Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Diskussion.

Talman! Då är vi äntligen i gång och jag tycker det känns roligt att få inleda lagtingsåret med den första lagframställningen som ska behandlas här i lagtinget. Anförandet kommer att bli att lite längre än vanligt men jag behöver förklara lite.

Orsaken till att ni får lagförslaget nu på era bord och att vi inte väntar med lagen tills den nya regeringen tillträtt är den att vi just nu inom detta område inte har någon lagstiftning överhuvudtaget. Det är alltså en av yttersta vikt att få en lag på plats så snart det är möjligt. Dessutom är lagstiftningen av sådan karaktär att den inte är politisk utan mer än trygghet att det ska finnas en övervakning och tillsyn inom detta område.

Det var i samband med att social- och hälsovårdsministeriet begärde ett utlåtande av landskapsregeringen 2022 angående ett förslag till lagen om tillsynen över social- och hälsovårdstjänster som landskapsregeringen lyfte frågan kring privat hälso- och sjukvård och att lagstiftningsbehörigheten gällande privat hälso- och sjukvård inte är klarlagd.

Det som vi då lyfte var detta: Att enligt 18 § 12 punkten i självstyrelselagen hör hälso- och sjukvård till landskapets lagstiftningsbehörighet. Gällande den offentliga sjukvården på Åland tillhandahålls den av Ålands hälso- och sjukvård. Den privata hälso- och sjukvården är inte specifikt nämnd i självstyrelselagen men enligt praxis har rikets lagstiftning tillämpats på Åland gällande privat hälso- och sjukvård. Enligt Republikens presidents förordning om vissa förvaltningsuppgifter inom hälso- och sjukvården inom landskapet så sköter Ålands landskapsregering de uppgifter som gällande rikslagstiftning hör till regionförvaltningsverken. I detta innefattas ansvar för tillstånd och tillsynsärenden över de privata hälso- och sjukvårdsproducenterna. Vidare ansvarar landskapsregeringen även bland annat för tillsynsärenden i enlighet med bestämmelserna i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården.

Enligt uppgift har lagstiftningsbehörigheten gällande privat hälso- och sjukvård tidvis diskuterats huruvida det är landskapets eller rikets lagstiftningsbehörighet. Lagstiftningsbehörigheten för området hälsa och sjukvård tillkommer Åland enligt 18 § 12 punkten i självstyrelselagen för Åland med de undantag som stadgas i 27 § 24, 29 och 30 punkterna. Det kan konstateras att undantagen från Ålands lagstiftningsbehörighet i fråga om hälso- och sjukvård särskilt finns uppräknade i självstyrelselagen men där finns inte privat hälso- och sjukvård nämnt. Enligt självstyrelselagen framgår det därmed inte tydligt huruvida den privata hälso- och sjukvården tillhör åländsk lagstiftningsbehörighet eller inte. Enligt 18 § 13 punkten i självstyrelselagen hör socialvården till landskapets lagstiftningsbehörighet. Privat socialvård finns inte heller inskrivet i självstyrelselagen men där har bedömningen gjorts att den privata socialvården omfattas av den åländska lagstiftningsbehörigheten enligt 18 § 13 punkten i självstyrelselagen. Eftersom den privata socialvården bedöms tillhöra åländsk lagstiftningsbehörigheten så vore det som mera ändamålsenligt att även den privata hälso- och sjukvården gör det. Detta skulle skapa en enhetlig bedömning i självstyrelselagen där såväl socialvård som hälso- och sjukvård innefattar även den privata motsvarigheten. I samband med detta svar så skrev vi också att vi var beredda på att, enligt självstyrelselagens 56 §, begära utlåtande av Ålandsdelegationen.

Så i fjol den 21 juni kom svaret där Ålandsdelegationen bedömde att privat hälso- och sjukvård är åländsk behörighet. Ålandsdelegationens bedömning var den att den omständigheten att behörigheten att vara verksam inom hälso- och sjukvården enligt självstyrelsens 27 § 30 punkt utgör riksbehörighet och inte anses vara en indikation på att den privata hälso- och sjukvården skulle utgöra riksbehörighet. Med grund i ovanstående utlåtande är det klart att lagstiftningsbehörigheten inom privat hälso- och sjukvård är åländsk som en del av rättsområdet hälso- och sjukvård i självstyrelselagens 18 § 12 punkt.

Talman! Jag kände att jag behövde ge er bakgrunden till varför vi nu behöver en egen lagstiftning kring området. Vi har haft Finlands lag som utgångspunkt men vi har gjort vissa anpassningar och vissa moderniseringar.

Vi kan se vissa av konsekvenserna kring denna lagstiftning även i den budget som ska behandlas under nästa vecka. Landskapsregeringen har tidigare fått 33 000 euro från Finland för skötsel av uppgifter som tillhör regionförvaltningsverken i Finland. Nu föreslår vi att tillsynen ska flyttas över till ÅMHM som enligt budgetförslaget kommer att få extra resurser för att tillhandahålla dessa arbetsuppgifter.

Lagförslaget innebär vissa ökade krav på verksamheter inom privata hälso- och sjukvården, men det är bra! Du ska känna dig säker om du besöker en privat tandläkare, läkare eller annan yrkesgrupp med legitimering. Det ska inte vara något du ens behöver fundera på. Tjänsteproducenterna delas upp i serviceproducent samt självständig yrkesutövare. Det som förstärks är att en självständig yrkesutförare som tidigare bara behövt göra en anmälan numera behöver ett tillstånd från ÅMHM för att få bedriva sin verksamhet, samt att denne även behöver införa egenkontrollplaner. Däremot så behöver man inte längre lämna in en verksamhetsberättelse varje år. Vi behöver även göra ett register för de åländska utövarna när vi inte kan vara med i det finska Valveri-registret.

Vi stärker också kraven på tjänsteproducenterna när det kommer till tillförlitligheten som ni hittar i 5 § där vi nu även lyfter in att om man dömts för ett brott som visar att tjänsteproducenten eller personen är olämplig att bedriva näringsverksamhet så där vi nu öppnar upp möjligheten att kunna antingen dra in ett tillstånd, begränsa det eller helt enkelt inte tillåta ett tillstånd. Brottet kan ha skett i ett annat land och det behöver inte vara kopplat direkt till den verksamhet du utför: Ett exempel, om du är dömd för t.ex. våldtäkt eller barnpornografi så är det inte lämpligt att jobba som tjänsteproducent. Denna begränsning finns inte i den finska lagen men här har vi sett ett behov att ha den möjligheten och vill nu se om denna paragraf är möjlig att införa. Det finns ett behov att ha den, det är helt klart.

