Föredras

Lagtingsledamoten Katrin Sjögren ställer första frågan som går till lantrådet.

Talman! Samhällsdebatten har en dryg vecka nu dominerats av en ministerresa till Sverige och karantänsregler som inte följdes. Saken är av en allvarlig natur, men lantrådets hantering som regeringschef väcker också många frågetecken. Vi alla här i salen tar kraftigt avstånd från personangrepp och osakliga påhopp, definitivt. Men lantrådets uttalande i presskonferensen i måndags fick flera av oss att häpna. Vad menade lantrådet med att det politiska etablissemanget ska vara försiktiga med hur mycket man tycker till?

Talman! Tack för frågan vicetalman Sjögren. Om vi backar bandet lite tillbaka och inte enbart förhåller oss till Covid-19 så har vi ju här i salen haft ett antal ledamöter vars liv och leverne har granskats ganska hårt. Granskningen brukar kanske ha en tendens att vara något kraftigare från oppositionens sida än vad den är från regeringsblockets sida.

Jag vet att det vid många tillfällen har funnits händelser som inte har kommit till allmänhetens kännedom; små händelser och större händelser. Det var det jag avsåg, om man själv tycker att man är alldeles felfri så ska man kasta första stenen.

Talman! Jag uppfattar att lantrådet kommer med sublima hot mot oppositionen, att om vi inte är fullständigt ofelbara från oppositionens sida så har vi ingen rätt att ställa frågeställningar. Det är ju det som är grundbulten i vår demokrati, att det finns en opposition och en majoritet och oppositionen ska granska makten. Det är auktoritära stater som påstår att oppositionen ska hålla sig på mattan och veta sin plats. Jag tycker att det där uttalandet var synnerligen allvarligt.

Vi har våra medel, vi har frågestund, vi har skriftliga frågor, vi har spörsmål och i slutändan misstroende. Ingen av de nämnda verktygen kan vara obekant för lantrådet, tvärtom. Jag tycker att lantrådets uttalande väcker synnerligen svåra frågeställningar. Jag tycker att det är under all kritik att lantrådet uttalar sig på det här viset. Anser lantrådet att oppositionen har tolkningsföreträde vad man använder för verktyg som finns i den demokratiska verktygslådan?

Talman! Det är ju så att oppositionen har en roll och landskapsregeringen har en annan roll. Jag ifrågasätter inte de demokratiska verktyg som finns i verktygsboxen, om de sedan används av oppositionen eller om de används av regeringsblocket. Det finns ett regelverk, det finns en spelplan som man ska förhålla sig till.

Men när jag lite läser in mig på sociala medier också, där även aktiva kommunalpolitiker finns med partifärg, så kan jag bli lite tveksam över det otroligt höga tonläget som där har funnits. Det är lite bankade på bröstet; "jag kan och jag vet och den som har fel och den har ingen rätt". Det är det jag ifrågasätter.

Talman! Då tycker jag att lantrådet borde ha varit väldigt tydlig med det. Den liberala lagtingsgruppen tar avstånd mot personliga påhopp och personangrepp och det har vi varit väldigt tydliga med. Så jag tycker att lantrådet borde ha varit väldigt tydlig med den saken. Nu uppfattade oppositionen det som ett direkt hot.

Jag har en tilläggsfråga i hela det här ärendet. Hela det här ärendet har också varit föremål för bred diskussion eller information på nyhetssidor i riksmedia. Jag undrar om lantrådet tror att det här ärendet kan försvåra Ålands legitima rätt att bestämma över smittskyddslagstiftningen när det nu ligger i riksdagen. Kan det försvara den situationen?

Talman! Frågeställningen är naturligtvis spekulativ. Det finns ingen facit, men skulle jag ge ett svar här och nu så säger jag nej. Jag tror inte att detta på något vis påverkar hanteringen av våra frågor i Helsingfors.

Tack, talman! Min fråga gäller havsplanen som nu är under arbete. Det har skickats ut på remiss en ny version av den havsplan som EU kräver att ska finnas.

När det arbetet inleddes för ett par år sedan var planerna väldigt spännande och ambitiösa, och det gjordes ett jättestort arbete som bland annat presenterades i en fin rapport ”Lokala perspektiv på havs- och kustplanering”. I det första utkastet i havsplanen ingick både privat ägda och landskapsägda vatten. Det var ett första steg för att få någon slags övergripande bild över hur man kunde utnyttja vår absolut viktigaste naturresurs och hur man kan skydda den.

Sedan kom ett regeringsskifte och kraftiga protester inom regeringsblocket. I någon ”politisk” referensgrupp bestämdes att bara landskapsägda vatten skulle ingå.

Min fråga är: Med vilket motiv bestämde regeringen att lämna bort de privata vattnen?

Tack, talman! Efter det första remissutkastet till havsplanen så under den remissperioden kom det in väldigt, väldigt många remissvar, vilket ju är positivt på alla tänkbara sätt. Det visar ju hur engagerande de här frågorna är och hur mycket de berör. En stor del av de remissvaren visade på en oro över att de privata vattnen skulle innefattas av havsplanen. Man förstod inte riktigt varför havsplanen skulle träda in såpass långt. En havsplan ska väl i huvudsak behandla havsområdet.

I det arbete som vidtog efter det så med hjälp av den referensgrupp, som ledamoten Fellman nämnde, så valde vi att gå in för detta, i och med att de vattnen som nu är uteslutna ur nu liggande utkast till havsplan ligger under det kommunala planeringsinstrumentet och därmed inte behöver ingå i havsplaneinstrumentet. Så därav fattades det beslutet. Det är viktigt att ta folks oro, tankar och skräck - om man nu kan säga så - på allvar. Det är viktigt att medborgarna är med i de här så viktiga planeringsprocesserna och inte slår bakut.

