Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Diskussion.

Tack, herr talman! Nu ska vi diskutera avfallshantering vilket är en mycket intressant fråga här på Åland.
Avfallsområdet är i stor omfattning ett område som omfattas av EU direktiv i större detaljnivå än många andra lagförslag. Det är också orsaken till att man använder blankettlags verktyget för att implementera de nya EU direktiven här på Åland. Med det sagt så finns det möjligheter att göra vissa Ålands anpassningar när det gäller just avfallshantering. Den är i mångt och mycket, den är unik och speciell här på Åland med tanke på att vi har fler olika kommuner som har olika typer av avfallshantering.

I grova drag kan sägas att den uppdaterade avfallsslagen utgår från två huvudsakliga förändringar jämfört med tidigare. Dessa är att det har införts återvinningsmål på EU nivå som ska implementeras via avfallsslagen. Dessa mål är satta på kommunal nivå och är 55 % 2025 60 % 2030 och 65 % 2035 av allt avfall.
Som parhäst till återvinningsmålen kommer även ett rapporteringskrav som även det läggs på kommunerna. Kommunerna ska årligen rapportera till landskapsregeringen om insamlingen av avfallet och var femte år en redogörelse över hur uppfyllandet av målet fortskrider. Endast om målen inte uppnås ska en kommunal avfallsplan upprättas för att komma till rätta med återvinningsmålen. Det är bilden av hur ska vi uppnå de här målen på Åland. Man kan säga att kommunerna får frihet under ansvar.

På Åland har vi genom denna avfallsslag anpassat den finska lagen till våra åländska förhållanden som tar hänsyn till att avfallshanteringssystemen i våra kommuner ser olika ut i olika kommuner. Kommunerna har skapat system för att hantera sitt avfall vilket invånarna är nöjda med på många platser men andra platser är man missnöjd. Så tror jag att det alltid kommer att vara när det gäller avfallshantering.

Av den orsaken finns en betydelsefull avvikelse i den åländska lagen som innebär att kommunerna själva får ordna hur mottagningen av avfall ska se ut. Och fastighetsvis avfallssortering är inte nödvändigt då det exempelvis går att ordna via mottagningsstationer i tillägg till detta kan det på Åland fortsättningsvis vara så, om kommunen så beslutar, att fastighetsägarna själva anlitar en avfallstransportör även vid andra avfallsslag än blandat avfall.

I det optimala fallet tycker vi inom Obunden Samling att den här frågan skulle ha varit upp till fastighetsägaren själv att besluta vem man anlitar att transportera sitt avfall. Istället för att kommunen att mandat att bestämma det. Ett sådant upplägg hade främjat god konkurrens på marknaden för avfallstransporter. Och i tillägg till detta inneburit att problemen som idag existerar med avfallstaxan för 2/3 av Ålands befolknings som tillhör Mise hade avhjälpts genom att konkurrensen skulle ha sett till att den bästa aktören skulle ha vunnit. Så ser det inte ut nu.

I förlängningen så betyder det här då att vi har ett alternativt förslag. Då vi inte fick gehör det här förslaget och därför är lagstiftningen istället tydlig när det gäller hur avgifter skall tas ut.

Avfallstaxan ska anpassas efter den service som det finns behov av hos den enskilde fastighetsägaren och inte mer. I tillägg till detta ska ekonomiska incitament erbjudas för god sortering. Där syftet är att inte tvinga fastighetsägaren att betala för en tjänst den inte behöver då det skapar en situation där mängden avfall som slängs inte har någon inverkan på kostnadsbilden för den enskilde. Bestämmelserna som föreslås angående avfallstaxan samverkar på det här viset med rätten för den enskilde att kompostera sitt eget avfall om denne i ett sådant fall har ett betydligt lägre behov av tjänster för avfallstransport. Det vill säga ekonomiska incitament för att sortera och hantera sitt avfall så tror vi att man löser återvinningsmålen, uppnår dem. Man löser dem genom ekonomiska incitament och inte genom tvingande sorteringskärl till exempel.

Grundtanken är att var och en ska betala för sitt eget avfall och att den som anstränger sig för att få ner sitt behov av tjänster för avfallstransporter också ska märka av det rent ekonomiskt.

Avslutningsvis behöver några ord nämnas om konkurrenssituationen för den är väldigt viktig när det gäller avfallshanteringstjänster. SÅ viktig att så att egentligen båda avfallstaxan och avfallshanteringstjänsterna så uppmärksammas särskilt i den nya finska avfallslagen när man jämför med den gamla. Det är mycket mer utförligt beskrivet hur kommunerna får upphandla avfallshanteringstjänster och också hur taxan skall se ut.

Men på Åland är det ändå särskilt viktigt när det gäller konkurrensen. För att Åland är en liten marknad. Vi är en geografiskt avgränsad marknad och därför är det mycket viktigt för alla offentliga aktörer när man håller på med upphandling att beakta det här. Framförallt när det gäller breda upphandlingar som täcker in en stor del av Ålands och också samtidigt förbjuder andra aktörer att verka.

När det gäller marknaden för avfallstransporter så är det en marknad som kännetecknas av höga inträdeskostnader. Framförallt när det gäller fordon som ska hantera flera fraktioner samtidigt. Så det är viktigt när man upphandla även om det nu inte är landskapsregeringen som kommer att upphandla det här. Är det ändå så pass viktigt att jag vill nämna det här. Att man vid upphandlingar också har så långa upphandlingar så att den aktör som bjuder har möjlighet att avskriva sitt fordon under den tiden som upphandlingen pågår. Annars riskerar vi en situation där privata monopol väldigt lätt kan uppstå. Har man korta upphandlingsperioder och en etablerad aktör med få begagnade fordon på vår marknad så kan en monopolsituation lätt uppstå.

Det finns en överhängande risk med vårt nuvarande system om vi fortsätter att göra breda upphandlingar på Åland även om det inte är vi som gör det. Att med tid nog en monopolsituation uppstår på Åland. Det måste vi tänka på och till allt pris försöka undvika. För det leder bara till dyrare tjänster för oss ålänningar.

Talman! Det finns mycket att säga om ministerns presentation kring det här ärendet, kanske mest för att han höll ett Obundet anförande i stället för att presentera landskapsregeringens förslag. Vilket kan uppfattas som anmärkningsvärt och också det att man väljer som minister i Ålands landskapsregering att i det här fallet då tala om en enskild kommun eller ett kommunalförbund som mindre lyckat. Jag tror det, för alla andra ministrar i Ålands lagting genom tiderna har varit icke tänkbart att tala om en enskild aktör, offentlig eller privat, på det här sättet. När det gäller de här upphandlingarna av avfallshanteringen så har man ju lämnat in remissvar från bland annat den myndighet som ministern talar om, nämligen Mise. Och konstaterar att det blir väldigt fördyrande att ha en massa olika upphandlingar och att konkurrensen inom transportsektorn på Åland är hög. Det torde väl vara välkänt.

