Remissdebatt

Talmannen föreslår att en gemensam diskussion tillåts om detta ärende samt ärende 2 och 3. Kan förslaget godkännas? Godkänt.

Talmannens förslag är att alla ärenden remitteras till finans- och näringsutskottet. Diskussion.

Nu har det varit mycket diskussioner om framtiden så nu är det väl på sin plats att vi diskuterar lite historiken.

2022 var ännu ett utmanande år. Med en grundbudget på 11 miljoner, negativt, Rysslands krig i Ukraina, Covid-19, kraftigt stigande inflation, ett ränteläge som ingen visste vart skulle ta vägen mm så var läget osäkert. Inflationen för året blev 6,6% (1,7% året innan) och arbetslösheten årsmedeltal 4,5% (6,8% året innan).

Herr talman! Ärade lagting och åhörare. Trots kostnadsökningar med mera blev resultatet tillfredsställande och likviditeten har förbättrats ytterligare. Troligtvis är en budget för många ett intressantare dokument än en årsredovisning. Men en årsredovisning är inte bara en historiebeskrivning. Det är viktigt att analysera siffrorna och ta lärdom. Bokslutet tjänar även som grund för kommande budgetarbete. Årets resultat blev som bekant 15 miljoner positivt. I likhet med presentationen av årsredovisningen för 2021 vill jag även ge en bild hur resultatet skulle sett ut utan extraordinära eller avvikande poster.

Om man skalar bort ersättningen för Covid-kostnaderna på 17,5 miljoner blir resultatet ca 2 miljoner negativt. Om man skalar bort Covid ersättningen samt skattepuckeln blir resultatet ca 10 miljoner negativt, detta är i stort samma resultat som året innan då avvikande poster beaktats.

Är det ett bra eller dåligt resultat? Det kan säkert diskuteras mycket, men under de omständigheter som har rått så är det ett tillfredsställande resultat enligt undertecknad.
En årsredovisning består egentligen av flera delar, i huvudsak en verksamhetsbeskrivning samt dels en sifferdel i form av bokslut.

Målsättningen är att utveckla årsredovisningen kontinuerligt med mera information i tabellform och nyckeltal. Nettokostnad per ålänning och självfinansieringsgrad är två nyckeltal som tillkommit på senare tid. Även nya och utvecklade noter finner man i årsredovisning 2022, som exempel på detta kan nämnas not 14 som specar finansiella värdepapper och not 25 som nu innehåller mera utökade uppgifter om landskapsgarantier.

Landskapets finansiering består i huvudsak av intäktsavgifter, finansiella poster och skatter. Skattefinansieringen har utvecklats positivt under ett antal år, med undantag för 2020. Skattefinansieringen för år 2022 slutade på 295 miljoner. Notera dock att lotteriskatten, som ingår i avräkningen, var på en sänkt nivå. Även här behöver man göra en analys för att veta vad årets skatt egentligen blev.

Jämfört med bokslut 2021:
Verksamhetskostnader ökade (12 miljoner)
Personalkostnader; ökning 1,2 miljoner (avtalsenlig justering 2,25% 01.06.2022)
Köp av tjänster; ökning 7,2 miljoner (upphandling busstrafik, underhåll o dockningar, laboratorietjänster ÅHS)
Övriga verksamhetskostnader; ökning 1,3 miljoner (skadeersättning elhybrid, hyra nya polishuset och Bomarsund)
Verksamhetskostnaderna var lägre (7 miljoner) än vad som budgeterats
Köp av tjänster (IT-relaterade kostnader, rep o underhåll fartyg, upphandling sjö- och linfärjetrafik, projektrelaterade tjänster)

Hur fördelas verksamhetskostnaderna:
ÅHS står för 47%
Utbildning för 13%
Sjötrafik för 9%
Polismyndigheten för 4%
Övriga 27% står för regeringskansli, finans, IT, vägunderhåll
Av verksamhetskostnaderna totalt, alltså 222 MEUR, står personalkostnaderna för 113 MEUR, alltså ungefär halva kostnaden.

Förverkligandegraden, den är alltid intressant. Tittar man på verksamhetskostnaderna för fjolåret och ser på förverkligandegraden uppgick den till 94,5 %

Ser man på förverkligandegraden under de senaste åren så varierar den mellan 91-97 %. 1% innebär drygt 2 miljoner. Orsakerna till att förverkligandegraden är så pass låg är flera, projekt startas inte upp enligt plan, budgeterade tjänster tillsätts sent under året eller inte alls, höjd har tagits för kostnadsökningar, planerat underhåll (ex dockning) skjutits upp. Förverkligandegraden har historiskt varit under 100 %. Det behöver finnas en typ av marginal så en förverkligandegrad på 100 % är inte eftersträvansvärd. Men när förverkligandegraden är runt 5 % lägre än utfallet har vi ett systemfel att arbeta med.

Investeringarna för året landade på 18 miljoner. Infra står för i vanlig ordning för lejonparten, 12,5 miljoner (färjfästen och broar).

Det långsiktiga målet är att ha ett fullständigt koncernbokslut för landskapet Åland. Som landskapsrevisorn riktigt påpekar handlar detta om en resurs och kostnadsfråga. Dock införde regeringen redan i årsredovisningen för 2020 ett konsoliderat bokslut för LR och Fastighetsverket. När Fastighetsverket bildades så överfördes stora värden från landskapets balansräkning till det nybildade verket. Så enbart landskapets balansräkning ger inte en rättvisande bild över speciellt markområden och byggnader.

Myndigheter:
Här är värt att nämna ÅHS som lämnar ett överskott om drygt 2 miljoner. Orsaken till överskottet är intäkterna översteg budget med ca 2 miljoner. Noteras bör även att den svårbudgeterade externa vården utanför Åland blev närmare 1 miljon under budget. Kostnadsökningar hittar man inom köpta tjänster och materialkostnader.

Likviditeten: Som jag tidigare nämnt så har likviditeten förbättrats under året. I början av 2022 var likviditeten ca 45 miljoner för att vid årsskiftet stigit till 78 miljoner. Intressant är att likviditeten nu vid årsskiftet var på en högre nivå än innan pandemin.

Landskapsrevisorn skriver i sin rapport bland annat att likviditeten förbättrats, lyfter att hanteringen av PAF medel är svåröverskådlig och onödigt komplicerad. Avkastningen från PAF borde hanteras som en dividend, vet inte om alla håller med. Revisorn framför att ett koncernbokslut skulle ge en ännu mer rättvisande bild av landskapets sammantagna ekonomiska situation, men att kostnaden för framtagande av koncernbokslut bör vägas mot nyttan. Landskapsrevisorn för fram ett antal kommentarer till bokslutet, bland annat behovet av att avskriva utrangerade broar. Ytterligare konstaterar landskapsrevisorn att budgetdisciplinen är i allmänhet god och att årsredovisningens innehåll utvecklats i rätt riktning de senaste åren.

Några ord om effektivitetsrevisionen. På ett allmänt plan kan man konstatera att effektivitetsrevisionen lyfter upp ett antal relevanta frågor. Det som revisionen tar upp rör bland annat organisationsfrågor och administrativa frågor. Revisionen rekommenderar ett antal förbättringsåtgärder som förvaltningen tagit till sig, så ett antal av rekommendationerna är åtgärdade och ett antal åtgärder planeras.

Slutligen några reflektioner inför framtiden. Landskapet har trots enorma utmaningar under de senaste åren kunnat uppvisa bokslut som varit goda eller iallafall tillfredsställande under rådande omständigheter. Samtidigt har kassan gradvis förbättrats. Vi kan skönja en lågkonjunktur dyka upp i horisonten, kanske börjar märkas redan i höst, och därför är det fint att kunna lämna över en ekonomi i gott skick till nästa lagting och regering.

Men arbetet tar aldrig slut och det är tur det.

Vi behöver i högre grad arbeta med självfinansieringsgraden, den är låg här på Åland. Vi behöver i högre grad se över privatisering av utvalda verksamheter som ett alternativ.
Det är inte någon automatik att det blir billigare bättre, men man behöver utreda det och det här är något som jag gärna skulle vilja varit med om här, men det har inte funnits tid eller möjlighet, tyvärr. Idag görs det stort arbete när man tillsätter styrelser i landskapets bolag, olika typer av kompetenser; HR, bolagsstyrning, ekonomi, juridik, IT. Det är självklarheter i bolagsstyrelser. Men vi behöver ha ett motsvarande tänk också vad det gäller myndighetsstyrning att få in kompetenser där. Men vad det gäller myndigheter så är det troligtvis då en typ av hybridlösning med politiker tillsammans med behövliga kompetenser. Jag vill tacka finans avdelningen här utan att nämna namnen på alla som var inblandade i årsredovisningen, men de har gjort ett mycket, mycket gott jobb. Så tack till dem och tack till er!

Talman! Tack för presentationen till finansministern. Jag undrar hur finansministern ser på det som är ryggraden i själva självstyrelsen. Nämligen personalen och personalsituationen i landskaps förvaltningen. Det har kommit ganska hårresande resultat av personalenkäten som har genomförts om man påtalar brister i ledarskap och utveckling av trygghet och kommunikation. Hur ser finansministern på det?

