Enda behandling

Talmannens förslag är att ärendet inte utskottsbehandlas. Diskussion.

Tack för det, talman! Vi firade här tidigare i dag och det här är också någonting att fira. Att landskapet för första gången har en demokratisk strategi. I regeringen Sjögrens regeringsprogram står det skrivet att man ska tillsätta en permanent arbetsgrupp för demokratifrågor, vilket har gjorts och den arbetsgruppen har tagit fram underlaget till den här demokrati strategin, vilken sedan landskapet efter omfattande remissrunda har godkänt.

Dokumentet heter Vår demokrati och meddelandet inleds också med de orden demokratin tillhör alla i samhället. Det är vår demokrati, det vill säga demokratin ägs inte av någon utan den ägs av var och en som bor, verkar och har sitt liv på Åland. Den här demokrati strategin gäller landskapsregeringens verksamhet. Det är ett medvetet val att fatta beslut om en strategi och åtgärder där vi faktiskt har huvudmannaskapet och kan fatta beslut. Men landskapsregeringen stora önskemål till det övriga samhället är ju att inspireras av denna strategi och fatta beslut om att ta fram egna. Jag vet att åtminstone en kommun redan har gjort det och det visar ju på att det finns andra som också intresserar sig för de här frågorna.

Själva strategin gäller två mandatperioder med åtgärdsprogrammet är möjligt för varje landskapsregeringen att fatta beslut om. Det här är taget efter finsk modell där man har det på det här sättet. Både den finska och den svenska demokratin strategin har legat väldigt mycket till grund för vårt arbete. Vi har gjort det som vi är bra på Åland, plockar russinen ur kakan ur både svensk och finsk förvaltningskultur och dokument.

I landskaps förvaltningen liksom alla andra myndigheter så jobbar vi med demokrati alla dagar. När vi svarar på en rättelse yrkande är det ett demokratiskt arbete när vi för en lag på remiss är det ett demokratiskt arbete. När tjänstemännen uppfyller sin informationsplikt gentemot medborgarna och berättar om hur olika saker fungerar, ja då är det demokratiarbete.

Så varför då en demokratisk strategi? Jag skulle säga att en av de stora viktiga delarna i den här i detta meddelande är själva nulägesanalysen där jag försökt analysera efter bästa förmåga och den tillgängliga data som finns om hur demokratin mår på Åland och därmed klarat av att plocka fram vissa grupper, vissa skeenden och vissa strukturer som visar vilka utmaningar vi har på Åland. Med det sagt ska sägas att demokratin mår bra i Norden. Kanske bäst i hela världen enligt flera mätningar. Men jag tycker att en av mina kollegor på tjänstemannasidan brukar säga det att det är en himla spännande utmaning att tänka sig att Norden är världens mest demokratiska region. Kan då Åland bli det mest demokratiska samhället i den regionen? Hur ska vi jobba för det?

Alla har demokrati strategin på bordet. Det är ingen idé för mig att redogöra för den till alla delar. Men jag skulle ändå vilja se lite på de övergripande utmaningarna vi har och de övergripande målsättningarna vi har, som också finns väl sammanfattade på sidan 40 -41 i dokumentet.

För det första valdeltagandet. Vi har ett relativt lågt valdeltagande på Åland, trots att vi har väldigt många kandidater per capita och det finns dessutom tydliga mönster om vem det är som inte deltar i röstandet. Man pratar om unga, inflyttade och personer bosatta utanför Åland. Förra mandatperioden så visade man vägen när man införde de här röstningsställena utanför Åland, vilket hade en synbar effekt på valdeltagandet för just den gruppen. Det visar att det ger hopp om att riktade insatser faktiskt kan förbättra situationen för vissa särskilda grupper.

En annan utmaning. Väl diskuterad i många omgångar, men som tenderar att inte förändras särskilt mycket över tid, är att kvinnor är väldigt svagt representerade i just den här salen. I kommunerna ser det betydligt bättre, men kvinnors deltagande i just lagtinget, att bli invald, tenderar att vara mycket, mycket svårt i det åländska samhället. Där har förstås partier och valorganisationerna ett alldeles särskilt ansvar.

Ett riktigt stort bekymmer är också att de unga kandidaterna i de allmänna valen i princip har utraderats. Det var betydligt vanligare förr att partierna lyckades locka till sig unga kandidater. Jag tror att vi alla som har jobbat i valorganisationerna i våra partier vet hur svårt det är att få till riktigt unga kandidater. Men det här är någonting som vi också behöver bära med oss.

En annan fråga som har kommit upp, särskilt i samband med det att tillit studien har presenterats, är förtroende för institutionerna, i synnerhet de politiska institutionerna. Där utmärker sig faktiskt förtroendet för lagtinget på ett ganska exceptionellt sätt. Parlamentet brukar ha betydligt högre förtroende än vad regeringarna har. Här ligger också förtroendet ganska lågt. Förtroende för riksregeringen ser starkare ut. Man skulle kunna dra en slutsats att det också är lättare att ha förtroende för en organisation som ligger lite längre bort. Vi vet att lagtingets förehavanden nagelfars ganska noggrant i både medier och sociala medier. Kan det bero på det? Vem vet? Men oavsett så har Ålands lagting som institution ett lågt förtroende och det är någonting jag vet att man också jobbar med. Ett arbete som inleddes förra mandatperioden och som fortsatt den här.

När det gäller trygghet och mänskliga rättigheter så ligger Åland på många sätt relativt bra till. Särskilt när det gäller den mellanmänskliga tilliten som är otroligt stark på Åland. Någonting som brukar kallas för Nordens guld. Det minskar transaktionskostnader i samhället och skapar en bättre vardag på många, många sätt. Däremot finns det också undersökningar som visar att hat, hot och rasism är vanligt förekommande. Vi har nu precis för någon vecka sedan fått ÅSUB:s rapport om utflyttningen från Åland där man visar på att det är svårt att komma in i det åländska samhället. Det är ett skäl för utflyttning och förstås också är det en del av utanförskap. Vi vet att undersökningen kring hat och hot mot politiker visar betydligt högre statistik för kvinnor än vad det visar för män. Vi har också sådana strukturer som inte kan vara accepterade.

De socioekonomiska förhållandena är särskilt upptagna i den här rapporten eftersom man vet att det finns väldigt stark kolerans mellan socioekonomisk utsatthet och lågt samhällsdeltagande. En fråga som alltså inte bara handlar om människors vardag utan också på vilket sätt man får sin röst hörd i samhället och på vilket sätt man deltar och bidrar. En fråga som är förstås också den ständigt aktuell.

I tillitsundersökningen så visades det en punkt som jag tror att vi alla som jobbar i den politiska sfären fick oss att hicka till kring. Det är nämligen det att en fjärdedel av ålänningarna uppger att de har personliga eller närstående med erfarenheter av korruption. Då handlar det i första hand inte om mutor eller ekonomiska transaktioner, utan framför allt om vänskapskorruption. Det tror jag att vi verkligen behöver diskutera och fundera på politisk nivå. Å ena sidan så är det ju så att vi är väldigt nära varandra i det här samhället. Att det uppstår såna här misstankar är kanske inte konstigt. Man fattar alltid beslut om nån gammal klasskompis ärende eller liknande, men samtidigt visar det också på att ålänningarna faktiskt är ett stort bekymmer kring just korruptionen. Här tror jag att det är viktigt för alla beslutande organ att fundera på; vad kan vi ha för principer kring det här? Hur diskuterar vi kring jäv och vem får sin röst hörd?

Slutligen när det gäller de utmaningar som finns så vet vi att det pågår en våg av missinformation och desinformation, särskilt på internet gällande alla typer av politik och alla typer av samhällsskeenden. Det här är förstås ett samhällshot på många olika nivåer, i synnerhet när vi samtidigt ser att läskunnighetsnivåerna sjunker och vi vet att media- och informationskunnighet samtidigt stiger. Vi har dessutom nya fenomen som AI som gör det ännu svårare att upptäcka när det är någonting som är falskt på sociala medier.

Vi har sex övergripande målsättningar för vår demokrati.
Att den ska vara levande och kännetecknas av delaktighet.
Att den ska intressera och engagera.
Att den ska vara väl fungerande och uthållig.
Att de demokratiska institutionerna ska öppna transparenta och förtroendeingivande och att det demokratiska samtalet ska vara livligt men tryggt.
Och sist och slutligen att det demokratiska samhället ska vara jämställt, jämlikt och fritt från diskriminering.

Det här är de målsättningar som bygger på de utmaningar vi har och utifrån de här målsättningarna så har vi tagit fram både indikatorer och framför allt åtgärder som ska syfta till att verka i den riktningen som vi önskar, snarare än att förstärka de samhällsutmaningar som finns. Till demokrati strategin har vi också bilagt Åtgärdsprogrammet för 25-27 och det finns där att läsa för var och en som är intresserad av det.

Som sagt, det vore önskvärt om också andra demokratiska institutioner skulle ta efter och fullfölja med en egen demokratistrategi. Vissa har börjat och jag förstått att lagtinget också är intresserade av det. Vi ser fram emot det arbetet från landskapsregeringen sida.

Tack talman!

Under punkten, De demokratiska institutionerna ska vara öppna, transparenta och förtroendeingivande, kan man läsa följande. Landskapsregeringen avser hålla regelbundna möten med föreningen Ålands journalister för att dels förbättra landskapsregeringens processer i förhållande till media, dels förbättra medias möjligheter till korrekt rapportering. Bland annat ska regelbundna utbildningstillfällen ordnas både rörande komplexa ämnen och teman i syfte att underlätta medias rapportering. Har man fått några reaktioner från media på den här skrivningen? Personligen så tycker jag att det är en häpnadsväckande skrivning att landskapsregeringen ska utbilda den granskande makten för att de ska kunna återge det som landskapsregeringen anser är korrekt.

Talman!

Den här skrivningen har kommit fram i samarbete med eller inte själva skrivningen, men själva idén har framkommit tillsammans med föreningen Ålands journalister. De facto har det här arbetet redan inletts och jag uppfattar att det har varit en mycket god process som har varit uppskattad av alla parter. Jag tror inte att ledamoten Egeland behöver vara så oroad att det handlar om någon politisk indoktrinering, utan det handlar om ganska komplexa frågor. Till exempel har det nya finanspolitiska ramverket presenterats av finans avdelningens tjänstemän. Digitaliserings lagstiftningarna som vi förde debatt om på senaste plenum har också varit föremål. Alltså, det handlar om att i ganska svåra områden kunna sätta sig ned och ge fördjupad information så att man lättare kan förstå vad lagstiftningar och samhällsskeenden handlar om.

Tack, talman!

Inte blev jag speciellt mycket lugnare av det måste jag väl erkänna. Men jag måste säga att jag är oerhört förvånad över att den här skrivningen har tagits fram i samförstånd med Ålands journalister. Det står ju nämligen rakt ut att man ska liksom utbilda journalisterna för att kunna återge den korrekta bilden. Men då blir det ju den korrekta bilden från landskapsregeringen. Media är ju den granskande makten som själva borde ta reda på vilka jobbiga frågor man ska ställa och hur man ska lägga upp saker och ting. Om man till exempel skulle säga att landskapsregeringen utbildar mediekåren i hur Projekt Sunnanvind med massa fakta kring Sunnanvind så är det ju fullt möjligt att tro att den återgivningen kanske inte blir helt oberoende.

Talman! Jag tror att ledamoten Egeland ser spöken där de inte finns. Jag tycker man ska komma ihåg två saker i detta sammanhang. För det första att landskapsregeringen är ett paraplynamn i vilken både den politiska landskapsregeringen verkar men också tjänstemannakåren verkar. Att man ger fördjupad information och bakgrundsinformation om någonting. Det är ingenting konstigt. Det är någonting som varje politisk organisation försöker göra. Alltså ge den information som man har. För det andra uppfattar jag nog att den åländska journalistkåren nog har integritet. Snarare tvärtom, att ge grundläggande bakgrundsinformation hjälper dem att ställa de knepiga frågorna.

Talman!

Jag vill tacka för de konkreta målsättningar som finns i det här programmet. Det är någonting som man kan ta på. Jag noterar att ministern sa att det är ett lågt förtroende för Ålands lagting och det tycker jag är sorgligt. Men de facto så är förtroendet för landskapsregeringen ännu lägre och det är ju nästan ännu sorgligare med tanke på att landskapsregeringen har det operativa ansvaret. Det jag funderar kring som inte jag har sett i det här meddelandet. Det handlar om jämställda listor inför landstingsvalet. Vi har ju försökt, här på Åland, med jämställda listor och det har givit så att säga bonus i ekonomiskt utfall till respektive grupp. Men utfallet har ju däremot inte alls motsvara de faktiska förväntningarna. Tror ministern fortsättningsvis, för att få flera kvinnor i lagtinget, att vi skall ragga kandidater? Så det primära är att vi får jämställda listor, inte det primära att få in fler kvinnor i Ålands lagting.

För det första sa jag nog förtroende för de politiska institutionerna är lågt på Åland. Det som sticker ut i jämförelse med andra så är det att parlamenten brukar ha betydligt högre förtroende än vad man har. Regeringarna brukar generellt ha lägre förtroende. Nu ligger landskapsregeringen och lagtinget på samma nivå. Jag har också verkat i den här salen i åtta år så vi får väl alla se oss själva i spegeln, tänker jag. Den andra delen kring jämställda listor. Där har ju internationell forskning visat att jämställda listor visar till mer jämställda val och jag tycker det är viktigt att komma ihåg att det är ju inte så att folket själv väljer sin kandidat i lagtingsvalet är helt opåverkat. Det första steget är ju att partierna väljer vem de ställer upp på sina listor.

Talman! Så är det visst, men man behöver ju också komma ihåg att vi har ett system här på Åland där det är personval som gäller. I relation till exempel till Sverige, där det är listval och där det är partiets ledning som rankar vilka som är toppkandidater och vilka som kommer längre ner. Men jag tror att det är i det dagliga arbete som vi ska jobba för att fler kvinnor ska få möjlighet att komma in och få ta del av verksamheten som finns här. Det finns inget lagkrav på att arbetsgrupper ska vara jämställda. Men de facto tillsatte landskapsregeringen i förra veckan en arbetsgrupp bestående av sex män och en kvinna, såvida man inte räknar sekreterare. Då är det sex män och två kvinnor. Det är just de här små sakerna i det vardagliga livet som möjliggör och som öppnar dörrar för flera kvinnor och tjejer att komma in. Och det tycker jag vi ska jobba tillsammans för.

Talman!

Jag håller helt med ledamoten Thörnroos i det sammanhanget. Det är i vardagen som många av de här sakerna avgörs, hur vi gör. Sedan när det gäller enskilda arbetsgrupper så är det ofta utifrån roll som man tilldelas en post och inte utifrån vilka kriterier som helst. Och just i det här fallet, som jag tror att ledamoten Thörnroos hänvisar till, så bjöd man in ordföranden för två organisationer till exempel, där bägge två var män och då blir det ojämställda arbetsgrupper. Men jag håller helt och hållet med. Alltså, de kvinnliga perspektiven borde lyftas fram mera. Det märks också i den här salen när vi diskuterar jämställdhetsfrågor. Hur lite till exempel, som ofta lyfts fram, ÅHS som anses vara en traditionellt kvinnlig fråga. Hur mycket utrymme den diskussionen får och på vilket sätt det diskuteras.

Tack, talman!

Jag funderar lite på den här frågan kring ålders relationen. Dels de som ställer upp i val förstås, där vi blir äldre och äldre, men framför allt vilka som röstar. Det har ju blivit mer och mer så att de som deltar i val är de äldre och de blir äldre och äldre. När man börjar rösta blir det senare och senare. Frågan är om vår demokrati är på väg, på samma sätt som vår befolkning, att åldras. Vad vi ska göra åt den frågan, det finns ju med i demokrati strategier och i åtgärder men jag funderar på hur ministern ser på möjligheten att man ytterligare i skolorna skulle engagera sig i någon slags demokratisk resiliens för unga.

Talman! Det där är ett viktigt område. Vi vet att unga människor i dag rör sig allt längre bort ifrån de politiska organisationerna. Man engagerar sig i stället på andra sätt genom olika typer av samarbetsgrupper eller aktioner eller liknande. Det får inte bli så att vi har ett samhälle och val som upplevs som irrelevanta för en hel generation. Är vi inte på den här bollen så finns det risk för att det är där vi hamnar. Bland de här åtgärderna talas det bland annat om nya utbildningspaket för de för unga. Det finns också sådana här mer spännande idéer i bakgrunden, som till exempel att ha en valbuss som skulle stå parkerad utanför gymnasieskolornas verksamheter för att det ska bli enkelt att sänka tröskeln. Det vet man, de som en gång börjar välja tenderar att fortsätta delta i val. Ju tidigare man lyckas med det, desto bättre valdeltagande får vi också bland de yngre.

Tack, talman! En annan fråga som jag har funderat på, som vi har varit inne på redan. Är den, som jag tycker, mycket bekymmersamma utvecklingen. Att sanning har blivit någonting relativt, att det inte finns fakta längre på områden. Det finns åsikter och man kan alltid ha en egen åsikt och behöver inte bry sig om varken vetenskap, beredning eller fakta. Jag funderar ibland på om man borde faktagranska oss. Faktagranska de uttalanden som vi kommer med, faktagranska landskapsregeringen och försöka bygga upp en bas av gemensamt omfattade sanningar. Om det nu är så att de fortfarande existerar.

Talman! Det är ju en svår tid vi lever i om vi ser på det amerikanska presidentvalet där man tillämpar faktagranskningar så visar det sig att även en presidentkandidat i det stora landet USA kunde föra fram ganska mycket falsk information under en debatt, till exempel. Det går ju alltid att hitta forskningsrapporter som stöder det man vill påstå. I synnerhet tenderar det ju att avvikande forskningsstudier förstås får större publiciteten än det som är konsensus. Vad kunskap är så tenderar i dag får bedömas subjektivt. Jag tycker inte att det är rätt väg att gå. Jag tycker att forskningens konsensus är det som man som politiker borde följa. Men det är ju upp till var och en vad man för fram.

Talman! Det här dokumentet är viktigt och fokus är på den parlamentariska demokratin i första hand. Det är ju så att den utövas vart fjärde år på valdagen. Men vi ska också ha en demokrati som utövas i vardagen. Det vill säga ett medborgarinflytande. Jag noterar att till exempel ordet fackförening inte förekommer, såvitt jag kan se en enda gång i det här dokumentet. Då lyfter jag fram ILO:s, de regelverk som finns där organisationsrätten för arbetstagare är oerhört viktigt. Ur min synpunkt är det också det. Hur ska arbetstagarinflytande se ut på en arbetsplats?

Talman! Den där frågan är snarare någonting som hanteras i personalpolicy på landskapsregeringen. Men till den delen så skulle jag ju inte vilja säga att de här åtgärderna på något sätt är fixerade vid det som händer vart fjärde år, utan här handlar det om ett kontinuerligt demokratiarbete. Delvis förstås valen och hur de organiseras, men också hela delarna med ungdomspaneler och andra sätt att få röster som inte hörs i vardagen att höras bättre. Så att kritiken om att det skulle vara väldigt fixerat vid det som händer på valdagen vart fjärde år, det skulle jag inte hålla med om.

Tack minister Zetterman. Ja, jag tycker dokumentet har många tänkvärda aspekter. Jag tycker ändå i det som vi tar för givet, rösträtt, åtta timmars arbetsdag och semesterrätt. Det är saker som har blivit erövrade och icke skänkta. Den arbetarrörelsen, fackföreningens betydelse kan inte undervärderas. Jag tycker nog att på ett allmänt plan bör man lyfta fram vikten av medborgarinflytande, inte bara i fackföreningar utan i hyresgästföreningar etcetera etcetera. För jag tycker att när man reviderar det här någon gång måste man hade i åtanke.

Talman! Det var det som jag inledde med. Det här gäller landskapsregeringens egna verksamhet och det som vi har makt att påverka och inte hyresgästföreningar och andra. Min uppfattning är det i landskaps förvaltningen att facken har representation på många olika sätt. Facken på Åland är ju inte så starka som man är i övriga Norden, så där på ett generellt plan. Men att föreningsfriheten skulle vara stark och råda på Åland, det tycker jag inte att det råder något tvivel om.

Tack, talman!

Tack ministern Zetterman för presentationen. Vi tycker från Hållbart Initiativ att det här är en oerhört viktig strategi och kommer säkert att utvecklas under många år. Jag vill lyfta en fråga om läsning som en central del av demokratiarbetet. Både när det gäller att ta till sig informationen och uttrycka sig i skrift och tal. Vi vet att det kan utgöra hinder för många. Eftersom det här handlar om en strategi så vill jag bara fråga, har regeringen planer med bibliotek strategi? Hela Norden har ju gått in för att bli det mest gränslösa området. Där behövs hjälpen och biblioteken som ett demokratiskt utrymme.

Talman! Bibliotek strategin håller på att uppdateras som bäst och nu har jag för mig och vågar inte lova. Jag tror att tanken är att den ska komma här i vår. När det gäller media och informationskunnigheten så där i stort. Kan vi konstatera att biblioteken redan idag har börjat jobba med frågan. Det är klart att det är ett av deras grundläggande områden. Men just media och informationskunnighet, har ju också påverkat läroplanerna i Ålands lyceum till exempel. Vi ser ju ändå bekymret i den praktiska vardagen i skolan. Var ska man lägga energin? Det kommer så många nya kunskapsområden. Men att läskunnigheten minskar är ett problem för samhället som helhet och också det här med källkritik och andra frågor.

Tack talman och tack för svaret! Ett led i arbetet kunde vara det här att biblioteken skulle kunna ha en beredskapsplan, för sådana har tagits fram både öster och väster om oss och är aktuella. Men jag har en fråga som gäller barnens involverande i det här fortsatta arbetet. Finns det möjligheter att ta barnen med i att till exempel ta fram en sådan här lite förenklad, tillgänglig, med enklare språk om demokrati. Demokrati strategin alltså, att man skulle göra den mer tillgänglig för barnen.