Tack talman! Det är tyvärr så att när man pratar om avfallshantering känns det på Åland så är det omöjligt att inte tala om Mise på grund av att det berör 2/3 av Ålands avfallshantering. Det är alltså en betydande majoritet som man inte kan undvika att tala om när man talar om det här ärendet. Så därav nämns det också. Sedan när det gäller anförande så tror jag absolut inte att det inte förekommit tidigare. Det här är väldigt, väldigt svårt att tro. Sen får man ställa sig frågan vad blir dyrare än om det finns ett monopol på marknaden så är det väldigt ogynnsamt för den marknaden där det monopolet existerar och det tar tid. Det är inte så att ett monopol skapas över en natt utan det tar tid.

Talman! När det gäller avfalls transporter så finns det dels den fastighetsnära hämtningen. Det handlar om att man ska ha ett fordon som klarar av det. Där det är vanligt förarkörkort som räcker när det gäller transporter från Åland bort eller större omlastning transporter så är det ju vanliga lastbilar vi pratar om. Den här typen av specialfordon måste förstås upphandlings tiderna vara så långa att allt att man kan räkna hem affären. Det är ju helt självklart. Men att det inte ska råda någon form av konkurrens inom transportsektorn på Åland, det får ministern gärna berätta mera om. För enligt de marknadsundersökningar som jag har tidigare varit med om så finns det ett 20 - 30 tal olika lastbils- och transportföretag på Åland. Sen till det som jag tycker att det är ganska allvarligt. Nu efter ministerns presentation är den här grejen med att man ska betala för det avfall man lämnar. Det betyder ju nu då att ministern säger att man ska betala för mängder, vilket är extremt fördyrande för konsumenten.

Tack, herr talman! Jag kan förtydligat till den delen att det handlar förstås om fastighetsnära hämtning när man talar om taxan. Så den som är införstådd i denna fråga. Men det bra, det är ett förtydligande, det handlar om fastighets nära hämtning och när det gäller fastighetsnära hämtning så används specialfordon för att sköta hanteringen av just avfallet och det är den marknaden jag talar om. Avfalls hämtning från fastigheter. Det tar ju hand om hela konkurrens diskussionen. Vi pratar inte alls om vanliga lastbilar som man kan lasta vad som helst utan lastbilar som är anpassade för att just hämta avfall.

Tror att ministern och jag har ganska samma målsättningar när det gäller detta sakområde. Men jag begärde replik när minister Wikström sa att kommunerna själv får bestämma. Då tänkte jag förstås fråga varför inte? Varför måste man ha den mellanhanden? Varför kan inte fastighetsägarna själva få bestämma? För enligt paragrafen 3b, om jag läser den rätt så fastighets innehavare får avtala med annan avfalls transportör än den som kommunen ordnar. Och det tolkar jag på det sättet att man sitter inte fast i det monopol som vissa kommuner som är medlemmar i det kommunförbund som vi inte får nämna vid namn. Så jag tolkar på det sätt att man kan ändå välja. Men samtidigt ska kommunen vara som ett filter däremellan. Varför kunde man inte ta det rakt av?

Tack talman! Just den här punkten, det är ett fel i parallell texten. Det handlar om att om att, det är precis som jag säger. Ursprungsidén var att fastighetsägaren själv ska få bestämma det här och att kommunen inte ska ha något att bestämma. Att kommunen inte ska kunna bestämma vilken avfallstransportör som fastighetsägaren som fastighetsägaren skulle kunna anlita. Men efter kompromissande så är det nu så som det är idag, att kommunen bestämmer hur avfallshanteringen ska skötas. Om man väljer att upphandla det så är det så och då får man tacka och ta emot som fastighetsägare och använda den tjänsten som kommunen har bestämt att är den bästa. Tyvärr. Men det går att få det att fungera så här också om man hanterar upphandlingen rätt.

Men då hoppas jag att minister Wikström kan förklara hur man får det att fungera så här också. Det här blir ju tomma papper för jag läste parallell texten. Jag vet att det har gått ut ett mail att den inte stämde, men jag tänkte att det här det här är ju vettigt och bra. Då får man det på rätt. På samma sätt som till exempel slam upphämtningen i dagens läge. Också där har man ju för på tal att också det skulle samordnas, det vill säga att kostnaderna skulle fördubblas även där genom onödig byråkrati. Men då får jag bara beklaga att då blir ju den här framställningen enbart ett slag i luften. Tyvärr.

Tack, fru talman! Det finns ändå saker som är bra i den här lagstiftningen och avvikelser som är bra för den enskilda konsumenten. Det finns saker som har att göra med avfalls taxan och rätten att kompostera som gör att den som vill ha ner sina kostnader har möjlighet om man anstränger sig mera än gemene man. Om man vill ha en egen kompost, om man vill sköta det, då ska man också få en service som motsvarar ens behov. Så det är väl det som är kompromissförslaget här nu och som jag företräder. Det kan bli bra även om det inte helt optimalt.

Tack, Fru talman! Det är ju tydligt att det är någon slags inbillad rädsla för privata monopol som är det viktiga i landskapsregeringen som ministerns lagförslag här. Det är ju inte vad som är samhällsekonomiskt vettigast eller vettigast på sikt för alla ålänningar eller för miljön, utan det är det privata monopolet. Alltså ser inte ministern att om till exempel kommunerna upphandlar, i delar märk väl. Så att det inte blir liksom på det sättet monopol förfarande. Så skulle det finnas skalfördelar i hanteringen, skulle minimera risken att det är flera bilar som kör in på samma gata och hämtar sopor och så vidare och så vidare. Alltså de här fördyrande omständigheterna. Ser inte ministern att det finns ett ansvar att tänka liksom på hela samhällsekonomin när man planerar sådana här fundamentala infrastrukturprojekt och processer och system?

Tack, fru talman! Nu borde ju det här lagförslag ligga i ledamotens intresse. Han borde gilla det här lagförslaget. För det är precis det som står här, att kommunen får avgöra det här och upphandla det. Det går att sköta det också kostnadseffektivt och konkurrensneutralt om man genomför långa upphandlingar som gör att aktörerna som bjuder på det kan skriva av sina fordon under tiden som upphandlingen pågår. Så har man inte gjort hittills. Jag hoppas att nästa gång att man ändrar sig så att vi inte får en situation där vi till slut bara har en aktör kvar på marknaden.

