För kännedom
Redogörelse över självstyrelsepolitiska frågor enligt 36 § arbetsordningen för Ålands lagting RS 1/2016-2017
Utdrag ur protokollet
1 Genomförande av Inspire-direktivet
Lag- och kulturutskottets betänkande LKU 10/2016-2017
Landskapsregeringens lagförslag LF 12/2016-2017
Lag- och kulturutskottets betänkande LKU 11/2016-2017
Landskapsregeringens lagförslag LF 17/2016-2017
3 En gemensam kommunal räddningsmyndighet
Landskapsregeringens lagförslag LF 18/2016-2017
Ltl Harry Janssons anslutningsmotion AM 1/2016-2017
4 Ålands hållbara livsmedelsstrategi 2017-2030
Landskapsregeringens meddelande M 1/2016-2017
5 Rättsosäkerheten vid offentlig upphandling
Ltl Harry Janssons skriftliga fråga SF 5/2016-2017
Ltl Harry Janssons skriftliga fråga SF 7/2016-2017
Ltl Mikael Lindholms skriftliga fråga SF 6/2016-2017
Ltl Britt Lundbergs skriftliga fråga SF 8/2016-2017
Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 9/2016-2017
Landskapsregeringens yttrande RP 3/2016-2017-s
Republikens presidents framställning RP 3/2016-2017
10 Godkännande av avtalet med Turkmenistan för att undvika dubbelbeskattning
Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 10/2016-2017
Landskapsregeringens yttrande RP 5/2016-2017-s
Republikens presidents framställning RP 5/2016-2017
11 Godkännande av avtalet med Sri Lanka för att undvika dubbelbeskattning
Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 11/2016-2017
Landskapsregeringens yttrande RP 6/2016-2017-s
Republikens presidents framställning RP 6/2016-2017
12 Godkännande av avtalet och protokollet med Portugal för att undvika dubbelbeskattning
Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 12/2016-2017
Landskapsregeringens yttrande RP 7/2016-2017-s
Republikens presidents framställning RP 7/2016-2017
Landskapsregeringens svar S 1/2016-2017-s
Ltl Axel Jonssons m.fl. spörsmål S 1/2016-2017
14 Värdering av det åländska gymnasiebetyget
Landskapsregeringens svar S 2/2016-2017-s
Ltl Britt Lundbergs m.fl. spörsmål S 2/2016-2017
15 Redogörelse över självstyrelsepolitiska frågor enligt 36 § arbetsordningen för Ålands lagting
Landskapsregeringens redogörelse RS 1/2016-2017
16 Modernisering av det åländska IT-samhället-Digitaliseringsrådets rapport
Landskapsregeringens meddelande M 2/2016-2017
17 Landskapsregeringens externpolitik
Landskapsregeringens meddelande M 3/2016-2017
Ltl Britt Lundbergs skriftliga fråga SF 9/2016-2017
Plenum börjar
Upprop. 27 ledamöter närvarande.
Lagtingsledamoten Roger Nordlund anmäler om ledighet från dagens plenum på grund av privata angelägenheter.
Lagtingsledamoten Gun-Marie Lindholm anmäler om ledighet den 22 mars på grund av annat förtroendeuppdrag, Regionkommitténs plenum i Bryssel.
Antecknas.
Meddelande
Talmanskonferensen har beslutat att uppmana ledamöterna att ha beredskap fredagen den 21 april och fredagen den 28 april.
Andra behandling
1 Genomförande av Inspire-direktivet
Lag- och kulturutskottets betänkande LKU 10/2016-2017
Landskapsregeringens lagförslag LF 12/2016-2017
I andra behandlingen kan lagtinget antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid den första behandlingen eller förkasta förslaget.
Först tillåts diskussion och efter det föreläggs lagförslaget för antagande.
Diskussion. Ingen diskussion.
Lagförslaget föreläggs för antagande i andra behandling. Begärs ordet?
Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.
Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Diskussion? Ingen diskussion.
Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.
Ärendet är slutbehandlat.
Första behandling
2 Ändring av kommunallagen
Lag- och kulturutskottets betänkande LKU 11/2016-2017
Landskapsregeringens lagförslag LF 17/2016-2017
Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av lagförslaget i betänkandet.
Diskussion.
Ltl Harry Jansson
Tack, talman! God dag kolleger, lag- och kulturutskottet har relativt snabbt processat landskapsregeringens förslag om ändring av kommunallagen vad gäller deltagande i möten på distans och elektroniskt beslutsfattande.
Orsaken är att lagtinget under fjolåret, utgående från en lagmotion, diskuterade ungefär motsvarande tankegångar ganska djupgående.
I samband med att lagtinget då förkastade lagmotionen så uttalade man en kläm och en förhoppning om att landskapsregeringen i snabb ordning skulle komma tillbaka till lagtinget med motsvarande innehåll i ett lagförslag.
Vi konstaterar att vi kan ge landskapsregeringen beröm för att de har handlat snabbt enligt lagtingets samlade intentioner.
Själva sakinnehållet i lagförslaget handlar om att i kommunallagen ge de grundläggande förutsättningarna för den här typen av modernt beslutsfattandet och en modern form att mötas via moderna tekniska hjälpmedel.
Precis som tidigare tankegångar så är det förvaltningsstadgan som kommer att utgöra basen för respektive kommuns beslut om hur man vill gå vidare i praktiken. Här kan man bara hoppas att Ålands kommunförbund och andra kan vara behjälpliga när det gäller att ta fram en mer samlad bild om hur man går till väga. Som alltid när man ska beträda ny mark så kommer det att finnas vissa gråzoner hur man ska ha tillräckligt tillförlitliga system med tanke på sekretess och annat.
Utskottet tillstyrker lagförslaget i sin helhet och hoppas att det här kommer gagna i synnerhet glesbygdskommunerna i det framtida kommunala arbetet. Tack, talman.
Vicelantrådet Camilla Gunell, replik
Herr talman! Jag vill rikta ett tack till ltl Harry Jansson, tillika ordförande i utskottet för att snabbt ha behandlat den här lagen. Den är efterlängtad. Särskilt som skärgårdsnämndens ordförande så vill jag framföra skärgårdskommunernas tack. I skärgården har man länge strävat efter att få detta. Nu ser man den här möjligheten som någonting som man faktisk kan använda sig av. Vi höll ett av skärgårdsnämndens möte senast på distans och det fungerade alldeles utmärkt.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.
Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslaget i sin helhet.
Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av kommunallagen för landskapet Åland för godkännande. Lagförslaget är godkänt.
Lagförslagets första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.
Remiss efter bordläggning
3 En gemensam kommunal räddningsmyndighet
Landskapsregeringens lagförslag LF 18/2016-2017
Ltl Harry Janssons anslutningsmotion AM 1/2016-2017
Ärendet bordlades den 15 mars 2017 då talmannen föreslog att det ska remitteras till lag- och kulturutskottet.
Fortsatt diskussion.
Ltl Harry Jansson
Tack, talman! Som motionär till den anslutningsmotion som finns kopplad till landskapsregeringens lagförslag så har jag förståelse, eftersom ansvarig minister inte har möjlighet att närvara vid dagens plenum, att vi kanske får återkomma till vissa frågeställningar i samband med lag- och kulturutskottet förestående behandling av lagförslaget.
Under ärendets inledande behandling under senaste vecka gick vi lite mera på djupet i den allmänna debatten om vilka fördelar som skulle följa av landskapsregeringens förslag om samordning av de kommunala räddningsmyndigheterna.
Som representant i den kommunala processen, indirekt för en av de två nuvarande räddningsmyndigheterna, så är det svårt att se fördelarna som man påstår att ska finnas i den här samordningen. Det är också svårt att hitta den kostnadseffektivitet som man har sagt att ska finnas och det finns också oklarheter om vilken vidare specialisering som skulle följa i en samordning, i värsta fall under tvång. Det är väl ingen på det kommunala fältet som tror att det blir annat än tvång i och med den korta tidsrymden som finns mellan lagförslagets ikraftträdande och när kommunerna samfällt ska ha enats om ett frivilligt samarbete. Den tidsrymden är för fort för att ge ett annat utfall än en tvingande lagstiftning.
Det har förekommit otroligt många diskussioner under den mellanliggande tiden från senaste vecka fram till nu. Det är väl få saker som har väckt så mycket respons från de så kallade gräsrötterna, företrädelsevis representanter för de frivilliga brandkårerna. Den oro som jag uttalade från denna talarstol senaste vecka består från de frivilliga brandkårernas sida.
Jag hoppas att vi under utskottsbehandlingen kommer att få lite bättre underlag för att faktiskt kunna fatta beslut som är bra för helheten.
Vi kan väl konstatera att det finns en kommunal räddningsmyndighet, RÅL i vanligt tal, som fungerar exakt på det sättet som den nuvarande räddningslagen anger. RÅL är räddningsområde för nio kommuner sammanlagt. De som representerar det samarbetet ser ingen fördel med det förslag till samordning som landskapsregeringen nu arbetar för.
Men, som sagt, är det som så att det här är något som ska igenom så erbjuder anslutningsmotionen en demokratisk möjlighet att komma vidare i den här processen. Tack, talman.
Vtm Veronica Thörnroos
Tack, talman! I den förra landskapsregeringen som bestod av socialdemokrater, moderater och centern fördes det också en diskussion kring om vi borde följa lagens bokstav fullt ut och aktivera en kommunal räddningsmyndighet. Efter att vi hade diskuterat det i den landskapsregeringen så kunde vi konstatera att när verkligheten och kartan ser olika ut så är det bäst att gå efter verkligheten.
Med verkligheten i det här fallet menar jag att vi har två räddningsdistrikt som båda, enligt den information som jag har fått, fungerar väl. Varför ska vi då göra om det när vi har någonting som funktionerar? Ska vi göra om det för att det blir billigare eller ska vi göra om det för att det blir bättre? Det finns ingenting i det lagförslag som landskapsregeringen har presenterat som visar att lagförslaget skulle göra någonting billigare eller bättre.
Man kan snarare få en uppfattning om att man kanske medvetet - eller jag hoppas hellre att det är omedvetet - nu försöker slå in en kil mellan landsbygdskommunerna och staden. Det är i så fall väldigt oklokt, enligt mitt sätt att se det, eftersom vi behöver en levande stad, en levande landsbygd och en levande skärgård för att hela Åland ska kunna leva.
Tidigare landskapsregeringar, där centern har ingått, har alltid byggt sitt arbete på delaktighet, respekt och frivillighet. I de landskapsregeringar där centern har varit med - i princip alla hittills sedan vi införde parlamentarism - så har vi aldrig använt oss av tvång. Tvångslagar för att få folk att lyda är inte en politik som vi står bakom. Det är också därför som flera talare från centern, bl.a. lag- och kulturutskottets ordförande Harry Jansson och jag, har lyft upp den här frågan. Varför tvinga fram en lösning när det de facto inte finns behov?
Jag är den första att beklaga att ansvarig minister Nina Fellman inte kan närvara idag på grund av sjukdom förstod jag. Jag skulle gärna ha velat få svar på de här frågorna. Men nu blir det väl som det gick för Runeberg: ”Det frågtes blott, det gavs ej svar”. Tack.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack, talman! Vtm Thörnroos påstod i sitt anförande att ingenting blir bättre med det här. Är det inte bättre med en myndighet som hanterar det här så att vi inte får två myndigheter som tolkar samma lag kanske på olika sätt? Vid större händelser får man möjligheter att samordna i en myndighet för hela Åland. Det är mycket bättre. Jag har uppfattat att vtm Thörnroos också stöder sin partikamrats förslag till ändring där det ska vara en myndighet, men organiserat på ett annat sätt i ett kommunförbund. På vilket sätt är det bättre än värdkommunmodellen?
Vtm Veronica Thörnroos, replik
Tack, talman! Jag kan inte riktigt erinra mig om att jag i mitt anförande skulle ha fört ett resonemang kring kommunförbund eller värdkommun.
Jag kan svara på det som jag själv tog upp, det har att göra med en centraliseringsprocess som jag tror att det inte finns någon vinning i. Mig veterligen funktionerar det väldigt väl idag med två räddningsdistrikt. Jag har inte uppfattat att det har varit samordningsproblem vid större katastrofer vare sig från Mariehamns eller från landskommunernas sida. Jag ställer mig också frågande eftersom vi i den förra landskapsregeringen, där också moderaterna ingick, gjorde den analysen att det här är - jag vill inte säga för eldfängt - men vinsten i att försöka samordna till en myndighet är så pass liten att vi valde då politiskt att inte genomföra det.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack, fru talman! Vtm Thörnroos påstod att det skulle vara så små vinster med att genomföra den här samordningen så att det egentligen är helt onödigt. Jag kan inte hålla med om det. Om vi bortser från det politiska käbblet och går till sakfrågan så säger vår yrkesbrandkår som har stor kompetens att det här vore det bästa. Man kan samordna allting med alarmcentralen som en helhet för hela Åland och ge det här stödet tillsammans för hela Åland. Jag förstår inte att vtm Thörnroos inte kan se de fördelarna och faktiskt lyssna på vad de yrkeskunniga säger på det här området. Vi har ju hört och läst många argument varför vi ska göra det här. Kan inte vtm Thörnroos också ta till sig det?
Vtm Veronica Thörnroos, replik
Talman! I de remissutlåtanden som jag har tagit del av så kan jag konstatera att räddningsverket i Mariehamn är intresserade av det här, man påtalar sig den självklara rollen som ledare. Alarmcentralen som underlyder polismyndigheterna är också positiva, de räknar troligtvis med förstärkta resurser dit, men jag kan bara göra ett antagande om det enligt vad som framgår i remissutlåtandet. Mariehamns stad ser med självklarhet att det är de som tar ansvar för det här. Mariehamns stad säger också att det är väldigt viktigt att det inte blir så stor nämnd, t.ex. en representant från varje kommun, för då kan man inte hantera det. På den finska sidan med mycket större områden har man färre representanter.
Det som man vill göra från regeringens sida är att centralisera mot Mariehamn. Kanske det här är första steget i kommunsammanslagningen, vad vet jag?
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Axel Jonsson
Tack, fru talman! Det här är ett intressant ämne som har diskuterats många gånger och nu kommer ett konkret förslag till lösning från regeringen.
Jag vill lite instämma i den kritik som har framförts att man kunde ha varit lite tydligare med att påvisa de faktiska samordningsvinsterna i det här lagförslaget. Det är klart att man kan anta att en samordning kan leda till vinster på sikt, men lite bättre underlagsmaterial hade lagtinget varit förtjänt av för att kunna ta ställning till om det faktiskt blir bättre av den här centraliseringen och samordningen.
Med det sagt så menar jag inte att det inte finns möjligheter att spara pengar eller att förbättra servicen vad gäller den här verksamheten. I samband med den här debatten vill jag ändå lyfta fram att man skapar onödigt merarbete och onödig byråkrati både med det förslag som regeringen lägger fram och med det förslag som centern förespråkar i form av ett kommunalförbund.
Om vi börjar med det första så tycker jag att det är direkt felaktigt när man går ut och kallar detta för en värdkommunmodell eftersom det är tvingande. Det är åtminstone inte min uppfattning att en värdkommun fungerar som i det här fallet att Mariehamn får ansvaret och sedan mer eller mindre har rätt att fakturera de andra kommunerna för verksamheten, och de andra har ingen möjlighet att dra sig ur det här samarbetet. Värdkommunmodellen bygger ju på frivillighet. Det blir en väldigt bakvänd struktur enligt landskapsregeringens förslag.
Nackdelarna med kommunalförbund känner vi alla till. I samarbetet bygger man in färdiga konflikter som vi alla försöker undvika. Vi har ganska dåliga erfarenheter av kommunalförbund både vad gäller den ekonomiska styrningen och det upplevda inflytande från kommunernas sida. Kommunalförbund är inte någon modell som brukar förespråkas särskilt ofta. Vi vet att det i dagsläget finns ett stort missnöje ute i kommunerna när det gäller de befintliga kommunalförbunden.
Mot den bakgrunden kan man ställa sig frågan; okej, om vi ska samordna verksamheten idag, vad vore ett alternativ till en framtvingad värdkommunmodell eller ett kommunalförbund?
Jag menar att om lagtinget går in för att vi ska samordna en verksamhet som gäller hela Åland gemensamt, varför för man inte upp det då till landskapet? Landskapet skulle vara huvudman precis som för alarmcentralen i dagsläget. Om man kan påvisa att det finns tydliga samordningsvinster att hämta, att man har ett underlag som visar att det blir bättre om vi sköter det gemensamt för hela Åland, så varför använder man inte den struktur och administration som vi har byggt upp för att hantera saker för hela Åland gemensamt, nämligen lagtinget och landskapsregeringen? Varför sköter vi t.ex. gymnasieutbildningen på det sättet? Varför sköter vi hälso- och sjukvården på det sättet? Ja, för att det är logiskt.
I den här församlingen sitter vi som representerar hela Åland. Här finns en färdig maktfördelning. Här finns färdiga metoder, lagar och institutioner för att hantera inflytande och fördela det på ett hyfsat rättvist sätt. Varför tänker man inte på samma sätt vad gäller räddningsverksamheten?
Utskottet kunde åtminstone undersöka den här möjligheten och föra en diskussion kring detta.
Det finns en stor risk att vi skapar ny onödig byråkrati när vi går in för att samordna verksamheten på det här sättet, antingen genom kommunalförbund eller genom någon form av framtvingad frivillighet i värdkommunmodellen, vilken jag ställer mig väldigt skeptisk till.
Min uppmaning till utskottet är att analysera också den möjligheten. Gör inte samma misstag som man nu har gjort med KST där ingen riktigt vet hur det ska sluta. Regeringen kan inte ge tydliga svar på vad man upplever som tillräcklig samordning från kommunernas sida och kommunerna känner sig vilsna i den processen. Det visar mycket tydligt på bristerna. Man försöker tvinga fram samarbeten uppifrån, från regeringens sida, utan att riktigt ha klart för sig vad man vill åstadkomma.
Min uppmaning till utskottet är att titta på möjligheterna om det finns tillräckliga samordningsvinster att uppnå i räddningsverksamheten. Och om man går in för att man ska samordna så då borde man också ha alternativet utrett klart att föra upp räddningsmyndigheten på landskapet och ha landskapet som huvudman. Det är den mest rimliga modellen för Ålands Framtid.
Ltl Tony Wikström, replik
Tack, fru talman! Tack ltl Jonsson för intressanta frågeställningar och synpunkter.
Jag ska inte alls vara långrandig i denna eldfängda evighetsdebatt. Jag vill bara säga att utskottet kommer absolut att gå på djupet i detta och försöka se med ljusa klara ögon på frågeställningarna. Vi har en lång lista höranden så det ska bli intressant att verkligen sätta tänderna i det här ärendet.
Ltl Jonsson sade att det handlar mycket om makt och det håller jag med om. Då är det kanske inte lagtingets makt som jag tänker på i första hand utan på gamla strukturer, där de som sitter på makten inte gärna vill lämna den ifrån sig.
Utskottet kommer till ett helt rent bord när vi ska titta på de här frågorna.
Ltl Axel Jonsson, replik
Jag är tacksam för det. Jag hoppas verkligen att utskottet tar möjligheten att analysera modellen att föra upp räddningsmyndigheten till landskapsnivå och samordna den på det sättet, istället för att skapa den här typen av inbyggda maktkonflikter som vi ser i många av de lite konstlade samarbetena i dagsläget. Jag är glad om utskottet kan titta på den möjligheten.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Harry Jansson, replik
Tack, fru talman! Tack ltl Jonsson, det var mycket välbehövliga kommentarer.