Talman! Bara kort en kommentar om biblioteken, det är ju också kommunal verksamhet. I och för sig kan ju landskapsregeringen ställa krav via lag. Men grunden är ju att det är kommunal verksamhet och verkar inom den sfären. När det gäller att ta fram demokrati strategin för barn, absolut, det är väl en god idé. Det är ju en del i det här med att ta fram material för de yngre årskurserna, för skolan men också att arbeta med det här för nyinflyttade och andra. Vi ska försöka förstärka kommunikationen kring demokratin, varför den är viktig och hur man som enskild person kan utöva den. För det är ju betydligt oftare än vad vart fjärde år. Så demokrati i vardagen är en viktig fråga också för barnen. Där tror jag att det är helt relevant varje gång vi möter barn och unga, vilket vi gör kanske i de högre årskurserna förvisso. Men att liksom peka på, vad är demokrati.

Tack talman! Minister Zetterman lyfter i sin presentation till exempel tanken om röstningsställen. Det här tycker jag är väldigt intressant. I Stockholm så hade man en ganska lång förtidsröstningsplats på centralstationen. Alltså folk som är ute och reser och folk som gör andra ärenden kan sticka in när det finns möjlighet och tid utan att behöva egentligen hålla sig till korta öppettider och så vidare. Jag har också funderat på om man skulle kunna utveckla det här på Åland och kanske hålla förtidsröstningen på något shoppingcenter eller någon större matbutik eller någonting. För att folk är vana idag att man kan gå och handla nästan till midnatt och många har svårt att faktiskt komma iväg på lunchen och prioritera att ställa sig i en kö inne på Mariehamns post till exempel om man vill äta. Så det finns ju alla möjligheter till utvecklingspotential. Har ministern någonting att säga om det?

Talman! Jag upprepar det jag sade i mitt anförande, förra landskapsregeringen under dåvarande kansliminister Jansson införde de här bestämmelserna med förstärkt förtidsröstning utomlands, som gav direkt effekt. Alltså, vi pratar om många procentenheter upp som det resulterade i. Så det visar på att det finns åtgärder att göra. Vallokalen är i första hand en kommunal angelägenhet. Det är de som upprättar de här vallokalerna. Men i vallagstiftningen som är på kommande så har vi diskuterat det att införa krav på kvälls röstning. Som ett led i det här så finns det också med i åtgärdsplanen, den här diskussionen tillsammans med var och en kommun. Mellan vår personal som jobbar med val och de kommunala representanterna för att just diskutera, var kan val hållas, vad visar forskning och annat på var det ger högre valdeltagande.

Jo, det är ju lätt att alltid säga att det är få personer som väljer och röstar. Men det är ju också så att den här utvecklingen måste ju också följa med i samtiden. Hur lever folk idag? Hur rör man sig? Man kan ju mäta olika dataflöden, på hur folk går och så här, så det borde inte vara svårt i dagens läge att hitta platser där människor rör sig. Där de ska kunna, istället för att titta på någonting annat, ta med sig sitt körkort och gå in och välja en kandidat i ett val. Jag tänkte också lyfta det här med en enklare version för barn. Jag vet att landskapsregeringen har ganska fina, förklarande Youtube videos redan på sin Youtube kanal som man ska kunna ta upp igen och göra en fortsättning av. De var väldigt lätta för ungdomar att förstå. När vi hade en sån här läxa hemma t.ex. kunde vi titta på dem.

Utbildningsavdelningen har tagit fram otroligt mycket fint material genom åren när det gäller självstyrelse, demokrati och annat, så det är klart att det finns färdigt. När det gäller vallokalerna så finns det, tror jag, också en föreställning om att det ska vara väldigt pampigt och ståtligt och högtidligt. Det är liksom i de här kommunala hjärtana som man ska ha röstnings ställena. Jag tror att det här är en viktig diskussion att också föra tillsammans med kommunerna om hur det här kan utvecklas för att bli just attraktivt för människor och enkelt att rösta. Som sagt, valdeltagandet ser väldigt, väldigt olika ut. Att till exempel försöka ha röstning på ställen där man vet att det rör sig om mer av de grupperna som har ett svagare valdeltagande, det är väl en alldeles utmärkt sak.

Tack, talman! Jag tacka för den här demokrati strategin att vi kan föra diskussionen kring demokrati. Jag fastnade också för just varför det är så få kvinnor och unga som väljer att ställa upp i val. Jag har också varit med personligen och försökt rekrytera nya och upplever att det är väldigt utmanande och jag skulle återkomma till det i mitt eget anförande. Men som det står i den här demokrati strategin så står det om mångfalden i parlamentet inte spela mångfalden i samhället så kan det också sänka förtroendet för hela parlamentet. Så det är sannerligen en gedigen uppgift som vi har. Vi får väl också se oss i spegeln hur vi själva agerar. Men vad är det som gör det här? Vad är det som gör att färre unga väljer att ställa upp? Det är en stor fråga. Hur kan vi få unga att ställa upp och få fler kvinnor att engagera sig? Tycker det är oerhört viktigt och utmanande för framtida självstyrelse.

Talman! Precis så där som ledamot Mattsson säger, så är det också. Nu står jag här som minister och vi sitter i våra roller här i dag. Men de flesta av oss är också aktiva i våra partier på ett eller annat sätt och där har ju partierna ett jätte stort och viktigt arbete att göra. Att vi vet att 30 % av de som bor på Åland idag är födda utanför Åland. Trots det så är det i många lagtingsgrupper som inte det syns. Kanske det är Obundna som har den högsta andelen utlandsfödda i sin grupp. Men i övrigt är det få med, framförallt utomnordisk bakgrund, som är med i de beslutsfattande organen. Sen det här med unga, där måste man partipolitiskt också våga tänka nytt och tänka om och byta idéer. Allihop tycker vi att det viktigaste målet är att vi får fler unga. Vad kan vi då göra tillsammans?

Tack, talman! Jag tror att varje enskild person och parti har ett stort ansvar i att rekrytera unga. Det är otroligt viktigt med goda förebilder också och jag märker att det finns ett stort intresse av hur arbetet här inifrån ser ut. Även fast det ibland kan se ut på ett annat sätt om man läser i media eller på andra ställen. Men jag tror att det är jätteviktigt också att hela tiden berätta om vad som faktiskt görs här och hur och varför självstyrelsen är så viktig för Åland.

Talman! Det så att också i den här salen och i våra utskott så behöver man fundera på det som sades i tidigare replikskiften. Alltså att jobba med demokrati, jämställdhet och jämlikhet i vardagen. Vem får förtur i talarlistan under ett utskotts möte? Vem får vilken taltid? Personligen hade jag hjälp av en äldre ledamot i finans- och näringsutskottet när jag började min politiska karriär. Det har jag tackat för många gånger och fortsatt glad för det stödet jag fick som ung kvinna i finans- och näringsutskottet.

Tack, herr talman!

Ledamöter och åhörare! Det är med stolthet i dag som vi diskuterar landskapsregeringens demokrati strategi för perioden 2025 - 2030. Denna strategi är inte bara ett dokument eller en plan. Det är ett uttryck för vår gemensamma vision om en levande, engagerad och uthållig demokrati på Åland. Ett bra exempel att följa även för andra aktörer i vårt samhälle som vill skriva en egen demokrati strategi. Det är också viktigt att den här frågan diskuteras i lagtinget. Den bör diskuteras mer för att sedan också inspirera till diskussion vid köksborden och i skolan speciellt.

Demokratin är grunden för allt vi gör i den här salen och det är fundamentet i hela vårt samhälle sedan väldigt länge tillbaks. Den nya demokratistrategin sätter en tydlig kurs mot att förstärka demokratins roll i varje ålännings liv. Vi vill säkerställa att alla känner delaktiga, hörda och engagerade i de beslut som påverkar deras vardag.

Strategins första målsättning är att göra demokratin levande och delaktig. Det handlar om att skapa fler och bättre möjligheter för medborgarna att delta i det demokratiska samtalet på olika sätt. Vi vill se fler dialoger mellan medborgare och beslutsfattare och vi vill att fler känner att deras röst verkligen betyder någonting. Detta är inte bara en förhoppning. Det här måste vara ett löfte från oss beslutsfattare.

För att skapa en levande och aktiv demokrati måste vi betona vikten av samhällsintresse och kunskapshöjande insatser. Ett engagerat samhälle är ett informerat samhälle. Genom att satsa på utbildning och kontinuerlig information så kan vi hjälpa medborgarna att förstå de ganska komplexa politiska processerna och utmaningarna som vi ganska ofta står inför här. När människor har en djupare förståelse för de processerna så blir de också mer benägna att delta aktivt och bidra med åsikter och perspektiv. Avståndet till den praktiska, politiska vardagen blir kortare.

I en tid då populism, desinformation och antidemokratiska krafter får allt större fotfäste i vårt samhälle, både lokalt och globalt, så är det avgörande att vi stärker demokratins fundament. Ett informerat och engagerat folk är det bästa försvaret mot de här krafterna. Genom att förstärka medborgarnas kunskap och skapa fler möjligheter till delaktighet så kan vi minska risken för att förenklade budskap och falska löften får fäste. Vi måste visa att demokrati, även om det ibland kan vara komplicerat och långsamt, är det bästa sättet att bygga ett rättvist och hållbart samhälle.

Vidare så vill vi göra demokratin intressant och engagerande. Detta gör man bäst genom att investera i utbildning och information. Både i skolorna och i det offentliga rummet. Vi behöver väcka ett djupare intresse för demokratins processer och betydelse. Det är så vi skapar en generation av aktiva medborgare som är redo att ta ansvar och bidra till utvecklingen.

En väl fungerande och uthållig demokrati är avgörande för vårt samhälles framtid. Vi strävar efter att effektivisera de demokratiska institutionerna så att de blir mer tillgängliga och anpassade till dagens teknologiska möjligheter. Vi vill förenkla för medborgarna att delta, att rösta och att engagera sig och gör det lättare för dem att förstå hur beslut fattas och hur man kan påverka dem.

En av de mest grundläggande principerna i den här demokrati strategin, är öppenhet och transparens. Vi, från Liberalerna, tror att öppenhet leder till ökat förtroende för de demokratiska institutionerna. Genom att vara ärliga och tydliga med hur beslut fattas och vilka processer som ligger bakom så bygger vi en stark relation mellan medborgare och deras representanter. Detta är avgörande för att skapa ett samhälle där människor känner sig trygga och respekterade. På tal om trygghet. Det demokratiska samtalet ska vara livligt. Det är viktigt. Det ska vara högt i tak och det ska vara aktivt. Men det måste också vara tryggt.

Vi står fast vid att skydda yttrandefriheten och samtidigt motverka hat och hot som kan skrämma bort människor från att delta. Alla ska kunna uttrycka sina åsikter utan rädsla för repressalier. Det här är en grundpelare för en stark demokrati. På tal om det så kommer man osökt in på sociala medier som har blivit en central plattform idag för den demokratiska dialogen och informationsspridning.

Fördelarna är många. De erbjuder en arena där medborgare kan uttrycka sina åsikter, delta i diskussioner och få tillgång till information snabbt och effektivt. De underlättar även för beslutsfattare att kommunicera direkt med medborgarna, vilket kan öka transparensen och förståelsen för politiska beslut. Men det finns också nackdelar. Sociala medier kan vara en grogrund för desinformation och polariserande budskap. De algoritmer som styr vad vi ser på sociala medier kan skapa ekokammare där användare bara får information som bekräftar deras egna åsikter. Detta kan förstärka samhällsklyftor och minskade den demokratiska dialogens kvalitet. Den sociala bestraffningen på sociala medier är hårdare och mer direkt än för den som uttrycker sina åsikter i offentligheten, vilket gör att många hellre undviker att göra sin röst hörd. Att hantera dessa utmaningar är avgörande för att sociala medier ska kunna fortsätta vara en positiv kraft för demokratins utveckling.

Slutligen och kanske viktigast av allt, vi vill bygga ett demokratiskt samhälle som är jämställt, jämlikt och fritt från diskriminering. Vi vill se en demokrati där alla, oavsett kön, bakgrund eller livssituation, har samma möjligheter att delta och påverka. Det är en vision som vi liberaler tycker är viktiga att sträva efter. Det är en vision som vi alla tillsammans måste arbeta för att uppnå. Det är allas rätt till en utbildning och möjlighet till sysselsättning som är en avgörande faktor för framtidens demokratiska funktion och framtidens funktionella demokrati.

Ett stort, grundläggande ansvar ligger på partier för jämställdheten här i lagtinget. Genom att vi har ett system som är baserat på partiväsendet. Men det är var och ens personliga ansvar. Ute i kommunerna finns det också stort ansvar i praktiken att se till att engagemanget är jämställt. Speciellt, som jag förstått, bland unga och kvinnor där det just nu är ett bekymmer att få engagemang.

Den här demokrati strategin är en viktig milstolpe för Åland, det dokument som inte bara pekar ut vägen framåt utan också inbjuder alla att vara en del av resan. Vi vill göra demokratin på Åland starkare, mer inkluderande och mer engagerande än någonsin tidigare. Väl värd namnet som självstyrelse mitt i den nordiska samhällsmodellen. Vi ser fram emot att se hur denna strategi kan användas som verktyg för att göra Åland ännu bättre.

Tack, ledamot Påvals! Jag tänkte ta fram en fråga. Flytta någon av oss till Finland och bor där så får vi rösta i parlamentsval. Flyttar vi till Sverige får vi rösta i parlamentsval efter två år om man är nordisk medborgare. Men flyttar en finländare eller en svensk hit kan det i värsta fall dröja åtta år, om man flyttar just efter ett val innan man har rätt att rösta i ett Åländskt lagtingsval. Vi lever i en värld med migration. Folk flyttar hit. Vi kommer att ha ett stort behov av inflyttning av demografiska orsaker. Har man funderat närmare i regeringspartierna på den här frågan?

Tack, herr talman! Ledamoten Lindén är nu inne på ett område som är väldigt grundläggande för den åländska självstyrelsen just nu och har varit det från början. En del av vårt kulturella skydd på Åland har ju varit just hembygdsrätten, som inneburit rätten att också delta i lagtingsval. Det här är nog ingenting som i detta skede har diskuterats jättemycket. Det kräver ju en helt annan process kan man säga. Men jag tycker att detta strategidokument är en bra utgångspunkt för de här diskussionerna. Vad krävs för att uppnå de här demokratiska principerna fullt ut? Det är en självstyrelsepolitisk fråga som delar den här salen ganska mycket, partipolitiskt. Den kanske även delar grupper hur man ser på hembygdsrätten och möjligheten till utveckling, inflyttning och delaktighet. Det är kopplat till väldigt mycket annat också som måste hanteras i så fall.

Tack ledamot Påvals! Jag inser att det är ingen lätt fråga, men det är en fråga som är viktig. Det låga valdeltagandet bland ungdomar? Vi vet också att ungdomarna inte ansluter sig till facken. Apropå mitt tidigare inlägg. Den språkliga aspekten gäller ju självfallet inte en rikssvensk som kommer hit om man vill värna det svenska språket. Så lite problematiskt måste vi väl ändå se att det kan i värsta fall dröja åtta år innan man får rösta i ett lagtingsval.

Tack så mycket! Problematisera ska man göra, alla gånger. Speciellt när vi diskuterar demokrati som är vårt fundament. Precis som jag sa i mitt anförande så är just den här diskussionen viktig att ha i den här salen. Vi har det alltför sällan och vi behöver inspirera den här diskussionen att finnas också på andra ställen. Det är mycket bra frågeställningar och problematiseringar som ledamot Lindén gör.

Talman! Jag håller med ledamoten att vi behöver diskutera hot och trakasserier som vi politiker, men även tjänstemän får ta del av. Hur kan vi hitta fungerande sätt att motverka det? Det finns en orsak i att vi kvinnor i större grad än männen inte vill utsätta oss och våra familjer för det. Finns det en orsak att våra ungdomar anser att det inte är värt det? Att man kan lättare ta till sociala medier och föra sin politik? Att ta steget ut, att bli offer eller bli ett föremål för de trakasserier som man faktiskt själv kanske bedriver. Det här är någonting som är otroligt viktigt i dagens samhälle, att våga diskutera det här.

Tack, herr talman!

Håller helt med ledamoten Holmberg-Jansson om att vi behöver skapa ett system som är format så att alla känner sig känner möjlighet att delta i debatten och att alla känner sig hemma i debatten. Att det inte är en viss typ av personer i vårt samhälle som hela system är format för. Tyvärr är det så sen gammalt att det finns färdiga trösklar för kvinnor i demokratin. Det finns färdiga trösklar för unga personer som finns enligt våra kulturella normer. Det är dem vi måste vara medvetna om. Det är dem vi måste se till att överbrygga och jobba emot. Det är en helt korrekt spaning som ledamoten gör, att det här är utmaningar vi måste medvetna om och diskutera och se till att utvärdera. Det behöver vara möjligt för alla medborgare att kunna delta i samtalet på alla nivåer så långt det går.

Talman! Jag tänker inte alltid bara på det kulturella, de kulturer vi har i vårt samhälle, att det är männen som har tagit för sig. Det är nog snarare att utsätta sig när man försöker rekrytera så får man höra det. Nej, jag vill inte utsätta mig för det som ni får ta del av. Jag vill inte utsätta min familj. Där kanske det kommer det här att man är mamma och värnar det finns en instinkt att värna om sin familj. Jag tänker inte utsätta min familj för det här. Så det är jätteviktigt. Sedan det som ledamoten var inne på i början, det här som man kallar för "rabbit hole" som man hamnar in i och det ser man ju själv, går man in och klickar på trädgård så har du bara massa trädgårdsbilder och bara massa ormar om du råkar klicka på en orm. Då är det ju en fara för demokratin om det är andra, inte lika oskyldiga saker som man har klickat på som sen blir ens verklighet.

Det är så att kunskap är makt. Den dagen vi har full medvetenhet om den här problematiken, det är då vi kan hantera dem och möta dem. Detta är också en del av den demokratiska utbildningen som behöver ske redan i skolåldern. Här vill jag trycka på att skolorna är en fruktansvärt viktig institution för att man ska lära barn att hur man deltar i det politiska samtalet och vad de stora riskerna är och hur man kan hantera dessa hinder som kommer i framtiden. Jag vill ändå hävda att det är tyvärr så att vi har en kultur och en struktur ännu fortfarande idag. Där det är svårare för kvinnor och unga människor att delta i det demokratiska samtalet på grund av att det finns mer att förlora, det är det vi måste motverka. Det finns mycket att förlora för män och för äldre att göra det. Men det finns ändå från början ganska tydliga skyddsvallar för det. Så jag hävdar att det är så.

Tack, talman!

Jag vill också förena mig i det uttal som Holmberg - Jansson hade här i sin föregående replik. Just att det är så himla viktigt att våga diskutera det här med hot och trakasserier. Det är precis ett sådant påstående som man kan få när man vill försöka rekrytera nya att vara med i det demokratiska samtalet. Jag vill inte utsätta mig för det här eller de påhoppen. Jag tycker att det resonemang som ledamoten Påvals förde i sitt gruppanförande kring sociala mediers roll, det är också viktigt. Där sägs både bra och dåliga saker men det här försvårar i många fall det demokratiska samtalet, tycker jag. Jag tycker det är jätteviktigt att vi diskuterar den här frågan i dag.

Tack, herr talman! Jag tror att yngre generationer på ett annat sätt blir beredda på utvecklingen som kommer framöver. Jag anar att när yngre generationer diskuterar sociala medier så har de ändå på ett sätt ett filter. Man kan säga jo, jo, men det där snacket behöver jag inte ta till mig. Det där är bara skrivbordsriddare som sitter och häver ur sig saker. Så jag hoppas ändå att man kan bygga upp och jobba på den här beredskapen också genom utbildning. Att stärka unga personer, att faktiskt stå upp för vad de menar och säger och inte vara rädda för den här bestraffningen som man får. Jag tror att det kan vara ännu obehagligare för personer som inte är uppväxta med det här diskussionsklimatet som finns på sociala medier. Det är lätt att när man har en skärm framför sig, att bli utsatta för det här. Men jag tror att vi har ändå en ganska bra våg att rida på här. Vi har unga personer som är uppväxta med det här systemet med sociala medier och därmed kan man också utbilda att man måste våga stå för det.

Talman!

Jag tror, liksom gruppledare Påvals, att just utbildning är en del av lösningen. Sen finns det säkert andra saker också man kan göra, men jag tror man måste våga prata om det och våga sätta det på bordet precis som vi gör idag. Genom detta meddelande, genom att vi idag också nu har en demokrati strategi i grunden. Därför är det här arbetet så oerhört viktigt. Den diskussionen måste fortsätta över tid. Det här ska inte bara vara ett meddelande som ligger på bordet idag, utan det här måste vi som ledamöter och som hela den åländska befolkningen jobba med framledes också.

Tack, herr talman! Det är upp till oss som sitter vid beslutande makt just nu och vi är förebilder i det här och hur vi uttrycker oss och hur vi också ser till att stöda personer som blir utsatta just för att man har uttryckt sin åsikt. Hur man ser till att det faktiskt byggs upp ett stöd i samhället. Man får uttrycka sin åsikt utan att ta emot en massa spe på sociala medier. Man får höra så mycket. Vi är ju alla människor och vissa gånger kan man känna att oj, det är nog skakigare än vanligt att gå upp i den här stolen eller att gå ut och skriva något för man vet att man kommer mötas av ganska hårda bud. Det är väl det här som man behöver lära sig att det är en del av spelet på ett sätt. Men vi får inte tillåta det att gå för långt. Det här är allas ansvar.

Tack, talman!