Tack, fru talman! Det var den här slängen mot Mise från ministern och hela det resonemang kring att det blir så mycket billigare om alla får göra som de själva vill. Så där som jag vänder mig emot det i min replik. Men jag var ju den som noterar att det var fel parallell texter som var skickade till lagtinget och tack och lov så är den vilda västern skrivningen borta. Att mängden avfall ska styra vad medborgarna ska betala. Ser ministern en risk i det resonemanget att det leder till att människor för sitt avfall någon annanstans än till tunnorna? Det vill säga om man för det till ställen där man inte betalar, det vill säga "Misetunnor" eller skogsbryn eller liknande.

Tack, fru talman! Jag tror att det är en grundläggande missuppfattning när vi diskuterar de här avfallsfrågorna med ledamöter här på olika forum. Vi pratar om transporter nu. Och hur ofta en transport behöver ske. Och jag tror att många i vårt samhälle som inte får bestämma det här själv utan som är hänvisad till visst intervall. Instämmer i det att det går att göra det mer effektivt för man behöver inte i mindre hushåll ha den frekvensen som idag existerar för många individer och hushåll.

Tack, fru talman! Jag ställer mig, liksom ledamoten Zetterman före mig här, lite osäker om det var Obunden Samlings gruppanförande eller Ålands landskapsregerings sammanhållna syn på den här frågan som presenterades tidigare. Och sen ville jag också ge ett stöd till ledamoten Zetterman för hennes kommentarer, för jag tror att hon är en av de personerna som är mest insatt i den här frågan i hela salen. Så det var en ganska onödig kommentar av ministern.

Talman! Jag tänkte i mitt replikskifte säga att jag tror att ändå det här att kommunerna nu får välja själva är ganska bra. I min hemkommun Jomala och i Mariehamn så tror jag att det trots allt är rätt många kommuninvånare som är rätt nöjda med den hämtning som sker idag. Och det kanske minskar en del av de tunga körningar som sker vid den här hämtningen. Vi har också den situationen att vi har från kommunalt håll byggt upp under en lång tid och en mottagningsanläggning på Svinryggen som idag är rätt effektiv och välfungerande. Och jag tror att det också är en viktig förutsättning för att just de här privata aktörerna ska finnas och ha ett ställe dit de i sin tur kan föra våra sopor.

Tack, fru talman! Jag tror också som ledamoten att en stor del av kunderna som bor här i närheten av våra tätorter är väldigt nöjda med sin avfallshantering. Det som jag tänker på är vad händer i nästa steg? Vi vet redan idag att det har försvunnit aktörer som kan sköta den här typen av transporter. Vad händer i nästa steg? Vad händer om fem år? När man håller på med upphandlingar så påverkar det ju samhället under lång tid framåt. Och det just därför som jag betonar den här aspekten av konkurrensen.

Jo, det är ju precis det som ministern var inne på att det är viktigt med flera aktörer. Och det kan ju hända att det finns kommuner på landsbygden etcetera som finner det bättre att ha ett avvikande system jämfört med centralorten. Och då tycker jag att det här är en frihet som de kommunerna ska ha. Det är viktigt att det görs på rätt sätt, men även i centralorten är det ju viktigt att de kommande upphandlingarna gör så att det möjliggör att det är flera privata aktörer som kommer att lämna in anbud på de upphandlingar som finns. Så att utifrån det så tror jag att det är viktigt att man tänker på det för att få en konkurrens på marknaden. Avslutningsvis vill jag bara säga att det här med slamsugning så tycker jag ändå att det är bra att det får fortsätta så som det är idag.

Tack, fru talman! I mångt och mycket så tror jag att ledamoten Nordberg och jag själv har samma åsikter i den här frågan när det gäller konkurrensen. Slamhämtningen är ju nu förtydligad den är fortfarande fri, så att säga. Det är inga centrala i upphandlingar, och det befästs också i den här lagstiftningen att det ska fortsätta vara på det viset.

Talman! Det verkar ju som så att Obunden Samling i sin ambition mot Mise tydligen finner sin drivkraft till denna förändring av den här avfallslagen. Hellre än att det finns högre samhällsviktiga mål som tjänar andra intressen, till exempel att öka insamlingen och ha renare avfalls fraktioner så att vi verkligen kan återvinna mer och uppnå de krav som EU också sätter på oss. På något sätt i den här debatten redan så verkar Mise blandas ihop på något sätt med detta och det verkar också som att Obundna och inte kanske landskapsregeringen när ministern talar, fokusera på den här fordons anskaffningen. Som att det är kostnaderna för den som är det viktiga och den gemensamma nämnare som man har hittat. Snarare än att man ska styra upphandlingar på ett sådant sätt som ökar incitamenten för renare avfallsfraktioner och skapa den cirkulära ekonomin som vi faktiskt också ser att är den målsättning som bör styra.

Tack, fru talman! När det gäller återvinningsgraden så målen är tydliga det ges friheter åt kommunerna att sköta den hanteringen så att de inte detaljstyr härifrån. Det är den målsättningen som vi har. Vi menar att det här är kommunernas ansvar att anpassa som de finner bäst. Det finns tydliga besked om ekonomiska incitament för att öka sorterings graden, vilket jag tror är helt nödvändigt för att faktiskt få upp sorteringsgraden i vårt samhälle. Sen kan jag väl tänka det att jag tycker att vi fokuserar lite för lite på de konkurrens aspekten, men när vi pratar lagstiftning och de påverkar faktiskt i väldigt hög grad hur vårt samhälle ser det ut. Så jag tycker att det är en väldigt viktig sak att fundera på när man funderar på lagstiftning. Det finns inget motsatsförhållande mellan återvinnings mål och att problematisera konkurrenssituationen på Åland.

Tack, herr talman! Då tror jag att ministern missuppfattar mig. Det handlar egentligen snarare om det sätt som man vill organisera avfallshanteringen på. Vill man ha en samordnad och förenhetligad organisering, eller vill man ha det uppsplittrat som nu landskapsregeringen vill? Ser ministern det på det sättet att med den här uppsplittrade organiseringen att man då främjar sorteringen och främjar rena avfallsfraktioner för att främja den cirkulära ekonomin på det bästa sättet? Eller är det någonting annat än cirkulär ekonomi som är avsikten från landskapsregeringen sida?

Tack, fru talman! Målen är tydliga och klara. De ska uppfyllas. Som jag sagt flera gånger tidigare nu så tror vi att de målsättningarna uppfylls om man kan få en så anpassad avfallshantering som möjligt. Och vi tror också att kommunerna vet hur de ska sköta det här. Genom att vi har fungerande avfallshanteringssystem, egentligen i alla kommuner. Det finns olika grader av nöjdhet i kommunerna förstås, men vi har det. Vi har fungerande system.

Tack, talman! Ett lagförslag om anpassad kommunal avfallshantering har tagits fram med nödvändiga avvikelser från den rikslag som antogs som blankettlag för några år sedan. Rikslagen har ändrats på flera områden vilket medfört ett behov av en uppdatering av blankettlagen.

