Andra behandling

Först tillåts diskussion om ärendet i dess helhet. Efter det föreläggs de lagförslag som ingår i betänkandet var för sig för beslut i andra behandling. Slutligen föreläggs betänkandets motivering för godkännande i enda behandling. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Diskussion.

Talman! Jag tyckte det fanns många märkligheter i diskussionen om lagstiftningen om kommunstruktur och förändringar av kommunindelningen. Dels fanns det frågor från majoriteten till oppositionen hur man så på ekonomin och bedömde kostnaderna till följd av lagstiftningen. Men när det sedan föreslogs att lagstiftningen skulle remitteras till finans- och näringsutskottet för att analysera ekonomin lite djupare så blev det tvärt nej.

Den bärande tanken under förra mandatperioden var att få till stånd större, bärkraftigare och ekonomiskt starkare kommuner som skulle kunna bära nödvändiga moderniseringar av socialvården och barnomsorgs- och grundskolelagen, men också i förlängningen medis och en helt ny äldrelag. Det var prioritet nummer ett, men även då ansågs det tvunget att få en kriskommunslagstiftning på plats.

ÅSUB gavs i uppdrag att utreda frågan, vilket nu har gjorts. Nu vet vi också att majoriteten vill förändra lagstiftningen, ta bort rättigheter vad jag kan förstå, istället för att ändra strukturer. Det betyder att frågan om lagstiftning kring kriskommuner har blivit akut.

Liberalerna föreslår därför en kläm som lyder: "Lagtinget uppmanar landskapsregering att utan dröjsmål inom detta lagtingsår återkomma till lagtinget med kompletterande lagframställning som omfattar kriskommuner samt detaljer kring stöd enligt prövning för att säkra likabehandling och rättssäkerhet." Tack.

Talman! Jag tycker att vicetalman Sjögrens kläm till lagförslaget faktiskt är riktigt bra. Men, är inte detta lite att slå in öppna dörrar eftersom det står i lagförslaget att ett separat lagförslag kommer om kriskommuner? Vi har också hört vicelantrådet flera gånger säga i denna sal att den är prioriterad och den kommer. Vad är poängen med denna kläm?

Talman! Det har ju upprepade gånger framförts från delar av oppositionen att vi tycker att det skulle ha varit angeläget att man skulle ha bakat ihop ett paket, att man samtidigt kunde ha kommit med kriskommunslagstiftning. Det tycker vi att är väsentligt och det är också en väsentlig del för kommunerna. Vad kommer kriskommunslagstiftning att innehålla?

Jo, jag kan förstå det. Men med all respekt, är det inte lite av en logisk kullerbytta? För det tåget har ju redan gått att lagstiftning om kriskommuner skulle ha varit en del av det här paketet. Nu pratar vi om att kriskommuner kommer som följande paket. Men vi har uppenbarligen lite olika infallsvinklar på denna fråga.

Talman! Det har vi definitivt och vi har också helt olika roller. Ledamot Valve hör till majoriteten och har möjlighet att påverka tidtabellen och prioritering av lagstiftning. Det har inte oppositionen och inte Liberalerna. Vi vill med den här klämmen visa hur viktig vi tycker att den här frågan är. Det är ju sedan helt upp till majoriteten om man faktiskt prioriterar det här eller inte. Vi tycker att det är synnerligen angeläget så därav klämförslaget.

Tack, talman! God dag samlade ärade lagting. Vi konstaterar, som redan ledamot Valve så väl berättade, att detta svarar exakt mot de intentioner som en landskapsregering har, dvs. att förse lagtinget med en lagstiftning rörande begreppet kriskommuner under det här året. Det lovar jag också att vi ska göra. Vi har redan börjat skissa på den promemoria som ska leda till den konkreta lagstiftningen.

Därför känns det här kanske lite, som redan nämnts, som en lite onödig markering. Men det står jag absolut inte i strid med vad landskapsregeringen har för ambitioner. Det är upp till lagtinget att bedöma hur man vill skicka en hälsning eller inte.

Talman! Det tycker jag bådar gott då i så fall om landskapsregeringen har tänkt lägga fram kriskommunsparagrafer och förtydliga detaljer kring stödet enligt prövning inom det här lagtingsåret. Jag vidhåller ändå den åsikten att det skulle vara av central betydelse att också kommuner som funderar på att gå ihop, att se om det finns frivilliga idéer kring hur kriskommunslagstiftning ska se ut i framtiden, vad man tänker sig för nyckeltal i kriskommunslagstiftning. Jag tycker att det är en väsentlig del för helheten.

Tack, talman! När det gäller begreppet kriskommuner, som vi redan har kommunicerat från talarstolen och som vi har haft i olika replikskiften, så är det ju en synnerligen allvarlig åtgärd som väntar de kommuner som får leva med epitetet kriskommun, i och med att man radikalt åsidosätts sin egen möjlighet att avgöra sin egen kommunala framtid. Det är ju därför, vicetalman Sjögren, i anslutning till det nu föreliggande aktuella lagförslaget så skulle det inte ha känts korrekt att ta in frågan om hanteringen av kriskommuner i det här skedet. Vi måste bland annat under de kommande veckorna bestämma oss för om det är en helt separat lagstiftning som ska komma till, en lagtingslag om kriskommuner eller någonting som vi ska ta in i den vanliga normala kommunallagen eller var ska vi placera in den? Vi har en hel del att fundera på, men arbetet har startats upp och är på gång.

Talman! Jag är införstådd med vicelantrådets resonemang kring svårigheter om kriskommunsparagrafer eller kriskommunslagstiftning. Det blir absolut inte roligt. Det var ju det som var hela grundtanken också under förra mandatperioden, att man i allra högsta grad försöker undvika det eftersom då pratar vi om tvång. Då pratar vi om att ta bort allt bestämmande från kommunerna. Så det var det som var den bärande tanken under hela förra mandatperioden, att med alla medel försöka undgå kriskommuner på Åland.

Talman! Jag aviserar att jag vid tidigare plenum har sagt att jag vill ta ärendet till omröstning i enighet med reservationen. Motiveringen är att jag befarar att det nya samgångsstödet kommer att blir en dyr och stor uppgift för landskapet och inte leda till ekonomiskt bärkraftiga kommuner. Problemformuleringen är klar men saknad av styrning och målbeskrivning och hur det ska gå till saknas. Jag föreslår att lagtinget förkastar det första lagförslaget.