Tack, herr talman! När jag ser på personalen så är det som jag känner bäst då den avdelning som jag ansvarar för och där tycker jag att personalsituationen är väldigt bra. Sen hör jag också de här ryktena som ledamot Sjögren hör. Jag tar ju också del av de undersökningar som görs. De kanske inte är så negativa som man kan få en bild av vid första anblicken. Men vi har en jättestor personalstyrka inom förvaltningen. Vi har alldeles säkert ett arbete att göra där. Men det som jag känner till från min sida så är mycket välfungerande.

Talman! Vi uppfattar det som mycket oroande. Ser man på de senaste åren så har det ju varit väldigt många tjänstemän som har slutat i förvaltningen. Det är klart, det är stor förvaltning och det är alltid viss mån av rörelse. Men det är oroväckande många inom olika chefspositioner som har slutat. Också det faktum som lyftes fram här i media att väldigt få som jobbar inom förvaltningen skulle rekommendera förvaltningen som arbetsplats och då är vi riktigt ute på sju famnars vatten. Det gäller för landskapsregeringen att med kraft ta tag i den här frågan och jag utgår från att man redogör för Finans- och näringsutskottet vad man har för planer när det gäller personalpolitiken.

Jo tack, jag vet ju att det är många som slutar, det har jag varit med om själv förstås. Jag brukar ibland tänka att, och det här tror jag inte är något unikt just nu, utan att det har funnits i långa tider. Det är att landskapets förvaltning många gånger är en typ av plantskola där man kommer in efter en kort yrkeskarriär eller kanske direkt efter skolan, jobbar några år och sedan söker sig vidare för att man är duktig och efterfrågad. Det har jag sett och i de fallen så är det för att folk helt enkelt inte har trivts utan för att man har fått ett erbjudande som har varit omöjligt att tacka nej till.

Åland är ju trots allt ganska litet och då är det ju bra att man ser ekonomisk till helheten. Jag noterar i måndags att det fanns en insändare. Man ska inte sätta namn på sådana som inte är här, men han var fullmäktigeordförande som skrev att under tio år har landskapsandelarna stått i stort sett stilla medan landskapets utgifter har stigit med 52 miljoner under samma tidsperiod. Och de där siffrorna råkar stämma rätt väl med vad jag själv har kommit fram till. Är det inte någonting som. Inte ligger riktigt rätt till för kommunerna står ju ändå för både barnomsorg, åldringsvård och skolan är ju så otroligt viktig verksamhet. Man kan inte bara låta landskapets egen förvaltning svälla hur mycket som helst och svälta kommunerna.

Vad det gäller landskapets kostnader och förvaltning så här måste vi se över det och säkert se över det på ett annat sätt än tidigare i och med att utsikten inför framtiden är utmanande. Sedan håller jag helt med ledamot Eriksson, att det är kommunerna som är närmast invånarna som har hand om den service som invånarna dagligen behöver. Jag känner till det här resonemanget att landskapsandelar har stått stilla, om det inte har stått stilla så har de kanske utvecklats alltför försiktigt. Men det den här regeringen har gjort så att det innevarande år, då jag har gjort en justering och det dels tittar på basindextilläggsbeloppet samt också kompenserar skattebortfall.

Jag kan förstå att man har gjort någonting nu, det är ju val i höst. Men trots allt jag försökte så seriöst jag kunde, jag vet att finansminister Höglund också är intresserad av siffror. Så därför visade jag ett diagram som visar att landskapsandelar mer eller mindre legat stilla under en tioårsperiod, 16 år tror att jag kom fram till. Medan allt annat stiger lavinartat. Och den här insändaren som var så fick mig att fundera. Det är ju märkligt att den här uppfattningen finns ju ganska brett i det åländska samhället. Att landskapets egen förvaltning tillåts öka och det börjar se alarmerande ut framöver, precis som finansministern sa själv. Med kommunerna och så har det varit lite svälta räv, det är bara så.

Jo, om man tänker på landskapsandelar så finns det en automatik där genom årliga index för höjningar så att det betyder att det ska vara en tillväxt i dem per automatik. Sen om den räcker till för att svara mot de verkliga kostnads höjningar det vågar svara på här, här och nu. Och vad det gäller då landskapets kostnadsökningar som kanske inte bara beror på mer personalen utan på allt som kommer från EU i form av lagstiftning som vi behöver anpassa oss till. Det är en ganska komplex bild. Men vad det gäller landskapsandelar så behöver man också, precis som när man pratar skatter, ekonomi allmänt så bör man att titta år för år. Är det några speciella ingredienser som finns i ett speciellt år? Någon typ av kompensation för kostnader som kommunen haft?

Tack talman! Finansministern redogör för förverkligande graden av budgeten. Ett väldigt intressant resonemang där han också går in på att det finns en gräns för när någonting anses vara alarmerande och han sätter gränsen på 5 %, 5 % till 95 % till förverkligande grad av budget. Då behöver vi nog fundera på hur vi budgeterar. Hur mycket luft i systemet har vi egentligen på de olika avdelningarna och det är någonting som vi i Hållbart Initiativ har motionerat om redan i huvudbudgeten för 2023. En motion som tyvärr blev nedröstad. Men det är en viktig fråga att diskutera och det är det på grund av att det handlar om till syvende och sist budgetkultur. Är det så att man kommer till december och börjar göra massa spontant inköp i rädslan för att anslaget inte ska vara på samma sätt sedan nästa gång det budgeteras, då stimulerar ju det här luften i systemet. En osund budgetkultur och det är därför vi också hoppas på att landskapsregeringen analyserar det här avdelning för avdelning inför att ramarna ska sättas lite.

Man kanske inte skall fastna just vid den här 5% utan mera det att historiskt så nyttjandegraden var mellan det och 97%. Men inte hundra eller inte 105. För mig är det här också en budgetkulturfråga. Det pratas att det görs bokslutsinköp för att man har pengar kvar av budgeten etcetera. Ett sätt att komma åt det här är ju finanspolitiska ramverket och ett inslag där som är till ram budgetering som kan vara kanske inte lösningen för alla problem, men i alla fall ett verktyg.

Talman! Det kommer absolut att vara ett verktyg. Just speciellt det här skulle jag ändringsbudget verktyget i stället för en tilläggsbudget. Det vill säga att när man har sett några månader gå och förverkligande graden på vissa anslag kan man också omfördela från vissa anslag till andra där man ser att oförutsedda kostnader kommer. Och det är ju fint så. Men man kan inte heller förlita sig på att det är så vi ska hantera luften i systemet, utan man måste redan här och nu göra analyser i de olika avdelningarna. Var ser vi betydande risk för december inköp. Var ser vi betydande risk för att det finns luft i systemet som vi skulle kunna använda till välfärd och till någonting annat som faktiskt behövs? Grön omställning. Det här är något som vi också budgeterar om i tilläggsbudget ett och då när vi hade ett replikskifte så sa finansministern att det är någonting som man kollar på. Så jag skulle vilja fråga att på vilket sätt kollar man på förverkligande graden inför sjösättandet av finanspolitiska ramverket.

Jag skulle kanske i det här fallet stanna vid nästa års budget och budget 24. Det som har börjat processa nu och det här arbetet behöver göras. Av avdelningen eller politikområde vad man vill kalla det tillsammans med finans och tillsammans med ansvarig minister. Och sedan hur man väljer att göra om man går genom varje konto, varje moment och tittar. Som jag tycker att man ska göra, att man tittar och att det är moment 1100, eller vad det nu kan vara. Och man kikar på hur har utfallet varit de senaste åren och där skapar en bild. Har det räckt till? Har det gått över? Knappast. Har de legat under? Hur mycket de legat under och varför? Men ett stort jobb.

Tack, herr talman! Jag vill också tacka finansministern särskilt för att det verkar som man ändå har lyssnat till de önskemål som bland annat jag har framfört många gånger. Om att börja beakta landskapets ekonomi som en koncern och successivt kanske bygga ut det här bokslutet och vårt ekonomiska tänkande så att det innefattar en helhet. Men det som jag skulle vilja reflektera kring så är det att vi vet att BNP utvecklingen har legat stilla och Åland har stagnerat när det gäller tillväxt och att det ekonomiska systemet idag är mer kopplat till ett framgångsrikt näringsliv. Vad jag tycker när jag läser bokslutet kring näringsåtgärder så är det ganska magert. Det är liksom det här fiskeri och jordbruk och det som alltid brukar. Men under själva näringslivets initiativ så är det i princip bara EU program. Kan ministern säga någonting om vilka åtgärder man tänker vidta?

Jo, det är kanske mer en fråga för näringsministern förstås, men på ett allmänt plan. Det är ju inte landskapet Åland som bedriver näringslivet. Vi ska ju vara kanske mera ett verktyg för det också. Bör vara lyhörda gentemot näringslivet och då underlätta för de goda idéer för en utveckling som näringslivet anser sig behöva. Eller komma med som förslag här. Vad det gäller kommande skatteintäkter så är det ju oerhört viktigt att vi har ett näringsliv som växer och då är goda skattebetalare som kommer in i vår kassa.

