Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet. Diskussion.

Talman! Självstyrelsepolitiska nämnden har berett ärendet kring en åländsk parlaments plats i europeiska parlamentet.

Talmanskonferensen föreslår att riksdagen ska ändra vallagen. Enligt självstyrelselagen 22 paragraf kan lagtinget väcka initiativ i frågor som hör till rikets lagstiftnings behörighet. Initiativrätten gäller frågor som har särskild betydelse för landskapet. Bakgrunden till framställningen är att den nuvarande fördelningen av platser i parlamentet. Gäller endast för valperioden 2019 till 2024. Det krävs ett nytt beslut om Europaparlamentets sammansättning för valperioden 2024 till 2029.

Enligt Europeiska rådets beslut från juli i år har medlemsstaterna nått en principöverenskommelse. När antalet platser i parlamentet ökar med 15 så att 720 ledamöter väljs till Europaparlamentet i juni nästa år i stället för nuvarande 705 ledamöter. Som en del av lösningen får också Finland en extra plats, det vill säga 15 platser i stället för dagens 14.

Lagtinget följer en utstakad linje. Vi är överens när det gäller att driva självstyrelsepolitik, en självstyrelsepolitik som är relevant och praktisk, som utökar möjligheten att driva en politik som är angelägen för ålänningarna. Talmanskonferensen för fram starka demokratiska motiv. För det första EU medlemskapet innebar att stora delar av lagtingets lagstiftningsbehörighet överfördes till unionen. Men Åland kompenserades inte genom ett direkt inflytande i EUs institutioner. Riksdagens grundlagsutskottet har därför sagt att Åland har en legitim rätt till inflytande i EU och statsrådet har i sitt principbeslut redan från 2009 bekräftat att det finns ett behov av att kompensera landskapet för behörighetsöverföringen.

Dagens system är otillfredsställande och det innebär att Åland ges möjlighet att påverka framtagande av Finlands positioner vid beredningen av EUs rättsakter. Det här systemet har av språkliga orsaker samt med anledning av den oftast korta beräknings tiden aldrig fungerat väl, vilket även konstaterats från rikets sida.

I dag upplevs det från åländsk sida att de språkliga problemen ökar i och med att kunskaperna i svenska vid ministerierna minskar. Åland har ingen möjlighet att delta i en beredning som sker uteslutande på finska. Denna utveckling leder till att Åland i allt större utsträckning går miste om sina möjligheter att påverka. Vi har redan ett vedertaget system där Åland har en plats i Finlands riksdag. Det skulle fungera alldeles utmärkt också i Europaparlamentet.

För det andra är representationen i Europaparlamentet inte proportionell. Små länder som Finland gynnas av den degressiva proportionaliteten och har en representation som är nästan dubbelt så stor som befolkningsmängden motiverar.

För det tredje, det finns inga juridiska eller formella hinder för att Åland skulle bli en valkrets, utan frågan är helt politisk. En rättsstat som Finland borde uppfylla sina tidigare löften. Självstyrelselagens delning av den politiska makten mellan Finland och Åland leder till att riksdagen och regeringen inte kan företräda Ålands befolkning i frågor som hör till självstyrelsen. Åland har dessutom fristående politiska organisationer. Frågan om åländsk representation i Europaparlamentet är med andra ord ytterst en demokratifråga.

För det fjärde, i dagens säkerhetspolitiska läge finns det i Europa ett stort behov av goda exempel i fråga om minoriteter och autonomier. Andra medlemsstater har redan garanterat motsvarande områden en egen plats, såsom det tyskspråkiga i Belgien. Det borde ligga i Finlands intresse att behandla sin autonomi lika bra som andra medlemsstater. Även andra medlemsstater har fått tillgodose sina minoriteters intressen på egen hand. Som nämndes. Belgien har garanterat sin tyskspråkiga nationella minoritet direkt representation i Europaparlamentet, trots att deras befolkningsmängd inte automatiskt räcker till en plats. Även Danmark säkerställde att Grönland hade en direkt representation i Europaparlamentet så länge som Grönland var en del av det europeiska samarbetet.

Det finns således prejudikat som visar att det är fullt möjligt för en medlemsstat att garantera ett område som Åland en egen direkt representation i parlamentet.

För det femte, EU och Ålands behörighets områden sammanfaller till stor del, vilket betyder att behörighets överföringen relativt sett blir större för Åland jämfört med Finland. Finland kompenserades genom representation i EUs institutioner medan självstyrelsen hänvisades till indirekt inflytande via Finland. På många områden där beslut tidigare kunde fattas på Åland är ålänningarna nu alltså hänvisade till att via Finland försöka påverka EUs institutioner.

Självstyrelsen som myndigheter har ända sedan anslutning till Europeiska unionen framfört krav på att Åland skall erhåller en egen representation i Europaparlamentet. Åland har bland annat upprepat detta krav i samband med att lagtinget behandlade Amsterdamfördraget, Nicefördraget och det konstitutionella fördraget samt Lissabonfördraget.

Det hade varit önskvärt med en ändring av självstyrelselagen där det redan regleras att Åland ska utgör en egen valkrets i valet till Finlands riksdag. Eftersom ärendet dock brådskar föreslås i detta skede en ändring av vallagen. Motsvarande bestämmelser bör dock på sikt tas in i självstyrelselagen. Det bör noteras att gällande vallag står i strid med självstyrelselagen. Enligt självstyrelselagen utgör landskapet en egen valkrets vid val av republikens president, medan det i vallagen sägs att vid presidentval utgör landet en valkrets.

Den omfördelning av platser i parlamentet som nu ger Finland ett ytterligare mandat i Europaparlamentet ger Finland ett tillfälle att infria de löften man tidigare har gett. För Finlands del vore det demokratiskt, hedersamt och meriterande om man ser till sin autonomis rättigheter. Det skulle stärka Finlands status som rättsstat och sannolikt ge både Finland och Åland stor positiv uppmärksamhet i en orolig tid när det inom EU finns behov av goda exempel i frågan om hantering av autonomier.

Med anledning av det ovanstående föreslår talmanskonferensen för lagtinget att lagtinget hos riksdagen i enlighet med 22 paragrafen i självstyrelselagen för Åland hemställer om att riksdagen godkänner lagtingets förslag om ändring av vallagen.

