Enda behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen. Diskussion.

Tack, herr talman! Detta meddelande om regeringens externpolitik har legat länge i självstyrelsepolitiska nämnden, kanske onödigt länge får jag väl lov att säga. Men vi hade ett omfattande hörande. Med tanke på pandemin så fördes det ett resonemang i nämnden om hur man riktigt skulle tackla tillväxten och hur man skulle tackla utvecklingen efter pandemin. Mot den bakgrunden hade vi ett omfattande hörande. Vi hörde bland annat Vinnova - Sveriges informationsmyndighet, vi hörde Tillväxtverket från svenska sidan och vi hörde Sitra ifrån Finland. Jag ska återkomma till det, men jag vill ge detta som en bakgrund för att det har tagit lite längre tid än nödvändigt.

Coronapandemin har ju förstås styrt allt externpolitiskt arbete. Om vi börjar med det positiva så det ändå att få ålänningarna har drabbats allvarligt av corona som sjukdom och det måste ändå vara det viktigaste. Det negativa är att Ålands ekonomi i hög grad är beroende av fri rörlighet och öppna gränser. Vi vet alla hur det har varit med den sidan och vilka konsekvenser det har fört med sig.

När det gäller det nordiska samarbetet så raserades det ju mer eller mindre på grund av de stängda gränserna. I ett och ett halvt år har vi som jobbar med de här frågorna levt med digitala möten. Många var också kritiska till att Nordiska rådet mer eller mindre var handlingsförlamat i början. Jag vill säga till er som ändå har sett det ganska väl inifrån att på den parlamentariska sidan var man ganska snabb på banan, men när det gäller Nordiska ministerrådet så var det mycket svårt att få en samordning och en gemensam strategi. De flesta ser fram emot sessionen, att få träffas på vanligt hederligt vis här första veckan i november. Jag tror faktiskt att det kan leda till en nytändning. Man har lärt sig mycket av dessa ett och ett halvt åren.

Rubriken "Hållbar omställning efter pandemin" har gett nya perspektiv och visat att det är möjligt att ganska snabbt ställa om och anpassa sig till nya förhållanden. Det här är någonting som torde gagna den gröna och digitala omställningen både i Norden, EU och på Åland.

Nu när samhället börjar öppnas upp igen så är det ett bra tillfälle att ta vara på förmågan till snabb utveckling och omställning som även Åland har visat prov på. Det här är en möjlighet att ställa om, att våga tänka nytt och göra annorlunda i syfte att främja den åländska samhällsutvecklingen och det anser vi från nämndens sida att är viktigt.

Pandemin har visat att distansarbete, nya arbetssätt och en större flexibilitet på arbetsmarknaden och i näringslivet är faktorer som tillsammans med Ålands konkurrensfördelar i form av närhet till naturen, bra skolor, ett rikt kulturliv och en trygg vardag torde främja inflyttning och företagsetablering. Jag vill personligen understryka att det här är enormt viktigt med tanke på Ålands nya ekonomiska system som innebär att det måste finnas goda förutsättningar för hög sysselsättning, ett starkt näringsliv och en ökad inflyttning om också samhällsekonomin ska fungera bra framöver.

En fråga som har debatterats mycket på sistone och som egentligen har debatterats ända sedan Åland blev EU-medlem så är EU:s gränsförfarande. EU:s nya tullagstiftning som i dagligt tal kallas tullkodex började tillämpas den 1 juni 2016. Själva kodexen innebär inte några förändringar som märkbart påverkar förutsättningarna för import och export över den åländska skattegränsen. Men det är genomförandeförordningen, beroende på hur det här förverkligas, som skapar de problem som vi har haft. Vi vet att tullen har arbetat i flera år med det nya nationella tullklareringssystemet och det togs i bruk redan år 2020 när det gäller flera förfaranden, men inte när det gäller det för Åland så viktiga elektroniska tullklareringstjänsten för importer över skattegränsen. Det blev ju framskjutet till den 19 april 2021. Efter påstötningar både från regeringen och från det åländska näringslivet så flyttades det ytterligare fram till den 1 september 2021 och där befinner vi oss nu.

Jag har ett exempel från vardagen. Jag skulle förra veckan personligen hämta ut ett paket från posten och blev mer eller mindre hotad. Då sade tjänstemännen att det är ganska lite jämfört med vad de får höra emellanåt, så det finns en otrolig frustration över den här situationen. Även ledande tjänstemän inom kulturförvaltningen hade svårt att förstå hur de här apparna riktigt fungerar och sade åt mig att en tidning som skulle tullas in så kostade 46 euro. Jag utgår ifrån att uppgifterna jag fick där stämmer. Med den här utvikningen ifrån presentationen så vill jag bara säga att det här är en knepig situation som vi måste få en lösning på.

Det stora problemet är att både mervärdesskattning och tullfrågor faller inom Finlands behörighet och det är därför vi står där vi står, till skillnad från om vi skulle ha egen behörighet.

Så nämnden kan i det här skedet tyvärr inget annat göra än att uppmana landskapsregeringen att aktivt verka för att ett samarbete snarast etableras mellan landskapsregeringen, berörda riksmyndigheter och det åländska näringslivet för att lösa de här problemen.

Jag vill i och med det göra ett tillägg till den här gränsproblematiken som tas upp på sidan 4 i betänkandet. Det exemplet jag gav med kostnaden för att tulla in tidningar till Åland leder till sådana merkostnader som är oproportionerliga och oskäliga. Följden kan bli att många juridiska personer och bibliotek avslutar sina prenumerationer på svenskspråkiga tidningar och tidskrifter. Det här är allvarligt för det försvårar bibehållandet av det svenska språket, kulturen och lokala traditioner. Det handlar faktiskt också om yttrandefriheten. Det här var något som landskapsregeringen sade i sitt meddelande och nämnden delar uppfattningen att det finns skäl att behålla skattefrihet för alla lågvärdesförsändelser, men åtminstone för import av tidningar och tidskrifter.

Som jag sade inledningsvis, herr talman, så har vi haft ett omfattande hörande när det gäller utvecklings- och innovationsarbete. För att klara framtida samhällsutmaningar så krävs det från åländsk sida en kontinuerlig omvärldsbevakning och samverkan med externa aktörer inom forskning, utveckling och innovation. Det är någonting som är önskvärt.