Det är klart att man ska ta människors oro på allvar. Men som jag uppfattar det, och jag antar att ministern är införstådd med det, så är den oron obefogad eftersom den här typen av havsplanering inte är bindande. Den har ingen rättsverkan på det sättet utan den är ett indikation, ett arbete som visar hur man kunde utnyttja havsområden.

Vi vet ju också alla att kommunerna inte planerar vattenområden på det här sättet och framförallt inte på ett övergripande sätt över kommungränserna, utan man stannar i sitt eget och man stannar väldigt nära. Det som var hela kungstanken med havsplanen var att man för en gångs skull skulle kunna se de åländska vattnen, naturresurserna, som en helhet och ha någon slags idé om framtiden som är oerhört viktig för att vår hållbarhetsagenda ska kunna förverkligas, att det arbetet skulle få en början åtminstone. Är ministern nöjd med att det blir bara en tumme av det här arbetet?

Tack, talman! För det första så håller jag helt med om att sådana här dokument är väldigt viktiga. Vi måste börja se våra gemensamma resurser som så värdefulla som de är. Vi måste också diskutera hur vi använder dem på de smartaste och mest hållbara sätt. Där är vi helt överens.

Nu har det redan kommit en ganska stor nytta om man säger så. Det är inte en liten pöl som vi planerar, "bara de allmänna vattnen", det är ganska stora vattenområden. Det visar att vi har nytta av olika värden och hur de står i relation till varandra. Det gäller naturskydd och naturvärden och det gäller havsbaserad vindkraft och så vidare och farleder och sådant. Det är väldigt bra arbete som är påbörjat. Jag tror att vi kommer att ha nytta av havsplanen i framtiden.

När det gäller kommunernas planering så håller jag med ledamoten om att det finns mycket arbete att göra där. Landskapsregeringen håller nu på att ta olika initiativ på det området för att hjälpa och stärka kommunerna.

Frågan är ju då, man lämnade till kommunerna att göra det övergripande arbetet. Landskapsregeringen - som jag kan bedöma det - beslöt nu av helt politiska skäl för att man är rädd för att stöta sig med de krafter som månar om den privata äganderätten framom alla andra värden och också de möjligheter som finns och som åtminstone indikerar hur vatten skulle kunna användas. Kan ministern ge något konkret exempel på hur han ska hjälpa kommunerna att komma till någon slags samarbete på ett område där man hittills totalt har vägrat gå vidare? Man har i många år nu sagt absolut nej till alla former av övergripande planering i landskapet och på vattenområden. Hur ska man åstadkomma det när man också backade på den här ganska (… taltiden slut).

Tack, herr talman! Det är viktigt att understryka att havsplanen är ett levande dokument. Det är ute på en andra remiss nu och det kommer säkerligen att komma väldigt mycket åsikter och tankar också utgående från det remissutkastet. Vi har på oss sedan fram till mars att ta de åsikterna och tankarna i beaktande och göra en så bra havsplan som möjligt. Det är ett levande dokument. Arbetet fortgår.

Vad gäller frågan om kommunernas planering så upplever jag, under den tid som jag har suttit på den här stolen, att det finns ett intresse bland kommuner. Man ser en vinning i att börja samarbeta kring planeringsinstrumentet och så vidare. Därför funderar vi till exempel på hur vi skulle kunna utveckla verktyget med kommunöversikt. Vi kan hjälpa kommunerna att hitta bra sätt att komma fram med sådana och vilka värden och vilka tankar man ska ha när man tar fram sådana så att de känns aktuella och kan vara till hjälp i både kommunens eget arbete och i det gränsöverskridande.

Herr talman! Minister Karlström, jag har förstått att vi lever i en pandemi. Jag har inte varit på någon presskonferens men jag har förstått att vi rekommenderas att vara i karantän då vi varit utomlands. Vi får gå och handla mat, rekommenderas att jobba hemifrån eller på distans om det går, och att använda munskydd, kanske handskar. Man kan testa sig och man bör informera om resan.

Från media så har jag kunnat läsa att ni i samband med en lång radiosändning bröt mot alla dessa rekommendationer. Ni har sagt att det var fel. Ni har sagt att det inte finns någon ursäkt. Ni har sagt att man bör ta sitt ansvar.

Min första fråga till minister Karlström: När tänker ni avgå?

Tack, talman! Om vi börjar med det första, ja, jag har gjort fel genom att inte följa de frivilliga rekommendationerna. Det finns ingen ursäkt. Det finns en del förklaringar, men det spelar ingen roll och det är ointressant just nu. Jag har gjort fel och jag ber ödmjukast om ursäkt för det.

Politik är en förtroendebransch, antingen finns det förtroende eller så finns det inte förtroende. Det är många som har tagit kontakt under den senaste dryga veckan och jag känner att jag fortfarande har ett förtroende som näringsminister. Förmodligen är mitt förtroende som amatörepidemiolog väldigt förbrukat, men som näringsminister känner jag att jag har ett förtroende. Jag har inte för avsikt att avgå så länge det förtroende finns.

Tack, herr talman! Tack herr minister. Som jag ser så har ert ansvarslösa beteende tvingat fru lantrådet att försvara ert handlande med genomskinliga lögner, som underminerar både hennes och hela regeringens förtroende.

Ert ansvarslösa beteende tvingar också hela lagtinget att ta ställning. De som stöder regeringen måste välja mellan lojalitet och realitet. Att tänka på vad deras väljare tänker om de vill fria.

Oppositionen har det lättare. Men ni tvingar hela lagtinget att inta bödelns plats.

Min tilläggsfråga är: Kunde ni själv verkställa domen?

Herr talman! Det är kraftiga ord från ledamoten Toivonen. Lögner anser jag inte att lantrådet på något sätt framfört. Hon kanske inte har varit helt informerad i den privata resa och beslut som jag själv har tagit.