Att trygga och stärka demokratin på Åland är en av våra allra viktigaste uppgifter. Demokratin är hjärtat i vårt samhälle, en grund som håller oss samman och ger oss möjlighet att forma vår gemensamma framtid. Men precis som en pelare behöver stadga för att bära upp en struktur, kräver demokratin ständig omsorg och utveckling för att förbli stark, levande och inkluderande.
Landskapsregeringen har tagit ett viktigt steg genom att skapa en permanent arbetsgrupp för demokratiutveckling. Detta initiativ visar att vi tar vårt ansvar på allvar. Genom att arbeta långsiktigt, över två mandatperioder, bygger vi en grund för att hantera de utmaningar som ligger framför oss. Samtidigt är det viktigt att vi som beslutsfattare inte bara ser till dagens behov, utan även blickar framåt och förbereder oss för framtidens krav.

En av de mest akuta frågorna är hur vi kan öka deltagandet i demokratin. Det handlar om att skapa förutsättningar för alla att känna sig delaktiga och hörda, oavsett ålder, bakgrund eller hemkommun. Vi ser att valdeltagandet bland unga och inflyttade ofta är lägre än vi önskar, och detta är en utveckling vi måste vända. När människor känner att deras röst spelar roll och att deras synpunkter tas på allvar, då blir demokratin starkare.

Vi ser också att representationen i våra demokratiska organ kan förbättras. Ett jämställt parlament är bättre än ett ojämställt. Idag är endast 8 lagtingsledamöter kvinnor av totalt 30. Det är ingen bra spegelbild av ett modernt samhälle, och detta behöver vi ta på största allvar. Trots att Åland har haft en stadig inflyttning de senaste 50 åren, syns inte heller detta i parlamentet på ett sätt som återspeglar vårt samhälle.

Demokratin måste vara en spegel av hela samhället, och då krävs det att fler grupper är representerade vid beslutsfattandets bord. Kvinnor, unga och inflyttade har mycket att bidra med, och det är vårt ansvar att skapa strukturer som gör det enklare för dem att delta.

En annan central del i detta arbete är att bygga upp förtroendet för politiska institutioner. Förtroende är inte något vi kan ta för givet – det måste förtjänas, varje dag, genom att vi visar transparens och ansvar i vårt arbete. Vi måste prioritera de stora och avgörande frågorna som påverkar människors vardag och framtid, och samtidigt förklara våra beslut på ett sätt som är begripligt och tillgängligt för alla.

Talman! Avslutningsvis vill jag understryka att demokratin är mer än en struktur eller en uppsättning lagar och regler. Den är en levande process, ett samspel mellan människor, där alla har en röst och en roll att spela. Genom att arbeta tillsammans, lyssna till varandra och möta utmaningarna med öppenhet och beslutsamhet, kan vi tillsammans skapa världens bästa vardag.
Centerns lagtingsgrupp välkomnar landskapsregeringens demokratistrategi. Tack talman!

Tack, talman!

Vi kan konstatera efter att ha hört tidigare talare att Obunden Samling ligger oerhört bra till här. Vi har störst andel av det som är viktigt, nämligen inflyttade och vi har också den lägsta medelåldern i vårt parti. Det är glädjande.

Man har sin vana trogen lagt inte oansenliga resurser (pengar om man så vill) på att ta fram en pamflett till bredden fylld av fina ord från Bärkraft, om att blomstra på fredens öar, mångfald och hållbarhet.

På tal om Bärkraft, så kan det ju tyckas anmärkningsvärt ur en demokratisynpunkt, att Bärkraft ges ett mycket stort inflytande i de flesta, kanske alla, beslut som fattas politiskt. Detta trots att Bärkraft inte består till särskilt stor del av folkvalda. Ännu värre blir det när man betänker att Bärkraft till stor del finansieras av PAF-medel, trots att man inte uppfyller kraven för att tilldelas dessa medel. Men när andra organisationer ansöker om PAF-medel, så kan och har dessa nekats med hänvisning till att man inte uppfyller målen i Bärkrafts hållbarhetsagenda. Känns inte helt demokratiskt, kan vi inom Obunden samling tycka.

Redan i inledningen så man kan läsa att, Ingen får utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung osv.
Vackert så, det står vi helt bakom. Det är på grund av detta som vi står emot alla former av kvoteringar och jämställdhetsbonusar inför bl.a., lagtingsval, tillsättande av nämnder, arbetsgrupper osv.
Demokrati handlar om folkstyre, och sätten att praktiskt försöka uppnå folkstyre är flera. Det är därför vi ser mängder av olika system i den demokratiska världen, alla med sina inbyggda problem.
Själva valsystemet på Åland, med personval är ett mycket bra och demokratiskt system. Vida överlägset så kallade listval, så ett stort demokratiplus till Åland där.

Folkstyre, som sagt. Demokrati handlar INTE om att politiker ska få avgöra vad som är ett rimligt utfall av ett allmänt val, ändå ser vi det ofta. När folket runt om i världen inte röstar som det så kallade etablissemanget önskar, så hör man ofta att det är ett hot mot demokratin, när det egentligen handlar om ett utfall av demokratin.

Här på Åland undrar jag om det ens går en månad mellan gångerna som man i de politiska kretsarna problematiserar kring den ojämna könsfördelningen i lagtinget, och givetvis även i denna pamflett.

Men, detta är inget annat än politiker som inte är nöjda med utfallet av folkets val, dvs, med demokratin. Alla sätt att försöka påverka detta utfall, är en nedmontering av demokratin. Så enkelt är det. Vissa må anse att demokratin är ett rimligt offer för att uppnå det önskade utfallet av ett val, men vi inom Obunden Samling, gör det inte.

Om vi tittar lite på IDEA:s demokratiindex som får ett par sidor i pamfletten, så står det ingenting om jämn könsfördelning under ”Representation” vilket är självklart då det inte har något med demokrati att göra, hur eftersträvansvärt det än må vara. Det som man ser på många håll i västvärlden idag, är att man försöker vidga betydelsen av ordet demokrati. Åter igen: Nyspråk.

Vad man däremot ser som viktiga punkter under ”representation” i IDEA:s demokratiindex är ”Vald regering” och ”effektivt parlament”.
Vald regering avser i hur stor utsträckning regeringen utses genom allmänna val. Där ligger ju inte Åland lika bra till, då en tredjedel av ministrarna i landskapsregeringen inte kom in på eget mandat. Innehavaren av den mest betydelsefulla ministerposten ställde inte ens upp i valet. Detta är inget personligt, men efter att samma person innehaft posten under en tidigare mandatperiod, så visade väljarna sitt missnöje, genom att inte välja in den personen igen, ett utfall av demokrati. Trots detta, valde liberalerna att sätta in honom som ålänningarnas finansminister igen.

Jag kan omöjligt tolka detta på annat vis än att man struntat i folkets vilja, och anser att man vet bättre än folket som man ska representera. Fundera lite på hur demokratiskt det känns.

Det kan förvisso försvaras av meritokratiska ståndpunkter, och det behöver inte per definition vara något negativt, tvärt om. Men ärendet vi behandlar idag är som bekant en demokratistrategi, och inte en meritokratistrategi.

I ärlighetens namn skall här nämnas att även vi inom Obunden Samling har haft en minister som inte kommit in på eget mandat, även om han dock ställde upp i valet, och heller aldrig blivit utröstad efter förrättat värv.

”Effektivt parlament” avser parlamentets faktiska möjligheter att övervaka regeringen. Där ligger nog inte Åland särskilt bra till. Dels på grund av just ersättarsystemet, som ju innebär att om man som enskild ledamot agerar enligt sin övertygelse, i vissa fall riskerar att fälla regeringen, och då riskerar att förlora sin plats i lagtinget.

Men även på grund av att sittande regering valt att inte låta oppositionen sitta med i vissa viktiga styrelser där man tidigare haft representation.

Det är dessutom mycket vanligt att man som lagtingsledamot får reda på beslut först efter att dessa fattats. Det finns liksom inte så mycket att övervaka då.

När vi ändå är inne på beslut som fattats utan att lagtingets ledamöter ens varit informerade, och ännu mindre kan bevaka på vilka grunder de fattas, så måste vi avslutningsvis nämna den senaste ägarstyrningen av PAF.

Vad vi har vid handen är följande:
Ålands icke folkvalda finansminister, gav bort 3 miljoner euro av ålänningarnas pengar, till Ukrainas statschefs hustrus fond. Inte till någon väletablerad hjälporganisation, utan till en fond med direkt koppling till styrande politiker. Det är för övrigt den största donation som den här fonden någonsin har fått.

Memorandumet angående detta, fick vi till en början inte ens ut, då det belagts med sekretess. Vice talman Måtar var tvungen att upplysa om att han hade för avsikt att pröva ärendet i HFD, för att till slut få ut dokumentet. När vi väl fick det så är det fortfarande detaljer som är sekretessbelagda och överstrukna, som t.ex. en utbetalningsrat om 900 000 euro. Dessutom, och det här är ingen liten sak, så står det i detta memorandum, att om detta skulle leda till en konflikt så skall ärendet avgöras i domstol i Ukraina. Inte hos donatorn, Åland vill säga, utan hos den som fått pengarna.

(- Talmannen avbryter här; "eftersom det finns ett konkret ärende som handlar om det här spörsmålet och som skall behandlas om ett tag så skall det nu i detalj inte gås igenom på förhand. Man kan anse att de som nu läggs fram blir att höra för mycket till det kommande spörsmålet och till just detta ärende"

- Tack, talman! Jag tänkte att det har med demokrati, delaktighet och tillit att göra.
Detta gör man utan att ens informera vare sig folket eller lagtinget om planerna innan beslutet var ett faktum, beslutet fattades dessutom 15 dagar innan lagtinget via sina respektive gruppledare informerades.

- Talman, är det meningen att jag ska avsluta gruppanförandet, eller hur har ni tänkt? Detta är ju ändå en fråga som handlar om demokrati, inte sant.

- Talmannen konstaterar att det viktiga är att man håller sig till just det ärendet som handlar nu om landskapsregeringens demokratistrategi och då gäller det väl bara att komma till poängen. Inte går för djupt in i det ärende som kommer att behandlas senare, som just gällde Ukraina affären. Talmannen kommer inte att avbryta det här.)

Då fortsätter jag lite kortfattat om det som har med demokratiaspekten och tillitsaspekten i det här ärendet att göra och det är att det har kommit vår kännedom att inte ens regeringsblockets ledamöter var informerade. Ingen visste om detta innan den första raten redan betalats ut.

Jag skippar en hel del av det som var skrivet här på grund av protesterna så man kan konstatera att det som finansministern har kommunicerat ut i det här ärendet i media inte stämmer till speciellt stora delar. Vi lämnar det och konstaterar att lagtinget har under mandatperioden fattat beslut om att uppfylla Bärkrafts strategiska utvecklingsmål nr, 2 om tillit och delaktighet. Hur känner ni att det går med det? Med tanke på det ärende jag tog upp tidigare, inte var det väl så många som var delaktiga. Inte är det väl så många som känner ökad tillit efter det heller.

Det går trögt med tilliten måste jag nog tillstå.

Och, det ovan anförda, som nu blev bortklippt, för onekligen tankarna till det som står i slutet av denna strategi. "Landskapsregeringen avser hålla regelbundna möten med föreningen Ålands journalister för att förbättra landskapsregeringens processer i förhållande till media, dels förbättra medias möjligheter till en korrekt rapportering”.

Man ska även ha ”regelbundna utbildningstillfällen” för media. Det förvånar oss att inte media har reagerat på detta. Media ska ju vara den oberoende och granskande makten, och dom ska landskapsregeringen utbilda? Om man vill förbättra medias möjligheter till en korrekt rapportering, så kan man ju börja med att tala sanning när man kommunicerar med dem.

Tack, talman!

Tack ledamot Egeland. Jag kan konstatera att under förra mandatperioden satt Egelands parti i regeringsställning medan mitt parti var i opposition. Jag känner igen en hel del av de beskyllningar som Egeland framförde i sitt anförande, särskilt när det gäller kommunikationen mellan regering och opposition. Det är något som vi bör kunna diskutera på ett sakligt och korrekt sätt.

Till exempel beskyllningar om ministern, där Egeland konstaterar att Obunden Samling under förra perioden hade gjort på samma sätt. De hade en minister som inte hade en chans att bli invald i lagtinget, men visserligen ställde han upp i valet.

Jag tycker att det är spännande att det finns så många beskyllningar, samtidigt som man verkar ha ett ganska kort politiskt minne när det gäller vad man själv har åstadkommit eller inte åstadkommit under den förra perioden.

Tack, talman!

Jag skulle inte säga att minnet var för kort, eftersom jag till och med nämnde i mitt anförande att vi själva har haft en minister som inte satt på ett eget mandat. Om regeringsblocket väljer att ta det som kritik enbart mot regeringsblocket så står det dem naturligtvis fritt. Men det är en demokratisk strategi som vi debatterar här.

Det handlar ju om hur Ålands demokratiska system är uppbyggt, så den kritiken var givetvis inte enbart riktad till regeringsblocket. Det var ett konstaterande av att så här ser vårt demokratiska system ut.

Man kan också passa på att gratulera eller konstatera att det är ganska uppenbart att lagtingets demokrati kanske inte mår så bra. Detta blir särskilt tydligt när Obunden Samlings gruppledare går långt utanför ärendet.

Det verkar fungera ganska smidigt, lite beroende på vem som sitter på talmansposten. Nu kanske jag var onödig, men jag ville bara få det ur mig.

Tack, talman!

Jag vet inte om det jag uttalar här i talarstolen skulle kunna ses som ett demokratiskt problem för att jag lyfter fram ett specifikt exempel som mycket tydligt visar hur demokratin har använts i ett nytt ärende. Det handlar om vad som har gjorts för tilliten på Åland och hur det har sett ut med delaktigheten.

Faktum är att samtidigt som vi gör stora inbesparingar inom den åländska välfärden, så ger vi bort 3 miljoner utan att ens informera någon. Det är enbart finansministern som har fattat detta beslut, inte ens lagtinget har varit medvetet om det, förrän 15 dagar efter att det var ett faktum.

Talman!

Jag tänker uppehålla mig vid den del som ledamoten lyfte fram när det gäller jämställdheten här i lagtinget. Om jag uppfattat rätt menar ledamoten att det inte behöver göras några ytterligare aktiva åtgärder för att öka antalet kvinnor i Ålands lagting eller i andra beslutande organ. Om jag uppfattade det rätt vill jag bara säga att jag inte delar den åsikten.

Jag tycker att det är mycket viktigt att tjejer, kvinnor, pojkar och män kan arbeta tillsammans. Det ger en bredd i diskussionen när det finns representation från båda könen.

Däremot har vi en samsyn i att det här med jämställdhetsbonus inte utföll väl. Mitt tidigare parti, Centern, hade tre invalda kvinnor och fyra män, men ingen jämställdhetsbonus. Anledningen var att vi inte hade fått ihop tillräckligt med folk på listan för att den skulle vara jämställd.

Tack, talman!

Vi inom Obunden Samling anser, liksom många andra, att det skulle vara bra med en jämn könsfördelning här. Det vi däremot har påpekat hela tiden är att vi inte kan försöka påverka utfallet av ett demokratiskt val, eftersom alla försök att påverka ett utfall utgör en nedmontering av demokratin i viss grad.

När man tillsätter arbetsgrupper och nämnder räknas 40 % av det ena könet och 60 % av det andra som jämställt. Enligt den demokratiska strategin kan vi se att 40 % av de som ställde upp i valet var kvinnor. Om vi ser till detta, så är urvalet redan ganska jämställt.

Talman!

Jag förstår inte riktigt vad ledamoten menar när han säger att vi inte ska påverka ett utfall. Det är klart att vi ska informera och försöka skapa ett sådant demokratiskt samhälle som alla har möjlighet att ta del av. Men om vi inte jobbar aktivt med de här frågorna, då går vi tillbaka till Ålands första lagting, där det satt en kvinna och 29 män. Det är inte så vi vill ha det. Vill vi ha ett framtidssäkrat Åland så måste vi alla arbeta tillsammans.

Jag vill återigen anknyta till den här jämställdhetsbonusen, som faktiskt irriterar mig på riktigt. Den är så löjlig. Det löjligaste av allt är att Centern, mitt tidigare parti, får in tre kvinnor och fyra män. Bra jobbat! Samtidigt lyckas Socialdemokraterna få en jämställd lista, men de får bara in en man och tre kvinnor, men då har de rätt att lyfta den här bonusen. Det stärker ju inte på något sätt jämställdhetsarbetet.

Tack, talman!

Nej, Finlands parlament har väl inga jämställdhetsbonusar överhuvudtaget, vad jag vet, och deras parlament är betydligt mer jämställt än vårt när man ser till könsfördelningen. Jag vet inte vad vi har att lära oss av dem.

Det vi kanske skulle kunna dra för lärdom är att vi får acceptera det utfall som väljarna ger oss, och vi lever dessutom i den tid vi lever. Jag tror inte att om vi slutar arbeta med det här, så kommer vi att spola tillbaka tiden 100 år, och att det då enbart kommer att sitta män här. Det har jag väldigt svårt att se framför mig.

Men jag vidhåller fortfarande att man inte kan påverka utfallet med bonusar och ekonomiska incitament. Det kommer aldrig att fungera.

Tack, herr talman!

Ledamot Egeland berörde tusen och en punkt från alla möjliga typer av ärenden, både de vi har pratat om och de vi kommer att ta upp. Jag väljer att fokusera på det som hör till ärendet här.

Det var ändå ett intressant resonemang kring att demokratin ska vara helt oreglerad, utan några åtgärder för att påverka varken före eller efter ett val. Han pratade om ersättarsystemet, om jämställdhetsinsatser och om partiernas ansvar för att se till att det finns gemensamma listor. Vi har ett partiväsen som är basen för denna demokrati, åtminstone i lagtinget.

Det handlar om gränsdragningar och vilka typer av gränsdragningar som behövs för att kunna upprätthålla en praktisk och fungerande demokrati.

Egeland kom vi in på frågan om att lantrådet ska ha full rätt - ja eller nej - och kunna välja sin ministerkår. Det här vill jag att han utvecklar ytterligare.

Tack, talman!

Ledamoten Påvals säger att partierna har ett ansvar att presentera jämställda listor. I vårt parti har vi 44 % kvinnor som medlemmar, vilket jag anser är hyfsat jämställt. Jag är dock osäker på hur vi kan arbeta mer effektivt för att få fler kvinnor att ställa upp i val.

Visst kan vi snabbt ordna en jämställd lista inför nästa val genom att förbjuda män att ställa upp, men det känns inte särskilt demokratiskt. En annan möjlighet är att män, som en solidaritetshandling, kan överväga att avstå från sina platser. Om jag vet att jag har en god chans att bli invald, kanske det är bättre att jag ställer min plats till förfogande så att en kvinna kan komma in istället.

Tack, herr talman!

Nej, det var nog inte det jag menade. Jag tycker att det är bra att Obunden Samling har lyckats få en så här stor andel kvinnor i sin grupp så att man kan närma sig åtminstone någon typ av jämställdhet på sin lista.

Men det handlar inte bara om att locka personer. Det handlar också om vilka frågor man lyfter fram, hur man resonerar och hur man attraherar olika individer från olika delar av vårt samhälle, oberoende ursprung.

Det är ett ansvar som partierna har, att diversifiera sin politik och att finnas med i den demokratiska diskussionen för att helt enkelt tilltala personer med olika bakgrunder.

Att demokratin ska vara helt oreglerad, det är ju det som är så intressant, tycker jag. Diskussionerna behöver ständigt pågå. Det har ju varit prat om just ersättarsystemet och om när makten tillhör folket och när den ska övergå till regeringen.

Vi kan inte heller ha folkomröstning om alla ärenden och alla ministerposter – någonstans måste gränsen gå.

Tack, talman!

Jo, någonstans måste gränsen gå. Den kan dock ligga lite längre bort än att man fattar ett så stort beslut och sedan informerar om vad man har gjort.

Ledamoten nämner att man kan attrahera fler av ett visst kön beroende på vilka frågor man lyfter fram. Vi lyfter fram de frågor som vi anser är bra för Åland, oavsett kön, sexuell läggning eller härkomst. Det som är bra för Åland är det vi vill lyfta.

Talman!

Inledningsvis vill jag säga att det är ett dokument som förvaltningen huvudsakligen har arbetat med. Man har genomfört en forskningsanalys och granskat material från ÅSUB. Stora delar av förvaltningen har varit intresserad av att delta och leverera åtgärdsförslag. Samhället har också varit engagerad i detta dokument.

Jag tycker att det är direkt sorgligt att Obundna väljer detta tillfälle, istället för att uppmärksamma det arbete som faktiskt har utförts. Man pratar om ett ärende som inte ens finns med på dagens lista. Jag förstår kritiken, och den finns också i samhället. Men det finns också en hel del misstänkliggörande i det anförande som ledamoten höll.

Det här med tillsättandet av ministrar, det kan antingen ske genom direkta val, men här i Norden har vi en annan metod där det sker på ett indirekt sätt genom att parlamentet utser regeringen. Så fungerar det i hela Norden och Åland är väl inte odemokratiskt (… taltiden slut).

Tack, talman!

Ärendet som jag har lyft upp visar tydligt hur hårt man tar på det demokratiska tänkandet. Det visar hur viktigt det är med delaktighet och tillit, något som alla har stått här och pratat om. Det är ett jättestort ärende, och man har helt struntat i att involvera varken ålänningarna eller lagtinget överhuvudtaget. Jag anser att detta är ett jättestort tillitsminus, och jag tycker absolut att det är relevant för ärendet.

När vi pratar om demokrati måste vi kunna lyfta fram det som kanske inte är den mest demokratiska delen av åländsk politik. Jag nämnde också, i ärlighetens namn, att det inte alltid är negativt att fatta beslut på meritokratiska grunder.

Talman!