Vi i nämnden har, som jag sade också inledningsvis och det är onödigt att räkna upp dem, bekantat oss med hur den här typen av arbete förs både västerut och österut. Vi har konstaterat att delar av det utvecklings- och innovationsarbetet som bedrivs av Sitra, av Vinnova och av Tillväxtverket är av intresse och relevans för Åland. Eftersom resurserna är begränsade på grund av Ålands litenhet så är det viktigt att man etablerar samarbete med något eller några av de här organen som har relevans för Ålands samhällsutveckling.

Vi tar också upp digitaliseringen och det är någonting som jag personligen vet att är högt prioriterat inom det nordiska samarbetet, och det är det också inom det europeiska samarbetet. År 2017 tillsattes ett speciellt ministerråd för digitalisering, MR-Digital inom Nordiska rådet och där är de nordiska länderna, de självstyrande områdena och även de baltiska länderna med. Det här handlar om att förbättra rörligheten och integrationen mellan de nordiska och baltiska länderna med hjälp av gemensamma gränsöverskridande digitala tjänster. Jag vill bara tillägga att här är det enormt viktigt att också Åland har grundstrukturen på plats om vi ska få det här att fungera.

Jag vill avsluta med en favorit i repris, dvs. Ålands representation i Europaparlamentet. Här har landskapsregeringen konstaterat att kommissionen i anslutning till konferensen om EU:s framtid bland annat för fram transnationella vallistor och att en eventuell revidering av vallagen kan vara en välkommen plattform för att på nytt föra fram frågan om åländsk representation. Vi delar också lag- och kulturutskottets bedömning att arbetet för en ökad representation i första hand förstås bör riktas mot Finlands regering som är i nyckelposition, men frågan även kan lyftas internationellt för att belysa att Finland hittills inte medverkat till åländsk representation, trots att man ifrån Finlands håll ansett att kravet är legitimt. Tack, herr talman!

Tack, talman! Tack ledamot Eriksson. Jag tycker att det var ett bra initiativ att bjuda in höranden kring innovation och utveckling. Det hade gärna fått vara ett öppet hörande för hela lagtinget. Men det var ett bra grepp. Det är lite synd att detta betänkande kommer så pass sent. Det kanske är för sent för att synas i den kommande årsbudgeten 2022. Det är en annan sak.

Det jag egentligen tänker ta fäste på är den problematik som jag har tagit upp tidigare under motsvarande tid i fjol. Det gäller EU-direktiven som riskerar att utmana Ålands självstyrelse och ekonomi på ett sätt som gör att vi har svårt att stå emot. Jag nämner till exempel EU:s strategi om biologisk mångfald som bygger på att 30 procent av marken ska vara skyddad. Det är inget fel i sig, men det sätter Åland i en situation som (… taltiden slut).

Jag ska försöka ta kollegan Holmbergs frågor så snabbt som jag bara hinner. När det gäller hörande så visst, jag håller med om det, det hade kunnat vara ett öppet hörande. Men vi vet att det har varit svårt att hitta vägar för ett vettigt hörande under den tidsperiod som har varit.

Jag är den första att beklaga att det här betänkandet kommer så sent som det gör. Men med tanke på att finansministern sitter här i bänken så vill jag putta bollen åt det hållet, för när det gäller den här typen av innovationsarbete så bör det synas också i nästa års budgetförslag.

Tack, talman! Tack för det ledamot Eriksson. Jag fortsätter ändå med EU-direktiven. Ett stort direktiv som vi tampas med just nu är ju skattegränsproblematiken och tullkodexen. Men egentligen utmanar alla EU-direktiv Åland speciellt mycket, mer än för en vanlig stat och ett vanligt land. Jag tror att vi behöver bli bättre på att dels sätta ner foten och argumentera för varför en implementering rakt av är omöjlig på Åland, av ekonomiska orsaker men också av självstyrelsepolitiska. Men vi behöver också bli bättre på att berätta om den problematik som många gånger uppstår när vi ska implementera EU-direktiv, vilket det föredömligt stod om i ett stort reportage i en av lokaltidningarna idag. Där tror jag att vi har ett arbete att göra. Jag skulle gärna ha sett att det stod någonting kring denna problemställning som inte är ny, men som ju accelererar.

Mycket bra replik som kollegan Holmberg hade, jag håller med om allt som han sade. Frågan är inte ny, det är sant. Tyvärr har vi hela tiden blivit lite baksätespassagerare även här när det gäller vårt EU-medlemskap. Det fanns ju de som trodde att när Åland och Finland skulle bli EU-medlemmar så skulle självstyrelsen förstärkas, men tyvärr har effekten blivit rakt det motsatta.

När det gäller tullkodex så är det ju faktiskt så att själva tullkodexet i sig har varit hanterbart, men det är den finska tillämpningen av det som har gjort att vi har hamnat i den situation som vi har hamnat. Det är ju detta som man bör överväga när man pratar om att utveckla självstyrelsen och egen behörighet.

Talman! Det här meddelandet kom sent nu till lagtinget. Faktum är ju att de här texterna är skrivna under våren. Jag är lite förvånad över det. Jag skulle gärna vilja höra viceordförande Erikssons analys kring det. Landskapsregeringen har ju valt att invänta nu till september för att se hur tullkodexet slog ut. Medan vi i nämnden redan i våras kom överens om att uppmana landskapsregeringen att aktivt verka för att etablera samarbete med berörda riksmyndigheter och det åländska näringslivet för att analysera och identifiera de ändringar som behövs i lagstiftningen och så vidare. Hur kommer det sig att landskapsregeringen har haft en så annorlunda regim mot det som självstyrelsepolitiska nämnden krävde i den här frågan? Vi har ändå en majoritet som borde ha diskuterat tillsammans med landskapsregeringen.

Ledamoten Zetterman sätter mig i en lite knepig sits. Jag representerar nämnden och kan inte ge mig ut på några egna personliga utvikningar till höger och vänster. Det är helt riktigt att vi diskuterade den här frågan i våras. Jag kan väl ändå säga så mycket att jag uppfattar nog att regeringen inte riktigt bara har suttit och inväntat vad som ska hända - och jag hoppas att landskapsregeringen kan vidareutveckla det om man känner för det. Jag försöker uttrycka mig så diplomatiskt som möjligt nu när jag representerar nämnden.

Talman! Tvärsom, anser jag. Ledamoten Eriksson, tillsammans med talmannen, utgör självstyrelsepolitiska nämndens presidium och borde ha ett tätt samarbete tillsammans med landskapsregeringen om hur nämnden ser på självstyrelseutvecklingen och andra frågor som berör självstyrelsens kärna. Jag tycker nog att frågan landade hos rätt person, men jag hör att ledamoten Eriksson ogärna vill svara på frågan så jag får helt enkelt nöja mig så.