I vårt demokratiska system finns det en tågordning hur saker och ting mäts i förtroende. Det finns, som vi hörde i tidigare replikskiften, frågestunder, spörsmål och misstroende och det kan bli en omröstning. Är det på det sättet så kommer jag givetvis att respektera vad som sker. Samtidigt tycker jag också att både åklagare, domare och straff redan har utdelats ganska kraftigt i den offentliga debatten. Jag kan återigen bara säga ursäkta och förlåt och hoppas på förtroende som näringsminister och det jobb som görs (… taltiden slut).

Tack, herr talman och minister Karlström! Ni fick 338 röster i er senaste val. Många av era väljare är besvikna idag. Som ni vet så har jag också röstat på er men inte senaste val, så jag blev aldrig besviken.

Men när nyheten om radioprogrammet kom på Nyans Facebooksida fanns 60 kommentarer efter några två timmar. Alla var negativa. Det fanns ingen som med namn ville stöda ministern. Jag tror att era väljare kunde gå med mer högburet huvud om ni skulle ta ert ansvar och lyfta problemen från regeringen och lagtinget. Att ni skulle visa er som en rakryggad man istället för en ryggradslös politiker.

Min sista fråga: Är ni redo att ta det ansvaret?

Herr talman! Det finns många som uttalar sig på sociala medier. Det är ganska enkelt att skriva åsikter och tankar i frustration som jag kan förstå att man har i en sådan här situation.

Jag kan också meddela ledamot Toivonen att det finns väldigt många som har meddelat en annan åsikt än den som syns på sociala medier. Det kommer att finnas en dag när man kan redovisa och diskutera det här på ett bredare sätt och ett bredare perspektiv och mångas åsikter kommer att kunna lyftas fram från den andra sidan. Många väljer idag att inte utåt sett ha åsikter om förtroendet för mig eller icke.

Jag tror att det här är en debatt som kommer att leva vidare under ett tag och framförallt effekten av den. Vilket samhälle och vilket samhällsklimat vi vill ha är någonting som kommer att komma upp och diskuteras många gånger ännu. Jag känner fortfarande ett stort förtroende från dem som har valt att lägga min röst på mig och (… taltiden slut).

Tack, herr talman! Det kustnära fisket på Åland har sedan länge varit hårt pressat på olika sätt, dels finns det detaljer i EU:s gemensamma fiskeripolitik som i dagens läge främst gynnar det storskaliga kapitalintensiva fisket, men i allra högsta grad även det ökade säl- och skarvbestånden. Det är utmanande att tjäna sitt levebröd som åländsk kustfiskare idag och det har de gemensamt med kustfiskare både på den svenska och finska sidan.

Från svenska kustfiskare har det sedan två år tillbaka kommit larmrapporter om att storskaligt industriellt trålfiske efter foderströmming har kraftig påverkan på de lokala fiskbestånden längs svenska Östersjökusten. SLU skrev ett PM 2019 där de förordade att Sverige och Finland gemensamt skulle förorda ett förbud mot trålfiske under känsliga perioder. Vad är landskapsregeringens ställningstagande kring det storskaliga industriella trålfisket på foderströmming i Ålands hav? Vad är landskapsregeringens vision för det åländska kustfiskets framtid?

Tack, herr talman! Som vi vet så är fisket reglerat i den gemensamma europeiska politiken som finns, vi följer de riktlinjer som finns och vi tar ansvar för vår del i det fisket.

Vi vet att det är stora utmaningar för våra yrkesfiskare. De blir färre och färre för varje år som går och fler och fler övergår till att ha det som binäring eller bisyssla. Det här är något som vi från landskapsregeringens, fiskeribyråns och min personliga sida förstås ser som väldigt tråkigt. Det är kanske ett ganska naturligt sätt att utvecklingen sker på det viset med tanke på svårigheter att tjäna sitt levebröd med just de begränsningar som finns.

När det sedan kommer till det storskaliga trålfisket så även där så fyller de så att säga alla regler och riktlinjer som finns och det är ingenting som på något sätt är förbjudet. Man kan säkert lyfta diskussionen, se det från från olika perspektiv och ta upp diskussionen på ett lite större bredare, inte bara nationell, utan internationellt perspektiv här i Östersjön. Jag vet att det finns tankar och vägar framåt för att göra just det.

Vad vi från landskapsregering har gjort under den senaste tiden med kustfisket är framförallt att prioritera möjligheter till torskfiske i forskningssyfte som gjordes under förra året och som också fortsätter det här året. Det är ett litet sätt att lära oss mera, det är också ett litet sätt att ge en möjlighet för att få Östersjötorsk på restaurangborden på Åland. Det är också ett sätt att hjälpa de få yrkesfiskare som är med i projektet att både få ersättning för det och kunna bedriva den sortens fiske.

Tack, herr talman! Frågan är ju också ganska het på den svenska sidan just nu. För fem dagar sedan, den 14 januari, så överlämnade miljömålsberedningen ett betänkande till Sveriges miljöminister Isabella Lövin. Betänkande innehåller närmare hundra förslag där man bland annat föreslår att Sverige ska öppna upp för samtal med Finland och Danmark för att se över trålgränserna. Gränserna är för närvarande fyra sjömil. Det finns bland annat ett förslag bland dessa många förslag, som har diskuterats i Sverige under 2020, att flytta ut gränsen till tolv sjömil.

Hur ställer sig landskapsregering till att delta i ett bilateralt samarbete kring en hållbar förvaltning av våra lekområden Ålands hav och Norra Östersjön där man på ett eller annat sätt skulle begränsa det storskaliga trålfisket i norra Östersjön genom att exempelvis flytta trålgränser, tidsbegränsningar eller minskade båtlängder?