Till sist talman, så inför vi en så kallad Lex Maria i paragraf 26 som nu även införs på den finska sidan i deras tillsynslag. Det handlar om att man ska kunna, trots sekretessbestämmelser, underrätta ÅMHM om det framkommer i den egna eller i en underleverantörs verksamhet något som bl.a. äventyrar patientsäkerheten. Detta är något som även borde införas vid den stora översyn av ÅHS-lagen som är inplanerad att påbörjas under nästa år.

Den här lagen kan uppfattas som lite krånglig och svår att förstå men den följer tidigare lagstiftning som vi tidigare följt men med några moderniseringar som sagt och med målet att förstärka patientsäkerheten.

Nästa lag som även borde införas är en lagstiftning som reglerar alla andra verksamheter som bedrivs på Åland inom den hälsosfär som inte definieras som hälso- och sjukvård inom lagen. Det är egentligen konstigt att vi inte har en lagstiftning kring detta på Åland.

I Sverige har man en sådan lag som till vardags går under namnet ”kvacksalverilagen”. Det handlar om lagstiftning som ger regler för alternativmedicinska behandlingar som ges i Sverige. Vi från landskapets sida borde veta vilka utövare som finns. Det borde finnas en kontroll att de som utför allt detta görs på ett sätt som inte äventyrar någons säkerhet. Vi har inte någon sådan uppföljning och kontroll idag och det tror vi att skulle behövas, men det är som sagt en annan lag än den vi behandlar idag. Jag tror att jag stoppar här. Tack!

Tack, fru talman! Tack ministern för presentationen. Det är förstås välkommet att vi får en egen lag som grund för det här verksamhetsområde och den här delsektorn, om man säger så.

En frågeställning som slog mig ganska kraftigt när jag läste den här gäller de här inspektionerna som ÅMHM ska ha möjligheten att företa sig och där man som myndighet har ganska stora befogenheter och också med eventuellt inhyrda externa experter att komma åt patienthandlingar. Hur bedömer ministern att den personliga integriteten för patienterna garanteras genom den här lagstiftningen? Är det rakt genomtänkt och glasklart vad som gäller när inspektörerna och externa experter i så fall kommer i kontakt med de här handlingarna?

Tack, talman! Tack för frågan ledamot Röblom. Det finns ju andra lagstiftningar som också reglerar vilka handlingar som man kan få tillgång till.

När det gäller hur verksamheten och hur arbetet ska gå till så har man egentligen hela nästa år på sig. Det finns medel för ett halvår för extra resurser för ÅMHM. Men vi ska titta och se nu hur vi kan göra detta på bästa sätt. Hur kan vi göra det smidigt för näringsidkarna? Det som jag bland annat tillsammans med tjänstemännen har sett så är ju att vi måste vara säkra på att de som utövar de här tjänsterna gör det på ett korrekt sätt. Därför har vi faktiskt strängerat lite grann mot tidigare.

Tack, talman! Ja, jag håller med om att det ska vara strängt och det är viktigt att det är glasklart. Jag säger inte att det är något fel i det som är skrivet här, det är bara det att det måste vara vattentätt vem det är som har rätt att komma åt de här handlingarna och under vilka förutsättningar. Vem är den här experten och vem får kalla sig expert? Vad gäller? Det finns ju också möjligheter, som det står här, att ta bilder och sådant. Det här kommer jag nog att be utskottet att titta närmare på, att det är vattentätt.

Min andra fråga gäller just att det ska vara så smidigt som möjligt för alla inblandade. Så då ställer jag frågan, det står i allmänna motiveringarna att den här nya lagstiftningen "kan leda till något ökade kostnader för näringsutövarna". Då är jag lite nyfiken, är det just den här strängeringen som ministern nämnde som leder till de ökade kostnaderna eller vad är det?

Tack, talman! Det är jättebra om utskottet granskar och ser om det är någonting vi skulle ha missat när vi har skrivit lagen nu.

När det gäller ökade kostnader för näringsidkarna så i dagsläget så har man gjort en anmälan. Egentligen har man inte kunnat säga nej till en anmälan som har gjorts. Jag tycker att det är ganska konstigt egentligen, att en verksamhet som handlar om folks hälsa - om det så är en tandläkare, en läkare eller en massör - så har man inte behövt ha ett tillstånd. Men ska du sälja glass i en kiosk så då behöver du ha tillstånd och betala för att få ett tillstånd. Så det kan hända att det kan innebära vissa ökade kostnader. Men det är liksom inte det som har varit utgångspunkten här. Vi har sett att det finns brister i de här verksamheterna som har funnits och hur bristerna har hanterats. Detta behöver vi göra justeringar kring.

Tack, talman! Tack minister Holmberg-Jansson för presentationen. Man föreslår nu i lagen att privata hälso- och sjukvårdsaktörer ska ha en egenkontrollplan, men den behöver inte vara offentligt framlagd. Det är ju så att både privata och offentliga socialvårdsaktörer behöver ha den offentligt framlagd. Hur man har resonerat i den här frågan?

Tack, talman! Jag kanske kan få återkomma i utskottet kring detta. Men orsaken till att vi har infört egenkontrollplaner som inte funnits, är för att vi igen har tittat på patientsäkerheten och tycker att det ska vara en självklarhet att man ska kunna hålla en uppföljning på att man har rengjort sina instrument, att man har bytt lakan på sängar eller att man har städat sina lokaler. Det har inte funnits något krav överhuvudtaget kring detta tidigare, vilket vi har ansett som väldigt anmärkningsvärt. Varför de inte är så, och om det är så inom socialvården, det kan tyvärr inte jag svara på nu, men jag återkommer gärna när vi behandlar detta i social- och miljöutskottet.

Tack så mycket! Jo, det finns mycket frågor som jag skulle vilja ställa till ministern, men jag hinner inte på de här korta stunderna.