Som oppositionsparti så ska man granska makten, och man ska göra det på ett seriöst sätt. Men man är också en viktig spelare i att bibehålla stabilitet genom att acceptera majoritetsbeslut. Det handlar om att acceptera att det är regeringen som regerar och att på andra sätt verka för att inte undergräva det politiska förtroendet.

Med det sagt vill jag bara konstatera några saker. Val sker i två omgångar. Det första steget är att partierna väljer vem de ställer upp på sina listor. Därmed påverkar också obundna i högsta grad utfallet av ett val. Alltså, vem låter man kandidera och vem marknadsför man? Vem låter man ställa upp i debatter och så vidare? Alla partier påverkar valet i stor utsträckning.

Sist men inte minst vill jag säga det rakt och tydligt igen: Diskussioner med media är ingen påverkanskampanj.

Talman!

Jag vill tacka landskapsregeringen för en – till många delar – väl formulerad demokratistrategi, även om det finns vissa ”luckor” och utvecklingspotential som kommer att beskrivas i anförandet.

Det är lätt att instämma med forskningschef Sanna Roos som citeras så här i strategin ”utan politiskt intresse blir det demokratiska systemet skört, polariserat och därmed även ostabilt.” Det politiska intresset är alltså A och O.

Moderat Samling har ett starkt engagemang för den åländska demokratin, därför är det också naturligt för oss att ta olika initiativ som kan stimulera det politiska intresset. Ett sådant initiativ är ett besöksprogram för vårt parlament. Dessa finns i nästan alla andra parlament, på Åland anser vi att det borde rikta sig till åländska barn och unga - väcka intresset, känslan och respekten för vårt åländska samhällsbygge. ”En del av den åländska demokratibildningen behöver ske i skolåldern!” sade Liberalernas gruppordförande för en stund sedan och det är lätt att hålla med om det.

Ett annat initiativ från oss är en väljarundersökning två gånger under mandatperioden, såsom statistikbyrån gör i Sverige. Detta skulle stärka engagemanget för de åländska politiska partierna representerade här i denna sal, visa att både medborgarnas sympatier och vårt politiska väsen är värda att tas på allvar och få veta hur opinionen har förändrats mera långsiktigt.

Många talare idag har lyft det polariserade samhällsklimatet och politikerföraktet. Här bör vi minnas vilka vi är, vi 30 i denna sal. Vi vill gärna tänka att vi representerar våra väljare, det är förstås sant. Men för många representerar vi också överheten. Överheten har alltid gycklats och skojats friskt med – det är en slags livsviktig folksport – eller säkerhetsventil om man så vill - att få skoja med kungar, presidenter, ministrar och allsköns idiotiska beslut.

Problemet uppstår när steget tas till förakt, för handen på hjärtat, vem vill jobba i en föraktfull miljö? Då får vi politiker som har så hårt skinn att ingen ryggrad behövs. Demokratistrategin hade gärna kunnat resonera lite mer kring detta brännande ämne – statsvetarna skiljer ibland på intern och extern legitimitet. Det centrala är att det finns en koppling mellan dessa två. För om vi föraktar hela systemet och tänker att precis allt och alla är korrupta och ruttna, då kan ju lika gärna ryssen ta över eller hur? Det är ingen skillnad. Där har vi kopplingen, intern och extern legitimitet.

Dessutom finns ett annat problem med föraktet. Om jag står här och ogenerat föraktar en ledamot i salen, då står jag också och föraktar de väljare som gett den ledamoten sitt förtroende. De 30 som finns här i parlamentet var ju de som ålänningarna kände allra störst förtroende för i valet 2023. Vi behöver inte gilla hur andra röstade, men den grundläggande respekten för att andra kan rösta annorlunda är absolut grundläggande.

Låt oss nu byta lite fokus, från allmänna val till hur vi lever vår demokrati varje dag. Det är detta som är demokratins skyltfönster, allt det som händer mellan de allmänna valen vart fjärde år. Hur ser beslutsfattandet ut mellan valen och hur engageras oppositionen i olika frågor? Jo, genom representation och förankring.

När det kommer till det första, representationen har regeringen Sjögren tyvärr visat konsekvent och bristande respekt för hävdvunnen parlamentarisk praxis. Man skrotade den gamla överenskommelsen om att oppositionen är representerad i ÅHS-styrelsen och andra styrelser. Idén med att ha med oppositionen var att stärka gemensamt ansvarstagande, ökad insyn, ökad transparens, ökade demokratisk legitimitet, öka förståelse för demokratiska processer och det ger ju också, talman, en erkänsla åt att rätt många ålänningar röstade på folk som sitter i den här sidan av salen, oppositionspartierna.

Ni kan själva läsa strategin och begrunda: Får vi fler eller färre ”sociala bubblor” när oppositionen plockats bort från landskapets styrelser? Får vi mera eller mindre desinformation och okunskap när oppositionen saknar insyn i hälso- och sjukvården? Ökar sammanhållningen i det åländska samhället? Får vi mer eller mindre polarisering?

Och så till detta med förankring. Jag skulle vilja påstå, talman, att förankring är vår gemensamma nyckel till framtiden. Förankring ger ett tydligt mandat, det ger breda överenskommelser och gör att politiken inte ändras tvärt vart fjärde år. En del av det politikerförakt vi ser idag har sina rötter i beslut som har rivits upp, från en mandatperiod till en annan. Det finns en förväntan på att vi 30 tillsammans ska klara av att hålla vissa linjer över längre tid, när det kommer till enskilda stora beslut.

Det dagliga politiska livet, som våra ministrar lever just nu, förutsätter också förankring. När socialministern årligen fördelar PAF-medel på 3,8 miljoner är det en enskild föredragning. Det är ett beslut som ministern själv fattar och eventuellt förankrar med andra i landskapsregeringen, det finns inget formellt krav på någon förankring.

Många av oss har i färskt minne finansministerns beslut om att överföra 3 miljoner euro från PAF till en fond. Det är också en betydande makt som utövas och det ställer krav både på transparens och demokratisk mognad. Detta kommer vi att återkomma till i spörsmålsdebatten.

Men det som är av relevans för denna strategi, talman, är att det inte nog kan understrykas hur viktigt det är med bred förankring av stora beslut.

Min avslutande hälsning till regeringen Sjögren är: Förankra, förankra, förankra som om hela regeringens existens hängde på det, för det gör det. Tack för ordet!

Talman!

Jag vill ta upp tre saker. För det första, besöksprogram och annat för lagtinget så enligt landskapsregeringens förmenande och det står vi fast vid, så är det lagtingets uppdrag. Vi från regeringen ser gärna att lagtinget utvecklar en egen demokratistrategi med egna åtgärder och där skulle ett besöksprogram, ungdomsparlament och annat vara lysande aktiviteter. Men det är inte landskapsregeringens utan lagtingets uppdrag.

För övrigt har det kommit många åtgärdsförslag inom lagtingets verksamhetsområde som vi har valt att bortse ifrån, men nog tillställt lagtinget.

För det andra, ledamot Valve återkommer ständigt till ÅHS. Det är viktigt att komma ihåg att landskapsregeringen inte har fyllt ÅHS-styrelse med egna partimedlemmar. Istället har vi breddat representationen från enbart politiker till en mycket bredare samhällsaktörsplattform.

Så till den delen är det svårt att hänga med i resonemanget.

Talman!

Regeringen är helt oförhindrad att uttrycka en värdering om besöksprogram som ett medel för att engagera medborgarna. Det finns inga problem med att uttrycka något sådant. Som ministern påpekade, är det dock lagtinget som i sådana fall ska förverkliga det om man önskar det. Men exekutiven har alla möjligheter att framföra sina önskemål.

ÅHS och de andra styrelserna, det är en stor fråga, värderade Zetterman. Oppositionen saknar representation, inte bara i ÅHS utan i väldigt många styrelser. Om man ska leta efter ett ögonblick när regeringen Sjögren brände broarna till oppositionen, så var det då när man plockade bort oppositionen ur styrelserna. Vi ordnade ju en presskonferens med den samlade oppositionen för att uttrycka vår åsikt om detta, så det är en stor fråga för oss.

Talman!

Jag vet inte om man ska debattera den här saken i repliker. Intressant nog har ju oppositionen varit utesluten från styrelser tidigare. För Liberalerna är utbildningsfrågor helt centrala. Vi hade ingen plats i gymnasiets styrelse under förra mandatperioden. Dessutom har man uttryckt att det borde finnas en plats för oppositionen. Det betyder att de obundna skulle få den posten som största oppositionsparti. Jag förstår inte varför Moderaterna driver den agendan så intensivt, men kanske får vi en förklaring när tiden går.

Till sist, angående PAF, så känner ledamoten Valve säkert till att alla PAF-medel går via fördelningsrådet och har därmed en folklig förankring och tentakler ute i samhället. Så har det alltid varit, och så sker det också i år, precis som alla andra år.

Talman!

Det var ju en intressant twist det här med att Moderat Samling skulle driva på för obs-plats. Men då har man inte till fullo förstått mitt anförande, eller ens demokratistrategin. Om ett regeringsparti skulle komma med i ÅHS-styrelse, eller någon annan styrelse, så vore det en framgång sett till vad den här demokratistrategin beskriver och de önskvärda målen att engagera samhället.

Redan i inledningen av den här demokratistrategin talar man om demokrati som folkvälde. Vad är väl ett bättre sätt att öka folkets väl än att inkludera dem som väljarna har gett ett starkt förtroende till, det vill säga de partierna och de aktörerna. Jag ställer mig mycket frågande till ministerns resonemang på den punkten.

Talman!

Tack ledamot Valve! Det är en hel del jag håller med om i det som ledamoten Valve framförde. Jag passar på att säga detta eftersom det är så långt fram till mitt gruppanförande.

Jag funderade mycket på det här när man utsåg ÅHS-styrelse. Det förföll som om diskussionen endast fördes inom landskapsregeringen. Jag hörde då till en lagtingsgrupp som var en del av regeringsunderlaget, men jag kan inte erinra mig om att vi överhuvudtaget diskuterade upplägget av ÅHS-styrelse i lagtingsgruppen. Diskussionen fördes i hög grad inom landskapsregeringen, och det är olyckligt.

Det är också signifikant att ÅHS-budget endast är två sidor lång i budgeten, trots att det handlar om en tredjedel. ÅHS är en angelägenhet för hela det åländska folket. Jag tror att vi måste hitta sätt att kommunicera (… taltiden slut).

Tack, ledamoten Lindén, för de intressanta reflektionerna om hur regeringen Sjögren 2 fungerar, samt i vilken utsträckning man förankrar viktiga beslut. Det var mycket oroväckande, men det bekräftar mina värsta farhågor om hur denna regering fungerar. Det är bra att det sägs.

Det är också viktigt att notera att man måste visa fingertoppskänsla när man utser styrelseledamöter. Vilket mandat sitter man på? Sitter man på ett partimandat eller är man en expert? Om man är en expert så är det en fördel om det handlar om oberoende experter som har så lite som möjligt att göra med den sittande regeringen.

Tack, ledamot Valve.

Jag tycker ibland att det är lite olyckligt, även om jag förstår den pragmatiska sidan av saken. Det blir hela tiden samma upplägg: landskapsregeringsgruppen mot oppositionen, som om oppositionen vore en entitet, men så är inte fallet. Vissa angelägenheter är mycket större än regeringsprogrammet.

Just det här med att ändra ÅHS-styrelse så då frångår man traditionen att den ska vara parlamentariskt sammansatt. Jag tycker att det är en viktig och intressant fråga, som inte är alldeles enkel. Även sammansättningen och vilken typ av expertis som behövs är en central aspekt. Det hade kunnat vara en bredare diskussion i lagtinget om detta, även om beslutet slutligen ligger på landskapsregeringen.

Tack, talman!

Tack för det tydliga stödet för en mera parlamentarisk sammansättningen av ÅHS-styrelse. Jag kan i princip hålla med om det som ledamoten Lindén tog upp. Den artificiella uppdelningen som ibland sker mellan opposition och regering är ibland fördummande. Det hade varit bra att kunna inkludera oppositionen i styrelser för att kunna fatta vardagliga beslut tillsammans.

Allt är ju hemåt. Om regeringen skulle meddela att det blir möjligt att utse en representant för oppositionen i ÅHS-styrelsen, men bara ett parti, bra. Det är ändå ett steg i rätt riktning, eftersom det blir mer parlamentariskt och ger en del av oppositionen insyn. Det är mycket bättre än att ingen del av oppositionen har insyn i vad ÅHS-styrelsen och andra styrelser gör.

Tack, talman!

Tack ledamot Valve. Jag vill dela med mig av en liten anekdot från förra perioden när jag och Socialdemokraterna satt i opposition. Jag var den enda ledamoten i Ålands lagting som var med i Ålands rätt viktiga polisstyrelse. Vid varje budgetdebatt försökte jag föra fram polisstyrelsens önskemål, våra prioriteringar och vad vi ansåg vara viktigt. Tyvärr lyssnade majoriteten inte alls. Varje gång blev våra förslag strukna.

Det här visar på att jag kanske blev ignorerad enbart för att jag satt i opposition. Jag vet inte, men jag tycker att det är intressant, och det understryker vikten av att ha rätt personer på rätt plats – personer som driver de viktiga frågorna. Det verkar som att det inte alltid spelar roll om man sitter i regeringen eller oppositionen; det beror snarare på om folk lyssnar på en eller inte.

Talman!

Det minns jag väl. Jag vill säga det till protokollet att ledamoten Eckerman har gjort ett bra jobb i polisstyrelsen genom att föra ut politiken från polisstyrelsen till lagtinget och lyfta frågorna och responsen var nog ljummen många gånger. Men det var viktigt att det gjordes.

Drar man en parallell till vad det betyder så leder det till minskade missförstånd, minskad mytbildning och minskad desinformation. Man skapar en förståelse för de politiska frågorna, och det är något som också är värdefullt i ÅHS-styrelsens arbete. Därför tycker jag att det är otroligt viktigt att de ledamöter som också sitter i ÅHS-styrelse tar en aktiv roll i lagtingsdebatten och för ut kunskapen nu när vi inte har någon från oppositionen i ÅHS-styrelsen som har insyn i beslutsprocesserna.

Det är viktigt att varje person som är invald i en styrelse faktiskt tar sitt ansvar, oavsett om man sitter i opposition eller regering. Förankringen måste vara god och stabil.

Jag vill också reflektera över att politik ofta är väldigt personbundet. Är det en engagerad människa som verkligen tar sina uppdrag på största allvar, eller är det någon som bara funderar på när nästa kaffepaus är? Detta gäller både inom kommunalpolitiken och i lagtinget, samt i alla organ och sammanhang där man är involverad. Det är avgörande att den personen som är invald är engagerad och faktiskt tar sitt ansvar, sen spelar det ingen roll var man kommer ifrån. Det är viktigt att se till att man för ut information som man kan föra ut från de slutna styrelserummen och olika konstellationer.

Talman!

Också det tycker jag att är en viktig poäng. Det är väldigt viktigt att partierna, när de presenterar olika namn, noggrant överväger vilka namn som kan ge något, vilka som är hängivna och vilka som vill lägga tid på uppgiften. Jag anser absolut att det inte bara en viktig poäng; det är också i samklang med den demokratistrategi som vi diskuterar idag.

Tack, talman! 50 sidor demokratistrategi framför oss, men istället pratar vi om vem som inte har fått vilken post i vilken styrelse. Det är en missad chans att höja sig lite högre upp.

Hur vill vi att vårt samhälle ska fungera? Varför pratar vi om demokrati överhuvudtaget. Hur vill vi ha det? Att leva i en demokrati där alla har en röst, under en historiskt rekordlång tid av fred är något vi verkligen bör värna om. Men kan vi förklara varför?

Det är kanske lättare att säga vad vi inte vill. Vi vill inte ha det som i Ryssland där korruption, vanstyre, förtryck av oliktänkande, inskränkningar i yttrandefrihet och otrygghet för minoriteter är vardag. Vi vill inte ha det som i Afghanistan där bara halva befolkningen ens har rätt att vistas utomhus, få en utbildning eller arbeta. Vi vill inte ha det som i USA, där val i plågsamt stor utsträckning går att köpa av den som har mest pengar och tillräckligt samvetslösa biljonärsvänner.

Vad ska vi göra för att undvika det här och för att fortsätta trygga vårt nordiska demokratiska system. En demokratistrategi som landskapsregeringen har tagit fram är helt rätt i tiden och alldeles nödvändig, inte bara för landskapsregeringen utan för hela samhället. Det är inte vi här som är demokratin utan det är samhället gemensamt politiker, journalister, lärare, elever, löntagare, bankdirektörer och företagare. Om man får använda ett lite daterat och allvarsamt ord så handlar det om ett gemensamt ansvar, där vi måste hålla i minnet vad vi inte vill ha. Vi här tillsammans med alla andra har ett ansvar för vår institution och för att inte devalvera kunskap, vetenskap, sanning all de lite omoderna begreppen till något relativt och åsiktsbaserat. Då havererar demokratin om vi inte tror att något är sant utan allt är bara åsikter. Sanningen är något vi måste ta ansvar för.

De områden som landskapsregeringen lyfter i sin strategi, från valdeltagande, kandidatnominering, ungdomars engagemang och röstbeteende, inflyttades låga valdeltagande, jämställdhet det är grundförutsättningar för vårt politiska system och dess välmående. Det är självklart att vi politiker, vi partier måste jobba med de här frågorna. Det är bara blaj att påstå att man inte påverkar demokratin när man ställer upp i ett val gör man det, när man köper en annons gör man det, när partier bestämmer hur man ska bedriva sin kampanj så gör man det.

Om folk inte litar på oss, deltar inte i val, inte känner sig delaktig och eller representerad då rör vi oss mot en diktatur, en oligarki eller en korrupt megalomani där bara pengar och inflytande som pengar köper styr oss. Tyvärr ser vi idag många länder i världen som rört sig i den riktningen och det skrämmer åtminstone mig.

Jag vill tro att de flesta i det här rummet håller med om det. Därför uppstår frågan, och den vill jag nu tydligt ställa, jobbar vi alla i den riktningen? Att den här institutionen ska vara något som människor på Åland litar på.
Vi behöver självklart ha en kritisk och öppen diskussion. Vi ska ha olika åsikter, men det är också upp till oss själva, i lagtinget i regering att upprätthålla en anständighet och en saklighet som inte föder den brasa som riskerar att underminera vårt demokratiska system. Det är en delikat balansgång.

Jag menar att landskapsregeringen i denna strategi har lyft flera av de områden som också rör Ålands lagting och våra politiska föreningar eller partier. Det är inget vi kommer att utskottsbehandla, eftersom det mer handlar om information till lagtinget om hur man på regeringsnivå avser att arbeta. Men det finns en hel del områden där även lagtinget som institution, partier och politiker måste ta ansvar för vårt demokratiarbete.

Inom lagtinget och inom ramen för Bärkraftsarbetet finns ett gruppledarsamarbete där just dessa frågor diskuteras, och det finns också planerade evenemang med avsikt att skapa dialog och stärka förtroendet för Ålands lagting. När vi var på besök i Helsingfors så delades den här ut till alla besökare i riksdagen, en broschyr där man berättar om riksdagens arbete och riksdagsledamöterna. Det skulle vi kunna satsa på också här.

För egen del menar jag att vi måste höja oss till den nivå som det här uppdraget kräver när det gäller vår arbetsinsats, faktagranskning, saklighet och dialog. Vi behöver helt enkelt göra vårt jobb bättre, läsa på, lyssna och höra varandras bästa argument, inte dra till med gissningar eller söka svar på komplicerade frågor i Facebook-debatter eller smutskasta varandra, vilket sker regelmässigt.
Tyvärr är det ganska vanligt i vår debatt att man anklagar varandra och landskapsregeringen för lögn, inte veta vad de pratar om, misstror sakkunskap och vetenskap och odlar fördomar. Låt oss inte hymla om det. Det här är ett faktum i den här salen.

Det minsta man kan kräva är att vi som sitter här som folkvalda, som lyfter arvode och åtnjuter de privilegier som kommer med ett politiskt uppdrag också tar ansvar för demokratins fortlevnad och utveckling. Vill man inte göra det förstår jag inte varför man sitter här. Om man bara tycker att allting är dåligt.

Det kan också vara bra att komma ihåg att politiken är ett vardagsjobb, inte en teaterscen. Både vårt jobb som parlamentariker och landskapsregeringens verkställande makt handlar om att lagstifta och fatta beslut, att vara precisa, rättvisa, välgrundade och förutsägbara.

Jag skulle önska att vi i god nordisk tradition skulle vara lite mer återhållsamma, lite tråkigare kanske, lite svalare, inte låta de populistiska utspelen om små detaljer överskugga de stora linjerna och målen.
Låt oss alla politiker, institutioner, media och medborgare behöver ta ansvar för en frisk demokrati. Ni vet, som man brukar säga till barn eller som åtminstone jag har sagt till mina, "Du har rättigheter, men du har också skyldigheter. Städa ditt rum."

Tack till landskapsregeringen för en väl genomarbetad strategi i en viktig fråga. ett gott arbete i en viktig fråga. Tack, talman.

Talman! Nu måste jag slösa min första replik på att fråga om jag hörde rätt, uppfattade jag att ledamoten Fellman anser att frågan om styrelsernas sammansättning inte hör hemma i den här debatten?

Jag tycker att vi har diskuterat frågan om styrelsernas sammansättning ganska många gånger. Det är helt klart att Moderaterna är väldigt frustrerade över att de inte sitter i ÅHS styrelse. Att använda så mycket av sin tid på att gnälla på den saken igen, det förstår jag inte när det fanns så mycket annat intressant att diskutera.

Tvärt om ledamoten Fellman, jag är glad att inte sitta där längre. Men jag lider med den åländska demokratin, eftersom det är något som uttryckligen nämns i demokratistrategin. Landskapsregeringen och dess underlydande myndigheter innehar den verkställande makten. Självklart är det en demokratifråga hur den verkställande makten utövas i våra underlydande myndigheter.