Herr talman! Landskapsregeringen, fiskeribyrån och näringsministern själv är alltid intresserade av att ha bilaterala diskussioner med våra grannländer och tillsammans komma överens om ett regelverk och ett system som vi kan agera utgående ifrån. Vi är inte intresserade av att försvåra eller begränsa enbart för åländska yrkesfiskare eller för dem som vi har ett avtal med - som det självstyrda landskapet Åland har - gällande rätten till fisk. Diskussioner och dialoger sker kontinuerligt sker i Nordiska ministerrådet och i skärgårdssamarbeten. Men detta är någonting som vi behöver göra tillsammans, det här är ingenting som vi kan göra enskilt. Vi i landskapsregeringen och fiskeribyrån är alltid redo för dialog med dem som vill utveckla kustfisket på ett hållbart sätt för framtiden.

Tack, herr talman! Det låter bra. Samarbete är den bästa vägen att gå både när man ska rubba på EU-lagstiftning och när man ska försöka styra en större marknad, om det ska göras.

Småskaligt fiske och det lokala det lokala kustfisket på Åland i dag och på den svenska och finska Östersjökusten är arbetsintensivt. Det främjar sysselsättningen det lokalt näringslivet och är miljömässigt hållbart.

Håller ministern med om det påståendet att om det är något som en grön ö i ett blått hav ska kämpa för och försvara så är det det lokala konsumtionsfiskets överlevnad och framtid framför andra värden?

Jag håller helt med om att vi behöver ha ett yrkesfiske på Åland, både binärings- och yrkesfiske, och att det ska kunna utvecklas. Att leva och bo kring havet och skörda det som havet också ger oss är en självklar del av vårt DNA. Svaret på frågan är väl ja.

Tack, talman! Läroplikten ska höja sysselsättningen säger statsminister Sanna Marin och hon konstaterar också att en orsak till den långvariga ungdomsarbetslösheten är utbildningsgraden bland unga. Hon hoppas och tror också att en utvidgning av läroplikten som regeringen inför kommer att höja sysselsättningsgraden.

Vi på Åland har också en hög arbetslöshet bland unga. Vi behöver kunnande och kompetens för att kunna göra oss relevanta inom tjänstesektorn, digitalisering och IT osv. Det är där Ålands nyckel till tillväxt finns. Vi socialdemokrater vill att man ska utöka läroplikten även på Åland. Lantrådet, är regeringen med på tåget om den utökade läroplikten?

Tack för frågan ledamot Jessy Eckerman. Jag kan väl tänka mig att frågan i första hand var tänkt att ställas till minister Annika Hambrudd som tyvärr är sjuk idag.

Men låt mig säga så här, landskapsregeringen hade för ett tag sedan, kanske två veckor sedan, en ganska gedigen dragning av tjänstemännen kring en förlängd läroplikt angående vad det betyder i kostnader, vad det betyder i utökade resurser och så vidare. Landskapsregeringen har ännu inte fattat ett beslut kring detta. Men i dagsläget ser jag inga indikationer till att vi skulle gå in för det så som läget nu är. Vi förbereder andra åtgärder för att säkerställa, i mån av möjlighet, att ungdomar har möjlighet att få en vettig sysselsättning och dito utbildning.

I Finland har man bedömt att ungefär 5,6 procent hoppar av skolan. De som hoppar av gör det av ekonomiska skäl. Kostnaden för en elev att studera på Ålands lyceum varierar mellan 2 500 till 3 000 euro beroende på vilka kurser man studerar. Det är mycket pengar, speciellt om man har en ensamstående förälder.

I Finland vet man att läroplikten börjar 1.8 och man börjar uppmana skolorna att upphandla materialet tillsammans till undervisningen i stor utsträckning. För att Åland ska kunna upphandla ekonomiskt och likvärdiga läromedel och utrustning - upphandling tar tid - så behöver ju de åländska skolorna också få ett besked om man ska vara med på banan alls. När kommer det här beskedet och riktlinjerna från landskapsregeringen till skolorna om att starta upphandlingen?

Talman! Tack för frågan. Det finns en stark tilltro i landskapsregeringen eller det finns en stark samsyn kring att en svag familjeekonomi inte får vara ett hinder för utbildning. För går man in för att utbildningen, i det här fallet gymnasiet, blir för dyr och för kostsam, speciellt för ensamstående eller för föräldrar eller par med lägre inkomst, så är det ju en synnerligen olycklig inriktning. Vi har haft överläggningar om detta i höstas och vi hade en överläggning här också för ca två veckor sedan. Jag vet att minister Hambrudd nu har täta kontakter med Ålands gymnasium för att få exakta uppgifter om vilka faktiska kostnader det rör sig om. Jag tycker nog att det rör på sig i den här riktningen. Det blir inte samma som i Finland, men vi ska försöka säkra utbildningsmöjligheterna i alla fall för alla som så önskar en teoretisk god utbildning.

Ålands regering och lagting har förbundit sig till Ålands hållbarhetsagenda där alla ska blomstra i ett bärkraftigt samhälle. Om det är så att man inte på Åland har tänkt haka på tåget som kör i full fart i Finland när det gäller den förlängda läroplikten, hur ska man då kunna garantera och ha en juridisk möjlighet och verkliga verktyg att inte låta alla hemmasittare bli utanför ännu mera? För det är ett stort problem vi har på Åland, alla har inte en plats i en skola, alla har inte möjlighet att kunna utbilda sig och kunna blomstra i ett bärkraftigt samhälle som man säger.

Talman! Vi har vår självstyrelse av en enda anledning egentligen, vi ska försöka skapa de bästa möjliga förutsättningar för alla ålänningarna. Vi tittar österut, vi tittar västerut och så gör vi inom våra egna områden det som vi tror att är det bästa för ålänningarna.