Talman! Liberalerna uppfattar att talmanskonferensen framställande är mycket, mycket god och välmotiverad. Vice talmannen redogjorde här för de argument som föreligger, både sakliga och också något som man kunde förvänta sig att skulle genomföras. Från Liberalernas sida så hoppas vi att det här ska nå resultat och ser det som en utmärkt möjlighet för regeringen Orpo att nu visa att man tar hänsyn till landets minoriteter.

Talman! Tack vicetalman Sjögren för en väl genomförd redovisning. Det bekymrar till att få en EU parlamentsplats och de traggligheter som har varit en lång tid. Men vad jag reagerar över är att Lagtinget följer en utstakad väg för att få till en EU-parlamentsplats. Ibland undrar man nog om vi inte har vimsat bort oss själva lite från den här vägen. När det dyker upp nya parlamentsplatser, då kommer vi tillbaks till vägen lite för sent. Så jag är lite orolig för det där om vi är med på den här vägen. Den verkar oändlig den här vägen mot en parlamentsplats.

Talman! Jag tycker att lagtinget har haft en klar linje och i och med att det blev aktuellt med Brexit så har man ju också försökt påverka. Alltså när Brexit blev ett faktum så har man också försökt påverka från lagtinget sida och från landskapsregeringen sida så nog har man haft en linje. Men det är sant, vi har inte lyckats ännu och någon har sagt nån gång att politik är att vilja. Men politik är att tjata och vi fortsätter att driva vår linje och den är helt legitim och jag tycker att talmanskonferensen framställning är helt klockren i sin argumentation.

Talman! Jag håller helt med det vicetalman Sjögren sa här just, men det är det att vi har haft momentum många gånger på Åland till att stå på oss lite. Men där har vi ingen riktig klar linje hur vi ska komma fram till det här tjatande, det har pågått nu i 30 år. Det kanske jag inte håller med om att det liksom har varit lyckosamt så att säga. Men det kanske är dags att börja använda andra medel för att uppmärksamma regeringen i Finland att det är dags att göra något för att få något till stånd. Men jag håller helt med Sjögrens framställning här att det är mycket gjorts, men det finns mycket mer att göra.

Talman! Det finns det definitivt. Och till den delen så kanske det har varit så att vi genom åren har trott på vissa utfästelser som inte har infriats. Lagtinget har ju aldrig vikt från sin linje att man tycker att det är legitimt men en parlaments plats och jag tycker att vi gör väldigt, väldigt mycket med vår enda plats som vi har i Finlands riksdag. Det visar sig att det är inte numerären där heller, utan att man har tillgång till information och att man kan samarbeta. Samarbeta med landskapsregeringen och riksdagsledamoten och lagtinget så att det skulle absolut vara på sin plats. Och jag tycker att det finns ett gyllene tillfälle nu när Europa och världen ser ut som den gör. Att visa att man har ett demokratiprojekt med självstyrelselagen och man skulle också vilja ge sin minoritet en parlament på plats.

Fru talman! Talmanskonferensen initiativ till riksdagen om ändring i vallagen så att Åland utgör en egen valkrets till Europaparlamentsvalet är mycket väl motiverat.

En för Åland egen plats i EU-parlamentet skulle ha många fördelar vilket framställningen förtjänstfullt lyfter. Vårt lilla, unika och självstyrda ö-rike kunde få en helt annan synlighet och förståelse i den Europeiska Unionen och dess beslutsfattande organ med en egen parlamentsplats.

Då Åland tillsammans med Finland godkände anslutningen till Europeiska unionen, överfördes en betydande del av Ålands lagstiftningsbehörighet till EU. I praktiken en centralisering av makten som inte alla gånger varit lyckad även om samarbetet också haft många fördelar. Medlemskapet innebar förlorat inflytande och delvis en försämrad möjlighet att styra vår egen självstyrelse. Tyvärr ser vi idag också fler och fler tvingande förordningar från EU istället för att implementering sker via direktiv med visst nationellt handlingsutrymme. Ungefär 40-50% av de områden där Åland har egen lagstiftningsbehörighet är sådana områden där även EU har behörighet. Finland kan inte representera Ålands autonomi inom de områden som regleras av Ålands självstyrelselag.

Inom jordbruket har problematiken kring centraliseringen av makten varit mycket tydligt då flertalet av de beslut som rör vår lokala livsmedelsproduktion tas någon helt annanstans, av personer som inte har någon som helst aning om hur våra småskaliga förutsättningar är, om våra geografiska utmaningar och vår jordmån. Vi ser att detta har lett till att besluten och den lagstiftningen som utformas många gånger inte mallar med de odlingsförutsättningar vi har vilket resulterar i mer byråkrati, ökade kostnader samt irritation och extra arbete hos producenterna. Det finns en rad andra hårt debatterande exempel rörande Åland i EU som t.ex. torskfiske, vårfågeljakten, EU:s strategi för biologisk mångfald och örn-problematiken. Flera exempel på saker som irriterar ålänningarna och skapar debatt om EU:s vara eller icke vara.

Det här är konkreta exempel på när Åland verkligen hade behövt beslutsfattare på plats för att kunna bidra med kunskap och en röst för de lokala förutsättningar som råder. Genom en egen parlamentsplats skulle Åland ha en helt annan chans att påverka EU i formella omröstningar och ge andra parlamentariker insikt om Ålands unikitet. Informationsutbytet och inflytande skulle bli på en “högre nivå” och inte bara ske genom nätverkande som idag.

Den här problematiken blev extra tydligt för mej för några år sedan då vi hade bekanta som då jobbade på kommissionen och hade med sina kollegor till Åland. Det var så förundrade över vår småskalighet, vår natur och odlingslandskap. Vi diskuterade då bland annat den lokala livsmedelsproduktionen och insåg att perspektiven från södra Europa och här till mångt och mycket skiljer sig åt.

Talmanskonferensen skriver i framställningen att “Den omfördelning av platser i EU-parlamentet som nu ger Finland ett ytterligare mandat i Europaparlamentet ger Finland ett tillfälle att infria de löften man tidigare gett”. Faktum är att Finland flera gånger bekräftat att det åländska kravet om parlamentsplats är befogat och det har som initiativet konstaterat t.o.m. utlovat att när de uppstår en situation med extra mandat för Finland skall denna plats tilldelas Åland. Nu när Finland får sitt 15:onde mandat att fylla skulle detta löfte enkelt kunna införlivas.

