Enda behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen. Diskussion.

Tack, herr talman! För den som inte känner till det så ankommer det på mig att presentera det här betänkandet.

Denna redogörelse avser märkväl tiden från 1 april 2019 fram till den 12 mars 2020. Man kan väl lugnt säga att det har flutit ganska mycket vatten under broarna sedan dess.

Tidsutdräkten är olycklig, men det har varit ett speciellt år. Vi har till och med haft två regeringar under den perioden. Därför har självstyrelsepolitiska nämnden tagit upp väsentliga frågor som inträffat efter den tidsperioden.

Jag tycker personligen att det här är ett viktigt betänkande och kommer därför att ha en ganska grundlig presentation för att förhoppningsvis lägga grunden för en bra och framåtsyftande självstyrelsepolitisk debatt. Den behövs.

Först lite allmänt om redogörelsen. Nämnden har tidigare skrivet att det är önskvärt att redogörelsen koncentrerar sig på de frågor som är av närmast konstitutionell natur, medan information av mera årsberättelsenatur kan lämnas på andra sätt såsom genom meddelanden eller årsredovisning.

Nämnden har också tidigare framfört att en sammanslagning av denna redogörelse och det externpolitiska meddelandet, som är följande ärende, bör övervägas så att frågor som gäller externa relationer samlas i ett dokument.

Landskapsregeringen redogör för arbetet med reformeringen av självstyrelsesystemet med början i Ålandskommitténs slutbetänkande. Den kommittén skulle föreslå åtgärder för att utveckla den ekonomiska självstyrelsen och utarbeta förslag till en modern lagstiftning om självstyrelsen. Som vi alla vet så blev det inte så mycket av det arbetet, tyvärr. Nu sitter en parlamentarisk grupp, där alla partier är företrädda, och grunnar på hur projektet ska gå vidare.

Jag pratade med vicelantrådet som är ansvarig för de här frågorna om han kunde berätta lite om det arbetet. Orsaken till att vicelantrådet och lantrådet inte är här nu beror på att de just nu sitter i ett möte med den finska regeringen om självstyrelsefrågor, ett möte med Anna-Maija Henriksson. De kommer förhoppningsvis senare.

Landskapsregeringen har under arbetet med reformeringen av självstyrelselagen kontinuerligt uppdaterat lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd. Vi hade senast igår ett bra möte inför mötet som sker idag med riksmyndigheterna.

Herr talman! Nämnden vill i sammanhanget påminna om det förslag till den allra första självstyrelselagen som Finlands regering avgav 1919. Där uttalades bland annat följande: "För att utan dröjsmål avlägsna alla berättigade anledningar till missnöje har det befunnits nödigt att uppgöra ett särskilt lagförslag om mycket vidsträckt självstyrelse för Åland. Sålunda skulle ålänningarna tillförsäkras möjlighet att själva ordna sin tillvaro så fritt det överhuvudtaget är möjligt för ett landskap, som icke utgör en egen stat". Det sistnämnda nämns ofta och det är värt att framhålla i alla sammanhang. Vi har en otroligt lång resa innan vi är där med de utfästelser som gavs för 100 år sedan.

Det som är speciellt intressant är att det nyss upplästa målet återgavs i kommittébetänkande 1987:31 om en ny självstyrelselag för Åland, dvs. den självstyrelselag vi lever under just nu. I betänkandet konstaterades: ”Det mål som uppställdes för självstyrelsen i propositionen till den första självstyrelselagen har inte i alla avseenden nåtts genom den gällande självstyrelselagen. Det finns fortfarande utrymme för en utvidgad självstyrelse och de praktiska förutsättningarna härför är i dag goda.” Herr talman, ursäkta en privat kommentar, men det känns lite som att det var då det.

Sedan över till relationerna mellan Åland och Finland. Goda relationer mellan Åland och riksmyndigheterna är enligt redogörelsen en förutsättning för att självstyrelsesystemet ska fungera på ett tillfredsställande sätt. Så är det. De flesta av er har säkert noga studerat publikation som Olof M Jansson stiftelse tog fram. Där framkommer väldigt tydligt hur viktigt det är med goda och märkväl respektfulla relationer mellan båda parter om autonomier ska utvecklas.

Landskapsregeringen har i de senaste redogörelserna till självstyrelsepolitiska nämnden framhållit sin oro och uppfattning att relationerna mellan Åland och Finland sammantaget utvecklats i negativ riktning och att en grundläggande förändring i hur man i riket ser på Ålands självstyrelse har skett.

Jag var personligen inte med under den förra mandatperioden, men det verkar som det var samma bekymmer också då av de senaste redogörelserna att döma.

Vår regeringen avser därför fortsatt att föra en kontinuerlig dialog med riksregeringen i syfte att vid behov utveckla samverkansformerna mellan riket och landskapet. Den pågående pandemin och de speciella omständigheter vi lever under har förstås försvårat kontakterna.

Nämnden stöder också regeringens strävanden efter goda relationer och ser fram emot förverkligandet av regeringsprogrammet för den finska regeringens Sanna Marins regering. Enligt det programmet ska:
1. Ålands självstyrelse utvecklas och värnas om i gott samarbete med Åland.
2. Vidare ska reformen av Ålands självstyrelse fortsätta och samordningen av Ålandsfrågor utvecklas. 3. Fungerande kontakter på svenska mellan statsförvaltningen och landskapets självstyrelse ska garanteras.
4. Ålands möjligheter att påverka i EU-ärenden ska säkerställas.
5. En strategi för Åland med konkreta förslag på hur kunskaperna om Åland ska stärkas och utvecklas inom statsförvaltningen, och därtill ska det säkerställas att resurserna är tillräckliga.

Herr talman! Allt det här är väldigt bra. Det gäller nu för oss alla att vi med gemensamma krafter hjälper till och ser till att det inte blir bara tomma ord.

Jag vill gärna gå över till det som nämnden tar upp om svenska språket. Nämnde har tidigare framfört farhågor om att det bara är en tidsfråga innan rikets myndigheter riskerar att inte längre kunna upprätthålla kontakterna på svenska med Åland på det sätt som självstyrelselagen förutsätter. Detta är särskilt bekymmersamt eftersom frågan om service på svenska ytterst är en fråga om rättssäkerhet och hela grunden för självstyrelsen kan vi tillägga.

Nämnden finner det också bekymmersamt att kunskaper i finska krävs av dem som arbetar inom statliga myndigheter som verkar på Åland på grund av det interna arbetsspråket inom myndigheterna. Ett alternativ är att överväga ett djupare samarbete med myndigheter i Sverige.

Vi vill även lyfta frågan om de allmänt bindande kollektivavtalen på Åland. Enligt nämndens mening är det orimligt att tänka sig att åländska småföretagare ska vara bundna av avtal som bara finns på finska. Ett sådant system strider mot grunderna för den åländska självstyrelsen.

Herr talman! Som jag sade inledningsvis så har nämnden tagit upp sådant som har inträffat efter den 20 mars 2020, dvs. sista datumet för den här berättelsen. Därför finns ett speciellt stycke med rubriken "Självstyrelse under pandemitider". Här har vår regering under året vid ett flertal tillfällen samrått med självstyrelsepolitiska nämnden gällande självstyrelselagens förhållande till både beredskapslagen och smittskyddslagen.

Som vi alla vet så infördes beredskapslagen i brådskande ordning. Flera fel begicks av riksmyndigheterna, bl.a. så finns det ingen reglering av vad som gäller när undantagsförhållandena väl inträtt. Beredskapslagen beaktar inte heller Ålands självstyrelse.

Riksregeringens befogenheter under undantagsförhållanden innefattar således inte åländsk lagstiftning. Som exempel kan nämnas beredskapslagens 109 § om undervisning och utbildning som ger ministeriet rätt att under undantagsförhållanden, för högst tre månader åt gången, avbryta sådan undervisningsverksamhet som avses i ett antal rikdagslagar. Någon bestämmelse om motsvarande åländsk lagstiftning ingår inte i beredskapslagen, men landskapsregeringen hörsammade ändå, under våren, riksregeringens önskemål varför även åländska skolor stängdes.

Nämnden vill inte på något sätt ta vår regering i örat på grund av detta. Vi har förståelse för att man vidtog en sådan försiktighetsåtgärd, men anser att landskapsregeringen framöver bör använda sig av det utrymme som bristen på bestämmelser i självstyrelselagen och beredskapslagen ger. Utrymmet bör användas även i samband med eventuella framtida undantagstillstånd med anledning av exempelvis pandemier eller klimatkriser. Vi vet inte hur framtiden ser ut. På så sätt kan åtgärder som anpassas till åländska förhållanden vidtas. Vid ett eventuellt framtida ibruktagande av beredskapslagen på grund av den pågående pandemin bör landskapsregeringen exempelvis överväga om det är ändamålsenligt med skolstängningar på Åland enbart på grund av en allvarlig smittspridning i huvudstadsregionen.

Herr talman! Enligt nämndens mening kan rikets behörighet inte vidgas på något annat sätt än genom en ändring av självstyrelselagen och en utökning av smittskyddslagen på områden som hör till lagtingets behörighet blir inte gällande på Åland.

Det är angeläget att självstyrelselagen följs även i krissituationer. Landskapsregeringen uppmanas att fatta egna beslut inom samtliga områden som enligt självstyrelselagen hör till åländsk behörighet samt att efter samråd med nämnden själva göra bedömningen av var gränserna för självstyrelsens behörighet går.

Herr talman! Som sista punkt vill jag ta upp gränsstängningens negativa effekter. Texten är så pass välformulerad och sammanhängande så därför tar jag den i sin helhet.

Nämnden konstaterar att den långvariga stängningen av gränsen mot Sverige, som Finlands regering fattat beslut om med anledning av pandemin, drabbar Åland oerhört hårt. På grund av sjöfarten och turismen är de ekonomiska konsekvenserna mycket större för Åland än för någon annan del av landet vilket finans- och näringsutskottet redogör för, bl.a. har vi en sänkning av BNP med 16 procent samt en ökning av den annars så låga arbetslösheten på Åland till 9,1 procent i november 2020. Vidare har gränsstängningen resulterat i att familjer har splittrats på så sätt att umgängesrätt över gränserna har försvårats. De naturliga kontakterna med Sverige på bland annat kulturens och idrottens område har också brutits, vilket på sikt kan få självstyrelsepolitiska konsekvenser. Genom att de s.k. stafettläkarna från Sverige nekades inresa till Åland riskerade gränsstängningen även sjukvården på Åland, märkväl i en situation där behovet kunde bli som störst.

Enligt nämndens mening är det mest anmärkningsvärda att gränsövergången i norra Finland periodvis varit lättare än i fråga om gränsen mellan Åland och Sverige. Nämnden ser absolut inget skäl som skulle motivera en sådan olikbehandling.

Nämnden har också konstaterat att gränsstängningen inte föregicks av politiska kontakter på det nordiska planet. Inte heller inhämtades vår regerings utlåtande i enlighet med självstyrelselagens 33 § vilket nämnden finner synnerligen allvarligt. Enligt nämndens mening påvisar årets händelser ett behov av framtida ökat åländskt inflytande över gränsfrågorna. Tack för ordet, herr talman.

Herr talman, bästa lagtingsledamöter och åhörare! På agendan finns landskapsregeringens redogörelse över självstyrelsepolitiska frågor. Den omfattar tiden före pandemin, men pandemin har naturligtvis påverkat utlåtandet.

Det centrala i redogörelsen är självstyrelserevisionen som skulle vara klar till 100-årsjubileet. Förberedelserna har pågått under nästan 10 år med utredningar i flera kommittéer med kunniga och namnkunniga personer, förslag och utlåtanden. Det som uppnåtts är en viss förändring av det ekonomiska systemet och en höjning av avräkningsprocenten från 0,45 till 0,47. Marinregeringens progressiva skrivningar gällande självstyrelseutvecklingen har hittills inte realiserats, här måste man väl beakta pandemin, men den i sin tur har uppenbarat nya självstyrelsepolitiska utmaningar.

Staters och autonomiers födelse sker ofta under omvälvande tider. Finlands självständighet såg sitt ljus under tsardömets upplösning och vid samma tid började Ålands kamp för återförening med Sverige. Kampen ledde För Ålands del till självstyrelse, demilitarisering och neutralisering. Ålänningarna ville då inte ha självstyrelse, de ville ha återförening, men efter en tid av besvikelse började arbetet att utveckla självstyrelsen. Denna tradition av egensinne och envetenhet har bestått. Våra självstyrelsetjänstemän har ingående kunskaper och ”fighting spirit”. De utför ett outtröttligt arbete för självstyrelsen. De ska ha stort tack!