Ministern lyfte också den här paragrafen om man till exempel är dömd för ett sexualbrott. Skulle ministern vilja utveckla hur man kommer att kunna kontrollera det här när det inte finns ett gemensamt register till exempel för hela Norden? Vems ansvar är det att kontrollera att ingen brottsling arbetar på Åland med hälso- och sjukvård till exempel? Hur kommer man att sköta det här och vems ansvar är det?

Tack, talman! Som sagt, vi testar den här paragrafen nu för att se om vi kan strängera det på något sätt. Det finns inte i den finska lagstiftningen någon sådan här möjlighet. Så även om du har blivit dömd för ett ganska våldsamt brott så kan du egentligen inte hindra en person från att bedriva verksamhet. Med tanke på att folk kommer från olika länder och jobbar inom den privata hälso- och sjukvården så har vi sett att det här är någonting som behöver kunna göras. Vem som ska göra det? Ja, det är ju den som ska bevilja ett tillstånd eller om det är så att du ska dra in ett tillstånd. Men det är klart, det är aldrig vattentätt att veta vem som har gjort de här brotten. I vissa fall, som faktiskt har ägt rum på Åland, så har det varit personer som har varit dömda för till exempel barnpornografi som har kunnat jobbat vidare.

Tack, talman! Jag vill be minister Holmberg-Jansson om hon kunde utveckla om och hur det här lagförslaget skulle påverka eller inverka de privata sjukvårdsaktörernas möjlighet till delaktighet i vårdinformationssystemet som ÅHS kommer att tillhandahålla?

Tack för frågan ledamot Listherby. När det gäller det vård- och informationssystemet så håller man på att upphandla och implementerar det sedan någon gång när det blir klart på ÅHS. Det är ett enormt arbete och man har öppnat upp för de privata större vårdleverantörerna att vara med. Det är ju en av orsakerna till varför ÅDA och ÅHS har varit en av parterna. Man har tänkt på det. Men när det gäller de här små enskilda producenterna så har väl inte de direkt varit i tankarna utan det har väl varit de större tjänsteproducenter som finns på Åland. Men jag ser inte en omöjlighet att kunna koppla upp dem, men jag kan säkert återkomma till det i utskottet.

Tack för svar. Jag skulle önska ett liknande resonemang också när det gäller Kantasystemet som ÅHS tillhandahåller till viss del och de privata kanske till lite större utsträckning. Vilka synergieffekter kunde man tänka sig att ta del av där?

Tack för frågan igen. Där har vi ju den omvända situationen, att de privata tjänsteleverantörerna kan koppla upp sig mot Kanta, medan ÅHS ännu inte kan göra det. Det handlar om lagstiftning som ligger hos lagberedningen för att kunna produceras, förhoppningsvis väldigt snabbt för PM:et är klart. Det handlar bland annat om kunduppgiftslagen, om jag kommer ihåg rätt nu. Sen finns det också en lagstiftning som ligger under regeringskansliet som borde heta informationslagstiftningen. Det är två lagar som måste på plats innan vi kan koppla upp oss mot Kanta. Sen är det så klart en del annat tekniskt också, men det är det korta svaret.

Tack, talman! Tack ministern för detta. Det är bra att luckan i lagstiftningen täpps till. Det är bra att patientsäkerheten försäkras för framtiden.

Det står här i förslaget att det blir högre arbetsbelastning och det behövs mer personalresurser på myndigheten. Kunde ministern lite utveckla de ekonomiska konsekvenserna av förslaget för landskapsregeringen?

Tack, talman! Jag visste att det var något jag hade glömt att ta med mig och det var den exakta siffran på vad den tjänsten kostar på ÅMHM. Det finns resurser för ett halvt år och det finns med i budgeten som vi ska diskutera nästa vecka. Sen är det meningen att det ska vara en person på ÅMHM som har hand om det här. Det har funnits en person nu på landskapsregeringen och det är ännu inte klart hur det blir med den tjänsten, om den flyttas över till ÅMHM eller hur det ska göras. Det arbetet är inte riktigt klart ännu, men det pågår som bäst.

Jag fick egentligen svar på min andra replik. Tack för det!

Tack, fru talman! Föreskrifterna ska antas genom landskapsförordning i stället för det som nu kommer från Valvira, som vi har för tillfället. Hur blir det i praktiken? Ska det tas fram nya egna föreskrifter från landskapet eller kommer det att bli någon typ av blankettförordning? Jag vill ha ett litet förtydligande om hur det kommer att gå till. Måste självstyrelsen arbeta fram egna föreskrifter och anvisningar nu i stället för Valvira eller kommer det att bli någon typ av översättningstjänst i framtiden?

Tack, talman! Den frågan kan jag tyvärr inte svara på nu, för så långt har inte arbetet fortskridit.

Däremot har jag ganska stor tillförsikt, för om ni går in och tittar på en ÅMHM:s hemsida och det sätt som man har byggt upp hela hemsidan med alla digitala blanketter och sådant, så har landskapsregeringen en hel del att lära sig av hur den myndigheten jobbar. De har gjort exemplariskt allting digitalt. Det funkar väldigt smidigt och enkelt att göra de här olika anmälningarna och begära om tillstånd och sådant. Jag känner faktiskt en ganska stor tillförsikt att det här kommer att gå alldeles lysande.

Tack, fru talman! Min andra fråga handlar om en mer övergripande sak. Ministern är även nordisk samarbetsminister. Det kom upp här i ett tidigare replikskifte om möjligheten att kunna se att folk har blivit dömda för våldtäkt, någon typ av barnpornografibrott eller något annat som kunde hindra en person från att bli anställd. Det är ett bekymmer idag att man inte ser det här på ett nordiskt plan. Det är ett gränshinder kan man säga. Hur bedömer ministern att vi har möjlighet att kunna få bukt med det här? Speciellt vi som lever i en gränsregion ska ju kunna anställa personer från hela Norden och veta att personen vi anställer inte är en brottsling i det avseendet.

Tack, talman! Tack för frågan ledamot Påvals. Det är absolut helt korrekt som ledamoten sade. Det här är ett problem och det här är någonting som man även lyfter om man så anställer personer på Färöarna och har svårt att veta vem det är som kommer och vad man har blivit dömd för. Det här är någonting som man bör jobba vidare med och se till att kunna se det, att det ska kunna vara enkelt att se och det är det inte i dag.

Tack minister Holmberg-Jansson. Det nya lagtinget har ställt mycket bra frågor så jag har nästan fått svar på dem redan.