Från Centers Lagtingsgrupp tycker vi att Finland borde måna om att i likhet med Danmark (fallet Grönland på 1980-talet) och Belgien (egen plats för den lilla tyska minoriteten) bör visa respekt för sin enda autonomis möjligheter att klara de utmaningar som EU-medlemskapet hela tiden aktualiserar, nu senast t.ex. de omfattande effekterna av systemet med utsläppsrätter. Från Åländsk Center understöder vi till fullo att Åland ska ha sin utlovade plats i EU-parlamentet och välkomnar i det varmaste talmanskonferensens kärnfulla framställning med syfte att Åland skulle bli en egen valkrets. Detta handlar om demokrati och möjligheten att styra vår egen självstyrelse, det som varit ursprungstanken med vår autonomi.

Skulle en politisk vilja nu finnas kunde detta vara Ålands stora chans att få mer Åland i EU och mindre EU på Åland.

Tack, fru talman! Det anföranden som ledamoten Mattsson höll så kan jag ju hålla med om och också framställningen som sades är ju absolut bra. Samtidigt noterar jag tidigare replikskifte att det också i Centern finns en viss frustration över hur finnarna hanterar Åland. Jag tänker på när Jan Salmén sa att vi har väntat i 30 år och att vi behöver ta till andra medel. Det håller jag också med om, så det skulle vara intressant och veta vilka medel tänker man på ifrån Centerns sida? Vad kan man göra att det inte igen blir ett verkningslöst slag i luften?

Tack, talman! Jag kan inte redogöra för exakt vilka verktyg som ledamoten Salmén menade, men ett ständigt nätverkande och alltid debatterande och visa framfötterna att Åland verkligen ska ha sin plats och fortsätta i en diplomatisk väg. Försöka hitta möjligheter för Åland att få en EU parlament plats. Och som det här exemplet som vi har upp i dag, att talmanskonferensen ger det här initiativet. Och jag tror att många av oss här i salen står bakom det. Det är en väg att gå.

Jag tror att vi alla står bakom det här. Och jag menar, det är ju inte första gången Finland får en extra plats. Man fick ju de facto en gång tidigare i samband med Brexit och även då så fördelar man dem ju emellan de finska partierna utan en tanke på Åland. Så den här framställningen är absolut bra. Men vi måste börja fundera på hur går vi vidare? För det kommer inte leda till någonting tyvärr. Eller tror ledamoten det? Och i så fall så kan vi gärna fortsätta efter, vi kommer ju alltid sist vi små partier. Personligen har jag lite tankar om hur man kunde gå vidare. Det kan vara intressant att höra om ledamoten Mattsson eventuellt kan omfatta det i så fall.

Tack talman! Då får vi höra i Ålands framtids anförande vad för idéer man kan ha där. Och jag antar och tror att det viktigaste är att vi samarbetar från Ålands sida för att få så mycket synlighet som möjligt i internationella sammanhang.

Tack talman! Det här är ett ämne som har debatterats i den här salen hur många gånger som helst och vi har inte kommit så värst mycket längre i vår strävan att få en egen plats i EU parlamentet. Det här är ett försök som man må göra när tillfälle ges och sedan kan man alltid fundera på vilka möjligheterna är att lyckas eller om man bara tror från början att det kommer att misslyckas. Vi vet snart.

Hur som helst, jag ska inte räkna upp alla fördelar. Det finns fördelar hur mycket som helst med att vi blir, att vi får en egen EU parlamentet plats och jag tycker att det dokument som ligger till grund för den här behandlingen framställts med hjälp av lagtingsdirektör Susanne Erikssons penna är föredömligt sammanställt och det är precis det här det handlar om.

Här pratar vi nu om den 15:e platsen som nu aktualiseras. Men samma argument har också gällt när det gällde de 14 platserna, att en av dem borde ha varit Ålands. Där har vi inte lyckats. Nu har vi en viss chans och möjlighet att få tag på den 15:e. Sedan kan man fråga sig. Jo, Finland har lovat. Ja, vem har lovat? Jo, det finns de som har sagt att det juridiskt absolut är berättigat att Åland ska få den här platsen. Och det finns också de politiker som har sagt likadant. Det vet vi alla. Det kommer ju ändå till kritan. Vad ska vi säga till slutligt avgörande när riksdagen tar ställning till förslaget om ändring av vallagen så att vi ska få en egen parlaments plats. Det är då sanningens minut inträffar för oss alla. Vi vet att vi har visst stöd, men räcker det hela vägen? Det vet vi först då.

Var och en av oss har väl någon sorts intresse och skyldighet att prata med våra syster- eller broderpartier och andra bekanta i Helsingfors och göra det så gott vi kan. Jag vet att partiordförande Wille Valve har varit i kontakt med statsminister Orpo i den här saken och det är klart att man nickar instämmande till själva problematiken. Men det finns en hel del att göra här ännu innan den här lagen godkänns till vår fördel. Det är bara att hoppas och inte ge upp före man måste ge upp. Egentligen så blir det en upprepning om jag fortsätter så, tack.

Talman! Ja, det blir ju fina ord, men det kan vara viktigt också att bekräfta det från alla sidor. Härligt att höra att Moderat Samling faktiskt inte bara står bakom det här utan också tar kontakt med det viktiga systerparti i Finland som faktiskt har en speciell roll i att också göra Åland till en valkrets. Det gemensamma strävan vi har, skulle kanske gruppordförande ledamoten Silander kunna ge oss lite mer information om hur den påverkan sker och om det också är en anda som inte bara statsministern utan hela Samlingspartiet skulle kunna ställa sig bakom. Samlingspartiet var ju på sommarmöte också på Åland tidigare och jag vet att kontakterna är öppna och samtal förs. Finns det någonting som gruppordförande kan säga gällande detta?

Tack, talman! Jag vågar inte säga hur landet ligger när det gäller Samlingspartiets samtliga ledamöter. Det vågar jag inte. Men vi gör vad vi kan för att påverka, för att informera och berätta om just de saker som har tagits upp i bland annat den här framställningen. Sedan får vi se vart det leder. Fagra ord har hållits många gånger, men det är ju först när man kommer till beslut som vi ser om det har varit ärliga avsikter eller inte.

Talman! Jag håller med om allt ledamot Silander tog igen här, om hur det går till och allt. Men som då när vi missade det här förra mandatperioden. Då var det lite samma tongångar och sedan kom vi till att det blev inget sånt beslut och det fanns ingen plan B och man skulle liksom vara förberedd för nästa omgång och nu råkade det komma en mitt i alltihop igen. Och jag tror nästan finska politikerna var nästan mer överraskande än vad vi var så det har ju lovat lite för mycket nu men det är det som jag saknar. Vad gör man liksom om man missar det här tillfället? Ska vi vänta 30 år igen eller hur går det?