Syftet med anslutningsmotionen - i ljuset av att regeringspartierna har bestämt sig för den här typen av åtgärd - är att ge dem en möjlighet att försöka ordna det här på det sätt som är normalt i kommunalt samarbete, det som kommunallagen anger som det normala sättet att ha umgänge över kommungränserna.
Det ger också regeringspartierna möjlighet politiskt i och med att det ute på fältet finns moderater och liberaler i synnerhet som är mycket arga på det här förslaget. Det ger dem en möjlighet att lite ta sitt förnuft till fånga. Tanken har varit att ge en hjälpande hand i och med att det här ändå kommer.
Jag delar helt ledamotens negativa analys vad gäller konsekvenserna när man skapar ny onödig byråkrati.
Ltl Axel Jonsson, replik
Det är förstås ett vällovligt syfte bakom motionen. Om man ska rangordna de här alternativen så tycker jag väl ändå att den här motionen kan vara ett bättre alternativ än det som regeringen lägger fram.
I min värld och i den här debatten försöker jag lyfta fram vad som kunde vara det bästa, om man går in för att samordna.
Vi vet att kommunalförbund många gånger fungerar lite halvdåligt. Mot den bakgrunden skulle det också vara intressant att veta om ltl Jansson tror att ett kommunalförbund verkligen är den bästa modellen för att samordna den här verksamheten? Eller är han också beredd att titta på andra lösningar i utskottet?
Ltl Harry Jansson, replik
Tack, talman! Absolut, ltl Jonsson, i utskottet ska vi förutsättningslöst diskutera det här. Men vi har de förslagen som ligger på bordet nu och det bli utskottets begränsningar.
Vad gäller möjligheterna att få ett kommunalförbund att fungera effektivt så är jag inte speciellt orolig. Som jag konstaterade i den inledande remissen så kan faktiskt kommunalförbundet gå in för en ganska slimmad organisation vad gäller det sätt som man fattar beslut operativt i det dagliga, t.ex. med en nämnd som inte alls behöver innehålla representanter från alla kommuner. Men det är klart via ett kommunalförbund så har alla den demokratiska rösten att säga till att nu måste vi ha ett extra möte eller liknande.
I ljuset av det föregående ärendet, som ger möjlighet till elektroniskt beslutsfattande och att ta del i beslut på distans, så öppnar det upp för möjligheterna att få det här ordnat på ett ganska smidigt sätt i den åländska vardagen.
Ltl Axel Jonsson, replik
Man lockas lätt av tanken med kommunalförbund. Rent teoretiskt så har kommunerna som är med möjligheter till inflytande. Men jag tror att man idag kan åka ut till nästan vilket fullmäktige som helst på Åland och fråga en ledamot hur stor insyn de har i de olika verksamheterna som ordnas via kommunalförbund och åtminstone min erfarenhet är att svaret kan vara ganska knapphändigt bland. Man upplever kanske inte att man har en insyn eller kontroll och framförallt inte kostnadskontroll över hur kommunalförbund sköts idag. Mot den bakgrunden är jag också väldigt skeptisk till att man skulle skapa ytterligare ett kommunalförbund för räddningsverksamheten. Jag hoppas att utskottet tar detta med sig.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Runar Karlsson
Fru talman! Jag delar ltl Axel Jonssons åsikter. Jag funderade själv på samma sak. Om regeringen vill ha det enhetligt så borde landskapet ha tagit över räddningsverksamheten. Det hade varit den naturliga delen.
Förslaget om ett kommunförbund finns från ltl Harry Jansson och det är också gångbart. Det är inte speciellt byråkratiskt. I praktiken behöver kommunförbundet ha två möten per år; budgetmöte och bokslutsmöte, allt annat är ju delegerat. Det finns lagstiftning om vad tjänstemännen ska göra. Det är inte speciellt byråkratiskt.
Jag har också tyckt att om regeringen vill att något ska skötas av en på hela Åland så då är det ganska naturligt att landskapsregeringen tar över så som man har gjort med sjukvården och gymnasialstadiet en gång i tiden.
Fru talman! Nog är det här en spektakulär lagstiftning och en odemokratisk lagstiftning. Oberoende av vem som får den här myndigheten en dag så är den verkligen spektakulär. Först har regeringen suttit med Mariehamns stad i det här fallet, det hade lika bra att kunna vara Jomala, Finström eller Saltvik. Regeringen har suttit med den kommunen som ska få den en dag, det utgår jag ifrån och så är det säkert. Hur skulle man annars kunna skriva en lagstiftning som säger att kommer ni inte överens så ska den och den kommunen få den? Då måste det vara lite bäddat på vägen. Det är faktiskt en mycket odemokratisk lagstiftning.
I 6 § sägs att landskapsregeringen kan besluta om den gemensamma räddningsnämndens organisation, fördelning av rösträtt och kostnadsfördelning och övergång av personal och material osv. I detalj ska regeringen besluta och kommunerna ska betala. Det är nog gränsfall om det är möjligt att lagstifta på det här odemokratiska sättet. Av ett demokratiskt verktyg, lagstiftningen, har man gjort ett odemokratiskt jobb, kan man säga. Det är verkligen underligt att man kan besluta på det här sättet.
Då hade det varit mycket mer naturligt som Axel Jonsson sade och mycket mer demokratiskt. Man hade lyft av myndigheten från kommunerna, man hade minskat landskapsandelarna och landskapet hade tagit över. Det hade varit det absolut naturliga. Jag förstår inte varför inte regeringen har gjort det. Det är väl för att regeringen i det här fallet har suttit med staden och lovat det här, det måste man utgå ifrån.
Egentligen blir det ännu märkligare om det här lagförslaget går igenom laggranskningskontrollen med de här motiveringarna, då kan man göra precis samma sak med grundskolan och barnomsorgen. Är det så att ni inte kan samarbeta kring grundskola så är det Mariehamns stad som ska ta hand om grundskolan. Är det så att ni inte kan samarbeta inom barnomsorgen så är det Mariehamns stad som ska ta över barnomsorgen, eller Finström eller Jomala eller Saltvik. Det är exakt samma sak! Det är precis samma sak principiellt.
Vi blir ibland förundrade över vad rikets riksdag och regering beslutar, men nog blir jag förundrad över det här lagförslaget om lagtinget, mot förmodan, skulle godkänna det här lagförslaget och om det sedan, mot förmodan, skulle godkännas längre fram.
Det är inte på det här sättet som jag vill att Åland ska styras, att vi invalda ska styra Åland på det här sättet.
Nu är det ju Mariehamns stad och kanske Mariehamn är mest naturligt eftersom det är en stad och det finns allting så det kan jag delvis hålla med om. Men som sagt, oberoende av vem det är så är det ett märkligt förfarande. Tack, fru talman.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack, talman! Ltl Runar Karlsson sade att det här är väldigt odemokratiskt. På vilket sätt är ltl Runar Karlssons förslag, upp till landskapsnivån, mera demokratiskt när kommunerna de facto inte har förordat det förslaget? Kommunerna vill inte detta. Det finns inte någon kommun som har förordat det. Ska man helt odemokratiskt genomföra en sådan förändring? Är det bättre eftersom det är ltl Runar Karlssons förslag?
Sedan undrar jag också om byråkratin, jag uppfattade att ltl Runar Karlsson var emot sitt eget partis förslag om kommunförbund och att det är bättre med landskapsnivå. Om man ändå förespråkar landskapsnivå så är det väldigt byråkratisk tycker jag.
Ltl Runar Karlsson, replik
Fru talman! Jag sade att det skulle vara naturligt av den sittande regeringen om de vill ha en myndighet så borde landskapet ta över den.
Sedan har det lagts fram en motion om att det istället borde vara ett kommunförbund och det tycker jag absolut är ett bättre alternativ än det här lagförslaget.
Men skulle jag ha suttit i regeringen och velat ha en myndighet, men inte kommunerna, och vi som högsta politiska organ anser att det här borde vara bäst för hela Åland så då borde landskapet ta över precis som man gjorde med sjukvården och gymnasialstadiet.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack, fru talman! Då tolkar jag att ltl Runar Karlsson anser att så länge det är naturligt så är det okej att det är odemokratiskt. Det är naturligt och odemokratiskt men okej att föra över myndigheten till landskapet fast inte kommunerna har frågat efter det.
Angående kommunalförbundsmodellen så uppfattade jag ändå att ltl Runar Karlsson slirade lite på svaret, om han var för eller emot det. Vad är egentligen ledamoten ställningstagande i det fallet? Han argumenterade för att ett kommunalförbund nog inte var så byråkratiskt. Men betänk nu, det är en handfull personer, kanske fyra personer, som ska ingå i ett kommunalförbund. Bokslut och budget ska upprättas och alla möjliga handlingar och en organisation som ska till för så få personer. Är det verkligen klokt det? Jag tycker inte det.
Ltl Runar Karlsson, replik
Talman! Det finns hundratals organisationer på Åland som har mycket, mycket mindre makt och möjligheter än det här, men ändå har man styrelse, bokslut och budget. Varför det? Ja, därför att vi lever i ett fantastiskt demokratiskt samhälle där alla ålänningar på ett sätt eller annat är med i organisationer på olika sätt. Det krävs förstås en viss byråkrati.
Ett kommunalförbund är inte speciellt byråkratiskt, om man väljer att gå den vägen. Det finns många exempel som visar att det inte är det. Man måste delegera maximalt och två möten per år räcker ungefär för ett mindre kommunalförbund. Vi lever i ett föreningstätt samhälle och det ska vi vara glada för.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Roger Eriksson, replik
Talman! Om jag förstod ltl Karlssons anförande rätt så diskuterar vi här tre modeller; landskapsnivå, landskapsregeringens lagförslag och kommunalförbund. Av dessa tre modeller förkastar ltl Karlsson landskapsregeringens lagförslag.
Nu har ltl Karlsson framfört här att myndigheten borde flyttas upp på landskapsnivå. Vart har då centerns och ltl Runar Karlssons stora vurm för kommunal självstyrelse tagit vägen?
Ltl Runar Karlsson, replik
Fru talman! Jag uttryckte mig på det sättet att det skulle ha varit naturligare för regeringen att överföra myndigheten på landskapsnivå, om de vill ta över och anser att det ska vara en myndighet.
Skulle jag få bestämma, vilket jag inte får, så skulle vi ha det här systemet som vi har idag. I ett tidigare anförande för några dagar sedan sade jag att såsom vi har idag tycker jag fortfarande att är det bästa. Sedan finns det olika vägar att göra det här är mindre skadligt än vad som står i förslaget. Kommunalförbund är en sak som i alla fall kanske skulle vara mera demokratiskt.
Ltl Roger Eriksson, replik
Tack, talman! Landskapsregeringens förslag är väldigt demokratiskt. Landskapsregeringen inför en viss tid under vilken kommunerna ska samarbeta. Kommer man inte till skott så blir det en räddningsmyndighet som är en kommunal verksamhet. Regeringen har beaktat den kommunala självbestämmanderätten här och vill fortsättningsvis att den ska vara i funktion.
I den här framställningen finns det utredning på att grundlagsutskottet har gett ett utlåtande på att man kan göra på detta sätt för att kunna effektivisera den viktiga verksamheten som räddningsmyndigheten är för Åland.
Ltl Runar Karlsson, replik
Fru talman! Jag tycker inte att det är demokratiskt om en kommun av sexton i praktiken har vetorätt. Om en kommun av sexton säger att det här går vi inte med på så då blir det automatiskt steg två, i det här fallet Mariehamns stad eller en kommun. I mina ögon är inte det demokratiskt. Här har man genom ett demokratiskt instrument lyckats göra en odemokratisk slutprodukt.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Ingrid Johansson, replik
Talman! Jag intresserar mig för på vilket sätt en värdkommun är så mycket mindre demokratisk än ett kommunalförbund, särskilt om landskapsregeringen kan stipulera hur det ska organiseras så att man garanterat har representation från hela Åland?
I ett kommunalförbund har man inte heller en röst per deltagande kommun i de samarbeten som finns idag. Varför är värdkommunmodellen så odemokratisk?
Ltl Runar Karlsson, replik
Det säger sig självt, för det första genom en tvingande lagstiftning som säger att det är en kommun som ska bli värdkommun och då blir det i praktiken dess fullmäktige som beslutar om vad en sådan här organisation får kosta och var personerna ska sitta. Hur vet de andra kommunerna att de här personerna verkligen gör det jobbet som de ska göra och inte gör något annat åt den här värdkommunen? Insynen, transparensen är jättedålig i det här fallet.
Framförallt i 6 § så säger man vad landskapsregeringen ska besluta om för kommunernas vägnar. Det blir ett fullmäktige som beslutar om volymen och sedan beslutar regeringen om hur de ska fördelas.
Jag kan inte se någon demokrati i hur landsbygdens och skärgårdens invånare kan få sin röst hörd i det här fallet. Det är bara att betala.
Ltl Ingrid Johansson, replik
Tack, talman! Jag tror att vi behöver komma ihåg att det är ett myndighetsarbete som ska utföras. Det har ingenting att göra med de frivilliga brandkårerna eller annan frivillig verksamhet. Det här är ett arbete som ska uppfylla en lagstiftning och det ska någon enda organisation få i uppgift att göra. Det handlar alltså om att lika som socialtjänsten delar ut pengar enligt lag så ska den här räddningsmyndigheten arbeta efter den lagstiftning som finns. Därtill ska man ha en nämnd där det finns representation.
Jag tycker att det här är en fortsättning på den skräckpropaganda gällande kommunal verksamhet som centern har bedrivit länge.
Det är faktiskt anmärkningsvärt att ltl Runar Karlsson, av alla, föreslår att lösningen på det här ska vara att frånta behörigheten från kommunerna och föra upp det på landskapsnivån. Vad säger dina kommunväljare om det?
Ltl Runar Karlsson, replik
Talman! Igen, jag sade att jag tycker att det nuvarande systemet som vi har med två myndigheter i praktiken är det bästa. Sedan sade jag att om man skulle kunna lindra det här och ha ett annat system så borde landskapsregeringen ha tagit över myndigheten. Jag skulle helst se att det skulle vara som det är.
Jag upplever trots allt att centern har en genuin kunskap och intresse av hela Åland. Jag vill också påstå att centern har lyckats med det jobbet. Att påstå det ena och det andra om centern i negativa termer, så det är inte sant.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Lantrådet Katrin Sjögren
Talman! Det man inte har i händerna måste man ha i huvudet.
När det gäller kärnan i hela det här lagförslaget så kan man gå tillbaka nästan tio år i tiden. Där har kungstanken hela tiden varit att det ska vara en myndighet.
Vi står här nu och man har inte kommit överens på tio år. Det står om samarbetsplaner och man har haft arbetsgrupper. Kokar man ner det till en enda fråga så kommer man inte överens om var den här enda räddningsmyndigheten ska vara.
Det finns överhuvudtaget ingen sanning i att landskapsregeringen skulle ha suttit och kokat ihop det här med Mariehamn. Det är absurt i hela sin föreställning.
Det som man däremot har sett och som fällde avgörandet i hela frågan är att i Mariehamn finns det en yrkesbrandkår, ett räddningsverk, det finns fast anställd räddningspersonal och det finns en avtalsbrandkår. Det är alltså rationella argument. Skulle det ha funnits en yrkesbrandkår, ett räddningsverk, fast anställd räddningspersonal och en avtalsbrandkår i Saltvik eller i Finström så skulle den enda räddningsmyndigheten ha varit där.
Det är ganska intressant, det här är faktiskt lite min mammas gata. Jag har varit med från början när man började utveckla räddningsverket och gav intern fortbildning med Jan Österberg i spetsen. Vi har ett sinnrikt system där både ambulans-, räddningspersonal och brandkårister utför väldigt krävande uppgifter.
I sammanhanget vill jag också passa på att ge min stora erkänsla till de frivilliga brandkårerna och det tror jag att vi alla som sitter i salen kan ge. De är oerhört viktiga och dess insatser går inte heller att värdera i pengar. Skulle vi betala för de insatserna och det engagemang som vi har i våra frivilliga brandkårer så skulle vi behöva hosta upp många miljoner.
De som har diskuterat att detta borde landskapsregeringen överta så vill ju på något vis urholka kommunerna. De som talar för att landskapsregeringen ska ta över allt, vad ska vi göra med kommunerna i framtiden om inte de ska ha några uppgifter?
Några reflektioner om frågor av övergripande karaktär och som man som lantråd har ansvar över. Jag vill påstå att det jobbas ganska intensivt med olika beredskap- och säkerhetsfrågor i landskapsförvaltningen som helhet. Nu sätter man sista handen på en handräckningsplan, handräckning för självstyrelsen. Det kan vara allt från klimatförändringar till oljeutsläpp. Vi diskuterar vilken beredskap vi har när det gäller t.ex. vattenförsörjningen. Vi diskuterar säkerheten i hamnar. Vi vet att det pågår ett väldigt stort omfattande arbete när det gäller att utbilda ålänningarna att kunna använda hjärtstartare och det är ett fantastiskt projekt som engagerar många ålänningar. Vi vet också att landskapsregeringen verkligen har satt alla klutar till för att ha kvar Kökars sjöbevakningsstation. Vi står i startgroparna till att investera i ett nytt alarmsystem, för det gamla håller på att klappa ihop. Som en biprodukt till det och som en del i det systemet så hoppas vi kunna stärka kvinnor som blir utsatta för våld i nära relationer, att man ska kunna ha ett ordentligt system när det gäller dem.
Jag vill också ge min stora erkänsla till polismästaren, sjöbevakningschefen och alarmmästaren som har ett modernt sätt att se på saker och ting och som samarbetar väldigt noga.
Jag önskar faktiskt att utskottet tänker har ett brett hörande, vilket utskottsordförande har sagt. Det är viktigt att man hör alarmmästaren, sjöbevakningschefen och polismästare. Jag vill också rekommendera att man hör chefen på akuten.
Jag önskar er lycka till! Jag är helt säker på att ni kommer att se att det här är en bra och rätt väg att gå.
Ltl Runar Karlsson, replik
Herr talman! Fru lantrådet inledde med: ”Det man inte har i händerna måste man ha i huvudet”. Det skulle vara intressant att veta vad lantrådet menade med det. Är det så att kommunerna är händerna och landskapsregeringen är huvudet i det här fallet? Vad menas med det uttrycket?
De andra som jag vill höra är om lantrådet verkligen kan dementera att inför den här lagstiftningen har det inte varit en enda kontakt eller ett enda möte med representanter från Mariehamn stad. Det vill jag ha en klar och tydlig dementi på.
När det gäller att man utarmar kommunernas behörighet, så säger jag inte att det ska vara så i det här fallet, men ibland så är det så att man borde gå båda vägar. Jag återkommer till det.
Lantrådet Katrin Sjögren, replik
Det man inte har i händerna måste man ha i huvudet, jag menade att det är ganska sällan som vi råkar ut för stora olyckor på Åland eller större saker som kan betecknas om katastrofer. Ta till exempel ett stort oljeutsläpp, en seriekrock eller vad som helst, vi är ett litet samhälle och man måste ha system som fungerar, det gäller egentligen för alla. Man måste veta exakt hur man ska agera när det händer någonting som är ovanligt. Jag menar att man får det om vi har en räddningsmyndighet. Det viktigaste för mig när jag läser det här handlar om räddningsledning och kompetensutveckling.
Ltl Runar Karlsson, replik
Talman! Jag håller med om det. Vi har idag en fantastisk brandberedskap, fantastiska brandkårer och mycket skickliga brandmyndigheter både i staden, på landsbygden och i skärgården. Det är inte det.