ÅMHM är en myndighet vars uppgifter kontinuerligt ökar och med det här lagförslaget ökar de ytterligare. Om jag nu förstod ministerns svar korrekt så kommer det att finnas upptaget resurser i budget för 2024 för inrättande av en ny tjänst på ÅMHM. Är det så det ska förstås? Den personen ska ha kompetens att både sköta tillsyn och tillståndsverksamheten beträffande de privata sjukvårdsaktörerna. Är det rätt uppfattat?

Det är korrekt. Vi kommer alltså under nästa år att ha ett samarbete mellan ÅMHM och landskapsregeringen. Man kommer att titta igenom alltifrån register, blanketter, digitalisering och upplärning för att överta uppgifterna. Sedan kommer det att finansieras till fullo för en tjänst på ÅMHM. Så är det. Det finns nu medel för ett halvår under nästa år. Vi anser att ett halvår ska vara tillräckligt.

Tack, fru talman! Jag tror nog att det är bra om utskottet kanske gör den evalueringen ändå av lagförslaget kring vilka kostnader det innebär för det offentliga. Det är ju inte bara de här 33 000 som hittills har betalats från Regionförvaltningsverket, utan det kommer också en ny tjänst på ÅMHM. Jag antar att det påverkar i någon mening också landskapsläkarens och sjukvårdsbyråns uppgifter med tanke på att här nämns den strategiska planeringen och det framtida arbetet för både privat och offentlig sektor.

Tack, talman! Idag arbetar en person med de här arbetsuppgifterna på hälso- och sjukvårdsbyrån i landskapsregeringen. Om arbetsuppgifterna överförs till ÅMHM så behöver det också finnas förstärkningar. Det som inte idag kanske till fullo har gjorts är alla inspektioner så mycket som man borde göra. Här ser vi ett behov av att förstärka det. Som sagt, vi har haft fokus på patientsäkerheten och att man som patient ska kunna känna sig lugn och trygg och veta att allting är gjort by the book när man går till en privat tjänstutövare. Det tycker inte jag att är något konstigt. Man vet också när man går till ÅHS att lokalerna är rena och att instrumenten är rena. Det ska inte vara någon skillnad om man går till det privata eller det offentliga.

Tack, talman! Bästa lagting, speciellt de nya lagtingsledamöterna och åhörare.

Tack till minister Holmberg-Jansson. Det var ett bra anförande som ministern höll. Det visar med all tydlighet att det finns ett lagstiftningsutrymme som behöver täppas till. Gott så!

Lagförslaget gällande privat hälso- och sjukvård är komplext och inkluderar egentligen flera av de utmaningar vi allt oftare stöter på. Digitaliseringsbehov och vi står som alltid inför ökade kostnader.

I lagförslaget framgår att det i riket är Valvira och regionförvaltningsverken som tillsammans driver det riksomfattande Valveri-registret för handläggning av tillstånds- och anmälningsärenden som gäller privat social- och hälsovård samt för övervakning och statistikföring av verksamheten. Landskapsregeringen har tidigare förhandlat med Valvira om anslutning till Valveri-registret men parterna kunde inte enas om hur avtalet skulle utformas och landskapsregeringen är idag därmed inte ansluten till Valveri-registret. Ett åländskt register i excel-format är det som gäller idag, i vilket självständiga yrkesutövare och serviceproducenter inom privat hälso- och sjukvård registerförs. Det kanske skulle vara värt att göra ett nytt försök till att komma med i det nationella registret. Precis som framkom i ministerns anförande så finns det luckor idag, speciellt att kunna identifiera de brottslingar, misstänkta som inte borde fungera inom det här området. Det är nog kanske enklare att göra om man är med i ett register som är bredare. Samtidigt blir det förmodligen också lite mindre dyrt istället för att uppfinna ett eget register.

Vi måste minnas att landskapet ska ännu en gång skapa ett eget register med allt vad detta innebär. Låt oss vara positiva, men låt oss även vara ärliga med att digitaliserade register enligt en åländsk modell sällan brukar nämnas i samma sammanhang som kostnadseffektivt och superbra.

I det remissutlåtande som ÅMHM inkommit med konstateras att den föreslagna landskapslagen utgör en kopia av motsvarande rikslag, med vissa modifikationer. Bra sådana dock! ÅMHM anser dock att den avvikande förvaltningsstrukturen i landskapet bättre borde tas i beaktande i den föreslagna landskapslagen i syfte att åtminstone ge någon form av vägledning i rollfördelningen mellan ÅMHM och landskapsregeringen. Trots att det är väl känt att den delade behörigheten inom tillsynen av den offentliga sjukvården idag skapar en otydlighet i myndighetsrollerna mellan ÅMHM och landskapsregeringen fortsätter man i samma spår, nu inom den privata hälso- och sjukvården. I förarbetet till den föreslagna lagen finns ingenting nämnt om tillsynens förverkligande i praktiken med betoning på rollfördelningen mellan ÅMHM och landskapsregeringen.

Det kommande året och speciellt det kommande första halvåret 2024 är det ju tänkt att denna lagstiftning ska implementeras och man ska hitta de rätta formerna. Men skulle det inte, inte bara för ekonomins skull och utan också för kvalitetens skull, varit bättre att ha gjort det arbetet före lagstiftning träder i kraft? Det finns två sidor av lagstiftning. Den positiva och ofta så självklara är att lagstiftning sätter Åland och ålänningarna på samma trygghetsnivå som i våra grannländer. Den andra sidan är att vi lagstiftar på ett sätt som så ofta fördyrar och ökar byråkratin. Det måste, speciellt för vår ekonomis och självstyrelsens skull, finnas en god medelväg. Vi ska givetvis inte ska undlåta att lagstifta, men där ett lagstiftningsförslag behöver bearbetas ur ett ekonomiskt perspektiv och hitta rätt struktur innan den klubbas och implementeras. Vi ska inte lagstifta bort tre problem genom att skapa två nya. Vi ska inte slentrianmässigt nöja oss med att lagstiftning alltid innebär högre kostnader. Detta lagförslag kommer att innebära, sett till dagens struktur, ett ökat resursbehov vid ÅMHM och samtidigt minskar trycket på landskapsförvaltningen. Bör inte målsättningen vara att detta blir ett nollsummespel? Det kanske blir det i sista ändan, men jag är tveksam. Såväl ÅMHM som Datainspektionen ges i budgetförslag 2024 mer resurser för detta lagförslag. Det är inte speciellt invecklat att förstå varför de offentliga årsverken fortsätter att öka, år efter år. Vi behöver bli bättre på att beakta de ekonomiska konsekvenserna av lagförslag. En hållbart lagstiftning får inte endast bestå av god juridik, den behöver även ta ansvar för kostnadsbilden.