Att det nu föreliggande förslaget mer går in för målinriktning istället för metodinriktning är bra då Ålands insulära läge och relativt små avfallsmängder inte per automatik passar för den lagstiftning som gäller på rikshåll. Det är bra att kommunerna själva får bestämma om det ska vara fastighetsnära hämtning eller återvinningsstationer beroende på vad som bedöms vara ändamålsenligt och kostnadseffektivt. Det är också bra att slamtömning blir kvar på fastighetsägarens ansvar istället för att det skulle vara kommunen som bestämmer vem man anlitar beroende på var man bor.

Att man tar bort kravet på av kommunala avfallsplaner så länge man kan redovisa att man når målsättningarna för återvinningsprocenterna är också helt i sin ordning, det kallas frihet under ansvar. Vårt åländska samhälle är trots allt inte så homogent att one size fits all utan flexibilitet är bra. Det kommer säkert att bli utmanande att nå EU-kraven om 55% av vikten 2025, följt av 60% 2030 och 65 % 2035 ska materialåtervinnas. Men om det visar sig att någon kommun har svårt att uppnå målen så kommer ju avfallsplanen in som en reglering i det skedet.

Det stora problemet med vår avfallshantering på Åland är producentansvaret som inte fungerar trots att det är lagstadgat. Tyvärr ser jag inte hur denna laguppdatering skall hjälpa till med denna brist som kostar de åländska hushållen stora pengar varje år. Jag hoppas att vi i utskottet kan få höranden som kan leverera intressanta upplägg om hur man kan få producentansvaret att börja fungera på ett bättre sätt än för närvarande.

Vad det gäller kompostering av bioavfall så känns det som det kunde vara lämpligt att man på något sätt kan påvisa att man har en välfungerande lösning som inte åsamkar grannskapet onödigt förtret med lukt och eventuella skadedjur. Hur det kunde lösas har jag inte svar på just nu men jag hoppas att även detta kan belysas i utskottsbehandlingen eftersom det ju är i allas intresse att man har en välfungerande kompostanläggning.

Från Centerns sida stöder vi detta lagförslag som ett led i en Ålandsanpassad avfallslagstiftning som sannolikt kommer att behöva revideras på nytt speciellt vad det gäller producentansvar inom en inte alltför avlägsen framtid.

Tack, fru talman! Med tanke på den här lite slängiga presentationen som ministern gav, där han kanske inte alltid pratar för landskapsregeringen och dess samarbetspartier. Så tänkte jag börja med att fråga om Lindholm och Centern står bakom att det ska finnas ett visst samhällsansvar i hur den här viktiga infrastrukturen byggs upp. Det vill säga i det här fallet att det är kommunerna som ska ansvara och bestämma över avfallshanteringen. Eller står Lindholm och Centern bakom linjen som förespråkades av Wikström, Obundna och några till här i salen att det är helt upp till individerna hur man löser den här frågan?

Tack talman! I min värld är det helt klart att kommunerna har ett ansvar för att lösa avfallshanteringen. Däremot som jag sa i mitt anförande, att one size fits all stämmer ju inte. Vi har olika problem med hur vi ska tackla våran avfallshantering och därför tycker jag att det är bra att det blir kvar på kommunens ansvar. Att man har både ett ansvar och att man ska se till att man når de krav som ställs upp, framför allt på EU nivå. Hur man ska ta hand om och återvinna en tillräckligt stor andel av avfallet.

Tack, talman! Tack för det klargörandet. Det är en viktig poäng. Det finns folk som tycker att det ska vara helt på individen och där är det tryggt att Centern står konsekvent i att man tror på kommunen som institution också i de här frågorna. Sedan nämnde Lindholm en intressant aspekt som jag hoppas att Lindholm tar med sig och Centern tar med sig i utskottet. Och det är just det här bioavfallshanteringen som nu finns i det här förslaget där det i princip är helt fritt vad man ska göra med sitt bioavfall. Jag reagerar också på det att kommunen inte har någon koll på vad de här komposterna finns. Det ska inte finnas med i något föreskrifter och därmed så undrar jag också var finns tillsynen i det? Vem ska man klaga till? Om grannen har en kompost som inte fungerar och som sprider råttor och illa lukt och så vidare så stöder jag resonemanget och hoppas att Lindholm tar med sig det i utskottet.

Tack, talman! Jag ser att det där kan faktiskt vara någonting som speciellt i tätbebyggda områden kan bli ett onödigt bekymmer som förhoppningsvis ska kunna regleras på ett lämpligt sätt. Jag tycker inte att man ska kunna ha det som det var på 1800-talet att man tömde restavfall eller hushållsavfall rätt ut igenom fönstret bara på gården eller på gatan, utan det måste finnas någon form av. Men däremot så har jag, som jag sa, jag har inte lösningen exakt hur det ska se ut, men att vi borde nog tänka ett steg till där och att vi får det att funka.

Tack, fru talman! Jag var inne på samma spår som ledamoten Röblom här tidigare, men det här är kompost avfallet från hushåll och så vidare, så det är ju egentligen en resurs som man kan använda för att återvinna, liksom i en cirkulär ekonomi. Så hur har man resonera inom regeringen och Centern om man ska börja se det här som den resurs det verkligen är, än att den går till spillo, liksom komposteras eller slängs på enskilda ställen. Det är ju en resurs som Åland skulle kunna ta tillvara på och liksom använda för att sänka kostnader inom energi och så vidare.

Tack, talman! Jag vet inte om jag riktigt förstod men du tänker mer att man skall försöka samla in bioavfall och försöka få det till någon form av biogasanläggning. Det tror jag väl möjligen kan vara lämpligt för tätorterna som vi har några på Åland. Men tar vi min hemkommun, att börja samla in bioavfall för att föra till en biogasanläggning så tror jag nog att effekterna av det så blir nog negativa för miljön. Men det finns säkert möjligheter. Med tanke på att energipriserna stiger så på sikt så kommer det säkert att komma nya lösningar vad gäller det.

Tack. Men det är nog lite så som ledamoten säger att en metod fungerar inte för alla. Men man måste ju också tänka på att Åland är ju vårt liksom vår gemensamma miljö. Det är vårt gemensamma ansvar. Det är ju inte så att man kan hoppa av det här tåget med att vi ska rädda våra vatten och vår natur och sånt för att man bor i periferin, utan det är ju liksom allas gemensamma ansvar. Jag tycker att det är ett ganska stort resursslöseri att vi låter återvinningsbara råvaror och sånt som vi faktiskt kan använda till att göra någonting bra för hela Åland går till spillo. Jag hoppas att man tänker lite att det kommer nya metoder, att man faktiskt börjar tänka på att det är ett väldigt stort slöseri just med avfallet. Sånt som skulle kunna användas till någonting bra istället, som bara kastas ut i naturen eller läggs i någon kompost någonstans.