Självstyrelsen var det pris Finland skulle betala för att behålla Åland inom sina gränser. Vid denna tid var det helt uppenbart att landgränsen kunde ha justerats till Sveriges fördel. Under 100 år förändras samhället och därmed uppstår krav på revidering. Självstyrelsens pris kräver således kontinuerlig avbetalning. Bjarne Lindström konstaterar i sin nyligen utgivna bok ”Legala och politiska förutsättningar för Europas autonomier” – en intressant bok som jag rekommenderar - han säger att för utveckling krävs att förhållandet mellan de två parterna präglas av ömsesidig respekt och samarbetsvilja. Det självständiga Finland och det självstyrda Åland har bakom sig 100 år av samexistens. Man kunde tro att det under denna tid har utvecklats en större förståelse från vardera parten, men det kommer ständigt nya människor med nya preferenser.

Min progradu-avhandling handlade om Ålandsrörelsen. Jag har undervisat i självstyrelsekunskap och verkat som tjänsteman under många år, men först nu som lagtingsledamot ser jag helt klart att det finns dränage och reella utmaningar för självstyrelsen. Inte bara i Finland utan också på Åland finns en bristfällig kunskap om självstyrelsen och dess betydelse för vårt örike. Skulle Åland utan sin självstyrelse ha en stor fartygsflotta, ett stort och specialiserat sjukhus med BB, Ålandsbanken, Wiklöf Holding, innovativa dataföretag, företag som opererar på världsmarknaden, en levande stad och landsbygd, muskler att upprätthålla skärgårdstrafik, jordbruk med bl.a. Finlands största äppelodlingar, företag i livsmedelsbranschen, dagvård och skolor, mångsidig utbildning på gymnasialstadienivå, en högskola som kan utvecklas, god äldrevård – ja, listan kan göras hur lång som helst. Skulle vi ha haft allt detta utan självstyrelse?

Under goda tider blir vi ”lata” och tar saker och ting för givna. Att detta är farligt visar turbulensen i USA och framväxten av extrema rörelser. Vunna segrar och tillkämpade vinster kan snabbt grusas sönder och skapa verkligheter som vi inte i våra värsta mardrömmar kunnat föreställa oss. Hur vi ska gå till väga för att få en större del av finländska makthavare att se behovet av självstyrelseutveckling? De vinner inga röster med detta och självstyrelsen är ett grus i det finländska förvaltningsmaskineriet. Men att värna självstyrelsen kan ge pluspoäng för Finlands internationella image som ett land som håller ingångna avtal.

Och hur ska en större del av den åländska befolkningen komma till insikt om självstyrelsens fördelar och möjligheter? Nu inleder vi snart jubileumsåret och 100-årsfirandet ska förhoppningsvis ge oss möjlighet att marknadsföra självstyrelsen både lokalt och internationellt och ge en unik möjlighet att öka kunskap och förståelse.

Nelson Mandela, en av vår tids stora makthavare, myntade uttrycket: ”Vår djupaste rädsla är inte att vi inte räcker till, vår djupaste rädsla är att vi är mer kraftfulla än vi förstår”. Så även om vi är få och om vår röst kanske inte alltid når fram, så kan vi vara eller rättare sagt är vi mer kraftfulla än vi förstår. Filmen om Ruth Bader Ginsburg ”En kvinna bland män” skildrar hennes kamp mot orättvisor från ung jurist till medlem av Högsta Domstolen i USA. Filmen visar att vill man nå ett mål så måste man kämpa och inte ge upp.

Så även om arbetet med självstyrelserevisionen känns segt och tidvis hopplöst, för att inte säga nattsvart, så kan vi inte ge upp för alternativet är avfolkning och ett avsomnat samhälle och en framtid som vi inte önskar våra barn och barnbarn. Det gäller att sträva vidare och få alla, inte bara det politiska, utan hela samhället att dra åt samma håll. Det här är ett arbete som vi bör delta i. Tack!

Herr talman! Jag vill inte på något sätt vara någon recensent. Men det var ett av de bästa anföranden som jag hört här i lagtinget på länge. Det kan jag inte låta bli att säga.

Det som gjorde mig fundersam och som gjorde att jag begärde replik - jag vet hur väl ledamoten Högman känner till historien bakom Ålands självstyrelse - var att hon sade att det var först när hon kom in här i lagtinget om hon kom underfund med hur pass dränerad självstyrelsen håller på att bli så att vi snart inte har någonting kvar överhuvudtaget. Det här är den viktiga frågan, att få den åländska allmänheten, framförallt media, att begripa att alla de goda exemplen som ledamoten Högman räknade upp, de har vi på grund av att vi har haft vår självstyrelse. Hur, ledamot Högman, ska vi bära oss åt för att få den åländska allmänheten att förstå det? För när allmänheten börjar förstå det, då förstår också media och då förstås också förhoppningsvis hela lagtinget att nu är det allvar och nu måste vi göra någonting.

Om jag absolut skulle veta hur vi ska göra, så då tror jag att jag skulle göra det. Men jag tror att vi alla måste hjälpas åt, att vi måste tala, berätta och beskriva hur saker och ting är.

Jag tror faktiskt att ledamoten Högman hade svaret i sitt ypperliga anförande. Det vill säga det internationella kortet som vi från Ålands Framtid har lyft fram många gånger. Man sätter helt enkelt Finland i en sådan position att de kan framstå som en stat som håller sina löften som de gav för 100 år sedan i internationella sammanhanget. Det tror jag att är ganska viktigt. Vi sade från Ålands Framtid precis samma som ledamot Högman sade, förändringar kommer i omvälvande tidevarv, då går det att få till stånd ändringar. Vi har haft det så bra så länge så att folk tror att det går av sig självt. Det är det största interna hotet mot den åländska självstyrelsen, enligt mitt förmenade.

Men igen, tack! Jag brukar inte tacka till höger och vänster, men det här var bra.

Tack, talman! Ledamoten Högman beskrev så förtjänstfullt att Åland har vunnit konstitutionella segrar under kristider, under krig och under ofärdsår, men ändå så upprätthåller ledamoten Hagman en hoppfullhet. Vi vet att vi just nu lever i en kristid och att förhållandet med Finland inte har varit det bästa. Trots detta så tycker jag att det är just den här typen av hållning som vi alla behöver ha, den här typen av svansföring. Vi kan också konstatera att vi nu kommer in i ett 100-årsfirande där vi behöver vårda just den här hållning. Vi måste också kunna ställa oss frågan vad vi ska ha självstyrelsen till och inte bara för att, och kunna säga vad vi vill förverkliga med den. Jag tror att när vi nu bjuder in hela världen och Finland till just sådana samtal som Ålands 100-årsfirandet ger så ska vi ta den chansen.

Absolut. Det här är en unik möjlighet. Det gäller ju också att visa att Finland ska ha en fjäder i hatten för att man har gått med på denna självstyrelse, att Finland är känt utomlands och internationellt som ett land där man kan lita på folk och myndigheter och att man håller avtal.

Talman! Det stämmer så mycket väl. Vi arbetar väldigt mycket här från det åländska hållet under väldigt många år egentligen med revisionen av den här självstyrelselagen som slutade med några brödsmulor, om talmannen tillåter mig säga på det sättet. Är det tillräckligt för våra strävanden? Kommer vi att nå våra hållbarhetsmål med de behörigheter som vi har? Vi måste ställa de frågorna. Vi måste ställa dessa frågor: Är det tillräckligt? Ska vi börja på ny kula? Eller ska vi nu med Ålands 100-årsfirande försöka revidera vår syn på vad vi egentligen vill med den här revisionen och också förkunna detta till de internationella aktörer som kommer att få veta om den åländska särarten nu under Ålands 100-årsfirande?

Jag tror vi får vänta eftersom landskapsregeringen just nu sitter i kontakt med riksmyndigheterna, så vi får lite avvakta. Men det gäller nog att ta tillvara det här hundraårsjubileet på alla sätt och vis.

Talman! Det var ett riktigt "pepptalk". Det var ett intressant och kunnigt anföranden av ledamot Högman. Jag tycker också, som i replikväxlingen med ledamot Eriksson, att vi kanske också behöver påminna oss på hemmaplan vad vi har och vad vi har att förvalta.

Vi går också själva in för att fira Åland 100. Ledamot Högman skulle kunna vara en föreläsare i det sammanhanget också, kanske i en serie från lagtingets sida? Det finns ett enormt intresse hos ålänningarna för Ålands historia. I helgen var jag på guidningen där man har gjort utgrävningar i Jettböle. Det var fullt och i alla åldrar. Folk är jätte intresserade av sin egen historia. Det är också en sak som vi borde ta fasta på nu under Åland 100.

Ja, det ville jag också få fram i mitt anförande, det ligger ju också väldigt mycket på oss själva. Det är ju vi som måste bära det här. Att folk är intresserade av historia, det gläder ju en gammal historikers hjärta.

Det finns ett jättestort intresse också hos ålänningarna. Många är kunskapstörstiga och vill tillgodogöra sig det som finns. Kanske till och med lagtinget kan fara på exkursion till Jettböle i maj?

Vi hoppas att vi kan göra det utan munskydd, att vi har kommit så långt då.

Talman! Några ord, om det tillåts, om Jettböle. Jag menar inte att vara någon stor ålänning på något vis i världen, men den guidningen var otroligt intressant. Åland var faktiskt också speciellt på stenåldern och det finns doktorander inom det område också på Åland. Det var två kulturer som förenades på Åland. Åland var först i Finland att odla råg. Jag rekommenderar den utställningen.

Nu till sak. Viceordförande Eriksson gjorde en omfattande och tydlig redogörelse av nämndens betänkande. Det som jag tänker säga blir till stora delar upprepningar, men det blir någon slags reflektion kring självstyrelsepolitiken och svårigheterna att ta steg framåt. Det känns många gånger som ett ganska ändlöst arbete. Ibland, som sagt var, tar vi steg framåt men ibland tar vi några steg tillbaka. Mest känns det som om vi lite stampar på stället. Därför var ledamot Högmans anförande också till den delen uppfriskande. Det gäller nog att vara envis, helt enkelt att stå på. Vi har liksom inget annat val.

Som vi alla vet så kan det senaste året inte på något sätt betraktas som normalt, alldeles särskilt inom självstyrelsepolitiken.

Förutom när det gäller att hitta en lösning för PAF så är modernisering av självstyrelselagen det överlägset viktigaste vi har på agendan när det gäller självstyrelsepolitiken. Hur utvecklingen av självstyrelsen ska ske i framtiden så ligger i vågskålen. Det är avgörande hur långt vi når med förnyandet av självstyrelselagen och som flera har vittnat om så går det ganska trögt. Jag tror att vi som har varit i nämnden så kan alla sammanfatta den åsikten.

Trots det så gäller det att ha fokus på vårt gemensamma och vårt tydliga mål, de målen som vi har gemensamt med Finland och som det finns utfästelser om och som det står i riksregeringens handlingsprogram. Målet för reformeringen av självstyrelsen är att den ska utvecklas. Arbetet måste fortsätta avancera annars riskeras hela projektet.

Till saken hör också att det kompliceras ytterligare med anledning av pandemin just genom tillämpning av både beredskapslag och smittskyddslagar. Detta satte också ytterligare krav på förtydligande i den moderniserade självstyrelselagen.

Nå, vi kan inte ge upp utan relationerna till Finland är ett fortgående fotarbete. Det gäller att vara fast i sak och tydlig med vad man vill utan att förolämpa eller till den delen förarga. Man måste också komma ihåg att det är människor på andra sidan också. Allt som vi säger, allt som vi gör och allt som står i tidningarna så läses i Helsingfors också med säkerhet.

Ett viktigt fotarbete som vi också har diskuterat upprepade gånger i nämnden är fotarbetet gentemot ministerierna. När situationen normaliseras så är det skäl att ta upp det populära konceptet Ålandsakademin som utarbetades under ledamot Fellmans tid under den förra mandatperioden. Det var ett strålande koncept, ett populärt koncept där Åland bjöd in nyckelpersoner i ministerier och sådana som handlade Ålands frågor. Då fick man en stor dos Ålandskunskap, man fick guidning, man fick en uppfattning om aktuella frågor på axeln Åland-Helsingfors. Detta kombinerade vi med trevligheter; med skördefesten och god mat och dryck som bara Åland kan erbjuda. Så det gäller att komma ihåg de goda sakerna som vi har gjort och som ändå har visat sig fungera.

Som sagt var, det är skäl att påminna om de skrivningar som finns i riksregeringens regeringsprogram. Nu kunde vi också med glädje se att en projektkoordinator har anställts vid statsrådet. Där finns det också framtidsplaner och det ska tas fram ett underlag, ett material inför Åland 100 som ska delas ut till grundskolorna på rikssidan. Och igen, vi får inte glömma våra egna skolor och hur vår samhälls- och historieundervisning ser ut.

Det finns också en uttalad målsättning i riksregeringsprogrammet att man ska ta fram en strategi, hur Ålandskunskaperna ska stärkas och utvecklas inom statsförvaltningen. Det är ju också en tråd som vi absolut inte får släppa, utan den måste vi hålla i och vara med när man utformar de här strategierna. Kanske vi ska göra det lite på ett egensinnigt sätt, inte bara ett torrt material som ska delas ut och att alla är ålagda att läsa, utan visa lite egensinne där och fundera hur man kan göra det på bästa sätt.