När det gäller förlängd läroplikt så om det nu var det enda saliggörande för att minska ungdomsarbetslösheten och för att stärka kompetensen så i så fall borde ju alla länder förlänga sin läroplikt. Tittar man i ett europeiskt sammanhang så är det ju inte speciellt många som har så pass lång läroplikt som Finland nu kommer att införa. Jag tror att man kanske ska vara lite försiktig med att alltid kopiera det som Finland gör, utan i stället i första hand tänka dels på individen och individens möjligheter att utvecklas och därmed utveckla Åland och också använda sig av den självstyrelse som vi har.

Talman! Lantrådet har varit mycket otydlig med när hon fick kännedom om att hennes minister gravt brutit mot de rekommendationer som lantrådet gång på gång uppmanat ålänningarna att följa. Från landskapsregeringens håll har vi fått ja, ja och nej och ett absolut nej som svar på den frågan. Klart står dock att lantrådet kände till att rekommendationerna allvarligt frångåtts när media sedermera avslöjade vad som hade hänt. Uppseendeväckande nog var det först efter att media hade lyft frågan som lantrådet höll diskussion med ministern och tog upp frågan i plenum.

Min fråga till lantrådet är: Var inte ärendet tillräckligt viktigt för att lantrådet skulle agera förrän media hade fått tag på det?

Talman! Tack för frågan. För det första har ärendet överhuvudtaget inte lyfts i plenum. Det har varit på en överläggning, jag ska visserligen inte märka ord, men i alla fall.

För det andra så kan jag inte erinra mig att landskapsregeringen skulle ha sammanträtt till regelbundet veckomöte efter det att jag fick vetskap om det här. Det var ju precis i nyårshelgen, så det fanns ju ingen på plats. Det var röda dagar och folk var lediga, både tjänstemän och politiker.

Men om lantrådet hade uppfattat det här som mycket allvarligt och uppseendeväckande, såsom ålänningarna i gemen har gjort och kanske allra särskilt de som jobbar med frågan inom bland annat vårdsektorn, skulle man inte då ha kunnat vidta åtgärder och ta en diskussion före? Jag tycker att det låter som ett märkligt beteende av lantrådet.

Talman! Var och en får ju naturligtvis göra sin egen bedömning. Men att jag under nyårshelgen skulle kallat ihop till ett möte för att informera dels om att minister Karlström har åkt till Sverige, dels att han har kommit tillbaks därifrån och dels att han hade brutit mot en frivillig karantän. Nej, så pass angeläget kände jag inte det så att jag skulle avbryta nyårshelgen för kollegerna för detta. Det måste jag nog i ärlighetens namn tillstå. Det fanns andra ärenden som låg på mitt bord under nyårshelgen som däremot nog hade kunnat estimera ett möte, även fast det var helgdag.

Talman! Jag uppfattar att lantrådet blandar bort korten. Det är klart att man inte behöver kalla till ett möte på nyårsafton eller nyårsdagen, utan det fanns vardagar däremellan. Men jag uppfattade att lantrådet inte prioriterade frågan förrän efter det att media fått kännedom om saken.

Talman! Det står naturligtvis var och en fritt att tolka vad jag har sagt, när jag har sagt det och hur jag har sagt det. Jag tycker att jag vid otaliga tillfällen har varit ytterst tydlig med vad min åsikt har varit kring detta. Till saken hör att oberoende vad jag tycker, vad jag har sagt eller när jag har sagt det så har Karlström redan varit i Sverige och kommit tillbaka. En sak som redan har skett kan inte göras ogjord.

Tack, herr talman! I riket så lägger man just nu sista handen vid en lagproposition om införandet av en äldreombudsman. Landskapet har också, genom vicelantrådet, gjort ett remissutlåtande i den här frågan. Man har konstaterat att det här är en väldigt viktig funktion som förstås ska upprätthålla de äldres rättigheter och bevaka de äldres rättigheter inom många områden men att detta inte är något som egentligen kommer att beröra de äldre på Åland. Behörigheten är sådan att väldigt mycket av det som är viktigt för de äldre är inom åländsk behörighet. Hur kommer landskapsregeringen att göra på Åland? Kommer vi också att få en äldreombudsman här?

Tack, talman! Tack för frågan ledamot Gunell. Faktum är att näringsminister Karlström och jag hade under morgonen denna dag möjlighet att diskutera samma sak i samband med Ålands ombudsmannamyndighets seminarium om diskriminering. Det togs upp en färsk utredning från ÅSUB, som jag rekommenderar alla att ta del av, med tanke på att bygga bästa möjliga Åland och till den bilden hör naturligtvis omsorgen om våra äldre.

Min spontana reaktion på den fråga som ställdes, dvs. som ledamoten frågade; ska vi ha en egen äldreomsorgstillsyningsperson som man måste kalla det i det här fallet? Eller kan vi lösa tillsynen över våra äldres omsorg och väl på annat sätt?

Jag tror, ärligt talat ledamot Gunell, att tillsammans måste vi fundera på; har vi behov med tanke på kvalitén på den åländska äldreomsorgen i dag också här av en särskild särskild funktion, alltså en separat myndighet? Eller, om det finns behov, går det då till exempel via Ålands ombudsmannamyndighet eller via ÅMHM att ordna på ett annat sätt? Separata helt nya myndigheter är ju, som ledamoten mycket väl vet, rätt kostsamma i förhållande till antalet invånare på Åland, medan utslaget på den finska befolkningen totalt per capita blir mer naturligt att hantera.

Landskapsregeringen delar omtanken om de äldre. Vi ska naturligtvis fundera på om det behövs och i samråd med lagtinget fundera på hur vi kommer vidare i så fall.

Det låter som svaret är lite grann i samma anda som den om läroplikten. Man vet inte utan man ska titta och se vad det blir. Jag tycker att det är en imponerande kraft i reformarbetet i regeringen Marin trots de svåra omständigheterna med Covid-19.