Tack, talman! Det klart att visst ska vi alla, alla ska göra så gott vi bara kan. Men som jag var inne på i mitt anförande så är Åland fast vi är litet geografiskt. Har vi ändå väldigt olika förutsättningar för hur det ska fungera på lämpligt sätt utan att bli väldigt mycket fördyrande och kanske inte ens bättre för miljön. Därför tror jag nog på det här att vi måste lita på våra kommunala förtroendevalda, att de klarar av att lägga ribban och sedan finns i det här systemet inbakat att man ska nå de här procenten vad det gäller återvinningen. Annars kommer ju avfallsplanen emot. Jag tycker nog att det här är ett lagförslag jag kan leva med när man ger kommunerna möjlighet och inte behöver copy paista varandra.

Det var ett väldigt inkonsekvent anförande som lagtingsman Lindholm höll. Om jag förstått det rätt så när det gäller slam upphämtningen så sade Lindholm, att det var bra att inte fastighetsägarna själva kunde bestämma vem de ville ha som skulle hämta det. När det gäller upphämtningen av annat avfall så är det bra att kommunerna har ett roll, annars skulle tydligen soporna slängas ut genom fönstret ute på landsbygden. Vad är skillnaden mellan att man har fastighetsägarna att själv bestämma vem som hämtar det slam man producerar eller det avfall man producerar? Vad är skillnaden?

Tack, talman! Det kanske är precis som ledamot Eriksson säger, det kanske lät så men i princip är jag nog för att man ska kunna. Vad jag menar med att jag sade att jag stöder det här är ju det att det inte skall vara landskapsregeringen som bestämmer att alla ska ha fastighetsnära hämtning oberoende var de bor på Åland. Jag har personligen ingenting emot att man kan upphandla med en valfri entreprenör som hämtar det oberoende av var du bor. I och med att vi har företag så har vi haft fastighetsnära hämtning till det i alla fall. Även fast jag förespråkar att vi ska ha våra återvinningsstationer kvar inom kommunen så där är det väl mer att man bör komma överens med sin kommun. Vi kommer ju att ha möjlighet att ha skilda system inom kommunen också med både fastighetsnära och återvinningsstationer.

Jag menar att anförande var inkonsekvent, så tar vi och för också slam upphämtningen under någon typ av kostnadsdrivande kommunalförbund så har vi helt plötsligt en fördubblad kostnad. Precis på samma sätt som vi hade när Mise tog över avfallshanteringen, även om det i centralorten. Men jag tycker att Lindholm ser lite för mycket i sin egen situation ute i Vårdö, för där klarar man sig ifrån det här. Men det är ju som det har sagts att alla är så nöjda och glada med Mises upphämtning utan tvärtom. I min hemkommun Jomala så var det nästan 500 personer som skrev på en protestlista, så det finns ett stort missnöje. Jag är besviken att inte Centern kunde följa med och tro på ålänningarna och tror på det personliga ansvaret som man ville från Obunden Samling sidan.

Tack talman! Jag nämnde inte i mitt anförande kommunalförbundet, det namnet nämndes inte överhuvudtaget. Jag vet att det finns ett missnöje hur utbrett det är, så det ska jag låta vara osagt. Det är ju så i en demokrati att man måste se till att man får in, Vårdö var med också i det där kommunalförbundet. Vi insåg ganska snart att det här funkar inte för oss så vi gick ur. Så man får kämpa i demokratins anda för att få lokala politiker i kommunen att säga att vi klarar oss bättre själva. Vi vill vara utanför et här , om det är det man vill.

Tack, fru talman! Ledamoten lyfter två stycken aspekter av lagstiftning som jag inte hade tid att beröra i mitt anförande, nämligen producentansvaret som vi arbetar med just nu faktiskt arbetade vi med producentansvaret med producentansvars organisationen som existerar här på Åland. Det fungerar inte optimalt. Jag är den första att instämma i det och utskottet kan få en vidare förklaring i var exakt vi ligger i den processen i samband med utskottsbehandlingen.

Tack, talman! Det är jättebra att ni jobbar med det där för det skulle ju vara viktigt att vi skulle få det på plats. Det skulle ju ha borde varit på plats för många år sedan redan så det uppskattar jag och jag ser fram emot att få ta del av hur långt ni har kommit när vi hör er i utskottet.

Tack, fru talman! Dessvärre var det när jag kom till den här posten också så var det inte påbörjat detta arbete, så därför har vi nu satt igång med det. När det gäller avfalls förordningen som också tillhör den här lagstiftningen, en förordning som hanterar frågan om komposteringen som ledamoten med all rätta är bekymrad över. Tanken är att man kan förtydliga Hur ska komposten hanteras i förordning så det är en plan att hantera det. Men också den frågan kan vi närmare gå in på i utskottsbehandlingen i och med att det innehåller en hel del detaljer.

Tack, talman! Det låter också bra. Som jag sa i mitt anförande att på något vis så behöver det finnas någon form av reglering för annars så blir grannarna arga på varandra. Och det ska vi undvika om vi kan så ska vi undvika sånt. Det är ju det här subjektiva som blir så stort också. Det behöver kanske inte vara egentligen i grunden ett så stort problem, men att om grannen tycker att det luktar illa om din kompost och du har ingen som visar att så här funkar en kompost. Då är det jättebra att ministern har det också i röret i en förordning.

Talman! Alltid när avfall diskuteras i den här salen så känns det som att vi missar den stora bollen. Det här handlar ju nämligen inte om sophämtning från enskilda fastigheter utan det handlar om en omställning till cirkulär ekonomi. Där man brukar säga att det finns inget avfall, bara resurser. Och det är just det som borde stå i fokus för den här diskussionen. De cirkulära ekonomiska lösningarna. Det är också vad uppdateringen av direktiven anger och det är också vad direktiven från början har handlat om. Ökad återanvändning och ökad materialåtervinning.

Och hur kan vi då effektivt använda de gemensamma resurser som avfallet utgör? Det är det vi borde diskutera. Man kan prata om lösningar som att vi gemensamt, såsom man har gjort i bland annat Växjö kommun, har ett gemensamt möbelblocket för offentlig sektor för att minska kostnader, skapa fler enkla jobb och få en högre återvinnings grad. Vi ska kunna se över flödena när det gäller smart bruk av trärester från byggindustrin. Jag vet att man nu överser möjligheten att använda glas som är extremt dyrt att borttransportera från Åland på grund av sin vikt, i betongproduktion och så vidare.

Vi har stora svarta hål när det gäller det här på Åland där textil och möbel hanteringen kanske utgör de två största. EU direktiven kräver en god textil hantering där man också ska möjliggöra återvinning av bland annat bomullsfiber och andra textilfibrer. Och här vad jag uppfattar som så finns det väldigt lite på gång. Jag har informerat dom att Mise har det anhållit om pengar från landskapsregeringen för att utarbeta ett system som kunde fungera för de åländska kommunerna men inte har fått den tilldelningen.