Vi vet också att arbetet med den nya nationalspråksstrategin har inletts och att Åland har en egen plats som ger möjlighet att påverka. Nämnden för ett resonemang kring om Åland kunde bli ett centrum för svenskspråkig statlig service i Finland. Det kanske är att flyga lite högt, men det är på intet sätt en omöjlig tanke heller. De tjänstemannautbyten som har varit på Åland i landskapsförvaltningen med ministerierna - tjänstemän som har varit hit och också till vissa kommuner bl.a. inom Mariehamns stad - så det har också varit mycket populärt.

Vi vet också att vi genom tiderna haft problem med lagstadgad fortbildning inom vissa reglerade yrken när det ska ske på svenska. Det kan vara några stackars själar i Österbotten eller i Nyland och så finns det en del ålänningar och att få ihop detta har inte visat sig vara så lätt. Här kunde också Åland användas.

Så att fortsätta ihärdigt att kämpa men också visa förslag på lösningar, det tror jag att är vägen framåt. Tack.

Orsaken till att jag begärde replik är att eftersom jag presenterade betänkandet så ville jag hålla mig strikt till det.

Det nämndens här tidigare i anförandet att självstyrelsen är ett gruskorn i den finska skon och så är det, sakta men säkert håller man nu på att mala ner hela självstyrelsen. Jag kommer ihåg att det var ett TV-program som gick där man intervjuade en tjänsteman från finansministeriet som var väldigt Ålandsvänlig. Han sade att det är en tradition man har i Finland, det hänger ihop med statismen, dvs. att allt ska styras centralt, det är detta som det handlar om.

Tänker man på Färöarna och Danmark så sade Bertel Harder, min gode vän som är president för Nordiska rådet: "Det är med stolthet och glädje Rigsfællesskabe Danmark och Färöarna presenterar den nya Rådsdirektören".

Hur ska vi bära sig åt för att vi också ska få våra finska vänner att känna glädje och stolthet över Åland och tillåta oss att utveckla självstyrelsen?

Talman! Jag känner också Bertel Harder och jag tror att han är ett litet unikum. Det tror jag nog att vi alla får lov att säga. Han är öppet sinnad, han är liberal, han har en enorm erfarenhet och respekt för andra människor. Han är, som sagt var, ett unikum.

Jag vet att det inte finns någon slags inneboende illvilja i Helsingfors. Det kan finnas några få som retar sig på självstyrelsen, men det är absolut ingen majoritet. Vi är 30 000, vi är en stadsdel i Helsingfors. De är rationella, finländare är rationella och tycker att det kanske är lite besvärligt att vi alltid ska ha våra särrättigheter. Men jag tror ändå att den framkomliga vägen faktiskt är att fortsätta prata och visa (… taltiden slut).

Jag kan delvis hålla med vicetalman att Nordiska rådets president, Bertel Harder, är ett unikum. Men han är inget unikum när det gäller relationen mellan Färöarna och Danmark och Danmark och Grönland. För där har vi just det ömsesidiga förtroendet, den ömsesidiga respekten som de facto inte finns här. Så ärlig måste vicetalman Sjögren vara också från Ålands sida - det finns ingen anledning att förneka det - att det ömsesidiga förtroendet finns inte. Vicetalman sade att hon tror inte att det finns någon illvilja från finsk sida. Nog ska man vara ganska uppfinningsrik om man ska hitta någon välvillig att utveckla självstyrelsen. Vicetalman Sjögren har varit med länge och sett hela den här tioåriga resan som landar i noll.

Jag erkänner att det är väldigt trögt nu. Men jag vet också hur det var under förra mandatperioden med vård- och landskapsreformen. Det var otaliga arbetstimmar. Det var precis samma tröghet och svårighet också med det ekonomiska systemet. Det är så. Det går inte som på Strömsö överhuvudtaget, det gör inte det.

Men om vi ska vara ärliga, lagtingsledamot Anders Eriksson, inte är man ju toppnöjda på Färöarna och Grönland heller med att vara under Danmark. Så det är olika beroende på vem du pratar med och vilka politiker du för dina diskussioner med.

Så här ser saken ut nu. Vi behöver fortsätta kämpa och driva våra frågor och där är vi ju eniga.

Tack, talman! Detta betänkande som självstyrelsepolitiska nämnden har levererat är bra. Det är beskrivande över den situation som vi uppfattar att vi nu har. Visserligen är det en reflektion på den redogörelse som landskapsregeringen levererade den 12 mars 2020. Den är ganska gammalt i sig, men all problematik förutom pandemiavsnittet är fortfarande exakt likadant och lika aktuellt. Så det är bra att de här ämnesområdena beskrivs och beskrivs på det här sättet.

Jag ska inte läsa upp någonting, jag brukar inte läsa betänkandena. Men det finns några saker som jag tycker att är väldigt, väldigt intressant. Det är några ord som man kan läsa på sidan 3: Det vill säga att Ålands självstyrelse ska utvecklas, att reformen av Ålands självstyrelse ska fortsätta och att samordningen av Ålands frågor utvecklas.
Att Ålands möjligheter att påverka i EU-ärenden ska säkerställas och att kunskapen om Åland ska stärkas. Därtill ska det säkerställas att resurserna är tillräckliga. Det är jättebra ord! Minsann och vet ni vad? Det är inte vi som har skrivit dem, det är Finlands regering!

I en sådan här situation så måste man fundera på vad de här orden de facto betyder. Är de skrivna för att uppnå någon sorts nöjdhet på alla håll i landet även på Åland eller menar man allvar med det här? Det är en berättigad fråga och den frågan behöver förstås ställas till dem som vi förhandlar med i Helsingfors. Vad vill Finland riktigt med den åländska självstyrelsen? Här har sagts att man vill gärna att de agerar på ett sätt så att man kan vara stolt i världen. Tja, Åland är väl, vad vi vet, den bästa platsen i världen. Man kan vara stolt redan nu. Så där har vi inte så hemskt mycket att komma med, tyvärr.

Sedan det här med förhandlingar, när man förhandlar med någon så att förhandla innebär ju faktiskt att man också har någonting att erbjuda själv. Man dealar. I den här situationen så frågar vi fromt; skulle vi kunna få det och det och det? Det är hemskt lätt att säga nej om man inte har någonting att komma med. Vi behöver kunna argumentera för det vi vill ha på ett mycket bättre sätt antagligen, och också samtidigt förklara att det här skadar på inget vis Finland, utan vi kanske hittar gemensamma fördelar bara vi gör så och så och så, precis som ålänningarna vill. Det är lätt att säga det här naturligtvis. Jag tror inte heller att det finns någon illvilja i Helsingfors. Men det finns tusen ärenden som är lika viktiga i dagspolitiken och därför blir det här lite på undantag.

Det man skulle önska sig som ålänning är att vi skulle vända på steken, det vill säga att Finland skulle berätta vad vill de behålla. De vill ha försvarspolitiken, utrikespolitiken och gränserna, den listan skulle vara kristallklar, men resten skulle Åland kunna få ta, om vi vill. Men vi måste känna att det är till nytta för ålänningarna att få ta över de här områdena och att det verkligen gör en skillnad. Ibland kan man få intrycket av att vi ska ha självstyrelse bara för att. Men vi måste också fundera på vad vi gör med den. Hur kan vi förädla och göra en bättre lagstiftning för ålänningarna? Det har vi lyckats med på många ställen, det är inte frågan om det. Men det är det enda argumentet vi har att komma med som vi måste använda oss av.

Här nämndes att vi fortsättningsvis måste vara envisa och jo det är absolut sant. Vi ska jobba på strävsamt, argumentera så gott vi kan, ha bra relationer och dylikt. Ordet "envis" tycker jag dock inte om, det är något som man brukar belägga motståndarna med att de är envisa, bänd huvuden och allt vad de är. Vi ska vara uthålliga. Vi ska fortsätta att ha bra relationer, vi ska försöka plantera våra idéer och förklara på ett bättre sätt än vad vi har gjort hittills varför det är så viktigt att den och den lagen eller det och det området har betydelse för Åland. Vi tar inte över det bara för att det är skoj, utan vi tycker att det faktiskt har betydelse.

För övrigt som en parentes så skulle det vara bra också för oss ålänningar att göra en analys eller få en analys gjord där vi skulle kunna bedöma, nu har vi fått ta över det som vi har fått ta över och vad har vi gjort med det? Det nämndes några exempel. Bra så. Men vilken betydelse har det här haft för Åland så att alla ålänningar känner igen det här? Det nämndes att vi behöver få ut detta i byarna så att säga och staden så att man känner att det faktiskt är en väldig nytta med att vi får bestämma själva. Men vi måste visa tydligt på det och paketera det på ett sätt som vi alla kan hålla med om.

Ja, det går ju att prata hur länge som helst om det här märker jag och då ska jag inte göra det, utan jag säger tack talman!

Tack, herr talman! Jubileumsåret 2021 är här nu. Det var då vi skulle ha en skinande ny självstyrelselag på plats. Så blev det inte. Hur det blir och hurdan lag det blir är fortfarande lite oklart.

Tiden har gått och vi måste kanske dra oss till minnes vad det var vi ville. Åland ville ha en ny modern självstyrelselag, en ramlag och egen beskattning. Vad blev det och var kommer vi att landa?

Ett nytt ekonomiskt system, det har vi fått och det är redan på plats och en höjning av avräkningen till 0,47.
I ljuset av den tröghet som har präglat reformarbetet med självstyrelselagen som helhet så är det verkligen en stor framgång. Den som tror att det är enkelt att uppnå någonting i förhandlingar med våra finländska vänner så har nog inte förhandlat på länge. Det handlar heller inte om vilken argumentation man har här på hemmaplan eller om man är kapabel att slå näven i bordet tillräckligt hårt. Att uppnå framgång i förhandlingar med Helsingfors är inte lätt. Men ett nytt ekonomiskt system har vi uppnått.

Jag har för min del under alla dessa tio år sagt att det är viktigast att Åland har fokus på pengarna, fokus på ekonomin. För det är sist och slutligen det som det kommer att landa på om vi ska överta behörigheter. Har vi råd att göra det bra? Har vi råd att göra det bättre än det har skötts på rikssidan?

Residualprinciper och övertagande av behörighet i all ära men fokus på ekonomin har varit bra. Socialdemokraterna konstaterar att Åland är ett starkt samhälle med en stark ekonomi, om vi kan betrakta coronakrisen som en parentes för en stund. Vi konstaterar också att det fortsättningsvis är ekonomin och svenska språket som är de två viktigaste delarna att jobba vidare med.

Det vi ser runt om oss i världen är att de minoriteter, mikrostater eller autonomier som har en stark ekonomi, de är också de som klarar sig bäst. Man undrar hur utvecklingen hade sett ut för den svenskspråkiga befolkningen i Finland om man inte hade haft det finlandssvenska kapitalet att luta sig mot. Ett kapital som ändå har kunnat upprätthålla kultur- och utbildningsinstitutioner och massmedier på svenska.

Därför är det viktigt att Åland kan fortsätta att ha en stark ekonomi. Det gör oss mindre sårbara. Det ger oss kraft till utveckling, det ger självförtroende och det mervärde som självstyrelsen måste ha för ålänningarna. Jag tror att det är viktigt i det långa perspektivet att självstyrelsen är ett mervärde, det skapar legitimitet.

Legalistiskt tror jag att vi har kommit till en återvändsgränd. Självstyrelselagsreformen har bromsats in och diskussionen kring den i samhället har i det närmaste upphört. Jag menar ändå att lagen nu måste föras i hamn innan reformprocessen förlorar i aktualitet och relevans. Den måste komma i mål under 2021 och ges till riksdag och regering för beslut.

Orsaken till att det här ekonomiska systemet gick i mål, i den form det blev, så är vi socialdemokrater förstås nöjda med. Modellen som gick igenom blev sist och slutligen att handla om att Åland i högre grad ska leva på sina egna inkomster. ”Egna pengar i börsen” kallade vi den här ekonomiska politiska utvecklingen redan 2009 med dåvarande Barbro Sundback som höll i pennan och ordförandeskapet.

Orsaken till att vi började skissa på en sådan modell var att all politisk realism visade att någon utökad skattebehörighet inte var realistiskt och möjligt. Att istället få behålla de skattemedel som Åland själv producerar så att kopplingen stärks mellan de näringspolitiska insatser och skatteintäkterna som tillkommer landskapet, det är en bra väg att gå.

Jag är också väldigt nöjd, och jag vill nämnda det för historieskrivningens skull, att det kritiserade besöket som dåvarande partiordförande Antti Rinne gjorde till Åland i oktober 2019, det blev väldigt avgörande för att det här skulle landa på rätt bog. Han lovade oss då 0,47 och han höll sitt löfte. Det krävdes säkert en hel del mycket tydliga politiska direktiv till finansministeriet för att få det här klart. Den dag som självstyrelsens jubileumsmedaljer delas ut så hoppas jag att Antti Rinne finns med på listan!