Vad gäller det som ledamoten Fellman var inne på i sitt anförande om risken för populistiska utspel om små detaljer som skuggar de stora linjerna, vad tror ledamoten Fellman att händer när regeringen kommer med ett ÅHS meddelande till lagtinget, det är precis det som kommer att hända det är ingen som kommer att ha den här läsförståelsen av hälso- och sjukvårdsfrågorna som är så viktig för att kunna göra meningsfulla inspel. Istället blir det populistisk skuggboxning om små detaljer som skuggar de stora linjerna, precis som ledamoten Fellman beskrev. Tack!

Tack, talman!

Det är otroligt tråkigt och faktiskt inte heller sant att Moderaternas förmåga att läsa in sig på ÅHS meddelande och komma med underbyggd och saklig kritik. Jag tror att de är fullt kapabla till det om man väljer den vägen.

Ledamoten Valve och jag har suttit på båda sidorna av staketet och man vet i vissa har man en viss roll och då har man en viss insyn som följer med regeringsansvaret, medan man i opposition har mindre insyn. Men man kan utöva sin oppositionsroll på olika sätt. Det finns sakliga och kloka sätt att utöva oppositionsmakten, om man nu vill kalla det så, och det finns mindre sakliga och för det mesta tycker jag att Moderaterna håller sig väl på rätt sida av det strecket.

Tack, fru talman! Ledamoten talar om polarisering inte kanske direkt, men ganska mycket om de utmaningar som den medför i vårt samhälle. Hon nämner att vi politiker måste bete oss på ett visst sätt för att inte elda på den här brasan, eller hur hon uttryckte sig.

Men i grunden handlar polariseringen inte enbart om vad vi politiker säger. Jag kan hålla med om att visst kan
vi göra den brasan eller inte göra den brasan, det är vi alla mer eller mindre skyldiga till. Polarisering handlar i grunden om något som människor upplever i sin vardag. När det vi säger här inte överensstämmer med det som människor upplever i vardagen då får vi polarisering, eftersom människor känner att deras röster inte blir hörda.

Jag vill lite nyansera det här att det är politiker som gör det här. Det är också politiker som fattar de beslut som påverkar människors i deras vardag. Nu blev det här väldigt komplicerat.

Ledamoten Wikström utgår från att politik, politiska ställningstaganden, riktningar och ideologier ska styras av den lägsta nivån av offentlig debatt. Där folk kastar ur sig missnöjesyttringar utan att alltid ha kunskap om vad frågorna egentligen handlar om och vilka motiv som ligger bakom olika beslut.

Sedan baddar man på lite mera för att få med sig folk, även om man kanske vet att det som framförs inte är riktigt sant. Jag anser att detta är ett populistiskt förhållningssätt till politiken, särskilt om man är medveten om att det finns fakta och sakliga argument. Som oppositionspolitiker bör man hålla sig till dessa grundförutsättningen snarare än att framföra påståenden enbart för att man tror att det finns en grupp som är intresserad av dem (… taltiden slut).

Tack, fru talman! Det jag försökte säga var inte att vi ska utgå från den lägsta känslan i mänskligheten på något sätt, det var en missuppfattning i så fall.
Jag menar snarare att vi behöver diskutera, det får inte finnas frågor som vi inte kan ta upp här i salen eller inom kommunpolitiken för att de anses vara felaktiga att diskutera.

Vanliga exempel på frågor som ofta blir polariserat i vår tid är migrationspolitik, klimatpolitik bara för att nämna två. Historiskt sett har det varit ekonomiska ojämlikheter som till exempel lett fram till hela revolutioner och bildandet av övervikt och så vidare. Jag kanske blev lite långrandig där, men jag tror att ledamoten förstår vad jag försöker säga.

Jag anser att det är bra det ledamoten säger men ledamoten själv behöver också förhålla sig öppet inför de frågeställningarna som bl.a. migrationspolitiken eller klimatpolitiken och att vi inte nedlåta sig till att kalla sina motståndare för diverse okvädesord.

Jag kan inte minnas att jag någonsin skulle kalla någon för okvädesord. Jag håller med om att alla frågor ska kunna diskuteras. Frågan är hur man gör det och med vilka argument man använder. Om de argument som framförs är grundade i fakta och är sakliga, eller kanske utgår från den här regeln som vi ibland påminns om, är det sant, är det snällt och är det nödvändigt att säga det?

Om man börjar med den utgångspunkten tror jag att debatterna skulle se helt annorlunda ut. Det är också viktigt att påpeka att om man säger emot en åsikt som framförs, så betyder det inte att man anser att det ämnet inte får diskuteras. Det betyder helt enkelt att man har en annan åsikt, och att man rent av tycker att det som framförs är helt felaktigt.

Talman!

Uppfattade jag det rätt i ledamoten Fellmans och Socialdemokraternas gruppanförande att det är oppositionen som smutskastar och ljuger och eldar igång debatten här i lagtinget. Var det så eller uppfattade jag det fel?

Till viss del, ja. Nu pratar jag faktiskt inte om ledamoten Holmbergs parti, men vi har under det gångna året upprepade gånger fått höra i den här salen påståenden om att det som sägs från landskapsregeringen eller majoriteten i olika frågor är lögn.

Man kan ha olika åsikter om saker, men att påstå att ministern kommer hit och ljuger om olika frågor, det tycker jag är ett beteende som är ägnat att underminera förtroendet för den här institutionen.

Jag utgår ifrån att de flesta av oss försöker hålla oss till sanningen, och när man inte gör det, då är det ett stort problem för den tillit som folk ska ha till det vi arbetar med.

Talman!

Jag håller delvis med om att vi ska lita på tjänstemännen så långt det går.

Angående den här smutskastningen, så som ledamot har jag ibland ställt frågor i salen och då har jag fått höra kommentarer bakom kulisserna. Det har till och med sagts att Anders Holmberg är ett hot mot den åländska demokratin. Jag tycker inte att det är trevligt, för när man ställer relevanta frågor här i salen, då ska det bemötas med respekt. Det är inte okej att man efteråt, när man träffas på kaffe, blir hånad för att man har ställt en fråga som kanske är lite känslig.

Ibland behöver vi också här i salen reflektera över hur vi pratar med varandra utanför.

Tack, talman!

Ja, jag håller med. Jag beklagar om ledamoten Holmberg har fått höra sådana saker. Jag anser att det inte är ett sakligt beteende.

Talman!

Jag är helt enig med ledamoten Fellman som påpekar att demokratin inte vinner på personliga påhopp. Inte heller som ledamoten själv sa, att teaterföreställningar och liknande är en del av debatten. Som ganska ny här i salen blir jag emellanåt chockad över hur debatten bedrivs. Jag anser att en lite mer stram och kanske till och med lite tråkig, finländsk stil skulle vara att föredra, istället för det vi nyligen fick uppleva här i ett annat anförande, som definitivt inte hörde hemma i den här salen. Jag vill jag tacka för de kloka orden.

Tack ledamot Pettersson. Jag inte vet om det beror på stigande ålder, ett fyrkantigt österbottniskt ursprung, eller något annat, men jag tycker att det här är ett ganska allvarsamt uppdrag som vi har. Det är något man i grunden ska ta som ett hedersuppdrag. Det vinner inte på att bli en slags pajkastningsföreställning som kanske hör hemma, med all respekt, i en revy.

Tack, talman! Bästa lagtingskollegor, ålänningar. Åland har nu sin första demokratistrategi. När tryggheten och delaktigheten i världen minskar, understryks vikten av samhällets starka demokratibärande institutioner samt delaktiga, välinformerade och engagerade medborgare som upplever sig bemötta med respekt och rättvisa.

Landskapets förslag till demokratistrategi berör flera frågor som har lyfts på den europeiska nivån genom EU:s långsiktiga projekt som ska stärka demokratiutvecklingen inom unionen. Till dessa frågor hör inkludering, delaktighet, jämställdhet och jämlikhet i samhället, barnens rättigheter samt transparens och antikorruption i beslutsfattande. Enligt ÅSUB:s siffror består ålänningarna idag av 105 olika nationaliteter. När man ser sig omkring i lagtingssalen är det uppenbart att befolkningens mångfald inte reflekteras i den politiska representationen. Trots att kraven för att ställa upp och rösta i kommunalval är betydligt mindre, ser det tyvärr nästan likadant ut på kommunal nivå.

Fria och rättvisa val möjliggör representation och delaktighet, vilket är en grundbult för demokratin. Trots sina fria och allmänna val har Åland som nettoinflyttningsort en viss demokratisk skuld när det gäller inkludering och delaktighet. Enligt självstyrelselagen företräds Ålands befolkning av Ålands lagting och därför är det bekymmersamt att inflyttade och kvinnor är underrepresenterade i det politiska beslutsfattandet på lagtingsnivå. Ett exempel är den snäva politiska representationen av inflyttade. Enligt ÅSUB:s senaste siffror utgör ålänningar med icke-nordisk bakgrund endast 2 % av de röstberättigade i lagtingsvalet, det vill säga 477 personer. Trots att de inflyttade över 18 år från icke-nordiska länder utgör en grupp på cirka 2600 personer. Med andra ord finns det idag 2123 myndiga personer som är bosatta på Åland men som inte kan delta i det allmänna fria lagtingsvalet.

För att uppnå sina mål kring representation bör demokratistrategin utforska och åtgärda de bakomliggande orsakerna. Samtidigt är detta ett bevis på att den aktuella strategin är välbehövlig. Vi ska veta vad vi vet. I vardagen navigerar vi i ett enormt informationsflöde, inklusive en ökande mängd desinformationskampanjer. För att upprätthålla demokratin behövs inte bara en fri press- och yttrandefrihet utan även ett kritiskt tankesätt och ständigt uppdaterad kunskap. Därför är det rimligt att påstå att vår demokrati stärks av invånares goda kunskaper i svenska. Detta eftersom man på Åland behöver kunna svenska för att delta i samhällsbygget.

Utbildning är förstås en självklar plattform för språkinlärning, men enligt inflyttade vuxna är även deltagandet i arbetslivet en nyckelfråga för språkinlärning och inkludering i samhället. Den påtalade korruptionen i det åländska samhället, inte minst när det gäller rekrytering är därför ett dubbelt bekymmer. Jag anser att demokratistrategin strävan att öka delaktigheten ger upphov till en diskussion om allmänna regler kring anonym rekrytering i landskapet.

Som känt är även kvinnor fortsatt underrepresenterade i politiken. Trots att över hälften av Ålands befolkning består av kvinnor, utgör endast en knapp tredjedel av lagtingsledamöter av kvinnor. Detta kan bero på många olika orsaker, men det verkar finnas kopplingar till en hård och osaklig debattkultur. När det gäller samhällsdiskursen är det upp till oss alla att visa större saklighet och respekt för att skapa ett större engagemang på djupet och bredden i samhället.

Ett mer respektfullt och inkluderande debattklimat börjar med oss folkvalda. Medan politik ska tillåtas röra upp känslor och skapa motsättningar, vilket skapar en sund demokratisk friktion, ska vi i slutändan komma ihåg att syftet med samtalen är att hitta en gemensam väg. Som samhälle kan vi endast blomstra genom att leva ut vår mångfald och gemenskap.

Den offentliga diskursen älskar ordet demokrati. I talarstolarna i den fria världen upprepas vikten av att stärka demokratiska institutioner som lägger grunden för välfungerande och rättvisa samhällen. Det är rätt och riktigt. Men att skapa en demokrati som står sig lika starkt oavsett vem man frågar, kräver en mogen och självkritisk blick. Vår åländska självstyrelsekultur och därigenom vår demokrati utvecklas varje dag genom besluten som tas angående arbete med utbildningsfrågor, säkerhet, landskapsandelar, integration, cykelvägar, barnomsorg, äldre- och sjukvård eller styrning av offentligt ägda bolag.

En effektiv bevakning av demokratiutveckling för ett starkt, rättvist och öppet samhälle kräver att man ser hur de olika besluten tangerar och påverkar varandra. I den aktuella strategin listas åtgärder som ska stärka demokratin på Åland, bland annat genom satsningar, informationsspridning, delaktighet, inkludering, transparens, antikorruption och säkerhet. Dessa åtgärder är starkt förankrade i Ålands hållbarhets- och utvecklingsagenda, som nyligen lyfts i FN:s program UN-Habitat som en bra bas för bättre samhällen.

De föreslagna åtgärderna för att öka valdeltagande, jämställdhet och jämlikhet, ta fram barnkonsekvensanalyser samt minska våld och hatbrott är välgrundade och lovande. Dessutom ska direkta kontaktytor till de underrepresenterade grupperna stärkas från flera håll och på alla nivåer. Till exempel kan de inflyttade som efterfrågar mer information om samhället, valen, lagtinget och ledamöterna kan endast göras delaktiga i demokratiarbetet om de ges möjlighet att höras i hur deras vardag ser ut och hur politiska beslut påverkar den.

För att tillgängliggöra information om val och demokrati för de unga, i enlighet med åtgärdsplanens ambitioner, kunde man förslagsvis engagera barn och unga i arbetet genom att låta dem ta fram lättillgänglig information om demokrati och valsystem på Åland. Barnens röst ska även höras i arbetet med barnstrategin.

För att stärka läs- och skrivkunskaper ska biblioteken som centrala bildningsaktörer och demokratibärande institutioner få en biblioteksstrategi. Vi på Hållbart Initiativ välkomnar demokratistrategin. Arbetet med att upprätthålla och stärka vår demokrati ska vara en fortlöpande punkt, och flera punkter i åtgärdsplanen är framåtsyftande och bra. Dock behöver strategin kompletteras med en starkare horisontell koppling till olika samhällssektorer där politiska beslut både direkt och indirekt stärker och försvagar demokratin.

För att långsiktigt stärka demokratin behövs en inåtriktad blick som genomlyser olika politikområden utifrån ett demokratiperspektiv för att hjälpa oss att förstå hur beslut som till synes gäller något annat, såsom utbildning, språkinlärning, samhällsekonomi, bildning eller bostadspolitik är kopplade till demokratin. Demokratin är både resan och ändamålet. Den tillhör alla och ska, med hjälp av ett fortsatt arbete på många nivåer, tas ner från talarstolen och in i invånarnas vardag.

Tack, fru talman! Ledamoten var inne på att det är ett problem att människor som har flyttat hit till Åland och inte har rätt att delta i val. Rätta mig om jag har fel, men så uppfattar jag det.

Jag anser i alla fall att vår självstyrelse i grunden är exkluderande. Grunden till självstyrelsen bygger på vårt svenska språk och vår kultur. Efter att man har bott här en tid och har finskt medborgarskap och har då möjlighet att ansöka om hembygdsrätt, då får man rätt att delta i våra val och påverka demokratin.

Personligen tycker jag att det är helt rätt och riktigt och så ska det fortsätta vara. Jag är dock osäker på om ledamoten kanske avsåg något annat än just denna aspekt.

Tack, talman! Tack, ledamot Wikström för frågan. Det är en viktig fråga och jag håller helt med om att vi har våra system och dem ska vi hålla oss till.

Problemet i det här fallet är att vi inte har kunskapen om varför dessa människor befinner sig utanför systemet. Har de inte sökt den rättigheten genom att ansöka om hembygdsrätt, eller har de inte kunnat ta till sig informationen på grund av bristande språkkunskaper, vi vet inte.

Men som jag nämnde i mitt anförande behöver vi ta reda på de bakomliggande orsakerna så att vi kan förstärka deras delaktighet.

Tack, fru talman!

Jag håller helt med. Vad är grunden till att människor inte söker hembygdsrätt fast det finns möjlighet att göra det till en relativt låg kostnad, 150 euro eller något sådant.
Det beror på vad man har för inkomst om man anser att 150 euro för att ansöka om åländsk hembygdsrätt är ett hinder, avskräcker människor från att ta till vara sin rösträtt.

Jag kommer att utveckla i mitt anförande vad jag tror att det finns för aspekter som gör att det här begränsas. Men det är bra att ledamoten lyfter det.

Tack, talman!

Jag uppskattar det att man lyfter sådana här gissningar också fast de är inte baserade på kunskap. Kring mitt anförande har jag ringt ÅSUB och frågat, vet man varför dessa människor saknar hembygdsrätt och rösträtt.? Vi har inte den kunskapen idag.

Men den som svarade i telefonen tyckte också att det var en viktig fråga och någonting man skulle kunna utreda i framtiden.

Talman! Tack, till ledamoten Waller för ett analytiskt och strategiskt anförande. Jag skulle vilja kommentera anonyma rekryteringar, tror faktiskt att vi har haft replikskiften om detta någon gång tidigare.

Jag har erfarenhet av det från mina tidigare politiska uppdrag och kan konstatera efter att jag har sett hur det förlöper praktiskt på Åland, inte längre tycker att det är en god idé efter att jag tidigare varit en varma förespråkare. Det är av det enkla skälet att Åland är så pass litet.

Söker någon till äldreomsorgen vet man i de kretsarna ungefär vem hälften av de sökande är. Söker en jurist till landskapsregeringen är jag ganska säker på att 75-80 % av dem som söker är kända. Står det i ens CV att man tidigare har jobbat vid näringsavdelningen på Ålands landskapsregering, vet man vem vissa är men andra inte, det gör det ännu sämre än att man vet vem alla är.

Tack, talman! Tack, minister Zetterman för repliken. Där har vi olika åsikter eftersom jag anser att bristen på anonym rekrytering försvårar situationen för dem som kommer utifrån eller har ett ovanligt efternamn. Så länge det finns personer på Åland som känner att de behöver byta namn för att kunna smälta in i det åländska arbetslivet och som faktiskt lyckats ta sig in i arbetslivet efter ett namnbyte så tycker jag att vi har ett arbete att göra.

Talman! Jag håller helt och hållet med om det. Som jag nämnt tidigare har jag varit en varm förespråkare för anonym rekrytering, men det blir problematiskt när man vet ungefär vem 75 % är och inte de övriga 25 %. Det blir en orimlig process när syftet är att alla ska vara anonyma. Det fungerar helt enkelt inte i praktiken.

Däremot är den strukturella rasismen som ledamoten Wallner delvis berör, det är ett problem även här på Åland. Det måste vi erkänna och definitivt arbeta med. Det är en fråga på många olika håll. Jag har också faktiskt mött den attityden att det bara är ålänningar som duger, man duger inte heller om man kommer från Sverige. Vi behöver verkligen fler händer, fötter och hjärnor på Åland så den här attityden är helt förödande, vilket vi också ser i ÅSUB:s utflyttningsrapport.

Tack, talman! Jag har läst samma rapport samt en annan rapport från 2019, hur är det att leva på Åland som inflyttad. I båda rapporterna framkommer det att även svenskar känner sig på något sätt kuvade av praxis. Det är något vi behöver titta närmare på.

Just nu anser jag att det är nyrekrytering som utgör den bästa möjligheten, men det kan finnas andra alternativ. Det är viktigt att vi fortsätter att arbeta med denna fråga.

Tack, talman! Tack, ledamoten Waller. Innan ledamoten inledde sitt anförande visade hon på en ganska viktig fråga här i Ålands lagting, hur den här salen är tänkt och för vem den är till för. Den är inte till för smarta kortväxta kvinnor, kan jag säga. Med tanke på att vi har fått en låda som man måste böja sig ner för att dra ut så att man kan synas ovanför talarstolen är det i alla fall ett litet steg framåt.

Men just tillgängligheten i denna sal för personer med olika funktionsnedsättningar är helt obefintlig. Det är inte demokratiskt. Det är inte ett välkomnande rum i sig att sitta med i Ålands lagting. När vi pratar om representation och demokrati är det en mycket viktig aspekt att alla ska kunna vara ledamot i lagtinget utan att behöva vara den som har fixat en låda för att synas. Det var Cita Nylund som fixade lådan.

Tack, talman! Tack, ledamot Eckerman för stödet. Det är ett faktum att det som kanske verkar som en liten sak för dem som inte lider av kortväxthetens problematik bara hur man står här påverkar hur man framträder i sitt anförande. Om man står på ett sätt som gör att man inte kan breda ut sig och använda hela talarstolen, något att fundera på i byggstrategin hur bör vi arbeta med de fysiska platserna där demokratin ska utövas på. Även när det gäller tillgängligheten.

Tack! Jag håller helt och hållet med om det helt och hållet. Det är tur att vi kommer att ta upp en strategi senare idag angående hållbart byggande. I det sammanhanget har vi också tillgänglighet inbakat i helheten.

Det är dock så att politikerna och Ålands lagting och nästan de flesta fullmäktigesalar och andra platser där representation, makt och demokrati finns är tillgängliga det är inte till för alla. Man borde kunna öppna upp på ett annat sätt och faktiskt möjliggöra att man inte genast ska känna sig exkluderade när man träder in i sådant här sammanhang.

Tack, talman!

Igen en viktig synpunkt från ledamot Eckerman att inte heller vårt fysiska utseende eller lott ska påverka hur vi kan vara delaktiga i samhällsbygget. Jag håller helt med.

Talman, bästa ledamöter!

Det har sagts otroligt mycket här idag både högt och lågt, jag ska försöka hålla mig ganska kort. Jag vill börja med att säga att det är glädjande att landskapsregeringen har presenterat ett meddelande där det också finns konkreta åtgärder inom det spann som landskapsregeringen har möjlighet att besluta om, det är jättebra. Vissa av dessa åtgärder känner jag igen från den föregående mandatperioden då de diskuterades, men det är ändå bra att de finns nedtecknade så att man kan arbeta vidare med det.

Jag anser också att det vore bra om vi här i lagtinget kunde ta fram en egen strategi, som förstås behöver ligga nära landskapsregeringens, vi har ju samma slutmål i alla fall. Det har kommit flera förslag tidigare så jag hoppas att talmanstrion kan ta den diskussionen till sig och förankra den vidare i talmanskonferensen. Ibland är det inte alltid de stora stegen som är avgörande för hur en process går framåt, ibland kan det vara de små stegen som sakta men säkert leder oss i rätt riktning.