Tack, talman! Eftersom ledamot Eckerman insisterar så vill jag nog faktiskt återupprepa min tidigare fråga till ledamoten. Vad är det i gällande lag, dvs. i reformlagen om kommunstrukturen, vad är det för instrument där som ledamoten har tänkt sig använda sig av för att förändra den kommunala sektorn? Vi vet att skärgårdskommunen, alla kommuner ihop, är en helt orealistisk tanke av många olika anledningar. Norra och Södra tilltänkta kommuner, det finns parter där som inte kan acceptera att man överlåter sin demokrati till andra här och nu. Så vad har ledamot tänkt använda sig av? Är inte fyra förlorade år tillräckligt när det gäller den kommunala sektorns framtid?

Vicelantrådet använde fyra förlorade år som någon slags motargument. Det är ju nu så att Socialdemokraterna och Liberalerna sitter i opposition och det var ju de partierna tidigare som tog fram den förra kommunutredningen och förslag på hur det skulle kunna gå till. Så det är ju upp till sittande regering nu att kunna lösa de här problemen så att det blir någon slags bärkraftiga kommuner i framtiden.

Absolut, ledamot Eckerman, det är vårt ansvar här och nu att som sittande regering göra det bästa av situationen. Vi har gemensamt kunna konstatera, 30 personer i regeringsbasen - om man inkluderar alla som har en nyckelroll också i partierna i övrigt - är överens om att detta är det enda sättet att få någonting att hända. Det är därför vi inte har råd med att den så kallade spärren i 55 § i kommunstrukturlagen finns kvar. Den förhindrar då att alla de goda intentioner och tankar ute på det kommunala fältet också igen ska pausas på obestämd tid. När vi vet, som sagt, att det finns avgörande nyckelfrågor hos flera av de tilltänkta nya kommunmedlemmarna, det vill säga att de säger nej till att bli en del av en större kommun med en gång, så då kommer vi ingenstans med gällande lag. Då, bästa ledamot Eckerman, är det bäst att bara acceptera faktum och göra det bästa med tanke på ålänningarnas vardag.

Som jag säger i min reservation så förstår vi alla problemformuleringen och det gör också utskottet på ett förtjänstfullt sätt. Men det är ju en avsaknad av styrning och inget mål hur det ska gå till eller vad som ska uppnås, så det blir väldigt svårt för både ålänningarna och för oppositionen att veta vad syftet är med det här ändrade lagförslaget. Tack.

Tack, talman! Jag ber inledningsvis att få stöda ledamoten Eckermans förslag om förkastade.

Den kommunreformlag som ännu existerar är det ända förslag till helhetslösning för Åland som finns för att skapa hållbara kommuner. Kriskommuner som vicelantrådet pratade om är den sämsta tänkbara utvägen ur en katastrofal situation där kommuner har hamnat fullständigt på obestånd. Vår stora oro är att inget kommer att hända under de kommande åren. Jag tycker att det är jättetråkigt att den enda växel som vicelantrådet har i den här frågan är backen. Tack, talman!

Tack, talman! Ärade ledamot Fellman, som ansvarig kommunminister drev ledamoten kommunfrågan till sin spets, dvs. lade då fram ett förslag för lagtinget om kommunal revidering via tvångslag och det höll ju inte som ledamoten faktiskt måste börja inse. Resultatet blev en visionslag och den i sin tur är som sagt en vision hur den åländska kommunala strukturen ska se ut. Men som vi har konstaterat via olika rättsliga prövningar som har gjorts, utgående från Finlands grundlag som indirekt styr också den åländska verkligheten i alltför hög grad, så är den kommunala självstyrelsestyrkan så stark att man kan inte göra det. Detta måste vi nu tillsammans börja acceptera att så är fallet. Det betyder att det enda sättet att komma vidare är att upphäva de hinder som den tidigare regeringen skapade när det gäller kommunala förändringar.

Tack, talman! Vicelantrådet beskriv i sin historieskrivning vad som hände och hur den kommunreformlag som nu ska upphävas behandlades av Ålandsdelegationen, Högsta domstolen och oppositionen. Men hur många gånger man än upprepar sina ståndpunkter så betyder det inte att det blir sant. Det finns lagstiftning som gäller som både tjänstemän och politiker har att följa. För att Centern och vicelantrådet sade att det här är lagstiftning som man inte behöver följa så blir inte heller det sant. Det är en politisk metod som man valde att följa, men det är ändå inte verklighet. Det hade funnits möjligheter att ta sig framåt med en helhetslösning men det valde regeringen bort.

Nu förstår jag inte riktig ledamotens beskrivning här. Vad har vi valt bort? Vi har tvingats konstatera det kalla fakta att nuvarande lagstiftning inte svarar mot behoven, det vill säga att det finns enskilda kommuner som vill söka samförstånd om samgående med andra kommuner och nuvarande lagstiftning är ett hinder för det. Tanken om tre helt nya kommuner; Södra, Norra och Skärgården, är helt orealistisk. Därför så välkomnar vi så oerhört lag- och kulturutskottets betänkande om den nu aktuella lagen som vi diskuterar. Det är ett jättebra betänkande som formulerar problemen vi har och också visar den enda vägen framåt. Jag är glad att utskottet inte har ägnat sig åt att i efterhand rättfärdiga den politik som har drivits.

Tack, talman! Det var centern, vicelantrådet och den dåvarande oppositionen som valde, av politiska skäl, att beskriva en helt vanlig åländska lagstiftning, som godkändes av både Ålandsdelegationen och Högsta domstolen, som en tvångslag. Genom den beskrivningen fick man folk att tro att det finns lagar som man inte behöver följa därför att det inte finns straff om man inte gör det. Det är orsaken till att processen inte gick vidare under den förra mandatperioden. Det som man nu gör i regeringen är att infria sitt vallöfte att säga nej, att backa. Men man har inget alternativ. Man bara säger; "gör som ni vill!".

Herr talman! Det är mycket riktigt, såsom ledamot Fellman sade, att den här lagstiftningen som nu ligger på bordet är ett resultat av det senaste valet och hur det utföll.

Men jag vill kanske förlänga den här diskussionen lite grann så att den inte ska bli så negativ som den kanske har låtit ett tag. Vi är så polariserade här i lagtinget och på det politiska Åland när det gäller utvecklingen av den offentliga sektorn inom våra kommuner.

Vi inom Centern hade senaste lördag ett väldigt bra digitalt seminarium som behandlade kommunsektorn och dess framtid. Det visade att det finns fortfarande ett väldigt starkt engagemang runtom på Åland både från stan, från landsbygden och från skärgården för att vi ska ha en bra och effektiv kommunal sektor på Åland.