I självstyrelselagen i övrigt så finns fortfarande flera centrala frågor att lösa. Tiden rinner ut och det gäller nu att förhandla väl med den mest Ålandspositiva regeringen som vi har haft på länge. Jag tycker också att det är viktigt att ro hem lagen nu med den nu sittande regeringen som också ger justitieminister Anna-Maja Henriksson en möjlighet att avsluta ett projektet som hon var med och startade i tiderna. En sämre regering kan mycket väl komma och ett kallare klimat mellan Åland och riket med tanke på att sannfinländarna har goda opinionssiffror och är det största partiet i Finland.

Jag vill också nämna svenska språket. Det finns många skäl till eftertanke. Det nämnden skriver om svenska språkets ställning i betänkandet är allvarligt och handlar ytterst om ålänningarnas rättssäkerhet som medborgare i republiken Finland. Där är nationalspråksstrategin ett väldigt viktigt instrument.

Under min tid som lantråd så ledde Jyrki Katainen regeringen i Finland och då startade arbetet med nationalspråksstrategin. Åland hade då lantrådet med i styrgruppen. Arbete med språkarbetet har legat nere i princip under regeringen Sipilä. Nu har Åland fått en representant i styrgruppen i riket och Åland har en tjänsteman med i gruppen. Jag tycker att det skulle vara viktigt att man gör ett politiskt avtryck i arbetet i Helsingfors angående nationalspråksstrategin som faktiskt är det riksomfattande arbete som finns för att lyfta svenskan i Finland. Vilka politiska direktiv har landskapsregeringen gett sin tjänsteman i styrgruppen i det här arbetet? Jag efterlyser här en diskussion i nämnden och i lagtinget kring vilka politiska direktiv som ska ges beträffande Åland och arbetet i den här strategigruppen.

För om vi menar, som nämnden skriver i sitt betänkande, att det bara är en tidsfråga innan statliga myndigheter inte kan serva ålänningar på svenska så är det ju synnerligen allvarligt. Jag menar att vi borde utarbeta kriterier för när vi anser att Åland får eller inte får en tillräcklig service från myndigheter och när utbildningsutbudet börjar bli för magert. Hur definierar vi själva vad som är tillräckligt? Vad är tillräckligt för att Finland uppfyller sina internationella förpliktelser att garantera Åland det svenska språket och när är det inte det?
Det här tycker jag att vi har ägnat för lite tid åt. Jag tycker att man borde utarbeta något slags system för hur vi ska följa upp det här.

Landskapsregeringen har också ett språkråd. Det verkar som om Språkrådet inte har sammanträtt under fjolåret. Det finns inga protokoll på hemsidan. Det står fortfarande att lantrådet Sjögren är ordförande i Språkrådet. Det förefaller som att tiden med coronan har gjort att språkfrågorna mer eller mindre har varit utraderade i landskapsregeringens arbete. Det är ju inte bra med tanke på de höga ambitioner som ändå har funnits i regeringsprogrammet. Jag hoppas att man kommer ingång med det här igen. Kanske Språkrådet och nämnden tillsammans kan fundera vidare över den språkpolitiska identifikationen.

Vi kan också påminna om att 2021 också blir ett språkets år på flera håll eftersom det då har gått 15 år sedan den första deklarationen om nordisk språkpolitik godkändes. Detta kommer också att uppmärksammas i Finlands ordförandeskap i ministerrådet 2021. Tack, herr talman!

Tack, talman! Tack ledamot Gunell. Jag tycker att ledamot Gunell verkligen sätter fingret på två viktiga punkter, dels svenska språket men inte minst ekonomin. Vi har ett nytt system sedan en dryg månad tillbaka, men vi har nog inte märkt effekterna av det ännu. Jag tycker att det avräkningssystemet verkligen är något som gett oss en större slack; större frihet, större möjligheter och större ansvar. Jag är helt med på resonemangen som ledamot Gunell för att en god ekonomi är en förutsättning för dels ett gott miljöarbete men det är definitivt en förutsättning för att kunna bedriva ett bra självstyrelsearbete. För den dagen som vår ekonomi får pyspunka, som den verkar ha just nu, så är inget bra omen för ett fortsatt styrelsearbete.

Ja, jag tycker att det centrala är ekonomin i de bitar som gäller överföringar av behörigheter. Vi måste ha klart för oss, att om Åland övertar ett behörighetsområde, vilken penningsumma som också i så fall följer med det åtagandet från rikssidan. Det är, som sagt, viktigt att självstyrelsen är ett mervärde och det kan inte betyda att vi tar över behörigheter för att sedan sköta dem sämre med färre tjänstemän och en kunskapsnivå som kanske inte till alla delar är tillräcklig. Då upprätthåller vi inte det mervärde som självstyrelsen ska vara för ålänningarna.

Tack, talman! Jag håller helt med ledamot Gunell, det ska inte vara för att, som flera andra ledamöter har sagt här idag.

Men näringspolitiken ger ju oss faktiskt en frihet idag att styra över våra intäkter på ett helt annat sätt. Det är ju en ökad självstyrelse ekonomiskt, som jag ser det. Det är en frihet under ansvar. Det gäller verkligen att vi tar det här ansvaret på rätt sätt.

Oturligt nog hamnade vi i övergången nu mitt i en pandemi. Men detta är inte på något sätt något som får bromsa framtidsvisionerna och det långsiktiga arbetet hur vi ska bedriva en näringspolitik för att kunna ta tillvara våra egna skatteintäkter på bästa möjliga optimala sätt.

Det är väl det som har varit frustrationen här i lagtinget, när man inte haft behörigheter på skatteområdet så har egentligen bidragssystem av olika slag varit vårt sätt att stöda näringslivet. Det har varit lite som en enarmad bandit som har stått här. Det är väl därför som Åland har lagt fram sina strävanden om ökad behörighet på skatteområdet för att det ska finnas en koppling mellan ett framgångsrikt näringsliv och resurser i samhällets kassa, så att vi ytterligare kan utveckla samhället.

Det här nya ekonomiska systemet ger en kraftigare koppling mellan en lyckad näringspolitik, ett framgångsrikt näringsliv och de pengar som vi förhoppningsvis ska kunna fördela här i lagtinget till angelägna områden i samhället.

Talman, ledamöter och åhörare! Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande ”Redogörelse över självstyrelse-politiska frågor” berör följdriktigt flertalet, för självstyrelsen, tunga och viktiga frågeställningar.

Arbetet med att revidera självstyrelselagen är stundtals fortfarande synnerligen tungrott och komplicerat. Men nämnden drar ändå, efter en historisk tillbakablick på reformering och utveckling av självstyrelsesystemet, slutsatsen att trots alla förvecklingar är målet att självstyrelsen ska utvecklas.

Alla genom historien bleknande goda promemorior, uttalade löften och dokumenterade program från den andra parten - självklart är det så att många ålänningar känner sig tvivlande och fundersamma över om den fortsatt långdragna processen med att revidera lagen faktiskt kommer att resultera i något vettigt. Är allt slit, alla dagsverken, resor och möten värda ett slutresultat man starkt har börjat tvivla på när man ser fram emot en självstyrelselag som skulle ytterligare förstärka ålänningarnas möjligheter att ta hand om sitt samhälle utifrån ett utvecklat självbestämmande?

Men hur ska vi göra då? Bara fortsätta att gilla läget, bita ihop och knyta handen i fickan eller ska vi pröva att tänka lite utanför ”boxen”? Låt oss göra det en stund! Kan det vara så att vi behöver omorientera oss, testa en helt ny utgångspunkt som kan vinna respekt och bara lämna nuvarande, beprövade men osäkra, spår?

Talman! Ibland är det värt att stanna upp och fråga sig varför vi vill ha mer bestämmande och tänka över vad vi vill bestämma om. Ålands processer för att implementera utvecklings- och hållbarhetsagendan väcker tankar om behovet av behörighet för att kunna implementera färdplanerna. Finns det områden som vi måste ta över för att nå våra mål? Finns det områden som vi inte alls måste ta över? Vore det värt att testa om Åland kan få större gehör för behovet av att revidera självstyrelselagen pga. de möjligheter vi har via agendan att styra vårt samhälle i en hållbar riktning? Det som både EU och Hållbart Initiativ vill att vi ska göra. I varje fall, tänk så här - det kan inte gärna bli svårare att nå resultat än det verkar vara nu och så har varit hittills genom årens lopp genom diverse kommittéer och kloka "förståsigpåare" som mödosamt dragit ärendet framåt och mött många hinder på vägen. Tänk om det faktiskt är så, att det i själva verket är en enklare match för Finland att acceptera behörighetsövertagande utifrån en faktisk hållbarhetsutveckling av vårt samhälle. Finland är ju en uttalat tydlig nation med berömvärda hållbarhetsmål och har en egen klimatlag på bordet redan. Kan det påverka Finlands intresse och förståelse för en ny inslagen åländsk kurs? Vi vet inte. Ingen vet. Men vi kan tänka på den möjligheten under tiden vi hör ordet “nej” oftare än det kommer ett “ja”, om än knappt ett “nja”, tänka på det då vi fortsätter att strida och motivera för varje litet pytte steg framåt i processen så som den är uppstyrd nu enligt konventionen.

Talman! Landskapsregeringens upplägg att låta arbetet fortsätta även i den parlamentariskt tillsatta kommittén är klokt eftersom arbetet med att förändra, utveckla och stärka den grund allt vilar på - självstyrelselagen - kräver sin särskilda arena som möjliggör fördjupat samarbete och förankring för bästa tänkbara resultat.

Svårt, osäkert och långt utdraget är det att revidera självstyrelselagen. Det behövs ljusglimtar för att repa mod och få in
mer energi i processen. Riktigt positivt och inte minst oerhört betydelsefullt i sammanhanget är i varje fall att arbetet med att nå fram till ändrad avräkningsgrund bar frukt. Ett viktigt delmål var nått då riksdagen i Helsingfors godkände den överenskomna avräkningsgrunden från 0,45 till 0,47 procent.

Först efter att läget någorlunda har normaliserats, efter den pandemi som fortfarande håller allt i sitt grepp, kan vi se vad de ekonomiska konsekvenserna blir av den ändrade avräkningsgrunden. Tack, herr talman!

Herr talman! Jag har ett par korta reflektioner. Jag ville inte ta replik på allt som sades, det blir ofta att uppfattas som kritik i en replik och det tycker jag att är synd. Man kan ju också berömma ibland i repliker, vilket jag minsann hade anledning att göra i vissa anföranden.

Jag har tre reflektioner som jag tänkte på och blev lite förvånad över. Det var flera ledamöter som var inne på att det är nog ingen illvilja från finsk sida mot Åland, det ska man inte utgå ifrån, utan de har helt enkelt tusen andra ärenden att hantera, som en ledamot sade. Men det är inte acceptabelt för oss att finna oss i att de har tusen andra ärenden. De har en enda autonomi.

När det gäller det svenska språket så föreslog jag själv att vi skulle höra statsminister Sanna Marin om hur man från finsk sida riktigt ser på de förbindelser man har när det gäller svenska språket. Det var en av hennes tjänstemän som meddelade att statsministern inte hade tid och hänvisade till att Anna-Maja Henriksson skulle höras. Jag tror att det var tre gånger som vi ändrade tid men ändå blev det ingenting överhuvudtaget.

Man pratar om att det inte finns någon illvilja, men var är välviljan om man faktiskt inte har tid att diskutera med de främsta företrädarna för den enda autonomi man har? Det är ett stort bekymmer. Vi blir lite som alkoholistens hustru och säger; "inte är det nog så där rysligt farligt, sist och slutligen" och vi slätar lite över. Nog måste vi ju våga stå upp för det som är viktigt för oss.

Det sades också i ett replikskifte med mig att man är inte toppnöjda på Färöarna överallt. Nej, det är sant. Den som är nöjd så lägger sig till ro och då sker det ingen utveckling överhuvudtaget, utan man ligger hela tiden på. Men den stora skillnaden med Åland och Färöarna är att Färöarna aldrig upp. Man kämpar på, man ger sig inte och det vinner respekt. Medan man, som jag har sagt många gånger, vet i Helsingfors att ålänningarna har otroligt högt flygande mål, men sist och slutligen får vi dem precis dit vi vill. Och när man hela tiden backar och kompromissar så vinner man heller inte respekt.

Det sades i ett anförande att nu ska vi ro hem självstyrelselagen, nu ska självstyrelselagen föras i mål. Den minnesgode kommer ihåg att det var 38 punkter som Gunnar Jansson kommittén ville ändra. De maldes sakta men säkert ner till 16 punkter i den kommittén som president Tarja Halonen ledde. Men inte ens det kunde omfattas från finsk sida, utan man är nu från justitieministeriets sida nere i 4 punkter. Det är små, små detaljer som nämndes i en insändare och det handlar om förnamn, efternamn och begravning och det är ju lite symptomatiskt att vi skulle få ta över rätten till begravningar med tanke på självstyrelsens utveckling.