Det är ju så. Tittar vi på skattegränsproblematiken och jämför med Kanarieöarna eller med vilket område som helst så har vi hamnat i en väldigt knepig situation från åländsk sida. Det har vi gjort på grund av att det är finansministeriet, tullstyrelsen och skattestyrelsen som administrerar den här frågan från finsk sida. Landskapsregeringens roll har ganska långt blivit att försöka samordna dessa tre olika åsikter. Men tyvärr, som jag sade i min presentation, så har vi inte behörigheten över vare sig tullverksamheten eller mervärdesbeskattningen. Skulle vi ha det så kunde vi även här lösa frågan förstås på ett mycket, mycket enklare sätt än att tyvärr hålla på att fajtas med de finska myndigheterna.

Talman! Jag tycker att man med fog kan säga att Ålands landskapsregering har varit en aktiv förespråkare för ett nordiskt samarbete och försökt undanröja så många hinder som möjligt. Vi kan ju se under pandemin att det har funnits ett lapptäcke av olika strategier och hanteringar. Mycket kan ju faktiskt förklaras av Sveriges annorlunda strategi som har gått stick i stäv med många andra. Sveriges regering och riksdag har ju förlitat sig till en ganska stor del på den svenska Folkhälsomyndighetens rekommendationer. Där kan vi också se att de nordiska folkhälsomyndigheterna inte har haft ett samordnat arbete när det gäller olika rekommendationerna. Så därför försökte jag pilla lite på den här frågan under Nordiska rådets senaste session med minister Hallberg om just huruvida det finns möjligheter att också folkhälsomyndigheten skulle kunna ha ett utvecklat samarbete. Den frågan är väl kanske något som den åländska delegationen i Nordiska rådet också kan upp.

Det är riktigt och jag vet att den frågan har diskuterats, bland annat på ett presidiemöte som jag hade möjlighet att delta i. Speciellt på Åland så märktes det i och med att Sverige valde en strategi och Finland valde en annan. Från finsk tid agerade man på ett sådant sätt så att till och med Ålands egen behörighet sattes på sidan flera gånger. Så här blev det ju enormt tydligt, men även i gränsregionerna mellan Sverige och Norge har det varit mycket komplicerat och också emellan Sverige och Danmark. Avsaknaden av en gemensam strategi tror jag att de flesta är ense om idag att var olyckligt. Jag upplever att den här frågan väger så pass tungt nu politiskt så att man kommer att se till att man inte hamnar i en likadan situation en gång till.

Talman! Det är just så som ledamot i Ericsson sade. Det finns ett stort intresse just nu i de nordiska länderna, i regeringarna och också i delegationerna till Nordiska rådet att göra någonting nytt och faktiskt dra lärdom av det som har hänt. Jag tror att dra lärdom också innebär att man behöver titta på samarbetsformer vad gäller folkhälsomyndigheterna. Jag tror att det också skulle vara bra att kunskapsöverföra och dela information om smittspridningen, kanske inte bara vad gäller Covid-19 utan också framtida pandemier eller andra otäckheter som kan komma. Där skulle man då i sådana fall ha olika sektioner per land och självstyrande region i stället för att vi då arbetar i silos, för vi har ju märkt vad som händer när vi arbetar i silos. Förhoppningsvis så kan vi ta upp den här frågan också på nästa nordiska session i november.

Talman! Som kan konstateras så kommer det här betänkandet ganska sent och det är svårt att ta tankarna till godo inför budget 2022. Men jag tycker att vi hade otroligt fina diskussioner i självstyrelsepolitiska nämnden, särskilt gällande innovationsbitarna. Jag hoppas att budskapet på andra sätt har förts fram. Samtidigt hoppas jag också, att den kris vi uppfattade att vi befann oss i då när man var lite nervös och började leta efter de stora breda lösningarna, att vi inte glömmer bort det arbetet och det sättet vi tänkte under den tiden, utan att vi bär med oss det i framtiden. Att vi inte bara, nu när pandemin är över, återgår till samma gamla hjulspår, utan att vi faktiskt tar lärdom av saker och ting, precis som ledamot Holmström just lyfte fram i sin replikväxling.

Talman! När det handlar om den gröna omställningen och det som händer i samarbeten både på nordisk nivå och på europeisk nivå, så kan vi konstatera att Liberalerna väntar sig åtgärder långt förbi symbolpolitiken i den kommande budgeten. Vi har också för avsikt att komma med egna grönliberala initiativ. Det som dock oroar oss och vår grupp är att vi är osäkra på om regeringen Thörnroos tror på klimatförändringarna och om majoriteten menar att det faktiskt är värt att göra de satsningar som nödvändigtvis behöver göras.

Vi ser här att det finns en viktig fråga kring klimatförändringar som behöver hanteras. Det finns möjligheter till gränsöverskridande samarbete och det finns också goda möjligheter till extern finansiering. Alla de delarna bör landskapsregeringen dra nytta av och också vi som parlament i våra diskussioner och beslutandeorgan som vi gemensamt sitter i tillsammans med andra utanför de åländska gränserna.

Talman! Förstås så upptar väl skattegränsen och tullkodexen mycket tänkartid just nu. Nämnden jobbade ju med den här frågan redan på vårvintern och konstaterade, som det redan har sagts, att man vill se att landskapsregeringen aktivt skulle verka för att etablera samarbeten kring frågan.

Det som är gjort är gjort eller det som är ogjort är ogjort och konsekvenserna är nu klara. Den nya tullkodexen och det sättet som den verkar får förödande konsekvenser för småföretagen. Den minskar Ålands attraktionskraft och fördyrar för hela samhället. Vi pratar väldigt mycket om företagen och jag tror att alla ser det som en av de högst prioriterade frågorna. Men det här påverkar förstås alla offentliga instanser som också importerar och förstås också de privata hushållen.

Vi anser att landskapsregeringen inte har tagit frågan på tillräckligt allvar. Man kan ju konstatera att problemet är förvisso gammalt, det är inte nu som skattegränserna har uppstått, men nu har de reella problemen i vardagen verkligen accentuerats. Här borde man aktivt ha arbetat för månader sedan och nu är det dags om inte annat att sätta i högsta växeln och köra på. Vi ser ju att det är kontakterna, diplomatin och de personliga kontakterna med finansministrar och andra parter som måste till.