Det är precis därför jag ställer frågorna, därför att det ju är beroende av två inkomster till vår offentliga kassa. Behoven är många och det finns många hål att fylla, många utmaningar. Så vi behöver också fundera mera på intäktssidan och hur vi liksom stimulerar vårt, vår arbetsmarknad och vårt näringsliv så att den här kassan blir tillräcklig. Och nu har vi ett ekonomiskt system som förutsätter att vi är aktiva på den delen. Så vilka åtgärder har man har man genomfört under 2022 som man vill lyfta upp som viktiga näringspolitiska insatser för att det här skall lyfta?

Det är ju egentligen genom att skapa förutsättningar för näringslivet, genom att ha en lagstiftning som inte försvårar för näringslivet att ettdera, skapa sina företag och utveckla sina företag. Ett sätt är att vi har ett regelverk som är så enkelt som möjligt och det tycker jag att kanske dagens inledande diskussion runt de lagarna är ett steg på vägen. De är ju inte för 22 förstås, utan de kommer ju nu. Men genom lagstiftning som förenklar skulle jag säga att det är det.

Tack, talman! Tack minister Höglund! Vi ser i bokslutet en värdeminskning om cirka 60 miljoner för Ålands pensionsfond och en minskad täckningsgrad på ca 8 %. Vi vet ju förstås att det var ett oroligt börsår 2022, speciellt sista halvåret och läget har säkert förbättrats sett till hur det ser ut idag. Men tycker ändå att det pekar i farans riktning. Hur lätt saker och ting kan förändras. Finansministern var inne på det i sitt anförande att behovet av att professionalisera styrelserna och jag vet att redan för tre år sedan sade landskapsregeringen att man håller på att titta på revidera lagen kring pensionsfonden. Hur går det med den?

Jag är ganska säker på att när ledamot Holmberg kommer tillbaks efter sommarledigheten så ligger det ett lagförslag på bordet.

Tack talman! Det låter spännande. Förhoppningsvis är också ledamot Holmberg nöjd med lagförslaget. För det som ju jag skulle kunna se är ju att det här kravet på fack representanter tas bort, till viss del i alla fall. Så att den blir professionaliseras så att vi vet att Ålands pensionsfond styrelse innehar optimalt goda erfarenheter och kompetenser för att hantera en fond som ligger närmare en halv miljard euro.

Jo tack, jag ska inte säga här och nu hur den fackliga representationen kommer att se ut i förslaget. Men det som jag kan säga är att man lyfter upp kompetensen i styrelsen som man gör i våra aktiebolagsstyrelser och att jag tycker det är en oerhört viktig fråga som borde genomsyra varje styrelse som vi tillsätter.

Tack, talman! Under stycket arbetsmiljö kan vi läsa om en del av de problem förvaltningens personal upplever.
Hösten 2022 genomfördes en medarbetarenkät med fokus på ledarskap som gick ut till allmänna förvaltningen och hade en svarsprocent på cirka 70%. Resultatet visade ett behov av ökad trygghet, tydligare kommunikation, gemenskap, stabil grunduppgift och ledarskap. Enkätresultatet visade att arbetet med utvecklingen av verksamhetskulturen bör prioriteras högt med ledarskap som det mest centrala temat. Åtgärderna bör såväl samordnas på högsta nivå av ledningen, som även konkretiseras av avdelningarna själva utgående från egna behov.

Att så många i förvaltningens personal inte mår bra är ett problem kommande landskapsregeringen behöver lyfta till ett högprioriterat område. En grundförutsättning till trivsel, ork och produktivitet är en välmående personal. Det påverkar givetvis nyrekryteringen när så många inte heller trivs, varför skulle en kompetens arbetssökande välja landskapsregeringen i konkurrens med andra arbetsplatser om måendet på arbetsplatsen inte är god? Problemet med personalens välmående är något som Liberalerna och egentligen stora delar av oppositionen adresserat i princip hela denna mandatperiod. Personalens välmående måste blir en av flera viktiga saker för nästa lantråd att ta tag i omgående efter regeringsbildningen.

Årsverken ligger i teorin stabilt sett med 2021, men vi vet också att budget 2023 innehöll en mängd nya årsverken. Det som också behöver beaktas och som idag är en rätt diffus post i bokslutet är köpta tjänster. Den innehåller givetvis stora anslag som upphandlingar av färjtrafik och kollektivtrafik. Den innehåller också renodlade köp av tjänster som motsvarar egen arbetskraft, alltså egentligen årsverken. Hittar ingen not kring detta, kanske jag missat. Det skulle vara betydelsefullt att klargöra innehållet i kostnaderna för köpta tjänster. Ökningen jämfört med 2021 är hela ca 7 miljoner och ligger ändå under budget. Ponera att köpta timtjänster står för 3 miljoner av denna ökning motsvarar detta 50 st årsverken a´60 000 €. Detta behöver tas med i beräkningen när man synar verksamhetskostnaderna och då främst löneutvecklingen hos landskapet. Förhoppningsvis kan nästa bokslut även innehålla en not kring köpta tjänster.

För den som läser och tittar på bokslutet här och nu kan bilden av landskapets ekonomi förefalla vara rätt god. Frågan är om vi som politiker kan tillåta oss vara så kortsynta? Ser man på hela bilden har det tillkommit extraordinära intäkter om ca 17 miljoner. Intäkter som vi givetvis har rätt till och förhoppningsvis kan Åland få ytterligare kanske 6 miljoner av samma orsaker under 2023. Hur som, på räknestickan behöver vi även ta med de intäkter av engångskaraktär som runnit in i landskapskassan de senaste åren. Det handlar om de puckelpengar som uppstod då det nya och gamla avräkningssystemen överlappade varandra. Det gamla gav intäkter i efterskott, det nya i förskott och sålunda uppstod intäkter om drygt 30 miljoner, dessutom 25 miljoner PAF medel till den tilltänkta utvecklingsfonden och ett nytt ekonomiskt system som hittills levererar ökade intäkter i storleksklassen 18 miljoner. Allt detta har bidragit till en starkare likviditet/kassa och att den direkta kredittagningen är just nu inte akut. Givetvis kommer det alltid att komma extraordinära intäkter, som gör gott för landskapets ekonomi, det kommer alltid komma mindre eller större kriser som kräver extra kostnader.

Finanspolitiska ramverket kommer förhoppningsvis redan nästa år ha satt någon form av prägel på årsredovisningens innehåll och struktur, även om den stora skillnaden gör sig gällande först om två år när 2024 revideras. Det som absolut skulle behöva noteras i landskapets årsredovisning är den demografiska utvecklingen på Åland. Hur åldersstrukturerna förändras samt försörjningskvoten. Denna utveckling går snabbt i hela västvärlden, men förefaller gå ännu snabbare på Åland. Utvecklingen ställer stora krav på välfärden, som i sin tur ställer krav på en god offentlig ekonomi. Den demografiska utvecklingen behöver få utrymme i årsredovisningen för att vi inte ska ducka för utmaningen. Vi talar politiskt alldeles för lite kring demografin, det är i kombination med tillväxtutmaningen den största utmaningen vi har att hantera politiskt. Konsekvenserna av demografiska utvecklingen är så stora att det inte finns några argument till att inte synliggöra det i en årsredovisning. Åsubs demografirapport tajmar arbetet med årsredovisningen rätt väl.

För den politiker som under flera år sett utmaningarna i den offentliga ekonomin blir knappast det finanspolitiska ramverket ett magiskt verktyg. Stränga ramar, kostnadstak och överskottsmål borde vara en naturlig vardag för att hålla ekonomin i skick, utan ramverk eller inte. Men låt oss nu gå in med öppet sinne och tro att ramverket kommer bli det rätta verktyget för landskapsregeringen, men det gäller att alla politiker gör sitt, och det är att driva en politik som möjliggör syftet med ramverket. Ett förebyggande arbete för ramverket ligger i att prognostisera mycket mer och noggrannare än vad vi gör idag. Det gäller även att titta bakåt ett antal år och då behöver intäktssidan inte vara diffus när det kommer till extra ordinära intäkter. Detta ger lätt en förskönad bild av verkligheten.

För att öka informationen och förståelsen skulle det vara bra att införa den extra rad i resultaträkningen som ledamot Silander påtalat flera gånger. Ett resultat före extraordinära intäkter. Det skulle förbättra tydligheten ytterligare.

Ett viktigt verktyg i balanseringen av offentliga ekonomin och en ökad företagsamhet är konkurrensutsättningar. Jag är glad att finansminister Höglund lyfte det. Vikten v driftsprivatiseringar, men det är synd att vi inte har sett mer verkstad när det gäller det den här perioden. Ett viktigt verktyg i utvecklingen av den åländska tillväxten är principen att det offentliga inte ska konkurrera med det privata. Det offentliga ska i minsta möjliga mån syssla med det som det privata kan göra minst lika bra, effektivare och mer produktivt. Liberalerna har i omgångar denna mandatperiod gett exempel på verksamheter som med fördel kunde konkurrensutsättas. Lagtinget har även uppmanat landskapsregeringen att komma med förslag om tänkbara konkurrensutsättningar.
Problemet där landskapsregeringen verksamheter konkurrerar med det privata verkar få en politisk allt större acceptans. Att det offentliga konkurrerar hämmar inte bara företagandet på Åland, det kostar skattemedel som istället borde stanna i ålänningarnas plånböcker eller åtminstone bidra till att den offentliga ekonomin förbättras.