Jag försökte fundera på det här. Vi måste ju komma vidare på något sätt. Vi i Centern är väldigt starkt för att vi ska skydda den unika närdemokrati som vi har på Åland. Det skapar en trygghet i vårt samhälle, framförallt ute på landsbygden, i skärgården och i de små sammanhangen. Det skapar också identitetsskapande för oss ålänningar, åtminstone en stor del av oss ålänningar, man är jomalabo eller man är kökarbo osv. Samtidigt måste vi också inse naturligtvis att vi måste ha kostnadseffektivitet. I en av dagens tidningar så visades det väldigt tydligt att inte bara landskapet Åland utan även den åländska kommunsektorn har stora ekonomiska utmaningar framför sig beroende på kommun och region i större och mindre utsträckning. Utmaningarna finns där från största till den minsta, utan tvekan.

Då måste man fundera hur vi ska komma vidare så att vi inte hamnar i en sådan situation nu igen att under en fyraårsperiod driver en majoritet en linje, så har vi ett val och så kastar man om och så driver en annan majoritet en ny linje. Det finns en stor risk för det. Det är precis som Holmberg sade här senast plenum, vi har två år och nio månader till nästa val. Tiden går fort i politiska sammanhang.

Så jag tog mig tid här under helgen att titta lite tillbaka på det som gjordes under perioden 2011 till 2015 av den landskapsregering som leddes av lantrådet Camilla Gunell. Där gjordes det ett jättearbete kring det som kallades för samhällsreformen. Det var ett väldigt vitt arbete, det var inte bara fokus på att vi skulle slå ihop till fyra kommuner på Åland. Det var liksom hela samhällsservicen som togs i beaktande, hur man kunde utveckla den, göra den så bra som möjligt på Åland och att den skulle kunna ha bärkraft in i framtiden. Det var väldigt mycket fokus på den digitala agendan i det arbetet, på den tekniska sidan och även när det gällde regionplanering osv. Och ju mer jag har tänkt på det så desto svårare har jag haft att förstå att ett så gediget arbete som gjordes då, att det liksom inte har burit vidare på något sätt, att man inte tar tillvara det.

I den diskussion som vi hade i lördags i Centern, som kan vara bra för både lagting och för ålänningar att veta, så förutom det stora engagemanget som finns för att ha en effektiv kommunsektorn som kan ge bra service till kommuninvånarna och skapa trygghet, så inser man ju också att vi måste ha kostnadseffektivitet. En del kommuner kommer säkert att gå samman, såsom det har diskuterats här. Det finns säkert möjlighet att Lemland och Lumparland så småningom kanske närmar sig varandra och flera andra också kanske är på ingång.

Men i de här sammanhangen måste man ju tänka lite strukturellt också. I den diskussion som vi hade i lördags, som jag tycker att är värd att ta vara på, så är att värdkommunstanken kanske är det som kan bli kompromissen mellan dessa två linjer som finns nu i åländsk politik. Socialdemokrater och Liberalerna är starkast för den ena linjen och Centern, Obundna och Ålands Framtid kanske för den andra linjen.

Men för att vi ska kunna komma framåt så tror jag att man kanske kan ta fasta på det som den förra regeringen, regeringen Katrin Sjögren, tog fram, det som man ville slå samman till fyra gemensamma kommuner. Man måste erkänna som centerpartist att det finns en viss geografisk logik i den indelningen. Men det kanske är så att man inte behöver gå så långt att man slår samman dem gemensamt, att det ska bli en Södra Ålands kommun och så vidare. Det kan vara ganska naturliga samarbetsområden där man kan utveckla samarbeten betydligt längre än vad vi gör idag genom värdkommunstanken.

Jag vill här lyfta fram att det åländska samhället inte har råd att förlora mera tid och mera pengar på att göra utredningar, goda utredningar, som de facto bara läggs i byrålådan och så tar någon annan vid och så blir det något helt annat. Jag tror att vi måste ta tillvara det goda arbete som görs och även vara beredda att kompromissa. Det måste man från vårt håll, från centerhåll, och säkert också från andra partier hjälpa till att skapa en stark och uthållig kommunsektor på Åland så att vi hjälps åt allihop. Jag tror att det finns goda förutsättningar för att det ska kunna lyckas. Men vi måste lägga av oss lite av vår prestige från många håll, då tror jag att det kommer att gå bra framåt.

Jag tror att det skulle vara klokt av landskapsregeringen att ta vara på det goda som också gjordes under förra perioden. Då tänker jag framförallt på Siv Sandberg som jag uppfattar att är en person som fick stort förtroende ute i det åländska samhället och ute bland kommunerna. Man skulle på något sätt engagera henne som en kommuncoach igen så att de kommuner som vill börja diskutera med varandra eller diskutera internt kan ha ett bra bollplank och som kan hjälpa till att skapa en utveckling i det åländska samhället. Vi har all orsak, vi vill alla bibehålla den välfärd som vi har idag både på landskapsnivå och i organisationen ÅHS. Vi vill också att kommunerna ska kunna upprätthålla den goda service som barnomsorg, socialvård för äldre och så vidare. Men då måste vi också våga tänka lite nytt och våga göra vissa saker som annars känns svårt.

En kommuncoach och värdkommunstanken så skulle jag vilja lansera som möjligt och någonting som vi kanske skulle kunna samlas lite mera kring. Vi behöver en kommuncoach som hjälper till i det här arbetet att stimulera till utveckling. Tack.

Tack, talman! Tack ledamot Nordlund. Det var uppfriskande med lite kreativitet i den här frågan. Jag vågar säga, om jag talar för den liberala lagtingsgruppen, att vi har nog inte sett någon prestige i det här lagförslaget. Vi konstaterar att saker och ting måste gå framåt. Det som vi har ifrågasatt är att de konsekvensbedömningar som borde göras inte riktigt har analyserats, speciellt inte på den ekonomiska sidan.

Värdkommunsförslaget som jag tycker att lantrådet Gunell på den tiden lyfte fram eller den samhällsreform som lyftes fram via dåvarande lantråd Gunell är jätteintressant. Jag har själv förespråkat att vi måste titta på samhällsreform när vi inte kan komma vidare i kommunfrågan. Kommuncoach, absolut, det kan behövas. Men för att ha en kommuncoach arvoderad så behöver man också ha en plan framåt. Vart är det vi vill? Här tror jag att oppositionen talar med en tunga. Det känns nu på något sätt som om landskapsregeringen släpper ansvaret. Nu blir det lite (… taltiden slut).

Jag tror att vi borde kunna konstatera att det finns ett jättestort ansvar där ute i kommunerna. Se på kökarsborna hur de kämpar för sin kommun och sitt område för att skapa en framtid. Se på Jomala hur man utvecklar sin kommun och tar tillvara. Jag ser ingenstans på Åland där det egentligen inte finns ett ansvar idag. Alla tar ansvar. Men ibland behövs det någon som kanske lite hjälper till att stimulera och komma med idéer, "så här kunde vi kanske göra så skulle det bli bättre" och kanske ibland lösa upp lite små låsningar som finns och så vidare. Där tror jag en kommuncoach kunde göra en viss nytta för att kunna få ett bättre samarbete, kanske kring värdkommunstanken eller något liknande.