Men skattegränsen behöver nog också diskuteras ur ett annat mer långsiktigt perspektiv. Det blir lätt nu att diskussionen och debatten handlar om de här snabba lösningarna, de akuta tilltagen så att säga. Kanske ett sätt kunde vara att backa bandet och se på hur alltihop uppstod. Finns det någonting man kan göra i grunden med skatteundantaget? Vi vet att från början så var det en osynlig skattegräns som vi hade i vår hand och sedan ändrades det av skäl som vi alla känner till. Kanske man i grundavtalen kunde göra vissa åtgärder som skulle kunna förändra det här? Att nu bara titta på situationen som den är, lappa och laga och tillsätta tjänstemän på posten som hjälper till med förtullningar, det är förstås en akut åtgärd.

I det längre perspektivet så borde man göra mer uthålliga och långsiktiga lösningar som också förstås tar hänsyn till att den globala handeln har förändrats. Tidigare handlade vi med stora handelscentraler och nu beställer var och en sina varor fritt över nätet, och i den handeln är det alldeles nödvändigt att Åland kan vara en del.

Talman! Jag går över till innovationsfrågorna. Vi ser dem fortsatt som oerhört centrala. Liberalerna kvarstår vid att en PAF-fond - som nödvändigtvis inte behöver vara en fond i dess korrekta i juridiska bemärkelse utan en pott pengar som finns till för innovationsarbete och grön omställning - behöver komma till. Vi ser att vi håller på att halka efter i flera stora frågor; i utbildning, innovationer och förstås i hela BNP-utvecklingen. Det måste till mer än bidrag i det här. Vi måste få till en attraktiv miljö där det lönar sig att ta risker, där det är ett gynnsamt klimat och där det finns ett starkt humankapital. Ett strategiskt samhällsöverskridande arbetet måste alltså igång. Vi behöver också samarbeta utanför åländska gränser med dessa frågor. Åland har otroligt mycket att erbjuda. Jag tycker inte att vi på något sätt ska skämmas, utan tvärtom. Vi ska höja oss och konstatera att vi har världsledande bolag inom fintech, inom medicinsk utrustning och inom livsmedelsproduktion och detta ska vi lyfta fram. Vi ska visa de andra länderna att här finns någonting att få i utbyte, här finns det kompetens och därigenom stärka den åländska välfärden genom att vi får ett starkare ekonomiskt samhälle.

Till sist, talman, några ord om digitaliseringen. Det här har vi pratat om många gånger i lagtinget. Vi kan konstatera att det har begåtts många snedsteg i den här utvecklingen. Men det finns ju ingen annan väg att gå än att vara med i den digitala utvecklingen. Att Åland som enda liten ö i världen, både bokstavligt och bildligt, skulle vara utan en digital utveckling, det finns inte för någons ögon, tror jag. Vi ser också att man på bred front behöver stärka den digitala kompetensen i förvaltningarna och myndigheterna för att skapa en vilja att vilja utvecklas inifrån och ut, nerifrån och upp. Den digitala utvecklingen måste vara nära, den måste vara verksamhetsnära och den måste vara behovsstyrd. Vi ser att det handlar mer om ledarskap än om teknik.

Intressant är också att nämnden delar finans- och näringsutskottets bedömning och uppmanar i likhet att landskapsregeringen ska komma med ett digitalt meddelande före man skrider till verket, vilket ännu inte har gjorts. Det är ett meddelande för IT-utvecklingen, för digital transformation och de strategiska linjedragningar som behöver tas, inte minst gällande ställningstagandet till de finska systemen och hur långt man kan gå in i dem. Vi har ju nu haft Ålarmfrågan på agendan, men detta kommer att mötas i många, många andra frågor. De strategiska linjedragningarna måste landskapsregeringen ta. Tack, talman!

Ledamoten Zetterman uppehöll sig mycket vid skattegränserna och det förstår jag, det är en viktig och aktuell fråga. Hon sade att man borde ta omtag, att man borde gå till grunden med det och det tror jag också att man borde göra. Pandemin har ju visat hur viktigt det är att vi faktiskt skulle disponera över gränsen. Handeln över skattegränsen och de knepigheter som vi har nu så visar också hur viktigt det är att vi skulle ha den här behörigheten. Ska man gå till grunden med det här så borde man börja jobba med att ta över behörigheten. Jag har ju från Ålands Framtids sida föreslagit, som ledamot Zetterman vet, att vi borde jobba med att ta över behörigheten, både för tullverksamheten och för mervärdesbeskattningen. Kan Liberalerna tänka sig att stöda det? För då liksom tacklar vi problemet från grunden.

Talman! Jag tror att Liberalerna och Ålands Framtid har lite olika ingångspunkter i den här frågan. Med det sagt så skulle vi inte vara ovilliga att diskutera någon som helst lösning. Det är ju fortfarande så, och det tycker jag att är viktigt att understryka, jo förvisso drar Åland nytta av skattegränsen, men Finland som stat drar oerhörd nytta av skattegränsen. Skulle sjötransporterna försvinna så skulle väldigt mycket i den finska beredskapen försvinna och man skulle bli en helt isolerad ö gentemot handeln mot stora delar av Europa.

Jag tror faktiskt att det går att hitta lösningar där bägge parter kan vara överens, men då måste de goda samtalen till och även om jag inser att det är en otroligt svår och komplex väg så tror jag att den vägen ändå ger snabbare resultat än ledamoten Erikssons.

Jag tycker att ledamot Zetterman är ovanligt bra i dag. Vi är helt eniga här också. Det är precis som ledamoten Zetterman sade - jag vet ju själv för jag var med om förhandlingarna - vi höll på otroligt länge och stångade pannan blodig i Helsingfors för att få till stånd en lösning som skulle kunna möjliggöra den skattefria försäljningen även framledes. Det var först när vi fick finländarna att inse att hela Finland faktiskt är en ö, precis som ledamot Zetterman sade, det var då som det lossnade.

Men här är ju problemet att den tekniska lösning som blev var någonting som finansministeriet aldrig ville ha, och det har de aldrig släppt. Problemet är att det är finansministeriet som disponerar över det här ärendet. Vilken ingångspunkt man ska ha kan man ha olika åsikter om. Men att lösa det tillsammans med finansministeriet ser jag som ganska svårt. Jag ser ju också svårigheten att ta över behörigheten med det är detta som vi borde sikta på.