Tack, talman! Om man är duktig höjdhoppare och två hoppar 2,30 eller tänker sig göra det och river, så försöker man antagligen igen. Det kanske inte lyckas och det får vi se då. Men jag är också väldigt intresserad av att få höra vilka alternativa vägar det finns. Vi kan alla fantisera om olika sätt. Men för min del så har jag ingenting kristallklart, att då gör vi på det här sättet och då lyckas vi. Jag vill analysera de olika förslagen som möjligen kommer här innan jag tror på det själv.

Talman! Obunden Samling tycker att den här framställningen från talmanskonferensen är bra och vi står bakom den. Och vi kan ju också förena oss i det som lagtingsledamot Silander nyss sagt att det är bra att man måste försöka. Vi måste försöka skapa någon form av rättvisa.

Det finns en konstitutionell logik i det här, det vill säga relativt sett har Ålands parlament precis som man skriver i talmanskonferensen framställning så har man gett ifrån sig mera makt än av Finlands riksdag har gjort och därför borde ju det kompenseras. Och nu finns det ett gyllene tillfälle när det kommer en extra parlaments plats.

Det är absolut så att man borde hålla de löften som har givits, men man vet hur det är med politiska löften att de inte alltid kanske håller när det blåser upp till storm. Hur som helst så tittar vi också lite närmare på den här intressanta så kallade tyskspråkiga gemenskapen i Belgien och i synnerhet kanske ni lagtingsledamöter redan har koll på det här, men om någon annan lyssnar så kan det var ganska intressant att veta att det finns bara ca 70 000 tysktalande i Belgien och det är av 11,5 miljoner invånare. Så den procentuella argumentationen som ofta växer, varför ska 30 000 personer i Finland få en egen parlaments plats? Så kan man faktiskt visat att Belgien tyckte det var okay med ungefär 0,6 % av befolkningen, det börjar likna Ålands förhållande. Den åländska befolkningens förhållande till den totala finländska befolkningens antal. Kan Belgien så borde Finland kunna visa lite rättvisa. Så jag tycker vi ska försöka spinna vidare, i synnerhet på den argumentationen med att det finns bara ca 70 000 tyskspråkiga i Belgien och ändå har de representation. Visst är det sen också intressant att veta att Grönland en gång i tiden hade representation. Det är också en relevant argumentation. Så kom ihåg det när vi kämpar vidare.

Det är en intressant utblick Måtar har gjort till Belgien och jag känner väl till situationen där. Regionerna är extremt starka European Free Alliance medlemsparti NVA är ju det starkaste partiet i hela Belgien, så det gör ju att det är en annan styrka. Statistiskt är det absolut helt jämförbart. Men problemet är att man från finsk sida behöver inte riktigt bry sig om det om man inte vill. Så min fråga till ledamoten Måtar är att vad ska vi riktigt göra för att vi ska få våra finska medtävlare om den här platsen till inser att det är vi som ligger i pole position när det gäller den här platsen. Hur ska vi riktigt bära oss åt?

Tack talman! Det ledamoten Eriksson framför borde förstås resultera i ett ganska omfattande svar från min sida. Men den lilla tid jag har på mig så medger inte det, samtidigt som det inte heller finns ett enkelt svar på denna fråga. Det blir bara de vanliga klyschorna att vi ska fortsätta försöka odla kontakterna och övertala och vädja till folks känsla för rättvisa och fair game så att säga. Jag kan inte komma med något mera i nuläget. Sedan har det ju visat sig att det behöver komma någon form av förhandlingssituation. Då kan det lossna och jag ser inte nu framför mig den förhandlingssituation där Finland behöver någonting från Åland. Men det kanske kommer.

Tack, fru talman! Tidigare talare här har förtjänstfullt fört fram alla de goda argument och grunderna till att Ålands lagting igen gör en framstöt till den finska riksdagen om att Åland behöver få sin EU parlaments plats.

Jag tycker det är intressant att notera att också i den här frågan så är vi eniga i Ålands lagting om att det är så här vi ska gå framåt. Trots att det ibland hörs lite EU kritiska tongångar här i lagtinget så är det ändå samsyn kring den här frågan om att Åland har en legitim rätt till en Europaparlamentsplats och vi fortsätter den kampen tillsammans.

Däremot så måste vi väl vara återigen ganska realistiska med hur framgångsrika vi kommer att vara på den här punkten. Det är trots allt en politisk fråga om man från finländskt håll är beredd att släppa den här platsen till Åland. För min del så blev jag ganska besviken under Svenska folkpartiets Ålands besök här i augusti med att höra att också EU minister Anders Adlercreutz hade en ganska kylslagen inställning till om det här var möjligt att gå fram på det här sättet. Jag uppfattar nog det att partiet Svenska folkpartiet kommer att säga nej, trots att man har haft det här i sitt regeringsprogram eller i sina politiska dokument. Och också att Mats Löfström, som är Ålands riksdagsledamot, sitter i den svenska riksdagsgruppen.

Jag tror det är viktigt att tänka på att vi har en liten möjlighet att påverka. När det återigen i juni 2024 är Europaparlamentsval. För det är ändå trots allt så att de finländska partierna vill också ha åländska röster. Vid förra riksdagsvalet 2019 så var jag själv också uppställd kandidat och drog en del röster till Socialdemokraterna i Finland. Och framgångsrik var också Anton Nilsson som drog mycket röster till Svenska folkpartiets lista. Jag tycker att Åland kan ställa krav om vi är med och hjälper till för att få ett svenskspråkigt mandat i EU parlamentet så kan vi också ställa krav. Att vore det inte rimligt att vi hade en gemensam uppfattning här att de ålänningar som ställer sig till förfogande som kandidater på en lista, en rikslista för att få in en EU parlamentariker kräver att den här platsen ska tillfalla Åland. Det är den makt marginal vi har möjlighet att använda oss av. Det är den lilla hävstång vi kan ha i ett annat, tror jag, ganska frostnupet landskap i den finska riksdagen. När det gäller vår vilja att få framgång i den här saken.