Tack, talman! Jag menade inte säga i min förra replik att det saknas engagemang och ansvar. Nej tvärtom. Men jag tror att det blir lite som ett fotbollslag utan tränare och utan taktik. Har vi 16 spelare ute på det kommunala fältet som spelar lite efter hur det känns i dag och efter sina förutsättningar, men utan taktik så blir det nog mest ett virrvarr och det är det som vi har idag. Vi har ett väldigt osammanhängande kommunfält där vi skulle behöva ha en struktur och en gemensam linje. Det här är ekonomin i dag, det här är ekonomin om 10 år och på det sättet skulle vi ha en gemensam målbild. Sedan krävs det ändå att alla kommuner visar minst samma engagemang och drivkraft som man gör idag. Det betyder inte att en kökarbo inte blir en kökarbo och en jomalabo inte blir en jomalabo. Man har nog ändå kvar sin identitet även fast saker och ting ser lite annorlunda ut, speciellt på pappret.

Det här beror säkert sedan på hur man värderar olika storheter. Jag tillhör dem som väldigt mycket värderar det lokala engagemanget som det innebär att ha en egen kommun. Framförallt för skärgårdskommunerna vågar jag påstå att det är helt avgörande att man har en egen demokratisk organisation. I det här fallet kallas det för en kommun som man kan agera igenom och skapa förutsättningar för ett fortsatt gott liv inom den regionen och på den orten. Jag tror att Kökar utan en kommunstruktur skulle kanske inte ha en så god framtid. Kommunen är ändå ett sätt där man kan kanalisera sina tankar, idéer och samlas kring på något sätt.

Samtidigt så måste man inse att vi måste ha kostnadseffektivitet. Kökar, som jag tar som exempel här, måste kunna samarbeta med andra för att (… taltiden slut).

Tack, talman! Jag drar mig till minnes någonting som kanske är en skröna i kommunpolitiken i Jomala. Det lär ska ha varit så någon gång i tiden att när man var oense om någonting så drog sig partigrupperna tillbaka och sedan kom Centern tillbaka och berättade att nu har Centern bestämt och så blev det så.

Det är klart att vi har haft en väldigt polariserad och tråkig debatt de senaste åren. En debatt och en process där Centern valde att inte medverka, att inte vara med i ett samarbete kring hur kommunreformen skulle utvecklas. Det var tråkigt då och det känns lite trist i dag när man nu då byter fot.

Men jag välkomnar möjligheten att också hela lagtinget kan vara med i en gemensam process för att hitta en lösning. För det vi har nu är inget ledarskap, det är ingen väg framåt, det är bara fragment.

Herr talman! Den stora skillnaden där är att det som vi i Centern reagerade emot var att det var landskapsregeringen som ritade kartan och kommunerna skulle få acceptera den. Vi tror nog att kartan till viss del behöver ritas om och förändras, men det är kommunerna själva som ska rita och färglägga den hur den ska se ut.

När processen inleddes, och jag vet för jag var med, så fanns ingen karta. När den här processen startade och partierna inbjöds att delta i den så fanns ingen karta färdigt ritad. Det fanns en önskan om att hantera ett problem som kvarstår.

Jag tycker att det är jättebra att man lyfter fram till exempel Siv Sandberg som en av de experter som respekteras och hon har förtroende över hela kommunfältet. Så har det varit de senaste åren också. Siv Sandberg har varit med i varenda process för en kommunsammanslagning. Hon har varit med tre varv runt Åland och diskuterat i kommunerna. Motståndet har inte varit där utan hos kommunpolitiker, centerpolitiker i kommunerna, som inte har velat delta i en process.

Herr talman! Ledamot Fellman är ju en sann demokrat och jag tror att det var det som fattades och det som sedan då valresultatet visade, att det fanns egentligen inte en fullständig demokratisk acceptans för det förslag som lades fram, och framförallt inte från dem som mest var berörda av de här förändringarna. Det är väl där som jag tycker att vi har ett gemensamt jobb att göra. Jag hoppas att både oppositionen och vi från majoriteten ska kunna hjälpas åt att skapa en demokratisk acceptans för de förändringar som eventuellt behöver göras och skall göras.

Talman! Jag får erkänna att jag tycker om anslaget och tonläget i vicetalman Nordlunds anförande.

Det var ju precis på det viset, hur konstigt det än kan låta, att förra landskapsregering tyckte ju att kommunen är en fantastisk enhet. Men de kommuner vi har idag är för svaga. Det var helt naturliga formationer förutom kanske skärgården och de utgick ifrån högstadiedistrikten där det fanns ett etablerat samarbete redan. Därför trodde man ju att det kunde vara naturligt att få det på plats. Till saken hör ju att det är precis som ledamot Fellman sade, Siv Sandberg var involverad i allra högsta grad. Det var ju väldigt nära till exempel att Geta, Finström och Sund skulle gå ihop. Allt var färdigt, avtal och allting men sedan i sista stund så drog sig Centern ur, tyvärr.

Herr talman! Så är historien och det kan vi inte förändra nu. Det som vi behöver fundera på nu är hur vi kan vi skapa den bästa möjliga framtiden för den åländska offentliga ekonomin, både landskapets och kommunernas. Vad är det klokaste sättet att arbeta på för att vi ska ha så bra kostnadseffektivitet men samtidigt kunna bevara den unika närdemokrati som vi har i det åländska samhället? Det är det som gör Åland annorlunda från egentligen allting i vår omgivning. Det är en av orsakerna till att själv har valt att bo hela mitt liv här på denna ö.

Talman! Det är helt sant att vi från Liberalernas sida förstås gärna är med i en sådan diskussion eftersom vi tycker att den är så central.

När det gäller diskussionen och också lite historia kring värdkommun så då fanns det ett förslag om att till exempel Mariehamns stad kunde vara värdkommun för hela socialvården. Alla strukturer fanns, hemsidor och allting fanns på plats, men man kunde heller inte acceptera att Mariehamns stad skulle bli värdkommun för socialvården. Faktum är att det som vi gör nu med KST är väldigt, väldigt dyrt. Vi bygger en funktionskommun för socialvården.

Men som sagt var, vi behöver säkert se oss i spegeln från båda håll. Det var ju en del buskpropaganda och skräckpropaganda, det måste ju ändå vicetalmannen också kunna erkänna, även fast vi (… taltiden slut).