En övergångsperiod om ett år ger ännu möjlighet att hitta formerna, samtidigt kommer vi om drygt en månad att klubba en budget som ökar kostnaderna, så det känns lite senfärdigt.

Det är bra om social- och miljöutskottet i sin behandling av lagförslaget lyfter upp den ekonomiska effekten av lagförslaget. Det är även bra om den gränsdragningsproblematik som ÅMHM framför belyses, för vi ska inte lagstifta fram otydlighet.

Slutligen talman, har vi råd med denna behörighet? Den frågan ska ses i ljuset av det mervärde den ger i förhållande till kostnaderna. Självstyrelsen och behörigheten har ett ekonomiskt pris och det är dumt om vi inte ser till att prislappen alltid är så låg som bara möjligt. Tack, talman!

Tack, talman! Nu förstår jag inte riktigt ledamot Holmbergs resonemang. Menar ledamot Holmberg att vi nu om Ålandsdelegationen har gjort ett avgörande om att det här är enligt självstyrelselagen vår behörighet, ska vi helt plötsligt säga "nej, det vill vi inte ha"? Jag tycker att Liberalerna brukar speciellt ligga i framkant och säga att vi måste stärka självstyrelsen. Ska vi nu backa och säga att vi inte är intresserade? Vi har ju tagit det nu en gång för alla och rett ut det här. Man har diskuterat den här frågan under många, många, många år och man har inte vetat vem det är som egentligen är ansvarig för det här. Orsaken till att vi i fjol en gång för alla ville ha ett svar var för att det var hela tiden problem. Det var i andra lagstiftningar också väldigt oklart vem som skulle ha tillsyn kring vissa områden. Nu har vi fått det utrett. Hur tänker ledamoten?

Tack, talman! Det är bra att det är utrett, men jag ser heller inte i ekonomins namn att vi alltid per automatik ska nyttja vår egen behörighet. Precis som jag tog upp i gruppanförande så har den ett mervärde, men baksidan måste också belysas. Ministern sade själv att om en månad kommer vi att klubba en budget där två poster finns med som belastar nästa år. Det är resursförstärkning till ÅMHM och resursförstärkning till Datainspektionen och till det ska vi lägga att Åland har fått drygt 30 000 årligen för att ha kontroll över detta tidigare. Det blir vi av med nu, så att det är ju inget nollsummespel på långa vägar. Jag tror att vi måste våga börja välja vilken lagstiftning vi verkligen önskar ha. Speciellt om vi har ett budgetunderskott som ligger någonstans mellan minus 15 och minus 35 miljoner euro.

Tack, talman! I ett annat replikskifte sade jag att det är ännu inte klart hur resursfördelningen kommer att bli, om heltidstjänsten, som vi har till fullo, ska finnas kvar som på landskapsregeringen. Vi har fått 30 000 ersatt och nu flyttar vi över den resursen till ÅMHM. Kommer det att bli så eller kommer den personen att vara kvar hälso- och sjukvårdsbyrån? Det utredningsarbetet pågår ännu. Men det låter som att ledamoten tycker att vi ska vänta med den här lagen som vi inte har. Vi har alltså ingen lag som reglerar att patientsäkerheten sköts inom privat hälso- och sjukvård just nu på Åland. Det känns lite jobbigt att säga det. Man kanske kunde tänka sig eventuellt att den överenskommelse vi har fungerar, men vi måste ha en lagstiftning som är på plats.

Tack, talman! Absolut ska vi ha en lagstiftning på plats, men vi ska också vara ärliga och konstatera att när vi fick till känna -vilket årtal det nu var - att vi har den här behörigheten, så det var ju inte förra veckan heller. Det är ju ett bra tag sedan. Det är det jag menar, trots att vi har en överbelastning och för lite resurser på lagberedningen så innan man sjösätter en lagstiftning så tycker jag att det är sunt att man har spelreglerna klara och att man har kostnadsbilden klar för sig. Att man vet, ska vi flytta över en resurs eller ska vi ha ytterligare resurser etc. ? Det är ingen tillfällighet att det ännu för nästa år äskas om 23 nya årsverken. Det är det här som Liberalerna vill föra fram, vid varje lagstiftning så sker det saker som gör att vi behöver ha resursförstärkningar. Det håller inte, speciellt inte när vi har det budgetunderskott som vi har dragits med i flera år. Det är det som jag menar och självklart ska vi ålänningarna ha en stark lagstiftning, men det behöver kanske ske på ett lite annat sätt än vad som är fallet nu.

Tack, talman! Känner ledamot Holmberg till orsaken varför det fanns meningsskiljaktigheter om varför Åland inte kunde ansluta sig till de finska systemen, som ledamoten nämnde i sitt anförande?

Tack, talman! Jag har ingen detaljinformation kring det, men vi har ju fört fram från liberalt håll att vi behöver ta inriktningsbeslut där vi behöver göra vårt yttersta för att kunna komma med i externa register, sen om det är fordonsregistret, om det är Kanta eller vad det än må vara. Jag kan tänka mig att det stupade på någon form av språkförbistring i det här fallet. Det brukar vara den orsaken som ges. Med tanke på vikten av att Åland kommer med i ett register som finns nationellt så tycker jag att det skulle vara värt ett nytt försök. Jag tycker inte att vi ska ge upp om det misslyckades första gången. Jag tror att det skulle vara bättre också för ålänningarna och de entreprenörer som sysslar med det här. Det blir en starkare helhet.

Tack, talman! Jag tänker att det kan finnas stora utmaningar på Åland vad gäller datasäkerhet, personuppgifter osv. och att detta är vår svaga punkt. Det är väldigt viktigt att man - precis, jag håller med det som ledamoten Holmberg sade - inte hittar på egna kostsamma åländska "ihopsnickningar" utan i stället försöker att det ska gälla samma här. All säkerhet ska vara lika för en ålänning som för en finsk medborgare. På det här viset så tycker jag att självstyrelsen kan bli ett litet problem och det gäller alltid datasäkerhet och våra medborgares risker att bli utsatta för olika former av sådana här problem. Det betyder inte nu att jag säger att självstyrelsen är problem, men i datasäkerhet och i register är det ett problem.

