändå på att man med stor flexibilitet i utbildningen kan attrahera andra typer av studerande. Det är viktigt.

Gymnasielagen förtydligar också hur andra utbildningsanordnare kan driva verksamhet. Jag tycker att det är positivt att man ger chansen till nya modeller, samtidigt som det också krävs att dessa anordnare följer läroplaner och målsättningar med utbildningen. Det är inte frihet under ansvar, utan det är mera frihet under tillsyn. Det är så fristående utbildningar behöver organiseras från samhället för att vi ska säkerställa att studerande erhåller den utbildning som de vill läsa.

Här kan man ta upp ett missförstånd från remissdebatten, vilket jag vill understryka. Det påstås att den här gymnasielagen nu inför ett vinstförbud hos fristående utbildningsanordnare. Det stämmer inte. Verksamheterna får självklart ge ett ekonomiskt överskott, men man får inte dela ut detta överskott till ägarna. Det är alltså mer av ett utdelningsförbud för bolaget. Överskotten ska investeras i verksamheten om intäkterna härrör från offentliga medel. Det är tydligt att man har detta klart för sig.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag ta upp två saker som det lite mer debatterades i remissdebatten. Det gäller stöden till studerande och de ekonomiska konsekvenserna.

Gymnasielagen föreslås få bestämmelser om allmänt pedagogiskt, specialpedagogiskt och mångprofessionellt stöd. Det är förstås bra för de studerande och kommer att hjälpa fler att nå sin examen. Åland har inte obligatoriskt gymnasium, men med dessa stöd på plats så kommer en överväldigande majoritet av våra ungdomar att ha en bra möjlighet att få sin gymnasieexamen. Det är bra.

I remissdebatten var det några som var emot detta. Det var framförallt ledamoten Wickström som framförde ett resonemang om att vi behöver kräva ett större ansvar av de studerande för att minska stödbehovet. Jag vill bara påpeka att det resonemanget missar några centrala saker. Jag är aningen äldre än ledamoten Wikström. Jag minns inte heller att vi hade så många assistenter när jag gick i skolan. Redan på min tid var det dock personer som kämpade ganska hårt med grundläggande saker, som att lära sig läsa avancerat eller att förstå matematikens värld. De här personerna hade verkligen behövt assistenter. Det blev absolut folk av dem till slut också, men några av dem hamnade i bakvattnet hela skolgången och även genom gymnasiet. För en del av dem innebar det att deras slutliga studieval mer handlade om vilka skolor man kom in på, än vad man ville studera. Med bättre stöd hade man kunnat få bättre betyg och haft större valmöjligheter inför fortsatta studier.

Det här är viktigt att ha med sig, för i dag har vi större krav på studierna på gymnasienivån. Man läser mer avancerade saker och har mer fördjupade studier. Gymnasiestudier är inte bara mer avancerade, det är också en miniminivå som krävs för ganska grundläggande arbeten på Åland. Det räcker inte längre med grundskola för att få plats i arbetslivet.

Vi har förstås också en del kvalificerade arbetsplatser på Åland, och de kräver att man går vidare till högskolenivå. För det krävs det också att vi har en bra gymnasieskola.

Gymnasiet har i dag blivit en mycket mer central studienivå, där vår målsättning bör vara att "alla" elever går ut med en examen. Då behövs det assistenter och då behöver vi en gymnasielag som tillgodoser det.

Det för mig in på de ekonomiska konsekvenserna av gymnasielagen. Lag- och kulturutskottet konstaterar att de kunde vara bättre att utreda, men de har samtidigt sammanfattat de ekonomiska konsekvenserna i lagen. Det verkar som att det finns ett behov av ungefär 5-7 årsverken, samt en tilläggskostnad för att man ska erbjuda datorer åt alla studerande. Totalt pratar man om ökade kostnader någonstans mellan 250 000 till 360 000 euro, som nämns i det här betänkandet. Det är den summan som man kan hantera inom ramen för Ålands gymnasium. Jag är säker på att gymnasiet som myndighet själva kan prioritera hur utbildningarna ska organiseras, och man kan få ihop den här kalkylen. Det finns en ram som gymnasiet har, och den ska förstås följas. Det här kommer att bli bra när vi ger dem möjligheten att prioritera.