Herr talman! Det är väl som vicetalman Sjögren sade, att ni "bulldozar på" och sedan kanske det var en hel del skräckpropaganda. Men det visar att det var väldigt mycket känslor från båda sidor i det här. Jag har försökt lära nuvarande lantråd Veronica Thörnroos att när det gäller vad som avgör för människor, saken eller känslorna så är det alltid känslorna som vinner i slutändan och framförallt i politiska sammanhang. När vi gör så utvecklingsprocesser i det åländska samhället så måste vi beakta alla de här delarna, att både saken blir bra och att känslorna blir bra.

Tack, herr talman! Jag får tacka vicetalman Nordlund för ett bra anförande. Nordlund pratade om att polariseringen var ganska tydlig. Jag skulle väl säga det motsatta, polariseringen i verkligheten kanske inte är så konkret som man kan tro. Det var en väldigt kladdig valrörelse när det handlade om kommunfrågan. I slutändan tycker jag att det också visade sig också i Nordlunds eget anförande att det faktiskt finns en mer diversifierad bild än bara om vi ska ha 16 kommuner. Ska vi ha fyra eller en eller hur många?

Som kommunpolitiker så har man ju ansvar för att värna om sin kommun och sina kommuninvånare. Det är en ansvarsfråga i slutändan. Är det saltvikare, getabor eller är det ålänningar som vi ska värna om? Om jag som kommunpolitiker tar ett beslut att min kommun ska slås ihop med en svagare och det innebär att det blir en sämre ekonomi, då går det ju lite emot det ansvar man har för sin egen kommun. Därför är ansvarsfrågan väldigt otydlig här. Vad har vi i lagtinget för ansvar i slutändan?

Vi har det övergripande ansvaret för att den offentliga ekonomin ska vara långsiktigt hållbar här på Åland, utan tvekan. Sedan tycker jag att vi ska bistå med de redskap som behövs för att kommunsektorn ska kunna skapa sig sin egen framtid. En sådan framtid som har accept inom kommunsektorn i sig självt, inte bara bland en majoritet utan också bland de enskilda delarna, de enskilda kommunerna så långt som möjligt. Det är precis som ledamot Påvals sade, naturligtvis ser ju alla kommuner till sitt. Men detta "att se till sitt" så måste också sträcka sig utöver den fyraårsperiod som man råkar sitta i fullmäktige. Man har också som kommunpolitiker ett ansvar att se till att kommunens invånare; både barn, äldre och alla, ska kunna ha en bra framtid om 8, 10 och 12 år.

Tack, herr talman! Absolut är det så. Egentligen är det en förvaltningsreform vi pratar om här i slutändan, men det har blivit att prata om identitet, ortsnamn och skyltar. Det är därför som vi ville remittera detta till finans- och näringsutskottet. Vi ville att det rent ekonomiska skulle ses på den här frågan.

Så fort vi har en debatt där kommunstrukturen handlar om identitet så blir det känslor. Precis som Nordlund sade, så finns det känslor. När känslor styr och när rädslan kommer så är det sällan en konstruktiv drivkraft i det här. Man backar tillbaka till det som har varit. Om rädslan är känslan så är det rentav förödande för utvecklingen. Så det där måste vi börja på en helt ny fot i så fall.

Det är fortfarande en ansvarsfråga. När vi också pratar om kriskommuner, i slutändan när det väl kommer till den dag när vi har en kriskommun, vem är det då som tar ansvar för dem, är det ålänningar, getabor, sottungabor eller saltvikare som vi pratar om? (… taltiden slut).

Vår viktigaste uppgift är kanske att skapa trygghet. Trygga människor är också beredda att skapa utveckling. Rädda människor bara slår vakt om det man har helt enkelt. Jag tror att det är det som kanske är det viktigaste.

Det har varit så väldigt mycket fokus på gränserna. Gränserna har de facto ingen kostnadseffektiv i sig, utan det är verksamheterna, hur man sköter verksamheterna. Det som kostar inom kommunsektorn är den sociala biten och skolan. De är de stora kostnaderna. Hur man organiserar dessa är väldigt viktigt i framtiden. Vi har skapat KST och på det sättet så har vi tryggat de svagaste grupperna på hela Åland och det tycker jag att vi kan vara stolta över.

Herr talman! Jag tycker också att det var ett sympatiskt anförande med en god ton. Jag köper mycket av det som Nordlund sade, men inte alla delar.

Jag tror att idag när vi har ett ekonomiskt underskott på cirka 45 miljoner, om vi räknar landskapet och kommunerna, så kommer dialogen mellan landskapet och kommunerna att vara otroligt viktig. Det kommer att behövas en samarbetsprocess där vi tittar på lagstiftning och alla möjligheter att hitta vägar ur det här.

Jag tror också att det är viktigt att vi vågar säga utåt att medborgarna inte kan förvänta sig utökad service för landskapet har inte pengar och kommunerna har inte pengar idag.

Däremot finns det några saker som jag skulle vilja lyfta fram. Värdkommun, ja absolut, men jag skulle i så fall vilja ta bort kommunalförbundet. Det är en sak som vi borde diskutera. Vi borde också diskutera en (… taltiden slut).

Tack, herr talman! Det är helt riktigt som ledamot Strand sade, när man ger sig in i de här diskussionerna så måste man göra det med öppna ögon och kunna se på alla saker egentligen. Vi har skapat en väldigt komplex verklighet inom landskapets egna offentliga sektor som vi ansvarar för och också inom den kommunala sektorn. Det finns en komplexitet som nästan är förlamande ibland. Det måste vi vara beredda på att kanske lite öppna upp och ge lite större friheter också i framtiden. Det är en del av den framtida lösningen.

Herr talman! Jag tänker nämna några vägar för att komma framåt. De utredningar som ska göras av kommunerna och som tar flera år, där måste vi göra det mycket enklare. Om det finns två kommuner som vill gå ihop så är det egentligen bara att slå ihop balansräkningarna, bestämma namn och sätta igång och jobba. Nu är det för mycket utredning av sådant som egentligen är nonsens.

Jag skulle också välkomna initiativet om värdkommunen, men ta bort kommunförbunden. I dag klarar vi av att hålla en vettig nivå på kostnaderna när det gäller egen verksamhet, men vi klarar inte av kommunförbunden, de äger sitt eget liv.

Ytterligare sade jag det som har varit på gång en gång i tiden, garantilag. Skulle vi kunna garantera barnomsorg, skola och äldreomsorg ute i regionerna så tror jag att det skulle vara lättare att komma framåt i denna fråga.

Herr talman! Om vi ser lite på sikt så tror jag att om vi skulle lyckas skapa ett fungerande system med värdkommuner så kanske det i sakta mak skulle leda till att kommunförbundet avskaffas och man skulle fungera på det sättet.