Talman! Jag ska uttrycka mig så vänligt jag bara kan, för det är himla kul när jag och ledamoten Eriksson är så här överens och det tänkte jag att vi ska fortsätta att vara. Jag håller med till stora delar av det som ledamoten Eriksson sade. Jag tänker att behörighetsövertagandet blir i mångt och mycket en symbolfråga och jag tror att det är en svår fråga att nå fram i.

Skattegränsen är oerhört viktig, dels för Åland men också för Finland som stat. Jag konstaterar att såsom det nu är riggat så kommer det här inte att fungera, eller rättare sagt det fungerar inte. Då behöver man på kort sikt nu ta till akuta åtgärder som minskar problemen för småföretagarna, för privatpersoner, för kommuner och för den förvaltning som ska hålla på att tulla in dittan och dattan. Sedan så måste man sätta sig ner och backa bandet och se hur långt vi kan gå. Vad ger grundfördragen för möjligheter för att kunna lösa det här inom ramen för det regelverk som finns?

Tack, fru talman! Tack ledamot Zetterman. Det var intressanta ord.

Lite runt skattegränsen här. Jag vill egentligen bara bekräfta att det här är en tudelad fråga; det kortsiktiga perspektivet och det långsiktiga perspektivet.

Vad gäller det kortsiktiga så där har vi fulla diskussioner just nu; allt från finansministeriet, tullen, skattestyrelsen och politiska kontakter och så vidare. I det korta perspektivet så är det bland annat om den här jättekorta deklarationstiden på 10 dagar som vi då skulle vilja förlänga till åtminstone 30 eller gärna 40-45 dagar.

I det långa perspektivet så har vi förstås tullkodexen som egentligen är känd ända från 2016, om jag minns rätt och den nationella implementeringen av denna.

Talman! Det är bra nu om tjänstemännen upprättar diskussioner tillsammans med motsvarande tjänstemän i riket. Men hur ser de politiska kontakterna ut? Vilka ministrar har landskapsregeringen direktkontakt med i den här frågan?

Tack, fru talman! Det är sant att på tjänstemannanivå har man ett antal grupper och för diskussioner där. På ministernivå så har vi skapat ett antal kontakter som vi jobbar vidare med.

Talman! Jag tycker ändå att det var ett ganska otydligt svar på finansministerns sida. Man borde vid det här läget kunna redogöra för när kommande möten med ansvariga ministrar ska hållas. Den ambitionsnivån måste landskapsregeringen ha och de mötena måste landslagsledningen få till.

Tack, fru talman! Som mina företrädare i talarstolen har sagt så är det ett halvår sedan vi behandlade det här meddelandet i självstyrelsepolitiska nämnden. Sedan dess så har många saker och många händelser passerat revy. Därför kanske det kan kännas lite apart att kommentera meddelandet eftersom det snart ska komma ett nytt meddelande från ett nytt lagtingsår, men dokument innehåller många intressanta synpunkter.

Det är framförallt coronapandemin som har präglat vårt samhälle under det gångna året eller de senaste 18 månaderna. Nu öppnar samhällena, ett efter annat. Vårt grannland Sverige firade med glädjeyttringar att Sverige har öppnat under senaste veckan. Vi ser alltså nu tecken på att vi kommer att resa oss ur förlamningen, även om vi inte ska vara naiva och tro att pandemin är helt över. Tack och lov har Covid-19 inte skördat mänskoliv på Åland och inte heller vad jag vet orsakat svår sjukdom. Vi kan tacka de ansvarigas rådighet och skicklighet, vår litenhet och avskilda läge, men kanske också lite tur.

Pandemin har tydligt visat att det nordiska samarbetet och den fria rörligheten snabbt kan raseras genom gränshinder. De nordiska länderna valde olika strategier. Den nordiska samhörighet som vi har vant oss vid blev marginaliserad. Åland som är en gränsregion och som har ett näringsliv beroende av öppna gränser både västerut och österut har drabbats ekonomiskt.

Gustaf Widén skrev i en kolumn i Ålandstidningen för lite över en vecka sedan om glädjen att få besöka Köpenhamn, han är en stor nordist och nu fick han igen delta i det nordiska samarbetet. Man kan lätt instämma i hans reflektion att utan fysiska möten mellan representanter från olika regioner dör det nordiska samarbetet sotdöden.

Under mer än 100 år - från 1397 till 1524 - var Norden en union med egen flagga, rött kors på gul botten. Visionen om Norden som världens mest integrerade region år 2030 känns just nu som en chimär, men det gäller att aldrig ge upp hoppet. Måhända och förhoppningsvis, efter att pandemins verkningar har summerats, kan det leda till att det nordiska samarbetet kommer till insikt om den styrka Norden har som samarbetsregion och att man i framtiden genom samarbete kan uppnå mer politisk och kulturell tyngd än som små nationalstater, särskilt som man inser vilka utmaningar vi står inför, utmaningar som inte kan påverkas genom att stänga gränser och resa murar mot omvärlden.

EU:s tullkodex har behandlats här, det är en huvudvärk som fortsätter att pina näringslivet. När detta betänkande behandlades fick vi information om att arbetet pågick och att det fanns samarbete. När vi nu står här så vet vi att problematiken långt ifrån är löst. Vår ärade kollega, Wille Valve, har i tidningarna beskrivit mycket tydligt problematiken med att få en bokgåva av Finlands Svenska folkting sänd per post. Det är allt annat än lätt för en vanlig människa att förstå varför försändelser över tullgränsen ska vara så svåra att genomföra. Det kan knappast vara ingenjörskonst, av högre dignitet som kan rendera Nobelpriset, som kan lösa det här. I vår digitala ålder med mångsidig teknik är det förundransvärt att detta inte har lösts på ett smidigt sätt, särskilt som det tydligen fungerar mellan Spanien och Kanarieöarna. Det här måste gå att lösa om de ansvariga och behöriga verkligen vill.

Den som vill sätta sig in i vad som döljer sig bakom ordet ”tullkodex” kan med fördel ta del av betänkandet. Biträdande lagtingsdirektör och nämndens sekreterare Carina Strand har på ett berömvärt klart och tydligt sätt beskrivit bakgrund och problemställningar.