Tack, talman! Jag håller med ledamot Jessy Eckerman. Läser man remissvaret från Datainspektionen till den här lagstiftningen så ser man att det är en ganska diger samling åsikter och ganska kraftfulla meningar som finns med i remissutlåtandet. Det visar också hur snabbt tiden har gått och hur snabbt vi har kommit till den utmaningen att vi ska göra saker och ting, inte i ett Excel register utan på ett helt annat sätt. Det är också därför som landskapsregeringen ger ökade resurser för nästa år till Datainspektionen.

Men sammantaget, lagstiftningen behövs, register behövs. Men som alltid så känns det lite prematurt när vi ska sjösätta saker och ting. Vi har inte riktigt tänkt klart och det behöver vi nog beakta med tanke på vår ekonomi.

Tack, fru talman! Jag tycker att det är ett intressant resonemang som ledamoten Holmberg öppnar upp när det gäller vad vi ska lagstifta om. Här har vi ju nu fått en möjlighet att lagstifta om ett område som ju är människonära och det berör också verksamheter som finns på Åland. Enligt vissa kriterier så är det ganska naturligt att vi skapar oss en egen lagstiftning för just det här området. Där finns ju risken, som ledamoten själv berörde, att man får ju inte bara ha de kamerala glasögonen på sig och säga att det blir dyrare och därför ska vi inte göra det, utan man måste se till de andra faktorerna också. Men med de kamerala glasögonen så kan man konstatera, och där håller jag med ledamoten, att det är ju beklämmande när man i ett lagförslag ser ord som Excelblad, då inser man att vi har nog inbesparingar att göra.

Tack, talman! Liberalerna försöker när tillfälle ges att lyfta upp den här frågeställningen blankettlagstiftning kontra egen lagstiftning och speciellt i ljuset av hur belastad vår lagberedningen är. Jag tror att vi behöver göra inriktningsbeslut även där. Ofta när vi står inför fullbordat faktum och ska godkänna och klubba en lagstiftning så dyker frågan upp.

När det gäller de kamerala glasögonen så tror jag att de är väldigt, väldigt viktiga sett i den ekonomiska situation som vi befinner oss i. Jag tror att all lagstiftning vinner på att ha en god helhet, att man har helheten klar för sig såväl den ekonomiska som den strukturella. Det är ingen kritik mot landskapsregeringen, men jag tror att den här lagstiftningen skulle ha vunnit på att få ett halvår på sig innan lagstiftningen kom hit. Då hade man kunnat sätta saker och ting på rätt plats från första början.

Tack, talman! Jag tycker att det är en intressant tanke att vi borde diskutera kriterier kanske på ett annat sätt. När är det blankettlag och när ska vi göra det själva? Är det t.ex. viktigare för oss att lagstifta när det är människonära frågor som direkt berör ålänningarna eller direkt berör det åländska näringslivet? Det kanske är viktigare än att vi ska lagstifta till exempel inom kemikalieområdet, för att ta ett exempel, där vi vet att mycket styrs från EU och det är oerhört klumpigt att sätta sig in i vad som händer. Det där är ju en diskussion som man kan föra vidare om vi borde ha några slags kriterier eller checklista när vi väljer att göra vad.

När det gäller digitaliseringen så tycker jag att det är en sund linje att när infrastrukturen finns i Finland och vi här på Åland kan ansluta oss till den infrastrukturen, utan att förlora språket naturligtvis och utan att förlora ägarskapet över innehållet, så är ju det en klok inriktning att välja.

Tack, talman! Tittar vi på våra företag så tror jag mig veta att det viktigaste för dem är att de har en konkurrensneutral lagstiftning. Alltså, lagstiftning ska inte vara strängare här än den är i vår närregion. Det ska vara konkurrensneutralt.

Sedan kan man ju fundera, är just denna lagstiftning människonära? Jag tycker kanske inte riktigt att den är det fullt ut. Jag tror att här skulle det utan problem kunna vara en blankettlagstiftning. Jag säger inte att man ska ha det, men det finns annan lagstiftning som kunde vara landskapslagstiftning och som gör större skillnad för ålänningarna i vardagen och där vi ska kunna lägga resurserna på att få den specifikt åländskt härlig.

När det gäller självstyrelsen så finns det ett jobb att göra. Vi måste vara så pass kloka och kunna konstatera att vi måste kunna välja och prioritera vad vi lagstiftar om och hur vi gör det. Det är därför som jag har den här lite indirekta kritiken.

Ärade talman, bästa lagtingsledamöter och tack minister Holmberg-Jansson.
Socialdemokraterna omfattar föreliggande lagförslag som närmast är teknisk i huvudsak.

Jag vill jag med några ord beröra den offentliga och den privata sektorns olika roller.

Först kan vi konstatera att vi har en väldigt bra sjukvård på Åland. Samarbetet på Åland mellan den offentliga sjukvården och de två stora privata aktörerna har fungerat närmast exemplariskt. Detta beror i sin tur i hög grad på att många åländska företag utöver den lagstadgade obligatoriska företagshälsovården har slutit tilläggsavtal för viss sjukvård.

Det här har avlastat ÅHS primärvård oerhört. Skulle vi inte ha Medimar och Cityläkarna, för att nämna dem, så skulle ÅHS primärvård inte klara av patienttillströmningen. Primärvården har ungefär 35 000 polikliniska besök per år, det är lika många besök som samtliga specialsjukvårdens kliniker tillsammans, dvs. alla andra kliniker inom ÅHS.

Samarbetet mellan den offentliga sjukvården och den privata har fungerat fint. Dock finns det en skiljelinje mellan privat och offentlig sjukvård.
Sjukvård är ingen vara som produceras som andra varor eller tjänster. Det stora volymerna som är relativt billiga att producera är en intressant marknad för den privata sektorn som t.ex. olika typer av hälsokontroller och företagshälsovård. Men den tunga sjukvården av svårt sjuka bör drivas av det offentliga. Den är i regel dyr och kostsam. Rågången mellan privat och offentligt måste vara tydlig. Den måste vara glasklar. Det fanns en tid när överläkarna på sjukhuset hade privat mottagning på sjukhusets olika polikliniker. Detta har försvunnit vilket är väldigt bra.