Det finns inte så stor orsak till att förändra när någonting fungerar så bra som det gör. Risken är att det kan bli sämre.
När det gäller behörigheten så borde man mera diskutera på lika villkor mellan regeringen och kommunerna; vad ska vi förändra, vad ska landskapet ta över och vad ska kommunerna ta över från landskapet? Det blir lite mera diktat från ett håll hur vi ska ha det punkt slut. Visserligen hör regeringen på vad kommunerna säger men regeringen bryr sig inte om att göra som kommunerna vill.
Lantrådet Katrin Sjögren, replik
Talman! Jag tror att jag under hela det här året tillsammans med landskapsregeringen gentemot Helsingfors har försvarat de åländska kommunerna, de åländska kommunernas styrka och de åländska kommunernas självbestämmande.
Men vi ser att kommunernas konstruktion kanske är på det viset att vi behöver ha större enheter. Kommunen som demokratisk institution är en mycket bra sak.
När det gäller en räddningsmyndighet så om jag är i den situationen att jag är med i en allvarlig olycka så föredrar jag att det finns en räddningsmyndighet på Åland, en räddningsledning som kan administrera och leda arbetet.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vtm Veronica Thörnroos, replik
Talman! Lantrådet påtalade behovet av en räddningsmyndighet. Men i lagförslaget som har kommit oss till kännedom och i remissutlåtandena så framgår det ingenstans att det i dagens system skulle finnas uppenbara svårigheter i ledningen vid olika olyckor. Jag skulle gärna vilja få ett klargörande där.
Jag skulle också vilja veta varför man helt har tagit bort de ekonomiska analyserna i lagförslaget. Man har överhuvudtaget inte gjort någon ekonomisk analys. Frågeställningen är då: Är det för att det inte blir billigare?
Lantrådet Katrin Sjögren, replik
Talman! Om jag tar det sista först om den ekonomiska analysen, det här handlar om en kompetensbedömning. I framställningen sägs att man beräknar att alla tjänster ska finnas kvar, man ser ett behov och man ser att det ska finnas en räddningsmyndighet.
Nu råkar det vara på det viset att vtm Thörnroos och jag båda är inom branschen. Nog vet vi ju att inom alla katastrofplaner och alla räddningsplaner så finns det en som har huvudansvar.
Vtm Veronica Thörnroos, replik
Talman! Antalet räddningsområden har ju egentligen ingenting att göra med hur arbetet är organiserat. I dagsläget har vi på den operativa sidan två räddningsområden, från tidigare tre, och det finns ett brandbefäl i tjänst som alternerar mellan de här olika områdena. De riktlinjer som finns i dagsläget är ju väldigt tydliga när det gäller vem som har räddningsansvaret vid en olycka om det sedan är på land eller till sjöss. Mig veterligen har det inte förekommit några problem.
Landskapsregeringen gör ett centraliserat lagförslag, flyttar över makten till Mariehamn och slår in en kil mellan landsbygd och skärgård utan att göra några ekonomiska vinningar och utan att påvisa eventuella problem som kan ha funnits.
Den förra landskapsregeringen, under ledning av socialdemokraten Camilla Gunell, var också medveten om det här lagförslaget men valde att lägga det på is.
Lantrådet Katrin Sjögren, replik
Talman! När man antog den senaste räddningslagen för tio år sedan, då när man började diskutera det här under ledning av en centerminister, så såg man stora vinster med en räddningsmyndighet. Det står klart och tydligt och den som kan läsa stenografiska protokoll kan gå tillbaka och titta på det. Man har hela tiden sett vitsen med en räddningsmyndighet och det säger kommunerna också men man kommer inte överens om var den ska placeras. Är inte det ett dåligt tecken, att man inte ens kommer överens om var den ska placeras? Det är ju det som är problemet, inte att man inte ser vitsen av en enda myndighet.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Axel Jonsson, replik
Tack, herr talman! Lantrådet frågade sig vad kommunerna ska syssla med om man skulle föra över verksamheten till landskapet. Samtidigt minns säkert lantrådet och flera med oss hur liberalerna och Ålands Framtid, sida vid sida, under förra mandatperioden drev på frågan att KST skulle föras över på landskapsnivå. Det är en verksamhet som omfattar ungefär 20 miljoner euro.
Här gäller det ungefär totalt 0,5 miljoner euro. Nog måste väl lantrådet också inse poängen i det här sammanhanget? Om man bestämmer sig för att sköta verksamheten gemensamt för hela Åland så kunde man också fundera på att använda de institutioner och de modeller som redan finns i dagsläget via lagting och regering för att också administrera en sådan här verksamhet. Nog kan man väl tänka likadant vad gäller räddningsverksamheten?
Lantrådet Katrin Sjögren, replik
Talman! Vi står inför ett vägskäl nu. Ska vi urgröpa kommunerna helt och hållet eller ska vi inte? Det var en allmän reflexion.
Det var precis på det viset att de smala socialvårdsområdena kunde liberalerna ha tänkt sig att föra över till ÅHS. Vi skulle ha plockat detta och nu ska vi plocka det här. Vad finns det för existensberättigande och vad ska kommunerna sköta i så fall? Någonstans måste man ju säga stopp.
Ltl Axel Jonsson, replik
Jag menar att den diskussionen skulle vara ett sätt att stärka kommunerna och se till att vi kan bevara den småskalighet som vi uppskattar så mycket på Åland i dagsläget. Man kunde avlasta kommunerna från den här typen av verksamhet som kanske inte är det som man går runt och tänker på och ägnar större delen av sin vakna tid åt, såsom speciell sociallagstiftning eller hur räddningsverksamheten fungerar. Däremot när det gäller barnomsorg, grundskola och sådant som är elementärt, där man vill ha möjlighet att påverka sina beslutsfattare nära, dessa områden ska man bevara på kommunal nivå. Det kunde faktiskt stärka kommunerna i dagsläget, avlasta dem och det skulle vara ett tacksamt bidrag från landskapsregeringen för att se till att vi har livskraftiga kommuner, istället för att uppifrån försöka tvinga fram den här typen av samarbeten och tvinga fram sammanslagning av kommunerna.
Lantrådet Katrin Sjögren, replik
Talman! Diskussionen om de smala socialvårdsområdena var ju inte heller helt lätt. Kommunerna motsatte sig ju också att man skulle göra ett kommunalförbund. Det är en inte helt glasklar och lätt diskussion.
Jag tycker att vi ska ha bärkraftiga kommuner som kan ge service åt sina medborgare.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Harry Jansson, replik
Tack, talman! Bästa lantråd, man får ju lite den uppfattningen att den räddningsmyndighet vi har, som fungerar exakt som det sägs och stadgas i räddningslagen för Åland, att inte den skulle fylla måttet. Jag vill nog ta befälen där i försvar. De är fullt behöriga och de är minst sagt lika mycket specialister som motsvarande befäl inom Mariehamns motsvarande myndighet. Jag förstår inte riktigt, var finns specialiseringsvinsten som landskapsregeringen återupprepar? Nog måste lantrådet hålla med om att med tanke på att vi har hållit på i tio år med den här frågan så nog är det ju en tunn motivering till förslaget. Så oerhört mycket har hänt under de här tio åren som har gått. Nu har vi två räddningsområden, ett som fungerar enligt räddningslagen och ett som fungerar som köp- och tjänstavtal och de sex kommuner som köper tjänster är också nöjda. Så vad är problemet?
Lantrådet Katrin Sjögren, replik
Talman! Det som är ursprungsmodellen, ltl Jansson, om man läser de utredningar och rapporter som finns när man har hållit på i tio års tid för att få ihop den här myndigheten så är alla överens om att tycka att det ändå skulle vara mest rationellt att ha en myndighet, men man kan inte komma överens om var den ska vara.
Jag vill be ltl Harry Jansson att inte sätta ord i min mun. Det finns kompetens överallt, jag inte sagt någonting, jag helt säker på att de kommer att komplettera varandra på ett alldeles utmärkt sätt och fortsätta att jobba för alla ålänningars bästa.
Ltl Harry Jansson, replik
Tack, talman! Jag ber om ursäkt om lantrådet uppfattade det på det viset. I och med att lantrådet återupprepade det här med specialisering som jag har hört från regeringslägret i övrigt, så undrar jag i så fall var den vinsten finns?
Lantrådet sade också att man väljer staden eftersom där finns en yrkeskår. Men jag förstår inte heller detta? Det handlar ju om en räddningsmyndighet. Har lantrådet faktiskt tänkt att man ska blanda sig in i yrkeskårens verksamhet? Lantrådet vet mycket väl att de som bemannar räddningsverket i staden ofta alla är upptagna med ambulanssidan. När alla tre ambulanser är utalarmerade så finns det ju ingen operativ personal på räddningsverket som kan träda till när det gäller alarm om brand etc. Jag förstår inte den här sammanblandningen och det gör mig faktiskt orolig. Det verkar som om man vill blanda ihop den operativa sidan men myndighetens ledning.
Talmannen
Tiden är ute!
Lantrådet Katrin Sjögren, replik
Talman! Nej, så är det förstås, vi når inte varandra i debatten. Jag tycker att det är hög tid för utskottet att gå in i djupet i frågan.
Jag tycker att det är viktigt att man hör de chefer som finns; polismästaren, sjöbevakningschefen, alarmmästaren och avdelningsläkaren på akten. Då ska ltl Harry Jansson få se att deras åsikter sammanfaller med hur lagframställningen ser ut.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.
Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.
Föredras
4 Ålands hållbara livsmedelsstrategi 2017-2030
Landskapsregeringens meddelande M 1/2016-2017
Enligt 34 § i arbetsordningen kan lagtinget på förslag av talmannen remittera ett meddelande till ett utskott eller till självstyrelsepolitiska nämnden. Beslutar lagtinget att ett meddelande inte ska remitteras antecknas ärendet för kännedom.
Talmannen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.
Diskussion.
Vicelantrådet Camilla Gunell
Herr talman! Tack för ordet. Efter många år och efter mycket arbete har Åland nu äntligen en livsmedelsstrategi.
Redan 2009 behandlade – och godkände - lagtinget en motion här i lagtinget, med Carina Aaltonen som första undertecknare, om att Åland behöver en livsmedelsstrategi. Sedan blev det inte så att landskapsregeringen tog stafettpinnen utan det var Ålands producentförbund.
Efter flera kärva år med lönsamhetsproblem har gjort att näringen söker nya vägar och möjligheter. Konsumenterna och marknadens behov förändras hela tiden. Människor blir allt mer medvetna om hur deras val som konsumenter påverkar miljön och klimatet. Det ser man i den rekordartade ökningen av försäljningen av närodlade och ekologiska produkter. Eko- och närodlade produkter signalerar till kunden att mig kan du äta med gott samvete – jag är odlad så jag tar hänsyn till miljön, jag är giftfri och trygg att ge till dina barn.
Målet för det åländska framtida jordbruket är att kunden ska ha samma känsla när han får en åländskt producerad produkt i sin hand: Jag är en närproducerad, klimatsmart, näringsrik, trygg produkt – mig kan du äta med gott samvete. Dessutom smakar jag bra. Jag är odlad i öppna åländska landskap där vi värnar starkt om biodivesitet, jordhälsa och om naturen, havet som vi ålänningar älskar och respekterar.
När vi har fått kunder i Stockholm eller Helsingfors eller Berlin att verkligen VETA det – att det är skillnad på en lök och en åländsk lök, det är skillnad på en morot och en åländsk morot och de är beredda att betala för mervärdet – då har vi nått vårt mål med livsmedelsstrategin. Målet är MILJÖNSAMHET – dvs. inte i en konflikt mellan miljötänkande och ekonomi och lönsamhet utan både och. Miljö och lönsamhet i en harmonisk kombination.
Det åländska jordbrukets konkurrenskraft ligger i att marknadsföra sig som ett ansvarstagande, småskaligt, bärkraftigt lantbruk. Vårt jordbruk ska vara kontrasten till billigast på världsmarknaden, bulkvara som produceras med stora mängder gödsel, bekämpningsmedel och antibiotika. Matskandaler genom åren gör att folk väljer annat, om de bara kan och har råd. Det gynnar det nordiska jordbruket, det är Ålands nya möjlighet.
Det finns många konsumenter som redan idag själva är förändringsagenter och visar vägen för hållbar utveckling. De äter mera grönt, lokalt och enligt säsong. De satsar på god, smaklig och hälsosam mat. Samtidigt minskar de sin totala köttanvändning, väljer kvalitetskött då de äter kött, i vilka ursprung och djurens välmående prioriterats. De använder sig flera proteinkällor med mindre klimatavtryck. Främst av allt minskar de på matsvinnet – den främsta åtgärden en konsument kan göra idag för att minska växthusgasutsläppen från sin egen matkonsumtion. Dessa konsumenter är den hållbara livsmedelsproduktionens bästa samarbetspartners. De etablera nya konsumtionsmönster, förändrar attityder, skapar kreativa lösningar och visar vägen genom att statuera exempel.
Livsmedelsstrategin som är gjord av Ålands producentförbund med många aktörer involverade har höga ambitioner. För att nå dem krävs ett stort och omfattande arbete.
Vi utgår från en punkt i tillvaron där vi kan konstatera att vi redan har många goda fördelar.
1. Livsmedelsproduktion är något vi kan på Åland, vi har lång tradition och kunniga producenter. Vi har nyfikna matkreatörer och medvetna livsmedelsföretag. Vi har redan påbörjat resan tillsammans att skapa en gastronomisk ö, väl värd att uppleva.
2. Vi har tätt kluster av producenter, livsmedelsföretag, politiker och organisationer som är så nära varandra att vi kan koordinera och skapa samarbeten som fungerar.
3. Vi har en marknad som mer vill ha det vi kan leverera. Stöd som komplement för att vi konsumenter ska ha råd att köpa den närodlade maten.
4. Genom en Marknadsinriktad produktion, ökad självförsörjningsgrad, genom att basera produktionen på lokala och förnyelsebara resurser, desto robustare och mer klimatanpassat blir åländska jordbruket. Men det Kräver nytänkande och innovationer.
5. Vi ligger mitt i Östersjön med hungriga, köpstarka konsumenter på bägge sidor om oss, marknader att erövra med Åland som varumärke.
År 2015 fattade Ålands lagting ett beslut om att Åland till alla delar sektorer ska vara hållbart år 2051. FN och deras hållbarhetsmål, Parisavtalet sätter press på hela världen till omställning. Utgångspunkten för livsmedelsstrategin är utvecklings- och hållbarhetsagendan för Åland. I samband med den diskuterades om hållbarhet gick att uppnå samtidigt som man inte gav avkall på målet om tillväxt och lönsamhet. Jag menar att den utmaningen, att hitta lösningar som är till fördel för både lönsamhet och miljö, finns i den här strategin. Det bästa är när viljan och insikten kommer från näringen själva.
Därför finns ett särskilt värde i att strategin inte är Ålands landskapsregerings, utan Ålands producentförbunds. Vi medverkar till att förverkliga den genom att samordna våra mål, de näringspolitiska och miljöpolitiska målen med strategin i syfte att uppnå hållbar utveckling.
På Åland vet man mycket väl att hur man behandlar miljön påverkar hur den behandlar oss. Vi påminns dagligen om Östersjöns försämrade tillstånd. Grumligt vatten, igenvuxna vikar, blågrönalgblomningar och stim av mörtfiskar är alla symptom på eutrofiering. För mycket belastning av näringsämnen övergöder Östersjön och mängden bara ökar till följd av klimatförändringen. Hur vi väljer att producera och konsumera vår mat är avgörande för Östersjöns framtid.
Jordbrukare, vattenbrukare, fiskare, livsmedelsproducenter och företag vet att det är hög tid att gå samman och vidta åtgärder för att bidra till livsmedelssäkerheten, hämma klimatförändringen och på alla sätt minska miljöbelastningen för att inverka positivt också på Östersjön och dess framtid.
En strandlinje mot hav som totalt mäter 18 000 km gör Åland unikt. Samtidigt erbjuder detta samma element en naturlig plattform för samarbete, integration och utbyte mellan livsmedelsproduktion på land och i hav. I den här strategin möts land och hav vilket är en ny tanke.
Ett framtidsanpassat livsmedelssystem minskar sin andel utsläpp, omvandlar sina sidoströmmar till mervärde, minskar sitt beroende av fossila bränslen, sparar med vatten och minskar sitt beroende av konstgödsel. Systemförändringen är igång och vi har knappast svaren på alla frågorna än. Vi behöver nya samarbeten och annorlunda affärsmodeller.
I strategin finns fem spjutspetsar:
1. Industriell symbios kring cirkulation av näringsämnen
2. Cirkulär blå ekonomi
3. Förbättrande av jordhälsa
4. Biodiversitet, levande landskap och betande djur
5. Gastronomisk ö värd att besöka
Herr talman! Jag överskrider säkert tiden men jag ber att få säga några ord om de här fem spjutspetsarna.
Cirkulation av näringsämnen. Inom det området krävs ökad kompetens för att förstå hur näringsämnen fungerar i olika miljöer. Var de ska finnas och i vilka miljöer de inte ska finnas. Fosfor i havet är ett exempel där vi vet att det där gör det ingen nytta, snarare tvärtom det bidrar till ökad övergödning.
Däremot är fosfor ett ämne som vi behöver på åkrarna och för lantbrukets del. Hur kan man utnyttja det här och få fosfor upp ur havet och på rätt plats istället för att bli kvar i vattnet? Det här är en utmaning som heter duga.
Det finns forskare och experiment. I Finland har Sitra har ambitioner att bli världsledande när det gäller cirkulering av näringsämnen. Det finns goda exempel och det finns möjlighet att följa med hur det här utvecklas.
När det gäller cirkulation av näringsämnen cirkulär så det betyder också att avfall, biomassa från livsmedelsindustrin är en resurs att använda. Åland behöver en Biogas-anläggning, väldigt avgörande för att det här ska fungera. Förhandlingar pågår och olika lösningar diskuteras som bäst. Jag hoppas att vi under våren ska komma till ett resultat.
Biogasverket blir en näringsämnesfabrik där gödselämnen som fabriken producerar ekocertifieras och kan användas av alla. Genom att Återcirkulera rotrester och biomassa till jordbruket så att man kan stänga kretsloppet, Closing the Loop som det heter inom EU och den cirkulära ekonomin.
Säkerheten av cirkulär gödsel bör garanteras genom att massorna hygieniseras genom att de värms till över 70 grader under en viss tid. Behandlingen förstör bl.a. salmonella, E-coli, ogräsfrön och flyghavre. I alla produkter som framställs är hygien och säkerhet a och o. Även gällande kemiska substanser, läkemedelsrester och tungmetaller måste markägaren kunna vara säker på att inget skadligt tillförs markerna.
Ett industriellt partnerskap mellan industrin, jordbruket, vattenbruket och de offentliga aktörerna skulle möjliggöra giftfria kretslopp, återvinning, uthållig användning av råvaror och ökad resurseffektivitet. Samtidigt, genom nya affärsmodeller och innovationer, skulle man kunna åstadkomma nya produkter som är attraktiva på marknaden och till och med ha exportpotential. Vinningarna för Åland skulle vara stärkt konkurrenskraft, arbetstillfällen, tillväxt och sparade resurser.
Cirkulär blå ekonomi. EU domstolens tolkning av vattendirektivet, den s.k. Weserdomen, börjar synas i miljöbeslut och domstolar. Det har tre åländskt ägda odlingar i Sverige fått uppleva. Detta betyder troligen att miljöförvaltningen för Östersjön i allt högre grad kommer att kräva en ökad neutralisering av fosfor och kväveutsläpp. Samtidigt som människor behöver mat och gärna mera fisk. Här är en utmaning som måste mötas genom teknikutveckling, foderutveckling och landbaserade odling - gärna i kombination med växthus.