En annan fråga och aspekt av det hela som jag tror att du behöver resonera kring så är ju att det som man ser, kanske från de större partiernas håll i riket är ju att om Åland får en egen plats så kommer den allra högst troligt att landa i ALDE gruppen, i mitten gruppen, i Europaparlamentet. Därför vore det kanske bra att fundera över också på vilket valsystem skulle vi ha på Åland? Så att det är inte alltid är givet att det är en mitten politiker som hamnar i Europaparlamentet, utan det kan vara en grön, det kan vara en socialdemokrat, det kan vara en konservativ.

Det tycker jag också vore intressant att fundera över hur valsystemet kunde differentieras. Det är lite trist tycker jag, med det här systemet vi har till riksdagen att det finns bara en som kan bli vald. Man finns ju många olika val modeller till exempel referens val där man kan få rösta på flera personer som man kan tänka sig att sitter och representerar en.

Åland har ju också, trots egen självstyrelse och egen lagstiftnings behörighet, acceptera att i Europaparlamentet företrädas av en representativ representant från Svenskfinland. Om Åland fick ett eget mandat så skulle vi kunna garantera att det finns en svenskspråkig finländare i Europaparlamentet. En garanterad plats för en svenskspråkig röst. Det tycker jag skulle vara ett bra argument. Skulle man dessutom kunna få in både en från Svenska folkpartiet och en svensk från Socialdemokraterna eller Samlingspartiet, då skulle man ha flera? Allt det här skulle bara förbättra vår ställning.

Så grundfrågan är den att det kan man från svenskspråkigt håll i Finland acceptera att en ålänning kunde företräda hela gruppen. Det var lite reflektioner kring den här frågan. Försökte säga någonting som inte är sagt i en sådan debatt. Det blev en annars risk för upprepningar och hoppas mitt inlägg kan stimulera till vidare debatt och tankar.

Tack, fru talman! Tack ledamoten Gunell för de här nya tankarna. För det är ju som konstaterats i den här framställningen finns det inga juridiska hinder eller så, utan det handlar om politisk vilja. Och jag hör också till dem som ser väldigt mycket fram emot att se hur SFP agerar nu i den regering de sitter och att kommer de att slåss och ta fajten för den åländska Europaparlamentets platsen med tanke på att de har haft hög svansföring i frågan tidigare? Jag tänkte fråga ledamoten; vilken respons har ledamoten fått från Socialdemokraterna i Finland? Hurudant resonemang för de kring den här frågan?

Hittills har det varit ganska kallsinnigt. Det är bara att konstatera. Också den 14:e platsen när den var aktuell, så det var en stor huggsexa på riks sidan om vilket parti som möjligen skulle kunna vinna den. Jag tror att det den här gången. I alla fall i val maskinerna inför riksdagsvalet så för det förhöll sig de flesta att på den här frågan så sade man bara blankt nej. Så att det finns ett stort jobb att göra. Och därmed så måste vi vara medvetna om vilken terräng vi har att köra igenom och vilka våra marginella utsikter är för att nå framgång här.

Tack, talman! Jag tycker ju förstås att det är väldigt, väldigt trist att det ska vara så att det finns en inställning på finska sidan att mer representation åt en betyder mindre representation för någon annan. Som ledamoten var inne på så skulle det finnas en styrka i att alltid ha en svenskspråkig kandidat, till exempel en svenskspråkig parlamentariker från Åland, och att man då på det sättet lyfter autonomin och är stolt över den. Så det är lite trist om vi möts av ett sådant sånt kall sinne måste jag säga. Men vi får väl kämpa vidare helt enkelt och fortsätta nöta på. För det handlar ju inte bara om Åland i det här fallet, utan det handlar ju också om EU:s legitimitet. Vi måste hela tiden arbeta för att EU får en djupare folklig förankring och tar mer hänsyn till att unionen inte bara består av nationer utan också regioner och minoriteter.

Så är det givetvis och jag tror inte att det tar så länge innan man från riks partiernas sida kommer att börja kasta ut krokar också till Åland. Vad det kan finnas för kandidater här bland partierna som vill ställa upp för Svenska folkpartiets. Vars platsmandat kan sitta lite löst också från socialdemokratiskt, kanske från de gröna kommer man att vilja ha åländska kandidater. Och då är min fråga kan vi ställa ett gemensamt krav? Om den här platsen är Europaparlamentet? Eller är vi bara frivilliga kandidater?

Talman! Jag skulle också vilja diskutera frågan om krav och jag tycker det är fullt rimligt att ställa krav. Liberalerna hör till de partier som under den här ordningen som nu gäller har ställt sig bakom SFP i EU valet, vilket faktiskt har gett också åländsk representation, om än på tjänstemannanivå i EU-parlamentet. Något sådant såg vi inte från Socialdemokraternas sida. Så att vi tror att det är jätteviktigt att om Åland ska ha inflytande så behöver dessa krav ställas. Och det gäller alla partier. Att börja splittra de åländska rösterna i en fråga om extern politik där vi försöker hålla enig front utan att få någonting tillbaka, det är inte bra för Åland.

Ja, det är nu så att i Finland så är man en valkrets i det här. Det vill säga alla ålänningar har rätt att rösta på vilket parti de vill. Det finns inget sätt att säga att alla ålänningar måste rösta på Svenska folkpartiet. Det Svenska folkpartiet är ju ett parti med en politisk agenda och befolkningen är nu lite mera mångfacetterad än så. Att alla är inte så enspåriga, så att det är demokrati och det måste finnas rättighet för demokrati.

Talman! Jag uppfattar att ledamoten Gunell kraftigt nog förvränger det jag sa. Det jag sa var att partierna som ställer upp för andra listor och i samarbete med till exempel Socialdemokraterna och Gröna, vilka jag varmt skulle önska att vi skulle få representation måste våga ställa krav på vad de får tillbaka för de röster man samlar in till partiet. Det var det jag sade att splittra de åländska rösterna utan att ställa någon som helst form av motkrav. Det var det jag sa, att det inte är bra för Åland som helhet. Vi behöver åländsk representation i EU. Vi behöver ha en egen, en egen åländsk parlamentariker där. Men tills det är på plats så måste vi med politisk skicklighet se till att vi får representation genom andra vägar.

Ja, för Socialdemokraternas del har vi alltid ställt krav på att ha en medarbetare vid den parlamentariker som väljs, deras kansli. En person som har särskilt ansvar för Ålands frågor och vi har därför utvecklat ett mycket bra samarbete med Miapetra Kumpula-Natri under de här åren. Så att nu frågar ju jag istället vad händer inför valet 2024? Är Åland beredd att ställa krav till exempel på Svenska folkpartiet när det gäller den här åländska Europaparlamentsplatsen? Eller ska vi igen bara vara med och dra röster till listan utan att inte få så mycket tillbaks?