Avslutningsvis, herr talman, det sades i ett anförande att vi måste få ut i byarna hur bra det är att vi kan bestämma själva. Men om man riktigt tänker efter, vi har haft förmånen att träffa ganska många, säkert ett tjugotal grupper av ungdomar, otroligt alerta och duktiga ungdomar som har varit intresserade av självstyrelsen. När man har pratat med dem och förklarat det självklara, att det är klart att vi är här i Mariehamn vet mycket, mycket bättre vad som är bra för Åland jämfört med vad man vet i Helsingfors. Samtliga ungdomar säger; "ja men det är ju självklart, förstår inte alla det?" Måste vi få ut en sådan självklarhet i byarna så det är det fel någonstans. Jag tror jag sätter punkt där. Tack, herr talman!

Tack, herr talman. Jag kan ibland fundera lite över att vi här i lagtinget många gånger hanterar och nöjer oss med svaren att landskapsregeringen inte har hunnit med den här frågan och den här frågan, vi har haft en pandemikris. Kan inte det vara skäl också för Ålands lagting att bedöma regeringen Marin efter samma måttstock? Också de har haft en coronakris att hantera som till viss mån åtminstone kan ge orsak till att man kanske inte har haft samma tempo och kapacitet att jobba med dessa förverkligande som man har skrivit i sitt regeringsprogram.

Givetvis är det så. Men om vi är riktigt sakliga så nog har man all tid i världen så att man åtminstone kan ha ett halvtimmes teamsmöte med företrädarna för självstyrelse om man har ett intresse av det.

Det sägs att vi har en sådan otroligt bra regering just nu. Punkt 1: "Ålands självstyrelse utvecklades och värnas om i gott samarbete med Åland", det är en av de främsta punkterna. Jag har förstått att de här frågorna skulle man börja jobba med efter att man är klar med självstyrelselagsrevisionen, då skulle man börja med mera progressiv Ålandsstrategi efter att man har godkänt den självstyrelselag som är noll och intet. Inte kan man väl riktigt säga att det är att värna gott samarbete?

Nej, även jag skulle ju förstås önska att det hade gått att genomföra de här samtalen med nämnden.

Men har ledamoten Eriksson då samma fördragsamhet med regeringen Thörnroos kring arbetet med svenska språket i Språkrådet som tillkom efter ganska häftiga bataljer mellan ledamoten Eriksson och mig i tiderna?

Jag måste ju medge att ledamot Gunell är en skicklig politiker. Man har ju svårt att säga; "jo, jo, det är inte något större problem". Det är klart att det är ett problem att Språkrådet inte har tillsatts. Jag skulle inte vara ärlig om jag skulle säga något annat. Jag brukar inte ljuga och jag kan inte göra det nu heller.

Talman! Faktum är ju att vi inte gav med oss. Vi gjorde inte det. V avblåste hela reformen av självstyrelselagen på sensommaren 2018 för att de avgörande frågorna inte var klarerade; inte gemensamma resurserna, inte självstyrelselagens förhållande till grundlagen och inte det svenska språket. Vi sade att vi går inte vidare.

Vi gav inte heller med oss när det gällde ekonomin. Vi sade att vi ska ha ett nytt ekonomiskt system. Vi ska en höjning av avräkningen, annars så får Finland genomföra sin vård- och landskapsreform och självstyrelsen får 60-70 miljoner euro och så betalar vi tillbaka det som vi anser är skäligt. Vi gav oss inte, lagtingsledamot Anders Eriksson.

Mycket bra replik av vicetalman Sjögren. Det är riktigt, vi satte på hold. Men jag noterade ändå att det pratas om att nu ska vi ro hem det. Det finns inte så jättemycket att ro hem. Nu är det ju så, det är vi alla medvetna om som sitter i nämnden, att frågan är i ett känsligt läge just nu. Men det är sant, vi satte det på hold och vi sade att vi inte skulle gå vidare, men vi får se var det landar sist och slutligen. Tyvärr har det varit så allt som oftast att vi har gett med oss. Vi har börjat här uppe och vi har fått någonting riktigt smått.

När det gäller det nya ekonomiska systemet så var det en otrolig kamp som vi vann eftersom den finska sidan mer eller mindre var nödd och tvungen, tack vare hälso- och sjukvårdsreformen, att komma oss till mötes. Men den typen av moteld har vi inte nu.

Talman! Så var det. Vi kunde sätta hårt mot hårt, men faktum är ju att vård-och landskapsreformen föll och ändå fullföljde man det ekonomiska systemet på riksdagen och i riksdagen. Faktum är att vi sedan behövde få upp avräkningsgrunden. Det var då statsminister Rinne kom hit och personligen lovade att vi skulle få upp avräkningsgrunden. Så jo, det gäller att vara fast i sak och tydlig, men också jobba riktigt tusans med alla kontakter man har och få politiska utfästelser. Det är det vi måste ha.

Nog blir det ju otroligt skämmigt också för staten Finland om man säger det år som Åland inleder sitt 100 årsfirande; "nä, det blir ingen självstyrelselag."

Visst, jag kan absolut inte säga att vicetalman Sjögren har fel i det, men vi har mycket att lära.

Tittar vi på den här publikationen som jag hänvisade till i min presentation av det här betänkandet så krävs det ett ömsesidigt förtroende om man verkligen ska komma någonstans. För mig känns det lite som ett hån att man har som punkt 1: "Ålands självstyrelse utvecklas och värnas om i gott samarbete med Åland". Vi är väl alla, som har varit med i detta, väl medvetna om att vi inte har haft något speciellt gott samarbete.

Talman! Bästa lagtingsledamöter. På den tiden som jag arbetade som lärare vid sjöfartsläroverket, som det hette vid den tiden, så visade det sig många gånger, när man skulle inleda klassundervisningen i det spännande ämnet hälso- och sjukvård, att klassen kanske verkade lite disträ. Sådana gånger lärde jag mig både via teoretisk skolning och annat att det många gånger är bra att lyssna in vad som föranleder detta, om inte irritation men vad som har tagit intresset från klassen. Lyssna in och fundera hur jag kan strukturera om mitt budskap så att det som jag de facto vill säga verkligen kommer fram i den sinnesstämning som gruppen befinner sig i.

Av förekommen anledning, ett möte med Helsingfors som varade en timme och 45 minuter där vi diskuterade självstyrelselagen, så har jag därmed inte kunnat ta del av era diskussioner här. Det som jag för fram nu kan möjligen bli en upprepning eller en icke förklaring för att frågorna inte har ställts. Men jag börjar nog i alla fall.

Det som vi diskuterar nu är en redogörelse över självstyrelsepolitiska frågor enligt 36 § arbetsordningen för Ålands lagting. Jag måste säga att jag är väldigt nöjd med den här skriften som en historisk beskrivning. Den fräschar upp minnet hur det egentligen har gått.

Efter att Ålandskommittén hade lämnat in sitt slutbetänkande den 16 juni 2017 så står vi fortsättningsvis kvar med de yttersta centrala frågeställningar som är viktiga för fortsättningen. Vi har våra nyckelfrågor från åländsk sida som rör det svenska språket, fördelning av gemensamma resurser, självstyrelselagen i relation till grundlagen och så vidare. Jag nämner bara de här första tre. Då kanske man kan tycka att det är läge att ge upp, att vi inte har kommit någonstans. Visst har vi kommit någonstans! Men i det här projektet så är det nog små steg som tas varje gång och det gäller att vara uthållig fortsättningsvis. Det här arbetet har bedrivits av flera landskapsregeringar före den som jag leder och vi ska fortsätta det arbete som har påbörjats.

Om man någon gång tvivlar på vad man vill i Helsingfors, vill man Åland väl eller vill man illa, är man emot oss eller är man för oss, så ska man ta fram statsministerns program, Sanna Marins program. Där står: "Ålands självstyrelse ska utvecklas och värnas om i gott samarbete med Åland. Reformen av Ålands självstyrelse fortsätter. Samordningen av Ålands frågor ska utvecklas. Fungerande kontakter på svenska mellan statsförvaltningen och landskapets självstyrelse ska garanteras. Ålands möjligheter att påverka EU-ärenden ska säkerställas".

Det står ju mycket mera förstås i Sanna Marins regeringsprogram. Men vi ska komma ihåg att det finns en vilja till positiv förändring i Helsingfors. Sedan är det saker på vägen som krånglar till det. Min bedömning är att det finns en vilja till förändring och vi ska vara med och påverka i vilken riktning den förändringen går.

Jag kan jag säga redan här och nu att vi kommer att befinna oss i Helsingfors den 17 februari vid en aftonskola som vi har inbjudits till. Jag har faktiskt vid de första kontakterna ifrågasatt om det verkligen är lämpligt att vi från vårt område med detta låga incidenstal ska resa till Helsingfors med ett avsevärt högre incidenstal. Men man insisterar från Helsingfors sida att vi bör närvara fysiskt i resonemanget. Vi kommer att resonera och informera om Åland vid aftonskolan den 17 februari. Som läget verkar för tillfället så är det vicelantrådet och jag som kommer att resa tillsammans med en tjänsteman. Vi får återkomma till det vid ett senare tillfälle.

Det som jag vill lyfta upp i den här korta redogörelsen, som kanske mera är en historisk beskrivning i alla fall, är först säkerhetsläget i Östersjön. Jag vill börja med att tacka Ålands lagting och speciellt självstyrelsepolitiska nämnden som anordnade et säkerhetspolitiska seminarium digitalt här i förra veckan. Det var oerhört intressant. Från landskapsregeringens sida så är vi glada och tacksamma över att vi fick delta. Vi ser gärna fram emot att det arbetet fortsätter och att vi kanske inte väntar så många år nu innan nästa möte hålls. Det är ju så att det säkerhetspolitiska läget i Östersjön kanske är mer instabilt just nu än vad det har varit tidigare. Det är viktigt att vi från vår horisont, som en demilitariserad zon, följer detta arbete noggrant, lyssnar in och försöker vara med och påverka i den utsträckning vi kan.

När det gäller ytterligare frågor kring språket så genomgår Språkrådets reglemente för tillfället en revidering eller den är väl i princip klar. Det vi har konstaterat är att Språkrådet nog inte har möjlighet att agera väldigt agilt i språkfrågor. Bedömningen från landskapsregeringens sida är att tidigare formuleringar vad gäller Språkrådets uppgifter svårligen låter sig göras i det verkliga livet. Därför har vi omformulerat dem något, det kommer att tas ett beslut här så småningom. Vi har också valt att utvidga den krets som ingår i Språkrådet så att också de åländska fackföreningarna har möjlighet att utse en representant och också en representant från PAF:s fördelningsråd. Såsom uppgiften är formulerad nu så ska "Språkrådet fungera som Ålands landskapsregerings referensgrupp i språkärenden i syfte att trygga och slå vakt om det svenska språkets ställning på Åland. Språkpolitikens huvudsakliga uppgift är att vara ett forum för diskussion av olika språkpolitiska frågor". Sedan kan man förstås också ge olika utlåtanden och så vidare bortåt. Jag glömde att säga att även kommunförbundet och Mariehamns stad har beretts möjlighet att delta. Där har Mariehamns stad avböjt att delta i detta arbete. Ålands penningautomats fördelningsråd har ännu inte utsett sin medlem och därför så har det dröjt lite innan vi så att säga kommer vidare.

Vi har haft diskussioner i landskapsregeringen med medlemmar som sitter där nu för att inledningsvis göra en evaluering att Språkrådet ska vara någonting som är på riktigt. Det ska ju inte vara någonting som måste vara, utan man ska ju känna att du har en delaktighet i arbetet, att du kan tillföra någonting och att det inte bara kommer landskapsregeringen till godo utan också att andra underlydande myndigheter, organisationer och civilsamhälle har möjlighet att påverka och lyssna in. Språkrådet kommer, som det är utformat nu i stor utsträckning, att ha två öron och en mun, det vill säga lyssna in vad som händer på fältet och föra ett resonemang. Ser vi mönster i det, vad kan vi åtgärda?

Från landskapsregeringens sida har vi också föreslagit inledningsvis att Språkrådet bör hålla ett större diskussionsforum kanske en gång per år och lyfta upp centrala frågeställningar som i första hand tar fasta på det som ålänningarna behöver och där ålänningarna uppfattar att det finns utmaningar. Så fort som samtliga tillfrågade har utsett sina medlemmar så kommer vi att tillsätta Språkrådet. Det borde naturligtvis ha varit gjort dag två under min ämbetsperiod, men ibland blir saker och ting inte riktigt som man har tänkt sig.

När det gäller nationalspråksstrategin så är den ganska intressant. För det första så är Åland svenskspråkigt, så till den delen påverkar egentligen inte nationalspråksstrategins arbete oss direkt här på Åland, eftersom vi redan är svenskspråkiga. Men vi kan från åländsk sida vara med och bidra och utveckla nationalspråksstrategin så att den kommer flera till godo.