Effektivitetsrevisionen illustrerar alltid och årligen skillnaden mellan privat och offentlig verksamhetsdrift. När det finns ett ekonomiskt incitament som drivkraft är det naturligt att hela tiden säkerställa att kostnadssidan inte ökar för mycket, säkerställa att personalen är nöjd, för det skapar god kundkvalitet, låg personalomsättning och förbättrade rekryteringsmöjligheter. Detsamma kan vi inte säga när vi läser Effektivitetsrevisionen om landskapsregeringens alla verksamheter. Det finns tydliga förbättringsmöjligheter när det gäller effektivitet och produktivitet. Jag tänker inte gå in på revisionen närmare men jag tycker att det har årligen illustrerats var problemen oftast sitter. Det är ineffektivitet, det är många chefer och det blir en produktivitet som man löser problemen med att tillföra mer resurser. Med allt detta sagt hoppas jag att vi i finans- och näringsutskottet i betänkandearbetet kunde lägga fokus och till viss del granska de verksamheter som med fördel kunde konkurrensutsättas, men även de verksamheter som idag direkt konkurrerar med åländska företag. Jag skulle vilja fråga finansministerns om landskapsregeringen gjort något förarbete kring konkurrensutsättning av verksamheter? Det kunde i så fall vara väldigt behjälpligt och intressant att få ta del av.

Tack, herr talman! Tack till ledamot Holmberg. Det som är viktigt och som jag hoppas att jag lyckats med hyfsat är att redovisa resultatet. Det gjorde jag nu. Tycker att det gjorde jag ifjol på ett transparent sätt där jag lyfte in och ut de extraordinära posterna för det är oerhört viktigt. En siffra på slutraden säger ingenting om man inte vet vad den innehåller och speciellt vad det innehåller av extraordinarie natur. Sen ramverket så det blir ju vad man gör av det. Men om man inte hedrar systemet med hela ramverket, då blir det inte lyckat. Men det jag uppfattat under de diskussioner som har funnits i kommittéer etcetera att man har insett att man måste hedra det systemet. Det kommer jag att göra så länge jag är i det här huset. Hoppas att alla andra gör det också.

Tack talman! Jag ser fram emot måndagens debatt kring det finanspolitiska ramverket. Jag tycker att lagstiftningen ser väldigt bra ut, ett väldigt gott arbete av speciellt tjänstemännen, så det finns en bra grogrund. Det jag oroar mig för och som Liberalerna oroar sig för, det är ju det här politiska ställningstagandet, hur det politiskt tas emot och hur allvarligt man går in för det politiska eller finanspolitiska ramverket. Alltså är man beredd att ta de här besluten som krävs, för det kommer att krävas för stunden obekväma beslut för att nå framåt. Jag har tyvärr ännu inte sett det i bevis att så kommer att ske. Tvärtom har jag sett att det kommer kostnader som ska finansieras ute i det blå. De kommande åren utan. Tanke på att det finns ett finanspolitiskt ramverk att ta hänsyn till.

Det är ju så enkelt att de finns två modeller. Ettdera går man till banken och lånar till driften, annars ser man över kostnaden och har ett kostnadstak och mål som motsvarar de intäkter som man får in. Det är inte svårare än så egentligen.

Jag vill än en gång stöda det som ledamot Silander flera gånger har påpekat och kommer säkert att påpeka idag igen om jag känner honom rätt. Det är då att införa en extra rad i resultaträkningen, ett resultat före extraordinära intäkter. Det skulle ju förbättra tydligheten ytterligare och också sätta en not för köpta tjänster för det momentet stiger ju varje år. Och det ska vara bra att veta vad är upphandlat för skärgårdstrafik, vad är kollektivtrafik? Vad är köpta tjänster i ordets rätta bemärkelse när det gäller årsverken? Sedan när det gäller konkurrensutsättning, nu hann inte finansministern med det, men det ska vara fint om det finns någon sorts arbete gjort den här mandatperioden i den riktningen. För att jag hoppas att finans- och näringsutskottet ska kunna lyfta den här frågan i betänkande arbete.

Tack, herr talman! Jo, den här raden med resultat före extraordinära kostnader och intäkter har jag också efterfrågat. Men jag verkar få den uppfattningen om att den här gången tycker att extraordinära intäkterna inte ska räknas med. Men tittar man i fotnoten så är det alltså ersättning för covid kostnader som vi har haft i ett tidigare bokslut. Så att en sådan extraordinär intäkt så anser jag att den är ju helt riktig beroende på har man sålt en fastighet och har en extraordinär intäkt då är ju en annan sak. Men den här bör absolut räknas med i ett så kallat korrekt bokslut, enligt min uppfattning.

Tack, talman! Jag håller absolut med om det. Det ska den göra. Speciellt med tanke på att vi nu går in i en kultur där vi ska titta både framåt och bakåt för att prognostisera och se var vi ligger till och vart vi vill komma. Då är det också viktigt att om ett antal år ska vi liksom känna till vad den här extraordinära intäkten på 17 miljoner kommer ifrån. Det är väldigt viktigt. Likadant som det gäller att se på intäktssidan och kunna konstatera om ett antal år att vi hade en puckel på skatteintäktssidan beroende på. Så att man glömmer lätt, speciellt när de byter politiker. Därför skulle det vara extra bra att ha den transparensen så fort som möjligt.

Då kommer han in på den där puckelintäkten som jag ibland lite får en känsla av att Liberalerna tycker att det där ska vi inte räkna med som en extra intäkt. Men det är bara det att systemet har gjort att det likviditetmässigt har blivit en puckel. Det jag egentligen sökte efter när jag tittade i bokslutet, det borde ju vara över en längre period ta nu till exempel fyra år som ju är en mandatperiod och det är bara två år som man kan jämföra. Ju det här med en extraordinär intäkt med någonting som var en kostnad för tre år sedan eller en puckel. Skulle vi ha det för fyra år skulle vi se det på ett bättre sätt så att då kan vi jämföra det med.

Tack, talman! Jag vet att jag blev lite lätt utskrattad här för ett antal år sedan när jag föreslår att man borde prognostisera tio år framåt och se på skatteintäktssidan. Men nu tror jag att det finanspolitiska ramverket bygger på att man i alla fall tittar fyra, fem år framåt, när det gäller intäktssidan. Det är ju det vi måste bli bättre på. Sen när det gäller puckeleffekten i sig, den beror ju inte på att vi har varit extra duktiga. Att vi på något sätt har gjort något extra, det är ju en teknisk sak som gör att förskott och efterskott kolliderar under en tid. Då skapas sin puckel med intäkter så att det är ingenting som vi kan dra nytta av utan det är av engångskaraktär.

Tack, talman! Ledamot Holmberg och finansministern tar upp en väldigt viktig sak som kommer upp här. Det här arbetsvälbefinnandets betydelse och alarmerande också som står i texten att personalen mår dåligt. En välmående personal är oerhört viktigt. En tredjedel av personalen ansåg att en positiv och konstruktiv kultur fattas på alla nivåer samt att man önskar mer uppskattning av politikerna. Det där är väldigt viktigt och i samband med det tänker jag att undrar hur ledamot Holmberg funderar kring Lagtinget roll och ansvar kring den frågan. Hur tycker ledamot Holmberg att lagtinget beter sig när det gäller personalpolitiken?

Tack, talman! Det är givetvis en viktig fråga. Nu har ju inte lagtinget någon operativ roll när det gäller personalpolitiken, men förhoppningsvis så lyssnar även förvaltningens personal på debatter i mån av möjlighet. Och givetvis är det ju viktigt att de behandlas med respekt även i debatterna. Jag tycker inte att personalen från den här talarstolen har blivit missgynnad på något sätt. Sedan kan de förstås tas på olika sätt om när man pratar om offentlig sektor och storlek och konkurrensutsättning. Jag kan ha förståelse för att det skapar en viss oro, men det har ju på något sätt också till vardagen. Men jag tror att den stora, det stora grundproblemen för personalen välmående just nu handlar om det ledarskap och det politiska ledarskapet som kanske inte lagtinget egentligen står för. Utan mera på landskapsregeringens sida har man ett arbete att göra och som förhoppningsvis kommer att göras under återstoden av den här mandatperioden.

Tack, talman! Visst är det så. Lagtinget har inte den operativa rollen i det här fallet, utan det är såklart landskapsregeringen. Men jag har ju också ett förflutet som tjänsteman och jag kan skriva under på att de tjänstemän som lyssnar på debatten också uppfattar politiker som politiker. Lagtinget eller landskapsregeringen har nog ett gemensamt ansvar där och fundera hur vi kan formulera oss och bemöter personal och så vidare i talarstolen eller i salen. Jag menar inte som kritik till Holmberg, jag tänker överlag för att skapa en god atmosfär också med landskapsregeringen som arbetsgivare.