I samhällsreformsarbetet skrevs då tidigare att den kommun som tog på sig värdskapet är sannolikt också den kommun som har det största ansvaret, har mest pengar i blöt själv så att säga och kommer på det sättet att se till att verksamheten sköts effektivt. Men kan man samtidigt ha den tryggheten att de kommuner som är med i det här samarbetet med värdkommunen så har ju sin egen demokratiska organisation. Man är med så länge man är nöjd och tycker att ens behov är tillfredsställda. Är det så att man inte är nöjd så då sköter man verksamheten själv. Det är på det sättet som man kan skapa trygghet i systemet.

Herr talman! Bästa lagting. Jag vill uppriktigt tacka ledamot Nordlund för att byta tonläge helt och hållet i den här debatten.

Jag tror att för framtidens skull och för Åland lagtings samarbete så det betydligt bättre att avsluta en lång debatt i den här andan än såsom vi avslutade med vicelantrådet Jansson häromdagen. Det var inte till trevligt och det var inte heller ett sätt som främjar ett gott parlamentariskt arbete. Jag tycker det är klokt av vicetalman Nordlund att för Centerns del ge en bild och ett ansikte av ett parti som också kan resonera lite mera brett och mångsidigt.

Det är också bra att gå tillbaka lite i tiden och att ge en tidslinje över vad som har hänt. Om man börjar ända från 2011 med den så kallade samhällsservicereformen så var ju det ett resultat av att vi bildade en regering där en kommunreform dvs. där sammanslagning av kommuner inte var aktuellt, utan man fick hitta en annan metod att försöka komma vidare med just detta. Hur kan verksamheterna inom den kommunala sektorn effektiviseras, förbilligas och bli bättre tillsammans? Kan man åstadkomma någonting sådant?

Vi kom en bit med den digitala reformen, ÅDA skapades. Vi skapade KST, kommunernas socialtjänst, i och för sig kanske en sjuttonde kommun med de problem det innebar. Jag för min del såg alltid och ser fortfarande att ett välfungerande kommunernas socialtjänst fungerar bäst med helst fyra eller färre ägare, inte 16 ägare. Det blir fortfarande en för byråkratisk modell.

Regionplanen var jättebra, men har också stannat av som jag upplever det. Den här regeringen har inte sagt hur man avser gå vidare med regional planering. Det är något som är ett fundament för ett effektivt samhälle och också en grund för ett hållbart samhälle.

Även den tekniska sektorns samverkan, där vi ändå såg ganska mycket pengar i omlopp, har också stannat av och likaså ansatsen till att ta fram en garantilag.

Men jag tror att det är väldigt bra, om man vill nå någonstans tillsammans, att man utgår ifrån en utgångspunkt där alla uppriktigt älskar kommunen. Kommunen som beståndsdel i det nordiska samhälle med den enhet som är den som är närmast medborgarna och som levererar den närmaste service från vaggan till graven. Jag tror faktiskt att alla tycker om kommunen. Sedan kanske vi tänker lite olika om vad som är viktigt i kommunen och vad som är det där som är mest bärkraftigt.

Jag tror att Centern i den här frågan är kommunernas framtid nu, de närmaste åren men också kanske längre fram, de bär hela nyckelknippan. För oavsett vad man bestämmer här i lagtinget och i landskapsregeringen kring den här kommunstrukturen så måste man också övertyga dem som är valda i kommunen, de som sitter i fullmäktigen och i kommunstyrelser och där har centern många medlemmar. Det betyder att om Centern går ut i sitt fält och säger att "gå inte med på någonting, ni kommer att bli lurade", så om man skapar rädslor så blir det rädslor där ute.

En uppgift, om den frivilliga modellen ska fungera, så måste ju vara att ingjuta förtroende och tillit i kommunfullmäktige runt om på Åland, att det är inte farligt att gå samman med grannen. Man måste kunna lita på en annan ålänning fast den bor i en annan kommun. Man behöver inte fortsätta att vidga klyftan mellan landsbygd och stad. Alla dessa gliringar ständigt mot Mariehamn och hur illa allt är, hur skulle de kunna få vara värdkommun för någon som inte har tillit till beslutsfattarna i Mariehamns stad? Det finns en del hemläxor att göra här och som jag tycker att är ett ganska viktigt fotarbete, grundarbete, för att återfå någon slags tillit i det åländska samhället.

Jag minns när jag var med och skrev detta om samhällsservicereformen. Jag kommer själv ihåg att jag författade den delen som handlade om bygemenskapen och om ålänningarnas vilja och kärlek till sin hembygd, att vilja vara med och utveckla den på alla sätt. Dåvarande trafikminister Runar Karlsson grät när han läste det stycket, det var vackert, så det kan man plocka fram igen om man vill.

Jag tänker så här, går det ändå inte att diskutera med små kommuner; med Sottunga, Kökar, Brändö, Kumlinge, Lumparland och med Geta? Förlorar de sin identitet och sitt engagemang i sin hembygd om de är en del av en större helhet? Om Kökar är en del av en skärgårdskommun eller tillsammans med Föglö och Sottunga eller en struktur som man finner sig trygg i, måste Kökar bli en sämre del av Åland för den skull? Det tror inte jag.

Nu ska Brändös kommundirektör efter många år gå i pension. Kunde man inte ha små steg där och söka ett samarbete under ledning av Kumlinges nyrekryterade kommundirektör? Finns det inte små ansatser man ändå redan nu kan göra för att sakta men säkert komma fram till ett resultat?

Om man slutar tala om tvång och i stället säger möjlighet och ger tid till acceptans, för jag tror att allt som är nytt kräver mognad och det kräver acceptans. Det är ju inte så att läget har blivit bättre när kommunerna visar ett minus på 15 miljoner tillsammans, i och för sig efter ett krisår men i alla fall. Den här dagen, när den kommer som det måste göras, närmar sig akut.

För vår del så tycker jag att den här lagen, som vi nu ska rösta om, ändå är bäst hittills. Jag håller med, det hade varit bra med allt det inflytande som Centern har i de kommunala organen och om det inflytande kunde vara ett smörjmedel för att komma framåt och inte rädslor och bromskloss. Kan man vända på det så tror jag faktiskt att vi har hittat nyckelknippan, som jag tror att många centerpartister har, för att göra någonting som jag tror att vi alla innerst inne är ganska medvetna om att är välbehövligt och ett faktum.

Det är klart att det är politik och att politik är känslor. Men som kvinna och socialdemokrat så vädjar jag ju också efter lite ekonomisk reson och realism. Jag tycker man behöver fråga sig om man inom regeringsblocket på riktigt vill ha kommunsammanslagningar. Vill man det? Eller ser man ändå helst att vi fortsätter vår nuvarande modell? Jag tror inte att det finns en enda människa här som inte vill bevara den unika närdemokratin, men det måste också finnas service och medborgarna ska få den service de har rätt till enligt lagarna.