Den här myndigheten ska vara självständig, oberoende och den ska också bevaka de äldres rättigheter. I den utredning som i morse presenterades så kunde man konstatera att många äldre på Åland utsätts för åldersdiskriminering. De facto så kommer ålänningarna i en sämre ställning än de äldre i riket som under det här året, eller när lagen träder i kraft, kommer att ha en egen myndighet som bevakar deras rättigheter. Hur skulle man på Åland kunna lösa en sådan här funktion? Är modellen som vi har inom ombudsmannamyndigheten med Barnombudsmannen ett sätt och en modell för hur man kunde (… taltiden slut).

Ärade ledamot Gunell. Det är stor skillnad på en vänsterstyrd regering i Finland och en borgerlig regering på självstyrda Åland där vi har en ekonomisk situation som är direkt utmanande. Det är därför som vi är mycket försiktigare från nuvarande landskapsregering att ens andas nya utgifter i ett läge där vi inte bara för detta år utan även 2022 kan vänta tuffa tider. Det skulle vara ansvarslöst av en regering på dagens Åland att säga att här och nu; "ja, vi tycker att socialdemokratiska tankar om nya utgifter är jättebra, vi applåderar". Nej tyvärr, vi kan inte göra det.

Men, som jag sade inledningsvis, kan vi på annat sätt ordna det med rimliga kostnader och insatser inom ramen för nuvarande mindre funktioner så vad är bättre än det.

Det är märkligt att en vänsterregering med både Centern och Svenska folkpartiet går vidare med att utveckla välfärden i Finland trots att man har en svår ekonomisk situation. Det finns nog ett och annat att studera och ta efter tycker jag. Samhället stannar inte upp, vi måste också utvecklas vidare.

Jag tycker för min del att det vore väldigt viktigt att landskapsregeringen, i likhet med läroplikten, också tar den här frågan på stort allvar och faktiskt återkommer till lagtinget med hur man tycker att de äldres rättigheter ska bevakas också i landskapet Åland. De flesta viktiga områdena som berör de äldre finns inom åländsk behörighet nämligen; socialvården, hälso- och sjukvården, kommunerna, plan- och bygglagen och mycket annat.

Tack, talman! Återigen, för en borgerlig regering är naturligtvis omsorgen om utgifterna i förhållande till inkomsterna av central betydelse, särskilt för vårt kära örike när vi inte har kontroll över de egna inkomsterna.

Jag blir faktiskt orolig, precis som lantrådet andades, vad gäller kostnaden för läroplikten. Socialdemokraterna på dagens Åland tycker att utgifter inte är något problem, det är bara att låna. Jag hoppas verkligen att detta inte är något som kommer att känneteckna hela oppositionen framöver för då är vi illa ute med tanke på de ekonomiska utmaningar.

Återigen, kan vi på annat sätt ordna det behov som anses finnas också från socialdemokraternas sida när det gäller brister i omsorgen om de äldre, då ska vi naturligtvis titta vidare på hur vi kan lösa det. Men det är stor skillnad på småskaliga Åland med kontroll över (… taltiden slut).

Tack, talman! Det finns ödesfrågor för Åland som handlar om annat än munskydd och karantänregler, frågor som kräver tålamod och diplomati. Det finns frågor som kräver ett tydligt ledarskap och där offerkoftan är ett klädesplagg som inte gör någon nytta trots att det blåser småsnål motvind.

PAF-frågan är långt ifrån löst. Landskapsregering producerar betydande lagstiftning som saknar helhetstänk. Vi ser bara denna vecka lagstiftning om kommunsektorn som senare ska kompletteras. Vi ser en offentlighetslagstiftning som senare kanske ska kompletteras. Vi ser en studiestödslagstiftning som ska kompletteras under våren.

Åland gick också under lång tid i väntan på vem som ska axla finansministerposten. Det var en väntan som ägde rum under den svåra ekonomiska situationen som Åland någonsin befunnit sig i. Tullkodexen sätter myror i huvudet och sömnlösa nätter på våra företagare. (… taltiden slut).

Har landskapsregeringen regeringsduglighet?

Ja.

Tack, talman! Det är en provocerande brist på självkritik från lantrådets sida. Jag gjorde en enkel uppräkning bara från denna vecka och under året som har gått. Problemen växer, eldhärdarna blir fler och fler.

Om jag ska borra lite djupare i tullkodexen så har den pågått under hela mandatperioden. Det verkar inte finna någon lösning i sikte. Landskapsregeringen tillsatte en isbrytargrupp, som man kallade gruppen, en arbetsgrupp som skulle lösa problematiken med gränshandeln och tullkodexen. Varför händer det ingenting?

Tack, talman! Om vi börjar med lagstiftningarna som finns på lagtingets bord den här veckan så finns det ju två alternativ. Det ena är att man lägger fram ett lagförslag som är fullständigt komplett och som är färdigt processat. Det andra är att man lägger fram det i olika steg där stegen, så att säga, kuggar i och där ena steget ger vidare framåt och så har man också gjort tidigare. Det här korrelerar ganska mycket med de lagberedningsresurser som vi har. Om vi låser upp två lagberedare för till exempel offentlighetslagstiftningen, som väl har arbetats med i två år kanske, så betyder detta att hade vi inte levererat den nu - den behövde nämligen verkligen fräschas upp - så skulle det kanske ha tagit ytterligare ett halvår, ev. längre, innan den hade kommit. Vi valde då helt enkelt att ta det här bitvis. Sedan kan man tycka att det är oklokt eller inte.

När det gäller tullkodexen så är det ju ingenting som bara den här landskapsregeringen har arbetat med. Tidigare finansminister har också arbetat väldigt länge och intensivt med den här frågan. Frågan tar små steg framåt och sedan tar den ett steg tillbaka. Arbete pågår som allra bäst. Jag tror att i det här fallet får man väl ta det på kontot att trägen vinner.