Tack talman! Det som vanligt kloka tankar från ledamot Mansén och förmodligen är ju en stor del av de politiker som sitter i lagtinget idag, också verksamma i lagtinget om ett halvår. Och det här är en fråga som inte kommer att kunna suddas ut av sig självt utan då har man förhoppningsvis en färdkost med sig så man vet var problembilden ligger. Och när det gäller personalens välmående så handlar det inte bara om att individen mår dåligt, det handlar också om att det blir en personal flykt. Det ska ske en nyrekrytering. Nyrekrytering kostar pengar för man tappar effektivitet. Man tappar tempo många gånger och det i sig blir ju en ond cirkel. Så att det finns vinster på alla håll och kanter, men speciellt givetvis går ju tanken till de som mår dåligt idag inte tycker att det är kul att gå på jobb.

Talman! Jag har inte haft tid att skriva ett kort anförande så risk att det blir ett långt.

För det första så ska jag vilja säga så här. Det är en väldigt bra produkt, årsredovisningen som presenteras. Man kan ha lite åsikter om det ena och det andra, men sammantaget så ger den en väldigt bra bild av året som har gått. Och det är ju det som naturligtvis är syftet, inte bara siffror utan också beskrivning av det som har skett och verksamheter man har inlett och hur de har gått i stort. Sedan kan vi alla önskemål om det ena och det andra mycket, mycket. Att det ska vara mera utförligt på vissa ställen och så vidare. Själv tycker jag att man ska gärna ha lite mer information om samhället i stort, offentliga sektorns storlek och utveckling i förhållande till näringslivets roll och BNP kanske. Eller om det annat som man ska jämföra med bara för att se trenden? Vart är vi på väg? Håller det här på att försämras hela tiden eller? Eller är det som det ska vara? Är förhållandet bra? Och på något sätt så skulle det vara intressant också att ha en uppfattning om, även fast man kanske inte kan göra någonting åt det. Sedan en uppfattning om vad vår litenhet, vad vår självstyrelse det faktiskt kostar extra om man får säga så. Naturligtvis blir vi inte av med den kostnaden, men då får man lite mera förlåtelse om man har en hög offentlig sektor i procent sett.

Resultatet för det här senaste året var ju, tycker jag, mycket bra med tanke på omständigheterna och vad man egentligen trodde från början. Resultat då som jag ser det på 4,3 miljoner mot 4,6 föregående år. Det är absolut riktigt bra. Sedan tycker jag att vi pratar om två olika saker i många sammanhang. Vi pratar om resultat som det verkliga resultatet och vi pratar om överskott eller underskott som ibland benämns resultatet. Den där ihop blandningen gör att det är svårt att ibland få en korrekt uppfattning om vad folk riktigt menar. Som jag ser det så är det just det här, det viktigaste av allt. Det är liksom hur året har gått. Den verkliga verksamheten har gått och därför ska man inte räkna med de här 17 miljonerna, naturligtvis, i det även fast det är intäkter. Här jämför man bara två år. Det var någon som nämnde att man i vissa fall borde ha flera jämförelser år, kanske fem år så att man skulle förstå en trend. Inte så att varenda konto och anslag behöver vara fem år, men liksom vissa uppgifter. Då skulle man till exempel i det här fallet i en sån uppställning, extra uppställning, kunna flytta de här 17 miljonerna som man hade nu som extra intäkt. Till 2020 där de egentligen hör hemma för att täcka upp de extra kostnader som vi hade då. Ska man göra det så skulle man kunna se hur den verkliga verksamheten utvecklas. Det här kan man diskutera hur mycket som helst naturligtvis. Och jag bistår gärna med mina åsikter. Det vet finansminister Roger Höglund redan, så det behöver jag inte tigga mig till som sådant.

Personalen har nämnts här. Jag tycker att nu börjar det likna nånting när det gäller när man ser personalstyrkan omräknat till heltid för respektive enhet, till och med två decimaler noggrannhet, vilket kan uppfattas lite väl pretentiöst förstås. Men nu finns den uppgiften där. Sedan har man det här med timanställda då, som ännu inte tydligen funnits med i tabellen, naturligtvis att man har femtio anställda till eller förvisso femtio anställda till på Fastighetsverket. Det kanske kunde ha varit mer så att man får en totalbild av de som i alla fall är landskapets anställda eller i närheten av själva förvaltningen. Förresten, för vad jag såg på Fastighetsverket att man har minskat personalstyrkan där och det är inte ofta man ser det nuförtiden i offentliga sammanhang, så det får man ju ge dem en eloge för. Vad det finns fler orsaker till det vet jag inte.

När det gäller personalens trivsel. Så har flera nämnt att det är otroligt viktigt och jag håller med till 100 %. Jag lever nämligen efter den filosofin att om man mår dåligt så producerar man bara 80 % av den siffran. Som exempel. Om man mår bra och har bra förutsättningar på jobbet så presterar man 120 %, man gör lite mer än vad som kanske förväntas av normal arbetstagare om man säger så. Och det är en himla skillnad. Det är faktiskt 50 % skillnad, så pratar vi om förstås och att alla ska må bra i sitt jobb, men det är ju en otroligt viktig effektivitets faktor. Antagligen så skulle den här personalresursen inte behöva växa till på samma sätt om alla trivs på jobbet. Nu tror jag att många, många faktiskt trivs på jobbet. Det är inte frågan om det. Men det finns de som inte gör det av olika orsaker. Det kan vara förhållandet till chefen, förhållandet till arbetsbelastningen och många andra saker. Så gott man kan bör man ta vara på möjligheterna att korrigera det.

Det som jag tycker också är bra att man har nämnt här är pågående rättsprocesser man nämner två. Man nämner Pedago och man nämner den här processen gällande den uppsagda färjan. Det är fint och finns det inga fler än det så är det ju fantastiskt. Det kanske finns fler än de, men det är de som är av betydelse i alla fall.

Likviditeten är god, sade finansministern. Sant. För ett år sedan, eller för ett par år sedan så trodde vi att skeppet skulle sjunka, men att likviditeten har fungerat väldigt bra. Vi har inga banklån. Förvisso har vi ju i form av leverantörsskulder och annat kortfristiga skulder på 65 miljoner, men det är liksom mera normal business och det behöver man inte fästa sig vid.

Jo, en sak som jag tänkte på här också som jag tycker man kan ta med sig är att budgetera för att till exempel bygga en bro. Och det finns en gammal bro som i bokföringen är upptagen till ett belopp som man ännu inte har hunnit skriva av. Så bör man som jag ser det, upprätta kalkylen på ett sådant sätt att också den avskrivningen finns med. Det är då man får se helhets beloppet för att byta en uttjänt bro som fortfarande har ett värde till en ny bro som tål de viktbegränsningar som man måste ha idag. Annars kommer man till såna här överraskningar efter ett tag. Bron är klar. Budgeten höll för att bygga den, men så märker man att man hade ett par miljoner kvar där som vi hade på den gamla och måste skriva bort den. Det borde med i samma kalkyl som jag ser det.

Har ungefär hundra anteckningar till här och jag tänker inte fortsätta med den utan jag fortsätter genom att diskutera saker och ting direkt med finansministern för det är mera på detaljnivå. Men helhetsbetyget när det gäller den här produkten är mycket, mycket gott. Och där ska finansministern och hans medarbetare ha en eloge för det. När det gäller framtiden så kunde man ägna en stund åt det också att fundera på hur ska det se ut de kommande åren. Men det får vi anledning att återkomma till när vi pratar om det finanspolitiska ramverket, antar jag.

Ett stort tack till ledamot Silander för, jag tror jag kan säga alltid, ett intressant anförande. Jag skriver under på mycket där. Vad det gäller informationen i årsredovisningen. Jag har samma önskan om att det skulle vara otroligt bra och nyttigt med mera information. Men sen kommer det en verklighet emot och verkligheten heter ofta tiden. Så vi får ibland bara hänvisa till de ÅSUB rapporter som kommer och som i bästa fall kommer ungefär samtidigt. Det finns mycket man skulle vilja ha med där och jag tror att man kanske i framtiden når lite längre än vi har gjort nu. Men vi försöker årligen förbättra de delar vi mäktar med.

Tack, talman! Jag vet att ni gör det bästa ni förmår hela tiden i stor konkurrens med alla andra uppgifter som ska göras. Så det är förståeligt om man inte får det precis så som alla vill ha det, alla gånger och hela tiden. Därför så kommer mina tankar här också bara, de ska bara uppfattas som idéer och tankar att ta med sig till det i fortsättningen. Här har jag till exempel inte alls nämnt någon extra rad i resultaträkningen, för det har redan gjorts av någon annan, av lagtingsledamot Holmberg. Det som däremot jag blev fundersam på är att jag tror att det faktiskt var ledamot Holmberg som nämnde något om pensions ansvaret och dylikt eller om det var någon annan. Jag hittar ingenting om det. Men nu kanske jag bläddrar, för dåligt, jag tycker att vi har haft den informationen.