I våra närregioner pågår experiment och utveckling inom området med kompensationsfiske och kretsloppstänkande, där jord och hav möts och den enes avfall kan bli den andres näring. Hur vi får en kretsloppsanpassad, framtidsinriktad blå näring måste också avspegla sig i den nya vattenförvaltningen på Åland och i den nya vattenlagen.
Jordhälsa. Man ser allt tydligare sambandet mellan markens förmåga att binda kol och kampen mot klimatförändringen. Jordhälsa engagerar på alla plan eftersom den ger både finansiella- och skördefördelar, man finner nya sätt att behålla och förbättra åkermarkernas bördighet. Man har börjat inse vikten av mikroorganismerna som finns i marken, i att utveckla robusta och långsiktiga växtföljder i sin odling, samt möjligheterna i att ta i bruk både gamla och nya markförbättrande jordbruksväxter. I Sverige jobbar bl.a. projekten Greppa Näringen och Odling i Balans med frågorna och på finskt håll bl.a. Järki-projektet i samordning med Baltic Sea Action Group och dess ekosystem kring cirkulation av näringsämnen. Även internationellt är den här frågan väldigt viktig och många organisationer arbetar med att ta fram ny forskning, och nya lösningar för förbättrad jordhälsa.
Biodiversitet, kulturlandskap. Betesmarkerna på Åland är en värdefull resurs, för biologisk mångfald, för rekreation och öppna landskap. Speciellt strandbeten, lövängar och hagmarker är viktiga för det åländska kulturlandskapet och en viktig del av turism-Åland.
Åland som gastronomisk ö, värd att besöka, där har vi redan påbörjat ett väldigt intensivt arbete: Ny nordisk mat, från jord till bord, skördefest på hösten och i vår för första gången, festivalen ”Åland grönskar” den 26-28 maj. De är alla projekt som profilerar MAT-Åland och som bygger upp varumärket Åland som en plats att besöka och en stor smakupplevelse.
För att nå målen i den här strategin kommer det definitivt att krävas mer kunskap, vidare samarbeten, starkare organisering och samordning av hur vi utnyttjar pengarna till det åländska lantbruket.
Landskapsregeringen diskuterar vidare med organisationerna och företagen om möjligheten att skapa ett Resurscentrum för blå och gröna näringar, dvs. en samordning av de aktörer som redan finns på Åland för att få starkare kraft bakom ett förverkligande av strategin.
Landskapet ger 11 miljoner euro årligen till lantbruket på Åland genom LBU-programmet, fiskeriprogram, rådgivningsavtal, landsbygdsutveckling, varumärkesbyggande och marknadsföring.
Kompetenser behövs inom näringsämnescirkulering, för att bygga varumärket Åland och även hållbarhetsstrateger som kan delge sin kunskap i rådgivning och att få alla intresseföreningar att arbeta i samma riktning.
Lantbruket är fortfarande en viktig sysselsättare på Åland och ålänningarna vill ha öppna landskap och det identitetsskapande som dessa bygder formar oss här på Åland.
Landskapsregeringens roll är övergripande. Vi finansierar fortsatt strategins förverkligande av livsmedelsstrategi med 60 000 euro i år.
Vi är beredda att också arbeta med lagar, planer och program så att de stöder den utveckling som vi slår fast i den här strategin.
Redan nästa år påbörjas arbetet med nästa strukturfondsprogram och då ska de utformas i enlighet med vad den här strategin kommer fram till.
Jag ser väldigt mycket fram emot att höra lagtingets åsikter i frågan och även utskottets behandling av meddelandet så att vi tillsammans kan utforma ett så framtidsinriktat och framgångsrikt program som det bara går för den åländska livsmedelssektorn fram till år 2030. Tack, herr talman och tack för tålamodet!
Ltl Runar Karlsson, replik
Herr talman! Jag tackar för den här strategin. Det är alltid bra med olika strategier även inom det här området. Jag vet att vicelantrådet och jag ligger ideologiskt ganska nära varandra när det gäller att odla ren mat och gärna ekologisk mat. Jag tror mycket väl att jag kommer att vara nöjd med jobbet som görs under den här perioden i det här avseendet, åtminstone har jag en stor förhoppning om det.
En strategi är en strategi, det är klart att det väcker intresse och strategin i sig gör säkert att det är gynnsamt för en näring som åländskt jordbruk.
Vilka konkreta åtgärder, gärna nya, avser regeringen att införa under den här mandatperioden? Nämn två eller tre stycken.
Vicelantrådet Camilla Gunell, replik
För det första har det varit väldigt viktigt för oss att inte ta strategin av någon, men att hjälpa till att finansiera den. Strategin är näringens egen, byggt på deras egen vilja. Insikten om ett mera klimatanpassat jordbruk är också det konkurrenskraftiga och där finns många konkreta åtgärder.
Men om ltl Karlsson efterfrågar landskapsregeringens särskilda insatser så kan jag ju nämna de förändringar som vi har gjort för bevattningen. Vi har öppnat LBU-programmet och öppnat en sådan stödmöjlighet för bevattning, vilket är en ganska konkret som också härstammar ur Orkla uppgörelsen som skedde under förra året.
Ltl Runar Karlsson, replik
Herr talman! Det är bra att man i den här frågan bjuder in andra att vara med och bestämma så att inte regeringen själv bestämmer allting. Jag tycker att det är jättebra.
Bevattning är också bra, men jag tänkte att det har kommit några nya åtgärder som man vill göra. Det är ofta så att det är genom stöd och lagstiftning som man kan styra.
Biogasanläggningen, som ministern nämnde, där skulle besked komma i januari och nu pratar man om våren. När kan man få en biogasanläggning till stånd? Finns det någon form av tidsplan?
Vicelantrådet Camilla Gunell, replik
Som jag sade, i program finns det olika öppningar för att göra konkreta åtgärder. Det finns också åtgärder i de projekt som landskapsregeringen redan har satt igång att finansiera bl.a. Mat-Åland, att stärka varumärket för Åland och dess attraktionskraft. Det är väldigt konkret och arbetet pågår inom ramen för Visit Åland.
Sedan har vi förstås en vattenlag och en avfallslag som också kommer och som har kopplingar till livsmedelsstrategin.
Vad gäller biogasanläggningen så om det beslutet låg i mina händer så skulle jag ta det så fort jag kunde, men det gör inte. Det finns flera aktörer därute och beslut som fattas. Men jag vet att diskussionen är konstruktiv och jag har goda förhoppningar om att vi ska kunna nå ett resultat.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Jörgen Pettersson, replik
Tack, talman! Tack för en god redogörelse över strategin.
Näringsministern är ju inte bara näringsminister utan också jaktminister. Här kunde jag möjligen sakna några ord kring jaktens betydelse för den åländska livsmedelsstrategin. Här har vi det kanske mest hållbara som finns både ur ekonomisk synvinkel och ur social synvinkel. Det är inte så hemskt mycket pengar att tjäna på jakt direkt som försäljningsobjekt. Men vi vet alla att de åländska hushållen livnär sig de facto väldigt mycket på produkter som man jagar och fäller själv. Kunde inte det ha varit en liten del av denna strategi också?
Vicelantrådet Camilla Gunell, replik
Eftersom huvuddelen av strategin inte är gjord av landskapsregeringen utan av Ålands producentförbund så handlar inte fokus i strategin om jakt. Det kanske nämns med något ord någonstans. Likadant är det med skogen, även skogsbruket och skogen är en viktig del av landsbygdsnäringarna.
Jag tycker ändå att den här strategin har försökt fokusera på spänningsfältet i det som är miljönsamhet dvs. konkurrenskraft för jordbruket och miljö, och att hitta de kontaktpunkter där de här två når varandra och var man kan hitta lösningarna för ett fortsatt framgångsrikt åländskt lantbruk.
Ltl Jörgen Pettersson, replik
Tack, talman! Skogsbruket nämns faktiskt väldigt bra i sammanhanget. Det är jakten möjligen som jag saknar.
I slutet av sitt anförande nämnde näringsministern, kanske lite slarvigt, att landskapsregeringen ger 11 miljoner årligen till livsmedelsklustret. Jag tycker att det är lite felaktig bild av det hela eftersom det de facto är ett slags konsumentstöd som det handlar om i enlighet med EU:s regler. Jag tycker att man ska vara lite försiktig med vilka ord man använder i just där sammanhangen. Vi här i lagtinget har ett ansvar att försöka förklara för konsumenterna att det inte är frågan om ett bidrag utan att det faktiskt i sista hand är frågan om ett konsumentstöd.
Vicelantrådet Camilla Gunell, replik
Jag sade också att det är ett konsumentstöd. Vi ger det här stödet till primärproducenterna så att vi själva som konsumenter ska ha råd att köpa de här varorna och därför finns det här stödsystemet. Jag tycker i likhet med ltl Pettersson att man ska säga att det är för producenternas skull som det finns.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl John Holmberg
Tack, herr talman! Ålands hållbara livsmedelsstrategi 2017-2030 är ett nytänkande dokument fyllt med fakta, visioner, mål och idéer. Strategin innehåller spännande ord som t.ex. förändringsagenter, jordhälsa, planetskötare och affärsmässiga ekosystem. Ord som för tanken tillbaka till alla de termer som kom när internet slog igenom och där vet vi hur snabbt utvecklingen framskred.
Helt klart är att Åland har mycket att vinna på med denna strategi, såväl miljömässigt, men även ekonomiskt.
Av alla intressanta punkter i strategin vill jag lyfta fram följande: Gastronomi.
Målbilden, Östersjöns gastronomiska ö är både klimatsmart och framtidsanpassad och det känns såväl åtkomligt som frestande. Åland är i framkant när det gäller gastronomiska upplevelser i Östersjön och produkten börjar bli en reseanledning med tyngd. Ny Nordisk mat och mathantverk hjälper till att skapa en bredd inom vår livsmedelsindustri, men även helt nya småskaliga producenter växer fram. Våra restauranger ser en efterfrågan på närproducerat och detsamma gäller även för våra rederier. Allt detta hjälper per automatik till med att i sista ändan hålla våra landskap öppna, då efterfrågan på närproducerat och eko ökar. Skördefesten och dess spinn offer är andra mer konkreta exempel på hur kommersialiseringen av livsmedelsbranschen gör gott och där nya marknader och kunder växer fram och upplägg och kvalitet är i samklang. Här finns redan en bra början till något som kan växa mycket mer med rätt upplägg.
Implementeringen. När det gäller implementering av strategin hoppas jag att den bygger på marknadsanpassning från första stund, att inte en bidragsbehövande organisation byggs upp initialt som sedan får svårt att flyga med egna vingar. Det är viktigt att deadlines i tidsplanen hålls och att målsättningarna är tydliga. Tiden går fort, vi är redan ett kvartal in i inkörningsfasen. Åland är knappast först ut på banan med att implementera ett tänk som detta och det är alltid bra att jämföra sig med andra. Med tanke på det momentum som nu gror inom ekoindustrin finns det alla möjligheter till en bra start med bredaste möjligaste samverkan och där branschen går i täten.
Konsumenterna. Att det redan nu finns en marknad som söker eko- och närodlade produkter och som växer för varje dag gör strategin trovärdig. Generalliserat handlar det om att vända problem till möjligheter i en värld av nya klimatsmarta kunder.
Det går dock att producera hur många hyllkilometer strategier som helst kring förändringsarbete och vikten av ren miljö utan att de stora förändringarna äger rum. Först när näringslivet får upp ögonen för problemet brukar processerna ta fart i rätt riktning. Det har vi sett historiskt och det ser vi idag kring elbilar, solkraft och cirkulär ekonomi. Det visar tesen.
Cirkulär ekonomi. Min partikollega Ingrid Johansson och tillika min kollega i finans- och näringsutskottet lyfte ifjol vikten av att sätta sig in i cirkulär ekonomi. Jag talar för mig själv, när jag säger att cirkulär ekonomi inte var bland det första som flög genom mitt huvud när det gäller dagsaktuell ekonomi. Idag är cirkulär ekonomi något som genomsyrar både stort och smått oberoende bransch.
Den cirkulära ekonomin är en av hörnstenarna i livsmedelsstrategin i både den gröna och blåa ekonomin. Ett vackert exempel på kostnadseffektivitet parallellt med sunt miljötänk. Även här tar marknaden höjd när det finns dubbla vinster i att resursutnyttjandet blir hundraprocentigt.
Fru talman! Till slut, marknadsföring. Att hitta nya marknader i kombination med konsumenter som är beredda att betala nödvändigt pris för produkten blir allt tuffare. Positivt är att de konsumenter som är beredda att betala lite mer för att få en närodlad produkt blir fler och fler. Tillika växer också konkurrensen i minst lika stor utsträckning. Ålänningarna är entreprenörer, så här finns det goda framtidsutsikter.
Att som ensam liten producent nå ut är svårt och kräver tålamod och kapital. Här gör t.ex. Ålands Trädgårdshall ett enormt arbete och söker ständigt nya produkter och marknader. Ska vi lyckas nå ut till icke åländska konsumenter, via export, handlar det om att göra det i kluster. Idag räcker det inte enbart med att vara en god producent, du ska även mäkta med att nätverka, sälja, marknadsföra och skapa mervärden. Det är framtiden och det gäller även på Åland. Här kommer förhoppningsvis strategin att göra gott.
Lycka till det är ett viktigt arbete som väntar. Tack, fru talman.
Ltl Jörgen Pettersson
Talman! Det ska sägas direkt att målet med den livsmedelsstrategi som Ålands producentförbund arbetat fram är lovvärt. Man vill försöka skapa bättre lönsamhet inom den åländska livsmedelssektorn. Det är förnuftigt att ta mer betalt för den kvalitet som åländskt jordbruk levererar till såväl industri som det matkluster vi alla känner stor stolthet över. Mat är i likhet med kultur och idrott viktiga delar av den turistupplevelse vi vill skapa för att locka besökare.
Inom centergruppen är vi glada över innehållet i strategin och stöder såväl de fem så kallade spjutspetsområdena som de tre eller egentligen fyra tvärgående teman som ska skapa en helhet av många detaljer.
Det förtjänas i sammanhanget att särskilt lyfta strategins avslutande del som går ut på att sälja in idéerna och implementera förslagen. Ingen strategi är lika viktig som det vardagliga arbetet när det gäller att göra verklighet av visioner. Det är därför skäl att efterlysa de konkreta åtgärder som krävs för att vi ska skapa en hållbar och lönsam vardag för de åländska livsmedelsentreprenörerna.
Man kan också lyfta nyttan av det fiske som i historiskt hänseende på många sätt byggt vårt Åland. Det borde bli enklare att sälja den eventuella överfångst som man som privat fiskare ibland får. Idag är det rätt komplicerat att sälja fisk om man inte råkar vara registrerad. Fisket är dessutom en miljöinsats då varje fisk som fångas eliminerar fosfor ur havet.
Ett annat led i den framtida livsmedelsstrategin är de nya distributionsmönster som växer fram i samhället. Ta till exempel den REKO-grupp som med hjälp av Facebook uppmuntrar till handel direkt mellan producent och konsument; utan fördyrande mellanhänder. Här kunde livsmedelsstrategin göra gemensam sak med den modernisering av det åländska IT-samhället som vi ständigt borde arbeta hårdare med.
Men det finns också en vardag bortom planerna. Landskapsregeringen måste leverera besked som är på riktigt. Det kan till exempel handla om att ge ut tydliga regler när det gäller hur de offentliga köken ställer sig till närproducerade produkter. Här borde man i första hand köpa ekologiska produkter från Åland, i andra hand konventionella produkter från Åland, sedan ekologiska produkter från Finland följt av konventionella produkter från Finland och först i sista hand mat från andra ställen. Då skapar vi grund för hälsosamma, närodlade och miljömässigt hållbara inköp. Detta borde också stödas av mätbara mål vilket inte är så komplicerat. Mängden importerade livsmedel borde helt enkelt minska.
För att strategier ska bli tydliga krävs insatser på många olika plan och konkreta riktlinjer. Dessutom krävs det pengar. Till exempel vet vi att den kassa som krävs för att sätta ytterligare fart på ekologisk odling är slut. Vad gör landskapsregeringen för att ändra på detta? Det är inte tillräckligt att hänvisa till EU:s riktlinjer; om kartan inte stämmer överens med verkligheten är det som bekant oftast kartan som inte stämmer och måste göras om.
Jag tycker också det vore på sin plats att vid sidan av att uppmuntra husbehovsfiske också borde jobba för att utöka den åländska jägarkåren. Livsmedel som fälls på egen hand är det mest miljövänliga och hållbara som finns. Detta har EU problem med att förstå och därför måste vi bli bättre på att argumentera och förklara varför vilt är bra. Här finns det en hel del att göra. Till exempel är det i dag inte möjligt att på andra ställen än biblioteken hitta något slitet jägarkompendium som behövs för att utbilda nya jägare. Att göra det enklare att bli jägare är ett konkret steg mot hållbart leverne. Vill man verkligen ta strid för detta är bevarandet av vårjakten, som vi idag bedriver inom ramen för fågeldirektivets undantagsmöjligheter, en väldigt bra början. Jakt är hälsosamt och socialt hållbart.
Det är oerhört viktigt att förankra denna livsmedelsstrategi hos alla ålänningar, inte bara hos landskapsregeringen och lagtinget. Varenda ålänning borde inse nyttan av närproducerad mat och förmås marknadsföra den åländska maten var än man rör sig. Det krävs gemensamma krafter för att skapa framgång och ladda ett varumärke som lockar till köp även utanför Ålands gränser. En av den moderna marknadsföringens största framgångar är skapandet av det så kallade Oolannin-produkterna som i tiderna åländska Chipskoncernen arbetade fram. Tack vare den idén, orädda satsningar och målmedveten marknadsföring har åländska livsmedel skapat ekonomisk vinning för hela Åland.
På den lilla kanalön Jersey har man laddat sina potatisar med hjälp av snygga förpackningar, storytelling och att vara tidigt ute på marknaden. Folk betalar gärna ett premium om de kan köpa en produkt som sätter fart på diskussionerna runt middagsbordet.
Dagens värld kräver mer än bara goda livsmedel. Det behövs en berättelse som förklarar varför den åländska maten är godare och skojigare än annan mat. Var hittar vi nya Oolannin? Kan vi göra åländsk strömming eller torsk intressant i Stockholm? Detta kunde utskotten som ska behandla meddelandet och strategin ägna tid åt. Det finns en oerhört spännande marknad där ute och väldigt många knäppa idéer som rätt hanterade kan bli morgondagens framgång. Det är inte genom att göra som alla andra man når framgång, det gäller att hitta det som ingen annan sett.
Talman! Vi har tack vare Ålands producentförbunds arbete en grund att bygga vidare från. Vi har också oerhört skickliga mathantverkare, duktiga odlare och en fiskindustri som når över hela världen. Nu krävs åtgärder i form av både siffror och bokstäver. Vi har fått mycket text och mycket prat men behöver också prata ekonomi. Vad är landskapsregeringen villig att göra för att tvinga offentliga kök att använda mer närproducerade livsmedel? Detta kan vara kostnadsdrivande på kort sikt men sannolikt lönsamt längre fram. Vilka lagstiftningsåtgärder är man redo att vidta? Hur ser rekommendationerna ut för att matsvinnet ska minska? Detta lyfter också regeringen fram i sitt meddelande på ett mycket lovvärt sätt. Man lovar ta ett politiskt ansvar med hjälp av lagstiftning och regelverk och man lovar avsätta resurser för förverkligande, uppföljning och utvärdering. Resurser betyder pengar varför jag utgår ifrån att vi snart i en tilläggsbudget får se om man menar allvar eller inte. Till exempel vet vi att kostnaderna för el, vatten och avlopp är tuffa för de åländska livsmedelsindustrierna som har en stenhård konkurrens att förhålla sig till varje dag.