Det som bekymrar mig, inte första gången jag skummade igenom dokumentet men när jag läste det lite noggrannare, diskussionerna om korruption. Först tänkte jag i mitt stilla sinne ingalunda har vi någon korruption på Åland att prata om. Men när jag började läsa om vänskapskorruption insåg jag att vi faktiskt har ett problem här. När jag under helgen hade möjlighet att sitta och tänka i lugn och ro medan brasan sprakade i spisen, väcktes misstankar om flera olika tillsättningar på olika håll som man i efterhand kan fundera kring. Jag säger inte att det har varit fel, men jag blir tveksam när jag fördjupar mig i det här.

Det som landskapsregeringen tar fasta på är studier från 2022, där 24 % säger att det uppfattar att det har personlig eller närstående person har erfarenheter av något som kallas för korruption. När man plockar bort polisen och bankväsendet kvarstår vissa delar av den politiska sfären som blir kvar.
Därför i första hand en fråga till ministern som finns på plats här, har man från landskapsregeringens sida tänkt fördjupa sig i detta ämne ytterligare? Jag tror nämligen att det skulle behövas. Jag har inget svar på hur det ska göras, om det ska göras via ÅSUB eller om man ska ta in en extern utredning på det. Men frågan är så pass allvarlig att man borde titta på den djupare än vad man hittills har gjort.

Det som gör den extra känsligt är i den tid vi lever nu, det här är en högst personlig analys. Jag ser inte att den överensstämmer med vad ni andra tycker. Det känns som att hela världen är i gungning. Det säkerhetspolitiska läget har förändrats, vi har ett tajt ekonomiskt läge. Många sociala grupper får det allt svårare när Finlands ekonomi tryter, och vi ser även att det spiller över i beslut som kommer från landskapsregeringen eller beslut som inte kommer. Det skapar en oro i samhället.

Jag måste ärligt säga att jag har inga åsikter om vem de amerikanska folket väljer till president. Men när jag hör på nyheterna att han redan när han tillträder förväntas underteckna 60-70 olika dekret som går direkt till myndigheterna känner jag, jaha kan man göra så, är det faktiskt demokrati? Ska inte de via kongressen eller senaten, en person kan i ett demokratiskt land styra med sådan järnhand, det gör mig förundrad.

Innan jag avslutar vill jag säga att till skillnad från Moderat Samling kan jag acceptera att oppositionen inte finns med i alla styrelser, nu menar jag inte mitt parti eftersom det är så litet tillsvidare, men det är på tillväxt. Det misstaget som landskapsregeringen har gjort flera gånger efter varandra är att man tar ett kraftfullt beslut, man stiger upp och säger, i den här riktningen ska vi gå, och sedan en dag eller en vecka senare inser man, oj det där tänkte vi inte på. Jag tänker till exempel på slopandet av sjukkostnadsavdraget, oj då det tänkte vi inte på. På beslutet om avgifter på turlistor för Föglöborna och näringslivet där, oj då det tänkte vi inte på det måste vi korrigera i efterhand.

När det gäller ÅHS borde man inte då med den stora politiska erfarenheten som ändå sitter i nuvarande landskapsregeringen kanske ha tänkt på att formulera redan nu ett meddelande eller fundera på hur vi kan hålla dialogen öppen med Ålands lagting med tanke på att så stor del, 13 av 20 ledamöter inte har möjlighet att ta del av ÅHS som ändå omspänner en budget på över 100 miljoner. Tack för att ni har lyssnat!

Talman!

I slutet av ledamotens anförande det är kanske inte förenligt med hur verkligheten ser ut. Till exempel när det gäller ÅHS styrelse så sade lantrådet Sjögren, bestämmer vi den här riktningen då är det oerhört viktigt att meddelande om vården som det står om i lagen ska verkställas vilket inte har gjorts under flera mandatperioder.

Det är också viktigt att vi ordnar öppna ärenden i samarbete med finans- och näringsutskottets arbete vilket förstås är en del av finans- och näringsutskottets arbete och beslut. Men som tidigare lantråd kan man ta sig vissa friheter att tycka saker och ting.

Det är stor oro i samhället och anförandet visar på de skeenden vi har. Jag anser att det är det samlade lagtingets roll att bibehålla stabilitet i en orolig tid, precis som vi alla gjorde under coronapandemin.

Talman!

Den sista delen av ministerns inlägg, delar jag naturligtvis. Det var viktigt att vi höll en enad front.

Men jag måste ändå gå tillbaka till ÅHS. Jag vill inte säga att det har varit med hugg och slag, men det har nog varit med verbala hugg och slag som vi här, bara för en och en halv månad sedan kanske två, fick ett besked från den ansvariga ministern för ÅHS om att det faktiskt skulle komma ett meddelande under våren.

När det sedan gäller öppet hörandet i finans- och näringsutskottet, så måste jag faktiskt säga att det inte hör hemma i den här diskussionen. Ett öppet hörande i finans- och näringsutskottet ger ju inte möjligheter för lagtinget att ha en diskussion och delta i den, utan då får du ta del av viss information men du har inga möjligheter till följdfrågor eller annat. Det är ett delinstrument, men det kan ändå inte utesluta att landskapsregeringen borde presentera ett meddelande omgående om ÅHS.

Talman!

Meddelande om hälso- och sjukvården det är inte något som har kommit med hugg och slag. Det har varit en prioriterad fråga sedan regeringsprogrammet skrevs och det torde även ledamoten Thörnroos känna till.

Jag vill också kommentera..... något som jag har glömt bort, ibland är det bäst att vara ärlig.

Talman! Jag försöker hjälpa ministern, men jag kan inte riktigt förstå vad ministern vill fråga mig.

Det jag vill säga om ÅHS nej, jag har inget som helst minne av att vi i samband med regeringsförhandlingarna sade att det skulle komma ett ÅHS meddelande.

Nu har den här regeringen suttit i snart ett och ett halvt år när vi kommer tillbaka i mars och det är av största vikt att det faktiskt presenteras ett meddelande med tyngd i. Vi verkar i slutändan vara helt överens om att det, även om vår historiebeskrivning är något olika. Men målsättningen den har vi gemensamt. Tack!

Talman!

Ledamoten lyfte korruption. Jag har läst texten och verkligen tänkt på den. Där definieras korruption som missbruk av anförtrodd makt. Det lyfts även då gynnande av släkt och vänner, vilket ledamoten var inne på.

Men vad säger ledamoten om man vänder det så här, kan korruption också vara missgynnande av släkt och till någon?

Talman! Jag tror att jag måste passa på den. Korruption är något som gör något positivt för någon annan. Men jag förstår andemeningen i det som ledamoten säger att det kan bli en negativ särbehandling, särskilt om man är politiskt aktiv. Den delen känner jag också till.

Talman! Det är ju inte okänt att det finns många i vårt samhälle som slutar som politiker på grund av att man blir missgynnad. Då kan man börja diskutera är det korruption eller inte? Det är intressant och jag hoppas, precis som ledamoten att man funderar lite mer på det i landskapsregeringen.

När det kommer till styrelseplatser har Moderaterna absolut inget eget intresse av att sitta med i en styrelse. Det vi vill lyfta är att man lyfter bort oppositionen att få vara med och delta.

Tack, fru talman! Ledamoten funderar på varför landskapet agerar som de gör i vissa frågor. En stor del t.ex. när det gäller ÅHS styrelsebeslut handlar om att man tänker att vi har så många mandat med både Centern och Liberalerna. Nu tar vi det här och så behöver vi inte tänka så mycket på de oliktänkande rösterna när vi bedriver vårt styrelsearbete, så tror jag att det gick till ungefär.

Det har visat sig att ju mer tiden går, desto fler faller bort från det här arbetet så vi får väl se var det slutar. Men någonstans ger det här hela sättet att tänka på också ett uttryck för prestige. Nu föll detta resonemang jag stannar där, återkommer i nästa replik

Talman! För att recensera hur landskapsregeringen tänker eller inte tänkt den passar jag på. Jag kan förstå att man inte har med oppositionen. Tittar man i ett lite bredare perspektiv, under förra mandatperioden när jag var lantråd, hade vi inte med oppositionen i gymnasieskolans styrelse, om jag minns rätt. Däremot fanns oppositionen med i ÅHS.

Vi hade faktiskt i ärlighetens namn tankegångar om att oppositionen kanske inte skulle vara med i ÅHS. Det som skulle vara det viktiga för mig, jag inte lägger någon prestige i det, är att jag i egenskap av lagtingsledamot här i salen har möjlighet att få information, debattera och möjlighet att tycka till. En verksamhet som rullar över 100 miljoner och som berör alla ålänningar förr eller senare. Det är det viktiga för mig.

Tack, fru talman!

Det är också det som skiljer gymnasiestyrelsen från ÅHS styrelse. Vi får väl se var det där slutar.

Det är i alla fall klädsamt och roligt att landskapet har lovat att komma hit med ett meddelande när det gäller ÅHS och framtidens sjukvård här under våren. Det ser vi förstås fram emot här i parlamentet. Det ska bli intressant att diskutera vad man har för de idéer nu när vi har tappat insynen. Vi får se om meddelandet kommer att komma hit.

Man lovade också att det skulle komma kompensationsåtgärder för de skattehöjningar som drabbat alla sjuka i vårt samhälle redan i budgeten. Men det såg vi aldrig röken av. Vi får se om det kommer ett meddelande.

Talman! Med tanke på att civilminister Zetterman alldeles nyss i ett annat replikskifte sa att det här har man planerat att göra hela tiden. Det var underförstått och jag inte kom ihåg att vi hade diskuterat att man skulle göra så. Skulle det inte komma ett meddelande här under våren då skulle jag bli mycket förvånad. Det skulle nog i så fall kräva någon form av politisk upprättelse, så är det.

Tack, talman!

Det är ett mycket värdefullt dokument som vi diskuterar idag. Med stor tillfredsställelse har jag tagit del av det och fördjupat mig i en del av de källhänvisningar som förekommer i dokumentet. Jag kommer inte att gå in på så mycket annat än det som berör oss här i salen, det är vilket är väldigt viktigt. Jag tänker särskilt på det som många andra har varit inne på tidigare, nämligen korruption som definieras som missbruk av anförtrodd makt.

Det är mycket svårt i ett litet samhälle att undvika att, det som också ledamot Thörnroos var inne på, vänskapskorruption. Man kanske ska sätta det lite inom citationstecken, men ett litet samhälle med 30 000 invånare innebär att nästan alla känner varandra. Vi känner till våra bakgrunder, våra kvalifikationer, åsikter och vi grupperas utifrån dem när vi ställer upp i val. Jag tror att vi politiker har en hemläxa att göra för att kunna se på hur lagtinget fungerar med större integritet. Det här dokumentet kan vara en bra utgångspunkt, här finns våra konkreta förslag för hur vi kan förbättra till exempel klimatet i debatterna.

Det här dokumentet får inte bli en hyllvärmare. Vi har alltför många sådana redan, och de är alla bra. Jag tror nog att tjänstemännen följer dem till punkt och pricka. Det handlar om riktlinjer, policydokument och handlingsplaner som man gör upp program utifrån dem. Men vi här i lagtinget är inte lika duktiga på att följa upp dem. Istället agerar vi utifrån andra premisser. Många av de här riktlinjerna, policydokumenten kan tyckas vara något slags snömos i högre skalan, men det är de faktiskt inte. Om man verkligen tar del av dem finns det mycket djup forskning i det. Jag tänker t.ex. på det material som ÅSUB har samlar in i tillitsstudien, den har jag tittat på alldeles särskilt. Det är mycket värdefullt material i den.

Ledamot Fellman var inne på att vi borde ta fram material så att allmänheten kan tillgodogöra sig det som de politiska institutionerna sysslar med. Jag kan tänka mig att det är väldigt fint att landskapsregeringens hemsida finns på vilket språk som helst, till exempel nynorska. Men lagtingets hemsida finns bara på svenska, vilket jag upplever som en stor brist. Visserligen finns det ett visst material på engelska, men den funktion som finns på landskapsregeringens hemsida borde man fundera på att implementera även på lagtingets sida. Det handlar ytterst om information utåt, t.ex. då det gällt deltagande i utskottsmöten o.s.v. Man ska kunna i de här dokumenten ta del av vilka regelverk som gäller, även om man inte är så duktig på svenska. Det är något att tänka på för framtiden. Jag skulle vilja tacka landskapsregeringen för dokumentet, det är väldigt fint.

När det gäller korruptionen har vi nog ett bekymmer. Vi har en hemläxa att göra. På sidan 37 i dokumentet talas det om vänskapskorruption, gynnande av släkt och vänner eller medlemmar i så kallade "bästa broder-syster-nätverk", olika typer av sociala nätverk. Man nämner till exempel jaktsällskap, vilket jag tycker är lite lustigt. Men när jag spårar det så finns det här en nästan ordagrann avskrivning från tillitsstudien, och jag skulle vara väldigt intresserad av att veta på vilket sätt man använder jaktsällskap som en form av exkludering. Det framkommer säkert i något svar till ÅSUB som respondenterna har lämnat in, men det framgår inte man nämnder det särskilt. Men det finns förstås andra sällskap, förstås där exkluderingen kan vara men tror inte att den på något vis utvecklande för jaktsällskap.

Det handlar mycket om ledarskap. Som ledare måste man se sin egen roll i hur makten utövas. Är den involverande eller exkluderande? Ledamot Fellman var inne på de enväldiga härskarna mer kanske demokratiskt sett under utvecklade länder, men vi är inte där. Men det finns härskartekniker som man kan tillgripa. Även i den här salen förekommer det. Det är också något slags förtryck men inte till tillnärmelsevis det som ledamot Fellman avsåg i sitt anförande. Det ska gälla för oss att komma upp till bevis och visa att vi står över den här typen av härskartekniker och att vi kan se varje åsikt som viktig för utvecklingen av Åland.

Lite kan jag tycka att det kan vara så när det gäller korruptionsdelen, att får man en inbjudan till en kräftskiva ska man tacka ja till den. Då vet man att man serveras räkmackor även i framtiden och kan glida fram på dem. När det gäller kvinnor och varför de är underrepresenterade, där har vi också en stor uppgift att ta på allvar. Jag har ingen lösning på det, men vi borde verkligen fördjupa oss i det och se om det finns några tekniska möjligheter att ge engagerade kvinnor och män möjlighet att engagera sig i politiken i ett tidigare skede än vad jag gjorde när jag redan var pensionär.

Man borde fundera på hur man kan lösgöra, det handlar främst om tid för dessa personer när man har småbarn, har bildat familj man har hus och mycket att ta hand om, ansvaret för hemmet. Den bördan kanske inte alltid är så jämnt fördelad. Här kommer den kortare arbetstiden för vissa personer som kunde vara ett alternativ som skulle medföra engagemang för ökad politisk aktivitet. Vi vill ju att alla ska aktivera sig politiskt, eller hur? Det får ändå inte bli ett utvecklade hemvårdsstödet, eller det kanske kan vara ett utvecklat hemvårdsstöd men som ändå inte blir en kvinnofälla på något sätt.

En annan sak kan vara ett ungdomsparlament som skulle engagera ungdomarna redan från tidig högstadieålder, redan före gymnasiet och skapa intresset för politiken. Det var intressant att ta del av rapporten, tillitsstudien senast. I skärgården upplever man mycket mindre korruption än vad man upplever som medborgare i Mariehamn, det är ordagrant från tillitsstudien, ganska intressant. Vad finns det för parametrar här som gör att folk tycker så här?

Det har också nämnts något om parlamentarism, kan uppleva att den kan vara lite diskriminerande. Om man delar in åsikter i olika grupper för och emot och så exkluderar man den som är emot. Men så här funkar politiken, det är lite andra regler för arbetslivet som gäller inom andra sektorer, men politiken funkar på det här sättet.

Talman!

Det var ett bra anförande av ledamoten Juslin och framför allt att han nämnde korruption, det var det jag faktiskt glömde sist i mitt replikskifte.

Korruption är en mycket viktig fråga att arbeta vidare med. Landskapsregeringen har tagit en antikorruptionsstrategi som handlar mera om ekonomiska transaktioner, gåvor, mutor och vad man borde jobba vidare med. Vi har också diskuterat behovet av att arbeta med andra typer av korruption. Min uppfattning är att mycket av vänskapskorruptionen inte sker medvetet. Man kanske inte uttryckligen tänker att nu ska jag ge den här personen en tjänst. Man kanske vet att personen är en rekorderlig person och har jobbat bra på en tidigare arbetsplats. Så går jobbet till den istället för till någon som för en är helt okänd.

Det är en ganska naturlig sak, men som får långtgående effekter för dem som är inflyttad till Åland. Jag skulle också vilja kommentera frågan om hyllvärmare ifall jag ges möjligheten till det.

Tack, talman! Det handlade mycket om ledarskapets integritet där man medvetandegör sin egen roll som arbetsledare. Det kräver förstås träning.

När det gäller ansökningarna skulle man kanske i större utsträckning kunna använda sig av anonyma ansökningar, det vill säga att man får en kod istället för ett namn när man söker en tjänst. Men om det finns 3-4 sökande till en tjänst blir det naturligtvis ganska ointressant. Det fungerar bättre i större sammanhang med lite större volymer.

Talman! Precis så är det att det kanske fungerar bättre i större sammanhang det har vi diskuterar tidigare här idag också. Jag tror precis som ledamoten Juslin att det handlar om att medvetandegöra det här och vilka konsekvenser det får.

Många politiska organ jobbar med code och condax och det här kunde vara en del i det. Här finns det alla möjligheter för alla beslutsfattare inte bara politiker. Vi ska komma ihåg när vi pratar rekrytering att de allra flesta tillsätts av tjänstemän. Det här är ett gemensamt arbete som behöver göras.

Jag ville också kommentera angående hyllvärmare. Min uppfattning är att tjänstemännen plikttroget följer de policy som tas fram. Det är viktigt att det inte blir en hyllvärmare. Det var också en del av anledningen till att vi valde att bara göra det för landskapsregeringen och låta bli skrivningar om vad vi önskar att föreningslivet och andra skulle göra. Det skulle leda till så många åtgärder som varken går att följa upp eller som ingen äger.

Det finns redan nog exempelvis krav på att föreningarna har antagit olika typer av policyn såsom alkoholpolicy, när de ansöker om bidrag från allmänna medel. Det finns andra sätt att styra den här utvecklingen, vilket skulle kunna vara önskvärt.

Tack, talman! Tack, ledamoten Juslin! Jag vill ta upp frågan om vänskapskorruption. Nu ska jag försöka uttrycka mig på ett sätt som inte blir olyckligt vad jag menar. Jag måste tänka noga på hur jag formulerar mig i detta ämne.

På Åland finns det många medborgare som har flyttat hit. Dessa personer är mycket högutbildade och fullt kapabla att göra riktigt bra saker för exempelvis landskapsregeringen eller för kommunen om de bara fick chansen att söka jobben. Precis som ledamoten säger borde de tas utifrån sina meriter och inte utifrån vems flicka, pojke eller vems släkting eller vilket jaktlag den är med i.

Det här är ett stort problem i ett demokratiunderskott att människor som väljer att flytta hit och inte har ett socialt kontaktnät i någon förening eller liknande exkluderas för att ålänningar inte integrerar dessa nya invånare.

Tack, talman! Det här är naturligtvis en väldigt stor utmaning att kunna inkludera dessa grupper. Jag har faktiskt aktivt försökt arbeta med den här typen av frågor i min egen hemkommun, men det är nog inte så lätt. Många av dem är inflyttade och kommer från andra typer av kulturer, där det förekommer subkulturer som styr och ställer. De har kanske en viss förutfattad mening om hur vår åländska demokrati fungerar, eller tror att den fungerar på samma sätt.

Jag hoppas ändå att vår demokrati fungerar bättre här, men vi har en hemläxa att göra.

Tack! Jo, men det är det som är det viktigaste, inkludering och integrering. Det startar hos ledamoten och mig som personer hur vi ser till att folk får möjligheten att vara delaktiga och hur vi ser till att informera och svara på frågor och vara sakliga.

Ledamoten tog upp om skolor och utbildningar. Min förutfattade mening, eller kanske också efter att jag har varit med i politiken och ställt upp i många val och deltagit i olika debatter. Vi har ett stort arbete att göra att se till att både Ålands yrkesgymnasium och Ålands lyceum får samma möjligheter att delta i debatter och politiska föreläsningar.

Numera riktar sig många aktiviteter oftast till lyceet och även om eleverna på yrkesgymnasiet är mycket intresserade har de inte jämlika möjligheter att delta. Här har vi ett konkret exempel på hur vi kan öka valdeltagandet och också intresset.

Tack, talman! Det är säkert på det sätter men det tunga här är att nå ända fram och lyckas engagera ungdomarna.

Talman!

Jag vill tacka ledamot Juslin för ett viktigt och bra anförande där han berörde korruptionsfrågan. Min uppfattning är att korruption ibland kan förekomma, även om vi kanske inte alltid är medvetna om det.

Efter ett år i lagtinget är åtminstone jag förvånad över hur vissa branscher tenderar att påverka beslutsprocesserna till förmån för just deras verksamheter. Det är något man inte tänker på ibland.

Om det här är något som sitter i det här parlamentets väggar sedan skatteundantaget infördes, vet jag inte. Men det här är en viktig fråga som behöver belysas mer i vissa sammanhang. Det är bra att vi lyfter korruptionsdelen i debatten.

Tack, talman! Tack, ledamot Holmberg. Ja, det är en viktig sak som vi alltid ska ha i minnet när vi tänker på de beslut vi tar.