Det har förekommit ett resonemang, och är fortfarande inte riktigt helt klart, om att vi inte har möjlighet att ta del av materialet på svenska och det verkar inte heller finnas indikationer på att så kommer att ske. Då kan man ju kanske lite fundera kring nationalspråksstrategin, hur korrekt är det? Klingar det i samråd med självstyrelsepolitiken att vi deltar aktivt i ett arbete där vi redan på förhand vet att vi inte kommer att kunna ta del av allt material på svenska? Det är väl där som vi hyser vissa betänkligheter om jag uttrycker mig så. Det arbetet pågår fortsättningsvis. Vi kommer att komma till en konklusion här så småningom. Så som vi resonerar nu så kommer en rättssakkunnig att delta från landskapsregerings sida som medlem. Ja, så var det med det.

Jag går tillbaka till redogörelsen över självstyrelsepolitiska frågor. Jag kan konstatera en ganska stark samsyn i de flesta av frågorna som landskapsregeringen har lyft som utmanande och problematiska.

Det som kanske är extra intressant har ju att göra med rikets behörighet kontra självstyrelselagen/utökning av smittskyddslagen på områden som hör till lagtingets behörighet. Där har vi har vi kommit en bit på väg, såtillvida att landskapsregeringen har identifierat ett problem. Självstyrelsepolitiska nämnden gör samma bedömning och nu måste vi hitta lösningar på det här tillsammans och i dialog med Helsingfors. Jag kan säga att det är inte lätt, det är ett synnerligen gediget arbete som kräver mycket kraft och energi, men det kommer att utföras det också. Tack för att ni har lyssnat.

Tack fru lantrådet för den aktuella informationen om självstyrelselagsrevisionen. De citat från regeringen San Marins regeringsprogram som lantrådet nämnde så gick jag själv igenom, alla fem punkter, i min presentation. Ledamoten Tage Silander tog också upp dem, det kunde förstås lantrådet inte veta när hon satt i viktiga möten och det har jag full förståelse för. Jag kunde inte heller säga så mycket eftersom jag presenterade nämndens betänkande. Men om dessa väldigt progressiva formuleringar faktiskt blir bara tomma ord, vad gör vi då?

Ja, det blir ju så när man inte riktigt kan följa debatten. Ni förstår det säkert allihop själva.

Däremot är det ju lite intressant om vi är tre stycken, oberoende av varandra, som lyfte upp samma sak. Då betyder det ju de facto att det är detta som vi bedömer att är en viktig ingrediens i det fortsatta arbetet. Det här är en nyckelfaktor som vi ska hålla fast vid och som vi ska ta vidare. Sedan kanske det kan bli lite tjatigt för den aktiva åhöraren, men det måste ändå ses som ett mindre problem.

Jag har inte kommit till det stadiet ännu att jag tror att självstyrelselagsrevisionen kommer att kapsejsa och jag har börjat söka en B-plan. Jag tror fortsättningsvis efter dagens diskussioner att det finns en möjlighet att komma framåt, att vi kan hitta en lösning som alla kommer att kunna leva med. Det är den tro och den plan som jag och vi i landskapsregeringen arbetar efter och förhoppningsvis tillsammans med självstyrelsepolitiska nämnden och lagtinget.

När det gäller det sistnämnda får vi bara hoppas att lantrådet har rätt.

När det gäller de här fem punkterna så är det ingenting som vi tre har hittat på, utan det står i nämndens betänkande. Det är direkt citat från Sanna Marins regeringsprogram.

Det intressanta är att bara man är klar med självstyrelselagsrevisionen - åtminstone vad jag vet, jag har inte den senaste informationen - så blir det ganska långt noll eller intet. Men sedan ska man börja jobba med en aktiv Ålandsstrategi just på grund av att det är samma personer som jobbar med de båda projekten. Jag kan inte förstå hur man signalerar att man överhuvudtaget inte vill komma till mötes när det handlar om självstyrelselagsrevisionen, men sedan ska man helt plötsligt börja driva en aktiv och offensiv Ålandspolitik. Det kan jag inte begripa.

Talman! Det är en intressant frågeställning, men den är ställd i fel forum. Det är inte jag som har gjort det uttalande, om jag förstår det rätt. Det är riksregeringen i Helsingfors som har gjort det. Det är den plan som de har lagt och som de arbetar efter som grundstomme och det har vi i så fall att förhålla oss till. Vårt fokus från landskapsregerings sida är fortsättningsvis självstyrelselagsrevisionen.

Tack, fru talman! Tack för den här redogörelsen för det aktuella mötet. Vi är förstås mycket nyfikna på vad som har sagts och det får vi väl återkomma till.

Jag lyfte det svenska språket i mitt anförande och framförallt arbetet i den nationalspråksstrategin där landskapsregeringen nu har utsett en tjänsteman som ska företräda landskapet. Vilka politiska med medskick har landskapsregeringen har gjort till denna tjänsteman? Vad är viktigt för Åland att man jobbar med konkret i den här nationalspråksstrategin?

Talman! Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att Ålands roll i nationalspråksstrategin nog mera ska ses som en katalysator, alltså en del som är med i en process och påverkar den i en viss riktning utan att egentligen själv påverkas nämnvärt. Med det menar jag att Åland är enspråkigt svenskt. Vi har ett nationalitetsskydd kring språket och det gör att vår utgångspunkt i arbetet med nationalspråksstrategin är en annan än vad den är för övriga i Finland. Vi har från landskapsregeringens sida haft mycket betänkligheter kring detta att materialet till fullo inte går att få på svenska. Det har förts många och långa diskussioner kring huruvida det är möjligt med tolkning och vilka delar av materialet som går att översätta. Det är där som fokus har varit först. Ska vi gå in i den här processen eller inte?

När det sedan gäller medskicket till ansvarig tjänsteman inom nationalspråksstrategin så har vi ju på det mest generella planet sagt att man bör verka för att det ska vara möjligt att arbeta, bo och leva i hela Finland trots att du inte behärskar båda nationalspråk.

Jag måste säga att jag inte riktigt delar lantrådets syn på det här arbetet. Just på grund av att Åland har sina internationella garantier tycker jag att det finns ett särskilt åtagande för Finland att tillse att kontakter och allting sköts på svenska. Åland har kanske den ultimata rätten att kräva mest av alla i den här strategin och hur det här ska uppfyllas. Jag tycker att Språkrådet har en jätteviktig roll att vara den som kanske matar in de politiska bedömningarna också till personen som representerar oss i den här nämnden, om man nu vidhåller att det ska vara en tjänsteman. Jag deltog själv som lantrådet i det här arbetet under Jyrki Katainens ledning och då fanns allt på två språk plus att det fanns en tvåspråkig ledning av hela arbetet och tolkning. (… taltiden slut).

Talman! Då kan vi ju bara konstatera att det har gått i fel riktning, för i dagsläget finns det inga löften om att bakgrundsmaterial och annat kommer att översättas till svenska. Det är ju det som egentligen först har varit ett av våra frågetecken. Ska vi delta i ett arbete där vi de facto inte kan följa arbetet fullt ut? Det är väl det jag kan säga till den delen.

Tack, talman! Fredsinstitutets verksamhetsledare, Sia Spiliopoulou Åkermark, pratade en hel del vid det här seminariet som lantrådet tog upp. Hon lyfte flera exempel på hur Åland kunde utvidga sitt handlingsutrymme och utnyttja den subjektiva rätten som demilitariseringen numera ger oss att jobba för; säkerhet och samarbete. Jag undrar om lantrådet har några tankar och synpunkter kring hur regeringen och lagtinget kunde arbeta med demilitariseringen, inte bara självstyrelsen utan demilitariseringen, för att utvidga våra möjligheter att påverka och också våra möjligheter att vara aktiva parter internationellt och på det sättet kanske få mera kapital i andra diskussioner?

Talman! Tack för frågan ledamoten. Det är alldeles sant att Ålands fredsinstitut hade en framträdande roll där. Jag tror att vi alla ålänningar ska vara ganska stolta över fredsinstitutet. Vi har ett fredsinstitut här på Åland med ett anseende även internationellt.

Men som svar på ledamotens direkta fråga - det här seminariet hölls i fredags eller torsdags, jag minns inte riktigt för dagarna flyter ihop men i förra veckan i alla fall - så har landskapsregeringens ännu inte haft en överläggning som vi behöver ha för att lyssna in synpunkterna därifrån. Vi behöver först, som jag ser det i alla fall, föra en diskussion internt i landskapsregeringen innan vi tar frågan vidare eller att den självstyrelsepolitiska nämnden vill diskutera det med oss. Så ligger det till just nu.

Tack, talman! Demilitariseringen är ju ingen ny fråga eller någon ny del av Ålandsexemplet och det var på den grunden som jag ställde min fråga.

När man går in i Ålands 100-årsfirande så är självstyrelsen ett av två ben som vår autonomi vilar på och, som jag ser det, en lite underutnyttjad del av vårt kapital internationellt. Ålandsexemplet kunde man jobba mycket mera med, särskilt under ett jubileumsår. Jag hade förväntat mig att landskapsregeringen skulle ha någon form av prioriteringar eller strategi i vilken riktning man vill jobba med säkerhetspolitiska frågor och med demilitariseringen.

Talman! Landskapsregeringens säkerhetspolitiska inställning och frågor återfinns i det externpolitiska meddelandet som kommer att debatteras senare.

Däremot håller jag med om att det finns säkert all anledning att återkomma och dra nytta av den kompetens som finns vid Åland fredsinstitut, speciellt under jubileumsåret.

Tack, fru talman! Min replik handlar också om demilitariseringen kopplat till det säkerhetspolitiska läget i Östersjön och det seminariet som vi deltog i. Den hybridkrigsföring som vi sett exempel på i Östeuropa gör ju att demilitariseringens roll i framtiden kan bli att diskuteras och hur hot mot självstyrelsen i den formen ska kunna hanteras inom demilitariseringens ramar. Ser lantrådet något hot mot självstyrelsen i den form som vi idag har sett i östra Europa när det handlar om olika typer av hybridkrigsföring?

Talman! Jag tror att det finns anledning för Åland, och även andra länder, att se om sitt hus i god tid. Med det vill jag säga att det finns anledning att föra ett fördjupat resonemang i landskapsregeringen och i lagtinget kring de här väsentliga frågorna som är kopplade till Ålands demilitarisering. Så där har vi en stark samsyn.

Tack, fru talman! Absolut, det har vi. Både självstyrelsen och demilitariseringen ska ju i grunden vara orubbliga men de måste samtidigt även vara levande dokument. Som allt annat i en demokrati så måste man kunna rubba på det som rubbas måste för våra egna behov.

Jag undrar om man kan ha en översynen av detaljer i demilitariseringen för att kunna hantera framtida hot i form av hybridkrigsföring; exempelvis cyberattacker, spionage och desinformation? Vi ska ju minnas att ramarna för dagens demilitarisering sattes ju innan det fanns internet och den här formen av krigsföring. Ser lantrådet behov av en sådan översikt av detaljerna inom de kommande åren redan?

Jag känner att jag behöver vara var tydlig men ändå ganska försiktig i de här frågeställningarna. Som jag sade tidigare, det finns all anledning för oss, som alla andra länder med en demokrati, att fundera kring den nya hotbilden. Det är en sak.

Det finns också anledning för oss, med tanke på hur läget ser ut i Östersjön, att fundera kring Ålands demilitarisering och vilka möjligheter och påverkningsmöjligheter vi har. Den här frågan är oerhört bred, den är komplex och den är svår. Jag kan inte i dagsläget svara på exakt hur vi ska ta oss vidare. Vi behöver ha en överläggning i landskapsregeringen. Vi behöver tillsammans med självstyrelsepolitiska nämnden fundera ut gemensamma strategier för hur vi ska hantera det framledes.

Fru talman! Självstyrelsearbete är ett tålamodskrävande jobb. Det vi nu talar om idag här och som finns i den här redogörelsen är det arbete som egentligen är igångsatt för cirka tio år sedan med de s.k. Jansson kommittéerna som drog upp de första riktlinjerna för hur vi ansåg att självstyrelsesystemet borde utvecklas. Det följdes av en Aalto kommitté och så småningom blev det en parlamentarisk kommitté som leddes av president Tarja Halonen som började sitt arbete 2014. Det arbetet pågick i flera år. Man lämnade ett betänkande som redan det innehöll väldigt många kompromisser.

Efter det så fortsatte processen med regeringen. Vi vet alla vilket stort motstånd det blev från de olika ministerierna när det gäller de områden vi ville utveckla självstyrelsen på och de punkter som fanns på listan som den parlamentarisk kommittén hade kommit fram till.

Men ändock, under den förra perioden så lyckades landskapsregeringen och lagtinget tillsammans få igenom ett nytt ekonomiskt system. Det gick inte att få igenom hela revisionen. Det var hårda förhandlingar och till slut måste man konstatera att på några av de avgörande punkterna så kommer vi inte framåt. Då var det lika bra att vi stannade och så bröt vi ut den del som vi kunde komma överens om, nämligen den ekonomiska delen.