Att skapa visioner utan att själv ha beredskap för förändringar riskerar bli ett slag i luften och sådana är det sista vi behöver. Åland behöver konkreta riktlinjer och handling. Hoppas detta dokument är början på detta. Tack.
Vicelantrådet Camilla Gunell, replik
Tack för centerns gruppanförande. Jag tycker det är intressant och också väldigt nytt att höra från centerhåll - förutom från Runar Karlsson - att det finns ett så starkt stöd för ekologisk odling. Vi har många gånger stått på varsin sida här i talarstolen med våra två partier just när det gäller det. Men det låter som det finns en större förståelse.
Intressant är den fråga som ltl Pettersson ställde angående nya avtal inom eko-odlingen. Jag vill jag gärna förklara läget. När vi tog det nya LBU-programmet så tog vår regering inte tillräckligt höjd för intresset som skulle visa sig finnas för att övergå från konventionell odling till eko-odling. Vi har en för låg och total stödnivå för eko. År 2015 var det ett oerhört många som vill övergå till eko-odling.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Jörgen Pettersson, replik
Tack, talman! Det där är känt och bekant. LBU-program är ju öppningsbara. Näringsministern nämnde det själv tidigare att man har öppnat programmet för att man ska kunna få till stånd olika former av avfallshanteringslösningar. Om programmet går att öppna i ett sådant fall så borde det också gå att öppna upp när det gäller ekologisk odling, när vi tydligt ser att det finns en efterfrågan. Det är så jag menar att självstyrelsen borde hanteras. När vi ser att vi inte har tagit tillräcklig höjd så borde vi se till att vi kan ta det.
Vicelantrådet Camilla Gunell, replik
Tack, fru talman! Det är precis det som jag skulle komma till. Bedömningen som gjordes 2014 när det här LBU-programmet antogs var att vi måste göra en öppning av LBU-programmet för att göra en förändring eftersom vi just nu överskrider ekosidan med 300 000 per år. Det medför att efter sju år har vi överskridit den med 2 miljoner om vi inte går in och gör en förändring.
Det som jag har en diskussion om, och vi kommer att ha en särskild seminariedag, är hur vi ska hantera de 4 000 hektar ekologisk areal som redan finns på Åland och om man kan göra den arealen mera produktiv. Produktivitet var ett av ledorden i det nya LBU-programmet och där förekommer en stor diskussion om hur man kan få mera produkter ur den här stora arealen.
Ltl Jörgen Pettersson, replik
Tack för det. Det viktiga är ju att det i alla fall inte blir försämringar - jag läste nästan in det i svaret här - för dem som faktiskt vill testa ekologisk odling och där man ser att produkterna också har nått en marknad och röner ganska stort intresse. Nu kommer de ifrån en rätt låg nivå, men så är det med allt här i världen, det börjar nog från noll och sedan stiger det snabbt. I dagens läge är ekologiska produkter antagligen någonting som skulle hjälpa till att ladda det åländska varumärket.
I alla lägen önskar jag lycka till i det arbetet för det är nog viktigt för allas vår framtid.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Ingrid Johansson, replik
Talman! Jag önskar ett litet klargörande. Menar centerns Jörgen Pettersson att när det gäller upphandling så ska vi ha tvingande bestämmelser för vad kommunerna får upphandla och på vilket sätt? Eller ska det fortfarande ligga kvar på kommunal nivå att avgöra vad som är bäst för den egna kommunen?
Ltl Jörgen Pettersson, replik,
Tack, talman! Tack för frågan. Jag ställde en fråga; vad är landskapsregeringen beredd att göra? Idag är det ett faktum att väldigt många kommuner har bestämt sig för att göra det, men landskapets offentliga kök består av mycket mer än kommunerna. Jag tror att kommunerna redan idag sköter det här till punkt och pricka. Men vi har andra offentliga kök, vi har stora skolkök och vi har stora sjukhuskök osv. Hur ser reglerna ut? Jag är uppriktigt sagt inte helt säker på om det finns sådana riktlinjer. Exemplet som jag tog är från Saltviks kommun, först ska man köpa ekologiskt från Åland, sedan konventionellt från Åland osv. Saltvik har uttryckligen gått in för att det ska serveras närproducerat eftersom barnen är värda det och det borde också ålänningarna i gemen vara.
Ltl Ingrid Johansson, replik
Ja, tack, det var ju förstås på något sätt klargörande, att det inte finns någon linje i den frågan. Personligen skulle jag stöda detta fullt ut.
Jag undrar också hur centern tänker när man talar om att man ska börja stärka den åländska fisknäringen genom att sälja den rödlistade torsken. Har vi inget hållbarhetsansvar i den här frågan?
Ltl Jörgen Pettersson, replik
Talman! Rödlistningar kommer och går, de är faktiskt aldrig beständiga. Torskstammen har varit borta ur Östersjön de senaste 20 åren, men idag är den hyggligt starkt tillbaka. Torsken är ändå rödlistad på sina ställen på grund av olika orsaker. Men det är ett faktum att det finns väldigt stora möjligheter. Kan man inte fiska torsk så kan man fiska någonting annat, för om man en gång har gett sig in på fiskebanan så är man beredd att ändra sig. Jag hör till dem som tycker att man ska ta av naturens överskott hellre än konstruera livsmedel som kanske inte är särskilt bra för människan. Fisk är faktiskt någonting som man blir väldigt klok av.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Gun-Mari Lindholm
Talman! Jag vill stämma in i det glädjeropet som tidigare här nämndes angående centerns vändning. Jag välkomnar att centern också ser fördelarna med ekologisk odling. Jag vill verkligen gratulera centerns nuvarande ordförande för att han har lyckats med det. Det är många och långa timmar som vi har diskuterat just det ämnet i lagtinget. Nu är det glädjande att höra att vi är på samma linje när det gäller det. Stort grattis!
När det gäller strategin så tog jag mig an den med hull och hår. Det här är ett ämne som jag verkligen är intresserad av. Det här ämnet intresserar den som tycker om att laga mat, köpa både här– och närproducerat men också tycker om att äta.
När jag tog mig an det här dokumentet så utgick jag ifrån att man behöver ställa en diagnos av nuläget. Var är vi idag när det gäller livsmedelsproduktionen på Åland? Och att man också har en tydlig målbild; vart vill vi med livsmedelsproduktionen och hur tar vi oss dit? Att man skapar en vettig plan på hur vi tar oss dit.
Ger det här dokumentet svar på de frågor som jag ställde mig när jag tog mig an det? Kunde man på något sätt definiera utmaningen? Ja, man säger väldigt mycket i dokumentet. Jag upplever också att det finns en viss suddighet och det hoppas jag att man i framtida handlingsplaner och riktlinjer ska kunna definiera. Jag tycker också att det är bra att man utskottsbehandlar det här ärendet, för i utskottet kan man också få svar på de frågor som gäller hur man runt om på Åland ska förverkliga de här strategierna och strategins fem olika spjutspetsar. Åtminstone för mig är det väldigt viktigt att det här gäller hela Åland även inklusive skärgården. Hur ska man lyckas få mera odlingar i skärgården? Den som rör sig i skärgården ser att det mesta ligger för fäfot, det är ingen som odlar och det finns inte heller några djur. Produktionen med både här- och närproducerade produkter behöver verkligen få sig en skjuts framåt när det gäller den regionen.
Precis som tidigare här har nämnts så tror jag det är viktigt när man kommer till en affär eller till en restaurang att man kan få presenterat att köttet eller fisken som man kommer att bli serverad kommer från ett visst ställe på Åland, att det finns en storytelling runt om.
När man själv reser och besöker ett land så är det väldigt viktigt att man får en produkt som är från just det landet eller från en viss by, t.ex. en specifik ost, bröd, salami eller något annat.
Jag ser att det finns en väldigt stor potential. Vi har tidigare haft skärgårdssmak som kanske var den första organiserade strukturen för att lyfta de åländska produkterna på tallriken. Vi har många efterföljare av det.
Jag ser fram emot att utskottet får det lite mera konkretiserat angående hur man har tänkt sig och hur man ska få ut det här till alla delar på Åland, det tycker jag att är viktigt. Tack.
Ltl Carina Aaltonen
Tack, fru talman! Lycka för mig är att så ett tomatfrö i februari, se tomatplantan växa och sedan, efter att jag har vattnat, gödslat, skolat om och tjuvat, bundit upp och pysslat om efter bästa förmåga och sedan någon gång i juli få smaka den första solmogna tomaten. Det är livet.
Det är också spännande. Man vet aldrig hur slutresultatet ska bli. Det beror på fröets egenskaper, jordens beskaffenhet, gödslingen och så beror det på solen och regnet och temperaturen i sig.
Så känner sig säkert många av de närmare 470 jordbrukare på Åland idag just nu när ljuset är tillbaka och våren är här. Det är att så och skörda och ta hand grödorna och om djuren som man kan och som man är bra på. Allt det andra, som att fylla i blanketter via nätet, att vänta på att stöden ska komma från staten eller landskapet, att klara av alla regler som näringen numera är omgärdad av, det är inte något som jordbrukarna har valt, men som är en del av vardagen eftersom försäljningsinkomsterna bara utgör hälften av intäkterna för en bonde. Resten kommer från EU-program och nationella insatser. Att dessutom vara säljare, marknadsförare, produktutvecklare, planetskötare, skördemarknadsaktör, tekniskt bevandrad och arrendator av tilläggsmark är andra exempel på vad man ska kunna.
Det krävs massor av dagens jordbruksföretagare, likaså av dagens livsmedelsförädlare. Det är inte bara en fördel utan helt nödvändigt att man drar åt samma håll eftersom Åland har ett begränsat antal av dessa aktörer. Det är därför glädjande att de åländska primärproducenterna, hela livsmedelsklustret och rådgivarna tillsammans har tagit fram ett gemensamt arbetsdokument.
Redan 2009 så lämnade den socialdemokratiska lagtingsgruppen in en motion om att regeringen skulle ta fram en livsmedelsstrategi för Åland för att skapa en långsiktigt hållbar utveckling av livsmedelssektorn med fokus på mat med mervärde. Ett enhälligt näringsutskott godkände motionen som skulle inkludera primärnäringarna, livsmedelsindustrin, restaurangnäringen och den ekologiska livsmedelsproduktionen.
Men det här är ännu bättre. Det är inte regeringens program. Det är näringens. Och det är en mycket bra början på det som ska styra den åländska jordbruks- och stödpolitiken fram till 2027. Den beskriver väl de förändringar som måste till för att jordbruket, matproduktionen och fiskerisektorn ska minska miljöbelastningen och övergödningen av Östersjön så att vi ska kunna bli hållbara även inom denna sektor till år 2051.
Socialdemokraterna uppskattar även att man tar upp frågan om djurens hälsa och välmående, om matsvinnet och om behovet av att samarbeta. Man kunde kanske lägga till människors hälsa. Ren och bra mat genom hela livet borde vara en självklarhet.
Vi uppskattar även att man nu från jordbruks- och fiskerisektorns sida ärligt medger att dagens matframställning bär på nyckeln till flera av våra mest akuta utmaningar, dvs. klimatförändringen, brutna näringskretslopp och förlusten av biologisk mångfald. Man är redo att gå samman och eliminera sina utsläpp och minska rejält på konstgödseltillförseln och fasa ut de fossila bränslena. Allt det här är mycket bra.
Socialdemokraterna har i många, många år kämpat för att Åland ska möta konsumenternas efterfrågan på ekologiska produkter. Vi har länge haft visionen om ett giftfritt och kretsloppsanpassat Åland. Ordet ekologisk hittar jag inte i strategin från Producentförbundet. Det är verkligen ologiskt och jag tycker att det är att osynliggöra bland annat Odlarringens insatser under mer än 30 år. Men jag har fått förklarat för mig att framtidsanpassat betyder samma sak som ekologisk. Det kanske det gör, men det hade varit betydligt mer rättvist att lyfta de odlare och producenter som facto har varit föregångare för framtidens jordbruk och som de två spjutspetsavsnitten om jordhälsa och biodiversitet handlar om, dvs. ett giftfritt och kretsloppsanpassat jordbruk – med andra ord ekologiskt.
Man lyfter vikten av att inte ska bespruta grödorna med gifter och att man inte ska använda importerade konstgödselmedel. Det är dags att gå tillbaka till kretsloppsanpassat jordbruk där kossornas dynga eller restprodukterna från lokala biogasanläggningar är det som ska tillföra ny näring till jordarna men med ny teknik som hjälpmedel att analysera resultat.
Jag vill rikta ett tack till centerns Jörgen Pettersson som nu äntligen gav sitt tydliga stöd för eko-odling.
De andra spjutspetsarna som handlar om industriell - jag skulle hellre vilja säga samhällelig - cirkulation av näringsämnen. Vi måste nämligen sluta hela samhällets kretslopp. Inte bara jordbrukets. Att använda samhällets restprodukter, även urea, i jordbruket kommer att vara nödvändigt om vi vill framtidsanpassa denna näring. Och för alla som känner sin tomatplanta vet att lite guldvatten är allt som krävs för att det ska bli ett bra resultat och en bra skörd.
Den cirkulära blå ekonomin är det avsnitt som är mest problematisk för socialdemokraterna, i synnerhet i ljuset av Weserdomen som häromdagen gav svenska mark- och miljööverdomstolen stöd att stänga tre fiskodlingar med öppen kasse ute till havs utanför Höga kusten. Detta domslut kommer med högst troligen att innebära en nedläggning av samtliga fiskodlingar till havs i Östersjön. Om inte annat så måste det vara precis samma utsläppskrav på de fiskodlingar som finns på land som på de som finns till havs. Och enligt mig är det varken Östersjöfisk eller någon annan fisk som fiskodlingsfiskar ska äta. Östersjöfisken innehåller för mycket gifter och fångsten från det rovfiske som pågår utanför det ockuperade Västsaharas kust är troligen fisk som går till fiskmjölsfoderfabriker och som sedan fiskodlare här köper upp. Oceanerna är till stora delar utfiskade för att vi bl.a. ska kunna äta billig odlad fisk. Det är varken etiskt eller miljömässigt bra.
Avsnittet om det gastronomiska och hållbara Åland är nödvändigt. Det borde definitivt påskyndas eftersom man i regionerna runt omkring oss redan har insett vikten av detta. Ett örike som satsar stenhårt på vegetarisk och vegansk mat, det skulle ligga helt rätt i tiden. Det är definitivt något som går under begreppen klimatsmart och framtidsanpassat. Jag anser att om man lägger till ekologiskt så ökar kundsegmentet.
Fru talman! Det som oroar mig mycket är att producentförbundet skrift har den uppfattningen att hållbarhet är ett rörligt mål som hela tiden ändras. Det är det inte - om man använder sig av de fyra, eller numera nio, vedertagna hållbarhetsprinciperna. Däremot måste denna sektor sätta upp sina egna konkreta mål som ska följa landskapsregeringens övergripande hållbarhetsstrategi med bestämda gränser och tidsmål för bland annat CO2 utsläpp, när Åland ska vara ett fossilfritt samhälle, hur vi ska säkerställa den biologiska mångfalden osv.. Alla näringar och verksamheter ska och måste stöda varandra i hållbarhetsarbetet.
Den andra frågan som oroar mig är att skalan och sårbarheten i allt detta. Det handlar om ett fåtal människor som är primärproducenter, inte heller är det många som förädlar grödorna och ännu färre är det som har de ekonomiska musklerna att betala för genomförandet av denna strategi. Det kan också vara styrkan. För att lyckas måste man göra detta tillsammans. Alla måste bidra med sitt grässtrå till höstacken. Lätt blir det inte – men det är livsviktigt att gå den väg som nu Ålands producentförbund har ritat upp.
Jag ser fram emot en konstruktiv utskottsbehandling av detta ärende. Tack, fru talman.
Ltl Tony Wikström, replik
Tack, fru talman! Tack ltl Aaltonen för ett väldigt intressant anförande.
Som bekant som har vi inte något grönt parti på Åland men vi har ett grön-rött-rosa parti i Ålands socialdemokrater och vi har Carina Aaltonen vars hjärta verkligen klappar hårt för de här frågorna om ren mat och för miljön.
Ren mat är också en klassfråga. Alla fattiga familjer har inte råd att äta ekologisk mat. Jag tror att Aaltonen håller med mig när det gäller att försöka hjälpa dessa familjer och underlätta vägen från jord till bord, så att alla kan äta bra både för miljöns och för folkhälsans skull.
Ltl Carina Aaltonen, replik
Tack, fru talman! Det var viktigt att ltl Wikström lyfte det här. Det finns många som inte har råd idag att ens gå till butiken och handla mat, utan man får gå till matbanken för att få en kasse. När man pratar om konsumentstöd, 11 miljoner till jordbruket, så ska man också komma ihåg att det finns konsumenter som får söka sig till butikernas röda lappar, när de halverar priserna osv.
Om man bara drar parallellerna till att de ekologiska produkterna skulle vara dyrare än andra så är det faktiskt inte på det viset idag. Jag tycker att det hela tiden kommer bilder på sociala medier på att till och med ekologiska apelsiner är billigare än de som har gifter i sig. Det pågår en förändring.
Demokratin att alla har rätt att äta sig mätta är en mycket viktig fråga.
Ltl Tony Wikström, replik
Tack, fru talman! Det var också glädjande att höra tankarna kring vår vattenmiljö och fisken som odlas. Många av oss har säkert som unga idealister förvånats över att man överhuvudtaget kan odla fisk i våra känsliga havsvikar. Fast jag är relativt ung så har jag upplevt en stor försämring från 70-talet till dagens gröna soppa.
Något som också väldigt stark oroar är t.ex. rönen om etoxikin. Det är en antioxidant som egentligen används för gummiindustrin men som återfinns i all odlad fisk upp mot 20 gånger mot gränsvärdena för vad som är cancerframkallande, kromosomskadande och genotoxiska ämnen. Det är verkligen någonting att ta på allvar.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Annette Holmberg-Jansson
Tack, fru talman! Vi behöver en sammanhållen politik för att stöda Åland som konkurrenskraftig matnation på en hårdare global marknad.
Det är därför bra att vår regering nu kan presentera en strategi som för första gången ska inkluderar hela livsmedelskedjan, hela vägen från havre på åkern till tallriken i hemmet.
Livsmedelsstrategin ska också leda till såväl ökad andel närproducerat, ekologisk produktion och konsumtion av livsmedel samt att ge bättre möjligheter för konsumenter att göra medvetna val.
För det är inte alltid lätt att göra bra och medvetna val. Speciellt inte när du trött efter en dags jobb står i butiken och ska göra alla dessa medvetna val, speciellt om du har en trött och grinig femåring som river i din arm och helst vill ha allt onyttigt i hela butiken. Du ställs inför valen: Vad är godast, men samtidigt nyttigt? Lokalfärs från bonden på Åland, quorn- eller viltfärs? Eller vilken fisk var det nu som var rödlistad? Hur var det med jätteräkorna eller de närproducerade tomater från Åland eller ekologiska från Holland? Ska jag nu välja fryst eller färsk broccoli? Alla dessa val, man vill ju så gärna göra rätt val.
För mig är valet enkelt, jag väljer alltid närproducerat före utländskt ekologiskt. Mitt i den här vardagssituationen när du rivs åt olika håll så är det inte alltid lätt.