Också möbelhanteringen är extremt dyr och ineffektiv eftersom vi i dagsläget forslar bort mycket möbler som helhet. Det kostar förstås i transportkostnader, men vi missar också allt det material som finns i möblerna.

Vi pratar också om förtydligande direktiv om plast och här har jag alltid anfört att det skulle vara otroligt intressant att se att det offentliga skulle jobba tillsammans med den relativt stora plastindustrin som vi har på Åland. Hur skulle vi kunna göra så att den plastnäringen bidrar till mer hållbara konsumtions och produktions mönster?

Ett sätt som jag ofta har anfört är att man skulle föra ett register över tillgängligt råmaterial från helt enkelt Svinryggens deponi. Så att man skulle kunna se vilka material som finns att hämta. Och förstås så borde man i produktionen stöda det att sidoströmmar skulle tas om hand och också täppa till olika typer av energiluckor.

På Åland har vi förstås också här goda exempel. Det mest givna är ju second hand butikerna och som gör om befintliga varor och säljer dem som nyproduktion.

Äppelmust tillverkningen lyfter alltid upp och det tycker jag är en av de bästa cirkulär ekonomiska tjänster som vi har på Åland.

Och också förstås Idrottsbanken som möjliggör för många barn och unga att utan investeringskostnader prova på nya idrotter men också vuxna.

Frågan som har analyserats här i idag och har diskuterats handlar mycket om vem som ska bestämma, fastighetsägaren själv eller kommunerna. Det man kan konstatera är att den tiden är när kommunalförbundet Ålands Miljö Service gick in för fastighetsnära hämtning i 4 fack, det vill säga 2014. Då fanns det en mycket stor politisk beställning på att minska andelen fordon på de åländska vägarna och i synnerhet på de privata åländska vägarna.
Där många privata väglag var upprörda över det, att de körde upp i till tre stora tunga transporter med avfallshämtning, varje vecka. Vilket de blir ifall man släpper det där helt fritt. Det var många vägar som det var på det sättet, för jag ser att ministern skakar på huvudet. Han har säkert på djupet satt sig in i frågan och varit med i de diskussionerna och följde med flödena före 2014. Jag utgår från det eftersom att han har en bestämd uppfattning kring den saken. Det var en väldigt stark politisk beställning i det sammanhanget. Att få ner mängden transporter. Jag återkommer till den frågan lite senare.

När det gäller vad utskottet behöver fördjupa sig i så uppfattar vi från Liberalerna att det finns fyra huvudsakliga frågor. Det första är EU direktiven. Närmar man sig dem nu, uppfyller man dem eller tar man ett steg bort ifrån dem? Man behöver gå in i direktiven och se vad de huvudsakliga målsättningarna gör och analysera huruvida den här lagstiftningen går åt det hållet eller går bort från det hållet.

Den andra frågan gäller just denna kompost biten, vilket jag på ett personligt plan kan ha väldigt stor förståelse för att man känner att man själv ska få bestämma som man komposterar på gården eller inte. Men man kan inte heller snuttifiera frågan till att bara handla om det. Som jag sa så gick medlemskommunerna, de som var medlemmar i Mise. Efter stora remissrunda med kommunerna, referensgrupper med många olika politiker inför 2014 att införa fyra fack som standard. För hushållen där bioavfall skulle vara implementerat.

Den här renhållningsplanen är förstås skickad till landskapsregeringen. Landskapsregeringen har känt till det här, alltså sedan 2014. Man har inte aviserat något missnöje med det. Nu har man då i de här medlemskommunerna till de delar man har fastighetsnära hämtning, vilket inte gäller alla kommun medlemmar i alla medlemskommunerna. Infört ett system med fyrfackshämtning inklusive bioavfall. Och då säger landskapsregeringen ajabaja så här kan ni inte göra när upphandlingen redan är i gång. Så man kan ju se det som att landskapsregeringen rejält kör över de medlemskommuner som har fattat beslut om att den här avfallshanteringen ska skötas på just precis det här sättet. Och det är lite oklart varför man tycker att just de som har varit med och fattat det här beslutet att deras beslut inte ska få tillräcklig bäring.

En del i det här med att samla ihop det komposterbara materialet handlar ju om att man ska få tillräckliga volymer för att garantera att en biogasanläggning blir lönsam. Därför behöver man också i det här sammanhanget höra näringslivet, de som är producenter av bioavfall, för att se hur deras syn är på att man undslipper ett sådant krav. Det andra är förstås praktiskt. Alltså har du ett fyrfackskärl på gården och du själv får välja om du stoppar ditt avfall. Går det inte på något sätt att kontrollera huruvida man använder kärlet eller inte. Så det var den frågan, alltså jag uppfattat från de remissvar som kommer också från Mise, att man känner en viss oro för att det här kommer att slå sönder det system som medlemskommunerna har gått in för.

Det tredje gäller slopandet av kravet för avfallsplaner. Jag kan förvisso tycka att det är en bra sak, för det minskar byråkratin. Det som är mindre bra i den delen är det att en av avfalls planens viktiga delar, förutom att statuera och bestämma om hur man ska nå återvinnings mål och annat. Är ju det att i en sådan plan och förstås vilka delar man tänker upphandla och vilka krav man tänker ställa på de upphandlingarna. Det handlar om att förbereda näringslivet på vilka upphandlingar man har att vänta och det är också en sak som utskottet behöver höra transportfirmorna kring, att hur ser man till den delen på förslaget.

Sen till den sista punkten avfalls taxan, alltså att man ska börja ta ut avfalls avgifter beroende på avfallsmängder. Hur ska detta kontrolleras? Hur kontrollerar man lagligheten och hur kontrollerar man rättssäkerheten i det här? Om var och en ska uppge sina egna avfallsmängder och sina egna avfallsbehov, så hur gör man och hur ska själva bedömningen av det här göras. Jag tycker inte att detaljmotiveringen är tillräckligt. Ministern verkar ha ett behov av att ta repliker från bänken, så jag kan ju svara på dem omgående.

Det man också kan konstatera är ju att den här typen av speciallösningar innebär ju en ökad byråkrati. Eller för all del det som jag tittat på i många omgångar vågar på avfallskärlen. Extremt kostsamt. Mycket, mycket dyra lösningar. Och som sagt att veta exakt vad man har för avfall. Så är det låter sig svårligen göras. Det som tillämpas i de flesta fall är att man utgår från per person och medelsnitt. Det är det som är det gängse i Norden till stora delar.