Jag ser också möjligheten av nya samarbetsformer mellan privat och offentlig sektor. Ska vi klara den stora utmaningen att bibehålla vår fina sjukvård måste vi utveckla åländsk sjukvård så att den blir möjligast kostnadseffektiv.

För patienten är det viktigaste god tillgänglighet, god kvalitet och god kontinuitet. Förutsättningen för detta är att vi har en välfungerande primärvård. Här finns utrymme för utveckling och förbättring och möjligen nya samarbetsformer mellan det privata och det offentliga.

Socialdemokraterna förordar i huvudsak det här lagförslaget, men naturligtvis med förbehållet att i utskottsdiskussionerna och i remissvaren så kan det komma aspekter som bör beaktas. Men som ett första inlägg så är det här en väldigt, väldigt viktig fråga.

Jag ska lyfta fram två aspekter som jag tycker att var väldigt bra i minister Holmberg-Janssons framställan. Det är avsaknaden vi har i Finland av Lex Maria, dvs. skyldigheten av sjukvårdsproducenten att anmäla vårdmisstag, det finns i Sverige. Det som också finns i Sverige är kvacksalverilagen, allehanda terapeuter som kallar sig det. Så det är väldigt, väldigt viktig att vi har en stringens där. Tack för ordet!

Tack, talman! Tack ledamot Lindén. Det var ett bra anförande. Det är alltid pirrigt första gången som man ska gå upp och hålla ett anförande, men det kändes som att du har gjort det många gånger förut.

När det gäller de två saker som du lyfte upp från mitt anförande så just när det gäller Lex Maria men även kvacksalverilagen, som egentligen inte längre heter kvacksalverilagen, så är det ett kapitel i patientsäkerhetslagen som man använder sig av i Sverige. Man begränsar att man kanske inte får behandla personer som har cancer, diabetes eller barn. Jag säger inte att vi ska göra precis som i Sverige, men jag tror att det är av yttersta vikt att vi har någon som helst uppföljning och att vi har någon som helst kontroll över vad som sker. Om man ordnar allt ifrån om det är så (… taltiden slut).

Jag håller med. Hur man exakt formulerar framgick inte riktigt i det här lagförslaget, men det är ju något som man får diskutera och utveckla vidare just vad som är kvacksalveri och hur vi definierar det. Men just Lex Maria, så det ska inte vara upp till patienten att anmäla om man har blivit felbehandlad. Uppmärksammar man inom vården en felbehandling så är det vårdens skyldighet att anmäla det så att man kan granska det. Det är en kvalitetsfråga också.

Sedan kan jag inte låta bli att kommentera någonting lite vid sidan av. Det har talats mycket om digitalisering och VIS-projektet som nu går in på sjätte året. Det måste finnas en kompatibilitet med de finska systemen; Kanta, receptcentralen, HILMO-statistik och alla FPA-blanketter som ändras stup i kvarten. Det vårdinformationssystem vi har inom sjukvården måste ständigt också (… taltiden slut).

Talman! Det som ledamoten var inne på när det gäller Lex Maria så där saknar vi den möjligheten i ÅHS-lagen. Nu vet jag att man ifrån hälsobyråns sida - och det finns också med i budgeten som vi ska diskutera i nästa vecka - nu kommer att göra en stor revidering av den, för det är ett lapptäcke. Man har gjort många små förändringar och nu behöver man göra en helhetsöversyn. Jag anser att man verkligen behöver föra in den möjligheten också för den offentliga hälso- och sjukvården.

Jag är enig. Jag tänker ännu avsluta med digitaliseringen. Det finns ibland en viss övertro på att digitalisering innebär förenkling och att det blir billigare. Man tror till exempel att digital triage kommer att göra vården mera tillgänglig. Hippokrates sade för 2 500 år sedan: "Sällan bota, ofta lindra, alltid möta". Det viktiga är det mänskliga mötet. Vi vet alla när vi ringer till våra bank och till alla möjliga myndigheter att vi ska knappa in alla möjliga koder. Det är det mänskliga mötet som är det viktiga och det bygger på att vi har en direktkontakt med vårdgivaren.

Tack, fru talman! Inledningsvis kan jag säga att Hållbart Initiativ stöder den här lagstiftningen och välkomnar också Mogens Lindén till salen som en av de nya som höll det första anförandet som berörde att vi högst troligt kommer att ha många orsaker att återkomma till hälso- och sjukvårdsfrågor under den här mandatperioden. Det finns många frågor som berör dem.

När det gäller den här lagstiftningen så har mycket sagts redan. Jag tänker kort bara nämna att det är som sagt lite nedslående att läsa i det här förslaget att alla register ska skötas med Excelblad. Det innebär manuellt arbete och det innebär att det tar tid, det tar energi och det ökar också risken för att det blir fel förstås i bladen, än om man har hjälp av ett fungerande system. Det är värt att understryka, som vi alla vet, att ju snabbare vi får den här sortens digitalisering på banan så desto bättre. Det finns ju olika nivåer i svårighetsgrad. Sådana här program, den här hanteringen och att vi får bort dem från de manuella Excelbladen så är väldigt välkommet.

Sedan nämndes tidigare under diskussionen resurserna för ÅMHM. Det har funnits en tendens att överföra nya uppdrag och uppgifter till den myndigheten, men inte lika stor diskussion kring att myndigheten har de resurser som krävs för att göra de här uppgifterna. Vi vet att byråkrati behöver inte vara ineffektiv, men en byråkrati med för lite resurser blir ineffektiv och det drabbar ju hela raddan, från brukare till skattebetalare.

Det som jag tycker att är den viktigaste frågan och som jag verkligen tycker att utskottet bör titta närmare på är just de här paragraferna om inspektioner.

Det kanske är helt vedertaget att inspektioner som sker i sådana här verksamheter innebär att myndighetspersoner har rätt att komma in till verksamhetsställe och också titta i patienthandlingar. Det kanske är vedertaget också att myndighetspersoner får ha med sig en "expert". Jag sätter det lite inom citationstecken eftersom det definieras inte heller vad det är för expert, och att dessa personer då har tillgång till information som kan bedömas som känslig för den personliga integriteten. Det nämns också att det kan vara tal om att ta bild av material och så vidare. Som sagt, det kan vara vedertaget att det är så här som det måste göras för att säkra säkerheten i verksamheten.