Vi måste inse att vi med dagens jordbruk kan vi försörja världens växande befolkning på ett hållbart sätt. Vårt ekologiska fotavtryck av naturens resurser ökar och vi lever som om vi hade 1,5 jordklot istället för att ta vara på det enda jordklot vi har.
Jag läste på nätet om Axfood i Sverige som filosoferade om hur vi konsumenter kommer att tänka år 2030. De gav exempel på hur vi konsumenter idag väljer de råvaror vi nu äter och vad det tror att vi kommer att äta år 2030. Några exempel idag: Pasta, nötfärs, potatis och ris, odlad norsk lax, flygtransporterade sockerärtor, färskt bröd med kort datum, 2 liter ekologisk mjölk, påläggsskinka av danskt griskött, flygtransporterade färska bär som jordgubbar och hallon.
Hur väljer vi år 2030? Ekologisk pasta, bönpasta, vegetarisk färs, färs på svenskt viltkött, mer potatis och mindre ris, odlad svensk ASC-märkt fisk som ätit vegetabilier istället för fiskmjöl, 1 liter ekologisk mjölk, 1 liter havremjölk, lufttorkad delikatesskinka på svenskt vildsvin, frysta ekologiska bär.
De diskuterar också att idag finns det dåligt utbud på färdig mat som är producerad lokalt. År 2030 kommer vi att bli bättre på att ta tillvara vår mat och göra färdig mat, lokalproducerad.
Som småbarnsmamma, stressad lite nu och då så vore det helt underbart om det fanns bra lokala alternativ, lite färdiggjorda.
De lyfte också hur viktigt det är att skapa tydlighet kring skillnaden mellan bäst före-datum och sista förbrukningsdag. I snitt var tredje matkasse som vi bär hem blir till matsvinn, enligt siffror från Livsmedelsverket. Det är viktigt att halvera matsvinnet per capita i enlighet med FNs mål för hållbara konsumtions- och produktionsmönster. Vi kan läsa i livsmedelsstrategin att den främsta åtgärden en konsument kan göra idag är att minska på matsvinnet för att minska växthusgasutsläppen från sin egen matkonsumtion. Våra invånare kanske behöver bli bättre på att hitta alternativa användningsområden för mat som ofta blir svinn, exempelvis grönsaker som blivit mjuka eller överblivna ostbitar. När jag kommer till mig själv är jag rent ut sagt riktigt dålig på att lukta och smaka på utgången mat. Jag tittar alldeles för strikt på de datum som ofta egentligen är riktlinjer för hur maten ska användas. Kanske det ibland beror på stress men jag tror tyvärr att för min del beror det på rädsla och till största del av okunskap. Här borde vi lyfta fram de goda exempel som Emmaus returcafé som är så bra på att använda mat som kasserats från våra butiker. Vi konsumenter borde bilda oss.
I Strategin lyfts även upp idé om att ha en geografisk utgångspunkt som ett sätt att skapa mervärde för livsmedel med unika, geografisk betingade egenskaper. De lyfter upp liknelser med hur vinproducenterna har gjort sedan länge och jag tycker det är en intressant och lite spännande tanke. Jag har någon gång sagt att vi borde bli bättre på att sälja in oss med vår unika miljö när det till exempel kommer till mjölk eller kött.
Om man då använde sig av den teknik som klassificeringssystemen inom vinregionerna är uppbyggda på så skulle vi förstås klassa vår mjölk eller vårt kött som unikt. Vi skulle lyfta fram vår jordmån som korna betar på, den friska luften med lite saltstänk som eventuellt ger vår mjölk den unika smaken, de öppna markerna med naturbetesmarkerna som ger ökad djuromsorg och som främjar biologisk mångfald som bidrar till ett renare hav. Allt detta skulle vägas mot vår omgivning och sedan, likt vinet, klassificeras och rankas av WWF.
Inom vinernas värld vet man att den vita druvan Chardonnay ger bäst resultat i basiska jordar. Ju mer basisk jordmånen är desto syrligare frukt får man. Detta märks tydligt i Chablis i Bourgogne där Chardonnay-rankorna växer i den unika kalkrika jorden. Vinerna blir friska och mycket mineralrika.
Tänk om vi kunde ”kvalitetssäkra” mjölken och köttet på samma sätt men med ett hållbarhetstänk. Tänk om vi verkligen nu, som vicelantrådet sade i sitt anförande, kunde lyfta Åland så att invånarna i vår närregion skulle veta att det är skillnad på en lök och en åländsk lök. Det vore något det! Eller om jag som konsument går till mjölkhyllan i butiken så kunde jag genom etiketten läsa vilken hållbarhetskvalitetsstämpel den har.
Jag håller verkligen med ltl Pettersson om att vi måste blir bättre på att använda oss av vårt unika och använda oss av storytelling.
Jag tilltalas av den tanken för vi behöver göra det ännu enklare för våra invånare att välja hållbara alternativ. Vi har inget val, vi är tvungna till det!
Talmannen
Talmannen vill påminna om att den rekommenderade taltiden nu är 5 minuter nu när gruppanförandena är klara.
Ltl Ingrid Johansson
Tack, talman! Lagtinget fattade ett historiskt beslut då man fastslog att Åland ska vara hållbart 2051. Det var ett klokt beslut på många plan. För det är ingalunda så att miljöarbetet hindrar framtida välfärd, utan klimatförändringarna. Det är inte Weserdomen som omöjliggör fisket på sikt, däremot finns det inget framtida fiske i ett algfyllt hav. Modernt näringsliv i allmänhet, och livsmedelsproduktion i synnerhet, bör se att hållbarhetskriterierna behöver ska tas hänsyn till.
För att vända näringslivet mot hållbarhet måste vi börja arbeta cirkulärt. I strategin säger man: ”En annan viktig utgångspunkt har varit att använda näringsämnena rätt, öka precisionen och optimera balansen. De cirkulära modellerna är i fokus.”
Cirkulär ekonomi handlar om att tänka i kretslopp, utan avfall. Alla resurser ska tas omhand. Vi ska frångå den linjära produktion och börja arbeta cirkulärt där restprodukter förs in i produktionskedjorna. Vi bör särskilt arbeta brett och intensivt med matsvinnet.
Hållbarhetsarbetet handlar alltså om att omforma sina föreställningar om hur det ska vara. Det behöver vi göra på lagstiftande nivå, det behöver näringsliv och tredje sektor göra och det behöver vi göra som privatpersoner.
I strategin talas det om förändringsagenter, de som driver på förändring på ett positivt sätt. Deras insatser är ovärderliga och personligen inspireras jag av dem. Vem inspireras inte när man hör ltl Aaltonen prata om sina tomatfrön och hur de växer och frodas. Jag personligen försöker jag själv också vara en.
Talman! Hållbarhet är en framtidsfråga. Vi kan inte fortsätta tära på jordklotet som vi gör idag. Jag menar att vi som har bäst ställt i världen och som konsumerar mest måste gå i bräschen för den här utvecklingen.
Förra veckan hade vi en praktikant, Moa 15 år, på partikansliet. Moa tittade på detta ärende som en del av sin praktik och skrev ett anförande. Jag citerar hennes anförande: ”Att man försöker utarbeta en hållbar livsmedelsstrategi är enligt mig en väldigt bra idé, då hållbarhet är en av de större frågorna som diskuteras just nu. Inte bara vuxna personer, också många ungdomar intresserar sig i den här sortens frågor. Jag själv och flera andra i min ålder jag pratat om det med håller med om att det är en mycket viktig fråga. Jag tror personligen att hållbara livsmedel är ett mycket stort steg i rätt riktning för Åland, men för att uppnå det behövs troligtvis en mer utvecklad strategi än denna. Men bara att man diskuterar en strategi för det här är ett tecken på att vi är på väg mot rätt håll, och jag tror att jag pratar för många andra när jag säger att jag är glad att man planerar det här just nu”.
Hennes ord förpliktigar, dagens ungdom förväntar sig att vi ska göra detta. Livsmedelsstrategin är ett bra första steg. Men vi måste skrida till aktion, vi behöver säkerställa resultat. Och i den processen måste även vi, som lagstiftare, vara beredda att fatta många och tuffa beslut. Tack, talman.
Ltl Runar Karlsson, replik
Herr talman! Ltl Ingrid Johansson pratade om att ha ett hållbart jordbruk och det håller jag med om. Det skulle vara intressant att veta om ltl Ingrid Johansson anser att det är ett hållbart jordbruk när man nyodlar mark, alltså man hugger ner skog, eldar upp stubbar och gör nyodling. För att ta en konkret sak, anser Ingrid Johansson och regeringen att det är hållbart?
Ltl Ingrid Johansson, replik
Talman! Jag kan inte föra regeringens talan i den här frågan. Jag har varken diskuterat det med berörd minister eller med regeringen i allmänhet.
Generellt, särskilt på global nivå, när vi pratar om t.ex. palmoljeindustrin som kanske är den största frågan när man eldar ner stora, stora skogar så det är förstås helt förkastligt. Jag tror att landskapsregeringen som helhet håller med om det. Vi behöver förstås se till att vi håller en biodiversitet och att vi samtidigt kan skapa hållbara livsmedel.
Ltl Runar Karlsson, replik
Herr talman! Vi pratar ofta om att man hugger ner regnskogar och odlar upp mark, men vi gör lite samma sak på Åland. Vi hugger ner skog och odlad mark på grund av att vi tycker att vi har för lite odlingsmark, vilket jag kan ha förståelse för. Men vi måste prata lite klarspråk; tycker regeringen att man i framtiden borde tillåta att göra det? Teoretiskt kan man hugga ner all skog där det inte finns berg förstås. Det här är hållbart om någonting för att ta upp en konkret sak. Jag märker att det annars blir ganska mycket vackra ord här i talarstolen, men hemskt lite konkreta saker. Därför lyfte jag upp en konkret sak som sker ganska omfattande på Åland idag.
Ltl Ingrid Johansson, replik
Talman! Ja, jag kan visst svara på den frågan. Olika skogar har olika värden. Det finns olika floror, olika faunor som är olika känsliga och därför går det inte svara på det svartvita sätt som Runar Karlsson nu försöker pressa fram.
Det jag kan konstatera är att jag och liberalerna i många, många år har arbetat för att få till en regional planering där man kan se till att de extra skyddsvärda områdena får det skydd de behöver och de mindre skyddsvärda kan användas på annat sätt.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Runar Karlsson
Herr talman! Enligt det senaste som jag tog här i replikväxlingen så kan jag konstatera att vi har 14 000 hektar odlingsmark på Åland idag som odlas fullt ut på mer eller mindre effektivt sätt, men oftast mer effektivt. Sedan kan det finnas en del skiften där man kanske inte får ut någonting direkt, men det allra mesta odlas effektivt.
Det förekommer ganska omfattande nyodlingar på Åland idag. Det är en sak som vi politiker måste förhålla oss till. Tycker vi att detta får fortgå eller tycker vi det inte och i vilken skala i så fall? Det om någonting är en konkret fråga om hållbarhet.
Herr talman! Den här strategin kommer egentligen under en mycket bra tidpunkt. Nu om någonsin pratar man om den rena maten och den orena maten. För inte så länge sedan, häromdagen, framkom det att man pumpar ut ruttet kött på marknaden, inte från Åland utan från utlandet men det exporteras till Norden. En del av det köttet kan man tro att finns inbakat i producerad mat så att man kanske inte märker så mycket av det ruttna köttet för att det är en så liten del. Nu och då kommer det skandaler. Tidpunkten för den här strategin är bra.
Nog är det väl tusan, ursäkta uttrycket herr talman, om vi inte lyckas här på Åland när vi har ett så fantastiskt och rent jordbruk som vi har.
Jag tycker att vi borde prata lite mera konkret om hur vi vill nå dit och därför tog jag upp detta med nyodling.
Det finns många andra saker, bl.a. ekologisk mjölk- och köttproduktion som antagligen är det allra lättaste. Det är inte alldeles lätt att odla ekologiskt, men när det gäller mjölk, mjölkprodukter och kött så är det hyfsat lätt tack vare att det mesta kan göras maskinellt. Regeringen måste visa vägen och ge rum för detta i EU-programmet så att man kan få de stöd som man har rätt att få för att kunna konvertera till ekologiskt. Detta görs förstås inte över en natt utan måste göras stegvis.
Det andra är odling av äppel och grönsaker. Här har Åland lyckligtvis lyckas riktigt bra genom den så kallade IPM-odlingen som det heter nuförtiden, jag tror att det tidigare hette IP-odling, integrerad produktion. Man bekämpar och gödslar precis i den mån som man måste göra. Här har faktiskt våra partihandlare på Åland lyckats väl att få ut mera pengar av produkterna. Den linjen måste fortsätta. Problemet på Åland är transportkostnaderna. Det är ungefär 350 000 euro dyrare att få produkterna från Åland jämfört med motsvarande i riket. Här handlar det också lite om transportstödspengar för att kunna komma emot i konkurrens. Ändå får man ut högre pris för de åländska produkterna, har jag förstått, tack vare ett gott renommé, de har hög klass och smakar gott. Äpplen är ett typexempel på produkter som har blivit en succé, allt tack vare de jordbrukare som har varit innovatörer och trott på det här.
Ekologisk spannmålsodling är också hyfsat lätt. Vi har också några förädlare på Åland som sysslar med det här och här måste man också ge rum för detta i LBU-programmet. Det är delvis en politisk sak som man kan göra för att gynna.
Biogasanläggningen har nämnts, centern stöder den fullt ut. Det är en jätte viktig bit för att få bl.a. stallgödsel och annat att bli en högklassig näring och kan formas på det sättet att urlakningen kanske blir mindre.
Ministern nämnde jordhälsa. Det är också en viktig sak att man kalkar tillräckligt mycket. Det är så med all jordhälsa att det handlar inte bara om den här generationen utan det handlar om kommande generationer. Den här generationen måste sätta ner tillräckligt mycket pengar så att kommande generationer kan odla marken. Det får inte bara vara för vår skull utan även för våra barn och barnbarn.
Tiden går snabbt. Till slut kan jag säga att man märker ofta att det är genom lagstiftning och genom stöd som man kan påverka det här politiskt. Det nämndes redan att 11 miljoner ges årligen, det är väl både statliga pengar, landskapspengar och EU-pengar, så det är inte bara från åländska skattebetalare. Jag antar att taket är väl ungefär nått vad gäller pengar till den här branschen. Därför vill jag att regeringen ska fundera på om det är någonting som borde fasas ut som man inte längre riktigt tror på inom jordbruket, vissa sorts grödor? Borde man fasa in annat istället som man tror mera på? Trots allt har vi bara 14 000 hektar jord på Åland så vi kanske har för många olika sorter, jag vet inte? Det skulle vara intressant om utskottet kunde fundera på det. Det är ju förstås känsligt, det är inte så lätt att säga politiskt vad som ska fasas ut förstås. Det är lättare att säga vad som ska fasas in. Men trots allt tror jag att 11 miljoner ungefär är taket på vad man kan ge till den här branschen. Därför skulle man kunna se om man kan hitta mervärde genom att fasa in mera på bekostnad av något som man fasar ut. Vad vet jag? Tack.
Vicelantrådet Camilla Gunell, replik
Tack Runar Karlsson för ett intressant anförande. Landskapsregeringen brukar ju inte riktigt gå ut och säga vilka produkter man ska odla och inte. Vi har en rådgivningsorganisation som har till uppgift att följa med vilka grödor och odlingsmöjligheter som är lönsamma och där man ser att konsumenterna kräver mera. Vi har även en trädgårdshall som säljer och som på det sätt verkligen har tummen på pulsen vad konsumenterna efterfrågar.
Jag vet i alla fall att det behövs raps, ärter, bönor, korn och det behövs glutenfria produkter, alla ekologiska. Vi har en enorm brist på ekologisk havre i Finland. Det finns ett sug där ute efter sådant som det är brist på.
Ltl Runar Karlsson, replik
Herr talman! Ja, jag vet att det är jättesvårt att kunna fasa in och fasa ut produkter. Det finns personer som lever på sådant som man kanske tycker att man inte ska odla i framtiden. Det är säkert minst lika svårt för regeringen som för organisationer. Jag ville i alla fall lyfta upp det här och ha en diskussion.
Som sagt, jag tror att regeringen är på rätt väg och det har gjorts mycket redan på vägen. Jag är väldigt imponerad av jordbrukskåren idag som kämpar på trots stora lönsamhetsproblem och man tror att priserna ska svänga lite mera. Det finns vissa branscher som har det hyggligt men det finns också vissa som har det jätte, jätte tufft idag. Jag hoppas att regeringen också har det bakom sitt öra kanske kan ge någon sorts stöd temporära stöd om det behövs.
Vicelantrådet Camilla Gunell, replik
Efter de här svåra åren tror jag framförallt att man ska se den här livsmedelsstrategin som en väg mot framtiden. Gör man de omställningar som krävs och hittar de här vägarna tillsammans så finns det förhoppningsvis en gyllene morgondag. Människor blir hungriga varje dag och människor kommer alltid att behöva äta. Jag tror definitivt på åländsk jordbruksnäring.
Ltl Runar Karlsson, replik
Herr talman! Det tror jag också. När det kärvar till sig så har det visat sig att det faktiskt går att flytta berg. Jag tänker på chipsfabriken i Haraldsby där landskapsregeringen, Saltviks kommun, odlare och anställda gjorde en gemensamhet av detta. Man lyckades tillsammans med personalen framförallt och även det åländska näringslivet hade en liten roll i bakgrunden har jag förstått. Det visar sig att vi klarar av det mesta på Åland bara vi jobbar tillsammans och tror på en sak. Jag tror också att vi tillsammans kan göra någonting riktigt bra av jordbruket och dess förädling, även nu och i framtiden.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Stephan Toivonen
Tack, herr talman! Ärade lagting och bästa ministern, vi har här framför oss ärendet Ålands hållbara livsmedelsstrategi 2017-2030.
Som bilaga har vi den rapport som presenterades vid ett seminarium, landsbygdsforum, den 13 januari 2017. Där hade jag själv glädjen att få delta och lyssna till den entusiasm som rapportförslaget hade från de aktörer, som deltog. Jag vill inte upprepa innehållet i rapporten, för minister Gunell gick igenom det väldigt noggrant.
Landskapsregeringens meddelande avslutas med orden: ”Landskapsregeringens avsikt är att utifrån Ålands Producentförbunds livsmedelsstrategi och den förda debatten, utforma och anta Ålands hållbara livsmedelsstrategi som utgör en grund för livsmedelspolitiken i landskapet fram till år 2030”.
Med anledning av detta vill jag komma med några personliga ord i debatten.
I meddelandet och rapporten talas om ”Ekosystem i balans och biologisk mångfald, Allt vatten har god kvalitet, Hållbara och medvetna konsumtions- och produktionsmönster och attraktionskraft för boende, besökare och företag.” Rapporten som sådan har jag inget att kritisera. Men det finns en viktig sak som jag skulle vilja att regeringen lägger till i denna livsmedelsstrategi. Det är en så enkel sak så att man inte tänker på att den ska finnas men den är ändå så oerhört viktig.
Ni talar om naturen, kretsloppet, miljön och djurens hälsa osv. men ni verkar ha glömt en mycket viktig del, nämligen konsumentens hälsa. Vad är det som vi äter? Vad spelar det för roll vad vi äter?
Jag har haft en hel del insändare i denna fråga, men jag vågar lugnt säga att insändare om flyktingar är det lättare att få repliker på.