Nämnden ser som sin uppgift att ägna sin tid till omvärldsanalys. Omställning och att tänka nytt är viktigt för samhällsutveckling. Jag tycker att det har varit jätteintressant att få ta del av det utvecklings- och innovationsarbete som bedrivs bl.a. av Tillväxtverket och Vinnova i Sverige och Sitra i Finland. Målet är att främja utvecklingen mot ett hållbart samhälle och att stärka demokratin. Det är viktiga mål. Det som också var väldigt intressant var att det arbete som bedrivs västan- och östanhavs också är av intresse för Åland. Det var också hugnande att de hörda institutionerna såg ett samarbete med Åland som både möjligt och önskvärt. Det går ju inte att komma ifrån att Åland har begränsade ekonomiska och personella resurser att bedriva denna form av forskning.

Betänkandet berör också, förutom det ovannämnda, digitalisering och Ålands representation i EU-parlamentet. Det är frågor som varit på tapeten under många år och som utan tvivel kommer att finnas på agendan även i framtiden.

Centerns lagtingsgrupp antecknar och har tagit del av det här betänkandet med intresse. Tack!

Talman! Jag tänker tala lite om ett ämne som jag har engagerat mig i och som också nämnden har ägnat en betydande del av i sitt betänkande: EU:s tullkodex och skattegränsen.

Det är för mig uppenbart att verkställigheten av de s.k. genomförandeförordningarna inte fungerar på Åland år 2021. Symptomen är helt uppenbara, själva ”sjukdomen” är det möjligen för tidigt att säga något alltför bergsfast om, det kan vara att vi har att göra med flera ”sjukdomar” på en och samma gång.

Jag kommer i detta anförande att fokusera på några av symptomen på en icke fungerande skattegräns och sedan föreslå några lösningar på hur vi kan komma tillrätta med det.

Vi kunde i lokala media läsa om att en tullöverinspektör slår fast att brevförsändelser aldrig förtullas, sådant händer inte, det är juridiskt omöjligt. Punkt!

Jag har nu – som hobby - samlat in exempel på brevförsändelser som förtullats, både paket som kallas ”brevförsändelse” och så helt vanliga brev som måste förtullas. Den definition på ”brevförsändelse” som jag tillämpar direkt från vardagen är ett ihopvikt papper i ett kuvert.

Jag ska ge er en episod. En f.d. fotograf på Ålandstidningens fick ett rekommenderat brev, ett ihopvikt papper i ett kuvert. Brevet fastnade i tullen och skulle deklareras. Han ringde, precis som jag själv, tullens nummer och också han fick rådet att falskeligen ange brevet som inköpt värde, men att det denna gång skulle tullas in med värdet noll euro. Denna episod slutade med att personen tröttnade och i stället deklarerade sitt brev som en gåva, vilket nog var ganska modigt i rådande läge, och förvånansvärt nog gick det vägen. Här är det möjligen så att tullen har en helt egen definition av ”brevförsändelse” som innebär att just rekommenderade brev inte är brev, även om de råkar vara ett ihopvikt papper i ett kuvert. Det är en märklig företeelse. Kanske en lösning kunde vara att ta tullöverinspektören på orden: Brev ska inte förtullas. Sluta alltså att förtulla brev! Kanske vi också skulle slippa en del tandagnisslan med en något generösare definition av just ordet ”brevförsändelse”. Detta bara som ett konstruktivt förslag.

Jag ska ge er en episod till för att belysa symptomen. En åländsk författare, talman, har skrivit bra böcker och säljer riktigt bra utanför Åland. När en författare säljer riktigt bra, då får författarna några fria exemplar av förlaget. Detta är branschpraxis i världen utanför Åland, du får 10 eller 20 exemplar av boken du själv skrev som du kan dela ut till släkt och vänner. Detta anses vara moraliskt och bra. Det som anses vara omoraliskt är om du börjar sälja dessa fria exemplar för då konkurrerar du med bokhandlarna. Dessa fria exemplar kommer till tullen med en nollfaktura. Olyckligtvis är ju avsändaren då ett förlag, inte en privatperson. Hittills har personen fått sina böcker efter mycket utdragna diskussioner som också omfattat uppmaningar att lämna sanningen, dvs. uppge att detta är ett köp.

Det här andra ”symptomet” är värre, talman. Här finns det också en tydlig sjukdomsbild. Det finns folk som har uppmanats att fara fram med osanning, t.ex. jag själv som fick det vänliga rådet att ljuga att jag köpt en bok av folktinget som jag fått i välkomstgåva. Vi kan nog alla vara överens om att det är rätt stor skillnad på att deklarera att du fått något jämfört med att du har köpt något.

Det finns idag i vårt örike en viss mentalitet att huka oss lite för dårskaperna och tänka att det blir nog bara värre om vi nojsar, tullen och finansministeriet skruvar tumskruvarna lite till och vi får ett ännu värre regelverk. Men ungefär här går en röd linje för mig: Jo, du kan få din bok, du behöver inte betala med något annat än sanningen. Varsågod!

Det här är så allvarligt att det finns skäl att begrunda det lite längre. Tullen har två ”systermyndigheter”, polisen och gränsbevakningen som ofta samarbetar. Hur skulle du reagera om en polis sade det här till dig: "Nej det var väl inte en gåva, det var ett köp, eller hur? Vi kan väl vara överens om det, ja men då ordnar det sig." Skulle polisen bete sig så här i vår vardag, då skulle jag lämna ett tips till centralkriminalpolisen om att inleda en förundersökning. När medborgare ljuger försätts de också i en sårbar position gentemot myndigheter. Inget, talman, hindrar en ny tjänsteman från att ringa upp och fråga: "Vad är det här, varför påstår du att du köpt detta om det är en medlemsgåva?" Vi måste ställa högre förväntningar på vårt samhälle än så här. Fortsätt att berätta öppet om allt galet ni varit med om, om tumskruvarna sätts åt så ska vi berätta också om det.

Så till den verkligt brännande frågan: Varför är det så här? Det är för att regelverket är undermåligt. Man behöver inte en måttstock från Kanarieöarna för att se att det är undermåligt. Det ska också sägas att en intern uppsträckning inom tullen knappast löser problemet. Det enda sättet att komma tillrätta med detta problem är att ändra regelverket. Gåvor kan idag bara existera mellan privatpersoner, men verkligheten motsvaras inte av denna definition.

Vi behöver varken känna skuld, skam eller tacksamhet för skattegränsen. Skattegränsen är, precis som föregående talare sade, inte raketvetenskap, den är i grunden ett vanligt europeiskt regelverk som också finns på annat håll i unionen. Vi måste kunna lita på att det funkar och vi måste ställa samma grundläggande krav på rättssäkerhet som vi också ställer på precis vartenda annat regelverk.