Nu är jag lite osäker om den hann med till det här bokslutet. Men det var ju förstås ett svårt år ifjol för börsen, vilket förstås återspeglas på våra pensionsfonder, Ålandspensionsfond eller vilken pensionsfond som helst. Men det jag tänkt nämna till det var just det som ledamot Silander tog upp runt avskrivningar. Här har vi ju det dilemma att man när man övergick på 90 talet, till det här nya ekonomiska systemet, nya redovisningssystem så fanns det ingen balansräkning. Hur det nu gick till, förstår jag ännu inte i denna dag, men det fanns inga någon riktig balansräkning. I det nya system så var man tvungen att plocka fram balans värden enligt bästa vetande. De kom in i det nya system som klumpsummor och när man nu idag ska avskriva, till exempel en bro som man hade så är det väldigt mycket jobb att hitta värdena.

Tack, talman! Jag har förstått att det är problematiskt förstås, men ambitionen har jag också förstått, är att avskrivningarna i fortsättningen eller så fort det går, kommer att fördelas ut på de olika enheterna så att det blir en rättvisa i kostnads bedömningarna. Nu är det ju så att det är skillnad på om man liksom köper en grej, investerar eller om man tar det direkt som driftskostnad. Köper du någonting, en investering så får du inga avskrivningar, det kostar dig ingenting. Så att i vissa fall fördelar man där man kan förstå jag. Vi får återkomma till den frågan.

Talman! Det är våra tjänstemän som är självstyrelsens dagliga hjältar. De utför de vi politiker beställer. Om vi säger vad, så fixar tjänstemännen hur.

Men det är också den politiska ledningens ansvar att personalen får förutsättningarna att fixa sitt jobb. En välfungerande personalpolitik är avgörande för att Ålands landskapsregering ska kunna göra sitt jobb på bästa sätt, och detta är särskilt relevant inom offentlig sektor där service till medborgarna är av högsta vikt. För att göra det på bästa sätt måste vi ha en motiverad, kompetent och engagerad arbetsstyrka. Det är därför som en modern och aktiv personalpolitik är en nödvändighet. Som vi borde diskutera mycket mer.

Det är något dramatiskt som har hänt med landskapets personal de senaste åren, särskilt förra året. Upplevelsen av att tiden inte räcker till ökar. Många avdelningar vittnar om att man måste hårdprioritera. Otroligt mycket som stod i budgeten för 2022 har enligt årsredovisningen inte verkställts med orsaken att det saknas personalresurser. Man skriver rentav att viktiga reformer, särskilt lagstiftning, riskerar bli fördröjda. Också sjukdomstalen ökar. De som har varit sjuka fler än 3 dagar har ökat från i genomsnitt 8,38 dagar/anställd till 13,55 dagar/anställd. Kort sjukfrånvaro, alltså den som är högst 3 dagar har även ökat från i genomsnitt 2,54 dagar/anställd till 3,91 dagar/anställd. Det kan väl inte enbart vara pandemin och dess merarbete som är orsaken till detta, det borde ha peakat 2021.

Kostnaderna för företagshälsovård ökar. Det är inte konstigt, om det är så att stress och press och en dålig arbetsmiljö skapar såväl psykiska som kroppsliga symptom som kräver vård. Till råga på detta utreder landskapsregeringen anmälningar om trakasserier och osakliga beteenden. Vad är det som händer egentligen? Varför går det åt fel håll? Hur kan vi låta det gå så långt att så få anställda rekommenderar arbetsplatsen till andra personer som vi fått läsa? Men dessa uppgifter finns inte att läsa i årsredovisningen.

Vi ser redan konsekvenserna av detta. Flera delar av förvaltningen har haft stora problem att rekrytera kompetent personal. En mycket liten del av arbetsstyrkan består av personer under 30, så unga verkar inte vilja söka sig hit. Det är ett allvarligt hot mot den åländska självstyrelsen. Det är bra att landskapsregeringen i höstas genomförde en medarbetarenkät med fokus på ledarskap i hela den allmänna förvaltningen där ungefär 70 % svarade. Det är en hög svarsfrekvens.

Man skriver: “Resultatet visade ett behov av ökad trygghet, tydligare kommunikation, gemenskap, stabil grunduppgift och ledarskap.” Det låter som att man väl ringat in problematiken. Men vad kommer nu att ske som en följd av det? Gör landskapsregeringen någon form av kursändring i personalpolitiken? Är anställningsvillkoren tillräckligt attraktiva i takt med tiden? Arbetar avdelningarna aktivt med att identifiera, rekrytera och behålla talanger i sitt arbetsfält? Erbjuder man kontinuerlig kompetensutveckling och lärande i arbetet? Följer man upp strategiska nyckeltal som personalomsättning, det är ett nyckeltal som inte finns i årsredovisningen.

Känner sig personalen överkontrollerad med stämpelklockan, stelbent hierarki och överdrivet många möten? Eller går det att ordna en balans mellan arbete och privatliv genom distansarbete och flexibla arbetsarrangemang?

Det är viktigt att vi är ärliga och konstruktiva i vår bedömning av regeringens arbete för att kunna göra nödvändiga förbättringar och skapa en mer progressiv och anpassningsbar organisation. Om man som finansministern förklarar den dåliga statistiken med att landskapsregeringen är en plantskola för nyutexaminerade som sen går vidare och i övrigt tycker att allt ser helt okej ut, ja då är det ganska hårresande.

Hållbart Initiativ är ett parti med många förslag och iver att ta sig an nya områden för att göra Åland ett mer attraktivt och modernt samhälle. Vi vill utveckla hellre än att cementera.

Jag måste ändå erkänna att det för mig har varit en glädjedödare när man för en vass idé fått som direkt svar att det inte det inte finns någon med kompetens att göra det. Att någon är sjuk för tillfället eller att alla händer är uppbundna. Det är ett så sårbart system.

Och till råga på allt har vi krav på oss att minska det offentliga budgetslitaget och minska personalstyrkan. Vem vill jobba kvar när pappersbingen blir omöjligt hög? Personalpolitiken måste få en starkare motor inne i organisationen, det står klart. Företag i storleksklassen som landskapsregeringen har ofta stora HR-avdelningar på 10-20 anställda. Landskapsregeringen har bara några få. Att tro att chefer på de olika nivåerna i landskapet ska klara av att mäkta med allt när det finns EU-krav och andra krav på dem att sköta samtidigt, det är övermäktigt. Något måste göras för att frigöra resurser för en stark HR-avdelning. Ledarskap är inget som kommer på kuppen. Det är en kompetens som måste förädlas hela tiden. Detta gäller också ministrarna.

Jag vill avsluta detta anförande att visa min uppskattning för de tjänstemän som dagligen arbetar för att förverkliga medborgarnas behov och förväntningar. De står i frontlinjen och möter alla olika slags utmaningar med beslutsamhet och professionalism. Deras insatser och kompetens är avgörande för att säkerställa att vårt samhälle fungerar smidigt och effektivt. Stort tack till dem!

Tack, talman! Det är bra att ledamot Holmström lyfter det här och att flera lyfta det. Och som jag sa i Liberalernas gruppanförande så är det ju en fråga som behöver tas vid omgående för nästa landskapsregering. Det här med att landskapsregeringen är en plantskola. Så är det givetvis, men så är det väl alltid varit att man kan komma som nyutbildad, få ett jobb inom förvaltningen och sedan gå vidare till exempel. Men så har vi väl alltid varit. Jag tror inte att det är det som är grundorsaken till dagens problem heller.

Och parallellt med att vi ska balansera ekonomin, få in allting i ett finanspolitiskt ramverk så ligger den här biten parallellt med det. Alltså vi behöver få en personal som trivs och som jobbar precis som ledamot Silander sa. Kanske 120 % för det är det som krävs. Vi ska öka effektiviteten, vi ska öka produktiviteten. Med i det så bygger det på att personalen mår bra och jag tror att det finns mycket att titta på när det gäller hur privata företag gör för att få sin personal att må bra. Och där är de många, många, många år framåt i tiden.

Talman! Många företag gör ju att de faktiskt satsar på ledarskap. De satsar på arbetsmiljöfrågor på ett helt annat sätt. Dels genom att de har HR avdelningar med processer och rutiner som är klara och tydliga. Där det finns ett helt annat sätt att organisera verksamheten på, som inte nödvändigtvis handlar om att man måste stämpelklocka in sig och nästan känna sig lite hotad av ledarskapet. Att gör man inte rätt så då är man illa ute. Skapas det en sådan bild, då har man ju ingen arbetsglädje och då känner man sig inte hörd. Man känner inte att resurserna kommer väl till godo. Och om det är så att den här statistiken beror på just det, att det är den känslan som finns i landskapsregeringen. Då räcker det inte med att man säger att vi har våra rutiner eller att vi har gjort en enkätundersökning eller att nej, men det där är nog inte så stort problem. Vi arbetar som vi alltid har gjort utan då måste en kursändring till.