Från åländsk sida är landskapsregeringen mycket medveten om problematiken för näringsföretagarna och för privatpersoner. Det är inga nyheter. Men det är också på det viset att den här tullkodexen kan inte lösas bara av Åland. Den måste lösas tillsammans med Helsingfors. Det är i den riktningen som vi arbetar framåt nu för att återigen medvetandegöra Helsingfors på problematiken som blir med tullkodexen i den planerade utformningen som nu finns.

Jag tycker att lantrådet tar väldigt lätt på problematiken kring tullkodexen. Lagstiftningen skulle initialt träda i kraft den 1 januari 2021 men ska nu implementeras i april. Vi pratar om ett antal veckor framöver. Det är en svår situation, precis som PAF-frågan är.

Jag ställde under den förra frågestunden en fråga om lantrådet använder sig av en kommunikationsstrategi. Jag såg en bristande förmåga att idka diplomati, speciellt mot riket Finland. Det här är ju många frågor som bygger på att man har diplomati. Det handlar inte om att det ska finnas någon form av tjänsteman som man kan gå på och säga att den inte har skött sitt arbete. Här handlar det helt enkelt om politisk diplomati.

Därför tillbaka till min fråga: Finns det ledarskapet hos lantrådet att föra dessa viktiga frågor för Åland framåt och i hamn? April är väldigt nära och då ska tullkodexen träda i kraft.

När det gäller lagberedningen så hade ju förra oppositionen, under den förra mandatperioden, väldigt starka åsikter om att den måste stärkas. Jag har heller inte sett en sådan (… taltiden slut).

Tack, talman! När det gäller förstärkningen av lagberedningen så har så skett. Det har äskats om en tjänst till som lagberedare och den är också tillsatt. Så den delen är delvis hanterad. Däremot säger jag inte att det inte skulle finnas plats för flera lagberedare. Det finns det säkert.

När det gäller tullkodexen och framflyttande från den 1 januari till april så var det ju inte landskapsregeringen som föreslog att den skulle flyttas fram. Tullkodexen är inte helt enkel varken för oss eller för någon annan och vi kan till exempel ta Nordirland som exempel. EU:s Brexit har också påverkat detta. Det finns ett otal stora frågeställningar där de riktigt stora länderna också har problem med det här. Det här är en process som vi arbetar med tillsammans med Helsingfors. Det som är bra för Åland ska också vara bra för Helsingfors och det som är bra för Helsingfors ska vara bra för Åland. Men tack för frågan!

Tack, talman! Jag tänkte lyfta demensvården, en fråga som jag vet att ligger nära ministerns hjärta. Som hon vet så skrev jag en budgetmotion om demensvården och om behovet av ett resurs- och kompetenscenter men såklart blev motionen förkastad.

Men i finans- och näringsutskottet betänkande kan man läsa om en oro över att kommunerna inte har tillräcklig förmåga att hantera demensvårdens utmaningar och allt större behov. Utskottet ansåg samstämmigt att det behövs ett all åländskt kompetens- och resurscenter och att landskapsregeringen behöver ta ledarskapet i frågan.

Hur avser socialministern, med ansvar för vården av demenssjuka, att hantera behovet av ett åländskt kompetens- och resurscenter?

Tack ledamot Söderlund för frågan. Precis som ledamoten sade så är det här är en väldigt angelägen fråga för hela landskapsregeringen. Med anledning av de skrivningar som finns i finans- och näringsutskottets betänkande i samband med budgetarbetet här i december så har vi haft en första diskussion. Vi tittar nu på frågan och jag återkommer gärna med mera detaljer hur vi har tänkt oss det framtida arbetet. Men vi har precis inlett och tittar just på de skrivningar som finns i finans- och näringsutskottets betänkande som jag tycker att är väldigt relevanta. Jag håller med om väldigt mycket av det som sägs i betänkande. Men som sagt vi har haft ett inledande möte med avdelningen den här veckan där vi tittar på frågan.

Talman! Jag lyfte också i motionen även frågan om och behovet av demenskoordinator, en sammanfogande länk mellan ÅHS och kommunerna. En minnes- eller demenskoordinator skulle inte bara underlätta för den sjuke, dennes anhöriga och närståendevårdare, hen skulle även underlätta arbetet i kommunerna samt kunde driva ett förebyggande arbete. En demenskoordinator kan se till att resurserna används där de behövs mest samt på rätt sätt och därmed optimeras, vilket gynnar en effektiv vård. Nu blir det väldigt olika, beroende på i vilken kommun du bor i. Hur ser ministern på behovet av en demenskoordinator?

Tack för frågan ledamot Söderlund. Demenskoordinator finns med i de demensriktlinjer som vi redan har antagit i dag, att kommuner ska ha den funktionen. Här har vi då litenheten för det efterföljs inte till fullo. Så visst finns det absolut ett behov av att man tittar över demensfrågan. Som sagt, vi har ett demenscentrum med i vårt regeringsprogram. Vi har, precis bara för några veckor sedan, haft en ny äldrelag där vi redan idag haft mycket diskussioner om äldre och en äldreombudsman. Det vi nu inte får glömma bort är att vi i den nya äldrelagen har äldreråd som ska införas i kommunerna. Det ska bli spännande att se hur de hanterar frågan. Men som svar på ledamoten Söderlunds fråga. Det här är (… taltiden slut).

Talman! Finans- och näringsutskottet var väldigt tydligt att utvecklingsbehovet inom det här området är stort, vi kan säkert också vara överens om det. Vi behöver kvalitetssäkra demensvården. Det finns bl.a. behov av vidareutbildningar men även av flexibla avlastningstjänster. Vi är säkert helt överens om att riktlinjerna för vård vid demenssjukdom behöver uppdateras, egentligen för länge sedan. Kan ministern säga när hon tror att detta kommer att ske?