Talman! Vi behöver en åländsk utbildning på gymnasiet som ger alla ungdomar en möjlighet att studera efter grundskolan. Det handlar om att alla ungdomar ska ges möjlighet att skapa en framtida arbetskarriär. Det här är en tillväxtfråga, och jag tycker att den är jätteviktig.

Därför tycker jag att den här revideringen tar Ålands gymnasium framåt, och givetvis så stöder jag det här lagförslaget. Tack!

Tack, talman!

Tack ledamot Ekström. Jag tog replik just kring förtydligandet om att privata skolor inte får vara vinstdrivande. Det är tydligt. De får vara vinstdrivande, men de ska inte kunna ta ut sin vinst till aktieägarna eller ägarna. Vinsten ska istället återinvesteras i skolan.

Jag vill också passa på att nämna en nyligen genomförd utredning av Handelshögskolan i Stockholm. Den visar att elever som går i vinstdrivande skolor som tar ut vinst presterar sämre och har mindre möjligheter framöver. Detta kan till exempel bero på att vissa vinstdrivande skolor inte anställer behöriga lärare, vilket leder till att studerande på kommunala skolor presterar bättre än de på privata skolor. Det är intressant forskning som nyligen har kommit fram.

Jag vill bara säga två saker.

Dels måste man skilja på att det finns privata skolor där man betalar, och dessa omfattas inte av detta. Det handlar mer om offentliga medel som går till att anordna gymnasieutbildningar. Så det är en sak.

Sedan är det en annan sak som jag vill ta upp. Jag tror att det är viktigt för oss att ha flexibilitet framöver och att vi ger möjlighet för olika anordnare att arrangera gymnasieutbildningar. Jag tror att det kommer att krävas olika typer av utbildningar för att täcka de framtida behoven. Det är en bra väg att gå, och jag tycker att det är positivt att man öppnar upp för detta på ett tydligt sätt.

Tack, talman!

Ja, andra utbildningsanordnare, och det är något speciellt när det gäller vuxenutbildning. Det är flera idag som har ansökt om utbildningstillstånd från utbildningsbyrån hos landskapsregeringen, vilket jag ser som väldigt positivt. Det ska man inte förakta.

Däremot, om någon vill driva ett utbildningstillstånd och har de nödvändiga behörigheterna så ska de absolut få möjlighet att göra det.

Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen börjar.

I detaljbehandlingen föreläggs lagförslagen var för sig i deras helhet.

Föreläggs först förslaget till gymnasielag för Åland för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om Ålands gymnasiemyndighet för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om Åland folkhögskola för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om yrkeskompetens för lastbils- och bussförare för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av del V 2 kap. 9 § 4 mom. landskapslagen om barnomsorg och grundskola för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 22c § 1 mom. 1, 2, 3 och 5 punkterna landskapslagen om främjande av integration för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 1 § 1 mom. 2 punkten landskapslagen om en åländsk referensram för examina och övriga samlade kompetenser för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs först förslaget till gymnasielag för Åland för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om Ålands gymnasiemyndighet för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om Åland folkhögskola för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om yrkeskompetens för lastbils- och bussförare för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av del V 2 kap. 9 § 4 mom. landskapslagen om barnomsorg och grundskola för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 22c § 1 mom. 1, 2, 3 och 5 punkterna landskapslagen om främjande av integration för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 1 § 1 mom. 2 punkten landskapslagen om en åländsk referensram för examina och övriga samlade kompetenser för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om studie- och examensregister för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 3 § 3 mom. 2 punkten informationshanteringslagen för Åland för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Lagförslagens första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.