Talman! Det som jag har sagt så här långt behövs för att förstå det förslag om ändring av tullfrihetsförordningen som jag kommer att lägga. Tullfrihetsförordningen behöver ändras så att där står ”fysiska och juridiska personer”, då slipper vi rimligtvis en del av det institutionaliserade ljugandet. Tullen slipper lägga system och energi på att förtulla Radio X3M-muggar, en handduk från Bamse, broschyrer till Handicampen och statistikpamfletten från Eurostat som jag helst vill glömma. Det är också så, talman, att det i näringslivet i övriga världen händer på riktigt att företag ger varandra gåvor. Fenomenet går under olika namn, ibland för ”giveaways”, julhälsning, varuprov - oftast till ett värde under 45 euro eller 150 på Kanarieöarna, kanske för att väcka intresse för framtida samarbete. Jag konstaterar bara att detta är en företeelse som tullen inte borde behöva jaga, till skillnad från droger och vapen.

Att lägga till ”juridiska personer” i tullfrihetsförordningen skulle inte lösa alla problem, men en del av dem. Utan hinder av denna ändring kan tullen fortsättningsvis jaga brottslingar och göra hur mycket stickprov som helst i stöd av Tullagen paragraf 8.

Jag vill be landskapsregeringen att undersöka om denna förändring kan göras rationellt, på nationellt plan. Om den behöver göras på EU-plan så ska vi inte heller rädas det. Europaparlamentarikern Henrik Lax fick till stånd goda förändringar i EU:s tullkodex till förmån för Åland, i dag har vi ännu fler åländska krafter i EU än vad vi hade då.

Viktigast av allt är att landskapsregeringen får till stånd en meningsfull diskussion med finansministeriet och tullen. Tullens deltagande är viktig, för tullen har värdefull kompetens om verkställigheten som de två andra myndigheterna saknar.

Låt oss alltså inte förtröttas av dårskaperna, låt oss kavla upp ärmarna ett snäpp till. Tack för ordet!

Tack, fru talman! Tack ledamot Valve för ett färgstarkt anförande kryddat med även personliga erfarenheter.

Problematiken är komplex. Många myndigheter är också involverade, också landskapsregeringen här har ju en viktig roll. Tydligen så blev det elektroniska förfarandet från den 1 september ändå mer komplext än vad någon kunde föreställa sig. Hur ser ledamoten Valve på landskapsregeringens agerande när det gäller skattegränshanteringen? Är han som moderat och delaktig i regeringsblocket nöjd med regeringens arbete hittills?

Vi moderater brinner för att skattegränsen ska funka så vanligt som det bara går. Ja, det här är en väldigt viktig fråga för oss. Jag känner förtroende inför det arbete som landskapsregeringen gör. Landskapsregeringen har tillsatt en arbetsgrupp, de hyr in kompetens. Jag är övertygad om att det här arbetet kommer att fortsätta. Jag är likaledes övertygad om att det kommer att synas i budget för 2022 och förhoppningsvis inte i flera budgetar än så, för då ska vi ha löst det här problemet.

Vi som står på sidan om i oppositionen har varit något förundrade över att landskapsregeringen har varit så senfärdig med att ersätta kunskap och tjänstemän på finansavdelningen som skulle ha behövts inför det här elektroniska förfarandets införande. Hur ser ledamoten Valve på den här, tycker jag, ganska senkomna rekryteringen?

Man har förstås olika perspektiv när man befinner sig inne i regeringsblocket och när man befinner sig utanför regeringsblocket. Den bilden som jag har, som en ledamot i inne i regeringsblocket, är att landskapsregeringen både jobbar med den här frågan och att landskapsregeringen prioriterar den här frågan. Landskapsregeringen kanske inte varit världsbäst på att kommunicera ut att man jobbar med den här frågan, för att det är så självklart och uppenbart att landskapsregeringen jobbar med denna fråga. Till den del som det finns skäl att förbättra så kanske det är kring kommunikationen och att klart berätta vad det är som uppnås med arbetet. Men riktningen är rätt.

Fru talman! Ordet ”samarbete” utkristalliserar sig i flertalet textavsnitt i självstyrelsepolitiska nämndens betänkande om landskapsregeringens externpolitik år 2020 och delvis år 2021.

Jag önskar säga några ord främst om gränsproblematiken under covidpandemin och om möjligheten att inleda samarbete med någon eller några institutioner som driver utvecklings- och innovationsprojekt i akt och mening att främja utvecklingen till ett hållbart samhälle.

Inledningsvis fastslår nämnden i betänkandet att den globala pandemin har präglat både det externpolitiska arbetet och att det har slagit hårt mot både Norden och Europa. Alla nordiska länder har förstås tampats med de utmaningar som Covid-19 medfört. Men Åland är för sin ekonomi, så som den ser ut i dag, alldeles särskilt beroende av fri rörlighet och öppna gränser. Pandemin har därför, på den punkten, drabbat Åland ojämförligt hårt både ekonomiskt och socialt. Stängda gränser på alltför osäkra boliner vill ingen återuppleva.

Den nordiska modellen, det sedan länge utvecklade nordiska samarbetet som vi har haft stora förväntningar på, kom tyvärr på skam då gränshinder upprättades. Samarbetet fungerade inte utan rasade mer eller mindre som ett korthus. Det kan, och måste, bli bättre förspänt än så fram till nästa gång det nordiska samarbetet åter behövs i akutläge.

Sverige har talat för ett ökat samarbete kring gränsfrågorna i Norden. Vi måste ha en dialog med varandra innan vi fattar beslut som påverkar de andra länderna, våra gränser och medborgare i Norden.

Hållbart Initiativ stöder den tanken, och vi vet också att landskapsregeringen har lyft gränsproblematiken i flertalet nordiska sammanhang under pandemin.

Fru talman! I en föränderlig värld, i en snabbt forcerande samhällsutveckling i spåren av klimatförändring, krav på digitalisering, ofrånkomliga demografiska förändringar och ett utpräglat och accelererande informations- och kunskapssamhälle, krävs samverkan även med externa aktörer. Den planerade storskaliga och havsbaserade vindkraften är ett tydligt exempel på detta. Samarbete krävs självklart här. Det krävs eftersom visionen är gränsöverskridande elanslutningar mellan Finland och Sverige som i förlängningen inkluderar en överföring av el till det nordiska elnätet. En betydande del av den producerade elen kan även omvandlas till andra energiformer som exempelvis vätgas eller metanol vilket också öppnar upp för utveckling av nya samarbeten på bred front.