Talman! Ledamot Juslin berörde även ungdomsparlamentet, om vi går över till något lite annorlunda och lite mer upplyftande bland våra ungdomar i samhället. Jag minns tydligt när jag själv var med i ungdomsparlamentet här i denna sal, tillsammans med Frisinnad ungdom där jag hade en motion om att vi borde bygga en ishall i Mariehamn. Det dröjde inte länge innan ishallen kom till stånd, belägen vid Islandia. Det var kanske där jag också fick moroten att fortsätta med politiken på Åland.

Jag tror att ungdomsparlamentet är oerhört viktigt. Där har vi alla partier en roll i att göra det till något riktigt bra att man är arrangerad. Det är svårt idag att få yngre krafter i vårt samhälle att ställa upp och bli intresserade. Ungdomsparlamentet, jag är gärna med på något sätt och hjälper till. Jag tror säkert att det finns andra i parlamentet som också kan tänka sig att hjälpa till.

Tack, talman! Jo, det är alldeles riktigt att vi från den här salen, genom våra partier vara med och medverka att till att ett ungdomsparlament kommer till.

I övrigt tror jag att ledamot Holmberg får återkomma med en ny motion angående ishallen och uppgradera den lite grann och eventuellt bygga ut den också.

Talman! Ledamöter. Demokrati för alla i vårt samhälle är ett tämligen ungt fenomen. I det antika Grekland var slavarna uteslutna, likaså i Rom. Europas historia är en historia där befolkningen har levt i ett ojämlikt samhälle med despotiska kungar, regenter, adelsprivilegier och kvinnoförtryck olika klasser, ett klassamhälle. All makt tenderar att korrumpera politisk, religiös, militär men också ekonomisk makt.

Efter hand har demokratisk motmakt uppkommit för att balansera denna maktkoncentration. Det har varit en kamp. Rösträtten har erövrats efter hand successivt, och i många länder saknar kvinnor fortfarande rösträtt. Mycket av vad vi tar för givet i vårt nordiska välfärdssamhällen är erövrat och inte givet, åtta timmars arbetsdag, semesterrätt, föräldraledigheter, etc.

Frånsett rösträtt för alla bör yttrandefrihet föreligga i en demokrati, därtill fria media, organisationsfrihet. Vi ser hur de sociala medierna i hög grad kontrolleras av den ekonomiska makten. Namn som Musk och Zuckerberg talar sitt tydliga språk, troligen de två rikaste personerna i världen. Det är ingen tvekan om att de sociala medierna påverkar demokratin.

Men demokrati ska inte bara utövas vart fjärde år på valdagen. Demokrati ska finnas även i vardagen, i olika typer av medborgarorganisationer, fackföreningar, hyresrättsföreningar och NGO etc. Hur kan medborgarinflytandet demokratisk påverkansmöjlighet mellan valen utvecklas?

Fullkomligt fundamentalt är vår yttrandefrihet. Vi lever fortfarande i ett klassamhälle. Ett tiotal människor, om vi tittar globalt har samma förmögenhet som den fattigare halvan av mänskligheten som utgör 3,5 miljarder. I Sverige ökar inkomstklyftorna snabbast inom hela OECD.

Jag återkommer senare till synpunkter på vår parlamentariska demokrati, men jag vill först lyfta fram hur vi kan öka medborgarinflytandet i vårt samhälle. Våra fackföreningar är en del av vår demokrati. Har vi en hyresgästförening på Åland, jag tror faktiskt att den lades ner 2015. Hyrorna på Marstad har ökat med 45 % de senaste 20 åren.
I dagens HBL finns en artikel om bristen på vårdcentral. I artikeln sägs: "Hierarkier lyssnar inte, du ska veta din plats."

Anställda är i regel alltid i underläge. Jag har en idol min gamle professor i barnmedicin, jag ska inte nämna hans namn, som beskrivs såhär i en intervju i tidningen Curie, "Han har också uttalat sig om hur sjukvården bör organiseras, vilket inte alltid varit populärt hos ledningen." Själv säger han, "Min lojalitet ligger främst hos patienterna och personalen, inte hos ledningen i första hand."

Patienter är också i underläge i vården, därför är ett patientråd som borde utgå från våra tolv patientorganisationer så otroligt viktigt. De anställda är i ett underläge gentemot sina chefer. Tidigare hade vi inte bara ett patientråd utan också ett personalråd inom ÅHS, personalrepresentanter hade närvaro och yttranderätt i styrelsen. 2005 kastades personalrepresentanterna ut ur styrelsen. Det är för mig obegripligt.

I Ålands lyceum har däremot både elev- och lärarrepresentanter med närvaro och yttranderätt i både styrelse och ledningsgrupp. Det manar till efterföljd i vår offentliga sektor. Glädjande nog har man även i grundskolorna i Mariehamn elevrådsordföranden närvaro och yttranderätt på bildningsnämndens möten.

Fullkomligt fundamentalt i ett demokratiskt medborgarsamhälle är yttrandefrihet. Därför blir jag så otroligt förskräckt när jag i Ålandstidningen läser en rubrik: "Staden tillåter inte kritik externt, två har varnats." Jag vet inga mer detaljer men i artikeln som återfinns står det, "Det har varit fråga om bristande lojalitet. Vår avsikt är god det ska ge den anställda möjlighet att förbättra sig." Jag tycker att det låter lite märkligt.

Vi har yttrandefrihet, och lojaliteten ska gälla uppdraget och verksamheten och inte lojalitet med chefen i första hand. Man talar också om visselblåsarfunktionen.

Nu åter till parlamentarismen. Väljarna väljer lagting, parlament, lagtinget ger mandat åt en regering. Det finns en majoritet av ledamöter som stöder den aktuella regeringen. Det finns ett antal ledamöter som står utanför regeringsblocket. De brukar kallas oppositionen, men är ingalunda en enhetlig grupp. I viktiga frågor kan hela lagtinget kanske enas, som t.ex. ska vi frångå en parlamentarisk sammansättning av ÅHS styrelsen, vilken typ av expertis skulle ingå i styrelsen? Det är så viktig fråga att man kunde diskutera det lite bredare.

Ukrainastödet understöder jag varmt men proceduren kan man diskutera, om det inte borde ha förankrats lite bredare istället för att det sker på en enskild ministerföredragning.

Ibland framstår det som om maktutövning mer handlar om en nästan aritmetisk ekvation, där det finns den enda vägen. Finansministrarna i Finland, Sverige men kanske också på Åland kan motivera olika sparbeting, vi måste spara, "Den som är stadd i skuld är inte fri." Rambudgeteringen är helig ingenting får kosta.

Det är därför befriande att höra en kunnig VD konstatera att Ålands finansiella likviditet är god. Ukrainastödet på 3 miljoner utgör endast ca 6 % av de 4,7 miljoner euro som Åland fick lite oväntat i avräkningsbelopp, klumpsumma.

Maktutövning kan inte reduceras till aritmetik och enkel logik. Olika partier representerar i hög grad olika intressen. Traditionellt har den politiska högern drivit företagarnas intressen, centern landsbygdens intressen och vänstern arbetarrörelsens intressen. Demokrati består i hög grad att balansera olika intressen, att tillgodose allmänintresset.

Slutligen några ord om vikten av likvärdiga spelregler för opposition och regeringsblock. Detta gäller vilken roll landskapsregeringens tjänsteinnehavare ska ha. Följande svar fick jag av en avdelningschef när jag försökte informera mig om olika sakförhållanden, "Som regeringstjänstemän är det vår uppgift att tjäna regeringen. Då lagtingsledamöter önskar diskutera frågor eller få information bör detta i huvudsak ske genom ministern."

Det finns en promemoria från 2021 som säger, "Förvaltningens uppgift är att bistå landskapsregeringen, håll ansvarig minister informerad för den politiska kommunikationen med lagtingsledamöter. Gällande evenemang som partigrupperna ordnar ska restriktivitet ordnas."

Ingalunda ska vi ha ett politikerstyre av vår förvaltning. Våra tjänsteinnehavare deras uppdrag som ska anges i befattningsbeskrivningen. Självklart ska förvaltningen bistå regeringen i det demokratiskt fattade och förankrade uppdraget. Men ingalunda är landskapsregeringens förvaltning den för tillfället rådande politiska maktens lydiga redskap. Där kanske bristande lojalitet med olika chefer straffas med en varning. Eller en tjänsteman fråntas sin rätt att bereda beslutsförslag t.ex. med motiveringen på grund av till exempel "bristande omdöme." Tvärtom är förvaltningens uppgift att se till att landskapsregeringens maktutövning har stöd i lag och regelverk. Trots allt är de flesta politiker lekmän.

Våra tjänsteinnehavares integritet måste värnas. I det demokratiska spelet fyller den s.k. opposition och regeringsblock vardera viktiga roller i den demokratiska processen.

I Sveriges riksdag finns något som heter RUT, "Riksdagens utredningstjänst" som är en stödfunktion för riksdagens ledamöter och partikanslier för samtliga ledamöter. Denna förvaltning hjälper bl.a. ledamöterna med sakkunskap och beslutsunderlag. Självfallet bör landskapsregeringens förvaltning bistå ledamöterna i deras demokratiska uppdrag oberoende om de hör till regeringsblock eller oppositionen. Att det finns ett regeringsblock och en opposition det är en del av det demokratiska spelet.

Vi har maktdelningens grundprinciper. Den lagstiftande makten, den verkställande makten, den dömande makten det är den lagstiftande makten som har väljarnas mandat. Landskapsregeringen sitter på lagtingets mandat, kort och gott. Största möjliga transparens bör vara en ledstjärna och makten bör alltid granskas.

Vi har en fri press, vi har yttrandefrihet och så ska det vara. Personalinflytande måste utvecklas i t.ex. ÅHS som sägs i både regeringsprogram och i budgeten för 2025.

Tack, talman! Tack, ledamot Lindén för ett genomtänkt och jätteintressant anförande. Jag tackar även för att ledamoten tar fram de strukturella hinder för demokratiutveckling i form av socioekonomiska skillnader mellan medborgare. Kan ledamoten utveckla lite hur man skulle kunna jobba med dessa från lagtingets håll?

Tack, ledamot Waller. De som är anställda i arbetslivet där måste man skapa mekanismer för personalinflytande.

Samtidigt finns det många som står utanför och inte har en anställning. Där är medborgarorganisationer av olika slag en otroligt viktigt, även olika kulturella aktiviteter som ger tillhörighet.

Många av de problem som man sett i Sverige är att folk känner sig utanför samhället. Den tredje sektorn, kultursektorn har ett oerhört viktigt uppdrag.

Tack, talman! Kan det även kopplas till andra politiska beslut på en horisontell nivå, så att säga. När man pratar om olika lösningar inom bostadspolitiken eller utbildning man tittar alltid på olika saker från ett demokratiperspektiv.

Ja, det håller jag med om. Där är det viktiga att alltid värna om de svagas intressen.

Chefer har alltid ett enormt överläge i förhållande till anställda. Vår uppgift är att stärka de demokratiska påverkansmöjligheterna för alla medborgare.

Tack, talman! Jag vill ta avstånd från en sak som ledamot Lindén säger i sitt anförande, jag vill göra det offentligt. Ledamoten påstår saker i sitt anförande om en annan institution, i det här fallet om Mariehamns stad, om ett enskilt personalärende. Varav ledamoten Lindéns uppenbara källor är artiklar i media och text på Facebook. Det är mycket anmärkningsvärt att man väljer att göra det i ett anförande i Ålands lagting.

Tack, ledamot Eckerman. Jag tycker att man inte i ett sådant här ärende bör diskutera person. Men de som ansvarar för verksamheten bör redovisa vad är det som är bakgrunden, vilka principiella brott är det som kan föranleda en varning. En varning det är någonting otroligt allvarligt.

Den här debatten och den fråga, det blev en helsida i en av våra lokaltidningar det förvånar mig att ingen av dem som var ansvariga i det här enskilda fallet har redovisat vad det handlar om på en principiell nivå. Jag hade faktiskt en diskussion också med minister Zetterman kring det här med lojalitetsplikt, där är också väldigt tydligt i Sverige (… taltiden slut).

Tack! Det finns en väldigt tydlig policy för hur politiker ska hålla sig borta från att rådda i ärenden som rör personalpolitik, anställningar och liknande särskilt när det gäller enskilda personer. Jag hoppas verkligen att denna policy efterlevs här i Ålands lagting och i alla andra beslutsfattande organ.

Det handlar om sekretessbelagda frågor och det är ingenting någon varken anställda eller andra med ansvar i dessa frågor ska går ut och skylta med för det är ofta väldigt personliga saker.

Det finns alltså klara och tydliga regler så jag hoppas att det också gäller fortsättningsvis här i lagtingets debattsal att vi inte går in och rotar i sådana här saker offentligt och har källor som media och Facebook.

Tack, ledamot Eckerman. Jag vill understryka att varken jag eller någon annan, vad jag har sett eller den ifrågavarande tidningsartikeln har talat om enskilda personer utan principen när man ska få varningar. Vad lojalitetsplikt egentligen innebär det har inte i alla fall jag diskuterat men tycker att frågan har en väldigt principiell stor betydelse.

När kan man få en varning om man kritiserar en verksamhet och vad är man lojal med, verksamheten eller med chefen? I Sverige är det väldigt tydligt angett till och med i regeringsformen.

Talman! Jag skulle vilja diskutera två saker, dels tjänsteinnehavarnas attityd och vad jag uppfattar ledamot Lindén de han redogör för de bemötanden han får och sedan lojalitetsplikten.

Intressant nog säger ledamoten att det är en lag man ska följa i första rum. Läser vi första paragrafen i lagen om landskapsregeringens allmänna förvaltning säger man att de har till uppgift att "biträda landskapsregeringen och dess medlemmar i de ärenden och andra uppgifter som ankommer på landskapsregeringen, samt att ge service till allmänheten." Det är i första hand att serva den politiska landskapsregeringen.

Jag skulle vara beredd att ändra den paragrafen till att säga att folket ska gå först, men nu är det den här lagen som ligger.

Samma sak gäller lojalitetsplikten som också är en lagstadgad fråga och som till viss del begränsar yttrandefriheten, en komplex fråga men det finns också en laggrund för den.

Den svenska lagen som kanske inte exakt går att tillämpa här, men där säger man när det gäller privat verksamhet finns det en logik men där har man också i Sverige 2017 infört ett meddelarskydd, det vill säga ett efterforsknings- och repressalieförbud för anställda i offentligt finansierad privat utförd vård, skola och omsorg.

Om vi lyfter upp det på ett större plan så är det otroligt viktigt att anställda kan känna sig trygga i att de kan föra strukturkritik, personkritik det ska vi hålla oss ifrån. Dysfunktionella strukturer måste vi kunna lyfta fram utan att ses som illojala.

Talman! Om vi ska verka inom den lagstiftande församlingen i Ålands lagting, är det mycket viktigt att vi förhåller oss till den lagstiftning som gäller på Åland, oavsett om det handlar om vår lagstiftningsbehörighet eller rikets. Det svenska meddelarskyddet är inte införlivat i vår offentlighetslagstiftning. Det var en kritik från många aktörer att den inte kom med vid sista uppdateringen men så är fallet. Rättsläget är därför inte jämförbart.

Jag vill understryka att ledamoten Lindén står här och säger att tjänstemännen ska följa lag och inte hålla på att serva landskapsregeringen. Men lagen är utformad på ett sådant sätt att tjänstemännens främsta uppgift är att serva just landskapsregeringen. Det blir en märklig retorik där man misstänkliggör hela grundstrukturen.

Hur mycket service som ska ges till ledamöterna och om man vill ha en utredningstjänst, det är en fråga för lagtingets budget precis som det är för Riksdagens utredningstjänst för de ledamöterna. Varsågod att framföra det i nästa budgetarbete.

Självfallet ska tjänsteinnehavarna serva landskapsregeringen i de beslut som demokratiskt har fattas. Men det betyder inte att det huvudsakliga uppdraget står angivet i tjänstebeskrivningen. Jag som läkare, min lojalitet med den hippokratiska eden utöva mitt yrke i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet och att vara lojal med mina patienter. Det är också mycket viktigt att våra tjänsteinnehavare också kan serva, ingalunda är de den för tillfället rådande politiska maktens explicita redskap. De är ett redskap för hela den demokratiska processen som inkluderar även oppositionen.

Talman! Idag är en historisk dag då en ny president svärs in i USA. Ett land som har setts som en symbol för demokratins styrka och frihet. Denna dag påminner vi oss om de utmaningar som demokratin står inför i dagens värld. Vi lever i en tid präglad av ökande polarisering, starka åsiktsklyftor men även sociala mediers stora påverkan på det offentliga samtalet. Dessa faktorer utmanar vår möjlighet att föra givande samtal och bygga enighet kring gemensamma värderingar.

Händelserna i USA visar att även etablerade demokratier är sårbara i tider av starka motsättningar och i ett samhälle där åsikterna går isär. Jag menar inte att någon av sidorna har rätt eller fel, men det är en påminnelse om att demokratin kräver ständigt arbete, engagemang och eftertanke, inte bara där utan även här hos oss. Vi måste fråga oss, varför händer detta i hela vårt samhälle? Polariseringen är inte ett unikt amerikanskt fenomen, den växer även här på Åland så det knakar. Vad kan vi göra tillsammans för att skapa en demokratisk kultur som präglas av respekt och delaktighet?

Vi måste fundera på varför polariseringen ökar och vilken roll vi alla, inklusive media och digitala medier, spelar i att forma det samhälle vi vill ha. Denna dag är därför inte bara en tid för att blicka mot USA, utan vi här behöver fundera på hur vi kan stärka vår egen demokrati.

Här på Åland har vi haft förmånen att leva i ett samhälle där demokratin är levande och stark. Vår självstyrelse och våra demokratiska traditioner ger oss unika möjligheter att vara delaktiga i samhället. Samtidigt får vi inte ta detta för givet. Som Ålands demokratistrategi för 2025–2031 påpekar, finns det även hos oss utmaningar. Lägre valdeltagande bland vissa grupper, ökad misstro mot politiska institutioner och hot mot det demokratiska samtalet. Dessa utmaningar är inte unika för oss men det handlar om hur vi hanterar dem. Kan vi bli ett föredöme för andra, som ministern var inne på i sitt anförande?

Det är därför viktigt, ja faktiskt helt avgörande, att vi fortsätter arbeta för att öka valdeltagandet, engagera unga och nyinflyttade, samt säkerställa att vår demokrati förblir öppen, inkluderande och transparent. Initiativ som ungdomsforum, digitala medborgarplattformar och stärkt demokratifostran är bra och visar att vi tar ansvaret på allvar. Jag vill även lyfta vikten av att se till att våra skolungdomar bereds möjligheten att lära sig om, men även kunna besöka vårt parlament. Jag har erfarit att kommunerna drar ner på medlen för skolutflykter och kanske vi bör se till att alla skolor har råd att besöka oss här.

Sedan kan vi också fråga oss, är vårt skolmaterial tillräckligt eller behöver vi skapa mer åländskt skolmaterial för att på så sätt lyfta fram vår självstyrelse även i andra ämnen än samhällsvetenskap och historia. Hur mycket lär sig eleverna om vårt näringsliv och var pengarna kommer ifrån. Ju mer du vet och förstår desto svårare är det att ifrågasätta och kanske misskreditera. För som sagt, vår demokrati behöver inte bara försvaras, den behöver också utvecklas och anpassas till de utmaningar som en globaliserad och digitaliserad värld för med sig.

Att stå upp för demokratin handlar inte om att undvika svåra frågor, utan om att möta dem med dialog och respekt. Även om vi kan skratta åt vissa absurditeter på den internationella scenen är det också ett tillfälle att rannsaka oss själva och fråga, vad gör vi för att vår demokrati för att den ska förbli stark? Hur kan vi bygga broar där andra bygger murar?

Det finns saker i strategin som jag kanske saknar, eller där man kunde ta höjd ytterligare. I en tid där desinformation sprids snabbare än någonsin och digitaliseringen förändrar vår samhällsstruktur, saknas ett mer djupgående grepp om hur vi långsiktigt kan rusta både våra institutioner och våra medborgare mot dessa nya hot. Ja, jag vet att vi just har diskuterat det här i lagtinget och att lag- och kulturutskottet håller på att behandla lagen om cybersäkerhet, men kanske det borde lyftas mer även i den här strategin? Hur säkerställer vi till exempel att medborgarna har den kritiska kompetensen att navigera i en informationsvärld som nu ofta är polariserad? Vad är sant och vad är inte sant?

Jag tror också att det är mycket viktigt att bredare informera kring kommunalvalen, då det är där våra nya ålänningar ges en större möjlighet att påverka. Alla som bor på Åland behöver känna sig delaktiga om vi ska ha en stark demokrati. En annan sak är att vi idag ser en så hög andel kasserade röstsedlar. Där tror jag att vi behöver ändra rutinerna så att man inte får båda röstsedlarna på en gång, utan går till olika valfunktionärer för att gå till båset och rösta två gånger. Så att det inte blir som nu där man skriver fel nummer på fel lapp och din röst blir kasserad. Det är så onödigt och det är något jag hoppas att man kan titta på.

Låt oss idag påminnas om att demokratin är mer än en ceremoni. Den är ett gemensamt ansvar som vi alla har ett stort ansvar kring. Genom att värna det fria ordet, oavsett från vilken politisk riktning det kommer så lyssna på det. Genom att inkludera alla medborgare i det demokratiska samtalet kan vi säkerställa att demokratin förblir trygg.

Det handlar också om att lyfta fram frågor som påverkar oss direkt och som kan hota demokratins grundvalar. Ett exempel är våld mot kvinnor. Även här på Åland är det en fråga som inte kan ignoreras. Statistik från Åland visar att våld i nära relationer förekommer även i vårt samhälle, precis som i resten av världen. Ålands statistik- och utredningsbyrå (ÅSUB) har i flera rapporter visat att kvinnor, särskilt de som lever i socioekonomisk utsatthet är extra sårbara för våld. Detta påverkar inte bara de drabbade, utan också samhället som helhet. När kvinnor lever i rädsla eller osäkerhet hindras de från att delta fullt ut i samhället. Vare sig det handlar om att uttrycka sina åsikter, engagera sig politiskt eller ta ledande roller i civilsamhället, på så sätt blir våld mot kvinnor inte bara ett individuellt problem, utan också ett hot mot demokratin.