Jag tycker nu, i denna goda anda, att det vore bra om landskapsregeringen föreslog ett parlamentariskt arbete för det fortsatta kommunreformen. Att det inte bara är kommunerna själva som nu ska spela det här spelet, när vi alla konstaterar att landskapets och kommunernas ekonomi är kommunicerade kärl. Kan vi hitta en lösning där vi också parlamentariskt arbetar vidare med kommunstrukturen på Åland vid sidan av kommunerna och inte lämnar dem ensamma i detta viktiga arbete?

Talman! Känslor och passion är jättebra men det är aldrig fel heller med fakta och vetenskap. Det har ju den nytillträdda presidenten i USA bland annat talat om. Man kan se hur det kan gå på tok om man bara håller sig till känslor. Man ska helst ha lite fakta och vetenskap med också faktiskt och folk är inte dumma.

Det som är ett bekymmer, både med värdkommunen och faktiskt också med KST nu, är det som ledamoten väl talat tog upp; att flera av de mindre kommunerna känner sig heller inte hörda i KST. Det är 16 enheter och få i styrelsen och samma sak blir det med värdkommun. Det är ofrånkomligen så att det mest demokratiska är kommunen som institution.

Tack, herr talman! Tack vicetalman Sjögren. Det är ju så att de flesta kommunala modeller för hur man kan komma framåt, också värdkommunen, är ju ett kort som är synat och som också har fördelar och nackdelar. Jag bedömer att vi också synade det kortet i den förra processen och lade det åt sidan i ganska stor välmening och i ganska stort samförstånd, just därför att den här maktaspekten blev också så tydlig där. Till den delen håller jag med ledamoten Sjögren att kommunen är en välfungerande organisation. Den har sin demokratiska process. Kommunen är bra, den fungerar, men de måste bara vara tillräckligt starka och bärkraftiga.

Talman! Jag vill likt en ledamot Gunell också komma med ett uttalande. Är det så att landskapsregeringen vill ha någon form av parlamentariskt arbete när det gäller kommunstrukturen så kan jag garantera att Liberalerna också ställer upp på det. Vi kommer inte att vara som den förra oppositionen att vi säger nej till allt sådant arbete. Under den förra mandatperioden så gjordes den största ÅSUB-enkäten någonsin och nästan 70 procent av ålänningarna kunde tänka sig och ville ha en förändring i kommunstrukturen. Men det var andra siffror när man frågade kommunpolitikerna, av förstås naturliga åsikter. Men ålänningarna var mogna för en kommunreform.

Vi får se hur nuvarande regering väljer att gå vidare. Men här finns i alla fall, från två partier i oppositionen, en vilja att gå vidare.

Allt som har gjorts genom åren så är ingenting till skada. Allt kan användas som ett trappsteg i någonting som bär mot en framtid. Det utredningsarbetet som Sandberg, Enestam och Henriksson gjorde är värdefullt. Jag upplever ändå att de hade ett stort förtroende också i de kommunala församlingarna och det är väl en bra sak. Om inte vi i regeringen fick det förtroende av olika skäl så kunde andra människor få det och det är ju också ett sätt att skapa trygghet i processen.

Tack, talman! Jag får tacka ledamot Gunell för att anförandet i stort sett är sakligt. Det är klart att man kan vara kritisk att jag i min tur var kritisk över lagtingets diskussion från senaste vecka. Jag tyckte särskilt att behandlingen av utskottsordförande Rainer Juslin inför öppen ridå inte motsvarade de krav på värdighet vi ska ha i debatten ledamöterna emellan. Så jag står fullt och fast kvar vid min ganska tuffa recension av lagtingsdebatten den dagen. Tydligen var alltför många på dåligt humör. Idag förefaller det vara tvärtom. Alla har fått sova ut under helgen, tar nya tag och nu har vi helt mycket mer försonliga tongångar. Det är väl tyvärr bara att konstatera att det är ju den typen av anslag som borde ha präglat den förra mandatperioden. Exakt så skulle man ha agerat mot kommunerna, sakligt via dialog, istället för att komma med påbud uppifrån. För man ritar inte om (… taltiden slut).

Jag tycker att det kanske skulle vara bäst om vi bara hoppar över vicelantrådet Jansson och återgår till den goda anda som några av oss har försökt skapa här idag och kanske ser framåt tillsammans.

Gärna det, ledamot Gunell. Jag får igen påminna ledamoten att det var ledamoten som aktualiserade frågan. Tydligen har ledamoten svårt att veta vad som gäller när man hanterar saker och ting.

När det gäller Centerns centrala ställning i den här frågan så är det klart att vi har ett centerfält som är engagerat, precis som vicetalman Nordlund var inne på. Men vi bygger ju de här sakerna underifrån. Det var därför som vi hade det digitala seminariet i lördags, för att alla ska få en förståelse. Nu ledamot Gunell ger vi - genom det här förslaget till lagstiftning, reviderad sådan som lag- och kulturutskottet har lagt på bordet - också kommunerna förutsättningar att göra någonting frivilligt och tillsammans med andra.

För bästa ledamoten, det ni åstadkom under förra mandatperioden är ingenting som man låser fast vid kommunala fältet på överskådlig tid.

Jag väljer igen att ha överseende med vicelantrådet Jansson och hoppas att vi kan gå vidare.

Däremot om man vill ta det här förslaget att pröva tanken om ett parallellt parlamentariskt arbete vid sidan av det som kommunerna gör och de eventuella coacherna, vi har ännu inte fått något besked om några coacher. Jag tycker i och för sig att man kunde hitta ett svenskt ord för det hela i självstyrelsens namn. Men om Centern ska ha coacher nuförtiden så får man väl ha det. Men att hitta någon slags sätt att leda det här så att parlamentet, Ålands lagting, inte helt och hållet bara backar undan. "Nu har vi sparkat bollen till kommunfältet så låt dem spela på, så får vi se om det blir något". Det är oansvarigt.

Tack, talman! Tack ledamot Gunell. Det som ju kanske stör mig allra mest eller oroar mig allra mest i det här är det faktum, som har lyfts upp flertal gånger, att nu blir det faktiskt ett fotbollslag som spelar utan både taktik och tränare. Det finns ingen som håller i det övergripande, som håller i målbilden som visar att det är hit vi måste komma för att vi ska ha råd med hela Åland. Det saknas och det är väl det som ledamot Gunell också lyfte fram och ville ha en parlamentarisk grupp. Precis som min kollega Sjögren sade så tycker jag att det är väldigt, väldigt bra. Mera sådant!

När det gäller ekonomin så är jag rädd för att vi har ett före och ett efter pandemin även när det gäller vårt minne. Vi kommer att minnas tillbaka och vill att allt ska bli så som det var före pandemin. Då var ju allting jättebra, men det fanns stora, stora förbättringsmöjligheter redan då och vi får inte glömma bort det. Därför är det så viktigt för kommunernas del och för hela ekonomin att vi inte bara tittar på hur det var före pandemin (… taltiden slut).