Herr talman! Jag ber om ursäkt för att jag gick några ord utanför dagens ämne, jag ska nog hålla mig till det här.
Men när det gäller livsmedel eller mat så är det väldigt enkelt egentligen. Vi äter inte bara för att det kan vara gott eller för att rent fysiskt orka ta oss fram dvs. äta kolhydrater, fett och proteiner. Vi äter också för att få de små beståndsdelarna; vitaminer och mineraler.
För ett antal år sedan så lärde jag mig att om man äter mat med lägre näringsinnehåll, när det gäller just vitaminer och mineraler, så säger hjärnan till att man ska äta mer. Sedan dess har jag försökt vara medveten om den mat eller de råvaror jag själv inhandlar för att försöka äta hälsosamt och jag vet att det finns många andra som gör samma sak.
Herr talman! Det är inte alla gånger man hinner, ibland har man lite ont om tid och som ltl Johansson vet här idag så var dagens lunch inte den mest hälsosamma.
Förr åt alla mer eller mindre samma sak, men numera finns det många åsikter bland konsumenterna. Vissa vill ha lokalproducerat, alla vill ha ekologiskt, vissa har allergier och en del undviker kött osv. Men många i likhet med mig försöker hitta livsmedel med högst näringsinnehåll när det gäller vitaminer och mineraler.
I bilagan till dagens ärende finns ett avsnitt, som tangerar detta, nämligen avsnittet 3 ”Förbättrande av jordhälsa ger fördelar”. Men den sträcker sig inte längre än just till jordhälsan. Den beaktar inte näringsinnehållet i de livsmedel som produceras och det ser jag som en brist som jag hoppas att landskapsregeringen kan korrigera i sin slutliga livsmedelsstrategi. Jag ser det inte som det ena eller det andra utan det är faktiskt något som kan läggas till.
Man undersöker regelbundet näringsinnehållet i jorden, men inte i livsmedlen. Det har jag påpekat i några insändare som troligen inte någon minns längre.
Herr talman! Rent generellt kan man säga att näringsämnena i livsmedlen har halverats på 50 år. Om man dessutom beaktar att ämnesomsättningen för en individ minskar år för år så innebär det att en 70-åring idag får i sig ¼ så mycket näringsämnen jämfört med personen fick som 15-åring. Allt detta påverkar immunförsvaret och vikten negativt, tja eller positivt på vågen.
Herr talman! Hur är det då på Åland kan man fråga sig? Har våra livsmedel ett högt eller ett lågt näringsinnehåll? Man kan i detta sammanhang även fråga sig när de senast har undersökt detta. Just detta har jag debatterat för några år sedan mot en tidigare näringsminister. Jag minns att jag skrev i en insändare mot förra näringsministern att man faktiskt inte, mig veterligen, har undersökt detta under den ministerns livstid ens. Så det är inte så ofta, men det ändrar inte så mycket.
Den rapport som jag fick tag i för ett antal år sedan visade tyvärr att livsmedel på Åland hade de lägsta mineralhalterna i Finland, exempelvis var kalkhalten lägst. Det kan verka paradoxalt då vi ju vet att kalkhalten är hög på Åland.
Så jag ringde då, för ett antal år sedan till personen, som hade gjort studien. Han var då professor i Tammerfors och han förklarade att en hög kalkhalt i jorden gör att växterna har svårt att uppta mineraler. Så det som i sig är positivt i vissa sammanhang är mycket negativt i andra. Så i Lappland hade man de lägsta värdena för mineraler i jorden, men bland de högsta i de växter som de odlar.
Herr talman! Men å andra sidan, eftersom forskarna är medvetna om vad det här beror på, så är det bara frågan om vi politiskt vill göra något åt saken.
Så även om det största företaget i livsmedelsklustret inte är förebilden inom hälsokost så är näringsriktig mat en inriktning som allt fler konsumenter vill ha.
Därför borde landskapsregeringen komplettera strategin och lägga till ett avsnitt om näringsriktiga livsmedel, ett kapitel fyra.
Jag tror att det här är en faktor, tillsammans med alla andra faktorer som nämns i rapporten, kunde bli en viktig del i det ”brand”, som näringsminister Gunell talade om på seminariet. Då skulle det verkligen bli skillnad på päron och åländska päron, oberoende om man köper dem på lösvikt eller i halvfabrikat eller som åländska chips. Alla äter potatis oberoende om man är allätare eller vegan.
Herr talman! Sammanfattningsvis stöder jag detta förslag till hållbar livsmedelsstrategi. Jag hoppas att det kan komma in ett avsnitt om näringsriktiga livsmedel som skulle göra strategin ännu bättre. Jag har förstått att vi får ärendet till vårt utskott och kan ta det vidare där. Tack, herr talman.
Ltl Mikael Lindholm
Herr talman! Livsmedelsstrategin är viktig för både miljö och näringsidkare men viktigast av allt är att den omsätts i praktiken. Det är allas ansvar att den inte blir en hyllvärmare medan våra producenter lider av lönsamhetsproblem och tvingas till nedläggning av sin verksamhet.
För att visa på hur viktigt den hållbara utvecklingen av vårt samhälle är anser jag att landskapsregeringen bör gå i första ledet. Med det menar jag att regeringen alltid ska upphandla åländsk mat när man har olika arrangemang där man bjuder på mat och dryck.
Vidare bör man se över hur man formulerar sina upphandlingar av livsmedel och åtminstone se till att alla livsmedel är odlade enligt den kravnivå som åläggs åländska producenter.
Detta borde vara naturligt då man annars inte lever som man lär. Faktum är att det förekommer rätt ofta att landskapsregeringen bortser från varifrån råvarorna kommer då man serverar t.ex. luncher vid olika seminarier och liknande.
Jag vill betona att detta inte är ett påhopp mot nuvarande regering utan att detta genom tiderna gjorts utan eftertanke oberoende av vem som representerat majoriteten.
Totalt sett räcker detta naturligtvis inte till för att rädda branschen men det sänder en signal om att man faktiskt bryr sig och ger erkännande åt våra duktiga producenter. Det är lite tankeväckande att man från regeringshåll framhåller att det är viktigt att en berlinare ska betala extra för en åländsk morot, medan man själv kanske upphandlar morötter producerade utanför Åland. Dessutom är ju en åländsk morot inte direkt närproducerad när den anländer på berlinarens middagsbord.
Visst är det väldigt viktigt att vi har en bra exportmarknad för våra producenter. Men visst är det tänkvärt att den vanligaste fisken som äts på Åland, åtminstone på restauranger, skolor och dagis är importerad norsk lax.
Ltl Gun-Mari Lindholm säger att det är viktigt att även skärgården utvecklas och att markerna ligger för fäfot. Till viss del håller jag med, men jag vill gärna bjuda in ledamoten till min hemkommun Vårdö för att se hur våra jordbrukare innovativt tagit tillvara de många gånger tuffa förutsättningar som de har haft. Jag sticker ut hakan och påstår att vi har högre markanvändningsgrad än de stora jordbrukskommunerna och våra jordbruk är i högsta grad levande, både djurhållning som växtodling. Åtminstone ännu för några veckor sedan bedyrades från regeringshåll att Vårdö fortfarande räknas som en skärgårdskommun.
Avslutningsvis så vill jag gärna vara med och utveckla det ekologiska jordbruket men vi måste även inse att även vårt konventionella jordbruk är mycket miljövänligt i jämförelse med vår omvärld. Det vi borde titta noga på är reglerna inom LBU-programmet inför nästa period och se om vi kan göra förändringar som ger möjligheter för de odlare som vill prova på ekologisk odling och kan göra det på en mindre areal av sin areal än vad nuvarande system innebär.
Fiskodlingen har fått mycket kritik även i denna sal. Vi måste tänka på att våra fiskodlingsföretag är livsviktiga för våra skärgårdskommuner vad gäller både arbetsplatser och skatteintäkter. Genom åren har fiskodlingen jobbat hårt med att minska miljöpåverkan och kan inte jämföras med hur branschen fungerade för 15-20 år sedan. Kan vi börja använda lokalproducerat foder för fiskodlingen så är vi på rätt väg. Det är synd att initiativet om att starta en fiskmjölsfabrik i Kumlinge inte kommit vidare. I fall man endast skulle använda råvara från Östersjön skulle fiskodlingen vara utsläppsneutral. Tack, talman.
Vtm Veronica Thörnroos
Talman! Inledningsvis vill jag tacka för det här meddelandet som landskapsregeringen nu har producerat och lagt fram. Strategin stöder sig helt på vad Ålands producentförbund har arbetat med och tycker och tänker. Jag tycker att det här är bra. Jag ser fram emot nästa steg i den här processen med konkretiseringsnivåer.
Egentligen vill jag i mitt anförande ta fasta på det som Carina Aaltonen lite var inne på, det gäller fiskodlingarna i skärgården. Carina Aaltonen sade att hon var lite tveksam till om socialdemokraterna kunde stå bakom detta. Det är ju lite intressant med tanke på att det är en socialdemokratisk minister som har lagt fram hela programmet. Men det är kanske något internt som jag inte behöver fundera på.
När man pratar om fiskodlingarna i skärgården så om man tittar på dem ur ett rent miljöperspektiv så kan det finnas svårigheter att försvara dem, det håller jag helt med om. Ett hållbarhetstänk innehåller inte bara miljö, man ska också titta på de ekonomiska aspekterna och de sociala aspekterna.
Jag kan ge ett exempel från min egen hemkommun Brändö. Det fiskodlingsföretag som finns på Brändö har nyligen investerat i miljonklassen för att kunna ha en renshall som uppfyller de krav som finns och för att också kunna ta vara på slaktavfallet på ett sätt som är förenligt med gällande lagstiftning. Den här diskussionen ger en hint till de företag, som har satsat i miljonklassen utan samhällsstöd, om att den här verksamheten kanske kan komma att läggas ner och det är väldigt olyckligt när man går ut med en sådan signal.
För Brändö kommun exempelvis så är det här det största företaget vi har. Företaget sysselsätter inte bara lokalt på plats, de står också för stora delar av transporterna som alla kan ta del av.
Därför vill jag vara väldigt tydlig med att säga att vi i diskussionerna måste komma ihåg dels att de behöver vara långsiktiga och dels att hållbarhetstänket inte bara gäller miljö, de sociala och de ekonomiska effekterna är minst lika viktiga om vi ska skapa ett hållbart samhälle. Tack.
Ltl Carina Aaltonen, replik
Tack, herr talman! Vtm Thörnroos nämnde det som jag tog upp i mitt anförande; den cirkulära blå ekonomin.
Det kommer att bli förändringar i och med Weserdomen som handlar om en flod i Tyskland men som nu gav den svenska mark- och miljööverdomstolen stöd att stänga tre fiskodlingar som odlar fisk i öppen kasse utanför Höga kusten. Det här är verkligen en förändring som inte vi kan påverka.
Socialdemokraterna har varit med i regeringar tidigare och vi har också varit med och tagit fram att man ska se över vattenlagen och de regelverk som finns när det gäller dagens fiskodlingar. Det här kommer verkligen att ställa allt på sin spets.
Vtm Veronica Thörnroos, replik
Tack för det förtydligandet, ltl Carina Aaltonen. Det är helt sant att ledamoten nämnde cirkulär blå ekonomi.
Jag vill också säga att vill vi ha en levande skärgård och att hela Åland ska leva så måste regeringen och vi från lagtinget ge verksamhetsförutsättningar.
När det gäller fiskodlingen i skärgården så ska vi komma ihåg att det är den enda näringsgren som på intet sätt lyfter statligt stöd. Det är någonting som också är viktigt.
Ltl Carina Aaltonen, replik
Det är klart att socialdemokraterna också inser att det inte finns så väldigt många andra stora arbetsgivare just i skärgården.
Om man ska se det här i ett längre perspektiv, om vi ska bli hållbara till 2051 och om vi ska kunna komma åt Östersjöns problematik med försämrat vatten så är det detta som vi ska hålla på med eller är det någonting annat?
Jag tror faktiskt att Weserdomen kommer att förändra läget för fiskodlingens verksamhet i skärgården. Det betyder att lika som saker och ting förändras i världen så kanske man också måste inse att den här näringen har börjat komma till vägs ände. Det är på land eller i akvarium som man ska odla sådana fiskar, i slutna kassar helt enkelt.
Vtm Veronica Thörnroos, replik
Jag tycker att ltl Carina Aaltonen kanske är lite onödig i sin kritik av fiskodlingarna. Vi ska ändå veta att det är den bransch som har arbetat allra hårdast de senaste 15 åren för att minska sina utsläpp.
Tittar vi ett litet större perspektiv, ur ett lands perspektiv så är utsläppen från fiskodlingarna väldigt, väldigt små i förhållande till vad som för övrigt släpps ut i Östersjön från andra delstater.
För mig är det väldigt viktigt att det som är hållbart också är långsiktig. Nu investerar man i miljonklassen för att sedan få höra här från socialdemokraterna att man inte stöder landskapsregeringens förslag, det arbete som ligger här och cirkulär blå ekonomin, det känns inte bra.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vicelantrådet Camilla Gunell, replik
Tack, herr talman! Vi vet alla fiskodlarna är viktiga skattebetalare. De är lönsamma företag som har stor betydelse för sysselsättningen och skatteintäkterna i skärgården.
Jag vill ta upp att den här branschen kommer att tvingas att fortsätta att anpassa sig. Nu när EU-domstolen tolkar vattendirektivet - vilket är förvånande för alla medlemsstater hur strikt EU-domstolen har valt att tolka - så går det inte att komma ifrån att det kommer att påverka alla som släpper ut näringsämnen i Östersjön om ökade krav på neutralisering. Vi kan inte blunda för det här. Jag har vid flera tillfällen försökt säga att detta nu är verklighet och vi måste förhålla oss till det.
Vtm Veronica Thörnroos, replik
Talman! Jag har inte för avsikt att blunda för utsläppen från fiskodlingarna eller för någonting annat.
Jag riktade kritik mot socialdemokraternas anförande, inte mot regeringen. Socialdemokraterna var klara och tydliga med att de inte stöder en cirkulär blå ekonomin, trots att regeringen nu har ett dokument som ligger framme här. I så fall borde man väl ha dragit tillbaka det här och revidera det och man känner sig osäker på det som står här.
Det är viktigt att också komma ihåg att hållbarhet inte bara är miljö. Hållbarhet är också ekonomiska och sociala aspekter som ska beaktas minst lika mycket.
Vicelantrådet Camilla Gunell, replik
Jag menade nog att vtm Thörnroos övertolkade lite som hon själv väljer att lyssna.
Vtm Thörnroos får gärna fortsätta att försvara fiskodlingarna. Men det är så att vi har instrument som vi nu ska ta i bruk när det gäller till exempel havsplanering. Där får vi ännu en gång konstatera bristen av att vi inte har använt planeringsinstrumentet, inte till lands och nu får vi möjligheten att göra det till sjöss och det är ändå ett sätt att skapa bästa möjliga förutsättningar för att de här odlingarna ska finnas på rätt plats. Jag tror att det är också en möjlighet vid sidan av fortsatt forskning, vid sidan av fortsatt utveckling av foder och teknikutvecklingen så finns det möjligheter.
För min del får man gärna expandera fiskodlingen. Det är bra att det finns fisk som livsmedel för människor, men man får inte öka utsläppen.
Vtm Veronica Thörnroos, replik
Tack, talman! Vi kommer in på planeringen, jag nämnde inte det i mitt huvudanförande men jag är tveksam till den planeringsiver som landskapsregeringen nu tydligen har tagit fasta på. Jag ser många gånger att den planering som finns strider helt mot individen som äger och besitter marken. Jag är rädd för att om planeringsprocessen ska drivas på samma vis som kommunstrukturreformen och nedläggningen av de frivilliga brandkårerna så står vi inför stora problem.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.
Kan förslaget att remittera ärendet till social- och miljöutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.
Föredras
5 Rättsosäkerheten vid offentlig upphandling
Ltl Harry Janssons skriftliga fråga SF 5/2016-2017
Ärendet avförs och upptas till behandling vid nästa plenum.
Föredras
6 Olika linjer i kommunfrågan
Ltl Harry Janssons skriftliga fråga SF 7/2016-2017
Ärendet avförs och upptas till behandling vid nästa plenum.
Föredras
7 Turlista för Töftöfärjan
Ltl Mikael Lindholms skriftliga fråga SF 6/2016-2017
En fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller en minister svar på frågan. Frågeställaren får sedan hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Någon annan diskussion är inte tillåten.
För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan övriga yttranden inte får överstiga tre minuter.
Svaret kommer att ges av minister Nordberg. Ordet ges först till lagtingsledamoten Mikael Lindholm.
Ltl Mikael Lindholm
Tack, herr talman! Det har aviserats att linfärjan mellan Töftö och Prästö ska förses med turlista på försök. Detta är ytterst oroväckande nyheter för alla som använder färjan regelbundet och kommer att innebära ökade kostnader samt förlängd restid för brukarna. Vi är redan inne i mars månad och ännu har ingen skriftlig information kommit till kommunen och inte ens personalen.
Med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande skriftliga fråga: Vilka inbesparingar räknar landskapsregeringen att uppnå med denna åtgärd och hur har konsekvenserna för brukarna analyserats?
Minister Mika Nordberg
Tack, herr talman! Jag tackar för den här frågan. Frågan aviserades efter ett besök som näringsminister Gunell och undertecknad gjorde på Vårdö den 14 februari. Då hade vi möjlighet att träffa kommunstyrelsens och fullmäktiges representanter. På mötet talade vi om aktuella ärenden som gäller Vårdö. Vi talade även om att vi från landskapsregeringen har i programmet ett försök att införa turlistor på Töftöfärjan under en testperiod, likt den skrivning som har funnits i många budgeter angående införandet av turlistor på våra linfärjor.
Det ska sägas att det gjordes ganska klart för landskapsregeringen vid det här besöket att Vårdö kommun och deltagarna på mötet hade en ganska negativ inställning till turlistor.
En av grundtankarna med frågeställningen här är vilka inbesparingar som landskapsregeringen räknar med att göra och den andra frågan gäller konsekvenserna.
Om vi upprätthåller oss först vid inbesparingarna så kan man bl.a. minska på de CO2 utsläpp som den trafiken idag orsakar. Man skulle även kunna öka tätheten med antal fordon per körd tur om man skulle schemalägga turerna. Det skulle i sin tur innebära att man skulle få en minskad åtgång av fossila bränslen som diesel i det här fallet. Det skulle även bli inbesparingar när det gällde slitage på både fartyg och hamnar.
Idag är det hela sju personer som jobbar på den här linjen. Man har extra personal för att sköta underhåll och annat, och i ett schemalagt system skulle man kunna i inplanerade pauser titta till teknik och annan säkerhetsutrustning.
Det har även kommit landskapsregeringen till kännedom att det finns ett-missnöje bland brukarna vad gäller själva ekokörningen. Det är en åtgärd som landskapsregeringen har gjort, man utbildat förarna som kör vajerfärjorna att köra på ett mera miljövänligt sätt som bl.a. innebär lägre driftskostnader på åtgången av diesel. Å andra sidan har användarna av trafiken upplevt att överfarter ibland har kunnat ta väldigt lång tid. Om vi skulle införa en tidtabell så skulle man även kunna åtgärda det problemet, för har man en tidtabell så är man tvungen att hålla ett visst tempo på för att klara av själva tidtabellen.
Inbesparingarna ska inte ses i ljuset av att det skulle bli sämre service till regionen. Åtgärderna består av att man tittar på den trafik som vi har hållit på med väldigt länge. Kan man göra trafiken mer effektiv och ändå kunna behålla en god service med bättre hållbarhetstänk?