För att möta detta hot behövs insatser på flera nivåer. Åland har tagit viktiga steg men vi behöver mer, vi behöver gå ännu längre. Vi behöver prata om de här problemen, skapa trygga platser för kvinnor och se till att alla medborgare oavsett kön kan delta i vårt samhälle på lika villkor, även här i vårt åländska parlament.

Våld mot kvinnor underminerar demokratins principer om jämlikhet och delaktighet. Genom att ta itu med de här problem visar vi att vi inte bara värnar om demokratins institutioner, utan också om de värden som gör demokratin stark trygghet, rättvisa och alla människors lika värde.

Tack, talman! Tack för ett bra anförande. Ledamoten talar om att det är viktigt att lära barnen om våra demokratiska processer, att ta dem hit dem till lagtinget, även i skolorna prata mer om hur vi fungerar.

Men jag vill lyfta fram att Ålands lagting genom att ha ratificerat barnkonventionen också har en plikt att höra barnen i beslutsfattandet. Vi bör faktiskt låta dem ifrågasätta hur vi arbetar, vad vi säger och vilka beslut som fattas.

Talman! Det är något som jag vet att landskapsregeringen, oavsett vilken landskapsregering det är arbetar hårt för att få till men det är inte så enkelt att höra barn. Lagstiftningen som vi har är så komplicerad att vi knappt själva förstår den. Det är inte lätt att utan att sätta på ett eget filter, eller de som hör barnen sätter på sitt filter när de ska förklara lagen.

Jag vet att Rädda Barnen har varit en stor hjälp men att diskutera hur vi kan få till lagar som möjliggör en barnkonsekvensanalys, den är komplicerad men den är viktig.

Tack, talman! Barnkonsekvensanalyser kan se ut på många olika sätt, och det är som ledamoten säger att det inte alltid verkar så enkelt. Jag anser att vi borde få in det i systemet så att vi kan få saken på plats.

Min andra fråga, vad anser ledamoten att lagtinget kan göra för att minska våld mot kvinnor specifikt framöver?

Talman!

Genom att prata om det. Det är en väldigt viktig del och vi har haft många diskussioner här i lagtinget kring det. Det lyfts också upp i strategin, diskussion kring vad våld mot kvinnor gör i det demokratiska samhället.

Vi har Istanbulkonventionen, det finns som man gör men genom att våga prata om det blir det också mer verkligt, det är så viktigt att vi gör det. Vi hade en diskussion här tidigare om varför inte fler kvinnor ställer upp, nu menar inte jag att det hänger samman, men när man tittar på de utredningar som gjorts så var det främst de kvinnliga politikerna som upplevde att de blivit trakasserade eller utsatta för våld.

Talman! Ledamoten Holmberg-Jansson lyfter frågan om polariseringen en högaktuell fråga globalt i Europa, Norden och förstås också på Åland ser vi en allt större splittring, samt olika försök att gynna sig själv av den splittringen.

Det här är ett otroligt komplex fråga. Jag har ynnesten att få delta i justitieministrarnas möte där demokrati är en av huvudfrågorna, samt i digitaliseringsministrarnas möte, som också jobbar mycket tillsammans techjättarna för att hantera desinformation och missinformation.

Det finns inte riktigt något svar på hur den här frågan ska hanteras. Det finns inte många goda exempel och på Åland har vi en annan grad av problem inte alls så som det ser ut i USA eller i andra större städer.

Jag tar gärna emot goda idéer ifall ledamöterna hittar goda studier, för det är lite ont om den saken.

Talman! Det kändes nästan omöjligt att inte ta upp det idag, med tanke på vad vi ser och alla följer säkert högst troligt med vad som sker i USA idag och det som har skett den senaste tiden. Jag vill inte ta ställning för någon sida. Skulle jag måste gå till val i USA skulle jag varken kunna rösta på en demokrat eller en republikan. Det har blivit något i USA som jag verkligen hoppas att det inte blir här.

Det finns en stark uppdelning mellan "vi" och "dem", där den ena sidan ha så fel och den andra sidan har så fel. Jag har svårt att se det där. Jag hoppas verkligen att vi genom att prata om det ska kunna undvika en större polarisering på Åland än vad det är redan idag.

Det är viktigt och det är bra. I USA har man kommit till den punkten där förtroendet är i princip noll. Vi ser vad det gör och vilka kostnader det har, både ekonomiska och mänskliga när det blir på det sättet.

Jag vill också lyfta fram två andra saker. Det är bra att ledamoten tar upp frågan om våld mot kvinnor i nära relationer. Att vi pratar om det här i salen visar tydligt att våld i nära relationer inte är en privatsak, utan en politisk och samhällelig fråga. Varje gång vi lyfter det understryker vi det.

Samtidigt vill jag tacka ledamoten för det arbete hon gör i Nordiska rådet. Hon är en känd brobyggare inom den åländska politiken och gör nu ett mycket gott jobb där. Hon klarar av att samarbeta med politiker från de flesta partier, vilket är en mycket bra egenskap att eftersträva.

Talman!

Tack så hemskt mycket för det. För mig handlar det här om ett team effort att man jobbar tillsammans. Som ministern nämnde, hur kan vi visa vägen från vårt lilla parlament hur man kan jobba med de här tuffa frågorna?

Jag har också svårt att acceptera tanken på att någon har rätt och någon har fel. Istället behöver vi fokusera på hur vi kan göra det här till något vi gör tillsammans. Det är vår demokrati värd.

Herr talman!

Demokrati är en politisk systemform där folkstyre utgör den grundläggande principen. I ett demokratiskt samhälle ska alla ha rätt och möjlighet att delta i de beslutsfattande processerna. Vi behöver bygga och upprätthålla en demokrati som inte bara fungerar på papperet utan också i praktiken.

En demokratistrategi, så som denna handlar om och bygger på att skapa förutsättningar för att mål ska kunna uppnås och vara hållbart över tid. Landskapsregeringens demokratistrategi är en plan för att stärka den åländska demokratins funktion, öka ålänningarnas deltagande och engagemang, samt säkerställa att våra institutioner och värderingar upprätthålls i en alltmer komplex och globaliserad värld.

Demokratin är inte statisk. Den utvecklas och möter ständigt nya utmaningar, vilket gör att en långsiktig strategi behövs för att bevara och förbättra systemet. Därför är det bra att denna demokratistrategi sträcker sig över två mandatperioder fram till 2031.

Denna demokratistrategi omfattar flera olika nivåer, från de grundläggande rättigheterna som yttrandefrihet och rösträtt, rättsstatsprincipen, till mer komplexa frågor om politisk representation, jämlikhet och inkludering. Men vi behöver också hela tiden se till att demokratin förblir motståndskraftig mot hot som desinformation, extremism, politisk polarisering och försvagade institutioner.

I en demokratistrategi måste fokus ligga på att bevara och stärka de institutioner som utgör demokratins fundament. Rättsstaten är ett centralt begrepp här, eftersom den garanterar att lagar tillämpas rättvist och att ingen står över lagen. En stark rättsstat är förutsättningen för att medborgarna ska kunna känna förtroende för det politiska systemet och lita på att makten inte missbrukas.

Det handlar också om att säkerställa att de politiska institutionerna är transparenta och ansvariga inför medborgarna. Därför måste vi främja öppenhet i beslutsfattandet, så att människor kan förstå och ifrågasätta politiska beslut.

En central aspekt av en demokratistrategi är att säkerställa att alla medborgare har möjlighet att delta i den politiska processen. Det innebär att demokrati inte bara handlar om att hålla fria och rättvisa val, utan också om att skapa förutsättningar för medborgarnas aktiva deltagande och engagemang.

Personligen skulle jag ha önskat att denna strategi, som sträcker sig ända till år 2031, skulle vara lite mer progressiv och visionär än vad den nu utlovar. Det skulle göra det lättare att rösta, till exempel genom att införa nya former av digitalt deltagande. För det är svårt att tänka sig att e-röstning inte skulle vara möjligt i framtiden, när samhället blir alltmer digitaliserat och vi förväntar oss även att vi ska kunna göra mera och mera saker framför våra datorer och mobiltelefoner.

En viktig del av en demokratistrategi är att vara medveten om och motverka de hot som kan underminera demokratin. En av de största utmaningarna i dagens värld, och också på Åland är spridningen av desinformation och falska nyheter som kan påverka medborgarnas förtroende för demokratin och leda till politisk polarisering. Här spelar utbildning en viktig roll, både genom att stärka kritiskt tänkande och genom att främja medborgarnas förmåga att navigera i informationssamhället.

I vårt moderna åländska samhälle innebär en demokratistrategi också att anpassa sig till den digitala revolutionen. Med internet och sociala medier har kommunikation och politiskt engagemang fått nya uttryck. Den digitala demokratin medför hela tiden nya utmaningar, som behovet av att skydda personlig integritet och säkerställa att digitala plattformar inte används för att sprida hatpropaganda eller manipulera våra väljare.

Därför är det allt viktigare att främja transparens och ansvarsfull användning av digitala verktyg i politiska processer. Det kan handla om att skapa öppna plattformar för politiskt samtal, som exempelvis e-paneler för barn och unga, där de kan på ett tryckt sätt ta ställning till frågor som är viktiga för dem. Denna e-panel nämns under punkt 2.2 i målsättningarna i strategin.

En demokratistrategi måste vara dynamisk och kunna anpassas till nya politiska, ekonomiska och sociala utmaningar. Det handlar inte bara om att bevara de institutionella strukturerna för demokrati, utan också om att stärka den politiska kulturen genom att främja inkludering, ansvarstagande och medborgarengagemang. Samtidigt måste vi vara medvetna om att demokratin alltid är en process som kräver ständig uppmärksamhet och arbete.

En framgångsrik demokratistrategi bygger på medborgarnas engagemang, rättsstatsprincipen, öppenhet och respekt för mänskliga rättigheter. Om vi vill skapa ett hållbart och rättvist åländskt samhälle för framtida generationer måste vi vara beredda att ständigt utveckla och förnya vår strategi för att upprätthålla demokratins värdering och principer. Här är den digitala demokratin både en möjlighet och en utmaning.

Talman! Ledamoten Asumaa pekar på en viktig sak nämligen digitaliseringens förändringar i samhället. Jag har sagt det förut och säger det igen, redan i dag möter jag många ålänningar som undrar varför de finska statens tjänster inom de områden de har behörighet på fungerar så mycket bättre än landskapets tjänster. Det här är förstås något vi behöver åtgärda och finns också upptaget i demokratistrategin också för att man behöver vara relevant för samhället.

Ledamoten för också fram den intressanta punkten om e-röstning som inte är med i demokratistrategin, det kunde den kanske ha varit. Det gick inte så bra sist, så frågan är vilken landskapsregeringen som försöker nästa gång. Antagligen när något annat nordiskt land har genomfört ett lyckat val med hjälp av e-röstning.

Till sist vill jag bara säga att AI och den digitala transformeringen riskerar att öka klyftorna ännu mer. Där behöver vi som samhällsaktör göra vad vi kan för att motverka den effekten.

Tack, talman! Vad gäller e-röstning försöker det provas både här och har prövats i fastlandet kanske utan större framgångar, Estland har det i sitt val.

Jag är helt övertygad att i framtiden är valboxarna digital mot de boxar som nu släpas in i kommunhusen, förr eller senare men just nu är det inte läge för det rent säkerhetsmässigt och av andra skäl som ännu inte är helt lösta. Men det är långt till 2031 och mycket kan hända.

Talman!

I landskapsregeringens meddelande till Ålands lagting inleds det med vår demokrati. Demokratin tillhör alla i samhället, det är vår demokrati. Jag har funderat på ordet demokrati. Vad är det och vad innebär demokrati. Ibland kanske man tror att det är politisk korrekthet som är demokrati. Nej, så är inte fallet. Jag skulle säga att rätten att framföra sina åsikter är grundläggande inom demokratin.

Demokratin fungerar så att det finns en majoritet oftast efter ett val, och det finns en minoritet. Båda kan göra sin röst hörd. Däremot är det så att majoriteten har det sista ordet i olika ärenden när de till sist ska avgöras.

Det som ändå har slagit mig är på något sätt de socialliberala vänstervärderingar som har rådigt och kanske råder anser vissa är det som är det demokratiskt rätta.

Vi har till exempel idag i USA 77 miljoner amerikaner som har valt Trump till president i ett demokratiskt val. Ändå upplever jag att många i Norden och Europa har svårt att acceptera det demokratiska resultatet. Vad är då orsaken till detta? Jag tror att det som också har framförts här idag i debatten är det som många gånger saknas, jo respekt. Att visa respekt för oliktänkare, är det möjligt överhuvudtaget i en alltmer polariserad värld?

Det har också nämnts att det finns elektroniska hjälpmedel. Man är väldigt mån om att föra fram sitt budskap i olika elektroniska och sociala medier, detta resulterar ofta i att man eggar upp motståndarna men också engagerar de som har samma uppfattning. Det här resulterar i att det blir en polarisering. Denna polarisering understöder de rörelser som resulterar i kommande val. Ju mer du lyckas engagera folk, desto mer engagerade blir de, och desto större möjlighet har du att ändra den politik som nu pågår genom att vinna nästa val.

Vi har ett valsystem där val hålls vart fjärde år, både på kommunal nivå, lagtingets nivå, riksdag, president o.s.v. I tidigare debatter har lyft upp en motion från Moderat Samling där vi uppmanade ÅSUB att införa opinionsundersökningar kanske vartannat år. Detta skulle vara ett bra sätt att gynna demokratin, att kolla vad befolkningen där ute egentligen tycker om den politik vi för vi som kallas politiker.

Avslutningsvis vill jag säga att när man diskuterar olika demokratiska strategier är det tyvärr så att den mest framgångsrika och lättaste vägen till framgång ofta är att vara en nej-sägare. Ska man ha ett politiskt parti med målsättningen att gå till val och säga nej, att säga nej till precis allting, ett sådant parti skulle få rätt höga siffror i ett val. Det är nämligen så att komma med nya idéer eller lösningar på problem det är oftast inte är så enkelt i en demokrati därför att det är lättare att vara emot än att arbeta för något.

Men avslutningsvis tror jag att hur vi ska ta oss an att kunna respektera de olika uppfattningar vi har i olika sakfrågor är ändå en av de viktigaste frågor vi här i lagtinget kan bidra till att ha en så sund och bra demokrati som möjligt för vårt Åland.

Tack, talman! Jag har sagt i många sammanhang att det vackraste, bästa och viktigaste med en demokrati är att det finns ett system för att förlora. Att det finns en ordning för när makt skiftar. Om makten inte skiftar i en demokrati då är något fel makt måste förbytas.

Vi kan ta USA som exempel, jag anser att den nyvalda presidenten är en katastrof både för världen och för USA. Men det är inte jag som ska välja. Problemet där är att makten skiftar nu utan problem men det gjorde den inte förra gången. Då såg vi en våldsam lynchmobb som invaderar Capitolium för att den nyvalda presidenten ville det. Det tycker jag är problematiskt.

Talman!

I mitt anförande lyfte jag de facto att vi just nu har en ny installation av en ny president för en ny mandatperiod. Det är i samband med den här installationen som de reflektioner jag hade i media har varit det att man ifrågasätter det demokratiska i det som nu sker. Jag nämnde inte alls det som skedde vid den förra mandatövergången.

Det jag vill lyfta fram är att det som händer nu är att man är kritisk till och ifrågasätter om allt i det val som just har förrättats i USA var korrekt. Det betyder inte att någon vad jag har uppfattat av dem som nu lämnar Vita huset har ifrågasatt valets legitimitet eller giltighet. Tvärtom har de alla förbundit sig, som man ska göra i en demokrati till en fredlig övergång av makten.

Vi har aldrig sett på Åland att någon inte skulle ha erkänt att man har vunnit eller förlorat ett val. Jag vill egentligen bara hålla med ledamoten Nordberg om att det är en oerhört viktig ingrediens i ett demokratiskt system att man erkänner sin förlust.

Talman!

Så är det. Det finns trots allt olika värderingar och den tid som ligger framför oss kommer att förändras i viss mån. Vi kommer att få en ny karta på den ideologiska debatten både i Europa och över hela världen.

Det som tidigare har ansetts vara politiskt korrekt det har varit det mera vänsterliberala och nu stiger vi förmodligen in i en tidsålder där vi kanske har varit, om vi tar en liknelse att vi har kört en bil på en väg istället för att köra på den högra körbanan så har man kanske inte ens varit på vänstra körbanan utan man har varit i det vänstra diket. Nu tror jag att vi är på väg upp på vägen igen, det är åtminstone min förhoppning.

Tack, talman! Jag är inne på samma fråga som ledamot Fellman tog upp tidigare. Det vi ser i världen är oroande. Vi är inte här för att välja USA:s president, men det är intressant att ledamoten lyfter just den här frågan när det gäller vår demokratistrategi. Demokratin i USA och i världen kommer att försvagas, det är den rädsla man har och det är skammen man bär som en medborgare om man inte håller med.

Med det sagt, det är deras demokratiska val och de har valt sin ledare. Vi kan inte påverka det. Men fortfarande kan vi yttra oss för en fri värld. Vi ska inte dra oss ur Parisavtalet, vi ska inte förfölja dem som är sexuellt avvikande, vi ska inte stänga våra gränser o.s.v.

Det är helt naturligt och klädsamt för alla som är intresserade av demokrati i världen att de också pratar om sina egna åsikter.

Talman!

I början av mitt anförande sade jag, vad är demokrati? Demokrati är inte politisk korrekthet. Vad jag menar med det är att om du har hållit dig på den vänstra sidan, den socialliberala sidan kanske också i hållbarhetsfrågor då har du befunnit dig på något som kallas för den politiskt korrekta planhalva.

Har du haft en åsikt som på något sätt ifrågasätter företagens verksamhetsförutsättningar eller något annat, då har du ansetts vara icke politiskt korrekt. Jag hoppas att vi nu kanske från att ha varit väldigt mycket på å sidan kanske mera kommer upp på vägen i den tid som kanske börjar idag.

Tack, talman! Vi lever i en värld som befinner sig mitt i en klimatkatastrof och det påverkar först och främst de yngsta som lever på andra sidan jordklotet. Jag anser att alla demokratiska instanser som kan göra sitt bästa för att bromsa denna utveckling är på de minstas sida. För mig är det viktigt med en demokratisk utveckling.

USA har den största andelen barn som lever under fattigdomsgränsen i hela världen av alla demokratiska stater. Det som ledamoten förespråkar har inte med något att göra med demokratisk utveckling.

Talman!

Det är det här som jag kanske har svårt med när det gäller Hållbart Initiativ och deras syn på demokrati. Så länge du delar exakt Hållbart Initiativs syn på de politiska och ideologiska verklighetsuppfattningarna, och så länge är du demokratisk. Men om du har en avvikande uppfattning om det politiska systemet, eller hur det borde fungera då är du plötsligt inte demokratisk.

Detta ville jag lyfta fram i mitt anförande. Det är inte lätt att göra det och att få komma fram till poängen är kanske inte heller lätt.
Jag tackar för den här dialogen i replikskiftena, den har kanske hjälpt mig att få fram vad jag försökte säga.

Tack, talman!

Jag vill bara säga till ledamot Nordberg att ibland är det så bra att jag blir alldeles varm inombords. Tack!

Talman!

Väldigt kort om USA, eftersom vi också gör en internationell analys i demokratistrategin. Om man jämför de nordiska demokratinivåerna kontra de amerikanska i internationella mätningar så står sig Norden och vårt system betydligt högre än USA.

Till exempel är elektorssystemet för oss främmande i många sammanhang. På en konstitutionell nivå brukar Norden bedömas betydligt mer demokratiskt än USA i de allra flesta undersökningar.

Jag vill också ge en eloge till ledamoten Nordberg kring avslutningen av sitt anförande. Han talade om vi som politiker och våra beslut att det är vi som ska granskas, han har helt rätt i det. Det är inte bara landskapsregeringen och majoriteten som tillhör något maktetablissemanget utan det gör alla i den här salen, alla innehar makt och alla ska granskas det är ett sympatiskt sätt att se på det.

Talman!

Det var så mycket prat här i salen så jag hade svårt att uppfatta allt vad ministern sade. Men som jag uppfattade så har vi ett ansvar som folkvalda politiker när det gäller att ändå vara den som presenterar eller representerar demokratin.

Oberoende om vi tycker olika så är det viktigt att kunna föra en sansad debatt och att respektera varandras olikheter och ståndpunkter. Det är grunden för att på något sätt dämpa den överdrivna polariseringen som exempelvis finns i USA, men som också finns slängar av här på våra breddgrader.

Talman! Nordberg lyfte också fram något som är intressant och bra och som jag noterar att hans parti också har försökt göra, oppositionens roll i att lyfta fram alternativ. Världens enklaste sak är att säga nej. Jag vet att ledamoten Nordberg har drivit frågor som har varit impopulära, men han har ändå rakryggat stått upp för det som han uppfattar att väljarna har gett honom mandat för.

Det är viktigt att våga hålla fast vid sina åsikter när man är i opposition och inte bara säga nej, utan också våga föra fram alternativ även om de kanske inte alltid är populära.

Talman! Många gånger säger man att demokrati kanske inte fungerar så bra alla gånger. Vad är alternativet? Ingen har hittills kunnat komma med något som är bättre än demokrati, som jag har uppfattat saken. Vi får fortsätta kämpa för att demokratin ska förbli rådande.

Diskussionen avbryts och återupptas på onsdag den 22 januari 2025.