Den har stämpelklocksideologin och mäta längden på kafferaster etcetera. Jag tror att det är ett minne blott för de flesta företag idag. Vill man ha en god personalpolitik så bygger man modern i sitt sätt. Det finns de som säger. Jag tror att mycket finns att hämta i att kunna vara flexibel som arbetstagare. Att kunna ha detta distansarbete, att kunna få den tilliten att man kan göra ett fullgott arbete även fast man inte sitter bakom en stämpelklocka. Det är den nyckeln, har nog flera företag och flera organisationer inom det offentliga löst runt om och jag tror nog att även vi här på Åland kan göra det.

Talman! Den denna överdrivna kontroll mekanismen. Den äter också tid, alltså den äter väldigt mycket tid i möten, i onödig byråkrati och tidsrapportering hit och dit. Tänk om man ska använda den tiden i stället på någonting annat. Alltså kärnverksamheten. Istället nu så behöver man när tjänstemän tycker att det är alltför mycket att göra, tilläggs resurser. Man behöver mer personal och egentligen borde man ju titta på grundproblematiken så lägger vi tid på fel saker från första början. Jag menar att den personalpolitik som landskapsregeringen för och som egentligen har förts ganska lång tid om vi ska vara ärliga. Den medverkar inte till att man har ett mer flexibelt angreppssätt på arbete. Där man faktiskt tar de resurser som personalen har på bästa sätt i stället för att kväsa dem i form av olika typer av papperstrubbel som egentligen inte har med kärnverksamheten att göra.

Tack, fru talman! Jag vet inte riktigt. Jag tror inte att ledamoten lyssnade på den diskussion jag hade. Det gick ut på att personal slutar, ja slutar för att de inte trivs eller av andra orsaker. Och det var det jag var inne på att ibland kommer det personal hit, de kommer direkt från skolan. Ledamot Holmberg var inne på samma ämne här? Vi är helt överens i den punkten och så väljer de att sluta för att de kanske får ett bättre betalt arbete eller ett mer passligt arbete på ett annat ställe och då är vi en typ av plantskola. Så har det varit i långa, långa tider. Är det fel? Är det fel att vi då lär upp någon? Det kan man tycka, det kostar oss pengar. Är det bra att lär upp någon som gör nytta på ett annat ställe i samhället? Jätte bra!

Talman! Är det någonting som finansministern säger utifrån anekdotisk bevisföring eller är det så att man genomför avslutnings samtal på landskapsregeringen? Och att man för statistik på dem och förklarar dem till avdelningschefer och sedan också förklarar att det här är förbättringspotential vi ska ha på den här avdelningen eller enheten? Jag har inte hört att man gör så, utan man känner efter lite grann. Jo, men där slutar nog på grund av att den här personen bara ville ha något första jobb. Det där var nog bara en sådan som var nyutexaminerad som ville testa på lite. Jag tycker inte att man ska hantera den frågan på det sättet. Det är inte värdigt. Det är inte värdigt tjänstemännen. Man måste titta mycket mer strategiskt på frågan om personalomsättning. Att den också hör ihop med de andra rapporter som vi fått läsa om i årsredovisningen om att tiden inte räcker till och att man känner att ledarskapet har problem. Att sjukdomarna ökar. Att företagshälsovården används mycket mer. Det finns ett mönster.

Ibland tror jag att vi pratar om två helt olika saker. För det som jag pratar om var folk som väljer att sluta på grund av att de blir erbjuden ett annat jobb. Ledamoten kommer in på andra frågeställningar där och det är väl okej det. Men sedan tycker jag också att inte har personalansvar på det viset och vet exakt hur det fungerar på alla avdelningar etcetera. Men nog vet jag att det förekommer utbildningar för personal. Nog vet jag också att det finns en möjlighet till distansarbete. Det vet jag ju på min avdelning.

Jag väljer ju att koppla den här frågan om personalomsättning till personalens välmående generellt sett för att det finns en korrelation. Så varför väljer folk att flytta från Ålands landskapsregering till en annan arbetsplats? Varför är det inte tillräckligt attraktivt? Den frågan, den kan man inte bara hänvisa till att jamen det här har varit nu en plantskola. Att se nu att det är bra att vi har det på det här sättet, att vi får ungdomarna in i arbetsmarknaden. Utan snarare måste vi gå till botten med varför folk slutar och varför folk mår dåligt på arbetsplatsen. Och försöka se vilka faktorer som gynnar arbetsglädje. Försöka få en ny ledarskaps struktur där vi faktiskt skapar de här friskfaktorer i arbete snarare än att bara hela tiden vara reaktiva och ha svårt att rekrytera ny personal på grund av att stämningen är dålig. Och de här de här sakerna måste landskapsregeringen på ett helt annat sätt ta på allvar.

Tack, fru talman! Bästa lagting! Ja, då var det dags att säga några ord om årsredovisningen. En ganska diger lunta på 245 sidor den här gången. Men den är faktiskt tunnare än stadens årsredovisning på 260 sidor, noterar jag. Men den är väldigt detaljerad. Där får man till exempel reda på hur mycket koldioxid som stadens gräsmattor binder. Jag försökte hitta det sedan i vår redovisning, men jag hittade faktiskt inte. Jag tittar under rubrikerna Landskapets fastighetsverk, Ålands naturreservat, men jag hittar ingenting om det. Och det är bra så. Det finns mycket viktigare saker att ha i vår redovisning.

Men jag noterade när jag sökte där att det fanns bland naturminnen så finns Källskärskannan och den finns tydligen i kokar med litet K så det kan ni korrigera till nästa år.

Ja, min vana trogen så när jag kommer till årsredovisning så är det ju bokslutet som jag söker fram och den hittar vi redan på sidan 183. Den har vandrat neråt. Där har vi då bokslutet för år 2022 och 2021. Och som jag nämnde här i en replik så kunde man ju kanske ha med fyra år, till exempel en hel mandatperiod. För att slippa den här att vara en extraordinär intäkt nu för att man har covidkostnader som egentligen var från 2020 så att det kunde kanske vara lite flera år. Sen kunde man kanske ta bort cent och eurona kanske ha 1000 lappar, då kunde man spara ihop det där. Men det är lite små tekniska saker. Men det har gått framåt väldigt mycket sen jag kom hit i början.

Tittar vi grovt så har årsbidraget gått ner från 23 miljoner till 16 miljoner. Men med så kallade extraordinära intäkter så har vi ett överskott på 15 miljoner mot ett underskott om 200 000 i fjol. Jag tänkte att han inte skulle plocka fram förstoringsglaset den här gången utan konstatera att även om det inte är så hävt så är det i alla fall ett överskott. Och även om pengarna då som sagt är från tidigare år så är det ju kostnaderna har vi haft tidigare så att det är våra pengar. För jag noterar att för redan för några år sedan så var det olyckskorparna som talar om att regeringen måste gå till banken, låna pengar och så vidare. Likviditeten är fortfarande god, prognosen till och med bättre i slutet av året än i början av året. Så jag funderar kanske regeringen måste gå till banken snarare för att förhandla att får ränta på de här pengarna. Det börjar bli en ganska stor summa. Jag noterar nyligen att betala Finland två en halv procent ungefär får sina lån så att kanske regeringen kunde höra sig för om Finland skulle vilja låna. Jag tror att det kan bli bättre ränta, men kanske lite provokativt om Åland erbjuder sig att låna lite likvida medel till finska staten. Det kan bli lite provokativt för vissa partier där.

Sen om jag tittar kort är det som jag sa bokslut och budget. Tittar jag då på uppföljningen av budgeten som kommer några sidor senare så kan vi se att intäkterna är större än budgeterade och att verksamhetens kostnader är något lägre. Så sammantaget är årsbidraget ungefär 18 miljoner bättre än i budgeten plus 16 mot -2. Så det här är en budget i balans som jag också tidigare kanske slarvigt talar om. Så inte den rätta begreppet utan det är nog bokslutet i balans. Eller snarare bokslut över tid, över en mandatperiod. Det vi ska tala om och inte bara titta på att budgeten är på minus. För vi talar här om hur mycket man använder budgeten och det var 94-95 % och det är där det går inte att få mer. Det är inte luft i budgeten utan det är ett normalt resultat så därför blir bokslutet alltid bättre.

Så bästa lagting om jag summerar det här så. Kan konstatera att bokslutet är inte hävt, men det är i alla fall hyggligt. Under den här lagtingsperioden har vi haft Covid-19, vi har krig i Europa och att vi då, som vi faktiskt hörde för en stund sedan, har mera likvida medel nu än vi hade i början av den här mandatperioden. Så sådär riktigt, riktigt hemskt dåligt har det inte varit, även om den där bufferten har vi kanske inte byggt upp. Men med beaktande av och speciellt om man sedan jämför med hur det har gått för andra länder som har lånat upp en massa pengar, så har vi alltså mera i kassan och kunde då få ränteintäkter istället. Så att summera både det här bokslutet och fyra år. Tack för ordet!

Tack, fru talman! Det var ett bra sakligt anförande som kollegan Toivonen hade och det förvånar mig också att när vi diskuterar budget då har vi världens debatt i tre dagar. Det är bara en plan, mycket gissningar, då har vi den stora debatten. Men när årsredovisningen kommer, när vi har verkligheten på bordet, då är det ganska lite diskussion och analys och uppföljning. Och jag ska inte stå och bröst för jag har inte varit bättre än någon annan för jag måste iväg på ett på ett ärende. Så jag begärde inte ens gruppanförande utan ett anförande och har en par kommentarer.