Så utskottet har nog ett gediget arbete att göra kring den här lagstiftningen. Och det jag uppfattade just kring avfallstaxan, det har ju att göra med om ministerns skulle ha varit ärlig. Så vill man ta bort komposterbara avfallet så att man ska kunna förlänga tömningsfrekvenserna på just fyrfackskärlen. Jag utgår från att det är det som är själva huvudmålet för det han anfört många gånger tidigare. Men vad betyder det i praktiken? Hur mycket byråkrati innebär det? Jag uppfattar det här lagstiftningsförslaget som kraftigt byråkratisk. Om det även om man vill framföra det på annat sätt. Så utskottet behöver ju höra Mise och andra kommuner. Svinryggen men också stora producenter av bioavfall från det privata näringslivet och förstås olika transport firmor. För att få en bild av det här. Jag tycker också att man skulle behöva fördjupa sig i vad grunderna är i avfallsstrukturering och som ett ytterligare tips så brukar Åbonejdens avfallsservice, som har väldigt liknande lokalsamhälle som vi har, vara ett gott bollplank i de här frågorna.

Tack, fru talman! Jag håller med. Det blir lätt så att de här diskussionerna handlar inte om volym, fördelar eller vad som är samhällsekonomiskt smartast och som är klimat smartast. Vad som är mest användarvänligt utan att det blir det här gosande i det egna navelluddet. Och så tänker man på vad som kostar nu och vad som inte får kosta och vem som ska köra det och hit och dit. Man börjar i den ändan som vanligt som man gjorde på 90 talet och trivdes bra med då. Det är därför jag tycker det är fräscht att ledamoten tar upp de här möjligheterna som finns med i den cirkulära ekonomin och som också har möjlighet att finnas här på Åland med förädling av resurserna på olika sätt. Men när man drunknar i navelluddet så kommer man aldrig så långt.

Talman! Under förra mandatperioden så gjordes den här större lag revideringen och då handlar det också precis om det här, min soptunna. När hela direktivet handlar om en helt annan fråga, nämligen den cirkulära ekonomin där vi har stora steg kvar att göra på Åland, allt från energi till vatten och också till avfallsmängder och hur de nyttjas. Det är jätte dyrt att transportera bort avfall från Åland, jättedyrt. Så om vi istället skulle kunna prata om hur får vi så rena fraktioner så att de blir åter brukbara? Och på vilka flöden kan vi skapa för att kunna återanvända dem? Så skulle vi kunna få stora miljövinster, stora energi vinster men också goda nya affärer.

Jag håller med där och det är ju det att EU kommissionen har, om jag förstått det rätt, varit att piska på Finland för några år sedan om att Finland hade ett för fragmenterat och uppsplittrat system för avfallshanteringen. Och med tanke på det så är ju det här lagförslaget att går ju ännu längre. Det skulle vara ännu mer splittrat och individuellt och det går ju faktiskt som ledamoten är inne på, i en annan riktning än den utveckling som vi vill se.

Talman! Ser man på några av de stora problem vi har idag alltså, nämligen råvarubrist eller i alla fall stora miljöproblem kopplade till råvaruproduktion. Ser man på bristen på enkla jobb. Och ser ma på frågan kring att stiga upp ett steg i förädlings skalan så är cirkulär ekonomi ett av de största och viktigaste metoderna för det. Det är inte så konstigt att många högt uppsatta ekonomer. Att många politiker lyfter den här frågan på Åland har vi pratar alldeles för lite om det här. Vi är fast vid vår egna soptunna. Jag tycker att man borde följa med vad Jyrki Katainen till exempel har skrivit i saken och uttala sig om gällande cirkulär ekonomi. Där får man mycket goda influenser.

Tack, fru talman! Först måste jag säga att det är just en sådan här nivå ledamoten Röblom och Zettermans diskussioner som jag tycker att det är värt det här lagtinget vi pratar för hela Ålands bästa. Vi pratar för miljön, vi pratar för ekonomi och vi pratar också för vi ska inte slösa med våra resurser. Jag tycker det är en bra nivå på den här debatten just nu. Men det är det som jag funderar, du gav goda och bra exempel på olika cirkulära lösningar i början av ditt anförande också på hur det blev bra ekonomiska lösningar. Men jag tänkte på har ledamoten någon slags vision eller bild över hur en sådan organisation skulle kunna se ut? Någon måste ju ha huvudansvaret för att hela den här maskineriet sätts igång, hur det ska kunna fungera. Jag är väldigt intresserad, vi ska kunna diskutera det vidare, kanske i nästa regering.

Talman! Cirkulär ekonomi är en fråga i huvudsak för det privata näringslivet, även om det offentliga också har förstås en viktig roll i det. Men det handlar ju, som vanligt om när det gäller näringslivspolitik, att vara en god möjliggörare. Jag vet att andra kommuner och regioner har ju sådana register över vilka material som finns tillgängliga, för ofta är det ju just de här diskussionerna, dialogen om man känner inte till vad det finns för potential. Och det är därför jag också tycker det är tråkigt att vi pratar om de egna soptunnorna och vem som hämtar dem i stället för att ta den här djupa cirkulär ekonomiska diskussionen. För också här måste ju förstås diskussionerna föras tillsammans med näringslivet, alltså ledamoten Eriksson brukar anföra det att man borde ha en näringspolitisk strategi. Den typen av dokument borde förstås också lyfta det här för att föra i samråd med näringslivet hur man kan utveckla det vidare.

Jo tack, jag håller så med av hela mitt hjärta och själ om det här att man fokuserar så himla mycket på sin egen soptunna och kanske på sina egna pengar. För jag har liksom förstått att det här handlar egentligen om att ett avfall är dyrt och då ska jag liksom inte betala för det. Och det är så att hur man än säger så är det så att människor som kan snika undan olika betalningar gör det på olika sätt. Alltså om vi ska börja mäta vårt eget avfall och väga det och rapportera in det så tror jag inte att det finns en endaste person som kommer att vara ärlig i den här frågan. För att det finns andra saker också som inte är helt hundra procent mätbara, där det går att rucka lite beroende på vad man gör. Oj, jag råkade kasta det här i skogen eller råka eldad det här i min majbrasa liksom, det vet vi. Det finns ingen som kan säga att det inte är så. Så det här frihet under ansvar som folk har pratat om tidigare så är väldigt svårt att kontrollera.

Talman! Den stora mängden av människor så tror jag att vill göra väl ifrån sig. Det handlar inte om det, men däremot ser man på studier kring det här att precis som man kanske underskattar mängden mat man äter eller mängden man flyger. Eller också för all del hur mycket avfall man producerar så tenderar man underskatta sin egen produktion och konsumtion. Det här handlar inte om att ha liksom system som sätter dit den enskilde, utan det handlar om att bygga system med så ren återvinningsgrad som möjligt. Och det är otvistigt så att ju fler sorterings fraktioner du har och ju närmare hemmet de är desto renare blir fraktionerna. Det visar studier på studier på studera lokalt, i Norden och Europa.