Den ekonomiska delen innehåller egentligen två saker. Det är det ekonomiska systemet som sådant och en höjning av klumpsumman från 0,45 till 0,47. Det var utan tvekan ett väldigt bra framsteg och ett nödvändigt framsteg för våra möjligheter att klara välfärden här att vi fick den här höjningen från 0,45 till 0,47.

Det ekonomiska systemet, att vi själva ska använda de pengar som bärs upp här på Åland inom vissa områden, så kan också bli bra bara det sköts på rätt sätt och vi ges rätt förutsättningar. Men jag tror att tyvärr måste vi konstatera i nuläget att tajmingen blev den sämsta tänkbara. De facto så går Finland i dag bättre än vad Åland går. 0,47 på hela klumpsumma skulle sannolikt ge mera pengar till Åland idag än den nuvarande statusen att vi får 0,47 på vissa saker och sedan när det gäller löneskatter så ska vi direkt använda de pengar som bärs upp på Åland och vara beroende av det. I dag har vi en rekordhög arbetslöshet på Åland och det kommer att märkas i vår ekonomi och vårt budgetarbetet framåt för 2022 och 2023 osv.

Men om vi kan lyckas få det åländska samhället och hjulen att rulla igen så kan det också bli en positiv utveckling där ska vi hoppas. Men i dag är själva systemet sannolikt en ekonomisk belastning för oss, medan höjningen från 0,45 till 0,47 är det som räddar oss lite grann.

Fru talman! Jag har följt det här och varit med på olika positioner under den här processen och från att ha varit ett utvecklingsarbete så har det idag nästan blivit ett försvarsarbete det här som vi nu sysslar med. Om man jämför självstyrelseutvecklingen med att man bygger ett hus, så när vi utvecklar självstyrelsen så bygger vi kanske på någon våning till eller något rum. Det har blivit allt viktigare för mig idag är att vi faktiskt kan trygga grunden för den åländska självstyrelsen.

Dessa fyra punkter som har nämnts här under dagen är väldigt viktiga; grundlagen, de gemensamma resurserna, det svenska språket och hur vi kan agera under exceptionella förhållanden, t.ex. under en pandemi.

Före man bygger ut flera våningar på ett hus med flera rum så måste man faktiskt se till att man har en stabil grund att stå på. Just nu har vi en grund som lite vittrar sönder och vi håller lite på att sjunka ner.

Nummer ett; grundlagen kontra självstyrelselagen, det kanske låter teoretiskt och juridiskt men de facto är det så att i dag kan Finlands riksdag med egen lagstiftning förändra grundlagen på det sättet att vår självstyrelselag och våra möjligheter att agera minskas. Teoretiskt sätt så kan det här gå hur långt som helst. Vi utgår ifrån att vi lever i en civiliserad värld och att det inte ska bli speciellt stora förändringar. Men sakta mak så förminskas vårt utrymme genom att grundlagen går över självstyrelselagen. Det är en sak som är väldigt viktig att få en ändring på. Vi ska kunna känna oss trygga med den självstyrelselag vi har och dess behörighetsområden. När de ska ändras så ska det också vara med ett gemensamt godkännande från Ålands lagtings sida.

De gemensamma resurserna som kanske också låter lite teoretiskt, men de facto så har EU tagit över en del av beslutanderätten från nationalstaterna och också från självstyrelsen. Det mest konkreta exemplet är de s.k. laxkvoterna. Förut så krävdes det att vi, regeringen i Helsingfors och landskapet, måste komma överens. Om vi hade en laxkvot på 1 000 laxar, ska Åland ha 500 och Finland 500 eller hur ska vi ha det? Nu har vi fått en sådan situation att Finlands regering ensidigt bestämmer hur många laxar Åland skulle ha. Det är inte så det var tänkt. För det betyder att vi i praktiken har tappat behörighet. Detta kan ju kanske idag låta som ett banalt exempel, men det finns många andra områden där exakt samma principiella problematik gäller. Det är det som det här jobbet nu går ut på, att försöka få ett stopp och få en ändring till stånd.

Svenska språket, när man lever här i vårt åländska samhälle så kanske man tar det för givet. Det är inte i sig givet i dag att vi får service på det svenska språket när man kontaktar statliga myndigheter. I förlängningen så är det en svår situation för då lever inte finska staten längre upp till de garantier som man har gett Åland. Samma sak gäller till exempel facklig överenskommelser och fackliga avtal som ska bli gällande fast de bara finns på finska. Åländska arbetsgivare och arbetstagare som bara pratar svenska ska vara tvungna att följa överenskommelser som finns på ett språk som man inte kan ta till sig. Det här är också en sak som är ganska naturlig egentligen men som det är svårt att få igenom

Sedan punkt 4 där vi har lärt oss nu då, speciellt under det senaste året, att vi har bristfälligheter när det gäller lagstiftning under exceptionella tider. Det borde också ligga i våra gemensamma intressen, statens och landskapets, att vi får ett system här som gör att vi kan känna trygghet och att vi kan fungera på ett sätt som är bäst för Åland och det åländska samhället.

Dessa fyra punkter är ingen utveckling av självstyrelsen. Det är en restaurering av det system som vi har idag. Jag talar för mig själv, jag har satt ganska mycket emfas i att vi ska försöka ta över mer behörighet och det är riktigt att vi går vidare. Men se till att vi först har grunden som vi står på stabil, annars så går det inte bra för självstyrelsen i förlängningen. En stabil grund är viktigt för att kunna godkänna det här arbetet som pågår nu.

Sedan, fru talman, så måste vi också se framåt. Jag började tio år bakåt i tiden. Det nya systemet, som trädde i kraft den 1 januari det här året, är jag övertygad om att kommer att öppna ögonen på oss här i lagtinget och i det åländska samhället. Vi kommer att ha behov att ta över viktiga behörigheter hit till Åland för att kunna skapa möjligheter för vårt näringsliv och våra företag att kunna skapa skattekraft och arbetsplatser i vårt samhälle. Den processen måste vi också i sakta mak bereda oss på. Ingen människa ska tro att det här arbetet som pågår nu är det sista. Vi är bara mitt i en process som kommer att fortsätta.

Den första fasen hette den ekonomiska självstyrelsen, den andra fasen heter restaureringsfasen av den juridiska självstyrelsen och kanske den tredje fasen blir den som handlar om utveckling, mera behörighet och ansvar när det gäller att kunna skapa sysselsättning i det åländska samhället. Vi måste se till att vi har full sysselsättning och att vi har bra skattekraft i de åländska företagen annars kommer det system som vi nu har att drabba oss ganska hårt, tyvärr. Vi måste vara beredda på att hela tiden gå vidare med nya projekt och hela tiden arbeta på ett sådant sätt att vi har en sådan dialog med Helsingfors så att vi kommer vidare med olika frågor. Det ekonomiska systemet som vi nu har så innebär att vi har ett större ansvar för vårt eget samhälle och då måste vi också kunna ha instrument som gör att vi kan påverka utvecklingen i rätt riktning. Tack.

Talman! Förstås har ledamoten Nordlund helt rätt i att det här projektet med självstyrelselagen inte blev som det var tänkt. Det har blivit en restaurering. Vi måste kräva att utveckling kommer, för annars så är det oacceptabelt.

Det är en intressant diskussion om behörighetsområdena. Vi från Liberalerna har anfört att man skulle utgå från hållbarhetsagendan och analysera vilka hinder som finns för att uppnå den. Det tycker vi att skulle vara en klok grund.

Självstyrelsens grund vilar på ålänningarnas kultur och det svenska språket. Sannerligen är ju nog ålänningarnas kultur den höga sysselsättningen, arbetsamheten och mångsyssleriet. Detta är en del av vårt DNA och även till de delarna behöver vi få större behörighet för att kunna sköta arbetsrätt, alkohollagstiftning och annat som påverkar det näringsliv som vi har här på Åland.

Fru talman! Jag kan bara hålla med ledamoten Zetterman i hennes uttalande. Hållbarhetsarbetet är ett starkt argument också när vi fortsätter argumentera för mera behörighet på sådana områden som kan trygga sysselsättning här på Åland. Vi har en bra grund gjord där som vi kan vara stolta över och ger oss kraft i vår argumentation för att ta över mera behörighet på vissa områden.

Talman! Jag tror också att en viktig nyckel är vitaliseringen av självstyrelsediskussionen som jag tycker att är alldeles nödvändig. Jag uppskattade också ledamoten Höglunds anförande här tidigare i dag, där man konstaterade att det krävs väldigt, väldigt mycket kunskap och diskussion för att förstå sig på självstyrelsens grunder.

En diskussion om behörigheterna däremot, den är folklig och den skulle visa ålänningarna vad värdet är med självstyrelse på ett mycket, mycket direkt sätt. Så jag tycker att den är viktig. Min grunduppfattning är att vi kan inte bygga ut behörigheter på Åland utifrån vad de olika ministerierna i riket tycker att skulle vara lämpligt, utan efter de behörighetsområden som faktiskt gör skillnad för Hulda i Torp och Henning på Torggatan, det är liksom där vi ska vara.

Fru talman! Det är fint att vi kan konstatera att vi är helt överens. Jag är optimist och jag tror att det är nyttan med det här ekonomiska systemet att vi kommer att få en sådan diskussion här både i lagtinget och i det åländska samhället. Jag är ganska säker på att det åländska näringslivet kommer att aktivera sig betydligt mer under de kommande åren i den politiska debatten och i det politiska arbetet.

Tack, talman! Tack vicetalman Nordlund. Det är bra att vicetalmannen tar upp den ekonomiska aspekten. Det är ju faktiskt så att det nya ekonomiska systemet har lite flugit in under radarn i den pandemi som vi befinner oss i. Som jag sade i ett tidigare replikskiftet så det nya ekonomiska systemet är ju frihet under ansvar. Det kan ge väldigt, väldigt mycket gott till Åland om vi sköter korten rätt. Därför har vi ju från Liberalernas sida varit väldigt enträgna under hela fjolåret att vi måste ha en långsiktighet i näringspolitiken och i den ekonomiska politiken. Vi måste ha klara, klara linjer. Vad är det vi vill ta över? Hur ska näringspolitiken se ut? Vad är det som saknas och vad ska utvecklas etcetera? Jag tror inte att vi kan vänta och fundera kring det längre, utan det måste faktiskt komma under det här kommande året, gärna i en omställningsbudget. Vet inte vi vad vi vill ha, hur ska vi då kunna kräva det?

Fru talman! Det stämmer helt det som ledamot Holmberg säger. Det kanske kan vara skäl att upplysa att när det gäller landskapets inkomster, de som vi fördelar här i budgeten, så från och med det här året så kommer cirka 2/3 från klumpsumma som är 0,47, detta får vi från finska statens budget och statens inkomster. Det är 2/3 av de fördelningsbara pengarna här i lagtinget. En 1/3 kommer från det nya ekonomiska systemet. Det blir väldigt intressant att se det kommande året om det kommer att ge mera eller mindre. Jag är lite rädd, pga. att vi hade den sämsta möjliga tajmingen, att det just nu - med mycket hög arbetslöshet och svårigheter bland våra basnäringar - kommer att ge sämre än om allt skulle ha vara inom 0,47-systemet. Men jag tycker ändå att man måste konstatera att vi är här nu, vi måste göra det bästa möjliga av det och se till vilka (… taltiden slut).

Tack, talman! Vi ska vara glada över att det fanns väldigt duktiga speciellt tjänstemän som var med och förde det nya ekonomiska systemet i hamn. Vi ska vara glada för att det blev ett golv i det systemet. Vi hade lite ironiska skratt när vi gick igenom systemen under den förra mandatperioden och vi tittade på det så kallade Trabant scenario, men vi kanske inte är så långt ifrån det, så vi ska ha glada över att det kom ett golv.

Tidigare under många, många år har vi bedrivit en näringspolitik som egentligen har varit väldigt passiv. Men nu gäller det att vi får en aktiv näringspolitik. Vi får hoppas att vi faktiskt får en kraftsamling kring det och ganska omedelbart.

Fru talman! Det är därför som jag själv tidigare här i ett anförande för några dagar sedan lanserade tanken om att vi behöver ett ekonomiskt råd här på Åland som kan börja diskutera just de här sakerna. Hur ska vi utveckla det åländska näringslivet? Vilka förutsättningar behöver vi ge härifrån Ålands lagting politiskt för att det ska kunna gå så bra som möjligt? Då behöver vi samla alla intressenter och aktörer; politiker, företagare, banker branschorganisationer osv. och även kanske ha med sådana som har djupare sakkunskap för att skapa någon form av progressiv näringspolitik som bär framåt och ger skattekraft.

Tack, talman! Grunden för att Åland finns är det svenska språket, det är därför vi har en självstyrelse och den här egenmakten att jobba för att ålänningarna ska ha det så bra som möjligt. Därför blir jag lite förbluffad när lantrådet är tveksam till att delta i arbetet med nationalspråksstrategin. Argumentet finns att Åland är svenskspråkigt och enspråkigt svenskt på de officiella områdena. Det räcker liksom inte till att vi arbetar på Åland. Hur ser vicetalman Nordlund på den frågan, Ålands deltagande i arbetet med nationalspråksstrategin? Hur ska vi jobba i Finland för svenskan? För som jag ser det så är det en utgångspunkt, en självklarhet att vi måste göra det. Vi kan inte bara sitta här hemma och perkla.