Tack, talman! När det gäller utbildningsinsatser inom demens så var det en av de sakerna som lyftes upp under budgetdebatten. Det här är någonting som man jobbar med. Eftersom det har initierats nu och lyfts upp - även om kommunerna redan ska se till att de som jobbar inom äldreomsorgen har den här utbildningen - så med tanke på den diskussionen så har vi nu ett arbete där vi tittar på hur vi så snabbt som möjligt ska kunna få till mera utbildning eftersom det finns ett stort behov. Det finns en stor önskan från kommunerna att landskapsregeringen ska ordna det här och det kommer vi att göra. Det ger jag ett löfte om. Jag vet inte när den kan starta upp, men så fort det bara går.

Tack, talman! Ålands lagting tog den 1 juni 2020 en ändring av räddningslagen som förtydligade rättigheten till ersättning för kårmedlemmar i brandkårer som deltagit i släckningsarbetet under de första två timmarna.

I samband med utskottsbehandlingen uppdagades att ålänningarna som är skyldiga enligt lag att delta i räddningsuppdrag är försatta i ett sämre läge än sina gelikar i riket. I riket får den som skadat sig ersättning för skador som uppkommit i samband med deltagande i ett räddningsuppdrag. På Åland finns inte samma skrivning i lagstiftningen.

När lagtinget behandlade lagförslaget utlovade ni återkomma, på utskottets uppmaning, i brådskande ordning med en komplettering till räddningslagen.

Nu vill jag fråga ansvarig minister och vicelantrådet; hur har arbetet med komplettering framskridit?

Tack, talman! Tack ledamot Juslin för en bra fråga. Jag kan nu med en gång berätta för det samlade lagtinget att den typen av extraordinära insatser som utskottet önskade och som jag inte helt delar har ju fått anstå i väntan på att pandemins effekter på lagberedningen lite avtar. Jag tror att för 2020 sätter vi ett lite nytt rekord vad gäller extra insatser för snabba lagberedningar. Det har naturligtvis gjort, tillsammans med de större lagstiftningsprojekt som lantrådet nämnde i ett tidigare anförande här idag, att resurserna trots allt är begränsade.

Vad som också gör att det inte känns som det skulle vara någon panik är ju att vi, efter utskottets goda betänkande om räddningslagen, konstaterade att detta inte har efterlysts i sig från räddningsfältet. Resonemanget som tydligen låg till grund för den dåvarande arbetsgruppens förslag till räddningslag är att man resonerade som så att Åland är speciellt. Det är de frivilliga brandkåristerna som ställer upp i första hand. Det är inte så vanligt att man gör extra insatser som vanlig medborgare, en vanlig ålänning.

Men vi delar helt utskottets åsikt och längtar också för vår del efter att göra den här kompletteringen av räddningslagen, dvs. att man får ett skydd när man gör insatser som lagstiftningen de facto säger att man skall utföra när en sådan nödsituation föreligger.

Talman! Vicelantrådet, vår uppfattning är väl den att ålänningarna inte ska vara i en sämre situation än vad man är i riket. Det är väldigt viktigt att allmänheten inte avstår från att delta i ett räddningsuppdrag exempelvis en skogsbrand. Det är otroligt viktigt att man får handräckning från frivilliga också utanför de frivilliga brandkårerna, så därför tycker jag att det är väldigt viktigt. Jag kan också uppleva att det är lite farligt att skjuta en sådan här liten sak egentligen på framtiden. Samtidigt noterar jag, vilket också ledamot Holmberg tog upp här, att det är andra lagstiftningar som landskapsregeringen har lovat återkomma med i kompletterande syften. Enligt mitt tycke skulle det vara viktigt att beta av den här saken också i rätt så brådskande ordning, för att ålänningarna inte ska ha sämre rättigheter än i riket.

Bästa ledamot Juslin, oavsett om oppositionen vill acceptera det i varje stund så är det som så att Åland har genomgått och genomgår en pandemi som har utsatt vår förvaltning för en enorm ansträngning och belastning. Det är ju inte bara akuta lagstiftningsinsatser som har krävts för att hantera ålänningarnas bästa. Det har också skett en mängd förändringar vad gäller de löpande uppgifterna. Det är mycket mer information som måste ges till befolkningen, till berörda bolag och till myndigheter externt i Finland. Som tidigare avdelningschef inom självstyrelseborgen så måste ledamoten förstå att det är människor av kött och blod som har ett visst antal timmar per dygn som de sätter på ålänningarnas bästa. Det finns gränser för det.

Återigen, vi delar helt utskottets och ledamotens längtan efter den här justeringen av räddningslagen, samtidigt som jag konstaterar att dåvarande (… taltiden slut).

Tack, talman! Tack vicelantrådet. Är det inte enklast nu i det här fallet då bara att helt enkelt använda den här kopiatorn och kopiera rikslagstiftningen och föra in skrivningarna i den åländska lagstiftningen. Det är ingen stor sak.

Men kan jag få ett besked från vicelantrådet, när kan ålänningarna förvänta sig att vara i samma situation som medborgarna i riket då det gäller ersättningsfrågan? När kan vi få en lagframställning på det här?

Tack, talman! Bra försök att önska, ledamot Juslin! Julen har redan passerat så vi får sikta in oss på nästa jul. Min förhoppning är att så fort läget har normaliserats, dvs. att det inte hela tiden krävs akuta insatser från landskapsregeringen varken från den politiska- eller tjänstemannasidan, så ska vi kunna börja leverera också den här typen av insatser.

Men som sagt, oppositionen får lov att acceptera att pandemin har haft sina konsekvenser och egentligen i vissa fall ställt lite omänskliga krav på berörda personer. Förutom det jag nämnde så har vi också haft en coronatelefon som hela tiden ska bemannas med ledande resurser som också har varit en del av vår räddningssida. Ledamoten begär mycket av liten förvaltning med all rätt, man ska kräva mycket av oss men mirakel tar lite längre tid än under. Vi återkommer.