Det är en bra frågor ledamoten Gunell ställer och också ett bra anförande. Jag kan vara så ärlig och säga att jag håller med. Uppfattningen om SFP, jag har hört det tillräckligt många gånger att man skyller på andra partier hela tiden, så vi kan vara eniga därvidlag. Däremot när ledamoten Gunell sa att det blir mer eller mindre regel att man hamnar i ALDE gruppen. Där borde vi också, om vi ska ha en gemensam front, ha ett gemensamt mål och då är EFA det naturliga målet. Där finns det alltid från höger till vänster, men det har man gemensamt att man jobbar för minoriteters rättigheter. Man jobbar för regionernas rättigheter. Nu har man sju EU platser. Det kan man tycka, att är ganska lite men man har ett nära samarbete med de gröna och före Brexit när både de skotska och Europaparlamentarikerna från Wales var med så var ju partiet ännu starkare förstås. Men det ska vi hoppas att det blir igen. För det är den enda gruppen i EU parlamentet som för minoriteternas talan.

Tack, Fru talman! Jo, det har ju varit i och med att Åland inte har haft tillgång till den här Europaparlaments platsen så har vi ju försökt söka andra arenor för inflytande. Och jag tror att vi är ganska eniga i den här salen om att den här regionkommittén där vi har haft ett säte, är alldeles otillräcklig när det gäller att få sin röst hörd. Jag känner inte närmare till EFA. Men jag vet att Ålands framtid har varit aktiva i den gruppen och all typ av aktivitet och engagemang är viktiga för att lyfta upp Åland på den europeiska arenan.

Vi är eniga också när det gäller Regionkommittén och det är ju samma att pratar man med kolleger ute i Europa från EFA så skrattar de ju lite och säger att det är liksom regionernas plåster på såren. Men man har liksom ingen beslutanderätt eller någonting utan det är bara en diskussionsklubb. Däremot så är det intressant och jag tycker att fler borde ställa sig den frågan. Att vi måste ställa krav. Jag ska återkomma till det i mitt i mitt anförande. Men vi måste ställa oss frågan, vad har vi att sätta bakom de kraven. Och tyvärr är det inte så mycket. Jag ska återkomma till det.

Då får vi vänta med spänning på ledamoten Erikssons anförande.

Fru talman! Först och främst är det mycket välkommet att Ålands lagting återigen väcker ett initiativ i riksdagen om en åländsk Europaparlamentets plats. Och Hållbart initiativ stöder det initiativet till fullo. Det är en demokratisk dikeskörning att Åland inte har representation i Europaparlamentet.

Vi ska komma ihåg att hela EU projektet bygger på ett samarbete mellan nationer som i sin tur består av regioner och olika minoriteter. Vi måste hela tiden arbeta för ett EU med större demokratisk förankring, djupare representation och mer transparenta beslut. Om klyftan mellan Bryssel och olika delar av unionen tillåts öka. Innebär det en risk för hela EU projektet.

Finland har nu igen en möjlighet att följa sina kompisnationer Belgien och Danmark genom att visa att man tar representation på allvar. Så här hanterar vi i Finland vår enda hundra plus åriga autonomi. Och vi inser att mer representation för den ene inte automatiskt behöver innebära mindre representation för den andra.

Vi vet idag att det går cirka 860 000 tyskar per tysk parlamentsplats. Det går ca 395 000 finländare per finländsk parlaments plats och det går ca 86 000 invånare på Malta per maltesisk EU parlamentets plats. Storleken är alltså inte det enda som räknas när man bygger ett modernt samarbete och en modern union. Då spelar också folkrätt, representation och inkludering minst lika stor roll.

Vad skulle då en åländsk EU parlamentet plats kunna innebära för Åland? Där tänkte jag ta avstamp i att jag är en av två, tror jag att personer i den här salen som har arbetat i Europaparlamentet och nära europaparlamentariker. Och ur den synvinkeln så kan jag säga att betydelsen skulle kunna vara riktigt stor. Inte nödvändigtvis för att en EU parlamentariker, en enskild sådan av 700 plus ledamöter, per automatik skulle ha en enorm reell politisk makt. Men vi ska komma ihåg att makt kan ta sig olika former.

En åländsk EU parlamentets plats skulle naturligtvis innebära representation i Europaparlamentet, vilket ju är grunden i hela diskussionen. Det skulle innebära det politiska inflytande som det innebär i form av att delta i utskottsarbetet, ta initiativ, delta i omröstningar, ha insyn i vad som är på gång. Med en bra åländsk politiker på plats skulle också kunna göra EU parlaments platsen till en väldigt viktig plattform. Som EU parlamentariker har du möjlighet att anställa väldigt kunniga politiska assistenter. Du har resurser att bedriva kampanj för dina frågor både inom parlamentet och utanför parlamentets väggar. Du har möjlighet att profilera dig på en eller flera politiska frågor och bygga förtroendekapital bland dina kollegor. Du kan skapa dig möjligheten att göra mediala utspel som når stora mängder människor och anses du speciellt insatt i en fråga så är det inte ovanligt att du bjuds in till diskussioner i till exempel BBC eller liknande betydelsefulla europeiska nyhets organisationer. Makt tar sig som sagt olika former.

Medan vi enträget kämpar för att Åland ska komma in i Europaparlamentet har åtminstone vi i Hållbart initiativ insett att små spelare måste spela smart. Vi är sedan lite över ett år tillbaka medlemmar i Europeiska Gröna partiet, som är en paraplyorganisation för de gröna partierna i Europa både innanför EU och utanför. Vi märker när vi rör oss i de kretsarna att det finns en genuin nyfikenhet kring Åland när vi träffar våra kollegor och där har inte bara storleken betydelse. Det visade sig till exempel i ett möte jag deltog i i mars med gröna partiledare från hela Europa. Vi satt alla i ett konferensrum, 35 partiledare. Vid bordet bredvid mig satt Richard Alan som är en av ledarna för tyska gröna, som ju sitter i Tysklands förbunds regering. Bredvid mig precis så satt Marine Tondelier nyvald partiledare för Franska gröna. Och när vi börja diskutera så visade det sig att hon hade varit på Åland i en tidigare funktion.

Hållbart Initiativ arbetar ständigt med att förstärka vårt gröna nätverk och det har gett utdelning till Åland redan nu. Till exempel under pandemin så var det av värde vid ett antal gånger att jag som åländsk minister hade personligt goda kontakter med Finlands gröna ministrar.