Men är det så att det behöver göras på det här viset, då måste lagstiftningen vara glasklar och bestämmelserna för hur detta går till måste vara glasklara, med bemyndigande och tydlig information till dem som gör de här inspektionerna att tystnadsplikten gäller. Det är ingenting som man sitter och snackar om på fikat efteråt och så vidare.

Det här är ju en del av den trygghet som man ska känna när man går till en privat hälso- och sjukvårdsutövare, att informationen hålls som den ska inom lyckta dörrar.

Jag kastade också ett öga på remissvaren från Datainspektionen. Där lyfts en hel del aspekter när det gäller dataskyddet. Det är samma sak där, vi har dessa Excelblad och den här manuella hanteringen. Hur säkrar vi informationens oantastbarhet och integritet?

Så detta hoppas jag att utskottet fördjupar sig i. I den här lagstiftningen är det en del som har beskrivits som tekniskt. Jag tror att om utskottet satsar tid och energi på att sätta sig in i de här frågorna gällande informationshanteringen så är det en investering sedan för det fortsatta arbetet under mandatperioden. För detta lär inte vara det första exemplet. Tack, talman!

Tack, talman! När det gäller inspektionsrätt så står det att inspektörer har rätt att göra bild och ljudupptagningar under inspektionen, men att det inte får göras utan samtycke av en patient - om den inte har ett samtycke till det eller en laglig företrädare. Men jag har förstått att när det gäller just inspektionsrunda så handlar det mera om en inspektion, att kunna ta bilder om det är smutsigt, om inte instrumenten är rena och om lokalen inte ändamålsenlig. Det görs till viss del när man startar upp ett företag, då kanske man kollar att det finns ett handfat där. Men eftersom vi inte riktigt vet vilka företag det finns som är inom den här genre och man ska göra en anmälan så anser vi att det här behövs. Men det finns också annan lagstiftning som förstås gör att man inte kan få tillgång till vad som helst. Det finns ju också detta som skydd. Men det är bra om man tittar igenom det.

Tack, talman! Nej, jag ifrågasätter inte att det behövs. Det är fullt möjligt att detta måste finnas för att kunna göra en fullgod inspektion. Men jag tror att just den paragrafen som ministern hänvisade till så fortsätter, om jag inte minns fel, med någonting i stil med "eller om inte inspektionen kräver det". Det är ju just där, behöver man ha okej från personen som det berör hela linjen? Eller kan man hänvisa till att inspektionen kräver att jag tittar på de här handlingarna, även om personen ifråga inte uttryckligen ger sitt okej till det? Det är ju sådana detaljer som jag tycker att utskottet kan gräva ner sig.

Tack, talman! Det har inte ministern någonting emot heller. Andra inspektioner som görs, om det så är inom djurskydd eller inom livsmedel så tar man fotografier och använder dem för att kunna kontrollera sedan att det har gjorts och att man ser att det blir skillnader.

När det gäller de här olika registren så håller vi absolut med om att det är förfärligt att det i dagens läge sköts med Excelark. Vi har vi inte fått koppla upp dem, man har haft återkommande diskussioner om att få koppla upp sig mot Valveri men vi har inte fått koppla upp oss. Nu är vi i ett annat läge när vi också har en egen lagstiftning så möjligheterna är inte bättre. Sedan finns det andra register som till exempel Soteri som också är finskspråkigt men där det kanske skulle vara en vits att vi skulle vara med. Men det är inte så komplicerade register, så jag är helt övertygad om att ÅMHM (… taltiden slut).

Tack, talman! Det där är redan en av de stora utmaningarna vi har här naturligtvis, att Ålands som självstyrelse ska hänga med i digitaliseringen. Därför tycker jag att när vi tittar på de här sakerna så är det viktigt att hålla åtskillnad på det tekniska, infrastrukturen och sen själva innehållet. För det är viktigt att innehållet är på svenska för de åländska brukarna och att ålänningar och Åland fortsättningsvis äger materialet. Men det är skillnad på innehållet och den tekniska infrastrukturen och vi har all anledning att återkomma till det.

Tack, talman! Tack ledamot Röblom! Jag tycker att ledamoten förde ett intressant resonemang. Jag skulle vilja utveckla det lite. Med tanke på den här lagstiftningen så om jag själv skulle vara en näringsidkare och ska följa den här lagen så upplever jag att den är väldigt luddig, speciellt när det gäller kontrollerna, dataskyddet och så vidare. Jag tycker att det är mycket bra att ledamoten utvecklar det här resonemanget lite till. Läser man då remissvaren som landskapsregeringen har fått så finns det väldigt stora utmaningar med det här. Jag tycker inte att man i framställningen för lagtinget överhuvudtaget har beaktat de här oroväckande svaren.

Jag tror, som jag var inne på tidigare, att det är väldigt mycket värdefullt om utskottet just tar fasta på till exempel remissvaret från Datainspektionen och ser att det inte finns några glapp eller konstigheter i informationshanteringen i alla steg som nämns i den här lagstiftningen.

Ja, det är många som i sina anföranden kanske vid första anblicken har tänkt att det här är ett ganska tekniskt lagförslag och det är bara att liksom släppa igenom det. Men det finns ju också en stor problematik när lagtinget får lagframställningar så här snabbt inpå. Många har kanske inte ens en aning om att det finns remissvar som man kan ta del av från tidigare, remissvar som landskapsregeringen har och man vet inte om att man kan sätta sig in i svaren. Vi har ju ett litet systemfel här också, för skulle flera ha läst remissvaren så tror jag nog att det ska ha varit en lite mer annorlunda debatt och då menar jag att ledamoten Röblom har gjort bra ifrån sig här.

Tack, talman! Rent generellt så kan jag hålla med om att det kommer ju snabbt på nu för det nya lagtinget, men det är samtidigt en möjlighet att lära sig de olika sätten att intresserat angripa ett sådant här förslag. Vad gäller remisser och sådant som inkommer på olika lagförslag så har jag förstått att det till och med ska förenklas nu från landskapsregeringens sida tydligare. Det blir tydligare när saker går ut på remiss och då också följaktligen remissvaren som kommer på det. Så det är jättebra.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet omfattas? Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.