Tack talman! Liberalismen går ut på att individen ska få bestämma så mycket som möjligt själv och att staten ska lägga sig i så lite som möjligt. Hur kommer det sig då att ledamot Zetterman tycker att individen klarar inte ens av att ta hand om sina egna sopor utan det måste kommunen göra åt individen? Jag passerar Svinryggen varenda dag när jag åker till jobbet. Men jag kan inte ta med mig mina egna sopor och kasta dem på Svinryggen utan Mise ska köra en lastbil hem till mig och hämta dem för att det är tydligen det som är mest miljövänligt.

Talman! Det är ju inte Mise som kör hem för det första, utan det är ju en privat entreprenör som är upphandlad av myndigheten. Så det frågetecknet kan man uträta. Jo, jag tror att på individnivå så har det ju aldrig varit några bekymmer på den tiden man fick bestämma sina egna avfallskärl. Det är inget bekymmer utan problemet är ju hur rena avfallsfraktioner vill vi ha? Och hur mycket avfall vill vi samla in för att kunna göra någonting annat av det? Och det är det EU direktivet handlar om. Det är precis just de målen som man ska uppnå enligt EU direktivet. Nu vet ju jag att ledamoten Egeland inte så stor favorit av EU direktiv, men det här är vad vi har att förhålla oss till.

Jag ser inte på vilket sätt jag skulle kasta mindre sopor om jag fick kasta de själv om jag åker förbi Svinryggen än om det kommer en av Mise upphandlade entreprenör och hämtar dom hemma hos mig. Jag kommer fortfarande producera samma mängd sopor. Så jag tror inte att folk kommer att gräva ner sina sopor. Jag ser faktiskt inte nyttan med det.

Talman! Det jag sade till ledamoten Egeland var att det är ostridigt så att ju fler fraktioner du har, ju närmare hemmet du har, desto renare återvinningsgrad blir det. Desto renare återvinningsfraktioner man har, desto mer kan man göra av materialet i nästa steg och det är det EU direktivet handlar om.

Tack, talman! Ni står här och talar om cirkulär ekonomi lagtingsledamot Zetterman. Det jag anser att ni står och talar om planekonomi mot marknadsekonomi och ni väljer planekonomi alla dagar i veckan när det gäller avfallshanteringen. Har jag uppfattat saken rätt?

Talman! Ledamoten Måtar har inte uppfattat saken rätt. Det jag säger tvärtom är det att vi ska upphandla renhållning tjänster av privata entreprenörer. Vi ska se till att samla ihop det här avfallet och skapa nya affärs nyttor för framförallt det åländska näringslivet.

Tack, talman! Det ni säger i klartext är ju att de privata individerna klarar inte av att ingå de här avtalen själv. Precis som när vi far och till exempel handlar maten, när vi köper in elen, när vi köper in vattnet eller andra nödvändigheter. Det jag också undrar är att har ni läst 3b paragrafen i det här lagförslaget? Där står det ju att marknadsekonomin gäller helt plötsligt. För där får vi sköta våra slamavfall själva. Där behöver vi inte ha storebror som ordnar det här åt oss. Varför kritiserar ni inte det?

Talman! Det jag kritiserade var att man har en kommunal avfalls myndighet som har gått in för ett system 2014. Nu har man implementerat det. Kommunmedlemmarna har därmed betala för det och då riskerar man att haverera det från landskapsregeringen sida. Det är väldigt senfärdigt. Man borde ha sagt till vid det skede då man gick in i renhållningsplanen. Kommunen har ju att förhålla sig till en enda myndighet i form av Ålands landskapsregering, inte beroende av mandatperioder.

Tack, fru talman! Tack för anförandet som det nu var. Det finns så många saker här som man hinner inte gå igenom allt i ett replikskifte. Men jag skulle vilja fråga lite hur Liberalerna ser på denna fråga med att låta kommunerna avgöra hur de ska hantera sin sophantering. Är det rätt eller är det fel? Det är ganska stor skillnad på lagförslagen från de som gick ut tidigare på remiss där man var mer inne på den tanken som jag uppfattar att ledamoten förespråkar. Det vill säga att landskapet måste försöka hitta en lösning för hur det här ska fungera. Vi kan väl stanna där.

Talman! Jag vet inte om det har blivit något missförstånd. Men nej, jag talade inte för Liberalernas räkning något om att inte kommunerna ska kunna fatta det beslutet. Det jag konstaterat är problematiskt är att kommunerna har i demokratisk ordning fattat beslut om hur man ska sköta sin avfallshantering. Nu tar landskapsregeringen en lagstiftning som enligt den egna utsago från den myndighet som för flera kommuner handhar det riskerar att göra hela hanteringen betydligt mer problematisk för ett beslut som man fattar 2014.

Tack, fru talman! Jag tror ledamoten behöver bekanta sig med det nya lagförslaget och inte det som gick ut på remiss. Det är samma missförstånd som var här tidigare i replikskiftet med ledamot Röblom. Det är fortfarande kommunerna som bestämmer om man vill centralt upphandla de här tjänsterna. Men ledamoten har tidigare uttryckt sig på det här viset att sophanteringen är en infrastrukturfråga som vi skall betala gemensamt. Det var några månader sen i ett annat forum som ledamoten sade exakt de här orden. Vi tror, till skillnad från det som framspeglas här, på individens ansvar och förmåga att sköta de här frågorna. Vi tror på att det är en medvetenhet som håller på att bildas i samhället när det gäller cirkulär ekonomi. Det här förslaget är inte emot cirkulär ekonomi på något vis. Vi tror däremot att ekonomiska incitament är viktiga för att människor skall sortera rätt. Så det är väl det som är den stora skillnaden, hur mycket man tro på människan.

Talman! Det jag talade om var det här frivilliga komposterna, vad det betyder i förlängningen. Ifall man alls kan hålla kvar det här fyrfacks systemet till alla eller inte. Vilket jag ser vissa bekymmer med. Avfallshantering är givetvis en infrastrukturfråga, det är väl ingenting annat än det. Det som jag alltid har anfört är det att när man vill göra specialanpassningar för enskilda, hur mycket skall alla andra betala för det? Ministern vill nu att vi skall ha billigare ju mer man sorterar, vad betyder det? Skall de som hämtar soporna titta i soppåsarna ifall man har blandat sitt avfall eller inte? Vad betyder att uppmuntra en god sortering? Skall man väga hur mycket avfall det är i varje fraktion? Och ifall det är en familj som producerar mycket brännbart men lite av annat, skall de då få en straffavgift för att du har för lite i de andra sorteringskärlen? Alltså hur skall det här praktiskt genomföras?

Behandlingen avbryts och återupptas den 29 maj. Samtliga talare kvarstår på talarlistan.