När man som åländsk representant rör sig i olika rum på EU nivå inom det nordiska samarbetet Eller när man som enskild åländsk politiker i något sammanhang råkar hamna i en hiss tillsammans med en minister så är det viktigt att det finns en samlad åländsk extern politik i grunden. Det är landskapsregeringen som ska ha det samlande greppet, i nära dialog med vår representant i Bryssel, i nära dialog med den åländska delegationen i Nordiska rådet. Delegationen till BSPC, med lagtingets gruppledare och förhoppningsvis nu då vår kommande åländska Europaparlamentariker. Det här är något som Hållbart initiativ står upp för och som vi kommer att fortsätta sätta fokus på under nästa mandatperiod om vi får det förtroendet.

Tack, fru talman! Det var bra det som ledamoten Röblom sa, när man är liten ska man vara strategisk och smart. Det här batterier man ska ha i bakfickan när man står i hissen med någon viktig person eller när man är i sammanhang som man kanske inte har förberett sig på att man skulle hamna i. Det är väldigt viktigt och jag håller helt med om det. Det är de här punkterna som man i början på redogörelsen tycker jag man kan ta med sig. Motiven är följande. Och så finns det en, två, tre, fyra, fem, sex, sju punkter som jag tycker att vi ska plugga in oss allihop på och se till att vi har med oss. Och varför ska Åland ha en plats i EU parlamentet? Jo, därför.

Tack, fru talman! Där har vi helt samsyn ledamoten på Påvals och jag när det gäller den eventuella fortsättningen på det här. Om riksdagen av någon anledning inte väljer att gå på Ålands linje så tror jag det är ännu viktigare med den där lilla luntlappen i fickan, liksom om vad vi ska säga för att trycka på den här saken. För det är politik det handlar om. Det handlar om att övertyga. Det handlar om att säga till våra politiska kollegor i Helsingfors att det här behöver inte ha bort från er, det kan stärka Finland. Det kan stärka de enskilda partiernas möjlighet till en ökad representation i Europaparlamentet och så vidare. Så får vi nej den här gången så ska vi se till att ha starka luntlappar i fickorna när vi rör oss och åker hiss.

Tack, fru talman! Och så handlar det om vilken typ av strategi vi har när vi är i de internationella sammanhangen. För vi vet, alla Åland är ganska intressant. Vi har världens näst minsta parlament, vi är lite unika i de här sammanhangen. Folk frågar väldigt mycket och blandar mellan Åland och Holland och Polen och innan de har fått reda på vad som är vad så tycker man att den är mycket intressant den lilla holmen mellan Sverige och Finland. Men hur går vi vidare? Hur ser vi till att det intresset bibehålls och omsätts i praktiken, till samarbeten kring att vi hörs och syns, kring att få våra saker hörda och sedda i de internationella sammanhangen? För det är dit vi måste gå. Vi är ju i de här sammanhangen, vi måste utnyttja vår position i dem. Jag tänker på BSPC, Nordiska rådet och så vidare. Vi behöver se till att de här frågorna lyfts dit i fall det är så att vi inte får gehör i Helsingfors.

Tack, talman! Vi ska bli fräckare och vi ska ta för oss mer. Man ska alltid komma ihåg att man kan alltid ringa och fråga. Det värsta man kan få är nej, får jag komma med på mötet och så vidare. Vi kan uttala oss i internationella medier och vi kan trycka på från alla tänkbara håll för att väcka en situation där det inte går att ducka för frågeställningen helt enkelt. Och då lyfta just det där med att representation är en av grundstenarna i EU projektet. Främst i tider när det rör sig EU kritiska vågor. Man börjar också här på Åland prata om att vi skulle gå ur unionen och så vidare. Att påminna om det, att det inte är bara Åland det handlar om. Det är fundamentet i hela bygget.

Tack, fru talman! Jag har replikerar på de flesta anföranden för de har varit väldigt bra. Jag replikerar inte på Röblom i och med det att jag hade möjligt att komma efter så kan jag säga tack för ett bra anförande. Och det känns bra överhuvudtaget och jag glad att vi är eniga så här långt. Jag måste säga att jag trodde nog inte att jag skulle få uppleva den dag där vi eniga var så här pass tydliga i de här formuleringarna vi är.

Det sägs små länder som Finland gynnas av den degressiva proportionaliteten och har en representation som är nästan dubbelt så stor som befolkningsmängden motiverar. Och det har vi ju förstås för de motargument vi får hela tiden, ni är ju så små. Därför var det bra det som kollegan Måtar sa när han hänvisade till den tyska minoriteten i Belgien som så många känner till.

Jag är också glatt förvånad över formuleringen att en rättsstat som Finland borde uppfylla tidigare givna löften. Och det sägs också att det borde ligga i Finlands intresse att behandla sin autonomi lika bra som andra medlemsstater.

Så här långt är vi helt eniga och vi har haft en kraftfull och bra debatt. Ledamoten Gunell sa att vi måste ställa krav, och det är det som jag undrar liksom, vad har vi riktigt till att sätta bakom de kraven och hur ska vi gå vidare? Och jag har ju så många gånger här i mellan skål och vägg så har jag hört många kolleger som har sagt ja, ja nå inte blir det någonting. Man rycker lite på axlarna, för de vill inte helt enkelt och så accepterar man det. Och då blir jag ju ställa mig frågan hur kan jag acceptera det här? För det är ju faktiskt ett minoritets förtryck.

Pratar vi om sexuella minoriteter oavsett vad vi pratar om, så då ställer sig alla upp. Det är helt oacceptabelt. Men att vi själva blir diskriminerade och att vi som minoritet faktiskt blir förtryckta så är det ju märkligt att man inte reagerar på det. Det sades när vi, när vi hade ett hörande i självstyrelsepolitiska nämnden av en sakkunnig, att man borde försöka få Finland att skämmas. Jag kommer ihåg att jag sa själv att det kan inte vara något mål att vi ska få någon att skämmas. Däremot är det viktigt att vi i alla sammanhang lyfter upp för det är så naturlig för alla minoriteter som förtrycks på ett eller annat sätt och inte får sina rättigheter tillgodosedda. Så lyfter upp frågorna internationellt. Det är liksom helt naturligt.