Talman! Under behandlingen av regeringens meddelande om externpolitiken hörde nämnden representanter för svenska Tillväxtverket och Vinnova samt Finlands motsvarighet Sitra som alla redogjorde för det utvecklings- och innovationsarbete myndigheterna arbetar med. Här öppnas ett spännande fönster för Åland att etablera samarbeten på viktiga områden som har betydelse för vår samhällsutveckling. Våra resurser att bedriva eget utvecklings- och innovationsarbete i motsvarande grad är nämligen, av naturliga orsaker, begränsade.

Ett framtida samarbete kunde med fördel ske utgående från Högskolan på Åland vars uppgift är att samordna olika utvecklings- och samprojekt inom forskning, utveckling och innovation i ett hållbarhets-, systemförändrings- och omställningsperspektiv.

Talman! Betänkandet understryker, och påminner oss rakt igenom om, vikten av att vi åländska politiker också bör lyfta blicken mot horisonten. Vi ska fortsätta med att odla externa kontakter för ny kunskap, nytt och fördjupat samarbete, erfarenhetsutbyte till förmån för den dagliga politiken och vårt eget samhälles bästa utveckling.

Hållbart Initiativ gör det för sin del genom kontakter med kolleger i de gröna partierna både i öst och väst samt nätverkande på EU-nivå, bl.a. som medlem i Gröna gruppen i EU:s regionkommitté. Tack, talman!

Tack, fru talman! Idag är det sista dagen som lagtinget nu sammanträder innan det blir uppehåll och paus. Frågan om skattegränsen har gått varv efter varv i den här salen. Det vore, det tycker jag, väldigt bra om landskapsregeringen idag, innan vi igen skingras för många veckors uppehåll, kunde ge sin syn på skattegränsarbetet just nu och vad som kommer att ske de närmaste dagarna och veckorna.

Oppositionen har lämnat in ett spörsmål men det ligger och ruvar ända till november. Så vad sker här och nu? Vilka politiska förhandlingar pågår och vilka andra konkreta förslag har man att förvänta sig? Jag tror att det skulle vara mycket bra om lagtinget kunde få kunskap om det här och hur planerna ser ut, men också förstås företagarna och alla där ute i samhället som dagligen nu kämpar hårt med den här frågan.

En av de viktigaste diskussionerna som jag tycker att nämnden hade i samband med det här meddelandet så rörde sig om vår förmåga till återhämtning efter coronakrisen, Ålands förmåga till utveckling och innovationsarbete. Jag tycker att diskussionerna stundtals var lite pessimistiska, stundtals kanske lite mera framåtsyftande.

Jag har i alla fall, för tillfället, en ganska stark känsla av att Åland hamnar på den berömda efterkälken just nu på många områden. Både när det gäller kunskap och utbildning så satsas det nu mycket på rikssidan med den förlängda läroplikten och till och med flexibel skolstart. Det sker reform efter reform inom utbildning och vi på Åland hänger faktiskt inte med. Det här oroar mig eftersom för ett litet landskap och för en liten region är utbildning och kunskap oerhört centralt. Vi har inte många andra råvaror att bygga vidare på än humankapitalet och därför måste det hela tiden vara en väldigt viktig fråga.

Likaså har vi nått en stagnation när det gäller BNP och tillväxtutveckling och även den måste vi se över, likväl som vår samhällsmodell med våra 16 kommuner och hur vi ska navigera hela landskapet Åland framåt för att klara oss i konkurrens med andra.

Även klimatarbetet och omställningar i enlighet med vår agenda så känns lite kantstötta efter den här nya riktningen på politiken med den fossildrivna trafiken som nu ska fortgå. Tongångarna låter som att det här var en färja, men det kanske kommer flera i samma anda. Det känns inte riktigt som om vi är på topp när det gäller modernisering och framåtsyftande politik.

EU-regleringen och vårt medlemskap i EU är på många sätt bra men begränsar också självstyrelsens rörelsefrihet och rörelseutrymme på många sätt.

Att landskapsregeringen nu så hårt går ut och slår fast sina förhandlingspositioner gör mig ännu mer orolig om vi överhuvudtaget ska nå i mål med en ny självstyrelselag. Det skulle nog vara viktigt att fortsätta fundera strategiskt och långsiktigt på framtiden.

En hoppingivande diskussion som jag tycker att nämnden höll så var just den som uppstod efter hörande från Vinnova och Sitra och Tillväxtverket i Sverige. Här på Åland behöver vi ju en nystart. Just nu är det väl lite oklart, tycker jag, hur den här landskapsregeringen planerar sitt innovationsarbete. Å ena sidan så har det lanserats en utvecklingsenhet vid högskolan. Hur mår den? Finns den? Lever den och vad gör den? Sedan har man också aviserat någon slags efterträdare till det som var Utvecklings AB som hade hand om företagsutveckling, affärsutveckling och riskkapital. Vad händer där? Kommer de här enheterna - den ena inom utbildningssektorn och den andra inom näringsliv - att samverka? Risken på Åland är att vi splittrar oss i stället för att foga samman och stärka enheter så att de de facto har en möjlighet att få någonting vettigt gjort.

Vi vet mycket väl att också vi på Åland måste ta tag i de bitar som är kopplade till framgångsfaktorer, ekonomiskt fortsatt framgång för landskapet. Det handlar om kunskap, det handlar om hållbar tillväxt, om data, om ekonomi och hur vi digitaliserar och stärker vårt kunnande inom datateknik på ett sätt som når alla medborgare. Det handlar också om ekologi och cirkulär ekonomi.

Jag tycker att Sitra ska berömmas för att man har tagit till de här utvecklingsdelarna och lagt till också den som handlar om demokrati och delaktighet. Det är också en väldigt viktig fråga för en fortsatt demokratisk utveckling.

Det här lär väl inte vara det sista betänkandet i den riktningen. Det skulle vara tacksamt om landskapsregeringen kunde ta tillfället i akt att nu, innan vi går hem, ge oss upplysningar både om det strategiska utvecklingsarbetet inom innovation och hur läget är där och även om den aktuella skattegränsfrågan. Tack!

Detaljbehandlingen börjar. Först föreläggs betänkandets kläm och efter det motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Föreläggs betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.

Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.