Men det är ett bra konstaterande av kollegan Toivonen att i stället för prat om en budget i balans och så vidare så är det ju ett bokslut i balans och långsiktigt i balans som vi borde ha. Men det här vet vi att det finns en hel del utmaningar på gång, så det gäller att vi hänger med riktigt, riktigt noga.

Jag får konstatera att lagtingsman Simon Holmström har haft en bra dag på jobbet, för när jag kom in så hörde jag det här med arbetsklimatet och jag håller helt och hållet med resonemangen. Som jag tror att Holmström vet så satt vi båda två på gruppledarträffar och skulle försöka leda och hjälpa landskapsregeringen. Och jag tror jag var den första som tog upp den här problematiken att liksom när inte ens för det tionde rekommenderar den här arbetsplatsen så har vi ett bekymmer. Men tyvärr så viftades det bara åt sidan och det tycker jag var tråkigt och det tror jag kanske vi har en del av svaren på att man tar inte riktigt den här problematiken på allvar. Sedan håller jag med det som sades att man kan göra inte bara ett fullgott arbete utan till och med ett bättre arbete utan stämpelklocka. Det är många som jobbar på distans som säger att de får mycket, mycket mera gjort. Om man har, nu kommer jag inte ihåg kan det eventuellt heta lean eventuellt, ett mätinstrument inom den finska förvaltningen så man följer upp hur många beslut som tas. Det går av sig själv där. Man har kommit underfull med att när man jobbar hemma utan alltför långa kaffepauser och alltför långa diskussioner om det ena och det andra i korridorerna så händer det betydligt mer och det ligger en hel del i det.

När det gäller det här med arbetsklimatet så tas det upp i årsredovisningen på sidan 40 där det står att det är därför av största vikt att landskapsregeringen ytterligare fokuserar på åtgärder som bidrar till att göra landskapsregeringen till en attraktiv arbetsplats. Och när det gäller det så kan man väl bara säga amen och hålla med och hoppas att det leder till mer än orden här.

En sak när det gäller årsredovisningen och någon överhuvudtaget i regeringsbänken hör. Vi ska se de har lite internt möte där. Fru lantrådet! Minister Wikström tror jag hör iallafall. På sidan tolv så tas det här med externa kontakter upp och om det räknas upp vem man har träffat. Och det tycker jag är oerhört oväsentlig information. Det borde ju vara vad som uppnåddes och vad som var målet. Jag har så många gånger sett den här och vi har två sidor med uppräkning av vem till exempel lantrådet har träffat och andra ministrar, men inte ett ord vad som var syftet. Syfte, målen med besöken och vad man uppnådde. Det känns lite märkligt. Jag tror för att spara tid, att jag lämnar årsredovisningen därvidlag.

Jag vill beröra effektivitets revisionen på två punkter, för det är ett område som jag tycker att är intressant. Jag tycker allt att landskap revisorerna gör ett bra jobb. Den 28 februari lämnar man de här anmärkningarna eller kommentarerna, vad man nu kallar det för. Den 25 maj så kom landskapsregeringen med sina svar. När det handlar om Ålands sjösäkerhets center så sägs det att arbetet med samordning och optimering av sjöfarts utbildningen på Åland har pågått en lång tid och inte lett till några konkreta resultat. Det sägs också att samordningsarbetet fortsättningsvis är relevant, men det behövs ett tydligt politiskt mål med samordningen. Och det som förvånar mig kanske ännu mera som ekonomiskt intresserad, är att det sägs att det borde finnas dokumenterade arbetsrutiner och tidtabeller för faktureringen för att säkerställa att all fakturering görs och att den görs inom rimlig tid. Det är ju så att landskapsregeringen har svarat på de här frågorna, men jag tycker tyvärr att svaren är lite diffusa.

Det har varit mycket i media. När den här revisionen gjordes när det gäller infrastruktur avdelningen och där sägs det att infras organisation borde inte tillåtas bli för chefstung, anställning av kunniga ingenjörer borde prioriteras. Det är ju viktigt, Det är ju ändå de som ska göra jobben. Och jag är lite förvånad över det sätt som landskapsregeringen hanterar den här problematiken. Det sägs att det finns många utmaningar och problem på infra. En del turbulens har förekommit. Resultat som levererats åstadkoms underifrån av kunniga tjänstemän. Så utan att man räknar upp alla de här punkterna. Jag utgår ifrån att ansvarig minister i regeringen har gått igenom det. Här har man ju ett problem med att det är lite, lite för mycket chefer och för lite verkstad synbarligen. Också här tycker jag att svaren från landskapsregeringen är lite, lite väl diffusa. Men vi har hållit på länge i dag så jag tror jag sätter punkt.

Tack, fru talman! Det här ät ett ärende som jag har funderat på ganska länge som jag tänkte beröra här, det berör lönesättningen. Jag har ju tidigare arbetat i Sverige och bekant med det svenska systemet för hur man sätter löner och egentligen största delen av mitt vuxna liv arbetat i Sverige. Sen när jag kom tillbaka hit till Åland så märkte ganska snabbt att här på Åland har vi ett helt annat sätt att sätta lönen i svensk offentlig sektor. Här sätter vi löner med hjälp av listlöner. Man har fastställda löner som man får oavsett hur duktig man är på arbetsplatsen. Vi har små, små lönegafflar som man kan använda för att uppmuntra duktiga arbetare. Och det där är ju ett gammalt system som jag använt länge. Man tillhör en viss löneklass beroende på vad offentlig sektor bedömer att man är värd och inte kanske riktigt vad man är värd. Det svenska systemet är mer flexibelt tycker jag. Vi skulle behöva ändra det här systemet. Det är förstås en stor reform tar lång tid att genomföra och facken behöver i så fall vara med på tåget om man ska göra det här.

Jag tänkte lite kort ändå beskriva det här svenska systemet som vi pratar om. Det är inte heller hela lösningen förstås, men det kan vara en del av lösningen. För att det här fungerar det ju så att facken förhandlar om en gemensam lönepott baserat på hur många som är anställda. Sen var det arbetsgivarna som hade i uppgift att fördela denna lönepotten på de anställda baserat på medarbetarsamtal. Att ett medarbetarsamtal först i början av året. Vilka mål förväntar man sig att medarbetarna ska uppnå i slutet på året. Så utvärderar man de här målen och säger att okay du har uppnått de här eller det här och på basen av det här så får du en löneförhöjning eller inte alls. Det kan till och med bli så att en anställd fick ingen löneförhöjning och en annan anställd fick dubbel löneförhöjning trots att man då tillhör samma löneklass så att säga. Jag tror att ett sådant system ska uppmuntra flitighet och flexibilitet och göra så att anställda som inte anstränger sig på arbetet blir också missgynnade rent lönemässigt. Det är ett mer rättvist system och ett vettigt system som vi borde fundera på att övergå till här också. Men det kräver förstås fackens samtycke och är ingenting som man kan göra helt på eget bevåg. Ja, det här har jag funderat på ett bra tag och jag hoppas att det hänger med så här sent, så jag tror att det slutar här.

Fru talman! Landskapsregeringens ledamot Wikström har inte helt rätt i den frågan. Det finns avtalslöner, det finns rätt höga avtalslöner också i landskapsregeringen där man har fått efter en förhandling rätt höga löner till vissa delar. Så att det är fullt möjligt också att förhandla dig till en god lön.

Tack, fru talman! Det stämmer för vissa utvalda kategorier, framförallt cheferna som man använder här, sättet att hantera personalen. Men det är också så att även de tjänstemän som är med längre ner i organisationen ska gynnas av ett liknande system. Det är inte bara höga chefer som blir sporrade av ekonomisk ersättning utan också lägre tjänstemän.

Då måste man i så fall jobba fram ett sådant system tillsammans med facken där man har en arbetsvärdering som utgår utifrån uppgifter och en individuell del. Så det är fullt möjligt för ledamot Wikström att gå tillbaks till landskapsregeringen och ta ett sådant initiativ. Du sitter på en sådan plats så du har allting i din hand. Så att komma hit liksom och gnälla över lönerna, det gynnar ingenting. Utan gå tillbaka och ta den här diskussionen där den hör hemma.

Tack, fru talman! Ja, någonstans måste börja en sådan debatt också. Vi vet här att här på infravdelningen så pratar man om att vi har svårt att anställa kompetent personal. Det är jag den första att bevittnade. Tror att en sådan här fråga skulle underlätta det arbetet. Det är något vi har diskuterat också i landskapsregeringen. Men man pratar här om varför har vi problem? Varför har vi svårt att hitta kompetent personal? Det här är en delförklaring. Absolut, helt garanterat. För det är marknaden som sätter löner, i huvudsak när det är yrken som finns på marknaden. Men vi har en situation där det finns vissa av tjänstemännen som nästan uteslutande är anställda av offentlig sektor och vissa har en stor privat arbetsmarknad att jämföra med. Och det är väl det som är grundproblemet.

Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.