Fru talman! Jag tycker också att det är självklarhet att vi ska dra vårt strå till stacken när det gäller att försöka hålla Finland så tvåspråkigt som möjligt, att både finska och svenska ska vara nationalspråk i landet. Men man kan inte lägga det ansvaret på Åland, att det är vi som ska rädda svenska språket i Finland. Det måste vara större och starkare krafter också från finlandssvenska organisationer och de måste vi sätta mer tryck bakom sina krav på service. Sedan måste det också finnas en förståelse från majoriteten att det är en rikedom för det här landet att ha två språk. Men man får aldrig blanda ihop de två sakerna. Vi måste komma ihåg att Åland har en internationellt garanterad självstyrelse där svenska språket är, som ledamot sade, grunden för vår självstyrelse. Oberoende om det övriga Finland skulle vara helt finskspråkigt så ska det ändå vara (… taltiden slut).

Tack, talman! Självklart är det inte vårt ansvar att upprätthålla svenskan i Finland. Men i det praktiska arbetet så tycker jag att det vore en fråga om självbevarelsedrift att Åland deltar i det arbetet, att Åland för fram sina synpunkter och att Åland är en resurs för utvecklingen och upprätthållande av svenskan i Finland. Om det ska lyckas oss att i Finland vara svenskspråkiga så måste vi väl vara en aktiv del i det arbetet. Därför förstår jag inte riktigt hur till exempel arbetet med nationalspråksstrategin har degraderats från åländsk sida till någonting som man är lite tveksam till att delta i överhuvudtaget. Borde man inte tvärtom, satsa alla sina bästa krafter på att i samråd med Finland trygga svenskan?

Fru talman! Jag utgår ifrån att landskapsregeringen efter bästa förmåga deltar också i det arbetet och gör vad man kan. Men man får inte blanda ihop korten och säga att det åländska samhället och vår självstyrelse ska vara beroende där, därför att självstyrelsen har en annan status och det är den som vi ändå måste hävda till syvende och sist.

Tack, fru talman! Vicetalman Nordlund talade om den här trestegsraketen i reformprocessen. Jag visste inte riktigt att vi kunde tala öppet om den delen, men om vicetalman gör det så vill jag också göra det. Vi har kommit till ett stadium i den här reformprocessen där vi kan se att den nu håller på att bli i tre bitar. Vi kan kalla det en ekonomibit, en moderniseringsbit och en utvecklingsbit. Moderniseringsdelen är nu den som ska ros i land och den tredje delen då blir en fråga för ett senare skede. Jag har för min del trott att det var upp till förhandlingar fortfarande mellan landskapsregeringen och rikets representanter om utfallet blir just den här trestegsraketen.

Fru talman! Oberoende av om de här förhandlingar som nu pågår skulle ge ett hundraprocentigt positivt utfall för Åland så kommer det ändå att finnas ett behov av tredje fasen eller nästa fas. Det kommer att behövas många faser om vi tittar framåt i tiden, för i det arbetet som nu pågår så finns inte de delar med som handlar om att vi ska kunna få instrument för att kunna trygga sysselsättningen och skattekraften i vårt eget samhälle.

Ja och just den delen blir en viktig bit. Men jag håller helt med om att vi nu är i ett ännu mera avgörande skede just att kunna trygga både sysselsättning, ekonomi och framgångsrika företag för skattebasens skull.

Vilka är de behörigheter som vicetalman Nordlund bedömer att är de centrala? Vilka rättsområden är det som kan stärka Ålands ställning när det gäller att gynna sysselsättning och skattekraft?

Fru talman! Jag tror att det finns anledning för oss att återkomma till det när vi har fått en bredare diskussion i vårt åländska samhälle och vi ser lite erfarenheter av det här året som vi nu lever och det kommande året.

Det är naturligt att man pratar om beskattningsbehörigheten och sådana saker. Jag tror också att det finns andra ingredienser i den här saken som man behöver överväga när det gäller att skapa förutsättningar för ett modernt och ett bra näringsliv att kunna utvecklas. Så jag tror att vi har all orsak att återkomma till det.

Jag skulle vilja att ett ekonomiskt råd skulle kunna sätta sig ner och faktiskt gemensamt diskutera sig fram till vad som egentligen är viktigt när vi ska överta behörighet i framtiden för det åländska samhället samt att vi får en samsyn och en konsensus i det åländska samhället så långt som möjligt.

Tack, fru talman! Ärade parlament, jag beklagar min frånvaro under dagens tidigare diskussioner. Vi har processat en del av självstyrelseprocessen och också handlagt frågan om PAF-utlåtande, dvs. det ärendet som är kopplat till Finlands revidering av lotterilagstiftningen. Jag hoppas att lagtinget har överseende med detta i och med att självstyrelsepolitiken ligger mycket på mina axlar.

I motsats till tidigare talare och eftersom jag ingenting har att invända mot vicetalman Nordlund så tänker jag inte i detalj gå in på i nuläget i revisionen. Vi har upprepade gånger fört samråd med självstyrelsepolitiska nämnden. Så sent som igår eftermiddag och sedan på kvällen vid 21-tiden översände vi till ansvarig minister i Helsingfors och statssekreteraren där via justitieministeriet de samlade synpunkterna som det åländska parlamentet och regeringen har i detta nu på hur revisionen bör handläggas. Jag tror att lantrådet lite har hunnit beröra det. Jag kan bara konstatera att processen fortsätter.

När vi startade det här med en motion av dåvarande lagtingsledamoten Roger Jansson 2009 visste ju alla att det här blir ingen lätt resa och nu får vi fortsätta den här resan. Det kommer att ta tid innan vi får allt i hamn. Ledamot Gunell tangerade vad vi åstadkommits hittills, det ekonomiska och nu fortsätter den processen.

Nästa anhalt där media kommer att intressera sig är aftonskolan i Helsingfors med regeringen Marin den 17 februari. I anslutning till detta blir det ett möte med ålandsministern Anna-Maija Henriksson för att få lite svar på de linjedragningar som nämnden och landskapsregeringen har överenskommit om att ska utgöra utgångspunkten för Ålands fortsatta hantering av frågan om ett nytt självstyrelsesystem.

Talman! Nu är det speciellt, och ni får förlåta mig ärade lagtingsledamöter, för vi håller parallellt på med det här med att handlägga frågan om en ny redogörelse, det som då fångar upp det som nämnden nu på ett mycket tillfredsställande och berömvärt sätt har tangerat, dvs. de utmaningar som har präglat Åland under pandemin och i synnerhet vårt självstyrelsesystem. Jag tycker väl sammantaget att det här är ett av de starkare självstyrelsedokument som man kan konstaterar att parlamentet på Åland har levererat under snart 100 år. Det innehåller viktiga linjedragningar och något som landskapsregeringen samfällt kommer att ta till sig och analysera i samband med att vi nu faktiskt kommer med en redogörelse för just de händelser som nämnden har gått in på.

Jag kan säga som så att vi försöker inom den pågående självstyrelserevisionen åstadkomma förbättringar i ljuset av det som nämnden lyfter här. Av central vikt, utan att vi går in i det här och börjar diskutera vad som gäller på Åland i ett visst läge, så måste vi utnyttja revisionen just nu för att rätta till det vi anser att är brister. I första hand kan landskapsregeringen börja agera redan nu i samråd med självstyrelsepolitiska nämnden att återskapa en rättslig reglering mellan Mariehamn och Helsingfors när tiderna av undantagsförhållande råder, dvs. då Finlands regering och president beslutar sig för att sätta beredskapslagen i kraft. Det är ju det som har varit den stora bristen under pandemin, dvs. avsaknaden av en tydlig juridisk grund för Mariehamn och Helsingfors att agera utgående från sina respektive jurisdiktioner. Den här överenskommelseförordningen måste vi börja arbeta med så fort vi känner att vi har tid och resurser att göra det. Den är nog helt central, som nämnden påpekar så i och med att beredskapslagen togs i kraft försvann den dåvarande överenskommelseförordningen som reglerar det rättsliga förhållanden mellan Mariehamn och Helsingfors inför undantagsförhållanden, men vi måste också ha en rättslig grund för det som händer under beredskapslagens ikraftvarande.

Sedan är jag väldigt tacksam för att nämnden har visat förståelse för att landskapsregeringen särskilt under vårvintern 2020 ställdes inför en ganska hopplös situation. Men sakta men säkert har vi försökt arbeta oss in i en verklighet där vi till och med med hjälp av brådskande lagstiftning, med lagtingets bistånd, har försökt hantera de utmaningar som en pandemi helt enkelt skapar och förutsätter från oss som var ansvariga för ålänningarna väl och ve. Det är på gång.

När det gäller självstyrelserevisionen så efter att jag har hört enskilda lagtingsledamöter som inte har tillgång till självstyrelsepolitiska nämnden så kanske vicetalman Sjögren kunde fundera på om det skulle vara läge att samla hela lagtinget till en enskild överläggning. Där kunde vi tillsammans presentera läget i revisionen så att alla ansvariga politiker har samma utgångspunkter för det gemensamma arbetet. Självstyrelseprocessen är absolut ingenting som vi inte kan diskutera, men naturligtvis när vi befinner oss i en sorts förhandlingsläge med Helsingfors så kanske det är bäst att vi är eniga så långt vi kan. Det är bäst genom öppenhet internt i vårt arbete. Jag ber vicetalmannen fundera på det tillsammans med presidiet för lagtinget i övrigt.

Vi välkomnar naturligtvis nämndens mycket starka skrivning om vad som gäller för svenska språket, dvs. att grunderna för självstyrelsen är svenska språket. Ska det vara rättsligt bindande för ålänningarna så ska det finnas på svenska. Vi välkomnar den markeringen, det är något som redan har kommunicerats till Helsingfors och det är detta som är utgångspunkten även för den pågående revisionen.

Tack, talman. Det räcker för det här skedet. Vi kommer att återkomma ganska snart så fort lagtinget är tillbaka den 8 mars, då kommer det att återfinnas en ny redogörelse för den period som vi nu delvis har diskuterat.

Talman! Ser man pessimistisk på det hela så ser man det som att vi försöker rädda det vi kan, den självstyrelse som har gröpts ur bland annat av grundlagen. Om man är positiv så ser man det som att vi är i ett utvecklingsskede. Det beror ju på vart vi hamnar och kommer i de här förhandlingarna hur det här bedöms i historieböckerna.

Men en sak är säkert, vi har fått ett nytt ekonomiskt system på plats. Vi vet också att det innebär en del problem med anledning av det ekonomiska läget vi befinner oss i nu. Som vi tidigare har diskuterat, både i nämnden och här i dag, så borde det också föranleda nya rättsområden för Åland att ta över för att ytterligare kunna stärka det åländska näringslivet. Hur ser vicelantrådet Jansson på idén om det ekonomiska rådet? Skulle det vara ett bra sätt att jobba vidare med den frågan för att göra de här grundanalyserna?

Tack, talman! Jag brukar alltid formulera mig som så att allt som bidrar till att vi tillsammans och utgående från ökad kunskap kan formulera målsättningar och analysera både vårt åländska samhällsbehov just nu men även för framtiden, så välkomnar jag. Jag välkomnar alla, även nya organ, som kan bidra till den diskussionen. Jag tror att det är en förutsättning för Åland. Det är ofrånkomligt att vi har en brist i vårt samhälle, vi räcker inte till på alla nivåer och därmed saknar vi naturligtvis tillräcklig kunskap av samhällspolitisk art. Så jag välkomnar personligen ett sådant råd.

Talman! Jag finner det klokt. Det är förstås näringslivet själva som vet vilka de största hindren är för dem i deras vardag och vilka särskilda behov som vi har här. Däremot är det självstyrelsegården och landskapsregeringen som är experterna på frågorna kring behörighetsgränsdragningarna. Jag tror att mycket av de saker som man ute i samhället uppfattar att är finsk behörighet så är de facto åländsk behörighet idag bara det att man har valt att följa Finlands exempel, och det finns ett jobb att göra i det.

För Liberalernas del så ställer vi oss varmt bakom det ekonomiska rådet. De facto så lämnade vicetalman Sjögren in en sådan motion redan för snart ett år sedan. Det behövs en grundlig analys av det åländska näringslivet. Vi behöver ta modiga steg och satsa modigt för att få upp Åland på banan. Ur varje kris föds någonting riktigt, riktigt bra och det ska vi ta vara på, men då behövs kunskap och kompetens från hela samhällsbredden.

Jag tycker att det är en bra slutsats som ledamot Zetterman förde fram. Vi får försöka att tillsammans göra det bästa av en mycket svår situation som Åland genomgår.

Detaljbehandlingen börjar. Först föreläggs betänkandets kläm och efter det motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Föreläggs betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.