När det gäller konsekvenserna så är hela idén med en testperiod att man kan utvärdera. På förhand är det många som ganska högljutt protesterar och säger att väldigt många saker blir dåliga och sämre.
I Finland har det visat sig att man har infört turlistor på vissa ställen och befolkningen har först varit väldigt emot detta, men efter att turlistan väl har varit införd så har det visat sig att man är väldigt nöjd med turlistan och inte vill gå tillbaka till att inte ha en turlista. Detta medför att brukarna har möjligheter att planera sina resor både till och från Vårdö. Om man leker med tanken att man ha en turlista där linfärjan avgår var 15:e minut, då kan man planera vilken tid man behöver åka hemifrån för att hinna till färjan som t.ex. går jämt, kvart över eller halv osv. Om man till exempel har varit på ärenden i stan eller i Godby så är det samma sak, man vet när nästa färja går.
Det finns säkert positiva sidor av det här myntet. Säkert kan det upplevas av vissa som negativt, men jag är inte säker på att det bara är negativt att åtminstone pröva en turlista och se hur den skulle fungera.
Tanken från landskapsregeringens sida är inte att vi ska försämra servicen för de boende där utan det är att göra på ett annorlunda sätt. Tack, herr talman.
Ltl Mikael Lindholm
Tack, herr talman! Tack minister Nordberg. Det finns ganska mycket frågor man kan ställa. Jag fick fortfarande inte så mycket svar, det var i princip en upprepning av det som ministern sade när han var ut till Vårdö.
En turlista med 15 minuters intervaller, med överfart, lastning och lossning och om allt går smidigt och bra så tar det fem minuter vardera vägen. När det gäller att koldioxidutsläppen ska minskas så mycket så betyder detta att färjförarna inte ens kommer att stänga av färjan mellan turerna, för stänger de av så ökar slitaget på startmotorer i motsvarande mån.
En helt annan sak, vi har enkelriktad trafik med trafikljus på Vårdöbron som på något vis fungerar tillfredsställande, men med jämna mellanrum kan man få vänta ett antal minuter innan man slipper över. I dagsläget väntar färjan på bussarna som inte alltid klarar av att hålla minutschema. Hur ska färjan göra om bussen kommer en minut för sent efter avgång? Ska bussen vänta 15 minuter med skoleleverna ombord på bussen? På Prästösidan finns det ytterligare ett antal elever som ska stiga på och de får stå ute i ur och skur och vänta på att bussen ska komma först med nästa tur.
Att dessutom införa detta nu när vi ska börja bygga på den nya Vårdöbron och en stor mängd betongbilar ska dagligen köra ut med betong, det känns ganska överilat att ens tänka tanken att vi ska göra det i det här skedet.
Minister Mika Nordberg
Tack, herr talman! När det gäller införandet av turlistan så har vi från landskapsregeringen sagt att vi är intresserade av att tillsätta en arbetsgrupp som ska titta på exempel på hur en turlista kunde se ut. Vi har sagt att vi gärna vill ha med representanter från Vårdö kommun i den här arbetsgruppen och titta på de olika lokala behov som finns i de olika sammanhangen. Vi har även haft tankar på att ta med kollektivtrafikidarna i gruppen.
När det gäller arbetet som pågår på den nya Vårdöbron så har landskapsregeringen tittat på hur vi på ett smidigt sätt kunde få detta att fungera med bl.a. de betongbilar som ltl Lindholm nämnde. Med den personalstyrkan som finns idag har vi faktiskt möjlighet att plocka in den reservfärja som de facto ligger bredvid för att sköta de här betongtransporterna för att inte få fördröjningar i själva gjutningen. Vi vet ju att det förekom vissa komplikationer vid bygget av den förra bron och det gjorde att det blev problem längre fram. Det är väldigt liten kostnad att kunna möjliggöra och säkerställa de frakter som bygget av bron behöver och vi behöver även titta på detta.
Ltl Mikael Lindholm
Tack, talman! Ministern anser alltså att när det är ett landskapsprojekt då är det helt okej att köra utan turlista, men företagare på Vårdö ska betala extra? För det tar längre tid att ta sig ut till Vårdö om det blir en turlista, det går inte att förneka. Det betyder att transportkostnaderna blir dyrare för såväl företagare som privatpersoner.
Samtidigt ska vi inte förringa att framförallt på Prästösidan finns det många barnfamiljer och mycket turister på sommaren. Om det blir en turlista så vet man per automatik att man kommer att börja köra väldigt mycket snabbare över Prästö och även över Töftö för att man ska hinna med.
Redan med nuvarande tonnage som går utan turlista så i samband med trafiken från Hummelvik och andra toppar under stora delar av året så kan man komma med först på tredje färjan. Man kan inte alls räkna med att bara köra ner och köra ombord. Det kan ta tid. Vi är rädda för att det kommer att bli betydligt mycket mera sådant och det kommer att ta längre tid att tas oss till stan.
Det primära är ju inte att spara pengar, utan man pratar om att man eventuellt ska spara koldioxidutsläpp. Med tanke på att vi ska ha en någorlunda fungerande turlista så var ministerns förslag 15 minuters turlista, då hävdar jag att motorerna kommer att gå hela tiden i alla fall och då ser inte jag miljövinsten heller.
Minister Mika Nordberg
Tack, herr talman! Jag är helt övertygad om att de åländska skattebetalarna, som bekostar en bro för 13,5 miljoner på Vårdö, tycker att det är helt rätt att prioritera att den betong som behöver användas för att bygga bron kommer fram i tid. Jag tror att man ska ha en viss ödmjukhet när det gäller den frågan.
När det gäller olika praktiska arrangemang så är ju inte tanken att omläggningen av trafiksystemet nödvändigtvis behöver bli en försämring. Vid långa köer vid färjanlöp t.ex. från Hummelvik är tanken inte att man nödvändigtvis absolut ska hålla sig till turlistan, utan då ska det finnas en flexibilitet att man kan köra utan turlista. Så gör man i Finland och så gör man även i Sverige. Nu tittar vi på hur vi kan effektivisera själva systemet och det gör vi utifrån att vi kanske kan göra på ett annorlunda sätt men lite bättre än tidigare.
Jag tycker att den här rädslan som finns i viss mån är obefogad. Jag tycker istället att man ska vara med och försöka göra ett så bra system som möjligt och se om vi kan göra miljövinster på att ha ett annorlunda system. Man ska vara med i det arbetet istället för vara emot. Tack, herr talman.
Talmannen
Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.
Föredras
8 Farled Harparnäs-Karlby
Ltl Britt Lundbergs skriftliga fråga SF 8/2016-2017
Svaret kommer att ges av minister Nordberg. Ordet ges först till lagtingsledamoten Britt Lundberg.
Ltl Britt Lundberg
Tack, herr talman! Den skyddade farleden mellan Harparnäs och Karlby behöver mätas samt åtgärdas och fastställas. Farleden används idag av lokalbefolkningen men tillåter inte båtar högre än 2,9 meter eller båtar med ett större djupgående än cirka 1 meter. Eftersom farleden är svårnavigerad och inte är en officiell farled och därmed dåligt utmärkt, tvingas båttrafiken ofta ut i havet för att nå Karlby.
Med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande skriftliga fråga: När avser regeringen mäta den icke officiella skyddade farleden mellan Harparnäs och Karlby och utreda vilka åtgärder som krävs för att dra en officiell 2,5 m farled på sträckan?
Minister Mika Nordberg
Tack, herr talman! Att nå Karlby inledde ltl Britt Lundberg med.
Jag vill börja med att säga att Kökar är en ö långt ut i havsbandet, det är Kökar känt för. Ska man ta sig till Kökar med båt då har man förmodligen, om man tänker på de tillresande, antingen kommit från Sverige över Ålands hav eller från Finland över Skiftet. Det betyder att man redan har varit ute på de öppna haven när man kommer till den karga ön Kökar.
När det gäller satsningen på farleden mellan Harparnäs och Karlby har vi från landskapsregeringens trafikavdelning tittat på det här. Vi har fått skrivelser från Kökars kommun. Landskapsregeringen står i beråd att byta bron i Karlby som förbinder östra och västra Kökar. Den bron är idag enkelriktad och under de viktbegränsningar som idag råder. Landskapsregeringen aviserar att byta ut den här bron och frågan har kommit om vi kunde tänka oss att göra bron öppningsbar för att möjliggöra mera båttrafik igenom den farled som har omnämnts.
Vid uträkningar har man kommit fram till att en öppningsbar bro investeringsmässigt ligger på ungefär 2-2,5 gånger priset mot en fast bro samt löpande driftskostnader över tid.
Landskapets rådande ekonomiska läge har gjort att vi har kommit fram till att gå inför en ny bro över Karlby av modellen icke öppningsbar. Det betyder att behovet för t.ex. djupgående segelbåtar att trafikera farleden Harparnäs-Karlby egentligen är noll.
Däremot nämnde ltl Britt Lundberg att frihöjden under den befintliga bron är 2,9 meter. För att ändå komma lokalbefolkningen på Kökar och turistidkare till mötes vill landskapsregeringen höja den nya bron med cirka en 0,5 meter till 3,4 meter frihöjd. Detta skulle möjliggöra att vissa motorbåtar de facto skulle kunna trafikera i den här farleden i lite större utsträckning än idag.
Angående att göra farleden mycket djupare så har vi preliminära mätningar sedan tidigare och det skulle betyda väldigt stora åtgärder vad gäller både sprängning och muddring.
Idag försöker vi prioritera alla de olika arbeten som trafikavdelningen har i röret. När det gäller Kökar så ligger utbyte av bron i Karlby på prioritet nummer 1 och en sådan här satsning skulle ligga på prioritet nummer 5. Därför ser jag att det inte är aktuellt att mäta och utreda farleden inom den närmast framtiden. Tack, herr talman.
Ltl Britt Lundberg
Tack, herr talman! Ja, att Kökar är så kargt och svårtillgängligt enligt regeringen och ministern gör mig faktiskt nedstämd och ger kanske också en känsla av att alla delar av Ålande inte är lika prioriterade.
Kökar genomgår just nu sin största expansion i modern tid. Nya företag med framtidstro har etablerats och byarna växter.
En inre farled skulle stärka Kökars näringsliv sam ge möjligheter för ytterligare nya företag och öka turismen. Övernattande turister skulle öka och skulle ge Kökar ökad kapacitet för övernattande båtar. Farleden skulle ge en trygg och säker farled in i Karlby. En ny farled skulle tjäna inte bara besöksnäringen, utan den är även viktig för yrkesbåtar, sjöräddningen samt generellt för näringslivet. Man bör därför beakta denna åtgärd dessutom som en säkerhetsfarled vid utsatt väder.
I höstas utfördes sjömätningar av farlederna på Åland och man har delvis mätt farlederna på Kökars södra sida. Men av någon anledning har farleden mellan Harparnäs och Karlby inte beaktats i denna mätning. Vad beror det på, bästa ministern? Ta med denna korta farled i projektet så får Åland en modern uppmätt rutt in österifrån.
Ministern sade att det hade gjorts några preliminära mätningar. Det skulle vara intressant att veta när och hur de i så fall har gjorts.
Min andra fråga är: Varför genomfördes inte mätningarna mellan Harparnäs och Karlby och har regeringen begärt in synpunkter från sjöbevakningen, brandmyndigheter och sjöräddningen m.fl om farleden för att få bekräftat hur viktigt denna insats skulle vara? Om inte det har gjorts så undrar jag; kommer det att göras och när i så fall?
Kökar är faktiskt inte bara till för dem som har klarat av att komma långtifrån över de stora haven till Kökar utan Kökar är i första hand till för kökarborna. Insatser på Kökar ska i första hand vara till för tillväxt, ökad trygghet och att flera vill bosätta sig i skärgården.
Jag tycker verkligen att regeringens inställning, om att man inte behöver någon inre farled på Kökar därför att de som har kommit dit redan har tagit sig över de farliga haven, är en mycket tråkig inställning ministern.
Minister Mika Nordberg
Tack, herr talman! Jag undrar var ltl Britt Lundberg tar alla dessa miljoner som det skulle kosta? Vi pratar om en farled som är cirka tre kilometer lång. Det skulle krävas omfattande sprängningar under vatten och muddringar för att göra den här farleden till en officiell 2,5 meters farled. Jag kan berätta att sådana pengar har vi inte i den nuvarande landskapsregeringen.
Det är under all kritik att säga att landskapsregeringen har glömt bort Kökar. Landskapsregeringen håller just nu på att bygga om vägen från Harparnäs till Karlby, vi håller på att projektera en ny bro i Karlby och vi jobbar för fullt med kortutten som också gör nya resvägar för kökarsborna. Kortutten ger möjligheter att pendla och att kunna ha tätare trafik på ett helt annat sätt.
Personligen har jag även tidigare engagerat mig i att näringslivet ska kunna blomstra på Kökar, så jag känner inte igen mig i de här frågorna.
Jag beklagar ifall svaret från landskapsregeringen inte är tillfredsställande. Men jag upprepar igen, det finns inte i den inplanerade tidtabellen för 2017 att vidta åtgärder vad gäller den här farleden, trots att ltl Britt Lundberg anser att det skulle vara en väldigt prioriterad fråga.
Ltl Britt Lundberg
Tack, herr talman! Jag citerade endast ministerns inledning i det här svaret som handlade om det karga och svårtillgängliga Kökar och ingenting annat.
Jag undrar hur man idag vet vad det skulle kosta att göra den icke officiella farleden till en officiell farled eftersom man inte har utrett det? Hur kan man då veta hur kostnaderna ser ut? Ett tydligt faktum är att det finns väldigt mycket utredningspengar hos regeringen. Vi ser hur otroligt nära 200 000 euro som man har kunna lägga på att få fram att Åland ska bestå av fyra kommuner, så utredningspengar måste det finnas om man prioriterar så.
I samband med brobygge finns det ett alternativ, som ministern också redogjorde för, som hittills har klingat för döva öron – en öppningsbar bro. Den här frågan borde koordineras med farledsfrågan för att få ett hållbart beslut. Jag förstår att regeringen gärna framhåller sin hållbara utveckling och sitt arbete om ett hållbart sätt.
Bron mellan Karlby och Finnö är hårt trafikerad, men den är inte enkelriktad som ministern sade men däremot har den bara en fil. Bron är hårt trafikerad och den har passerat sitt bäst-före datum. Bron är idag begränsad till 50 ton då konstruktionen försvagats och det är ytterst skyndsamt att åtgärda bron! En långtradare på 62 ton kommer idag inte över bron.
Men den inre farledens framkomlighet begränsas av brons höjd, som ministern också sade. Genom att öppna upp Kökar för genomfart öppnas helt nya möjligheter för Åland.
Driften för en öppningsbro mellan Finnö och Karlby kunde samordnas med Lemström och fjärrstyras så det borde inte leda till så stora kostnader.
En trygg farled för kökarborna, samarbetspartners och gäster och en stabil bro med en fil istället för en dubbelfilig som man planerar, eftersom det inte är ofta som det är möten på bron, skulle utgöra en hållbar helhet. Hur ser tidtabellen ut med bron, vilket ministern redan har talat om? Ska jag tolka att det ska bli en tvåfilig bro som man inte tycker att behövs på Kökar? Kan man istället tänka på en enfilig öppningsbar bro? Hur skulle det bli i år när man kommer till ministerns prioritet fem? Är det ett hållbart förslag som ministern föreslår?
Minister Mika Nordberg
Tack, herr talman! När det gäller de här olika projekten så finns det ett system som heter Adapt. Det är ett gemensamt system som man även har fått EU-bidrag för att genomföra. Man förbättrar samtliga farleder runt om på Åland och får även in dem i det digitala kartunderlaget. Många av de skanningar som har gjorts under fjolåret, och det kvarstår fortfarande att göra, är inbokade för att uppfylla det som man har åtagit sig från första början och där fanns inte farleden som nu nämns med.
Personligen är det säkert lovvärt att lova en massa saker till olika regioner. Under min mandatperiod som minister har jag försökt hålla mig från att lova sådant som jag inte kan hålla. Jag säger precis samma sak i det här ärendet. Att lova någonting som jag vet att vi inte kommer att kunna hålla när det gäller den här grundare farleden så det är en väg som jag har valt att inte vandra. Vi har valt att vara ärliga och tydliga från första början. Vi har inte budgetmedel, vi har inga resurser för detta just nu och det är inte aktuellt. Från landskapsregeringens sida och speciellt från min sida som infrastrukturminister tycker vi att det är bättre att vara öppna och ärliga och säga så som det är, fast det inte alltid är det som kittlar åhörarna allra mest alla gånger.
Talmannen
Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.
För kännedom
9 Godkännande av avtalet med Förenade Arabemiraten om utbyte av upplysningar i fråga om skatteärenden
Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 9/2016-2017
Landskapsregeringens yttrande RP 3/2016-2017-s
Republikens presidents framställning RP 3/2016-2017
10 Godkännande av avtalet med Turkmenistan för att undvika dubbelbeskattning
Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 10/2016-2017
Landskapsregeringens yttrande RP 5/2016-2017-s
Republikens presidents framställning RP 5/2016-2017
11 Godkännande av avtalet med Sri Lanka för att undvika dubbelbeskattning
Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 11/2016-2017
Landskapsregeringens yttrande RP 6/2016-2017-s
Republikens presidents framställning RP 6/2016-2017
12 Godkännande av avtalet och protokollet med Portugal för att undvika dubbelbeskattning
Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 12/2016-2017
Landskapsregeringens yttrande RP 7/2016-2017-s
Republikens presidents framställning RP 7/2016-2017
Ärendena upptas till behandling vid plenum 22 mars 2017, då en gemensam diskussion kommer att tillåtas.
13 Självstyrelsens överlevnad
Landskapsregeringens svar S 1/2016-2017-s
Ltl Axel Jonssons m.fl. spörsmål S 1/2016-2017
Ärendet upptas till behandling vid plenum 27 mars 2017.
14 Värdering av det åländska gymnasiebetyget
Landskapsregeringens svar S 2/2016-2017-s
Ltl Britt Lundbergs m.fl. spörsmål S 2/2016-2017
Ärendet upptas till behandling vid plenum 22 mars 2017.
15 Redogörelse över självstyrelsepolitiska frågor enligt 36 § arbetsordningen för Ålands lagting
Landskapsregeringens redogörelse RS 1/2016-2017
Ärendet upptas till behandling vid plenum 29 mars 2017.
16 Modernisering av det åländska IT-samhället-Digitaliseringsrådets rapport
Landskapsregeringens meddelande M 2/2016-2017
Ärendet upptas till behandling vid plenum 3 april 2017.
17 Landskapsregeringens externpolitik
Landskapsregeringens meddelande M 3/2016-2017
Ärendet upptas till behandling tillsammans med Nordiska rådets Ålands delegations berättelse vid plenum 5 april 2017. Samtidigt hålls den gränshinderdebatt som Nordiska rådet uppmanat parlamenten att hålla.
18 Svensk examensbehörighet
Ltl Britt Lundbergs skriftliga fråga SF 9/2016-2017
En fråga ska besvaras inom tio dagar efter det att landskapsregeringen tagit emot frågan. Om frågan tas emot när lagtinget inte är samlat för plenum eller inom färre än tio dagar före plenarperioden avslutas ska svaret ges inom tio dagar räknat från den dag lagtingets nästa plenarperiod börjar. Om frågan inte kan besvaras ska landskapsregeringen meddela det till lagtinget och samtidigt ange orsaken till att ett svar inte ges.
Plenum slutar
Nästa plenum hålls 22 mars klockan 13.00. Plenum är avslutat.