Nej, jag har absolut inte ett perspektiv som bara handlar om pandemin. Därför tycker jag att det var så värdefullt att man idag i debatten tog en tidsbåge, en tioårsperiod, för att se lite vad som har hänt. Alla dagar har vi ju inte varit så här långt ifrån varandra som det förefaller nu. Det är lite den anda som jag tror att vi behöver få, lite Åland United och en bra tränare så ska vi väl kunna göra några mål framöver.

Tack, talman! Det som också är elementär och som vi inte får glömma bort är kriskommuner. Det blir mer och mer elementär. Det handlar inte om att Liberalerna tyckte att det inte var viktigt under förra mandatperioden. Visst tyckte vi det, men då hade vi ett kommunförslag som byggde på att det var minimal akut risk att nya kommuner skulle hamna i ett sådant läge att de blir kriskommuner.

Nu är läget helt annorlunda. Men det är bra att vicelantrådet Jansson då har deklarerat att en kriskommunlag kommer att komma under detta år. Men det skulle ha varit väldigt smart på många sätt att implementera en kriskommunlag parallellt med detta kommunförslag. Det skulle liksom ha gett en helhet och en helt annan möjlighet för kommunen att bedöma konsekvenserna av att vara ensam eller gå ihop i nya konstellationer.

Med en hållbarhetsagenda i ryggen så tycker jag väl att den uppmanar oss alla att ta fasta på varandras bästa argument och inte varandras sämsta. Det kan man göra, det kan vi i det här spelet. Vi vet hur man gör när man vill dra isär i stället för att sluta samman. Jag tror också att det är viktigt att inte göda den här rädslan och det som finns mellan att kunna lita på sin nästa ålänning och lita på en annan fastän den till och med bor i Mariehamn. Det kan finnas något gott i att söka samarbete. Att bara göda de här klyftorna medför inte att vi blir Åland United, utan man måste jobba mera på förtroende och tillit.

Bästa lagting och bästa ålänningar! Det är intressant att följa debatten just här och nu. Vi pratar historia och vi pratar vem som gjorde vad. Jag var med för länge, länge sedan när det hände sig vid den tiden att samhällsservicestrukturreformen skulle sjösättas. Det var dåvarande minister Gun-Mari Lindholm, om jag minns rätt, som var väldigt engagerad i den frågan tillsammans med andra i landskapsregeringen. Det var ett första försök att fundera på hur vi kunde omstrukturera serviceproduktionen på Åland så att ålänningarna ändå känner att produktionen är nära, att man har nära till skola och dagis, att man har ett inflytande i samhällsutvecklingen och att man är med i framtidsarbetet. Det var ett gediget arbete som gjordes och vissa delar har tagits tillvara. Det varierar väl kanske något kring den delen också, men i alla fall.

Under den förra mandatperioden från 2015 till 2019 under nuvarande vicetalman Katrin Sjögrens ledning, då lantråd, så arbetades det intensivt med en reformering av det kommunala fältet. Jag tror att det egentligen fanns två saker som gjorde att det projektet inte hade någon större framgång. Det ena var att det inte bara för centerpartister utan även för många andra uppfattades som ovan från diktat som ålänningarna inte gillade. Det andra var att tiden var helt enkelt för knapp. Det fanns inte tid till acceptans, utan projektet forcerades fram. Jag säger inte något mera kring den delen, det som har varit det har varit och det kan inte göras ogjort.

Däremot så tar jag fasta på de utsträckta händer som kommer både från Liberalerna och från Socialdemokraterna. Att vi tillsammans ska försöka hitta lösningar som gör att inte bara lagtingspolitiker i center- och socialdemokratiska led utan även alla, eller åtminstone de flesta här i salen, tillsammans med kommunpolitikerna kan hitta lösningar som alla tycker att är förnuftiga.

Jag lovar inte här och nu att en parlamentarisk kommitté är det absolut allra bästa sättet att göra. Men jag lovar att vi från landskapsregeringens sida ska försöka hitta samförståndslösningar i större utsträckning än vad som hittills har skett. Tack.

Föreläggs förslaget till landskapslag om upphävande av landskapslagen om en reform av kommunstrukturen på Åland för antagande i andra behandling. Begärs ordet?

Talman! Jag föreslår att lagförslaget förkastas.

Talman! Jag ber att få stöda ledamot Eckermans förslag.

Lagtingsledamot Jessy Eckerman, understödd av lagtingsledamot Nina Fellman, har föreslagit att lagförslaget ska förkastas.

Omröstning kommer därför att verkställas. Omröstningspropositionen ställs så att den som omfattar utskottets betänkande, röstar ja; den som omfattar lagtingsledamot Jessy Eckermans förslag om förkastande, röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

Omröstning. På grund av den glesa sittningen i salen hålls omröstningen efter namnupprop. Jag ber ledamöterna Simon Holmström och Pernilla Söderlund att biträda vid omröstningen.

Upprop.

Omröstningen utföll: 21 ja-röster, 3 nej-röster, 4 avstod och 1 ledamöter var frånvarande.

Lagtinget har alltså omfattat utskottets betänkande. Lagförslaget är godkänt. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av kommunstrukturlagen för Åland för antagande i andra behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Diskussion? Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

Begäres ytterligare ordet?

Talman! Jag har ett klämförslag som lyder: "Lagtinget uppmanar landskapsregeringen att utan dröjsmål inom detta lagtingsår återkomma till lagtinget med kompletterande lagframställning som omfattar kriskommuner samt detaljer kring stöd enligt prövning för att säkra likabehandling och rättssäkerhet".

Jag ber att få understöda förslaget.

Vicetalman Sjögren, understöd av lagtingsledamoten Påvals, har föreslagit att lagtinget ska godkänna en åtgärdsuppmaning av följande lydelse. "Lagtinget uppmanar landskapsregeringen att utan dröjsmål inom detta lagtingsår återkomma till lagtinget med kompletterande lagframställning som omfattar kriskommuner samt detaljer kring stöd enligt prövning för att säkra likabehandling och rättssäkerhet".

Om ett förslag till en kläm med en uppmaning till landskapsregeringen att vidta åtgärder, har väckts i plenum i samband med ett lagstiftningsärende och förslaget inte har behandlats i ett utskott eller inte ingår i någon reservation till ett betänkande ska förslaget enligt 73 § i arbetsordningen bordläggas till följande plenum för att då antingen antas oförändrat eller förkastas.

Vicetalman Sjögrens klämförslag bordläggs därför till lagtingets följande plenum.