Så vi har EFA som vi har pratat om flera gånger. Men ni måste liksom tänka tanken är den åländska talmannen, när det åländska lantrådet står i svenska och danska TV nyheter och förklarar på ett sakligt sätt, precis som vi har gjort i den här debatten, att det här är våra lagliga rättigheter. Det här är våran rätt att vi ska ha en EU parlamentets plats. Det är den nivån vi måste komma.

För när ni flera värderade kollegor rycker på axlarna och säger, det blir ju ingenting, så då accepterar vi det. Och det är just det man vet i Helsingfors. Man vet att ålänningarna är snälla och fogliga. Det är inte liksom den här spiriten som fanns när man byggde upp självstyrelsen. Så jag tror att vi borde sätta oss ner och börja diskutera precis som Jan Salmén sa förtjänstfullt. Att vad är plan B och plan B är att lyfta upp den här frågan. Och jag gratulerar de gröna som tydligen har upparbetade kontakter. Jag har pratat själv för fyra kvällar med Francois Alfonsi som är EU parlamentariker ifrån Korsika och han skulle lyfta upp den här frågan i EU parlamentet. Det lovar han och han ha mig två dagar senare att komma med till Paris och protestera. Men jag hade inte riktigt, riktigt den agendan att jag kunde fara på två dagar. Men igen. Det finns många som har kontakter med EU parlamentariker och vi måste göra någonting av dem om vi måste stå upp för våra rättigheter.

Tack, Fru talman! Mycket av det som ledamoten Anders Eriksson säger så tror jag vi delar syn. Men jag skulle vara väldigt försiktig med att säga att Åland utsätts för minoritets förtryck. Det är ett ganska starkt ord om man jämför med många minoriteter runt om i vår värld som inte har några som helst varken mänskliga rättigheter eller demokratiska rättigheter och utsätts för alla möjliga övergrepp. Så jag tror att det är bra också om vi håller retoriken på en nivå, att vi blir trovärdiga också i det långa loppet. Och jag tror att den typen av överord kanske inte hjälper oss.

Jag är inte alldeles säker på det, men det är kloka och bra invändningar som Gunell har. Förtryck kan man ju uppfatta på olika sätt, men vill vi bryta igenom medialt så måste vi använda termer som faktiskt skapar intresse utanför Åland. Och jag är inte alls obekväm med att säga att när till och med Finlands statsminister går ut och säger att jo, nog förstår vi att det här hör till Ålands rättigheter. Nog förstår vi att Åland ska ha den här rätten. Men sedan säger finska politiska partier att nej, det där de accepterar vi inte för de här platserna vi krafsa åt oss själva. Är inte det förtryck så vet jag inte vad som är förtryck. Det är åtminstone inte korrekt.

Ja, men nu är vi ändå demokrater i det här landet och vi är ju tvungna att spela enligt de demokratiska spelreglerna. Och om man säger ord som minoritets förtryck så tror jag att tankarna går till minoriteter i världen där man skövlar natur och det tvångsförflyttas folk. Det är liksom tal om tortyr och fängelse och dödsstraff, så att det gäller också att hålla diskussionen tycker jag, på en lämplig nivå. Annars tror jag tyvärr att vi använder en retorik som gör att vi blir ännu mindre framgångsrika i den här målsättningen.

Som jag sa i mitt anförande, att alla minoriteter som inte får sina rättigheter tillgodosedda, oavsett om man använder ordet förtryck eller inte. Jag kan hålla med om det, att man behöver välja noga ord, men man måste ändå vara tydlig så att man bryter igenom och att man väcker uppmärksamhet. För annars kommer vi till stå här om 30 år igen och prata på antagligen med en ännu mindre emfas än vad vi har gjort idag för alla rättigheter. Färöarna och Grönland, skulle inte Danmark ha den vidsynta att de har mot dem. De skulle vara på alla internationella arenor och jag är helt övertygad om att de skulle använda betydligt tuffare formuleringar om jag gjorde. Vi ska ställa krav kollegan Gunell, men vi måste ha något att ställa bakom de kraven också, annars blir det bara ett tomt slag i luften.

Talman! Ledamot Eriksson frågade förut i en replik vad det fanns för åtgärder om man inte kommer till vägs ände. Det pratas mycket vägar här. Jag var med här när Lissabonfördraget togs. Då var det väldigt klart och entydigt från lagtinget att skulle vi inte få platsen då så skulle vi säga nej till Lissabonfördraget. Jag var en av de som tyckte att det var ju ett bra förslag att sätta lite press på förhandlingarna med Finland och få till stånd en parlamentsplats. Men som ledamot Eriksson vet så fegade väl lagtinget ur och där for den chansen men det kommer väl nya kan man hoppas.

Med risk värderade kollegan Salmén att jag missminner mig men jag är nästan säker på att Ålands Framtid var det enda partiet som röstar nej då när vi hade ett momentum. Vi gjorde det också när Kroatiens anslutningsavtal var på agendan och då fick jag kolleger som kom upp här och sa att vad har Kroatien gjort Åland för dumt. Man försöker alltid hitta något fel när vi ska gå framåt. Men låt mig knyta ihop den här säcken med att säga att vi skall inte stå och peka finger åt varandra utan det har varit en bra debatt. Vi har varit eniga, vi ska ta vara på det positiva. Och jag vill citera Centerns gruppanförande där Liz Mattsson sa att genom samarbete och synlighet så kan vi komma fram var det svar som jag fick av henne. Och det är just synlighet som är det viktiga.

Det håller jag helt med ledamot Eriksson att det är samarbete till att jobbar vidare med det. Men man måste också lära sig i ett sånt här parlament att det kanske är bra att säga nej någon gång emellanåt. Och det kanske en liten hälsning till det nya parlamentet som kommer nästa period. Att om man ska få någonting så måste man väl kanske stå på sig lite. Det går inte bara att förhandla och diskutera. Det har pågått nu i 30 år.

Egentligen borde väl få bli slutordet från två blivande politiska pensionärer. Det är bra om det kommande lagtinget står på sig.

Tack, fru talman! Jag hade inte tänkt säga någonting i den här debatten eftersom vi alla har i princip samma åsikt, men jag tänkte att eftersom Åländsk Demokrati ju inte tillhör den största fanklubben till EU så tänkte jag i alla fall komma upp i talarstolen. För att vi understöder självfallet framställningen. För även om vi inte tycker om EU så är en plats är bättre än ingen plats. Så med det vill jag säga att jag stöder det så att alla åtta partier har stött förslaget här från talarstolen.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet omfattas? Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.